Konstitutionsutskottets betänkande
2003/04:KU21
Redogörelse för behandlingen av riksdagensskrivelser till regeringen
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse
2003/04:75 Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen. Två
följdmotioner (m resp. m, fp, kd, c) har väckts.
Utskottet redovisar sin avsikt att under hösten
2004 genomföra en uppföljning och utvärdering i
syfte att närmare undersöka utvecklingen när det
gäller regeringens efterkommande av riksdagens
tillkännagivanden och är i avvaktan på detta inte
berett att förorda sådana tillkännagivanden som
begärs i motionerna. Utskottet föreslår att
riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och
avslår motionerna. En motivreservation (m, fp)
föreligger.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:75
till handlingarna och avslår motionerna 2003/04:K21
och 2003/04:K22.
Reservation (m, fp) - motiv
Stockholm den 27 maj 2004
På konstitutionsutskottets vägnar
Gunnar Hökmark
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Helena Bargholtz
(fp), Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v), Mats
Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson
(s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),
Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m),
Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Inger
Jarl Beck (s), Helena Höij (kd) och Elisebeht
Markström (s).
2003/04
KU21
Redogörelse för ärendet
Sedan år 1961 har regeringen lämnat redogörelser
till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har
vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut.
Redogörelsen är knuten till de skrivelser i vilka
riksdagen meddelar regeringen sina beslut.
Redogörelsen upptar samtliga riksdagsskrivelser från
det senaste kalenderåret som är ställda till
regeringen, men dessutom har tagits med äldre
riksdagsskrivelser som inte tidigare rapporterats
som slutbehandlade. Den nu aktuella skrivelsen och
två motioner som väckts med anledning av skrivelsen
finns förtecknade i bilaga 1.
Konstitutionsutskottet har berett samtliga övriga
utskott möjlighet att yttra sig över skrivelsen. Sju
utskott har avstått från att yttra sig:
justitieutskottet, utrikesutskottet,
försvarsutskottet, kulturutskottet,
utbildningsutskottet, miljö- och jordbruksutskottet
och näringsutskottet. Inom konstitutionsutskottets
kansli har upprättats en PM om regeringens åtgärder
med anledning av de riksdagsskrivelser som grundar
sig på utskottets betänkanden, bilaga 2. Yttranden
från finans, skatte-, lag-, socialförsäkrings-,
social-, trafik-, arbetsmarknads- och
bostadsutskotten, liksom protokollsutdrag och
kanslipromemorior från andra utskott finns i
bilagorna 3-17.
Konstitutionsutskottet har den 4 maj 2004 hållit
en utfrågning med statssekreteraren i
Finansdepartementet Gun Eriksson.
Utskottets överväganden
Skrivelsen
Den nu sammanställda redogörelsen avser
huvudsakligen sådana åtgärder som vidtagits under
tiden den 1 januari-den 31 december 2003. För att
underlätta för riksdagsutskotten att vid sitt
utvärderings- och uppföljningsarbete få en så
aktuell bild som möjligt har redovisningen fått
omfatta även vissa regeringsbeslut från tiden efter
den egentliga redovisningsperiodens utgång.
I skrivelsen redovisas inledningsvis information
om regelverket samt arbetet med regelförbättring,
språkvård och det offentliga
rättsinformationssystemet.
Den 1 mars 2004 var antalet gällande
grundförfattningar 3 497. Av dessa är 1 054 lagar.
Det innebär att antalet författningar under det
senaste året ökat med 46, medan antalet lagar
sjunkit med 16. Under år 2003 har EG-direktiv
genomförts i 49 ändringsförfattningar (19 lagar och
30 förordningar) och 25 nya grundförfattningar (11
lagar och 14 förordningar).
Antalet kungjorda grund- och ändringsförfattningar
i SFS under år 2003 var 1 227. Av dessa
författningar var 135 grundförfattningar (41 lagar
och 94 förordningar m.m.). Antalet författningar som
kungjordes under åren 2000-2002 var 1 477, 1 309
respektive 1 175. Antalet rubriker i myndigheternas
regelförteckningar vid utgången av år 2003 var ca 8
200, en minskning med ca 100 sedan föregående år.
Uppgiften är dock osäker.
I skrivelsen redovisas 155 riksdagsskrivelser som
inte slutbehandlade. 29 av dessa riksdagsskrivelser
är från riksmötet 1998/99 eller tidigare. 3 inte
slutbehandlade skrivelser (KrU och LU) är mer än tio
år gamla. Sedan regeringens redovisning förra året
(skr. 2002/03:75) har 12 skrivelser från riksmötet
1998/99 och tidigare blivit slutbehandlade, liksom 7
skrivelser från respektive riksmöte 1999/2000 och
2000/01.
Motionerna
I motion 2003/04:K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om
regeringens uppfyllande av riksdagens mål. Enligt
motionen framgår av regeringens skrivelse att
regeringen under den senaste mandatperioden
underlåtit att efterkomma riksdagens beslut i ett
stort antal ärenden. Som exempel anges avskaffandet
av reklamskatten (bet. 2001/02:
SkU20), system för individuell kompetensutveckling
(bet. 2001/02:AU10), ny instans- och processordning
i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU2), rikets
indelning i kommuner (bet. 2003/04:KU3), utvärdering
av fastighetsmäklarlagen (bet. 1997/98:LU15) samt
tillsättandet av utredning om en generell,
teknikoberoende integritetslagstiftning.
I motionen understryks att det möjligen är
förståeligt att regeringen tar viss tid på sig att
efterkomma riksdagens mål i tekniskt komplicerade
ärenden men att det inte är acceptabelt att inte
bereda en lagstiftning som är relativt lätt att
genomföra eller tillsätta en utredning. Om riksdagen
tvingas att agera på egen hand genom
utskottsinitiativ är det olyckligt från
beredningssynpunkt och kan leda till sämre kvalitet
på lagstiftningen. Regeringens agerande riskerar
enligt motionen att leda till att allmänhetens
förtroende för de politiska institutionerna minskar.
I motion 2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl. (m,
fp, kd, c) yrkas att riksdagen begär att regeringen
snarast möjligt lägger fram den sedan flera år
tillbaka utlovade propositionen om ett individuellt
kompetenssparande. Det verkar enligt motionen som om
regeringen är på väg att göra en glidning i
sakfrågan. Preciseringen individuell
kompetensutveckling har utgått ur skrivelsen. Enligt
motionen är kompetensutveckling en fråga som har
stor betydelse för varje individ och för hela
samhället. Den alltmer bekymmersamma utvecklingen på
arbetsmarknaden förstärker det faktum att det behövs
en reform om individuell kompetensutveckling.
Regeringen har enligt motionen gravt misskött denna
fråga.
Konstitutionsutskottets område
Skrivelse 75 omfattar för konstitutionsutskottets
del 45 riksdagsskrivelser. För sammansatta
konstitutions- och utrikesutskottets del gäller att
fyra skrivelser finns upptagna och redovisade som
slutbehandlade, en för varje riksmöte alltsedan
2000/01.
I regeringens motsvarande skrivelse förra
riksmötet (skr. 2002/03:75) togs upp 52
riksdagsskrivelser på grundval av betänkanden från
konstitutionsutskottet. Antalet inte slutbehandlade
skrivelser angavs då vara 23, vilket kan jämföras
med den nu aktuella redogörelsen som bara tar upp
såsom inte slutbehandlade 16 riksdagsskrivelser med
KU-betänkanden som grund.
De tre äldsta inte färdigbehandlade ärendena är
samma ärenden som var de äldsta ärendena också förra
året. Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen
(rskr. 1994/95:243) gäller ett tillkännagivande om
regeringens arbete mot våld och om förslag till
riksdagen om lämpliga åtgärder i betänkande
1994/95:KU14 Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga frågor, mom. 1. Utskottet
anförde att det erfarit att regeringen skulle inleda
ett brett upplagt arbete mot våld i samhället.
Utskottet utgick ifrån att regeringen skulle
redovisa resultatet av arbetet och förelägga
riksdagen förslag till lämpliga åtgärder. De ämnen
som tagits upp i de behandlade motionerna borde
enligt utskottets mening kunna bli föremål för en
samlad analys och bedömning i det sammanhanget.
Regeringen hänvisar till vidtagna åtgärder och till
pågående beredning av ett lagförslag.
En av två icke slutbehandlade skrivelser (rskr.
163) från riksmötet 1998/99 gäller betänkande
1998/99:KU21 Kommunala demokratifrågor, mom. 1, med
ett tillkännagivande om att det bör bli lättare att
dela kommuner genom att procedurerna som har samband
med kommundelningar underlättas och om att
regeringen borde återkomma till riksdagen med ett
förslag med detta syfte. I skrivelse 75 redovisar
regeringen sin avsikt att under våren 2004 tillsätta
en utredning för att se över beslutsformerna och
förfarandet vid indelningsändringar.
Från riksmötet 1999/2000 redovisas bl.a.
riksdagsskrivelse 134 som grundar sig på betänkande
1999/2000:KU14 Upphovsrätten och
offentlighetsprincipen, mom. 3, om frågans fortsatta
bedrivande. I skrivelse 75 hänvisar regeringen till
att Offentlighets- och sekretesskommittén i ett
delbetänkande förordat att avvägningen mellan
upphovsrätten och yttrande- och informationsfriheten
borde bli föremål för en bredare översyn och att
ytterligare lagstiftning i syfte att förhindra
tvångsoffentliggörande av upphovsrättsligt skyddade
verk fick anstå till dess en sådan översyn kommit
till stånd. I regeringens skrivelse 2001/02:75
uttalade regeringen att det under den tid som gått
sedan 8 kap. 27 § sekretesslagen (1980:100) infördes
inte hade framkommit att det finns något praktiskt
behov av ytterligare lagändringar. Regeringen hade
därför för avsikt att lägga riksdagsskrivelsen till
handlingarna. Med anledning härav uttalade
konstitutionsutskottet i sitt betänkande
2001/02:KU35 som sin mening att regeringen inte
borde lägga riksdagsskrivelsen till handlingarna
innan något förslag till permanent lösning har
presenterats eller, i enlighet med vad
Offentlighets- och sekretesskommittén förordade,
efter att en bredare översyn av de aktuella frågorna
har skett. Regeringen redovisar i den nu aktuella
skrivelsen 75 sin avsikt mot denna bakgrund att
tillsätta en utredning som får till uppgift att
överväga frågan om en permanent lösning. Arbetet med
att ta fram direktiv för utredningen har pågått
under hösten 2003 och är inne i slutfasen.
Målsättningen var att direktiv skulle kunna beslutas
under första kvartalet 2004. I detta sammanhang kan
nämnas att regeringen i motsvarande skrivelse förra
året angav att arbetet i fråga var inriktat på att
direktiv skulle beslutas under hösten 2003.
En riksdagsskrivelse gäller betänkande
2000/01:KU11 Författningsfrågor, mom. 9
folkomröstningsutredning och mom. 18
lagprövningsfrågor. Utskottet ansåg att regeringen
på nytt borde utreda folkomröstningsinstitutet genom
en parlamentarisk utredning som bör bygga på och
följa upp 1996 års folkomröstningsutrednings arbete.
Utskottet ansåg vidare att regeringen borde låta
utreda frågor om det s.k. uppenbarhetsrekvisitet,
innefattande överväganden om Lagrådets ställning.
Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till
partiöverläggningar om en samlad översyn av
regeringsformen.
Ett av de sex inte slutbehandlade ärendena från
riksmötet 2001/02 gäller ett tillkännagivande om
folkinitiativ för folkomröstning (bet. 2001/02:KU14
Demokrati för det nya seklet, mom. 42, rskr. 190).
Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till
departementspromemorian Samråd efter folkinitiativ
(Ds 2004:4) som för närvarande är föremål för
remissbehandling. Regeringen avser att hösten 2004
återkomma till riksdagen med en proposition. -
Konstitutionsutskottet har i betänkande 2003/04:KU19
Demokratifrågor anfört att utskottet utgår från att
så sker i enlighet med vad utskottet tidigare
uttalat avseende riksdagens tillkännagivande till
riksdagen.
För innevarande riksmöte redovisas som icke
slutbehandlade två riksdagsskrivelser om betänkande
2003/04:KU3 Frågor om kommunal demokrati. Det gäller
folkinitiativ om folkomröstning, mom. 11, rskr. 33
samt kommunala extraval (mom. 9) och
indelningsfrågor (mom. 18), rskr. 34. Bakom moment
11 om folkomröstningsinstitutet låg en
motivreservation från fem riksdagspartier, vari
utgicks i från att regeringen snarast presenterar
ett förslag i enlighet med riksdagens tidigare
beslut om lokala folkomröstningar. Regeringen
hänvisar i skrivelse 75 till promemorian Samråd
efter folkinitiativ (Ds 2004:4) som för närvarande
är föremål för remissbehandling. Regeringen avser
att under hösten 2004 återkomma med en proposition.
När det gäller mom. 9 om kommunala extraval anges i
skrivelse 75 att ärendet bereds. Det sista
tillkännagivandet (mom. 18) i betänkande KU3 gäller
indelningsfrågor. Bakom tillkännagivandet ligger en
fempartireservation om att regeringen, med
utgångspunkt i ett lagförslag som utskottet
remitterat till Lagrådet och i Lagrådets yttrande,
bör bereda frågan om beslutsformer och förfarande
vid ändringar i Sveriges indelning i län och
landsting samt överlämna erforderliga lagförslag
till riksdagen. Eftersom ändring av läns- och
landstingsgränser enligt indelningslagen kan komma
att ske genom att en kommungräns ändras borde i
sammanhanget övervägas om också denna typ av
indelningsändringar skall prövas av riksdagen.
Utredningen och beredningen av frågan hade fördröjts
på ett otillbörligt sätt. Den nu begärda utredningen
och beredningen borde bedrivas skyndsamt så att en
proposition läggs fram för riksdagen senast den 1
september 2004. Enligt skrivelse 75 avser regeringen
att under våren 2004 tillsätta en utredning för att
se över beslutsformerna vid indelningsändringar.
Regeringen har den 18 mars 2004 beslutat tillkalla
en särskild utredare för att undersöka
förutsättningarna för att beslutsrätten rörande
landstingsindelningen skall kunna föras över från
regeringen till riksdagen. Enligt kommittédirektiven
(dir. 2004:34) skall utredaren redovisa uppdraget
senast den 16 december 2004.
Vid en utfrågning av konstitutionsutskottet den 4
maj 2004 har statssekreteraren i Finansdepartementet
Gun Eriksson anfört att den särskilde utredaren, f.
generaldirektören för Kammarkollegiet Sture
Johansson, påbörjade sitt arbete den 18 mars 2004.
Man räknar med att kunna avlämna en proposition i
maj 2005. Det har tagit en normal tid om tre månader
efter riksdagens tillkännagivande att utforma
kommittédirektiv och söka efter en lämplig utredare.
Frågorna är av så komplicerad art att det beräknas
behövas tio månaders utredningstid. Därpå följer en
remisstid på tre månader. Man siktar på att de
lagändringar som behövs skall beslutas under
mandatperioden.
Yttrande från finansutskottet
Finansutskottet anser i sitt yttrande (bilaga 3) att
riksdagens beslut inom utskottets ansvarsområde till
övervägande delen fullföljts på det sätt som
riksdagen avsåg vid beslutstillfället och genomförts
i rimlig tid.
Finansutskottet delar motionärernas principiella
synpunkt att det är mycket angeläget att regeringen
utan onödiga dröjsmål och utan påminnelser
verkställer riksdagens beslut och om det av någon
anledning inte är möjligt tydligt redovisar varför.
De specifika punkter motionärerna tar upp ligger
emellertid inte inom finansutskottets område, varför
finansutskottet inte ser sig föranlett att göra
något ytterligare uttalande i frågan.
Yttrande från skatteutskottet
Vad först gäller frågan om ökade levnadskostnader
vid dubbel bosättning vill skatteutskottet (bilaga
4) betona att riksdagens begäran våren 2000 gällde
en begränsad fråga inom området för ökade
levnadskostnader, nämligen en kompletterande
utredning för att belysa effekterna för rörligheten
på arbetsmarknaden och boende och arbetande i
glesbygd vid ett slopande av tvåårsgränsen för
avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel
bosättning. Skatteutskottet har i sina yttranden
till konstitutionsutskottet rörande regeringens
redogörelser de senaste åren påpekat att beredningen
har dragit ut alldeles för långt på tiden och
förutsatt att regeringen skyndar på och redovisar
resultat. Skatteutskottet fick förra året en uppgift
om att en redovisning till riksdagen skulle lämnas i
anslutning till budgetpropositionen för 2004 och lät
sig därmed nöja, dock att det poängterades att det
inte fick bli något ytterligare dröjsmål. Någon
redovisning har emellertid inte lämnats utan
regeringen planerar i stället att ytterligare utreda
hela regelverket för ökade levnadskostnader vid
dubbel bosättning. Eftersom inget nytt av någon
relevans för saken har inträffat sedan riksdagen
gjorde sitt tillkännagivande för över fyra år sedan
borde, enligt skatteutskottets mening, en sådan
utredning ha kunnat tillsättas långt tidigare. Med
hänsyn till att tillsättandet av en utredare enligt
vad skatteutskottet har erfarit nu är nära
förestående och då utredningsarbetet kan beräknas
komma i gång inom kort är skatteutskottet dock
berett att även denna gång låta saken bero utan
vidare åtgärd av riksdagen.
Riksdagen gjorde under våren 2002 ett
tillkännagivande om ett totalt avskaffande av
reklamskatten med innebörd att frågan om en sådan
avveckling borde prioriteras i kommande
budgetberedning, dock att detta borde ske med
beaktande av de budgetpolitiska målen. Regeringen
har i budgetpropositionerna för såväl 2003 som 2004
redovisat sina överväganden som inneburit att frågan
om en avveckling av resterande del av reklamskatten
prioriterats men att det med beaktande av de
budgetpolitiska målen inte funnits förutsättningar
för en finansiering av en sådan åtgärd. Denna
uppfattning har vunnit stöd i riksdagens
budgetbeslut för respektive år, samtidigt som
riksdagen bägge åren avvisat en rad motioner med
yrkanden om en omedelbar avveckling av
reklamskatten. Det kan således inte hävdas att
regeringen inte skulle ha efterkommit riksdagens
begäran att pröva frågan, och någon kritik från
konstitutionell synpunkt kan enligt skatteutskottets
uppfattning inte riktas mot regeringen för dess
hantering av frågan. Skatteutskottet avstyrker
således motion K22 i denna del.
I en avvikande mening (kd) anförs att regeringen
nu bör vidta alla åtgärder för att snabbt kunna
redovisa ett resultat som tillgodoser riksdagens
tillkännagivande 1996 om att regeringen bör göra
något åt de svenska yrkesfiskarnas sämre
konkurrenssituation jämfört med deras motsvarigheter
i t.ex. Norge och Danmark.
I en annan avvikande mening (v, c) - om
tvåårsgränsen vid ökade levnadskostnader vid dubbel
bosättning - hänvisas till att tillkännagivandet
från riksdagen gjordes för mer än fyra år sedan och
att regeringen nu planerar att utreda hela
regelverket kring dubbel bosättning. Eftersom inget
nytt av relevans för sakfrågan inträffat sedan
tillkännagivandet gjordes, borde enligt den
avvikande meningen en sådan utredning ha tillsatts
för länge sedan. Regeringen har försummat att göra
de nödvändiga bedömningarna av utredningsbehovet
under alldeles för lång tid. Man vet inte i dag när
en utredare kan vara tillsatt eller börja arbeta och
det är därför enligt den avvikande meningen befogat
med ett tillkännagivande i vilket regeringen
kritiseras för sin utdragna handläggning.
I en avvikande mening (m, fp, kd, c) om
reklamskatten anförs att regeringen förtjänar kritik
för sitt agerande i reklamskattefrågan. När
regeringen bestämde sig för att inte föreslå något
avskaffande av reklamskatten borde den ha lämnat en
betydligt mer uttömmande redovisning av sina skäl än
den gjort. Det räcker enligt den avvikande meningen
inte att bara hänvisa till bristande finansiering,
utan regeringen hade bort redovisa exakt vilka
åtaganden den ansåg hade högre prioritet än ett
avskaffande av reklamskatten och varför. Det
föreslås att konstitutionsutskottet hemställer att
riksdagen riktar ett tillkännagivande av denna
innebörd till regeringen. Detta innebär att motion
K22 tillstyrks i denna del.
I en avvikande mening (m, fp) anges att regeringen
under den senaste mandatperioden underlåtit att
efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal
ärenden. Sammantaget riskerar regeringens agerande
att leda till att allmänhetens förtroende för de
politiska institutionerna minskar. Riksdagen bör ge
regeringen till känna redovisade synpunkter vad
gäller regeringens bristande uppfyllande av
riksdagens tillkännagivanden och beslut.
