Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU24

Digitala TV-sändningar och andra massmediefrågor

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
förslag i proposition 2003/04:
118 Digitala TV-sändningar. Förslaget avser att de
digitala marksändningarna av Sveriges Television
AB:s och Sveriges Utbildningsradio AB:s TV-program
skall byggas ut så att de får samma räckvidd som
företagens analoga marksändningar. Enligt regeringen
innebär det att 99,8 % av befolkningen kommer att
kunna ta emot programmen i sina fasta bostäder.
Vidare bedömer regeringen att minst 98 % av
befolkningen bör kunna ta emot digital marksänd TV
från ytterligare minst en frekvenskanal.

Utskottet behandlar också två motioner som
avlämnats med anledning av propositionen. I detta
sammanhang behandlar utskottet också motioner från
allmänna motionstiden 2003 som rör frågor om digital
TV.
Därutöver behandlar utskottet i betänkandet andra
motioner från allmänna motionstiden 2003 som rör
olika massmediefrågor. De rör bl.a. frågor om
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet, mediekoncentrationslag,
kommersiell radio, koncessionsavgifter, digital
radio och Granskningsnämnden för radio och TV.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
räckvidden för de digitala marksändningarna.
Vidare avstyrker utskottet samtliga motioner.
Utskottets ställningstaganden har föranlett 16
reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. De digitala TV-sändningarnas räckvidd
Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
räckvidden för de digitala marksändningarna.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:118
och avslår motionerna 2003/04:K28 yrkande 1,
2003/04:
K29 yrkande 1, 2003/04:K444 yrkandena 14 och 16,
2003/04:Kr326 yrkandena 27 och 28 och
2003/04:Kr359 yrkande 5.
Reservation 1 (m, fp)

2. Tidpunkten för övergång till digital
teknik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K28 yrkande
2, 2003/04:K29 yrkande 2 och 2003/04:K444 yrkande
15.
Reservation 2 (m, fp)

3. Konsumenters behov vid digitala TV-
sändningar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K439 och
2003/04:Kr326 yrkande 29.

4. Framtida fördelning av digitala
sändningstillstånd

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr359 yrkande
6.

5. Grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271
yrkande 10, 2003/04:K444 yrkandena 1, 4 och 6 och
2003/04:Kr359 yrkande 3.
Reservation 3 (m, fp)

6. Teknikneutral medielagstiftning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr359 yrkande
10.
Reservation 4 (fp)

7. Mediekoncentration

Riksdagen avslår motion 2003/04:K388.
Reservation 5 (v, mp)

8. Översyn av lagen om granskning och
kontroll av filmer och videogram

Riksdagen avslår motion 2003/04:K362 yrkande 1.

9. Rätt till genmäle

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 1.
Reservation 6 (kd)

10. Negativ textreklam

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 2.
Reservation 7 (kd)

11. Granskningsnämnden för radio och TV

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 3.
Reservation 8 (m, fp, kd, c)

12. Effekter av sexualiseringen av det
offentliga rummet och en stereotyp
heterosexuell norm

Riksdagen avslår motion 2003/04:So568 yrkande
3.
Reservation 9 (v, mp)

13. Utvärdering av DAB

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande
17.

14. Fördelning av tillstånd att sända
digital radio

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande
18.

15. Den framtida digitalradion

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr359 yrkande
7.
Reservation 10 (m, fp)

16. Kommersiell nationell radio

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K382
yrkande 6 och 2003/04:
K444 yrkande 13.
Reservation 11 (m, fp)

17. Närradion

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr386 yrkande
2.

18. Regionala koncessioner för TV

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande
12.
Reservation 12 (m)

19. Koncessionsavgifter för kommersiell
radio

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 8.

20. Koncessionsavgift för TV

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K382
yrkande 9 och 2003/04:
K444 yrkande 10.

21. Lokal radio och TV

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K365 och
2003/04:Kr386 yrkande 3.

22. Reklamtid i kommersiell lokalradio

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 7.
Reservation 13 (m, kd)

23. Reklam riktad till barn

Riksdagen avslår motion 2003/04:L352 yrkande 1.

24. Skyldighet att vidaresända program

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande
11.
Reservation 14 (m, fp)

25. Åtgärder mot piratkort

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K408 och
2003/04:Kr326 yrkande 30.
Reservation 15 (c)
Reservation 16 (mp)

Stockholm den 4 maj 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson
(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik
S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz
(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),
Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s) och
Gustav Fridolin (mp).

2003/04

KU24

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2003/04:118 Digitala TV-sändningar
föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad
regeringen föreslår om räckvidden för de digitala
marksändningarna. Regeringens förslag återges i
bilaga 1.

Med anledning av propositionen har två motioner
väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet också
ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden
2003 som rör digital TV.
Därutöver behandlar utskottet motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 2003 som rör andra
massmediefrågor.
Förslagen i samtliga motioner återges i bilaga 1.
Kulturutskottet har avgett yttrande över
propositionen jämte följdmotioner. Yttrandet finns i
bilaga 2.

Utskottets överväganden om regeringens
förslag

De digitala marksändningarnas
räckvidd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
räckvidden för de digitala marksändningarna
och avstyrker motioner om avslag på
propositionen. I detta sammanhang avstyrker
utskottet motioner från allmänna motionstiden
2003 som rör statens satsning på digital
marksänd TV. Vidare avstyrker utskottet
motioner om konsumenternas behov vid digitala
marksändningar samt om den framtida
fördelningen av sändningstillstånd för
digital TV.
Jämför reservationerna 1 och 2.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbeslut om digital marksänd TV

Under våren 1997 beslutade riksdagen att digital
marksänd TV bör införas i Sverige (prop. 1996/97:67,
bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). Beslutet
innebar att sändningar under en första etapp
inleddes på ett begränsat antal orter i Sverige.
Riksdagen beslutade därefter under hösten 2000 att
digital marksänd TV skulle få byggas ut till att
omfatta hela landet (prop. 2000/01:1, utg.omr. 17,
bet. 2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:59).

Under föregående riksmöte beslutade riksdagen att
godkänna regeringens förslag om att den marksända
televisionen skall övergå till digital teknik (prop.
2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196).
Därutöver beslutade riksdagen att de analoga
marksändningarna skall ha upphört den 1 februari
2008. Riksdagens beslut innebar vidare att de
analoga TV-sändningarna skall läggas ned etappvis,
och nedläggningen skall inledas tidigast när
lagstiftningen om skyldighet att vidaresända vissa
TV-program i kabelnät har anpassats till att
marksändningarna är digitala.
Vad gällde regeringens förslag om utbyggnaden av
de digitala sändarnäten, de digitala TV-
sändningarnas tillgänglighet och riktlinjer för
tillståndsgivningen avslog riksdagen regeringens
förslag och gav regeringen till känna att den efter
nya överväganden borde återkomma till riksdagen med
förslag.

Vissa utredningar m.m.

Radio- och TV-lagsutredningen (Ku 2000:01) har i
delbetänkandet Must carry bl.a. föreslagit ändrade
regler i fråga om skyldigheten att vidaresända vissa
TV-program i kabelnät (SOU 2003:109). Remisstiden
för betänkandet löpte ut den 2 mars 2004. Ärendet
bereds för närvarande i Regeringskansliet. En
proposition är aviserad att lämnas till riksdagen i
september 2004.

Regeringen beslutade den 21 augusti 2003
tilläggsdirektiv till Radio- och TV-lagsutredningen.
Enligt direktiven skulle utredningen före utgången
av februari 2004 redovisa sina överväganden med
anledning av Digital-TV-kommitténs förslag om
fristående operatörsföretag, tillståndsgivning genom
myndighet samt tillståndstiden för digitala TV-
sändningar (dir. 2003:100).

Radio- och TV-lagsutredningen avlämnade den 31
mars 2004 betänkandet Nytt regelverk för digital
marksänd TV (SOU 2004:39). I betänkandet föreslår
utredningen att ett operatörsföretag ges rätt att
förfoga över den del av sändningsutrymmet i det
digitala marknätet som inte tilldelas public
service-programtjänster och andra programtjänster
som det allmänna vill garantera sändningsutrymme.
Enligt förslaget skall det krävas tillstånd enligt
radio- och TV-lagen att bedriva verksamhet som
operatörsföretag. Operatörsföretaget skall ha rätt
att självständigt sätta samman utbudet av TV-program
och andra tjänster samt rätt att inom ett angivet
sändningsutrymme sända så många samtidiga
programtjänster som överföringskapaciteten medger.
Vidare anser utredningen att alla programföretag
skall ha tillstånd för att kunna komma i fråga för
att sända. Tillstånd för public service-sändningar
skall enligt förslaget meddelas av regeringen och
övriga tillstånd av Radio- och TV-verket. De
kriterier som skall styra urvalet av programföretag
samt tillståndstidens längd skall anges i radio- och
TV-lagen.
Utredningen lämnar också förslag avseende
programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikt
enligt 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen, jurisdiktion
och tillsyn m.m. inom området för radio och TV.
Lagändringarna föreslås träda i kraft senast den 1
juli 2005.
Radio- och TV-lagsutredningens delbetänkande har
nyligen sänts ut på remiss. Remisstiden går ut den 1
juli 2004.

Regeringen beslutade den 11 mars 2004 om en
kommission som skall förbereda övergången från
analoga till digitala marksändningar och samordna
den informationsverksamhet som behövs (dir.
2004:32). Vid fullgörandet av uppgiften skall hänsyn
i första hand tas till konsumenternas önskemål och
behov. Kommissionen skall ha nära kontakter med
organisationer som företräder olika konsumentgrupper
samt med myndigheter, företag och organisationer som
påverkas av omställningen. Kommissionen skall ha
följande uppgifter. Den skall

- lägga fram en plan för när de analoga
sändningarna skall upphöra i olika områden,
- överväga om det är lämpligt att stänga av de
analoga marksändningarna på försök i ett begränsat
område,
- följa utbyggnaden av de digitala
marksändningarna,
- följa utvecklingen på digital-TV-marknaden,
- planera och samordna information till
allmänheten om omläggningen,
- överväga vilken information som kan behövas till
följd av ny lagstiftning om skyldighet att
vidaresända vissa TV-program i elektroniska
kommunikationsnät.

Därutöver skall kommissionen lägga fram en plan för
nedläggning av de analoga sändningarna så snart det
kan ske efter det att riksdagen har fattat beslut
med anledning av regeringens proposition om digitala
TV-sändningar (prop. 2003/04:118). Varje år före
utgången av februari skall kommissionen lämna en
redogörelse för sitt arbete. En slutrapport skall
läggas fram före utgången av mars 2008.

Skrivelse från Teracom

Teracom har den 7 oktober 2003 kommit in med en
skrivelse till Kulturdepartementet rörande fortsatt
utbyggnad av digital TV. I skrivelsen erinrar
Teracom om att riksdagen genom sitt beslut i maj
2003 begärde ytterligare information angående
fortsatt utbyggnad av digital TV.
Kulturdepartementet har konkretiserat
frågeställningarna och vidarefört dessa till Teracom
vid två möten. Frågorna gällde vilken kostnaden är
för dels utbyggnaden av två digitala nät från 90 %
upp till 98 % befolkningstäckning, dels ytterligare
utbyggnad från 98 % upp till 99,8 % nedbrutet på
lägsta praktiska/ekonomiska stationsnivå. Vidare
efterfrågade departementet förslag på
etappindelningar och tidsplaner för utbyggnad av
digital TV och släckning av de analoga näten,
inklusive befolkningstäckning. Därutöver ville man
veta vilka faktorer - från kostnadssynpunkt - som är
viktigast att beakta vid utbyggnaden av digital TV.

I skrivelsen anger Teracom kostnaden för utbyggnad
av två nät från nuvarande 90 % till 98 % täckning
till ca 125 miljoner kronor. Kostnaden för ett nät
med motsvarande utbyggnad beräknas till 80 miljoner
kronor.
Därutöver uppskattar Teracom kostnaden för
utbyggnad för parallell sändning av ett nät från 98
% till 99,5 % till 167 miljoner kronor. En sådan
utbyggnad till 99,8 % beräknas till 200 miljoner
kronor.
Teracom redovisar också kostnaden för ett annat
sätt att genomföra utbyggnaden från 98 % till 99,8
%, nämligen genom konvertering av befintliga analoga
sändare. Kostnaden för en sådan konvertering
beräknas till 11 miljoner kronor.
I skrivelsen redovisar Teracom därutöver ett grovt
förslag till etappindelningar, tidsplaner och metod
för genomförande av TV-digitaliseringen.
Vidare redovisas kostnadsdrivande aspekter
avseende kostnader relaterade till digital-TV-nät,
skrotningskostnader för analog-TV samt kostnader
relaterade till mottagare.

Avtal mellan SVT, UR och Teracom

SVT, UR och Teracom har den 16 februari 2004 ingått
en överenskommelse om att teckna ett avtal om analog
och digital TV-distribution för perioden 2004-2013.
Avtalsparterna har därefter i en skrivelse som
kommit in till Kulturdepartementet den 26 februari
2003 redovisat vissa förutsättningar för avtalet.

De tre bolagen har vid utformningen av avtalet
förutsatt att medel under perioden 2004-2005 i
överensstämmelse med vad som redovisas i
budgetpropositionen för 2004 tillförs
distributionskontot dels genom upplåning i
Riksgälden, dels genom överföring från
rundradiokontot. De medel som därigenom disponeras
på distributionskontot tillförs SVT och UR. Vidare
har förutsatts att upplåningen skall återbetalas
inom det utrymme som skapas genom att
distributionskostnaderna minskar när den analoga
distributionen upphör. För perioden 2006-2013
förutsätts att distributionskontot tillförs medel
från rundradiokontot i enlighet med den plan för
medelstilldelning till distributionskontot som
Kulturdepartementet redovisat för Teracom, SVT och
UR vid möten i november 2003 och januari 2004 och
att detta belopp (480 miljoner kronor) skall ökas
med 2 % varje år fram till dess att skulden är
återbetald. Detta förutsätts vara fallet senast vid
utgången av 2013.
Vidare förutsätter avtalet att det digitala nät
(MUX1) i vilket SVT och UR sänder skall vid full
utbyggnad täcka 99,8 % av den fastboende
befolkningen. Teracom har för sin del förutsatt att
täckningen av de sista 1,8 % skall ske genom att
analoga TV-sändare tas i anspråk för digital
utsändning, dvs. ingen parallell analog och digital
utsändning kommer att förekomma.
Inom ramen för avtalet kommer man att komma
överens om en justering av täckningen för regionala
sändningar i det digitala sändarnätet jämfört med
det analoga i syfte att hushåll skall kunna ta emot
vad som uppfattas vara "rätt" regionalt
nyhetsprogram från SVT.
Därutöver är parterna överens om att SVT:s och
UR:s placering i kanalspektrum skall vara sådan att
mottagning av digitala sändningar skall kunna ske
med antennutrustning av det slag som i dag krävs i
hushållen för mottagning av de analoga UHF-
sändningarna. Det innebär att förändringar av de
frekvenser MUX1 sänder över kan bli aktuella.
Parterna konstaterar dock att hushåll kan behöva
byta antennutrustning för att kunna ta emot den
digitala utsändningen av SVT:s och UR:s
programtjänster.

I proposition 2003/04:118 redovisar regeringen att
parterna har meddelat att de den 4 mars 2004 har
ingått ett avtal i enlighet med överenskommelsen (s.
6).

Propositionen

Regeringens förslag och bedömning

Regeringen föreslår att de digitala marksändningarna
från Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges
Utbildningsradio AB (UR) skall ha samma räckvidd som
företagens nuvarande analoga marksändningar. Detta
innebär att minst 99,8 % av befolkningen skall kunna
ta emot sändningarna med utomhusantenn i sina
permanenta bostäder.

Vidare bedömer regeringen att minst 98 % av
befolkningen bör kunna ta emot digitala
marksändningar från ytterligare minst en
frekvenskanal.

Skälen för förslaget om utbyggnad

Som skäl anför regeringen att det vid skiftet från
analog till digital sändningsteknik bör eftersträvas
att så många hushåll som möjligt kan använda den
mottagningsteknik som är billigast och minst
komplicerad för konsumenterna och att hushållen
drabbas av så små olägenheter som möjligt vid själva
övergången.

Regeringen påpekar att full befolkningstäckning
för de digitala TV-sändningarna kan uppnås genom
enbart marksändningar eller genom en kombination av
marksändningar och satellitsändningar. De skäl som
främst anförs för att de digitala marksändningarna
endast bör byggas ut i begränsad omfattning och att
de hushåll som inte nås från marksändare bör
hänvisas till satellitmottagning är enligt
regeringen att distributionskostnaderna för
programföretagen blir lägre än om motsvarande
räckvidd uppnås genom marksändning. Regeringen
framhåller vidare att Post- och telestyrelsen (PTS)
anser att en konvertering av befintliga sändare för
digital sändning innebär att möjligheterna att
frigöra frekvenser för andra användningsområden blir
mindre.
Vidare anför regeringen att om de digitala
marksändningarna byggs ut i mindre omfattning kommer
de konsumenter som endast ges tillgång till
satellitmottagning att drabbas av olägenheter. Det
är enligt regeringen ofta mer komplicerat att ta
emot digitala satellitsändningar än digitala
marksändningar. Därutöver är det inte möjligt att
till överkomliga kostnader ordna satellitmot-tagning
på alla platser. Regeringen påpekar också att även
den som endast vill se avgiftsfria TV-program måste
ha ett programkort eftersom satellitsändningar
krypteras. Detta medför extra kostnader.
Regeringen hänvisar till Teracoms beräkning,
enligt vilken investeringskostnaden för att bygga ut
två sändarnät från en befolkningstäckning om
nuvarande 90 % till 98 % uppgår till 125 miljoner
kronor. Om endast ett sändarnät byggs ut uppgår
kostnaden till 80 miljoner kronor.
Därutöver anför regeringen att den ytterligare
kostnaden för att anlägga ett nytt nät från 98 %
till 99,8 % befolkningstäckning uppgår enligt
Teracom till 200 miljoner kronor. Teracom
presenterar emellertid en teknisk lösning som
innebär att man kan nå från 98 % till 99,8 %
befolkningstäckning utan stora investeringar. Enligt
denna lösning kommer de sändare som i dag används
för de analoga sändningarna av SVT 2 att sända ut
SVT:s och UR:s digitala program efter det att de
analoga sändningarna har lagts ned. Regeringen anför
att man på detta sätt kan uppnå samma räckvidd som
för de analoga sändningarna trots att
investeringskostnaderna uppgår till endast 11
miljoner kronor.
Om ett helt nytt sändarnät byggs ut kan enligt
regeringen parallella sändningar med analog och
digital teknik pågå under en övergångsperiod. I de
områden där befintliga sändare konverteras sker
övergången utan parallellsändning.
Regeringen anser att det bör vara möjligt att ta
emot digitala marksändningar i alla områden där man
för närvarande kan ta emot analoga TV-sändningar
från de större sändarstationerna. Digitala
sändningar bör därför enligt regeringen inledas på
de platser där de större sändarstationerna i dag
endast sänder med analog teknik. Vidare anför
regeringen att även ett antal mindre sändarstationer
behöver digitaliseras för att
mottagningsmöjligheterna inom de större
sändarstationernas täckningsområden skall bli
tillfredsställande. Genom dessa åtgärder kommer
enligt regeringen räckvidden för de digitala
marksändningarna att öka från 90 % till 98 % av
befolkningen.
Enligt regeringens uppfattning bör dels det
digitala sändarnät som används av SVT och UR, dels
ytterligare minst ett digitalt sändarnät på det
angivna sättet byggas ut till en befolkningstäckning
om minst 98 %. Regeringen anser inte att det för
närvarande finns anledning att från statsmakternas
sida ställa krav på större räckvidd för övriga
digitala marksändningar.
När det gäller hur full befolkningstäckning skall
uppnås för public service-televisionen bedömer
regeringen, av skäl som redovisats i det föregående,
att enbart satellitmottagning är en sämre lösning
för konsumenterna än mottagning från marksändare.
Regeringen framhåller den av Teracom presenterade
tekniska lösningen för utbyggnaden som innebär att
man kan nå samma befolkningstäckning som för de
analoga marksändningarna för en bråkdel av
investeringskostnaden för att bygga nytt. Härvid
anför regeringen att såväl kostnaden för att bygga
ett helt nytt nät i de berörda områdena som de
problem som det skulle innebära om räckvidden för de
digitala marksändningarna var lägre och vissa
hushåll enbart skulle kunna ta emot public service-
televisionen via satellit, talar för att denna
lösning bör väljas. Förutsättningen är enligt
regeringen att de hushåll som inte får någon
parallellsändning får särskild service och
information inför övergången. Det behöver också
skapas tekniska förutsättningar för att den digitala
utrustningen skall kunna installeras och prövas
innan övergången har ägt rum, t.ex. genom att det
sänds testbilder med digital teknik.
Vad gäller det som PTS anför i sitt remissyttrande
om att en konvertering av befintliga sändare för
digital sändning minskar möjligheterna att frigöra
frekvenser anför regeringen att konsumenternas
möjlighet att få tillgång till public service-
televisionens sändningar på det mest fördelaktiga
sättet emellertid väger tyngst i detta sammanhang.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de
digitala marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-
program ges samma räckvidd som dessa företags
analoga sändningar. Det innebär enligt regeringen
att ca 99,8 % av befolkningen skall kunna ta emot
programmen med utomhusantenn i sina permanenta
bostäder. Regeringen framhåller att de hushåll som i
dag kan ta emot SVT:s och UR:s analoga
marksändningar därmed kommer att ha tillgång till
digitala marksändningar även efter det att de
analoga marksändningarna har upphört.
Regeringen påpekar att den fortsatta utbyggnaden
upp till en befolkningstäckning om 98 % kan, enligt
uppgifter som Teracom har redovisat, vara fullbordad
under 2004.
Vidare anför regeringen att hushåll som tar emot
program från mindre sändarstationer utanför de
större sändarstationernas täckningsområden kommer
att få möjlighet att ta emot SVT:s och UR:s digitala
marksändningar när nedläggningen av de analoga
sändningarna inleds i de aktuella områdena.
Regeringen framhåller att detta enligt riksdagens
beslut skall ske tidigast när lagstiftningen om
skyldighet att vidaresända vissa TV-program i
kabelnät har anpassats till att alla marksändningar
är digitala. Enligt regeringen har
remissbehandlingen av Radio- och TV-lagsutredningens
förslag till sådana ändringar nyligen avslutats.
Regeringen påpekar att Digital-TV-kommissionen har i
uppdrag att lägga fram en plan för när de analoga
sändningarna skall upphöra i olika områden.
Regeringen erinrar om att kulturutskottet har
förutsatt att problem som sammanhänger med att det i
vissa gränsområden är svårt att ta emot regionala
nyheter från den egna regionen skall lösas i samband
med den fortsatta utbyggnaden av de digitala
marksändningarna (se bl.a. bet. 2002/03:KrU6 s. 18).
Det avtal som ingåtts mellan SVT, UR och Teracom
innebär enligt regeringen att täckningen för
regionala sändningar i det digitala sändarnätet
kommer att justeras så att hushåll skall kunna ta
emot vad som uppfattas som rätt regionalt
nyhetsprogram från SVT.

Ekonomiska konsekvenser

När det gäller förslagets ekonomiska konsekvenser
anför regeringen att de digitala marksändningarna av
TV-program från SVT och UR föreslås få samma
räckvidd som dessa företags analoga marksändningar
genom att dels de återstående fjorton större
sändarstationerna samt vissa mindre sändarstationer
förses med digital sändarutrustning, dels ett antal
mindre sändarstationer utanför de större
sändarstationeras räckviddsområden konverteras från
analog till digital sändning. Regeringen anför att
SVT, UR och Teracom har ingått ett avtal om analog
och digital TV-distribution för perioden 2004-2013.
Enligt regeringen är därmed omställningen av SVT:s
och UR:s markbundna TV-sändningar från analog till
digital distribution tryggad. Regeringen framhåller
att avtalet bygger på förutsättningen att den
fortsatta medelsanvisningen från rundradiokontot
till distributionskontot kommer att utvecklas på det
sätt som förutsattes när distributionskontot
inrättades (se prop. 2000/01:94 s. 72). Enligt
regeringen kommer underskottet på
distributionskontot att vara återbetalat senast vid
avtalsperiodens slut. Regeringen påpekar att
statsbudgeten således inte påverkas.

Vidare anser regeringen att ytterligare ett
sändarnät bör byggas ut till en befolkningstäckning
om minst 98 % genom att de återstående fjorton
större sändarstationerna samt vissa mindre
sändarstationer förses med digital sändarutrustning.
Regeringen anför att TV 4 AB har förklarat sig
berett att svara för de kostnader som uppkommer i
samband med utbyggnaden. Under förutsättning att
bindande avtal ingås bedömer regeringen att
sändningar med den angivna räckvidden kan bekostas
genom avgifter från programföretag som använder
nätet.
Därutöver framhåller regeringen att övergången
från analoga till digitala sändningar innebär att
konsumenterna behöver digital mottagningsutrustning
i form av s.k. digital-TV-boxar eller TV-apparater
med inbyggd digital-TV-mottagare. Priserna på
digital-TV-boxar och annan digital utrustning kan
enligt regeringen förväntas sjunka på samma sätt som
har skett i andra länder där viktiga programtjänster
sänds okrypterat i digital marksändning.

