Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU19

Demokratifrågor

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse
2003/04:110 Demokratipolitik jämte 23
motionsyrkanden som väckts med anledning av
skrivelsen. Vidare behandlas 32 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 2002 och 2003. Motionerna
gäller bl.a. medborgarnas deltagande och inflytande
mellan valen, obligatoriskt införande av
medborgarförslag, stärkt folkinitiativ, valbarhet,
arbetsvillkor för förtroendevalda, kommunalt
partistöd, hot och våld mot politiker, ökad
maktdelning, kommunala "konstitutionsutskott",
demokrati och IT, medborgarkontrakt och
folkomröstning om en ny konstitution för EU.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger
regeringens skrivelse till handlingarna. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks. I betänkandet finns 30
reservationer och 8 särskilda yttranden. Av
reservationerna avser en demokrati och IT. Bakom
denna reservation står utskottets samtliga m-, fp-,
kd-, c- och mp-ledamöter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Demokratipolitik
Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:110 till handlingarna.

2. Uppföljning av demokratipolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 2.
Reservation 1 (fp)

3. Politiskt utanförskap

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K385
yrkande 1, 2003/04:K25 yrkande 2, 2003/04:K26
yrkandena 1 i denna del och 8, 2003/04:K290
yrkande 1 och 2003/04:K400 yrkande 8.
Reservation 2 (fp, kd, c)

4. Åtgärder för fler förtroendevalda med
utländsk bakgrund

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkande
12.
Reservation 3 (mp)

5. Invandrade kvinnors förutsättningar att
tillvarata sina rättigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:K304 yrkandena
1 och 2.
Reservation 4 (v)

6. Personval

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K24 yrkande
6 och 2003/04:K26 yrkande 3.
Reservation 5 (m, fp)

7. Valdagar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkande 3.
Reservation 6 (m, fp)

8. Rösträttsålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 4 i
denna del.
Reservation 7 (mp)

9. Kommunala extraval

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkande 5.

10. Forskning om valdeltagande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K25 yrkande
1 och 2003/04:K26 yrkande 1 i denna del.
Reservation 8 (fp, c)

11. Deltagande och inflytande mellan
valen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K383
yrkande 15 och 2003/04:
K400 yrkande 5.
Reservation 9 (kd)

12. Bristande kunskaper om den politiska
processen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 1.
Reservation 10 (kd)

13. Medborgarförslag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 2.
Reservation 11 (mp)

14. Folkinitiativ

Riksdagen avslår motion 2003/04:K25 yrkande 3.

15. Valbarhetsålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 4 i
denna del.
Reservation 12 (mp) - villk.

16. Möjlighet att behålla uppdrag vid
flyttning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 3.
Reservation 13 (mp)
17. Ledighet från förtroendeuppdrag
Riksdagen avslår motion 2003/04:K259.

18. Förtroendeuppdragets utformning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 6.
Reservation 14 (kd)
19. Kommunalt partistöd
Riksdagen avslår motion 2003/04:K349.

20. Hot och våld mot politiker

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K26 yrkande
4, 2003/04:K316, 2003/04:K400 yrkande 7 och
2003/04:Ju446 yrkande 3.

21. Förtroendevaldas möjlighet att bära
tårgasanordning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K443.

22. Odemokratiska metoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K24 yrkande
2 och 2003/04:
MJ412 yrkandena 12 och 13.
Reservation 15 (m, fp, kd, c)
23. Mänskliga rättigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 5.
Reservation 16 (fp, kd, c)
Reservation 17 (m)

24. Rasistiskt och annat etniskt relaterat
våld

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 5.
Reservation 18 (mp)

25. Skolmiljö fri från mobbning och
intolerans

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 7.
Reservation 19 (fp)

26. Ökad horisontell och vertikal
maktdelning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkandena 1
och 4.
Reservation 20 (m)

27. Kommunala "konstitutionsutskott"

Riksdagen avslår motion 2003/04:K289 yrkande 9.
Reservation 21 (fp)

28. Demokratisk professionalism i
förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 9.
Reservation 22 (kd)

29. Demokrati och IT

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K383
yrkande 9, 2002/03:K385 yrkande 11, 2003/04:K290
yrkande 18, 2003/04:K400 yrkande 2, 2003/04:T474
yrkandena 23 och 24 och 2003/04:T561 yrkande 6.
Reservation 23 (m, fp, kd, c, mp)

30. Demokratisk infrastruktur

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 3.
Reservation 24 (kd)

31. Samverkan mellan offentliga och privata
aktörer och den ideella sektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:K223 yrkande 8.
Reservation 25 (c)

32. Den statliga styrningen av den ideella
sektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 6.
Reservation 26 (fp, kd)

33. Egenmakt via valfrihet

Riksdagen avslår motion 2002/03:K385 yrkande 2.
Reservation 27 (fp)

34. Medborgarkontrakt

Riksdagen avslår motion 2003/04:K310.

35. Medborgarbok

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 4.
Reservation 28 (kd)

36. Debatt och folkbildning kring EU

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 9.
Reservation 29 (fp, c)

37. Folkomröstning om EU:s konstitutionella
fördrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 1.
Reservation 30 (v, mp)

Stockholm den 27 maj 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Kenth Högström
(s), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik S
Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz
(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),
Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s),
Gustav Fridolin (mp), Inger Jarl Beck (s), Liselott
Hagberg (fp), Helena Höij (kd) och Elisebeht
Markström (s).

2003/04

KU19

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik. Vidare
behandlas de motioner som väckts med anledning av
skrivelsen samt vissa motioner som väckts tidigare.

Bakgrund

Regeringen beslutade i september 1997 att ge en
parlamentarisk kommitté i uppdrag att belysa de nya
förutsättningar, problem och möjligheter som det
svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir.
1997:101). Kommittén antog namnet
Demokratiutredningen. I november 1998 beslutade
regeringen i tilläggsdirektiv att ge kommittén i
uppdrag att utreda orsakerna till det sjunkande
valdeltagandet och föreslå åtgärder för att öka
medborgarnas delaktighet och engagemang i det
demokratiska systemet (dir. 1998:100).
Demokratiutredningen överlämnade i februari 2000
sitt slutbetänkande En uthållig demokrati! (SOU
2000:1).

Regeringen beslutade i november 1999 att ge en
parlamentarisk kommitté i uppdrag att föreslå
åtgärder som ökar medborgarnas möjligheter till
insyn och deltagande i den kommunala demokratin och
som stärker den kommunala representativa demokratins
funktionssätt och former (dir. 1999:98). Kommittén
antog namnet Kommundemokratikommittén. I maj 2001
beslutade regeringen i tilläggsdirektiv att ge
kommittén i uppdrag att utreda behovet av särskilda
bestämmelser för avgöranden på kommunal nivå av
långsiktig karaktär och av stor principiell och
ekonomisk betydelse. I september 2001 beslutade
regeringen om ytterligare tilläggsdirektiv till
kommittén. Uppdraget var att se över
förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar
i landstings- och kommunindelningen samt förfarandet
vid ändringar i länsindelningen. Kommittén
överlämnade i juni 2001 sitt huvudbetänkande Att
vara med på riktigt - demokratiutveckling i kommuner
och landsting (SOU 2001:48). I november 2001
överlämnade kommittén sitt betänkande Att tänka
efter före - samråd i kommuner och landsting (SOU
2001:89). I maj 2002 överlämnade kommittén sitt
betänkande Ändrad indelning? En översyn av reglerna
för indelningsändringar (SOU 2002:33).
I och med budgetpropositionen för 2001 inrättades
ett särskilt politikområde för demokratifrågorna -
politikområdet Demokrati. På förslag av regeringen
beslutade riksdagen därvid att målet för
politikområdet är att folkstyrelsen skall värnas och
fördjupas (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:KU1, rskr.
2000/01: 62).
Våren 2002 lade regeringen fram propositionen
Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) i
vilken redovisades en långsiktig strategi med mål
och åtgärder för att värna och fördjupa den svenska
folkstyrelsen. I demokratipropositionen slogs det
fast att den svenska demokratin bör kännetecknas av
ett brett medborgerligt deltagande inom ramen för
den representativa demokratin. Regeringen föreslog
ett antal långsiktiga mål som riksdagen senare antog
(bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).
Riksdagen har tidigare uttalat att mål bör
formuleras på ett sådant sätt att de är möjliga att
följa upp. Vidare har riksdagen uttalat dels att
resultatinformationen skall vara relevant i
förhållande till de uppsatta målen, dels att
resultat och utveckling bör redovisas i kvantitativa
termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal och
i första hand avse effekter av verksamheter (se
bl.a. bet. 1999/2000:FiU20, rskr. 1999/2000:261).
Regeringen har tidigare redovisat att arbetet med
att för varje politikområde ta fram uppföljnings-
och utvärderingsstrategier skall fortsätta. Enligt
budgetpropositionen för år 2001 omfattar detta
arbete bl.a. att ta fram relevanta resultatmått
(prop. 2000/01:1).
I demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) pekade
regeringen på vikten av att följa upp och utvärdera
effekterna av regeringens långsiktiga strategi för
att värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen.
Hösten 2002 uttalade konstitutionsutskottet (bet.
2002/03:KU1 s. 12) att det vore önskvärt att
regeringen gör en fördjupad analys av resultatet av
statens insatser för att främja ökat valdeltagande
under senare tid samt analyserar orsakerna till att
målet om ökat valdeltagande inte kunde uppnås vid de
senaste allmänna valen.
I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr. 1 avsnitt 4.4) aviserade regeringen att en
redovisning av demokratiutvecklingen i förhållande
till målen skulle lämnas i en skrivelse till
riksdagen under våren 2004.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen är uppdelad i två delar.

Den första delen innehåller en redovisning och
analys av den svenska demokratins utveckling efter
2002 i förhållande till målen för att värna och
fördjupa den svenska folkstyrelsen. En redogörelse
lämnas av genomförda åtgärder. I de fall resultat av
åtgärderna redan kunnat utläsas förs ett resonemang
kring i vilken utsträckning åtgärderna bidragit till
det långsiktiga arbetet för att uppnå målen.
I den andra delen av skrivelsen presenteras
demokratipolitikens fortsatta inriktning. Den
bedömning som görs är att politiken i fortsättningen
bör omfatta både insatser för ett ökat och mer
jämlikt medborgerligt deltagande, och insatser för
att främja de mänskliga rättigheterna. I skrivelsen
presenteras politikens inriktning när det gäller
medborgerligt deltagande. Politiken har tre
utgångspunkter - att stärka förutsättningarna, att
undanröja hinder och att skapa möjligheter för ett
ökat och mer jämlikt deltagande. Regeringen avser
att vidta åtgärder för att synliggöra och motverka
strukturella hinder för olika individers möjligheter
till makt och inflytande. Regeringen avser också att
vidta åtgärder för att motverka hot mot demokratin,
exempelvis i form av hot och våld mot
förtroendevalda. Även andra åtgärder för att
förbättra de förtroendevaldas villkor kommer att
vidtas. I det fortsatta arbetet avser regeringen att
än mer än i dag betona vikten av ett deltagande
mellan valen och av att se medborgerligt deltagande
utifrån ett rättighetsperspektiv samt att tydliggöra
betydelsen av den ytterligare nivå för politiskt
inflytande som EU-medlemskapet innebär.

Utskottets överväganden

Demokratipolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:110 till handlingarna.
Skrivelsen

Våren 2001 redovisade regeringen i propositionen
Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) en
långsiktig strategi med mål och åtgärder för att
värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen. I
demokratipropositionen slogs det fast att den
svenska demokratin bör kännetecknas av ett brett
medborgerligt deltagande inom ramen för den
representativa demokratin. De fyra mål som riksdagen
senare antog handlar om ett ökat och mer jämlikt
deltagande (bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).
Målen är:

1. Valdeltagandet skall öka väsentligt i de
nationella och kommunala valen liksom i valet
till Europaparlamentet. Ett första delmål var att
valdeltagandet skulle öka i de allmänna valen
2002.
2.
3. En ökad andel av medborgarna skall inneha någon
form av politiskt förtroendeuppdrag. Ett första
delmål är att antalet förtroendevalda i kommuner
och landsting skall öka med 10 000 till år 2010.
Antalet personer som någon gång i livet har
innehaft ett politiskt förtroendeuppdrag skall
också öka.
4.
5. Medborgarna skall ha bättre möjligheter än i dag
att delta i och påverka den politiska processen.
Andelen medborgare som deltar skall också öka.
6.
7. Medborgarnas möjligheter att påverka den
politiska processen skall bli mer jämlika än de
är i dag. Andelen ungdomar, arbetslösa och
personer med utländsk bakgrund som deltar i den
politiska processen skall öka.
8.
I demokratipropositionen pekade regeringen på vikten
av att följa upp och utvärdera effekterna av
regeringens långsiktiga strategi för att värna och
fördjupa den svenska folkstyrelsen.

I demokratiskrivelsen redovisar regeringen
inledningsvis de uppföljnings- och
utvärderingsåtgärder som vidtagits hittills. Dessa
är
- kartläggning av demokratiindikatorer,
-
- databas över förnyelsearbetet i kommuner och
landsting,
-
- analyser av de förtroendevalda i kommuner och
landsting,
-
- analyser av valdeltagande,
-
- analyser av föreningslivet,
-
- uppföljning av Tid för demokrati,
-
- uppföljning av medel till riksdagspartierna för
att informera invandrare inför valet 2002,
-
- kartläggning av forskning om demokrati, offentlig
förvaltning och folkrörelser,
-
- uppföljning av medborgarförslag samt
-
- utvärdering av tillämpningen av kommunallagens
bestämmelser om ekonomisk ersättning till
förtroendevalda.
-
Fortsättningen av demokratiskrivelsen är uppdelad i
två delar.

Den första delen innehåller en redovisning och
analys av den svenska demokratins utveckling efter
2002 i förhållande till målen för att värna och
fördjupa den svenska folkstyrelsen, dvs. målen om
ett ökat valdeltagande, fler förtroendevalda, bättre
möjligheter till deltagande mellan valen och ökad
politisk jämlikhet. I samtliga mål ingår att den
sociala representativiteten skall förbättras.
Vad gäller målet om ett ökat valdeltagande
konstaterar regeringen att trenden med ett minskat
valdeltagande fortsatte även i de allmänna valen
2002. Minskningen mellan 1998 års val och 2002 års
val var dock avsevärt mindre än mellan 1994 års val
och 1998 års val, vilket skulle kunna tyda på att
trenden håller på att brytas. Regeringen konstaterar
också att valdeltagandet ökat i vissa kommuner och
landsting. Positivt var också att valdeltagandet
inte minskade bland utländska medborgare i valet
till kommunfullmäktige. Oroande är emellertid att
valdeltagandet har fortsatt att minska bland t.ex.
förstagångsväljarna och att skillnaderna i
valdeltagandet har ökat något mellan vissa delar av
befolkningen. Sverige har dock fortfarande ett högt
valdeltagande internationellt sett.
I demokratiskrivelsen redogör regeringen för flera
statliga insatser som genomförts med syfte att
främja ett ökat valdeltagande i samband med 2002 års
val, bl.a. Valmyndighetens insatser,
utvecklingsarbetet Tid för demokrati och medel till
riksdagspartierna för information till personer med
utländsk bakgrund. Enligt skrivelsen visar
insatserna för att öka valdeltagandet på positiva
resultat i form av förbättrade förutsättningar för
väljarna i röstningsförfarandet samt ökad kunskap om
olika metoder för demokratifrämjande arbete.
Regeringen drar slutsatsen att det är viktigt att
de insatser som genomförs utgör en del i ett
långsiktigt arbete där demokratifrämjande insatser
under mellanvalsperioderna kombineras med
punktinsatser inför valen för att främja ett högt
valdeltagande. Samtidigt bör det enligt regeringen
understrykas att ett ökat valdeltagande självklart
inte kan uppnås enbart genom insatser från statens
sida. Ansvaret för ett högt valdeltagande delas med
andra aktörer och framför allt med de politiska
partierna.
Målet att fler människor skall inneha någon form
av politiskt förtroendeuppdrag på kommunal nivå och
att antalet personer som någon gång i livet har
innehaft ett sådant förtroendeuppdrag skall öka ser
enligt demokratiskrivelsen inte ut att uppfyllas.
Antalet kommunalt förtroendevalda liksom antalet
kommunala förtroendeuppdrag har fortsatt att minska
sedan den förra mandatperioden; för landstingen
finns inte samma möjlighet till jämförelse över tid.
Nedgången av antalet kommunala förtroendeuppdrag är
enligt regeringen särskilt oroande eftersom
forskning indikerar att ett stort antal uppdrag kan
ha en positiv inverkan på den sociala
representativiteten. Oroande är också att en allt
mindre andel av de förtroendevalda i kommuner och
landsting utgörs av personer som är under 50 år,
vilket betyder att deras underrepresentation ökar.
Det kan också konstateras att gemensamt för de delar
av befolkningen som är underrepresenterade är att
deras representation blir allt sämre högre upp i
makthierarkin. Den sociala representativiteten bland
de förtroendevalda på lokal nivå har dock
förbättrats, bl.a. avseende kvinnor, unga människor
och utrikes födda.
Regeringen menar i skrivelsen att ansvaret för att
uppnå målet om fler förtroendevalda på lokal nivå
framför allt åvilar kommuner och landsting liksom de
politiska partierna. Regeringen har emellertid i
uppgift att kontinuerligt se över de
förtroendevaldas villkor och att undanröja
eventuella hinder samt att bl.a. öka kunskapen om
varför vissa delar av befolkningen fortsätter att
vara underrepresenterade. I skrivelsen anför
regeringen att erfarenheterna från de åtgärder den
hittills har vidtagit pekar på ett fortsatt behov av
sådana åtgärder.
Målet att möjligheterna att delta i och påverka
den politiska processen skall bli bättre och att
andelen som deltar skall öka tar sikte på
medborgerligt deltagande mellan valen. Enligt
regeringen måste härvidlag olika vägar stå öppna för
medborgare som vill påverka politiken, och dessa
måste främst utformas lokalt och underifrån.
Regeringen uppmärksammar flera åtgärder i kommuner
och landsting för att främja deltagande mellan
valen, exempelvis medborgarförslag. Det pågår även
arbete på nationell nivå och på EU-nivå med att
utveckla olika former för inflytande. Regeringen
menar dock att det är svårt att avgöra om
möjligheterna för deltagande totalt sett har blivit
bättre eller inte.
Enligt skrivelsen tyder olika studier på att det
finns ett stort intresse för att påverka politiken
och samhället i stort, även om deltagandet i de
politiska partierna minskar. Bland de
deltagandeformer som medborgarna själva tar
initiativ till ökar deltagandet framför allt i de
aktiviteter som lätt kan utföras på egen hand. Att
finna former för hur detta samhällsengagemang kan
fångas upp utan att försöka passa in det i de gamla
strukturerna är enligt regeringen en av framtidens
utmaningar. Regeringen menar också att det finns ett
generellt behov av att öka kunskapen om vilka
möjligheter medborgarna har när det gäller att utöva
inflytande mellan valen, hur pass ändamålsenliga de
former för inflytande som finns är och medborgarnas
kännedom om dem.
Vad gäller målet att medborgarnas möjligheter att
påverka den politiska processen skall bli mer
jämlika finns, enligt demokratiskrivelsen, i dag
flera tecken på att utvecklingen går framåt.
Exempelvis har skillnaderna mellan kvinnors och mäns
politiska engagemang minskat. Detta beror dels på
att det politiska engagemanget har ökat mer bland
kvinnor än bland män, dels på att kvinnors
engagemang har minskat i mindre utsträckning än
mäns. I de folkvalda församlingarna har andelen
kvinnor, unga människor och utrikes födda personer
ökat, även om de fortfarande är underrepresenterade.
Det politiska deltagandet i s.k. icke-traditionella
former för inflytande fortsätter att öka i alla
grupper. Däremot fortsätter det politiska
deltagandet i de traditionella formerna för
deltagande att minska hos befolkningen i stort.
Enligt regeringen är det särskilt oroväckande att de
ungas engagemang minskar.
Regeringen menar att det således finns ett
fortsatt behov av aktiva åtgärder i syfte att göra
medborgarnas möjligheter att påverka den politiska
processen mer jämlika, särskilt när det gäller att
stärka underrepresenterade gruppers deltagande
mellan valen och som förtroendevalda.
I demokratiskrivelsens första del redogör
regeringen även för den av Vetenskapsrådet
genomförda kartläggningen av forskningen om
demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser.
Enligt skrivelsen planerar regeringen under
mandatperioden att lämna en forskningspolitisk
proposition till riksdagen. I arbetet inför denna
kommer Justitiedepartementets arbetsgrupp för
forskningsfrågor (C 1991:A) att få utökat mandat.
Den kommer att ges i uppdrag att strategiskt
analysera behovet av insatser inom demokratiområdet
där forskningen utgör en viktig del.
Vidare innehåller demokratiskrivelsen en
redogörelse för utvecklingen inom flera
politikområden som inte direkt innehåller insatser
som är kopplade till regeringens mål för ett ökat
och mer jämlikt deltagande, men som ändå är av
grundläggande betydelse för att värna och fördjupa
det demokratiska samhället. Bland dessa
politikområden kan nämnas ungdomspolitiken,
utbildningspolitiken, jämställdhetspolitiken,
folkrörelsepolitiken, mediepolitiken och
förvaltningspolitiken.
I demokratiskrivelsens andra del presenterar
regeringen demokratipolitikens fortsatta inriktning.
Denna kommer att ha tre utgångspunkter: att stärka
förutsättningarna för deltagande, att undanröja
hinder för deltagande samt att skapa möjligheter för
ett ökat och mer jämlikt deltagande. I det fortsatta
arbetet avser regeringen att än mer än i dag betona
vikten av ett deltagande mellan valen och av att se
medborgerligt deltagande utifrån ett
rättighetsperspektiv samt att tydliggöra betydelsen
av den ytterligare nivå för politiskt inflytande som
EU-medlemskapet innebär.
Regeringen hänvisar i demokratiskrivelsen till den
samhällsvetenskapliga forskningen och begreppet
politiska resurser för att beskriva vad som krävs
för att människor skall ha reella möjligheter att
delta i den politiska processen och påverka sin egen
vardag. De vanligaste politiska resurserna är
fysiskt kapital i form av t.ex. tillgång till tid,
pengar och informationsteknologi, humankapital, i
betydelsen kunskap om hur det politiska systemet
fungerar, samt socialt kapital i form av kontakter
och nätverk som kan användas för politiska syften.
Regeringen anför att tillgången till politiska
resurser fortfarande är ojämlikt fördelad mellan
olika medborgare, trots årtionden av ekonomisk
fördelningspolitik och genomgripande
välfärdsreformer. Exempelvis förfogar individer som
är högutbildade, höginkomsttagare eller födda i
Sverige över fler politiska resurser än individer
som är lågutbildade, låginkomsttagare eller har
invandrat. De förstnämnda deltar också mer aktivt i
den politiska processen vilket, enligt regeringen,
får till följd att deras intressen och behov får
starkare genomslag. I skrivelsen anför regeringen
att en av demokratipolitikens främsta utmaningar är
att verka för en mer jämlik fördelning av politiska
resurser i syfte att öka förutsättningarna för ett
ökat och ett mer jämlikt medborgerligt deltagande.
Bland annat aviseras åtgärder för att öka tillgången
till information och kunskap om det politiska
systemet och samhället.
Vidare kommer regeringen i det fortsatta
demokratiarbetet att uppmärksamma hinder för ett
ökat och mer jämlikt deltagande. Härvidlag kommer
synliggörande och motverkande av strukturella hinder
som påverkar olika individers deltagande att vara en
prioriterad fråga. Det kan t.ex. gälla
institutionella förhållanden, organisationsformer
och arbetssätt som i praktiken stänger ute vissa
personer. Det kan också gälla attityder. Bland annat
anför regeringen att demokratipolitiken bör
inkludera en feministisk analys av demokratins
villkor och funktionssätt, vilket innebär att
existensen av ett genussystem där kvinnor som grupp
är underordnade män som grupp är en utgångspunkt. I
skrivelsen aviseras också åtgärder för att motverka
hot mot demokratin i form av hot och våld mot
förtroendevalda samt förekomsten av
främlingsfientliga partier och andra
antidemokratiska krafter.
Regeringen kommer även att rikta uppmärksamhet mot
möjligheter för ett ökat och mer jämlikt deltagande.
Detta inkluderar såväl de förtroendevaldas villkor,
vilka bör vara utformade så att de både möjliggör
och stimulerar människor oavsett bakgrund att åta
sig uppdrag, som formerna för inflytande och
påverkan, vilka bör vara fler och bättre för att
levandehålla dialogen mellan förtroendevalda och
medborgare. Härvidlag kan nämnas demokratisatsningar
inför 2004 års val till Europaparlamentet, som bl.a.
syftar till att öka kunskapen och intresset hos unga
i åldern 18-23 år för hur man som ung EU-medborgare
kan delta i och påverka EU-politikens utformning,
och de allmänna valen 2006.
Sist i skrivelsen betonar regeringen allas ansvar
i sammanhanget. Att alla medborgare har rätt och
möjlighet att delta i utformningen av samhället
utgör enligt regeringen grunden i det demokratiska
styrelseskicket. Samtidigt understryker regeringen
att var och en har ett eget ansvar för demokratins
fortlevnad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens
skrivelse till handlingarna.

I den fortsatta texten återkommer utskottet till
de frågor som aktualiserats av motioner väckta i
samband med skrivelsen eller under den allmänna
motionstiden. Därvid redovisas även delar av
demokratiskrivelsen mer utförligt än ovan.

Uppföljning av demokratipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om
förbättrad uppföljning av demokratiprojekt.
Jämför reservation 1 (fp).

Motion

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förbättrad uppföljning av demokratiprojekt. Enligt
motionen är Folkpartiet liberalerna skarpt kritiskt
till det sätt på vilket projektverksamheten inom
ramen för utvecklingsarbetet Tid för demokrati har
utformats och utvärderats. I motionen anförs att
kraven på uppföljning har satts för lågt. Den studie
som genomförts av Mitthögskolan och som regeringen
stöder sig på har i huvudsak bestått i enkätfrågor
till projektledare av vilka, enligt motionen, bara
en tredjedel svarar att de uppskattar att projekten
lett till att deltagarna i högre utsträckning deltar
i allmänna val. Enligt motionärerna måste
frågetecken resas för om det verkligen är ett
allmännyttigt ändamål att satsa skattepengar i den
här typen av verksamhet om inte uppföljningen
förstärks.

Bakgrund

Som nämnts i det föregående framhöll regeringen i
demokratipropositionen (s. 36) att det är angeläget
att bedöma effekterna av de mål och åtgärder som
angavs i propositionen. Vad gäller
utvecklingsarbetet Tid för demokrati anförde
regeringen (s. 67) att Komrev och
Demokratiinstitutet hade genomfört en begränsad
uppföljning av stödet för demokratiutveckling. För
att kunna göra nödvändiga ställningstaganden kring
den närmare utformningen av det fortsatta stödet
till demokratiutveckling aviserade regeringen att
den skulle genomföra en slututvärdering av Tid för
demokrati i sin helhet, och med beaktande av
resultatet av utvärderingen avsåg regeringen
överväga hur det fortsatta stödet för
demokratiutveckling skall vara organiserat.

När utvecklingsarbetet avslutades i december 2002
fick Mitthögskolan i uppdrag att göra en utvärdering
av Tid för demokrati i sin helhet. I september 2003
överlämnades utvärderingen, Demokrati tar tid -
Utvärdering och analys av Justitiedepartementets
demokratiutvecklingsarbete 2000-2002, till
demokratiminister Mona Sahlin.
I utvärderingen redogör forskarna för
undersökningens tillvägagångssätt. Enligt den
avslutande diskussionen är resultaten av
undersökningarna i grunden mycket positiva.
Forskarna gör bedömningen att stödet för
demokratiutveckling som delats ut inom ramen för Tid
för demokrati fungerat väl och spelat en stor roll
för att initiera och genomföra olika lokala
demokratiförsök, vilka mestadels kan beskrivas som
mycket framgångsrika. Ett fortsatt stöd av detta
slag skulle, enligt forskarna, sannolikt bli än mer
effektivt genom att betona långsiktigheten och
uthålligheten i demokratiarbetet.
I demokratiskrivelsen (s. 22 f.) redogör
regeringen för utvecklingsarbetet Tid för demokrati
och Mitthögskolans utvärdering av
utvecklingsarbetet. Enligt skrivelsen visar
utvärderingen bl.a. att drygt en tredjedel av de
tillfrågade projektledarna svarade att de uppskattar
att projekten lett till att deltagarna i större
utsträckning deltar i allmänna val, men samtidigt
att mer än en tredjedel av projektledarna inte ansåg
sig kunna svara på frågan huruvida projekten lett
till att deltagarna i större utsträckning deltar i
allmänna val. I sin sammanfattande bedömning anför
regeringen bl.a. att den ser det som mycket positivt
att många av projekten tycks ha haft positiva
effekter på deltagarnas deltagande i de allmänna
valen och att det finns indikationer på att
projekten har haft en positiv effekt på deltagarnas
kunskaper om demokrati och benägenhet att diskutera
samhällsfrågor med sin omgivning. Regeringen
understryker även att det är viktigt att se denna
form av utvecklingsarbete i ett långsiktigt
perspektiv.
Vad gäller uppföljning och utvärdering av mål och
åtgärder i demokratipolitiken framöver kan bl.a.
nämnas att Göteborgs universitet i november 2003
överlämnat ett förslag till regeringen om vilken
statistik som bör produceras för den återkommande
uppföljningen av målen och vissa av åtgärderna i
demokratipropositionen. Enligt demokratiskrivelsen
(s. 7 f.) utgör den kartläggning och de förslag på
demokratiindikatorer som redovisats därvidlag ett
viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete
med att ta fram ett uppföljningssystem för den
svenska demokratins utveckling.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har framhållit att det är angeläget att
bedöma effekterna av de mål och åtgärder som angavs
i propositionen. Utskottet noterar att regeringen
har uppdragit åt en högskola att utvärdera
utvecklingsarbetet Tid för demokrati. Vidare kan
utskottet notera att regeringen har gett ett
universitet i uppdrag att ta fram förslag på
statistik som bör produceras för att möjliggöra en
återkommande uppföljning av målen för
demokratipolitiken och vissa av åtgärderna i
demokratipropositionen. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Politiskt och demokratiskt
utanförskap

Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete motionsyrkanden om att minska
det politiska och demokratiska utanförskapet
och om fler förtroendevalda. Jämför
reservationerna 2 (fp, kd, c) om politiskt
utanförskap, 3 (mp) om åtgärder för fler
förtroendevalda med utländsk bakgrund och 4
(v) om invandrade kvinnors förutsättningar
att ta till vara sina rättigheter.

Motioner

I motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 1 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
det politiska utanförskapet. I motionen åberopas det
minskande valdeltagandet och den minskande
anslutningen till de politiska partierna.
Motionärerna hänvisar till undersökningar av SNS
demokratiråd och Demokratiutredningen som visar att
olika grupper av befolkningen står utanför de gängse
politiska kanalerna. Om utvecklingen fortsätter
utsätts enligt motionärerna den svenska demokratin
för tydliga påfrestningar, och den samhällsgemenskap
på vars grundval det demokratiska systemet vilar
kommer att urholkas. Motionärerna menar att det
politiska utanförskap som många människor känner har
en rad orsaker och att lösningarna måste sökas brett
inom en rad politikområden. Liknande önskemål
framförs i motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) yrkande 1.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
anförs att regeringen i demokratiskrivelsen gör en
för långtgående tolkning av de forskningsresultat
som presenteras i departementspromemorian Vem röstar
och varför? (Ds 2003:54) vad gäller
värderingsrelaterade faktorers betydelse kontra
socioekonomiska faktorers. Motionärerna anser att
regeringens tolkning kan tyda på att man tar för
lätt på de underliggande problem som orsakar
socialt, ekonomiskt och politiskt utanförskap. Detta
bör enligt motionärerna ges regeringen till känna
(yrkande 1 i denna del).
I samma motion föreslås även att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om
kvalitativa jämställdhetsaspekter i den uppföljning
av fördelningen av makt mellan män och kvinnor som
aviseras i skrivelsen (yrkande 8). I motionen anförs
att Sverige har den högsta kvinnorepresentationen i
politiska församlingar, men att detta inte gäller på
det ekonomisk-politiska området. På politiska poster
som är mest avgörande för den ekonomiska makten är
kvinnorepresentationen iögonfallande liten.
I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande 8 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
nyrekrytering av förtroendevalda. Enligt
motionärerna är partiernas bristande förmåga att
nyrekrytera medlemmar och därmed också
förtroendevalda ett reellt hot mot demokratin. Stora
grupper i samhället är inte bara underrepresenterade
utan mer eller mindre utestängda från att delta i
det politiska arbetet. Motionärerna menar att
förtroendevalda ur demokratisynpunkt bör spegla
medborgarna, så att alla kategorier, åldrar, kön och
yrken är någorlunda jämnt fördelade. I motionen
hänvisas till undersökningar av SNS demokratiråd och
Demokratiutredningen.
I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)
yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen att det behövs en förbättrad analys av
vilka åtgärder som skulle stimulera fler medborgare
att delta och ta förtroendeuppdrag samt varför många
väljer att lämna förtroendeuppdrag. I motionen
anförs att allt färre medborgare har någon
uppfattning om de förtroendevaldas sätt att sköta
sina uppgifter eller känner någon förtroendevald,
och många vet inte vem som har ansvaret.
Motionärerna frågar sig bl.a. om det finns ett
reellt utrymme att påverka eller om alltfler
upplever att de blir "statliga tjänstemän".
I motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) yrkande 12 föreslås att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att verka för att öka andelen personer med
utländsk bakgrund i de beslutande, verkställande och
dömande organen. I motionen anförs att de politiska
församlingarna av såväl demokratiska skäl som av
rättvise- och kvalitetsskäl skall vara
representativa för befolkningssammansättningen.
Enligt motionärerna vilar det ett stort ansvar på de
politiska partierna och andra viktiga beslutande
församlingar att förändra strukturerna och
arbetsformerna så att även människor med utländsk
bakgrund känner sig attraherade av politiskt arbete
och känner att de har möjlighet att utöva makt. De
politiska partierna, staten, landstingen, kommunerna
och centrala institutioner måste föra en politik som
tar hänsyn även till dessa gruppers vardag och
livsvillkor, och det är viktig att dessa
institutioner anstränger sig för att rekrytera
personer med utländsk bakgrund till de
representativa organen. För detta behövs även
mångfaldsstrategier, och de olika riksförbund som
representerar olika etniska grupper måste stödjas
och betraktas som jämlika parter.