I ett särskilt yttrande (mp) framhålls att man av
regeringen kunnat kräva en betydligt fylligare och
mer uttömmande redovisning av skälen för att inte
lägga fram ett förslag om avskaffande av
reklamskatten - naturligen i de två
budgetpropositioner som lämnats sedan riksdagens
tillkännagivande.
Regeringen har den 6 maj 2004 beslutat om
kommittédirektiv (dir. 2004:57) till en särskild
utredare för att göra en översyn av reglerna om
avdrag vid beskattningen för ökade levnadskostnader
vid dubbel bosättning. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 mars 2005.
Yttrande från lagutskottet
Lagutskottet aktualiserar i sitt yttrande, bilaga 6,
en fråga som tidigare tagits upp i yttranden över
skrivelse 75, nämligen om inte redogörelserna - i
syfte att göra skrivelserna i fråga mer
överblickbara - borde ställas upp utskottsvis i
stället för som nu departementsvis. Enligt
lagutskottets mening borde konstitutionsutskottet i
förevarande ärende närmare överväga att förorda en
sådan nyordning.
När det gäller det tillkännagivande om
företagsförmedling och fastighetsmäklarlagen från
1998 som tas upp i motion K22 hänvisar lagutskottet
till att frågan behandlats vid flera tillfällen med
anledning av motionsyrkanden, senast i februari 2004
(bet. 2003/04:LU15). Lagutskottet konstaterade då
att det gått sex år sedan riksdagens
tillkännagivande utan att regeringen ens påbörjat
ett arbete i syfte att få till stånd de begärda
lagändringarna. Enligt lagutskottets mening var en
sådan tidsutdräkt oacceptabel. Mot bakgrund av att
justitieministern i en interpellationsdebatt den 20
januari 2004 uppgett att arbetet inom
Regeringskansliet var inriktat på att en allmän
översyn av fastighetsmäklarlagen skulle kunna
beslutas under 2004, var det dock enligt
lagutskottets uppfattning knappast meningsfullt med
ett nytt tillkännagivande i ämnet. Enligt vad
lagutskottet nu erfarit har man inom
Regeringskansliet nyligen påbörjat ett arbete med
att ta fram direktiv till en utredning om en översyn
av fastighetsmäklarlagen. Med hänsyn till detta
saknas enligt lagutskottets mening skäl för
riksdagen att i det nu aktuella sammanhanget vidta
någon ytterligare åtgärd, även om den kritik som
uttalades för två månader sedan kvarstår.
Med anledning av vad som framförs i motion K22
återupprepar lagutskottet vad det tidigare anfört om
att det kan finnas olika omständigheter som
föranleder att regeringen gör bedömningen att det
inte är lämpligt, möjligt eller meningsfullt att
vidta ytterligare åtgärder i enlighet med ett
riksdagsbeslut. Ett sådant skäl kan - såsom i det
redovisade ärendet rörande fastighetsmäklarlagen -
vara att frågan lämpligen bör hanteras inom ramen
för ett större lagstiftningsprojekt som enligt
regeringens bedömning bör komma till stånd först när
en viss lagstiftning varit i kraft en längre tid. I
sådana och liknande situationer kan enligt
lagutskottets mening en lämplig ordning vara att
regeringen inom rimlig tid återkommer till riksdagen
också i annat lämpligt sammanhang än i den årliga
skrivelsen och därvid redovisar skälen för sina
ställningstaganden. På så sätt skulle riksdagen via
det berörda utskottet få tillfälle att pröva om
tillkännagivandet fortfarande är relevant eller om
regeringens redovisning bör leda till ett nytt
tillkännagivande.
I en avvikande mening (m, fp, kd, c) framförs att
regeringens handläggning av riksdagens skrivelse om
företagsförmedling och fastighetsmäklarlagen
förtjänar stark kritik. Det konstateras att något
lagstiftningsarbete ännu inte har inletts trots att
mer än sex år förflutit. Även om det sent omsider
inletts ett arbete med att utarbeta
utredningsdirektiv är dock regeringens handläggning
av riksdagsskrivelsen så pass anmärkningsvärd att
det finns anledning för konstitutionsutskottet att
påpeka vad som anförts.
Yttrande från
socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet ger i sitt yttrande,
bilaga 9, en beskrivning av bakgrunden till
riksdagens tillkännagivande hösten 2001 om instans-
och processordning i utlänningsärenden. I samband
med budgetbehandlingen hösten 2001 (bet.
2001/02:SfU2) ansåg utskottet att det var mycket
angeläget att beslut snarast fattades om
instansordningen. Utskottet utgick från att det
omfattande beredningsarbete som hade genomförts
möjliggjorde att en proposition kunde föreläggas
riksdagen under våren, för riksdagsbeslut före
sommaren 2002. Utskottet föreslog ett
tillkännagivande om att regeringen snarast borde
återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny
instans- och processordning i utlänningsärenden,
vilket också blev riksdagens beslut.
Socialförsäkringsutskottet fick härefter, under
våren 2002, vid ett par tillfällen muntlig
information i frågan av ansvarigt statsråd, Jan O.
Karlsson. Enligt statsrådet pågick ett aktivt
beredningsarbete i enlighet med den inriktning av
reformen som utskottet angivit. Någon ytterligare
utredning i ärendet var det således inte fråga om.
De årliga merkostnaderna bedömdes uppgå till ca 500
miljoner kronor, vartill kommer
omställningskostnader för såväl den nuvarande som
den nya organisationen.
Regeringen beslutade den 6 juni 2002 om en
lagrådsremiss om ny instans- och processordning i
utlännings- och medborgarskapsärenden. Lagrådet
avstyrkte i ett yttrande den 9 oktober 2002
regeringens förslag. Lagrådet angav bl.a. att en
grundläggande förutsättning för att regleringen
skall ge godtagbara rättssäkerhetsgarantier är att
de materiella reglerna är utformade så att
tillämpningen kan bli enhetlig och förutsebar. Det
måste också beaktas hur nyordningen återverkar på
handläggningstiderna. Ett särskilt problem var att
överklagandefrekvensen i avlägsnandeärenden är
ytterligt hög.
Statsrådet Jan O. Karlsson informerade utskottet
om Lagrådets yttrande under hösten 2002 och hade
härefter enskilda överläggningar med alla partier om
den fortsatta hanteringen.
Den 6 mars 2003 beslutade regeringen (dir.
2003:28) att tillsätta en parlamentarisk kommitté
med uppgift att - med utgångspunkt i lagrådsremiss
och Lagrådets yttrande - göra en genomgång av
utlänningslagens materiella bestämmelser och anpassa
dessa till en övergång från handläggning hos
förvaltningsmyndigheter och regeringen till ett
system där överprövning sker i domstol. Uppdraget
skulle redovisas senast den 15 december 2003.
Kommittén har därefter, på egen begäran, genom
tilläggsdirektiv, som regeringen beslutade den 4
december 2003, fått utredningstiden förlängd och
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2004.
I skrivelse 75 anges att regeringens avsikt är att
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till
hur en reform skulle kunna utformas när den
parlamentariska kommittén presenterat sitt förslag
och detta förslag har remissbehandlats i sedvanlig
ordning.
Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt
yttrande att det även under innevarande riksmöte har
fått information om beredningsarbetet med den nya
instans- och processordningen. Dels har tjänstemän
från Utrikesdepartementet, Finansdepartementet,
Justitiedepartementet och Domstolsverket den 11
november 2003 redovisat kostnadsberäkningar för en
ny instans- och processordning, dels har
statssekreteraren Charlotte Svensson,
Utrikesdepartementet, den 16 mars 2004 informerat om
kostnadsberäkningar och beredningsarbetet i övrigt
med den nya instans- och processordningen.
Informationen under riksmötet lämnades på begäran av
utskottet. Den information som begärdes under våren
2004 var föranledd av utskottets behandling av
proposition 2003/04:59 Prövning av
verkställighetshinder i utlänningsärenden och
motioner som väckts med anledning av propositionen
och som tar upp frågan om tidpunkten för den nya
instans- och processordningen.
Socialförsäkringsutskottet fick den 6 maj 2004 ånyo
information av statssekreteraren om
beredningsarbetet.
Socialförsäkringsutskottet nödgas konstatera att
regeringens beredning av den nya instans- och
processordningen i utlänningsärenden som riksdagen
begärt tar orimligt lång tid. Redan vid tidpunkten
för utskottets enhälliga begäran hade ett omfattande
beredningsarbete genomförts. När det gäller de
materiella delar av utlänningslagen som nu bereds av
Utlänningslagskommittén finns i mycket en samsyn med
regeringens problembeskrivningar. Åtskilliga moment
i beredningsarbetet har dock dragit ut på tiden och
sammantaget medfört en mycket lång tidsutdräkt. Även
om det är regeringen som avgör i vilken form det
praktiska beredningsarbetet skall genomföras, måste
utskottet ändå konstatera att det då ansvariga
statsrådet vid överläggningar med de övriga
riksdagspartierna i december 2002 utfäste att en
organisationskommitté skulle tillsättas samtidigt
med Utlänningslagskommittén. Syftet var att de båda
processerna, dvs. det materiella innehållet och
själva genomförandet, skulle vara klara till den 1
januari 2005, den tidpunkt som man kommit överens om
skulle gälla för genomförandet av reformen. Vid
flera tillfällen, även i riksdagens kammare (bl.a.
vid frågestunden den 5 februari 2004), har numera
ansvarigt statsråd uppgivit att någon
organisationskommitté ännu inte tillsatts. Detta är
ytterligare ett tecken på att beredningsarbetet inte
bedrivs med den skyndsamhet som är motiverad.
Socialförsäkringsutskottet anser att
konstitutionsutskottet bör göra ett påpekande om
detta.
Två tillkännagivanden i regeringsskrivelsen gäller
ensamma barn. I ett ärende från 2001/02 innebar
riksdagens tillkännagivande (rskr. 2001/02:287) att
regeringen snarast bör återkomma till riksdagen vad
gäller ansvarsfördelningen för ensamkommande barn
beträffande asylfrågan, boendet och hälsan. I ett
ärende från 2003/04 innebar riksdagens
tillkännagivande (rskr. 2003/04:86) ett mer
preciserat ställningstagande. Regeringen borde
återkomma med förslag enligt preciseringen och
snarast med förslag till ändring i enlighet med
Migrationsverkets och Socialstyrelsens förslag om
att Migrationsverket skall ges möjlighet att sluta
avtal med ett antal kommuner om mottagande av
ensamkommande barn.
Den 20 november 2003 fick utskottet information av
företrädare för regeringen om dels genomförda
åtgärder, dels hur regeringen går vidare i arbetet
med de ensamkommande barnen. Bland annat anfördes
att remissbehandlingen av förslagen om god man för
ensamkommande barn hade påskyndats för att en
proposition skulle kunna läggas fram under tidig vår
2004 och lagen träda i kraft den 1 juli 2004. Vidare
hänvisades till att Migrationsverket och
Socialstyrelsen i en rapport år 2002 om
ensamkommande barn föreslagit bl.a. att
Migrationsverket skall sluta avtal med ett antal
kommuner om mottagande av dessa barn och till att en
interdepartemental arbetsgrupp bereder förslagen i
rapporten. Arbetsgruppen beräknades presentera
resultatet i en departementspromemoria i slutet av
2003, och en proposition kan efter remissbehandling
lämnas under 2004.
I skrivelse 75 hänvisar regeringen till
Migrationsverkets och Socialstyrelsens i juni 2002
redovisade regeringsuppdrag om förslag till
förbättringar i mottagandet av s.k. ensamkommande
barn samt till att Migrationsverket i november 2002
redovisat ett tilläggsuppdrag avseende
kostnadsberäkning av förslagen. Härutöver hänvisas
till att den nämnda departementspromemorian avses
beslutas under våren 2004 och att promemorian
därefter skall remissbehandlas.
Socialförsäkringsutskottet nödgas konstatera att
såväl den aviserade departementspromemorian som
propositionen med förslag om god man för
ensamkommande barn är försenad. Med hänsyn till
vikten av att snarast förbättra situationen för de
ensamkommande barnen är det angeläget att
beredningsarbetet påskyndas.
Socialförsäkringsutskottet förutsätter att det nu
sker. Något påpekande från konstitutionsutskottet är
därför inte nödvändigt.
I en avvikande mening (s) understryks att
utskottet löpande hållits informerat om
beredningsarbetet med den nya instans- och
processordningen. Därvid har redovisats åtskilliga
beredningsåtgärder som vidtagits eller pågår men
också flera komplicerade frågeställningar som
ytterligare behöver belysas. Särskilda
överläggningar har därtill skett mellan ansvarigt
statsråd och företrädare för de olika
riksdagspartierna. I den avvikande meningen
framhålls att en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden är en angelägen och nödvändig men
också omfattande och komplicerad reform. Det är
viktigt att alla frågor inklusive hanteringen av
ärendebalanser är väl beredda så att övergången till
den nya ordningen fungerar så bra som möjligt och
att reformen även blir långsiktigt hållbar.
Beredningsarbetet har därför tagit lång tid men det
är viktigt att riksdagens begäran om en reform nu
snarast fullföljs. Med hänsyn till vad som
redovisats om det pågående beredningsarbetet finns
det dock enligt den avvikande meningen inte
anledning för konstitutionsutskottet att göra något
påpekande i ärendet.
Yttrande från socialutskottet
Socialutskottet ifrågasätter i sitt yttrande, bilaga
10, att regeringen i skrivelse 75 redovisar
riksdagsskrivelse 2002/03:134 som slutbehandlad.
Riksdagens tillkännagivande gällde att regeringen
borde återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder på kortare och längre sikt. Regeringen
redovisar i skrivelse 75 dock endast att en särskild
utredare tillkallats med uppdrag att utreda
kommuners och landstings underlåtenhet att
verkställa egna beslut om insatser enligt
socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade.
Socialutskottet ifrågasätter fortfarande att
riksdagsskrivelsen 2000/01:195 ansetts slutbehandlad
trots att socialutskottet förra året invände mot den
redovisningen.
Yttrande från trafikutskottet
Enligt trafikutskottet, bilaga 13, synes skrivelsen
på ett korrekt sätt återspegla riksdagsbesluten inom
trafikutskottets område och de tillkännagivanden som
riktats av riksdagen med anledning trafikutskottets
betänkanden. Skrivelsen ger också en i huvudsak god
bild av de åtgärder som regeringen har vidtagit och
beredningsläget för de ärenden som inte är
slutbehandlade. Trafikutskottet framhåller på nytt
vikten av att regeringen utan onödigt dröjsmål
vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att
efterkomma ett tillkännagivande. I de undantagsfall
regeringen av ett eller annat skäl avser att avvakta
med vidare beredningsåtgärder eller beredningsåtgärd
drar ut på tiden, bör regeringen för riksdagen
skyndsamt redovisa sitt dröjsmål och skälen för det.
Därutöver kan det vara en lämplig ordning att
regeringen i sin årliga skrivelse till riksdagen mer
preciserat anger orsaken till längre tidsutdräkter.
Enligt trafikutskottets mening är det viktigt för
tillkännagivandeinstitutionen att tillkännagivandena
behandlas med respekt och omsorg så att upprepade
sådana kan undvikas. Trafikutskottet förutsätter att
rutinerna för handläggning i förekommande fall ses
över.
Trafikutskottet hänvisar också till tidigare
yttranden till konstitutionsutskottet, vari
efterlysts en mer lättillgänglig och aktuell
redovisning av vilka åtgärder som vidtas med
anledning av riksdagens beslut. Trafikutskottet
anser det fortfarande angeläget att söka finna nya
former för hur redovisningen skulle kunna utvecklas
och bli ett mer verkningsfullt instrument i den
årliga uppföljningen och utvärderingen.
Yttrande från
arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande,
bilaga 16, beträffande ett tillkännagivande år 1999
om bemanningsföretag, att utskottet värdesätter att
ett arbete i en arbetsgrupp nu återupptas.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen utan ytterligare dröjsmål.
När det gäller ett tillkännagivande år 1999 om en
utredning om arbetsrätten m.m. noterar
arbetsmarknadsutskottet att en proposition i frågan,
som tidigare aviserats till före sommaruppehållet,
nu enligt uppgift från Näringsdepartementet planeras
avlämnas hösten 2004. Arbetsmarknadsutskottet utgår
från att propositionen avlämnas enligt
underhandsuppgiften. När det gäller ett
tillkännagivande i betänkande 2000/01:AU7 om en
utredning om rätten till politisk information på
arbetsplatsen konstaterar arbetsmarknadsutskottet
att ytterligare ett år gått utan att regeringen
återkommit i frågan. Arbetsmarknadsutskottet finner
det något märkligt att en promemoria inte har kunnat
färdigställas under de tre år som hunnit gå sedan
riksdagsbeslutet. Arbetsmarknadsutskottet
förutsätter att frågan nu behandlas med hög
prioritet och att regeringen återkommer till
riksdagen vid första lämpliga tillfälle.
När det gäller riksdagens skrivelse 2001/02:322 om
två tillkännagivanden i betänkande 2001/02:AU10 om
individuell kompetensutveckling, uttalade
arbetsmarknadsutskottet vid förra årets behandling
av motsvarande regeringsskrivelse förståelse för att
frågan kräver ett omfattande beredningsarbete. Med
anledning av de uppgifter som lämnats i regeringens
skrivelse 2003/04:75 har arbetsmarknadsutskottet
beslutat att kalla politiskt ansvariga i
Regeringskansliet för att få ytterligare information
om den pågående behandlingen av frågan. Utskottet
anser inte att det finns skäl att tillstyrka
motionerna i motsvarande delar.
I fråga om riksdagens skrivelse 2003/04:69
framhåller arbetsmarknadsutskottet att regeringen
lagt skrivelsen till handlingarna.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att riksdagen genom
en riksdagsskrivelse underrättat regeringen om sitt
beslut med anledning av regeringens skrivelse
2002/03:140 Jämt och ständigt - riksdagens
jämställdhetspolitik med handlingsplan för
mandatperioden trots att beslutet inte innefattar
något annat än att regeringens skrivelse läggs till
handlingarna. Riksdagsbeslutet kräver alltså ingen
verkställighet och regeringen redogör i skrivelsen
inte för något annat än att den själv fattat beslut
om att lägga riksdagsskrivelsen till handlingarna.
Det kan enligt arbetsmarknadsutskottets mening
förefalla vara en onödig omgång.
I en avvikande mening (m, fp, kd, c) konstateras
att regeringen underlåtit att efterkomma riksdagens
beslut i ett stort antal ärenden. I flera ärenden på
arbetsmarknadsutskottets område har regeringen visat
en anmärkningsvärd senfärdighet. Det mest uppenbara
exemplet är enligt den avvikande meningen riksdagens
skrivelse 2001/02:322 Ett system för individuell
kompetensutveckling. Frågan om ett system för
individuell kompetensutveckling har enligt vad som
framgår av skrivelse 75 återigen skjutits på
framtiden. Redovisningen i skrivelsen ger anledning
att ställa frågan om det löfte till väljarna och
riksdagen om ett komplett system för individuell
kompetensutveckling som regeringen ställt i utsikt
alls kommer att infrias. Den nu aktuella skrivelsen
ger enligt den avvikande meningen anledning att
ytterligare skärpa den kritik man tidigare sagt att
regeringen förtjänar. Konstitutionsutskottet
föreslås i den avvikande meningen tillstyrka
motionerna i denna del.
Yttrande från bostadsutskottet
Bostadsutskottet har i sitt yttrande, bilaga 17,
lyft fram frågan om hur de krav på skrivelsens
innehåll och utformning som bostadsutskottet
tidigare givit uttryck för har beaktats.
Bostadsutskottet framhåller att dess granskning av
motsvarande regeringsskrivelser under de två senaste
åren givit det anledning att föra fram vissa
principiella synpunkter på skrivelsens utformning.
Bostadsutskottet vidhåller sina tidigare framförda
uppfattningar om hur regeringen bör handlägga
riksdagens tillkännagivanden och hur detta bör
redovisas för riksdagen. Bostadsutskottet nämner att
det förespråkat en huvudprincip som innebär att det
i regeringens propositioner och skrivelser
uttryckligen bör redovisas vilka riksdagens
tillkännagivanden som berörs av förslagen liksom
regeringens ställningstagande till om riksdagens
skrivelse angående tillkännagivandet är
slutbehandlad eller inte.
Vidare nämner bostadsutskottet att det påtalat
vikten av att regeringen utan något egentligt
dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga med
anledning av tillkännagivandet, att regeringen i de
undantagsfall den avvaktar med åtgärder skyndsamt
redovisar sitt dröjsmål och skälen för det.