Motionerna

Med anledning av propositionen

I motion K29 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen avslår proposition 2003/04:118 i enlighet
med vad som anförs i motionen (yrkande 1). Enligt
motionärerna har staten valt den teknik som är
ekonomiskt och tekniskt underlägsen, eftersom det är
den enda tekniken som på grund av sitt begränsade
utrymme ger det offentliga kontroll över det som
vidaresänds. Motionärerna framhåller att regeringens
satsning på marknätet för digital TV har blivit
ytterligt kostsam. Vidare finns det anledning att
befara att låsningen vid marknätet tvingar in
alltfler konsumenter, och därmed en större del av
medierna, i den distributionsform som har lägst
kapacitet och sämst utrymme för interaktivitet.
Motionärerna anför att det faktum att det markbundna
nätet är sämre, mer begränsat och dyrare än andra
digitala alternativ också innebär att regeringens
satsning på marknätet leder till att man motverkar
de krav som måste ställas på mediepolitiken,
nämligen att verka för största möjliga utrymme för
yttrandefrihet och informationsfrihet. På samma gång
leder det begränsade utrymmet i marknätet till att
fördelningen av frekvenser blir en politisk
maktutövning. Därutöver framhåller motionärerna att
digital TV i marknätet riskerar att låsa breda
frekvensområden som annars kan användas till mobila
Internettjänster. Motionärerna anför vidare att det
digitala marknätet har varit behäftat med betydande
ekonomiska kostnader och problem. En orsak är enligt
motionärerna att de markbundna sändningarna är
avsevärt dyrare än andra digitala
distributionsformer. Motionärerna påpekar att mycket
talar för att SVT i en kostnadsbedömning bör
prioritera de betydligt billigare sändningarna via
satellit och kabel framför det dyrbara marknätet.
Enligt motionärerna bör frågan om det digitala
marknätet grundas på marknadsmässiga överväganden
bland aktörerna på marknaden. Staten skall hålla sig
teknikneutral och inte försöka styra vare sig
teknikutveckling eller konkurrens inom medieområdet.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen beslutar
att upphäva beslutet om att de analoga
marksändningarna skall upphöra den 1 februari 2008 i
enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2).
Enligt motionärerna måste en släckning vara ett
resultat av konsumenternas önskemål och intresse för
de fördelar en ny teknik erbjuder. En släckning kan
därför inte bli aktuell förrän det övervägande
flertalet konsumenter har gått över till annan
distribution än de marksända analoga sändningarna.
Motionärerna anser att regeringen bör sätta upp
andra villkor för en släckning. Villkoren bör
präglas av en hänsyn till TV-publiken och ta sikte
på att den digitala tekniken har utvecklats så långt
att övergången från analog teknik skall kunna ske
utan att stora grupper ställs utanför den
programverksamhet som de betalar för.

I motion K28 av Tobias Krantz m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen avslår regeringens proposition om digitala
TV-sändningar (yrkande 1). Folkpartiet oroas över
att regeringen låst sig vid vissa tekniska
lösningar, som dessutom kostar onödigt stora summor
och därmed urholkar kvaliteten i dagens sändningar i
SVT. Motionärerna framhåller att satellit- eller
Internetdistribuerade TV-kanaler har samma täckning
som marksänd TV. Att regeringen vill ha marksänd
digital TV beror enligt motionärerna på att
regeringen vill kontrollera TV genom lagstiftning.
Folkpartiet anser att det behövs en ny sammanhållen
lagstiftning för elektroniska medier som tillåter
större frihet. Digitaliseringen av TV är inte en
fråga för staten utan för konsumenter och
producenter av TV. Folkpartiet oroar sig också för
att pengarna till public service späs ut på fler
sändningstimmar i fler kanaler i stället för
koncentreras till ett unikt kvalitetsinnehåll.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om att
beslutet om nedsläckning av det analoga TV-nätet
måste omprövas (yrkande 2). Enligt motionärerna är
det vare sig nödvändigt, önskvärt eller realistiskt
att stänga av de analoga sändningarna år 2008.
Marknaden kan själv bestämma hur teknikskiftet bör
genomföras. Motionärerna anför att om tvånget för
SVT att nå alla hushåll via marknätet upphörde och
ersattes med ett teknikneutralt åliggande att nå
hushållen, skulle företaget kunna välja en
kombination av olika distributionstekniker som
sammantaget skulle bli billigare. Med ett sådant
teknikneutralt regelverk som Folkpartiet förordar är
det inte självklart att det är ekonomiskt
försvarbart vare sig för SVT eller hushållen att
släcka det analoga marknätet under överskådlig tid.

Från allmänna motionstiden 2003

I motion K439 av Peter Jonsson (s) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om priskonkurrensen på det fasta digitala TV-
nätet. Motionären anför att ett konsumentproblem som
behöver uppmärksammas är när ett företag börjar
erbjuda tilläggstjänster men samtidigt kräver att
konsumenten måste ha ett visst TV-abonnemang innan
han kan ta del av andra tjänster. Enligt motionären
är det viktigt för den enskilda konsumenten att
själv kunna välja vilka tjänster han eller hon vill
ha tillgång till. Operatörerna kan kontrollera
prisbilden och servicen gentemot konsumenten utan
att konsumenten har möjlighet att påverka eller
jämföra likvärdiga alternativ.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om övergången från analog till digital TV
(yrkande 14). Motionärerna anför härvid i huvudsak
samma argument som under yrkande 1 ovan i motion
K29.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om
tidpunkt för släckning av det analoga marknätet
(yrkande 15). Härvid anförs i huvudsak samma
argument som under yrkande 2 ovan i motion K29.
I motionen yrkas också att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om
statens roll vid teknikskiften inom medierna
(yrkande 16). Motionärerna anser att staten skall
förhålla sig teknikneutral och inte försöka styra
vare sig teknikutveckling eller konkurrens inom
medieområdet.

I motion Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att alla som i dag kan se analoga
TV-sändningar skall garanteras TV-mottagning via
digitala marksändningar eller undantagsvis via
satellit (yrkande 27). Motionärerna anför att det är
viktigt att alla som i dag kan se analoga sändningar
garanteras tillgång till TV-mottagning antingen via
digitala marksändningar eller undantagsvis via
satellit.

Vidare yrkas i motionen att riksdagen ger
regeringen till känna vad som anförs om en utbyggnad
av det digitala TV-nätet (yrkande 28). Motionärerna
vill öka möjligheterna för en decentralisering genom
fler lokala och regionala TV-kanaler. Alla bör
enligt motionärerna få tillgång till det viktigaste
svenska och nordiska utbudet. Motionärerna anför att
det blir möjligt om man satsar på en utbyggnad av
ett digitalt nät i mark.
Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om
att kommissionen som skall se över direktiven om
digitala TV-sändningar även bör se över kryptering
samt konsumentekonomiska konsekvenser av det
digitala teknikskiftet (yrkande 29). Centerpartiet
efterlyser en utredning som ser över marknaden. Vem
skall betala tillbehören - är det konsumenterna,
distributörerna, staten eller någon annan aktör?
Motionärerna frågar sig vilka aktörer som behöver
samverka för att få detta att hända till 2008.
Vidare anser de att Digital-TV-kommissionen bör
titta närmare på huruvida sändningarna skall sändas
okrypterade eller krypterade.

I motion Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att vilken digitaliseringsteknik
som skall användas skall avgöras av marknaden
(yrkande 5). Motionärerna välkomnar den digitala
tekniken och framhåller att den som vill gå över
till digital-TV kan göra det redan i dag via kabel
eller satellit. Enligt motionärerna borde SVT i
stället få i uppdrag att nå hushållen med den teknik
som bolaget självt anser mest lämplig. Det skulle
innebära en kombination av satellit, marknät och
kabel i både analog och digital form. Sammantaget
skulle det enligt motionärerna bli billigare för
både hushållen, SVT och staten.

Därutöver yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförs om att ett statligt
operatörsföretag inte självständigt skall få välja
ut vilka programföretag som skall ingå i ett
sändarnät (yrkande 6). Motionärerna påpekar att
regeringen i avvaktan på att utredningen om ett
statligt operatörsföretag har slutfört sitt arbete
skall meddela vilka som får tillstånd att sända i
det digitala marknätet. Enligt motionärerna verkar
vissa kommersiella företag komma att erbjudas något
av en gräddfil. De kommer att kunna sända ut sina
program till hela svenska folket. I stället för
intäkter genom att tittarna betalar avgifter kommer
intäkterna genom reklam som blir mycket lukrativ,
eftersom en stor del av befolkningen nås.
Motionärerna anför att detta kommer att innebära att
ett statligt sändningstillstånd blir en mycket stor
konkurrensfördel jämfört med situationen för de
programföretag som ställs utanför av regeringen.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att public service-företagen
skall ha en stark ställning i en tid när radio- och
TV-publiken har tillgång till ett omfattande utbud
av programkanaler med skiftande kvalitet och att
alla i Sverige skall ha tillgång till public
service-företagens programutbud. TV-publiken skall
således - oavsett bostadsort - kunna erbjudas ett
mångsidigt programutbud av hög kvalitet, präglat
bl.a. av det demokratiska statsskickets grundidéer
och av krav på opartiskhet och saklighet. Ett
förverkligande av regeringens förslag är enligt
utskottets synsätt en stor fördel för TV-publiken i
hela landet. Därmed kommer praktiskt taget hela
befolkningen att kunna välja mellan olika
distributionsalternativ för att ta emot TV-
sändningarna från SVT och UR. Kulturutskottet
konstaterar att såväl demokratiska som kultur- och
mediepolitiska skäl talar för en full utbyggnad av
det digitala markbundna TV-nätet. Regeringsförslaget
ligger också i linje med de av riksdagen fastställda
målen för mediepolitiken (prop. 2000/01:1 utg.omr.
17 s. 98, bet. 2000/01:KrU1 s. 96 f., rskr.
2000/01:59).

Vidare framhåller kulturutskottet att det av
propositionen framgår att de ekonomiska
förutsättningarna för att bygga ut det markbundna
digitala TV-nätet har ändrats väsentligt sedan
riksdagen vid 2002/03 års riksmöte behandlade
frågan. Utbyggnaden från 98 % till 99,8 %
hushållstäckning kan åstadkommas genom en
modifiering av den befintliga analoga
sändarutrustningen till en kostnad som är väsentligt
lägre än den skulle vara om samma täckningsområde
skulle förses med ny digital sändarutrustning. Av
propositionen framgår att det är denna tekniska
lösning som regeringen förordar. Kulturutskottet
välkomnar detta nya förslag till teknisk lösning som
innebär en betydligt lägre kostnad för en nära nog
full utbyggnad av marknätet.
Kulturutskottet påpekar att utvecklingen av
distributionskontot som finansierar SVT:s och UR:s
TV-distribution något berörs i propositionen.
Utskottet bedömer att den redovisning som lämnats om
förutsättningen för att underskottet på kontot skall
vara utjämnat vid utgången av år 2013 är realistisk.
Därutöver anför utskottet att det i motion K28
(fp) hävdas att digitalsatsningen urholkar SVT. I
den mån motionärerna avser satsningen på den
digitala sändningstekniken vill utskottet påminna om
att distributionskontot inrättades med tanke på att
kostnaderna för distributionen skulle hållas helt
åtskilda från SVT:s och UR:s övriga
medelstilldelning, som främst avser
programverksamheten.
Kulturutskottet anför att det i propositionen
nämns några av de olägenheter som skulle kunna
uppstå för konsumenterna om de digitala
marksändningarna skulle byggas ut i mindre
omfattning än vad som föreslås i propositionen, dvs.
till lägre täckningsgrad än 99,8 % av befolkningen.
I propositionen anges att det inte är möjligt att ta
emot satellitsändningar överallt. En annan olägenhet
är att satellitsända TV-program är krypterade,
varför alla - även den som endast vill se
avgiftsfria TV-program - måste ha ett programkort,
vilket medför extra kostnader. Enligt vad
kulturutskottet har inhämtat måste de TV-hushåll som
endast önskar se SVT:s och UR:s programkanaler
erlägga en depositionsavgift till någon av
programkortsleverantörerna Canal Digital eller
Viasat för att få tillgång till programkortet. Detta
kan för konsumenten te sig krångligt. Enligt
kulturutskottets uppfattning är det emellertid en
fördel att de allra flesta TV-konsumenter kommer att
ha alternativa möjligheter att ta emot SVT:s och
UR:s program även i fortsättningen.
Sannolikt kommer enligt utskottet även vissa
problem att visa sig för TV-konsumenterna vid
övergången från analog till digital marksänd TV. Det
är kulturutskottets förhoppning att den kommission
som regeringen nyligen har tillsatt för att
förbereda systemövergången på ett effektivt sätt
kommer att kunna minimera problemen. Utskottet har
noterat att kommissionens uppdrag är att utifrån ett
konsumentperspektiv bl.a. planera hur omställningen
skall genomföras, följa utbyggnaden av digitala
sändningar, följa utvecklingen på digital-TV-
marknaden och samordna informationen till
allmänheten om omställningen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet förslaget i propositionen. Utskottet
avstyrker förslagen i motionerna K28 (fp) yrkande 1
och K29 (m) yrkande 1 om avslag på propositionen.
Likaledes avstyrker utskottet förslagen om att
upphäva eller ompröva riksdagens tidigare beslut om
att de analoga marksändningarna skall ha upphört den
1 februari 2008, vilka framförts i motionerna K28
(fp) yrkande 2 och K29 (m) yrkande 2.
Slutligen bör enligt utskottet nämnas att
utskottet vid flera riksmöten har behandlat motioner
om de svårigheter som finns i vissa delar av landet
att ta emot regionala nyheter från den egna regionen
(senast i bet. 2002/03:KrU6 s. 18). Utskottet har
med tillfredsställelse noterat att det avtal som
SVT, UR och Teracom AB har ingått innebär att
täckningen för regionala sändningar i det digitala
nätet kommer att justeras så att hushållen i
fortsättningen kommer att kunna se "rätt" regionalt
program (se prop. s. 10).

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan godkände riksdagen under
föregående riksmöte regeringens förslag om att den
marksända televisionen skall övergå till digital
teknik. Regeringen har nu återkommit till riksdagen
med förslag beträffande de digitala
marksändningarnas räckvidd. Härvid vill
konstitutionsutskottet i likhet med regeringen
framhålla att det vid skiftet från analog till
digital sändningsteknik bör eftersträvas att så
många hushåll som möjligt kan använda den
mottagningsteknik som är billigast och minst
komplicerad för konsumenterna och att hushållen
drabbas av så små olägenheter som möjligt vid själva
övergången.

Regeringens nu aktuella förslag avser utbyggnaden
av de digitala marksändningarna beträffande SVT:s
och UR:s TV-program. Kulturutskottet anser att ett
förverkligande av regeringens förslag är en stor
fördel för TV-publiken i hela landet. Därmed kommer
praktiskt taget hela befolkningen att kunna välja
mellan olika distributionsalternativ för att ta emot
TV-sändningarna från SVT och UR. Kulturutskottet
framhåller att såväl demokratiska som kultur- och
mediepolitiska skäl talar för en full utbyggnad av
det digitala markbundna TV-nätet.
Konstitutionsutskottet instämmer i detta.
När det gäller hur full befolkningstäckning skall
uppnås för public service-televisionen delar
konstitutionsutskottet regeringens bedömning att
enbart satellitmottagning är en sämre lösning för
konsumenterna än mottagning från marksändare.
Kulturutskottet har härvid anfört att det är en
fördel att de allra flesta TV-konsumenter kommer att
ha alternativa möjligheter att ta emot SVT:s och
UR:s program även i fortsättningen. I denna del
framhåller regeringen en teknisk lösning för
utbyggnaden som enligt regeringen innebär att man
kan nå samma befolkningstäckning som för de analoga
marksändningarna för en bråkdel av
investeringskostnaden för att bygga nytt. Denna
tekniska lösning innebär att befintliga sändare
konverteras från analog till digital sändning i
vissa områden, varför övergången där kommer att ske
utan parallellsändning. Förutsättningen är enligt
regeringen att hushåll utan parallellsändning får
särskild service och information inför övergången.
Utskottet delar härvid regeringens uppfattning att
konsumenternas möjlighet att få tillgång till public
service-televisionens sändningar på det mest
fördelaktiga sättet väger tyngre än en möjlighet att
frigöra frekvenser för andra användningsområden.
Kulturutskottet välkomnar detta nya förslag till
teknisk lösning som innebär en betydligt lägre
kostnad för en nära nog full utbyggnad av marknätet.
Kulturutskottet bedömer vidare att den redovisning
som lämnats i propositionen om förutsättningen för
att underskottet på distributionskontot, som
finansierar SVT:s och UR:s TV-distribution, skall
vara utjämnat vid utgången av år 2013 är realistisk.
Vad gäller vad som anförs i motion K28 om att
digitalsatsningen urholkar SVT, framhåller
kulturutskottet att distributionskontot inrättades
med tanke på att kostnaderna för distributionen
skulle hållas åtskilda från SVT:s och UR:s övriga
medelstilldelning, som främst avser
programverksamheten.
Mot bakgrund av vad som nu anförts tillstyrker
konstitutionsutskottet, i likhet med
kulturutskottet, regeringens förslag att de digitala
marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-program ges
samma räckvidd som dessa företags analoga
sändningar. Därmed kommer ca 99,8 % av befolkningen
att kunna ta emot programmen med utomhusantenn i
sina permanenta bostäder. I enlighet härmed
avstyrker utskottet motionerna K28 yrkande 1, K29
yrkande 1, K444 yrkandena 14 och 16 samt Kr359
yrkande 5. Vidare synes vad som anförs i motion
Kr326 yrkandena 27 och 28 vara i huvudsak
tillgodosedda, varför motionen avslås i berörda
delar.
Av redovisningen ovan framgår att riksdagen under
föregående riksmöte beslutade att de analoga
marksändningarna av TV skall ha upphört den
1 februari 2008. Enligt utskottets mening finns inte
skäl att nu ompröva detta beslut. Motionerna K28
yrkande 2, K29 yrkande 2 och K444 yrkande 15
avstyrks därmed.
Regeringen har nyligen, som framgått ovan,
beslutat om en kommission som skall förbereda
övergången från analoga till digitala marksändningar
samt samordna den informationsverksamhet som behövs.
Vid fullgörandet av uppgiften skall kommissionen i
första hand ta hänsyn till konsumenternas önskemål
och behov. Utskottet finner att vad som efterfrågas
i motionerna K439 och Kr326 yrkande 29 väsentligen
ryms inom kommissionens uppdrag och avstyrker därför
motionerna.
I motion Kr359 yrkande 6 tas frågan om ett
statligt operatörsföretag och om tillståndsgivning
upp. Av redovisningen ovan framgår att Radio- och
TV-lagsutredningen nyligen har avlämnat ett
delbetänkande med bl.a. förslag om ett fristående
operatörsföretag och tillståndsgivning genom
myndighet. I avvaktan på beredningen av utredningens
förslag kommer gällande ordning med tillstånd av
regeringen att gälla. Utskottet, som inte vill
föregripa beredningen av utredningens förslag,
avstyrker den nämna motionen i berörd del.

Utskottets överväganden om övriga frågor

Grundläggande principer och former
för programföretags verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner som rör
grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet samt teknikneutral
medielagstiftning. Jämför reservationerna 3
och 4.

Motionerna

I motion K271 av Bo Lundgren m.fl. yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om sändningsrätter för radio och TV (yrkande
10). Motionärerna framhåller att yttrandefrihet och
rätten till fri åsiktsbildning utgör omistliga
hörnstenar i ett demokratiskt samhälle. I
Europakonventionen kommer detta synsätt till uttryck
genom artikel 10, vilken stadgar att rätten att
t.ex. sända radio eller TV är en civil rättighet,
samt genom artikel 6 enligt vilken en sådan
rättighet inte får begränsas utan rättslig prövning.
Enligt motionärerna framstår mot bakgrund av detta
den svenska medieregleringen, som bl.a. innebär att
staten har monopol på fördelningen av
sändningsrätter för markbunden radio och TV utan
möjlighet för den enskilde till rättslig prövning,
som oförenlig med konventionen. Motionärerna anser
att det är angeläget att stärka den enskildes
rättighetsskydd så att det stämmer bättre överens
med konventionens.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om från staten oberoende medier (yrkande 1).
Vidare yrkas att riksdagen ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om tryck-, yttrande-
respektive etableringsfrihet (yrkande 4). Därutöver
yrkas ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om formerna för fördelning av sändningstillstånd
(yrkande 6).

Motionärerna framhåller att yttrandefriheten och
tryckfriheten är centrala värden i fria och
demokratiska samhällen. Tankefrihet och
informationsfrihet är fundamentala för bevarandet av
ett fritt och öppet samhälle. Enligt motionärerna är
av grundläggande vikt i detta sammanhang att medier
är fria från statlig styrning. Fria medier är en
förutsättning för att t.ex. informations- och
pressfriheten skall kunna fungera som uttrycksmedel
för människors tankar och samhällsengagemang och som
kontroll av den offentliga maktutövningen.
Motionärerna anser att i ett fritt och demokratiskt
samhälle skall det råda frihet att ge ut och
distribuera medieprodukter samt att fritt pröva
deras ekonomiska bärkraft. Politiskt grundat
godtycke och den offentliga maktens uppfattningar
får inte avgöra förutsättningarna för mediernas
utveckling och växtkraft. Vidare anför motionärerna
att en huvuduppgift för statens åtaganden på
medieområdet måste vara att säkerställa en
etableringsfrihet för nya kanaler ytan att samtidigt
reglera deras programverksamhet. Där utrymmet är
begränsat skall koncessioner fördelas på motsvarande
sätt som gjordes enligt den privata lokalradions
ursprungliga regelverk, dvs. genom ett
auktionsförfarande.

I motion Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av en fri konkurrens på
TV-marknaden (yrkande 3). Motionärerna anför att det
är utomordentligt viktigt att massmedieföretag står
fria från beroende till regeringen och att den fria
konkurrensen skall värnas. Folkpartiet är
motståndare till att politiska beslut skall fattas
om innehållet i det digitala marknätet. Regeringens
digital-TV-politik är därför djupt oroande.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen begär att
regeringen låter göra en översyn av den samlade
medielagstiftningen i syfte att uppnå
teknikneutralitet enligt vad i motionen anförs
(yrkande 10). Motionärerna anser att ett nyckelord i
utvecklingen är teknikkonvergens, dvs. att alltfler
medier utnyttjar alltmer lika teknik. Det är därför
viktigt med ett helhetsgrepp på det mediala utbudet
utan hänsyn till vilken teknik som används för att
distribuera innehållet. Lagstiftning och politik
måste enligt motionärerna bli mer teknikneutrala.
Det behöver göras en bred översyn av den
medielagstiftning som finns
i dag, innefattande kulturpolitiska mål och
stödformer, i syfte att uppnå en större
teknikneutralitet.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbehandling

I betänkande 2002/03:KU25 Massmediefrågor lämnade
konstitutionsutskottet en utförlig redovisning av
gällande grundlagsregler på det
yttrandefrihetsrättsliga området och av radio- och
TV-lagens (1996:844) bestämmelser om
sändningstillstånd m.m. (s. 9-11). Vidare redogjorde
utskottet för förarbetsuttalanden vid radio- och TV-
lagens tillkomst.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
motionsyrkanden med ett liknande innehåll som de nu
aktuella. Vid riksmötet 2001/02 anförde utskottet i
sitt ställningstagande att utskottet, som ansåg att
svensk lagstiftning på området motsvarar
Europakonventionens krav, inte fann skäl att frångå
sina tidigare bedömningar när det gäller statens
agerande rörande medier och grundläggande principer
och former för programföretags verksamhet (bet.
2001/02:KU33 s. 17). Motionerna avstyrktes därför i
berörda delar.
Vid samma tillfälle behandlade utskottet också ett
motionsyrkande om teknikneutralt regelverk för TV-
sändning. Utskottet avstyrkte motionen med
hänvisning till sin bedömning från riksmötet
dessförinnan, då utskottet inte sett någon anledning
att föregripa det pågående arbetet med
konvergensfrågorna inom EU och behandlingen av
Mediegrundlagsutredningens förslag (bet.
2000/01:KU18).
Även under föregående riksmöte behandlade
utskottet motioner som rörde grundläggande principer
och former för programföretags verksamhet och
vidhöll då sin tidigare bedömning (bet. 2002/03:KU25
s. 12).
Under våren 2001 tog riksdagen ställning till
sändningstillstånd och tillståndsvillkor för den
radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst som
skall bedrivas av Sveriges Television AB, Sveriges
Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB t.o.m. den
31 december 2005 (prop. 2000/01:94, bet.
2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268).