I motion 2003/04:K304 av Rossana Dinamarca m.fl. (v)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening att utredningen om statligt stöd till
kvinnors organisering får tilläggsdirektiv som
innebär att utredningen även skall omfatta stöd till
kvinnor som hämtats till Sverige för äktenskap, men
som sedan inte kan eller får stanna i förhållandet
med den svenske mannan (yrkande 1). Utredningen bör
även omfatta andra invandrade kvinnor i en liknande
situation, hela den grupp som på grund av isolering
i samhället och bristande kunskaper i svenska
språket inte har någon aning om vilka rättigheter de
har eller vart de skall vända sig när de behöver
hjälp. I motionen föreslås även att riksdagen begär
att regeringen kartlägger i vilken mån invandrade
kvinnor i dag ges förutsättningar att ta till vara
sina rättigheter i Sverige samt ger förslag till hur
situationen kan förbättras (yrkande 2).

Bakgrund

Flera politikområden

Som framgått i det föregående är målet för
politikområdet Demokrati att folkstyrelsen skall
värnas och fördjupas. I demokratipropositionen (s.
37) betonade regeringen att en demokratipolitik
aldrig kan isoleras från den övriga politiken. De
allmänna livsvillkor som medborgarna lever under är,
menade regeringen, avgörande för att skapa
förutsättningar för medborgarna att kunna delta, och
åtgärder som syftar till att utjämna ekonomiska och
sociala skillnader skall också ses som åtgärder som
långsiktigt främjar demokratin och alla medborgares
deltagande i denna. Ett land med djupa ekonomiska
och sociala klyftor skulle aldrig kunna komma att
möjliggöra alla medborgares lika deltagande. En
välfärdspolitik som ökar rättvisan och jämlikheten
människor emellan är, anförde regeringen, nödvändig
för demokratins fördjupning.

I demokratipropositionen (s. 38) pekade regeringen
ut en rad områden som den ansåg var av grundläggande
betydelse för att mer allmänt främja ett
demokratiskt samhälle. Enligt propositionen görs
insatser för att utveckla och stärka demokratin inom
ett stort antal politikområden, t.ex. barnpolitiken,
ungdomspolitiken, utbildningspolitiken,
handikappolitiken, integrationspolitiken,
jämställdhetspolitiken, rättsväsendet,
folkrörelsepolitiken, forskningspolitiken,
mediepolitiken, förvaltningspolitiken och
utrikespolitiken.
I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr. 1 avsnitt 4.4) anför regeringen att
demokratiperspektivet måste genomsyra alla
politikområden för att demokratipolitiken skall
lyckas. Samverkan mellan olika politikområden skall
stärkas, varför regeringen kommer att initiera fler
integrerade projekt, bl.a. mellan demokrati-,
folkrörelse-, idrotts-, integrations- och
storstadspolitiken.
I demokratiskrivelsen (s. 100) upprepar regeringen
att flera politikområden, som inte direkt innehåller
insatser kopplade till regeringens mål för ett ökat
och mer jämlikt deltagande, har betydelse för att
värna och fördjupa det demokratiska samhället. Bland
dessa politikområden nämns ungdomspolitiken,
utbildningspolitiken, jämställdhetspolitiken,
folkrörelsepolitiken, mediepolitiken och
förvaltningspolitiken.

Rättighetsperspektiv i demokratipolitiken

I demokratiskrivelsen (s. 124) anför regeringen att
insatserna för att underlätta och främja
medborgerligt deltagande skall präglas av ett
rättighetsperspektiv. Ett sådant perspektiv betonar
att det inte endast är statens skyldighet att
tillhandahålla möjligheten att delta i val och att
bli vald. Det innebär också att staten i viss mån
har en skyldighet att vidta positiva åtgärder för
att främja deltagandet bland individer som
konsekvent ställs eller ställer sig utanför det
politiska livet.

Med ett rättighetsperspektiv aktualiseras, enligt
regeringen, den viktiga principen om rätten till
likabehandling. Den är central för arbetet med att
främja och underlätta deltagande och understryker
att alla människor har lika rätt till deltagande och
att staten aktivt skall verka för att tillförsäkra
dem denna rättighet. Enligt regeringen är det därför
angeläget att det tas initiativ som fokuserar på
socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor
och att det utvecklas särskilda verktyg för att ge
dessa människor förutsättningar att delta. Att
människor skall ha lika rätt betyder alltså, enligt
regeringen, att de i vissa fall kan komma att
behandlas olika.

Politiskt deltagande i olika grupper

Enligt demokratiskrivelsen (s. 76) finns det i dag
flera tecken på att utvecklingen går framåt när det
gäller politisk jämlikhet. Exempelvis har
skillnaderna mellan kvinnors och mäns politiska
engagemang minskat. Detta beror dels på att det
politiska engagemanget har ökat mer bland kvinnor än
bland män, dels på att kvinnors engagemang har
minskat i mindre utsträckning än mäns. I de
folkvalda församlingarna har andelen kvinnor, unga
människor och utrikes födda personer ökat, även om
de fortfarande är underrepresenterade.

Vidare framgår av demokratiskrivelsen att det
politiska deltagandet i s.k. icke-traditionella
former för inflytande fortsätter att stiga i alla
grupper. Däremot fortsätter det politiska
deltagandet i de traditionella formerna för
deltagande att sjunka hos befolkningen i stort.
Särskilt oroväckande är att de ungas engagemang
sjunker.

Enligt demokratiskrivelsen (s. 76) anser regeringen
att det finns ett fortsatt behov av aktiva åtgärder
i syfte att göra medborgarnas möjligheter att
påverka den politiska processen mer jämlika,
särskilt när det gäller att stärka
underrepresenterade gruppers deltagande mellan valen
och som förtroendevalda. Det arbete som bedrivs
befinner sig, enligt regeringen, i olika skeden. För
en del - såsom barn, ungdomar, människor med
funktionshinder och äldre - finns det behov av att
genomföra konkreta åtgärder för att undanröja hinder
för inflytande. För att stärka det pågående arbetet
med att minska underrepresentationen av kvinnor och
personer med utländsk bakgrund i den politiska
processen krävs ytterligare kunskap om vilka hinder
som stänger ute dem från det politiska livet.

I demokratiskrivelsen (s. 134 f.) nämner
regeringen ett antal åtgärder den avser att vidta
för att öka kunskapen om de hinder som olika delar
av befolkningen möter när de vill utöva makt och
inflytande. Det utredningsarbete som har påbörjats i
syfte att nå ökad kunskap om varför fördelningen av
makt och inflytande är ojämnt fördelad inom olika
delar av det svenska samhället måste fortsätta och
breddas. När utredningen om strukturella hinder på
grund av etnisk och religiös tillhörighet (se nedan)
är avslutad i mars 2005 bör behovet av liknande
utredningar på andra diskrimineringsgrunder
övervägas samt även övervägas hur
Diskrimineringsombudsmannen och Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell läggning kan
involveras för att arbeta mot strukturell
diskriminering inom det politiska livet. Regeringen
avser att ge i uppdrag till Handikappombudsmannen
och Statens institut för särskilt utbildningsstöd
(Sisus) att med utgångspunkt i det s.k.
tillgänglighetscentrets[1] arbete respektive arbetet
för ökad kompetens om bemötande, särskilt verka för
att stärka möjligheterna till politiskt deltagande
för funktionshindrade i alla åldrar. Vidare har ett
kunskaps- och erfarenhetsutbyte initierats mellan
Regeringskansliet, Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet. Förbunden har nyligen inlett
ett projekt om hinder och möjligheter för utrikes
födda att delta i politiken. Enligt
demokratiskrivelsen planerar Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Justitiedepartementet att ge ut en gemensam skrift
om hinder för makt och inflytande. Skriften skall
spridas till tjänstemän och förtroendevalda med
syfte att bl.a. öka deras kunskap om de hinder och
möjligheter personer med olika bakgrund kan mötas av
när de vill delta i den politiska processen.
Vad gäller kvinnors och mäns makt anför regeringen
(s. 135 f.) att den avser att i högre grad än i dag
samordna och integrera insatserna inom
jämställdhetspolitiken och demokratipolitiken.
Härvidlag kan nämnas den utredning regeringen
nyligen tillsatt med uppgift att bl.a. se över
jämställdhetspolitikens fortsatta inriktning och
organisation (dir. 2004:18). Demokratipolitiken bör
enligt regeringen inkludera en feministisk analys av
demokratins villkor och funktionssätt, och
jämställdhetsinsatser baserade på kvalitativa
analyser av det politiska systemet och våra
demokratiska institutioner kommer att ges en central
roll. Vidare uppges i skrivelsen att en förstudie
kommer att initieras i Regeringskansliet med syftet
att analysera förutsättningarna för att regelbundet
och samlat redovisa statistik som beskriver
fördelningen av makt mellan kvinnor och män inom
samhällets olika sektorer.

Uppdragsvillighet och rekrytering till
förtroendeuppdrag

Vägen till ett förtroendeuppdrag är en process som
består av flera steg, där medborgarnas
uppdragsvillighet är en del. Enligt
Kommundemokratikommitténs undersökningar finns det
vid en jämförelse över en längre tidsperiod inget
som tyder på en minskad uppdragsvillighet (SOU
2001:48). Vid en jämförelse över en kortare
tidsperiod anas emellertid en negativ utveckling
(SOM-rapport nr 31), vilket regeringen uppmärksammar
i demokratiskrivelsen (s. 38). Den andel som säger
sig vara villig att ta kommunalpolitiska uppdrag har
1997-2001 minskat från 24 % till 18 %. De som har
eller har haft uppdrag har däremot blivit mer
benägna att fortsätta. Med reservation för att det
är ett relativt litet urval redovisas i rapporten
att det finns tecken som tyder på att kvinnors vilja
att ta på sig nya uppdrag tenderar att minska
1998-2001 medan den under samma tidsperiod tenderar
att öka bland män.

I analyser för att förklara skillnader mellan
olika grupper i uppdragsvillighet finner man att
intresse för politik i allmänhet har den enskilt
största betydelsen för uppdragsvillighet. Det gäller
särskilt för yngre medborgare. Något mindre
betydelse har intresse för kommunalpolitik.
Analyserna visar också att den som är nöjd med
demokratin i kommunen eller som har tilltro till
sina möjligheter att påverka politiken är något mer
benägen att ta uppdrag än den som är mindre nöjd
eller saknar sådan tilltro.

I regeringsförklaringen för riksmötet 2003/04
anförde statsminister Göran Persson att regeringen
kommer att ta initiativ till att höja partistödet så
att partierna bättre kan stödja skolningen av nya
förtroendevalda inom de politiska ungdomsförbunden,
vilket regeringen senare också gjort på
tilläggsbudget i 2004 års ekonomiska vårproposition
(prop. 2003/04:100).

I demokratiskrivelsen (s. 39) anför regeringen att
den minskade uppdragsvilligheten bör följas upp
framöver.
Vidare anför regeringen i skrivelsen (s. 136) att
insatser för att öka andelen kvinnor i beslutande
organ är avgörande för demokratin och för att
uppfylla regeringens mål för jämställdhetspolitiken.
Detta mål är att kvinnor och män skall ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla
områden i livet. Representation utgör också ett av
de fem fokusområden för jämställdhetspolitiken under
mandatperioden som anges i regeringens senaste
jämställdhetsskrivelse Jämt och ständigt -
Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan
för mandatperioden (skr. 2002/03:140), vilken
behandlades av riksdagen hösten 2003 (bet.
2003/04:AU2, rskr. 2003/04:69). Som omnämnts ovan
avser regeringen att i högre grad än i dag samordna
och integrera insatserna inom jämställdhetspolitiken
och demokratipolitiken.
En nyligen tillsatt utredning (Fi 2003:09) har
bl.a. fått i uppdrag att se över rekryteringen av
förtroendevalda revisorer (dir. 2003:97). Den
särskilde utredaren skall analysera och ge exempel
på åtgärder som kan vidtas för att bredda
rekryteringen av förtroendevalda revisorer när det
gäller kvinnor, yngre och personer med utländsk
bakgrund. Utgångspunkten är att det skall vara de
politiska partierna som nominerar de förtroendevalda
revisorerna. Uppdraget skall redovisas senast i
oktober 2004.

Nyanlända invandrare och personer med utländsk
bakgrund

I november 2001 beslutade regeringen om en särskild
utredare med uppgift att se över mottagande av och
introduktion för flyktingar (dir. 2001:87).
Utredningen skulle bl.a. uppmärksamma barns och
ungdomars situation liksom eventuella skillnader
mellan kvinnor och män i fråga om
integrationsprocessen. I betänkandet Etablering i
Sverige - möjligheter för individ och samhälle (SOU
2003:75) har utredaren bl.a. lämnat förslag om hur
alla nyanlända invandrare skall kunna få ökad
kunskap om och förståelse för grundläggande normer i
det svenska samhället och det svenska demokratiska
systemet. Bland annat föreslås att Statskontoret och
Integrationsverket skall få i uppdrag att utarbeta
förslag till hur en sammanhållen grundläggande
Internetbaserad samhällsinformation till nyanlända
skall kunna etableras och vidmakthållas och att
Integrationsverket skall verka för att en
sammanhållen och för nyanlända invandrare producerad
skriftlig samhällsinformation tas fram.
Samhällsinformation bör i så stor utsträckning som
möjligt ges till nyanlända invandrare muntligen på
det egna modersmålet och helst av lärare som är
dubbelt språk- och kulturkompetenta. Utredningen
anser också att föreningslivet bör kunna spela en
större roll än i dag, men att föreningarnas
medverkan måste baseras på deras egna
förutsättningar och villkor. Aktiva och intresserade
organisationer och föreningar bör erbjudas att delta
i planeringen och med sitt arbete bidra till de
nyanländas fortsatta etablering. Betänkandet har
remissbehandlats och frågan bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.

Våren 2003 påbörjades ett samverkansprojekt mellan
regeringen, Svenska Kommunförbundet och
föreningslivet (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 avsnitt
7.4). Projektet handlar om att finna former för att
genom föreningslivet stödja nyanlända invandrares
etablering i samhället. Det handlar bl.a. om hur
föreningslivet kan bidra till en tidig kontakt för
att stödja språkinlärning och möjligheten att skaffa
nya bekantskaper utifrån ett gemensamt intresse
eller engagemang. Därigenom skapas, enligt
regeringen, möjligheter till kontaktytor mellan
nyanlända invandrare och föreningar utifrån de
deltagandes gemensamma intressen och behov.
Samverkansprojektets första fas består i stöd till
ett antal pilotprojekt. Några av dessa pilotprojekt
planeras att genomföras inom storstadsregionerna.
Samverkansprojektet är således även ett redskap i
regeringens storstadspolitik, där ett av målen
handlar om att bryta den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen och därmed verka för
jämlika och jämställda levnadsvillkor för
storstädernas invånare.

För att undanröja hinder som personer med utländsk
bakgrund kan möta när de skall utöva makt och
inflytande har regeringen också initierat flera
utredningar som tar sikte på fördelningen av makt
och inflytande för olika etniska grupper.
Integrationspolitiska maktutredningen (dir. 2000:57)
har haft i uppdrag att beskriva och analysera
fördelningen av makt och inflytande inom olika delar
av det svenska samhället ur ett
integrationspolitiskt perspektiv. En särskild
utredare gavs i oktober 2003 i uppdrag att utreda
strukturell diskriminering på grund av etnisk eller
religiös tillhörighet (dir. 2003:118). I april 2004
beslutade regeringen om direktiv för en ny utredning
om makt, integration och strukturell diskriminering
(dir. 2004:54).

Utredningen om statligt stöd till kvinnors
organisering

Regeringen beslutade den 8 maj 2003 att ge en
särskild utredare (Ju 2003:05) i uppdrag att göra en
analys och utvärdering av det statliga bidraget till
kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt
föreslå förändringar för att anpassa bidraget till
hur samhället och kvinnoorganisationerna har
utvecklats sedan bidraget inrättades (dir. 2003:56).
Utredningen har antagit namnet Utredningen om
statligt stöd till kvinnors organisering. Uppdraget
skall redovisas senast i maj 2004.

Enligt direktiven skall utredaren bl.a. undersöka
på vilka sätt kvinnor väljer att organisera sig i
dag och vilken verksamhet som bedrivs i dessa
organisationer. Utredaren skall överväga
förutsättningarna för att bredda basen så att det
statliga bidraget även omfattar
paraplyorganisationer, nya former för organisering,
såsom nätverk, samt olika mindre
kvinnoorganisationer som skulle behöva stöd för att
kunna påverka i samhället och förbättra sin
situation. Det senare gäller t.ex. kvinnor från de
nationella minoriteterna och kvinnor med
invandrarbakgrund.

Utskottets ställningstagande

Det övergripande målet för politikområdet Demokrati
är att folkstyrelsen skall värnas och fördjupas.
Riksdagen har tidigare beslutat om långsiktiga mål
för demokratipolitiken, bl.a. att en ökad andel av
medborgarna skall inneha någon form av politiskt
förtroendeuppdrag och att medborgarnas möjligheter
att påverka den politiska processen skall bli mer
jämlika än de är i dag. De långsiktiga målen ligger
fast. Av det föregående har framgått att
demokratipolitikens fortsatta inriktning enligt
regeringen bl.a. bör omfatta insatser för ett ökat
och mer jämlikt medborgerligt deltagande och att den
bör präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket
markerar vikten av initiativ som fokuserar på
socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor
och deras möjlighet att delta. Som också framgår av
demokratiskrivelsen råder alltjämt ojämlikhet mellan
olika gruppers deltagande i politiken, bl.a. såsom
förtroendevalda, även om skillnaderna i vissa
avseenden minskat jämfört med tidigare
undersökningar. Regeringen aviserar i skrivelsen
bl.a. ytterligare åtgärder i syfte att göra
medborgarnas möjlighet att påverka och delta mer
jämlika samt öka kunskapen om de hinder som vissa
grupper möter härvidlag. Mot bakgrund av vad som
anförs ovan finns det enligt utskottets mening inget
behov av att uppmärksamma regeringen på vikten av
att olika grupper ges förbättrade möjligheter att
delta i politiska och demokratiska processer och
inneha politiska förtroendeuppdrag, eller på behovet
av ökad kunskap därom. Utskottet avstyrker därmed
motionerna 2002/03:K385 (fp) yrkande 1, 2003/04:K26
(fp) yrkandena 1 i denna del och 8, 2003/04:K290
(fp) yrkande 1, 2003/04:K400 (kd) yrkande 8,
2003/04:K25 (c) yrkande 2, 2002/03:Sf289 (mp)
yrkande 12 samt 2003/04:K304 (v) yrkandena 1 och 2.

Vissa valfrågor

Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande motionsyrkanden om
personvalet, skilda valdagar och sänkt
rösträttsålder. Vidare avstyrker utskottet
motionsyrkanden om nytt tillkännagivande om
införande av möjlighet till extraval i
kommuner och landsting samt om forskning
kring valdeltagande. Jämför reservationerna 5
(m, fp) om personval, 6 (m, fp) om skilda
valdagar, 7 (mp) om sänkt rösträttsålder och
8 (fp, c) om forskning kring valdeltagande.

Motioner

I motion 2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
föreslås att det bör vara skilda valdagar för
kommunal- och riksdagsvalen (yrkande 3). Ett viktigt
skäl för detta är enligt motionärerna att det skulle
innebära att allmänna val anordnas med tätare
mellanrum än i dag. Erfarenheterna av fyraåriga
mandatperioder är i allt väsentligt positiva, men
avståndet mellan valen har blivit väl långt. Med
skilda valdagar skulle viktiga kommunala
frågeställningar få samma möjligheter som
rikspolitiska att tydliggöras och debatteras, och
det skulle vara ett sätt att upprätthålla
medborgarnas intresse och engagemang mellan
riksdagsvalen. I motionen lämnas olika förslag på
hur ett system med skilda valdagar skulle kunna se
ut.

Motionärerna föreslår vidare att det införs en
rätt till nyval i kommunerna (yrkande 5). Enligt
motionärerna skulle det innebära en förstärkning av
demokratin eftersom medborgarna då kan få en annan
"regering" om opinionsläget skulle ändras under en
pågående mandatperiod.
I samma motion anförs även att personvalet inte
har fått något verkligt genomslag och att
personvalsinslaget i valsystemet bör stärkas
(yrkande 6). Motionärerna är beredda att pröva olika
lösningar för hur detta skall uppnås. En möjlighet
som pekas på i motionen är sänkta eller borttagna
spärrar för att bli personvald. En annan möjlighet
är införande av mindre valkretsar.
I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
yrkande 1 i denna del föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om forskning kring faktorer som
påverkar valdeltagande. Motionärerna anför att
fortsatt forskning kring faktorer som påverkar
valdeltagande är viktigt, och de anser att det vore
värdefullt om denna forskning belyser i vilken
utsträckning större valfrihet av offentliga tjänster
och ökat brukarinflytande kan bidra till ett
aktivare medborgarskap och stärkt egenmakt, som
skulle kunna ha en positiv verkan på
röstbenägenheten i socioekonomiskt svaga grupper.
Vidare föreslås i samma motion yrkande 3 att den
kommande författningsutredningen bör se över hur ett
ökat personvalsinslag kan genomföras i syfte att
stärka representativiteten i de folkvalda
församlingarna. Motionärerna anför att medborgarnas
valhandling i ännu högre grad än i dag bör få utgöra
grunden för vem som väljs till de beslutande
församlingarna.
I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)
anförs att det behövs en förbättrad analys av varför
väljarna i mindre utsträckning röstar i kommun- och
landstingsval än i övriga val. Motionärerna frågar
sig om det i dag saknas reellt inflytande, vilket är
avgörande för att motivera väljarna att delta. Detta
bör enligt motionärerna ges regeringen till känna
(yrkande 1).
I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
begärs att regeringen lägger fram förslag om sänkt
rösträttsålder och förändrade rösträttskriterier
(yrkande 4 i denna del). I motionen anförs att en
sänkning av rösträttsåldern skulle ge både fler
engagerade ungdomar och en politik som mer bryr sig
om ungdomars problem. Det anförs även att rösträtten
bör utgå från kalenderår i stället för att, som i
dag, från födelsedatum.

Bakgrund

Forskning om valdeltagande

Regeringen tillsatte hösten 1997 en parlamentariskt
sammansatt kommitté, den s.k. Demokratiutredningen,
för att belysa de nya förutsättningar, problem och
möjligheter som det svenska folkstyret möter inför
2000-talet (dir. 1997:101). Hösten 1998 beslutade
regeringen om tilläggsdirektiv till
Demokratiutredningen, enligt vilket utredningen fick
i särskilt uppdrag att utreda orsakerna till det
sjunkande valdeltagandet och att föreslå åtgärder
för att öka medborgarnas delaktighet och engagemang
i det demokratiska systemet (dir. 1998:100).
Bakgrunden till tilläggsdirektiven var att
valdeltagandet fortsatte att sjunka i 1998 års val.

På Demokratiutredningens uppdrag författades ett
antal forskningsrapporter vilka dels belyste både
valrörelser och valdeltagande, dels jämförde med
tidigare val samt dels tog hjälp av flera olika
metoder och ämnesteoretiska perspektiv. Rapporterna
publicerades i Demokratiutredningens forskarvolym
Valdeltagande i förändring (SOU 1999:132). I
betänkandet En uthållig demokrati! (SOU 2000:1)
redovisar Demokratiutredningen resultaten och sina
slutsatser.
Hösten 2002 anlitade Justitiedepartementet en
forskare vid Statsvetenskapliga institutionen vid
Uppsala universitet för att analysera valdeltagandet
i 2002 års val till kommunfullmäktige. Till grund
för analyserna ligger den medborgarundersökning som
genomfördes mellan hösten 2002 och våren 2003 under
ledning av forskare verksamma vid nämnda
institution. Resultaten redovisas i
departementspromemorian Vem röstar och varför? - En
analys av valdeltagandet i 2002 års
kommunfullmäktigeval (Ds 2003:54). I promemorian
redogör forskaren för tänkbara förklaringar till
valdeltagandet bland olika delar av befolkningen.

I demokratiskrivelsen (s. 98 f.) anför regeringen
att forskningen kring demokratifrågorna är av
central betydelse för att öka mångfalden i
kunskapsuppbyggnaden och därmed kvaliteten i
underlaget till det offentliga samtalet om
demokratin. Vetenskapsrådet har inlett ett arbete
med mångvetenskaplig demokratiforskning samt
genomfört en kartläggning av forskningen om
demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser.
Resultaten av dessa arbeten visar enligt regeringen
bl.a. på behovet av ytterligare forskning kring
demokratifrågorna. I den forskningspolitiska
proposition som planeras att lämnas till riksdagen
under mandatperioden kommer regeringen att återkomma
närmare kring framtida forskningsbehov. I det
förberedande arbetet inför den forskningspolitiska
propositionen avser regeringen, enligt skrivelsen,
att ge arbetsgruppen för forskningsfrågor (C 1991:A)
inom Justitiedepartementet en ny roll. Den kommer
framöver att tydligare fokusera på demokratifrågorna
och ha till uppgift att strategiskt analysera
behovet av insatser inom demokratiområdet, där
forskningen utgör en viktig del.

I sammanhanget kan även nämnas
Valforskningsprogrammet vid Statsvetenskapliga
institutionen vid Göteborgs universitet, som är ett
av de äldsta forskningsprojekten i världen kring
väljare och val. Sedan 1954 har
Valforskningsprogrammet kontinuerligt genomfört
väljarundersökningar i samband med varje
riksdagsval, folkomröstning och Europaparlamentsval.
Programmet finansieras av riksdagen via anslaget
till valstatistiken liksom av olika
forskningsanslag. Väljarundersökningarna genomförs i
samarbete mellan nämnda institution och Statistiska
centralbyrån (SCB). Varje undersökning avrapporteras
i form av arbetsrapporter, offentliga utredningar
och genom SCB:s publikationsserie Allmänna valen.
Från och med valet 1979 sker den huvudsakliga
avrapporteringen i bokform.

Valdeltagande i kommunala val jämfört med
riksdagsval

Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla
en parlamentariskt sammansatt kommitté för att
utreda vissa frågor som rör regeringsformen (dir.
1999:71). Våren 2000 gavs kommittén, som hade
antagit namnet 1999 års författningsutredning, genom
tilläggsdirektiv i uppdrag att bl.a. utreda frågan
om skilda valdagar (dir. 2000:21). I kommitténs
tilläggsdirektiv framhölls att ny forskning bör
inhämtas som ur ett statsvetenskapligt perspektiv
belyser bl.a. vilka effekter skilda valdagar kan ha
på valdeltagandet i allmänna val.

Mot denna bakgrund anlitade kommittén forskare med
anknytning till Statsvetenskapliga institutionen och
Institutionen för journalistik och masskommunikation
vid Göteborgs universitet för att på olika områden
utföra undersökningar och författa rapporter som
belyser frågeställningarna i kommitténs direktiv.
Detta skedde inom ramen för forskningsprojektet
"Skilda valdagar och vårval?". Huvudsyftet med
forskningsprojektet var att utvärdera sannolika
konsekvenser av förändringar av valdagarnas
periodicitet och förläggning mot bakgrund av, vad
forskarna benämnde, "den goda valrörelsen".
Forskningsrapporterna presenterades i betänkandet
Skilda valdagar och vårval? (SOU 2001:65). I
rapporterna studerades och diskuterades bl.a. varför
valdeltagandet är lägre i lokala val än i nationella
val.

Utskottets tidigare bedömning och
riksdagsbehandling

Valsystemets utformning i olika avseenden

Under våren 2004 har konstitutionsutskottet i
betänkande 2003/04:KU13 behandlat flera frågor
avseende valsystemet. Vidare har utskottet låtit
genomföra en utvärdering av personvalet i 2002 års
val (2003/04:URD6). I fråga om just personvalet
uttalade utskottet i det nämnda betänkandet att
utskottet ser det som naturligt med en fortsatt bred
diskussion kring frågor om utformning av
personvalsinslaget i valsystemet. Utskottet
uppmärksammade att regeringen inlett samtal med de
politiska partierna i riksdagen rörande översyn av
regeringsformen och såg det som en möjlighet att
denna kunde komma att rymma frågor om hur
personvalsinslaget i valsystemet bör vara beskaffat.
Med hänvisning till detta avstyrkte utskottet bl.a.
parti- och kommittémotioner om sänkta spärrar vid
personvalet (m, fp och c).

I betänkandet behandlades även parti- och
kommittémotioner om skilda valdagar (m, c och fp; en
enskild mp-motion). Utskottet avstyrkte motionerna
med samma motivering som ovan. Vidare behandlades
parti- och kommittémotioner om sänkt rösträttsålder
(mp) och att rösträttsåldern skall kopplas till
födelseår, inte till födelsedatum (v, kd, c och mp).
Utskottet vidhöll därvid sin tidigare uppfattning,
att sambandet mellan rösträttsålder och
myndighetsålder inte bör brytas, och avstyrkte
motionerna.

Kommunala extraval

Under hösten 2003 behandlade konstitutionsutskottet
i betänkande 2003/04: KU3 motioner (fp) om införande
av möjlighet till extraval i kommuner och landsting.
Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till
tidigare bedömning i frågan. Som motiv till sitt
ställningstagande har utskottet tidigare hänvisat
till den regel som infördes 1994, enligt vilken det
är möjligt för fullmäktige att återkalla samtliga
uppdrag i styrelsen och nämnderna, när den politiska
majoriteten inte längre är densamma som i
fullmäktige. Utskottet har anfört att man borde
avvakta erfarenheterna av de nya bestämmelserna
under ytterligare en tid innan någon ändring av
kommunallagen föreslås. Vidare har utskottet
framhållit som sin mening att förslag om extraval i
kommuner och landsting bygger på föreställningen att
det finns stora likheter mellan det politiska
systemet på nationell nivå (regering-riksdag) och
lokal nivå (styrelsen-fullmäktige), vilket skulle
motivera att parlamentarismens principer, däribland
möjligheten att under vissa omständigheter upplösa
den högsta beslutande församlingen och utlysa nyval,
tillämpas fullt ut även i kommuner och landsting.
Denna uppfattning har enligt utskottets mening stått
i viss motsatsställning till den princip om
samlingsstyre som väsentligen ligger till grund för
det kommunala styrelseskicket. De problem som kan
uppstå till följd av att en majoritet inte står sig
under en hel mandatperiod har av utskottet ansetts
kunna lösas med hjälp av bestämmelserna i
kommunallagen om entledigande av ledamöter i
nämnderna och val av nya ledamöter. Utskottets m-,
fp-, kd-, c- och mp-ledamöter reserverade sig mot
utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Reservanterna anförde att de var medvetna om de
faktorer som utskottet hänvisat till vid tidigare
behandling av frågan och att en möjlighet att utlysa
extraval i en kommun inte är något som skall
tillgripas lättvindigt, men att en sådan möjlighet
skulle kunna vara av värde i särskilda lägen och
även kunna vitalisera den kommunala demokratin. I
reservationen begärdes därför att regeringen låter
utreda frågan om kommunala extraval och återkommer
till riksdagen i frågan. Riksdagen biföll i november
2003 reservationen (rskr. 2003/04:33-34).

Utskottets övervägande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden i
fråga om personvalet, skilda valdagar och sänkt
rösträttsålder och avstyrker därför motionerna
2003/04:
K24 (m) yrkandena 3 och 6, 2003/04:K26 (fp) yrkande
3 och 2003/04:K27 (mp) yrkande 4 i denna del.

Riksdagen har under innevarande riksmöte riktat
ett tillkännagivande till regeringen om införande av
möjlighet till extraval i kommuner och landsting.
Något nytt tillkännagivande i frågan är enligt
utskottets mening inte nödvändigt. Motion
2003/04:K24 (m) yrkande 5 avstyrks.
Under de senaste åren har i olika sammanhang
bedrivits forskning om valdeltagande. Delvis har
denna forskning ägt rum på direkt uppdrag av
regeringen. Vidare har regeringen låtit kartlägga
den nationella forskningen om demokrati, offentlig
förvaltning och folkrörelser. Som framgått ovan
kommer regeringen i den forskningspolitiska
propositionen att under innevarande mandatperiod
återkomma till riksdagen om behovet av ytterligare
forskning kring demokratifrågorna. På nu anförda
grunder avstyrks motionerna 2003/04:K26 (fp) yrkande
1 i denna del och 2003/04:K25 (c) yrkande 1.

Medborgarnas deltagande och
inflytande mellan valen

Utskottets förslag i korthet

Bland annat med hänvisning till pågående
arbete avstyrker utskottet motioner avseende
medborgarnas deltagande och inflytande mellan
valen. Jämför reservationerna 9 (kd) om
deltagande och inflytande mellan valen och 10
(kd) om bristande kunskaper om den politiska
processen.

Motion

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
anförs att medborgarnas bristande kunskap om den
politiska processen, aktuella politiska avgöranden
och de politiska alternativ som finns är en brist i
och ett hot mot demokratin. Vidare menar
motionärerna att den politiska allmänbildningen är
mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper i
befolkningen. Den bristande informationen gäller
inte bara inför val utan ännu mer hur man som
medborgare kan påverka den demokratiska processen
mellan val. Att finna lösningar på den bristande
politiska informationen och bristande kunskaper om
den politiska processen är ett arbete som innefattar
hela samhället och dess institutioner, och skola och
utbildning har nyckelroller i att ge baskunskaper.
Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
åtgärder mot bristande politisk information och mot
bristande kunskaper om den demokratiska processen
(yrkande 1).