Bostadsutskottet anser också att regeringen i den
årliga skrivelsen på ett mer preciserat sätt bör
ange orsaker till längre tidsutdräkt. Det
förhållandet att konstitutionsutskottet inlett ett
samråd med Regeringskansliet i denna del innebär
enligt bostadsutskottet att det finns goda
förutsättningar för att regeringens redovisning i
fortsättningen kommer att ske på ett sätt som ligger
väl i linje med vad bostadsutskottet förordat.
Konstitutionsutskottets tidigare
ställningstaganden i fråga om
tillkännagivanden till regeringen,
m.m.
Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen
granskat frågor kring efterkommandet av riksdagens
tillkännagivanden till regeringen. I betänkande
1994/95:KU30 (s. 42 f.) underströk utskottet att
utgångspunkten måste vara att det önskemål som
tillkännagivandet avser bör tillgodoses. Om det
visar sig föreligga omständigheter som hindrar ett
genomförande eller om regeringen gör en annan
bedömning än riksdagen, måste regeringen dock kunna
underlåta att vidta de åtgärder tillkännagivandet
avser. En förutsättning borde då enligt utskottet
vara att regeringens bedömningar i detta avseende
redovisas för riksdagen.
Våren 2003 granskade utskottet finansministerns
hantering av frågan om de s.k. 3:12-reglerna
(bet. 2002/03:KU30). Utskottet uttalade:
Som konstitutionsutskottet tidigare anfört
förutsätter utskottet att regeringen hörsammar
riksdagens tillkännagivanden och att regeringen
redovisar för riksdagen sina bedömningar om de
begärda åtgärderna inte vidtas. Om regeringen
inte avser att vidta en begärd åtgärd i enlighet
med riksdagsbeslutet måste detta enligt
utskottets mening redovisas för riksdagen inom
tidsramen, om en sådan uppställts av riksdagen.
Även skälen för att riksdagsbeslutet inte följs
bör tas upp i sammanhanget. Om en redovisning
inte kan ges i skrivelse eller proposition till
riksdagen bör den enligt utskottets mening lämnas
till riksdagen i annan form som gör den
tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter.
Statsrådet Pär Nuder har i ett skriftligt svar på en
fråga i riksdagen den 21 april 2004 hänvisat till
detta uttalande och till att regeringen sedan 1961
utförligt och detaljerat har redovisat för riksdagen
de åtgärder som regeringen har vidtagit med
anledning av riksdagens beslut, men även de
bedömningar i övrigt som riksdagens beslut har
föranlett regeringen att göra. Regeringen har på
detta sätt uppfyllt de krav som riksdagen ställer på
regeringen i detta avseende.
Regeringen är enligt statsrådets svar alltså noga
med att respektera riksdagens beslut. Detta
återspeglas också i den mycket detaljerade
redovisning som lämnas till riksdagen.
Konstitutionsutskottets
ställningstagande
Flera utskott pekar i sina yttranden på vikten av
att regeringen så snart som möjligt efterkommer
riksdagens tillkännagivanden. Finansutskottet
framhåller att det är mycket angeläget att
regeringen utan dröjsmål och utan påminnelser
verkställer riksdagens beslut och om det av någon
anledning inte är möjligt tydligt redovisar varför.
Också trafikutskottet framhåller vikten av att
regeringen utan något egentligt dröjsmål vidtar de
åtgärder som är nödvändiga för att efterkomma ett
tillkännagivande. Enligt trafikutskottets mening är
det viktigt för institutionen tillkännagivande att
tillkännagivandena behandlas med respekt och omsorg
så att upprepade tillkännagivanden kan undvikas.
Även bostadsutskottet påtalar vikten av att
regeringen utan något egentligt dröjsmål vidtar de
åtgärder som är nödvändiga med anledning av
tillkännagivanden.
Konstitutionsutskottet delar dessa bedömningar och
vill understryka sitt tidigare ställningstagande att
en utgångspunkt måste vara att riksdagens
tillkännagivanden till regeringen efterkoms.
Konstitutionsutskottet delar självfallet
trafikutskottets bedömning att det är viktigt att
tillkännagivandena behandlas med respekt och omsorg.
Att tillkännagivanden behandlas med respekt och
omsorg innebär bl.a. enligt utskottets mening att
regeringen bör se till att det inte uppstår onödiga
dröjsmål. Den nu lämnade redogörelsen för
behandlingen av riksdagens tillkännagivanden har i
flera fall gett anledning för riksdagsutskott att i
yttrandena till konstitutionsutskottet rikta kritik
mot uppkomna dröjsmål med att vidta åtgärder. Sådan
kritik riktas av skatteutskottet i fråga om ett
tillkännagivande om en utredning om ökade
levnadskostnader vid dubbel bosättning.
Skatteutskottet framhåller att intet nytt av
relevans inträffat sedan riksdagen gjorde sitt
tillkännagivande för fyra år sedan och att den nu
aviserade utredningen borde ha kunnat tillsättas
långt tidigare. Lagutskottet hänvisar till att
utskottet i februari 2004 i betänkande 2003/04:LU15
konstaterat att det gått sex år sedan regeringens
tillkännagivande 1998 om företagsförmedling och
fastighetsförmedling och därvid angett att en sådan
tidsutdräkt var oacceptabel. Lagutskottet anger att
denna kritik kvarstår. Arbetsmarknadsutskottet
finner det något märkligt att en begärd utredning -
i form av en promemoria - inte kunnat färdigställas
under de tre år som hunnit gå sedan riksdagens
tillkännagivande. Arbetsmarknadsutskottet
förutsätter att frågan nu behandlas med hög
prioritet och att regeringen återkommer till
riksdagen vid första lämpliga tillfälle.
Socialförsäkringsutskottet nödgas konstatera att en
aviserad departementspromemoria och proposition med
förslag om god man för ensamkommande barn i enlighet
med tillkännagivanden av riksdagen våren 2002 och
hösten 2003 är försenade. Socialförsäkringsutskottet
konstaterar också att regeringens beredning av den
nya instans- och processordningen i
utlänningsärenden som riksdagen begärt tagit
orimligt lång tid och anger att det förhållandet att
en organisationskommitté ännu inte tillsatts är
ytterligare ett tecken på att beredningsarbetet inte
bedrivs med den skyndsamhet som är motiverad.
Socialförsäkringsutskottet anser att
konstitutionsutskottet bör göra ett påpekande om
detta. - Frågan om riksdagens tillkännagivande om ny
instans- och processordning i utlänningsärenden har
nyligen behandlats i konstitutionsutskottets
granskning (bet. 2003/04:KU20), och utskottets
majoritet har därvid i likhet med
socialförsäkringsutskottets majoritet konstaterat
att beredningen av ärendet tagit orimligt lång tid.
Konstitutionsutskottet vill med anledning av de
redovisade synpunkterna starkt understryka vikten av
att regeringen gör ansträngningar för att undvika
onödig tidsutdräkt.
Ett par utskott tar upp behovet av att regeringen
redovisar fördröjningar till riksdagen. Lagutskottet
framhåller liksom tidigare att det kan finnas olika
omständigheter som föranleder att regeringen gör
bedömningen att det inte är lämpligt, möjligt eller
meningsfullt att vidta ytterligare åtgärder i
enlighet med ett riksdagsbeslut. Ett sådant skäl kan
- såsom i det redovisade ärendet rörande
fastighetsmäklarlagen - vara att frågan lämpligen
bör hanteras inom ramen för ett större
lagstiftningsprojekt som enligt regeringens
bedömning bör komma till stånd först när en viss
lagstiftning varit i kraft en längre tid. I sådana
och liknande situationer kan enligt lagutskottets
mening en lämplig ordning vara att regeringen inom
rimlig tid återkommer till riksdagen också i annat
lämpligt sammanhang än skrivelse 75 och därvid
redovisar skälen för sina ställningstaganden.
Riksdagen skulle då få tillfälle att pröva om
tillkännagivandet fortfarande är relevant eller om
regeringens redovisning bör leda till ett nytt
tillkännagivande. Bostadsutskottet och
trafikutskottet anser att regeringens årliga
skrivelse bör innehålla mer preciserade
beskrivningar av orsakerna för längre tidsutdräkter.
Arbetsmarknadsutskottet anger i sitt yttrande att
utskottet med anledning av de uppgifter som lämnas i
skrivelse 75 beslutat kalla politiskt ansvariga i
Regeringskansliet för att få ytterligare information
om den pågående behandlingen av frågan om
individuell kompetensutveckling som var föremål för
tillkännagivanden av riksdagen våren 2002.
Arbetsmarknadsutskottet anser att det inte finns
skäl att tillstyrka motionerna i dessa delar.
Konstitutionsutskottet vill framhålla vikten av
att det särskilt i fråga om längre tidsutdräkter ges
fullgod information om orsakerna för tidsutdräkterna
och att informationen självfallet bör kunna ges
också i andra sammanhang än i skrivelse 75.
Konstitutionsutskottet vill i detta sammanhang
också erinra om sitt tidigare uttalande om att
regeringen, om den inte avser att vidta en begärd
åtgärd i enlighet med riksdagsbeslutet, måste
redovisa detta för riksdagen inom tidsramen, om en
sådan uppställts av riksdagen, och att även skälen
för att riksdagsbeslutet inte följs bör tas upp i
det sammanhanget. Om en redovisning inte kan ges i
en skrivelse eller proposition till riksdagen, bör
den enligt utskottets mening lämnas till riksdagen i
en annan form som gör den tillgänglig för riksdagens
samtliga ledamöter.
Socialutskottet ifrågasätter att regeringen
redovisar riksdagskrivelse 2002/03:134 som
slutbehandlad med hänvisning till att en särskild
utredare tillkallats, eftersom tillkännagivandet
gällde att regeringen borde återkomma till riksdagen
med ett förslag. Socialutskottet ifrågasätter
vidare, liksom förra året, om skrivelse 2000/01:195
kan anses slutbehandlad. Visserligen har det
tillsatts en utredning men tilllkännagivandet gäller
att regeringen skall återkomma till riksdagen med
redovisning samt om det behövs även med förslag till
förändringar, vilket socialutskottet påpekade redan
i föregående års behandling av skrivelsen.
Konstitutionsutskottet, som inte finner anledning
att göra någon annan bedömning än socialutskottet,
vill understryka vikten av riksdagsskrivelser inte
felaktigt anses som slutbehandlade.
I flera yttranden tas upp vissa frågor av mer
teknisk karaktär. Lagutskottet aktualiserar ånyo
frågan om inte redogörelserna - i syfte att göra
skrivelserna mer överblickbara - borde ställas upp
utskottsvis i stället för departementsvis.
Trafikutskottet efterlyser liksom tidigare en mer
lättillgänglig och aktuell redovisning av vilka
åtgärder som vidtas med anledning av riksdagens
beslut. Trafikutskottet anser det fortfarande
angeläget att söka finna nya former för hur
redovisningen skulle kunna utvecklas och bli ett mer
verkningsfullt instrument i den årliga uppföljningen
och utvärderingen. Bostadsutskottet förespråkar en
huvudprincip som innebär att det i regeringens
propositioner och skrivelser uttryckligen bör
redovisas vilka riksdagens tillkännagivanden som
berörs av förslagen och regeringens
ställningstagande till om riksdagsskrivelsen anses
slutbehandlad eller inte. Arbetsmarknadsutskottet
pekar på att riksdagsskrivelser som endast innebär
ett meddelande om att riksdagen lagt skrivelser till
handlingarna inte behöver återredovisas till
riksdagen.
Konstitutionsutskottet förutsätter att arbetet med
att förbättra tillgängligheten av regeringens
redovisning av behandlingen av riksdagens skrivelser
fortsätter och att sådana synpunkter som de nu
redovisade behandlas i det sammanhanget. Som
utskottet redovisade i samband med behandlingen
förra året av skrivelse 75 avses att diskussionerna
mellan konstitutionsutskottets kansli och
Regeringskansliet skall fortsätta när det gäller hur
utformningen av regeringens redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser skall göras så
ändamålsenlig som är praktiskt möjligt.
Frågan om riksdagens tillkännagivanden till
regeringen och tillkännagivandenas roll i
förhållandet mellan riksdagen och regeringen är
enligt utskottets mening ett ämne som lämpar sig väl
för utskottets uppföljnings- och
utvärderingsverksamhet. I ett sådant sammanhang kan
göras undersökningar i fråga om t.ex. utvecklingen
när det gäller antalet tillkännagivanden, innebörden
av tillkännagivandena, hur regeringen följer
tillkännagivandena och regeringsskiftenas betydelse
för efterkommandet av tillkännagivandena.
Hanteringen av enstaka tillkännagivanden, som
tillkännagivandet om individuell
kompetensutveckling, kan undersökas särskilt.
Konstitutionsutskottet avser att genomföra en sådan
utvärdering under nästa riksmöte. Utskottet som
anser att detta utvärderingsarbete bör avvaktas är
inte berett att nu ställa sig bakom
tillkännagivanden till regeringen i enlighet med
motionerna. Motionerna 2003/04:K22 av Gunnar Hökmark
m.fl. (m) och 2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl.
(m, fp, kd, c) avstyrks följaktligen.
Reservation - motiveringen
Utskottets ställningstagande har föranlett följande
reservation av Gunnar Hökmark (m), Helena Bergholtz
(fp), Henrik S. Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och
Nils Fredrik Aurelius (m).
Ställningstagande
En utgångspunkt för oss i vår bedömning i detta
ärende är att det finns en risk för att allmänhetens
förtroende för de politiska institutionerna rubbas
om inte regeringen efterkommer riksdagens
tillkännagivanden. Det är enligt vår mening viktigt
att också detta tydliggörs i utskottets
ställningstagande.
Av regeringens redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser framgår att regeringen under
den senaste mandatperioden underlåtit att efterkomma
riksdagens tillkännagivanden i ett stort antal
ärenden. Bland annat gäller detta avskaffande av
reklamskatten, system för individuell
kompetensutveckling, ny instans- och processordning
i utlänningsärenden, rikets indelning i kommuner och
en utvärdering av fastighetsmäklarlagen.
Att regeringen tar viss tid på sig att efterkomma
riksdagens mål i tekniskt komplicerade ärenden är
möjligen förståeligt, men det är oacceptabelt att
inte bereda en lagstiftning som är relativt lätt att
genomföra eller att inte tillsätta en utredning.
Riksdagen skall inte ständigt behöva påpeka
regeringens dröjsmål i olika ärenden.
Det är viktigt att regeringen uppfyller de mål som
riksdagen sätter upp och som det finns en politisk
majoritet för så att allmänhetens tilltro till det
politiska systemet inte urholkas. Om inte regeringen
efterkommer riksdagens tillkännagivanden kan det
leda till att riksdagen tvingas agera på egen hand
genom att lagstiftning uteslutande bereds i
utskotten, vilket riskerar att leda till sämre
lagstiftningskvalitet.
Sammantaget riskerar regeringens agerande att inte
efterkomma riksdagens tillkännagivanden att leda
till att allmänhetens förtroende för de politiska
institutionerna minskar. Det finns enligt vår mening
all anledning att motverka en sådan utveckling.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
2003/04:75: Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen.
Följdmotioner
2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl. (m, fp, kd, c):
Riksdagen begär att regeringen snarast möjligt
lägger fram den sedan flera år tillbaka utlovade
propositionen om ett individuellt kompetenssparande
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regeringens
uppfyllande av riksdagens mål.
Bilaga 2
PM
Konstitutionsutskottets kansli
2004-04-13
Behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen inom
konstitutionsutskottets
beredningsområde
Regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelse till regeringen
omfattar för konstitutionsutskottets del 45
riksdagsskrivelser. För sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottets del gäller att fyra skrivelser
finns upptagna och redovisade som slutbehandlade, en
för varje riksmöte sedan 2000/01.
I regeringens motsvarande skrivelse förra
riksmötet (skr. 2002/03:75) togs upp 52
riksdagsskrivelser på grundval av betänkanden från
konstitutionsutskottet. Antalet inte slutbehandlade
skrivelser angavs då vara 23, vilket kan jämföras
med den nu aktuella redogörelsen som bara tar upp 16
riksdagsskrivelser med KU-betänkanden som grund
såsom inte slutbehandlade.
De tre äldsta inte färdigbehandlade ärendena är
samma ärenden som var de äldsta ärendena också förra
året. Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen
(rskr. 1994/95:243) gäller ett tillkännagivande om
regeringens arbete mot våld och om förslag till
riksdagen om lämpliga åtgärder i betänkande
1994/95:KU14 Vissa tryck- och
yttrandefrihetsrättsliga frågor, mom. 1. Utskottet
anförde att det erfarit att regeringen skulle inleda
ett brett upplagt arbete mot våld i samhället.
Utskottet utgick i från att regeringen skulle
redovisa resultatet av arbetet och förelägga
riksdagen förslag till lämpliga åtgärder. De ämnen
som tagits upp i de behandlade motionerna borde
enligt utskottets mening kunna bli föremål för en
samlad analys och bedömning i det sammanhanget.
Regeringen hänvisar till att den år 1998 utfärdade
en lag om ändring i radio- och TV-lagen med innebörd
bl.a. att TV-program med ingående våldsskildringar
eller med pornografiska bilder skall föregås av en
varningssignal. Samma år fick Rådet mot skadliga
våldsskildringar i uppdrag att informera industrin
för audiovisuella tjänster och informationstjänster
om innehållet i EU-rekommendationen (98/650/EG) om
skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten.
Lagrådet har i februari 2002 yttrat sig över en
lagrådsremiss med bl.a. förslag till ändring i 4 §
lagen (1990:886) om granskning och kontroll av
filmer och videogram. Ärendet bereds enligt
skrivelse 75 vidare inom Regeringskansliet.
Den nästäldsta riksdagsskrivelsen gäller
personuppgiftslagen (bet. 1998/99:KU15 mom. 1 och
2). Ett av tillkännagivandena gäller revidering av
EG-direktivet. Enligt utskottet borde siktet vara
inställt på att åstadkomma en teknikoberoende
lagstiftning till skydd för den personliga
integriteten. Utskottet fann anledning framhålla att
EG-direktivet i dag får anses omodernt och att en
revidering av direktivet måste ske. Det andra
tillkännagivandet gällde missbruk av
personuppgifter. Enligt utskottets mening borde en
översyn av personuppgiftslagen komma till stånd med
syfte att så långt det är möjligt inom direktivets
ram åstadkomma en förändring av lagstiftningen, som
syftar till att ingripa mot missbruk av
personuppgifter och inte mot själva hanteringen av
sådana uppgifter. Regeringen har enligt skrivelse 75
på olika sätt verkat för en ändring av EG-direktivet
och kontinuerligt informerat en samrådsgrupp med
representanter för samtliga riksdagspartier.
Justitiedepartementet har utarbetat ett förslag till
ändringar i direktivet enligt en s.k.
missbruksinriktad regleringsmodell och en enkät om
EG-direktivet som alla intresserade inbjudits att
svara på bl.a. via Internet. Enkätsvaren har
sammanställts i promemorian EG-direktivet om
personuppgifter - En offentlig utvärdering (Ds
2001:27). Såväl förslaget till missbruksmodell som
enkätsvaren har presenterats för EG-kommissionen
under våren 2002. Arbetet har emellertid i första
hand varit inriktat på att söka stöd för ändringar i
direktivet från andra medlemsstater. I september
2002 bar det arbetet frukt när, efter svenskt
initiativ, fyra medlemsstater gemensamt hos
kommissionen krävde att direktivet ändras i en
missbruksinriktad riktning. Arbetet med att förmå
kommissionen att lägga fram förslag till ändringar i
direktivet och vidta andra åtgärder i önskvärd
riktning fortsätter. Genom lagändring har
personuppgiftslagens överföringsregler och
straffbestämmelse ändrats från den 1 januari 2000 så
att lagstiftningen närmar sig den missbruksinriktade
regleringsmodell som riksdagen uttalat sig för. - I
januari 2004 överlämnade
Personuppgiftslagsutredningen sitt betänkande
Personuppgiftslagen (SOU 2004:6), vari föreslås
ändringar i fråga om behandling av personuppgifter i
ostrukturerat material i syfte att införa regler mot
missbruk av personuppgifter i stället för regler om
hanteringen av sådana uppgifter.
Den andra icke slutbehandlade skrivelsen (rskr.
163) från riksmötet 1998/99 gäller betänkande
1998/99:KU21 Kommunala demokratifrågor mom. 1, med
ett tillkännagivande om att det bör bli lättare att
dela kommuner genom att procedurerna som har samband
med kommundelningar underlättas och om att
regeringen borde återkomma till riksdagen med ett
förslag med detta syfte. I skrivelse 75 redovisar
regeringen sin avsikt att under våren 2004 tillsätta
en utredning för att se över beslutsformerna och
förfarandet vid indelningsändringar.