Lagen om elektronisk kommunikation, m.m.

En ny lag om elektronisk kommunikation, m.m. trädde
i kraft den 25 juli 2003 (SFS 2003:389, prop.
2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr. 2002/03:228).
Den nya lagen ersatte den tidigare telelagen
(1993:597) och lagen (1993:599) om
radiokommunikation. Lagen gäller alla elektroniska
kommunikationsnät och kommunikationstjänster med
tillhörande installationer och tjänster samt annan
radioanvändning. Lagen är dock inte tillämplig på
innehåll som överförs i elektroniska
kommunikationsnät med hjälp av elektroniska
kommunikationstjänster. Genom den nya lagen
genomfördes till övervägande del det nya EG-
regelverket (ett ramdirektiv, fyra särdirektiv samt
ett beslut) för elektronisk kommunikation och
tillhörande tjänster.

I den nya lagen har tillståndkravet för användning
av radiosändare och nummer ur en nationell
nummerplan bibehållits, medan kravet på
teletillstånd har upphört. Däremot bibehölls det
dubbla prövningsförfarandet för utsändningar till
allmänheten av ljudradio- och TV-program. Sådana
sändningar kräver alltså också i fortsättningen
tillstånd enligt radio- och TV-lagen.
När det gäller regleringsstrukturen anfördes i
förarbetena att överskådligheten och
gränsdragningsproblemen med anledning av
konvergensen talade för en samordning av de olika
författningarna med anknytning till elektronisk
kommunikation (a. prop. s.106 f.). På det
infrastrukturella regleringsområdet och på området
för överföringstjänster var enligt regeringen en
samordning speciellt lämplig, vilket borde ske i en
särskild lag. När det gällde frågan om en sådan
lagstiftning borde utsträckas att omfatta även
regleringsområden utanför de nämnda områdena anförde
regeringen att det fanns anledning att skilja mellan
regleringen för tele, medier och IT. Regeringen
ansåg beträffande medieområdet att reglerna i
princip kunde delas upp i två delar. Den ena delen
är relaterad till innehållet i program m.m. och
avser sändningsverksamheten. Den andra delen avser
infrastrukturen för överföring, överföringen och
mottagningen av sändningarna. Regeringen framhöll
att de innehållsrelaterade bestämmelserna inte har
ett sådant samband med infrastrukturen för
elektroniska kommunikationer i allmänhet att det är
motiverat att ha dem i samma lag. Radio- och TV-
lagen borde därför behållas som en särskild lag.
Detsamma gäller enligt regeringen de regleringar som
bygger på radio- och TV-lagens innehållsregleringar,
såsom lagen om koncessionsavgift på televisionens
och radions område, lokalradioförordningen,
förordningen om digitala ljudradiosändningar och
förordningen om marksänd digital TV.

Pågående arbete

Sverige

Regeringen beslutade den 30 april 2003 att tillkalla
en beredning på det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga området (Ju 2003:04, dir.
2003:58). Beredningen har till uppgift att följa
utvecklingen på det tryck- och yttrande-
frihetsrättsliga området samt utreda och lämna
förslag till lösningar av olika problem på området.
En särskilt viktig uppgift är att lämna förslag till
hur de problem som är relaterade till den tekniska
och mediala utvecklingen skall lösas.

Beredningen bör vid sina överväganden eftersträva
att tekniken inte skall vara av avgörande betydelse
för mediernas grundlagsskydd. I beredningens uppdrag
ligger således att överväga frågan om det mot
bakgrund av den tekniska och mediala utvecklingen är
möjligt att i längden behålla en teknikberoende
grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna
och om det på sikt finns anledning att slå samman
tryckfrihetsförordningen (TF) och
yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) till en grundlag
omfattande såväl tryckfrihet som annan
yttrandefrihet.

Radio- och TV-lagsutredningen har bl.a., som
redovisats ovan, i uppdrag att överväga frågan om
skyldighet att vidarebefordra vissa TV-program (dir.
2002:30). Regeringen hänvisar i direktiven till att
Utredningen om elektronisk kommunikation i sitt
delbetänkande Lag om elektronisk kommunikation (SOU
2002:60) anfört att konvergensutvecklingen och
digitaliseringen av TV-sändningarna i marknätet
aktualiserar en rad frågeställningar som rör
vidaresändningsskyldigheten. En sådan frågeställning
är vilket eller vilka nät som skyldigheten skall
gälla för om en bostad är ansluten till flera olika
trådnät där TV-program kan sändas vidare till
allmänheten. Utredningen föreslog att frågor som rör
skyldigheten att vidarebefordra TV-program utreds
vidare i annat sammanhang där ansvarsfrågor,
omfattningen av skyldigheten m.m. analyseras.

Europeiska unionen

Europeiska kommissionen har i ett meddelande den 15
december 2003 (KOM[2003]784 slutlig) rörande
framtiden för europeisk lagstiftning på det
audiovisuella området redogjort för sina slutsatser
om regelverket på området. Kommissionen anför att
även om effekterna av de tekniska förändringarna på
utvecklingen av den audiovisuella marknaden har
varit långsammare än vad man trodde för bara några
år sedan, kommer digital teknik och konvergens i
allt större utsträckning att medföra nytt innehåll,
nytt sätt att framställa det och nya affärsmodeller
för att finansiera det. Enligt kommissionen måste
regleringspolitiken i sektorn säkerställa vissa
allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt
till information, skydd av minderåriga och
konsumentskydd nu och i framtiden. Det omfattande
samråd som har genomförts bekräftade att dessa mål
inte ifrågasätts vid utvecklingen av tekniken eller
marknaden, utan vad som ifrågasätts är hur dessa mål
skall kunna uppnås i en förändrad miljö.

När det gäller framtida reglering kommer
kommissionen att gå vidare med en strategi i två
steg. I det korta perspektivet kan man enligt
kommissionen få bättre rättssäkerhet genom att
kommissionen utarbetar ett tolkningsmeddelande om
TV-reklam, eftersom det inte behövs någon översyn
av själva direktivet. Kommissionen anför vidare att
på medellång sikt är det några frågor som kräver
ytterligare övervägande och diskussion, vilket
skulle kunna leda till ändringar av TV-direktivet på
ett senare stadium. Frågorna kommer antingen att
analyseras av kommissionen med hjälp av expertråd
(fokusgrupper) eller så kommer kommissionen att
beställa oberoende studier om respektive ämnen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden när
det gäller grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet. Därmed avstyrker
utskottet motionerna K271 yrkande 10, K444 yrkandena
1, 4 och 6 samt Kr359 yrkande 3.

När det gäller vad som anförs i motion Kr359
yrkande 10 om teknikneutral medielagstiftning vill
utskottet framhålla följande. Som redovisats ovan
hänvisade utskottet vid sin senaste behandling av
ett liknande motionsyrkande till bl.a. det då
pågående EU-arbetet med konvergensfrågan. Ett nytt
EU-regelverk för elektronisk kommunikation och
tillhörande tjänster har numera till övervägande
del genomförts i Sverige genom den nya lagen om
elektronisk kommunikation, som trädde i kraft den 25
juli 2003 och ersatte den tidigare telelagen. Genom
den nya lagen samordnades författningar med
anknytning till elektronisk kommunikation och som
var att hänföra till det infrastrukturella
regleringsområdet. Lagen gjordes dock inte
tillämplig på innehåll som överförs i elektroniska
kommunikationsnät med hjälp av elektroniska
kommunikationstjänster. Bland annat behölls radio-
och TV-lagen och till den anknytande lagar som
särskilda lagar. Vidare bereds, som framgår av
redovisningen ovan, konvergensfrågan i såväl
beredningen på det tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga området som Radio- och TV-
lagsutredningen. Konvergensfrågan är även aktuell i
EU-arbetet på det audiovisuella området. Utskottet,
som utgår från att regeringen följer
konvergensfrågans utveckling, anser inte att någon
sådan åtgärd som begärs i den nämnda motionen är
påkallad. Motionen avstyrks därför i berörd del.

Mediekoncentration

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion som rör olika
frågor om mediekoncentration.
Jämför reservation 5.

Motionen

I motion K388 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att utreda distributionskanalerna
för tidskrifter ur ett tryck- och
yttrandefrihetsperspektiv (yrkande 1). Vidare yrkas
att riksdagen begär att regeringen lämnar förslag
till ändring i konkurrenslagen där en särskild regel
ingår om att prövningen i fall som har betydelse för
den grundlagsskyddade sektorn skall ske under
beaktande av de grundläggande intressena av att
säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och
allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt
skapande (yrkande 2). Därutöver yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
att regeringen återkommer med förslag till
mediekoncentrationslag (yrkande 3).

Motionärerna framhåller att det krävs
distributionskanaler för att tryck- och
yttrandefriheten skall kunna fungera i praktiken så
att de tidningar och tidskrifter som trycks
verkligen kan nå sina läsare. Motionärerna anser att
situationen är sådan i dag att
distributionskanalerna krymps och kontrolleras av
några enstaka, dominerande förlag. Enligt
motionärerna hotas därmed mångfalden och den
grundläggande tryck- och yttrandefriheten sätts ur
spel, vilket är mycket allvarligt. Miljöpartiet vill
gå längre än Mediekoncentrationskommittén gjorde med
sina förslag genom att t.ex. lagstiftningen
kompletteras så att även tidskrifter ges ett
liknande skydd som dagstidningar. Motionärerna
framhåller att principen att konkurrenslagen är
underordnad tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen
är viktig för att inte ge möjlighet åt en myndighet
eller annat organ att hindra tryckning eller
utgivning av skriften på grund av dess innehåll.
Dock måste den rådande situationen, där
lagstiftningen i praktiken innebär en begränsning av
tryckfriheten, förändras. Miljöpartiet föreslår
därför att en utredning görs av
distributionskanalerna för tidskrifter ur ett tryck-
och yttrandefrihetsperspektiv och med hänsyn till de
förslag som Mediekoncentrationskommittén lämnade.
Vidare anser Miljöpartiet, för att ytterligare
säkerställa att konkurrenslagen tillämpas med
beaktande av mediesektorns särart, att en särskild
regel bör införas i konkurrenslagen om att
prövningen i fall som har betydelse för den
grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande
av de grundläggande intressena av att säkerställa
ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig
upplysning och ett konstnärligt skapande.
Miljöpartiet anser också att en
mediekoncentrationslag bör införas för att bl.a.
förhindra situationer där bolag med dominerande
ställning hämmar en effektiv konkurrens.

Bakgrund

Mediekoncentrationskommittén

Mediekoncentrationskommittén tillkallades genom ett
beslut av regeringen den 13 november 1997. Den hade
till uppgift att lägga fram förslag till
lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i
svenska medier och motverka sådan ägar- och
maktkoncentration inom massmedierna som kan skada
ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och
allsidig upplysning (dir. 1997:30).

I februari 1999 avlämnade kommittén betänkandet
Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30).
Kommittén ansåg att konkurrenslagens förbud mot
konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av
dominerande ställning utan problem bör kunna vara
tillämpliga för mediesektorn under förutsättning att
vissa särbestämmelser meddelas. Samtidigt som en
öppning gjordes i tryckfrihetsförordningen för att
säkerställa konkurrenslagens tillämplighet borde det
enligt kommittén uttryckligen föreskrivas i
tryckfrihetsförordningen att en tillämpning av
konkurrenslagen ej ger stöd för myndighet eller
annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll
hindra tryckning eller utgivning av skriften eller
dess spridning bland allmänheten och inte heller
inskränker den befogenhet som enligt
tryckfrihetsförordningen tillkommer utgivare av
periodisk skrift. Motsvarande föreskrifter borde
meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen.
För att ytterligare säkerställa att
konkurrenslagen tillämpas med beaktande av
mediesektorns särart borde enligt kommittén en
särskild regel tas in i konkurrenslagen om att
prövningen i fall som har betydelse för den
grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande
av de grundläggande intressena av att säkerställa
ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig
upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.
Kommittén föreslog vidare att en särskild
mediekoncentrationslag infördes vid sidan av
konkurrenslagen.

Under riksmötet 2001/02 inhämtade
konstitutionsutskottet från Regeringskansliet att
några lagstiftningsåtgärder då inte planerades med
anledning av Mediekoncentrationskommitténs förslag
(bet. 2001/02:KU33 s. 9).

Pågående arbete i Regeringskansliet

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr. 17 s. 93) anför regeringen att, i enlighet
med målet för regeringens mediepolitik, skall ett
brett ägande eftersträvas för att motverka sådan
ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som
kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en
fri och allsidig upplysning. Regeringen framhåller
att mångfalden i medierna kan minska och den fria
opinionsbildningen försvåras om enskilda ägare eller
grupper av ägare får en dominerande ställning i
företag som kontrollerar massmedier med stor
genomslagskraft.

Regeringen anför att den kontinuerligt arbetar med
att stärka mångfalden på medieområdet. Stora
satsningar har enligt regeringen gjorts på en radio
och TV i allmänhetens tjänst för att skapa en stark
motvikt till de kommersiella alternativen. Mångfald
och lokal förankring betonas i regelverket för
sändningstillstånd för kommersiell lokalradio.
Vidare framhåller regeringen att presstödet i sin
helhet syftar till att stärka mångfalden på
dagspressområdet.
Regeringen har vidare gett Konkurrensverket i
uppdrag att kartlägga och analysera förhållandena på
mediemarknaden i syfte att få ett
konkurrensrättsligt perspektiv på frågan om
ägarkoncentration i medierna. Konkurrensverket
redovisade sitt uppdrag i november 2003 genom
rapporten Konkurrens och samarbete inom medierna.
Verket föreslår bl.a. att frågan om konkurrenslagen
(1993:20) är tillämplig på medieområdet bör
klargöras. Det anser också att distributionsstödet
till dagspressen bör ses över i syfte att förändra
eller avveckla stödet.
Utskottet har inhämtat att Konkurrensverkets
rapport är föremål för beredning i
Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade motionsyrkanden
med liknande innehåll som de nu aktuella vid
riksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:KU33 s. 9). I sitt
ställningstagande framhöll utskottet att fri
åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett
demokratiskt samhälle. Det är enligt utskottet
obestridligt att massmedierna spelar en betydande
roll för opinionsbildningen i moderna demokratier
och därmed för möjligheterna att förstärka och
fördjupa demokratin. Mångfald inom massmedierna med
möjlighet för många olika röster och uppfattningar
att göra sig hörda är därför av vital betydelse för
vårt samhälle.

Utskottet anförde vidare att bland svenska
massmedier har traditionellt dagspressen intagit en
särställning när det gäller nyhetsförmedling och i
synnerhet opinionsbildning. Även om dagspressens
ställning har förändrats betydligt sedan presstödet
infördes är den alltjämt speciell. Ett statligt
presstöd i form av bl.a. distributionsstöd är enligt
utskottets mening av väsentlig betydelse när det
gäller att motverka koncentrationstendenser och
upprätthålla mångfalden inom dagspressen. Utskottet
ansåg också att det kan finnas goda skäl att
överväga ytterligare åtgärder när det gäller att
motverka koncentrationstendenser och öka mångfalden
på medieområdet.
Mot den anförda bakgrunden var utskottet av
uppfattningen att frågor om mångfald inom
massmedierna även fortsättningsvis borde ägnas stor
uppmärksamhet och att ytterligare åtgärder kunde
behöva övervägas på detta område. Utskottet utgick
från att regeringen delar utskottets inställning och
ansåg det inte nödvändigt med några sådana
tillkännagivanden som begärdes i motionerna.
Motionsyrkandena avstyrktes därför.

Skriftligt svar på fråga

Kulturminister Marita Ulvskog svarade den 28 april
2004 på en skriftlig fråga från en riksdagsledamot
om hon avser att verka för en
mediekoncentrationslag. I svaret anför hon att
regeringen kontinuerligt arbetar med att stärka
mångfalden på medieområdet. I detta arbete ingår
bl.a. satsningar på en radio och TV i allmänhetens
tjänst, presstöd till dagstidningar samt krav på
mångfald och lokal förankring i regelverket för
sändningstillstånd för kommersiell lokalradio.

Vidare redovisar Marita Ulvskog uppdraget till
Mediekoncentrationskommittén. Hon anför att någon
lagrådsremiss med anledning av kommitténs förslag
ännu inte har beslutats. Skälet till att regeringen
ännu inte lagt fram några lagförslag mot
ägarkoncentration på mediemarknaden är enligt
kulturministern att det breda stöd som krävs för
grundlagsändringar har saknats bland riksdagens
partier.
Hon anför därutöver att det emellertid finns
anledning att hålla frågan om lagstiftning mot
ägarkoncentration levande, och frågan följs
kontinuerligt inom Regeringskansliet.
Kulturministern framhåller att det av
Konkurrensverkets rapport, som lämnades till
regeringen i november 2003, framgår att verkets
bedömning är att grundlagarna inte utgör hinder mot
att tillämpa konkurrenslagen på det
grundlagsskyddade området, men att det också finns
skäl att klargöra rättsläget genom lagstiftning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är alltjämt av uppfattningen att frågor om
mångfald inom massmedierna även fortsättningsvis bör
ägnas stor uppmärksamhet och att ytterligare
åtgärder kan behöva övervägas. Som framgått arbetar
regeringen kontinuerligt med att stärka mångfalden
på medieområdet. I detta sammanhang redovisar
regeringen bl.a. det ovan nämna uppdraget till
Konkurrensverket. Mot denna bakgrund anser utskottet
att några åtgärder från riksdagens sida i enlighet
med vad som anförs i motion K388 yrkandena 1-3 inte
är påkallade. Motionen avstyrks därför i sin helhet.

Filmcensur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en översyn
av lagen om granskning och kontroll av filmer
och videogram.

Motionen

I motion K362 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att
riksdagen begär att regeringen ser över hur lagen
(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och
videogram efterföljs och vid behov återkommer till
riksdagen med nya lagförslag (yrkande 1). Enligt
motionärerna granskas i dag bara en liten andel av
de filmer som kommer ut på marknaden, eftersom en
film endast granskas om distributören lämnar in den
till Statens biografbyrå eller om filmen blir
anmäld. Motionärerna anför att år 2002 blev 220
porrfilmer granskade och av dessa gjordes klipp i
14. De sista sju åren har inga filmer blivit
stoppade. Enligt motionärerna framstår detta som
mycket märkligt när man tar del av utbudet och
förekomsten av våld i pornografin. Vänsterpartiet
vill att lagen (1990:886) om granskning och kontroll
av filmer och videogram skall efterlevas och
föreslår därför att en översyn av lagens tillämpning
görs. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om förbättringar.

Bakgrund

Gällande regler

Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av
filmer och videogram innehåller i 1-3 §§
bestämmelser om Statens biografbyrås
granskningsplikt.

Enligt 1 § skall framställningen i en film eller
ett videogram vara granskad och godkänd av Statens
biografbyrå innan den får visas vid allmän
sammankomst eller offentlig tillställning.
Vidare sägs i 2 § att från granskningsplikt enligt
denna lag undantas filmer och videogram som
1. sänds i ett TV-program som omfattas av
yttrandefrihetsgrundlagen,
2. utgör reklam för vara eller tjänst,
3. visas vid varumässa, utställning eller
sportevenemang, om inte själva visningen utgör en
allmän sammankomst,
4. visas inom ett museum som ett led i museets
normala utställningsverksamhet och är en dokumentär
framställning.

I 7 § föreskrivs att filmer eller videogram som har
lämnats in för granskning skall återlämnas till den
som har begärt granskningen. Vidare sägs att om en
framställning har godkänts delvis skall biografbyrån
spela av de delar som inte har godkänts och bevara
dessa avspelningar. Om framställningen är en film
får dock biografbyrån i stället klippa av och bevara
de delar som inte har godkänts.

Den tillsyn som Statens biografbyrå utövar
regleras i 10-14 §§.
Enligt 10 § skall Statens biografbyrå utöva
tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt av 16
kap. 10 b (olaga våldsskildring) och 10 c §§
(otillåten utlämning av teknisk upptagning)
brottsbalken när det gäller rörliga bilder. Byrån
skall därvid verka för att överträdelser av
bestämmelserna beivras. Byrån får också uppdra åt
därtill lämpade personer att utöva tillsyn för
byråns räkning.
I 16 kap. 19 § brottsbalken får allmänt åtal för
brott som avses i 10 c § väckas endast efter
medgivande av Statens biografbyrå. I fråga om brott
som avses i 10 b § skall Statens biografbyrå yttra
sig innan allmänt åtal väcks såvitt avser filmer
eller videogram.

I förordningen (1990:992) om granskning och kontroll
av filmer och videogram föreskrivs att den som vill
begära granskning av framställningen i en film eller
ett videogram skriftligen skall ansöka om detta hos
Statens biografbyrå (2 §).

Tidigare riksdagsbehandling

I budgetpropositionen för 2004 anför regeringen att
riksdagens kulturutskott i sitt betänkande
2002/03:KrU1 hade framhållit att man inför kommande
redovisningar av regeringens dialog med Statens
biografbyrå om målformuleringarna för myndigheten
och deras tillämpning skulle välkomna en bedömning
av möjligheterna att följa upp de fastställda målen
och få en mera utförlig angivelse av vilka konkreta
resultat mål- och resultatdialogerna utmynnat i.

För riksdagens information kan enligt regeringen
därför följande nämnas. Mål- och resultatdialoger
förs kontinuerligt med Statens biografbyrå. Den
dialog som fördes med byrån inför utformningen av
regleringsbrevet för 2003 resulterade bl.a. i
förändrade verksamhetsmål för verksamhetsgrenarna
Granskning av filmer och Tillsyn samt i ändrade
återrapporteringskrav för verksamhetsgrenen Tillsyn.
Regeringen framhåller också att i regleringsbrevet
för 2003 har verksamhetsgrenen Yttranden i
åtalsärenden införlivats i grenen Tillsyn. Ett syfte
med förändringarna är att de skall förbättra
möjligheterna att följa upp målen.
Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna
del fann kulturutskottet det intressant att den mål-
och resultatdialog som förts mellan regeringen och
Statens biografbyrå resulterat i förändrade
verksamhetsmål i regleringsbrevet (bet. 2003/04:KrU1
s. 88 f.). Det är utskottets förhoppning att dessa
ändringar kommer att leda till att möjligheterna att
följa upp målen för myndighetens verksamhet
förbättras.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan har den förda mål- och
resultatdialogen mellan regeringen och Statens
biografbyrå resulterat i förändrade verksamhetsmål i
regleringsbrevet för 2003. Ett syfte med detta är
att förbättra möjligheterna att följa upp målen för
byråns verksamhet. Utskottet utgår från att en
utvärdering görs huruvida syftet med de förändrade
verksamhetsmålen uppnås och anser att en sådan
utvärdering bör avvaktas. Därmed är utskottet inte
nu berett att förorda någon sådan åtgärd som
efterfrågas i motion K362 yrkande 1, varför motionen
avstyrks i berörd del.

Rätt till genmäle

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en rätt i
lag till genmäle.
Jämför reservation 6.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om övervägande av laglig
genmälesrätt (yrkande 1). Motionärerna anför att
mediesamhället tenderar att karakteriseras av
tillspetsning och konkretisering, vinkling,
personifiering, intensifiering och polarisering.
Denna utveckling kan i flera avseenden hota
enskildas integritet och värdighet. Enligt
motionärerna borde det vara en självklarhet att
medierna tar ett demokratiskt och etiskt ansvar i
sitt arbete. Ändå bör ett förstärkt skydd övervägas.
Motionärerna framhåller att på andra håll i Europa
har en laglig genmälesrätt diskuterats. Bestämmelsen
i 6 kap. 3 § radio- och TV-lagen om att uppgifter
skall "beriktigas när det är befogat" blir enligt
motionärerna lätt en gummiparagraf utan egentlig
kärna. Motionärerna anser att en mer detaljerad och
substantiell genmälesrätt bör övervägas eftersom
självsaneringen knappast är omfattande på området.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har vid flera riksmöten
behandlat motionsyrkanden rörande frågan om rätten
till genmäle. I betänkande 2002/03:KU17 lämnade
utskottet en utförlig redovisning av gällande regler
om beriktigande och genmäle (s. 10-12).

I sitt ställningstagande anförde utskottet att
enligt tryckfrihetsförordningen skall en ansvarig
utgivare för en periodisk skrift, och under
straffansvar, bestämma över skriftens innehåll så
att intet däri får införas mot utgivarens vilja.
Motsvarande bestämmelse finns i
yttrandefrihetsgrundlagen. Detta bör enligt
utskottet inte ändras. Utskottet framhöll att det
därmed inte finns utrymme för att införa en laglig
genmälesrätt. Pressens samarbetsnämnd har fastställt
etiska regler för press, TV och radio. Den som
känner sig kränkt eller på annat sätt orättvist
behandlad i en tidningspublicering har möjligheten
att vända sig till Allmänhetens pressombudsman samt
till Pressens opinionsnämnd. Granskningsnämnden för
radio och TV övervakar genom granskning i efterhand
om sända program står i överensstämmelse med radio-
och TV-lagen och de villkor som kan gälla för
sändningarna. Med hänsyn till vad som anförts ovan
var utskottet inte berett att införa en laglig
genmälesrätt och avstyrkte motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande från
föregående riksmöte och avstyrker därmed motion K382
yrkande 1.

