Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU13

Val och regeringsbildning

---

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner från allmänna
motionstiden 2002 och 2003 som rör frågor om val och
regeringsbildning. Såvitt avser frågor om översyn av
valsystemet, personvalsinslaget och formerna för
regeringsbildning har utskottet inom ramen för
uppföljning och utvärdering inom utskottets
beredningsområde inhämtat underlag i form av bl.a.
rapporter. Dessa rapporter redovisas i bilagorna 2-4
och har även publicerats i serien Utredningar från
riksdagen (URD). För att inhämta upplysningar har
utskottet vidare hållit en offentlig utfrågning om
EU-samarbetets betydelse för den parlamentariska
demokratin i de nordiska länderna. Uppteckningar
från utfrågningen utgör bilaga 5.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga
motioner, i flertalet fall med hänvisning till
antingen pågående utredningsarbete på vallagsområdet
eller nu inledda samtal mellan regeringen och
riksdagspartierna om en översyn av regeringsformen.
Till betänkandet har fogats elva reservationer och
tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ändring av namnen på valkretsarna i
Västra Götalands län
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K201 och
2002/03:K218.
Reservation 1 (m, fp, c)

2. Valkretsindelning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K244
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:K313 yrkandena 1
och 2.

3. Fördelning av utjämningsmandat inom
partier

Riksdagen avslår motion 2003/04:K295.

4. Proportionalitet vid val till
landstings- och kommunfullmäktige

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K249,
2002/03:K273, 2002/03:K282 yrkande 3,
2003/04:K290 yrkande 6, 2002/03:K283,
2002/03:K295, 2002/03:K377 yrkande 3,
2002/03:K390, 2003/04:K263 och 2003/04:K336
yrkandena 1 och 2.

5. Personval

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K207,
2003/04:K205, 2002/03:
K211, 2002/03:K231, 2002/03:K241 yrkandena 9 och
10, 2002/03:K257 yrkande 4, 2002/03:K262
yrkandena 1 och 2, 2002/03:K282 yrkande 1,
2003/04:K290 yrkande 4, 2002/03:K337 yrkandena 2
och 3, 2002/03:
K344, 2003/04:K323, 2002/03:K368 yrkande 3,
2002/03:K369, 2002/03:
K377 yrkande 1, 2002/03:K379 yrkande 19,
2003/04:K271 yrkande 20, 2002/03:K424,
2003/04:K235 och 2003/04:K257.

6. Personval och kampanjbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K257
yrkande 1, 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221,
2003/04:K329 och 2003/04:K403 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (v, mp)

7. Informationsinsatser avseende
valsystemet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K219,
2002/03:K337 yrkande 1 och 2002/03:K368 yrkande
2.

8. Gemensamma valsedlar

Riksdagen avslår motion 2002/03:K223 yrkandena
1, 2 och 3.

9. Ångerröstning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K224
yrkande 1 och 2 samt 2002/03:K266.

10. Rösträtt under det år då man fyller 18
år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K225,
2002/03:K241 yrkande 3, 2002/03:K276,
2002/03:K319 i denna del, 2002/03:K331,
2002/03:K368 yrkande 1, 2003/04:K234,
2003/04:K397 och 2003/04:Kr361 yrkande 10.
Reservation 3 (fp, kd, v, c, mp)

11. Rösträtt före det år då man fyller 18
år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K382,
2002/03:K258 yrkandena 1, 2 och 5 i denna del,
2002/03:K340 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K274.
Reservation 4 (mp)

12. Rösträttsålder vid folkomröstningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K414.
Reservation 5 (c, mp)

13. Utvidgad rösträtt för andra än svenska
medborgare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf336
yrkande 39, 2002/03:K264 yrkande 5, 2002/03:K381
yrkande 1 och 2002/03:Sf289 yrkande 13.
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (mp)

14. Valbarhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K258
yrkandena 3, 4 samt 5 i denna del, 2002/03:K319 i
denna del, 2002/03:K381 yrkande 2 och
2002/03:K383 yrkande 2.
Reservation 8 (mp)

15. Tidsbegränsning av uppdraget som
riksdagsledamot

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K229 och
2002/03:K415.
Reservation 9 (mp)

16. Åtgärder för ökat valdeltagande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K230
yrkandena 1-4, 2002/03:Sf289 yrkande 14 samt
2003/04:K236 yrkandena 1 och 2.

17. Valsedlarnas utformning och innehåll
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K232,
2002/03:K233 och 2002/03:
K234.

18. Valdagar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241
yrkande 1, 2002/03:K282 yrkande 5, 2003/04:K290
yrkande 7, 2002/03:K329, 2002/03:K379 yrkande 21,
2002/03:N302 yrkande 25, 2003/04:N335 yrkande 11,
2003/04:K201, 2003/04:K271 yrkande 23 och
2003/04:K345.

19. Funktionshindrades möjlighet att utöva
sin rösträtt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241
yrkande 7, 2002/03:K257 yrkande 3, 2002/03:K270,
2002/03:K282 yrkande 2, 2003/04:K290 yrkande 5,
2002/03:K308, 2002/03:K328, 2002/03:So513 yrkande
9, 2003/04:So569 yrkande 5 och 2002/03:Ju278
yrkande 9.
Reservation 10 (v, mp)

20. Distribution av valsedlar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K247,
2003/04:K265 och 2002/03:
K257 yrkande 2.

21. Småpartispärren

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241
yrkande 8, 2002/03:K377 yrkande 2 och
2002/03:K396.

22. Översyn av valsystemet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K297,
2003/04:K239 och 2003/04:
K271 yrkande 21.

23. Skydd mot ofrivillig kandidatur

Riksdagen avslår motion 2002/03:K302.

24. Legitimationskrav vid röstning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K313.

25. Opinionsundersökningar i valrörelser

Riksdagen avslår motion 2002/03:K341.
Reservation 11 (mp)

26. Vallokaler med religiös prägel

Riksdagen avslår motion 2002/03:K347.

27. Rätten att kandidera i flera valkretsar
i riksdagsval

Riksdagen avslår motion 2002/03:K400.

28. Internetröstning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T463
yrkande 5 och 2003/04:T560 yrkande 17.

29. Folkomröstningar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K214
yrkande 2, 2003/04:K315 och 2003/04:K280.

30. Registrering av partibeteckning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K233.

31. Röstningsförfarandet

Riksdagen avslår motion 2003/04:K281.

32. Förtidsröstning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K284 och
2003/04:K375.

33. Regeringsbildning, budgetprocess och
talmansval

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K208,
2002/03:K282 yrkande 7, 2003/04:K290 yrkande 11,
2002/03:K345 yrkandena 1 och 2, 2002/03:
K379 yrkande 23, 2003/04:K271 yrkande 25 och
2002/03:K434 yrkandena 1-3.

Stockholm den 23 mars 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson
(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Anders
Bengtsson (s), Kerstin Lundgren (c), Helene
Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy
Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Liselott
Hagberg (fp) och Bertil Kjellberg (m).

2003/04

KU13

Utskottets överväganden

Kommunala utjämningsmandat,
valkretsindelning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår med hänvisning till tidigare
ställningstagande att riksdagen avslår
motioner om ändring av namnen på valkretsarna
i Västra Götalands län. Med hänvisning till
nu inledda samtal om en översyn av
regeringsformen föreslår utskottet vidare att
riksdagen avslår motioner i frågor rörande
indelningen i valkretsar för val till
riksdagen samt fördelning av utjämningsmandat
inom partier vid riksdagsval. Slutligen
föreslår utskottet med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner gällande frågor som har
anknytning till proportionaliteten vid valen
till landstings- och kommunfullmäktige.
Jämför reservation 1.

Motionerna

I motion 2002/03:K201 av Inger René m.fl. (m)
föreslås att riksdagen genom ändring i vallagen
beslutar att ändra namnen på valkretsarna i Västra
Götalands län på så sätt att länets valkretsar
återfår sina ursprungliga namn, dvs. Göteborg, Bohus
län, Skaraborg, Älvsborgs norra och Älvsborgs södra
valkrets. Motionärerna anför bl.a. att länets
invånare inte identifierar sig med de nya namnen på
valkretsarna i länet.

I motion 2002/03:K218 av Birgitta Carlsson (c)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att byta
namn på Västra Götalands östra valkrets till
valkretsen Skaraborg.
I motion 2002/03:K244 av Margareta Pålsson (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att vallagen
skall kompletteras med en bestämmelse som
eliminerar, eller åtminstone motverkar, att
gränserna mellan riksdagsvalkretsar och
landstingsvalkretsar ej är synkroniserade (yrkande
1). I motionen anförs att vallagen innehåller vissa
bestämmelser om samordning av gränserna för
landstings- och kommunvalkretsar (2 kap. 5 §).
Motionären påpekar att motsvarande synkronisering
saknas vad gäller riksdagsvalkretsar och
landstingsvalkretsar. Detta har enligt motionären
medfört att "ologiska" gränser uppstår mellan
valkretsarna för val till riksdag respektive
landsting. Vidare föreslås i motionen att riksdagen
begär att regeringen gör en översyn av
riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 2). Därvid anförs
att Skåne läns norra och östra valkrets omfattar
hela f.d. Kristianstads län (13 kommuner) medan
länets västra valkrets omfattar åtta kommuner i f.d.
Malmöhus län. Vid indelningen i landstingsvalkretsar
har emellertid kommuner från såväl västra
riksdagsvalkretsen som från norra och östra
valkretsen hamnat i samma valkrets. Samma oklara
indelning har skapats i sydöstra Skåne, dvs.
landstingsvalkretsen hämtar sitt område både från
norra och östra riksdagsvalkretsen samt från södra.
Ett sådant förhållande skapar förvirring hos
väljarna. Motion 2003/04:K313 av Margareta Pålsson
m.fl. innehåller yrkanden av samma innebörd
(yrkandena 1 och 2).
I motion 2002/03:K249 av Axel Darvik (fp) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa kommunala
utjämningsmandat i det svenska valsystemet.
Motionären anser att en rimlig förändring borde vara
att de kommuner som har två eller flera valkretsar
har ca 10 procent av de kommunala mandaten som
utjämningsmandat.
I motion 2002/03:K273 av Mats Einarsson m.fl. (v)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av
ändring av vallagen i syfte att förbättra
proportionaliteten i kommunalvalet med hjälp av
t.ex. utjämningsmandat och begränsning av
möjligheten att indela kommunen i flera valkretsar.
Motionärerna anför att det svenska valsystemet är
proportionellt på alla nivåer - riksdag, landsting
och kommuner. På riksdags- och landstingsnivå
justeras de avvikelser från strikt proportionalitet
som den använda mandatfördelningsmetoden, den
jämkade uddatalsmetoden, i vissa lägen ger upphov
till med hjälp av utjämningsmandat. Denna möjlighet
finns inte på kommunal nivå. Om en kommun dessutom
är indelad i ett flertal valkretsar kan
mandatfördelningen komma att skilja sig från
fördelningen av röster i valet. Motionärerna anser
att detta är särskilt betänkligt när ett parti som
fått fler röster än ett annat ändå får färre mandat
än detta parti. Enligt motionen kan problemet lösas,
eller i varje fall lindras, med två metoder. Man kan
begränsa möjligheten att dela in kommunen i flera
valkretsar och man kan införa systemet med
utjämningsmandat även i kommunalvalet. De två
åtgärderna kan självfallet kombineras. Regeringen
bör ta initiativ för att i god tid före nästa val
utarbeta förslag till förändring av vallagen i
enlighet med vad som här anförts.
I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att utreda ett avskaffande av indelning i valkretsar
vid primär- och landstingskommunala val (yrkande 3).
I motionen anförs bl.a. att valkretsar i
primärkommunala val som regel inte är något som är
vare sig nödvändigt för valproceduren eller ökar
medborgarnas förtroende för det demokratiska
systemet. Tvärtom kan det i flera fall leda till att
partier som egentligen har högre röstetal missgynnas
i fördelningen av mandat på grund av
valkretsindelningen, vilket minskar tilltron till
systemets demokratiska legitimitet. Dessutom kan en
valkretsindelning göra det svårare för väljarna att
personrösta på kandidater då rösterna splittras
mellan valkretsarna. Regeln bör därför vara att
kommunen utgör en valkrets i val till
kommunfullmäktige. Ett yrkande med samma innebörd
framförs i motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 6). Vidare anförs i den motionen
bl.a. att det kan finnas fall där, på grund av
kommunens utseende eller andra faktorer, en
indelning i valkretsar har en legitimitet hos
invånarna. I sådana fall bör dispens kunna medges.
Motionärerna tänker sig att den myndighet som ger
dispens i sådana ärenden kan vara länsstyrelsen
eller Kammarkollegiet. Kommunen bör inte själv
medges att besluta om en indelning i valkretsar,
eftersom det påverkar utslaget av val i kommunen och
det då kan riktas misstankar om att en
valkretsindelning används för att manipulera
valutfallet. Skulle en utredning komma fram till att
åtgärden att avskaffa kommuners och landstings
indelning i valkretsar inte är lämplig, bör i
stället övervägas att införa regler för kommunala
utjämningsmandat så att proportionaliteten i val
till kommun- och landstingsfullmäktige inte kan
åsidosättas av valkretsindelningen.
I motion 2002/03:K283 av Ragnwi Marcelind (kd)
föreslås att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning för att se över möjligheten
att införa kommunala utjämningsmandat i kommuner som
har mer än en valkrets.
I motion 2002/03:K295 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs om en
utredning av användandet av utjämningsmandat i valet
till kommun- och landstingsfullmäktige.
I motion 2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning för att lösa de
representativa problemen med valkretsindelade
kommuner enligt vad som i motionen anförs (yrkande
3). I motionen anförs att nuvarande system i de
större kommunerna inbjuder till manipulation med
valkretsindelningar och/eller antalet mandat i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen är att införa utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. Ett annat sätt är en
förändring av kommunernas möjligheter att indela i
valkretsar. Begränsningar i det nuvarande systemet
kan övervägas. En utredning bör granska
olägenheterna med detta system och föreslå åtgärder
som neutraliserar dem.
I motion 2002/03:K390 av Mikael Oscarsson (kd) och
Per Bill (m) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om att införa utjämningsmandat i valet till
kommunfullmäktige. Motionärerna anför bl.a. att man
bör tillåta kommunerna att införa utjämningsmandat.
Motion 2003/04:K263 av Per Bill (m) innehåller ett
yrkande med samma innebörd.
I motion 2003/04:K336 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att införa
utjämningsmandat i val till kommunfullmäktige
(yrkande 1). Vidare föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att på försök tillåta Uppsala
kommun att ha endast en valkrets (yrkande 2). I
motionen anförs bl.a. att det nuvarande systemet
inbjuder till manipulation med valkretsindelningar i
de större kommunerna eller antalet mandat i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen är att införa utjämningsmandat i
valkretsindelade kommuner. En alternativ lösning är
att tillåta att även större kommuner bara har en
valkrets. Detta bör genomföras på försök i några
kommuner nästa val. Motionären anser att Uppsala bör
vara en av dessa försökskommuner.
I motion 2003/04:K295 av Ingvar Svensson och Inger
Davidsson (båda kd) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av reglerna för
fördelning av utjämningsmandaten inom partier.
Motionärerna anför bl.a. att regeringen i en
kommande analys av valsystemet också bör
uppmärksamma metodiken för fördelning av
utjämningsmandaten inom partierna. Därvid hänvisas
till att de fyra utjämningsmandat som
Kristdemokraterna erhöll vid 2002 års riksdagsval i
fallande turordning gick till Västernorrlands län
med röstetalet 11 450, till Blekinge län med
röstetalet 8 319, till Norrbottens län med
röstetalet 8 239 samt till Jönköpings län med
jämförelsetalet 8 063,2. I Jönköpings län utgjorde
detta det tredje mandatet med röstetalet 40 316. I
Stockholms län erhöll Kristdemokraterna 54 872
röster, men dessa röster resulterade emellertid i
endast tre mandat. Genomsnittligt antal röster per
erhållet mandat var i Jönköpings län 13 439. Om
Kristdemokraterna i Stockholms län erhållit fyra
mandat skulle antalet röster per mandat varit 13
718, men man erhöll alltså endast tre mandat, vilket
motsvarar 18 291 röster per mandat (avrundat).
Enligt motionen säger dessa proportioner en del om
systemets brister. Som en jämförelse nämns att
Folkpartiet i Göteborgs kommun erhöll fyra mandat på
49 187 röster.

Bakgrund

För val till riksdagen är riket, enligt 3 kap. 6 §
regeringsformen, indelat i valkretsar. Mandaten i
riksdagen utgörs av 310 fasta valkretsmandat och 39
utjämningsmandat. En valkrets är enligt 2 kap. 1 §
vallagen ett geografiskt avgränsat område för vilket
det skall väljas ledamöter till den beslutande
församling som valet gäller. Landet är indelat i 29
valkretsar och de motsvarar i princip
länsindelningen. Stockholms län utgör dock två
valkretsar, Skåne län fyra valkretsar och Västra
Götalands län fem valkretsar.

Vid val till kommunfullmäktige är kommunen enligt
2 kap. 6 § första stycket vallagen en valkrets, om
inte något följer av andra stycket. Om en kommun har
fler än 6 000 personer som har rösträtt, får
kommunen enligt andra stycket delas in i två eller
flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som
har rösträtt i en kommun, eller om det för kommunen
skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen
delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som
har färre än 6 000 personer som har rösträtt får
delas in i två eller flera valkretsar bara om det
finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker
sig över ett betydande geografiskt område eller har
andra geografiska förhållanden som motiverar en
sådan indelning.
Indelningen i valkretsar för val till
landstingsfullmäktige skall enligt 2 kap. 8 §
vallagen beslutas av fullmäktige, sedan kommunerna
har fått tillfälle att yttra sig. För att gälla
skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Landstingsfullmäktige skall enligt 3 kap. 4 §
besluta hur många mandat som fullmäktige skall ha.
Detta regleras i 5 kap. 1 § kommunallagen. Mandaten
i landstingsfullmäktige består enligt 3 kap. 5 § av
fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio
tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Om
talet blir brutet när antalet fasta valkretsmandat
beräknas, skall det rundas av till närmast lägre
hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.
Länsstyrelsen skall enligt 3 kap. 6 § besluta hur
många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall
ha. Det skall göras på så sätt att antalet personer
som har rösträtt i landstinget delas med antalet
fasta valkretsmandat och därefter delas antalet
personer som har rösträtt i varje valkrets med det
tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje
gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är
jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett
mandat. Om inte alla fasta valkretsmandat kan
fördelas på detta sätt, får valkretsarna de
återstående mandaten i tur och ordning efter de
överskott som uppstår vid beräkningen. När
överskottstalen är lika stora i två eller flera
valkretsar, skall lotten avgöra vilken valkrets som
skall få mandatet.
Indelningen i valkretsar för val till
kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen
beslutas av fullmäktige. För att gälla skall
beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Kommunfullmäktige skall, enligt 3 kap. 7 §
vallagen, besluta om hur många mandat som
fullmäktige skall ha. Detta regleras i 5 kap. 1 §
kommunallagen. Samtliga mandat i fullmäktige är
fasta mandat. Om en kommun är indelad i flera
valkretsar skall länsstyrelsen besluta om hur många
mandat som varje valkrets skall ha.
Frågan om att införa ett mer proportionellt system
också för val till kommunfullmäktige har utretts
flera gånger utan att det lett till lagstiftning.
Senast övervägdes frågan av 1993 års
vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan,
och detta hade sin orsak i olika synsätt i fråga om
behovet av att komplettera ett kommunproportionellt
system med småpartispärr och delade meningar om det
angelägna i att ha likartade system för val till
landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén valde
därför att avstå från att lägga fram ett förslag.
Regeringen gjorde bedömningen att det inte borde
införas utjämningsmandat för val till
kommunfullmäktige. Inte heller föreslog regeringen
införande av någon småpartispärr (prop. 1996/97:70
s. 161). Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte
en motion med yrkande om ett tillkännagivande till
regeringen om bl.a. att införande av
utjämningsmandat i kommunfullmäktigvalen borde bli
föremål för förnyad beredning. I samma betänkande
avstyrkte utskottet vidare en motion om sänkning av
spärren i landstingsvalen till 1 %. Utskottet
anförde därvid bl.a. att en sänkning av aktuellt
slag inte skulle fylla syftet att motverka
partisplittring.
I betänkande 1998/99:KU17 behandlade utskottet
flera motioner med yrkande om att utjämningsmandat
borde införas i kommunfullmäktigvalen. Utskottet
hänvisade i sin bedömning till att frågan om att
införa ett mer proportionellt system för val till
kommunfullmäktige genom införande av
utjämningsmandat hade utretts flera gånger utan att
det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993
års vallagskommitté inte hade kunnat enas i denna
fråga gjorde regeringen i propositionen med förslag
till ny vallag bedömningen att det inte borde
införas utjämningsmandat för val till
kommunfullmäktige. Regeringen föreslog inte heller
införande av någon småpartispärr.
Konstitutionsutskottet delade då regeringens
uppfattning. Utskottet gjorde i betänkande
1998/99:KU17 ingen annan bedömning. Utskottet ansåg
att man bör hålla fast vid det system som gäller.
Någon ny utredning av frågan behövdes enligt
utskottet inte heller. Utskottet avstyrkte därför
samtliga motioner. I betänkande 2000/01:KU7 gjorde
utskottet med anledning av motionsyrkanden om att
införa kommunala utjämningsmandat inte någon annan
bedömning och avstyrkte motionerna. Utskottet
avstyrkte också en motion med yrkande om att byta
namn på Västra Götalands östra valkrets till
Skaraborg. I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll
utskottet sin tidigare bedömning och avstyrkte
därför motioner om införande av utjämningsmandat i
kommunfullmäktigvalen. Vidare avstyrkte utskottet en
motion om att byta namn på Västra Götalands västra
valkrets. Utskottet vidhöll sin bedömning även i
betänkande 2001/02:KU14 och avstyrkte därmed
motioner om kommunala utjämningsmandat och om
kommuners möjligheter att besluta om
valkretsindelning.
Regeringen beslutade den 16 april 2003 (dir.
2003:37) att en parlamentariskt sammansatt kommitté,
2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03), bl.a. skall
pröva frågan om proportionaliteten i valen till
kommunfullmäktige. I direktiven anförs bl.a.
följande.

Frågan om ökad proportionalitet vid valen till
kommunfullmäktige i de valkretsindelade
kommunerna har inte fått en helt
tillfredsställande lösning. Detta torde delvis
bero på den från tid till annan skiftande
inställningen till huruvida en reform i syfte att
öka proportionaliteten också bör förenas med en
småpartispärr. Anledningen till att det varit
svårt att uppnå enighet torde främst vara att
önskemålet om ökad proportionalitet egentligen är
oförenligt med kravet på att partier med små
röstetal skall uteslutas från möjligheten att bli
representerade i fullmäktige. En småpartispärr
leder ju alltid till ett mindre proportionellt
resultat än om någon spärr inte funnits. 1993 års
vallagskommitté kunde inte enas i frågan och
detta hade sin orsak i olika synsätt på behovet
av att komplettera ett kommunproportionellt
system med en småpartispärr och delade meningar
om angelägenheten i att ha likartade system för
val till landstings- och kommunfullmäktige.
Kommittén valde därför att avstå från att lägga
fram ett förslag.

Regeringen ansåg därför att det inte skulle
införas några regler om utjämningsmandat eller
småpartispärr i den nya vallagen. Riksdagen
delade denna uppfattning (bet. 1996/97:KU16).
Frågan om kommunala utjämningsmandat har därefter
vid flera tillfällen tagits upp i motioner, som
alla har avslagits av riksdagen (bet.
1998/99:KU17, 2000/01:KU7 och 2001/02:KU8).
Proportionaliteten vid val till
kommunfullmäktige har i olika sammanhang
aktualiserats igen i samband med 2002 års val.
Kommittén bör därför på nytt överväga denna fråga
för att se om förutsättningarna för en förändring
nu skulle vara annorlunda än då 1993 års
vallagskommitté prövade saken.

Valkretsindelningen har efter tillkomsten av det
riksproportionella valsystemet utretts av
Personvals- och valkretsutredningen (SOU 1977:94),
av Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6), av
Nomineringsrätts- och valkretskommittén (SOU
1995:143) samt av 1999 års författningsutredning
(SOU 2002:42).