Från riksmötet 1999/2000 redovisas ett
tillkännagivande om nummerpresentation som
slutbehandlat under förra riksmötet. Dessutom
redovisas riksdagsskrivelse nr 134 som grundar sig
på betänkande 1999/2000:KU14 Upphovsrätten och
offentlighetsprincipen mom. 3 om frågans fortsatta
bedrivande. Utskottet ansåg att Offentlighets- och
sekretesskommittén har ett viktigt arbete när det
gäller upphovsrättens förhållande till
offentlighetsprincipen. Utskottet ansåg att det var
angeläget att kommittén skulle ta upp frågor som
angetts i motionerna. Under alla förhållanden borde
de frågor som behandlades i motionerna bli föremål
för beredning inför det förslag till permanent
lösning som enligt utskottet borde föreläggas
riksdagen senast under hösten 2001. I skrivelse 75
hänvisar regeringen till att kommittén i ett
delbetänkande förordat att avvägningen mellan
upphovsrätten och yttrande- och informationsfriheten
blir föremål för en bredare översyn och att
ytterligare åtgärder i syfte att förhindra
tvångsoffentliggörande av upphovsrättsligt skyddade
verk får anstå till dess en sådan översyn kommit
till stånd. I regeringens skrivelse 2001/02:75
uttalade regeringen att det under den tid som gått
sedan 8 kap. 27 § sekretesslagen (1980:100) infördes
inte hade framkommit att det finns något praktiskt
behov av ytterligare lagändringar. Regeringen hade
därför för avsikt att lägga riksdagsskrivelsen till
handlingarna. Med anledning härav uttalade
konstitutionsutskottet i sitt betänkande
2001/02:KU35 som sin mening att regeringen inte
borde lägga riksdagsskrivelsen till handlingarna
innan något förslag till permanent lösning har
presenterats eller, i enlighet med vad
Offentlighets- och sekretesskommittén förordade,
efter att en bredare översyn av de aktuella frågorna
har skett. Regeringen redovisar i den nu aktuella
skrivelse 75 sin avsikt mot denna bakgrund att
tillsätta en utredning som får till uppgift att
överväga frågan om en permanent lösning. Arbetet med
att ta fram direktiv för utredningen har pågått
under hösten 2003 och är inne i slutfasen.
Målsättningen är att direktiv skall kunna beslutas
under första kvartalet 2004. I detta sammanhang kan
nämnas att regeringen i motsvarande skrivelse förra
året angav att arbetet i fråga var inriktat på att
direktiv skulle beslutas under hösten 2003.
För riksmötet 2000/01 finns redovisade fyra
riksdagsskrivelser på grundval av KU-betänkanden. En
av dem, om teckenspråket, redovisas som
slutbehandlad. En riksdagsskrivelse gäller
betänkande 2000/01:KU11 Författningsfrågor mom. 9 om
folkomröstningsutredning och mom. 18 om
lagprövningsfrågor. Utskottet ansåg att regeringen
på nytt borde utreda folkomröstningsinstitutet genom
en parlamentarisk utredning som bör bygga på och
följa upp 1996 års Folkomröstningsutrednings arbete.
Utskottet ansåg vidare att regeringen borde låta
utreda frågor om det s.k. uppenbarhetsrekvisitet,
innefattande överväganden om Lagrådets ställning.
Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till
partiöverläggningar om en samlad översyn av
regeringsformen.
En annan riksdagsskrivelse (rskr. 2000/01:274)
gäller budgetlagen och grundar sig på betänkande
2000/01:KU23 mom. 7 om vissa bestämmelsers placering
i budgetlagen eller riksdagsordningen samt mom. 8 om
en utvärdering av effekterna av omläggningen av
budgetprocessen. Regeringen hänvisar i den nu
aktuella skrivelsen 75 till tidigare redovisning i
bl.a. skrivelse 2002/03:75. När det gäller
placeringen av vissa bestämmelser (mom. 7) anges att
frågan behandlats i departementspromemorian Nya
principer för utformningen av statsbudgeten (Ds
2003:49). En proposition med förslag till
ny/reviderad budgetlag bedöms kunna avlämnas
tidigast våren 2005. När det gäller frågan om en
utvärdering (mom. 8) hänvisar regeringen till att
det löpande görs uppföljning av den interna
budgetprocessen i Regeringskansliet och till att det
bedöms meningsfullt att göra en mer fördjupad
utvärdering när erfarenheter från ytterligare några
år vunnits.
Riksdagsskrivelse 2000/01:277 som bygger på
betänkande 2000/01:KU26 gäller ett tillkännagivande
om en grundlig översyn av reglerna om
koncessionsavgift (mom. 5) dels beträffande
avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens
storlek. I den nu aktuella skrivelsen hänvisas till
utredningsbetänkandet Koncessionsavgift på
televisionens område (SOU 2003:47) som
remissbehandlats och är föremål för beredning inom
Regeringskansliet.
Sex tillkännagivanden inom KU:s område från
riksmötet 2001/02 finns redovisade som inte
slutbehandlade. Som slutbehandlad redovisas bl.a.
riksdagsskrivelse 40 som har betänkande 2001/02:KU5
som grund. I betänkandet behandlades Riksdagens
revisorers förslag 2000/01:RR14 om anslag som
regeringen disponerar och fördelar. Regeringen
hänvisar i skrivelse 75 bl.a. till rapporten Ett
effektivare regeringskansli - Förslag till åtgärder
som färdigställdes i januari 2003 samt till
budgetpropositionerna för 2003 och 2004. Vidare
hänvisas till att Regeringskansliet den 9 februari
2004 beslutat en checklista med nya riktlinjer för
Regeringskansliets hantering av särskilda projekt
och program. Som slutbehandlad redovisas också
riksdagsskrivelse 2001/02:329 som gäller Riksdagens
revisorers förslag 2001/02:RR15 och betänkandet
2001/02 KU32 mom. 1 om utvärdering av
Regeringskansliets sammanslagning till en myndighet
mom. 3 om Förvaltningsavdelningens roll och
ledningsfunktionerna i departementen samt mom. 4 om
redovisning till riksdagen. I skrivelse 75 hänvisar
regeringen till redovisningar i
budgetpropositionerna för 2003 och 2004, till
rapporterna Ett effektivare regeringskansli -
Förslag till åtgärder och Regeringskansliet en
myndighet - Analys av effekter och konsekvenser (Ds
2003:44) samt till Regeringskansliets nyligen
beslutade checklista med nya riktlinjer för
Regeringskansliets hantering av särskilda projekt
och program.
Som inte slutbehandlat redovisas ett
tillkännagivande om nationaldagen den 6 juni som
helgdag (bet. 2001/02:KU9 mom. 1, rskr. 139).
Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till ett
utredningsuppdrag som skall redovisas senast den 1
mars 2004. - Enligt uppgift kan ett betänkande
förväntas redovisas den 3 maj 2004.
Som inte slutbehandlat redovisas också ett
tillkännagivande om rättelse i röstlängd som gäller
utlandssvenskar (bet. 2001/02:KU8 mom. 6, rskr.
147). Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till 2003
års vallagskommitté som skall slutredovisa sitt
arbete den 1 november 2004.
Vidare redovisas som inte slutbehandlat ett
tillkännagivande om sponsring av statliga
myndigheter baserat på betänkande 2001/02:KU19.
Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till förslag från
Statskontoret, Högskoleverket och Nämnden för
offentlig upphandling som bereds inom
Regeringskansliet med inriktning mot att skapa ett
regelverk för sponsring vid statliga myndigheter
under 2004.
Det fjärde inte slutbehandlade ärendet från
årsmötet 2001/02 gäller ett tillkännagivande om
folkinitiativ för folkomröstning (bet. 2001/02:KU14
Demokrati för det nya seklet mom. 42, rskr. 190).
Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till
departementspromemorian Samråd efter folkinitiativ
(Ds 2004:4) som remissbehandlades. Regeringen avser
att hösten 2004 återkomma till riksdagen med en
proposition.
Som icke slutbehandlat redovisas vidare ett
tillkännagivande som gäller konsekvenserna av
ramlagstiftning (bet. 2001/02:KU29 mom. 2, rskr.
212). Enligt tillkännagivandet borde regeringen i
lämpligt sammanhang mer samlat analysera
konsekvenser av ramlagstiftning. Enligt skrivelse 75
överväger regeringen på vilket sätt och i vilket
sammanhang frågan lämpligen bör behandlas.
Det sista inte slutbehandlade ärendet från
riksmötet 2001/02 gäller tre tillkännagivanden i
betänkande 2001/02:KU21 Yttrandefrihetsgrundlagen
och Internet om ett utvidgat grundlagsskydd för ny
kommunikation som sker med hjälp av
elektromagnetiska vågor (mom. 1), skyddet för den
personliga integriteten (mom. 2), samt utvärdering
av brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen (mom.
6). Enligt skrivelse 75 behandlas frågorna av den
beredning på det tryck- och yttrandefrihetsområdet
som tillsatts i april 2003. Beredningen skall senast
vid utgången av 2004 redovisa sina överväganden i
fråga om bl.a. mom. 6.
Från riksmötet 2002/03 finns bara redovisat en
inte slutbehandlad riksdagsskrivelse (rskr. 196).
Den gäller konstitutionsutskottets betänkande
2002/03: KU33 Digitala TV-sändningar med fem
tillkännagivanden. Mom. 1 gäller den marksända
televisionens övergång till digital teknik.
Utskottet framhöll att det var viktigt att det finns
ett utbud som är attraktivt och konkurrenskraftigt i
förhållande till kabelnäten och satellitsändningarna
samtidigt som detta mervärde måste vara konstruerat
så att det ger bärkraft åt hela utbyggnaden av det
digitala marknätet. I skrivelse 75 framhåller
regeringen att den i det fortsatta arbetet kommer
att beakta tillkännagivandet och att momentet därmed
får anses avslutat. Ett tillkännagivande om
utbyggnaden av de digitala sändarnäten finns i mom.
3. I skrivelse 75 hänvisar regeringen till att
förslag i frågan läggs fram i en proposition i mars
2004. Moment 6 gäller ett tillkännagivande om de
digitala TV-sändningarnas tillgänglighet. Moment 7
gäller riktlinjer för tillståndsgivning. Utskottet
ansåg att regeringen behövde redovisa mer utförliga
överväganden såväl ur ett marknadsperspektiv som
från konsumentsynpunkt, bl.a. när det gällde frågan
om kryptering. I skrivelse 75 hänvisar regeringen
till att Radio- och TV-lagsutredningen under våren
2004 kommer att lämna förslag om fristående
operatörsbolag, tillståndsgivning genom myndighet
samt tillståndstiden för digitala TV-sändningar.
Moment 9 gäller tidpunkten för övergång till digital
teknik; en framflyttning till den 1 februari 2008. I
skrivelse 75 framhåller regeringen att den kommer
att beakta detta och att momentet därmed anses
avslutat.
För innevarande riksmöte redovisas 10
riksdagsskrivelser, varav 2 som gäller betänkande
2003/04:KU3 Frågor om kommunal demokrati inte är
slutbehandlade. Det gäller folkomröstningsinitiativ
(mom. 11), riksdagsskrivelse 33, samt kommunala
extraval och indelningsfrågor (mom. 9 och 18),
riksdagsskrivelse 34. Bakom tillkännagivandet om
folkomröstningsinstitutet låg en motivreservation
från fem riksdagspartier vari framhölls det ytterst
angelägna i att regeringen snarast presenterar ett
förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut om
lokala folkomröstningar. Regeringen hänvisar i
skrivelse 75 till promemorian Samråd efter
folkinitiativ (Ds 2004:4) som remissbehandlades.
Regeringen avser att under hösten 2004 återkomma med
en proposition. När det gäller mom. 9 om kommunala
extraval anges i skrivelse 75 att ärendet bereds.
Det sista tillkännagivandet (mom. 18) i betänkande
KU3 gäller indelningsfrågor. Bakom tillkännagivandet
ligger en fempartireservation om att regeringen med
utgångspunkt i ett lagförslag som utskottet
remitterat till Lagrådet och i Lagrådets yttrande
bör bereda frågan om beslutsformer och förfarande
vid ändringar i Sveriges indelning i län och
landsting samt överlämna erforderliga lagförslag för
riksdagen. Eftersom ändring av läns- och
landstingsgränser enligt indelningslagen kan komma
att ske genom att en kommungräns ändras bör i
sammanhanget övervägas om också denna typ av
indelningsändringar bör prövas av riksdagen.
Utredningen och beredningen av frågan hade fördröjts
på ett otillbörligt sätt. Den nu begärda utredningen
och beredningen borde bedrivas skyndsamt så att
proposition läggs fram för riksdagen senast den
1 september 2004. Enligt skrivelse 75 avser
regeringen att under våren 2004 tillsätta en
utredning för att se över beslutsformerna vid
indelningsändringar. - Regeringen har den 18 mars
2004 beslutat tillkalla en särskild utredare för att
undersöka förutsättningarna för att beslutsrätten
rörande landstingsindelningen skall kunna föras över
från regeringen till riksdagen. Enligt
kommittédirektiven (dir. 2004:34) skall utredaren
redovisa uppdraget senast den 16 december 2004.
Bilaga 3
Finansutskottets yttrande 2003/04:FiU2y
Behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet anmodade
den 16 mars 2004 samtliga
utskott att yttra sig över
regeringens skrivelse
2003/04:75 med redogörelse för
behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen.
Utskottets överväganden
Bakgrund
Regeringens skrivelse, Redogörelse för behandlingen
av riksdagens skrivelser till regeringen (skr.
2003/04:75), överlämnades till riksdagen den 4 mars
2004. Skrivelsen redogör huvudsakligen för sådana
åtgärder som regeringen vidtagit under kalenderåret
2003 med anledning av riksdagens skrivelser. För att
underlätta riksdagsutskottens möjligheter att få en
så aktuell bild som möjligt vid sitt
uppföljningsarbete har redovisningen även fått
omfatta vissa regeringsbeslut från 2004, dvs. efter
den egentliga redovisningsperiodens utgång. Detta
förfarande har använts om riksdagsskrivelserna
därigenom har kunnat rapporteras som slutbehandlade.
Redogörelsen är som tidigare år uppställd
departementsvis. Inom varje departements område har
materialet grupperats i fyra huvudgrupper, alltefter
åldern på de behandlade riksdagsskrivelserna. Vid
uppföljningen av riksdagens beslut tilldrar sig
regeringens åtgärder med anledning av riksdagens
tillkännagivanden till regeringen ett särskilt
intresse. De moment i utskottens betänkanden som
innehåller tillkännagivanden har därför utmärkts med
en asterisk (*).
Sammantaget 58 skrivelser redovisas i årets
redogörelse inom finansutskottets ansvarsområde. Av
de 58 skrivelserna rapporteras 42 som slutbehandlade
och 16 som inte slutbehandlade.
Det kan också noteras att finansutskottet i sina
betänkanden enligt den gällande budgetordningen
numera behandlar samtliga ärenden på tilläggsbudget.
Vissa skrivelser omfattar bl.a. av detta skäl ett
stort antal moment. En närmare uppföljning av
regeringens åtgärder har gjorts för de moment i
tilläggsbudgetbetänkandena som faller inom
utskottets eget ansvarsområde. (9 av sammanlagt 58
riksdagsskrivelser som redovisats i regeringens
återrapportering avser frågor som tillhör andra
utskotts ansvarsområden men som behandlats av
finansutskottet i samband med tilläggsbudgetar.)
Av riksdagsskrivelserna är 16 äldre än två år och
7 äldre än tre år. Av dessa senare 7 redovisas 3 som
inte slutbehandlade. Det äldsta inte slutbehandlade
ärendet avser riksmötet 1997/98.
Motionerna
Två motioner har väckts med anledning av regeringens
skrivelse. Motion K21 (m, fp, kd, c) innehåller en
begäran om att regeringen ska lägga fram ett förslag
om individuellt kompetenssparande, som regeringen
lovat sedan flera år. Enligt motionärerna har
regeringen sedan 1999 sagt sig utreda frågan men
inte lagt fram något fullständigt förslag till
riksdagen. Under 2002 lades en proposition fram men
den innehöll inga lagförslag utan endast
knapphändiga riktlinjer.
I motion K22 (m) framhålls att regeringen inte
agerat tillräckligt snabbt på riksdagens önskemål
och att detta är oacceptabelt. Motionärerna ger ett
antal exempel avseende bl.a. avveckling av
reklamskatten, individuell kompetensutveckling och
rikets indelning i kommuner. I motionen framhålls
att regeringens underlåtenhet att följa riksdagens
beslut kan leda till att riksdagen tvingas agera på
egen hand vilket, med tanke på riksdagens begränsade
resurser, i längden riskerar att leda till sämre
kvalitet på lagstiftningen.
Utskottets synpunkter
Utskottet anser att riksdagens beslut inom
utskottets ansvarsområde till övervägande delen
fullföljts på det sätt som riksdagen avsåg vid
beslutstillfället och genomförts i rimlig tid.
De båda motionerna riktar kritik mot att regeringen
inte tillräckligt snabbt åtgärdar riksdagens
beställningar. Utskottet delar motionärernas
principiella synpunkt att det är mycket angeläget
att regeringen utan onödiga dröjsmål och utan
påminnelser verkställer riksdagens beslut, och om
det av någon anledning inte är möjligt tydligt
redovisar varför. De specifika punkter motionärerna
tar upp ligger emellertid inte inom finansutskottets
område, varför utskottet inte ser sig föranlett att
göra något ytterligare uttalande i frågan.
Stockholm den 20 april 2004
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-
Erik Österberg (s), Mikael Odenberg (m), Carin
Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström
(s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer
Nylander (fp), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m),
Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp), Tommy
Ternemar (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl
(kd), Jörgen Johansson (c) och Marie Engström (v).
Bilaga 4
Skatteutskottets yttrande 2003/04:SkU3y
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har
berett skatteutskottet och
övriga utskott tillfälle att
yttra sig över regeringens
skrivelse 2003/04:75 med
redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till
regeringen. Med anledning härav
har skatteutskottet särskilt
granskat de ärenden som avser
riksdagsskrivelser som
skatteutskottet medverkat till
och som inte slutbehandlats den
31 december 2003. Utskottet
får anföra följande.
Sammanfattning
Utskottet föreslår att
regeringens redogörelse, såvitt
utskottet är berört, läggs till
handlingarna. Vidare avstyrker
utskottet en i ärendet väckt
motion med yrkande om att
riksdagen med ett
tillkännagivande riktar kritik
mot regeringen såvitt avser
dess hantering av
reklamskatten. Till yttrandet
är fogat fyra avvikande
meningar och ett särskilt
yttrande.
Regeringens skrivelse
Yrkesfiskares konkurrenssituation i förhållande
till andra länder
Ärendet redovisas under punkt 2 under
Finansdepartementet (s. 72). Med anledning av en rad
motioner om yrkesfiskarnas ekonomiska villkor i
förhållande till fiskare i konkurrentländer, och då
såväl Norge som Danmark hade särskilda skatteavdrag
för yrkesfiskare, gjorde riksdagen - på förslag av
skatteutskottet - ett tillkännagivande om att
regeringen borde återkomma till riksdagen med
förslag som tillgodosåg motionärernas krav på
konkurrensneutralitet. I tidigare redogörelser har
regeringen anfört att ett förslag till
yrkesfiskeavdrag har anmälts till Europeiska
kommissionen för statsstödsgranskning. I den senaste
redogörelsen säger regeringen att kompletterande
uppgifter har lämnats vid flera tillfällen, senast
den 10 december 2003, på kommissionens begäran. I
skatteutskottets betänkande 2003/04:SkU21 Allmänna
motioner om företags- och kapitalbeskattning
framhåller utskottet detta samt att kommissionens
kompletterande frågor föranlett ytterligare någon
skrivelse den 26 februari 2004. Bland annat mot den
bakgrunden avstyrker utskottet alla motionsyrkanden
såvitt avser yrkesfiskaravdrag (rskr. 1996/97:133,
bet. 1996/97:SkU13 mom. 11, mot. 1996/97:Fi210
yrkande 11 (c) m.fl., beslut i kammaren den 20
december 1996).
Tvåårsgränsen vid ökade levnadskostnader vid
dubbel bosättning
Ärendet redovisas under punkt 9 under
Finansdepartementet (s. 74) och avser ett
tillkännagivande om att regeringen bör genomföra en
kompletterande utredning för att belysa effekterna
för rörligheten på arbetsmarknaden och boende och
arbetande i glesbygd vid ett slopande av
tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader
vid dubbel bosättning (rskr. 1999/2000:143, bet.
1999/2000:SkU13 mom. 8, mot. 1999/2000:Sk748 (v),
beslut i kammaren den 15 mars 2000).