"Negativ textreklam"

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om åtgärder mot
s.k. negativ textreklam.
Jämför reservation 7.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om regelverk för "negativ
textreklam" (yrkande 2). Motionärerna anför att ett
medium t.ex. systematiskt kan missgynna och
misskreditera genom att beskriva företag,
organisation eller produkt på ett osakligt och
felaktigt sätt. Möjligheterna att beivra den typen
av verksamhet är enligt motionärerna liten.
Motionärerna anser att systematisk och osaklig
misskreditering också borde bli föremål för den
medieetiska debatten. Regeringen borde ta initiativ
till överläggningar med branschen för att åstadkomma
frivilliga överenskommelser inom området. Om inte
detta kan åstadkommas bör möjligheterna till
lagstiftning undersökas. Motionärerna anser att
detta bör ges regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 5 kap. 1 § brottsbalken (BrB) döms den för
förtal som utpekar någon som brottslig eller
klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar
uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras
missaktning.

Förtal måste rikta sig mot en människa (Holmberg
m.fl., Kommentar till brottsbalken, 6:e uppl., s.
247 f.). Bestämmelsen kan dock anses tillämplig på
sådana yttranden som formellt avser t.ex. en
juridisk person, en kår, invånarna i ett hus eller
annan grupp men som måste förstås så att en eller
flera bestämda personer därigenom utpekas.
Straffrättskommittén föreslog att straff för
ekonomiskt förtal skulle tas upp bland
förmögenhetsbrotten. Vid lagrådsremissen 1958
anförde departementschefen som skäl mot förslaget
att, i den mån det var fråga om sådana
näringsförhållanden och ekonomiska förhållanden som
inte kunde sägas ha något samband med det personliga
anseendet, hade det föreslagna stadgandet sin
väsentliga betydelse i förhållandet olika
näringsidkare emellan och berörde således spörsmål
som lämpligast borde regleras i lagstiftningen mot
illojal konkurrens.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet
1997/98 en motion som bl.a. rörde frågan om etiska
publiceringsregler i allmänhet (bet. 1997/98:
KU16).

I sin bakgrundbeskrivning redogjorde utskottet för
att frågan om pressetiska normer under år 1970 fick
en ingående behandling av konstitutionsutskottet
(bet. KU1970:41). En fyllig redovisning av de
gällande pressetiska normerna och de organ som
verkade för pressens självsanering redovisades.
Utskottet hade överläggningar med Pressens
opinionsnämnd och Pressens samarbetsnämnd.
Studieresor företogs till det västtyska pressrådet,
Internationella pressinstitutet och det brittiska
pressrådet. Utskottet hänvisade till ett tidigare
uttalande om att det inte kunde förnekas att
missförhållanden förekommer på sina håll i pressen
men att det i första hand borde ankomma på pressen
själv att vidta åtgärder för att hålla
journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå.
Utskottet hänvisade vidare till åtgärder som
vidtagits från pressens sida. Utskottet ville inte
förneka att de åtgärder som vidtagits från pressens
sida - förstärkning av Pressens Opinionsnämnd,
tillsättande av en pressombudsman samt yrkeskodex
för Journalistförbundets medlemmar - kunde utgöra
värdefulla bidrag till att åstadkomma en bättre
ordning på området. De resurser som ställts till
förfogande syntes enligt utskottet otillräckliga,
men det fanns anledning att avvakta resultatet av
reformerna.
År 1974 föreslog justitieutskottet (bet.
JuU1974:21) ett tillkännagivande till regeringen om
en förutsättningslös utredning om gränsdragningen
mellan behovet av skydd mot skadeverkningar av
ekonomiskt förtal och intresset av att bevara de
vida gränserna för yttrandefrihet och tryckfrihet. I
riksdagens kammare underströks i debatten behovet av
yttrandefrihet och tryckfrihet, och vid omröstningen
föll justitieutskottets förslag.
Konstitutionsutskottet framhöll år 1993 (bet.
1993/94:KU3 s. 27) att det med hänsyn till vikten av
vidast möjliga yttrandefrihet i första hand bör
ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för att
hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå.
Utskottet redogjorde för de pressetiska reglernas
innehåll. Därutöver redogjordes för det då aktuella
förslaget om en lag om ansvar för elektroniska
anslagstavlor samt för arbete inom EU rörande
spridning av straffvärda meddelanden genom globala
kommunikationsnät.
I sitt ställningstagande anförde utskottet att när
det gäller pressetiska regler hade utskottet
tidigare hänvisat till vikten av vidast möjliga
yttrandefrihet och framhållit att det i första hand
bör ankomma på pressen att själv vidta åtgärder för
att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ
nivå. Utskottet framhöll att sådana regler har
funnits sedan länge och regelbundet har varit
föremål för omarbetningar. Senast år 1997
genomfördes en omarbetning. Utskottet var inte
berett att förorda ett tillkännagivande till
regeringen i fråga om de pressetiska reglerna.
Motionen avstyrktes följaktligen i denna del.

De pressetiska reglerna

Enligt de etiska reglerna för press, radio och TV
skall dessa medier ha största frihet inom ramen för
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som
nyhetsförmedlare och granskare av samhällslivet.
Härvid gäller dock att skydda enskilda mot
oförskyllt lidande genom publicitet. I
publicitetsreglerna, som i tillämpliga delar också
gäller bilder, finns regler om respekt för den
personliga integriteten. Publicitet som kan kränka
privatlivets helgd skall noga övervägas. Man skall
avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart
allmänintresse kräver offentlig belysning. Stor
försiktighet skall iakttas vid publicering av
självmord och självmordsförsök, särskilt med hänsyn
till anhöriga och till vad som sagts om privatlivets
helgd. Offren för brott och olyckor skall visas
största möjliga hänsyn, och publicering av namn och
bild skall prövas noga med hänsyn tagen till offren
och deras anhöriga.

För tolkning av begreppet "god publicistisk sed"
svarar för pressens del i första hand Pressens
Opinionsnämnd samt i ärenden som inte hänskjutits
till nämnden Allmänhetens pressombudsman.
Av stadgarna för Pressens Opinionsnämnd framgår
att nämnden primärt prövar anmälningar från enskilda
personer. Vidare sägs att anmälningar från företag,
organisationer och myndigheter i allmänhet bör
prövas endast om det gäller rättelse eller genmäle.

Pressens textreklamkommitté

Pressens textreklamkommitté har till uppgift att
pröva otillbörligt gynnande på redaktionell plats,
s.k. textreklam. Huvudmän för kommittén är
Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Sveriges
Tidskrifter och Publicistklubben. Kommittén prövar
ca 20-30 ärenden per år.

Enligt de riktlinjer som kommittén har utfärdat
skall publicister slå vakt om förtroendet för press,
radio och TV och värna om mediernas integritet. Man
skall inte låta misstankar uppstå hos allmänheten
att utomstående otillbörligt kan påverka innehåll i
program. I riktlinjerna sägs att material som
publiceras eller presenteras på redaktionell plats
inte skall utgöra eller uppfattas som reklambudskap.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan omfattas inte ekonomiskt förtal
av gällande straffbestämmelser. Vid brottsbalkens
införande avslogs förslag om en sådan
straffbestämmelse med hänvisning till att frågan
hade sin väsentliga betydelse i förhållandet olika
näringsidkare emellan och således berörde spörsmål
som lämpligast borde regleras i lagstiftningen mot
illojal konkurrens. Därefter har förslag i riksdagen
som syftat till ett skydd mot skadeverkningar av
ekonomiskt förtal fallit med hänvisning till behovet
av yttrandefrihet och tryckfrihet.
Konstitutionsutskottet har vidare uttalat att med
hänsyn till vikten av vidast möjliga yttrandefrihet
får det ankomma på pressen själv att vidta åtgärder
för att hålla journalistiken på en önskvärd
kvalitativ nivå. Av reglerna för den pressetiska
verksamheten vid Pressens Opinionsnämnd framgår att
nämnden primärt prövar anmälningar från enskilda
personer och att anmälningar från företag,
organisationer och myndigheter i allmänhet bör
prövas endast om det gäller rättelse eller genmäle.
Av redovisningen ovan framgår vidare att
riktlinjerna från Pressens Textreklamkommitté
innebär att material som publiceras eller
presenteras på redaktionell plats inte skall utgöra
eller uppfattas som reklambudskap.

Utskottet är inte berett att med anledning av vad
som anförs i motion K382 yrkande 2 förordna någon
annan inriktning av de pressetiska reglerna än vad
dessa har i dag. Motionen avstyrks därför i berörd
del.

Granskningsnämnden för radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en översyn
av verksamheten vid Granskningsnämnden för
radio och TV.
Jämför reservation 8.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en allsidig och relevant
utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden
för radio och TV (yrkande 3). Enligt motionärerna är
det viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar
sig åt det som de är tillsatta att sköta.
Motionärerna anser att det finns en risk för att
granskningen över en tidsperiod leder till
avtrubbning vid de olika bedömningarna. Därför borde
det nu vara dags att genomföra en allsidig och
relevant utvärdering av Granskningsnämndens
verksamhet. Det bör enligt motionärerna ges
regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande regler, m.m.

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar
Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning
i efterhand om sända program står i överensstämmelse
med lagen och de villkor som kan gälla för
sändningarna.

Granskningsnämndens verksamhet regleras i
förordningen (1994:728) med instruktion för
Granskningsnämnden för radio och TV.

Enligt 1 § har nämnden till uppgift att utöva
tillsyn över efterlevnaden av regler för
sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-
sändningar till allmänheten. I granskningen ingår
kontroll av att den som på grund av tillstånd enligt
2 kap. 2 § första och tredje-femte styckena radio-
och TV-lagen (1996:844) har rätt att sända
ljudradio- och TV-program utövar denna rätt i
enlighet med det tillstånd för programverksamheten
som gäller. Nämnden skall också följa innehållet i
utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas
till den svenska allmänheten.
Vidare sägs i 4 § att nämnden granskar program
efter anmälan eller på eget initiativ.
Nämnden skall enligt 6 § se till att information
om beslut av större vikt eller principiell betydelse
sprids till allmänheten.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma
om SVT:s, SR:s, UR:s och TV 4:s
uppföljningsrapporter ger statsmakterna och
allmänheten tillräcklig information om hur
programföretagen levt upp till de krav och syften
som regeringen angett i sändningstillstånden.
Nämnden publicerar också regelbundet rapporter och
informationsmaterial.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid flera riksmöten behandlat
motionsyrkanden med liknande innehåll som det nu
aktuella. Detta skedde senast under föregående
riksmöte. Konstitutionsutskottet var då i sitt
ställningstagande inte berett att förorda en
utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet (bet.
2002/03:KU25 s. 35). Motionen avstyrktes därför i
berörd del.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande och
avstyrker motion K382 yrkande 3.

Effekter av sexualiseringen av det
offentliga rummet och en stereotyp
heterosexuell norm

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker, mot bakgrund av det
arbete som regeringen initierat, en motion om
en översyn av lagstiftning och regleringar på
reklam- och medieområdet i syfte att få mer
kunskap om effekterna av sexualiseringen av
det offentliga rummet och en stereotyp
heterosexuell norm.
Jämför reservation 9.

Motionen

I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en översyn av lagstiftning och
regleringar på reklam- och medieområdet (yrkande 3).
Motionärerna anför att sexualiseringen av det
offentliga rummet bidrar till att både kvinnor och
män exponeras på ett fördomsfullt sätt. Genom
reklam, massmedier och på Internet skapas
schabloniserade skönhetsideal av kvinnor och män.
Även om det inte finns entydiga samband mellan
mediebudskapets innehåll och dess effekter på
mottagarna så bidrar enligt motionärerna en ständig
exponering av dessa bilder till en normalisering, en
avtrubbning, där man riskerar att inte längre
reagera på könsförtryck, trakasserier och
sexualiserat våld. Miljöpartiet menar att det är
viktigt att samhället skaffar sig mer kunskap om hur
både sexualiseringen av det offentliga rummet och
den stereotypa heterosexuella norm som är rådande i
mediebilden påverkar människors möjligheter att
utveckla den kärlek som de själva önskar. Utifrån
ovanstående resonemang vill motionärerna ha en
översyn av lagstiftning och regleringar av reklam-
och medieområdet om vilka förändringar som skulle
behöva göras.

Bakgrund

Näringslivets etiska råd mot
könsdiskriminerande reklam

År 1988 inrättades Näringslivets etiska råd mot
könsdiskriminerande reklam (ERK). Rådet har enligt
sina stadgar till uppgift att genom normbildande
verksamhet motverka könsdiskriminering i reklam och
bidra till en hög etisk standard hos annonsörer och
reklamproducenter. Huvudmän för rådet är bl.a.
Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund och
Svenska Tidningsutgivarföreningen. ERK uttalar sig
om en viss marknadsföringsåtgärd eller åtgärd med
anknytning till marknadsföring som riktar sig till
den svenska marknaden kan anses strida mot
Internationella handelskammarens grundregler för
reklam. I dessa föreskrivs bl.a. att reklam skall
utformas med vederbörlig känsla för socialt ansvar.
Vidare sägs att reklam inte får vara diskriminerande
i fråga om ras, religion eller kön. Därutöver
tillämpar ERK tre särskilda kriterier för
könsdiskriminerande reklam, nämligen 1) reklam som
framställer kvinnor eller män som rena sexobjekt och
som kan anses kränkande (sexistisk reklam), 2)
reklam som konserverar en otidsenlig syn på
könsrollerna och därigenom framställer kvinnor eller
män på ett nedvärderande sätt (schabloniserande
reklam) samt 3) reklam som på något annat
nedvärderande sätt är uppenbart könsdiskriminerande
för kvinnor eller män.

ERK prövar anmälningar från enskilda eller från
myndigheter samt kommunala organ. Därutöver kan
rådet pröva frågor på eget initiativ.
Ställningstaganden som innebär att en
marknadsföringsåtgärd ansetts könsdiskriminerande
offentliggörs bl.a. genom underrättelser till medier
och via Internet på rådets hemsida.

Våldsskildringsrådet

Regeringen beslutade den 5 juni 2003 om
tilläggsdirektiv till Rådet mot skadliga
våldsskildringar (Våldsskildringsrådet, dir.
2003:75). Enligt direktiven skall rådet inrikta sin
verksamhet på barns och ungas mediesituation. Syftet
skall vara att minska riskerna för skadlig
mediepåverkan på barn och unga. Uppdraget omfattar
såväl traditionella som nya elektroniska rörliga
bildmedier, exempelvis film, TV, video, dvd,
datorspel, TV-spel och Internet.

Rådet skall ägna våldsskildringar och pornografi
särskild uppmärksamhet. Det skall ha ett tydligt
genusperspektiv på sitt arbete.
Vidare skall rådet arbeta utåtriktat och
resultatinriktat. Det skall vara pådrivande i
exempelvis kontakterna med mediebranscherna samt
söka samarbete med andra aktörer. Rådet skall aktivt
involvera barn och unga i arbetet. Uppgiften att
vara ett samarbetsorgan för ett antal andra
myndigheter upphör.
Därutöver skall rådet i årliga rapporter redovisa
resultatet av sitt arbete samt strategier för det
fortsatta arbetet.

Pågående arbete i Regeringskansliet

Regeringen överlämnade i maj 2003 skrivelsen Jämt
och ständigt - regeringens jämställdhetspolitik med
handlingsplan för mandatperioden (skr. 2002/03:140).
I skrivelsen anförde regeringen att sexualiseringen
av det offentliga rummet utgör ett av de fem s.k.
fokusområdena som skall lyftas fram i regeringens
jämställdhetspolitik under mandatperioden (s. 8, 13
och 44). För att öka kunskapen på detta område avsåg
regeringen att tillsätta en expertgrupp för frågor
som rör sexualiseringen av det offentliga rummet.

I november 2003 tog regeringen initiativ till
projektet FLICKA (bet. 2003/04:LU8 s. 52). Syftet
med projektet är att dels få till stånd dialoger med
medier, reklambransch, annonsörer m.fl. om deras
roll och ansvar när det gäller påverkan på barn och
unga, dels få i gång en diskussion och ett
engagemang bland unga flickor och pojkar om
marknadskrafterna och hur de styr unga flickors och
pojkars bild av sig själva och andra. Även
föräldrarna utgör en viktig målgrupp i detta arbete.
Projektet skall pågå under hela 2004.

Utskottet har inhämtat att Regeringskansliet
planerar att hålla en hearing under våren 2004
rörande sexualiseringen av det offentliga rummet.
Hearingen arrangeras i samarbete med Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. Till hearingen skall kallas bl.a.
forskare och andra experter. Vid hearingen skall
också en paneldiskussion hållas. Syftet med
hearingen är att få uppslag till hur det fortsatta
arbetet bör fortgå rörande åtgärder för att motverka
sexualiseringen av det offentliga rummet.

Tidigare riksdagsbehandling

Lagutskottet behandlade i februari 2004 motioner med
krav på lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam
(bet. 2003/04:LU8 s. 50 f.) Utskottet delade
motionärernas uppfattning att diskriminerande reklam
i alla former, däribland givetvis även
könsdiskriminerande reklam, är helt oacceptabel. De
uttalanden som utskottet gjorde vid
marknadsföringslagens tillkomst våren 1995 (bet.
1994/95:LU32) äger dock, enligt utskottets mening,
alltjämt giltighet. Utskottet anförde att för att
lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam skall
komma i fråga krävs således dels att detta framstår
som enda alternativet att komma till rätta med
problemet, dels att den diskriminerande reklamen
förekommer i sådan omfattning och är av sådan art
att inskränkningar i tryckfriheten och
yttrandefriheten är oundgängligen påkallade.
Utskottet kunde för sin del inte se att situationen
är sådan i dag och var således inte berett att
ställa sig bakom kraven på lagstiftning. Utskottet
utgår dock från att regeringen noga följer
utvecklingen på området och vidtar erforderliga
åtgärder. Skulle det därvid visa sig att
utvecklingen går i en sådan riktning att det, enligt
regeringens bedömning, finns skäl att överväga
lagstiftningsåtgärder, har utskottet inget emot att
frågan utreds.

I detta sammanhang ville utskottet uttrycka sin
tillfredsställelse över den aviserade expertgruppen
om sexualiseringen av det offentliga rummet och det
nyligen påbörjade FLICKA-projektet. Utskottet skulle
med stort intresse följa det fortsatta arbetet och
ta del av resultatet därav.
Med det anförda avslog utskottet motionerna.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan utgör
sexualiseringen av det offentliga rummet ett av de
fem s.k. fokusområdena som skall lyftas fram i
regeringens jämställdhetspolitik under
mandatperioden. Regeringen aviserade härvid att en
särskild expertgrupp skulle tillsättas för att öka
kunskapen på detta område. Inom kort kommer
regeringen att hålla en hearing i frågan vars syfte
är att få uppslag till hur arbetet därefter skall
fortgå. Vidare kan konstateras att enligt det nya
uppdrag som Våldsskildringsrådet har fått skall
rådet inrikta sin verksamhet på barns och ungas
mediesituation. Våldsskildringar och pornografi
skall ägnas särskild uppmärksamhet. Rådet skall
också ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete.
Därutöver kan framhållas att det av regeringen
initierade projektet FLICKA har som syfte att få
till stånd dialoger med medier, reklambransch,
annonsörer m.fl. om deras roll och ansvar när det
gäller påverkan på barn och unga, dels få i gång en
diskussion och ett engagemang bland unga flickor och
pojkar om marknadskrafterna och hur de styr unga
flickors och pojkars bild av sig själva och andra.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet
att det finns goda möjligheter att de frågor som tas
upp i motion So568 yrkande 3 blir belysta i det
arbete som regeringen har initierat. Utskottet, som
utgår från att regeringen följer de aktuella
frågornas utveckling, anser inte att någon sådan
åtgärd som efterfrågas i den nämnda motionen nu är
påkallad. Motionen avstyrks därför i berörd del.

Digital radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om en
utvärdering av DAB, om fördelning av
sändningstillstånd för digital TV och om den
digitala radions framtid med hänvisning till
redan utfört utredningsarbete och nu pågående
beredningsarbete.
Jämför reservation 10.

Motionerna

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en utvärdering av misslyckandet med DAB
(yrkande 17). Motionärerna anför att långsiktighet
och förutsägbarhet måste vara grundläggande i
utarbetandet av en ny ordning för digital radio. En
utvärdering av den hittills misslyckade satsningen
på Digital Audio Broadcasting (DAB) behöver enligt
motionärerna genomföras. Motionärerna understryker
att det fortsatta arbetet inte får låsas fast vid
enbart en av många möjliga standarder och tekniker.
Den i dag valda tekniken måste förutsättningslöst
prövas mot såväl nätradio som sändningar via 3G
eller andra mobiltelefonnät. Enligt motionärerna
kommer fortsatt sändning med analog teknik sannolikt
att behövas under mycket lång tid framöver om inte
avgörande tekniksprång tas, vilka medger billiga
digitala mottagare och därmed allmän spridning.
Motionärerna framhåller vikten av att grunden bör
vara radions innehåll och tillgänglighet, inte
fixering vid tekniken för sändning.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om
fördelning av koncessioner för digitalradion
(yrkande 18). Enligt motionärerna skall koncessioner
fördelas på motsvarande sätt som den privata
lokalradions ursprungliga regelverk, nämligen genom
ett auktionsförfarande. Motionärerna anser att
staten inte skall lägga sig i hur frekvensbanden
utnyttjas utöver de hänsyn som av tekniska skäl
talar för att närliggande frekvensområden bör
utnyttjas för samma typ av användningsområden.
Enligt motionärerna blir statlig reglering på grund
av trängsel i etern för radiostationer allt mindre
aktuell i takt med att den tekniska utvecklingen gör
utnyttjandet av frekvensbanden effektivare.

I motion Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att den digitala radion inte får
utsättas för samma ingrepp som skett med digital TV
(yrkande 7). Enligt motionärerna finns det
oroväckande tecken på att samma krafter som agerade
för en statsdirigerad utveckling av digital TV i
marknätet nu agerar för att få en liknande politiskt
styrd process med den digitala radion. Motionärerna
anför att detta bör med kraft avvisas. Det
misslyckade försöket att tvinga fram en digital TV
mot konsumenternas vilja får inte upprepas med
digitalradion. Detta bör enligt motionärerna ges
regeringen till känna.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 19 juni 2002 om
tilläggsdirektiv till utredningen om digital radio
m.m. (dir. 2002:85). Enligt direktiven skulle
utredningen fr.o.m. denna dag utföra sitt arbete som
en parlamentarisk kommitté. Uppdraget var en
fortsättning på det arbete som genomförts av en
särskild utredare (dir. 2001:88) och som redovisats
i delbetänkandet Digital radio (SOU 2002:38).
Kommittén skulle med utgångspunkt i vad som
framkommit i delbetänkandet

- göra en samlad analys av den digitala radions
framtidsförutsättningar,
- ta ställning till den digitala radions framtid,
- lämna förslag till lagändringar och andra
åtgärder som följer av kommitténs överväganden.

Uppdraget skulle vara slutfört senast den 30 maj
2003.

Utredningen, som antagit namnet
Digitalradiokommittén, avlämnade i februari 2004
sitt slutbetänkande Digital Radio (SOU 2004:16).
Kommittén bedömer att digitaliseringen av ljudradio
i Sverige bör fortsätta. Vid en jämförelse mellan
olika standarder för distribution av digital
ljudradio har enligt kommittén DAB-standarden
framstått som den mest överlägsna befintliga
standarden. Kommittén anser det dock
svårförutsägbart vilken eller vilka digitala
plattformar som lämpligen bör användas vid ett
teknikskifte från analog till digital distribution
av ljudradio. Enligt kommittén bör det, i stället
för att utse en särskild standard för sådan
distribution, skapas förutsättningar för
programföretagen att distribuera ljudradio via olika
digitala standarder som i framtiden kommer att ha
motsvarande täckning som dagens FM-nät. Kommittén
anser att de digitala sändningarna inledningsvis bör
bedrivas utifrån ett innovationsperspektiv, dvs. att
sändningsverksamheten skall skapa utrymme för ett
mångsidigare och för fler grupper mera tillgängligt
utbud för att öka radiomediets attraktivitet. En
utvärdering bör göras år 2008, varefter man kan ta
ställning till om det finns möjlighet att gå vidare
med ett teknikskifte och inrikta politiken på att
ersätta de nuvarande analoga sändningarna med
digitala sändningar. Kommittén anser vidare att
under en första etapp, som föreslås inledas under år
2005, bör omfattningen av investeringarna i DAB-
näten begränsas.
Beträffande fördelningen av kapacitet i
sändarnäten gör kommittén bedömningen att Sveriges
Radio, under den första etappen av den fortsatta
sändningsverksamheten, bör förfoga över hela
kapaciteten i det nationella DAB-nätet samt cirka en
tredjedel av kapaciteten i det regionalt nedbrytbara
DAB-nätet. Övrig kapacitet i det regionala DAB-nätet
bör upplåtas till privata aktörer. Tillstånd bör
därvid erbjudas att bedriva såväl regionala som
nationella ljudradiosändningar. Vid konkurrens om
sändningstillstånd bör enligt kommittén tillstånd
fördelas enligt de grundprinciper som gäller för
fördelning av tillstånd att bedriva analog
lokalradio.
Kommittén anser att incitament bör skapas för att
underlätta driften av lokala digitala
ljudradiosändningar. Dessa föreslås utgöras av
möjligheter för innehavare av tillstånd att sända
analog lokalradio att få lättnader i form av sänkta
koncessionsavgifter eller sänkta krav på skyldighet
att sända viss mängd eget material och program med
lokal anknytning. Tillståndshavare som erhållit sitt
sändningstillstånd före den 1 juli 2001 skall kunna
erhålla lättnader av koncessionsavgifterna om
tillståndshavaren erhåller tillstånd att bedriva
DAB-sändningar. På motsvarande sätt skall
tillståndshavare som erhållit sändningstillstånd
efter den 1 juli 2001 kunna erhålla lättnader
avseende villkor för sändningars innehåll i sin
analoga sändningsverksamhet.