Personvals- och valkretsutredningens förslag ledde
inte till någon tillräckligt bred enighet och
resulterade därför inte i någon lagstiftning.
Enligt Folkstyrelsekommittén förutsatte en ändring
av valkretsarnas utformning att en allmän
uppslutning kring förslaget kunde nås.
Överläggningarna inom kommittén och kommitténs
kontakter med partiorganisationerna visade
emellertid att någon enighet inte kunde förväntas.
Kommittén föreslog därför inte några förändringar av
valkretsindelningen.
I direktiven till Nomineringsrätts- och
valkretskommittén framhölls att mycket talade för
att de största valkretsarna borde minskas.
Kommittén, som inriktade sitt arbete på de fyra
befolkningsmässigt största valkretsarna - Stockholms
län, Stockholms kommun, Göteborgs kommun och
Östergötlands län - fann att utrymmet för att ändra
riksdagsvalkretsarna inom ramen för det nuvarande
valsystemet var begränsat. Kommitténs kontakter med
partiorganisationer i de berörda valkretsarna gav
vid handen att frågan om ett förslag till ändring
borde anstå. Kommittén lade därför inte fram något
förslag utan redovisade endast under vilka
förutsättningar en förändring av de fyra
riksdagsvalkretsarna kunde komma till stånd.
I direktiven till 1999 års författningsutredning
(dir. 2000:21) framhöll regeringen att
erfarenheterna från 1998 års val visade att andelen
kandidater som har blivit valda på personröster var
lägre i de största valkretsarna än i flertalet
övriga valkretsar. Mot denna bakgrund gavs kommittén
i uppdrag att överväga om de tre största
valkretsarna borde minskas. Som utgångspunkt för
uppdraget gällde att valkretsarna borde vara
geografiskt sammanhängande och att deras gränser
inte borde skära kommun- eller länsgränser. 1999 års
författningsutredning fann att politiska
förutsättningar för en delning av de största
valkretsarna saknades. Vidare konstaterade kommittén
att en ändrad valkretsindelning innebär en rad
svårbemästrade problem när det gäller
riksproportionaliteten i valsystemet. Mera
ingripande förändringar ansågs kräva ändringar i
andra delar av systemet. Kommittén uttalade därför
att frågan om att förbättra personvalsgenomslaget
bör bli föremål för fortsatta överväganden inom
ramen för en mer genomgripande översyn av hela
valsystemet.
För varje mandat som ett parti har fått i
riksdagen skall en ledamot utses. Dessa bestämmelser
finns i 3 kap. 9 § regeringsformen. Den centrala
valmyndigheten skall utse ledamöterna på grundval av
länsstyrelsens sammanräkning. I första hand skall
ordningen mellan kandidaterna inom samma parti
bestämmas på grundval av storleken på varje
kandidats personliga röstetal enligt 20 kap. 3 §
vallagen. Personligt röstetal skall fastställas bara
för en kandidat som fått särskilda personröster till
ett antal av minst åtta procent av partiets röstetal
i valkretsen. Får flera kandidater lika stora
personliga röstetal skall lotten avgöra vem som
skall ha företräde.
Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter
utses på grundval av personligt röstetal skall
ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom varje
parti bestämmas genom att ett jämförelsetal beräknas
för dem med tillämpning av heltalsmetoden enligt 20
kap. 4 § vallagen. Ordningen mellan kandidatnamnen
fastställs då genom särskilda uträkningar på
följande sätt. Vid varje uträkning gäller en
valsedel bara för ett namn. Vid uträkningen gäller
en valsedel för det namn som står först på sedeln
varvid bortses från namn som redan utsetts.
Valsedlar med samma första namn bildar en grupp.
Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är
lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen.
Samma tal är också jämförelsetal för det namn som
står först på gruppens valsedlar. Det namn vars
jämförelsetal är störst får den första platsen i den
ordningen. Vid varje följande uträkning gäller en
valsedel för det namn som står först på sedeln,
varvid bortses från namn som redan fått plats i
ordningen. Den eller de grupper, vilkas valsedlar
vid närmast föregående uträkning gällde för det namn
som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i
nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående
uträkningen gäller för ett och samma namn bildar en
grupp. Övriga befintliga grupper behålls däremot
oförändrade. För varje nybildad grupp räknas
röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal
valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga namn som
deltar i uträkningen beräknas röstetal och
jämförelsetal. Röstetalet för ett namn är lika med
röstetalet för den grupp eller det sammanlagda
röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller
för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med
dess röstetal, om inte den grupp av valsedlar som
gäller för namnet deltagit i besättandet av en förut
utdelad plats. Om detta är fallet, får man namnets
jämförelsetal genom att dess röstetal delas med det
tal som motsvarar den del gruppen tagit i
besättandet av plats eller platser som utdelats
(gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera
grupper av valsedlar som gäller för namnet deltagit
i besättandet av förut utdelad plats, med dessa
gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.
Platstalet för en grupp beräknas genom att gruppens
röstetal delas med det största jämförelsetalet vid
uträkningen närmast före gruppens bildande. Bråktal
som uppkommer vid delning beräknas med 2 decimaler.
Den sista decimalsiffran får inte höjas. Det namn
vars jämförelsetal är störst får nästa plats i
ordningen.
Före år 1989 bestämdes fördelningen inom partierna
av utjämningsmandat på valkretsar med tillämpning av
den jämkade uddatalsmetoden. I den dåvarande
vallagen (14 kap. 15 b §) föreskrevs att av de
utjämningsmandat som ett parti erhållit vid
riksdagsvalet det första, med tillämpning av den
jämkade uddatalsmetoden, skulle tillföras den
valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta
valkretsmandaten uppvisade större jämförelsetal än i
övriga valkretsar. Jämförelsetalet beräknades, så
länge partiet ännu ej tilldelats något
utjämningsmandat, genom att partiets röstetal i
valkretsen delades med 1,4. Därefter beräknades
jämförelsetalet genom att partiets röstetal delades
med det tal som var ett högre än det dubbla antalet
av de mandat som redan tilldelats partiet i
valkretsen. Återstående utjämningsmandat tillfördes
ett efter annat den valkrets där partiet varje gång
uppvisade störst jämförelsetal vid fortsatt
tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden.
I förslaget som legat till grund för den nuvarande
ordningen för fördelningen inom partierna av
utjämningsmandat på valkretsar (prop. 1987/88:22 s.
30) konstaterades bl.a. att den dåvarande
jämkningsregeln hade den effekten att den
systematiskt missgynnade små valkretsar vid
utläggningen av utjämningsmandat på valkretsar.
Detta hängde enligt propositionen samman med att det
för ett parti, som inte erhållit fasta mandat i alla
valkretsar, genom jämkningen blev svårare att få
utjämningsmandaten förlagda till de valkretsar där
partiet inte fått något mandat. De största
valkretsarna, främst Stockholms kommun och län,
favoriserades därför av den dåvarande
jämkningsregeln. Det nu gällande systemet, som
innebär att divisorn 1,4 inte kommer till användning
vid fördelningen av utjämningsmandaten inom ett
parti, bedömdes medföra att fördelningen av
utjämningsmandat blev mera rättvis samt större
möjligheter att få en riksdags- eller
landstingsledamot med önskad lokal anknytning samt
över huvud taget en bättre regional fördelning.

Utskottets ställningstagande

I fråga om ändring av namnen på valkretsarna i
Västra Götalands län vidhåller utskottet sin
tidigare bedömning. Motionerna 2002/03:K201 och
2002/03:K218 bör därför avslås.

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor rörande
indelningen i valkretsar för val till riksdagen som
tas upp i motionerna 2002/03:K244 yrkandena 1 och 2
och 2003/04:K313 yrkandena 1 och 2. Likaledes ser
utskottet det som en möjlighet att översynen kan
komma att omfatta frågor om fördelning av
utjämningsmandat inom partier vid riksdagsval som
tas upp i motion 2003/04:K295. Mot bakgrund av vad
som nu har anförts anser utskottet att det inte är
påkallat att begära sådana initiativ som efterfrågas
i de nyss nämnda motionerna, vilka därför bör avslås
i nu berörda delar.
När det gäller frågor som har anknytning till
proportionaliteten vid valen till landstings- och
kommunfullmäktige anser utskottet att resultatet av
det arbete som bedrivs av 2003 års vallagskommitté
(Ju 2003:03) bör avvaktas. Motionerna 2002/03:K249,
2002/03:K273, 2002/03:K282 yrkande 3, 2003/04:K290
yrkande 6, 2002/03:K283, 2002/03:K295, 2002/03:K377
yrkande 3, 2002/03:K390, 2003/04:K263 och
2003/04:K336 yrkandena 1 och 2 bör därför avslås.

Personval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till nu
inledda samtal om en översyn av
regeringsformen att riksdagen avslår motioner
om sänkta spärrar vid personvalet,
återinförande av möjligheten att stryka
kandidatnamn på valsedlar och en översyn av
personvalssystemet.

Motionerna

I motion 2002/03:K207 av Rolf Gunnarsson (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om personval.
Motionären anför bl.a. att spärrarna vid personvalet
- om de inte avlägsnas - i ett första steg bör
sänkas till samma nivå och sedan tas bort helt.
Motion 2003/04:K205 av Rolf Gunnarsson innehåller
ett yrkande med samma innebörd.

I motion 2002/03:K211 av Inger Lundberg (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att
möjligheterna att stryka namn på valsedlarna skall
återinföras. I motionen anförs bl.a. att frågor om
hur strykningar skall viktas och vilken verkan de
skall ha på det slutliga valresultatet bör studeras
av regeringen efter samråd med övriga partier.
I motion 2002/03:K231 av Yilmaz Kerimo (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av
en översyn av systemet med personvalsinslag vid
allmänna val. Motionären anser att farorna med
personvalsinslaget ibland har varit uppenbara. Det
kan handla om personer som utan att ha någon
partiförankring står på listorna och bedriver
kampanjer mer utifrån egna tyckanden och maktbegär
än idéer förankrade i värderingar som är vägledande
för väljarna. I motionen anförs vidare att partierna
är skyldiga de flera tusen väljare som anammat
personvalsinslaget möjlighet till inflytande efter
valet. Om valda politiker "med många kryss" inte
anses vara kompetenta nog att erhålla någon
framträdande politisk post är det risk för att
väljarna vid kommande val åter avstår från att delta
och i stället "lägger sig på soffan". Därför borde
svenska politiska partier i större utsträckning än
vad som hittills varit fallet ställa krav på att
medlemmar med annat etniskt ursprung som släpps fram
till olika politiska församlingar också skall vara
goda representanter för partiets ideologi och skall
anses vara kompetenta nog för att representera
partiet genom att tilldelas högre uppdrag.
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås dels att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av personvalssystemet i enlighet med vad i
motionen anförs (yrkande 9), dels att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avskaffa spärrarna i
personvalet till både riksdag, kommun och region
eller landsting före 2006 års val (yrkande 10).
Motionärerna anför att spärrarna i personvalet till
både riksdag och kommun samt till region eller
landsting bör avskaffas före 2006 års val. Ett
sådant steg skulle enligt motionärerna lägga makten
över valet i händerna på väljarna. Ett sätt att
komma runt problemet med taktikröstning kan vara ett
valsystem som bygger på preferensröstning, dvs. man
rangordnar kandidaterna i den ordning man vill se
dem valda. Mot den bakgrunden bör en reform av
personvalet i Sverige göras genom listval i förening
med ett preferensvalsystem, som Single Transferable
Vote (STV). Även framgent bör dock partivalet vara
grunden för valsystemet.
I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
vad som i motionen anförs om återinförandet av ett
system där man kan stryka kandidater från partiers
listor (yrkande 4).
I motion 2002/03:K262 av Åsa Torstensson (c)
föreslås dels att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad som i motionen anförs
om avveckling av personvalsspärrar vid val till
kommun, landsting och riksdag år 2006 (yrkande 1),
dels att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en översyn av
valsystemet så att väljarens möjlighet att rangordna
kandidaterna på valsedeln ökar (yrkande 2).
Motionären framhåller att det i vissa valkretsar och
hos de partier som har stort väljarunderlag finns
uppenbara svårigheter för väljaren att kunna påverka
vilken kandidat som skall företräda dem. Alla röster
blir inte lika mycket värda, utan den röst som
partimedlemmen i nomineringen har angett har ett
högre värde än den röst som anges i allmänna val.
Därför anser motionären att det nu är dags för en
översyn av valsystemet för att kunna maximera
väljarens inflytande genom att förhindra att röster
upplevs som bortkastade, antingen därför att de
läggs på en kandidat utan möjlighet att bli vald
eller därför att de läggs på en självskriven
kandidat, som blir vald med mycket stor majoritet.
I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en utredning av frågor som rör renodling av
personvalet (yrkande 1). Motionärerna anser att
spärrgränserna helt bör tas bort. Effekten av denna
ändring bör utvärderas och föreläggas riksdagen.
Motionärerna anser vidare att utjämningsmandaten i
riksdagen skulle kunna fördelas inom partiet till
den kandidat som stod närmast i tur att bli invald
på personröster. Även effekten av denna åtgärd bör
utredas och föreläggas riksdagen. För att medge en
större möjlighet att påverka rangordningen av
kandidater, framför allt i koppling till ett
slopande av spärren, är det vidare, enligt
motionärerna, möjligt att låta varje väljare avge
mer än en personröst. Exempelvis kan upp till tre
personröster på varje valsedel godkännas.
Personrösterna tillfaller då samtliga tre
kandidater. Det betyder att väljarna har möjlighet
inte bara att kryssa en enstaka kandidat, utan att
påverka en större del av sammansättningen av ett
partis fullmäktigegrupp eller antalet ledamöter från
valkretsen i riksdagen. Denna möjlighet att
personrösta på flera kandidater kan genomföras
endera som oviktade röster eller som viktade röster
i en rangordning. Fördelar och nackdelar med
respektive system samt hur många personröster som
varje väljare skall få avge inom ett sådant system
bör utredas. I motion 2003/04:K290 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett yrkande av samma
innebörd (yrkande 4).
I motion 2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och
Margareta Andersson (båda c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att återinföra möjligheten att
stryka namn på valsedlarna (yrkande 2) samt att ta
bort procentspärren vad gäller personvalet till alla
politiska nivåer (yrkande 3).
I motion 2002/03:K344 av Bo Bernhardsson och Marie
Granlund (båda s) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en utvärdering och översyn av
personvalsinslaget i det svenska valsystemet snarast
genomförs. I motionen framhålls att det nuvarande
personvalsinslaget har långt fler nackdelar än
fördelar: ytlighet och personliga företräden utan
anknytning till den politiska arenan vinner terräng
på det idépolitiska samtalets och
folkrörelsearbetets bekostnad; politiker i samma
parti börjar konkurrera i stället för att samarbeta
kring gemensamma idéer; den representativa
demokratin tunnas ut; ekonomiska och andra
kampanjmässiga resurser ökar i betydelse och skapar
ojämlika förhållanden mellan kandidaterna;
privatekonomin kan få en avgörande betydelse för
enskilda kandidaters framgångar; geografisk obalans
inom valkretsarna skapar motsättningar inom
partierna. Motion 2003/04:K323 av samma motionärer
innehåller ett yrkande av samma innebörd.
I motion 2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten
Lundström (båda v) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av de förändringar av
personvalet som anförs i motionen (yrkande 3). I
motionen anförs att de som inte vill personrösta men
vill rösta på ett parti och har förtroende för hur
partierna utser sina kandidater i dag inte har någon
möjlighet att göra ett sådant val. Den demokratiska
rättigheten borde naturligtvis finnas för de väljare
som vill protestera mot personvalssystemet men ändå
ge sitt förtroende åt de personer som de olika
partierna under demokratiska former utsett vara
representanter. Det kan lösas genom att man på
valsedeln ges möjlighet att med ett kryss i en ruta
markera att man som väljare är nöjd med den
personordning som gäller eller genom att en icke
kryssad valsedel godtar den ordning som partiet
fastställt. En sådan förändring av personvalet bör
genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
I motion 2002/03:K369 av Peder Pedersen (v)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som i motionen anförs om behovet
av att överväga en ändring i gällande
personvalssystem. I motionen anförs att många som
stöder det egna partiets fastställda lista avstår
från att personvalsrösta i tron att rösten
tillfaller såväl parti som toppkandidat, medan det i
verkligheten endast är partiet som får tillgodogöra
sig en sådan röst. För att undvika dessa
missförstånd och utan att tvinga fram
personvalsröstning mot den egna övertygelsen, borde
det finnas en ruta på valsedeln, där den som stöder
partiets fastställda lista kan sätta ett kryss. Ett
alternativ vore att bestämma att alla valsedlar som
lämnas in utan kryss innebär en röst för partiet men
också för den kandidat som toppar valsedeln.
I motion 2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen
utreder personvalssystemet enligt vad som i motionen
anförs (yrkande 1). Motionärerna anser att en
intressant möjlighet att vidga personvalet är att ge
väljaren möjlighet att på valsedeln även ge uttryck
för sina andra- och tredjehandspreferenser. De anser
att regeringen bör tillsätta en utredning som
analyserar effekterna av personvalssystemet med
uppdrag att föreslå förbättringar i systemet. En
sådan utredning bör också granska effekterna av den
s.k. dubbelvalsavvecklingen i förhållande till
personvalssystemet. När dubbelvalsavvecklingen sker
- och kandidaten är avförd från en valkrets - är det
ändå hans/hennes ersättare som erhåller mandatet.
Slutsatsen är att en sådan kandidats personröster i
praktiken överförs på ersättare enligt
listordningen, trots att dessa inte erhållit
personkryss över spärren. Det normala i svensk
valsystemstradition är att när en person redan är
tillsatt på mandat i annan valkrets betraktas
vederbörande som obefintlig i berörd valkrets. Det
rimliga borde vara att när dubbelvalsavvecklingen
sker bör man betrakta den avvecklade som obefintlig,
dvs. vanlig fördelning enligt listordning skall ske
när valkretsarnas mandat fördelas på person.
I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen begär att regeringen tar
initiativ till en översyn av personvalssystemet och
valkretsindelningen i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 19). Motionärerna anser att det är
angeläget att pröva hur en förstärkning av
personvalsinslaget kan ske. En möjlighet som kan
genomföras inom ramen för nuvarande system är att
sänka spärrgränserna för personval vid riksdagsval
från 8 till 5 %. Motionärerna anför vidare att
personvalsinslaget i valsystemet emellertid kan
förstärkas mer än så. Om spärrarna tas bort helt,
ökar väljarnas inflytande över vem som väljs. Ett
rakt personval borde enligt deras mening kunna
genomföras redan år 2006. En del av lösningen på
problemet med personvalets dåliga genomslag i de
större valkretsarna vore att reformera
valkretsindelningen och införa mindre valkretsar.
Det vore också en möjlighet att sänka
personvalsspärren i de stora valkretsarna. En
alternativ väg är det tyska valsystemet. Detta
system, där väljarna har två röster, en på parti och
en på person, nämns ofta som ett bra exempel på hur
parti- och personval kan kombineras. Motion
2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m) innehåller ett
yrkande av samma innebörd (yrkande 20).
I motion 2002/03:K424 av Leif Jakobsson (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
personvalsinslaget och behovet av en utvärdering. I
motionen anförs att det finns inneboende
motsättningar i systemets utformning som gör att
både partier och väljare känner sig osäkra. Vidare
finner motionären det orimligt att aktivt driva
kampanjer med medlemmarnas pengar för att nå ett
annat resultat än vad som demokratiskt beslutats.
Det anförs även att finansieringen av
personvalskampanjer är i högsta grad känslig. Även
om det sker en öppen redovisning kan man inte komma
ifrån att misstanken om jäv och företrädarskap får
näring. Som ett annat problem utpekar motionären den
utbredda missuppfattningen bland många väljare att
ett kryss på första namnet också är ett godkännande
av hela listan. En möjlighet att överväga vore om
det skulle finnas en möjlighet att i en särskild
ruta kryssa för listan som helhet och att de kryssen
då vägdes in för de kandidater som står på listan.
Det tidigare systemet - att kunna stryka namn -
saknas av många väljare.
I motion 2003/04:K235 av Tobias Billström och
Peter Danielsson (båda m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett avskaffande av spärrarna i
personvalssystemet. Enligt motionärerna finns det
ett antal problem med det nuvarande systemet.
Spärreglerna är så högt satta att de närmast
omöjliggör genomslag i de stora valkretsarna. I de
utredningar som gjorts av personvalssystemet
konstateras att framför allt Socialdemokraterna och
Moderaterna har så stora röstetal i exempelvis
Stockholm att det är ytterligt svårt att få röster
nog för att förändra listordningen i dessa partier.
Om väljarna skall styra de valda församlingarnas
sammansättning bör spärrarna i personvalet helt tas
bort. Förändringen bör ske under innevarande
mandatperiod så att valet 2006 kan ske helt enligt
de nya principerna.
I motion 2003/04:K257 av Eva Flyborg (fp) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta bort
spärrarna för personval till riksdag och
kommunfullmäktige.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen utses riksdagen
genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val
sker röstning på parti med möjlighet för väljarna
att avge särskild personröst.

En ny vallag (1997:157) trädde i kraft den 1 juni
1997. Enligt 1 kap. 1 § första stycket vallagen
gäller lagen för val till riksdagen, val till
landstings- och kommunfullmäktige samt för val till
Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna,
enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet
att avge en särskild personröst. För att avge sin
röst skall väljarna, enligt 9 kap. 2 § vallagen, för
varje slag av val ta en valsedel för det parti de
vill rösta på. Om de vill avge en särskild
personröst skall de göra en markering för den
kandidat som de helst vill se vald.
För varje mandat som ett parti fått i riksdagen
skall en ledamot utses. Ordningen mellan
kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand
bestämmas på grundval av storleken på varje
kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal
skall fastställas bara för en kandidat som fått
särskilda personröster till ett antal av minst 8 %
av partiets röstetal i valkretsen. Kan inte ett
tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38 §
skall ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom
varje parti bestämmas genom att ett jämförelsetal
beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.
Vid val till landstingsfullmäktige skall, enligt
18 kap. 41 § vallagen, personligt röstetal bara
fastställas för en kandidat som fått särskilda
personröster till ett antal av minst 5 % av partiets
röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.
Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,
personligt röstetal fastställas bara för en kandidat
som fått särskilda personröster till ett antal av
minst 5 % av partiets röstetal i valkretsen, dock
lägst 50 röster.

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla
ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att
utvärdera reformen av det svenska valsystemet (dir.
1997:87). Rådet fick i uppdrag att utvärdera de
tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska
effekterna av det nya valsystemet. Rådet skulle ägna
särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet
ur ett demokratiskt perspektiv.

Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade
i november 1999 delbetänkandet Personval 1998 - En
utvärdering av personvalsreformen till
Justitiedepartementet. I betänkandets sammanfattning
skriver rådet bl.a. följande om personvalets
genomslag i 1998 års val:

En förhoppning som funnits är att ett mer
personinriktat valsystem skall ge väljarna större
möjlighet att påverka vem som skall representera
dem och att systemet därmed skall bidra till att
förbättra förhållandet mellan väljare och valda.

Rådet har vid sin bedömning i dessa frågor
betonat att attitydförändringar och förändringar
av beteendemönster till följd av konstitutionella
reformer ibland kan vara svåra att urskilja i ett
kort perspektiv. I vissa frågor har rådet därför
fått nöja sig med att försöka skönja i vilken
riktning utvecklingen kan komma att gå.
Andelen väljare som personröstade i
riksdagsvalet år 1998 uppgick till 29,9 procent.
Motsvarande siffror för val till kommun- och
landstingsfullmäktige var 35,2 respektive 29,0
procent. Resultatet avviker inte dramatiskt från
de bedömningar som gjordes under
lagstiftningsarbetet. Enligt rådets uppfattning
finns det mer som tyder på att personröstningen
kommer att öka i omfattning än avta. Denna
bedömning grundar sig bl.a. på att
forskningsprojekt som genomförts visar att en
övervägande del av väljarna uppfattat
personvalsreformen som positiv och att andelen
personröstande väljare i de kommuner där
personval tillämpades på försök i 1994 års val
ökat. Dessutom har på motsvarande sätt
personröstningen tilltagit i valen till
Europaparlamentet även om det låga allmänna
valdeltagandet i dessa val gör att resultaten
måste bedömas med stor försiktighet.
Av riksdagens ledamöter är ca 25 procent
personvalda. Motsvarande andel för kommun- och
landstingfullmäktige är 21,7 respektive 39,6
procent av ledamöterna. Frågan om vilken
betydelse personrösterna har haft för urvalet av
de kandidater som valts till riksdagen och
fullmäktigförsamlingarna har debatterats efter
valet. Vitt skilda uppfattningar har kommit till
uttryck. En bidragande orsak till detta är
sannolikt att flertalet av de valda ledamöterna
haft en sådan listplacering att de ändå skulle ha
blivit valda i det tidigare systemet. Väljarna
har således i flertalet fall personröstat på
kandidater som också partierna i första hand
velat se invalda. Av riksdagsledamöterna är det
12 som valts in med frångående av listordningen.
Motsvarande siffra för kommunfullmäktigvalet är
229. Rådet har uppfattningen att det i och för
sig är önskvärt att det råder en samsyn mellan
väljarna och partierna i personfrågor. I de fall
uppfattningen skiljer sig åt måste dock
valsystemet ge en rimlig möjlighet för väljarna
att kunna påverka om systemet skall kunna göra
anspråk på att öppna upp för ett större
väljarinflytande. Enligt rådets uppfattning visar
resultatet av 1998 års val att balansen mellan
väljarnas och partiernas inflytande fick en i
varje fall godtagbar avvägning i de flesta, dock
inte de största, valkretsarna. Skulle
personröstningen öka i omfattning kommer med
största sannolikhet en förskjutning att ske så
att väljarinflytandet blir större.
Som nämnt är emellertid personvalssystemets
genomslag i de största valkretsarna påtagligt
lågt och personvalssystemet kan i detta avseende
sägas lida av en demokratisk obalans som det är
önskvärt att åtgärda.
Mot denna bakgrund och då ytterligare
erfarenheter av systemet bör avvaktas har rådet
stannat för att nu inte förorda någon generell
ändring av spärrnivåerna.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:KU7 ett
antal motioner med yrkanden om ändrade regler för
personval. Utskottet ansåg att ytterligare
erfarenheter av systemet borde avvaktas innan
utskottet föreslog några förändringar. Utskottet
ville därför inte förorda någon ändring av t.ex.
spärrnivåerna. Utskottet ansåg också att regeringens
aviserade proposition borde avvaktas. I regeringens
proposition 2001/02:53 Ändringar i vallagen m.m.
togs dock inte frågor om spärrnivåer och personval
upp. I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll utskottet sin
tidigare bedömning att ytterligare erfarenheter av
systemet bör avvaktas innan utskottet föreslår några
förändringar och avstyrkte därför ett antal motioner
med yrkanden om ändrade regler för personval. Denna
bedömning vidhöll utskottet även i betänkande
2001/02:KU14.

Enligt 5 kap. 1 § vallagen kan en partibeteckning
skyddas vid val. För att få ett sådant skydd skall
partiet registrera partibeteckningen och anmäla
kandidater till valet. Skyddet för en registrerad
partibeteckning består i att sådana namn som
skrivits till eller som inte avser någon av de
kandidater som partiet anmält till valet skall anses
obefintliga om de förekommer på valsedlar för
partiet.
För att avge sin röst skall väljarna, enligt 9
kap. 2 § vallagen, för varje slag av val ta en
valsedel för det parti de vill rösta på. Om de vill
avge en särskild personröst skall de göra en
markering för den kandidat som de helst vill se
vald. Enligt 18 kap. 11 § tredje stycket vallagen
skall namn inte anses som obefintliga på grund av
att de strukits från en valsedel som upptar namn. I
6 kap. 5 § andra stycket erinras om att det av 18
kap. 11 § tredje stycket framgår att strykningar av
namn på en valsedel som upptar namn inte beaktas.
I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om
den modell för personvalssystem som regeringen
föreslog.

Ett valsystem med ökat personvalsinslag enligt
modellen utgår således alltjämt från ett val
mellan partier. Det nya i förslaget är att
väljarna också har möjlighet att markera en
kandidat, inte flera, på valsedeln. Genom
markeringen har väljarna avgett en särskild
personröst. Systemet med personröstning är inte
tvingande. Det står alltså väljarna fritt att
inte markera någon kandidat och i stället godta
partiets ordning av kandidaterna eller enbart
rösta med en partimarkerad valsedel.

Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17 en
motion med yrkande om en utredning av att återinföra
möjligheterna att stryka enskilda namn på valsedlar
i allmänna val. Motionen avstyrktes av utskottet med
hänvisning till att resultatet av Rådet för
utvärdering av 1998 års vals arbete borde avvaktas.