Enligt regeringens redogörelse avser regeringen,
vilket även angetts i budgetpropositionen för 2004,
att under innevarande år ge en särskild utredare i
uppdrag att göra en översyn av reglerna om avdrag
för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. I
uppdraget skall enligt redogörelsen ingå att med
utgångspunkt i grundläggande principer för
inkomstbeskattningen lämna förslag till förändringar
i avdragsmöjligheterna som kan leda till en ökad
rörlighet på arbetsmarknaden och i övrigt förstärka
den regionala utvecklingspolitiken. Med hänvisning
till denna kommande utredning har utskottet i sitt
betänkande 2003/04:SkU20 Allmänna motioner om
inkomstbeskattning avstyrkt samtliga motionsyrkanden
i de allmänna motionerna med inriktning på denna
fråga. Härefter har riksdagen fattat beslut i
enlighet med utskottets förslag.
Just den aktuella frågan har föranlett vissa
påpekanden av skatteutskottet de senaste åren om att
beredningen av ärendet dragit ut väl långt på tiden
och att regeringen borde redovisa resultat. Förra
året lät sig utskottet nöja med ett besked om att
beredningen var inriktad på att överlämna en
redovisning till riksdagen i anslutning till
budgetpropositionen för 2004 men förutsatte att det
inte skulle bli något ytterligare dröjsmål.
Skadlig skattekonkurrens i Europeiska unionen
Ärendet redovisas under punkt 11 under
Finansdepartementet (s. 74) och avser ett
tillkännagivande om att regeringen bör arbeta för
att tillämpningsområdet för uppförandekoden för
företagsbeskattning skall utvidgas till att omfatta
även skadlig skattekonkurrens som avser löntagare
och att frågan skall behandlas i samband med en
översyn av uppförandekoden. Enligt redogörelsen har
den planerade översynen av EU:s uppförandekod för
företagsbeskattning ännu inte kommit till stånd utan
arbetet med uppförandekoden fortsätter under 2004
och någon översyn av denna har ännu inte
aktualiserats. Skrivelsen har därför inte kunnat
slutbehandlas (rskr. 2000/01:70, prop. 2000/01:12,
bet. 2000/01:SkU6 mom. 3, mot. 2000/01:Sk8 yrkande 3
(mp), beslut i kammaren den 5 december 2000).
Skyddade identiteter i folkbokföringen
Ärendet redovisas under punkt 35 under
Justitiedepartementet (s. 28) och avser ett
tillkännagivande om att frågan om hur man i
folkbokföringen praktiskt bör hantera skyddade
personuppgifter i folkbokföringen, som medgivits för
hotade, förföljda och trakasserade personer för att
förhindra att uppgifterna läcker ut, skyndsamt bör
belysas. Frågan behandlas i
Personsäkerhetsutredningens delbetänkande SOU
2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära
relationer. Betänkandet har remissbehandlats och
bereds för närvarande. Enligt vad utskottet erfarit
pågår ett arbete inom Skatteverket i samarbete med
andra berörda myndigheter med inriktning på att
förbättra skyddet för skyddade personuppgifter i
folkbokföringen (skr. 2001/02:200, bet. 2001/02:
SkU19 mom. 20, mot. 2001/02:Ju396 yrkande 2 (m) och
2000/01:K269 (v), beslut i kammaren den 10 april
2002).
Avskaffande av reklamskatten
Ärendet redovisas under punkt 24 under
Finansdepartementet (s. 85) och avser ett
tillkännagivande om att frågan om en avveckling av
reklamskatten bör prioriteras i kommande
budgetberedning, dock att en sådan avveckling bör
ske med beaktande av de budgetpolitiska målen.
Enligt redogörelsen har frågan prioriterats i
budgetberedningen men utan att förutsättningar för
finansiering av ett avskaffande av reklamskatten för
närvarande bedömts föreligga. I anslutning till
behandlingen av budgeten för 2004 behandlades även
en rad motionsyrkanden om reklamskattens slopande.
Både finansutskottet och skatteutskottet vidhöll sin
uppfattning att reklamskatten bör avskaffas och att
avvecklingen bör påbörjas när det statsfinansiella
utrymmet medger det (rskr. 2001/02:201, bet.
2001/02:SkU20, 18 motioner av (s), (m), (v), (kd),
(c), (fp) och (mp), beslut i kammaren den 10 april
2002).
Reglerna kring den skattemässiga behandlingen
av utgifter i samband med sponsring
Ärendet redovisas under punkt 25 under
Finansdepartementet (s. 78-79) och avser ett
tillkännagivande om att regeringen bör pröva om
inkomstskattelagens regler har en alltigenom
ändamålsenlig utformning när det gäller avdrag för
utgifter i samband med sponsring och om reglerna
behöver göras tydligare för att det skall vara
lättare att i förväg bedöma den skattemässiga
behandlingen av en sponsring. Enligt redogörelsen
har regeringen för avsikt att under 2004 redovisa
ett ställningstagande i frågan. I utskottets
betänkande 2003/04:SkU21 Allmänna motioner om
företags- och kapitalbeskattning har utskottet med
anledning av vissa motionsyrkanden, vari den
aktuella sponsringsfrågan tas upp, anfört att
regeringen ännu inte är klar med den beredning som
har föranletts av riksdagens tidigare
tillkännagivande. Resultatet av beredningen bör
enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet har
därför avstyrkt motionsyrkandena och riksdagen har
fattat beslut i enlighet med utskottets förslag
(rskr. 2001/02:202, bet. 2001/02:SkU21, 7 motioner
av (m), (kd), (fp) och (mp), beslut i kammaren den
10 april 2002).
Motionen
I motion K22 (delvis) av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkas att riksdagen med ett tillkännagivande riktar
kritik mot regeringen för att den underlåtit att
efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal
ärenden och för att den inte på sätt som begärts
uppfyllt riksdagens mål. Regeringens vägran att
lämna förslag på en total avveckling av
reklamskatten nämns som ett av flera exempel.
Utskottets ställningstagande
Ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning
Vad först gäller frågan om ökade levnadskostnader
vid dubbel bosättning vill utskottet betona att
riksdagens begäran på våren år 2000 gällde en
begränsad fråga inom området för ökade
levnadskostnader, nämligen en kompletterande
utredning till betänkandet SOU 1999:94 Förmåner och
ökade levnadskostnader för att belysa effekterna för
rörligheten på arbetsmarknaden och boende och
arbetande i glesbygd vid ett slopande av
tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader
vid dubbel bosättning. Utskottet har i sina
yttranden till konstitutionsutskottet rörande
regeringens motsvarande redogörelser de senaste åren
påpekat att beredningen har dragit ut alldeles för
långt på tiden och förutsatt att regeringen skyndar
på och redovisar resultat. På förekommen anledning
utgick utskottet förra året från att en redovisning
till riksdagen skulle lämnas i anslutning till
budgetpropositionen för 2004 och lät sig därmed
nöja, dock att det poängterades att det inte fick
bli något ytterligare dröjsmål. Någon redovisning
har emellertid inte lämnats utan regeringen planerar
i stället att ytterligare utreda hela regelverket
för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning.
Eftersom inget nytt av någon relevans för saken
har inträffat sedan riksdagen gjorde sitt
tillkännagivande för över fyra år sedan borde,
enligt utskottets mening, en sådan utredning ha
kunnat tillsättas långt tidigare. Med hänsyn till
att tillsättandet av en utredare enligt vad
utskottet har erfarit nu är nära förestående och då
utredningsarbetet kan beräknas komma i gång inom
kort är utskottet dock berett att även denna gång
låta saken bero utan vidare åtgärd av riksdagen.
Avskaffande av reklamskatten
Riksdagens tillkännagivande under våren 2002 om ett
totalt avskaffande av reklamskatten tillkom på
förslag av skatteutskottet och innebar att frågan om
en sådan avveckling borde prioriteras i kommande
budgetberedning, dock att detta borde ske med
beaktande av de budgetpolitiska målen. Regeringen
har i budgetpropositionerna för såväl 2003 som 2004
redovisat sina överväganden som inneburit att frågan
om en avveckling av resterande del av reklamskatten
prioriterats men att det med beaktande av de
budgetpolitiska målen inte funnits förutsättningar
för en finansiering av en sådan åtgärd. Denna
uppfattning har vunnit stöd i riksdagens
budgetbeslut för respektive år, samtidigt som
riksdagen bägge åren avvisat en rad motioner med
yrkanden om en omedelbar avveckling av
reklamskatten. Det kan således inte hävdas att
regeringen inte skulle ha efterkommit riksdagens
begäran att pröva frågan, och någon kritik från
konstitutionell synpunkt kan enligt utskottets
uppfattning inte riktas mot regeringen för dess
hantering av frågan. Utskottet avstyrker således
motion K22 i denna del.
Övrigt
Övriga ärenden i regeringens redogörelse som berör
skatteutskottet föranleder ingen kommentar av
utskottet. Såvitt det ankommer på skatteutskottet
kan konstitutionsutskottet föreslå att riksdagen
lägger redogörelsen till handlingarna.
Stockholm den 27 april 2004
På skatteutskottets vägnar
Arne Kjörnsberg
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Arne Kjörnsberg
(s), Anna Grönlund Krantz (fp),
Lennart Hedquist (m), Per Erik
Granström (s), Ulla Wester (s),
Ulf Sjösten (m), Lennart
Axelsson (s), Gunnar Andrén
(fp), Roger Tiefensee (c),
Inger Nordlander (s), Stefan
Hagfeldt (m), Catharina
Bråkenhielm (s), Barbro
Feltzing (mp), Fredrik Olovsson
(s), Lars Gustafsson (kd), Per
Rosengren (v) och Britta
Rådström (s).
Avvikande meningar
1. Yrkesfiskares konkurrenssituation
i förhållande till andra länder - kd
av Lars Gustafsson (kd).
Tillkännagivandet om att regeringen borde göra något
åt de svenska yrkesfiskarnas sämre
konkurrenssituation jämfört med deras motsvarigheter
i t.ex. Norge och Danmark tillkom redan 1996, dvs.
för över sju år sedan. Att regeringen låtit så lång
tid förrinna utan att den vidtagit någon konkret
åtgärd för att underlätta situationen för den
berörda gruppen finner jag anmärkningsvärt. Det kan
inte anses tillfredsställande att tre efter varandra
följande socialdemokratiska regeringar inte
åstadkommit mer. Att man endast tillfört
kompletterande uppgifter efter förfrågan från
kommissionen kan inte anses som tillfredsställande.
Riksdagen har uttalat att frågan är prioriterad, men
regeringens handlande vittnar inte om att man aktivt
drivit frågan. Om det är i EU-kommissionen som
frågan har hakat upp sig hade regeringen bort ta
något initiativ för att påskynda handläggningen. Som
läget nu är bör regeringen vidta alla åtgärder för
att snabbt kunna redovisa ett resultat som
tillgodoser riksdagens önskemål enligt
tillkännagivandet. Jag anser att riksdagen bör rikta
ett tillkännagivande härom till regeringen.
2. Tvåårsgränsen vid ökade
levnadskostnader vid dubbel
bosättning - v, c
av Per Rosengren (v) och Roger Tiefensee (c).
Som framgår av den tidigare redovisningen gjordes
det aktuella tillkännagivandet i mars 2000, dvs. för
över fyra år sedan. Regeringens dröjsmål med att
efterkomma tillkännagivandet har föranlett
skatteutskottet att i allt skarpare ordalag påpeka
att ärendet dragit ut för långt på tiden och att
regeringen borde skynda på beredningen och redovisa
resultat. Förra året lät sig utskottet dock nöja med
ett besked om att beredningen var inriktad på att
överlämna en redovisning till riksdagen i anslutning
till budgetpropositionen för 2004 men förutsatte att
det inte skulle bli något ytterligare dröjsmål.
Någon redovisning har emellertid inte lämnats utan
regeringen planerar i stället att ytterligare utreda
hela regelverket vid dubbel bosättning.
Eftersom inget nytt av någon relevans för
sakfrågan har inträffat sedan riksdagen gjorde sitt
tillkännagivande för över fyra år sedan borde,
enligt vår mening, en sådan utredning ha kunnat
tillsättas för länge sedan. Regeringen har försummat
att göra de nödvändiga bedömningarna av
utredningsbehovet under alldeles för lång tid. Nu
uppges det av Regeringskansliet att tillsättandet av
en utredare är nära förestående, men något
regeringsbeslut är ännu inte fattat. Man vet alltså
i dag inte när en utredare kan vara tillsatt eller
när vederbörande kan börja arbeta med sina frågor.
Vi anser därför att det är befogat med ett
tillkännagivande i vilket regeringen kritiseras för
sin utdragna handläggning.
3. Avskaffande av reklamskatten - m,
fp, kd, c
av Lennart Hedquist (m), Anna Grönlund Krantz (fp),
Ulf Sjösten (m), Gunnar Andrén (fp), Roger Tiefensee
(c), Stefan Hagfeldt (m) och Lars Gustafsson (kd).
Tillkännagivandet av riksdagen om en prioritering av
en total avveckling av reklamskatten tillkom 2002
och skall ses mot bakgrund av att skatteutskottet
under flera år hade kritiserat reklamskatten för
dess tekniska och konkurrensmässiga brister.
Utskottet hade dessutom vid flera tillfällen uttalat
att skatten borde avvecklas men samtidigt medgett
att det av statsfinansiella skäl varit nödvändigt
att dröja med en sådan åtgärd. När utskottet sedan
skärpte uttalandet genom att föreslå ett formellt
tillkännagivande, som också antogs av riksdagen,
måste det rimligtvis ha betytt att man förväntade
sig att regeringen redan i nästa budgetproposition
skulle vidta den åtgärd som påkallades, inte att
allt skulle förbli vid det gamla. Att de
budgetpolitiska målen även i fortsättningen skulle
beaktas måste ses som en självklarhet - alla former
av skattesänkningar kräver givetvis en från
budgetsynpunkt hållbar finansiering - och inte att
frågan om ett totalt avskaffande av reklamskatten
liksom tidigare skulle ges lägre prioritering än
alla möjliga andra åtgärder som regeringen hellre
ville genomföra. Att prioritera en sak betyder med
normal texttolkning att tillmäta saken en högre
angelägenhetsgrad än allt annat, medan regeringen
tycks anse att det räcker att pröva frågan på samma
sätt och på samma kriterier som tidigare.
Regeringens flagranta negligerande av riksdagens
tillkännagivande och skatteutskottets påpekanden
under flera år före tillkännagivandet är ägnat att
skada riksdagens anseende och minska värdet av
framtida tillkännagivanden.
När regeringen bestämde sig för att inte föreslå
något avskaffande av reklamskatten borde regeringen
ha lämnat en betydligt mer uttömmande redovisning
för sina skäl än den gjort. Det räcker inte att bara
hänvisa till bristande finansiering, utan regeringen
hade bort redovisa exakt vilka åtaganden den ansåg
hade högre prioritet än ett avskaffande av
reklamskatten och varför. I ljuset av de två senaste
årens budgetbehandlingar ställer man sig onekligen
frågan om Socialdemokraterna över huvud taget haft
någon tanke på att avskaffa reklamskatten. Man inges
lätt misstanken att Socialdemokraterna redan från
början avsåg att finna ett sätt att undvika att
följa utskottets och riksdagens intentioner, som
helt klart var att reklamskatten skulle avskaffas
snarast. I så fall hade det varit bättre och rakare
att reservera sig mot tillkännagivandet och förklara
att man ansåg att en avveckling inte borde
prioriteras.
Vi är också besvikna över Vänsterpartiets -
regeringens samarbetsparti - lama hållning i
reklamskattefrågan under behandlingen i riksdagen av
budgetarna för 2003 och 2004. Tillkännagivandet från
2002 tillkom bl.a. efter en partimotion av
Vänsterpartiet om reklamskattens avskaffande, och
man får därför anta att frågan om en total
avveckling av reklamskatten tidigare varit en viktig
partiangelägenhet för Vänsterpartiet. Vid det
förhållandet borde Vänsterpartiet ha agerat
kraftfullare för att få till stånd en avveckling,
när regeringens ovilja att efterkomma riksdagens
tillkännagivande blivit manifest. Uppenbarligen
dröjde det inom det partiet inte länge innan den
tidigare beslutsamhetens friska hy gått i
eftertankens kranka blekhet över.
Regeringen förtjänar kritik för sitt agerande i
reklamskattefrågan och vi föreslår att
konstitutionsutskottet hemställer att riksdagen
riktar ett tillkännagivande av denna innebörd till
regeringen. Det innebär att vi tillstyrker motion
KU22 i denna del.
4. Övrigt - m, fp
av Lennart Hedquist (m), Anna Grönlund Krantz (fp),
Ulf Sjösten (m), Gunnar Andrén (fp) och Stefan
Hagfeldt (m).
I skrivelsen redogör regeringen för de beslut som
regeringen fattat med anledning av de riksdagsbeslut
som meddelats i riksdagens skrivelser till
regeringen. Av skrivelsen framgår att regeringen
under den senaste mandatperioden underlåtit att
efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal
ärenden. Det uteblivna förslaget om ett avskaffande
av reklamskatten är bara ett exempel. Det kan inte
accepteras att regeringen försummar att bereda genom
ett tillkännagivande begärd lagstiftning som är
relativt lätt att genomföra eller att tillsätta en
utredning. Det är viktigt att regeringen uppfyller
de mål riksdagen sätter upp och som det finns en
politisk majoritet för så att inte allmänhetens
tilltro till det politiska systemet urholkas.
Riksdagen skall inte ständigt behöva påpeka
regeringens dröjsmål i olika ärenden. Sammantaget
riskerar regeringens agerande att leda till att
allmänhetens förtroende för de politiska
institutionerna minskar. Vi anser att riksdagen bör
ge regeringen till känna våra nu redovisade
synpunkter i vad gäller regeringens bristande
uppfyllande av riksdagens tillkännagivanden och
beslut.
Särskilt yttrande - mp
Avskaffande av reklamskatten
Barbro Feltzing (mp) anför:
Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande våren
2002 om en prioritering av frågan om ett avskaffande
av reklamskatten med beaktande av de budgetpolitiska
målen, anser jag att man av regeringen hade kunnat
kräva en betydligt fylligare och mer uttömmande
redovisning av de skäl som förelegat för att inte
lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. En
sådan redovisning hade haft en naturlig plats i de
två budgetpropositioner som lämnats sedan dess.
Bilaga 5
Protokollsutdrag från justitieutskottet
Bilaga 6
Lagutskottets yttrande 2003/04:LU2y
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 beslutat
anmoda övriga utskott att senast den 29 april 2004
yttra sig över regeringens skrivelse 2003/04:75
Redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen. Två motioner har väckts
med anledning av skrivelsen, varav en, motion K22 av
Gunnar Hökmark m.fl. (m), har överlämnats till
lagutskottet för yttrande.
Konstitutionsutskottets anmodan och den överlämnade
motionen föranleder följande yttrande från
lagutskottet.
Utskottet
Regeringens skrivelse
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av de
åtgärder som regeringen vidtagit med anledning av de
riksdagsbeslut som meddelats i riksdagens skrivelser
till regeringen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen
sådana åtgärder som vidtagits under tiden den 1
januari-den 31 december 2003. För att underlätta för
utskotten att vid sitt utvärderings- och
uppföljningsarbete få en så aktuell bild som möjligt
har redovisningen även fått omfatta vissa
regeringsbeslut från tiden efter den egentliga
redovisningsperiodens utgång. Detta förfarande har
använts om riksdagsskrivelserna därigenom har kunnat
rapporteras som slutbehandlade. Regeringen lämnar i
skrivelsen vidare vissa uppgifter om antalet
gällande författningar samt arbetet med
regelförbättring, språkvård och det offentliga
rättsinformationssystemet.
I 2003 års skrivelse (skr. 2002/03:75) redovisades
för lagutskottets del sammanlagt 43 skrivelser,
varav 23 som slutbehandlade. Av de riksdagsbeslut
som redovisas i årets skrivelse faller sammanlagt 35
skrivelser under lagutskottets beredningsområde,
varav 20 ärenden anges som slutbehandlade.