Enligt uppgift från Kulturdepartementet har
Digitalradioutredningens förslag gått ut på remiss.
Remissyttrandena skall avlämnas senast den 31
augusti 2004.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan ingick i Digitalradiokommitténs
uppdrag att göra en samlad analys av den digitala
radions framtidsförutsättningar och att ta ställning
till den digitala radions framtid. Genom det nu
avlämnade betänkandet har kommittén fullgjort sitt
uppdrag. En utvärdering av DAB som standard för
distribution av digital radio har därvid gjorts. I
enlighet med detta bör enligt utskottets mening
motion K444 yrkande 17 avstyrkas.

Vad gäller vad som anförs i motionerna K444
yrkandena 18 om fördelning av koncessioner för
digitalradion anser utskottet att beredningen av
Digitalradiokommitténs förslag inte bör föregripas
och avstyrker motionen i berörd del.
Av samma skäl avstyrker utskottet motion Kr359
yrkande 7 om att den digitala radion inte får
utsättas för samma ingrepp som skett med digital TV.

Kommersiell nationell radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner med yrkande om
en nationell kommersiell radio med hänvisning
till pågående beredningsarbete.
Jämför reservation 11.

Motionerna

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en utredning om nationell fri
radio på kommersiell grund (yrkande 6). Motionärerna
framhåller att många andra länder tolererar fria
nationella radiostationer som är kommersiellt
finansierade. Enligt motionärerna bör man pröva
också en sådan möjlighet i Sverige. Regeringen bör
därför överväga möjligheten av fri nationell radio
på kommersiell grund.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om koncessioner för fria nationella
radiokanaler samt möjligheten till lokala
radiostationers nationella samverkan (yrkande 13).
Motionärerna anför att förbudet mot nationella
kanaler inverkar negativt på utbudet för lyssnarna.
Underlaget för att satsa på kvalitet och
kvalificerade programkoncept urholkas genom att
varje radiostation begränsas till ett litet
sändningsområde. Enligt motionärerna har privata
lokalradiostationer därigenom ett för litet
publikunderlag för att kunna utveckla
programutbudet. Detta motverkar möjligheten till
mångfald och undandrar därigenom lyssnarna chanserna
till en högkvalitativ riksstäckande kanal, samtidigt
som de befintliga statliga, rikstäckande kanalerna
inte utsätts för någon konkurrens. Motionärerna
anser att mot denna bakgrund bör koncessioner för
fria nationella radiokanaler erbjudas. De privata
lokala radiostationerna skall ges möjlighet att inom
nätverk samverka nationellt om olika delar av
programutbudet. Härigenom skapas möjlighet till
kvalitetskanaler som riktar sig mot olika delar av
publiken och som kan nå tillräckligt underlag för
att finansiera ett fördjupat programutbud.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med konstitutionsutskottets behandling
våren 2000 av proposition 1999/2000:55 Kommersiell
lokalradio avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om
en utredning rörande inrättandet av en nationell fri
radio på kommersiell grund. Utskottet pekade på att
syftet med införandet av privata reklamfinansierade
ljudradiosändningar var att främja självständigt
lokalt förankrade radiostationer. Utskottet framhöll
att det analoga sändningsutrymmet är begränsat och
ger utrymme endast för ett mindre antal nya
sändningstillstånd. Vidare framhölls att behovet av
mångfald gör att det är angeläget att minst två
tillstånd så långt möjligt skall kunna ges för varje
sändningsområde. Mot den bakgrunden var utskottet
inte berett att förorda en ordning som innebär att
analogt sändningsutrymme avsett för den kommersiella
lokalradion i stället används för rikstäckande
kommersiell radio.

Under våren 2001 avstyrkte utskottet, som inte var
berett att frångå sin tidigare bedömning, ett
liknande motionsyrkande (bet. 2000/01:KU22 s. 9).
Utskottet gjorde samma bedömning under föregående
riksmöte med anledning av då väckta motionsyrkanden
i samma fråga (bet. 2001/02:KU33 s. 16 f.).
Vid sin behandling av liknande motionsyrkanden
under föregående riksmöte var utskottet inte heller
nu berett att frångå sin tidigare bedömning när det
gäller rikstäckande kommersiell radio. Motionerna
avstyrktes därför. Utskottet noterade att frågan om
önskad fördelning i den digitala radion mellan
rikstäckande, regionala och lokala sändningar skulle
bli föremål för överväganden inom
Digitalradioutredningens fortsatta arbete.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan föreslår Digitalradiokommittén att
privata aktörer under en första etapp av fortsatt
sändningsverksamhet i den digitala ljudradion bör
erbjudas tillstånd att bedriva såväl regionala som
nationella sändningar. Tillstånd till privata
aktörer bör enligt kommittén, vid konkurrens,
fördelas enligt de grundprinciper som gäller för
fördelning av tillstånd att bedriva analog
lokalradio. Utskottet, som inte vill föregripa
beredningen av kommitténs förslag, avstyrker
motionerna K382 yrkande 6 samt K444 yrkande 13.

Närradion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående beredningsarbete en motion om
bevarandet av närradions ideella och lokala
inriktning.

Motionen

I motion Kr386 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om bevarandet av närradions ideella och
lokala inriktning (yrkande 2). Motionärerna anför
att Radio- och TV-verket i sin utredning om
närradion konstaterat att kommersialiseringen ännu
inte utgör något stort problem för närradion.
Kristdemokraterna anser ändå att en skärpning i
fråga om vem som skall få tillstånd att sända
närradio bör ske för att komma till rätta med detta
problem. Även det s.k. riksförbudets nuvarande
utformning är enligt motionärerna olyckligt. Detta
har inneburit att vissa aktörer skaffat ett flertal
licenser för att kunna sända mer än tio timmar
centralt producerat material, samtidigt som de inte
producerar något lokalt material. I Radio- och TV-
verkets utredning föreslås att lagen ändras så att
det är möjligt att söka dispens från riksförbudet,
dock maximalt 14 sändningsdagar per kalenderår.
Kristdemokraterna anser att detta är fel väg att gå.
Lagen bör i stället utformas så att den anger att en
viss andel måste vara lokalt producerad. Genom att
höja kraven på vilka föreningar som sänder närradio
och på så sätt försvåra för rent kommersiella
aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan
ges åt föreningarna, ges enligt motionärerna bättre
förutsättningar för att utveckla närradions styrka
och särart. Annars riskerar närradion på sikt att dö
ut, vilket skulle innebära en demokratisk förlust.

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio
endast sändas program som har framställts särskilt
för den egna verksamheten, om innehållet i
sändningarna

- är av särskilt intresse för tillståndshavarens
medlemmar,
- främjar kunskap och utbildning, eller
- utgör upptagningar av lokala kulturella
tillställningar.

Vidare sägs i 7 § att en närradioförenings
programutbud endast får innehålla

1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse
för tillståndshavarna,
2. information, i begränsad omfattning, om
kommunal verksamhet,
3. uppgifter om program och programtider samt
andra upplysningar om närradioverksamheten på orten,
och
4. provsändningar av program, framställda av
juridiska personer som är behöriga att få tillstånd
att sända närradio, i varje enskilt fall under högst
tre månader.

Pågående arbete i Regeringskansliet

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr. 17 s. 94) anförde regeringen att det under
senare år har framkommit att vissa föreningar som
får sändningstillstånd för närradio har för avsikt
att sända program utan eller med begränsad
anknytning till det lokala föreningslivet. Det har
enligt regeringen funnits farhågor att en sådan
utveckling skall leda närradion bort från att vara
en lokal föreningsradio med utrymme för olika
åsikter. Mot denna bakgrund gav regeringen i
december 2001 Radio- och TV-verket i uppdrag att
bedöma hur närradion i dag uppfyller syftet att vara
en lokal föreningsradio utan kommersiella intressen.
Uppdraget redovisades i maj 2002. Därefter gav
regeringen i december 2002 Radio- och TV-verket i
uppdrag att göra en uppföljning av den tidigare
rapporten. Verket redovisade detta uppdrag i april
2003. Regeringen framhåller att det i rapporten
bl.a. föreslås ett skärpt krav på lokal förankring
som ett villkor för att få sända närradio. Radio-
och TV-verkets rapport har remitterats.

Regeringen anför vidare att en samlad analys av
framtidsförutsättningarna för lokal icke-kommersiell
radio och TV har påbörjats inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 18 mars 2004 om en
lagrådsremiss rörande skärpta krav i radio- och TV-
lagen på anknytning till sändningsområdet för att
ideella föreningar skall få tillstånd att sända
närradio.

Utskottet har inhämtat att en proposition planeras
att avlämnas till riksdagen under maj 2004.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade liknande frågor om
närradion som de nu aktuella senast under riksmötet
2001/02. Utskottet avstyrkte då motionerna med
hänvisning till att pågående arbete med utvärdering
av bl.a. gällande ordning för närradioverksamheten
borde avvaktas (bet. 2001/02:KU33 s. 36).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att pågående beredningsarbete bör
avvaktas och avstyrker därför motion Kr386 yrkande
2.

Regionala koncessioner för TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om regionala
koncessioner för TV.
Jämför reservation 12.

Motionen

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om regionala koncessioner (yrkande 12).
Enligt motionärerna bör staten genom regionala
koncessioner ge olika TV-stationer möjlighet att,
redan i det analoga nätet, börja sända med olika
delar av landet som sändningsområden. TV-bolag som
växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra
nationella sändningar genom samarbete.

Bakgrund

Gällande sändningstillstånd m.m.

I 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen
(1996:844) får tillstånd att sända TV-program och
tillstånd att till hela landet eller till utlandet
sända ljudradio meddelas av regeringen.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket 1 anges att
villkor för sändningstillstånd får avse skyldighet
att sända program till hela landet eller till en
viss del av landet.
Vidare får villkor för sändningstillstånd avse
skyldighet att regionalt sända och producera
program.

Våren 2001 beslutade riksdagen (prop. 2000/01:94,
bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268) att godkänna
regeringens förslag om villkor och riktlinjer för en
ny sändningstillståndsperiod för Sveriges Television
AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR).

Regeringen beslutade den 20 december 2001 att
meddela SVT tillstånd att sända rikstäckande
television. Att samtidigt sända rikstäckande program
innebär enligt tillståndet rätt att dela upp
sändningen i regionala sändningar. Som villkor anges
vidare att SVT samtidigt skall sända två TV-program
till hela landet. Tillståndet innehåller också
villkor som tar sikte på regionala nyhetsprogram
samt regionalt producerade program.
Tillståndsperioden avser tiden den 1 januari 2002
t.o.m. den 31 december 2005.
Samma dag beslutade regeringen att meddela UR
tillstånd att sända rikstäckande ljudradio och
television. Sändningstillståndet innebär rätt att i
hela landet sända program med utnyttjande av
Sveriges Televisions och Sveriges Radios
sändningsutrymme enligt överenskommelse som träffas
bolagen emellan. Att samtidigt sända ett
rikstäckande program innebär enligt tillståndet rätt
att dela upp sändningen i regionala sändningar.
Tillståndet trädde i kraft den 1 januari 2002 och
gäller t.o.m. den 31 december 2005.
Därutöver beslutade regeringen den 20 december
2001 att meddela TV 4 AB tillstånd att sända
rikstäckande marksänd television med analog teknik.
Sändningstillståndet innebär rätt att i hela landet,
under hela dygnet samtidigt sända ett program. Att
samtidigt sända ett rikstäckande program innebär
enligt tillståndet rätt att dela upp sändningen i
regionala sändningar. Tillståndet innehåller vidare
villkor om att TV 4 skall sända program till hela
landet. Som villkor uppställs också skyldighet att
regionalt sända och producera program. Tillståndet
trädde i kraft den 1 januari 2002 och gäller t.o.m.
den 31 december 2005.

Digital marksänd TV

Som redovisats ovan beslutade riksdagen att digital
marksänd TV borde införas i Sverige (prop.
1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). I
samband härmed uttalades när det gällde urvalet av
programföretag som skulle ges tillstånd att sända
marksänd digital TV bl.a. att det borde eftersträvas
att mer än ett programföretag deltar i
sändningsverksamheten på varje ort (a. prop. s. 30).
Normalt borde inte ett företag ensamt kunna
disponera en hel multiplex. Lokala och regionala
program borde ges företräde, liksom program som är
förankrade i den svenska kulturkretsen.

Radio- och TV-lagsutredningen föreslår i sitt
delbetänkande Nytt regelverk för marksänd digital TV
(SOU 2004:39) att de riktlinjer som statsmakterna
angav inför starten av de digitala sändningarna i
vissa delar bör gälla även fortsättningsvis (s.
205). Sålunda bör enligt kommittén tillståndsgivaren
vid beviljande av tillstånd beakta att
sändningsutrymme kan tas i anspråk för olika
programtjänster som kompletterar varandra så att
sändningarna som helhet kommer att tilltala olika
intressen och smakriktningar, för lokala och
regionala program och av så många oberoende
programföretag som möjligt i syfte att främja
yttrandefriheten och informationsfriheten och
undvika maktkoncentration.

Utskottets ställningstagande

För närvarande har tre programföretag - SVT, UR och
TV 4 - regeringens tillstånd att sända television i
det analoga marknätet. Samtliga tillstånd har sin
grund i riksdagsbeslut, för vilka en utgångspunkt
har varit att tillstånden skall avse rikstäckande
sändningar. Att samtidigt sända rikstäckande program
innebär enligt tillstånden dock en rätt att dela upp
sändningarna i regionala sändningar. De nu gällande
tillstånden avser sändningsperioden t.o.m. den 31
december 2005. Utskottet är inte berett att förorda
att de därpå följande tillstånden i det analoga
marknätet skall ha en annan utgångspunkt än
rikstäckande sändningar. Vidare vill utskottet
framhålla att vad däremot gäller sändningar i det
digitala marknätet har förordats att lokala och
regionala program skall ges företräde. Mot bakgrund
av vad som nu har anförts avstyrker utskottet motion
K444 yrkande 12.

Koncessionsavgifter för kommersiell
lokalradio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om ändrade
koncessionsavgifter för kommersiell
lokalradio med hänvisning till pågående
beredningsarbete.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. yrkas att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en avvecklingsplan för de höga
koncessionsavgifter som gäller för de ursprungliga
tillstånden för kommersiell lokalradio ned till en
rimlig nivå (yrkande 8). När nu ett nytt system för
tilldelning av tillstånd har trätt i kraft talar
enligt motionärerna mycket för att man avvecklar de
genomgående höga koncessionsavgifterna för de
befintliga tillstånden ned till en rimlig nivå.

Bakgrund

Lokalradiolagens bestämmelser i 15-17 §§ och 32-37
§§ om avgift fortsätter enligt
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område att gälla i fråga om tillstånd
som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter
förlängs.

I proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
uttalade regeringen i fråga om befintliga tillstånd
att den i och för sig hade den utgångspunkten att de
nya reglerna skall gälla även dessa. Detta var dock
enligt regeringen inte möjligt fullt ut. För
befintliga tillstånd skulle därför den avgift som
fastställts vid auktionsförfarande betalas även
under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd
skulle en koncessionsavgift om 40 000 kr per år
betalas. Avgiften skulle justeras årligen med hänsyn
till konsumentprisindex.
Av propositionen framgick att den årliga avgiften
för att sända lokalradio varierade som ett resultat
av auktionerna mellan minimiavgiften
21 300 kr och 3 369 100 kr. Den genomsnittliga
avgiften uppgick till 1,4 miljoner kronor per år.
Flertalet av programföretagen har uppvisat förluster
fram till utgången av år 1998. Lagrådet ansåg att
det från principiella utgångspunkter kunde
ifrågasättas att avgiftsbestämmelserna i
lokalradiolagen skulle fortsätta att gälla allt
framgent eftersom det medförde att mycket stora
avgiftsskillnader kunde förekomma även sedan kraven
på programinnehåll m.m. blivit enhetliga. Enligt
Lagrådet borde det finnas en sluttidpunkt även för
de avgifter som de nuvarande tillståndshavarna
betalade, lämpligen vid utgången av år 2008.
Regeringen framhöll å sin sida att de nya
bestämmelserna syftade till att stimulera mångfald
och lokal förankring inom den kommersiella
lokalradion. Ökade krav skulle ställas på de nya
tillståndshavarna som fick sitt tillstånd i
konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas
i form av tillståndsvillkor avseende eget material
och program med lokal anknytning skulle bara bli
tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna
bakgrund ansåg regeringen att den avgift som
fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för
de befintliga tillstånden även under kommande
avtalsperioder. Vidare anfördes att den som bedrev
verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att
frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt
det nya regelsystemet.
Vid sin behandling av propositionen anförde
konstitutionsutskottet att det med hänvisning till
den nyss angivna bakgrunden inte var berett att
förorda en annan lösning av avgiftsfrågan än den som
regeringen föreslog (bet. 1999/2000:KU15).
Utskottet behandlade senast under föregående
riksmöte ett motionsyrkande med ett liknande
innehåll som det nu aktuella (bet. 2002/03:KU25 s.
28-29). Därvid vidhöll utskottet sin tidigare
bedömning att någon förändring av reglerna om
koncessionsavgifter för de ursprungliga tillstånden
att sända kommersiell lokalradio inte borde ske.
Motionen avstyrktes således.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan i avsnittet rörande digital
radio föreslår Digitalradiokommittén att
tillståndshavare som erhållit sändningstillstånd för
analog ljudradio före den 1 juli 2001 skall kunna
erhålla lättnader av koncessionsavgifter om
tillståndshavaren erhåller tillstånd att bedriva
DAB-sändningar. Utskottet, som inte vill föregripa
beredningen av kommitténs förslag, avstyrker motion
K382 yrkande 8.

Koncessionsavgift för TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående beredningsarbete motioner om ändrade
koncessionsavgifter för TV.

Motionerna

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om hur koncessionsavgiften för TV-sändning i
det analoga nätet skall justeras enligt vad i
motionen anförs (yrkande 9). Enligt motionärerna
finns det inte något som helst sakligt skäl att ta
ut koncessionsavgift på intäkter av sändningar med
digital teknik, eftersom någon ensamrätt inte
föreligger. Motionärerna anser att det är uppenbart
att lagen i denna del strider mot
generalitetsprincipen genom att lagstiftningen
endast kommer att gälla en enda TV-kanal, men inte
någon av de övriga likställda. Vidare anför
motionärerna att det kan vara fråga om olaglig
särbeskattning. Bestämmelsen kan också vara i strid
med EG-rätten, t.ex. kan uttalade skillnader i
skattebelastning som gynnar vissa företag ses som
ett statsstöd i EG-rättslig mening. Motionärerna
framhåller därutöver att koncessionsavgiften har
utretts och att utredaren föreslagit en rak
avtrappning fram till nedsläckningsdatum för det
analoga TV-nätet. En sådan lösning är enligt
motionärerna alltför trubbig. Vid omförhandling av
sändningstillståndet bör avgiften för återstående
tid i det analoga nätet justeras. Motionärerna anser
att till dess att ett nytt sändningstillstånd träder
i kraft bör en justering av avgiften i proportion
till andelen tittare i det analoga nätet ske. De
regelbundna mätningar som görs bör kunna utgöra
underlag för att justera koncessionsavgiften.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att koncessionsavgifterna för TV
4 AB avvecklas i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 10). Motionärernas utgångspunkt är
att vid en öppenhet för ny teknik och enskilda
aktörers etableringsfrihet minskar värdet av det
privilegium som TV 4 AB tilldelats vad gäller
reklamfinansierade marksändningar. På motsvarande
sätt bör de särskilda krav som ställs på TV 4 AB i
form av koncessionsavgift och krav på
programinnehåll avvecklas.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § första stycket lagen (1992:72) om
koncessionsavgift på televisionens och radions
område skall ett programföretag som enligt 2 kap. 2
§ första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) har
tillstånd att i hela landet sända TV-program med
analog sändningsteknik betala koncessionsavgift till
staten under förutsättning att företaget har rätt
att sända reklam i en sådan sändning och är ensamt
om denna rätt här i landet.

Av 2-4 §§ framgår att koncessionsavgiften består
av en fast del och en rörlig del och beräknas
fr.o.m. månaden efter den då sändningsverksamheten
påbörjats.
Före den 1 juli 2001 var skyldigheten att betala
koncessionsavgift knuten till programföretaget som
var ensamt om rätten att bedriva rikstäckande
sändningar med reklam, oavsett sändningsteknik.
Detta ändrades genom ett beslut av riksdagen under
riksmötet 2000/01 (prop. 2000/01:132, bet. 2000/01:
KU26, rskr. 2000/01:277). Därmed gäller från och med
den 1 juli 2001 att avgiftsskyldighet förutsätter
att programföretaget är ensamt om att ha tillstånd
att med analog sändningsteknik bedriva rikstäckande
TV-sändningar med reklam.
En lagändring gjordes också under riksmötet
2001/02 (prop. 2001/02:170, bet. 2001/02:KU36, rskr.
2001/02:272). Före den 1 juli 2002 gjordes vid
beräkningen av koncessionsavgiften ingen åtskillnad
på sådana reklamintäkter som härrörde från
sändningar med analog sändningsteknik och andra
sändningar. Från och med den 1 juli 2002 gäller
enligt 4 § att koncessionsavgiften skall beräknas på
de intäkter som utgör vederlag till programföretaget
för att det sänder annonser i sändningar som sker
med stöd av tillståndet enligt 2 kap. 2 § första
stycket radio- och tv-lagen att sända TV-program med
analog sändningsteknik och i sändningar som i
huvudsak överensstämmer med dessa sändningar.

I betänkande 2002/03:KU25 lämnades en utförlig
redovisning rörande bakgrunden till gällande
bestämmelser (s. 30-32).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av proposition 2001/02:170 Vissa
frågor om koncessionsavgift på televisionens område
behandlade utskottet också en motion med ett
liknande yrkande som en av de nu aktuella. I sitt
ställningstagande delade utskottet regeringens
bedömning att parallellsändning av TV 4 AB:s analoga
program i det digitala marknätet för närvarande inte
torde alstra några särskilda intäkter mot bakgrund
av att annonsörernas intresse av att sända reklam i
TV 4 AB:s analoga program är en följd av att
reklamutsändningen når hela landet (bet.
2001/02:KU36 s. 11 f.). Att programmet även sänds
parallellt i det digitala marknätet saknade enligt
utskottet betydelse eftersom målet att nå ut till
alla hushåll redan är uppfyllt genom marksändningen
och parallellsändningen via satellit. Som regeringen
framhållit var det därför motiverat att den rörliga
delen av koncessionsavgiften tills vidare beräknas
även på annonsintäkter från sändningar i det
digitala marknätet som i huvudsak överensstämmer med
sändningar som sker med stöd av tillstånd att sända
med analog sändningsteknik.