Inom ramen för uppföljning och utvärdering inom
utskottets beredningsområde har utskottets kansli
följt upp och utvärderat 2002 års personval, bilaga
2 (2003/04:URD6). Av promemorian framgår bl.a.
följande.
I förhållande till 1998 års val minskade
personvalsdeltagandet i riksdagsvalet från ca 30 %
till 26 %, i kommunfullmäktigvalen från ca 35 till
31 % och i landstingsfullmäktigvalen från ca 29 till
25 %. Personvalsdeltagandet varierade stort mellan
olika valkretsar och olika kommuner, men den
nedåtgående trenden gällde i så gott som hela
landet.
Väljare i små valkretsar och i små kommuner
personröstar i större utsträckning än väljare i
stora valkretsar och stora kommuner. Andelen väljare
som personröstade i valkretsarnas huvudorter var
högre än förväntat. Manliga väljare personröstade i
något större utsträckning än kvinnliga väljare.
Någon större skillnad mellan olika åldersgrupper
förelåg inte. Vidare visade sig utrikes födda
väljare personrösta i större utsträckning än
svenskfödda väljare.
Studeras förändringarna mellan 1998 och 2002
uppvisar grupperna högutbildade, storstadsbor och
småföretagare de största minskningarna. De enda
grupper där utvecklingen har gått i positiv riktning
är bland de allra äldsta över 70 år och bland
utrikes födda, särskilt bland utomeuropeiska
invandrare; det statistiska underlaget är dock för
litet för att ökningen skall vara statistiskt
signifikant. Det klart dominerande skälet bland
väljarna för att inte personrösta är otillräckliga
kunskaper om kandidaterna. Ju mer aktivt
kandidaterna bedriver sina personvalskampanjer,
desto fler personröster tenderar de att få.
Centerpartiet hade störst andel personröstande.
Minst andel personröstande bland sina väljare hade
Socialdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.
Jämfört med personvalsdeltagandet i 1998 års val var
nedgången också särskilt stor bland Folkpartiets
väljare. Andra partiers väljare som personröstade i
klart mindre utsträckning 2002 än 1998 var
Centerpartiet och Kristdemokraterna. Minst var
förändringarna bland Vänsterpartiets och
Miljöpartiets väljare.
Andelen av de valda kandidaterna som klarade
personvalsspärren var totalt sett cirka en fjärdedel
i riksdagsvalet, knappt en femtedel i
kommunfullmäktigvalen, och drygt en tredjedel i
landstingsfullmäktigvalen. Det parti med störst
andel personvalda kandidater var Centerpartiet; av
de centerpartistiska riksdagsledamöterna klarade
över 80 % personvalsspärren. Klart lägst andel
personvalda hade Socialdemokraterna. Undersökningen
visar att partiernas storlek i valmanskåren
samvarierar med andelen personvalda i partierna; ju
fler väljare som röstar på ett parti, desto mindre
andel av partiets kandidater tenderar att klara
personvalsspärren. I alla partier gäller att den
kandidatrangordning som inför valet gjordes av
partiernas nominerande instanser nästan helt
överensstämde med de slutligen valda; andelen valda
i olika partier som inte stod på valbar plats
varierar mellan 0,3 och 4,3 %. De partier vars
kandidaturval påverkades relativt sett mest av
personvalet var Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna. Minst påverkades
Socialdemokraternas kandidaturval.
Sedan personvalsreformen infördes 1998 har andelen
kvinnor i riksdagen ökat något, medan den i stort
sett legat still i kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige. Andelen personröster på
kvinnliga och manliga kandidater är klart lägre på
de förra än på de senare både i riksdagsvalet,
kommunfullmäktigvalen och landstingsfullmäktigvalen.
Satt i relation till andelen kvinnliga och manliga
kandidater försvinner dock skillnaden i stort sett;
andelen personröster som lagts på kvinnliga
kandidater är ungefär densamma som andelen kvinnliga
kandidater. Kvinnliga toppkandidater visar sig inte
heller genomgående ha svårare att bli personvalda än
manliga toppkandidater. Jämfört med 1998 års val har
kvinnliga kandidater flyttat fram sina positioner i
personvalet. Den åldersmässiga sammansättningen har
inte ändrats nämnvärt sedan personvalsreformen.
Medelåldern bland de personvalda skiljer sig knappt
alls från medelåldern bland samtliga valda, vare sig
i riksdagen, kommunfullmäktige eller
landstingsfullmäktige. Andelen invandrare i
riksdagen, kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige har utvecklats positivt sedan
personvalsreformen. I vilken utsträckning de
personvalda har invandrarbakgrund framgår dock inte
av de undersökningar som ligger till grund för rap-
porten. Både personvalda som stod på valbar plats
och de som inte stod på valbar plats tenderar att
skriva fler egenmotioner än de som är enbart
listvalda. Till viss del ställer personvalda
ledamöter även fler frågor för skriftliga svar än
enbart listvalda. Däremot skiljer sig personvalda
och listvalda inte åt när det gäller profileringen
gentemot det egna partiet. Med hänsyn tagen till
andra faktorer som kan tänkas ha betydelse i
sammanhanget är de personvalda varken oftare
frånvarande vid omröstningar i kammaren eller mer
benägna att avvika från partilinjen.
Beräkningar visar att en sänkning från 8 till 5 %
skulle ha viss effekt på vilka kandidater som blir
valda, men det rör sig inte om några stora
förändringar. I 2002 års riksdagsval skulle antalet
personvalda som inte stod på valbar plats ha ökat
från 10 till 22. Givet att personrösterna i
riksdagsvalet hade fördelat sig på samma sätt som i
2002 års riksdagsval skulle vid ett
personvalsdeltagande på 50 % antalet personvalda som
inte stod på valbar plats ha ökat från 10 till 25.
Vad gäller valkretsarnas storlek indikerar
valstatistiken från 2002 års riksdagsval att det var
svårare för kandidater att bli personvalda i stora
valkretsar än i små.

Utskottets ställningstagande

Systemet med möjligheten för väljarna att avge
särskild röst på person bygger på avvägningar mellan
partiernas och väljarnas inflytande över
rangordningen av kandidater som partierna nominerat
till valda församlingar på olika nivåer. Sådana
avvägningar kommer tydligt till uttryck i de
procentspärrar som införts för personval till
riksdag, landstings- och kommunfullmäktige.

Vid införandet av detta system förutspåddes att
mellan 30 och 50 % av valmanskåren skulle utnyttja
möjligheten att rösta på person vid val till
riksdagen (SOU 1993:21 s. 53). Vid val till
kommunfullmäktige förutspåddes valdeltagandet bli
högre, på sikt mellan 50 och 70 %. För
landstingsvalen bedömdes att siffrorna torde bli
lägre (s. 151 f.).
Efter 1998 års val, då systemet för första gången
tillämpades i full skala, konstaterade Rådet för
utvärdering av 1998 års val att personvaldeltagandet
var i överensstämmelse med förväntningarna såvitt
avsåg riksdagsvalet medan andelen personröstande i
valen till kommunfullmäktige däremot var lägre än
förväntat (SOU 1999:136 s. 71).
På utskottets uppdrag har inom utskottets kansli
genomförts en utvärdering av personröstningen vid
2002 års val. I förhållande till 1998 års val visar
det sålunda inhämtade underlaget att andelen väljare
som personröstat minskat ytterligare i valen till
beslutande församlingar på samtliga nivåer och att
andelen personröstande även i riksdagsvalet låg
under de förväntningar som fanns vid införandet av
personvalssystemet. Av underlaget framgår emellertid
också att andelen personvalda i riksdagen totalt
sett inte skiljer sig åt jämfört med 1998 års val.
Däremot skedde en viss minskning av antalet
personvalda i riksdagen som inför valet stod på icke
valbar plats. Härmed avses kandidater som inte
skulle blivit valda i det gamla systemet och som
kommit över personvalsspärren. Vidare framkommer det
att andelen personvalda minskade något i
kommunfullmäktigvalen i förhållande till 1998 års
val.
Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills
föreligger ser utskottet det som naturligt med en
fortsatt bred diskussion kring frågor om
utformningen av personvalsinslaget i valsystemet. En
sådan diskussion har sin grund i frågan om vilket
inflytande partierna respektive väljarna skall ha
över kandidaturvalet. Personvalsinslaget bör också
diskuteras med hänsyn tagen till hur valsystemet i
stort skall vara utformat. Regeringen har nu inlett
samtal med de politiska partierna i riksdagen
rörande en översyn av regeringsformen. Utskottet ser
det som en möjlighet att den kommande översynen, med
sitt samlande perspektiv, kan komma att rymma frågor
om hur personvalsinslaget i valsystemet bör vara
beskaffat. Ett led i en sådan översyn kan enligt
utskottet vara att - på sätt som utskottet låtit
göra - inhämta uppgifter om andra valsystem och att
även analysera effekterna av sådana system. Mot
bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet
att det inte är påkallat att begära sådana initiativ
som efterfrågas i motionerna 2002/03:K207,
2003/04:K205, 2002/03:K211, 2002/03:K231,
2002/03:K241 yrkandena 9 och 10, 2002/03:
K257 yrkande 4, 2002/03:K262 yrkandena 1 och 2,
2002/03:K282 yrkande 1, 2003/04:K290 yrkande 4,
2002/03:K337 yrkande 2 och 3, 2002/03:K344,
2003/04:K323, 2002/03:K368 yrkande 3, 2002/03:K369,
2002/03:K377 yrkande 1, 2002/03:K379 yrkande 19,
2003/04:K271 yrkande 20, 2002/03:
K424, 2003/04:K235 och 2003/04:K257. Motionerna bör
därför avslås i här berörda delar.

Personval och kampanjbidrag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
beredningen av ett nyligen framlagt
utredningsförslag att riksdagen avslår
motioner om redovisning av parti- och
kampanjfinansiering. Jämför reservation 2.

Motionerna

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till lagstiftning om redovisning av
parti- och personvalsfinansiering (yrkande 1).
Motionären anser att regeringen bör lägga fram ett
förslag på ett heltäckande regelverk för att
förhindra bidragsmissbruk eller andra finansiella
oegentligheter.

I motion 2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag om lämplig
lagstiftning för att säkerställa att total öppenhet
alltid råder i en folkomröstning rörande
finansieringen av olika kampanjorganisationer
(yrkande 1).
I motion 2003/04:K221 av Håkan Larsson och Sven
Bergström (båda c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett tydligt regelverk för
kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar.
Motionärerna anför bl.a. att det är allvarligt att
särintressen hemlighåller hur stora resurser man
satsar på ena sidan i en demokratisk folkomröstning
på sätt som skedde i EMU-folkomröstningen. De anser
att det behövs ett regelverk för öppenhet på
området. I andra länder, exempelvis USA, finns
tydliga regler för hur ekonomiska bidrag måste
redovisas i samband med politiska kampanjer. Helst
hade motionärerna sett att öppenheten om
kampanjmedlen hade kunnat åstadkommas genom
frivilliga överenskommelser och en allmänt öppen
attityd. Erfarenheterna från årets folkomröstning
visar dock tyvärr att detta inte är möjligt. En
lagstiftning om öppenhet när det gäller finansiering
av kampanjorganisationer inför en folkomröstning är
uppenbarligen nödvändig.
I motion 2003/04:K329 av Gustav Fridolin och Ulf
Holm (båda mp) föreslås att riksdagen begär att
regeringen tillsätter en utredning med syfte att
kartlägga statliga bolags pengar till politiska
kampanjer. Enligt motionen vore det intressant att
inte bara veta hur mycket av statliga bolags pengar
som användes till EMU-kampanjen, utan hur mycket av
de statliga bolagens ekonomiska resurser via Svenskt
Näringsliv som går till politiska kampanjer.
Riksdagen borde hos regeringen begära en utredning
om detta.
I motion 2003/04:K403 av Britta Leijon och Sonja
Fransson (båda s) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att tydliggöra pengars inverkan
på val och folkomröstningar (yrkande 1). Enligt
motionen måste frågeställningen om pengars inverkan
på val diskuteras mer långtgående än vad
hittillsvarande utredningar kommer att ge underlag
för. Helt klart är, enligt motionärerna, att det
måste ställas upp regler som garanterar väljarnas
insyn. Därutöver måste utredas om det finns
anledning att ställa upp regler som begränsar den
finansiella styrkans påverkan på valen.
I motion 2003/04:K403 av Britta Leijon och Sonja
Fransson (båda s) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en öppen redovisning av partiers
och personvalskampanjers ekonomiska resurser i
allmänna val och folkomröstningar, både nationellt
och lokalt (yrkande 2). I motionen anförs att de
hittillsvarande överenskommelserna har varit
viktiga, men otillräckliga. I Sverige finns det för
närvarande långt mer än hundra partier, och bara
riksdagspartierna har ingått överenskommelser om en
öppen redovisning. Översynen om pengars inverkan på
val måste enligt motionärernas uppfattning omfatta
både allmänna val och folkomröstningar på såväl
nationell som lokal nivå. Vidare anser motionärerna
att det måste ställas upp regler som garanterar
väljarnas insyn. Därutöver måste utredas om det
finns anledning att ställa upp regler som begränsar
den finansiella styrkans påverkan på valen.

Bakgrund

Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade i
november 1999 delbetänkandet Personval 1998 - En
utvärdering av personvalsreformen till
Justitiedepartementet. När det gäller frågan om
kampanjfinansiering skriver rådet bl.a.:

Mellan 10 och 20 procent av kandidaterna i val
till riksdagen och kommunfullmäktige bedöms ha
bedrivit någon form av personvalskampanj i 1998
års valrörelse. Valrörelsen kom dock inte att
präglas nämnvärt av personvalet. Flertalet
kampanjer bedrevs med små ekonomiska resurser. I
riksdagsvalet stannade kostnaden i över 80
procent av fallen på 25 000 kr eller lägre. I
valet till kommunfullmäktige kostade flertalet
kampanjer mindre än 5 000 kr. Den vanligaste
finansieringskällan var bidrag från den egna
partiorganisationen och därnäst egna medel. Några
fall av otillbörlig kampanjfinansiering har inte
uppdagats och det finns inget som tyder på att
ovidkommande ekonomiska faktorer inverkat på
valresultatet. Enligt rådets bedömning är det för
personvalssystemets framtida legitimitet viktigt
att otillbörlig kampanjfinansiering inte
förekommer. Härvidlag har partier och enskilda
kandidater ett stort ansvar.

Rådet anser att öppenhet och frivillighet i
frågor kring finansiering är ett bättre sätt att
motverka avarter på området än tvingande
reglering. Därför föreslås att
riksdagsledamöterna får möjlighet att redovisa
finansiering av personvalskampanjer i ett
offentligt register. En ordning som bedöms kunna
bli mönsterbildande för de kommunala valen.

I april 2000 träffades en överenskommelse mellan
riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas
intäkter skall vara så öppen som möjligt. Det är
enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur
partierna finansierar sin verksamhet samt hur
enskilda kandidater finansierar sina
personkampanjer. Överenskommelsen omfattar
partiernas centrala verksamhet, men lokala och
regionala organisationer samt sidoorganisationer
uppmanas att följa densamma. Beträffande ekonomiskt
stöd från juridiska personer skall belopp och namn
redovisas. När det gäller stöd från enskilda
redovisas det totala beloppet samt antalet
bidragsgivare. Överenskommelsen omfattar all
verksamhet, även sådan som bedrivs i stiftelse-
eller bolagsform eller annan form och som
kontrolleras av partiet. Partiernas bokslut skall
utformas på sådant sätt att det så enkelt som
möjligt går att utläsa hur verksamheten finansieras.
Enskilda kandidater i allmänna val förväntas lämna
motsvarande redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i
form av stödannonsering, subventionering av
annonskostnader och personella resurser, skall så
långt möjligt redovisas. Partiernas fastställda
bokslut skall finnas tillgängliga för alla som
önskar ta del av dem. Partiernas ekonomichefer eller
motsvarande skall utveckla gemensamma
redovisningsformer som gör det möjligt att uppfylla
ovanstående överenskommelse.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:KU17
motioner i vilka frågan om kampanjbidrag i samband
med personval togs upp. Utskottet gjorde följande
bedömning. Rådet för utvärdering av 1998 års val
anser att öppenhet och frivillighet i frågor kring
finansiering är ett bättre sätt att motverka avarter
på området än tvingande reglering. Därför föreslår
rådet att riksdagsledamöterna får möjlighet att
redovisa finansiering av personvalskampanjer i ett
offentligt register. Enligt den överenskommelse som
träffats mellan riksdagspartierna skall
redovisningen av partiernas intäkter vara så öppen
som möjligt. Överenskommelsen gäller både partiernas
och enskilda kandidaters verksamhet. Utskottet anser
att motionerna härigenom får anses tillgodosedda och
avstyrks.
I betänkande 2001/02:KU8 avstyrkte utskottet en
motion i frågan om finansiering av
personvalskampanjer med hänvisning till att frågan,
enligt vad utskottet hade inhämtat, skulle beredas
vidare inom Regeringskansliet och att resultatet av
denna beredning borde avvaktas.
Regeringen har genom beslut den 19 juni 2003 (dir.
2002:83) gett en särskild utredare i uppdrag att
överväga hur man kan åstadkomma insyn i hur de
politiska partierna finansierar sin politiska
verksamhet och hur de personer som driver en s.k.
personvalskampanj (valkandidater) finansierar sina
kampanjer. Uppdraget avser såväl rikstäckande som
lokala - exempelvis kommunala - partier och
kampanjer. Även frågan om insyn i lämnat indirekt
stöd i form av exempelvis stödannonsering,
subventionering av annonskostnader och personella
resurser omfattas av uppdraget. Utgångspunkten är
att allmänhetens insyn i politiska partiers och
valkandidaters intäkter skall öka. De lösningar som
använts i riksdagspartiernas frivilliga
överenskommelse angående redovisning av partiernas
intäkter bör beaktas. Utredaren skall redovisa och
utvärdera hur riksdagspartiernas frivilliga
överenskommelse har fungerat i praktiken samt vilka
internationella erfarenheter som finns inom området.
Utredaren skall vidare följa hur frågan om
offentlighet för intäkter hanteras i samband med
2002 års val. Om utredaren finner det befogat skall
lämpliga åtgärder föreslås. Dessa kan avse en
utveckling av de frivilliga insatserna, men även
åtgärder från det allmännas sida. Åtgärder för att
stimulera partier som inte är part i den frivilliga
överenskommelsen att verka i dess anda skall
särskilt övervägas. Utredaren skall på lämpligt sätt
informera riksdagspartierna om sitt arbete och även
inhämta partiernas synpunkter på kommande förslag.
I betänkande 2002/03:KU26 avstyrkte utskottet en
motion om tillkännagivande för regeringen om
tilläggsdirektiv till Utredningen om offentlighet
för partiers och kandidaters intäkter angående
partibidrag från fackligt anslutna personer.
Utskottets förslag föranledde en reservation (m, fp,
kd, c och mp). Vid behandlingen av betänkandet
biföll riksdagen reservationen (prot. nr
2002/03:67). Genom beslut den 22 maj 2003 (dir.
2002:83) har regeringen förtydligat uppdraget på så
sätt att det anges omfatta partier och kampanjer på
alla nivåer och med alla typer av stöd, alltså även
stöd från juridiska personer, t.ex. fackliga
organisationer.
Utredningen, som antagit namnet Utredningen om
offentlighet för partiers och valkandidaters
intäkter, föreslår i betänkandet Allmänhetens insyn
i partiers och valkandidaters intäkter (SOU 2004:22)
att allmänhetens insyn i hur de politiska partierna
finansierar sin politiska verksamhet och hur
valkandidaterna finansierar sina kampanjer skall
säkerställas genom en författningsreglerad
redovisningsskyldighet. Redovisningsskyldigheten
skall gälla dels partier som har mandat i riksdagen
eller i landstingsfullmäktige eller i
kommunfullmäktige eller i Europaparlamentet, dels
valkandidater som har blivit utsedda till ledamöter
eller ersättare vid det senaste valet till riksdagen
eller till landstingsfullmäktige eller till
kommunfullmäktige eller har blivit utsedda till
företrädare eller ersättare vid det senaste valet
till Europaparlamentet.
Redovisningsskyldigheten skall omfatta alla
intäkter, dvs. både direkt och indirekt stöd, dock
inte sedvanligt frivilligt arbete och sedvanliga
gratistjänster. Värdet av varje bidrag och namnet på
givaren skall redovisas särskilt om värdet uppgår
till minst 20 000 kr. Namnet på en privatperson får
dock inte uppges utan dennes uttryckliga samtycke om
värdet av det bidrag personen lämnat är mindre än 20
000 kr. Vidare skall den totala summan av anonyma
bidrag anges och varje enskilt anonymt bidrag som
uppgår till minst 20 000 kr.
Partierna centralt, regionalt och lokalt samt
valda kandidater och ersättare skall alltefter i
vilken vald församling de tagit plats lämna sina
redovisningar till respektive församling, dvs. till
riksdagen, landstingsfullmäktige och
kommunfullmäktige för att dessa skall hålla
redovisningarna offentligen tillgängliga. De
uppgifter som lämnas i redovisningarna får behandlas
helt eller delvis automatiserat för att ge
allmänheten en samlad information om hur partierna
och kandidaterna finansieras.
Partiernas och kandidaternas redovisningar skall
innehålla en förklaring om att de inte har haft
andra intäkter än de som uppgivits. Någon sanktion
har inte föreslagits. Utredningen föreslår vidare
att statligt stöd inte skall få beviljas ett parti
som underlåter att offentligen redovisa sina
intäkter.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det en angelägen
genomlysning som nu redovisats av Utredningen om
offentlighet för partiers och valkandidaters
intäkter. Utskottet vill i likhet med utredningen
understryka vikten av öppenhet och insyn för
allmänheten när det gäller partiernas intäkter.
Utredningsbetänkandet kan antas bli föremål för
remissbehandling och därigenom bidra till en debatt
på området. Mot den bakgrunden bör enligt utskottets
mening remisshanteringen och den fortsatta
beredningen av frågan avvaktas. Motionerna
2002/03:K257 yrkande 1, 2003/04:K214 yrkande 1,
2003/04:K221, 2003/04:K329 och 2003/04:K403
yrkandena 1 och 2 avstyrks följaktligen.

Informationsinsatser avseende
valsystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om informationsinsatser
avseende valsystemet.

Motionerna

I motion 2002/03:K219 av Cecilia Nilsson Wigström
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att medborgarinformationen om valsystemet måste
förbättras till nästa val. I motionen anförs bl.a.
att den information som skickades ut till väljarna
om hur valet går till var alldeles för dålig.
Tillsammans med röstkortet kom en kort text om var
och när man kunde rösta. Personvalet berördes mycket
knapphändigt.

I motion 2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och
Margareta Andersson (båda c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att till nästa val tydligare
informera väljarna om vikten av att kryssa den
kandidat som de vill ha överst på listan (yrkande
1).
I motion 2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten
Lundström (båda v) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av förtydligad
information om personvalet (yrkande 2). I motionen
anförs att många medborgare tror att en valsedel
utan personkryss är en röst på den personordning som
valsedeln visar, något som bekräftats i samtal med
åtskilliga väljare i och efter årets val. Om det
beror på bristande information ifrån Valmyndighetens
sida eller avsaknad av sådan information på
röstkortet, är svårt att värdera. För att undvika
detta missförstånd bör informationen om
personvalssystemet förtydligas. Detta bör ges
regeringen till känna.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 15 § andra stycket vallagen skall den
centrala valmyndigheten informera allmänheten om
när, var och hur man skall rösta samt om vad som i
övrigt gäller för valet. I rapporten Erfarenheter
från valen den 15 september 2002 (2003:1) har
valmyndigheten beskrivit informationen till de
röstberättigade inför 2002 års val. Där anges
följande.

Valmyndighetens informationsinsatser har
innefattat dels allmän information till alla
väljare, dels information riktad till vissa
väljargrupper.

Målsättningen var att nå ut med information om
när, var och hur man röstar till alla
röstberättigade. Ingen skulle behöva avstå från
att rösta på grund av att han/hon inte vet hur
det går till. För strategisk rådgivning och
produktion av informationsmaterial valdes efter
upphandling en reklambyrå som arbetade med
uppdraget från mars till september.
Informationsåtgärderna har fått allmän spridning
i stort sett under tiden den 10 augusti - den 15
september.
Samtliga väljare fick ett röstkort med
information om var de röstar och hur de tekniskt
röstar. Via TV- och radioreklam spreds budskap om
att ytterligare information fanns på vår hemsida
och också kunde fås genom det 020-nummer som
öppnades redan i april. All tryckt information
fanns att tillgå på Valmyndighetens hemsida.
En broschyr med grundläggande information om
valet, "Bra att veta om valet ", togs fram och
översattes till 13 olika språk. Förutom den
distribution som skedde genom kommunerna
(invandrarbyråer, demokratiprojekt m.m.)
medverkade Valmyndigheten vid ett antal "events"
som Tensta marknad m.fl. och hade också en
bilburen turné med "ambassadörer " som delade ut
broschyren i invandrartäta områden i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Den fanns också i
broschyrställ på SF-biografer och sändes ut med
skolvalsmaterialet för att också komma ungdomar
till del. Broschyren fanns inläst på kassett och
distribuerades på detta medium till ca 15 000
synskadade. Vidare "översattes " samma broschyr
till Lättläst och distribuerades genom Stiftelsen
Lättläst till ca
4 500 adresser.
Alla förstagångsväljare fick ett
direktadresserat vykort med påminnelse om att de
hade rätt att rösta för första gången.
Dessutom producerades särskild information för
utlandssvenskar om bl.a. de nya möjligheterna att
brevrösta från hela världen.
På grund av att den ordinarie personalen vid
valet 1998 var hårt pressad av telefonsamtal och
e-post från allmänheten öppnades redan under
april månad ett särskilt 020-nummer för
valfrågor. Valmyndigheten anställde tre personer
för att enbart svara på telefon och e-post. Den
förstärkningen visade sig dock vara långt ifrån
tillräcklig. Antalet telefonsamtal till
020-numret som nådde fram till någon person på
myndigheten eller till telefonsvarare var under
de tre mest hektiska månaderna drygt 41 000.
Belastningen under de sista tre veckorna var dock
sådan att alla samtal inte kunde nå vare sig
handläggare eller telefonsvarare. Då var ändå all
personal på myndigheten som inte oundgängligen
måste ta sig an andra uppgifter engagerad i att
svara i telefon. Telefontiden utsträcktes också
till klockan 22.00 under vardagar. Det var
begäran om nytt röstkort som var den helt
dominerande frågan.
Även e-posten var så omfattande att det inte
var möjligt att besvara allt som kom in under
samma dag. E-brev som innehöll frågor om när, var
och hur man kunde rösta och begäran om röstkort
prioriterades.
Även hemsidan var välbesökt med, förutom en
extrem toppbelastning med 57 miljoner träffar
under valnatten, kraftiga toppar när uppgifterna
om röstningslokaler och protokoll över resultaten
blev tillgängliga.
Valmyndigheten har låtit utföra en traditionell
utvärdering (Market Watch) av TV-reklamen som
sammanfattningsvis redovisade att ca 56 % hade
sett TV-spottarna (bland ungdomar under 25 år ca
75 %) och att intervjupersonerna till 95 % bland
de äldre och 89 % bland de yngre känt sig väl
informerade om valet.
Valmyndigheten kommer vid kommande val givetvis
att avsätta ytterligare resurser för att besvara
telefon och e-post. Eventuellt kan tjänsterna
komma att upphandlas hos något företag med s.k.
callcenterverksamhet där möjlighet bör skapas att
särskilja samtalen om nya röstkort och enklare
förfrågningar om vallokal från de mer
komplicerade frågorna som myndigheten i första
hand själv bör svara på.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en
helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K219, 2002/03:
K337 yrkande 1 och 2002/03:K368 yrkande 2 bör därför
avslås.

Gemensamma valsedlar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om införande av gemensamma
valsedlar för olika partier.

Motionen

I motion 2002/03:K223 av Barbro Feltzing (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en utredning
om gemensamma valsedlar för de olika partierna
(yrkande 1), om att gemensamma valsedlar bör delas
ut inne i vallokalen (yrkande 2) samt om gemensamma
valsedlars betydelse för miljön och minskade
utgifter för staten (yrkande 3). Motionären påpekar
bl.a. att det för varje val framställs en mängd
valsedlar. Vid varje val används så mycket som
600-650 miljoner valsedlar. För att nedbringa
antalet valsedlar bör det därför utformas gemensamma
valsedlar på vilka samtliga riksdagspartiers namn
och partikandidatlistor finns angivna. Övriga nya
partier som söker komma in i riksdagen bör finnas på
en gemensam valsedel. Detsamma bör gälla för kommun-
och landstingsval. Intill varje partibeteckning och
kandidatnamn skall det kunna finnas utrymme för
väljaren att göra en markering. Valsedeln bör
tillverkas i ett exemplar för varje person med rätt
att välja. Dessa gemensamma valsedlar skall
tillhandahållas och finnas inne i vallokalen och
delas ut där till den enskilde väljaren.

Bakgrund

I 6 kap. vallagen behandlas bl.a. valsedlars
utformning och innehåll samt hur valsedlar skall
beställas och hur de hålls till handa.