I motionen föreslås också att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för bättre
förutsättningar för att folkopinioner skall kunna
påverka den demokratiska processen (yrkande 5). I
motionen anförs att regeringen i formell, teknisk
mening har rätt att i riksdagen driva igenom beslut
som går emot en folkopinion, men inte desto mindre
är enligt motionärerna föraktet mot folkopinioner
ett hot mot demokratin. Motionärerna nämner
härvidlag demonstrationer mot fastighetsskatten, och
de anser att det är omöjligt att tänka sig en
vitalisering och förnyelse av demokratin utan att
den också berör den sittande regeringens oförmåga
att lyssna till opinioner.

I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen ånyo
utreder frågan om demokratins framtid i syfte att
återkomma med förslag för en mer direkt demokrati
(yrkande 15). I motionen anförs att
Demokratiutredningen och regeringen i
demokratipropositionen missade förslag för att göra
demokratin mer direkt. Motionären menar att det
demokratiska system vi har i dag har sett likadant
ut sedan den allmänna rösträttens införande för
drygt 80 år sedan, trots att de människor som lever
i dag bär på långt fler kunskaper om världen och
komplexa sammanhang än de som levde på den tiden.

Bakgrund

Demokratisyn

I demokratipropositionen (s. 28) anförde regeringen
att de representativa formerna även fortsättningsvis
kommer att vara fundamentet i vårt demokratiska
samhälle. Den representativa demokratin ger
möjlighet att utkräva ansvar, vilket ger det
demokratiska styrelseskicket legitimitet. Regeringen
menade också att det i ett forum för valda
representanter finns förutsättningar för att forma
en mer långsiktig, sammanhängande politik, där olika
prioriteringar kan ställas mot varandra, vilket
innebär att besluten kan utformas utifrån en
helhetssyn. Genom de allmänna valen ger den
representativa demokratin möjlighet till påverkan
också för den som inte har tid eller kraft att själv
engagera sig.

Samtidigt önskade regeringen betona deltagandet
mellan valen samt värdet av samtal och diskussion,
och den menade att en förutsättning för en
fungerande demokrati är ett brett medborgerligt
deltagande. Regeringen ansåg således att det inom
ramen för den representativa demokratin bör vara ett
brett medborgerligt deltagande i den politiska
processen och i samhällslivet i stort.
Utskottet behandlade demokratipropositionen i
betänkande 2001/02:KU14. Utskottet uttalade sig
därvid för åtgärder för att värna den representativa
demokratins traditionella kanaler för inflytande och
därutöver ta sikte på ett medborgardeltagande också
mellan valen (s. 19).

Relationen väljare-valda

I demokratiskrivelsen (s. 141) anför regeringen att
det i en representativ demokrati är av grundläggande
betydelse att de förtroendevalda har en god dialog
med sina väljare så att de uppfattar väljarnas
åsikter och kan agera och uppträda som deras ombud.
Brister i dialogen mellan förtroendevalda och
medborgare ökar risken för politikermisstro,
likgiltighet inför demokratin samt socialt och
politiskt utanförskap. Det är viktigt att
diskussionen om relationen mellan de förtroendevalda
och medborgarna ständigt hålls levande. Om de
förtroendevalda agerar, eller av medborgarna upplevs
agera, som företrädare för de politiska
institutionerna snarare än som medborgarnas ombud
riskerar, enligt regeringen, klyftorna att öka. Om
medborgarna däremot upplever att det finns bra
kanaler och former för att föra en dialog och
påverka de förtroendevalda, ökar också intresset för
att delta. Enligt regeringen handlar det således i
hög grad om att ge signaler om att det är
meningsfullt att delta och att tydliggöra hur
deltagandet kan ske. Det är också en fråga om hur
dessa processer beskrivs. Regeringen betonar i
skrivelsen att det också är viktigt att förmedla en
realistisk bild av vad deltagandet kan leda till,
dvs. hur demokratins spelregler ser ut. Demokratiskt
deltagande är inte entydigt med att alltid få sin
egen vilja igenom. Respekten för demokratiskt
fattade beslut, hur starkt man än ogillar dem, är
grundläggande. Regeringen bedömer att fler och
bättre former för inflytande och påverkan bör skapas
så att dialogen mellan de förtroendevalda och
medborgarna hålls levande.

I demokratiskrivelsen (s. 128) uppmärksammar
regeringen även de politiska partiernas ansvar när
det gäller att fånga upp och kanalisera medborgarnas
engagemang och vilja att påverka. I en representativ
demokrati bygger, enligt regeringen, partiernas
legitimitet på att de förmår att möta medborgarnas
krav, önskemål och förväntningar när det gäller det
politiska arbetets former och innehåll.
Vidare menar regeringen i skrivelsen (s. 129) att
det är angeläget att diskussionen om de partiaktivas
och förtroendevaldas roll i förhållande till andra
medborgare hålls levande. Regeringen har i december
2003 träffat partisekreterarna för riksdagspartierna
vid ett mindre forskarseminarium med efterföljande
diskussion, där bl.a. frågor om stöd till särskilda
mobiliseringsinsatser inför valen diskuterades.
Regeringen välkomnar i skrivelsen en fortsatt dialog
med riksdagspartierna i frågor som rör partiernas
roll i demokratin.

Information om demokrati, deltagande mellan
valen m.m.

I demokratiskrivelsen (s. 126 f.) lyfter regeringen
fram humankapital i form av information och kunskap
om det politiska systemet som en viktig politisk
resurs. Informationsutbudet i samhället har under de
senaste årtiondena ökat explosionsartat, och enligt
regeringen är det breda informationsutbudet i
huvudsak positivt ur demokratisk synvinkel genom att
det möjliggör för enskilda medborgare att själva
söka den information som behövs för att förstå och
ta ställning till skeenden i omvärlden. För att
kunna analysera tillgänglig information krävs,
enligt regeringen, dock kunskap om hela det
demokratiska samhällets struktur - om såväl det
politiska systemet som om andra maktsfärer,
exempelvis näringslivet och massmedierna. I
skrivelsen nämner regeringen skolan, massmedierna
och folkbildningen som betydelsefulla aktörer när
det gäller att förmedla information och kunskap.
Vidare har, enligt regeringen, språket en central
betydelse för den enskildes möjligheter att ta till
vara information och därmed kunna delta och påverka
den politiska processen. Regeringen anser därför att
företrädare för myndigheter och det politiska
systemet, såväl förtroendevalda som tjänstemän, i
sina kontakter med medborgarna bör ta hänsyn till
människors olika språkmiljöer och därigenom
varierande förutsättningar i detta avseende.

Enheten för demokratiutveckling, mänskliga
rättigheter, folkrörelsefrågor och idrott vid
Justitiedepartementet publicerade under hösten 2003
en broschyr om medborgerligt politiskt deltagande,
Mellan valen. Begrepp, frågpor och idéer om
medborgerligt deltagande i kommuner och landsting.
Syftet med broschyren är dels att uppmuntra till ett
ökat erfarenhetsutbyte mellan dem som i dag arbetar
med att utveckla demokratin, dels att tillhandahålla
viss grundläggande information när det gäller
medborgerligt deltagande som den som känner ett
behov av sådan kan ta del av. Broschyren vänder sig
inte i första hand till tjänstemän som arbetar med
demokratifrågor utan till tjänstemän som arbetar i
kommuner och landsting med miljö, barnomsorg, hälso-
och sjukvård eller andra sakområden och som har fått
i uppdrag att försöka involvera medborgaren mer i
den politiska processen.

I demokratiskrivelsen (s. 128) uppger regeringen
att en ny version av regeringens webbplats,
www.regeringen.se, kommer att lanseras under våren
2004. Den nya webbplatsen, som lanserades den 29
april, innehåller bl.a. grundläggande information om
det demokratiska systemet i Sverige. Enligt
demokratiskrivelsen är de främsta målgrupperna
massmedierna, myndigheter, andra offentliga
institutioner samt den intresserade allmänheten och
skolan.

Kunskap om nya rörelser

I demokratiskrivelsen (s. 130) anför regeringen att
insatser för att främja ett samhällsengagemang bör
utformas med medvetenhet om att människors sätt att
organisera och kanalisera sitt engagemang förändras
i takt med att samhället förändras. Exempelvis
påverkar sannolikt människors ökade geografiska
rörlighet förutsättningarna för ett engagemang.
Enligt regeringens bedömning saknas i dag samlad
kunskap om de nya rörelser och handlingsformer som
medborgarnas samhällsengagemang tar sig uttryck i.
Sådan kunskap bör inhämtas bl.a. för att möjliggöra
en bedömning av om nuvarande villkor och
stödinsatser är anpassade till dessa nya rörelsers
verksamhetsformer.

Enligt demokratiskrivelsen avser därför regeringen
att uppdra åt ett universitet eller en högskola att
genomföra en kartläggning av nya sociala rörelser
och andra alternativa handlingsformer inom den
ideella sektorn. Därtill avser Justitiedepartementet
att låta undersöka frivilliga insatser i och utanför
föreningslivet. Huvudsyftet är att utreda
förändringarna i de frivilliga insatserna över tid
och analysera de förändringsmönster som kan finnas.

Deltagandet mellan valen i den fortsatta
inriktningen av demokratipolitiken

Regeringen anför i demokratiskrivelsen (s. 123 f.)
att det sammanhållna arbete för att öka medborgarnas
deltagande mellan valen som inleddes under den förra
mandatperioden bör ges ökad prioritet. Formerna för
inflytande och påverkan måste bli fler och bättre.
Det är viktigt att människor upplever att det finns
kanaler som möjliggör inflytande och ser dessa som
medel som det är meningsfullt att utnyttja. Vidare
anför regeringen att regering och riksdag genom
lagändringar och stimulansåtgärder kan påverka
utvecklingen, men att ett stort ansvar vilar också
på kommuner och landsting samt på de politiska
partierna.

Utskottets ställningstagande

Den svenska demokratin är i grunden representativ.
Detta stipuleras i regeringsformen, enligt vilken
den svenska folkstyrelsen förverkligas genom bl.a.
ett representativt och parlamentariskt statsskick.
Representanterna utses av medborgarna i allmänna val
och får därefter svara politiskt för följderna av de
beslut de fattar. Inom ramen för den representativa
demokratin finns möjlighet för medborgarna att på
olika sätt delta i och påverka den politiska
processen. Utskottet har tidigare uttalat sig för
att värna den representativa demokratins
traditionella kanaler för inflytande och därutöver
ta sikte på ett medborgardeltagande också mellan
valen. Riksdagen har också som långsiktigt mål
beslutat att medborgarna skall ha bättre möjligheter
än i dag att delta i och påverka den politiska
processen samt att andelen medborgare som deltar
skall öka. I demokratiskrivelsen uppmärksammar
regeringen betydelsen av god dialog mellan de
förtroendevalda och väljarna. Med hänvisning till
ovan anförda avstyrker utskottet motionerna
2003/04:K400 (kd) yrkande 5 och 2002/03:K383 (mp)
yrkande 15.

I demokratiskrivelsen lyfter regeringen fram
information och kunskap om det politiska systemet
som en viktig politisk resurs samt redogör för olika
informationsåtgärder och olika aktörers betydelse i
sammanhanget. Vidare anför regeringen i skrivelsen
att arbetet för att öka medborgarnas deltagande
mellan valen bör ges ökad prioritet. Mot denna
bakgrund anser utskottet att det inte är nödvändigt
med ett sådant tillkännagivande som begärs i motion
2003/04:K400 (kd) yrkande 1. Motionsyrkandet
avstyrks.

Medborgarförslag och folkinitiativ

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande ett motionsyrkande
om obligatoriskt införande av
medborgarförslag i alla kommuner. Vidare
avstyrker utskottet med hänvisning till
pågående arbete ett motionsyrkande avseende
stärkt folkinitiativ. Jämför reservation 11
(mp) om medborgarförslag.

Motioner

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
anförs att den genomförda möjligheten att lämna
medborgarförslag till fullmäktige utfallit mycket
positivt samt att det finns få indikatorer på att
den medfört problem i relation till den
representativa demokratin utan tvärtom synes ha
vitaliserat fullmäktiges arbete. Enligt motionärerna
bör medborgarförslagsrätten göras obligatorisk i
alla kommuner och landsting. Vidare bör
förslagsrätten även innefatta direktförslag till
nämnder. Detta bör enligt motionärerna ges
regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)
yrkande 3 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen vad i motionen anförs om folkinitiativ. I
motionen anförs att riksdagen vid ett flertal
tillfällen tydligt har klargjort sin uppfattning i
frågan och krävt att regeringen skall återkomma med
initiativ i enlighet med riksdagens
tillkännagivande, men demokratiskrivelsen ger inte
bilden av att regeringen har för avsikt att
återkomma till riksdagen med ett lagförslag såsom
riksdagen begärt. Enligt motionärerna bör riksdagen
därför ånyo tydliggöra för regeringen som sin mening
att om 10 % av medborgarna så kräver skall
fullmäktige besluta om att anordna en rådgivande
folkomröstning.

Bakgrund

Gällande ordning

Ärenden i fullmäktige får enligt 5 kap. 23 §
kommunallagen väckas av bl.a. en nämnd eller en
ledamot genom motion.

Efter förslag i demokratipropositionen gäller
sedan halvårsskiftet 2002 också att fullmäktige får
besluta att den som är folkbokförd i kommunen
respektive i en kommun inom landstinget skall få
väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag).
Genom att rätten att väcka medborgarförslag är
knuten till folkbokföring inom kommunen eller
landstinget omfattas även barn och ungdomar samt
medborgare i andra länder som ännu inte har hunnit
få kommunal rösträtt.
Ett medborgarförslag bör beredas så att
fullmäktige kan fatta beslut inom ett år från det
att medborgarförslaget väcks. Om fullmäktige
beslutar att införa medborgarförslag skall
arbetsordningen innehålla föreskrifter om hur sådana
förslag skall handläggas.
Ett ärende om att hålla folkomröstning i en viss
fråga får väckas också (genom s.k. folkinitiativ) av
minst 5 % av de kommun- eller landstingsmedlemmar
som är röstberättigade enligt lagen (1994:692) om
kommunala folkomröstningar.

Departementsförslag om samråd efter
folkinitiativ

Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande (se
nedan) har Justitiedepartementet utarbetat ett
förslag till nya bestämmelser om folkinitiativ.
Förslaget redovisas i departementspromemorian Samråd
efter folkinitiativ (Ds 2004:4). Promemorian
skickades ut på remiss den 10 februari 2004.
Remissvaren skall vara inkomna senast den 14 maj
2004.

I promemorian föreslås att nuvarande bestämmelser
i kommunallagen om att ett ärende om att hålla
folkomröstning i en viss fråga får väckas i
fullmäktige av minst 5 % av de röstberättigade
kommun- eller landstingsmedlemmarna avskaffas. I
stället bör det införas bestämmelser i kommunallagen
om att fullmäktige skall besluta att samråd skall
ske om minst 10 % av de röstberättigade kommun-
eller landstingsmedlemmarna väckt ett ärende om att
det skall hållas samråd i en viss fråga och
förslaget biträds av minst en tredjedel av de
närvarande ledamöterna och ärendet skall handläggas
av fullmäktige.
Med samråd avses enligt förslaget exempelvis
folkomröstning, hearing eller annat offentligt möte,
elektroniskt rådslag eller utställning med möjlighet
att lämna synpunkter. Fullmäktige avgör i vilken
form och under vilken tid samråd skall ske. Vissa
minimikrav föreslås för samrådets genomförande,
däribland att samrådet skall kungöras, att det skall
pågå under minst fyra veckor, om det innebär annat
samråd än folkomröstning, samt att det skall
sammanställas i en samrådsredogörelse. Därutöver
föreslås att det införs ett krav på att ett ärende
som innefattar samråd bereds så att fullmäktige kan
fatta beslut i ärendet inom ett år från det att
ärendet väckts.
I demokratiskrivelsen (s. 142) uppger regeringen
att den för närvarande bereder frågan om
folkinitiativ och att den avser att återkomma till
riksdagen med sitt slutliga ställningstagande i
frågan.

Tidigare riksdagsbehandling

Medborgarförslag

Konstitutionsutskottet behandlade i mars 2002, i
samband med beredningen av demokratipropositionen,
ett motionsyrkande om obligatoriskt införande av
medborgarförslag i alla kommuner (bet.
2001/02:KU14). Utskottet ansåg, liksom regeringen i
demokratipropositionen, att utvecklingen av den
lokala demokratin i första hand är en fråga för
kommunerna och landstingen och att den lokala
demokratin därför måste utvecklas utifrån lokala
förhållanden och medborgarnas önskemål. Något
förslag om obligatoriskt införande av
medborgarförslag i alla kommuner fanns därför enligt
utskottets uppfattning inte anledning till.
Motionsyrkandet (mp) avstyrktes.

I oktober 2003 avstyrkte utskottet med hänvisning
till tidigare ställningstagande ett motionsyrkande
(mp) om obligatorisk rätt att lämna medborgarförslag
i kommuner och landsting (bet. 2003/04:KU3).

Folkinitiativ

Konstitutionsutskottet har flera gånger behandlat
motioner om stärkt folkinitiativ. I mars 2002 i
samband med behandlingen av demokratipropositionen
och motioner (bet. 2001/02:KU14) noterade utskottet
att regeringen avsåg att återkomma i frågan vid
beredningen av Kommundemokratikommitténs betänkande
Att tänka efter före - samråd i kommuner och
landsting (SOU 2001:89). Utskottet uttalade därvid
att beredningen bör syfta till att lägga fram
förslag för riksdagen med innebörd att
folkomröstning skall hållas om 10 % av de
röstberättigade i kommunen respektive landstinget
begär det. Utskottet föreslog att riksdagen som sin
mening skulle ge regeringen det anförda till känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:190).

Frågan berördes igen av riksdagen vid behandlingen
av utskottets betänkande 2002/03:KU29 om regeringens
redogörelse för behandlingen av riksdagens
skrivelser till regeringen (skr. 2002/03:75).
Riksdagen biföll i juni 2003 en reservation (m, fp,
kd, c, mp) vari beklagades att regeringen ännu inte
efterkommit riksdagens tillkännagivande om lokala
folkomröstningar samt uttalades att det var
angeläget att snarast belysa denna viktiga
författningsfråga och att regeringen presenterar
förslag i enlighet med riksdagens beslut (rskr.
2002/03:208).
I oktober under innevarande riksmöte behandlade
konstitutionsutskottet i betänkande 2003/04:KU3
motioner (kd, mp) om stärkt folkinitiativ. Utskottet
avstyrkte motionerna med hänvisning till den
pågående beredningen av ärendet. Riksdagen följde
utskottets förslag till beslut med godkännande av
motiveringen i en reservation (m, fp, kd, c, mp), i
vilken anfördes att det är ytterst angeläget att
regeringen snarast presenterar förslag i enlighet
med riksdagens beslut (rskr. 2003/04:33-34).

Betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till
regeringen

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen
granskat frågor kring efterkommandet av riksdagens
tillkännagivanden till regeringen. I betänkande
1994/95:KU30 underströk utskottet att utgångspunkten
måste vara att det önskemål som tillkännagivandet
avser bör tillgodoses. Om det visar sig föreligga
omständigheter som hindrar ett genomförande eller om
regeringen gör en annan bedömning än riksdagen måste
regeringen dock kunna underlåta att vidta de
åtgärder tillkännagivandet avser. En förutsättning
borde då enligt utskottet vara att regeringens
bedömningar i detta avseende redovisas för
riksdagen.

Våren 2003 granskade utskottet finansministerns
hantering av frågan om de s.k. 3:12-reglerna (bet.
2002/03:KU30). Utskottet uttalade:

Som konstitutionsutskottet tidigare anfört
förutsätter utskottet att regeringen hörsammar
riksdagens tillkännagivanden och att regeringen
redovisar för riksdagen sina bedömningar om de
begärda åtgärderna inte vidtas. Om regeringen
inte avser att vidta en begärd åtgärd i enlighet
med riksdagsbeslutet måste detta enligt
utskottets mening redovisas för riksdagen inom
tidsramen, om en sådan uppställts av riksdagen.
Även skälen för att riksdagsbeslutet inte följs
bör tas upp i sammanhanget. Om en redovisning
inte kan ges i skrivelse eller proposition till
riksdagen bör den enligt utskottets mening lämnas
till riksdagen i annan form som gör den
tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
avseende medborgarförslag och avstyrker motion
2003/04:K27 (mp) yrkande 2.

Vad gäller folkinitiativ konstaterar utskottet att
riksdagen har riktat tillkännagivanden till
regeringen om att regeringen skall lägga fram
förslag för riksdagen om att folkomröstning skall
hållas om 10 % av de röstberättigade i kommunen
respektive landstinget begär det och att det är
ytterst angeläget att ett sådant förslag presenteras
snarast. Justitiedepartementet har utarbetat ett
förslag till nya bestämmelser om folkinitiativ och
regeringen bereder frågan under våren. Enligt
demokratiskrivelsen avser regeringen att återkomma
till riksdagen med sitt slutliga ställningstagande.
Utskottet utgår från att så sker i enlighet med vad
utskottet tidigare uttalat avseende betydelsen av
riksdagens tillkännagivande till regeringen (se
ovan). I avvaktan på regeringens förslag avstyrker
utskottet motion 2003/04:K25 (c) yrkande 3.

Valbarhet och arbetsvillkor för
förtroendevalda

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande motionsyrkanden
avseende möjlighet att behålla
förtroendeuppdrag vid flyttning samt om sänkt
valbarhetsålder. Utskottet avstyrker vidare
en motion om möjlighet till ledighet från
förtroendeuppdrag och ett motionsyrkande om
förtroendeuppdragets utformning. Jämför
reservationerna 12 (mp) om valbarhetsålder,
13 (mp) om möjlighet att behålla uppdrag vid
flyttning och 14 (kd) om förtroendeuppdragets
utformning.

Motioner

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag som innebär förbättrade möjligheter för
förtroendevalda att behålla förtroendeuppdrag vid
avflyttning (yrkande 3). I motionen anförs att
folkbokföringens betydelse för möjligheten att
behålla ett förtroendeuppdrag under pågående
mandatperiod kan föranleda problem för vissa
grupper, bl.a. unga, studenter och hemlösa.
Bostadssituationen i storstadsregionerna är sådan
att många återkommande måste flytta över
kommungränser. I motionen föreslås även att
valbarhetsåldern, i enlighet med de kriterier som
föreslås i motionen avseende rösträttsålder, sänks
och kopplas till födelseåret i stället för, som i
dag, födelsedatumet (yrkande 4 i denna del).

I motion 2003/04:K259 av Anne-Marie Ekström (fp)
anförs att en vald ledamot eller ersättare av
kommunfullmäktige inte tillfälligt kan begära ledigt
från sitt uppdrag. Det kan innebära problem för små
partier att bemanna alla ordinarie platser om någon
blir långvarigt sjuk eller föräldraledig. Motionären
anser att kommunallagen bör ses över för att
undersöka möjligheten att införa möjligheten till
tillfällig ledighet från uppdrag i
kommunfullmäktige. Detta bör enligt motionären ges
regeringen till känna.
I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande 6 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
åtgärder för att förändra förtroendeuppdragets
utformning så att fler människor attraheras av det.
Motionärerna tror att de långa sammanträdestiderna
med ineffektiv tidsplanering kväver mångas politiska
engagemang och är en av orsakerna till de många
avhoppen från politiska uppdrag i kommunernas
fullmäktige och nämnder. Vidare omtalas i motionen
att sammanträden inte sällan läggs på tider som
försvårar för vissa grupper att delta samt att det i
allmänhet är ekonomiskt betungande att delta i
politiskt arbete på kommunal nivå. Motionärerna
anser att det är angeläget att få till stånd ett
samtal om åtgärder för att förändra
förtroendeuppdragets utformning så att fler
människor kan attraheras.

Bakgrund

Gällande ordning

Bestämmelser om förtroendevalda i kommunerna finns i
4 kap. kommunallagen. Med förtroendevalda avses
ledamöter och ersättare i fullmäktige, nämnder och
fullmäktigeberedningar samt revisorer och
revisorsersättare. Vidare avses med förtroendevalda
ledamöter och ersättare i den beslutande
församlingen, förbundsstyrelsen eller annan nämnd,
de beslutande församlingarnas beredningar samt
revisorer och revisorsersättare i ett
kommunalförbund.

Till följd av förslagen i demokratipropositionen
infördes under 2002 regler som förbättrade
möjligheten för förtroendevalda att behålla ett
uppdrag vid flyttning samt deras rätt till ledighet
och ekonomiska förmåner. För att ha rösträtt vid val
av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige skall
man enligt kommunallagen vara folkbokförd i
kommunen, senast på valdagen fylla 18 år samt vara
medborgare i Sverige, någon annan av Europeiska
unionens medlemsstater, Island, Norge eller, om man
är annan utlänning, ha varit folkbokförd i Sverige
tre år i följd före valdagen. Den som har rösträtt
är också valbar till fullmäktige. Vid valen av
ledamöter och ersättare i nämnderna samt valen av
revisorer och revisorsersättare är den valbar som
vid tidpunkten för sådant val uppfyller
valbarhetsvillkoren. Om en förtroendevald upphör att
vara valbar, upphör också uppdraget genast.
Fullmäktige får dock - efter de ändringar som
gjordes i kommunallagen till följd av
demokratipropositionen - besluta att en
förtroendevald som valts av fullmäktige får ha kvar
sina uppdrag under återstoden av mandattiden.
Regeringen framhöll i propositionen att denna
möjlighet endast kunde ges förtroendevalda i nämnder
och fullmäktigeberedningar samt revisorer och
revisorsersättare, medan ledamöterna i fullmäktige,
som är utsedda direkt av väljarna i de kommunala
valen, inte omfattades. Att ge fullmäktige möjlighet
att besluta om dispens från valbarhetskravet för
fullmäktigeledamöter skulle strida mot väljarnas
exklusiva rätt att utse fullmäktigeledamöter.
Förtroendevalda har rätt till den ledighet från
sina anställningar som behövs för att de skall kunna
fullgöra sina uppdrag. Ledigheten skall omfatta tid
för möten i kommunala organ, för andra möten som är
nödvändiga för uppdragen, för resor till och från
mötena och för behövlig dygnsvila omedelbart före
eller efter mötena.
Förtroendevalda, med undantag för dem som fullgör
sina uppdrag på heltid eller en betydande del av
heltid, har också rätt till skälig ersättning för de
arbetsinkomster och ekonomiska förmåner som de
förlorar på grund av uppdraget. Förtroendevalda med
funktionshinder har rätt till skälig ersättning för
resekostnader som uppkommer när de fullgör sina
uppdrag, och förtroendevalda som har barn med behov
av tillsyn har rätt till skälig ersättning för
kostnader för barntillsyn som uppkommer när de
fullgör sina uppdrag. Fullmäktige skall bestämma
enligt vilka grunder ersättningen skall betalas.
Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig
omfattning skall få dels ersättning för
resekostnader och andra utgifter som föranleds av
uppdraget utöver vad som följer av de nyss nämnda
bestämmelserna om kostnader för funktionshinder och
barntillsynsbehov, dels arvode, pension och andra
ekonomiska förmåner.
Om en förtroendevald vill avgå skall fullmäktige
befria den förtroendevalde från uppdraget om det
inte finns särskilda skäl mot det.
Fullmäktige får återkalla uppdraget för en
förtroendevald som valts av fullmäktige, om den
förtroendevalde har vägrats ansvarsfrihet eller
genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för
ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i
två år eller däröver. Fullmäktige får även återkalla
uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd
när den politiska majoriteten i nämnden inte längre
är densamma som i fullmäktige eller vid förändringar
i nämndorganisationen.
Enligt bestämmelser i 5 kap. kommunallagen skall
det för ledamöter i fullmäktige finnas ersättare. I
en kommun bestämmer kommunfullmäktige det antal
ersättare som skall ligga till grund för
tillämpningen av bestämmelserna i vallagen
(1997:157). Antalet skall utgöra en viss andel, dock
högst hälften av det antal platser som varje parti
får i kommunen. Fullmäktige skall i en arbetsordning
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
fullmäktiges sammanträden och handläggningen av
ärendena. Arbetsordningen skall alltid innehålla
föreskrifter om bl.a. inkallande av ersättare och
deras tjänstgöring. Vad gäller nämnderna väljs,
enligt bestämmelser i 5 kap. kommunallagen,
ledamöter och ersättare av fullmäktige till det
antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får
antalet ledamöter inte vara mindre än fem och
antalet ersättare bör vara lika stort som antalet
ledamöter. Om ersättarna inte väljs proportionellt,
skall fullmäktige bestämma i vilken ordning som de
skall tjänstgöra. Fullmäktige skall besluta om
ersättarnas tjänstgöring i nämnderna. I förarbetena
till 1991 års kommunallag uttalades att mycket i och
för sig talar för att reglerna om ersättarnas
tjänstgöring är lika för fullmäktige och nämnder,
men för vissa nämnder kan det finnas behov av
avvikelser (prop. 1990/91:117 s. 197).
Bestämmelser om sammanträdestider m.m. finns för
fullmäktige i 5 kap. och för styrelsen och övriga
nämnder i 6 kap. Fullmäktige bestämmer när
fullmäktiges ordinarie sammanträden skall hållas.
Fullmäktigsammanträde skall hållas också om
styrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges
ledamöter begär det eller om ordföranden anser att
det behövs. Vidare skall fullmäktige i en
arbetsordning meddela föreskrifter om bl.a. när
fullmäktigsammanträden skall hållas, rätten att
delta i fullmäktiges överläggningar, förfarandet vid
omröstningar och handläggningen av motioner,
interpellationer och frågor i fullmäktige. Vad
gäller nämndsammanträden bestämmer nämnderna själva
tid och plats för dessa. Sammanträden skall hållas
också om minst en tredjedel av nämndens ledamöter
begär det eller ordföranden anser att det behövs.
Reglementen med närmare föreskrifter om nämndernas
verksamhet och arbetsformer utfärdas av fullmäktige.

Utvärdering av tillämpningen av de nya
bestämmelserna om ersättning i kommunallagen

En forskare har på Justitiedepartementets uppdrag
utvärderat tillämpningen av de nya bestämmelserna om
ersättning i kommunallagen. Uppdraget
avrapporterades i mars 2004 och redovisas av
regeringen i demokratiskrivelsen (s. 40 f.).

Utvärderaren finner att regelverket avseende
ekonomiska ersättningar har implementerats och att
kommunallagens bestämmelser har fått genomslag.
Majoriteten av de studerade kommunerna och
landstingen betalar ersättning inte bara för
förlorad arbetsinkomst utan även för förlust av
ersättning från arbetslöshetsersättning och
föräldrapenning. De flesta kommuner har också
särskilda regler för ersättning för
barntillsynskostnader och för funktionshindrade.
Utvärderaren finner därmed att villkoren för de
förtroendevalda har förbättrats och bedömer att de
praktiska och ekonomiska möjligheterna för enskilda
individer att acceptera ett förtroendeuppdrag har
ökat. De problem som påträffats gäller enbart ett
fåtal kommuner. För att åtgärda problemet med låga
ersättningsnivåer för förlorad arbetsinkomst liksom
med ersättning för barntillsyn föreslår utvärderaren
skärpta skrivningar i kommunallagen. Oklarheter med
lokala reglementen föreslås lösas med
informationsåtgärder.
Regeringen uttalar i demokratiskrivelsen att den
avser att fortsatt följa kommuners och landstings
tillämpning av de nuvarande
ersättningsbestämmelserna. När det gäller frågan om
den skattemässiga hanteringen av ersättning för
förlorade pensionsförmåner bereds, enligt
regeringen, denna fråga för närvarande inom
Finansdepartementet.

Tidsåtgång för förtroendeuppdrag

Kommundemokratikommitténs undersökningar, som
presenterades i betänkandet Att vara med på riktigt
- demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU
2001:48 s. 132 f.), visade att tidsåtgången för
förtroendeuppdrag har ökat, och kommittén frågade
sig om inte engagemanget som förtroendevald i
kommuner och landsting har blivit för tidskrävande.
För många förtroendevalda är tidsåtgången i dag ett
reellt problem.

I demokratiskrivelsen (s. 140) anför regeringen
att tidsåtgången är ett problem, eftersom det bl.a.
riskerar att stänga ute många medborgare. Många som
skulle kunna tänka sig ett förtroendeuppdrag kan
tvingas tacka nej därför att de inte kan lägga ned
den tid som krävs. Av samma skäl kan personer som
har förtroendeuppdrag känna sig tvingade att lämna
dessa. Särskilt bland vissa förtroendevalda, t.ex.
heltidsarbetande och småbarnsföräldrar, kan den
stora tidsåtgången skapa problem i relation till den
privata sfären. Den stora tidsåtgången innebär också
att fritidspolitiker i allt mindre utsträckning kan
fullgöra sina uppdrag på fritiden. Om
fritidspolitiker i praktiken blir deltidspolitiker
försvagas medborgarperspektivet i den kommunala
beslutsprocessen. En sådan utveckling riskerar i sin
tur att öka klyftan mellan de förtroendevalda och
medborgarna.

Utbildning, IT-stöd, kunskaps- och
erfarenhetsutbyte m.m. för förtroendevalda

Kommundemokratikommittén konstaterade i sitt
betänkande (SOU 2001:48 s. 123) att nya
förtroendevalda anser att introduktionsutbildningen
haft mycket stor betydelse för deras möjlighet att
utföra sitt politiska arbete. Kommittén konstaterade
emellertid även att det fanns stora variationer
mellan olika kommuner och partier när det gäller
förekomsten av introduktionsaktiviteter.