Utskottet gjorde vidare samma bedömning som
regeringen när det gäller generalitetsprincipen.
Avgiftsskyldigheten för sändningar i det digitala
marknätet gällde enligt förslaget endast sådana
sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som
sänds analogt med ensamrätt att sända reklam i hela
landet, och dessa sändningar kan inte anses alstra
särskilda reklamintäkter. Avgiften kunde enligt
utskottet därför inte anses strida mot generalitets-
principen.
I likhet med regeringen ansåg utskottet inte
heller att förslaget innebar ett otillåtet
statsstöd, mot bakgrund av att TV 4 AB:s
konkurrenter i det digitala marknätet inte har en
särställning som liknar den som TV 4 AB har när det
gäller den analoga sändningen och
parallellsändningen och som är motivet för att
koncessionsavgift över huvud taget tas ut.
Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet
regeringens förslag och avstyrkte bl.a. den nämnda
motionen.
Avslutningsvis ville utskottet emellertid erinra
om vad utskottet anförde våren 2001 om att starka
skäl - mot bakgrund av en ökad andel av digitala
sändningar - talar för en åtskillnad när det gäller
reklamintäkter som härrör från analoga respektive
digitala sändningar. Utskottet ville understryka
vikten av att beredningsarbetet med anledning av den
grundliga översyn av reglerna för
koncessionsavgiften som begärdes i sammanhanget och
som regeringen nu beslutat om bedrivs skyndsamt.
Konstitutionsutskottet behandlade även under
föregående riksmöte en motion med liknande yrkande
som en av de nu aktuella. Utskottet hänvisade till
att en utredning om en översyn av reglerna för
koncessionsavgift på televisionens område, som
tillkallats på riksdagens begäran, inom kort skulle
redovisa sitt uppdrag. Detta arbete borde enligt
utskottets mening inte föregripas. Motionen
avstyrktes därför.

Pågående arbete i Regeringskansliet

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att en
särskild utredare skulle göra en översyn av reglerna
för koncessionsavgift på televisionens område (dir.
2002:44). Utredaren skulle beskriva förändringarna
inom TV-området och analysera vilka konsekvenser
utvecklingen haft för konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden. Därutöver skulle utredaren
analysera hur konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden kan komma att påverkas av skiftet
från analog till digital sändningsteknik. Slutligen
skulle utredaren överväga behovet av att ändra
reglerna för koncessionsavgift på TV-området, dels
beträffande avgiftsskyldigheten, dels beträffande
avgiftens storlek och hur avgiften skall beräknas.

Utredningen, som antog namnet
Koncessionsavgiftsutredningen, avlämnade i april
2003 betänkandet Koncessionsavgift på televisionens
område (SOU 2003:47). Utredningen anser att en
avgiftsskyldighet är fortsatt motiverad för att
fylla avsedd konkurrensreglerande funktion på TV-
reklammarknaden. Koncessionsavgiftens konstruktion
med en fast och en rörlig del bör behållas.
Procentsatser och beloppsgränser bör enligt
utredningen inte ändras. Vidare anför utredningen
att när de analoga sändningarna upphör finns inte
längre förutsättningar att tillämpa lagen.
Utredningen föreslår att bestämmelserna om
koncessionsavgift på televisionens område skall
upphöra att gälla vid utgången av september månad
2007.
Till följd av att tittarna gradvis kommer att
övergå till att ta emot TV-program sända med digital
teknik bör det programföretag som har
sändningstillstånd ges rätt till en reduktion av
avgiften för tiden fram till dess att de analoga
sändningarna upphör, dvs. under åren 2004-2007.
Utredningen föreslår att avgiftsbeloppen skall
reduceras med 20 % för år 2004, med 40 % för år
2005, med 60 % för år 2006 och med 80 % för år 2007.
Därutöver föreslår utredningen att
koncessionsavgiften för reklamintäkter som härrör
från regionala sändningar skall beräknas särskilt.
Avgiften skall tas ut med 20 % av de intäkterna.
Koncessionsutredningens betänkande har
remissbehandlats. Enligt uppgift från
Kulturdepartementet pågår ett beredningsarbete inom
Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att pågående beredningsarbete inte
bör föregripas och avstyrker därför motionerna K382
yrkande 9 och K444 yrkande 10.

Lokal radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om lokala
sändningar i TV 4 och om stöd till lokal-TV.

Motionerna

I motion K365 av Rigmor Stenmark (c) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en positiv utveckling för de lokala TV-
och radiostationerna. Motionären anför att det är av
yttersta vikt att de TV-stationer som sänder lokalt
i TV 4 får vara kvar samt att de ges förutsättningar
att arbeta utifrån ett lokalt perspektiv. Såväl
lokal TV som lokala radiostationer fyller enligt
motionären en viktig samhällsfunktion. De är
garanten för bevakning av varje regions särintresse.
Motionären framhåller vidare att lokala stationer
också är en garant för att det lokala kulturlivet
speglas på ett rättvist sätt. Därutöver är de
viktiga instrument som informationskällor till de
människor som turistar på olika håll i vårt land.
Enligt motionären är det viktigt att riksdagen
uttalar sig positivt och ger förutsättningar som är
till stöd för en utveckling av de lokala TV- och
radiostationerna. Hon framhåller att det är till
gagn för den lokala demokratin och för mångfalden
inom massmedierna.

I motion Kr386 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkas att
riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om hur lokal-TV kan stärkas och utvecklas
(yrkande 3). Motionärerna framhåller att det via
kabel-TV finns flera public access-kanaler, eller
"Öppna kanalen", som den ofta heter. I dessa kanaler
har föreningar och organisationer möjlighet att till
en låg kostnad göra TV. Motionärerna uppfattar dessa
kanaler som en liten men ur ett demokratiskt
perspektiv viktig plattform. Vidare anför
motionärerna att lokal-TV och närradion i dag är två
kanaler där det finns en stor andel invandrare som
driver egna kanaler. Detta är enligt motionärerna
mycket viktigt, inte minst ur ett demokratiskt
perspektiv. Lokal-TV bör därför utvecklas, inte
avvecklas.

Bakgrund

Gällande regler m.m. rörande TV 4:s regionala
sändningar

För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på
frekvens under tre gigahertz krävs enligt 2 kap. 1
och 2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av
regeringen. Efter en ändring av 3 kap. 2 §, som
trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:101,
bet. 1996/97:KU19, rskr. 1996/97:208), föreskrivs i
lagen att villkor för sändningstillstånd får avse
bl.a. skyldighet att regionalt sända och producera
program.

Som villkor för TV 4 AB:s sändningstillstånd för
perioden den 1 januari 2002-den 31 december 2005
gäller bl.a. att bolaget regionalt skall sända och
producera program i minst samma antal områden och i
minst samma omfattning som under år 1996. I avtalet
med TV 4 som gällde vid den tiden fanns inga direkta
krav på regionala sändningar. TV 4 åtog sig ensidigt
att upprätta redaktioner i Malmö, Göteborg och
Norrland. Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV 4
valde att i stället träffa avtal med ett flertal
lokala TV-stationer om att sända regionala program
på fasta tider i TV 4:s sändningar (se prop.
1996/97:101).

Utredningar m.m. rörande lokal icke-kommersiell
TV

Regeringen beslutade den 19 december 2002 att ge
Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige i uppdrag att
under 2003 och 2004 ansvara för att bl.a.
utbildningsinsatser och ett ökat erfarenhetsutbyte
kommer till stånd inom området icke-kommersiell
lokal-TV (Ku2002/2756/Me). Insatserna skall bl.a.
syfta till att utveckla folkrörelsernas möjligheter
att använda TV-mediet som ett forum för
kommunikation, lokal kultur och debatt. Verksamheten
skall omfatta så många som möjligt av dem som är
aktiva inom den icke-kommersiella lokal-TV-
verksamheten. Samtliga förordnade lokala
kabelsändarföretag skall enligt uppdraget ges
möjlighet att ta del av de aktiviteter som kommer
att äga rum inom ramen för uppdraget. För 2003
fördelas 1 miljon kronor för uppdraget, och för 2004
beräknas samma belopp.

Enligt regeringens beslut skall Riksförbundet
Öppna Kanaler i Sverige lämna en slutlig redovisning
av uppdraget till Radio- och TV-verket senast den 1
mars 2005.

Vidare har regeringen genom tilläggsdirektiv (dir.
2003:30) till Radio- och TV-lagsutredningen gett
utredningen i uppdrag att bl.a. analysera hur de
lokala icke-kommersiella TV-sändningarna påverkas av
digitaliseringen och om förutsättningarna för sådana
sändningar kan förbättras genom lagstiftning.
Uppdraget skall redovisas före utgången av 2004.

I budgetpropositionen (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17
s. 94) anför regeringen att en samlad analys av
framtidsförutsättningarna för lokal icke-kommersiell
radio och TV har påbörjats inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1997/98 behandlade utskottet en motion
om regionala aspekter i koncessionsgivningen
avseende bl.a. TV 4. Utskottet, som avstyrkte
motionen, hänvisade till att tillståndsvillkoren för
TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.
Mot denna bakgrund saknades enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att göra ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av
regionala aspekter i koncessionsgivning (bet.
1997/98:KU16).

Senast under föregående riksmöte behandlade
utskottet en motion med ett liknande innehåll som
den nu aktuella. Utskottet vidhöll sin tidigare
bedömning och avstyrkte motionen (bet. 2002/03:KU25
s. 40).
Under föregående riksmöte behandlade utskottet
även en motion rörande hur lokal-TV kan stärkas och
utvecklas (a. bet. s. 18). Utskottet hänvisade till
att regeringen beslutat att ge Riksförbundet Öppna
Kanaler i Sverige i uppdrag att under 2003 och 2004
ansvara för att bl.a. utbildningsinsatser och ett
ökat erfarenhetsutbyte kommer till stånd inom
området icke-kommersiell lokal-TV. Härvid påpekade
utskottet att insatserna bl.a. skall syfta till att
utveckla folkrörelsernas möjligheter att använda TV-
mediet som ett forum för kommunikation, lokal kultur
och debatt. Regeringen hade fördelat särskilda medel
för uppdraget. Utskottet, som utgick från att
regeringen följer upp resultatet av uppdraget till
Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige, ansåg att vad
som anförs i motionerna om ett ökat stöd till lokal-
TV och Öppna kanalen därmed till väsentlig del hade
tillgodosetts. Motionerna avstyrktes således i
berörda delar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande när
det gäller regionala aspekter i fråga om TV 4:s
koncession och avstyrker därför motion K365.

Av redovisningen ovan framgår att regeringen har
vidtagit en rad åtgärder i syfte att uppnå bättre
förutsättningar för lokal icke-kommersiell TV. Vad
som anförs i motion Kr386 yrkande 3 synes därmed
vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet anser att
motionen därför bör avslås i berörd del.

Reklamtid i kommersiell lokalradio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om reklamtid i
kommersiell lokalradio.
Jämför reservation 13.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förändrade regler för reklamtid i
den kommersiella lokalradion (yrkande 7). Enligt
motionärerna finns det en självreglerande nivå för
hur mycket radiokonsumenten vill stå ut med av
reklambudskap. De föreslår därför att reglerna på
området lättas upp. Motionärerna anser att man bör
kunna tolerera en generell regel om 15 % av
sändningstiden kombinerad med möjligheten att sända
upp till 12 minuters reklam per timme under sex
timmar per dygn.

Bakgrund

Gällande regler

I 7 kap. radio- och TV-lagen (1996:844) finns
bestämmelser om reklam och annan annonsering.

Enligt 5 § gäller som huvudregel att annonser får
sändas högst 8 minuter under en timme mellan hela
klockslag. I TV-sändning får denna tid dels under
sändningstiden mellan 19.00 och 24.00, dels i rena
undantagsfall utsträckas till högst 10 minuter. Om
sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela
klockslag får annonser sändas under högst 10 % av
den tiden.
Riksdagen har nyligen beslutat om ett nytt
undantag från reglerna om annonstiden per timme
mellan hela klockslag (prop. 2003/04:66, bet.
2003/04:KU16, rskr. 2003/05:165).

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens
proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio
under våren 2000 avstyrkte utskottet motionsyrkanden
om ändrade regler för reklamtider i radio och TV.
Utskottet konstaterade att det ingick i Digital-TV-
kommitténs uppdrag att ta fram minst två
utvärderingsrapporter där det skulle ingå en
ekonomisk analys av sändningsverksamheten (dir.
1997:134). Analysen skulle bl.a. omfatta
sändningskostnaderna och programföretagens och
konsumenternas intresse och betalningsvilja.
Utskottet, som förutsatte att frågan om
reklamtiderna i kommersiell radio och TV också i
övrigt följdes inom Regeringskansliet, var inte
berett att då förorda förändrade regler för reklam i
radio och TV (bet. 1999/2000:KU15 s. 18).

Utskottet behandlade också under riksmötet 2000/01
ett motionsyrkande om ändrade regler för reklamtid i
kommersiell lokalradio (bet. 2000/01:
KU22). Liksom vid behandlingen under riksmötet
1999/2000 förutsatte utskottet att frågan om
reklamtider för kommersiell lokalradio följdes inom
Regeringskansliet. Motionen avstyrktes därför.
Under riksmötet 2001/02 behandlade utskottet
proposition 2001/02:82 Ändrade regler om annonser i
TV-sändningar med förslag till ändringar i radio-
och TV-lagen om hur annonser får sättas in i TV-
sändningar. I detta sammanhang behandlade utskottet
en motion med liknande innehåll som den nu aktuella.
Utskottet ansåg att det inte var påkallat att nu
förorda någon ändring av reglerna för reklamtid i
den kommersiella lokalradion, utan utskottet utgick
liksom tidigare från att frågan följdes inom
Regeringskansliet. Utskottet avstyrkte därför
motionen.
En liknande motion behandlades även under
föregående riksmöte. Utskottet ansåg alltjämt att
någon ändring av reglerna för reklamtid i den
kommersiella lokalradion inte var påkallad. Motionen
borde enligt utskottet därför avslås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker därmed motion K382 yrkande 7.

Regler i TV-direktivet mot reklam
för barn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att Sverige
aktivt bör verka för att EG:s TV-direktiv
skall omfatta regler om reklam riktad till
barn. Någon åtgärd från riksdagens sida är
enligt utskottet inte påkallad.

Motionen

I motion L352 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s)
yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att Sverige aktivt bör medverka
till att EG:s direktiv om TV även omfattar regler
för reklam riktad till barn (yrkande 1).
Motionärerna framhåller att Sverige är ganska ensamt
i EU om förbud mot barnreklam i TV. Inställningen
bland EU-länderna är enligt motionärerna att reklam
inte är bevisat skadligt för barn, att det är
viktigt att värna om TV-industrin och att
självsanering är det bästa sättet för att få bort de
värsta inslagen. Motionärerna anser att Sverige bör
medverka till ett EG-direktiv som omfattar reklam
riktad till barn.

Bakgrund

EG:s TV-direktiv

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om
samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om
utförandet av sändningsverksamhet för television,
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
97/36/EG (TV-direktivet), har till syfte att
möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar.
Direktivet innebär att den medlemsstat varifrån en
sändning härrör skall se till att sändningen följer
lagen i den medlemsstaten. Andra medlemsstater skall
tillåta fri mottagning och får inte hindra
vidaresändning av en TV-sändning från en annan
medlemsstat av skäl som omfattas av direktivet.
Direktivet innehåller minimiregler som gäller för
TV-sändningar från EU:s medlemsstater.

I kapitel 1, artikel 1, definieras TV-reklam,
smygreklam, sponsring och TV-köp.

Vidare sägs i kapitel 2, artikel 2.1, att den
ansvariga medlemsstaten skall säkerställa att alla
TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess
jurisdiktion överensstämmer med bestämmelserna i det
rättssystem som gäller för sändningar avsedda för
allmänheten i den medlemsstaten.

I artikel 3.1 föreskrivs att medlemsstaterna har
frihet att föreskriva att TV-programföretagen inom
deras jurisdiktion skall följa mer detaljerade eller
striktare regler inom de områden som omfattas av
direktivet.
Kapitel 4 innehåller bestämmelser om TV-reklam,
sponsring och köp-TV. Här finns t.ex. regler om
reklamens placering och förbud mot viss typ av
reklam samt om tillåten mängd reklam. Några regler
som särskilt rör reklam riktad till barn finns inte
i direktivet.
Enligt artikel 20 får medlemsstaterna, med
vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, fastställa
andra villkor än de som anges bl.a. i artikel 11.2-5
i fråga om sändningar som är avsedda uteslutande för
det nationella territoriet och som inte kan tas
emot, direkt eller indirekt, av allmänheten i en
eller flera andra medlemsstater. Detta gäller utan
att det påverkar tillämpningen av artikel 3.
Europeiska kommissionen avlämnade den 6 januari
2003 den fjärde rap-porten om tillämpningen av TV-
direktivet till rådet, Europaparlamentet,
Europeiska och sociala kommittén samt
Regionkommittén (KOM[2002]778 slutlig). När det
gäller kommissionens slutsatser och framtidsutsikter
konstaterades att rådet den 11 november 2002 antog
slutsatserna om översynen av TV-direktivet och
betonade den breda enigheten om att det finns behov
av omfattande förberedelser innan man utarbetar
några kommande förslag gällande direktivet.
Till rapporten bifogade kommissionen ett
arbetsprogram i syfte att inleda en allmän debatt
som är öppen för alla berörda parter, inklusive
kandidatländerna och deras medborgare. Den skall
behandla frågor i samband med översynen av TV-
direktivet, särskilt enligt vad som föreskrivs i
artikel 26 mot bakgrund av ny teknisk utveckling.
Kommissionens syfte är att bedöma behovet av att
uppdatera eller anpassa direktivet och, om
nödvändigt, vidta sammanhängande eller ytterligare
åtgärder.
Kommissionen har i ett meddelande den 15 december
2003 (KOM[2003]784 slutlig) rörande framtiden för
europeisk lagstiftning på det audiovisuella området
redogjort för sina slutsatser om regelverket på
området. Enligt kommissionen måste
regleringspolitiken i sektorn säkerställa vissa
allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt
till information, skydd av minderåriga och
konsumentskydd nu och i framtiden. Det omfattande
samråd som har genomförts bekräftade att dessa mål
inte ifrågasätts vid utvecklingen av tekniken eller
marknaden, utan vad som ifrågasätts är hur dessa mål
skall kunna uppnås i en förändrad miljö.
När det gäller framtida reglering kommer
kommissionen att gå vidare med en strategi i två
steg. I det korta perspektivet kan man enligt
kommissionen få bättre rättssäkerhet genom att
kommissionen utarbetar ett tolkningsmeddelande om
TV-reklam, eftersom det inte behövs någon översyn
av själva direktivet. Kommissionen anför vidare att
på medellång sikt är det några frågor som kräver
ytterligare övervägande och diskussion, vilket
skulle kunna leda till ändringar av TV-direktivet på
ett senare stadium. Frågorna kommer antingen att
analyseras av kommissionen med hjälp av expertråd
(fokusgrupper) eller så kommer kommissionen att
beställa oberoende studier om respektive ämnen.

Svenskt initiativ till förändringar i TV-
direktiv

Enligt ett pressmeddelande från Kulturdepartementet
den 2 mars 2004 har Sverige samma dag presenterat
ett förslag till tillägg i EG:s TV-direktiv vid det
informella ministermötet i Dublin. I meddelandet
framhålls att det är av yttersta vikt för Sverige
att de svenska förbuden för exempelvis barn- och
alkoholreklam går att tillämpa inom EU.

Enligt det svenska förslaget skall (om den andra
medlemsstaten begär det) programbolag som etablerat
sig i en annan medlemsstat än den som företaget
riktar sina sändningar emot vara tvingat att följa
de regler som gäller för sändningar i den mottagande
medlemsstaten.
Kulturministern anför i meddelandet att fri
rörlighet för TV-sändningar har kommit att bli
synonymt med att ett antal kommersiella
programföretag ägnar sig åt regelshopping inom EU
och etablerar sig i den medlemsstat som för
tillfället erbjuder de förmånligaste
reklambestämmelserna. Detta innebär enligt
kulturministern att svensk lag kringgås. Det kan
dessutom få konsekvenser för själva
programinnehållet.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade under föregående
riksmöte en motion med ett liknande innehåll som den
nu aktuella (bet. 2002/03:KU25 s. 27 f.). Utskottet
framhöll att det inom EU hade påbörjats ett arbete
för att förbereda ett kommande förslag till
ändringar av TV-direktivet. Teman i detta arbete var
bl.a. TV-reklam samt skydd av minderåriga. Utskottet
utgick från att regeringen härvid fortsatt med kraft
verkade för att regler om reklam riktade till barn
skall införas i ett reviderat TV-direktiv. Någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som
anförs i motionen var enligt utskottet därför inte
påkallad. Motionen avstyrktes i berörd del.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan har man från svensk sida
presenterat ett förslag om tillägg till EG:s TV-
direktiv i syfte att förhindra s.k. regelshopping,
varvid de svenska förbuden för exempelvis barnreklam
inte skall kunna kringgås inom EU. Utskottet utgår
vidare alltjämt från att regeringen med kraft verkar
för att regler om reklam riktade till barn också
införs i TV-direktivet. Någon sådan åtgärd som
efterfrågas i motion L352 yrkande 1 är därmed inte
påkallad. Motionen avstyrks i berörd del.

Skyldighet att vidaresända program,
s.k. must carry

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om begränsning
av must carry-skyldigheten.
Jämför reservation 14.

Motionen

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att begränsa must carry-
skyldigheten i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 11). Enligt motionärerna finns
ingen anledning att ålägga kabelägare att
kostnadsfritt distribuera kommersiella program. De
anser vidare att det kan ifrågasättas om dagens
omfattande must carry-skyldighet är förenlig med
yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna anför att
kravet på allmänhetens tillgång till allsidig
information måste anses tillgodosett genom att de
licensbetalda public service-kanalerna SVT 1 och SVT
2 omfattas av must carry-skyldigheten. Must carry-
regeln bör enligt motionärerna därför begränsas till
enbart public service-kanalerna.

Bakgrund

Gällande bestämmelse

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om
skyldighet att vidarebefordra vissa sändningar i
kabelnät, s.k. must carry. Skyldigheten gäller sedan
den
1 februari 1999 TV-sändningar som sker med tillstånd
av regeringen, dock högst tre samtidigt sända TV-
program från tillståndshavare vars verksamhet
finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett
program från andra tillståndshavare. Skyldigheten
gäller endast för sändningar för vilka
sändningstillståndet har förenats med krav på
opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett
mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.
Program som har sänts ut med endast digital teknik
behöver endast sändas vidare med samma teknik i
kabelnäten.

Pågående arbete i Regeringskansliet

Regeringen beslutade den 13 mars 2003 att Radio- och
TV-lagsutredningen skulle överväga vissa ytterligare
frågor och föreslå de lagändringar som föranleds av
övervägandena (dir. 2003:30). En av de nya frågorna
som skulle utredas var skyldigheten att
vidarebefordra vissa TV-program. I denna del skulle
uppdraget redovisas före utgången av november 2003.

Radio- och TV-lagsutredningen avlämnade i november
2003 betänkandet Must carry (SOU 2003:109).
Utredningen bedömer att de skäl som bär upp reglerna
om vidaresändningsplikt i svensk lagstiftning
fortfarande är giltiga och kommer att vara det även
efter det att de analoga marksändningarna har
upphört. Andra möjligheter för att garantera de
kabelanslutna fastigheterna tillgång till ett
grundläggande TV-utbud efter digitaliseringen av
marknätet anser utredningen vara otillräckliga.
Utredningen anser att ett lagstadgat krav på
vidaresändningsplikt är motiverat utifrån ett starkt
allmänt intresse av att tillförsäkra alla hushåll
tillgång till ett grundläggande utbud av TV-program
och står därmed i överensstämmelse med EG-rätten.
Utredningen bedömer därutöver att det saknas
anledning att ändra de huvudsakliga kriterierna för
vilka program som kan komma i fråga. Utgångspunkten
är att vidaresändningsplikten inte bör omfatta mer
frekvensutrymme än den gör i dag, men att
digitaliseringen ger utrymme för att utöka antalet
TV-program som skall ha must carry-status.
Utredningen föreslår att vidaresändningsplikten
skall omfatta hela SVT:s och UR:s programutbud.
Efter digitaliseringen av sändningarna i marknätet
bör skyldigheten även omfatta program som sänds av
tillståndshavare som inte finansieras med TV-
avgiftsmedel, dock endast de som sänds med stöd av
sändningstillstånd som innehåller krav på
opartiskhet och saklighet samt villkor om mångsidigt
programutbud där det skall ingå nyheter.
Skyldigheten bör enligt utredningen begränsas till
tre sådana programtjänster.
Utredningen föreslår att sändningsplikten även
skall omfatta text-TV samt tjänster utöver själva
programtjänsten, om de har direkt anknytning till
TV-program som omfattas av sändningsplikt.
Enligt utredningen skall bestämmelsen om
vidaresändningsplikt vara teknikneutral.
Vidare föreslår utredningen en bestämmelse som ger
en kabeloperatör rätt till skälig ersättning från
programföretag för ersättningskostnader enligt
upphovsrättslagen, om vidaresändningsplikten annars
skulle bli orimligt betungande.