Den centrala valmyndigheten skall enligt 1 §
tillhandahålla de valsedlar som skall användas vid
val. På en valsedel skall det enligt 3 § finnas en
partibeteckning. En valsedel bör dessutom innehålla
namn på en eller flera kandidater, en
valkretsbeteckning som visar för vilken valkrets
valsedeln är avsedd, en valbeteckning som visar för
vilket val valsedeln gäller och uppgift om det parti
som valsedeln gäller för har registrerat sin
partibeteckning och anmält kandidater.
Enligt 7 § förser den centrala valmyndigheten på
beställning varje parti med valsedlar till det antal
partiet önskar. Staten ansvarar enligt 8 § för
kostnaden för valsedlar till ett antal som motsvarar
tre gånger antalet personer som har rösträtt i
valkretsen för ett parti som deltar i riksdagsvalet,
om partiet vid detta val får eller vid något av de
två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av
rösterna i hela landet. Detta gäller också ett parti
som, utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är
eller genom valet blir representerat i riksdagen.
Enligt 9 § svarar staten för kostnaden för
valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger
antalet personer som har rösträtt i valet för ett
parti som deltar i val till landstings- eller
kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet
blir representerat i fullmäktige.
Utskottet behandlade i betänkandena 1998/99:KU17
och 2000/01:KU7 motioner med yrkanden liknande de nu
aktuella. Utskottet gjorde då följande bedömning.
Även små förändringar av bestämmelserna om röstning
och val kan skapa osäkerhet bland väljarna med risk
för minskat valdeltagande som följd. Valsedlarna är
också den valinformation som lär läsas flitigast av
väljarna. Utskottet anser att gemensamma valsedlar
skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också
medföra vissa praktiska problem. Några vinster i
praktiskt hänseende skulle inte heller gemensamma
valsedlar ge. Utskottet, som inte ville föreslå att
gemensamma valsedlar införs, avstyrkte motionen.
I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll utskottet sin
tidigare bedömning och avstyrkte en motion med
yrkanden liknande de nu aktuella. Därvid anförde
utskottet vidare att valsedlarna också är den
valinformation som lär läsas flitigast av väljarna.
Utskottet uttalade även att gemensamma valsedlar
skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också
medföra vissa praktiska problem. Slutligen
förklarade utskottet att gemensamma valsedlar inte
heller skulle ge några vinster i praktiskt
hänseende.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en
helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K223 yrkandena 1-3 bör
därför avslås.

Ångerröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om inskränkningar i rätten
till ångerröstning.

Motionerna

I motion 2002/03:K224 av Ulla Löfgren och Anita
Sidén (båda m) föreslås dels att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ångerröstningen avbryts två
timmar före vallokalens stängning (yrkande 1), dels
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att röstande vid
särskilda röstmottagningsställen inte skall ha rätt
att ångerrösta (yrkande 2). I motionen anförs bl.a.
att det är ett synnerligen litet antal människor som
utnyttjar möjligheten till ångerröstning.
Motionärerna anser att det vore rimligt att
ångerröstningen avslutas två timmar före vallokalens
stängning. Detta skulle innebära att rösträkningen
omedelbart skulle kunna påbörjas när vallokalen
stänger. Förutom att detta skulle ge snabbare
valresultat, vore det en åtgärd för att underlätta
rekryteringen av valdeputerade. Motionärerna anser
att det är helt orimligt att man, som fallet ofta är
i dag, skall behöva räkna röster till långt efter
midnatt. När det gäller rätten för dem som röstat
vid de särskilda röstmottagningsställena att gå till
sin vallokal och ångra sig, anser motionärerna att
detta är starkt orättvist gentemot dem som röstar i
vallokalen. Den person som går till vallokalen
klockan 08.00 på valdagens morgon och röstar har
ingen möjlighet att ångerrösta. Det har däremot den
som går till en särskild vallokal inom samma
valdistrikt klockan 17.00. Rätten att ångerrösta för
den som röstat vid särskilt röstmottagningsställe på
valdagen bör därför upphöra.

I motion 2002/03:K266 av Sinikka Bohlin (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
poströstning. Motionären vänder sig mot bestämmelsen
om att den som poströstar skall ha möjlighet att
ångra sig och ta tillbaka sin poströst på valdagen
och rösta på nytt. Enligt motionen vore det bättre
och enklare att lagd röst gäller.

Bakgrund

Enligt 15 kap. 15 § första stycket vallagen skall
väljare kunna rösta i sin val-
lokal även om de röstat i annan röstningslokal
(ångerrösta).

1993 års vallagskommitté föreslog att
ångerröstningen skulle begränsas till kl. 17.00 på
valdagen (SOU 1994:30). I proposition 1996/97:70 Ny
vallag valde emellertid regeringen att inte lägga
fram något förslag om begränsning av
ångerröstningen. Därvid anfördes bl.a. följande.

Det finns många olika sätt att förtidsrösta. Man
kan t.ex. poströsta, rösta på utlandsmyndighet,
institutionsrösta eller brevrösta. Att väljarna
förtidsröstat på något av dessa sätt hindrar inte
att de röstar i vallokalen på valdagen. I så fall
gäller den röst som lämnats i vallokalen. Väljare
som förtidsröstat eller som poströstat på
valdagen har alltså möjlighet att ändra sitt val
genom att rösta även i vallokalen.

Att väljarna på detta sätt har möjlighet att
ångerrösta får bl.a. den konsekvensen att
poströsterna som skickas ut till vallokalerna för
preliminär räkning inte kan läggas ner i
valurnorna förrän man med säkerhet vet att
väljaren inte kommer att rösta i vallokalen, dvs.
först när vallokalen stängts för röstning. Under
valdagen kan poströsterna förhandsgranskas i
vallokalen om det inte stör den pågående
röstningen där.
Möjligheten att förhandsgranska poströsterna
innebär att valförrättarna, om de hunnit
förhandsgranska samtliga poströster, kan lägga
ner de preliminärt godkända rösterna i valurnan
så snart röstningen avslutats i vallokalen. Har
de inte förhandsgranskats under valdagen får
denna granskning ske efter det att röstningen
avslutats. Först när samtliga röster i valet
lagts ner i valurnan får denna öppnas och
valkuverten tas ur och den preliminära
rösträkningen inledas. Ångerröstningen och den
administrativa omgång som den medför kan beräknas
försena den preliminära sammanräkningen i
vallokalen med mellan 30 och 60 minuter. Det kan
därför ifrågasättas om inte ångerröstningen bör
begränsas.
1993 års vallagskommitté stannade för att
ångerröstningen skulle begränsas till kl. 17.00
på valdagen. Förtidsrösterna kunde efter
granskning få läggas i valurnorna för att
räkningen av röster skulle vidta omedelbart när
vallokalen stängs. Nomineringsrätts- och
valkretskommittén lämnade inget eget förslag, men
framhöll ändå vikten av att sammanräkningen kunde
ske snabbt och påpekade att reglerna med
personröstning krävde att sammanräkningen skulle
göras så enkel och snabb som möjligt.
En utgångspunkt vid bedömningen av om
ångerröstningen skall begränsas är att
valförfarandet måste göras så enkelt som möjligt.
Förtroendet för systemet måste kunna
upprätthållas och systemet vara så utformat att
risken för överklaganden minimeras. Förslaget att
begränsa ångerröstningen medför i och för sig en
möjlighet till att förkorta tiden för
sammanräkningen. Emellertid är det tveksamt om
fördelarna med en begränsning leder till några
egentliga tidsvinster. I stället kan en sådan
ordning förväntas öka förvirringen kring
röstningen och risken för misstag är påtaglig.
Behovet av en snabbare sammanräkning är inte av
sådan styrka att det uppväger de nackdelar som en
begränsning av förtidsröstningen innebär. Det kan
av principiella skäl inte heller komma i fråga
att slopa möjligheten att rösta på valdagen.
Regeringen anser därför att det i den nya
vallagen inte bör införas någon begränsning av
rätten att ångerrösta.
En möjlighet att påskynda den preliminära
sammanräkningen får genomföras på annat sätt.
Reglerna om kontroll av förtidsrösterna bör kunna
utformas så att granskningen skall ske under
valdagen. Givetvis måste beaktas att röstningen
skall kunna genomföras. Det bör emellertid i de
allra flesta fall vara möjligt att ha
granskningen färdig då röstningen avslutas.
Tidsförlusten motsvarar då den tid det tar att
lägga i valkuverten i valurnorna. Förslaget har
därför utformats för att understryka vikten av
att granskning av förtidsröster sker under
valdagen.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en
helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K224 yrkandena
1 och 2 och 2002/03:K266 bör därför avslås.

Rösträtt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sin
tidigare bedömning motioner om sänkning av
rösträttsåldern. Vidare föreslår utskottet
med hänvisning till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen att riksdagen
avslår motioner om rösträtt vid riksdagsval
för andra än svenska medborgare samt om
utvidgad rösträtt för utlänningar vid andra
val. Jämför reservationerna 3-7.

Motionerna

I motion 2002/03:K225 av Maria Larsson (kd) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att knyta rätten att
rösta till det år man fyller 18 år. Yrkanden av
samma innebörd återfinns i motionerna 2002/03:K241
av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande 3), 2002/03:K276
av Rossanna Valeria D m.fl. (v), 2002/03:K319 av
Mikael Oscarsson (kd) (delvis), 2002/03:K331 av Anna
Ludvigsson och Johan Löfstrand (båda s),
2002/03:K:368 av Owe Hellberg och Sten Lundström
(båda v) (yrkande 1), 2003/04:K234 av Marie Wahlgren
m.fl. (fp), 2003/04:K397 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) samt 2003/04:Kr361 av Helena Höij m.fl. (kd)
(yrkande 10).

I motion 2002/03:K382 av Lars Ångström (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att sänka
rösträttsåldern till 16 år. I motion 2002/03:K258 av
Peter Eriksson m.fl. (mp) föreslås att riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till
ändringar i relevant lagstiftning så att
rösträttsåldern sänks till 16 år för val till
riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige och
Europaparlamentet samt för folkomröstningar (yrkande
1). Vidare yrkas att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till ändringar i relevant
lagstiftning så att rösträtten kan infalla det år
man uppnått bestämd ålder, inte, som i dag, den
enskildes ålder på valdagen (yrkande 2). Slutligen
yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening behovet av en utredning kring
åldersgränser vid val om de nyss nämnda yrkandena
inte vinner gehör (yrkande 5 delvis). Yrkanden av
samma innebörd återfinns i motion 2002/03:K340 av
Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v)
(yrkandena 1 och 2). I motion 2003/04:K274 av Åsa
Torstensson och Claes Västerteg (båda c) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att överväga
införandet av 16 år som rösträttsålder i allmänna
val. I motion 2003/04:K414 av Kerstin Lundgren m.fl.
(c) föreslås att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag till ändringar av lagen om
folkomröstningar och lagen om kommunala
folkomröstningar i enlighet med vad i motionen
anförs. Enligt motionen bör ändringar göras i
folkomröstningslagarna för att åtminstone möjliggöra
för såväl kommuner och landsting som riksdag att i
särskild ordning fatta beslut om att vidga kretsen
röstberättigade vid folkomröstning till dem som
senast på valdagen fyller 16 år. I första hand bör
dock rösträtten vid rådgivande folkomröstningar
sänkas till att gälla för alla som i övrigt
uppfyller villkoren och som senast på valdagen
fyller 16 år. Regeringen bör snarast återkomma med
förslag i denna del.
I motion 2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring som innebär att invandrade
kvinnor och män ges rösträtt i riksdagsval efter
samma grund som i kommunala val (yrkande 39). I
motion 2002/03:K264 av Åsa Torstensson (c) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att pröva rösträtt
för icke-medborgare även till riksdagen (yrkande 5).
I motionen konstateras att människor utan
medborgarskap i dag har rösträtt i lokala och
regionala val efter tre års uppehälle i Sverige.
Däremot finns ingen motsvarande rätt att delta i
riksdagsvalen. Enligt motionären förefaller det
rimligt att människor som har sitt hemvist i
Sverige, även om de av olika anledningar inte vill
eller kan ha svenskt medborgarskap, skall ha rätt
att rösta också i riksdagsvalen. I motion
2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp) föreslås att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
för att ändra nuvarande rösträttskriterier från
medborgarskap, unionsmedborgarskap eller
visstidsvistelse till medborgarskap eller
folkbokföring för icke-svenska medborgare vad avser
samtliga val (yrkande 1). Motionären anser att alla
i Sverige folkbokförda personer med utländsk
härkomst bör ha samma rösträtt som svenska
medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att en
individ är folkbokförd (lämpligen sedan någon månad
före val eller folkomröstning), inte hur länge
personen vistats i Sverige. I motion 2002/03:Sf289
av Peter Eriksson m.fl. (mp) föreslås att riksdagen
begär att regeringen lägger fram förslag till sådan
lagändring att alla som är folkbokförda i Sverige
får rösträtt i såväl kommunval, landstingsval,
folkomröstningar som riksdagsval (yrkande 13).

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen tillkommer
rösträtt vid val till riksdagen den som är svensk
medborgare och som är eller någon gång har varit
bosatt i riket. Den som inte har uppnått 18 års
ålder senast på valdagen har inte rösträtt.

Bestämmelser om rösträtt vid val till landstings-
eller kommunfullmäktige finns i 4 kap. 2-4 §§
kommunallagen (1991:900). Av dessa bestämmelser
framgår att rösträtt vid dessa val har, förutom
röstberättigade vid riksdagsval, medborgare i någon
av Europeiska unionens medlemsstater
(unionsmedborgare) samt medborgare i Island eller
Norge i de kommuner där de är folkbokförda. Andra
utlänningar har rösträtt vid val till landstings-
och kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i
landet tre år i följd före valdagen.
Bestämmelser om rösträtt finns också i vallagen
(1997:157). Enligt 1 kap. 4 § har den som har
rösträtt vid val till riksdagen också rösträtt vid
val till Europaparlamentet. Därtill har
unionsmedborgare, som är folkbokförda i landet och
som vid val till Europaparlamentet inte röstar i
någon annan medlemsstat inom Europeiska unionen,
rösträtt vid ett sådant val i Sverige.
Rösträttsåldern sänktes, liksom den civilrättsliga
myndighetsåldern, från 21 till 20 år 1969. Genom
1974 års regeringsform sänktes rösträttsåldern
ytterligare till nuvarande 18 år. Som skäl framhölls
bl.a. (prop. 1973:90 s. 162 f.) att
samhällsutvecklingen fört med sig att ungdomen i
allmänhet hade större insikter i sociala, politiska
och ekonomiska frågor än tidigare och att en
sänkning av rösträttsåldern borde kunna medverka
till att rikta ungdomens intresse i samhällsfrågor
till den politiska aktivitet som hade den
representativa demokratin och dess olika organ som
bas. Det ansågs samtidigt värdefullt att bevara
sambandet mellan rösträttsåldern och
myndighetsåldern, som sänktes till 18 år genom en
ändring i föräldrabalken 1974.

Utredningar

Åldersgränsutredningen föreslog i sitt betänkande
(SOU 1996:111) Bevakad övergång - Åldersgränser för
unga upp till 30 år att den som fyllt 16 år skulle
få rösta i kommunala val och i kommunala
folkomröstningar. Begränsningen till rösträtt vid
kommunalval och kommunal folkomröstning byggde inte
på föreställningen att de politiska frågorna rörande
riksdagsvalet skulle vara svårare att ta ställning
till och därmed mindre lämpliga för ungdomar under
18 år att ta ställning till. Däremot kunde enligt
utredningen sägas att de kommunala frågorna som
regel ligger medborgarna närmare och att det därför
var viktigt att i första hand ge så många
kommunmedlemmar som möjligt inflytande över den
kommunala verksamheten. Utredningen stannade för
16-årsgränsen mot bakgrund av att personer fr.o.m.
den åldern tillerkänns - visserligen i begränsad
utsträckning - civilrättslig handlingsförmåga och
att skolplikten upphör vid denna ålder.

Utredningen hade hämtat in uppgifter om
rösträttsåldern för nationella val i olika länder.
Av redovisade länder i Europa hade samtliga
rösträttsåldern 18 år, utom Österrike och Turkiet
där rösträttsåldern var 19 år.
Ungdomspolitiska kommittén föreslog i sitt
betänkande (SOU 1997:71) Politik för unga i fråga om
rösträttsåldern att en försöksverksamhet med sänkt
rösträttsålder till 16 år för val till
kommunfullmäktige skall genomföras i ett tiotal
kommuner och att rösträtten skall följa kalenderår.
Kommittén valde 16-årsgränsen av två skäl: dels att
det skulle innebära att i stort sett alla som går i
gymnasieskolan får rösträtt, dels att 16 år redan är
en viktig åldersgräns, t.ex. får den som har fyllt
16 år bestämma över sin arbetsförtjänst och driva
egen rörelse.
Ungdomspolitiska kommittén genomförde i samarbete
med Statistiska centralbyrån en enkät med frågor om
ungas syn på bl.a. makt och inflytande. 2 000 unga
mellan 15 och 25 år tillfrågades om sin syn på en
sänkning av rösträttsåldern. Resultatet är
publicerat i bilaga 2 till kommitténs betänkande (s.
176) och svaren fördelar sig enligt följande tabell.

----------------------------------------------------
Är det en bra eller dålig idé att sänka
rösträttsåldern för att på så sätt öka ungas
inflytande i politiken?
------------------------------------------------------
23-25 Alla
15-17 18-20 21-22
------------------------------------------------------
Ja, det är en 28 11 6 8 14 %
bra idé
------------------------------------------------------
En halvbra 32 18 25 18 23 %
idé
------------------------------------------------------
Nej, det är 31 54 57 50 48 %
en dålig idé
------------------------------------------------------
Vet inte 7 10 8 10 9 %
------------------------------------------------------
Inget svar 2 6 4 13 6 %
------------------------------------------------------

Kommittén påpekar att de tillfrågade över lag är
negativt inställda till tanken att sänka
rösträttsåldern men att en sänkning av
rösträttsåldern tilltalar dem som ännu inte har
rösträtt. Av dem som inte fyllt 18 år svarade 60 %
att det är en bra eller halvbra idé. Kommittén
noterar att inom denna grupp hela 13 % avstått från
att svara på frågan. Att tanken på en sänkning av
rösträttsåldern tilltalar de yngsta blev enligt
kommittén extra tydligt vid en jämförelse utifrån
utbildningserfarenheter. Av de svarande med
högskoleutbildning, av naturliga skäl svagt
representerade i de yngsta åldersgrupperna, svarade
60 % att det var en dålig idé, medan motsvarande
andel med endast grundskoleutbildning (varav hälften
i åldern 15-17 år) var 30 %.

Demokratiutredningen uttalar i sitt betänkande
(SOU 2000:1) En uthållig demokrati! att ungdomar är
politiskt intresserade och att detta bekräftas av
djupintervjuer med ungdomar mellan 19 och 25 år.
Även om de intervjuade ungdomarna hyste ett allmänt
intresse för samhällsfrågor kanaliserades detta inte
särskilt väl till de politiska institutionerna och
beslutsfattarna, utan ungdomarna kände ett visst
avstånd och hyste även misstro mot politiken. Att
rösta var inte någon självklarhet, men valhandlingen
upplevdes inte sakna betydelse. Demokratiutredningen
fann det angeläget att de etablerade organen bejakar
det engagemang som ungdomar visar och skapar
möjligheter till dialog.
I december 2000 avlämnade Kommittén om
medborgarskapskrav (KU 1999:02) sitt betänkande
Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning (SOU
2000:106). Kommitténs uppdrag var att göra en
översyn av krav på svenskt medborgarskap och andra
krav relaterade till medborgarskap i lagstiftningen
(dir. 1999:4). I betänkandet föreslog kommittén
bl.a. att kravet på folkbokföring i Sverige under
minst tre år för att andra utländska medborgare än
EU-medborgare eller medborgare i Island eller Norge
skall ha rätt att delta i kommunal- och
landstingsval skall tas bort. Förslaget innebär att
samtliga utländska medborgare ges rösträtt vid de
kommunala valen och vid kommunala folkomröstningar
om de är folkbokförda i kommunen respektive
landstinget och senast på valdagen fyller 18 år (a.
bet. s. 315 f.). Som skäl för sitt förslag anförde
kommittén bl.a. att särbehandling som föreligger
mellan utlänningar som är medborgare i Norden/EU och
utlänningar som inte är det inte vilar på saklig
grund.
Kommundemokratikommittén (Ju 2000:03), som
tillkallades enligt beslut av regeringen den 25
november 1999, har bl.a. haft i uppdrag att lämna
förslag på åtgärder som kan underlätta för personer
med utländsk bakgrund att åta sig och genomföra
politiska förtroendeuppdrag och i övrigt få insyn i
och goda möjligheter att delta i den kommunala
verksamheten. Utgångspunkten för dessa åtgärder
skall vara att representativiteten bland de
förtroendevalda skall förbättras i förhållande till
samhällets etniska och kulturella mångfald (dir.
1999:98). Kommittén har vidare haft i uppdrag att se
över rösträttsbestämmelsen i 5 § lagen (1994:692)
om kommunala folkomröstningar i syfte att anpassa
den till vad som gäller enligt 4 kap. 2 och 3 §§
kommunallagen. I direktiven påpekas att
bestämmelserna skiljer sig åt i dag genom att
EU-medborgare har rätt att rösta i kommunala val på
samma villkor som svenska medborgare, men inte delta
i kommunala folkomröstningar.
Kommittén har i maj 2001 avlämnat sitt
huvudbetänkande Att vara med på riktigt -
demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU
2001:48). I betänkandet har utredningen kommenterat
förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav (KU
1999:02) att kravet på folkbokföring i Sverige under
minst tre år för att andra utländska medborgare än
EU-medborgare eller medborgare i Island eller Norge
skall ha rätt att delta i kommunal- och
landstingsval skall tas bort.
Kommundemokratikommittén instämde i detta förslag
(SOU 2001:48 s. 272). Kommittén föreslog för egen
del att i det fall kommunallagen ändras i enlighet
med förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav,
bör ytterligare anpassning av rösträttsreglerna i
lagen om kommunala folkomröstningar övervägas.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade frågor om
rösträttsålder i sitt betänkande 2000/01:KU11. I
fråga om rösträttsåldern höll utskottet fast vid sin
tidigare uppfattning att sambandet mellan
rösträttsålder och myndighetsålder inte borde
brytas. Motionsyrkanden om sänkning av
rösträttsåldern avstyrktes därför, liksom motioner
om rösträtt fr.o.m. det kalenderår man uppnår åldern
för rösträtt. Utskottet vidhöll senast i betänkande
2001/02:KU14 denna uppfattning och avstyrkte med
hänvisning härtill motioner i samma ämne.

Frågan om rösträtt vid riksdagsval för andra än
svenska medborgare behandlades senast av utskottet i
betänkande 2001/02:KU14. Utskottet fann inte
anledning att ändra sin tidigare uppfattning att
sambandet mellan medborgarskap och rösträtt inte
borde brytas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att sambandet
mellan rösträttsålder och myndighetsålder inte bör
brytas. Därför avstyrker utskottet bifall till
motionerna 2002/03:K225, 2002/03:K241 yrkande 3,
2002/03:K276, 2002/03:K319 i denna del,
2002/03:K331, 2002/03:K:368 yrkande 1, 2003/04:K234,
2003/04:K397, 2003/04:Kr361 yrkande 10,
2002/03:K382, 2002/03:K258 yrkandena 1, 2 och 5 i
denna del, 2002/03:K340 yrkandena 1 och 2, 2003/04:
K274 samt 2003/04:K414.

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 39, 2002/03:K264
yrkande 5, 2002/03:K381 yrkande 1 samt 2002/03:Sf289
yrkande 13 om villkoren för rösträtt för andra än
svenska medborgare. Mot bakgrund av vad som nu har
anförts anser utskottet att det inte är påkallat att
begära sådana initiativ som efterfrågas i de nyss
nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i här
berörda delar.

Valbarhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sin
tidigare bedömning motioner om sänkt ålder
för valbarhet till riksdag, kommun- och
landstingsfullmäktige. Vidare föreslår
utskottet med hänvisning till nu inledda
samtal om en översyn av regeringsformen att
riksdagen avslår motioner om ändrade villkor
för valbarhet för andra än svenska
medborgare. Jämför reservation 8.

Motionerna

I motion 2002/03:K258 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning
så att valbarhetsåldern sänks till 16 år för val
till riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige
och Europaparlamentet (yrkande 3). Vidare yrkas att
riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändringar i relevant lagstiftning så att
valbarheten kan infalla det år man uppnått bestämd
ålder, inte, som i dag, den enskildes ålder på
valdagen (yrkande 4). Slutligen yrkas att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening behovet
av en utredning kring åldersgränser vid val om det
nyss nämnda yrkandet inte vinner gehör (yrkande 5
delvis).

I motion 2002/03:K319 av Mikael Oscarsson (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om valbarhet
fr.o.m. det år man fyller 18 år (delvis).
I motion 2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag för att ändra nuvarande
valbarhetskriterier från medborgarskap,
unionsmedborgarskap eller visstidsvistelse till
medborgarskap eller folkbokföring för icke-svenska
medborgare vad avser samtliga val (yrkande 2).
Motionären anför bl.a. att rationell grund saknas
för att inte ge alla i Sverige folkbokförda personer
med utländsk härkomst samma rösträtt som svenska
medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att en
individ är folkbokförd (lämpligen sedan någon månad
före val eller folkomröstning), inte hur länge
personen vistats i Sverige. Den som bor och verkar i
Sverige berörs av samhällsfrågorna, oavsett
medborgarskap och bosättningens längd. I
sammanhanget anförs vidare att samma regler givetvis
skall gälla för valbarhet som för rösträtt.
I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen utreder
frågan om en utvidgning av den valbara kretsen
(yrkande 2). Motionären anser bl.a. att möjligheten
att utöka valbarheten även till icke-medborgare och
människor under rösträttsåldern genast bör utredas.

Bakgrund

För att vara valbar till riksdagen krävs enligt 3
kap. 10 § regeringsformen att man uppfyller
villkoren för rösträtt. Motsvarande krav gäller
enligt kommunallagen (1991:900) för valbarhet till
kommunala församlingar. Valbar till
Europaparlamentet är, förutom den som är
röstberättigad vid riksdagsval, medborgare i någon
av Europeiska unionens medlemsstater
(unionsmedborgare) som fyller 18 år senast på
valdagen och som är folkbokförd i landet och som
inte röstar i någon annan medlemsstat inom
Europeiska unionen. Detta följer av bestämmelser i 1
kap. vallagen.

I betänkande 2001/02:KU14 avstyrkte utskottet en
motion med förslag om bl.a. rätt för alla som fyller
18 år under valåret att kandidera i valen till
kommun, landsting, riksdagen och Europaparlamentet.
Utskottet hänvisade till sin tidigare bedömning att
sambandet mellan rösträttsålder och myndighetsålder
bör behållas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att sambandet
mellan valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör
brytas. Därför avstyrker utskottet bifall till
motionerna 2002/03:K258 yrkandena 3, 4 och 5 i denna
del samt 2002/03:K319 i denna del.

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2002/03:K381 yrkande 2 och 2002/03:K383
yrkande 2 om villkoren för valbarhet för andra än
svenska medborgare. Mot bakgrund av vad som nu har
anförts anser utskottet att det inte är påkallat att
begära sådana initiativ som efterfrågas i de nyss
nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i här
berörda delar.

Tidsbegränsning av uppdraget som
riksdagsledamot

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
tidigare ställningstagande att riksdagen
avslår motioner om tidsbegränsning av
uppdraget som riksdagsledamot. Jämför
reservation 9.

Motionerna

I motion 2002/03:K229 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om införandet
av en lagstiftad rotationsprincip för
riksdagsledamöter. Motionären förespråkar en ordning
som innebär att ingen får sitta på samma politiska
uppdrag längre än tre mandatperioder i följd.