I demokratiskrivelsen (s. 139 f.) gör regeringen
bedömningen att det är angeläget att nya
förtroendevalda får möjlighet att lära sig om sina
rättigheter och skyldigheter och det politiska
beslutsfattandets villkor. En bra introduktion kan
också underlätta för och uppmuntra t.ex. unga och
personer med utländsk bakgrund att åta sig och
genomföra förtroendeuppdrag. Det är också viktigt
att de som varit förtroendevalda en period får
möjlighet till vidareutbildning. I
demokratiskrivelsen anför regeringen att den mot
denna bakgrund avser att ta initiativ till en
kartläggning av omfattningen av och innehållet i
utbildningar till förtroendevalda.
En annan viktig aspekt av förtroendeuppdragets
villkor är tillgången till informationsteknik. I
Kommundemokratikommitténs betänkande (s. 203)
redovisades också att många förtroendevalda saknar
datorer med Internetuppkoppling - hjälpmedel som
avsevärt skulle underlätta bl.a.
sammanträdesförberedelser, dialog med medborgarna
och inhämtande av kunskap.
I demokratiskrivelsen anför regeringen (s. 140)
att den är väl medveten om att det har skett en
snabb utveckling när det gäller tillgång till och
användning av informationsteknik. Det saknas dock
aktuell information om detta när det gäller de
förtroendevalda och regeringen avser därför att ta
initiativ till en kartläggning av tillgången till
modern informationsteknik och annat administrativt
stöd till förtroendevalda.
I anslutning till diskussionen om tillgången till
informationsteknik aktualiserade
Kommundemokratikommittén också frågan om
beslutsfattande på distans (s. 210 f.). Mot bakgrund
av informationsteknikens utveckling, särskilt när
det gäller säkerhet och skydd vid överföring av
information, ansåg kommittén att möjligheten att
fatta beslut vid ett distanssammanträde borde
utredas.
Behovet av sådana möjligheter ökar också sannolikt
i takt med att människors geografiska rörlighet
ökar. Mot denna bakgrund avser regeringen i
demokratiskrivelsen (s. 140) att tillsätta en
utredning med uppgift att utreda möjligheten att
fatta beslut på distans. Utredningen skall också vid
behov lämna lagförslag.
När det gäller de förtroendevaldas situation
framhåller regeringen i demokratiskrivelsen (s. 141)
att de politiska partierna har ett stort ansvar, men
också kommunerna och landstingen. Enligt skrivelsen
inledde regeringen i december 2003 diskussioner med
riksdagspartierna i dessa frågor. Regeringen
aviserar att den också under mandatperioden kommer
att ta initiativ till informations-, kunskaps- och
erfarenhetsutbyte med kommuner och landsting.

Utskottets tidigare bedömning

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 2003
motioner om förtroendevaldas valbarhet respektive
arbetsvillkor (bet. 2003/04:KU3 s. 22 f.). Utskottet
avstyrkte därvid motioner om möjlighet att behålla
förtroendeuppdrag vid studier på annan ort och
hänvisade till vad som anförts i
demokratipropositionen om väljarnas exklusiva rätt
att utse ledamöter i fullmäktige samt att sambandet
mellan rösträtt och valbarhet inte borde brytas.
Motioner avseende förtroendevaldas arbetsvillkor i
form av ersättning för förlorad arbetsinkomst och
ekonomiska förmåner på grund av uppdraget avstyrktes
med hänvisning till bl.a. den uppföljning av
demokratimålen som regeringen aviserat.

Våren 2004 har utskottet behandlat motionsyrkanden
(mp) om sänkt valbarhetsålder och att valbarheten
skall infalla det år man uppnått bestämd ålder (bet.
2003/04:KU13 s. 46). Utskottet vidhöll därvid sin
tidigare uppfattning, nämligen att sambandet mellan
valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör brytas.
Motionsyrkandena avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning
avseende väljarnas exklusiva rätt att utse ledamöter
i fullmäktige och att sambandet mellan rösträtt och
valbarhet inte bör brytas. Vidare vidhåller
utskottet sin tidigare uppfattning att sambandet
mellan valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör
brytas. Utskottet vill här även erinra om sitt
ställningstagande ovan i frågan om sänkt
rösträttsålder, som avstyrks av utskottet. På nu
anförda grunder avstyrker utskottet motion
2003/04:K27 (mp) yrkandena 3 och 4 i denna del.

Vad gäller möjlighet till ledighet från
förtroendeuppdrag i kommuner och landsting, t.ex. i
samband med föräldraledighet, vill utskottet betona
att för huvuddelen av de förtroendevalda är
uppdraget ett fritidsuppdrag. Själva
förtroendeuppdraget utövas då vid sidan av ett
förvärvsarbete och det går således inte att sätta
likhetstecken mellan ledighet från förvärvsarbete
och ledighet från förtroendeuppdrag. Det kan i
sammanhanget nämnas att riksdagen under föregående
riksmöte fattade beslut om ändringar i kommunallagen
som bl.a. innebär att förtroendevalda, som inte
fullgör uppdragen på heltid eller en betydande del
av heltid, ges rätt till skälig ersättning för de
ekonomiska förmåner, t.ex. föräldrapenning, som de
förlorar på grund av sitt förtroendeuppdrag. För
såvitt det ändå föreligger behov av att vara ledig
under en längre tid från ett förtroendeuppdrag är
enligt utskottets mening de nuvarande bestämmelserna
i kommunallagen om inkallande av ersättare och deras
tjänstgöring tillfyllest. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motion 2003/04:K259 (fp).
Utskottet instämmer i vad regeringen anför i
demokratiskrivelsen om betydelsen av
fritidspolitiker i den kommunala demokratin.
Utskottet noterar att regeringen har inlett
diskussioner med riksdagspartierna om de
förtroendevaldas situation. Vidare aviserar
regeringen i demokratiskrivelsen att den under
mandatperioden kommer att ta initiativ till
informations-, kunskaps-, och erfarenhetsutbyte med
kommuner och landsting avseende de förtroendevaldas
situation. Mot denna bakgrund är det enligt
utskottets mening inte nödvändigt med ett sådant
tillkännagivande som begärs i motion 2003/04:K400
(kd) yrkande 6. Motionsyrkandet avstyrks.

Kommunalt partistöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande en motion om att
kommuner och landsting vid fastställande av
kommunalt partistöd skall införa grundstöd.

Motion

I motion 2003/04:K349 av Kjell-Erik Karlsson (v)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i kommunallagen så att
kommuner och landsting vid fastställande av
kommunalt partistöd skall införa ett grundbidrag så
att man ej på ett otillbörligt sätt missgynnar ett
parti eller gynnar ett annat. I motionen konstateras
att det finns betydande variationer mellan
kommunerna när det gäller fördelningen mellan
grundstöd och partibundet mandatstöd. Motionären
anser att det är värdefullt att lagstiftningen ger
kommunerna och landstingen en frihet att anpassa
partistödet till lokala förhållanden och önskemål,
men det är viktigt att det görs inom de allmänna
ramar som kommunallagen och rättspraxis anger.
Enligt motionären sker så inte i alla kommuner.

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt kommunallagen får kommuner och landsting ge
ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de
politiska partier som är representerade i
fullmäktige. Partistöd får ges också till ett parti
som har upphört att vara representerat i
fullmäktige, dock endast under ett år efter det att
representationen upphörde (2 kap. 9 §). Fullmäktige
skall besluta om partistödets omfattning och
formerna för det. Stödet får inte utformas så att
det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti
(2 kap. 10 §). Beslut om partistöd överklagas till
länsrätten enligt reglerna om laglighetsprövning (10
kap.).

De ursprungliga bestämmelserna som föreslogs i den
nya kommunallagen om partistöd innebar att bidragen
skulle utgå i form av mandatbidrag, dvs. med ett
lika stort belopp för varje plats som de olika
partierna har i fullmäktige. Innan den nya
kommunallagen hade trätt i kraft föreslog emellertid
regeringen en ändring av dessa regler, som också
antogs av riksdagen (prop. 1991/92:66, bet.
1991/92:KU18, rskr. 1991/92:68).

Enligt propositionen innebar de ändrade reglerna,
som alltjämt är i kraft, att kommuner och landsting
får ökad frihet att utforma stödet till de politiska
partierna. En sådan ordning ansågs stämma bättre
överens med den allmänna synen på hur staten bör
reglera den kommunala verksamheten. Vidare ansågs en
friare reglering göra det möjligt att dela upp
partistödet i ett grundstöd och ett mandatbundet
stöd. Genom bestämmelsen att stödet inte får
utformas så att det otillbörligt gynnar eller
missgynnar ett visst parti föreskrivs emellertid en
viss restriktion i fråga om stödets utformning. Till
grund för denna restriktion låg, enligt
propositionen, starka rättvisekrav och även
grundläggande demokratiska krav. Regeln innebär att
det i allmänhet inte kan vara tillräckligt med ett
stöd som enbart fördelas per mandat. Detta bör dock
vara möjligt i vissa undantagssituationer,
exempelvis vid en förhållandevis jämn fördelning av
mandaten mellan partierna i fullmäktige.
För bestämmande av grundstöd är den naturliga
principen, enligt propositionen, lika fördelning
mellan de i fullmäktige representerade partierna. De
allra minsta partierna i en fullmäktigeförsamling
kan emellertid i vissa fall anses ha ett mindre
behov av grundstöd än de största, och om stödet
sätts till en lägre nivå för ett litet parti bör det
därför inte i sig uppfattas som otillbörligt
missgynnande. Däremot bör inte parti som är
företrätt i fullmäktige kunna uteslutas när det
gäller grundstöd och självfallet inte heller när det
gäller mandatbundet stöd.
Vidare anförs i propositionen att det är det
totala partistödets fördelning som skall ligga till
grund för bedömningen om kraven i bestämmelsen om
stödets utformning uppfylls. Härvid skall hänsyn
också tas till värdet av fria lokaler och annan
kostnadsfri service som kommunen eller landstinget
lämnar.

Regeringsrättens avgöranden

Frågor om kommunalt partistöd har utformats så att
det är förenligt med 2 kap. 10 § kommunallagen har
behandlats i RÅ 1994 ref. 104 (I-III). I fallet RÅ
2000 ref. 2 utgjorde 3 % av stödbeloppet grundstöd
och 97 % mandatbundet stöd. Eftersom det totala
partistödet fördelats på ett sätt som inte
väsentligt avvikit från ett renodlat mandatstöd
ansåg Regeringsrätten med hänsyn till den ojämna
mandatfördelningen att stödet fått en otillbörlig
utformning och upphävde därför beslutet.
Regeringsrätten upphävde också i en dom den 2
februari 2000 (mål nr 6414-1996) ett partistöd
beslutat av ett landsting när stödet utgick som
mandatbundet stöd och vid sidan av detta som
kostnadsfria förmåner till de förtroendevalda i form
av tillgång till lokaler, sekreterarservice,
telefoner, datorer etc. Regeringsrätten fann att
stödet fördelats på ett sådant sätt att det
otillbörligt gynnade vissa partier och missgynnade
andra.

Uppföljning av det kommunala partistödet

Svenska Kommunförbundet gjorde tidigare regelbundna
sammanställningar över det (primär)kommunala
partistödets storlek och utveckling i rikets
kommuner. Detta upphörde under 1990-talet.
Landstingsförbundet redovisar partistödet i
landstingen i den årligen utgivna statistiska
årsboken för landsting.

En utredning har nyligen haft i uppdrag att överväga
hur man kan öka allmänhetens insyn i hur de
politiska partierna finansierar sin politiska
verksamhet och hur de personer som driver en
personvalskampanj finansierar den. Utredningen
överlämnade i mars 2004 betänkandet Allmänhetens
insyn i partiers och valkandidaters intäkter (SOU
2004:22) till regeringen.

Enligt en undersökning som utredningen lät
genomföra angav 240 av de 259 kommuner som besvarade
enkäten att de hade grundstöd motsvarade totalt 38
miljoner kronor (s. 82). Samtliga 259 kommuner angav
att de dessutom hade mandatbundet stöd och detta
uppgick totalt till 232 miljoner kronor. Tillsammans
anslog dessa kommuner således 270 miljoner kronor i
primärkommunalt partistöd, varav 14 % var grundstöd
och 86 % mandatbundet stöd.
Utredningens skattning av det totala partistödet
för 2002 för samtliga kommuner i riket ger vid
handen ett stöd i storleksordningen ca 296 miljoner
kronor (s. 82 f.). Det landstingskommunala
partistödet uppgick samma år till ca 183 miljoner
kronor. Enligt utredningen erhåller dessutom
partierna indirekt stöd i form av
sammanträdeslokaler, kontorsutrustning och
administrativ service. Utredningen uppmärksammar
även andra former av stöd, t.ex. utbildningsstöd.
Någon bedömning av i vad mån kommunerna och
landstingen utformar partistödet i enlighet med
bestämmelserna i kommunallagen gjordes inte av
utredningen.

Tidigare bedömning av konstitutionsutskottet

Hösten 1997 behandlade konstitutionsutskottet en
motion (kd) i vilken anfördes att det, med hänsyn
till de dittillsvarande erfarenheterna av de nya
bestämmelserna i kommunallagen, var nödvändigt att
precisera hur stor del av det totala kommunala
partistödet som måste vara grundstöd (bet.
1997/98:KU13). Enligt motionen borde 50 % av det
totala partistödet erhållas som grundstöd.

Utskottet konstaterade att det fanns betydande
variationer kommunerna emellan, när det gällde
fördelningen mellan grundstöd och partibundet stöd.
Genom förvaltningsdomstolarnas prövning av dessa och
andra liknande fall fick enligt utskottet kommunerna
och landstingen viss ledning i fråga om var
gränserna går för otillbörligt gynnande eller
missgynnande. Enligt utskottets mening var det
värdefullt att lagstiftningen ger kommunerna och
landstingen en frihet att anpassa partistödet till
lokala förhållanden och önskemål inom de allmänna
ramar som kommunallagens regler och rättspraxis
anger. Utskottet ansåg att det inte fanns skäl att
vidta några ändringar i lagstiftningen. I stället
borde 1998 års val och utfallet av kommunernas
beslut vad gäller partistödet avvaktas, innan någon
ny bedömning görs beträffande behovet av
regeländringar. Motionen avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det
är värdefullt att lagstiftningen ger kommuner och
landsting en frihet att anpassa partistödet till
lokala förhållanden och önskemål inom de allmänna
ramar som kommunallagens regler och rättspraxis
anger. Den nu gällande lagstiftningen medger detta
och i rättspraxis behandlas frågan om partistödets
utformning avseende grundstöd och mandatbundet stöd.
Fullmäktiges beslut om partistöd kan överklagas hos
förvaltningsdomstol av kommun- eller
landstingsmedlem. Utskottet kan konstatera att det
blivit svårare att följa upp partistödet i
kommunerna eftersom den sammanställning över det
kommunala partistödets storlek och utveckling som
tidigare gjordes regelbundet av Svenska
Kommunförbundet har upphört. Enligt utskottets
mening är det för närvarande dock inte påkallat med
ett sådant tillkännagivande som begärs i motion
2003/04:K349 (v). Motionen avstyrks.

Hot och våld mot politiker

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.
en aviserad utredning motioner om åtgärder
mot hot och våld mot förtroendevalda.
Utskottet avstyrker även en motion om
möjlighet för förtroendevalda att bära
tårgasanordning.

Motioner

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande 7 föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som
stärker skyddet av förtroendevalda mot hot och våld.
I motionen anförs att det inte finns motsvarande
skydd för förtroendevalda som för tjänstemän, vilka
är skyddade av lagstiftning om hot mot våld av
tjänstemän.

I motion 2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att vidta åtgärder mot hoten och våldet mot
förtroendevalda. I motionen omtalas den arbetsgrupp
som statsministern i regeringsförklaringen för
riksmötet 2003/04 utlovade skulle tillsättas för att
följa upp hot mot förtroendevalda. Motionärerna
menar att tillsättandet av denna arbetsgrupp är en
viktig åtgärd, men att det också måste föras
kontinuerliga diskussioner och arbete med denna
fråga inom samtliga kommuner och landsting samt inom
riksdag och regering. Vidare framhåller motionärerna
att Rikspolisstyrelsen med ansvaret för
polismyndigheterna, Säkerhetspolisen (Säpo) och
Rikskriminalen måste arbeta mycket intensivt med
frågan om hotbilder och säkerhet för de
förtroendevalda.
I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
yrkande 4 anförs att det behövs ändrade rutiner vid
bedömningen av om hotbilder föreligger. En del
förtroendevalda bör få möjlighet till livvaktsskydd
i större utsträckning och strategier för att
förhindra hot och våld måste arbetas fram.
Motionärerna anser att regeringen inte har gjort
tillräckligt under det pågående riksmötet vad gäller
hot och våld mot förtroendevalda.
I motion 2003/04:K316 av Camilla Sköld Jansson
m.fl. (v) föreslås att riksdagen begär att
regeringen genomför en kartläggning av våld och hot
mot kvinnliga politiker och återkommer till
riksdagen med förslag till åtgärder. I motionen
hänvisas till en undersökning av Svenska
Kommunförbundet i vilken det framkom att kvinnliga
kommunpolitiker i större utsträckning än manliga
varit utsatta för våld eller hot om våld på grund av
det politiska uppdraget.

I motion 2003/04:K443 av Jan Emanuel Johansson och
Mikael Damberg (s) anförs att somliga
förtroendevalda lever under hot och att det vore en
god idé om det fanns möjlighet för hotade ledamöter
att efter lämplig utbildning erbjudas en licens för
att bära tårgasanordning. Möjligheten till
livvaktsskydd som i dag finns är både väldigt dyrt
och en stor påfrestning för den hotade. Dessutom
krävs en väldigt hög grad av hotbild. Motionärerna
föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen
vad som i motionen anförs om möjligheten för hotade
förtroendevalda att få tillstånd att bära
tårgasanordning eller andra till verkan och ändamål
jämförliga anordningar.

Bakgrund

Gällande ordning

I brottsbalken finns olika brottstyper som kan vara
aktuella när det gäller våld eller hot mot
politiker. Bland annat kan nämnas misshandel, våld,
hot och förgripelse mot tjänsteman, olaga hot, olaga
tvång, ofredande, förtal och förolämpning,
skadegörelse och åverkan och brott mot medborgerlig
frihet.

Polismyndigheten är den som har ansvar för att
utreda brott. Den öppna polisen och Säpo har till
stora delar olika ansvarsområden.
Personskyddsverksamheten hos säkerhetspolisen
omfattar bevaknings- och säkerhetsarbete som avser
den centrala statsledningen, kungafamiljen och
utländsk diplomatisk personal eller som har samband
med statsbesök eller liknande händelser. Säpos
verksamhet för författningsskydd har till uppgift
att förebygga och avslöja hot mot rikets inre
säkerhet. Med detta avses olaglig verksamhet som
syftar till att med våld, hot eller otillbörligt
tvång ändra vårt statsskick, förmå politiska organ
eller myndigheter att fatta beslut i en viss
riktning eller hindra den enskilde medborgaren från
att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Detta innebär att Säpo kopplas in när
förtroendevalda utsätts för våld eller hot om våld
endast om det bedöms hota rikets säkerhet. I övriga
fall är det den öppna polisen som har ansvaret.

Vad gäller tårgasanordningar och andra till verkan
och ändamål jämförliga anordningar framgår av
vapenlagen (1996:67) att innehav av sådana är
tillståndspliktiga (1 kap. 3 § e och 2 kap. 1 § a).
Vad som sägs i vapenlagen om skjutvapen gäller också
tårgasspray och andra till verkan och ändamål
jämförliga anordningar. Polismyndigheten prövar
tillstånd enligt vapenlagen (2 kap. 2 §).
Polismyndighets beslut enligt vapenlagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (10 kap. 1
§). En enskild person får meddelas tillstånd att
inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver
vapnet för ett godtagbart ändamål (2 kap. 4 §).
Behov av att inneha gasvapen anses enligt
vapenförordningen (1996:70) föreligga för ändamålet
tjänst eller annan särskild omständighet som medför
ett synnerligt behov av gasvapen för personligt
skydd (2 kap. 5 §). I Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen
(RPSFS 2002:9 FAP 551-3) anges att tillståndsgivning
beträffande gaspistol eller likartat vapen, som
t.ex. spray, bör vara mycket restriktiv och
tillstånd bör beviljas endast undantagsvis, när ett
synnerligen starkt behov föreligger.

Arbetsgrupp mot hot och våld mot
förtroendevalda

I demokratipropositionen (s. 96 f.) lyftes
förekomsten av våld och hot om våld mot
förtroendevalda i stat, kommun och landsting fram
som ett allvarligt hot mot demokratin. En ny
arbetsgrupp, Hot mot politiker, hade då nyligen
bildats med representanter för regeringen, Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Säpo, Brottsförebyggande rådet
och några politiker med erfarenhet av hot. I
demokratipropositionen anförde regeringen att det är
angeläget att medvetenheten och beredskapen på
kommunal och landstingskommunal nivå förbättras när
det gäller den här typen av brott.

Arbetsgruppens huvudsakliga arbetsuppgift var att
ta fram en handbok, som sedermera fick titeln Ett
hot mot demokratin. I den redogörs för de
undersökningar som Svenska Kommunförbundet
genomförde under hösten 2000 beträffande hot riktade
mot förtroendevalda i kommuner. Enligt dessa uppgav
nära 17 % av nämndsordförandena i Sveriges kommuner
att de under de senaste två åren utsatts för våld
eller hot om våld på grund av det politiska
uppdraget. Andelen var något högre bland kvinnliga
nämndsordföranden än bland manliga (19,2 respektive
15,5 %).
Handboken innehåller även bl.a. tips och råd om
hur man bör agera i en hotsituation. Den har
spridits till kommuner och landsting. Arbetsgruppen
tog även fram en broschyr, Hot och våld mot
politiker, som framför allt riktar sig till
nytillträdda förtroendevalda. Broschyren ger kort
information om hot och i vilka former de förekommer
samt tips och råd om hur man förebygger hot och
våld.

Utredningen om utvärdering av personskyddet för
den centrala statsledningen

Som ett led i arbetet för att motverka hot och våld
tillkallade regeringen i oktober 2003 en särskild
utredare för att kartlägga och analysera regelverket
och rutinerna för personskyddet för den centrala
statsledningen (dir. 2003:132). Utredaren skall även
undersöka hur systemet för personskydd har
tillämpats i anslutning till mordet på
utrikesminister Anna Lindh. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast i maj 2004.

Aviserade åtgärder

I regeringsförklaringen för riksmötet 2003/04
anförde statsminister Göran Persson att det arbete
som inletts kring hot mot förtroendevalda behöver
följas upp av en arbetsgrupp med representanter för
bl.a. kommuner, folkrörelser, rättsväsende och
medier (prot. 2003/04:2).

I demokratiskrivelsen (s. 137 f.) anför regeringen
att den inom kort avser att tillsätta en kommitté
med uppdrag att motverka hot och våld mot
förtroendevalda. I uppdraget bör ingå att genomföra
en bred nationell analys av hot och våld som riktas
mot förtroendevalda i stat, kommun och landsting,
identifiera hinder som försvårar effektiv
myndighetssamverkan, utbyta information, kunskap och
erfarenheter om hot och våld riktat mot
förtroendevalda samt lämna förslag till åtgärder på
det aktuella området.

Regeringen uttalar även att den ser positivt på de
många initiativ till samverkan mellan politiska
partier som tagits kring frågor som rör hot och våld
mot politiker, och den välkomnar en fortsatt dialog
med riksdagspartierna i dessa frågor. Regeringen
anför även att den avser att inleda diskussioner med
bl.a. Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet om hur hot och våld som riktas
mot tjänstemän kan förebyggas.

Vidare har enligt demokratiskrivelsen (s. 46)
Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet
uppgett att de inom en snar framtid kommer att göra
en uppföljning av en tidigare kartläggning av
hotbilden och att de denna gång även kommer att
inkludera landstingens förtroendevalda. Det finns
också planer på att under 2005 i samarbete med några
kommuner och landsting genomföra fördjupade analyser
kring de förtroendevaldas villkor m.m.

Tårgas- och pepparspray för hotade personer

Under åren 1993-1997 bedrevs försök med att förse
hotade och förföljda personer med pepparspray i
självförsvarssyfte. Enligt vad justitieutskottet
under föregående riksmöte inhämtade från
Rikspolisstyrelsen var erfarenheterna av
försöksverksamheten inte särskilt goda (bet.
2002/03:JuU11). För att kunna förse hotade personer
med pepparspray krävs att de beviljas vapenlicens.
Vid prövning av licensfrågan framkom under
försöksperioden inte sällan uppgifter om brister i
den skyddade personens vandel, vilket hindrade att
licens beviljades. Härtill kom att många hade svårt
med handhavandet av sprayen. Bland annat dessa
omständigheter medförde att få kvinnor utnyttjade
möjligheten att disponera pepparspray i
självförsvarssyfte.

På uppdrag av Justitiedepartementet har
Rikspolisstyrelsen undersökt lämpligheten och
möjligheten att inleda en ny försöksverksamhet med
tårgas- och pepparspray för hotade personer
(Ju2003/3168/PO, Ju2003/6805/PO och Ju2003/7369/PO).
Uppdraget redovisades till regeringen i januari
2004. I redovisningen avstyrker Rikspolisstyrelsen
en ny försöksverksamhet. Rikspolisstyrelsen anser
att tillstånd för innehav av pepparspray skall kunna
beviljas enligt gällande vapenlagstiftning.
Pepparsprayen skall upphandlas genom
Rikspolisstyrelsens försorg och vara ett komplement
till trygghetspaketen m.m. Rikspolisstyrelsen bör
årligen följa upp användningen av pepparspray.
Redovisningen bereds inom Justitiedepartementet.
Justitieutskottet har under våren 2004 behandlat
motionsyrkanden om åtgärder för att skydda hotade
personer, bl.a. möjlighet att använda pepparspray i
självförsvar (bet. 2003/04:JuU17). Utskottet
avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till
tidigare ställningstagande samt det pågående
beredningsarbetet av Rikspolisstyrelsens
redovisning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser allvarligt på förekomsten av våld och
hot mot förtroendevalda och delar regeringens
uppfattning om detta som ett hot mot demokratin. Av
demokratiskrivelsen framgår att regeringen har
vidtagit och kommer att vidta flera åtgärder
avseende våld och hot mot förtroendevalda. Bland
annat avser regeringen att tillsätta en kommitté med
uppdrag att motverka hot och våld mot
förtroendevalda. Utskottet vill framhålla vikten av
en sådan kommitté och av att regeringen för
kontinuerliga diskussioner med rättsvårdande och
andra berörda myndigheter, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet etc. Polisen måste enligt
utskottets mening ges goda förutsättningar att
arbeta mer aktivt med att bedöma hotbilder och vidta
adekvata åtgärder som värnar det politiska systemet
och enskilda förtroendevaldas säkerhet. I
sammanhanget bör även uppmärksammas i vad mån våldet
och hotet mot kvinnliga och manliga förtroendevalda
ser olika ut samt vidtas de särskilda åtgärder som
kan vara nödvändiga därvidlag. Utskottet utgår från
att regeringen delar utskottets uppfattning och
föreslår att riksdagen lämnar motionerna 2003/04:
K26 (fp) yrkande 4, 2003/04:Ju446 (fp) yrkande 3,
2003/04:K400 (kd) yrkande 7 och 2003/04:K316 (v)
utan bifall. Enligt utskottets mening är det dock
viktigt att regeringen fortsätter att följa
utvecklingen av våld och hot mot kvinnliga och
manliga förtroendevalda och redovisar för riksdagen
vilka åtgärder som vidtas och resultaten av dessa.

I fråga om möjlighet att få bära tårgasanordning
eller andra till verkan och ändamål jämförliga
anordningar bör enligt utskottets mening behovet hos
förtroendevalda prövas på samma grunder som behovet
hos medborgare i allmänhet. Tillstånd till
förtroendevalda för innehav av tårgasspray bör
således beviljas enligt den vapenlagstiftning som
gäller för övriga. Utskottet avstyrker därför motion
2003/04:K443 (s).

Odemokratiska metoder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet utgår från att regeringen delar
utskottets bedömning i frågan och avstyrker
motioner som tar upp vissa politiska metoder
som hot mot demokratin. Jämför reservation 15
(m, fp, kd, c).

Motion

I motion 2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
hoten mot demokratin. Enligt motionärerna försöker i
dag stora grupper med våld kränka mötesfriheten och
den fria debatten. Utövandet av våld idylliseras och
heroiseras samtidigt som föraktet för andras idéer
och ursprung har legitimerats i dessa grupper.
Motionärerna saknar förslag i demokratiskrivelsen på
åtgärder för hur man skall få dessa aktivister att
respektera de demokratiska spelreglerna. Enligt
motionärerna får kriminalitet och förakt för andras
uppfattning och människovärde aldrig ursäktas med
att det är uttryck för ett engagemang som inte
kommer till tals inom ramen för de politiska
församlingarna.

I motion 2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c)
anförs att alla typer av utomparlamentariska metoder
som skadar andra människor, djur eller andra
människors privata egendom eller orsakar ekonomisk
skada på någon annans egendom är förbjudna enligt
lag, och motionärerna föreslår att riksdagen ger
regeringen till känna att sådana metoder inte hör
hemma i ett demokratiskt samhälle (yrkande 12). Att
enskilda företagare angrips av människor eller
organisationer som tar lagen i egna händer måste
fördömas. Vidare anförs i motionen att den enskildes
rättssäkerhet mot odemokratiska påverkansmetoder
måste stärkas. Bland annat nämner motionärerna att
minkfarmare avvecklat sin verksamhet bara för att de
inte längre orkar leva under hot och trakasserier
från djurrättsaktivister. Även detta bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 13).

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 1 § 5 regeringsformen är varje
medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad
föreningsfrihet, dvs. frihet att sammansluta sig med
andra för allmänna eller enskilda syften.
Föreningsfriheten får enligt 2 kap. 14 § begränsas
endast såvitt gäller sammanslutningar, vilkas
verksamhet är av militär eller liknande natur eller
innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med
viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

Riksdagen har nyligen beslutat om flera skärpningar
av den straffrättsliga lagstiftningen såvitt gäller
skadegörelsebrott (prop. 2002/03:138, bet.
2003/04:JuU3, rskr. 15). Skärpningarna trädde i
kraft den 1 januari 2004.

Brottsutveckling

Säpo presenterar sedan 1997 statistik över anmäld
brottslighet med koppling till vit makt,
främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi samt
anmäld brottslighet med koppling till
antifascism/vänsterideologi. Kartläggningen är en
del i Säpos uppgift att förebygga och avslöja brott
mot rikets inre säkerhet.

Den tydligaste trenden i Säpos rapport för 2002 är
den markanta ökningen av brott med
antifascistiskt/vänsterideologiskt eller
djurrättsligt motiv. Antalet anmälda brott har inom
denna kategori ökat med 45 % till totalt 870 under
2002. Av dessa ökade antalet anmälda brott med
djurrättsliga motiv, t.ex. mot näringsidkare inom
pälsdjursnäringen, procentuellt sett mest. Under
2002 anmäldes 244 brott med koppling till
djurrättsaktivister jämfört med 105 brott under
2001. De vanligaste anmälda brotten med
djurrättsmotiv var under året skadegörelse och olaga
hot/ofredande. Dessa brottskategorier ökade även
mest i jämförelse med föregående år
(Säkerhetspolisens rapport Brottslighet kopplad till
rikets inre säkerhet 2002). En rapport för 2003
kommer att avlämnas under våren.
I budgetpropositionen för 2004 uppmärksammade
regeringen den ökning som rapporterats av brott med
antifascistiskt/vänsterideologiskt eller
djurrättsligt motiv (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4
avsnitt 3.5.1). Regeringen anförde att ökningen är
oroande. Samtidigt som det i vissa fall handlar om
allvarliga brott som måste bekämpas kraftfullt
menade regeringen att det också är ett tecken på att
unga människor känner ett utanförskap, att de saknar
möjlighet att påverka den politiska processen med
demokratiska medel. Det är enligt regeringen
kännetecknande för de antifascistiska och
vänsterideologiska grupperna att deras förtroende
för samhället och polisen många gånger är lågt. För
att kunna bedriva ett effektivt förebyggande och
utredande arbete bör, anförde regeringen, polisen
sträva efter att personalen har goda kunskaper om
dessa rörelser och varför de begår brotten.

Frågesvar av Mona Sahlin om demokrati och
djurrättsaktivister

Demokratiminister Mona Sahlin besvarade den 22
oktober 2003 en fråga (2003/04:85) om demokratiska
värderingar och extrema djurrättsaktivister. I sitt
svar underströk Mona Sahlin inledningsvis att de
individer och grupper som, i ett mer eller mindre
uttalat politiskt syfte, systematiskt och med våld
saboterar demokratiska processer eller gör sig
skyldiga till skadegörelse är ett hot mot
demokratin. I svaret uppgav hon vidare att hon
reagerar kraftigt mot personer som med påstådd
djuromsorg som förevändning trakasserar och hotar
människor samt saboterar djurhållning med stort
djurlidande som följd, och i de fall de gör sig
skyldiga till lagbrott skall de också lagföras.

I svaret ansåg Mona Sahlin även att det är viktigt
att inte stämpla en hel idéburen rörelse såsom
våldsverkare och vandaler. Den stora majoriteten av
aktiva i djurrättsrörelsen bedriver traditionellt
folkrörelsearbete. Mona Sahlin anförde att flera
människor som engagerar sig i nyare politiska
rörelser uppger att det rådande systemet upplevs som
odemokratiskt och att de inte blir lyssnade på. Hon
ansåg därför att det är angeläget att företrädare
för det etablerade politiska systemet kontinuerligt
för en dialog med dessa grupper och nämnde att
regeringen bl.a. inrättat ett särskilt forum för
dialog mellan regeringen och föreningslivet, det
s.k. folkrörelseforumet. Mona Sahlin uppmärksammade
i svaret även skolans betydelse både som arena och
som förmedlare av kunskap om grundläggande
demokratiska värderingar och spelregler.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar självklart avstånd från politiska
påverkansmetoder som kränker medborgares
grundläggande fri- och rättigheter eller som innebär
brottslig verksamhet. Utskottet utgår från att
regeringen delar utskottets bedömning i denna fråga.
Utskottet noterar också att regeringen har
uppmärksammat den ökning av brott med
antifascistiskt/vänsterideologiskt eller
djurrättsligt motiv som rapporterats. Motionerna
2003/04:K24 (m) yrkande 2 och 2003/04: MJ412 (c)
yrkandena 12 och 13 avstyrks.