Från Regeringskansliet har aviserats att en
proposition om vidarebefordran av TV-program (s.k.
must carry) skall lämnas till riksdagen under
september 2004.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av förslaget
till nu gällande regel om s.k. must carry-skyldighet
i radio- och TV-lagen avstyrkte
konstitutionsutskottet två motionsyrkanden som tog
sikte på att skyldigheten att vidarebefordra program
inte skulle omfatta fler program än de som
finansieras genom TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2
(bet. 1998/99:KU6). Utskottet konstaterade att det i
3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen
stadgas att friheten enligt första stycket att sända
program genom tråd inte hindrar att det i lag
meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för
nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den
utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens
intresse av tillgång till allsidig upplysning. Det
fanns enligt utskottet således ett uttryckligt
grundlagsstöd för bestämmelsen om sändningsplikt i 8
kap. 1 § radio- och TV-lagen. Grundlagsstödet
förutsätter dock att vidaresändningar behövs med
hänsyn till allmänhetens tillgång till allsidig
upplysning. Enligt utskottets mening innebar
regeringens förslag att skyldigheten att
vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle få en
rimlig omfattning när de digitala sändningarna i
marknät inleddes.

Utskottet har därefter vid flera riksmöten
vidhållit sin tidigare bedömning och avstyrkt
motionsyrkanden om begränsningar av must carry-
skyldigheten. Detta skedde senast i betänkandet
2002/03:KU25 (s. 42 f.).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte vill föregripa beredningen av
Radio- och TV-lagsutredningens förslag, avstyrker
motion K444 yrkande 11.

Åtgärder mot piratkort

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om åtgärder mot
s.k. piratkort.
Jämför reservation 15 och 16.

Motionerna

I motion K408 av Eva Flyborg (fp) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att förbjuda innehav av s.k. piratkort för
att därigenom se betal-TV utan att erlägga avgift.
Motionären hänvisar till uppgifter från STOP-
föreningen, enligt vilken det finns minst 150 000
piratkort och dekodrar bland de svenska hushållen.
Det innebär att bolagens årliga förlust är mellan
0,5 till 1 miljard kronor. Konstnärer, författare,
skådespelare, regissörer, musiker m.fl. går miste om
ersättningar som de har rätt till som upphovsmän.
Mot denna bakgrund anser motionären att det enda
rimliga är att förbjuda innehav av piratkort i
likhet med vad som gäller i andra länder, t.ex.
Danmark.

I motion Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att det behövs ökade incitament
för att komma åt tillverkningen och distributionen
av piratkort (yrkande 30). Motionärerna anför att
åtgärder bör vidtas när det gäller tillverkningen
och distributionen av piratkort, eftersom det är
svårt att kontrollera innehavet av piratkort. Då kan
man också få ett stopp på försäljningen, och
piratkorten kan inte brukas i samma omfattning som i
dag. Genom att försvåra eller helst strypa
tillgången på piratkort kan man enligt motionärerna
förhoppningsvis få en lösning på problemet.
Centerpartiet anser att det är nödvändigt med ökade
incitament för att stoppa tillverkningen och
distributionen av piratkort. Detta bör ges
regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

I lagen (2000:171) om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning finns bestämmelser som avser
att förhindra tillgång till vissa tjänster. Lagen
trädde i kraft den 1 maj 2000 och innebar bl.a. en
anpassning till Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det
rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller
utgörs av villkorad tillgång (prop. 1999/2000:49,
bet. 1999/2000:KU16, rskr. 1999:2000:171). Genom
lagen skärptes tidigare gällande svenska regler om
förbud mot avkodningsutrustning som ger obehörig
tillgång till radio- och TV-sändningar. Vidare kom
även informationssamhällets tjänster att omfattas av
den nya lagen.

Enligt 2 § avses med tjänst i denna lag
1) en ljudradio- eller TV-sändning som är riktad
till allmänheten,
2) varje annan tjänst som utförs elektroniskt, på
distans och på begäran av mottagaren, och
3) tillhandahållandet av villkorad tillgång till
en tjänst som avses i 1 och 2, betraktat som en
tjänst i sig.

Vidare sägs i 4 § att med avkodningsutrustning avses
utrustning eller programvara som utformats eller
anpassats för att göra en tjänst som omfattas av
lagen tillgänglig i tolkningsbar form.

I 5 § föreskrivs att avkodningsutrustning inte får
yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte
tillverkas, importeras, distribueras, säljas, hyras
ut, innehas, installeras, underhållas eller bytas ut
i syfte att göra en tjänst som omfattas av lagen
tillgänglig i tolkningsbar form utan
tjänsteleverantörens godkännande.
Enligt 6 § skall den som på annat sätt än genom
import uppsåtligen bryter mot 5 § dömas till böter
eller fängelse i högst två år. Om straff för olovlig
införsel finns bestämmelse i lagen (2000:1225) om
straff för smuggling.
Därutöver sägs i 9 § att den som uppsåtligen
bryter mot 5 § skall betala skälig ersättning för
att den tjänst som gjorts tillgänglig genom
gärningen har utnyttjats samt ersättning för den
ytterligare ekonomiska skada som gärningen har
medfört.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med konstitutionsutskottets behandling av
regeringens förslag till gällande lag om förbud
beträffande viss avkodningsutrustning behandlades
också en motion med yrkande om att lagen skulle
kompletteras så att även innehav av olagligt
kopierat kort förbjöds. I andra hand begärdes att
regeringen inom tre år skulle återkomma till
riksdagen med en utvärdering för att visa om
piratkopieringen minskat i Sverige (bet.
1999/2000:KU16 s. 4 f.).

När det gällde frågan om att kriminalisera privat
innehav av utrustning delade utskottet regeringens
bedömning. Regeringen erinrade om att EG-direktivet
endast avser verksamheter för kommersiella ändamål,
och att det av främst proportionalitets- och
subsidiaritetsskäl inte ansetts befogat att
föreskriva gemensamma regler i fråga om privat
innehav eller användning av olovlig utrustning.
Regeringen hade förståelse för vissa
remissinstansers invändningar mot att privat innehav
inte föreslogs bli omfattat av förbudet. Dock
påminde regeringen om att frågan om ett förbud mot
privat innehav av olaglig utrustning togs upp redan
i samband med tillkomsten av den tidigare lagen. Då
gjordes bedömningen att rättsväsendets resurser
borde koncentreras på sådan verksamhet som genom
omfattning, regelbundenhet m.m. kan leda till mer
allvarliga skadeverkningar. Detta ställningstagande
hade enligt regeringen alltjämt bärighet. Till detta
kom att efterlevnaden av ett sådant förbud i
praktiken skulle bli omöjlig att kontrollera, och
regeringen ansåg att det finns risk att ett sådant
förbud inte skulle få något genomslag utan tvärtom
bidra till att minska respekten för lagstiftningen i
allmänhet. För att en kriminalisering av privat
innehav skall komma i fråga borde det enligt
regeringen även finnas ett starkt samhälleligt
intresse av ett förbud av sådant slag. Uppgifter
från de nordiska länder (Finland och Norge) som har
infört förbud mot privat innehav visade enligt
regeringen inte på ett tillförlitligt sätt att just
denna reglering har haft en påtaglig effekt på
tillgången till olaglig utrustning.
Regeringen påminde vidare om att åtgärder mot
"piratverksamhet" hade vidtagits inom EU och ansåg
att den utvidgade skadeståndsskyldighet som föreslog
i propositionen innebar att skadeverkningarna kunde
begränsas.
Utskottet avstyrkte därmed yrkandet i den aktuella
motionen om en kriminalisering av innehav av
olagligt kopierade kort. Emellertid framhöll
utskottet att ställningstagandet innebar att
utskottet inte ville förringa den ekonomiska skada
som privat innehav av avkodningsutrustning kan
medföra. Enligt utskottet fanns det därför anledning
för regeringen att noga följa utvecklingen inom
området och effekterna av den nya lagen. Utskottet
förutsatte att så skedde och ansåg därför inte att
något sådant tillkännagivande som efterfrågades i
motionen behövdes.

Skriftligt svar på fråga

Kulturminister Marita Ulvskog svarade den 5 mars
2003 på en skriftlig fråga om piratkopierade
dekoderkort för betal-TV. Det som efterfrågades var
vilka åtgärder som kommer att vidtas för att
försvåra innehav av s.k. piratkort. Marita Ulvskog
framhöll att lagstiftningen om förbud beträffande
viss avkodningsutrustning skiljer sig från det
upphovsrättsliga skyddet. Det upphovsrättsliga
skyddet ger den som har skapat ett verk, t.ex. en
bok, ett konstverk eller ett datorprogram, vissa
rättigheter, både ekonomiska och ideella, att
förfoga över det. Skyddet för kodade tjänster syftar
till att säkerställa att en leverantör får
ersättning för en tjänst han utför.

Vidare anförde Marita Ulvskog att frågan om förbud
mot privat innehav av avkodningsutrustning berördes
vid tillkomsten av lagen. Då gjorde regeringen
bedömningen att rättsväsendets resurser borde
koncentreras på sådan verksamhet som genom
omfattning, regelbundenhet m.m. kan leda till mer
allvarliga skadeverkningar. Härtill kommer enligt
kulturministern att efterlevnaden av ett förbud mot
privat innehav i praktiken skulle bli mycket svårt
att kontrollera. Hon påpekade att riksdagen godtog
regeringens bedömning.
Därutöver anförde Marita Ulvskog att hon noga
följt utvecklingen sedan dess på detta område och
därför är väl medveten om den problembild som
skisseras i den skriftliga frågan. Hon ville i detta
sammanhang peka på resultatet av det
förhandlingsarbete som just nu pågår inom EU:s s.k.
tredje pelare om ett rambeslut om angrepp på
informationssystem som kan bli av intresse för denna
fråga.

Utskottets kansli har inhämtat att det inom
Regeringskansliet bereds en s.k.
godkännandeproposition rörande ett utkast till
rambeslut om angrepp på informationssystem. Vidare
har från Regeringskansliet uppgivits att lagen om
förbud mot viss avkodningsutrustning kan komma att
beröras i den aviserade propositionen om
upphovsrätten i informationssamhället - genomförande
av direktiv 2001/29 EG m.m. vilken planeras att
avlämnas till riksdagen under hösten 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att riksdagen vid
antagandet av lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning delade regeringens bedömning
att förbud mot privat innehav av s.k. piratkort inte
skulle införas. Som framgått ovan kan den nämnda
lagen komma att beröras i två lagstiftningsärenden,
som för närvarande är under beredning i
Regeringskansliet. Utskottet, som utgår från att
regeringen alltjämt är väl medveten om de problem
som påtalas i motionerna K408 och Kr326 yrkande 30
och följer utvecklingen av dessa frågor, anser inte
att någon åtgärd är påkallad från riksdagens sida.
Motionerna avstyrks därför i berörd del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. De digitala TV-sändningarnas räckvidd
(punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2003/04:118 och
tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:K28 yrkande 1, 2003/04:K29
yrkande 1, 2003/04:K444 yrkandena 14 och 16 och
2003/04:Kr359 yrkande 5 och avslår motion
2003/04:Kr326 yrkandena 27 och 28.

Ställningstagande

Vår uppfattning är att verksamheten i det digitala
marknätet bör grundas på marknadsmässiga
överväganden bland aktörerna på marknaden. Staten
skall förhålla sig teknikneutral och inte försöka
styra vare sig teknikutveckling eller konkurrens
inom medieområdet. Aktörer på en fri marknad kan
själva bestämma vilken distributionsform som är mest
attraktiv samt hur ett eventuellt teknikskifte skall
genomföras.

Staten har valt den teknik som är ekonomiskt och
tekniskt underlägsen. Den kostar onödigt stora
summor och riskerar dessutom att urholka kvaliteten
i dagens sändningar i SVT. Genom kabel-, satellit-
eller Internetdistribuerad digital TV kan man uppnå
samma täckning som via marknätet. Att staten ändå
valt denna teknik beror enligt vår uppfattning på
att marksänd digital TV är den enda
distributionsform som på grund av sitt begränsade
utrymme ger det offentliga kontroll över det som
vidaresänds. Vi vill framhålla att därmed tvingas
dock alltfler konsumenter, och därmed en större del
av medierna, in i den distributionsform som har
lägst kapacitet och sämst utrymme för
interaktivitet. Digital TV i marknätet riskerar
dessutom att låsa breda frekvensområden som annars
kan användas till mobila Internettjänster. Det bör
också påpekas att det digitala marknätet har varit
behäftat med betydande ekonomiska kostnader och
problem.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör, med bifall
till motionerna K28 yrkande 1, K29 yrkande 1, K444
yrkandena 14 och 16 samt Kr359 yrkande 5,
proposition 2003/04:118 avslås. Därmed avstyrker vi
motion Kr326 yrkandena 27 och 28.

2. Tidpunkten för övergång till digital teknik
(punkt 2)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K28 yrkande 2,
2003/04:K29 yrkande 2 och 2003/04:K444 yrkande 15.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör det analoga nätet släckas
ned först då en övervägande del av TV-konsumenterna
har valt att gå över till en annan
distributionsform. En nedsläckning bör alltså ske
som en konsekvens av den tekniska utvecklingen och
genom konsumenternas aktiva val. Vi anser därför att
regeringen bör sätta upp andra villkor för en
släckning av det analoga marknätet. Villkoren bör
präglas av en hänsyn till TV-publiken och ta sikte
på att den digitala tekniken har utvecklats så långt
att övergången skall kunna ske utan att stora
grupper ställs utanför den programverksamhet som de
betalar för. Det kan därmed visa sig att det inte är
ekonomiskt försvarbart för vare sig SVT eller
hushållen att släcka ned det analoga marknätet under
överskådlig tid. Vi anser därför, med bifall till
motionerna K28 yrkande 2, K29 yrkande 2 och K444
yrkande 15, att riksdagen skall upphäva sitt beslut
om att de analoga marksändningarna skall upphöra den
1 februari 2008 och att en ny prövning av en lämplig
tidpunkt bör ske med utgångspunkt i vad som nu
anförts.

3. Grundläggande principer och former för
programföretags verksamhet (punkt 5)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K271 yrkande 10,
2003/04:K444 yrkandena 1, 4 och 6 och 2003/04:Kr359
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att yttrandefriheten och rätten
till fri åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i
ett demokratiskt samhälle. I Europakonventionen
kommer detta till uttryck genom artikel 10, vilken
stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är
en civil rättighet, och genom artikel 6 enligt
vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan
rättslig prövning. Enligt vår uppfattning framstår
mot denna bakgrund den svenska regleringen, som
bl.a. innebär att staten har monopol på
sändningsrätter för radio och TV utan möjlighet för
den enskilde till rättslig prövning, som oförenlig
med konventionen. Vi anser att det är angeläget att
i detta avseende stärka den enskildes
rättighetsskydd så att det bättre stämmer överens
med konventionen.

Därutöver vill vi framhålla att yttrandefriheten
och tryckfriheten är centrala värden i fria och
demokratiska samhällen. För att ett fritt och öppet
samhälle skall bevaras är tanke- och
informationsfrihet av fundamental vikt. I ett fritt
och demokratiskt samhälle skall det enligt vår
uppfattning råda frihet att ge ut och distribuera
medieprodukter samt att fritt pröva deras ekonomiska
bärkraft. Det skall vara mediekonsumenterna som,
inom ramen för de tekniska begränsningar som gäller
för olika medier, genom sina val avgör vilka medier
som skall ha framgång. Vi vill framhålla att det är
av utomordentlig vikt att massmedieföretag står fria
från beroende till regeringen och att den fria
konkurrensen värnas.
Vi vill också framhålla att nödvändigheten av en
statlig reglering av frekvensfördelning minskar
genom att den tekniska utvecklingen möjliggör ett
effektivare utnyttjande av frekvensbanden. Därför
anser vi att framtida koncessioner inom radio och TV
skall fördelas genom ett auktionsförfarande
motsvarande det som ursprungligen tillämpades för
den privata lokalradion. Staten bör inte lägga sig i
hur frekvensbanden utnyttjas utöver de hänsyn som
behöver tas när det gäller användningsområden för
närliggande frekvensområden.
Vad vi nu har anfört bör med bifall till
motionerna K271 yrkande 10, K444 yrkandena 1, 4 och
6 samt Kr359 yrkande 3 ges regeringen till känna.

4. Teknikneutral medielagstiftning (punkt 6)

av Helena Bargholtz (fp) och Tobias Krantz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Kr359 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att ett nyckelord i den utveckling
vi ser i dag är teknikkonvergens. Alltfler medier
utnyttjar alltmer lika teknik. Inte endast
nationsgränser suddas ut när global kommunikation
blir vardag. Också gränserna mellan olika medier
tunnas ut alltmer och blir diffusa. Enligt vår
uppfattning är det därför viktigt att ta ett
helhetsgrepp över det mediala utbudet utan hänsyn
till vilken teknik som används för att distribuera
innehållet. Lagstiftning och politik måste bli mer
teknikneutrala. Det vi i stället förordar att är
stödet till svensk kultur, i detta sammanhang främst
den som är förpackad i elektronisk kommunikation,
ökar. Vi anser därför, i enlighet med vad som anförs
i motion Kr359 yrkande 10, att det bör göras en bred
översyn av den medielagstiftning som finns i dag,
innefattande kulturpolitiska mål och stödformer, i
syfte att uppnå en större teknikneutralitet.

5. Mediekoncentration (punkt 7)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K388.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att mångfald i medierna är av
betydande vikt för den fria åsiktsbildningen. För
att tryck- och yttrandefrihet skall kunna fungera i
praktiken krävs distributionskanaler så att
tidningar och tidskrifter verkligen kan nå sina
läsare. I dag är situationen dock sådan att
distributionskanalerna krymps och kontrolleras av
några enstaka, dominerande förlag. Mångfalden, och
därmed tryck- och yttrandefriheten, sätts därmed ur
spel. Vi anser att detta är mycket allvarligt.
Regeringens uppdrag till Konkurrensverket att
kartlägga och analysera mediemarknaden, inklusive
distributionen av tidskrifter, var välkommet, men
analysen skulle endast ske från konkurrenssynpunkt.
Enligt vår uppfattning bör distributionen av
tidskrifter även utredas ur ett tryck- och
yttrandefrihetsperspektiv. Vi instämmer därför i vad
som anförs i motion K388 yrkande 1 om en sådan
utredning och att hänsyn därvid skall tas till
Mediekoncentrationskommitténs förslag.

Vi delar vidare uppfattningen i motion K388
yrkande 2 att en särskild regel bör införas i
konkurrenslagen om att prövningen i fall som har
betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall
ske under beaktande av de grundläggande intressena
av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri
och allsidig upplysning och ett konstnärligt
skapande. Därmed säkerställs att konkurrenslagen
tillämpas med beaktande av mediesektorns särart. I
detta sammanhang kan noteras att Konkurrensverket i
sin rapport föreslagit att frågan om konkurrenslagen
är tillämplig på medieområdet bör klargöras.
Därutöver anser vi, i enlighet med vad som anförs
i motion K388 yrkande 3, att en
mediekoncentrationslag bör införas vid sidan av
konkurrenslagen. Därmed kan situationer där bolag
med en dominerande ställning hämmar en effektiv
konkurrens förhindras.
Vad som nu anförts bör med bifall till motion K388
i dess helhet ges regeringen till känna.

6. Rätt till genmäle (punkt 9)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att mediesamhället tenderar att
karakteriseras av tillspetsning och konkretisering,
vinkling, personifiering, intensifiering och
polarisering. Denna utveckling kan i flera avseenden
hota enskildas integritet och värdighet. På andra
håll i Europa har en laglig genmälesrätt
diskuterats. Bestämmelsen i radio- och TV-lagen om
beriktigande blir enligt min mening lätt en
"gummiparagraf" utan någon egentlig kärna. Eftersom
självsaneringen på detta område knappast är
övervägande bör en mer detaljerad och mer
substantiell rätt till genmäle införas. Därmed
skulle ett förstärkt skydd för den enskilde uppnås.
Vad som nu anförts bör med bifall till motion K382
yrkande 1 ges regeringen till känna.

7. Negativ textreklam (punkt 10)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att ett massmedium systematiskt
kan missgynna eller misskreditera genom att beskriva
ett företag, en organisation eller en produkt på ett
osakligt och felaktigt sätt. I dag finns en mycket
liten möjlighet att beivra sådan verksamhet. Såsom
anförs i motion K382 yrkande 2 borde även denna typ
av systematisk och osaklig misskreditering bli
föremål för den medieetiska debatten. Jag anser
därför att regeringen borde ta initiativ till
överläggningar med branschen för att åstadkomma
frivilliga överenskommelser inom området. Om man
inte lyckas med detta bör möjligheterna till
lagstiftning undersökas. Vad som nu anförts bör med
bifall till den nämnda motionen ges regeringen till
känna.

8. Granskningsnämnden för radio och TV
(punkt 11)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias
Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att Granskningsnämnden för radio
och TV har en viktig uppgift att fylla i sitt arbete
med att hävda den enskildes integritet och
värdighet. Det har ibland riktats kritik mot nämnden
med hänvisning till att den rutinmässigt och utan
närmare analys tycks avfärda en del anmälningar och
kränkningar. I likhet med vad som anförs i motion
K382 yrkande 3 vill vi framhålla att det är viktigt
att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det
som de är tillsatta att sköta. Det finns en risk för
att granskningen över en tidsperiod leder till
avtrubbning vid de olika bedömningarna. Enligt vår
mening är det därför dags att nu genomföra en
allsidig och relevant utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Vad som nu anförts
bör med bifall till den nämnda motionen i berörd del
ges regeringen till känna.

9. Effekter av sexualiseringen av det
offentliga rummet och en stereotyp
heterosexuell norm (punkt 12)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:So568 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att sexualiseringen av det
offentliga rummet bidrar till att både kvinnor och
män exponeras på ett fördomsfullt sätt. Som
framhålls i motion So568 yrkande 3 finns inga
entydiga samband mellan ett mediebudskaps innehåll
och dess effekt på mottagarna. En ständig exponering
av dessa schabloniserade bilder bidrar emellertid
till en normalisering och en avtrubbning där man
riskerar att inte längre reagera på könsförtryck,
trakasserier och sexualiserat våld. Det är viktigt
att samhället skaffar sig mer kunskap om hur både
sexualiseringen av det offentliga rummet och den
stereotypa heterosexuella norm som är rådande i
medierna påverkar människors möjligheter att
utveckla den kärlek som de själva önskar. Regeringen
har visserligen tagit vissa initiativ när det gäller
kunskapsuppbyggnad kring sexualiseringen av det
offentliga området. Enligt vår mening kan det dock
redan nu konstateras att det finns behov av att
utifrån det nu förda resonemanget göra en översyn av
lagstiftning och regleringar av reklam- och
medieområdet om vilka förändringar som skulle behöva
göras. Vad som nu anförts bör med bifall till den
nämnda motionen ges regeringen till känna.

10. Den framtida digitalradion (punkt 15)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Kr359 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att det finns oroväckande tecken
på att samma krafter som agerade för en
statsdirigerad utveckling av digital TV i marknätet
nu agerar för en liknande styrd process med den
digitala radion. Sådana tendenser måste med kraft
avvisas. Enligt vår uppfattning får man inte i fråga
om den digitala radion upprepa det misslyckade
försöket från den digitala TV:ns område att mot
konsumenternas vilja tvinga fram ett teknikskifte.
Vad som nu anförts bör med bifall till motion Kr359
yrkande 7 ges regeringen till känna.

11. Kommersiell nationell radio (punkt 16)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K382 yrkande 6 och
2003/04:K444 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att vidga
yttrandefriheten genom att öppna för såväl nya
regionala radiokanaler som fria nationella kanaler.
Enligt vår uppfattning saknas både tekniska och
demokratiska skäl för att begränsa den fria radions
utveckling. Underlaget för att satsa på kvalitet och
kvalificerade programkoncept urholkas genom att
varje radiostation begränsas till ett litet
sändningsområde. Förbudet mot kommersiella
rikstäckande kanaler motverkar därmed möjligheten
till mångfald, samtidigt som de befintliga statliga
rikstäckande radiokanalerna inte utsätts för någon
heltäckande konkurrens. Koncessioner för fria
nationella radiokanaler bör därför erbjudas. De
privata lokala radiostationerna skall ges möjlighet
att inom nätverk samverka nationellt om olika delar
av programutbudet. Härigenom skapas möjlighet till
kvalitetskanaler som riktar sig till olika delar av
publiken och som kan nå tillräckligt underlag för
att finansiera ett fördjupat programutbud. Vad som
anförts bör med bifall till motionerna K382 yrkande
6 och K444 yrkande 13 ges regeringen till känna.

12. Regionala koncessioner för TV (punkt 18)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K444 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att staten genom regionala koncessioner bör
ge olika TV-stationer möjlighet att, redan i det
analoga nätet, börja sända med olika delar av landet
som sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en
sådan process skall kunna genomföra nationella
sändningar genom samarbete. Enligt vår uppfattning
skall nya tillstånd inte innehålla särskilda av
staten reglerade program- och reklamvillkor för vare
sig TV 4 eller andra programföretag. Vad som nu
anförts bör med bifall till motion K444 yrkande 12
ges regeringen till känna.