I motion 2002/03:K415 av Tasso Stafilidis (v)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att införa
begränsning av det antal mandatperioder som en
person får vara ledamot av Sveriges riksdag. Enligt
motionären bör begränsningen förslagsvis vara tre
mandatperioder.

Bakgrund

I 3 kap. 10 § regeringsformen föreskrivs att endast
den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara
ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

Några andra begränsningar i form av valbarhets-
och behörighetsvillkor för riksdagledamot eller
ersättare finns inte. Partierna har fri rätt att
nominera kandidater till sina listor.
Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande
2000/01:KU11 en motion som syftade till att
förtroendevaldas uppdrag skulle kunna tidsbegränsas.
Utskottet yttrade därvid att det kunde ha förståelse
för de önskemål om större spridning av
förtroendeuppdrag som kunde antas ligga bakom
förslaget i motionen. Emellertid ansåg utskottet det
uteslutet att göra en sådan inskränkning i
partiernas nomineringsrätt eller - än mindre - i
väljarnas fria val som skulle bli följden av en
reglering enligt motionen. Motionen avstyrktes
därmed. Utskottet vidhöll därefter i betänkande
2001/02:KU13 sin tidigare bedömning och avstyrkte
därför en motion rörande samma fråga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och
avstyrker därför motionerna 2002/03:K229 och
2002/03:K415.

Åtgärder för ökat valdeltagande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om åtgärder för ökat
valdeltagande.

Motionerna

I motion 2002/03:K230 av Inger Lundberg m.fl. (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en studie
bland de röstberättigade som avstått från att rösta
i 2002 års val (yrkande 1). Vidare föreslås att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av handfasta
åtgärder från Valmyndighetens och de lokala
valnämndernas sida för att höja valdeltagandet inför
nästa val (yrkande 2). I motionen föreslås även att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om översyn av utformning,
förnyelse och distribution av röstkort (yrkande 3).
Slutligen föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
förtidsröstningen (yrkande 4). Motionärerna anser
det angeläget att riksdagen tar initiativ till en
studie bland de väljare som avstått från att rösta
för att kartlägga skälet till att de avstått. En
sådan undersökning bör innefatta frågor som
röstkortens utformning, vallokaler etc. Avsikten med
studien skall vara att föreslå handfasta insatser
från statens och de kommunala valmyndigheternas sida
för att öka valdeltagandet inför nästa val. Vidare
anser motionärerna att Valmyndigheten bör ges i
uppdrag att se över utformning och distribution av
röstkort inför kommande EU-val och eventuell
folkomröstning. Vidare bör Valmyndigheten ges i
uppdrag att följa upp erfarenheterna av
förtidsröstningen i 2002 års val. En särskild studie
bör göras av studerandes, äldres och invandrares
möjligheter att använda sig av möjligheten till
förtidsröstning. I motionen anförs även att
Valmyndigheten bör vara öppen för mer
okonventionella grepp för att underlätta
förtidsröstning inför nästa val. Ett kan vara att
nya röstkort tillhandahålls på publika platser som
universitet och högskolor, arbetsförmedlingar etc.
och att statliga och kommunala lokaler med
heltidsverksamhet i högre utsträckning används som
vallokaler. Slutligen förutsätter motionärerna också
att de goda erfarenheterna av riktade resurser till
de politiska partierna för att höja valdeltagandet
tas till vara också inför nästa val.

I motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
att stimulera ett ökat valdeltagande (yrkande 14).
Motionärerna ser med oro på det låga valdeltagandet
bland personer med utländsk bakgrund. Enligt
motionärernas uppfattning bör orsakerna till det
låga valdeltagandet främst sökas hos den förda
politiken och hos de rådande strukturerna. De anser
därför att lösningen på det låga valdeltagandet
skall sökas på ett bredare plan i det svenska
samhället.
I motion 2003/04:K236 av Torsten Lindström (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om dels
insatser för att öka det generella valdeltagandet
(yrkande 1), dels särskilda insatser för att öka
valdeltagandet i befolkningsgrupper med lågt
valdeltagande (yrkande 2). Motionären anser att
valdeltagandet under de senaste drygt 30 åren har
sjunkit på ett alarmerande sätt. Därvid konstateras
att bland förstagångsväljarna har valdeltagandet
sjunkit från 83 % av kvinnorna och 82 % av männen år
1970 till 73 % av kvinnorna och 68 % av männen 2002.
I de kommunala valen till kommunfullmäktige och
landstingsfullmäktige där utländska medborgare har
rösträtt har valdeltagandet bland dem sjunkit från
60 % hos båda könen 1970 till 40 % av kvinnorna och
drygt 30 % av männen 2002. De utländska medborgarnas
redan låga valdeltagande har sålunda blivit ännu
lägre. Socioekonomiska beräkningar visar att
valdeltagandet framför allt sjunkit bland arbetare
och studerande. Ju högre inkomst en väljare hade år
2002 desto större var benägenheten att rösta i valet
det året. I en undersökning från Västerås stad efter
kommunfullmäktigvalet 2002 konstaterades att
arbetslöshet är den faktor som enskilt väger tyngst
för personer som inte utnyttjar sin rösträtt.
Motionären anser att åtgärder behöver vidtas för att
stävja utvecklingen och i stället uppnå ett högre
valdeltagande.

Bakgrund

I rapporten Vem röstar och varför (Ds 2003:54)
redovisas analyser av valdeltagandet i 2002 års
kommunfullmäktigval. Det konstateras att
valdeltagandet i kommunfullmäktigvalet 2002 följde
ett mönster som är känt från tidigare
undersökningar, såväl svenska som utländska. Äldre,
infödda, gifta och sammanboende, högutbildade samt
bättre bemedlade röstar i större utsträckning än
yngre, invandrade, ensamstående, lågutbildade och
låginkomsttagare.

Enligt rapporten kan skillnader i individernas
föreningsaktivitet, förtroende för andra människor,
politiska intresse, partiidentifikation, tilltro
till valhandlingens effektivitet samt uppslutning
kring synen på röstning som en medborgerlig dygd
till stora delar förklara de positiva effekterna av
ålder, utbildning och inkomst på valdeltagandet.
Däremot visas enligt rapporten att dessa
mekanismer inte kan förklara effekterna av
civilstånd och invandrarskap. I rapporten anges
vidare att det verkar som om rösträtten till
riksdagsvalen, som följer av ett svenskt
medborgarskap, gör deltagande i kommunalvalet mer
sannolikt.
Slutligen konstateras i rapporten att den relativa
stabiliteten i valdeltagandet framstår som
förståelig i ljuset av de attitydförändringar som
under de senaste åren skett inom väljarkåren. Det
ökande horisontella förtroendet bland individerna
och, framför allt, förstärkningen av röstnormen
borgar för ett högre valdeltagande medan det
sjunkande partiengagemanget har en motsatt effekt.
I rapporten Erfarenheter från valen den 15
september 2002 (Rapport 2003:1) redogör
Valmyndigheten för hanteringen av röstkort. Av
rapporten framgår bl.a. att det från olika håll
påtalats att röstkorten till de röstberättigade med
inrikes adress inte hade delats ut i tid. Vid de
utredningar som gjorts i efterhand visar det sig
dock att detta haft en mycket begränsad omfattning
och rört enstaka postdistrikt. Röstkorten till
utlandssvenskarna kom i många fall fram alldeles för
sent för att kunna användas vid röstningen. Detta
har dock inte medfört att någon hindrats från att
rösta eftersom det inte krävs röstkort vid röstning
utomlands. I rapporten Informationsinsatser
Folkomröstningen 2003 (Rapport 2003:2) anger
Valmyndigheten bl.a. att röstkort som skickas ut
till varje röstberättigad med känd adress är
inneslutet i en folder som innehåller information om
hur man går till väga för att rösta.
I rapporten Erfarenheter från valen den 15
september 2002 (Rapport 2003:1) redogör
Valmyndigheten även för vissa iakttagelser under
poströstningsperioden. Där anges att det i medierna,
från kommuner och i viss mån från allmänheten
framfördes synpunkter på öppettider och antal
röstmottagningsställen, bristande utrymme och
oordning i lokalerna, brister i tillgänglighet för
funktionshindrade och mot slutet av perioden
köbildning på vissa ställen. För att bereda utrymme
för partierna att lägga ut namnvalsedlar har
utvecklats en särskild valskärm som på utsidan har
genomskinliga fack där valsedlar kan placeras. Trots
dessa skärmar uppstod vid detta val problem med
oordning bland valsedlarna och klagomål på
otillräckligt utrymme vilket gjorde att vissa
partier ansåg sig missgynnade. Det förekom i större
utsträckning än vid valet 1998 att vissa valsedlar
försvann eller placerades om. Det förekom också att
hela buntar av valsedlar i förväg försetts med
kryssmarkeringar för en viss person. I rapporten
redovisas även vissa överväganden inför kommande
val. Kraven på postens tillgängliga ytor kan framför
allt inför 2006 års val komma att medföra att färre
av postens serviceställen hos partner kan bedömas
lämpliga för röstmottagningen. Om så är fallet måste
eventuellt andra lokaler som normalt inte disponeras
av posten för postverksamhet hyras under
postperioden för att förstärka "nätet" av
röstmottagningsställen för förtidsröstningen.
Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla
en särskild utredare för att göra en teknisk och
administrativ översyn av delar av valsystemet.
Utredaren skulle lämna förslag till de
författningsändringar och andra åtgärder som
utredaren anser vara behövliga. Av direktiven (dir.
2000:10) framgår att utredningsarbetets övergripande
syfte är att skapa så goda praktiska förutsättningar
som möjligt för väljarna att rösta. Utredaren skulle
i sammanhanget också klargöra i vilken utsträckning
den centrala valmyndigheten skall svara för aktiv
information och uppmaningar till väljarna att rösta.
Valtekniska utredningen avlämnade i december 2000
betänkandet Teknik och administration i
valförfarandet SOU 2000:125. Utredningen föreslog
att funktionen att vara central valmyndighet flyttas
från Riksskatteverket till en ny myndighet. Den nya
myndigheten borde, enligt utredningen, kunna ges en
mer aktiv roll i förhållandet till väljarna.
Utredningen beskriver denna enligt följande.

En särskild fråga för utredningen är i vilken
utsträckning den centrala valmyndighetens uppdrag
bör innefatta aktiv information och uppmaningar
till väljarna att rösta. Frågan skall ses mot
bakgrund av ett vikande valdeltagande. I PM
2000-06-06 har utredningen uttalat att det
förefaller rimligt att den centrala
valmyndigheten ges en mer aktiv roll i
förhållande till väljarna men att det i så fall
vore olämpligt att inordna funktionen som central
valmyndighet som en av flera andra verksamheter i
en redan befintlig myndighet. Mot bakgrund av att
ifrågavarande slag av uppgifter på intet sätt är
fria från politiska värderingar har utredningen
föreslagit att den nya centrala valmyndigheten
organiseras som en nämndmyndighet med en bred
politisk och medborgerlig sammansättning.

Enligt 1 kap. 15 § andra stycket vallagen skall
den centrala valmyndigheten informera allmänheten
om när, var och hur man skall rösta samt om vad
som i övrigt gäller för valet. I denna uppgift
ingår inte uttryckligen att t.ex. uppmana
väljarna att rösta. Något uttryckligt förbud för
myndigheten att agera mer aktivt i förhållande
till väljarna föreskrivs å andra sidan inte
heller i lagen. Vid flera tillfällen har också
den centrala valmyndigheten i annonser i
tidningar m.m. uppmanat väljarna att utnyttja sin
rösträtt. Så skedde bl.a. i en brett upplagd
kampanj inför valet år 1973 i samband med att
rösträttsåldern sänktes till 18 år. I samband med
1999 års val till Europaparlamentet gjordes också
en mycket omfattande informationsinsats. Mer
resurser än tidigare användes för att informera
om valet och med särskild tonvikt på
förtidsröstningen. Informationen i TV och radio
innehöll också en uppmaning att rösta i valet.
Sistnämnda åtgärd ifrågasattes i någon mån i den
offentliga debatten.
Utredningen har som bakgrund till sina
ställningstaganden undersökt förhållandena i
vissa andra Europeiska länder. När det gäller
frågan om ett mera aktivt förhållningssätt till
väljarna kan konstateras att det går en
skiljelinje mellan valsystem som det svenska som
inte föreskriver röstplikt och sådana system som
gör det, som t.ex. Belgien, Grekland och
Luxemburg. I det senare fallet är det naturligt
att myndigheterna uppmanar väljarna att rösta.
När det gäller valsystem utan röstplikt är
bilden splittrad. Vad utredningen erfarit har i
dag inte någon valmyndighet bland EU:s
medlemsstater med detta valsystem uttryckligen i
uppgift att uppmana väljarna att rösta. I några
länder tolkas detta närmast som ett förbud för
myndigheterna att agera mer aktivt i frågan,
t.ex. i Finland, Tyskland och Österrike. I
flertalet länder har man emellertid en annan syn
och tillåter valmyndigheterna att ta en mer aktiv
roll i samband med sina informationsuppgifter.
Detta synsätt tillämpas på Irland och i
Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz,
Storbritannien och Nordirland. Det är dock inte i
något fall tillåtet för valmyndigheterna att
driva kampanjer utformade på ett sådant sätt att
väljarna kan komma att påverkas i sitt val.

I betänkande 2001/02:KU8 behandlade utskottet en
motion om förstärkta informationsinsatser för ökat
valdeltagande. Utskottet erinrade därvid om att den
centrala valmyndigheten enligt 1 kap. 15 § vallagen
skall informera allmänheten om när, var och hur man
skall rösta samt om vad som i övrigt gäller för
valet. Utskottet ansåg inte att denna bestämmelse
bör ändras och avstyrkte därför motionen.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K230 yrkande 1-4,
2002/03:Sf289 yrkande 14 och 2003/04:K236 yrkande 1-
-2 bör därför avslås.

Valsedlarnas utformning och
innehåll, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om användning av
partisymboler på valsedlar och om försök med
att inte ange kandidaters bostadsort på
valsedlar.

Motionerna

I motion 2002/03:K232 av Yilmaz Kerimo och Tommy
Waidelich (båda s) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om nödvändigheten av att förtydliga
partiers valsedlar med partisymboler. Motionärerna
anser att placeringen av och utseendet på
valsedlarna gör att det kan finnas risk för
förväxling. Den risken finns för alla men är
sannolikt särskilt stor för personer som har
svårigheter med svenska språket. För att öka
tydligheten och tryggheten för väljarna borde därför
valsedlarna förses med partiernas symbol. I motion
2002/03:K234 av Carina Hägg (s) föreslås att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över
förutsättningarna för att till kommande allmänna val
möjliggöra för partier att komplettera partiets namn
på valsedeln med en partisymbol. Enligt motionärens
uppfattning skulle en sådan möjlighet för partierna
underlätta det praktiska förfarandet i vallokalen
för många väljare.

I motion 2002/03:K233 av Jan-Evert Rådhström och
Gunnar Axén (båda m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det bör genomföras ett försök
i någon eller några valkretsar med att inte ange
kandidaternas bostadsort på valsedlarna till
riksdagsvalet.

Bakgrund

Det har länge förekommit att partier framfört sina
budskap under en viss symbol. Partierna vill på det
sättet profilera sig visuellt. Symbolerna har blivit
allmänt kända. Vallagens sjätte kapitel om valsedlar
innehåller inte några bestämmelser som tar sikte på
symboler på valsedlar. Det finns således inget
stadgande som uttryckligen förbjuder användningen av
symboler eller någon bestämmelse som direkt medför
att en valsedel med en symbol skall förklaras
ogiltig.

1993 års vallagskommitté (SOU 1994:30) diskuterade
möjligheten att trycka partisymboler på valsedlarna
men avstod från att lägga fram förslag med sådant
innehåll. Också Nomineringsrätts- och
valkretskommittén (SOU 1995:143) avstod från att
lägga fram förslag i denna del. Kommittéerna ansåg
inte att fördelarna uppvägde de nackdelar som kunde
förutses av en ordning där partisymboler trycks på
valsedlarna. I proposition 1996/97:70 Ny vallag
gjorde regeringen bedömningen att det inte borde
införas några regler för att underlätta
möjligheterna att trycka partisymboler på
valsedlarna. De skäl som framförts för att införa en
sådan ordning var enligt regeringen att det skulle
underlätta för nya grupper av väljare som tillkommit
på senare tid, såsom tidigare omyndigförklarade
personer, som inte tidigare hade rösträtt och vissa
invandrargrupper, som kan ha svårt att tillgodogöra
sig texten på valsedeln. Emellertid hade de skäl
som talar mot att tillåta partisymboler på valsedlar
större tyngd, enligt regeringens uppfattning.
Sålunda föreföll det enligt regeringen mindre
lämpligt att samtidigt med personvalets införande i
det svenska valsystemet också införa regler som
framhäver partierna. Ett andra skäl, som regeringen
ansåg mycket starkt talar emot partisymboler på
valsedlarna, var att valhemligheten lättare kan
avslöjas med färgglada symboler på valsedlarna.
Förutom dessa principiella invändningar anförde
regeringen också vissa tekniska. En sådan var att
valsedeln, med utrymme för personmarkering, inte är
av sådant format att den också kan ta upp en symbol
som är stor nog att skiljas från andra. Dessutom
måste eventuellt ny maskinell utrustning
införskaffas för tryckningen. Slutligen kunde det,
enligt regeringen, uppkomma svårigheter vid
sammanräkningen om också en bedömning av
valsedlarnas giltighet med hänsyn till partisymbolen
skall göras.
Motioner om möjlighet att införa symboler på
valsedlarna har behandlats tidigare av utskottet,
senast i betänkande 1996/97:KU16. Utskottet erinrade
inledningsvis om att det förekommer att vissa lokala
partier själva, utan att anvisade tryckerier
anlitas, trycker upp valsedlar. På dessa trycks
diverse symboler och logotyper som skall utmärka
eller särskilja partinamnet. Såvitt känt är har
emellertid ingen sådan valsedel bedömts som ogiltig.
Utskottet delade emellertid regeringens uppfattning
att det av både principiella och tekniska skäl är
mindre lämpligt att nu införa regler för att
underlätta möjligheten att trycka partisymboler på
valsedlarna. Därför avstyrkte utskottet en motion
härom.
Vallagens sjätte kapitel om valsedlar innehåller
inte någon uttrycklig föreskrift om att
kandidaternas bostadsort skall anges på valsedlarna.
På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör dock
enligt 4 § första stycket varje kandidat
identifieras på ett sådant sätt att det klart
framgår vem som avses. Bestämmelsen motsvarar en
föreskrift i äldre rätt. I 6 kap. 2 § tredje stycket
i 1972 års vallag (SFS 1972:620) föreskrevs att
kandidat skulle anges på sådant sätt att det klart
framgick vem som avsågs. Vid kandidatnamn borde
därför utsättas kandidatens personnummer eller annan
identifieringsuppgift. I proposition 1972:105
anförde departementschefen i sammanhanget att det
ligger både i kandidatens och hans partis intresse
att hans identitet otvetydigt framgår av valsedeln.
2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K232, 2002/03:
K233 och 2002/03:K234 bör därför avslås.

Valdagar

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att riksdagen avslår motioner om tidpunkten
för val till riksdagen, landsting och
kommunfullmäktige.

Motionerna

I motion 2002/03:K241av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs angående ett
införande av skilda valdagar (yrkande 1).
Motionärerna anför bl.a. att den politiska debatten,
intresset för demokrati och ungas deltagande i
samhällslivet skulle gynnas av att val hölls oftare
och att det införs skilda mandatperioder för
kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Det skulle
dessutom öka intresset för kommunpolitiken.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
skilda valdagar (yrkande 5). Tanken måste, enligt
motionen, vara att ge större utrymme för lokal
politisk debatt och ansvarsutkrävande. Frågan om hur
skilda valdagar skall genomföras bör prövas
ytterligare. Ett yrkande av samma innebörd återfinns
i motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
(yrkande 7).
I motion 2002/03:K329 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lämnar
förslag på ändring i 1 kap. 10 § vallagen i enlighet
med vad som i motionen anförs om skilda valdagar
rörande kommun- och riksdagsval.
I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om tidpunkten
för riksdagsval (yrkande 21). Enligt motionen skulle
skilda valdagar för kommunal- och riksdagsval leda
till att viktiga kommunala frågeställningar får
samma möjligheter som rikspolitiken att tydliggöras
och debatteras. Med beaktande av den
maktförskjutning som skett från stat till kommun
finns det vidare enligt motionärernas mening starka
skäl som talar för att ändra nuvarande ordning med
gemensam valdag för kommunal- och riksdagsval. Ett
viktigt skäl till att valdagarna bör skiljas åt är
att det härigenom kommer att anordnas allmänna val
med tätare mellanrum än i dag. Erfarenheten av de
fyraåriga mandatperioderna är i allt väsentligt
positiv men med den reservationen att avståndet
mellan val blivit väl långt.
I motion 2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och
Lotta N Hedström (båda mp) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skilda valdagar (yrkande 25). I
motionen anförs bl.a. att skilda valdagar är en
viktig förutsättning för att stimulera folkets
deltagande i samhällspolitiken och ge de lokala,
kommunala och regionala frågorna å ena sidan och
riksfrågorna å den andra rättmätigt utrymme under
separata valrörelser. Ett yrkande av samma innebörd
återfinns i motion 2003/04:N335 av samma motionärer
(yrkande 11).
I motion 2003/04:K201 av Rolf Gunnarsson (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om skilda
valdagar. Enligt motionen vore det helt klart en
fördel - för demokratins bästa - om det blir skilda
valdagar för de tre valen: Valet till riksdagen får
en dag för sig. Valet till kommuner och landsting
får en annan dag.
I motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om tidpunkten
för riksdagsval (yrkande 23). Med skilda valdagar
för kommunal- och riksdagsval skulle, enligt
motionärernas uppfattning, viktiga kommunala
frågeställningar få samma möjligheter som
rikspolitiken att tydliggöras och debatteras. Vidare
skulle, enligt motionen, en förläggning av
riksdagsvalen till våren ge riksdagsarbetet en
bättre rytm samtidigt som en nytillträdd regering
skulle få större möjligheter att förverkliga sin
budgetpolitik redan under sitt första arbetsår. Ett
alternativ till en fast valdag på våren anges i
motionen vara att låta tidpunkten för val avgöras av
när det senaste valet hölls. Nytt val skulle då
hållas senast fyra år efter senaste val.
I motion 2003/04:K345 av Ulrik Lindgren (kd) och
Kenneth Johansson (c) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att införa skilda valdagar för
riksdagsval och region-, landstings- och
kommunalval. Ett sätt att få större tyngd i och
större uppmärksamhet på medborgarnas vardagsnära
frågor är, enligt motionärernas uppfattning, att
införa skilda valdagar; en dag för region-,
landstings- och kommunval och en dag för
riksdagsval. Motionärerna anser att skilda valdagar
skulle stimulera medborgarna att ta större del i den
lokala demokratiska processen. Vidare är
motionärerna övertygade om att en särskild valdag
för kommunerna även skulle medverka till att det
kommunala självstyret stärktes genom att de många
begränsningarna i självstyret skulle tydliggöras.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 3 § regeringsformen förrättas
ordinarie val till riksdagen vart fjärde år.

I 1 kap. 1 § riksdagordningen föreskrivs vidare att
ordinarie val till riksdagen hålls i september.

När det gäller val till kommunfullmäktige anges i
5 kap. 5 § kommunallagen att ledamöterna och
ersättarna i fullmäktige skall väljas för fyra år
räknat fr.o.m. den 1 november valåret.
Därutöver sägs i 1 kap. 10 § vallagen (1997:157)
att ordinarie val till riksdagen och ordinarie val
till landstings- och kommunfullmäktige skall hållas
samma dag. Valdag skall vara den tredje söndagen i
september.
Riksdagen beslutade den 20 oktober 1999 att med
bifall till ett antal motioner göra ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av att
utreda såväl frågan om att flytta valdagen till en
annan tidpunkt än tredje söndagen i september som
frågan om skilda dagar för val till riksdagen
respektive till landstings- och kommunfullmäktige
(bet. 1999/2000:KU2, rskr. 1999/2000:5).
1999 års författningsutredning gavs därefter genom
tilläggsdirektiv (dir. 2000:21) i särskilt uppdrag
att utreda frågorna om skilda valdagar och vårval. I
enlighet med vad som angavs i direktiven inhämtade
kommittén ett forskningsunderlag, som på kommitténs
initiativ publiceras i forskarantologin Skilda
valdagar och vårval? (SOU 2001:65). I
slutbetänkandet Den gemensamma valdagen och andra
valfrågor (SOU 2002:42) angav 1999 års
författningsutredning som sin samlade bedömning att
det saknas tillräckliga skäl att överge den
nuvarande ordningen med gemensam valdag. Därvid
konstaterade kommittén att införandet av ett system
med skilda valdagar innebär ett lägre valdeltagande
i de kommunala valen, vilket från demokratisk
synpunkt ansågs oacceptabelt. Vidare ansåg kommittén
att det också är av värde att det kommunala
sambandet tydliggörs. Systemet med gemensam valdag
ansågs vidare inte ha utgjort något hinder mot en
utvecklad kommunal demokrati. Kommittén uttalade
också att den är helt säker på att vitaliseringen av
kommunal-demokratin kommer att kunna fortsätta med
en bevarad gemensam valdag. Vidare angav kommittén
som sin samlade bedömning att det saknas
tillräckliga skäl att ändra den nuvarande
förläggningen av valdagen. Den nuvarande kollisionen
mellan valrörelsen och budgetarbetet bör, enligt
kommittén, i stället lösas genom förändringar av
budgetprocessen.
Konstitutionsutskottet behandlade senast under
riksmötet 2001/02 motioner med liknande innehåll som
de nu aktuella. I detta sammanhang ansåg utskottet
att resultatet av 1999 års författningsutrednings
överväganden borde avvaktas och avstyrkte motionerna
(bet. 2001/02:KU13 och 2001/02:KU14).
Demokratiutredningen har i sitt betänkande En
uthållig demokrati! (SOU 2000:1) framhållit
fördelarna med skilda dagar för val till riksdagen
och till kommunala församlingar.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2002/03:K241 yrkande 1, 2002/03:K282
yrkande 5, 2003/04:K290 yrkande 7, 2002/03:K329,
2002/03:K379 yrkande 21, 2002/03:N302 yrkande 25,
2003/04:N335 yrkande 11, 2003/04:K201, 2003/04:K271
yrkande 23 och 2003/04:K345 om tidpunkten för val
till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Mot
bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet
att det inte är påkallat att begära sådana initiativ
som efterfrågas i de nyss nämnda motionerna, vilka
därför bör avslås i nu berörda delar.

Funktionshindrades möjlighet att
utöva sin rösträtt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om tillgänglighet till
vallokaler för funktionshindrade och om att
underlätta för synskadade att rösta. Jämför
reservation 10.

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att alla
skall ha samma möjlighet att delta i allmänna val
(yrkande 7). Motionärerna framhåller att det för
många funktionshindrade innebär svårigheter bara att
ta sig in i vallokalen med rullstol. Det kan
dessutom vara omöjligt för synskadade att genomföra
röstning på grund av sitt handikapp. Därför anser
motionärerna att en person som är behjälplig vid
röstning borde finnas till hands med respekt för den
enskildes integritet och valhemlighet.