Mänskliga rättigheter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande motioner om
åtgärder för att stärka de mänskliga
rättigheterna m.m. Jämför reservationerna 16
(fp, kd, c) och 17 (m) om mänskliga
rättigheter, 18 (mp) om rasistiskt och annat
etniskt relaterat våld samt 19 (fp) om
skolmiljö fri från mobbning och intolerans.

Motionerna

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
yrkande 5 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att i den kommande författningsutredningen se över
hur regeringsformens fri- och rättighetskapitel kan
förstärkas. Det är enligt motionärerna lovvärt att
göra som regeringen i demokratiskrivelsen och koppla
demokratipolitiken till mänskliga rättigheter, men
de anser att innehållet är vagt och saknar konkreta
förslag. I motionen uppmärksammas bl.a. debatten om
skydd mot diskriminering av homo- och bisexuella.
Motionärerna anför att det vore värdefullt om den
översyn av den svenska författningen som inom kort
kommer att påbörjas redan från början ges direktiv
om att se hur de mänskliga rättigheterna i Sverige
kan stärkas.

I samma motion yrkande 7 föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av en god skolmiljö,
fri från mobbning och intolerans. Enligt
motionärerna har skolan härvidlag en mycket viktig
roll att spela och den måste både ge utrymme för
diskussioner och kunna agera kraftfullt för att
stoppa våldsyttringar. I motionen anförs att skolan
måste vaccinera de unga mot våldsromantik och att
alla former av politik byggd på rashat, homofobi,
klasshat eller intolerans bör utgöra ämne för en
ständigt pågående debatt i skolorna.
I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
hänvisas till departementspromemorian Rasistiskt och
främlingsfientligt våld (Ds 1998:35), som
överlämnades till Inrikesdepartementet i maj 1998 av
Arbetsgruppen med uppgift att motverka och förebygga
rasistiskt och annat etniskt relaterat våld.
Motionärerna menar att arbetsgruppen gjort ett
gediget arbete och att flera av de förslag som
fördes fram i promemorian skulle kunna få önskad
effekt. Regeringen tycks emellertid inte ha för
avsikt att fullfölja dessa förslag inom den närmsta
tiden. Motionärerna vill därför att riksdagen
tillkännager för regeringen behovet av en ny
genomgång av förslagen med syfte att genomföra dem
(yrkande 5).

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Regeringsformen

Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen skall den
offentliga makten utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet. Den enskildes
personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall
vara grundläggande mål för den offentliga
verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna
att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och
utbildning samt att verka för social omsorg och
trygghet. Det allmänna skall främja en hållbar
utveckling som leder till en god miljö för nuvarande
och kommande generationer. Det allmänna skall verka
för att demokratins idéer blir vägledande inom
samhällets alla områden samt värna den enskildes
privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka
för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet
och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall
motverka diskriminering av människor på grund av
kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
språklig eller religiös tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan
omständighet som gäller den enskilde som person.
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters
möjligheter att behålla och utveckla ett eget
kultur- och samfundsliv bör främjas.

Det är inte fråga om en rättsligt bindande regel
utan om ett program- och målsättningsstadgande som
ger uttryck för vissa särskilt viktiga principer för
samhällsverksamhetens inriktning. Stadgandets
främsta funktion är att ålägga det allmänna att
positivt verka för att de ifrågavarande
målsättningarna i största möjliga utsträckning
förverkligas.
1 kap. 2 § regeringsformen ger, till skillnad från
reglerna i 2 kap. om de grundläggande fri- och
rättigheterna, inte upphov till några rättigheter
för den enskilde. Den enskilde kan alltså inte med
stöd av 1 kap. 2 § regeringsformen påkalla domstols
ingripande mot det allmänna. I vilken utsträckning
det allmänna lever upp till målsättningarna kan
enbart bli föremål för politisk kontroll. Stadgandet
kan dock få rättslig betydelse som tolkningsdata vid
tillämpningen av olika rättsregler.
I 2 kap. regeringsformen finns samlat
bestämmelserna om grundläggande fri- och
rättigheter. Kapitlet inleds med en beskrivning av
de positiva opinionsfriheterna: yttrandefriheten,
informationsfriheten, mötesfriheten,
demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och
religionsfriheten. De negativa opinionsfriheterna
behandlas i nästföljande paragraf och innebär ett
skydd mot tvång att ge till känna sin åskådning i
politiska, religiösa, kulturella eller dylika
hänseenden och att tillhöra sammanslutningar för
sådana åskådningar samt skydd mot tvång att delta i
demonstrationer o.d.
Kapitlet innehåller också bestämmelser om skydd
mot integritetskränkande registreringar (3 §),
förbud mot dödsstraff (4 §), förbud mot kroppsstraff
och tortyr (5 §), skydd mot kroppsvisitation och
andra påtvingade ingrepp (6 §), förbud mot
landsförvisning och skydd för medborgarskap (7 §),
rörelsefrihet (8 §), rätt till domstolsprövning vid
frihetsberövande (9 §), förbud mot retroaktiva
straff- och skattelagar (10 §), rätt till offentlig
rättegång och förbud mot att inrätta domstol för
redan begången gärning (11 §). Föreskrifter om
möjligheterna att göra begränsningar i de nämnda
fri- och rättigheterna finns i 12-14 §§. I kapitlet
finns också diskrimineringsförbud såvitt avser ras,
hudfärg och etniskt ursprung (15 §) samt kön (16 §).
Vidare innehåller kapitlet bestämmelser om rätten
till fackliga stridsåtgärder (17 §), egendomsskydd
och allemansrätt (18 §), upphovsrätt och angränsande
rättigheter (19 §), närings- och yrkesfrihet (20 §)
och rätten till utbildning (21 §). Fri- och
rättighetsregleringen i 2 kap. gäller till stor del
även till förmån för utlänningar som vistas i
Sverige (22 §). Kapitlet avslutas med en bestämmelse
(23 §) om att lag eller annan föreskrift inte får
meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt
Europakonventionen.
Det skydd för fri- och rättigheter som ges i 2
kap. regeringsformen gäller gentemot det allmänna
och inte mellan enskilda. Bestämmelserna i 17 § och
19 § kan ses som undantag från denna regel.

Skolans nationella styrdokument

Enligt 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100) skall
verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse
med grundläggande demokratiska värderingar. Var och
en som verkar inom skolan skall främja aktning för
varje människas egenvärde och respekt för vår
gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom
skolan främja jämställdhet mellan könen samt aktivt
motverka alla former av kränkande behandling såsom
mobbning och rasistiska beteenden.

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet
(Lpo 94) skrivs om skolans värdegrund och uppdrag
att skolan har en viktig uppgift när det gäller att
förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande
värden som vårt samhällsliv vilar på. Skolan skall
främja förståelsen för andra människor och förmågan
till inlevelse. Omsorg om den enskildes
välbefinnande och utveckling skall prägla
verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för
mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt
bekämpas. Läroplanen för de frivilliga skolformerna
(Lpf 94) har en liknande skrivelse.
Vidare skall enligt läroplanerna läraren
uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal
vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och
motverka alla former av kränkande behandling. Rektor
har ett särskilt ansvar för att upprätta, genomföra,
följa upp och utvärdera skolans handlingsprogram för
att förebygga och motverka alla former av kränkande
behandling, såsom mobbning och rasistiska beteenden
bland elever och anställda.

Handlingsplaner

I februari 2001 överlämnade regeringen skrivelsen En
nationell handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
(skr. 2000/01:59) till riksdagen. Skrivelsen
behandlades av socialförsäkringsutskottet i
betänkande 2000/01:SfU11. Konstitutionsutskottet
yttrade sig över vissa delar i skrivelsen jämte
motioner (yttr. 2000/01:KU11y). I skrivelsen
redovisade regeringen det arbete som dittills
bedrivits på området. I ett avslutande avsnitt
presenterades en nationell handlingsplan för det
vidare arbetet.

I demokratiskrivelsen (s. 138) anför regeringen
att handlingsplanen mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering
utgjort en viktig grund för regeringens arbete på
området. Regeringen överväger enligt skrivelsen att
under innevarande mandatperiod presentera nästa
handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,
homofobi och diskriminering.

I skrivelsen En nationell handlingsplan för de
mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) angav
regeringen målet för sitt långsiktiga arbete med de
mänskliga rättigheterna nationellt. Skrivelsen
behandlades av konstitutionsutskottet i betänkande
2001/02:KU15. I skrivelsen presenterades en rad
initiativ som regeringen avsåg vidta under den
treårsperiod (2002-2004) som handlingsplanen
omfattar. Handlingsplanen syftar till att ta ett
samlat grepp om de mänskliga rättigheterna i Sverige
och berör ett stort antal politikområden och
samhällsområden, t.ex. diskrimineringsfrågor,
barnets rättigheter och de nationella minoriteterna.

I demokratiskrivelsen (s. 101 f.) redovisar
regeringen några av de åtgärder som genomförts inom
politikområdet Demokrati som en direkt följd av
handlingsplanen.

Myndigheten för skolutveckling

Myndigheten för skolutveckling har haft i uppdrag av
regeringen att ta fram ett stödmaterial avseende
mobbning och kränkande behandling i skolan.
Materialet redovisades till regeringen i december
2003. Det omfattar verksamheterna i förskola,
grundskola och gymnasieskola. Främst är det tänkt
som ett stöd till personal och skolledning som
arbetar med frågor om värdegrund, demokrati och mot
kränkande behandling, men också till ansvariga i
kommunerna.

Myndigheten har även haft i uppdrag att ta fram
stödmaterial för politik i skolan. Materialet, som
redovisades i mars 2004, syftar till att främja en
positiv utveckling av samverkan mellan skolan och
politiska organisationer av olika slag. Materialet
tar sin utgångspunkt i skolans demokratiska uppdrag.
Samtidigt diskuteras skolans förhållande till
strömningar som hotar demokratin och står i strid
med värdegrunden. Materialet försöker även klargöra
de regler som gäller i samband med politiska partier
och andra organisationers närvaro i skolan.

Skolansvarsutredningen

Regeringen beslutade i september 2003 att tillkalla
en särskild utredare med uppdrag att ge förslag till
lagstiftning som främjar lika rättigheter och
motverkar diskriminering och annan kränkande
behandling på skolområdet och inom viss annan
utbildning (dir. 2003:114).

Utredningen, som antog namnet
Skolansvarsutredningen, överlämnade i april 2004
betänkandet Skolans ansvar för kränkningar av elever
(SOU 2004:50). Utredningen föreslår en ny lag om
förbud mot kränkning av elever. Förslaget innebär
att kommun eller annan som driver skolverksamhet
blir skadeståndsskyldig mot elev som skolan
diskriminerar på grund av kön, etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning, sexuell
läggning eller funktionshinder. Den nya lagen skall
även omfatta elever som mobbas eller kränks av andra
elever eller av skolans personal. Bevisbördan läggs
till stor del på skolan. Om en elev har
särbehandlats och påstår att det skett på grund av
kön, etnisk härkomst eller annat är det skolans sak
att bevisa att orsaken är en annan, annars blir
skolan ansvarig. Skadeståndet skall omfatta
ersättning både för den kränkning som
diskrimineringen medfört och eventuell ekonomisk
skada. Om en skola har fått reda på att en elev
mobbats eller trakasserats måste skolan, för att
undgå ansvar, visa att alla rimliga åtgärder
vidtagits för att hindra fortsatta trakasserier,
eller att sådana åtgärder inte skulle ha hjälpt. Det
är en skärpning av det skadeståndsansvar som gäller
i dag. Blir en elev direkt trakasserad av
skolpersonal blir skolan ansvarig utan vidare.
Betänkandet skall enligt uppgift från
Utbildningsdepartementet skickas ut på bred remiss
inom en snar framtid.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning

Under våren 2004 har konstitutionsutskottet i
betänkande 2003/04:KU12 behandlat en motion (m) om
generellt förstärkt skydd för fri- och
rättigheterna. Utskottet anförde därvid att en
samlad översyn av regeringsformen är aviserad och
att samtal har förts med de politiska partierna om
innehållet i översynen. Enligt utskottets mening
borde resultatet av detta förberedelsearbete inte
föregripas. Utskottet hänvisade även till tidigare
ställningstagande i fråga om en utvidgning av
området för bedömningsgrunderna enligt 2 kap. 12 §
andra stycket regeringsformen om minoritetsskyddet
vid fri- och rättighetsbegränsande lagstiftning
eller om Europakonventionens förhållande till
regeringsformen. Motionen avstyrktes.

I samma betänkande avstyrkte utskottet med
hänvisning till det pågående förberedelsearbetet
även en motion (kd) om rättsligt bindande
diskrimineringsskydd i regeringsformen för
människans integritet oberoende av religion, ålder,
ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet,
genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social
ställning, funktionshinder och etnisk eller politisk
tillhörighet.
Utskottet avstyrkte även motioner från flera
partier om utökat skydd mot diskriminering på grund
av sexuell läggning, bl.a. med hänvisning till
tidigare ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande
avseende förstärkt skydd för fri- och rättigheterna
m.m. Utskottet avstyrker således motionerna
2003/04:K26 (fp) yrkande 5 och 2003/04:K27 (mp)
yrkande 5.

Vad gäller mobbning och intolerans i skolan
konstaterar utskottet att grundläggande demokratiska
värderingar och åtgärder för att förebygga och
motverka kränkande behandling betonas i skolans
styrdokument. Vidare har regeringen tagit initiativ
för att bl.a. ta fram ett stödmaterial avseende
mobbning och kränkande behandling i skolan. En av
regeringen tillsatt utredning har haft i uppdrag att
ge förslag till lagstiftning som främjar lika
rättigheter och motverkar diskriminering och annan
kränkande behandling på skolområdet och inom viss
annan utbildning. Utredningens betänkande har
nyligen överlämnats till regeringen och det kommer
snart att skickas ut på en bred remissrunda. Mot
bakgrund av ovan anförda är enligt utskottets mening
något uttalande från riksdagen för att fästa
regeringens uppmärksamhet på betydelsen av god
skolmiljö inte nödvändigt. Motion 2003/04:K26 (fp)
yrkande 7 avstyrks.

Maktdelning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande motionsyrkanden om
ökad maktdelning. Jämför reservation 20 (m).

Motion

I motion 2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om maktdelning
(yrkande 1). Enligt motionärerna bör maktdelningen
öka inom parlamentarismens ram. För att öka den s.k.
horisontella maktdelningen - ökad maktbalans mellan
de demokratiska institutionerna på samma nivå -
anför motionärerna att domstolar bör ges större
möjligheter att kontrollera lagstiftningens
förenlighet med grundlagen, vilket lättast sker
genom att uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 §
regeringsformen (RF) tas bort. Vidare anförs i
motionen att skyddet gentemot statens påbud är svagt
och att det finns en brist på maktdelning mellan den
centrala och den lokala nivån. Motionärerna anser
att inslagen av s.k. vertikal maktdelning skall öka.
Sådan maktdelning illustreras främst av en stark
kommunal självstyrelse. Andra exempel är
folkomröstningar och självständiga myndigheter. Som
ett led i en ökad vertikal maktdelning vill
motionärerna ge den kommunala självstyrelsen ett
starkare skydd i grundlagen, vilket riksdagen bör ge
regeringen till känna (yrkande 4).

Bakgrund

Lagprövning och författinngsdomstol

Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet
2001/02 flera motioner som tog upp frågor om
lagprövningsrätt och författningsdomstol (bet.
2001/02:KU13 s. 55 f.). I detta sammanhang lämnade
utskottet en utförlig redovisning av frågans
tidigare behandling i utskottet under riksmötet
2000/01. I sin bedömning av då aktuella motioner
hade utskottet konstaterat att det i motioner och av
Demokratiutredningen framhållits den s.k.
europeiseringen av svensk rätt, som kan härledas
bl.a. från EU-medlemskapet (bet. 2000/01:KU11 s. 39
f.). Vid tidigare tillfällen hade utskottet
konstaterat att utrymmet för att tillämpa
uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 § andra punkten
RF har minskat genom Sveriges medlemskap i EU och
införlivandet av Europakonventionen i svensk rätt.
Utskottet framhöll att EG-rätten ju har företräde
framför svensk lag utan att det finns något krav på
uppenbar motstridighet. Därutöver konstaterade
utskottet att vissa delar av Europakonventionen - de
som ingår i EG-rätten - därmed skall tillämpas
omedelbart framför svensk lag, medan andra delar av
konventionen skall tillämpas först om "felet är
uppenbart". Europadomstolen i Strasbourg tillämpar
inte något uppenbarhetsrekvisit vid sin prövning.
Vidare anförde utskottet att om EU skulle ansluta
sig till Europakonventionen så att konventionen i
sin helhet blir EG-rätt med generell tillämpning,
blir utrymmet för att i Sverige tillämpa
uppenbarhetsrekvisitet vid normkollisioner ännu
mindre.

Utskottet erinrade också om sina tidigare
påpekanden att även om regeln i 11 kap. 14 § RF tar
sikte på konflikter mellan svenska rättsnormer av
skilda valörer, är det tveksamt om någon klar
skiljelinje i längden kan upprätthållas i
rättstillämpningen mellan situationer som synes
reglerade av endast nationell rätt och situationer
då den "europeiska" rätten inverkar. Envar av de
normer som ställs mot varandra vid en lagprövning
kan härledas ur politiska beslut, och det kunde
därför enligt utskottets mening inte anses stå i
strid med demokratins grundsatser att en norm av
högre statsrättslig valör, som antagits i
demokratisk ordning, ges företräde framför en norm
av lägre statsrättslig valör.
Utskottet ansåg mot bakgrund av det anförda att
regeringen borde ges i uppdrag att låta utreda
frågor om skyldigheten enligt 11 kap. 14 § RF för
domstolar eller andra offentliga organ att i vissa
fall inte tillämpa en föreskrift och om undantaget
från denna skyldighet, det s.k.
uppenbarhetsrekvisitet. Uppenbarhetsrekvisitet borde
enligt utskottet belysas, inte minst med hänsyn till
att Europakonventionen införlivats med svensk rätt
och att Sverige anslutit sig till EU. Utredningen
borde omfatta frågan på vilket sätt en förstärkt
lagprövning bör kunna utövas. Detta borde t.ex.
kunna innefatta överväganden kring Lagrådets
ställning och frågan om behovet av en speciell
författningsdomstol eller om prövning bör ske inom
det vanliga domstolsväsendet. Enligt utskottets
mening var det angeläget att utredningen belyste
möjligheterna att även fortsättningsvis garantera
domstolsväsendets självständighet och undvika
politisering av domstolarna.
Utskottet ansåg att riksdagen med bifall till och
med anledning av de aktuella motionerna borde ge
regeringen det anförda till känna. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets hemställan
(rskr. 2000/01:149).
I sitt ställningstagande rörande motioner aktuella
under 2001/02 års riksmöte ansåg utskottet att det
alltjämt fanns ett behov av att de frågor som
berördes i utskottets tillkännagivande till
regeringen under föregående riksmöte blir föremål
för utredning. Enligt utskottets mening var det
angeläget att åtgärder vidtogs så att ett
utredningsarbete snarast möjligt kunde inledas.
Utskottet förutsatte att så skulle ske. Mot denna
bakgrund avstyrkte utskottet motionerna (bet.
2001/02:KU13 s. 57 f.).
I regeringens skrivelse 2002/03:75 med redogörelse
för regeringens behandling av riksdagens skrivelser
anfördes rörande bl.a. det ovan redovisade
tillkännagivandet att man inom Regeringskansliet
övervägde de närmare formerna för det
utredningsarbete rörande konstitutionella frågor som
tar sikte på förslag till grundlagsändringar inför
valåret 2006. Skrivelsen föranledde i denna del inte
något uttalande från konstitutionsutskottets sida
(bet. 2002/03: KU29 s. 20 f.).
Under våren 2004 avstyrkte utskottet motioner om
lagprövning och författningsdomstol med hänvisning
till sitt tidigare tillkännagivande om en utredning
rörande lagprövning och uppenbarhetsrekvisitet och
att överväganden rörande en sådan utredning torde
utgöra en del av förberedelserna inför den kommande
författningsöversynen, kring vilken regeringen
inlett samtal med de politiska partierna i riksdagen
(bet. 2003/04:KU9 s. 50).
I regeringens skrivelse 2003/04:75 med redogörelse
för regeringens behandling av riksdagens skrivelser
uppger regeringen rörande ovan nämnda
tillkännagivande att den har bjudit in företrädare
för riksdagspartierna till överläggningar om en
samlad översyn av regeringsformen. Skrivelsen
behandlas av utskottet under våren.

Maktdelning

Under våren 2004 har konstitutionsutskottet i
betänkande 2003/04:KU9 behandlat en motion (m) om
ökad maktdelning. I motionen anfördes argument för
såväl horisontell som vertikal maktdelning. Enligt
utskottets mening kunde man utgå från att den
kommande författningsöversynen kommer att rymma
flera av de frågor som efterfrågades i bl.a. den
nämnda motionen. Sålunda kunde enligt utskottet
förutsättas att frågor som rör både relationerna
mellan de organ som uppbär den offentliga makten och
deras uppgifter kommer att beröras. Utskottet
avstyrkte motionen i enlighet med detta.

I samma betänkande behandlade utskottet även flera
motioner (m, fp, kd, c) om att värna och stärka den
kommunala självstyrelsen. Utskottet konstaterade att
den s.k. Ansvarskommittén i förslaget (SOU 2003:123)
för sitt kommande utredningsarbete aktualiserar en
väsentlig del av de frågor som behandlas i de
aktuella motionerna. Utskottet förutsatte att
regeringen i sina överväganden beträffande
Ansvarskommitténs fortsatta uppdrag och den kommande
författningsutredningens arbete beaktar att de
överväganden av grundlagskaraktär som i motionerna
aktuella frågor kan föranleda får sin plats i nämnda
utredningar. Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet
motionerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2003/04:K24 (m) yrkandena 1 och 4 avstyrks.

Granskning i kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare ställningstagande en motion om
inrättande av kommunala
"konstitutionsutskott". Jämför reservation 21
(fp).

Motion

I motion 2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
anförs att revisionen i landets kommuner måste
förnyas och förändras. Motionärerna anser att det i
kommunerna behövs ett bättre forum för
"konstitutionell" granskning av ledande kommunala
politikers göranden och låtanden. Därför bör
inrättas kommunala "konstitutionsutskott" i form av
särskilda granskningsnämnder, bestående av
förtroendevalda, med uppgift att granska
kommunledningen ur ett konstitutionellt perspektiv.
En utredning bör tillsättas för att komma med
förslag på en förstärkt förtroendemannarevision i
enlighet med tankarna om kommunala
konstitutionsutskott. Detta bör riksdagen enligt
motionärerna ge regeringen till känna (yrkande 9).

Bakgrund

Gällande ordning

Kommunallagen

I kommunallagen (1991:900) finns bestämmelser om den
kommunala revisionen. Enligt dessa väljs revisorer
och revisorsersättare av fullmäktige (3 kap. 9 §).
Revisorernas uppgift är att i den omfattning som
följer av god revisionssed årligen granska all
verksamhet som bedrivs inom nämndernas och
fullmäktigeberedningarnas verksamhetsområden (9 kap.
9 och 11 §§). De granskar på samma sätt, genom de
revisorer eller lekmannarevisorer som utsetts i
kommunala företag, även verksamheten i de företagen.
Revisorerna prövar om verksamheten sköts på ett
ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt
tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är
rättvisande och om den interna kontrollen som görs
inom nämnderna är tillräcklig. Av lagtexten framgår
klart att revisorerna inte kan granska fullmäktige,
vilket ligger i sakens natur eftersom revisorerna i
första hand är fullmäktiges uppdragstagare.

Vidare har enligt kommunallagen varje medlem av en
kommun eller ett landsting rätt att få lagligheten
av kommunens eller landstingets beslut prövad genom
att överklaga dem hos länsrätten (10 kap. 1 §). De
beslut som får överklagas är bl.a. beslut av
fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett
kommunalförbund och beslut av en nämnd eller ett
partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent
förberedande eller rent verkställande art (10 kap. 2
§). Ett överklagat beslut skall upphävas om det inte
har tillkommit i laga ordning, beslutet hänför sig
till något som inte är en angelägenhet för kommunen
eller landstinget, det organ som har fattat beslutet
har överskridit sina befogenheter, eller beslutet
strider mot lag eller annan författning (10 kap. 8
§).

Riksdagens ombudsmän

Enligt lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän har justitieombudsmännen
tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet
efterlever lagar och andra författningar samt i
övrigt fullgör sina åligganden (1 §). Under
ombudsmännens tillsyn står bl.a. kommunala
myndigheter och tjänstemän och andra
befattningshavare vid dessa (2 §). Tillsynen
omfattar inte ledamöter av beslutande kommunala
församlingar.

Riksrevisionen

Enligt lagen (2002:1022) om revision av statlig
verksamhet m.m. får Riksrevisionen inom ramen för
effektivitetsrevision granska hur statsmedel som
tagits emot som stöd till en viss verksamhet -
inklusive verksamhet som bedrivs i kommunal regi -
används, om redovisningsskyldighet för medlen gäller
mot staten eller särskilda föreskrifter eller
villkor har meddelats om hur medlen får användas (2
§).

Doktrinen

I en kommentar till kommunallagen anges att det är
klart att det ligger inom revisorernas befogenheter
att granska lagligheten i förvaltningen i samband
med förvaltnings- eller redovisningsrevisioner,
fastän detta inte angivits särskilt. Det har dock
ansetts att laglighetsfrågor i första hand skall
prövas av de rättsvårdande myndigheterna inom ramen
för gällande system, t.ex. genom kommunalbesvär
eller JO-tillsyn (Ingegärd Hilborn m.fl.,
Kommunallagen. Kommentarer och praxis, 3:e uppl.,
2001, s. 381).

Frågan om laglighetsgranskning i kommunerna

Flera utredningar har övervägt möjligheten att låta
revisorerna övervaka de kommunala besluten från
laglighetssynpunkt innan de verkställs. Frågan
behandlades också i Lokaldemokratikommitténs
delbetänkande Förtroendevaldas ansvar vid
domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109 s. 78).
Däri framhöll kommittén betydelsen av en utvidgning
av de kommunala revisorernas obligatoriska uppgifter
till att även omfatta granskningen av lagligheten i
nämndernas verksamhet. Kommittén gjorde sin
bedömning utifrån den omständigheten att
laglighetsgranskning ingår i revisorernas arbete.
Lokaldemokratikommittén framförde i sitt
slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU
1993:90 s. 178) som sitt huvudförslag, att
revisorernas laglighetsgranskning skulle göras
obligatorisk. Kommittén angav att det inte skulle
innebära någon ingripande förändring i revisorernas
uppgifter och arbetsförutsättningar om granskningen
genom bestämmelser i kommunallagen skulle göras
obligatorisk. Remissinstanserna var delade i
uppfattningarna om Lokaldemokratikommitténs förslag.

I promemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots
(Ds 1995:27) framhölls att utredningen inte för
närvarande var beredd att föranstalta om något
obligatorium och pekade bl.a. på risken att en sådan
granskning skulle ta resurser från andra angelägna
revisionsuppgifter.
Kommunala förnyelsekommittén föreslog i sitt
slutbetänkande Förnyelse av kommuner och landsting
(SOU 1996:169 s. 131), såsom en av flera åtgärder i
syfte att stärka revisionen, att man skulle
undersöka om revisorerna skall granska lagligheten i
verksamheten.

Kommunrevisionsutredningen gjorde i sitt
betänkande Den kommunala revisionen - ett
demokratiskt kontrollinstrument (SOU 1998:71 s. 105)
bedömningen att laglighetsprövning inte skall vara
en lagreglerad uppgift för revisorerna, utan dessa
frågor skall som hittills prövas av de rättsvårdande
myndigheterna. Som skäl för sin bedömning anförde
kommittén att frågan om lagligheten i den kommunala
förvaltningen regelmässigt prövas i
beredningsarbetet. Vidare innefattas, anförde
kommittén, i den kommunala revisionens uppgifter en
möjlighet för revisorerna att granska lagligheten av
förvaltningen. Om laglighetsgranskning görs till en
lagreglerad obligatorisk uppgift för revisorerna
finns det dock, menade kommittén, risk för att denna
uppgift kan komma att dominera på bekostnad av andra
revisionella uppgifter. Kommittén framhöll även att
de laglighetsfrågor som skall granskas många gånger
juridiskt kan vara mycket komplicerade och att det
vid val av revisor inte ställs några krav på vare
sig ekonomiska eller juridiska kunskaper. Också en
åtgärd att tillkalla den juridiska hjälp som kan
behövas vid laglighetsprövning förutsätter, menade
kommittén, många gånger ett eget juridiskt kunnande;
i annat fall är risken stor att man inte upptäcker
problemen.
I proposition 1998/99:66 En stärkt kommunal
revision gjorde regeringen samma bedömning som
Kommunrevisionsutredningen, dvs. att
laglighetsgranskningen inte skall vara en
lagreglerad obligatorisk uppgift för revisorerna
(s. 90). Liksom kommittén framhöll regeringen att de
laglighetsfrågor som skall granskas många gånger kan
vara mycket juridiskt komplicerade, och den ansåg
att revisionens primära uppgift är och bör vara de
förvaltnings- och redovisningsrevisionella
uppgifterna.[2] Vidare nämnde regeringen att i den
kommunala revisionens uppgifter också innefattas en
möjlighet men ingen uttrycklig skyldighet för
revisorerna att granska lagligheten av
förvaltningen. Samtidigt menade regeringen att
laglighetsfrågor, som hittills, skall prövas i
beredningsarbetet och av de rättsvårdande
myndigheterna. Regeringen ville i propositionen
också betona vikten av en god intern kontroll och
dess betydelse när det gäller bl.a. lagenligheten i
verksamheten. Det är också möjligt, menade
regeringen, för ett sakkunnigt biträde - som enligt
kommunallagen skall biträda revisorerna i
granskningen (9 kap. 8 §) - att i sin granskning
göra en bedömning av lagligheten och behandla detta
i sin granskningsrapport.
Konstitutionsutskottet berörde i sin behandling av
propositionen inte frågan om obligatorisk
laglighetsgranskning (bet. 1998/99:KU30).

Utredningen om den kommunala revisionen

En nyligen tillsatt utredning (Fi 2003:09) har fått
i uppdrag att göra en översyn av den kommunala
revisionens förutsättningar och funktionssätt (dir.
2003:97). Den särskilde utredaren skall bl.a.
analysera om nuvarande regler för ansvarsprövning i
fullmäktige har fungerat tillfredsställande och
överväga andra möjliga åtgärder som de
förtroendevalda revisorerna kan vidta som kan stärka
och utveckla denna process. Andra frågor som skall
tas upp i utredningen är det pågående arbetet med
certifiering av kommunala sakkunniga revisorer,
rekryteringen av förtroendevalda revisorer,
granskning av delårsbokslut i kommunerna och
samarbete kring revisionen mellan olika kommuner och
landsting. Uppdraget skall redovisas senast i
oktober 2004.

Frågesvar av Lars-Erik Lövdén om kommunala
konstitutionsutskott

Statsrådet Lars-Erik Lövdén besvarade den 30 juli
2003 en fråga (2002/03:1223) om kommunala
konstitutionsutskott. Lars-Erik Lövdén uppgav därvid
att han inte var beredd att låta utreda frågan om
inrättande av sådana. I svaret hänvisades till att,
till skillnad från hur det fungerar i regering och
riksdag, domstol kan pröva om kommunfullmäktiges,
landstingsfullmäktiges respektive nämnders beslut
överensstämmer med deras lagenliga befogenheter och
skyldigheter. Vidare hänvisades till den kommunala
revisionens granskning, Justitieombudsmannens
tillsyn samt till att förtroendevalda i kommuner och
landsting bor nära och ofta kommer i kontakt med
sina väljare, vilket medför att medborgarna på ett
förhållandevis enkelt sätt kan framföra sina
synpunkter direkt till de lokala beslutsfattarna.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning
avseende kommunala konstitutionsutskott

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1997 ett
motionsyrkande (fp) om inrättande av kommunala
konstitutionsutskott för att skärpa den
konstitutionella granskningen i kommuner och
landsting (bet. 1997/98:KU4). Utskottet ansåg att en
sådan ordning som föreslogs i motionen inte passade
in i det kommunala systemet. Utskottet konstaterade
också att kommunallagen ger utrymme för en
granskning av lagenligheten i den kommunala
förvaltningen genom revisorerna, vartill kom att den
kommunala verksamhetens lagenlighet också prövas
genom kommunalbesvär och JO:s tillsynsverksamhet.
Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet
motionsyrkandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.
Motion 2003/04:K289 (fp) yrkande 9 avstyrks.

Demokratisk professionalism i
förvaltningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till det
förvaltningspolitiska handlingsprogrammet en
motion om demokratisk professionalism i
förvaltningen. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande 9 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en statlig utredning som utifrån
Demokratiutredningens förslag utvecklar "ett
offentligt etos och en demokratisk professionalism".
I motionen anförs att staten verkar ha en allt
otydligare idé om vilka beteenden och mål som skall
prägla statsförvaltningen. Ämbetsmannakulturen, som
enligt motionärerna tidigare präglade stora delar av
statsförvaltningen, luckras upp alltmer och
ingenting verkar ersätta den förutom ekonomiska mått
som skall uppfyllas.

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen skall domstolar
samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör
uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin
verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt
iakttaga saklighet och opartiskhet. Enligt 1 kap. 2
§ skall den offentliga makten utövas med respekt för
alla människors lika värde och för den enskilda
människans frihet och värdighet.