Motionen
I motion K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att
regeringen under den senaste mandatperioden har
underlåtit att efterkomma riksdagens beslut i ett
stort antal ärenden. Motionärerna redovisar en
handfull tillkännagivanden från riksdagen till
regeringen som, enligt motionärernas mening, för
länge sedan bort ha föranlett lagförslag eller andra
åtgärder från regeringens sida. Bland de i motionen
redovisade tillkännagivandena finns ett som
initierades av lagutskottet våren 1998 och som
gäller en ändring av fastighetsmäklarlagen
(1995:400) rörande gränsdragningen mellan
fastighetsförmedling och annan mäklarverksamhet
(bet. 1997/98:LU15, rskr. 158). Enligt motionärerna
är det viktigt att regeringen uppfyller de mål som
riksdagen ställer upp och som det finns en politisk
majoritet för. I annat fall kan allmänhetens tilltro
till det politiska systemet urholkas. I motionen
begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som
anförs om regeringens uppfyllande av riksdagens mål.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla att de årliga
återrapporteringar som regeringen sedan år 1961 gör
till riksdagen i förevarande skrivelser är ett
viktigt instrument för att utskotten inom respektive
beredningsområde skall kunna följa upp hur
riksdagens tidigare beslut har genomförts av
regeringen. Det är därför angeläget att regeringens
skrivelser utformas på ett lättillgängligt och
överskådligt sätt, samtidigt som redovisningen
korrekt avspeglar riksdagens beslut och de av
regeringen vidtagna åtgärderna.
När det gäller den närmare utformningen av
redogörelserna vill lagutskottet, i likhet med vad
utskottet gjorde hösten 1999 och hösten 2000 i sina
yttranden till konstitutionsutskottet över 1998
respektive 1999 års skrivelser (yttr. 199/20:LUy1
och 2000/01:LU2y), ånyo aktualisera frågan om man
från regeringens sida i framtiden inte kunde göra
ifrågavarande skrivelser än mer överblickbara för
riksdagen genom att redogörelserna ställdes upp
utskottsvis i stället för som hittills
departementsvis. Som utskottet anfört tidigare
skulle utskotten med en sådan uppställning nämligen
inte behöva gå omvägen via det utskottsindelade
registret för att finna de för varje utskott
aktuella skrivelserna. En sådan ordning skulle
dessutom göra skrivelserna mer lättillgängliga för
utskottens ledamöter och därutöver ytterligare
användbara i utskottens uppföljningsarbete. Med
nuvarande teknik torde en sådan redovisningsmetod
inte vara något oöverstigligt problem. Enligt
lagutskottets mening bör konstitutionsutskottet
närmare överväga att förorda en sådan nyordning.
I förevarande ärende har lagutskottet på samma
sätt som tidigare år granskat de i skrivelsen
upptagna riksdagsbesluten som rör lagutskottets
beredningsområde. Granskningen har avsett dels
redovisningen i formell mening, dels de åtgärder som
regeringen vidtagit och avser att vidta med
anledning av skrivelserna. Utskottet har därvid
konstaterat att riksdagens skrivelse 2002/03:222 i
sin helhet har redovisats som slutbehandlad, trots
att riksdagsbeslutet i fråga om avskaffande av
förbudet mot återvinning av betalning av skatter och
avgifter (moment 5) ännu inte har verkställts (se
skr. 2003/04:75 s. 35). Under hand har lagutskottets
kansli från Justitiedepartementet inhämtat att
momentet av misstag lagts ad acta i samband med att
den i ärendet beslutade lagstiftningen promulgerats
och att det kommer att föras upp bland de icke
slutbehandlade skrivelserna. Utskottet utgår från
att så sker utan dröjsmål.
Vad därefter gäller frågan om företagsförmedling
och fastighetsmäklarlagen som tas upp i motion K22
vill utskottet upplysa följande. Hösten 1996 tog
Fastighetsmäklarnämnden ställning till ett
gränsdragningsproblem mellan fastighetsförmedling
och annan mäklarverksamhet. Nämnden intog därvid
ståndpunkten att en förmedling av juridiska personer
som är ägare av fastighet eller förmedling av
andelar i sådana personer inte är att betrakta som
fastighetsförmedling. Yrkesmässig förmedling av
andra rörelser där fastighet ingår bland
tillgångarna var däremot, enligt nämnden, att
betrakta som fastighetsförmedling.
Våren 1998 behandlade utskottet en motion i vilken
Fastighetsmäklarnämndens ståndpunkt kritiserades
(bet. 1997/98:LU15). Utskottet delade därvid
motionärernas uppfattning att det inte är rimligt
att den som står i begrepp att överlåta ett företag,
där en fastighet ingår i överlåtelsen och som vill
ha hjälp med förmedlingen, i vissa fall skall vara
tvingad att utöver en företagsmäklare även anlita en
fastighetsmäklare för förmedlingsuppdraget. Till
detta kom att det in i det sista kan vara en öppen
fråga huruvida ett företag kommer att överlåtas
genom att ett bolag byter ägare eller att
överlåtelsen sker genom en försäljning av bolagets
inkråm. I det senare fallet krävs medverkan av en
fastighetsmäklare, men inte i det förra.
Förutsättningarna vid förmedlingen av en
företagsöverlåtelse som inkluderar en fastighet
avviker, framhöll utskottet vidare, i så många
väsentliga hänseenden från förmedlingen av en
renodlad fastighetsöverlåtelse att det saknas skäl
att upprätthålla en lagregel som i vissa fall
innebär krav på en fastighetsmäklares medverkan vid
en företagsöverlåtelse. Regeringen borde därför,
enligt lagutskottets mening, i lämpligt sammanhang
återkomma till riksdagen med förslag till ändring i
fastighetsmäklarlagen i enlighet med det sagda. Vad
utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna (rskr. 1997/98:158).
Frågan har därefter vid ett flertal tillfällen
behandlats av utskottet med anledning av
motionsyrkanden, senast i februari 2004 i
betänkandet 2003/04: LU15. Utskottet konstaterade
därvid - efter en ingående redogörelse för vad som
förevarit i frågan - att det gått sex år sedan
riksdagens tillkännagivande utan att regeringen ens
påbörjat något arbete i syfte att få till stånd de
av riksdagen begärda lagändringarna. Enligt
utskottets mening var en sådan tidsutdräkt
oacceptabel. Mot bakgrund av att justitieministern i
en interpellationsdebatt den 20 januari 2004 uppgett
att arbetet inom Regeringskansliet är inriktat på
att en allmän översyn av fastighetsmäklarlagen skall
kunna beslutas under år 2004 var det dock, enligt
utskottets uppfattning, knappast meningsfullt med
ett nytt tillkännagivande i ämnet. Då aktuella
motionsyrkanden avstyrktes därför. Riksdagen följde
utskottet.
Enligt vad utskottet nu erfarit har man inom
Regeringskansliet nyligen påbörjat arbete med att ta
fram direktiv till en utredning om en översyn av
fastighetsmäklarlagen. Bland annat har
Justitiedepartementet den 13 april 2004 kallat till
en hearing som skall äga rum den 14 maj 2004. Till
hearingen har inbjudits företrädare för bl.a.
domstolar, myndigheter och intresseorganisationer på
området. Syftet med hearingen är att få kunskap om
vilka frågor som bör uppmärksammas i direktiven till
den utredning som skall tillsättas. Av en till
kallelsen bifogad promemoria framgår att frågan om
företagsöverlåtelse där en fastighet ingår i
överlåtelsen kommer att aktualiseras vid hearingen.
Med anledning av vad som anförts i motion K22 vill
lagutskottet erinra om att konstitutionsutskottet
vid flera tidigare tillfällen uttalat att
utgångspunkten måste vara att det önskemål som ett
tillkännagivande avser bör tillgodoses, men att om
det skulle visa sig föreligga omständigheter som
hindrar ett genomförande eller om regeringen gör en
annan bedömning än riksdagen, regeringen måste kunna
underlåta att vidta de åtgärder tillkännagivandet
avser, under förutsättning att regeringens bedömning
i detta avseende redovisas för riksdagen (se bl.a.
bet. 1994/95:KU30, bet. 1995/96:KU30 och bet.
1998/99:KU10).
I fråga om mer än ett år gamla riksdagsskrivelser
som inte slutbehandlats har konstitutionsutskottet
uttalat att orsakerna till att regeringen inte
vidtagit någon åtgärd bör redovisas för riksdagen
med uppgift om när åtgärderna beräknas vidtas och
att en sådan redovisning fyller ett angeläget behov
i utskottens uppföljnings- och utvärderingsarbete
(se bl.a. bet. 1998/99:KU10 och 1999/2000:KU10).
Den kritik som lagutskottet uttalade för drygt två
månader sedan rörande tidsutdräkten i fråga om det
av riksdagen år 1998 begärda förslaget om ändringar
i fastighetsmäklarlagen kvarstår, och regeringen
kan, enligt lagutskottets mening, inte helt anses ha
uppfyllt vad konstitutionsutskottet tidigare
uttalat. Med hänsyn till vad som nu har framkommit
om påbörjat direktivarbete saknas emellertid, enligt
lagutskottets mening, skäl för riksdagen att i
förevarande sammanhang vidta någon ytterligare
åtgärd vad gäller regeringens handläggning av
skrivelse 1997/98:158 med anledning av vad som nu
anförts i motion K22.
I likhet med vad lagutskottet anförde hösten 2001
i sitt yttrande till konstitutionsutskottet över
2001 års skrivelse (yttr. 2001/02:LU1y) vill
utskottet därutöver med anledning av vad som anförts
i motion K22 för sin del ånyo framhålla att det kan
finnas olika omständigheter som föranleder att
regeringen gör bedömningen att det inte är lämpligt,
möjligt eller meningsfullt att vidta ytterligare
åtgärder i enlighet med ett riksdagsbeslut. Ett
sådant skäl kan vara att saken kommit i ett helt
annat läge än vad som var fallet vid tiden för
riksdagens beslut, exempelvis genom utvecklingen
inom EU eller till följd av internationella
åtaganden. Det kan också föreligga omständigheter
som gör att regeringen finner att åtgärder med
anledning av ett riksdagsbeslut måste anstå under en
längre tid. Ett sådant skäl kan - såsom i det ovan
redovisade ärendet rörande fastighetsmäklarlagen -
vara att frågan lämpligen bör hanteras inom ramen
för ett större lagstiftningsprojekt som, enligt
regeringens bedömning, bör komma till stånd först
när en viss lagstiftning har varit i kraft en längre
tid. I sådana och liknande situationer kan, enligt
lagutskottets mening, en lämplig ordning vara att
regeringen inom rimlig tid återkommer till riksdagen
också i annat lämpligt sammanhang än i den årliga
skrivelsen och därvid redovisar skälen för sina
ställningstaganden. På så sätt skulle riksdagen via
det berörda utskottet få tillfälle att pröva om
tillkännagivandet fortfarande är relevant eller om
regeringens redovisning bör leda till ett förnyat
eller uppdaterat tillkännagivande.
I övrigt föranleder regeringens redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen och motion K22 inga kommentarer från
utskottets sida.
Stockholm den 27 april 2004
På lagutskottets vägnar
Inger René
Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Inger René (m),
Marianne Carlström (s), Raimo
Pärssinen (s), Jan Ertsborn
(fp), Hillevi Larsson (s),
Yvonne Andersson (kd), Tasso
Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg (m),
Rezene Tesfazion (s), Martin
Andreasson (fp), Viviann Gerdin
(c), Anneli Särnblad Stoors
(s), Henrik von Sydow (m),
Niclas Lindberg (s), Johan
Löfstrand (s) och Peter Jonsson
(s).
Avvikande mening
Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson
(kd), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c) och Henrik von Sydow (m) anför:
Enligt vår mening förtjänar regeringens handläggning
av riksdagens skrivelse 1997/98:122 om
företagsförmedling och fastighetsmäklarlagen stark
kritik. Sålunda kan konstateras att det nu har
förflutit mer än sex år sedan riksdagens
tillkännagivande med en begäran om en ändring i
fastighetsmäklarlagen. Trots detta har något
lagstiftningsarbete ännu inte inletts. Även om det
sent omsider har inletts arbete med att utarbeta
direktiv till en utredning är dock regeringens
handläggning av riksdagsskrivelsen så pass
anmärkningsvärd att det finns anledning för
konstitutionsutskottet att påpeka vad som ovan
anförts.
I övrigt ansluter vi oss till majoritetens
ställningstagande.
Bilaga 7
Protokollsutdrag från utrikesutskottet
Bilaga 8
Protokollsutdrag från försvarsutskottet
Bilaga 9
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2003/04:SfU4y
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 anmodat
övriga utskott att yttra sig över regeringens
skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen.
En motion som har väckts med anledning av
skrivelsen, K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m), berör
delvis utskottets beredningsområde, nämligen ärendet
om ny instans- och processordning i
utlänningsärenden.
Socialförsäkringsutskottet avger följande yttrande.
Redogörelsen avser åtgärder vidtagna den 1
januari-den 31 december 2003, men även vissa
regeringsbeslut därefter omfattas. I skrivelsen
redovisas behandlingen av 18 riksdagsskrivelser i
ärenden som grundar sig på betänkanden från
socialförsäkringsutskottet. Sju av dessa redovisas
som inte slutbehandlade medan övriga anges som
slutbehandlade under perioden.
Redogörelsen föranleder följande kommentarer
beträffande tre av de icke slutbehandlade ärendena.
Bet. 2001/02:SfU2, rskr. 70, mom. 12 om
instans- och processordning i utlänningsärenden
Riksdagens tillkännagivande
Riksdagens beslut innebär ett tillkännagivande om
att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till en ny instans- och
processordning i utlänningsärenden.
Bakgrund
Frågan om en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden har utretts av en parlamentarisk
kommitté (NIPU) som slutredovisade sitt arbete i
februari 1999 i betänkandet Ökad rättssäkerhet i
asylärenden (SOU 1999:16). Samtliga företrädare för
de sju riksdagspartierna i utredningen var därvid
överens om att överprövningen i utlänningsärendena
borde föras över till de allmänna
förvaltningsdomstolarna. På grund av en del av
remissvaren som avgavs med anledning av utredningens
slutbetänkande tillsattes en arbetsgrupp inom
Regeringskansliet för att dels se över kostnaderna
för den föreslagna instansordningen, dels utreda ett
specialdomstolsalternativ. Arbetsgruppen redogjorde
för sitt arbete i departementspromemorian En
specialdomstol för utlänningsärenden (Ds 2000:45).
Båda förslagen har remissbehandlats.
I samband med budgetbehandlingen hösten 2001 (bet.
2001/02:SfU2) angav utskottet bl.a. att
handläggningen av asylärenden under en lång föjd av
år kritiserats från rättssäkerhetssynpunkt, inte
bara för att handläggningstiderna varit långa, utan
även för att insynen i processen från såväl parter
som allmänhet varit dålig. Utskottet ansåg det
mycket angeläget att förbättringar i asylprocessen
snarast genomfördes. Utskottet ansåg att införandet
av en tvåpartsprocess med ökad möjlighet till
muntlig förhandling är av väsentlig betydelse för
tilltron till asylprövningssystemet. En sådan
förändring leder också till ökad rättssäkerhet.
Utskottet ansåg vidare att den parlamentariska
utredningens förslag, om att beslut i
utlänningsärenden skall kunna överprövas i de
allmänna förvaltningsdomstolarna, utan tvekan ger
ett förfarande präglat av en hög grad av
rättssäkerhet. Eventuella andra lösningar skulle
enligt utskottets mening kunna medföra svårigheter
att nå en bred parlamentarisk enighet kring dessa
för samhället såväl som för den enskilde angelägna
frågor. Utskottet uttryckte förståelse för att
reformens omfattning och komplicerade
frågeställningar krävt noggranna analyser. Mot
bakgrund av det anförda ansåg emellertid utskottet
att det var mycket angeläget att beslut snarast
fattades om instansordningen. Utskottet utgick från
att det omfattande beredningsarbete som hade
genomförts möjliggjorde att en proposition kunde
föreläggas riksdagen under våren, för riksdagsbeslut
före sommaren 2002. Utskottet föreslog ett
tillkännagivande om att regeringen snarast borde
återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny
instans- och processordning i utlänningsärenden,
vilket också blev riksdagens beslut.
Utskottet fick härefter, under våren 2002, vid ett
par tillfällen muntlig information i frågan av
ansvarigt statsråd, Jan O Karlsson. Enligt
statsrådet pågick ett aktivt beredningsarbete i
enlighet med den inriktning av reformen som
utskottet angivit. Någon ytterligare utredning i
ärendet var det således inte fråga om. Ett
regeringsbeslut om lagrådsremiss skulle fattas före
sommaruppehållet och en proposition föreläggas
riksdagen under hösten. Statsrådet påpekade att
reformen innebär helt nya regler för
processordningen samt en helt ny ordning för
säkerhetsfrågor och verkställighet. Såväl
processrättsliga som andra frågor behöver därför
beredas. Det handlar också om resurser och kompetens
vid Migrationsverket och domstolarna. Detta blir en
av de största reformerna för rättsväsendet. De
årliga merkostnaderna bedömdes uppgå till ca 500
miljoner kronor, vartill kommer
omställningskostnader för såväl den nuvarande som
den nya organisationen. Omställningen försvåras av
att reformen skall genomföras i ett läge då antalet
asylsökande kraftigt ökar, och det är viktigt att
den nya organisationen inte vid övergången måste
överta alltför många oavgjorda ärenden från
Utlänningsnämnden.
Regeringen beslutade den 6 juni 2002 om en
lagrådsremiss om ny instans- och processordning i
utlännings- och medborgarskapsärenden.
Lagrådet har i yttrande den 9 oktober 2002
avstyrkt regeringens förslag. Lagrådet angav bl.a.
att en grundläggande förutsättning för att
regleringen skall ge godtagbara
rättssäkerhetsgarantier är att de materiella
reglerna är utformade så att tillämpningen kan bli
enhetlig och förutsebar. Det måste också beaktas hur
nyordningen återverkar på handläggningstiderna. Ett
särskilt problem var att överklagandefrekvensen i
avlägsnandeärenden är ytterligt hög.
Statsrådet Jan O Karlsson informerade utskottet om
Lagrådets yttrande under hösten 2002 och hade
härefter enskilda överläggningar med alla partier om
den fortsatta hanteringen.
Den 6 mars 2003 beslutade regeringen att tillsätta
en parlamentarisk kommitté med uppgift att - med
utgångspunkt i lagrådsremiss och Lagrådets yttrande
- göra en genomgång av utlänningslagens materiella
bestämmelser och anpassa dessa till en övergång från
handläggning hos förvaltningsmyndigheter och
regeringen till ett system där överprövning sker i
domstol. Uppdraget skulle redovisas senast den 15
december 2003. Kommittén har därefter, på egen
begäran, genom tilläggsdirektiv som regeringen
beslutade den 4 december 2003, fått utredningstiden
förlängd och skall redovisa sitt uppdrag senast den
1 juni 2004.
Skrivelsen
I skrivelsen anges att regeringens avsikt är att
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till
hur en reform skulle kunna utformas när den
parlamentariska kommittén presenterat sitt förslag
och detta förslag har remissbehandlats i sedvanlig
ordning.
Utskottet
Utskottet har även under innevarande riksmöte fått
information om beredningsarbetet med den nya
instans- och processordningen, dels har tjänstemän
från Utrikesdepartementet, Finansdepartementet,
Justitiedepartementet och Domstolsverket den 11
november 2003 redovisat kostnadsberäkningar för en
ny instans- och processordning, dels har
statssekreteraren Charlotte Svensson,
Utrikesdepartementet, den 16 mars 2004 informerat om
kostnadsberäkningar och beredningsarbetet i övrigt
med den nya instans- och processordningen. Det bör
påpekas att informationen under riksmötet lämnades
på begäran av utskottet. Den information som
begärdes under våren var föranledd av utskottets
behandling av proposition 2003/04:59 Prövning av
verkställighetshinder i utlänningsärenden och
motioner som väckts med anledning av propositionen
och vilka tar upp frågan om tidpunkten för den nya
instans- och processordningen. Utskottet beräknas
fatta beslut om propositionen och motionerna den 27
maj (bet. 2003/04:SfU10) och debatten är planerad
till den 16 juni 2004. Utskottet skall den 6 maj
2004 ånyo få information av statssekreteraren om
beredningsarbetet.
Utskottet nödgas samtidigt konstatera att
regeringens beredning av den nya instans- och
processordningen i utlänningsärenden som riksdagen
begärt tar orimligt lång tid. Redan vid tidpunkten
för utskottets enhälliga begäran hade ett omfattande
beredningsarbete genomförts. När det gäller de
materiella delar av utlänningslagen som nu bereds av
Utlänningslagskommittén finns i mycket en samsyn med
regeringens problembeskrivningar. Åtskilliga moment
i beredningsarbetet har dock dragit ut på tiden och
sammantaget medfört en mycket lång tidsutdräkt. Även
om det är regeringen som avgör i vilken form det
praktiska beredningsarbetet skall genomföras, måste
utskottet ändå konstatera att det då ansvariga
statsrådet vid överläggningar med de övriga
riksdagspartierna i december 2002 utfäste att en
organisationskommitté skulle tillsättas samtidigt
med Utlänningslagskommittén. Syftet var att de båda
processerna, dvs. det materiella innehållet och
själva genomförandet, skulle vara klara till den 1
januari 2005, den tidpunkt som man kommit överens om
skulle gälla för genomförandet av reformen. Vid
flera tillfällen, även i riksdagens kammare (bl.a.
vid frågestunden den 5 februari 2004) har numera
ansvarigt statsråd uppgivit att någon
organisationskommitté ännu inte tillsatts. Detta är
ytterligare ett tecken på att beredningsarbetet inte
bedrivs med den skyndsamhet som är motiverad.
Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör
göra ett påpekande om detta.
Bet. 2001/02:SfU15, rskr. 287, mom. 7 och bet.
2003/04:SfU2, rskr. 86, mom. 12, båda om
ensamkommande barn.
Riksdagens tillkännagivanden
I ärendet från 2001/02 innebär riksdagens
tillkännagivande att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen vad gäller
ansvarsfördelningen för ensamkommande barn
beträffande asylfrågan, boendet och hälsan.
I ärendet från 2003/04 innebär riksdagens
tillkännagivande ett mer preciserat
ställningstagande i dessa frågor, nämligen följande:
Migrationsverket bör endast ansvara för att utreda
de ensamkommande barnens asylskäl. En särskild
företrädare för dessa barn bör inrättas. Denna
företrädare bör utses inom 24 timmar och ges en form
av vårdnadsansvar för barnet.
Socialtjänsten bör ha det entydiga ansvaret för de
ensamkommande barnen redan vid ankomsten och bör ges
möjlighet till särskild kompetensutveckling härför.
Barnen måste få bästa möjliga omhändertagande i form
av boende och särskilt stöd. På ett mycket tidigt
stadium bör socialtjänsten ta ställning till om
barnet bör ges en familjehemsplacering.
Regeringen bör återkomma med förslag enligt det
ovanstående.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag till
ändring i enlighet med Migrationsverkets och
Socialstyrelsens förslag om att Migrationsverket
skall ges möjlighet att sluta avtal med ett antal
kommuner om mottagande av ensamkommande barn.
Bakgrund
I utskottets betänkande 2003/04:SfU2, då utskottet
senast behandlade motioner om ensamkommande barn och
från vilket betänkande det senaste tillkännagivandet
härrör, angavs att det, enligt uppgift i november
2003, fanns ca 450 ensamkommande barn och ungdomar i
mottagningssystemet samt att majoriteten av dessa
var i övre tonåren. Cirka 50 ungdomar som redan hade
fått uppehållstillstånd hade verket haft svårt att
placera i kommunerna. Migrationsverket ansåg inte
att det fanns några egentliga oklarheter när det
gällde lagregleringen av ansvarsfrågan. Praktiska
problem kvarstod dock. Beträffande ensamkommande
barn hade personaltätheten ökat och barngrupperna
minskat på Migrationsverkets barn- och
ungdomsenheter. Särskilda barnhandläggare hade
utbildats och ytterligare utbildningsinsatser pågick
i syfte att utveckla samtalsmetodiken.
Migrationsverket hade utarbetat särskilda riktlinjer
för handläggning av asylärenden avseende barn.
Vidare hade verksamheten organiserats om, i riktning
mot att ha boende och myndighetsutövning så åtskilt
som möjligt inom det nuvarande mottagandets ram.
Från och med den 1 juli 2003 kan Migrationsverket
lämna ersättning till kommuner för sociala
utredningar gällande ensamkommande asylsökande barn
(prop. 2002/03:100, SfU3y, FiU21).
Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare
har i delbetänkandet God man för ensamkommande
flyktingbarn (SOU 2003:51) föreslagit bl.a. en ny
lag om god man för ensamkommande barn. Enligt
förslaget skall den gode mannen kunna träda i såväl
förmyndarens som vårdnadshavarens ställe. Härigenom
säkerställs enligt utredaren att den gode mannen kan
agera och fatta beslut i samtliga frågor som rör ett
ensamkommande barn, exempelvis frågan om barnets
boende. Förslaget har remissbehandlats och bereds
för närvarande i Regeringskansliet.
Regeringen har under hösten 2003 beslutat att
tillsätta ett särskilt råd som skall fungera som ett
forum för samråd och information om barnfrågor inom
asyl- och migrationspolitiken. Ett förbättrat
mottagande av ensamkommande barn kommer att vara en
högt prioriterad fråga för rådet. Barnombudsmannen,
Rädda Barnen, Röda Korset m.fl. ingår i rådet.
Den 20 november 2003 fick utskottet information av
företrädare för regeringen om dels genomförda
åtgärder, dels hur regeringen går vidare i arbetet
med de ensamkommande barnen. Bland annat följande
anfördes. Remissbehandlingen av förslagen om god man
för ensamkommande barn har påskyndats för att en
proposition skall kunna läggas under tidig vår 2004
och lagen träda i kraft den 1 juli 2004. I
Migrationsverkets och Socialstyrelsens rapport från
2002 om ensamkommande barn föreslogs bl.a. att
Migrationsverket skall sluta avtal med ett antal
kommuner om mottagande av dessa barn. En
interdepartemental arbetsgrupp bereder förslagen i
rapporten. Det gäller exempelvis frågan om vad som
händer om Migrationsverket, som i rapporten föreslås
ha kvar huvudansvaret, får svårigheter med att
teckna avtal som täcker behovet av platser. Det kan
också ifrågasättas om en kommun enligt kommunallagen
kan driva en förläggning för barn som inte har
anknytning till kommunen. Arbetsgruppen har därför
utrett alternativa lösningar som även omfattar
ensamkommande barn som söker uppehållstillstånd på
andra grunder, som t.ex. släktskap. Arbetsgruppen
beräknas presentera resultatet i en
departementspromemoria i slutet av 2003 och en
proposition kan efter remissbehandling lämnas under
2004.
Skrivelsen
I skrivelsen hänvisar regeringen till
Migrationsverkets och Socialstyrelsens i juni 2002
redovisade regeringsuppdrag om förslag till
förbättringar i mottagandet av s.k. ensamkommande
barn samt att Migrationsverket i november 2002
redovisat ett tilläggsuppdrag avseende
kostnadsberäkning av förslagen. Härutöver hänvisas
till att den nämnda departementspromemorian avses
beslutas under våren 2004 och att promemorian
därefter skall remissbehandlas.
Utskottet
Utskottet nödgas konstatera att såväl den aviserade
departementspromemorian som propositionen med
förslag om god man för ensamkommande barn är
försenade. Med hänsyn till vikten av att snarast
förbättra situationen för de ensamkommande barnen är
det angeläget att beredningsarbetet påskyndas.
Utskottet förutsätter att det nu sker. Något
påpekande från konstitutionsutskottet är därför inte
nödvändigt.
Stockholm den 4 maj 2004
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Tomas Eneroth
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Per
Westerberg (m), Anita Jönsson (s), Mona Berglund
Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v), Mariann Ytterberg
(s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare (s), Birgitta
Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona
Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Anne-Marie
Ekström (fp).
Avvikande mening
Bet. 2001/02:SfU2, rskr. 70, mom. 12 om
instans- och processordning i utlänningsärenden
av Tomas Eneroth, Ronny Olander, Anita Jönsson,
Mona Berglund Nilsson, Mariann Ytterberg, Lennart
Klockare, Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göte
Wahlström (alla s).
Av yttrandet framgår att utskottet löpande hållits
informerat om beredningsarbetet med den nya instans-
och processordningen. Därvid har redovisats
åtskilliga beredningsåtgärder som vidtagits eller
pågår men också flera komplicerade frågeställningar
som ytterligare behöver belysas. Särskilda
överläggningar har därtill skett mellan ansvarigt
statsråd och företrädare för de olika
riksdagspartierna.
Vi vill framhålla att en ny instans- och
processordning i utlänningsärenden är en angelägen
och nödvändig men också omfattande och komplicerad
reform. Det är viktigt att alla frågor inklusive
hanteringen av ärendebalanser är väl beredda så att
övergången till den nya ordningen fungerar så bra
som möjligt och att reformen även blir långsiktigt
hållbar. Beredningsarbetet har därför tagit lång tid
men det är viktigt att riksdagens begäran om en
reform nu snarast fullföljs.
Med hänsyn till vad som redovisats om det pågående
beredningsarbetet finns det dock inte anledning för
konstitutionsutskottet att göra något påpekande i
ärendet.
Bilaga 10
Protokollsutdrag från socialutskottet
Bilaga 11
Protokollsutdrag från kulturutskottet
Bilaga 12
Protokollsutdrag från utbildningsutskottet
Bilaga 13
Trafikutskottets yttrande 2003/04:TU2y
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 anmodat
övriga utskott att yttra sig över regeringens
skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till regeringen. I skrivelsen
lämnas en redovisning av de beslut som regeringen
fattat med anledning av de riksdagsbeslut som
meddelats i riksdagens skrivelser till regeringen.
Redogörelsen omfattar huvudsakligen regeringsbeslut
under tiden den 1 januari-31 december 2003.
Utskottets överväganden
Bakgrund
I regeringens redogörelse redovisas beslut och
beredningsläge för sammanlagt 20 riksdagsbeslut med
anledning av trafikutskottets betänkanden. Som
framgår av följande sammanställning redovisas sex av
dessa riksdagsskrivelser som slutbehandlade medan
beredning pågår för 14 riksdagsskrivelser.
Tabell 1 RIKSDAGSSKRIVELSER till regeringen med anledning av beslut
från TRAFIKUTSKOTTETS betänkanden
---------------------------------------------------------
|Riksmöte |Antal | | Ej|
| |riksdagsskrivelser|Slutbehandlade|
slutbehandlade |
---------------------------------------------------------
|1994/95 | 1 | - | 1 |
---------------------------------------------------------
|1997/98 | 3 | - | 3 |
---------------------------------------------------------
|1999/2000 | 4 | 1 | 3 |
---------------------------------------------------------
|2000/01 | 2 | - | 2 |
---------------------------------------------------------
|2001/02 | 3 | - | 3 |
---------------------------------------------------------
|2002/03 | 4 | 3 | 1 |
---------------------------------------------------------
|2003/04 | 3 | 2 | 1 |
---------------------------------------------------------
|Summa | 20 | 6 | 14 |
---------------------------------------------------------
Av redogörelsen framgår vidare att riksdagen med anledning av
betänkanden från trafikutskottet har gjort 15
tillkännagivanden till regeringen som meddelats genom beslut
i 11 olika riksdagsskrivelser. Som framgår av följande
sammanställning anges 10 av dessa riksdagsskrivelser med
sammanlagt 14 tillkännagivanden som ej slutbehandlade.
Tabell 2 Riksdagsskrivelser till regeringen som innehåller beslut om
tillkännagivanden från trafikutskottets betänkanden
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|Riksdagsskrivelse|Tillkännagivande |
Beslutsläge |
-------------------------------------------------------
|1994/95:232 |1 Återinförande av det |Ej |
| | statliga |
slutbehandlad |
| | fritidsbåtsregistret | |
-------------------------------------------------------
|1997/98:192 | Medicinska krav för |Ej |
| | taxiförare |
slutbehandlad |
-------------------------------------------------------
|1997/98:266 | Energi- och |Ej |
| | koldioxidskatt |
slutbehandlad |
-------------------------------------------------------
|1999/2000:166 | Inrättande av |Ej |
| | trafikofferjourer |
slutbehandlad |
| | | |
| | Ansvaret för | |
| | lastsäkring | |
-------------------------------------------------------
|1999/2000:189 | Tillsynsmyndighetens |
Slutbehandlad |
| | roll på teleområdet | |
-------------------------------------------------------
|1999/2000:238 | Påföljdssystem för |Ej |
| | utländska fordonsförare |
slutbehandlad |
-------------------------------------------------------
|2000/01:158 | Sjöfartsinspektionens |Ej |
| | tillsyn |
slutbehandlad |
-------------------------------------------------------
|2000/01:249 | Ökad säkerhet för barn |Ej |
| | i trafiken |
slutbehandlad |
| | | |
| | Åtgärder mot | |
| | telefonering under | |
| | bilkörning | |
-------------------------------------------------------
|2001/02:125 | Översyn av |Ej |
| | farledsavgifterna |
slutbehandlad |
-------------------------------------------------------
|2001/02:195 | Åtgärder mot s.k. |Ej |
| | "svarttaxi" |
slutbehandlad |
-------------------------------------------------------
|2002/03:161 | Körkort för deltagare i |Ej |
| | försöksverksamheten med |
slutbehandlad |
| | alkolås m.m. | |
| | | |
| | EU-moped och | |
| | terrängskoter | |
| | | |
| | Kameraövervakning och | |
| | ägaransvar vid | |
| | hastighetsöverträdelse | |
-------------------------------------------------------
Inga motioner har väckts med anledning av regeringens
redogörelse för de riksdagsbeslut som faller inom
trafikutskottets beredningsområde.
Trafikutskottets synpunkter
Utskottet har granskat regeringens redovisning med anledning av
de riksdagsbeslut som fattats inom trafikutskottets
ansvarsområde. Enligt utskottets mening synes skrivelsen på ett
korrekt sätt återspegla trafikutskottets riksdagsbeslut och de
tillkännagivanden som riktats av riksdagen med anledning av
trafikutskottets betänkanden. Skrivelsen ger vidare en i
huvudsak god bild av de åtgärder som regeringen har vidtagit och
beredningsläget för de ärenden som inte är slutbehandlade.
Beredningstakt för tillkännagivanden
Som utskottet framhållit i tidigare yttranden till
konstitutionsutskottet bereds vissa riksdagsskrivelser alltjämt
trots att riksdagen fattade beslut i ärendet för flera år sedan.
Det äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandet om
inrättande av ett fritidsbåtsregister är från riksmötet 1994/95.
Även andra exempel finns på riksdagsskrivelser med
tillkännagivanden där en längre tid förflutit sedan riksdagen
fattade beslut i ärendet.
Utskottet framhåller mot denna bakgrund ånyo vikten av att
regeringen efter ett tillkännagivande av riksdagen utan något
egentligt dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att
regeringen skall kunna efterkomma tillkännagivandet. I de
undantagsfall regeringen, av ett eller annat skäl, avser att
avvakta med vidare beredningsåtgärder bör regeringen för
riksdagen skyndsamt redovisa sitt dröjsmål och skälen för detta.
Motsvarande bör gälla om en pågående beredningsåtgärd alltför
länge drar ut på tiden. Därutöver kan det vara en lämplig
ordning att regeringen i sin årliga skrivelse till riksdagen på
ett mer preciserat sätt anger orsaken till en längre
tidsutdräkt. Vidare kan efterlysas en uppskattning när
regeringen bedömer att olika skrivelser skall kunna bli
slutbehandlade.
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen under våren 2004
funnit anledning att rikta ett förnyat tillkännagivande till
regeringen om vikten av ett effektivt påföljdssystem för
yrkesmässig trafik. Regeringen har därefter förelagt riksdagen
proposition 2003/04:92 Sveriges antagande av rambeslut om
tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på
bötesstraff. Vidare har regeringen nyligen lagt fram en
lagrådsremiss om verkställighetsregler för överlastavgifter.
Enligt utskottets mening är det viktigt för institutionen med
tillkännagivanden att dessa behandlas med respekt och omsorg så
att upprepade tillkännagivanden kan undvikas. Utskottet
förutsätter mot denna bakgrund att rutinerna för handläggning i
förekommande fall ses över.
Skrivelsens form
En viktig uppgift för riksdagen är att kontrollera regeringen
och den offentliga förvaltningen. Detta gäller inte minst sedan
s.k. målstyrning alltmer börjat användas i offentlig verksamhet,
dvs. uppsatta mål styr verksamheten i stället för ett stort
antal regler. Riksdagen har mot denna bakgrund under senare år
riktat ett ökat intresse mot uppföljning och utvärdering. Enligt
utskottets mening bör detta intresse även riktas mot regeringens
hantering av riksdagsskrivelser och då i synnerhet
riksdagsskrivelser med tillkännagivanden. Utskottet har därför
tidigare år i yttranden till konstitutionsutskottet efterlyst en
mer lättillgänglig och aktuell redovisning av vilka åtgärder som
vidtas med anledning av riksdagens beslut. Vissa förslag har
också lämnats om hur redovisningen skulle kunna utvecklas.
Utskottet anser det fortfarande angeläget att söka finna nya
former för hur redovisningen skulle kunna utvecklas och bli ett
mer verkningsfullt instrument i den årliga uppföljningen och
utvärderingen.
Stockholm den 22 april 2004
På trafikutskottets vägnar
Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),
Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans
Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin
Svensson Smith (v), Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström
(m), Monica Green (s), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström
(c), Kerstin Engle (s), Björn Hamilton (m), Mikael Johansson
(mp) och Börje Vestlund (s).
Bilaga 14
Protokollsutdrag från miljö- och jordbruksutskottet
Bilaga 15
Protokollsutdrag från näringsutskottet
Bilaga 16
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2003/04:AU4y
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 beslutat anmoda
övriga utskott att yttra sig över regeringens skrivelse
2003/04:75.
Två motioner, 2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl. (m, fp, kd,
c) och 2003/04:K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m), har väckts med
anledning av skrivelsen.
Skrivelsen
Totalt redovisas 13 riksdagsskrivelser under
Arbetsmarknadsutskottet i det register som ingår i skrivelsen.
Av dessa rapporteras 7 skrivelser som slutbehandlade och 6 som
inte slutbehandlade.
Nedan kommenteras främst de icke slutbehandlade skrivelserna.
Utskottet kommenterar även några av de skrivelser som anges som
slutbehandlade. Den punkt under vilken redovisning sker i
regeringens skrivelse anges inom parentes.
Motionerna
I kommittémotion K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anges ett antal
exempel på att regeringen underlåtit att efterkomma riksdagens
beslut, däribland system för individuell kompetensutveckling.
Enligt motionärerna ska riksdagen inte ständigt behöva påpeka
regeringens dröjsmål i olika ärenden. Regeringens agerande
riskerar att leda till att allmänhetens förtroende för de
politiska institutionerna minskar.
Motion K21 av Patrik Norinder m.fl. (m, fp, kd, c) tar upp
frågan om individuellt kompetenssparande. Motionärerna pekar på
att regeringen i den proposition om individuell
kompetensutveckling som regeringen lade fram 2002 utlovade ett
komplett förslag till hösten samma år med avsikt att systemet
skulle kunna träda i kraft den 1 juli 2003. Någon proposition
har ännu inte kommit och aviserades inte heller i
propositionsförteckningen för våren 2004. Enligt motionen har
regeringen i klartext struntat i att genomföra sina löften till
väljarna och riksdagen. I den nu behandlade skrivelsen sägs
visserligen att regeringen ska återkomma under mandatperioden,
men preciseringen individuell kompetensutveckling finns inte
med. De medel som har avsatts sedan 2000 och nu uppgår till ca 6
miljarder kronor ska enligt riksdagsbeslut avse individuell
kompetensutveckling. I motionen framhålls att
kompetensutveckling har betydelse för varje individ och för hela
samhället. Det alltmer bekymmersamma läget på arbetsmarknaden
förstärker behovet av individuell kompetensutveckling. I
motionen beskrivs hur ett system för detta skulle kunna se ut.
Motionärerna begär att regeringen snarast möjligt lägger fram
den utlovade propositionen.
Utskottet
Icke slutbehandlade skrivelser
Riksmötet 1999/2000
1. (N8) Riksdagsskrivelse 1999/2000:83, betänkande
1999/2000:AU1, avser behandling av budgetpropositionen för år
2000, anslag för utgiftsområdena 13 och 14. Skrivelsen är inte
slutbehandlad i två delar.
Moment 9 avser ett tillkännagivande om behovet av en översyn av
bemanningsföretagen. Av regeringens skrivelse framgår att
regeringen i september 2001 tillsatte en arbetsgrupp med uppdrag
att inventera de problem som kan vara förknippade med en
anställning i ett bemanningsföretag. Arbetsgruppen skulle ha
redovisat sitt uppdrag senast den 30 november 2002. Med
anledning av bl.a. att förhandlingar pågår om ett EU-direktiv om
arbetsvillkoren för personal som hyrs ut av bemanningsföretag
har arbetsgruppens uppdrag ännu inte avslutats. Ärendet bereds
vidare.
Moment 37 om anslag på utgiftsområde 14 för 2000, delmoment j,
avser ett tillkännagivande om lönebidrag i bestående
anställningsförhållanden.
Av skrivelsen framgår att regeringen i mars 2002 bemyndigade
chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild
utredare som bl.a. skall överväga frågan om lönebidrag i
bestående anställningsförhållanden (dir. 2002:22). Uppdraget
skulle redovisas senast den 22 september 2003. Uppdraget
redovisades, efter förlängning, den 31 oktober 2003. Utredningen
har remitterats, och remissvaren skall inkomma senast den 13
februari 2004. Ärendet bereds vidare.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
Arbetsmarknadsutskottet hade vid förra årets behandling ingen
erinran mot att skrivelsen kvarstod som inte slutbehandlad.