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning
så att personvalsedlar finns att tillgå också för
synskadade (yrkande 3). Motionären anför bl.a. att
synskadade i såväl valet år 2002 som tidigare val
med personvalsinslag saknat möjlighet att delta i
personvalet utan att avslöja sin valhemlighet,
eftersom namnvalsedlar i punktskrift inte funnits.
Detta bör genast åtgärdas.
I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
synskadades möjligheter att personrösta (yrkande 2).
Motionärerna anför bl.a. att det torde vara möjligt
för Valmyndigheten att genom teknikupphandling ta
fram en apparat som medger en synskadad att
personrösta utan att valhemligheten röjs. I motion
2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framförs
ett yrkande med samma innebörd (yrkande 5).
I motion 2002/03:K308 av Kerstin Lundgren (c)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av
att göra personvalet tillgängligt för synskadade.
Det framhålls att valhemligheten självklart måste
kunna gälla även för synskadade. Motionären bedömer
att det med IT-teknik finns möjligheter att lösa
denna fråga. I väntan på detta skulle t.ex.
valhemligheten vid personval kunna värnas genom att
man har samma stilstorlek på valsedlarna, oavsett
hur många namn dessa innehåller. Då kan den enskilde
göra bruk av en mall som visar var man skall kryssa
för respektive kandidat. Liknande yrkanden framförs
i motionerna 2002/03:K328 av Inger Lundberg (s),
2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande
9) och 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
(yrkande 5).
I motion 2002/03:K270 av Marie Engström (v)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
tillgänglighet till vallokaler. Motionären hänvisar
till att enligt Valadministrativa utredningen (Ju
2000:02) hade närmare hälften av de vallokaler som
fram till den tidpunkten ofta använts, t.ex.
skolbyggnader, allvarliga brister när det gäller
tillgänglighet för funktionshindrade. Till stor del
användes samma typ av lokaler vid valet i september
2002. Enligt motionen bör därför en samlad bedömning
göras av tillgängligheten till vallokaler vid valet
år 2002. I motion 2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
tillförsäkrande av funktionshindrades demokratiska
och mänskliga rättigheter (yrkande 9). Motionärerna
anför därvid bl.a. att vissa begränsade ändringar i
vallagen om vallokalers tillgänglighet för fysiskt
funktionshindrade trädde i kraft den 1 april 2002
(SFS 2002:68). Vidare anförs att regeringen under
denna mandatperiod bör utvärdera i vilken mån
lagändringarna lett till att de fysiskt
funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års
riksdags-, landstings- och kommunalval har kunnat
ske under värdiga och jämlika former. Regeringen bör
i god tid före valet till EU-parlamentet i juni 2004
lämna förslag till riksdagen om erforderliga
lagändringar för att fysiskt funktionshindrade skall
tillförsäkras sina demokratiska rättigheter i
samband med allmänna val.

Bakgrund

Från och med den 1 april 2002 gäller nya
bestämmelser om personer med fysiska funktionshinder
och röstning i vallokal. Enligt 9 kap. 4 § vallagen
skall kommunen se till att det finns lämpliga
lokaler som kan användas som vallokaler och som i
fråga om lokalisering och öppethållande ger väljarna
goda möjligheter att rösta. Kommunen får som
vallokal använda en lokal som inte är tillgänglig
för fysiskt funktionshindrade väljare endast om
kommunen inte kan använda en lokal som är
tillgänglig för dem. Om kommunen avser att använda
en lokal som inte uppfyller kravet på
tillgänglighet, skall kommunen samråda med
länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen
skall ange varför den gjort bedömningen att någon
annan lokal inte kan användas i stället. Om en
vallokal inte är tillgänglig för en fysiskt
funktionshindrad väljare, får valförrättaren enligt
10 kap. 8 § andra stycket ta emot väljarens
valkuvert utanför vallokalen om det kan ske under
betryggande former.

Vid riksdagbehandlingen av den
regeringsproposition som ligger till grund för dessa
bestämmelser uttalade utskottet att förslaget
innebar en förbättring mot vad som då gällde.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag med vissa
tekniska justeringar och avstyrkte motioner angående
tillgängligheten till vallokaler för
funktionshindrade (bet. 2001/02:KU8). I betänkande
2001/02:
KU14 vidhöll utskottet sin då nyligen gjorda
bedömning och avstyrkte därmed ännu en motion i
frågan.
Valmyndigheten har i två rapporter till
Justitiedepartementet belyst tillämpningen av de nya
reglerna. I rapport den 13 mars 2002 (dnr 088-02/70)
anges bl.a. att länsstyrelserna har uppgett att de
skriftligen eller vid möten med företrädare för
kommunernas valnämnder har erinrat om vikten av att
det till vallokaler väljs lokaler som är
tillgängliga för fysiskt funktionshindrade. Det
framgår vidare att något formellt samråd inte har
ägt rum i något län. Några kommuner har rapporterat
att de bytt till nya och lämpligare lokaler och
några kommuner har uppgett att ramper som gör det
möjligt att komma in även med rullstol har byggts
vid de vallokaler som hittills saknat sådana. I
rapport den 14 juni 2002 (dnr 02-196/70) anges att
formella samråd med länsstyrelser begärts
beträffande en vallokal i vardera Norrtälje,
Vallentuna, Vaxholm, Torsås, Mönsterås, Mora och
Gävle kommuner; beträffande två vallokaler i Lomma,
Hagfors och Karlstads kommuner; beträffande fyra
vallokaler i Ronneby kommun samt beträffande 16
vallokaler i Göteborgs kommun. Det anförs i
rapporten att åtminstone ett antal av de lokaler som
samrådet omfattar med hjälp av ramper bör kunna
göras tillgängliga med rullstol. Valmyndigheten gör
i rapporten den sammanfattande bedömningen att
valnämnderna vidtagit åtgärder för att så långt
möjligt kunna erbjuda val-lokaler som är
tillgängliga också för väljare med fysiska
funktionshinder.
Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17 en
motion med yrkande om att valsedlar med punktskrift
borde tas fram till nästkommande val. Utskottet
gjorde då följande bedömning.

I dag finns information till synskadade väljare
dels på kassettband, dels med punktskrift.
Dessutom distribueras kuvert med text i
punktskrift som innehåller valsedlar utan
punktskrift. Denna ordning har utformats med
tanke på valhemligheten. Utskottet är med hänsyn
till valhemligheten inte berett att föreslå att
även valsedlarna skall utformas med punktskrift
och avstyrker därför motionen.

I proposition 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m.
(s. 71 f.) har regeringen anfört bl.a. att när det
gäller röstningsförfarandet för synskadade väljare
har Riksskatteverket i samråd med Synskadades
Riksförbund (SRF) sett över vilka åtgärder som kan
vidtas för att underlätta förfarandet. Till valet år
1991 togs i samarbete med SRF fram ett särskilt
valmaterial som kunde läsas i punktskrift.
Materialet bestod av ett ytterkuvert med separata
kuvert med en partimarkerad valsedel för vart och
ett av de åtta största partierna och blanka
valsedlar (totalt 27 kuvert per väljare). Innehållet
fanns angivet i punktskrift utanpå kuverten.
Väljaren kunde därmed ta ut en valsedel för varje
val och lägga in i ordinarie valkuvert vid
röstningen i vallokal eller på posten. Varje
försändelse innehöll också ett särskilt
informationsblad. Materialet skickades till de
synskadade som enligt SRF:s register läste
punktskrift. Materialet sändes också till varje
länsstyrelse och valnämnd för vidare distribution
efter begäran. Landets taltidningar fick också
information. Distributionen har därefter ytterligare
utökats till att omfatta länsbibliotekens
inläsningstjänst. Vidare har en ljudkassett
framställts med texten från väljarbroschyren.

De åtgärder som nu redovisats ger synskadade
möjligheter att utan insyn från någon annan person
rösta på ett parti. De löser dock inte de problem
som uppkommit för synskadade genom de nya reglerna
om personröstning.
Det är givetvis inte tillfredsställande att
synskadade inte utan insyn från annan kan
personrösta. Utredningen har dock bedömt att detta i
framtiden genom röstning via Internet kommer att bli
möjligt även för synskadade. I avvaktan på att en
sådan ordning införs har utredningen inte velat
förorda en lösning som tillåter röstning med
valsedlar som väljaren själv skrivit ut via
Internet. Varken SRF eller Hjälpmedelsinstitutet har
kunnat se några möjligheter att med bibehållen
valhemlighet personrösta utan hjälp. I stället har
man föreslagit att "auktoriserade röstmedhjälpare"
skall införas. Från Hjälpmedelsinstitutet har man
sagt att det knappast var tänkbart att förrän
röstningen görs "teknisk" för alla åstadkomma något
för synsvaga utan åsidosättande av valhemligheten.
Mot bakgrund av det anförda finner regeringen att
någon förändring av valsedlarnas utformning inte bör
föreslås för närvarande.
Vid riksdagsbehandlingen av proposition 2001/02:53
framhöll utskottet att det är av stor betydelse att
alla kan rösta utan att valhemligheten åsidosätts.
Att, såsom föreslagits i en motion, använda
valsedlar och valkuvert med punktskrift skulle
enligt utskottet åsidosätta valhemligheten. Mot den
anförda bakgrunden avstyrktes motionen (bet.
2001/02:KU8).
2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som på nytt vill understryka vikten av
att alla kan rösta utan att valhemligheten
åsidosätts, anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K241 yrkande 7,
2002/03:K257 yrkande 3, 2002/03:K282 yrkande 2,
2003/04:K290 yrkande 5, 2002/03:K308, 2002/03:K328,
2002/03:So513 yrkande 9, 2003/04:So569 yrkande 5,
2002/03:K270 och 2002/03:Ju278 yrkande 9 bör därför
avslås.

Distribution av valsedlar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om att säkerställa
distribution av namnvalsedlar till
vallokaler.

Motionerna

I motion 2002/03:K247 av Gunnar Andrén (fp) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ianspråktagande av
modern tryckteknik för distribution av valsedlar
till landets alla poströstningsställen och
vallokaler. Motionären påpekar att det ankommer på
partierna att se till att namnvalsedlar finns
tillgängliga i alla postkontor och i vallokaler som
är öppna på valdagen. Följden blir, enligt
motionären, att partierna inte förmår ställa till de
poströstandes förfogande valsedlar med förtryckta
kandidater från andra delar av landet. Enligt
motionärens mening finns det emellertid en teknisk
möjlighet att lätt distribuera relevanta valsedlar
för registrerade partier till alla röstande. Det kan
ske genom att det i varje vallokal finns en vanlig
valsedelsmaskin som levererar de korrekta
valsedlarna i samma ögonblick som den
röstberättigade beslutar sig för att rösta. Genom
att på röstkortet från Valmyndigheten anbringa en
streckkod för väljaren, som identifierar
valdistriktet, skulle en enkel skrivare, kopplad
till Valmyndigheten, kunna leverera valsedlarna för
de aktuella valen, i korrekta färger, för samtliga
registrerade partier och med partiernas kandidater.
Ett liknande yrkande framförs i motion 2003/04:K265
av samma motionär.

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag om regler för att säkerställa att
personvalsedlar distribueras till samtliga
vallokaler på samma sätt som partivalsedlar (yrkande
2).

Bakgrund

I vallagen görs skillnad mellan partimarkerade
valsedlar, blanka valsedlar och namnvalsedlar. Med
partimarkerade valsedlar menas valsedlar med parti-
och valbeteckning men som inte innehåller några
kandidatnamn. Med blanka valsedlar menas valsedlar
utan någon partibeteckning eller kandidatnamn. Med
namnvalsedlar menas valsedlar med kandidatnamn.

Valadministrationen svarar för att väljarna i val
i varje röstningslokal har tillgång till

a. partimarkerade valsedlar för varje parti som vid
något av de två senaste riksdagsvalen har fått
mer än 1 % av rösterna i hela landet, och
b.
c. valsedlar för val till Europaparlamentet med
parti- och valbeteckning (partivalsedlar) för
varje parti som vid något av de två senaste valen
har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet
eller valsedlar med kandidatnamn (namnvalsedlar)
om partiet deltar med endast en valsedel, under
förutsättning att anmälan gjorts av behörig
företrädare för partiet eller partiets ombud, och
d.
e. blanka valsedlar.
f.
Även partierna har möjlighet att lägga ut sina
valsedlar, dvs. sådan valsedlar som inte
tillhandahålls av valmyndigheterna i
röstningslokalerna (namnvalsedlar). Det finns dock
vissa begränsningar. Namnvalsedlar får nämligen inte
läggas ut på röstmottagningsställen som har
inrättats av utlandsmyndigheter.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av
det arbete som bedrivs av 2003 års
vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K247,
2003/04:K265 och 2002/03:K257
yrkande 2 bör därför avslås i
berörda delar.

Småpartispärren

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att riksdagen avslår motioner om översyn av
procentspärrarna för val till riksdagen och
landstingsfullmäktige.

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till lagändring som medför att den
nuvarande spärren vid landstingsval avskaffas
(yrkande 8).

I motion 2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen gör
en översyn av valsystemet för val till riksdagen
(yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att systemet
med fyraprocentsspärren vid fördelning av mandaten
bör avvecklas. Det påpekas vidare att man skulle
slippa alltför kraftiga marginaleffekter i
mandatfördelningen om nuvarande riksspärr ersattes
med en intrappningsskala. Motionärerna anser att det
är viktigare för partier att ha någon representation
i parlamentet än att stå helt utanför i ett system
med kraftig initialspärr.
I motion 2002/03:K396 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till ändring i regeringsformen och val-
lagen i enlighet med vad som i motionen anförs om
att avskaffa procentspärrarna.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 7 § regeringsformen fördelas mandaten
i riksdagen mellan partier. Med parti avses varje
sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder
i val under särskild beteckning. Endast parti som
har fått minst 4 % av rösterna i hela riket är
berättigat att delta i fördelningen av mandaten.
Parti som har fått färre röster deltar dock i
fördelningen av de fasta valkretsmandaten i
valkrets, där partiet har fått minst 12 % av
rösterna.

Motivet till bestämmelsen om den aktuella spärren
är en önskan om att motverka uppkomsten av
småpartier och partisplittring, vilket utvecklas
närmare i förarbetena till 1968 års partiella
författningsreform (SOU 1967: 26, prop. 1968:27).
Enligt Grundlagberedningens mening var det
nödvändigt att liksom i det tidigare valsystemet ha
vissa spärrar som utestängde mycket små partier från
representation i riksdagen. Det skulle kunna
äventyra det parlamentariska styrelseskicket om man
vid valen till enkammarriksdagen tillämpade ett
valsystem som gjorde det lätt för småpartier att
erövra mandat. Utländska erfarenheter visade enligt
beredningen att förekomsten i folkrepresentationen
av många småpartier i vissa lägen kunde försvåra
lösningen av regeringsfrågan och minska
möjligheterna att få en handlingskraftig
parlamentsmajoritet.
Folkstyrelsekommittén föreslog i sitt betänkande
(SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor ingen ändring av
spärreglerna. Erfarenheterna från andra länder
visade enligt kommittén att det för demokratins
funktionsduglighet var väsentligt att valsätten inte
ledde till långtgående partisplittring i
parlamentet.
Under riksdagsbehandlingen delade
konstitutionsutskottet Folkstyrelsekommitténs
uppfattning i frågan.
För val till landstingsfullmäktige infördes ett
helt proportionellt system vid valet år 1976. För
fördelningen av mandaten i landstingsfullmäktige har
spärren satts till 3 % av rösterna i hela
landstinget.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2002/03:K241 yrkande 8, 2002/03:K377
yrkande 2 och 2002/03:K396 om översyn av
procentspärrarna för val till riksdagen och
landstingsfullmäktige. Mot bakgrund av vad som nu
har anförts anser utskottet att det inte är påkallat
att begära sådana initiativ som efterfrågas i de
nyss nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i
här berörda delar.

Översyn av valsystemet

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att riksdagen avslår motioner om utredning av
valsystemet.

Motionerna

I motion 2002/03:K297 av Patrik Norinder och
Marietta de Pourbaix-Lundin (båda m) föreslås att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillsättande av en
parlamentariskt sammansatt utredning för utformning
av ett nytt valsystem. Motionärerna anför bl.a. att
erfarenheterna från de senaste valen enligt deras
mening gör det nödvändigt att utforma ett nytt
valsystem som bör bygga på att tydliggöra den
ideologiska skillnaden mellan partierna, skapa
starka regeringar, minska små partiers inflytande på
regeringsbildningen och de politiska besluten,
minska antalet ledamöter i riksdagen, erhålla ett
valsystem som gör att ledamöterna är mer kända och
förankrade i sin valkrets och skapa större
likformighet i storleken på valkretsar. Regeringen
bör skyndsamt tillsätta en parlamentariskt
sammansatt utredning för att före nästa ordinarie
val komma med förslag till en ny ordning för
valsystem och antal riksdagsledamöter samt se över
storleken på valkretsarna.

I motion 2003/04:K239 av Tobias Billström och
Peter Danielsson (båda m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utredning om ett införande av
enmansvalkretsar vid val till riksdagen. I motionen
anförs bl.a. att enmansvalkretsar stärker den
enskilde parlamentarikerns ställning och tydliggör
hans eller hennes ansvar inför väljarna. Därför bör
regeringen ta initiativ till en utredning om
införandet av enmansvalkretsar i Sverige, med målet
att de skall kunna implementeras till valet 2006.
I motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om utredning av
valsystemet (yrkande 21). Motionärerna välkomnar att
regeringen har aviserat sin vilja att låta utreda
valsystemet. För en sådan utredningen anges i
motionen följande utgångspunkter. Väljarnas förmåga
att kontrollera och ställa de politiskt ansvariga
skall stärkas. Dagens situation med en
minoritetsregering och samarbetspartier utan ett
klart ansvarsförhållande innebär dels att regeringen
har en svag parlamentarisk förankring för de
uppgifter som åvilar den, dels att den försvårar
både väljarnas insyn och möjligheter att utkräva
ansvar. De valda företrädarna skall ha ett klart och
tydligt samband med sina väljare. Av det skälet vill
motionärerna stärka personvalsinslaget och det
ansvar som den enskilde förtroendevalda har gentemot
sina väljare och sin valkrets. Motionärerna är
beredda att pröva olika lösningar för att uppnå
detta. Ett ökat personvalsinslag och ansvar gentemot
den egna valkretsen skall förenas med ett
proportionellt valsystem. Proportionaliteten får
dock inte i sig leda till svaga regeringar,
svåröverskådliga ansvarsförhållanden och ett
oproportionerligt inflytande för små partier.
Motionärerna anser mot denna bakgrund att det är
viktigt att diskutera hur valsystemet skall utformas
för att ge på en gång ett tydligt personvalsinslag,
tydliga ansvarsförhållanden och möjligheter för
väljarna att genom sitt utslag få regeringsskiften
till stånd.

Bakgrund

Före detta kanslichefen i konstitutionsutskottet
Magnus Isberg har på uppdrag av utskottet i en
promemoria sammanställt uppgifter om erfarenheter av
det tyska valsystemet, bilaga 3 (2002/03:URD2). Av
promemorian framgår bl.a. att varje väljare har två
röster. Förstarösten gäller valet i en
enmansvalkrets, andrarösten i en flermansvalkrets. I
enmansvalkretsarna röstar man på en person genom
majoritetsval i en omgång. I flermansvalkretsarna
lägger man sin röst på en lista över personer
nominerade av ett parti. Valsättet i listvalen är
proportionellt och är styrande för
mandatfördelningen. Vid mandatfördelningen finns
också en spärrgräns. Endast partier som fått minst 5
% av andrarösterna i hela landet får delta i
fördelningen av listmandaten. Samma rätt har partier
vars kandidater har segrat i minst tre valkretsar i
valkretsvalen. Om ett parti i en viss delstat
erhållit fler mandat genom valkretsvalen än det är
berättigat till enligt den proportionella
fördelningen får det ändå behålla dessa mandat (s.k.
Überhangmandate). Dessa mandat gör att förbundsdagen
kan ha fler ledamöter än det antal mandat som den
proportionella fördelningen grundar sig på. Enligt
den sammanfattande bedömning som görs i promemorian
har regeringsstabiliteten varit hög i Tyskland. Som
en viktig orsak härtill utpekas den höga spärren
samt möjligen också den tvåpartitendens som finns i
valkretsvalen. Vidare bedöms att väljarnas
ansvarsutkrävande varit avgörande för
regeringspolitiken, eftersom regeringsskiftena sedan
år 1969 på ett undantag när skett i samband med val.
Überhangmandate och alternativregeln för tilldelning
av listmandat kan enligt promemorian kritiseras
utifrån valsystemets grundläggande proportionella
princip. Spärren måste dock, enligt promemorian,
försvaras eftersom den visat sig verkningsfull för
att förhindra partisplittring. Men å andra sidan har
den inte förhindrat att nya partier har kunnat ta
plats i förbundsdagen under 1980- och 1990-talen.
Valkretsvalen anges ha en positiv effekt på det
lokala inflytandet i förbundsdagen. I valkretsvalen
finns även en möjlighet till ansvarsutkrävande av de
individuella ledamöterna. Valdeltagandet betecknas
som högt. Vidare har kvinnorepresentationen ökat
starkt i förbundsdagen till följd av de senaste
valen. Det tyska valsystemet måste dock betecknas
som komplicerat.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2003/04:K271 yrkande 21, 2003/04:K239 och
2002/03:K297 om översyn av valsystemet och om
införande av enmansvalkretsar. Ett led i en sådan
översyn kan enligt utskottet vara att - på sätt som
utskottet låtit göra - inhämta uppgifter om andra
valsystem och att även analysera effekterna av
sådana system. Mot bakgrund av vad som nu har
anförts anser utskottet att det inte är påkallat att
begära sådana initiativ som efterfrågas i de nyss
nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i här
berörda delar.

Skydd mot ofrivillig kandidatur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om lagändring för att
förhindra att personer utan eget samtycke
förs upp som kandidater i allmänna val.

Motionen

I motion 2002/03:K302 av Krister Örnfjäder m.fl. (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet av
lagändring för att förhindra att partier utan att
tillfråga personer registrerar deras namn på
valsedel. Motionärerna anför bl.a. att det är helt
oacceptabelt att en person ofrivilligt anges som
kandidat för ett parti. De anser att det är ett
missbruk av den fria nomineringsrätten. Enligt deras
mening behövs en ändring av vallagen för att
förhindra att detta sker vid kommande val.

Bakgrund

1999 års författningsutredning har föreslagit att
det skall införas ett system där de partier som
önskar delta i allmänna val måste anmäla detta samt
sina kandidater, som skriftligen samtyckt till sin
kandidatur, senast en viss tid före valet (SOU
2001:99). Förslaget innebär att endast de partier
som har gjort en sådan förhandsanmälan deltar i
fördelningen av mandat. Förslaget skulle förhindra
s.k. ofrivilliga kandidaturer. Utredningen bedömde,
i likhet med tidigare utredningar på området, att
det inte är möjligt att införa ett sådant system
utan att samtidigt ändra partibegreppet i
regeringsformen (se SOU 1987:6 s. 149, SOU 1993:21
s. 187, SOU 1995:143 s. 146). Förutom ändringar i
vallagen föreslog utredningen därför också en
ändring i 3 kap. 7 § regeringsformen.

I direktiven till 2003 års vallagskommitté (dir.
2003:37) anförs att 1999 års författningsutrednings
förslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande
av remissinstanserna. Mycket talar därför för att
förslaget bör läggas till grund för lagstiftning.
Ett flertal remissinstanser har dock haft synpunkter
på den lagtekniska utformningen. Synpunkterna gäller
t.ex. att de föreslagna tidsfristerna för anmälan
delvis är olika beroende på vilket val anmälan avser
och att förslaget saknar en uttrycklig
lagbestämmelse om att ett parti måste vara en
juridisk person för att få anmäla sitt deltagande i
ett val. Eftersom 2003 års vallagskommitté (Ju
2003:03) skall lämna förslag till en helt ny vallag
finns det enligt direktiven inget som hindrar att
kommittén på nytt överväger frågan om offentliga
valförberedelser. En ändring av 3 kap. 7 §
regeringsformen kan träda i kraft tidigast den 1
januari 2007. Den nya vallagen skall dock kunna
tillämpas fr.o.m. 2006 års val. Om även kommittén
bedömer att ett system med offentliga
valförberedelser kräver grundlagsändring, skall den
lämna förslag till de justeringar av bestämmelserna
i den nya vallagen som ett sådant system förutsätter
och som i så fall skall träda i kraft samtidigt med
grundlagsändringen. Det står då även kommittén fritt
att på nytt se över lydelsen av den ändring i 3 kap.
7 § regeringsformen som i så fall aktualiseras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K302 bör därför avslås.

Legitimationskrav vid röstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om legitimationskrav.

Motionen

I motion 2002/03:K313 av Anita Sidén och Jeppe
Johnsson (båda m) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att väljare skall kunna visa
giltig legitimation vid röstning i vallokal.
Motionärerna anser att man vid anfordran skall kunna
visa giltig legitimation, oavsett om man röstar i
vallokal eller på postkontor, utlandsmyndighet eller
på fartyg.

Bakgrund

Vid röstning i vallokal får valförrättaren, enligt
10 kap. 5 § vallagen, begära att väljaren uppger
sitt fullständiga namn och sin födelsetid. Innan
något valkuvert tas emot skall valförrättaren,
enligt 6 §, kontrollera att väljaren enligt
röstlängden har rösträtt vid det val som väljaren
vill delta i och inte redan har röstat i valet.
Valförrättaren skall också kontrollera att väljaren
bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje
slag av val, att det inte finns någon obehörig
märkning på något kuvert och att varje valkuvert
uppenbart innehåller en valsedel. En valförrättare
får inte ta emot ett valkuvert som inte uppfyller de
krav som ställs i 6 §.

Vid röstning på postkontor skall, enligt 11 kap. 8
§ vallagen, väljare som inte är kända för
röstmottagaren legitimera sig. Om de inte gör det
får de inte rösta.
Regeringen uttalade i proposition 1996/97:70 s.
154-155 att de problem som kan uppstå på grund av
att det saknas ett generellt legitimationskrav inte
har visat sig vara sådana att det enligt regeringens
bedömning är befogat att nu föreskriva om krav på
legitimation vid all röstning. Om en väljare inte
kan legitimera sig eller på annat sätt göra
sannolikt att han är den han utger sig för att vara
får valförrättaren vägra att ta emot hans röst.
Detta bör vara tillräckligt för att komma till rätta
med problem som må finnas kring personer som söker
utnyttja någon annans rösträtt. När det gäller
bestämmelsen i 10 kap.
8 § vallagen om legitimering som villkor för att få
utnyttja sin rösträtt på postkontor uttalade
regeringen i propositionen (s. 205) att sedvanlig
legitimation på postkontor får anses uppfylla
kravet.
Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:KU8 en
motion i vilken föreslogs att väljare skall kunna
visa giltig legitimation vid röstning i vallokal.
Utskottet delade regeringens bedömning att de
problem som kan uppstå på grund av att det saknas
ett generellt legitimationskrav inte har visat sig
vara sådana att det är befogat att föreskriva om
krav på legitimation vid all röstning och avstyrkte
därför motionen.
2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K313 bör därför avslås.

Opinionsundersökningar i valrörelser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
tidigare bedömning en motion om begränsning i
fråga om opinionsundersökningar i
valrörelser. Jämför reservation 11.