I förvaltningslagen (1986:223) anges allmänna
bestämmelser om hur förvaltningsmyndigheter skall
handlägga sina ärenden. Bestämmelserna avser att
värna den enskildes rättssäkerhet och anspråk på
service.

Det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet

Regeringen redovisade i propositionen Statlig
förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.
1997/98:136) riktlinjer för och krav på den statliga
förvaltningen. Propositionen behandlades av
utskottet (bet. 1997/98:KU31).

År 2000 antog regeringen ett flerårigt
förvaltningspolitiskt handlingsprogram - En
förvaltning i demokratins tjänst. I skrivelse
2000/01:151 lämnade regeringen en redogörelse till
riksdagen för handlingsprogrammet. Programmet
innehåller dels regeringens grundläggande värden för
en långsiktig utveckling av förvaltningen, dels de
åtgärder som regeringen genomför för att uppnå de
förvaltningspolitiska målen.
Av ovan nämnda skrivelse framgår bl.a. att kärnan
i det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet är
att medborgarna sätts i centrum i en demokratisk,
rättssäker och effektiv förvaltning.
Statsförvaltningens verksamhet skall utgå ifrån de
grundläggande värdena demokrati, rättssäkerhet och
effektivitet. De krav som demokratin ställer innebär
att förvaltningen skall fullgöra sina uppgifter i
enlighet med de beslut som riksdag och regering har
fattat. Kraven på rättssäkerhet innebär att
förvaltningen skall fatta materiellt riktiga beslut
på grundval av gällande lagar och andra
författningar samt att enskilda skall ha möjlighet
att få sin sak prövad i domstol. Kravet på
effektivitet innebär att förvaltningen skall
åstadkomma avsedda resultat och uppnå de mål som
fastställts av statsmakterna och att detta skall ske
kostnadseffektivt.
I demokratiskrivelsen (s. 111) anför regeringen
att det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet
har fått ett brett genomslag i förvaltningen. De
statliga myndigheterna har under de senaste åren
ökat sina ansträngningar att vara tillgängliga och
serviceinriktade i sina kontakter med medborgare och
företag. Enligt skrivelsen framgår detta bl.a. av
dialoger med myndigheter, rapporter från
stabsmyndigheter och kontakter med forskarvärlden.
Även de medborgarundersökningar, som Statskontoret
har gjort på regeringens uppdrag, visar bl.a. att
servicen har förbättrats.

Statens kvalitets- och kompetensråd

I januari 1998 inrättade regeringen en ny myndighet,
Statens kvalitets- och kompetensråd. Enligt
förordningen (1998:1647) med instruktion för Statens
kvalitets- och kompetensråd är rådet en central
förvaltningsmyndighet med uppgift att i medborgarnas
intresse stödja och stimulera arbetet med
kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom
den statliga förvaltningen (1 §). Rådet skall bl.a.
utveckla och sprida former för arbete med kvalitet
inom statsförvaltningen, ta fram underlag för att
stödja den statliga förvaltningen i arbetet med att
skaffa, utveckla och behålla rätt kompetens,
förmedla grundläggande förvaltningsutbildningar och
verka för en god förvaltningskultur och etik hos de
statliga myndigheterna (4 §).

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr. 2 avsnitt 5.5.2) bedömde regeringen att
Statens kvalitets- och kompetensråd under året
spelat en viktig roll för att bidra till
intensifieringen av den statliga förvaltningens
kvalitetsarbete samt för att stödja
statsförvaltningens långsiktiga
kompetensförsörjning.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har inom ramen för det
förvaltningspolitiska handlingsprogrammet arbetat
för en långsiktig utveckling av statsförvaltningen.
En statlig myndighet har inrättats med uppgift att
bl.a. verka för en god förvaltningskultur och etik
hos de statliga myndigheterna. Kärnan i
handlingsprogrammet är att medborgarna sätts i
centrum i en demokratisk, rättssäker och effektiv
förvaltning. Regeringen har flera gånger redogjort
för riksdagen för åtgärder som regeringen har
vidtagit och den fortsatta inriktningen av
förvaltningspolitiken. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motion 2003/04:K400 (kd) yrkande 9.

Demokrati och IT

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete motioner om demokrati och IT.
Jämför reservation 23 (m, fp, kd, c, mp).

Motioner

Flera motioner tar upp vikten av
informationstekniken i arbetet med att utveckla
demokratin. I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin
(mp) yrkande 9 begärs att regeringen utreder
Internets användning i demokratiska beslutsprocesser
samt uppmuntrar och utvärderar sådana kommunala
initiativ. Eventuella tekniska hinder bör
undanröjas. Det bör särskilt beaktas vilka kanaler
och vilken teknik unga väljer för sitt engagemang
samt att den nya kommunikationstekniken har stor
betydelse för enskildas möjlighet att påverka och
föra samtal i ett vidsträckt och glesbefolkat land
som Sverige.

I motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att utveckla e-demokratin (yrkande 18). I motionen
anförs att den nya informationstekniken har fått
stort genomslag i olika delar av samhället, men att
dess fulla potential ännu knappast utnyttjas i
politiska sammanhang. Informationstekniken utgör
enligt motionärerna ett värdefullt komplement till
de etablerade kanalerna för politiskt engagemang. De
menar att inte bara partierna utan också offentliga
myndigheter och institutioner måste ta till sig
informationstekniken. Det kan göras genom att t.ex.
inte bara protokoll från kommunfullmäktiges
sammanträden utan även förberedande promemorior och
partimotioner läggs ut på Internet. Det handlar
också om att använda Internet som ett
kommunikationsmedel i en opinionsbildnings- och
beslutsfattandeprocess. Motionärerna anför att de
delar Riksdagens revisorers uppfattning om att en
rad åtgärder måste vidtas för att utveckla
rättsinformationssystemet. Vidare bör enligt dem
särskilt personuppgiftslagens konsekvenser för
möjligheterna till samhällsinformation på Internet
uppmärksammas. Motionsyrkanden med samma innebörd
framförs i motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz
m.fl. (fp) yrkande 11 och i motion 2003/04:T561 av
Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 6.
I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
informationsteknikens roll för att främja
demokratin. I motionen anförs att
informationstekniken hittills främst har använts
till att öka informationen från politiska
institutioners sida, men ännu inte så mycket för att
öka deltagandet från medborgarnas sida. Motionärerna
menar att den nya informationstekniken har en enorm
potential när det gäller att vidga medborgarnas
möjligheter att delta i och påverka
problemformuleringar och diskussioner före beslut i
folkvalda församlingar. I motionen anförs att
offentlighetsprincipen borde kunna tillämpas så att
allmänna handlingar görs tillgängliga på Internet,
försöksverksamhet med Internetbaserad röstning bör
genomföras för gruppen utlandssvenskar vid nästa val
och myndigheter bör arbeta aktivt med att öppna sina
system för medborgarna så att många rutinärenden kan
klaras av utan större insatser från personalen.
I motion 2003/04:T474 av Sven Bergstöm m.fl. (c)
anförs att informationstekniken skapar möjlighet att
öka medborgarnas delaktighet i politiken genom att
komplettera, inte ersätta, det traditionella mötet
mellan politiker och medborgare. Enligt motionärerna
visar erfarenheter från Sverige, övriga EU och USA
att också det verkliga deltagandet i politiken går
upp där man satsat på det virtuella deltagandet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna (yrkande 23). Vidare anförs i motionen
att alltför många har negativa erfarenheter av
diskussionsforum, digitala anslagstavlor och
diskussionslistor. Förklaringen till det är enligt
motionärerna ofta att beslutsfattarna inte finns i
det digitala forumet, och när de inte finns där
faller meningen med ett digitalt forum. Även detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna (yrkande 24).

Bakgrund

Demokratipropositionen

I demokratipropositionen (s. 63) anförde regeringen
att informationstekniken har en stor potential när
det gäller att vidga medborgarnas möjligheter att
delta i och påverka formuleringar av problem och att
delta i diskussioner före beslut i folkvalda
församlingar. Den anförde även att den statliga och
kommunala politiken i första hand bör inrikta sig på
att utveckla tekniker och metoder inom IT för att
främja en representativ demokrati med brett
medborgerligt deltagande.

24-timmarsmyndigheten

Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i
begreppet 24-timmarsmyndighet är att förenkla och
förbättra samhällsservicen till medborgare och
företag (skr. 2000/01:151 s. 32). Det innebär att
tillgången till service skall vara oberoende av tid
och plats, att kontakterna med myndigheterna skall
göras enklare och att kvaliteten i servicen skall
förbättras. Informationstekniken skall användas för
att underlätta för medborgarna att få tillgång till
information, som möjliggör ett aktivt deltagande i
beslutsprocesserna i den offentliga förvaltningen.
Den skall också användas för att öka medborgarnas
insyn och möjligheter att följa handläggningen och
lämna synpunkter i enskilda ärenden.

I syfte att stimulera utvecklingen av 24-
timmarsmyndigheten beslutade regeringen i juni 2003
att tillsätta en delegation, Delegationen för
utveckling av offentliga e-tjänster (Fi 2003:05),
med uppdrag att stimulera utvecklingen och
användningen av elektroniska tjänster inom det
offentliga åtagandet (dir. 2003:81). Målen är bl.a.
att öka tillgängligheten till viktig samhällsservice
och underlätta medborgarnas insyn och delaktighet i
offentliga beslutsprocesser. Delegationen beräknas
avsluta sitt arbete senast den 1 november 2006.
Den 1 januari 2004 inrättade regeringen en ny
myndighet, Nämnden för elektronisk förvaltning.
Enligt förordningen (2003:769) med instruktion för
Nämnden för elektronisk förvaltning har nämnden till
uppgift att stödja utvecklingen av ett säkert och
effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan
myndigheter samt mellan myndigheter och enskilda
genom att

- besluta om de standarder eller liknande krav som
skall vara gemensamma för det elektroniska
informationsutbytet för myndigheter under
regeringen,
-
- bistå med information och utarbeta riktlinjer,
samt
-
- verka för att det på informationsteknikmarknaden
tillhandahålls tjänster och produkter till stöd för
elektroniskt informationsutbyte.
-
Arbete inom Regeringskansliet

Arbetsgrupp för IT och demokrati

Regeringen aviserade i demokratipropositionen (s.
63) att den avsåg att tillsätta en IT-arbetsgrupp
inom Regeringskansliet. I februari 2002 inrättades
en arbetsgrupp, arbetsgruppen för IT och demokrati,
inom Justitiedepartementet med uppgift att följa och
främja utvecklingen av demokratiska processer med
stöd av IT (Ju2002:E). Förutom att fungera som ett
forum för erfarenhetsutbyte skall arbetsgruppen
följa och främja utvecklingen av olika tekniker och
metoder för en deltagardemokrati med IT-stöd; följa
utvecklingen av informationsteknikens möjligheter
att förbättra, förenkla och utveckla valförfarandet
och valdeltagandet; överväga om reglerna för
statligt och kommunalt stöd till t.ex. folkrörelser
och massmedier bör ses över; lämna förslag om hur
medborgarna (t.ex. äldre och personer med
funktionshinder) kan få ökad tillgänglighet till IT;
uppmärksamma bibliotekens betydelse och roll som
samhällets öppna rum samt fungera som referensgrupp
inom Regeringskansliet vid t.ex. propositionsarbete.
Arbetsgruppen skall arbeta fram till den 31 december
2004.

Inom ramen för arbetsgruppens arbete har
rapporterna E-röstning - en antologi och Digitala
klyftor - förr, nu och i framtiden publicerats. I
februari 2004 överlämnade arbetsgruppen en
promemoria med förslag till handlingsplan för att
minska de digitala klyftorna i samhället, Förslag
till strategi för att minska de digitala klyftorna
(Justitiedepartementet 2004). I promemorian
uppmärksammas forskning som visar att det i dag
finns skillnader, s.k. digitala klyftor, mellan
olika medborgargrupper när det gäller möjligheten
att tillgå och tillgodogöra sig information via
Internet. De klyftor som uppmärksammas i promemorian
är funktionshinder, ålder, kön, socioekonomisk
status, geografisk hemvist samt etnisk bakgrund.
Arbetsgruppens förslag på åtgärder faller inom flera
sektorer. Den viktigaste är på såväl kort som lång
sikt att se till att skolundervisningen och
breddutbildningen främjas. Likaså är det enligt
arbetsgruppen av största vikt att den tekniktillgång
som skall finnas allmänt tillgänglig får en
tillräcklig omfattning inom en snar framtid. En
tredje viktig åtgärd är insatser som gör offentliga
sektorns webbplatser såväl tekniskt som språkligt
och innehållsmässigt maximalt lättillgängliga.

Förtroendevalda och IT

Enligt demokratiskrivelsen (s. 43 f.) påbörjade i
september 2002 Justitiedepartementet ett samarbete
med Svenska Kommunförbundet och Votia Empowerment AB
i syfte att utforma en pilotutbildning för
förtroendevalda. Det övergripande syftet med
utbildningen är att de förtroendevalda skall ges
bättre förutsättningar att möta nya och förändrade
villkor i rollen som förtroendevald i en tid som
präglas av en allt intensivare mediebevakning, ny
teknik och mer kunniga, självständiga och kritiska
medborgare. Pilotutbildningen utformades i samarbete
med Norrbottens läns landsting. Utbildningen
behandlar bl.a. frågor om hur man som förtroendevald
kan föra en mer aktiv dialog med medborgarna, hur
man formulerar och för ut sitt budskap till olika
målgrupper, hur man hanterar medierna, hur
ledarrollen kan utvecklas, hur man som
förtroendevald bättre kan förstå politiker- och
tjänstemannarollen, hur genomskinligheten i
beslutsprocessen kan hanteras bättre samt hur
partiarbetet kan påverkas och förändras. En
slututvärdering av pilotutbildningen kommer att
genomföras under våren 2004.

Som framgått i föregående avsnitt avser regeringen
enligt demokratiskrivelsen (s. 140) att ta initiativ
till en kartläggning av tillgången till modern
informationsteknik och annat administrativt stöd
till förtroendevalda. Regeringen avser också att
tillsätta en utredning med uppgift att utreda
möjligheten att fatta beslut på distans.

Konferensen Offentliga rummet

Sedan 1999 arrangerar Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet i samverkan med bl.a.
Regeringskansliet årligen en konferens benämnd
Offentlig@rummet (skr. 2003/04:110 s. 116).
Konferensen behandlar frågor om hur den offentliga
sektorn - statliga myndigheter, landsting och
kommuner - kan använda Internet interaktivt för att
fördjupa och bredda den demokratiska dialogen samt
öka tillgängligheten för allmänheten till offentliga
tjänster. Syftet är att lyfta fram innovativa
exempel på hur dialog i nya former kan stärka
ställningen för enskilda i egenskap av såväl
medborgare som brukare av offentliga tjänster.
Konferensen skall också belysa hur den nya tekniken
kan förändra arbetsorganisationer och därmed
maktstrukturerna inom den offentliga sektorn.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har framhållit att informationstekniken
har en stor potential när det gäller att vidga
medborgarnas möjligheter att delta i politiken.
Utskottet kan konstatera att regeringen har vidtagit
åtgärder för att följa och främja utvecklingen av
demokratiska processer och IT. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionerna 2002/03:K385 (fp)
yrkande 11, 2003/04:K290 (fp) yrkande 18,
2003/04:T561 (fp) yrkande 6, 2003/04:K400 (kd)
yrkande 2, 2003/04:T474 (c) yrkandena 23 och 24 samt
2002/03:K383 (mp) yrkande 9.

Demokratisk infrastruktur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.
pågående beredning ett motionsyrkande om
vikten av mötesplatser för politikerträffar.
Jämför reservation 24 (kd).

Motion

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)
anförs att det geografiska och kulturella avståndet
till politiker och den politiska beslutsprocessen
måste överbryggas. Återkommande organiserade
tillfällen att möta förtroendevalda på olika nivåer
för information och dialog bör övervägas. Lämpliga
mötesplatser för sådana politikerträffar kan vara
t.ex. i bibliotek och skolaulor. Detta bör enligt
motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 3).

Bakgrund

Det demokratiska samhällets infrastruktur

Regeringen gör i demokratiskrivelsen (s. 130 f.)
bedömningen att människors samhällsengagemang
underlättas av att det finns gemensamma rum för
möten, diskussion och debatt. I ett samhälle byggt
på brett och jämlikt deltagande är det, enligt
regeringen, viktigt att det finns offentliga fysiska
lokaler och arenor där människor kan mötas för
samtal, diskussion och debatt. Dessa arenor är det
demokratiska samhällets - liksom förenings-, mötes-
och demonstrationsfriheternas - infrastruktur.
Enligt regeringen handlar det konkret om tillgången
till öppna torg och mötesplatser, offentliga
kulturinstitutioner och allmänna samlingslokaler.
Regeringen anser att det är angeläget att närmare
belysa de allmänna samlingslokalernas betydelse.
Dessa är viktiga i ett demokratiperspektiv genom att
de är öppna för alla, fria från kommersiella
intressen och ofta drivs med ett stort inslag av
ideella krafter.

Utredningen om allmänna samlingslokaler

Regeringen tillsatte i mars 2002 en utredning med
uppgift att undersöka och analysera frågor som rör
allmänna samlingslokaler. Utredningen överlämnade i
december 2003 betänkandet Allmänna samlingslokaler -
demokrati, kultur, utveckling (SOU 2003:118).
Utredningen visar att lokalerna har en viktig
betydelse för närsamhället och den lokala
demokratin. I utredningen framhålls att en stark
demokratisk infrastruktur är en förutsättning för
att den lokala demokratin skall kunna utvecklas och
stärkas. En betydelsefull beståndsdel i en sådan
infrastruktur är en god tillgång till ändamålsenliga
samlingslokaler. I varje lokal miljö - som kan vara
en kommundel eller en stadsdel i de större städerna
- bör det därför, enligt utredningen, finnas en
samlingslokal som främjar den sociala samvaron.

Utredningen föreslår bl.a. att varje kommun, i
samverkan med föreningslivet, bör göra en
inventering av befintliga och tänkbara mötesplatser
inom kommunen. En sådan inventering bör vara av
frivillig karaktär. Den skulle inte bara ge
föreningar och medborgarna information om vilka
lokaler som finns tillgängliga. Den skulle också
kunna vara en grund för att se om, var och hur
åtgärder bör vidtas för att medborgarna skall kunna
erbjudas mötesplatser i tillfredsställande
omfattning.
Utredningen hänvisar till ett initiativ som
utredningen tog tillsammans med Svenska
Kommunförbundet och Samlingslokalorganisationernas
samarbetskommitté (SamSam) om hur en dialog och
samarbete skulle kunna utvecklas mellan kommuner och
samlingslokalhållande föreningar. Enligt utredningen
har SamSam därefter fått ett projektbidrag från
regeringen för att fortsätta utveckla
samverkansprojektet i syfte att få fram goda exempel
som kan spridas vidare till andra kommuner och
föreningar.
Utredningens förslag är för närvarande föremål för
remissbehandling. I demokratiskrivelsen (s. 74)
anför regeringen att den avser att återkomma till
riksdagen i frågan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen i
demokratiskrivelsen betonar vikten av en demokratisk
infrastruktur och tillgången till bl.a. allmänna
samlingslokaler. Vidare framgår av skrivelsen att
regeringen avser att återkomma till riksdagen i
frågan om allmänna samlingslokalers roll för
närsamhället och den lokala demokratin. Utskottet
anser med det anförda att något tillkännagivande om
vikten av lämpliga mötesplatser för politikerträffar
inte behövs och avstyrker motion 2003/04:K400 (kd)
yrkande 3.

Relationen mellan offentliga och
privata aktörer samt den ideella
sektorn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
kommande utredning motionsyrkanden om
relationen mellan offentliga, privata och
ideella aktörer. Jämför reservationerna 25
(c) om samverkan mellan offentliga och
privata aktörer och den ideella sektorn och
26 (fp, kd) om den statliga styrningen av den
ideella sektorn.

Motion

I motion 2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 8 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av en ny struktur för att öka samverkan
mellan offentliga och privata aktörer och det civila
samhället. Det kan handla t.ex. om nya former för
hur välfärdstjänster skall utformas, där både
privata företag och ideella organisationer kan spela
en viktig roll, eller om ett gott företagsklimat,
där alla aktörer kommer överens om vad som behöver
åstadkommas och hur de kan bidra. Denna samverkan
kan leda till nya välfärdslösningar och den har en
viktig demokratisk dimension eftersom människors
möjligheter att påverka såsom medborgare ökar.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
yrkande 6 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
vikten av att inte öka den statliga styrningen av
den ideella sektorn. I motionen anförs att
föreningslivets självständighet gentemot staten
måste betonas och stöd till föreningslivet skall ges
enligt objektiva kriterier. Det är enligt motionen
bra att regeringen aktualiserar frågan om hur
stödformer till föreningslivet är anpassade till
moderna arbets- och organisationsformer, men det får
inte leda till ökat utrymme för godtyckligt
beslutsfattande om stöd.

Bakgrund

Social ekonomi

Enligt budgetpropositionen för 2004 syftar den s.k.
folkrörelsepolitiken bl.a. till att stödja och
stärka den sociala ekonomin i samhället (prop.
2003/04:1 utg.omr. 17 avsnitt 7.4). Med social
ekonomi avses organiserad verksamhet som primärt har
samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska
värderingar och är organisatoriskt fristående från
den offentliga sektorn. Sådan verksamhet bedrivs i
första hand i föreningar, stiftelser och kooperativ.
Verksamheterna har allmännytta eller medlemsnytta,
inte vinstintresse, som främsta drivkraft.
Grundläggande för större delen av verksamheterna
inom den sociala ekonomin är människors vilja till
ideella insatser. Enligt regeringen har
folkrörelsepolitiken därmed en stor betydelse för
hur förutsättningarna för aktörerna inom den sociala
ekonomin formas.

I syfte att samordna regeringens
folkrörelsepolitik tillsattes i september 2001 en
interdepartemental arbetsgrupp. I arbetsgruppen
ingår representanter från samtliga departement.
Gruppens uppgifter har två huvudsakliga
inriktningar: dels att utgöra forum för samråd i
frågor som rör föreningslivet och den sociala
ekonomin och på så sätt förbättra den gemensamma
kunskapsbasen om dessa frågor i statsförvaltningen,
dels att följa upp vissa gemensamma insatser på
området. Enligt budgetpropositionen för 2004
(avsnitt 7.4) har arbetsgruppen kunnat konstatera
att det föreligger behov av att se över
folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs
riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin.
Regeringen har därför för avsikt att under 2004 låta
se över den statliga folkrörelsepolitiken.
Vidare framgår av budgetpropositionen för 2004 att
regeringen har tagit initiativ till att skapa ett
folkrörelseforum för dialog mellan regeringen och
föreningslivet (avsnitt 7.5). Enligt regeringen
utgör forumet en viktig del i regeringens
kontinuerliga dialog med föreningslivet och olika
aktörer inom den sociala ekonomin. Det forum som
genomfördes under 2003 bestod av en serie tematiska
seminarier och en tvådagarskonferens.

Ansvarskommittén

I januari 2003 beslutade regeringen att tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över
strukturen och uppgiftsfördelningen inom
samhällsorganisationen (dir. 2003:10). Den 18
december 2003 överlämnade kommittén, som antagit
namnet Ansvarskommittén (Fi 2003:02), ett
delbetänkande till regeringen. Syftet med det var
att ge underlag för mer preciserade tilläggsdirektiv
för kommitténs fortsatta arbete.

I betänkandet (SOU 2003:123 s. 164 f.) föreslår
kommittén att ett antal konkreta frågeställningar
ges prioritet i det fortsatta utredningsarbetet. En
av dessa frågeställningar avser driftsformer för
offentlig verksamhet. Kommittén konstaterar att det
under 1990-talet blev mer vanligt med privat
produktion av offentligt finansierade
välfärdstjänster och att marknadsorienterade
styrformer prövades på många håll inom den
offentliga välfärdsproduktionen. Enligt kommittén
har 1990-talets nya styr- och driftsformer i många
stycken förändrat situationen för medborgaren, såväl
i rollen som brukare som i rollen som
uppdragsgivare. I betänkandet formulerar kommittén
härvidlag följande frågor.
- Hur har inslagen av entreprenadlösningar påverkat
brukarens möte med välfärdstjänsten?
-
- Hur har nya driftsformer påverkat brukarens
möjlighet att påverka genom val av producent och
leverantör av offentligt finansierade tjänster?
-
- Hur har medborgarnas möjligheter till demokratisk
insyn och påverkan förändrats till följd av de nya
drifts- och ägandeformerna?
-
Betänkandet remissbehandlas under våren 2004.
Tilläggsdirektiv för kommitténs fortsatta arbete
förväntas före sommaren.

Författningsöversyn och konstitutionsutskottets
tidigare bedömning avseende struktur för
samverkan mellan olika aktörer

Konstitutionsutskottet har under innevarande
riksmöte behandlat en motion (c) i vilken yrkades
att riksdagen skulle tillkännage för regeringen vad
i motionen anfördes om att en ny samhällsordning,
federalismens principer, en öppnare
samhällsorganisation och ett stärkt civilsamhälle
skall utgöra grunden för en översyn av
regeringsformen (bet. 2003/04:KU9). Motionärerna
menade bl.a. att det är nödvändigt med en ny
struktur för att öka samverkan mellan offentliga och
privata aktörer samt det civila samhället. I sitt
betänkande (s. 11) erinrade utskottet om att samtal
helt nyligen inletts om innehållet i en kommande
författningsöversyn och ansåg därför att det finns
skäl att inte föregripa resultatet av detta
förberedelsearbete. Enligt utskottets mening kunde
man dock utgå från att den kommande översynen kommer
att rymma flera av de frågor som efterfrågas i bl.a.
den nämnda motionen. Motionen avstyrktes således av
utskottet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande
avseende den kommande författningsöversynen och
struktur för samverkan mellan olika aktörer. Vidare
kan frågan om nya styr- och driftsformer komma att
ingå i Ansvarskommitténs tilläggsdirektiv, som
förväntas före sommaren. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:K26 (fp)
yrkande 6 och 2003/04: K223 (c) yrkande 8.

Egenmakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om fostran till
egen makt via valfrihet. Jämför reservation
27 (fp).

Motion

I motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)
yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
fostran till egen makt. I motionen anförs att den
medborgare som tillförsäkras en utsträckt valfrihet
och lär sig agera målmedvetet som ett subjekt i
relation till för henne viktiga
samhällsinstitutioner sannolikt också lär sig att
hantera sin egen roll i förhållande till det
offentliga och därigenom skapar en ökad upplevelse
av egen makt. Principiellt kan detta ses som en
fostran till egen makt via valfrihet.

Bakgrund

Egenmakt, mänskliga rättigheter och kunskap

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr. 1 avsnitt 4.4) anförde regeringen att den,
för att uppnå de långsiktiga målen för
demokratipolitiken, har som allmän utgångspunkt att
se till att de som vill delta skall ges möjligheter
för detta engagemang. Det handlar om att undanröja
hinder för medborgarnas egna initiativ, engagemang
och vilja att ta ansvar. Det kan också handla om att
påverka attityder, värderingar och förhållningssätt
hos dem som har makt. Enligt regeringen bör
begreppet egenmakt ges en reell innebörd.
Diskriminering skall bekämpas och mänskliga
rättigheter värnas. Avgörande är de allmänna
livsvillkor som medborgarna lever under. Marknadens
och demokratins förhållande till varandra är ett
område som bör få större uppmärksamhet.

I demokratiskrivelsen (s. 122, 124) kopplar
regeringen frågan om egenmakt till frågan om
mänskliga rättigheter. Regeringen menar att
demokrati förutsätter förverkligande av de mänskliga
rättigheterna, med vilka avses såväl de ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheterna som de
medborgerliga och politiska rättigheterna. Enligt
regeringen ökar människors möjligheter att vända
vanmakt till egenmakt när de mänskliga rättigheterna
är tillgodosedda. Vidare menar regeringen att
tillgång till information och kunskap om det
politiska systemet och samhället är avgörande för
människors förutsättningar att utöva egenmakt i
betydelsen makt över sin egen vardag och
livssituation (s. 126).
Regeringen uppmärksammar i demokratiskrivelsen
behovet av fortsatt arbete inom området mänskliga
rättigheter och information och kunskap om det
politiska systemet och samhället.

Utskottets tidigare bedömning avseende egenmakt
och valfrihet

Utskottet har under våren 2004 behandlat en motion
(fp) i vilken begärdes en vitbok för ett
systematiskt arbete med reformer för att stärka
individens egenmakt och frihet (bet. 2003/04:KU12).
Enligt motionären behövs reformer som bl.a. ökar
valfriheten i välfärden. Utskottet var inte berett
att ställa sig bakom vad som anfördes i motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen vid olika
tillfällen har uppmärksammat frågan om människors
egenmakt. Utskottet ser positivt på detta. Utskottet
är däremot inte berett att ställa sig bakom vad som
anförs i motion 2002/03: K385 (fp) yrkande 2 om
fostran till egen makt via valfrihet.
Motionsyrkandet avstyrks.

Medborgarkontrakt m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om införande av
medborgarkontrakt och medborgarbok. Jämför
reservation 28 (kd) om medborgarbok.

Motioner

I motion 2003/04:K310 av Anne-Marie Ekström (fp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att införa
medborgarkontrakt. Ett medborgarkontrakt innebär
enligt motionären att medborgaren och samhället
upprättar ett kontrakt som talar om vilka
förväntningar medborgaren kan ställa på samhället
och vice versa. Genom detta klargörs spelreglerna
och båda parter vet vad som gäller, vilket skulle
kunna medföra att förtroendet för samhället och
politiker förstärks. Möjligheten att införa
medborgarkontrakt bör enligt motionären undersökas
och uppmuntras inom stat, kommun och landsting.

För att betona medborgarskapets rättigheter, men
också dess skyldigheter, föreslås i motion
2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) att varje
svensk medborgare som uppnår myndighetsåldern och
alla som kommer till Sverige och erhåller svenskt
medborgarskap skall få en medborgarbok där
medborgarskapets innebörd tydliggörs och samhällets
grundvärderingar formuleras. Boken, som bör
överlämnas i samband med en ceremoni i hemkommunen,
bör förmedla den värdegrund som beskrivs i
skolplanen. Den bör även innehålla en kort historik
över Sveriges demokratiska utveckling och
information om hur det politiska systemet i Sverige
och Europasamarbetet fungerar. Vad som anförs om
medborgarbok bör enligt motionärerna ges regeringen
till känna (yrkande 4).

Bakgrund

Servicedeklarationer och servicedialoger

Under 2001 påbörjades en försöksverksamhet med
serviceåtagande och servicedialog under år 2001.
Regeringen gav femton statliga myndigheter och sex
försäkringskassor i uppdrag att delta. I
försöksverksamheten låg att myndigheterna skall
utforma och offentliggöra ett serviceåtagande som
ger tydlig, relevant och förpliktande information om
dess tjänsteutbud och servicenivå; föra en
servicedialog med användarna av tjänsterna samt
integrera användarnas synpunkter i
verksamhetsutvecklingen (prop. 2002/03:1 utg.omr. 2
bil. 1 s. 13).

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1
utg.omr 2 avsnitt 5.5) lämnade regeringen en
redovisning av detta arbete till riksdagen.
Regeringen gjorde bedömningen att servicedialoger
och serviceåtaganden är effektiva arbetsmetoder för
att få till stånd en medborgarorienterad
förvaltning, och att arbetet bör fortsätta och även
omfatta fler myndigheter som har nära och omfattande
kontakter med medborgare och företag.

Information om innebörden av svenskt
medborgarskap

Av budgetpropositionen för 2004 framgår att
politikområdet Migrationspolitik är indelat i fyra
verksamheter, däribland "svenskt medborgarskap"
(prop. 2003/04:1 utg.omr. 8 s. avsnitt 5). Vad
gäller svenskt medborgarskap anför regeringen att
målet för verksamheten är att de sökande skall vara
medvetna om kraven för att få svenskt medborgarskap
och kunna förutse resultatet av en ansökan.

Vidare uppger regeringen i budgetpropositionen att
Integrationsverket har gett ut en skrift med
information om reglerna för att få svenskt
medborgarskap och om vad det betyder för den
enskilda människan när hon väljer att bli svensk
medborgare (avsnitt 3.5.1). Avsikten är att förklara
innebörden av svenskt medborgarskap på ett
lättfattligt sätt samt att stärka medborgarskapets
status och främja integrationen. Därutöver har
Integrationsverket utarbetat informationsmaterial
som spridits till kommunerna med exempel på hur
särskilda ceremonier kan hållas för personer som
förvärvat svenskt medborgarskap.

Demokrati i skolan

Enligt 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100) skall
utbildningen för barn och ungdom bl.a. främja
elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande
människor och samhällsmedlemmar. Verksamheten i
skolan skall utformas i överensstämmelse med
grundläggande demokratiska värderingar.

Enligt läroplanen för de frivilliga skolformerna
(Lpf 94) har skolan en viktig uppgift när det gäller
att förmedla och hos eleverna förankra de värden som
vårt samhällsliv vilar på. Vidare är det skolans
ansvar att varje elev som slutfört ett program inom
gymnasieskolan bl.a. har förutsättningar för att
delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls-
och arbetsliv och har förmåga att kritiskt granska
och bedöma det eleven ser, hör och läser för att
kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor
och värderingsfrågor.