Vad först gäller översyn av bemanningsföretagen är följande att
säga. I regeringens skrivelse 2003/04:119 Övergångsregler under
en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater
enligt anslutningsfördraget, som överlämnades till riksdagen den
11 mars i år, uppges att en inventering av eventuella problem
med bemanningsföretag sker i en arbetsgrupp med företrädare för
arbetsmarknadens parter och Näringsdepartementet. Gruppen, som
har avvaktat arbetet på EU-nivå med eventuella regler om
bemanningsföretag, återupptar enligt skrivelse 119 arbetet inom
kort då förhandlingarna på EU-nivå inte lett till något konkret
resultat. Gruppen ska bl.a. arbeta vidare med frågan om
auktorisation av bemanningsföretag. - Utskottet värdesätter att
detta arbete kommer i gång igen och förutsätter att regeringen
återkommer till riksdagen utan ytterligare dröjsmål. Utskottet
har mot den angivna bakgrunden ingen erinran mot att skrivelsen
i denna del fortfarande inte är slutbehandlad.
I frågan om att bevilja lönebidrag i ett bestående
anställningsförhållande uttalade utskottet i det berörda
betänkandet att man bör överväga om det finns situationer när
detta kan vara befogat. Utskottet underströk samtidigt att en
sådan möjlighet inte får innebära att arbetsgivarens allmänna
ansvar för arbetstagarens rehabilitering minskar. Frågan har
omfattats av Lönebidragsutredningens uppdrag, och i utredningens
betänkande Arbetskraft (SOU 2003:95) övervägs för- och
nackdelarna med att bevilja lönebidrag för redan anställda.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet bereds nu frågan om
lönebidrag i bestående anställningsförhållanden inom ramen för
en kommande arbetsmarknadspolitisk proposition. Propositionen är
tänkt att överlämnas till riksdagen i maj. - Utskottet har ingen
erinran mot att skrivelsen i denna del inte är slutbehandlad.
2. (N9) Riksdagsskrivelse 1999/2000:149, betänkande
1999/2000:AU5, avser i den del som inte är slutbehandlad ett
tillkännagivande om en utredning av arbetsrätten m.m. Av
skrivelsen framgår att regeringen i juli 2000 respektive i
oktober 2001 beslutade om ett uppdrag åt Arbetslivsinstitutet om
översyn av vissa arbetsrättsliga frågor. Den 12 november 2002
redovisades uppdraget, som har publicerats i Hållfast arbetsrätt
- för ett föränderligt arbetsliv, Ds 2002:56. Promemorian har
remissbehandlats. Proposition planeras till maj 2004. Ärendet
bereds vidare.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
Arbetsmarknadsutskottet hade vid förra årets behandling ingen
erinran mot att skrivelsen kvarstod som inte slutbehandlad.
Enligt underhandsuppgift från Näringsdepartementet planeras en
lagrådsremiss före sommaruppehållet och en proposition i höst. -
Utskottet, som noterar att propositionen var aviserad före
sommaruppehållet, utgår från att den kan avlämnas i enlighet med
underhandsuppgiften och har därmed ingen erinran mot att
skrivelsen kvarstår som ännu ej färdigbehandlad.
Riksmötet 2000/01
3. (N15) Riksdagsskrivelse 2000/01:145, betänkande 2000/01:AU7,
avser i den del som inte är slutbehandlad ett tillkännagivande
om utredning om rätten till politisk information på
arbetsplatsen.
Av den nu aktuella regeringsskrivelsen framgår att ärendet
bereds. Regeringen anför att en till våren 2003 aviserad
promemoria beklagligtvis ännu inte blivit helt färdigställd.
Regeringen är medveten om nödvändigheten av att återkomma utan
ytterligare dröjsmål så att skrivelsen därmed kan bli
slutbehandlad i denna del. Promemorian kommer därför att
färdigställas så snart som möjligt, varefter slutlig ställning
kan tas till om ytterligare åtgärder behöver vidtas.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
I det berörda betänkandet underströk utskottet vikten av att
människor känner sig delaktiga i och har kunskap om politiska
frågor och att arbetsplatsen kan vara en sådan arena där
politiska budskap kan förmedlas och debatteras. Utskottet ansåg
därför att frågan borde övervägas av en utredning eller på annat
sätt som regeringen fann lämpligt.
När regeringens motsvarande skrivelse (2001/02:75) behandlades
för två år sedan förutsatte arbetsmarknadsutskottet i sitt
yttrande till konstitutionsutskottet (2001/02:AU3y) att dessa
frågor borde kunna behandlas utan ytterligare dröjsmål. Vid
förra årets behandling av regeringsskrivelsen (2002/03:75)
underströk arbetsmarknadsutskottet (2002/03:AU2y) vikten av att
regeringen återkommer utan ytterligare dröjsmål så att
skrivelsen därmed kan bli slutbehandlad i denna del.
Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning
av föregående års motsvarande skrivelse att det inte fanns
anledning att göra någon annan bedömning än den respektive
utskott gjort (2002/03:KU29).
Arbetsmarknadsutskottet kan nu konstatera att ytterligare ett
år har gått utan att regeringen återkommit i frågan. Det ska i
sammanhanget uppmärksammas att tillkännagivandet beslutades
sedan utskottet ett år tidigare i ett betänkande (1999/2000:AU5)
berört frågan om information och opinionsbildning och då utgått
från att regeringen skulle följa frågan. Utskottet finner det
något märkligt att en promemoria inte har kunnat färdigställas
under de tre år som hunnit gå sedan riksdagsbeslutet. Utskottet
förutsätter att frågan nu behandlas med hög prioritet och att
regeringen återkommer till riksdagen vid första lämpliga
tillfälle.
4. (N18) Riksdagsskrivelse 2000/01:179, betänkande 2000/01:AU9,
avser ett tillkännagivande om förstärkt skydd för
föräldralediga.
Av skrivelsen framgår att ärendet bereds. Regeringen beslutade i
oktober 2001 att ge Arbetslivsinstitutet i uppdrag att överväga
om det finns behov av att förstärka skyddet för de arbetstagare
som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med
föräldraskap. I november 2002 redovisades uppdraget, som
publicerats i Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt
arbetsliv, Ds 2002:56. Promemorian har remissbehandlats.
Proposition planeras till maj 2004.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
I betänkandet ansåg utskottet att det fanns starka skäl att
överväga om det finns behov av att stärka skyddet för
arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i
samband med föräldraskap och att i första hand förändringar i
föräldraledighetslagen och lagen om anställningsskydd borde
övervägas.
Arbetsmarknadsutskottet hade vid förra årets behandling ingen
erinran mot att skrivelsen kvarstod som inte slutbehandlad.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet planeras en
lagrådsremiss före sommaruppehållet och en proposition i höst
(jämför ovan vid 2).
Utskottet har ingen erinran mot att skrivelsen kvarstår som icke
slutbehandlad
5. (N20) Riksdagsskrivelse 2000/01:211, betänkande 2000/01:AU10,
avser ett tillkännagivande om avskaffad åldersgräns för
läkarvårdsersättning m.m.
Av skrivelsen framgår att ärendet bereds och att regeringen den
20 december 2001 bemyndigade chefen för Socialdepartementet att
tillkalla en särskild utredare (S2001:10) med uppdrag att utreda
konsekvenserna av ett avskaffande av åldersgränser när det
gäller offentlig ersättning till läkare, sjukgymnaster,
tandläkare och tandhygienister m.m. (dir. 2001:119). Utredaren
redovisade sitt uppdrag i betänkandet Åldersgränser och
ersättningsetablering (SOU 2003:7) som överlämnades till
regeringen den 6 februari 2003. Mot bakgrund av betänkandet
lämnade regeringen den 20 mars 2003 propositionen Höjd
åldersgräns för tandläkares och tandhygienisters rätt till
offentlig ersättning (prop. 2002/03:73) till riksdagen. Genom
förslaget höjdes åldersgränsen för tandläkares och
tandhygienisters rätt till offentlig ersättning. Regeringen
avser att lämna en proposition rörande höjd åldersgräns för
läkare och sjukgymnaster under våren 2004.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
Ärendet, som anknöt till det nya pensionssystemet, avsåg rätten
att arbeta till 67 års ålder, vilket genomfördes med ändringar i
lagen om anställningsskydd (LAS).
För att göra det möjligt för läkare, sjukgymnaster, tandläkare
och tandhygienister att fortsätta förvärvsarbeta beslutade
riksdagen enligt utskottets förslag om en höjd åldersgräns från
65 till 67 år för rätt till ersättning enligt lagen om
läkarvårdsersättning, lagen om ersättning för sjukgymnastik och
lagen om allmän försäkring. Utskottet ansåg att dessa
åldersgränser i nästa steg borde avskaffas helt och att
regeringen borde återkomma med ett sådant förslag. De nämnda
ersättningslagarna hör annars till socialutskottets
beredningsområde.
Arbetsmarknadsutskottet ifrågasatte i sitt yttrande till
konstitutionsutskottet för två år sedan att skrivelsen angavs
som slutbehandlad. Konstitutionsutskottet fann inte anledning
att göra någon annan bedömning (2001/02:KU35). I förra årets
motsvarande regeringsskrivelse redovisades skrivelsen som inte
slutbehandlad.
I sitt yttrande till konstitutionsutskottet för ett år sedan med
anledning av motsvarande skrivelse från regeringen hade
arbetsmarknadsutskottet, från de synpunkter utskottet hade att
iaktta, ingen erinran mot att skrivelsen kvarstår som inte
slutbehandlad. Utskottet har ingen annan uppfattning i dag.
Riksmötet 2001/02
6. (N35) Riksdagsskrivelse 2001/02:322, betänkande 2001/02:AU10,
avser ett system för individuell kompetensutveckling. Moment 2
avser utgångspunkter m.m. för ett system för individuell
kompetensutveckling och moment 3 riktlinjer i övrigt för ett
system för individuell kompetensutveckling.
Av den nu aktuella regeringsskrivelsen framgår att momenten
återstår att behandla och att ärendet bereds. I
Regeringskansliet bedrivs ett arbete med inriktning att finna
alternativa lösningar på de problem som kunnat konstateras i det
fortsatta arbetet med ett system för individuell
kompetensutveckling. De grundläggande mål riksdagen ställt sig
bakom ligger fast. De finansiella medel som avsatts som en del
av den gröna skatteväxlingen kommer att användas för att
finansiera de förslag om kompetensutveckling som regeringen
återkommer med under mandatperioden.
Arbetsmarknadsutskottets kommentarer
Vid förra årets behandling av motsvarande skrivelse uttalade
utskottet i sitt yttrande till konstitutionsutskottet förståelse
för att frågan kräver ett omfattande beredningsarbete. Utskottet
hade mot den bakgrunden ingen erinran mot att skrivelsen
kvarstår som inte slutbehandlad.
Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning
av föregående års motsvarande skrivelse att det inte fanns
anledning att göra någon annan bedömning än den respektive
utskott gjort (2002/03:KU29).
Med anledning av de uppgifter som lämnas i regeringens skrivelse
har arbetsmarknadsutskottet beslutat att kalla politiskt
ansvariga i Regeringskansliet för att få ytterligare information
om den pågående beredningen av frågan. Utskottet har ingen
erinran mot att skrivelsen kvarstår som icke slutbehandlad.
Detta innebär att utskottet inte anser att det finns skäl att
tillstyrka de ovan angivna motionerna i motsvarande delar.
Slutbehandlade skrivelser
Riksmötet 2002/03
1. (Fi42) Riksdagsskrivelse 2002/03:177, betänkande 2002/03:AU6,
avser Statens ansvarsnämnds funktion och kompetensområde, m.m.
och turordning vid uppsägning. Enligt regeringens skrivelse har
regeringen utfärdat de lagar som riksdagen antagit. Hänvisning
görs till moment 1 och moment 6 i utskottets förslag till
riksdagsbeslut och till SFS 296-298.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
Regeringens skrivelse ger intrycket att moment 6 innefattar
antagande av lag. Det rätta förhållandet är att riksdagen
bifallit reservation 5 (m, fp, kd, c, mp) vid moment (punkt) 6,
vilket innebär att riksdagen avslagit motionsyrkanden om ändring
i lagen om anställningsskydd i det berörda hänseendet. Någon lag
har följaktligen inte utfärdats i enlighet med moment 6.
Hänvisningen till SFS avser de tre lagar som antagits vid moment
1.
Riksmötet 2003/04
2. (N57) Riksdagsskrivelse 2003/04:69, betänkande 2003/04:AU2,
avser regeringens skrivelse 2002/03:140 Jämt och ständigt -
Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för
mandatperioden. Av regeringens skrivelse framgår att regeringen
har lagt riksdagens skrivelse handlingarna.
Arbetsmarknadsutskottets kommentar
Utskottet noterar att riksdagen genom en riksdagsskrivelse
underrättat regeringen om sitt beslut med anledning av
skrivelsen, trots att beslutet inte innefattar något annat än
att regeringens skrivelse läggs till handlingarna (punkt 18 i
utskottets förslag till riksdagsbeslut). Riksdagsbeslutet kräver
alltså ingen verkställighet, och regeringen redogör i skrivelsen
inte för något annat än att den själv fattat beslut om att lägga
riksdagsskrivelsen till handlingarna. Detta kan enligt
arbetsmarknadsutskottets mening förefalla vara en onödig omgång.
Stockholm den 20 april 2004
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Margareta Andersson (c)
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Margareta Andersson
(c), Laila Bjurling (s), Erik Ullenhag (fp), Christer Skoog (s),
Stefan Attefall (kd), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m),
Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik
Westman (m), Britta Lejon (s), Luciano Astudillo (s), Rolf
Lindén (s), Anders Wiklund (v) och Tobias Billström (m).
Avvikande mening
Individuell kompetensutveckling (N35)
av Margareta Andersson (c), Erik Ullenhag (fp), Stefan Attefall
(kd), Patrik Norinder (m), Tina Acketoft (fp), Henrik Westman
(m) och Tobias Billström (m).
Vi kan konstatera att regeringen underlåtit att efterkomma
riksdagens beslut i ett stort antal ärenden. Det är viktigt att
regeringen uppfyller de mål riksdagen sätter upp så att inte
allmänhetens tilltro till det politiska systemet urholkas. I
flera ärenden på arbetsmarknadsutskottets område har regeringen
enligt vår mening visat en anmärkningsvärd senfärdighet.
Det mest uppenbara exemplet på regeringens senfärdighet gäller
riksdagens skrivelse 2001/02:322 Ett system för individuell
kompetensutveckling. Vi anser att ett system för individuell
kompetensutveckling är en viktig reform, och våra partier har
ett gemensamt förslag till riktlinjer för hur systemet skulle
kunna utformas. Reformen får inte ytterligare fördröjas.
I proposition 2001/02:175 Ett system för individuell
kompetensutveckling som riksdagen tog ställning till för snart
två år sedan uttalade regeringen att den under hösten 2002 avsåg
att återkomma med förslag till den lagstiftning som behövs och
att systemet var avsett att träda i kraft den 1 juli 2003.
I en avvikande mening i förra årets yttrande till
konstitutionsutskottet (2002/03:AU2y) kunde företrädarna för
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
konstatera att tidsgränsen för regeringen att lägga fram ett
sådant förslag hade passerats. Enligt den avvikande meningen
borde regeringen ha kunnat förutse att den tänkta tidsplanen
inte skulle kunna hållas.
Av den nu behandlade skrivelsen framgår att ärendet fortfarande
bereds. Det sägs att inriktningen är att finna alternativa
lösningar på de problem som konstaterats men att de
grundläggande mål som riksdagen ställt sig bakom ligger fast.
Det sägs också att de finansiella medel som avsatts kommer att
användas "för att finansiera de förslag om kompetensutveckling
som regeringen återkommer med under mandatperioden". Vi kan
därmed konstatera att frågan om ett system för individuell
kompetensutveckling återigen har skjutits på framtiden.
Redovisningen i skrivelsen ger anledning att ställa frågan om
det löfte till väljarna och riksdagen om ett komplett system för
individuell kompetensutveckling som regeringen ställt i utsikt
alls kommer att infrias.
Redan tidigare har vi framfört (bet. 2001/02:AU10 och
2002/03:AU2) att regeringen förtjänar stark kritik för hela sin
handläggning av frågan. Den nu behandlade skrivelsen ger
anledning att ytterligare skärpa kritiken.
Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår vi att
konstitutionsutskottet tillstyrker motionerna 2003/04:K21 och
2003/04:K22, den senare i motsvarande del.
Bilaga 17
Bostadsutskottets yttrande 2003/04:BoU3y
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har anmodat övriga utskott att yttra
sig över regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen samt de
motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottets överväganden
Utskottet har granskat regeringens skrivelse i de delar den
berör utskottets beredningsområde. Vid sin genomgång av
skrivelsen har utskottet särskilt uppmärksammat hur de krav på
skrivelsens innehåll och utformning som utskottet tidigare givit
uttryck för har beaktats.
I sitt yttrande våren 2002 (yttr. 2001/02:BoU6y) förespråkade
utskottet en huvudprincip som innebär att det i regeringens
propositioner och skrivelser uttryckligen bör redovisas vilka
riksdagens tillkännagivanden som berörs av förslagen och
regeringens ställningstagande till om riksdagens skrivelse
angående tillkännagivandet är slutbehandlad eller inte.
Bakgrunden var bl.a. en strävan att underlätta riksdagens arbete
med uppföljning och utvärdering.
Våren 2003 (yttr. 2002/03:BoU2y) påtalade utskottet vikten av
att regeringen efter ett tillkännagivande av riksdagen utan
något egentligt dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga
med anledning av tillkännagivandet. Vidare uttalade utskottet
att i de undantagsfall regeringen avvaktar med vidare
beredningsåtgärder bör regeringen för riksdagen skyndsamt
redovisa sitt dröjsmål och skälen för detta. Motsvarande borde
enligt utskottet gälla om en pågående beredningsåtgärd alltför
länge drar ut på tiden. Slutligen ansåg utskottet det vara en
lämplig ordning att regeringen i sin årliga skrivelse till
riksdagen på ett mer preciserat sätt anger orsaken till en
längre tidsutdräkt.
Vid sin senaste behandling av frågan berörde
konstitutionsutskottet (bet. 2002/03:KU29) bl.a. de synpunkter
som bostadsutskottet framförde 2002. När det gäller utformningen
av regeringens redogörelse redovisar konstitutionsutskottet att
samråd har skett med Regeringskansliet med anledning av de
kritiska synpunkter som bl.a. bostadsutskottet framfört vad
gäller skrivelsens utformning. Konstitutionsutskottet aviserar
även fortsatta diskussioner med Regeringskansliet angående hur
utformningen av regeringens redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser kan göras så ändamålsenlig som möjligt. En
möjlig utveckling vore enligt konstitutionsutskottet att på sikt
komplettera den skriftliga redovisningen med ett databaserat
register med löpande aktualisering enligt den modell som
tillämpas för t.ex. författningar och offentliga utredningar.
När det gäller innehållet i regeringens redogörelse
förutsätter konstitutionsutskottet bl.a. att regeringen
hörsammar riksdagens tillkännagivanden och att regeringen för
riksdagen redovisar sina bedömningar om de begärda åtgärderna
inte vidtas.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har
bostadsutskottets granskning av motsvarande regeringsskrivelser
under de två senaste åren givit utskottet anledning att föra
fram vissa principiella synpunkter på skrivelsens utformning.
Den genomgång av årets skrivelse som bostadsutskottet nu gjort
föranleder inte utskottet att föra fram några ytterligare
synpunkter på hur regeringsskrivelsen bör utformas. Däremot
vidhåller utskottet sina tidigare framförda uppfattningar om hur
regeringen bör handlägga riksdagens tillkännagivanden och hur
detta bör redovisas för riksdagen. Det är mot den bakgrunden
värdefullt att konstitutionsutskottet har uppmärksammat
bostadsutskottets förslag om att regeringen i propositioner och
skrivelser uttryckligen bör redovisa vilka riksdagens
tillkännagivanden som berörs av förslagen och huruvida
regeringen anser att frågan och därmed också riksdagens
skrivelse är slutbehandlad eller inte. Det förhållandet att
konstitutionsutskottet inlett ett samråd med Regeringskansliet i
denna del innebär att det finns goda förutsättningar att
regeringens redovisning i fortsättningen kommer att ske på ett
sätt som ligger väl i linje med vad bostadsutskottet förordat.
Utskottet har i övrigt inte något att anföra.
Stockholm den 29 april 2004
På bostadsutskottets vägnar
Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi
Marcelind (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),
Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s),
Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind
(fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter
Danielsson (m), Sten Lundström (v), Helena Hillar
Rosenqvist (mp) och Leif Jakobsson (s).