Motionen

I motion 2002/03:K341 av Margareta Sandgren (s)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
opinionsundersökningar i valrörelser. Motionären
anför att det i dag finns en frivillig
överenskommelse mellan opinionsinstituten om att
inte publicera opinionsmätningar på valdagen. Många
av instituten gör emellertid sina sista mätningar
redan torsdagen före valet. Överenskommelsen om att
inte publicera något som kan påverka valresultatet
på valdagen är väldigt stark. Valdagen är väljarens
dag. En lösning på problemen som framförs i motionen
kan vara att bjuda in medieföretagens
branschorganisationer och bygga vidare på den
befintliga överenskommelsen.

Bakgrund

Regeringsformens andra kapitel innehåller
bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter.
Varje medborgare är enligt 1 § gentemot det allmänna
tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet.
Yttrandefrihet definieras som frihet att i tal,
skrift eller bild eller på annat sätt meddela
upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och
känslor. Informationsfrihet definieras som frihet
att inhämta och ta emot upplysningar samt att i
övrigt ta del av andras yttranden.

De nämnda fri- och rättigheterna får i viss
utsträckning begränsas genom lag. Begränsning får
göras endast för att tillgodose ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har
föranlett den och inte heller sträcka sig så långt
att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen
som en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare får
begränsning inte göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.
Yttrande- och informationsfriheten får begränsas med
hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen,
allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende,
privatlivets helgd eller förebyggandet och
beivrandet av brott. Friheten att yttra sig i
näringsverksamhet får begränsas. I övrigt får
begränsningar av yttrandefriheten och
informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga
skäl föranleder det.
Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske
skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska,
religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella
angelägenheter.
Utskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU44 en
motion i vilken föreslogs att en utredning skulle få
i uppgift bl.a. att föreslå sådana begränsningar i
fråga om genomförande och publicering av
opinionsundersökningar som är förenliga med
grundlagen. Utskottet avstyrkte motionen med
motiveringen att det inte kunde se hur sådana
begränsningar skulle kunna åstadkommas utan att
komma i konflikt med grundlagsreglerna om
informations- och yttrandefriheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och
avstyrker därför motion 2002/03:K341.

Vallokaler med religiös prägel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om översyn av problemen med
valförrättning i religiöst präglade lokaler.

Motionen

I motion 2002/03:K347 av Mikael Damberg (s) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
problemen med valförrättning i religiöst präglade
lokaler. Motionären anför bl.a. att det är okänsligt
mot andras kultur och religion att förrätta de
allmänna valen i lokaler som förknippas med kristen
tro. Det vore på många sätt bättre att hitta andra
allmänna lokaler i närheten, som daghem, skolor
eller kommunhus att förrätta valen i. Informationen
om poströstningsmöjligheten bör också bli bättre. En
översyn bör göras av detta problem i syfte att ge
alla som vill delta i valet möjlighet att göra det
på neutral mark.

Bakgrund

Enligt 9 kap. 4 § vallagen skall kommunen se till
att det finns lämpliga lokaler som kan användas som
vallokaler och som i fråga om lokalisering och
öppethållande ger väljarna goda möjligheter att
rösta.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K347 bör därför avslås.

Rätten att kandidera i flera
valkretsar i riksdagsval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om att det vid riksdagsval
skall vara möjligt för en kandidat att
kandidera i endast en valkrets.

Motionen

I motion 2002/03:K400 av Peder Pedersen (v) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att gällande lagstiftning bör ändras på så
sätt att det vid kommande riksdagsval är möjligt för
en kandidat att kandidera i endast en valkrets.

Bakgrund

Regeringen har i proposition 2001/02:53 anfört bl.a.
att ju fler listor ett parti har, desto svårare blir
det att i olika avseenden förutsäga vilka personer
som kommer att besätta partiets mandat. I synnerhet
kan det vara svårt att med något mått av säkerhet
avgöra vilken eller vilka personer som skall ersätta
dem som blivit valda. I en situation där ett antal
personer samtidigt förekommer på en s.k. rikslista
och dessutom på en eller flera kretslistor blir
förutsägbarheten mycket liten. Att reglerna om
dubbelvalsavveckling kan få dessa effekter har varit
känt tidigare.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har
diskuterat möjligheten att införa en regel i
vallagen som innebär att en kandidat får ställa upp
i endast en valkrets. En kandidat skulle t.ex. vara
valbar endast i den valkrets som han eller hon var
folkbokförd i. Rådet ansåg dock att en sådan regel
skulle innebära en relativt stor begränsning av
partiernas möjligheter att lansera kandidater efter
eget gottfinnande. En annan modell är att föreskriva
att en kandidat inte får kandidera mer än i en
valkrets men att partierna har frihet att avgöra i
vilken krets.
Sammantaget ansåg rådet att det för närvarande
mest ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är
att i vallagen införa en bestämmelse av normativ
karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet
bör förekomma i endast en valkrets. Skulle det ändå
förekomma att en kandidat tar plats i mer än en
krets, skall dubbelvalsavveckling ske i enlighet med
de nuvarande reglerna.
Kandidaturer i flera valkretsar leder, enligt
regeringen, till allvarliga nackdelar för väljarna.
Denna ordning utgör därför ett demokratiskt problem.
Regeringen förutsatte emellertid i den tidigare
nämnda propositionen att partierna medverkar till
att komma till rätta med problemet och även utan
uttrycklig lagstiftning avhåller sig från åtgärder
som kan försvaga valsystemets legitimitet.
Regeringen ansåg därför att det inte fanns
tillräckliga skäl att föreslå någon lagstiftning på
denna punkt. Regeringen anförde emellertid vidare
att om genomförandet av 2002 års val visar att
partierna inte tar sitt ansvar på allvar är
regeringen dock beredd att återkomma till riksdagen
med förslag till erforderlig lagstiftning.
Under riksdagbehandlingen av propositionen
instämde utskottet i regeringens bedömning och
avstyrkte därför motioner liknande den nu aktuella
(bet. 2001/02:KU8).
2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K400 bör därför avslås.

Internetröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om försöksverksamhet med
Internetbaserad röstning för utlandssvenskar.

Motionerna

I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
Internetröstning för utlandssvenskar (yrkande 5).
Motionärerna anser att försöksverksamhet med
Internetbaserad röstning bör genomföras för gruppen
utlandssvenskar vid nästa val för att stimulera till
ökat valdeltagande. Vidare framhålls i motionen att
problem som måste lösas är dels legitimeringen, dels
skyddet från otillbörlig påverkan i samband med
själva valhandlingen. Detta bör uppmärksammas av
regeringen. I motion 2003/04:T560 av Johnny Gylling
m.fl. (kd) framförs ett liknande yrkande (yrkande
17).

Bakgrund

Demokratiutredningen har i betänkandet En uthållig
demokrati - Politik för folkstyrelse på 2000-talet
(SOU 2000:1) uttalat följande (s. 244):

IT kan också användas för att stärka
civilsamhället och för att främja
deltagardemokratin. Den nya informationstekniken
har en potential när det gäller att vidga
medborgarnas möjligheter att delta i och påverka
problemformuleringarna och diskussionerna före
beslut i folkvalda församlingar. En statlig och
kommunal politik bör i första hand inrikta sig på
att utveckla tekniker och metoder för en sådan
deltagardemokrati med IT-stöd.

Man bör pröva om och i vilken utsträckning den
nya informationstekniken kan stimulera ett
politiskt intresse och deltagande. Det bör
genomföras försök med Internetbaserat röstande i
någon kommun. Alternativt kan tekniken utvecklas
i samband med skolval i någon eller några skolor.

Problemet som måste lösas är hur den som röstar kan
legitimera sig på ett effektivt sätt så att valfusk
omöjliggörs och valet hemlighålls. Dessutom måste
man garantera det som valförrättarna har till
uppgift att göra, nämligen att se till att ingen
politisk påverkan sker vid själva valtillfället
eller att inga obehöriga väljare röstar.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har i sitt
slutbetänkande Valdeltagande och Europaparlamentsval
(SOU 2000:81) anfört att det enligt rådets
uppfattning kan finnas anledning att inför nästa
Europaparlamentsval pröva frågan om en
försöksverksamhet med bl.a. möjligheter till
IT-röstning.

Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla
en särskild utredare för att göra en teknisk och
administrativ översyn av delar av valsystemet.
Utredaren skulle lämna förslag till de
författningsändringar och andra åtgärder som
utredaren ansåg vara behövliga. Hela regelverket
avseende förtidsröstning på posten och andra
särskilda röstmottagningsställen inom landet borde
enligt direktiven (dir. 2000:10) ses över. Det är,
enligt direktiven, angeläget att varje väljare har
en plats att rösta på inom rimligt avstånd och att
regelverket tydligt anger vem det är som har
ansvaret för detta. Frågan om formen för
utlandssvenskars röstning skulle ses över liksom
möjligheten för utlandssvenskar att brevrösta.
Utredaren skulle också göra en inventering av de
möjligheter och problem som kan finnas med röstning
via Internet och särskilt belysa om röstning via
Internet kan förenas med kravet på bibehållen
valhemlighet. Även de erfarenheter som gjorts i
andra länder skall uppmärksammas.
Valtekniska utredningen år 2000 avlämnade i
december 2000 betänkandet Teknik och administration
i valförfarandet (SOU 2000:125). När det gäller
frågan om röstning via Internet skall genomföras
lämnar utredningen inget förslag utan lämnar en
inventering av de möjligheter och problem som kan
finnas med en sådan röstning. Utgångspunkten är
enligt utredningen att ett elektroniskt
röstningssystem via Internet måste uppfylla följande
fem grundkrav. Bara personer som har rösträtt skall
kunna rösta, det skall bara vara möjligt att
utnyttja sin röst en gång, valhemligheten skall vara
absolut, en avgiven röst skall inte kunna ändras av
någon annan och systemet skall säkerställa en
korrekt sammanräkning av röster på samtliga nivåer
(valdistrikt, valkretsar och valområde). Utredningen
menar också att en omfattande försöksverksamhet
måste genomföras innan man tar slutlig ställning
till om förfarandet kan tillämpas i ett verkligt
val.
Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:KU8
motioner som gällde elektronisk röstning för
utlandssvenskar. Därvid yttrade utskottet att det
vore av värde att kunna använda modern teknik även i
valsammanhang. Samtidigt konstaterade utskottet att
ett antal frågor som bl.a. har med valhemligheten
att göra först måste lösas. Utskottet noterade också
att frågan om röstning via Internet bereds vidare i
Regeringskansliet. Enligt utskottet borde resultatet
av denna beredning avvaktas. Utskottet avstyrkte
därför motionerna.
I proposition 2001/02:80 Demokrati för det nya
seklet bedömer regeringen sammanfattningsvis att
utgångspunkten vid användning av informationsteknik
(IT) i allmänna val bör vara att allmänhetens
förtroende upprätthålls genom att valhemligheten och
rättssäkerheten garanteras. Det är enligt regeringen
för tidigt att i dag uttala sig om i vilken
utsträckning IT kan komma att användas vid val.
Ytterligare erfarenheter måste först vinnas.
Regeringen hänvisar bl.a. till att
Demokratiutredningen i sitt slutbetänkande pekat på
att ett elektroniskt röstningsförfarande kan
innebära att valhandlingen tenderar att bli en
opinionsyttring på valdagen och förlora den tyngd,
värdighet och symboliska betydelse som den
traditionella valhandlingen har, men att utredningen
ändå ansåg att försök med Internetbaserat röstande
borde genomföras i någon kommun, alternativt
tekniken utvecklas i samband med ett skolval i någon
eller några skolor.
Regeringen hänvisar vidare till att Valtekniska
utredningen ansett att Internetröstning innan sådan
prövas i ett val måste föregås av en omfattande
försöksverksamhet, lämpligen i form av skolval, och
att det är först efter en sådan försöksverksamhet
som man kan ta slutlig ställning till om förfarandet
kan tillämpas i ett verkligt val.
Regeringens bedömning är att det i dag inte är
aktuellt med röstning i allmänna val via Internet
utanför vallokal. Det är enligt regeringen viktigt
att valhemligheten kan upprätthållas och att
identifieringen av väljare kan klaras.
Valhemligheten måste vara absolut. Valförfarandet
skall därför vara utformat så att väljaren kan lämna
sin röst utan insyn av annan. Liksom
Demokratiutredningen finner regeringen att det finns
risk att ett elektroniskt röstningsförfarande medför
att valhandlingen förlorar den tyngd, värdighet och
symboliska betydelse som den traditionella
valhandlingen har. IT bör däremot kunna användas för
att underlätta röstning i vallokal och för
röstsammanräkning.
Under riksdagsbehandlingen av den nyss nämnda
propositionen vidhöll utskottet i betänkande
2001/02:KU14 sin tidigare bedömning i fråga om
röstning via Internet och avstyrkte därför motioner
i ämnet.
2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en ny lag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall bl.a. särskilt överväga i vilken utsträckning
elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i
röstningslokal. Därvid skall kommittén särskilt
beakta de fördelar sådana förfaranden kan ha för
underrepresenterade väljargrupper, t.ex. unga och
väljare som inte fullt ut behärskar det svenska
språket, samt funktionshindrade väljare. Den nya
vallagen skall tillämpas fr.o.m. 2006 års val.
Kommittén får redovisa resultatet av sitt arbete i
ett eller flera delbetänkanden. En slutredovisning
skall göras senast den 1 november 2004. I direktiven
hänvisas bl.a. till att det vid det kårval som
genomfördes vid Umeå universitet 2001 fanns
möjlighet att rösta via Internet. Utvärderingen
visar att Internetröstningen hade begränsad
betydelse för valdeltagandet men att metoden
användes av en majoritet av de röstande
(Statskontorets rapport 2001:3). Säkerheten var
godtagbar vid ett val av detta slag.
Säkerhetsproblemen generellt ansågs dock vara sådana
att Internetröstning inte kunde rekommenderas för
allmänna val med nuvarande teknik.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:T463 yrkande 5 och
2003/04:T560 yrkande 17 bör därför avslås.

Folkomröstningar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att riksdagen avslår motioner om hur
folkomröstningar bör utformas. Vidare
föreslår utskottet att riksdagen avslår en
motion om finansieringen av val till
Europaparlamentet och extra val till
riksdagen.

Motionerna

I motion 2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag om lämplig
lagstiftning för att reglera
folkomröstningsinstitutet på ett sådant sätt att
inte en kampanjande sida kan diktera
folkomröstningsfrågan, datum för omröstningen eller
omständigheterna för dess genomförande (yrkande 2).
Motionären anför bl.a. att formerna för en
folkomröstning måste beslutas i bred enighet, och
att härmed inte menas bred enighet inom det ena
lägret utan bred enighet över den eller de
åsiktsmässiga skiljelinjer som folkomröstningen
behandlar.

I motion 2003/04:K315 av Anita Brodén (fp)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om tydligare
regler vid utformningen av rådgivande
folkomröstningar. Motionären anför bl.a. att det är
viktigt att riksdagsbeslut om frågeställningen i en
rådgivande folkomröstning är utformad på sådant sätt
att det inte råder någon tveksamhet om hur
folkomröstningsresultatet skall tolkas. Varken ATP-
omröstningen, folkomröstningen om kärnkraften eller
den om euron har, enligt motionärens uppfattning,
uppfyllt detta krav.
I motion 2003/04:K280 av Lars Gustafsson (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att se över
finansieringen av folkomröstningar, val till
Europaparlamentet och extraval till riksdagen.
Motionären anser att det måste betecknas som rimligt
att val och folkomröstningar, vid sidan om de gängse
valen till riksdag, kommuner och landsting,
finansieras av staten.

Bakgrund

Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela
riket meddelas enligt 8 kap. 4 § regeringsformen
genom lag. Förfarandet vid sådan rådgivande
folkomröstning regleras i folkomröstningslagen
(1979:369). Av 18 § framgår att den fråga som skall
ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen
skall anges i särskild lag.

Beslut om folkomröstning i kommun eller landsting
fattas enligt 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) av
fullmäktige. Ärende om att hålla folkomröstning i en
viss fråga får i fullmäktige också väckas av minst 5
% av de röstberättigade kommun- eller
landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om
kommunala folkomröstningar. Initiativet skall vara
skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla
initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar,
namnförtydliganden och uppgift om deras adresser. I
anslutning till att fullmäktige beslutar om att
hålla en folkomröstning skall fullmäktige även
besluta om bl.a. dag för omröstningen, den fråga och
de svarsalternativ som skall ställas till de
röstberättigade, samt röstsedlarnas antal, innehåll
och utseende. Dagen för folkomröstningen skall
beslutas efter samråd med den centrala
valmyndigheten. Samrådet skall ske senast tre
månader före omröstningsdagen. Fullmäktige får
besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs
för att genomföra folkomröstningen.
Det som en kommun, en valnämnd eller
valförrättarna är skyldiga att göra enligt vallagen
skall bekostas av kommunen (1 kap. 17 §). I de fall
då uppgifter delegeras till kommunen med stöd av
föreskrifter i lagen svarar dock uppdragsgivaren för
kostnaden (prop. 1996/97:70 s. 179). Motsvarande
gäller i fråga om genomförandet av rådgivande
folkomröstning i hela riket (4 §
folkomröstningslagen).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska
partierna i riksdagen rörande en översyn av
regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet
att den kommande översynen, med sitt samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2003/04:K214 yrkande 2 och 2003/04:K315
om hur folkomröstningar bör utformas. Mot bakgrund
av vad som nu har anförts anser utskottet att det
inte är påkallat att begära sådana initiativ som
efterfrågas i de nyss nämnda motionerna, vilka
därför bör avslås i här berörda delar.

I fråga om finansieringsansvaret när det gäller
genomförande av allmänna val och folkomröstningar är
utskottet inte berett att förorda någon förändrad
ordning. Motion 2003/04:K280 bör därför avslås.

Registrering av partibeteckning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om förtydligande av
vallagens villkor för registrering av
partibeteckning.

Motionen

I motion 2003/04:K233 av Mats Einarsson m.fl. (v)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om
förtydligande av vallagens villkor för registrering
av partibeteckning. Det konstateras i motionen att
ett av villkoren enligt vallagen för att den
centrala valmyndigheten skall registrera en
partibeteckning är att "partiet är inte en
underavdelning av en politisk sammanslutning" (5
kap. 6 § 2). Enligt motionen skulle formuleringen
kunna tolkas som att ett svenskt parti som är medlem
av en politisk sammanslutning på internationell nivå
inte skulle kunna registrera sin partibeteckning för
deltagande i svenska val. Motionärerna menar att
vallagen på denna punkt bör förtydligas så att inte
svenska partiers internationella organisering
förhindrar att de kan registrera sin
partibeteckning.

Bakgrund

För att förhindra ett parti att obehörigen tillägna
sig ett annat partis partibeteckning infördes år
1936 ett system med registrering till skydd för
partibeteckningen. Syftet med registreringen var
alltså att förhindra att ett parti genom att använda
sig av ett annat partis beteckning kunde utnyttja
röster som hade avgetts för detta parti. I 54 § 1920
års vallag fördes därvid in en definition av
partibegreppet. Enligt denna definierades ett parti
som en förening med politiskt syfte, som inte
utgjorde en underavdelning av en sådan förening och
som hade minst 1 000 vid val till riksdagens andra
kammare röstberättigade medlemmar.

I vallagen (1997:157) återfinns fakultativa regler
om registrering av partibeteckning. Reglerna innebär
att ett parti kan - men måste inte - registrera en
partibeteckning. Skyddet består i att namnen på en
valsedel för ett registrerat parti alltid måste vara
anmälda. Om så inte är fallet bortser man från
namnen, vilket i praktiken leder till en röst på
partilistan. För ett parti som har registrerat
partibeteckning och anmält kandidater kan alltså
inte väljarna nominera egna kandidater fritt.
Reglerna framgår av 5 kap. och 18 kap. 11 §
vallagen. Regleringen syftar bl.a. till att öka
skyddet mot manipulationer med beteckningarna genom
att missbruk i form av piratlistor omöjliggörs (se
prop. 1996/97:70 s. 183 f.). I 5 kap. 6 § uppställs
vissa villkor för registrering. Dessa är att
partibeteckningen består av eller innehåller ord,
att partiet inte är en underavdelning av en politisk
sammanslutning, att partibeteckningen inte kan
förväxlas med en redan registrerad beteckning eller
en som kommer att bli registrerad på grund av en
tidigare inlämnad ansökan, att partibeteckningen
inte kan förväxlas med en beteckning som har
avregistrerats efter namnbyte för högst fem år sedan
samt att ansökan stöds av ett visst antal
röstberättigade, varvid antalet varierar beroende på
vilket val som registreringen avser.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2004/2003 av den
4 november 2003 om regler för och finansiering av
politiska partier på europeisk nivå (EGT nr L 297,
15/11/2003) definieras partibegreppet inom
förordningens tillämpningsområde. Denna förordning
innehåller bestämmelser om finansiering av politiska
partier på europeisk nivå. Med politiskt parti avses
enligt förordningen en sammanslutning av medborgare

a) vilken eftersträvar politiska mål och
b)
c) vilken antingen erkänts av eller etablerats i
enlighet med rättsordningen i åtminstone en
medlemsstat.
d)
Med sammanslutning av politiska partier avses vidare
i förordningen ett strukturerat samarbete mellan
åtminstone två politiska partier. Ett politiskt
parti på europeisk nivå definieras i förordningen
som ett politiskt parti eller en sammanslutning av
politiska partier som uppfyller följande villkor:

· Det är en juridisk person i den medlemsstat där
den har sitt säte.
·
· Det företräds av ledamöter i Europaparlamentet
eller de nationella eller regionala parlamenten
eller regionala församlingarna, i åtminstone en
fjärdedel av medlemsstaterna, eller har erhållit
i åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna,
minst 3 % av rösterna i var och en av dessa
medlemsstater i de senaste valen till
Europaparlamentet.
·
· Det respekterar, i synnerhet i sitt program och i
sin verksamhet, de principer på vilka Europeiska
unionen grundar sig, nämligen principerna om
frihet, demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
samt rättsstatsprincipen.
·
· Det har deltagit i eller uttryckt sin avsikt att
delta i valen till Europaparlamentet.
·
1999 års författningsutredning har föreslagit att
det skall införas ett system med obligatoriska
valförberedelser där de partier som önskar delta i
allmänna val måste anmäla detta senast en viss tid
före valet (SOU 2001:99). Förslaget innebär att
endast de partier som har gjort en sådan
förhandsanmälan deltar i fördelningen av mandat.
Registrering av partibeteckning blir med ett sådant
system obligatorisk.

I direktiven till 2003 års vallagskommitté (dir.
2003:37) anförs att eftersom 2003 års
vallagskommitté (Ju 2003:03) skall lämna förslag
till en helt ny vallag finns det enligt direktiven
inget som hindrar att kommittén på nytt överväger
frågan om offentliga valförberedelser. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2003/04:K233 bör därför avslås.

Röstningsförfarandet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår en motion om ändring av reglerna för
röstningsförfarandet.

Motionen

I motion 2003/04:K281 av Anita Jönsson och Jarl
Lander (båda s) föreslås att riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ändring i vallagen. Motionärerna hänvisar
till bestämmelsen i
10 kap. 8 § vallagen, enligt vilken valförrättaren
skall ta emot väljarens valkuvert, i väljarens
närvaro lägga det i valurnan för det val valsedeln
gäller och markera i röstlängden att väljaren
röstat. I motionen anförs att denna paragraf bör
ändras på ett sådant sätt att det blir väljaren som
lägger ned sin valsedel i valurnan. Då tydliggörs
den handling som röstningen innebär.

Bakgrund

Enligt 10 kap. 8 § skall valförrättaren, om vissa
närmare angivna krav är uppfyllda, ta emot väljarens
valkuvert, i väljarens närvaro lägga det i valurnan
för det val valsedeln gäller och markera i
röstlängden att väljaren röstat.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se
över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag
till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de
grundläggande reglerna om valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall redovisa sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2003/04:K281 bör därför avslås.

Förtidsröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till
pågående utredningsarbete att riksdagen
avslår motioner om utökade möjligheter till
förtidsröstning.

Motionerna

I motion 2003/04:K284 av Inger Lundberg (s) föreslås
att riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om öppethållande och
information om lokaler för poströstning under
valdagen. Motionären anför att det är viktigt att
slå fast att alla väljare skall ha möjlighet att
poströsta på valdagen i den kommun de vistas i
mellan klockan 8.00 och 20.00 då valproceduren pågår
i de ordinarie postlokalerna. Öppettiderna i
postlokaler eller motsvarande skall vara väl kända
av allmänheten.

I motion 2003/04:K375 av Cinnika Beiming och
Mikael Damberg (båda s) föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av att utöka antalet
röstmottagningsställen vid förtidsröstning.
Motionärerna anser att möjligheten till
förtidsröstning bör utvidgas och även kunna ske i
miljöer där människor naturligt rör sig så som till
exempel medborgarkontoret, biblioteket eller stads-
eller kommunhuset.

Bakgrund

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en
ny lag. Lagen skall innehålla de grundläggande
reglerna om valförfarandet. Kompletterande
valtekniska föreskrifter skall kunna meddelas av
regeringen och Valmyndigheten. Kommittén får
redovisa resultatet av sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004. Den nya vallagen skall
tillämpas från och med 2006 års val. Kommittén får
redovisa resultatet av sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden. En slutredovisning skall göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2003/04:K284 och 2003/04:K375
bör därför avslås.

Regeringsbildning, budgetprocess och
talmansval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till nu
inledda samtal om en översyn av
regeringsformen att riksdagen avslår motioner
om en översyn av dels de rådande formerna för
regeringsbildning, dels vissa därmed
sammanhängande regler som rör tidpunkten för
val av talman samt tidsramarna för den
statliga budgetprocessen.