Tidigare bedömning av konstitutionsutskottet

Medborgarkontrakt

Konstitutionsutskottet behandlade under våren 1998
ett motionsyrkande (fp) om införande av
medborgarkontrakt (bet. 1997/98:KU21). Enligt
motionären borde medborgarkontrakten innehålla såväl
gemensamma övergripande rättigheter som mer
detaljerad information om rättigheter som gäller för
en viss individ. I motionen hänvisades till
införande av medborgarkontrakt i Storbritannien. En
anledning till att idén med medborgarkontrakt inte
vunnit insteg i Sverige kunde enligt utskottets
mening vara att Sverige i jämförelse med
Storbritannien har en mer utvecklad lokal
självstyrelse, av vilket följer uppfattningen att
ansvaret för dålig eller utebliven service främst
bör utkrävas på politisk väg. Utskottet
uppmärksammade bl.a. även att det inom sjukvården
utvecklats olika s.k. vårdgarantier, dvs. rätt till
viss service inom en viss tid, och att
kommunallagstiftningen öppnat nya möjligheter till
direkt medborgar- eller klientinflytande på driften
av t.ex. daghem, skolor och vårdinrättningar.
Utskottet fann mot den bakgrunden inget skäl att
ändra sin inställning till medborgarkontrakt som den
kommit till uttryck i ett betänkande hösten 1992
(bet. 1992/93:KU2), av vilket framgår att utskottet
inte ansåg att ett tillkännagivande till regeringen
i frågan var påkallat. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandet.

Fördjupad målbeskrivning för politikområdet
Demokrati

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 2003 ett
motionsyrkande (kd) om att målbeskrivningen för
politikområdet Demokrati borde fördjupas (bet.
2003/04:KU1). I motionen anfördes att den nuvarande
formuleringen är otillräcklig för att t.ex. peka på
värdegrundens enorma betydelse för
demokratiutvecklingen. Utskottet tog avstånd från
tankar på att i målbeskrivningen för politikområdet
lägga fast en för alla människor gemensam syn på de
frågeställningar som förts fram i motionen. Enligt
utskottets mening skulle frågor av det aktuella
slaget avhandlas i ett öppet meningsutbyte under
demokratiska former. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande
avseende medborgarkontrakt. Vidare noterar utskottet
målen inom migrationspolitiken och i skolan avseende
medborgarskap och demokrati samt Integrationsverkets
informationsmaterial med exempel på hur särskilda
ceremonier kan hållas för personer som förvärvat
svenskt medborgarskap. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:K310 (fp) och
2003/04:K400 (kd) yrkande 4.

EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker dels ett motionsyrkande
om debatt och folkbildning kring EU, dels ett
motionsyrkande om folkomröstning om en ny
konstitution för EU. Jämför reservationerna
29 (fp, c) om debatt och folkbildning kring
EU och 30 (v, mp) om folkomröstning om EU:s
konstitutionella fördrag.

Motioner

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)
anförs att Europafrågor har väldigt litet utrymme på
dagordningen i Sverige. I demokratiskrivelsen berörs
EU-frågor, men enligt motionärerna finns inte några
framåtriktade förslag kopplade till detta.
Motionärerna föreslår att riksdagen ger regeringen
till känna att regeringen bör ta fler initiativ att
förankra Europafrågorna och tydligare poängtera
deras betydelse för Sverige, i rollen som Sveriges
företrädare i ministerråden och Europeiska rådet
(yrkande 9).

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om hållande av
folkomröstning om regeringskonferensens slutliga
förslag till EU-konstitution (yrkande 1). En sådan
skulle öka medborgarnas delaktighet och därmed även
intresse, engagemang och vilja att erhålla kunskap.
Att förvägra medborgarna att folkomrösta om
konstitutionsförslaget stämmer enligt motionärerna
inte överens med ett av EU-konstitutionens
huvudsyften, nämligen att göra unionen till en
medborgarnas union.

Bakgrund

Demokratipolitikens fortsatta inriktning -
flernivådemokrati

I demokratiskrivelsen (s. 124 f.) anför regeringen
att insatserna för ökat medborgerligt deltagande bör
utformas med hänsyn till att Sverige i dag är en
flernivådemokrati där medborgarna har flera arenor
för politiskt inflytande - den kommunala och
landstingskommunala, den nationella och den
europeiska. Detta får enligt regeringen allt större
betydelse ju mer EU-samarbetet utvecklas och
fördjupas, och den europeiska nivån bör ges en lika
naturlig roll i den svenska demokratin och i den
politiska debatten som den lokala, regionala och
nationella nivån.

Allmänhetens tillgång till EU-relaterad
information

EU-upplysningen inom riksdagsförvaltningen har
riksdagens uppdrag (bet. 1994/95:KU36, rskr.
1994/95:388-389) att ge allmänheten partipolitiskt
neutral information om EU och om Sveriges medlemskap
i EU. Verksamheten är inriktad på att sprida fakta
om EU, informera om arbetet i riksdagen samt ge råd
och vägledning till fördjupad information.

I oktober 2002 överlämnade en utredning
betänkandet Allmänhetens tillgång till EU-relaterad
information (SOU 2002:96) till regeringen.
Utredningen menade att det är en statlig uppgift att
underlätta för medborgarna att ta del av information
om EU-relaterade frågor och att det är angeläget att
staten fortsätter att erbjuda en central EU-
upplysning i allmänhetens tjänst. Utredningen
föreslog fortsatt och utvecklad verksamhet för EU-
upplysningen med riksdagen som huvudman och ett
antal åtgärder för att ge EU-upplysningen en tydlig
identitet och göra den mer känd för allmänheten.
Utredningen föreslog också ökade resurser till EU-
upplysningen.

EU 2004-kommittén och EU-stafetten

Våren 2001 beslutade regeringen att tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att stimulera en
bred, offentlig debatt om Europeiska unionen (EU),
särskilt inför den kommande regeringskonferensen,
bidra till att öka kunskaperna hos allmänheten om
aktuella frågeställningar kring EU:s utveckling, ge
företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme att
argumentera för sina uppfattningar, skapa
kontaktytor mellan den svenska debatten om EU och
motsvarande debatt i övriga europeiska länder samt
sammanställa analyser av de frågor som kan komma att
behandlas vid regeringskonferensen (dir. 2001:35).
Den s.k. EU 2004-kommitténs uppdrag skulle enligt
direktiven vara slutfört när 2004 års
regeringskonferens börjar. Genom tilläggsdirektiv
har kommittén fått förlängd tid för uppdraget (dir.
2003:113). I tilläggsdirektiven anför regeringen att
den offentliga debatten om EU:s framtidsfrågor
behöver fortsatt stöd och stimulans för att hållas
levande även under regeringskonferensen och att
allmänhetens kunskaper om konventets förslag behöver
fortsatt stärkas.

En central del i EU 2004-kommitténs arbete är den
s.k. EU-stafetten. Stafetten är en kampanj i
samarbete med det lokala föreningslivet, kommuner
och andra aktörer. Den går från län till län och
innefattar olika aktiviteter i syfte att informera
om EU:s framtidsfrågor.

Europaparlamentsvalet 2004

I budgetpropositionen för 2004 föreslog regeringen
en demokratisatsning om 10 miljoner kronor för
genomförandet av insatser som syftar till att
stimulera ett ökat valdeltagande i 2004 års val till
Europaparlamentet (prop. 2003/04:1 utg.omr. 1, bet.
2003/04:KU1, rskr. 2003/04:60).

I demokratiskrivelsen (s. 28 f.) redogör
regeringen för demokratisatsningen. En del i denna
är en ungdomssatsning med aktiviteter riktade till
förstagångsväljare i åldern 18-23 år. Syftet med
satsningen är att dels uppmuntra förstagångsväljare
till att rösta i valet till Europaparlamentet, dels
öka kunskapen och intresset hos dem för hur man som
ung EU-medborgare kan delta i och påverka EU-
politikens utformning.

Regler för folkomröstning

Enligt 8 kap. 4 § regeringsformen (RF) meddelas
föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela
riket och om förfarandet vid folkomröstning i
grundlagsfråga genom lag. I folkomröstningslagen
(1979:369) anges generella föreskrifter om rätten
att delta i folkomröstning och om förfarandet m.m.

Vad gäller rådgivande folkomröstning, som kunnat
anordnas sedan 1922, anfördes i förarbetena till
nuvarande regeringsform (prop. 1973:91 s. 187) att
det inte finns något behov av att i grundlag ha
närmare regler om möjligheterna att anordna sådan
folkomröstning eftersom den inte innebär att
avgörandet undandras statsorgan. Det ankommer på
riksdagen att bestämma om sådan omröstning skall
hållas och att ta ställning till utformningen av den
fråga som skall bli föremål för folkomröstning. En
rådgivande folkomröstning är rättsligt sett inte
bindande för statsmakterna. Inför folkomröstningarna
om medlemskap i EU och införandet av euron
förklarade partierna uttryckligen att de avsåg att
respektera folkomröstningens resultat.
Möjligheten till beslutande folkomröstning i ett
grundlagsärende har funnits sedan 1979, men har
hittills inte använts. Bestämmelser om
förutsättningarna för och betydelsen av en sådan
omröstning finns i 8 kap. 15 § RF. Folkomröstning om
vilande grundlagsförslag skall anordnas om yrkande
därom framställs av minst en tiondel av riksdagens
ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna
röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande
skall framställas inom femton dagar från det att
riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.
Yrkandet skall inte beredas i utskott.
Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det
riksdagsval då grundlagsförslaget är vilande. Vid
omröstningen får de som har rösträtt vid valet
förklara huruvida de godtar det vilande
grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat
om de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar
mot förslaget och de till antalet är fler än hälften
av dem som har avgivit godkända röster vid
riksdagsvalet.

Regler för överlåtelse av beslutanderätt till
EU

Enligt 10 kap. 5 § första stycket RF kan riksdagen
inom ramen för samarbete i EU överlåta
beslutanderätt som inte rör principerna för
statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri-
och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till
vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i RF
och i den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse
genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de
röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också
fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag. Ordningen för stiftande av grundlag
regleras i 8 kap. 15 § RF.

En fråga om överlåtelse till EU kan, i likhet med
frågor om överlåtelse till icke svenska organ i
allmänhet, bli föremål för beslutande folkomröstning
(jfr prop. 1978/79:195 s. 53, bet. KU 1978/79:39 s.
19). Detta om riksdagens beslut om överlåtelse
fattas i den ordning som gäller för stiftande av
grundlag och yrkande om folkomröstning framställs av
minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst
en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till
yrkandet. Folkomröstning kan även hållas när
riksdagens beslut om överlåtelse till EU fattas
enligt den ordning som föreskriver beslut med
kvalificerad majoritet (3/4). Folkomröstningen blir
då rådgivande och måste beslutas av en enkel
riksdagsmajoritet (jfr 8 kap. 4 § första stycket
RF).

Riksdagens tidigare behandling

Debatt och folkbildning

Konstitutionsutskottet har under våren yttrat sig
till utrikesutskottet över motioner om debatt och
folkbildning kring EU (yttr. 2003/04:KU4y).
Konstitutionsutskottet redogjorde därvid för
innehållet i regeringens demokratiskrivelse och
uppmärksammade att utskottet under riksmötet i ett
betänkande (detta betänkande) kommer att behandla en
motion om regeringens ansvar för en ökad debatt om
Europafrågor. Konstitutionsutskottet delade
uppfattningen om behovet av folkbildning och debatt
kring EU. Utskottet ansåg dock att något
tillkännagivande med anledning av motionen inte var
påkallat.

Utrikesutskottet instämde i det värdefulla i att
folkbildning bedrivs om utvecklingen inom EU.
Utskottet hänvisade bl.a. till den parlamentariskt
tillsatta EU 2004-kommitténs arbete och avstyrkte
motionerna (bet. 2003/04: UU10).

Folkomröstning

Riksdagen har tidigare behandlat motioner om
hållande av folkomröstning i samband med beslut om
överlåtelse till EU. Senast detta skedde var hösten
2001. Sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottet avstyrkte då motioner om att
Nicefördraget skulle underställas medborgarna i en
folkomröstning (bet. 2001/02:KUU1). Utskottet ville
bl.a. framhålla att det i likhet med regeringen inte
kunde finna att samarbetet inom EU ändrar karaktär
på något avgörande sätt genom Nicefördraget, och
utskottet konstaterade att Nicefördraget inte
medförde några i sak omvälvande nyheter i
förhållande till den omfattande rättsliga reglering
som Sverige accepterat genom sin anslutning till EU.
Vidare ville utskottet betona att samarbetet även
fortsättningsvis skulle komma att förbli i grunden
mellanstatligt. Utskottet hänvisade också till
regeringsformens bestämmelse om att riksdagens
beslut om överlåtelse av beslutanderätt till EG
skall fattas med minst tre fjärdedels majoritet av
de röstande, om det inte fattas i den ordning som
gäller för stiftande av grundlag. Utskottet menade
att strängare krav således gäller för ett sådant
beslut än för de beslut riksdagen vanligen fattar.
Utskottet avstyrkte i betänkandet även en motion om
att alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring
till EU-nivån skall underställas medborgarna i en
folkomröstning. Utskottet anförde att behovet av en
folkomröstning måste avgöras på grundval av det
materiella innehållet i det aktuella fördraget och i
vilken grad det sker en överlåtelse av
beslutanderätt till ett överstatligt organ. Frågan
om en folkomröstning måste därför, menade utskottet,
avgöras från fall till fall.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:92).

Hösten 2003 behandlade sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottet i betänkande 2003/04:KUU1 två
partimotioner (v, mp) om att folkomröstning bör
hållas i Sverige om det fördrag som blir resultatet
av regeringskonferensen. Utskottet fann därvid ingen
anledning att ställa sig bakom förslaget om
folkomröstning. Huruvida det framtida fördraget bör
bli föremål för folkomröstning får enligt utskottet
prövas av den riksdag som har att ta slutlig
ställning till fördraget. Vidare anförde utskottet
bl.a. att två regeringskonferenser har hållits sedan
Sverige blev medlem i EU. Riksdagen har utan
föregående folkomröstning haft att pröva om
Amsterdamfördraget och Nicefördraget skall godkännas
för svenskt vidkommande, och utskottet såg för
stunden inte skäl till någon annan ordning för det
kommande fördraget. Utskottet framhöll att det i
riksdagen finns möjlighet till diskussion och
kompromiss samt möjlighet att väga olika intressen
mot varandra och finna en medelväg som de allra
flesta kan vara nöjda med även om man inte har fått
allt. Detta är riksdagens uppdrag i alla frågor.
Utskottet menade att riksdagen bör ta det ansvaret
och att riksdagen dessutom är väl skickad att ta det
ansvaret. Utskottet hänvisade till regeringsformen
och att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom
ett representativt och parlamentariskt statsskick,
och den svenska traditionen lägger stor vikt vid de
allmänna valen och vid det aktiva folkrörelsearbetet
mellan valen. Utskottet menade att det därför vore
naturligt att riksdagen också tar det slutliga
ansvaret för prövningen.

I ovan nämnda yttrande under våren uttalade sig
konstitutionsutskottet om en motion om att alla nya
EU-fördrag som innebär maktöverföring till EU-nivån
skall underställas medborgarna i en folkomröstning
(yttr. 2003/04:KU4y). Utskottet redogjorde för vad
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
anfört i sitt betänkande. Vidare uppmärksammade
utskottet att en motion om folkomröstning om det
fördrag som regeringskonferensen kommer fram till
kommer att behandlas av utskottet i ett betänkande
under riksmötet (detta betänkande). Utskottet
avstyrkte motionen som behandlades i yttrandet med
hänvisning till tidigare ställningstagande.

Utrikesutskottet avstyrkte motionen med hänvisning
till konstitutionsutskottets yttrande och
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
tidigare ställningstagande (bet. 2003/04:UU10).

Utskottets ställningstagande

Sverige är i dag en flernivådemokrati och EU-nivån
får en allt större betydelse ju mer EU-samarbetet
utvecklas och fördjupas. Utskottet delar regeringens
uppfattning att den europeiska nivån bör ges en lika
självklar roll i den svenska demokratin och i den
politiska debatten som den lokala, regionala och
nationella nivån. Mot denna bakgrund finns det
enligt utskottets mening behov av folkbildning och
debatt kring EU. Utskottet noterar att regeringen
vidtagit åtgärder med detta syfte. Vidare aviserar
regeringen i demokratiskrivelsen åtgärder för att
stimulera till ökat valdeltagande i 2004 års val
till Europaparlamentet. På nu anförda grunder
avstyrks motion 2003/04:K26 (fp) yrkande 9.

Vad gäller frågan om folkomröstning om EU:s
konstitutionella fördrag vill utskottet erinra om
att reglerna för överlåtelse av beslutanderätt till
EU är utformade på ett sätt som säkerställer att
varje beslut om sådan överlåtelse är väl förankrat.
Beslut kan fattas antingen av riksdagen med stöd av
en kvalificerad majoritet, nämligen genom beslut
varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar
sig, eller genom beslut som fattas i samma ordning
som gäller för beslut om grundlagsändring. Detta ger
enligt utskottets mening goda förutsättningar för en
grundlig behandling och bred förankring av beslut
som det här aktuella.
Bestämmelserna om rådgivande folkomröstningar
bygger på förutsättningen att omröstningen är just
rådgivande. I praktiken blir emellertid en sådan
folkomröstning beslutande om riksdagspartierna i
förväg binder sig för att följa
folkomröstningsresultatet. Det är osäkert hur stort
deltagandet i en folkomröstning i en fråga som den
här aktuella skulle bli. En avgörande nackdel med en
rådgivande omröstning i frågan är därmed enligt
utskottets mening att den skulle kunna komma att
avgöras av en minoritet av väljarna i stället för av
en bred riksdagsmajoritet. Det faktiska avgörandet
skulle träffas på ett sätt som inte kan sägas stå i
överensstämmelse med syftet med det rådgivande
folkomröstningsinstitutet och majoritetskravet för
överlåtelse skulle ställas lägre än vad som görs vid
en riksdagsbehandling enligt gällande regler av
frågor om överlåtelse av beslutanderätt.
Med det anförda delar utskottet sammansatta
konstitutions- och utrikesutskottets bedömning
avseende folkomröstning om förslaget om nytt
konstitutionellt fördrag för EU. Utskottet avstyrker
därmed motion 2003/04:K27 (mp) yrkande 1.

**FOOTNOTES**
[1]: Det nationella tillgänglighetscentret är en
del av Handikappombudsmannen. Centret skall svara
för uppbyggnad, utveckling och förmedling av
kunskap, rådgivning och samverkan med berörda
aktörer för att göra samhället tillgängligt för
personer med funktionshinder.
[2]: Redovisningsrevisionen syftar i huvudsak
till att bedöma om god redovisningssed tillämpas,
om räkenskaperna är rättvisande och kontrollen av
förmögenhetsskyddet är tillräcklig.
Förvaltningsrevisionen syftar till att bedöma om
fullmäktiges beslut efterlevs och om
verksamheten, inom budgetramarna och med avsedd
kvalitet, uppnår de politiska målen (bet.
1998/99:KU30 s. 3).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Uppföljning av demokratipolitiken (punkt 2)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen redogör i demokratiskrivelsen för en rad
projekt som genomförts inom ramen för
utvecklingsarbetet Tid för demokrati med syftet att
bidra till ett ökat valdeltagande. Folkpartiet är
skarpt kritiskt till hur projektverksamheten har
utformats och utvärderats. Kraven på uppföljning har
enligt vår mening satts alltför lågt. Skall projekt
av denna typ långsiktigt bidra till ett förstärkt
valdeltagande bör kraven på uppföljning och
utvärdering ställas betydligt högre. Frågetecken
måste resas för om det verkligen är ett
allmännyttigt ändamål att satsa skattepengar i den
här typen av verksamhet om inte uppföljningen
förstärks. Regeringens uppföljningar av
demokratiprojekt bör enligt vår mening förbättras.
Med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

2. Politiskt utanförskap (punkt 3)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),
Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K385 yrkande 1,
2003/04:K25 yrkande 2, 2003/04:K26 yrkandena 1 i
denna del och 8, 2003/04:K290 yrkande 1 samt
2003/04:K400 yrkande 8.

Ställningstagande

Trots målsättningen om högre valdeltagande minskade
deltagandet i 2002 års val till riksdag, kommun- och
landstingsfullmäktige. Anslutningen till de
politiska partierna minskar också. Stora grupper av
befolkningen är i dag inte bara underrepresenterade
i politiska församlingar utan mer eller mindre
utestängda från att delta i det politiska arbetet.
Om utvecklingen fortsätter utsätts den svenska
demokratin för tydliga påfrestningar. Den
samhällsgemenskap på vars grund det demokratiska
systemet vilar kommer att urholkas. Det politiska
utanförskapet som många känner måste motverkas,
vilket förutsätter ett brett angreppssätt inom en
rad politikområden. Vi efterlyser en analys av vilka
åtgärder som skulle stimulera fler medborgare att
delta och åta sig förtroendeuppdrag samt varför
många förtroendevalda väljer att lämna sina uppdrag.
Målsättningen måste vara bättre förutsättningar för
fler medborgare att åta sig förtroendeuppdrag och
bättre representativitet. Kvinnorepresentationen på
högre politiska uppdrag måste förbättras.

Vad som nu har anförts bör med bifall till
motionerna 2002/03:K385 yrkande 1, 2003/04:K25
yrkande 2, 2003/04:K26 yrkandena 1 i denna del och
8, 2003/04:K290 yrkande 1 och 2003/04:K400 yrkande 8
ges regeringen till känna.

3. Åtgärder för fler förtroendevalda med
utländsk bakgrund (punkt 4)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkande 12.

Ställningstagande

De politiska och beslutande församlingarna skall
enligt min mening vara representativa för
befolkningssammansättningen. Av denna anledning bör
andelen förtroendevalda med utländsk bakgrund öka.
För att få fler människor med utländsk bakgrund att
engagera sig i politiken måste de politiska
partierna, staten, landstingen, kommunerna och andra
offentliga och centrala institutioner föra en
politik som tar hänsyn även till dessa gruppers
vardag och livsvillkor samt anstränga sig för att
rekrytera personer med utländsk bakgrund till de
representativa organen. I detta avseende behövs även
mångfaldsstrategier. Olika riksförbund som
representerar olika etniska grupper är viktiga
aktörer i sammanhanget som måste stödjas och
betraktas som jämlika parter. I enlighet med det
anförda bör regeringen verka för att öka andelen
personer med utländsk bakgrund i de politiska och
beslutande församlingarna. Detta bör med bifall till
motion 2002/03:Sf289 yrkande 12 ges regeringen till
känna.

4. Invandrade kvinnors förutsättningar att
tillvarata sina rättigheter (punkt 5)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K304 yrkande 2 och avslår
yrkande 1 i samma motion.

Ställningstagande

Många invandrade kvinnor far illa i det svenska
samhället samtidigt som de saknar egen kunskap om
hur samhället fungerar. Ändå är detta en
förutsättning för att de i förlängningen skall kunna
ta fullvärdig del av samhället och få möjlighet att
fungera som medborgare i en demokrati. Samhället har
givetvis ett ansvar för att invandrade kvinnor
åtnjuter samma rättigheter som övriga som bor och
har uppehållstillstånd i landet. För dem som är
särskilt utsatta har samhället också ett särskilt
ansvar. Långt ifrån alla kvinnor har kunskap om sina
rättigheter och möjligheter och vet hur de skall
bära sig åt för att ta dem till vara. Hur stort
problemet egentligen är, är det i dag ingen som vet.
Enligt min mening behövs såväl en kartläggning som
åtgärder härvidlag. Vad som nu har anförts bör med
bifall till motion 2003/04:K304 yrkande 2 ges
regeringen till känna.

5. Personval (punkt 6)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),
Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K24 yrkande 6 och
2003/04:K26 yrkande 3.

Ställningstagande

Valda företrädare skall ha ett klart och tydligt
samband med sina väljare. Att bli vald till ett
politiskt uppdrag innebär en skyldighet att
företräda enskilda människor på områden där var och
en själv inte kan fatta de nödvändiga besluten. Det
politiska arbetets karaktär av personligt
förtroendeuppdrag har dock tunnats ut. Medborgarnas
valhandling bör i högre grad än i dag utgöra grunden
för vem som väljs till de beslutande församlingarna.
Vi vill därför framhålla vikten av ett ökat
personvalsinslag, vilket skulle bidra till att föra
politiken närmare dem som berörs, ge bättre
möjligheter till ansvarsutkrävande och leda till en
högre grad av demokratisk legitimitet. Med ett ökat
personvalsinslag blir medborgarnas förtroende för
kandidaterna än mer utslagsgivande i valhandlingen
och representativiteten, sammanvägt med andra
prioriteringar, får större genomslag i
sammansättningen av folkvalda församlingar. Olika
lösningar är tänkbara för att öka
personvalsinslaget, t.ex. sänkta eller borttagna
spärrar för att bli personvald. Regeringen bör
enligt vår mening låta utreda frågan om ökat
personvalsinslag och återkomma till riksdagen med
förslag därom.

Vad som nu har anförts bör med bifall till
motionerna 2003/04:K24 yrkande 6 och 2003/04:K26
yrkande 3 ges regeringen till känna.

6. Valdagar (punkt 7)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),
Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K24 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör skilda valdagar införas för
riksdagsval och kommunala val. Ett viktigt skäl för
detta är att det därigenom kommer att anordnas
allmänna val med tätare mellanrum än i dag.
Erfarenheterna av de fyraåriga mandatperioderna är i
allt väsentligt positiva, men med den reservationen
att avståndet mellan valen blivit väl långt. Med
skilda valdagar för kommunal- och riksdagsval skulle
viktiga kommunala frågeställningar få samma
möjligheter som rikspolitiken att tydliggöras och
debatteras. Skilda valdagar skulle också vara ett
sätt att upprätthålla medborgarnas intresse och
engagemang mellan riksdagsvalen. Inte mindre viktigt
är att det ges utrymme för lokal politisk debatt och
ansvarsutkrävande. Praktiskt kan en reform utformas
på olika sätt. Regeringen bör låta utreda olika
alternativ och återkomma till riksdagen med förslag
i frågan.

Vad som anförts ovan bör med bifall till motion
2003/04:K24 yrkande 3 ges regeringen till känna.

7. Rösträttsålder (punkt 8)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Regeringens demokratiskrivelse innehåller fakta och
åtgärdsförslag vad gäller barn och ungdomar över
respektive under 18 år. En oroande tendens är att de
unga röstberättigade (förstagångsväljarna) synes
rösta i aningens mindre utsträckning än tidigare. Vi
önskar att fler unga skall känna sig delaktiga, de
facto vara delaktiga och delta aktivt. Miljöpartiet
är övertygat om att unga människor har viljan och
förmågan att delta i demokratiska processer, men
detta deltagande måste vara reellt för att kännas
verkligt och meningsfullt. En sänkning av
rösträttsåldern skulle ge både fler engagerade
ungdomar och en politik som mer bryr sig om
ungdomars problem. Erfarenheter från de tyska
kommuner som i senaste valet införde rösträtt vid 16
år har varit goda. Vi menar att en sänkt
rösträttsålder skulle stärka demokratin och ta till
vara ungas engagemang och intressen. Vidare bör
rösträtten vara knuten till kalenderår i stället för
till födelsedatum. Det skulle likabehandla unga i
samma årskull och uppfattas som mer rättvist. Jag
anser att regeringen bör lägga fram förslag i
enlighet med det anförda. Med bifall till motion
2003/04:K27 yrkande 4 i denna del bör detta ges
regeringen till känna.

8. Forskning om valdeltagande (punkt 10)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K25 yrkande 1 och
2003/04:K26 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Vi efterlyser fortsatt forskning kring faktorer som
påverkar valdeltagande. Det vore därvid värdefullt
att uppmärksamma i vilken utsträckning större
valfrihet av offentliga tjänster och ökat
brukarinflytande kan bidra till ett aktivare
medborgarskap och stärkt egenmakt, som skulle kunna
ha en positiv verkan på röstbenägenheten i
socioekonomiskt svaga grupper. Det bör även
uppmärksammas varför väljarna i mindre utsträckning
röstar i kommun- och landstingsval än i övriga val
och i vad mån denna skillnad har sin grund i
avsaknad av reellt inflytande på kommunal och
regional nivå. Enligt vår mening bör regeringen
initiera ny forskning med den inriktning som här
anförs. Detta bör, med bifall till motionerna
2003/04:K25 yrkande 1 och 2003/04:K26 yrkande 1 i
denna del, ges regeringen till känna.

9. Deltagande och inflytande mellan valen
(punkt 11)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 5 och avslår
motion 2002/03:K383 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är enligt min mening ett hot mot demokratin när
en folkopinion har skapats och sedan, trots den
inbyggda tröghet som finns i själva organiserandet
av en opinion, lyckats formulera och framföra
demokratiska krav som vunnit stort bifall, ändå blir
avfärdad av den sittande regeringen. I formell
mening har regeringen demokratisk rätt att i
riksdagen driva igenom beslut som går emot en
folkopinion, men ett förakt för folkopinioner är ett
hot mot demokratin. Dessvärre präglas regeringens
handlande av maktfullkomlighet härvidlag. Det är
omöjligt att tänka sig en vitalisering och förnyelse
av demokratin utan att den också berör den sittande
regeringens oförmåga att lyssna till opinioner.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för
att folkopinioner skall kunna påverka den
demokratiska processen. Vad som nu har anförts bör
med bifall till motion 2003/04:K400 yrkande 5 ges
regeringen till känna.

10. Bristande kunskaper om den politiska
processen (punkt 12)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 1.

Ställningstagande

Den politiska allmänbildningen är mycket ojämn i
befolkningen. En elit av politiskt välinformerade
debatterar och fattar beslut, inte sällan över
huvudet på en otillräckligt informerad och inte
alltid intresserad och engagerad allmänhet, ur
vilken vi kan urskilja en stor grupp som över huvud
taget inte är delaktig eller informerad.
Medborgarnas bristande kunskap om den politiska
processen, aktuella politiska avgöranden och de
politiska alternativ som finns är enligt min mening
en brist i och ett hot mot demokratin. Den bristande
informationen gäller inte bara inför val, utan ännu
mycket mer hur man som medborgare kan påverka den
demokratiska processen mellan val. Att finna
lösningar på den bristande politiska informationen
och bristande kunskaper om den demokratiska
processen är ett arbete som innefattar hela
samhället och dess institutioner. Skola och
utbildning har nyckelroller i att ge baskunskaper.
Med bifall till motion 2003/04:K400 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

11. Medborgarförslag (punkt 13)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 2.

Ställningstagande

Av regeringens demokratiskrivelse följer att den
genomförda möjligheten att till fullmäktige lämna
medborgarförslag har utfallit mycket positivt.
Miljöpartiet anser att medborgarförslagsrätten bör
vara en lagstadgad rätt i alla kommuner och
landsting. Det bör inte vara upp till fullmäktige
att besluta om införandet av densamma. Vidare bör
denna förslagsrätt även innefatta direktförslag till
nämnder. Regeringen bör lägga fram förslag i
enlighet härmed. Med bifall till motion 2003/04:K27
yrkande 2 bör regeringen ges detta till känna.

12. Valbarhetsålder (punkt 15)

av Gustav Fridolin (mp).

- under förutsättning av bifall till reservation 7 -

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Jag har i det föregående föreslagit att rösträtten
bör infalla det kalenderår man fyller 16 år.
Valbarheten bör enligt min mening utgå ifrån samma
kriterier. Samhället kan inte säga till unga
människor att de är mogna för att rösta, men inte
mogna nog för att anförtros ett politiskt
förtroendeuppdrag. Regeringen bör därför lägga fram
förslag om ändrade valbarhetskriterier. Med bifall
till motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

13. Möjlighet att behålla uppdrag vid flyttning
(punkt 16)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är väsentligt att på alla sätt öka intresset för
politiskt engagemang och politiska förtroendeuppdrag
hos samtliga grupper och aktörer i samhället och att
söka stödja och hjälpa dem som har ett
förtroendeuppdrag. Som framgår av regeringens
demokratiskrivelse fortsätter dessvärre antalet
förtroendevalda att minska, och flera befolknings-
och åldersgrupper är alltjämt underrepresenterade.
Miljöpartiet har tidigare påpekat att
folkbokföringens betydelse för möjligheten att
behålla ett förtroendeuppdrag under pågående
mandatperiod kan föranleda problem för vissa
grupper, särskilt unga, studenter och resurssvaga
grupper. Detta är grupper som generellt är
underrepresenterade. I dag finns möjlighet för
fullmäktige att besluta att en förtroendevald som
valts av fullmäktige får ha kvar sitt
förtroendeuppdrag under återstoden av
mandatperioden, trots att uppdraget egentligen skall
upphöra på grund av att valbarhetskriterierna inte
längre är uppfyllda. Jag anser dock att detta beslut
vid avflyttning skall få fattas av den enskilde
ledamoten, om inte särskilda skäl föreligger. Med
bifall till motion 2003/04:K27 yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

14. Förtroendeuppdragets utformning (punkt 18)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 6.

Ställningstagande

Inte sällan förlorar sig det politiska samtalet och
den politiska processen att finna en gemensam
lösning i kommittéer, sammanträden och möten. Jag
tror att de långa sammanträdestiderna med ineffektiv
tidsplanering kväver mångas politiska engagemang och
är en av orsakerna till de många avhoppen från
politiska uppdrag i kommunernas fullmäktige och
nämnder. Sammanträden läggs ofta på tider som
omöjliggör för t.ex. en småföretagare eller en
småbarnsförälder att delta. Det är också i allmänhet
tämligen ekonomiskt betungande att delta i politiskt
arbete på kommunal nivå, med långa resor och långa
sammanträden med liten eller ingen ersättning.
Enligt min mening är det angeläget att få till stånd
ett samtal om åtgärder för att förändra
förtroendeuppdragets utformning så att fler
människor kan attraheras. Regeringen bör vidta
åtgärder för att förändra förtroendeuppdragets
utformning så att fler människor attraheras av det.
Vad som nu har anförts bör med bifall till motion
2003/04:K400 yrkande 6 ges regeringen till känna.