13. Reklamtid i kommersiell lokalradio
(punkt 22)

av Gunnar Hökmark (m), Ingvar Svensson (kd),
Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion K382 yrkande 7 att
en kommersiell lokalradio inte kan utöka sin reklam
under sändningarna i alltför hög grad utan att
samtidigt förlora lyssnare. Det finns således en
självreglerande nivå för hur mycket reklam som kan
sändas. I enlighet med vad som anförs i motionen bör
därför reglerna på området lättas upp. Vad som nu
har anförts bör med bifall till den nämnda motionen
i berörd del ges regeringen till känna.

14. Skyldighet att vidaresända program
(punkt 24)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K444 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning saknas det anledning att
ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera
kommersiella program. Vi anser också, i likhet med
vad som anförs i motion K444 yrkande 11, att det kan
ifrågasättas om dagens omfattande skyldighet att
vidaresända program, s.k. must carry, är förenlig
med yttrandefrihetsgrundlagen. Kravet på
allmänhetens tillgång till allsidig information
måste enligt vår mening anses tillgodosett genom att
de licensbetalda public service-kanalerna omfattas
av must carry-skyldighet. Denna skyldighet bör
därför begränsas till enbart dessa kanaler. Vad som
nu har anförts bör med bifall till den nämnda
motionen i berörd del ges regeringen till känna.

15. Åtgärder mot piratkort (punkt 25)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Kr326 yrkande 30 och avslår
motion 2003/04:K408.

Ställningstagande

Det finns i dag en stor marknad för piratkopierade
programkort för betal-TV i Sverige.
Branschorganisationen uppskattar att det finns
närmare 400 000 piratkort och att piratmarknaden
omsätter ca 1 miljard kronor. Reglerna på detta
område har visserligen skärpts genom den lag om
förbud beträffande viss avkodningsutrustning som
infördes för några år sedan. Man har dock valt att
inte kriminalisera innehav av piratkort, bl.a. av
skälet att det skulle bli mycket svårt att
kontrollera privat innehav. Såsom anförs i motion
Kr326 yrkande 30 bör i stället åtgärder vidtas som
gäller tillverkningen och distributionen av
piratkort. Om tillverkningen av piratkort
förhindras, kan man också få ett stopp på
försäljningen och därmed bruket av piratkort. Enligt
Centerpartiets uppfattning är det nödvändigt med
ökade incitament för att stoppa tillverkningen och
distributionen av piratkort. Vad som nu anförts bör
med bifall till motionen Kr326 yrkande 30 och med
avslag på motionen K408 ges regeringen till känna.

16. Åtgärder mot piratkort (punkt 25)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K408 och avslår motion
2003/04:Kr326 yrkande 30.

Ställningstagande

Genom den nya lagen om förbud beträffande viss
avkodningsutrustning, som trädde i kraft för fyra år
sedan, skärptes reglerna på detta område. Något
förbud mot innehav av s.k. piratkort infördes inte.
Mängden av illegalt framställda och distribuerade
kort är, trots den skärpta lagstiftningen, alltjämt
stor. Som anförs i motion K408 lider betal-TV-
bolagen därmed årligen stora förluster. Konstnärer,
författare, skådespelare, regissörer, musiker m.fl.
går miste om ersättningar som de har rätt till som
upphovsmän. I denna situation förefaller det vara
rimligt att förbjuda också innehav av piratkort. Det
finns således ett behov av att utreda hur den
problematiska situationen kan åtgärdas. En sådan
utredning bör syfta till att ett förbud mot innehav
av piratkort införs. Vad som nu anförts bör med
bifall till den nämnda motionen och med avslag på
motion Kr326 yrkande 30 ges regeringen till känna.
Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Mediekoncentration (punkt 7)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils
Fredrik Aurelius (m).
Massmedierna spelar i moderna demokratier en
betydande roll för opinionsbildningen och därmed
möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin.
Mångfald inom medierna med möjlighet för många olika
röster och uppfattningar att göra sig hörda är
därför av vital betydelse för vårt samhälle.
Mediekoncentrationskommitténs förslag innebär att
vanlig lag, i detta fall konkurrenslagen och en ny
mediekoncentrationslag, skall kunna bryta igenom
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. Det är betydande ingrepp
i de grundlagar som skall garantera tryck- och
yttrandefrihet. Enligt vår uppfattning är det
väsentligt att rågången mellan fria medier och
statsmakt upprätthålls. Det sker bäst genom att
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen är tydliga och så få
genombrott av vanlig lag som möjligt sker. De
problem som finns vad gäller svenska medier, t.ex.
att kvalitetsmedier har svårt att hävda sig och att
mediekoncentrationen är betydande, kommer enligt vår
mening knappast att lösas genom att en regel införs
om att konkurrenslagen också skall gälla
medieområdet. En sådan åtgärd kommer enbart att
skapa nya problem. Sett över en längre tid kan man
vidare konstatera att den tekniska utvecklingen och
politiska beslut har gjort att mediekoncentrationen
har minskat. Den viktigaste förändringen är att
etermonopolet har fallit. Fortfarande utgör public
service-bolagen det dominerande inslaget i den
svenska medievärlden.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:118 Digitala TV-sändningar:

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
räckvidden för de digitala marksändningarna.

Följdmotioner

2003/04:K28 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition om
digitala TV-sändningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att beslutet
om nedsläckning av det analoga TV-nätet måste
omprövas.

2003/04:K29 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:118.

2. Riksdagen beslutar upphäva beslutet om att de
analoga marksändningarna skall upphöra den 1
februari 2008 i enlighet med vad som anförs i
motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sändningsrätter
för radio och TV.

2003/04:K362 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen ser över hur lagen
(1990:886) om granskning och kontroll av filmer
och videogram efterföljs och vid behov återkommer
till riksdagen med nya lagförslag.

2003/04:K365 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en positiv utveckling
för de lokala TV- och radiostationerna.

2003/04:K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övervägande av
laglig genmälesrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regelverk för
"negativ textreklam".

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en allsidig och
relevant utvärdering av verksamheten hos
Granskningsnämnden för radio och TV.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
nationell fri radio på kommersiell grund.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändrade regler
för reklamtid i den kommersiella radion.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en avvecklingsplan ner till en rimlig
nivå för de höga koncessionsavgifter som gäller
för de ursprungliga tillstånden för kommersiell
lokalradio.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om hur koncessionsavgiften för TV-sändning
i det analoga nätet skall justeras enligt vad i
motionen anförs.

2003/04:K388 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
distributionskanalerna för tidskrifter ur ett
tryck- och yttrandefrihetsperspektiv.

2. Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag
till ändring i konkurrenslagen där en särskild
regel ingår om att prövningen i fall som har
betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall
ske under beaktande av de grundläggande intressena
av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri
och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt
skapande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
återkommer med förslag till
mediekoncentrationslag.

2003/04:K408 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att förbjuda innehav av
s.k. piratkort för att därigenom se betal-TV utan
att erlägga avgift.

2003/04:K439 av Peter Jonsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om priskonkurrensen på det
fasta digitala TV-nätet.

2003/04:K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om från staten
oberoende medier.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tryck-, yttrande-
respektive etableringsfrihet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om formerna för
fördelning av sändningstillstånd.

10. Riksdagen beslutar att koncessionsavgiften för
TV 4 avvecklas i enlighet med vad som anförs i
motionen.

11. Riksdagen beslutar att begränsa must carry-
skyldigheten i enlighet med vad som anförs i
motionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regionala
koncessioner.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om koncessioner för
fria nationella radiokanaler samt möjligheten till
lokala radiostationers nationella samverkan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övergången från
analog till digital TV.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tidpunkt för
släckning av det analoga marknätet.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om statens roll vid
teknikskiften inom medierna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
misslyckandet med DAB.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fördelning av
koncessioner för digitalradion.

2003/04:L352 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
bör medverka till att EU:s direktiv om TV och
regler för reklam även omfattar regler för reklam
riktad till barn.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
lagstiftning och regleringar på reklam- och
medieområdet.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att alla som i
dag kan se analoga TV-sändningar skall garanteras
TV-mottagning via digitala marksändningar eller
undantagsvis via satellit.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en utbyggnad
av det digitala TV-nätet.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att
kommissionen som skall se över direktiven om
digitala TV-sändningar även bör se över kryptering
samt konsumentekonomiska konsekvenser av det
digitala teknikskiftet.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att det behövs
ökade incitament för att komma åt tillverkningen
och distribueringen av piratkort.

2003/04:Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en fri
konkurrens på TV-marknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågan om
vilken digitaliseringsteknik som skall användas
skall avgöras av marknaden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ett statligt
operatörsföretag inte självständigt skall få välja
ut vilka programföretag som skall ingå i ett
sändarnät.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den digitala
radion inte får utsättas för samma ingrepp som
skett med digital-TV.

10. Riksdagen begär att regeringen låter göra en
översyn av den samlade medielagstiftningen i syfte
att uppnå teknikneutralitet enligt vad i motionen
anförs.

2003/04:Kr386 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bevarandet av
närradions ideella och lokala inriktning.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om hur lokal-TV kan stärkas och utvecklas.

Bilaga 2

Yttrande från kulturutskottet 2003/04:KrU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 15 april 2004
beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 2003/04:118 Digitala TV-
sändningar jämte motioner.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande

dels över propositionen, dels
över motionerna 2003/04:K28
(fp) och 2003/04:K29 (m).

Utskottets överväganden

Propositionen

Riksdagen beslutade i maj 2003 att den marksända
televisionen skall övergå till digital teknik och
att de analoga marksändningarna efter en
övergångsperiod skall ha upphört den 1 februari 2008
(prop. 2002/03:72, yttr. 2003/04:KrU1y, bet.
2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196). Riksdagen begärde
att regeringen skulle återkomma med förslag om de
digitala sändarnätens utbyggnad, om de digitala TV-
sändningarnas tillgänglighet och om riktlinjerna för
tillståndsgivningen. Vidare delade riksdagen
regeringens bedömning att alla som bor i Sverige bör
ha möjlighet att även efter en nedsläckning av det
analoga marknätet kunna ta emot programmen från SVT
och UR, antingen via marknätet eller via satellit.
Riksdagen ansåg också att minst två digitala
marksändarnät bör byggas ut (prop. avsnitt 2 och 3).

Av den nu aktuella propositionen framkommer att
regeringen anser att man bör eftersträva att - vid
skiftet från analog till digital sändningsteknik -
så många hushåll som möjligt kan använda den
mottagningsteknik som är billigast och minst
komplicerad för konsumenterna och att hushållen
skall drabbas av så små olägenheter som möjligt vid
själva övergången. Full befolkningstäckning för de
digitala TV-sändningarna kan uppnås genom enbart
marksändningar eller genom en kombination av
marksändningar och satellitsändningar. Om de
digitala marksändningarna skulle byggas ut i mindre
omfattning skulle emellertid de konsumenter som
endast ges tillgång till satellitmottagning komma
att drabbas av olägenheter. Det är ofta mer
komplicerat att ta emot digitala satellitsändningar
än digitala marksändningar och det är inte möjligt
att till överkomliga kostnader ordna
satellitmottagning på alla platser. I och med att
satellitsändningarna krypteras måste dessutom även
den som endast vill se avgiftsfria TV-program ha ett
programkort, vilket medför extra kostnader.
Teracom AB har redovisat kostnaderna för fortsatt
utbyggnad av de digitala sändarnäten. Enligt
Teracoms beräkning uppgår investeringskostnaden för
att bygga ut två sändarnät från nuvarande 90 %
befolkningstäckning till
98 % befolkningstäckning till 125 miljoner kronor.
Om endast ett sändarnät byggs ut till 98 % blir
investeringskostnaden 80 miljoner kronor.
Den ytterligare kostnaden för att anlägga ett nytt
nät från 98 till 99,8 % befolkningstäckning anges av
Teracom till 200 miljoner kronor. Teracom
presenterar emellertid även en teknisk lösning som
innebär att man kan nå från 98 till 99,8 %
befolkningstäckning utan stora investeringar. Enligt
denna lösning kommer samma sändare som i dag används
för de analoga sändningarna av SVT 2 med 99,8 %
täckning att sända ut SVT:s och UR:s digitala
program efter det att de analoga sändningarna har
lagts ned. På detta sätt kan man uppnå samma
räckvidd som för de analoga sändningarna trots att
investeringsbehovet uppgår till endast 11 miljoner
kronor.
Om ett helt nytt sändarnät skulle byggas upp till
99,8 % täckning kan parallella sändningar med analog
och digital teknik pågå under en övergångsperiod. Om
befintliga sändare konverteras i de områden som
faller utanför 98 % täckningsgrad sker övergången
där utan parallellsändning.
Regeringen anser att både det digitala sändarnät
som i dag används av SVT och UR och ytterligare
minst ett digitalt sändarnät bör byggas ut till
minst 98 % befolkningstäckning. På så sätt kommer
alla som nu har möjlighet att ta emot analoga
marksändningar av SVT, UR och TV 4 att även i
fortsättningen ha tillgång till marksändningar från
flera programföretag än SVT och UR.
När det gäller hur full befolkningstäckning, dvs.
99,8 %, skall uppnås för public service-
televisionen, dvs. SVT och UR, bedömer regeringen
som nämnts att enbart satellitmottagning är en sämre
lösning för konsumenterna än mottagning från
marksändare. Regeringen menar att kostnaden för att
bygga ett helt nytt nät i de berörda områdena och de
problem som det skulle innebära om räckvidden för de
digitala marksändningarna var lägre och vissa
hushåll enbart skulle kunna ta emot public service-
televisionen via satellit talar för att lösningen
med konvertering av analoga sändare till digitala
sändare bör väljas. Förutsättningen är att hushållen
som då blir utan parallellsändning får särskild
service och information inför övergången.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de
digitala marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-
program ges samma räckvidd som de båda
programföretagens analoga sändningar. Det innebär
att ca 99,8 % av befolkningen skall kunna ta emot
programmen med utomhusantenn i sina permanenta
bostäder. Omställningen underlättas ytterligare om
de digitala marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-
program i allmänhet sker på frekvenser som innebär
att hushållen kan använda samma antenn som för de
analoga sändningarna (prop. avsnitt 4).
SVT, UR och Teracom har ingått ett avtal om analog
och digital TV-distribution för perioden 2004-2013.
Därmed är enligt regeringen omställningen av SVT:s
och UR:s markbundna TV-sändningar från analog till
digital distribution tryggad. Avtalet bygger på
förutsättningen att den fortsatta medelsanvisningen
från rundradiokontot till distributionskontot kommer
att utvecklas på det sätt som förutsattes när
distributionskontot inrättades (se prop. 2000/01:94,
s. 72, bet. 2000/01:KrU8 s. 61 f., rskr.
2000/01:268). Underskottet på distributionskontot
kommer - anför regeringen - att vara återbetalt
senast vid avtalsperiodens slut (avsnitt 5).

Motionerna

I motioner från Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna yrkas avslag på
propositionen.

Motionärerna bakom motion K29 (m) anser att staten
inte skall försöka styra teknikutvecklingen inom
medieområdet utan hålla sig neutral. Den
distributionsteknik som regeringen har valt är
enligt motionen ekonomiskt och tekniskt underlägsen
andra distributionsformer. Regeringens låsning vid
marknätet tvingar in alltfler konsumenter i den
distributionsform som har lägst kapacitet och sämst
utrymme för interaktivitet. Med tanke på att
markbundna sändningar är fem till sex gånger dyrare
än satellitsändningar bara för att nå upp till 98 %
täckning kommer de sista procentenheterna att vara
än mycket dyrare i förhållande till annan digital
teknik.
Vidare anför motionärerna att SVT:s sändningar
finansieras med offentliga medel. Det innebär att de
skall vara tillgängliga för alla utan villkor om
särskild betalning. SVT:s program bör därför
erbjudas samtliga satellitoperatörer för kostnadsfri
distribution inom Sverige. En sådan lösning ökar
tillgängligheten för tittarna och minskar beroendet
av marknätet. Mot den bakgrunden välkomnar
motionärerna att SVT fått en vidare spridning via
satellit. Mycket talar för att SVT i en
kostnadsbedömning bör prioritera de betydligt
billigare sändningarna via satellit och kabel
framför de dyra sändningarna via marknätet, menar de
(yrkande 1).
I motion K28 (fp) hävdas att digitaliseringen av
TV-distributionen inte är en fråga för svenska
staten utan för konsumenter och producenter av TV.
Dessa kan på en fri marknad själva avgöra vilken
distributionsform som är mest attraktiv och
billigast. Vidare anser motionärerna att
digitalsatsningen urholkar SVT och att medlen till
public service späds ut på fler sändningstimmar i
fler kanaler i stället för att koncentreras till ett
unikt kvalitetsinnehåll (yrkande 1).

I motion K29 (m) yrkas att riksdagen skall upphäva
sitt tidigare beslut om att de analoga
marksändningarna skall upphöra den 1 februari 2008
(yrkande 2). En släckning måste enligt motionärerna
vara ett resultat av konsumenternas önskemål.

Motionärerna bakom motion K28 (fp) har tidigare
protesterat mot släckningen av det analoga marknätet
och anser fortfarande att det inte är vare sig
nödvändigt, önskvärt eller realistiskt att genomföra
släckningen år 2008. Marknaden kan, menar de, själv
bestämma hur teknikskiftet kan genomföras.
Riksdagsbeslutet om att släcka det analoga nätet bör
därför omprövas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Kulturutskottet yttrar sig över propositionen och
motionerna i den mån kulturutskottets
beredningsområde berörs.

Kulturutskottet anser att public service-företagen
skall ha en stark ställning i en tid när radio- och
TV-publiken har tillgång till ett omfattande utbud
av programkanaler med skiftande kvalitet och att
alla i Sverige skall ha tillgång till public
service-företagens programutbud. TV-publiken skall
således - oavsett bostadsort - kunna erbjudas ett
mångsidigt programutbud av hög kvalitet, präglat
bl.a. av det demokratiska statsskickets grundidéer
och av krav på opartiskhet och saklighet. Ett
förverkligande av regeringens förslag är enligt
utskottets synsätt en stor fördel för TV-publiken i
hela landet. Därmed kommer praktiskt taget hela
befolkningen att kunna välja mellan olika
distributionsalternativ för att ta emot TV-
sändningarna från SVT och UR. Kulturutskottet
konstaterar att såväl demokratiska som kultur- och
mediepolitiska skäl talar för en full utbyggnad av
det digitala markbundna TV-nätet. Regeringsförslaget
ligger också i linje med de av riksdagen fastställda
målen för mediepolitiken (prop. 2000/01:1 utg.omr.
17 s. 98, bet. 2000/01:KrU1 s. 96 f., bet.
2000/01:59).

Av propositionen framgår att de ekonomiska
förutsättningarna för att bygga ut det markbundna
digitala TV-nätet har ändrats väsentligt sedan
riksdagen vid 2002/03 års riksmöte behandlade
frågan. Utbyggnaden från 98 % till
99,8 % hushållstäckning kan åstadkommas genom en
modifiering av den befintliga analoga
sändarutrustningen till en kostnad som är väsentligt
lägre än den skulle vara om samma täckningsområde
skulle förses med ny digital sändarutrustning. Av
propositionen framgår att det är denna tekniska
lösning som regeringen förordar. Kulturutskottet
välkomnar detta nya förslag till teknisk lösning som
innebär en betydligt lägre kostnad för en nära nog
full utbyggnad av marknätet.

I propositionen berörs något utvecklingen av
distributionskontot som finansierar SVT:s och UR:s
TV-distribution. Utskottet bedömer att den
redovisning som lämnats i propositionen om
förutsättningen för att underskottet på kontot skall
vara utjämnat vid utgången av år 2013 är realistisk.
I motion K28 (fp) hävdas att digitalsatsningen
urholkar SVT. I den mån motionärerna avser
satsningen på den digitala sändningstekniken vill
utskottet påminna om att distributionskontot
inrättades med tanke på att kostnaderna för
distributionen skulle hållas helt åtskilda från
SVT:s och UR:s övriga medelstilldelning, som främst
avser programverksamheten.

I propositionen nämns några av de olägenheter som
skulle kunna uppstå för konsumenterna om de digitala
marksändningarna skulle byggas ut i mindre
omfattning än vad som föreslås i propositionen, dvs.
till lägre täckningsgrad än 99,8 % av befolkningen.
I propositionen anges att det inte är möjligt att ta
emot satellitsändningar överallt. En annan olägenhet
är att satellitsända TV-program är krypterade,
varför alla - även den som endast vill se
avgiftsfria TV-program - måste ha ett programkort,
vilket medför extra kostnader. Enligt vad
kulturutskottet har inhämtat måste de TV-hushåll som
endast önskar se SVT:s och UR:s programkanaler,
erlägga en depositionsavgift till någon av
programkortsleverantörerna Canal Digital eller
Viasat för att få tillgång till programkortet. Detta
kan för konsumenten te sig krångligt. Enligt
kulturutskottets uppfattning är det emellertid en
fördel att de allra flesta TV-konsumenterna kommer
att ha alternativa möjligheter att ta emot SVT:s och
UR:s program även i fortsättningen.

Sannolikt kommer även vissa problem att visa sig
för TV-konsumenterna vid övergången från analog till
digital marksänd TV. Det är kulturutskottets
förhoppning att den kommission som regeringen
nyligen har tillsatt för att förbereda
systemövergången på ett effektivt sätt kommer att
kunna minimera problemen. Utskottet har noterat att
kommissionens uppdrag är att utifrån ett
konsumentperspektiv bl.a. planera hur omställningen
skall genomföras, följa utbyggnaden av digitala
sändningar, följa utvecklingen på digital-TV-
marknaden och samordna informationen till
allmänheten om omställningen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet förslaget i propositionen. Utskottet
avstyrker förslagen i motionerna K28 (fp) yrkande 1
och K29 (m) yrkande 1 om avslag på propositionen.
Likaledes avstyrker utskottet förslagen om att
upphäva eller ompröva riksdagens tidigare beslut om
att de analoga marksändningarna skall ha upphört den
1 februari 2008, vilka framförts i motionerna K28
(fp) yrkande 2 och K29 (m) yrkande 2.

Slutligen bör nämnas att utskottet vid flera
riksmöten har behandlat motioner om de svårigheter
som finns i vissa delar av landet att ta emot
regionala nyheter från den egna regionen (senast i
bet. 2002/03:KrU6 s. 18). Utskottet har med
tillfredsställelse noterat att det avtal som SVT, UR
och Teracom AB har ingått innebär att täckningen för
regionala sändningar i det digitala nätet kommer att
justeras så att hushållen i fortsättningen kommer
att kunna se "rätt" regionalt program (se prop. s.
10).

Stockholm den 22 april 2004

På kulturutskottets vägnar

Lennart Kollmats

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Lennart Kollmats (fp), Annika Nilsson (s), Lars
Wegendal (s), Kent Olsson (m), Eva Arvidsson (s),
Paavo Vallius (s), Nikos Papadopoulos (s), Lena
Adelsohn Liljeroth (m), Birgitta Sellén (c), Göran
Persson i Simrishamn (s), Anna Lindgren (m), Gunilla
Carlsson i Hisings Backa (s), Rossana Dinamarca (v),
Matilda Ernkrans (s), Fredrik Olovsson (s), Hans
Backman (fp) och Dan Kihlström (kd).

Avvikande mening

Avslag på propositionen och fråga om släckning
av det analoga marknätet

av Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Lena
Adelsohn Liljeroth (m), Anna Lindgren (m) och Hans
Backman (fp).

I likhet med motionärerna bakom motionerna K28 (fp)
och K29 (m) anser vi att riksdagen skall avslå
propositionen om digitala TV-sändningar. Enligt vår
mening är digitaliseringen inte en fråga för staten
utan bör avgöras av konsumenterna och
programföretagen. Regeringen bör således vara
neutral i fråga om val av distributionsteknik i
stället för att - som nu - försöka styra den. På en
fri marknad kan konsumenterna och producenterna av
TV själva avgöra vilken distributionsform som är
attraktivast och billigast. Mot denna bakgrund anser
vi också att släckningen av det analoga nätet skall
vara en följd av konsumenternas önskemål. Riksdagen
bör därför upphäva sitt tidigare beslut om att de
analoga sändningarna skall ha upphört till den 1
februari 2008.

Vi vill dock i sammanhanget framhålla - liksom
motionärerna bakom motion K29 (m) - att det finns
mycket som talar för att SVT bör prioritera de
betydligt billigare sändningarna via satellit och
kabel framför de dyra sändningarna via marknätet. I
likhet med vad som sägs i motion K28 (fp) anser vi
att det finns en risk för att digitalsatsningarna
kommer att urholka SVT. Vi befarar att de dyra
digitalsatsningarna kommer att innebära att
kvaliteten i public service-programmen blir lidande.
Sammantaget föreslår vi att konstitutionsutskottet
skall tillstyrka motionerna K28 (fp) yrkande 1 och
K29 (m) yrkande 1 och avslå propositionen. Vi
föreslår också att konstitutionsutskottet skall
tillstyrka motionerna K28 (fp) yrkande 2 och K29 (m)
yrkande 2 om att upphäva riksdagsbeslutet om
släckning av det analoga marknätet.