15. Odemokratiska metoder (punkt 22)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),
Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Nils
Fredrik Aurelius (m), Liselott Hagberg (fp) och
Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:K24 yrkande 2 och
2003/04:MJ412 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande

Stora grupper försöker i dag med våld kränka
mötesfriheten och den fria debatten. Vi bejakar det
samhällsengagemang som finns i det civila samhället
och anser att det är viktigt att det finns flera
vägar till påverkan än den partipolitiska, men
kriminalitet och förakt för andras uppfattning och
människovärde får aldrig ursäktas med att det är
uttryck för ett engagemang som inte kommer till tals
inom ramen för de politiska församlingarna. Enligt
lag är alla typer av utomparlamentariska metoder som
skadar andra människor, djur, ekosystem eller
orsakar ekonomisk skada på någon annans egendom
förbjudna. Vi efterlyser dock förslag från
regeringen på åtgärder som får aktivister att
respektera lagen och de demokratiska spelreglerna.
Med bifall till motionerna 2003/04:K24 yrkande 2 och
2003/04:MJ412 yrkandena 12 och 13 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen detta till känna.

16. Mänskliga rättigheter (punkt 23)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),
Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Ställningstagande

Demokrati som institutionellt system för
beslutsfattande fungerar enbart ihop med tryggade
mänskliga rättigheter, vilket visas av flertalet
länder som till statsskicket formellt är demokratier
men som brister i uppfyllandet av de mänskliga
rättigheterna. Vi delar regeringens uppfattning i
demokratiskrivelsen om kopplingen mellan
demokratipolitiken och mänskliga rättigheter, men
tyvärr är innehållet i skrivelsen vagt och den
saknar konkreta förslag. Den svenska
rättighetskatalogen har en svagare ställning som
rättskälla än vad som är fallet i rättstraditionen i
USA och i många europeiska länder. Det har bl.a.
visat sig i debatten om skydd mot diskriminering av
homo- och bisexuella att regeringen föredrar att ge
dessa en icke bindande status. Ett sätt kan därför
vara att förstärka rättigheternas juridiska
ställning. Ett annat kan vara att införa en
författningsdomstol med ett tydligt uppdrag att
övervaka att de mänskliga rättigheterna efterlevs i
all myndighetsutövning.

Inom kort kommer en översyn av den svenska
författningen att påbörjas. Det är värdefullt om
denna redan från början ges direktiv om att se hur
de mänskliga rättigheterna i Sverige kan stärkas,
exempelvis genom en skärpning av regeringsformens
rättighetskapitel. Med bifall till motion 2003/04:
K26 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen detta till känna.

17. Mänskliga rättigheter (punkt 23)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringsformens fri- och rättighetsskydd måste
förstärkas. Vissa av de i regeringsformen
garanterade fri- och rättigheterna åtnjuter inte ett
tillräckligt skydd mot rättighetsbegränsande
lagstiftning. Skyddet för äganderätten och
näringsfriheten är t.ex. svagare än skyddet för de
s.k. opinionsfriheterna. Sverige bör vara ett land
där mänskliga fri- och rättigheter skyddas fullt ut.
Därför bör grundlagens skydd mot
rättighetsinskränkningar vara lika starkt, oavsett
vilka fri- och rättigheter det gäller. Vi har i
betänkande 2003/04:KU12 utvecklat vår syn på en
förstärkning av fri- och rättighetsskyddet.

Vad som anförts ovan bör med delvis bifall till
motion 2003/04:K26 yrkande 5 ges regeringen till
känna.

18. Rasistiskt och annat etniskt relaterat våld
(punkt 24)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 5.

Ställningstagande

En levande demokrati förutsätter att människor vågar
nyttja sina demokratiska rättigheter utan att vara
rädda för repressalier från antidemokratiska krafter
och kriminella grupperingar på grund av sina
åsikter, sin tro och/eller ideologi, sin etniska
bakgrund eller sin sexuella läggning m.m. Jag
instämmer i regeringens konstaterande att demokrati
förutsätter förverkligandet av de mänskliga
rättigheterna.

I en departementspromemoria från 1998 (Ds 1998:35)
framfördes flera goda förslag för att motverka och
förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat
våld. Regeringen tycks dock inte ha fullföljt flera
av förslagen, och demokratiskrivelsen ger inte
intrycket av att regeringen avser att agera inom den
närmaste tiden. Med bifall till motion 2003/04:K27
yrkande 5 bör därför riksdagen ge regeringen till
känna behovet av en ny genomgång av förslagen i
departementspromemorian med syfte att genomföra dem.

19. Skolmiljö fri från mobbning och intolerans
(punkt 25)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 7.

Ställningstagande

Våld har samma mekanismer oavsett om sammanhanget
kan anses litet (en enskild skola) eller stort (hela
samhället). Mobbning, aggressivitet och kränkningar
i skolan fungerar på samma sätt som annat förtryck,
även det som sker i totalitära regimer i exempelvis
fascismens eller kommunismens namn. Skolan har en
mycket viktig roll att spela. Den måste både ge
utrymme för diskussioner och kunna agera kraftfullt
för att stoppa våldsyttringar. Folkpartiet har
tidigare redovisat en lång rad förslag på åtgärder
mot mobbning, intolerans och förtryck inom skolan.
Det är angeläget att regeringen tar dessa problem på
allvar och bl.a. lägger fram förslag om skärpning av
skollagens stöd för insatser mot mobbare, utformar
krav på fungerande handlingsplaner mot mobbning och
förstärker skyddet mot diskriminering i skolorna.
Med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 7 bör
regeringen ges detta till känna.

20. Ökad horisontell och vertikal maktdelning
(punkt 26)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K24 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

För Moderata samlingspartiet är mångfald också en
del av demokratin. Mångfald kan bl.a. kännetecknas
av olika former av maktdelning. Vi vill öka
maktdelningen inom parlamentarismens ram. För att
öka inslagen av horisontell maktdelning, dvs. ökad
maktbalans mellan de demokratiska institutionerna på
samma nivå, föreslår vi en förbättrad normkontroll i
form av domstolars och andra offentliga organs rätt
och skyldighet att pröva om normer på olika nivåer
är förenliga med överordnade regler. Det sker
lättast genom att uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap.
14 § regeringsformen tas bort. Vi vill alltså ge
domstolarna större möjligheter att kontrollera
lagstiftningens förenlighet med grundlagen. Högsta
domstolen skulle i så fall vara den högsta instans
som prövar sådana mål som en form av
författningsdomstol. Ett alternativ till detta är
att pröva frågan om en självständig
författningsdomstol som enbart har sådana uppgifter.
Riksdagen har tidigare riktat ett tillkännagivande
till regeringen om en utredning rörande lagprövning
och uppenbarhetsrekvisitet. Vi anser att regeringen
ånyo bör göras uppmärksam på behovet av en sådan
utredning och att den bör bedrivas utifrån de
riktlinjer som här anförs.

Vi anser också att inslagen av vertikal
maktdelning skall öka. Sådan maktdelning illustreras
främst av en stark kommunal självstyrelse.
Folkomröstningar och det svenska systemet med
självständiga myndigheter är andra exempel. Som ett
led i en ökad vertikal maktdelning vill vi ge den
kommunala självstyrelsen ett starkare skydd i
grundlagen.
Vad som nu har anförts bör med bifall till motion
2003/04:K24 yrkandena 1 och 4 ges regeringen till
känna.

21. Kommunala "konstitutionsutskott" (punkt 27)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K289 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs i dag ett bättre forum för
"konstitutionell" granskning i kommunerna av ledande
kommunala politikers göranden och låtanden.
Granskningen skulle kunna liknas vid den som på
nationell nivå utförs av riksdagens
konstitutionsutskott. Kommunala
"konstitutionsutskott", eller särskilda
granskningsnämnder, bör därför inrättas med uppgift
att granska kommunledningen just ur ett
konstitutionellt perspektiv. Nämnderna bör bestå av
förtroendevalda, allmänt erkända för sin integritet,
civilkurage och självständighet. Regeringen bör
enligt vår mening utreda inrättandet av sådana
granskningsnämnder. Med bifall till motion
2003/04:K289 yrkande 9 bör detta ges regeringen till
känna.

22. Demokratisk professionalism i förvaltningen
(punkt 28)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 28
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 9.

Ställningstagande

Demokratiutredningen poängterade de offentliga
tjänstemännens centrala roll för att värna
demokratin, bidra till tydlighet i rollfördelningen
gentemot förtroendevalda och stärka den enskildes
rättssäkerhet. Jag anser att staten och kommunerna
som arbetsgivare fortlöpande måste värna om att
skapa sådana arbetsförhållanden att tjänstemännens
integritet och självständighet tas till vara och
uppmuntras. Under senare år har flera saker
uppdagats som går i motsatt riktning.
Ämbetsmannakulturen som tidigare präglade stora
delar av statsförvaltningen luckras upp alltmer, och
ingenting verkar ersätta den förutom ekonomiska mått
som skall uppfyllas. En statlig utredning bör enligt
min mening tillsättas som utifrån
Demokratiutredningen utvecklar "ett offentligt etos
och en demokratisk professionalism". Detta bör med
bifall till motion 2003/04:K400 yrkande 9 ges
regeringen till känna.

23. Demokrati och IT (punkt 29)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),
Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Nils
Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp),
Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K383 yrkande 9,
2002/03:K385 yrkande 11, 2003/04:K290 yrkande 18,
2003/04:K400 yrkande 2, 2003/04:T474 yrkandena 23
och 24 samt 2003/04:T561 yrkande 6.

Ställningstagande

Den nya informationstekniken har fått stort
genomslag i olika delar av samhället, men i
politiska sammanhang utnyttjas ännu knappast dess
fulla potential. Informationstekniken utgör enligt
vår mening ett värdefullt komplement till de
etablerade kanalerna för politiskt engagemang. Inte
bara partierna utan också offentliga myndigheter och
institutioner måste ta till sig
informationstekniken, inte bara genom att t.ex.
protokoll från kommunfullmäktiges sammanträden läggs
ut på Internet utan även förberedande promemorior
och partimotioner. Det handlar också om att använda
Internet som ett kommunikationsmedel i en
opinionsbildnings- och beslutsfattandeprocess.
Informationstekniken bör utnyttjas för att öka
deltagandet från medborgarnas sida och vidga deras
möjligheter att delta i och påverka
problemformuleringar och diskussioner före beslut i
folkvalda församlingar.

Regeringen bör utreda Internets användning i
demokratiska beslutsprocesser och förekomsten av
eventuella rättsliga och tekniska hinder därvidlag.
Vi menar att offentlighetsprincipen bör kunna
tillämpas så att allmänna handlingar görs
tillgängliga på Internet, Internets betydelse för
unga medborgares politiska engagemang bör
uppmärksammas ytterligare och myndigheter bör arbeta
aktivt med att öppna sina system för medborgarna så
att många rutinärenden kan klaras av utan större
insatser från personalen. Andra exempel som
regeringen bör uppmärksamma och främja är
diskussionsforum, digitala anslagstavlor och
diskussionslistor; det bör här betonas att en
förutsättning för att dessa deltagandeformer skall
fungera väl är att även beslutsfattare engagerar sig
och finns i det digitala forumet, vilket tyvärr inte
alltid har varit fallet. Vidare bör
personuppgiftslagens konsekvenser för möjligheterna
till samhällsinformation på Internet uppmärksammas.
Regeringen bör också uppmuntra kommunala initiativ
för att öka användningen av Internet i demokratiska
processer.
Vad som anförts ovan bör med anledning av
motionerna 2002/03:K383 yrkande 9, 2002/03:K385
yrkande 11, 2003/04:K290 yrkande 18, 2003/04: K400
yrkande 2, 2003/04:T474 yrkandena 23 och 24 samt
2003/04:T561 yrkande 6 ges regeringen till känna.

24. Demokratisk infrastruktur (punkt 30)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 3.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att det geografiska och
kulturella avståndet till politiker och den
politiska processen måste överbryggas. Återkommande
organiserade tillfällen att möta förtroendevalda på
olika nivåer för information och dialog bör
övervägas. Lämpliga mötesplatser för sådana
politikerträffar kan vara t.ex. bibliotek eller
skolaulor. Regeringen bör verka för att skapa sådana
mötesplatser mellan medborgare och förtroendevalda.
Detta bör med bifall till motion 2003/04:K400
yrkande 3 ges regeringen till känna.

25. Samverkan mellan offentliga och privata
aktörer och den ideella sektorn (punkt 31)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K223 yrkande 8.

Ställningstagande

Under lång tid har alltför skarpa gränser mellan
samhällets sektorer dragits upp. Inte minst har det
för socialdemokratin varit en ideologisk fråga att
framhålla den offentliga sektorn som garant för
likvärdighet, medan framför allt småskalig privat
verksamhet motverkats och det civila samhället
avfärdats. Synsättet får negativa följder såväl för
ekonomin som för demokratin. Det behövs en ny
struktur för att uppmuntra samverkan mellan
offentliga och privata aktörer samt det civila
samhället. En utvecklad samverkan mellan samhällets
olika sektorer har en viktig demokratisk dimension.
Människors möjligheter att påverka ökar. De
begränsas inte till att vara klient eller kund, utan
det innebär också att de är deltagare eller
medborgare i dess fulla mening. Vad som nu anförts
bör med bifall till motion 2003/04:K223 yrkande 8
ges regeringen till känna.

26. Den statliga styrningen av den ideella
sektorn (punkt 32)

av Tobias Krantz (fp), Liselott Hagberg (fp) och
Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 6.

Ställningstagande

Som konstaterats i samhällsvetenskaplig forskning
har ett vitalt och självständigt föreningsliv stor
betydelse. Det civila samhället som sätt att
kanalisera människors sociala och medmänskliga
engagemang, deras intressen och deras behov av
kulturell stimulans ger en praktisk skolning i
samarbete och demokratiskt arbete. Det stärker
sociala band och skapar ökad förståelse och
grundlägger bättre kommunikation. I ett
välfärdssamhälle med högt skattetryck är det enda
möjliga för att ge den ideella sektorn rimliga
arbetsvillkor att ge olika former av stöd för den
samhällsnyttiga verksamheten. Dock måste
föreningslivets självständighet gentemot staten
fortfarande betonas. Stöd skall ges enligt objektiva
kriterier och ersättning skall grundas på utfört
arbete. Statlig styrning av föreningslivet måste
undvikas noggrant. Det är enligt vår mening positivt
att regeringen aktualiserar frågan om hur
stödformerna till föreningslivet är anpassade till
moderna arbets- och organisationsformer, men detta
får inte leda till ökat utrymme för godtyckligt
beslutsfattande om stöd. Vad som nu har anförts bör
med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 6 ges
regeringen till känna.

27. Egenmakt via valfrihet (punkt 33)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:K385 yrkande 2.

Ställningstagande

Medborgare som tillförsäkras en utsträckt valfrihet
och lär sig att agera målmedvetet som ett subjekt i
relation till för henne eller honom viktiga
samhällsinstitutioner, lär sig sannolikt också att
hantera sin egen roll i förhållande till det
offentliga och skapar därigenom en ökad upplevelse
av egen makt. Man kan principiellt se detta som en
fostran till egen makt via valfrihet. Med bifall
till motion 2002/03:K385 yrkande 2 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen detta till känna.

28. Medborgarbok (punkt 35)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 4.

Ställningstagande

För att betona medborgarskapets rättigheter, men
också dess skyldigheter, anser jag att alla nya
medborgare skall få en medborgarbok där
medborgarskapets innebörd tydliggörs och samhällets
grundvärderingar formuleras. Boken bör ges av den
svenska staten till varje svensk medborgare som
uppnår myndighetsåldern 18 år och till alla som
kommer till Sverige och erhåller svenskt
medborgarskap. Den bör förmedla den värdegrund som
beskrivs i skolplanen. Detta bör, med bifall till
motion 2003/04:K400 yrkande 4, ges regeringen till
känna.

29. Debatt och folkbildning kring EU (punkt 36)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c) och
Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt vår mening saknas i regeringens
demokratiskrivelse framåtriktade förslag avseende
debatt och folkbildning kring EU. Frånsett under den
i tiden begränsade folkomröstningskampanjen om euron
har Europafrågor ett väldigt litet utrymme på
dagordningen i Sverige. Regeringen bör, i rollen som
Sveriges företrädare i ministerråden och Europeiska
rådet, ta fler initiativ att förankra Europafrågorna
och tydligare poängtera deras betydelse för Sverige.
Med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.

30. Folkomröstning om EU:s konstitutionella
fördrag (punkt 37)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 1.

Ställningstagande

Ett av huvudsyftena med att utarbeta ett nytt EU-
fördrag, EU-konstitutionen och valet att låta ett
konvent ta fram ett första konstitutionsförslag var
att göra unionen till en "medborgarnas union". Mot
denna bakgrund brister det enligt vår mening i logik
att förvägra folket att rösta om
regeringskonferensens konstitutionsförslag.

Dessutom kommer regeringskonferensens slutresultat
att bli en så omfattande förändring av EU-systemet
att svenskarna bör få rätten att besluta om
godkännandet av konstitutionen i en folkomröstning.
Flera länder har redan beslutat eller planerar att
göra så.
Vi anser inte heller att riksdagen är lämpad att
fatta beslut om konstitutionsförslaget, dels för att
frågan inte diskuterades i den valrörelse där dagens
riksdag är vald och för att medborgarna omöjligt
därför kan ha valt dagens riksdagsledamöter på ett
mandat att fatta beslut om en konstitution för EU,
dels för att vi vet att riksdagen inte är
representativ för svenska folket i synen på EU:s
framtid, något som inte minst folkomröstningen om
EMU med all tydlighet visade. Därför bör regeringen
lägga fram förslag om folkomröstning om förslaget
till ny EU-konstitution.
Med bifall till motion 2003/04:K27 yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen detta till
känna.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Demokratipolitik (punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och
Nils Fredrik Aurelius (m).

Vi ifrågasätter regeringens långsiktiga strategi i
demokratipolitiken. En slutsats är att regeringens
demokratisyn är ytlig och snäv. Den fokuserar endast
på frågor om valdeltagande och andel
förtroendevalda.

Socialdemokraterna uppfattar sällan
koncentrationen av mycket makt till de politiska
organen som problematisk. Tvärtom har det ofta hetat
att samhället blir bättre ju fler beslut som fattas
"under demokratisk kontroll". Det är en socialistisk
grundhållning som står i strid med idén om varje
människas rätt till frihet. Denna ideologiska
tilltro till den politiska maktens förtjänster
kompletteras hos Socialdemokraterna med en mera
diffus, men ändå uppenbar, känsla för makten som
sådan. Av båda dessa skäl möts idéer om kontroll av
politiken och den offentliga maktutövningen med
misstro.
Demokratiskrivelsen är ytterligare ett exempel på
den trend som kan ses i regeringsförslagen, nämligen
att angelägna förslag till förbättringar byts ut mot
allmänt tal, storslagna målsättningar och
småförslag. Den svenska folkstyrelsen måste enligt
vår mening vitaliseras efter andra linjer. Det är
ett långsiktigt arbete som måste ta sin början i
åtgärder för att stärka enskilda människors
möjligheter att bestämma själva över sin egen
vardag. Utan en sådan ansats kommer alla
demokratireformer att bli otillräckliga eller t.o.m.
verkningslösa.
Ett högt valdeltagande är givetvis
eftersträvansvärt men att så starkt som regeringen
fokusera på insatser för att öka valdeltagandet är
något märkligt. Den demokratiska processen består av
mer än deltagande i de allmänna valen.
Vi håller vidare inte med regeringen om att det
skulle vara "särskilt oroande" att antalet
förtroendeuppdrag minskar, utan ifrågasätter
regeringens föreställning att politiken automatiskt
blir bättre om man ökar antalet politiker. Det finns
redan ett antal exempel på politiska organ som i
stort sett saknar beslutsbefogenheter, vilket i sin
tur leder till minskat engagemang och fallande
förtroende för politiken.
Däremot anser vi det vara väsentligt med tydliga
ansvarsförhållanden mellan olika politiska nivåer
och goda möjligheter till ansvarsutkrävande. När en
högre maktnivå urholkar värdet av kommunalt
förtroendevaldas politiska arbete påverkar det
självfallet människors engagemang och vilja att ta
på sig förtroendeuppdrag. Stopplagarna som är
avsedda att hindra kommunala beslut som inte stämmer
överens med Socialdemokraternas uppfattning om hur
vissa frågor skall hanteras har urholkat betydelsen
av kommunala förtroendeuppdrag. De s.k.
rättighetslagarna som ålägger kommunerna ett antal
uppgifter att sköta utan att de kompenseras
ekonomiskt är andra exempel på hur förtroendet för
politiken urholkas när ansvarsförhållandena blir
oklara och de som bär ansvaret gentemot medborgarna
inte kan påverka besluten. Det är noterbart att
regeringen i sin skrivelse över huvud taget inte
analyserar på vilket sätt regeringens egen politik
påverkar bilden av förtroendemannauppdragets
betydelse och värdet av den enskildes engagemang.
Vi menar också att en begränsad politisk sektor
kan stärka demokratin genom att politikerrollen då
tydliggörs. I linje med detta anser vi att antalet
riksdagsledamöter skall minskas samt att landstingen
skall avskaffas som politisk nivå.
Slutligen vill vi understryka att det inte är
statens uppgift att tala om för de politiska
partierna hur representativa deras företrädare är
för befolkningen samt erinra om att vi i Sverige har
en fri nomineringsrätt. Självfallet ligger det i
partiernas intresse att ha så representativa listor
i valen som möjligt, men deras sammansättningar
skall inte styras av statliga direktiv.

2. Demokratipolitik (punkt 1)

av Helena Höij (kd).

Kristdemokratin bygger på idén om alla människors
lika värde och att deras värdighet inte får kränkas.
Den moderna demokratin är den bästa styrelseformen
eftersom den utgår från denna värdegrund. Denna
värdegrund bör även prägla beteendet medborgare
emellan. Den innebär att medborgarna måste visa
tolerans gentemot varandra och respekt för de
människor man inte är överens med. Värderingen ger
skäl för empati och solidaritet, för ett engagemang
och ansvar som sträcker sig utöver egenintresse,
familjeband, kön, etnicitet, religion osv. På denna
värdegrund byggs den mellanmänskliga tillit som i
sin tur är en förutsättning för att konflikter skall
kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värdegrund
ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar den
att undergrävas och förtvina. Därmed bereds plats
för maktmissbruk, elitism och i förlängningen någon
form av diktatur.

Vi lever i en ofullkomlig värld. En värld där
människan ständigt finns i ett spänningsfält mellan
ont och gott. Tanken om människans ofullkomlighet
pekar därför på något typiskt mänskligt. Alla
människor begår misstag. Vi kallar detta för
ofullkomlighetstanken. Insikten om människans
ofullkomlighet klargör behovet av medborgerlig
samverkan och maktdelning och lägger en viktig grund
för en utvecklad och realistisk syn på demokratin.
Enligt min mening saknas denna insikt i regeringens
demokratiskrivelse. Jag anser också att den
kommunala kompetensen bör regleras tydligare än vad
som i dag är fallet för att ge kommunerna en
vidsträckt bestämmanderätt inom deras
kompetensområde och stärka den kommunala
självstyrelsen. I linje med detta bör
subsidiaritetsprincipen skrivas in i svensk grundlag
som riktlinje för den vertikala maktdelningen.
Den moraliska grunden för demokratin bildas och
formas i de sociala sammanhang som formar ett
samhälle. Givetvis är hemmet och familjen, skolan,
kyrkor, föreningar, organisationer och folkrörelser
av största betydelse. En demokratisk stat är
beroende av att det finns ett värdevitalt samhälle
med levande och medvetandegjorda moraluppfattningar
hos enskilda och grupper samt att de
moraluppfattningar som där finns ger grund och stöd
för demokratin. Enligt min mening förbiser
regeringen dessa sociala institutioners betydelse
för demokratin. Det är av största vikt att uppmuntra
och förstärka medborgarnas eget demokratiska
ansvarstagande. Stat och kommun måste främja det
engagemang som finns i olika
medborgarsammanslutningar: i föreningar och
folkrörelser, i kyrkor och samfund, i lokala
utvecklingsgrupper och i nya sociala rörelser.

3. Demokratipolitik (punkt 1)

av Gustav Fridolin (mp).

I väsentliga delar skiljer sig Miljöpartiets
demokratisyn från den som framkommer i regeringens
skrivelse. I en följdmotion (2003/04:K27) på
skrivelsen konkretiserar vi ett antal förslag om hur
demokratin skulle kunna stärkas och mer direkt utgå
från medborgarna, som i dag inte är föremål för
utredning och inte heller kommer att bli det inom en
snar framtid. I övrigt beskrivs våra krav inom
demokratiområdet i följdmotionen (2001/02:K66) på
regeringens proposition Demokrati för det nya seklet
(2001/02:80) samt i vårt partiprogram.

4. Personval (punkt 6)

av Kerstin Lundgren (c).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2003/04:KU13 motioner om sänkta spärrar vid
personvalet. Utskottet såg det naturligt med en
fortsatt bred diskussion kring frågor om
utformningen av personvalsinslaget i valsystemet.
Med hänvisning till den kommande översynen av
regeringsformen och de samtal som regeringen inlett
med riksdagens partier, bedömdes det inte påkallat
med nya initiativ i frågan. Mot den bakgrunden
avslogs samtliga motioner.

Då inget nytt framkommit som pekar på att
förutsättningarna förändrats utgår jag ifrån att
frågorna kommer att bli föremål för översyn. Av det
skälet förhåller jag mig till de nu aktuella
motionerna på samma sätt som när utskottet
behandlade betänkande 2003/04:KU13. Självfallet är
min och Centerpartiets utgångspunkt i en kommande
översyn den linje som angavs i motion 2002/03:K241
om att avskaffa spärrarna i personvalet till både
riksdag, kommun och landsting.

5. Valdagar (punkt 7)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2003/04:KU13 motioner med krav på skilda valdagar.
Då inget nytt framkommit som pekar på att
förutsättningarna i frågan förändrats vidhåller vi
samma ställningstagande som baseras på att den
prövas i den kommande översynen av regeringsformen.
Självfallet är vår utgångspunkt i frågan densamma
som kom till uttryck i motion 2002/03:K241, dvs. att
skilda valdagar skall införas.

6. Rösträttsålder (punkt 8)

av Mats Einarsson (v), Tobias Krantz (fp),
Kerstin Lundgren (c), Liselott Hagberg (fp) och
Helena Höij (kd).

Det finns många undersökningar som pekar på att
ungdomar är mycket politiskt intresserade men att de
upplever ett utanförskap. Vi anser att införandet av
den fyraåriga mandatperioden motiverar att
rösträttsåldern sänks, eftersom det lett till att
ungdomar som fyller 18 år efter valdagen får vänta 4
år innan de får rösta i riksdagsval. Enligt vår
mening riskerar detta att förstärka ungdomars
upplevelser av utanförskap. Det är därför viktigt
att vallagen ändras så att de som fyller 18 år under
år då allmänna val hålls blir röstberättigade.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2003/04:KU13 motioner med krav på justerad
rösträttsålder. I denna del yrkade vi på att under
förutsättning att rösträttsåldern också i
fortsättningen är 18 år skulle rätten att rösta i
allmänna val inträda det år då väljaren uppnår
rösträttsåldern. Detta innebär i sig inte att
kopplingen mellan rösträtt och valbarhet bryts.
Självfallet vidhåller vi vår uppfattning i frågan
och förutsätter att denna del kan komma att bli
föremål för prövning i den kommande översynen av
regeringsformen.

7. Ökad horisontell och vertikal maktdelning
(punkt 26)

av Kerstin Lundgren (c).

Konstitutionsutskottet behandlade i ärende
2003/04:KU9 behovet av en översyn av regeringsformen
för att åstadkomma en bred översyn av såväl den
vertikala som horisontella maktdelningen. Här
konstaterades att såväl den kommande översynen av
regeringsformen som det fortsatta uppdraget för
Ansvarskommittén skulle komma att beröra dessa
frågor. Av detta skälet avslogs då ett flertal krav
med denna inriktning. Detta innebar självfallet inte
att de olika förslagen övergivits, vilket då
påtalades - av samtliga partier som väckt förslag på
området - i särskilda yttranden till betänkandet.
Jag vidhåller för min del denna linje, vilken
omfattar de förslag som kom till uttryck i motion
2002/03:K241 om flernivådemokrati byggd utifrån
federalismens principer, stärkt kommunal
självstyrelse och utkrävbara individuella
rättigheter.

8. Medborgarkontrakt (punkt 34)

av Tobias Krantz (fp), Gustav Fridolin (mp) och
Liselott Hagberg (fp).
Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet de gröna
tillsatte hösten 2003 en arbetsgrupp för stärkt
medborgarmakt, mångfald och valfrihet. Inom ramen
för arbetsgruppens arbete arrangerades i mars 2004
en offentlig hearing. Hearingen visade många goda
exempel på hur man kan jobba med stärkt
medborgarmakt och med inflytandefrågor. Vi tror att
medborgarkontrakt kan vara ett sätt att stärka den
enskildes rättigheter och möjligheter i samhället,
inom vitt skilda samhällssektorer. Arbetsgruppens
arbete kommer att resultera i en slutrapport under
våren. I avvaktan på arbetsgruppens slutsatser
avstår vi från att reservera oss.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik

Följdmotioner

2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om maktdelning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hoten mot
demokratin.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om respekten för och
starkare grundlagsskydd för den kommunala
självstyrelsen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nyval i
kommunerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om personval.

2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
förbättrad analys av varför väljarna i mindre
utsträckning röstar i kommun- och landstingsval än
i övriga val.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det behövs en
förbättrad analys av vilka åtgärder som skulle
stimulera fler medborgare att delta och ta
förtroendeuppdrag samt av varför många väljer att
lämna förtroendeuppdrag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att fullmäktige
skall besluta om att anordna en rådgivande
folkomröstning om 10 % av medborgarna kräver det.

2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valdeltagande och
forskning kring faktorer som påverkar
valdeltagande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förbättrad
uppföljning av demokratiprojekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i den kommande
författningsutredningen se över hur ett ökat
personvalsinslag kan genomföras i syfte att stärka
representativiteten i de folkvalda församlingarna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om hot och våld mot
förtroendevalda.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att i den kommande
författningsutredningen se över hur
regeringsformens rättighetskapitel kan förstärkas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att inte
öka den statliga styrningen av den ideella
sektorn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av en
god skolmiljö, fri från mobbning och intolerans.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvalitativa
jämställdhetsaspekter i uppföljningen av
fördelningen av makt mellan män och kvinnor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om regeringens ansvar
för debatten om Europafrågor.

2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
folkomröstning om regeringskonferensens slutliga
förslag till EU-konstitution skall hållas.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om införandet av medborgarförslag till
fullmäktige och nämnder i samtliga kommuner och
landstingskommuner i enlighet med vad i motionen
anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
förslag om förbättrade möjligheter för
förtroendevalda att behålla förtroendeuppdrag vid
avflyttning i enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett
förslag om sänkt rösträttsålder och förändrade
rösträtts- och valbarhetskriterier i enlighet med
vad i motionen anförs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en ny
genomgång av förslagen i departementspromemoria
1998:35 i syfte att genomföra däri framförda
förslag.

Motioner från allmänna motionstiden
2002

2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

9. Riksdagen begär att regeringen utreder Internets
användning i demokratiska beslutsprocesser samt
uppmuntrar och utvärderar sådana kommunala
initiativ.

15. Riksdagen begär att regeringen ånyo utreder
frågan om demokratins framtid i syfte att
återkomma med förslag för en mer direkt demokrati.

2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot det
politiska utanförskapet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om fostran till egen
makt.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla e-
demokratin.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för att
öka andelen personer med utländsk bakgrund i de
beslutande, verkställande och dömande organen.

Motioner från allmänna motionstiden
2003

2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av en ny
struktur för att öka samverkan mellan offentliga
och privata aktörer och det civila samhället.

2003/04:K259 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa möjlighet till
tillfällig ledighet vid kommunfullmäktigeuppdrag.

2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kommunala
"konstitutionsutskott".

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det politiska
utanförskapet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla e-
demokratin.

2003/04:K304 av Rossana Dinamarca m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att det till kommittédirektiv 2003:56,
Statligt stöd till kvinnoorganisationer, fogas ett
tilläggsdirektiv, enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen även kartlägger i
vilken mån invandrade kvinnor i dag ges
förutsättningar att tillvarata sina rättigheter i
Sverige samt ger förslag till hur situationen kan
förbättras enligt vad i motionen anförs.

2003/04:K310 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa
medborgarkontrakt.

2003/04:K316 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen genomför en
kartläggning av våld och hot mot kvinnliga politiker
och återkommer till riksdagen med förslag till
åtgärder.

2003/04:K349 av Kjell-Erik Karlsson (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i kommunallagen så att kommuner och
landsting vid fastställande av kommunalt partistöd
skall införa ett grundbidrag så att man ej på ett
otillbörligt sätt missgynnar ett parti eller gynnar
ett annat genom anpassningen och fördelningen av
partistödet i kommunerna.

2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
bristande politisk information och mot bristande
kunskaper om den demokratiska processen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
informationsteknikens roll för att främja
demokratin.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skapa
mötesplatser mellan medborgare och
förtroendevalda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om medborgarbok.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
bättre förutsättningar för att folkopinioner skall
kunna påverka den demokratiska processen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förändra förtroendeuppdragets utformning så att
fler människor attraheras av det.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagstiftning som stärker skyddet av
förtroendevalda mot hot och våld, i paritet med
skyddet av tjänstemän mot hot och våld.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nyrekrytering av
förtroendevalda.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en statlig
utredning som utifrån Demokratiutredningens
förslag utvecklar "ett offentligt etos och en
demokratisk professionalism".

2003/04:K443 av Jan Emanuel Johansson och Mikael
Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjligheten för hotade
förtroendevalda att få tillstånd att bära
tårgasanordningar eller andra till verkan och
ändamål jämförliga anordningar.

2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
mot hoten och våldet mot förtroendevalda.

2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten till
ökad delaktighet i demokratin genom
informationsteknik.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det virtuella
forumet måste utformas så att beslutsfattare och
medborgare kan kommunicera på samma villkor.

2003/04:T561 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utveckla e-
demokratin.

2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att alla typer
av utomparlamentariska metoder som skadar andra
människor, djur, ekosystem eller orsakar ekonomisk
skada på någon annans egendom inte hör hemma i ett
demokratiskt samhälle.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den enskildes
rättssäkerhet mot odemokratiska påverkansmetoder.