Motionerna

I motion 2002/03:K208 av Maud Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen begär hos regeringen förslag
till sådan ändring av regeringsformen att regeringen
obligatoriskt skall avgå efter ett val i enlighet
med vad i motionen anförs. I sammanhanget anförs i
motionen att det är hög tid att regeringsformen
ändras så att regeringen obligatoriskt skall avgå
efter ett riksdagsval.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.
(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en översyn av grundlagens former för
regeringsbildning (yrkande 7). Motionärerna för fram
flera olika förslag till förändringar. Som en
möjlighet pekar motionärerna på en förändrad
konstitutionell praxis innebärande att ledaren för
en minoritetsregering, vars regeringsunderlag har
förändrats, lämnar in sin och regeringens
avskedsansökan på samma sätt som sker när en
majoritetsregering har förlorat sin majoritet. I
motionen pekas även på tänkbara grundlagsändringar.
En sådan grundlagsändring skulle innebära att
statsministern och regeringen alltid lämnar in sin
avskedsansökan efter ett val. Ytterligare en möjlig
grundlagsändring skulle kunna gå ut på att det
införs en bestämmelse om att talmannen alltid efter
ett val skall ta initiativ i regeringsfrågan och
därvid kunna föreslå riksdagen att välja om den
sittande regeringen eller inleda en ny
regeringsbildning. Motionärerna anser att det
sistnämnda alternativet är att föredra.
Förtroendeomröstning skall dock alltid äga rum efter
det att talmannen har presenterat sitt förslag. I
motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
framförs ett yrkande med samma innebörd (yrkande
11).
I motion 2002/03:K345 av Henrik S Järrel (m)
föreslås att riksdagen dels begär att regeringen
närmare utreder formerna för regeringsbildningen
jämlikt 6 kap. 1-4 §§ regeringsformen (yrkande 1),
dels tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om processen vid regeringsbildning
(yrkande 2). Det anförs i sammanhanget att det
knappast är förenligt med parlamentarismens
principer att det i oklara lägen skall vara
statsministern som i praktiken avgör huruvida frågan
om en regeringsbildningsprocess skall övergå i
talmannens händer eller ej. För sådana icke
uppenbart klara valutslag bör övervägas om inte
regeringsformen skall föreskriva ett tvång för
regeringen att avgå.
I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om formerna för
regeringsbildning (yrkande 23). Enligt motionärerna
är det rimligt att reglerna för regeringsbildning
ändras på så sätt att det i ett oklart
parlamentariskt läge är talmannen som får i uppdrag
att utse den statsministerkandidat som har störst
möjlighet att bilda en regering som tolereras av en
riksdagsmajoritet. Därvid pekas på två
förändringsalternativ. Det första alternativet
innebär att regeringen upplöses automatiskt i
samband med valet och att talmannen efter valet får
i uppdrag att leda arbetet med regeringsbildning.
Ett annat alternativ är enligt motionärerna att
omröstningsreglerna ändras så att en regering måste
ha aktivt stöd i riksdagen. I motion 2003/04:K271 av
Bo Lundgren m.fl. (m) framförs ett yrkande med samma
innebörd (yrkande 25).
I motion 2002/03:K434 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till sådan ändring av regeringsformen
att regeringen avgår vid val i enlighet med vad i
motionen anförs (yrkande 1). Det anförs bl.a. att
regeringsformen bör ändras så att sittande regering
som inte får majoritet avgår vid ett riksdagsval.
Därefter skall, såsom i dag vid regeringsskifte,
statsministerfrågan avhandlas genom samråd under
talmannens ledning. Riksdag och regering skall verka
under fyra år. Från det att riksdagsval hållits
måste tid ges för reellt samråd i statsministern-
och regeringsfrågan och för riksdagsbehandling av
densamma. Frågor om eventuella tidsfrister, dvs.
bestämmelser om sista dag efter val då
regeringsalternativ skall föreläggas riksdagen
respektive riksdagsbeslut äga rum i frågan, bör
utredas närmare.
Vidare föreslås i motionen att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag till ändring av
talmansvalsreglerna i enlighet med vad som i
motionen anförs (yrkande 2). Därvid anförs att
talmansvalet lämpligen bör förläggas till
årsskiftet.
Slutligen föreslås i motionen att riksdagen begär
att regeringen tillsätter en utredning som ser över
budgetprocessen i syfte att ändra reglerna i
enlighet med vad som i motionen anförs (yrkande 3).
Det anförs att Miljöpartiets förslag att sittande
regering som inte får majoritet avgår i anslutning
till riksdagsvalet bör följas av en ändring i
tidsramarna för budgetpropositionens presentation.
Tidsramarna för budgetprocessen bör dock ändras
oavsett huruvida Miljöpartiets förslag på
regeringsavgång vid val anammas eller ej.

Bakgrund

Regeringsbildningen

Den svenska parlamentarismen bygger huvudsakligen på
s.k. negativt ansvar, dvs. regeringen sitter kvar så
länge inte parlamentets majoritet har uttalat att
regeringen inte har dess förtroende. Grunden för
denna princip utgörs av bestämmelsen i 12 kap. 4 §
första stycket regeringsformen, enligt vilken
riksdagen kan angiva förklaring att statsråd icke
åtnjuter riksdagens förtroende. För sådan
förklaring, misstroendeförklaring, fordras att mer
än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig
därom. Yrkande om misstroendeförklaring upptas
enligt andra stycket till prövning endast om det
väcks av minst en tiondel av riksdagens ledamöter.
Det upptas inte till prövning under tiden från det
att ordinarie val har ägt rum eller beslut om extra
val har meddelats till dess den genom valet utsedda
riksdagen samlas.

De nyss beskrivna reglerna i regeringsformen
motiverades med att de bör fungera smidigare i lägen
där regeringen har ett svagt underlag i riksdagen
(jfr bet. 1999/2000:KU2 s. 17). Någon partigrupp kan
tänkas tolerera regeringen men inte vilja stödja den
uttryckligt. Ett krav på uttrycklig
förtroendeförklaring vid regeringsbildningen kan
tänkas försvåra denna.
I 6 kap. 2-4 §§ regeringsformen finns bestämmelser
om den ordning enligt vilken statsministern skall
utses. Av dessa framgår att det är talmannens
uppgift att lägga fram förslag till ny statsminister
för riksdagen. Dessförinnan måste talmannen ha
samrått med företrädare för varje partigrupp och
överlagt med vice talmännen. Röstar mer än hälften
av riksdagens ledamöter mot förslaget är det
förkastat. I annat fall är det godkänt. Förkastas
förslaget måste talmannen återkomma. Om talmannens
förslag förkastas fyra gånger, avbryts förfarandet i
avvaktan på riksdagsval. Om inte ordinarie val skall
hållas inom tre månader, förrättas extra val inom
samma tid.
Vidare föreskrivs i 6 kap. 1 § regeringsformen att
statsministern tillsätter övriga statsråd. Enligt 6
kap. 5 § regeringsformen skall talmannen entlediga
statsråd om riksdagen förklarar att statsministern
eller annat statsråd inte åtnjuter riksdagens
förtroende. I fråga om entledigande av statsråd i
andra fall än som följd av misstroendeförklaring
gäller att statsråd, även statsministern, har rätt
att bli entledigad när han själv begär det (6 kap. 6
§ regeringsformen). Entledigandet av statsministern
beslutas av talmannen. I så fall skall talmannen
entlediga även övriga statsråd. Detsamma gäller för
den händelse statsministern avlider (6 kap. 7 §).
Statsministerns avgång innebär således att hela
regeringen avgår. Någon bestämmelse om när
statsministern och därmed regeringen skall avgå
förutom vad som gäller vid misstroendeförklaring
finns således inte.
Frågor kring förhållandet mellan valutslag och
regeringsbildning har, som tidigare framgått,
aktualiserats i ett antal motioner som väckts under
riksmötet 2002/03. Inom ramen för uppföljning och
utvärdering inom utskottets beredningsområde har
utskottets kansli på utskottets uppdrag i en rapport
behandlat vissa frågeställningar som aktualiseras
till följd av förslagen i dessa motioner. Rapporten,
som överlämnats till utskottet, bilaga 4
(2003/04:URD3), innehåller även en utförlig
redogörelse för framväxten av det nuvarande
regelsystemet, dess tillämpning i praxis samt den
författningspolitiska debatten kring alternativ till
den rådande ordningen.
I rapporten utvärderas även hur praxis i
anslutning till gällande bestämmelser förhåller sig
till målsättningar som formulerats i förarbetena
till den partiella författningsreformen och
regeringsformen. Det konstateras att det inte går
att finna otvetydiga belägg för att det i
målsättningarna bakom regeringsformen har
inbegripits att regeringar utan egen majoritet i
riksdagen skall avgå efter val för att möjliggöra en
omprövning av regeringsfrågan. Följaktligen kan det
inte betraktas som oförenligt med målsättningarna
bakom regeringsformen att regeringar utan egen
riksdagsmajoritet stannat kvar efter valen 1985,
1988, 1998 och 2002. Vidare konstateras att det inte
heller går att påvisa att det i målsättningarna
bakom regeringsformen har inbegripits att regeringar
utan egen riksdagsmajoritet skall avgå efter
valförluster. Det faktum att de minoritetsregeringar
som stannade kvar efter valen 1985, 1988 och 1998
dessutom hade drabbats av förluster kan följaktligen
inte heller betraktas som oförenligt med
målsättningarna bakom regeringsformen. I rapporten
konstateras vidare att den praktiska tillämpningen
av regeringsformens bestämmelser om talmansledda
konsultationer inför regeringsskifte får anses ha
varit väl förenlig med målsättningarna bakom
regeringsformen. Slutligen konstateras att
bestämmelserna om misstroendeförklaring och
regeringsbildning har tillämpats i enlighet med
intentionerna. Den tidsmässigt något mer utdragna
proceduren vid regeringsbildning får ses som i stort
sett förväntad med hänsyn till att regelverket är
utformat för att tillgodose till viss del
svårförenliga syften.
Slutligen redovisas hur de här aktuella aspekterna
gällande valutslag och regeringsbildning är
utformade i andra europeiska länder. I en dryg
majoritet - 16 av 27 studerade länder - har
regeringen en skyldighet att automatiskt lämna sin
post efter val till parlamentet, oavsett
valutgången. Sådan skyldighet föreligger dock inte i
de nordiska länderna förutom i Finland. När det
gäller regeringens rätt att upplösa parlamentet är
Danmark och Spanien de enda länder där regeringen
åtnjuter villkorslös upplösningsrätt. I ett tiotal
andra europeiska länder kan dock regeringen ta
initiativ till ett upplösningsbeslut som sedan
formellt fattas av statschefen. I de flesta
europeiska länder har parlamentet såväl möjlighet
att uttala misstroende mot enskilda ministrar som
mot regeringen som helhet. I sex av länderna krävs
att den parlamentsmajoritet som vill fälla en
regering också enas om en motkandidat till
statsministerposten, s.k. konstruktiv
misstroendeförklaring. När det gäller
regeringsbildningens utformning konstateras att
processen kan delas in i tre schematiska faser. I
sonderingsfasen undersöks vilka potentiella
regeringskoalitioner som kan vara aktuella. Viss
variation mellan länderna finns gällande vem som har
ansvaret för att leda sonderingarna: statschefen
eller dennes ombud, den avgående statsministern
eller den tillträdande statsministerkandidaten
själv. I nästa fas, nomineringsfasen, utnämns den
kandidat som befunnits ha de bästa förutsättningarna
att bilda regering. Utnämningen görs i samtliga
länder utom Sverige av statschefen, men dennes
reella inflytande varierar och är ofta relativt
begränsat. I 10 av 27 länder är
regeringsbildningsprocessen avslutad i och med
nomineringen, i så måtto att den utsedda
regeringsbildaren har formell rätt att börja utöva
sina befogenheter. I övriga 17 länder måste dock
regeringen eller regeringsbildaren överleva en
automatisk omröstning i parlamentet - investituren -
för att anses ha mandat att regera. I alla länder
med krav på investituromröstning utom Sverige
(motsvarande 59 procent) tillämpas positiv
parlamentarism, dvs. regeringen måste få ett uttalat
stöd av flertalet av de röstande. Sverige räknas,
tillsammans med länderna utan krav på investitur,
som tillämpande negativ parlamentarism, där
regeringen inte behöver ha ett uttalat stöd i utan
endast behöver tolereras av parlamentet. En enkel
statistisk analys indikerar att länder med negativ
parlamentarism i genomsnitt har högre andel
minoritets- och enpartiregeringar samt kortare
regeringsbildningstider än länder med positiv
parlamentarism.

Budgetprocessen

Grundläggande regler om statsbudgeten och
budgetprocessen återfinns i regeringsformen.
Regeringsformens närmare bestämmelser om finansmakt
och budgetreglering finns i 9 kap. Med
budgetreglering avses det förfarande genom vilket
statsbudgeten tillkommer. Förfarandet innefattar
dels en beräkning av statsinkomsternas storlek, dels
fastställande av anslag. I föreskrifterna om
budgetreglering (9 kap. 3-6 §§) anges att riksdagen
skall företa budgetreglering för det närmast
följande budgetåret eller, om det finns särskilda
skäl, för annan budgetperiod. Riksdagen skall, på
förslag av regeringen, i en statsbudget bestämma
till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas
och anvisa anslag till angivna ändamål. Om
budgetreglering inte hinner avslutas före
budgetperiodens början - t.ex. på grund av
tidskrävande förhandlingar om regeringsbildningen
efter ordinarie riksdagsval - bestämmer riksdagen i
den omfattning som behövs om anslag för tiden till
dess budgetregleringen för perioden är slutförd.
Riksdagen kan även ge finansutskottet i uppdrag att
fatta sådana provisoriska anslagsbeslut på
riksdagens vägnar. För ett löpande budgetår kan
riksdagen dessutom på tilläggsbudget göra nya
beräkningar av statsinkomster samt ändra eller
anvisa nya anslag.

I riksdagsordningen finns bestämmelser om
riksdagens arbete och arbetsformer, bl.a. i fråga om
statsbudgeten och budgetreglering. Av 3 kap. 2 §
första stycket framgår att budgetåret börjar den 1
januari och att regeringen dessförinnan skall
avlämna en budgetproposition med förslag till
statens inkomster och utgifter för budgetåret samt
en redovisning av statens tillgångar och skulder.
Vidare föreskrivs i bestämmelsens andra stycke att
budgetpropositionen skall innehålla finansplan och
nationalbudget samt förslag till reglering av
statsbudgeten. Förslaget skall enligt bestämmelsen
också innehålla en fördelning av anslag på de av
riksdagen beslutade utgiftsområdena.
Budgetpropositionen skall enligt
tilläggsbestämmelsen 3.2.1 avlämnas senast den 20
september. Under år då riksdagsval hålles i
september, skall dock budgetpropositionen avlämnas
senast en vecka efter riksmötets öppnande, dvs.
omkring tre veckor efter valdagen. Om detta inte är
möjligt på grund av regeringsskifte, skall
budgetpropositionen enligt tilläggsbestämmelsens
andra stycke avlämnas inom tio dagar efter skiftet,
dock senast den 15 november. Om regeringen anser att
proposition med förslag till riktlinjer för den
framtida ekonomiska politiken och anslag för löpande
budgetår (ekonomisk vårproposition) bör behandlas
under pågående riksmöte, skall enligt
tilläggsbestämmelsens tredje stycke en sådan
proposition lämnas senast den 15 april.
Riksdagskommittén - som talmanskonferensen
tillsatte år 1998 för att se över och utvärdera
vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer -
behandlade bl.a. budgetprocessen i betänkandet
Riksdagen inför 2000-talet. Beträffande spörsmålet
om valdagens förläggning under året uttalade
kommittén bl.a. följande.

När Riksdagsutredningen föreslog att
budgetprocessen skulle flyttas till hösten
övervägde den också att flytta valdagen. Två
alternativ diskuterades, antingen val på våren
eller ett par veckor före nuvarande datum i
september. Riksdagsutredningen övervägde främst
det sistnämnda (förs. 1993/94:TK1 s. 75), men
stannade för att inte föreslå någon ändring.
Eftersom tiden under ett valår kunde bli knapp
övervägde Riksdagsutredningen två olika
lösningar. Antingen fastställs en provisorisk
statsbudget omedelbart före budgetårsskiftet
varefter den definitiva budgetregleringen
genomförs en bit in på det nya budgetåret. Eller
använder man sig av en förenklad
behandlingsordning som medför att budgetarbetet
kan avslutas före budgetårsskiftet (förs.
1993/94:TK2 s. 31).

Den nya budgetprocessen har hittills endast
prövats en gång under valår (hösten 1998) och
erfarenheten därifrån är att det efter de då
givna förutsättningarna med en förenklad
behandlingsordning fungerade någorlunda väl.
Riksdagen hade kortare tid till sitt förfogande,
men vår bedömning av arbetet, som bl.a. grundas
på en enkät till ledamöterna samt intervjuer med
partikanslierna och ett antal utskottsordförande,
är att det kunde genomföras utan större problem.
En svårighet som vi har kunnat notera hade sitt
upphov i den ändrade parlamentariska situationen
efter valet. Förhandlingar upptogs då mellan
företrädare för regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Särskilt företrädare för de båda
oppositionspartierna har vittnat om att det var
mycket knappt om tid för att genomföra
förhandlingarna och att de kom i en position där
det var svårt att utöva ett inflytande över
budgeten. Det berodde bl.a. på att
förberedelserna i Regeringskansliet var så långt
komna.
Övriga oppositionspartier menade att de klarade
av att arbeta fram sina alternativa budgetförslag
under valåret tack vare att de dels hade
förberett förslag redan under våren, dels hade
presenterat sin politik under valrörelsen. De
svårigheter som uppstod hade mer att göra med att
riksdagsgruppens storlek och sammansättning
ändrats som en konsekvens av valet. Det ledde
till vissa organisatoriska svårigheter.
Det finns en befogad farhåga för att det kommer
att bli besvärligare att hinna med
budgetprocessen under valår med regeringsskiften.
Man kan därför fråga sig om det finns anledning
att ändra på budgetprocessen eller på valdagen.
Vi anser att valdagens förläggning bör
bestämmas med utgångspunkt i en diskussion om
olika demokrativärden. Budgetprocessen och andra
administrativa omständigheter kan vägas in i
sammanhanget, men utgångspunkten måste vara att
budgetprocessen anpassas till den valdag som
bestäms utifrån demokratiaspekter, t.ex.
bedömning av valdeltagande.

Riksdagskommittén övervägde sedan frågan om
ändringar borde företas i budgetprocessen. Man
gjorde därvid den bedömningen att erfarenheterna
dittills hade varit så goda att det inte krävdes
några större ändringar. Riksdagskommittén anförde
vidare.

Slutligen finns det också anledning att
kommentera en annan typ av kritik som vi har
fångat upp, bl.a. i de intervjuer som
referensgruppen genomfört, mot den nya
budgetprocessen under valår med regeringsskiften.
Kritiken går ut på att det är svårt för en
tillträdande regering att hinna forma sitt
budgetalternativ. Eftersom den avgående
regeringen i praktiken redan har gjort nödvändiga
förberedelser för att kunna lägga fram en budget,
hänvisas i stort sett den nya regeringen till att
lägga fram den gamla regeringens budgetförslag.
Kritikerna menar att detta är ett odemokratiskt
inslag. En ny majoritets vilja måste kunna få
utslag i den tillträdande regeringens första
budget.

Att det är svårt för en tillträdande regering
att lägga fram ett budgetalternativ där alla dess
förslag får genomslag omedelbart är uppenbart. Vi
kan emellertid av flera skäl inte dela
uppfattningen att detta förhållande skulle vara
odemokratiskt eller ens anses olämpligt.
En väl förberedd ny majoritet hinner lägga in
flera av sina prioriterade frågor i
budgetpropositionen. Ändringar kan också göras i
riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen, även
om utskottsinitiativ endast bör tillgripas i
begränsad omfattning. Om den nya majoriteten inte
hinner få med allt, kan den återkomma med förslag
på våren, t.ex. på tilläggsbudget. Det betyder i
praktiken att en ny regering kan få snabbare
genomslag för sin politik än i den ordningen som
innebar att en ny regering tillträdde på hösten
och lade fram sin budget i januari, vilken trädde
i kraft vid halvårsskiftet, dvs. nio månader
efter valet.

Talmansval

Talmannen utses enligt 4 kap. 2 § regeringsformen
för valperioden, alltså i regel för en tid av fyra
år. Samtidigt utses en förste, en andre och en
tredje vice talman. Valet äger enligt 8 kap. 1 §
riksdagsordningen rum vid första sammanträdet under
riksdagens valperiod. Med hänsyn till de nya
uppgifter som tilldelats talmannen och för att
ytterligare stärka hans ställning har det ansetts
angeläget att han "skall stå utanför det i snävare
bemärkelse politiska riksdagsarbetet" (prop. 1973:90
s. 257). Erik Holmberg och Nils Stjernquist menar
att det faktum att talmansvalet sker för en
valperiod bör ses i belysning härav (Erik Holmberg
och Nils Stjernquist, Grundlagarna med tillhörande
författningar, 1980, s. 168).

Vid riksmötet 1990/91 behandlade utskottet en
motion i vilken föreslogs förändring av
bestämmelsen i 8 kap. 1 § riksdagsordningen om
val av talmän. Innebörden av förslaget var att
om statsministern vid tidpunkten för första
sammanträdet med kammaren efter ett val
anhållit om entledigande, skulle talmansvalen
anstå till dess att regeringsskifte ägt rum.
Utskottet framhöll att som en komplikation med
den föreslagna ordningen att riksdagens arbete
under någon tid skulle kunna komma att ledas av
talmän som inte längre var ledamöter av
riksdagen. Utskottet fann detta betänkligt från
konstitutionell synpunkt. Vidare anfördes att
den nuvarande ordningen enligt utskottets
mening fungerat väl vid de tillfällen då val av
talmän i tiden sammanfallit med
regeringsbildning. Motionen avstyrktes mot den
anförda bakgrunden (bet. 1990/91:KU42).

EU-medlemskapets betydelse för det
parlamentariska statsskicket

Som tidigare framgått har utskottets kansli inom
ramen för uppföljning och utvärdering inom
utskottets beredningsområde i en rapport behandlat
vissa frågeställningar kring förhållandet mellan
valutslag och regeringsbildning. I rapporten har
vidare på utskottets uppdrag behandlats frågan om
EU-medlemskapets betydelse i sammanhanget, bilaga 4.

I fråga om EU-medlemskapets betydelse för det
parlamentariska statsskicket visar analysen i
rapporten att stöd kan åberopas för flera olika sätt
att se på frågan. Slutsatserna i fråga om EU-
medlemskapets betydelse för relationen mellan
regering och riksdag kan variera beroende på vilket
av synsätten som anläggs. Ett synsätt tar sin
utgångspunkt i att EU-medlemskapet har inneburit att
lagstiftningskompetens flyttats över från riksdagen
till EU-samarbetet, där Sverige representeras av
regeringen. Om EU:s normgivning domineras av ram-
eller miniminormer kan man hävda att riksdagens
lagstiftningskompetens inte har begränsats i någon
större mån till följd av EU-medlemskapet. I fall
EU:s normgivning däremot är omfattande och
detaljinriktad går det att hävda att EU-medlemskapet
har medfört betydande begränsningar i riksdagens
lagstiftningskompetens. Ett annat synsätt lägger
tonvikten på att frågor som skulle ha avgjorts av
riksdagen om Sverige inte varit medlem i EU har
dragits bort från sådant beslutsfattande som tar sig
uttryck i att riksdagen behandlar propositioner från
regeringen. De parlamentariska kontrollinstrument
(främst samrådet i EU-nämnden) som ersätter
behandlingen av propositioner betraktas med detta
synsätt som mindre väl ägnade att klargöra
förhållandet mellan regering och riksdag. Med ett
tredje synsätt blir slutsatsen den motsatta: Det
parlamentariska inflytande som riksdagen utövar
genom samrådet i EU-nämnden kan i vart fall
jämställas med det inflytande som riksdagen utövar
via behandlingen av propositioner från regeringen.
Dessutom sträcker sig riksdagens inflytande genom
samrådet över en bredare sfär av frågor än vad som
är fallet vid propositionsbehandlingen.
Slutligen konstateras att det inte kunnat beläggas
att medlemskapet i den europeiska unionen eller - i
kandidatländernas fall - det förestående
medlemskapet, medfört debatt om de aspekter av
valutslag och regeringsbildning som studerats i
rapporten.
Utskottet har den 3 februari 2004 hållit en
offentlig utfrågning om EU-samarbetets betydelse för
den parlamentariska demokratin i de nordiska
länderna, bilaga 5. Vid utfrågningen har som
inbjudna talare deltagit professor Kaare Strøm
(University of California Scandinavian Studies
Center at Lund University), Bertel Haarder, minister
i den danska regeringen och folketingsledamoten Ritt
Bjerregaard. Vidare har som särskilt inbjudna
kommentatorer deltagit professor Palle Svensson
(Århus universitet), professor Matti Wiberg (Åbo
universitet), professor Magnus Jerneck (Lunds
universitet), professor Tommy Möller (Stockholms
universitet) och Dr Andreas Maurer (Stiftung
Wissenschaft und Politik, Deutsches Institut für
Internationale Politik und Sicherheit).
Kaare Strøm konstaterade att delegering av makt
till exekutiven kan vara knuten till både för- och
efterhandskontroll. Han menade vidare att det inte
är givet att de nationella parlamenten generellt
sett är förlorare i den utveckling vi ser av
parlamentarismen i de nordiska länderna. Han
hänvisade till vad som framkom under utfrågningen om
att parlamentet har stärkt sin roll i finsk politik
och också i Europapolitiken samt det danska
Folketingets starka engagemang i många olika
aspekter av politiken. Bertel Haarder och Ritt
Bjerregaard underströk att Folketinget, och särskilt
Europautskottet, har en stark ställning gentemot
regeringen. Som en viktig orsak härtill framhöll de
det faktum att det för Danmark är karakteristiskt
med minoritetsregeringar som måste finna en
majoritet i Folketinget. Som en annan orsak
utpekades att den skeptiska hållningen till EU leder
till att EU-frågorna hamnar i blickpunkten i
Danmark. Palle Svensson konstaterade
sammanfattningsvis att förhållandet mellan
regeringen och Folketinget inte har ändrats av det
danska EU-medlemskapet. Snarare har de existerande
förhållandena blivit stärkta. Matti Wiberg
konstaterade att besluten i EU oftast fattas vid
rådsmöten utanför de nationella parlamentens
omedelbara kontroll. Parlamenten har varken
tillräckligt med tid eller kunskap för att kunna
skaffa sig en tillräckligt rik helhetsbild av de
olika handlingsalternativen. De nationella
parlamenten reagerar ex post, och då är det oftast
alltför sent. Han anförde vidare att de politiska
majoriteterna i de nationella parlamenten endast
ytterst sällan är intresserade av att ställa sina
egna ministrar till svars även om de har agerat på
ett sätt som har varit mot det explicita mandatet.
Magnus Jerneck menade att de svenska utskotten är
passiva i EU-frågor. Enligt hans bedömning går det
inte heller att beskriva den svenska EU-nämnden som
en förhandlingsarena på samma sätt som
Europautskottet i det danska Folketinget. Det
förefaller mera vara fråga om att man informerar om
den svenska regeringshållningen i EU-nämnden. Tommy
Möller erinrade om att en fungerande kontroll av
maktutövningen i parlamentarisk bemärkelse innebär
att exekutivmakten får ett givet mandat. Han
konstaterade att mandatet till sin karaktär blir mer
och mer vidsträckt, inte minst som en konsekvens av
EU-medlemskapet. Enligt hans bedömning betyder det i
förlängningen att regeringen ökar sin makt i
förhållande till folkrepresentationen. Andreas
Maurer erinrade om att det förslag som lagts fram av
europeiska konventet om EU:s framtid innebär bl.a.
att det kommer att åligga kommissionen att förse
nationella parlament med information rörande
samtliga förslag av lagstiftningskaraktär. Enligt
hans uppfattning borde emellertid nationella
parlament komma in på ett ännu tidigare stadium.
Sammantaget menade han att de möjligheter till
inflytande som EU-samarbetet medför ställer
nationella parlament inför nya uppgifter som
fundamentalt avviker från deras traditionella
parlamentariska funktioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal
motioner i vilka framförs yrkanden om översyn eller
ändring av dels de rådande formerna för
regeringsbildning, dels vissa därmed sammanhängande
regler som rör tidpunkten för val av talman samt
tidsramarna för den statliga budgetprocessen. Som
ett led i beredningen av dessa motionsyrkanden har
på utskottets uppdrag inom utskottets kansli
utvärderats hur tillämpningen hittills av
regeringsformens regler om regeringsbildningen
förhåller sig till målsättningar som formulerats i
förarbetena. I det sålunda inhämtade underlaget
utpekas inga diskrepanser i detta avseende.

Av underlaget framgår emellertid också att
proceduren för regeringsbildning ända från
tillkomsten har varit ett omdiskuterat inslag i
författningen. Senast utreddes frågan av den
parlamentariskt tillsatta Folkstyrelsekommittén, som
inte lade fram några förslag till ändringar i den
gällande ordningen (SOU 1987:6). Därefter har stora
förändringar ägt rum när det gäller
samhällsutvecklingen i stort. Inte minst
medlemskapet i EU står därvid i blickpunkten.
Frågan om EU-medlemskapets betydelse i det nu
aktuella sammanhanget har på utskottets uppdrag
analyserats i den rapport som även innehåller en
utvärdering av praxis kring
regeringsbildningsfrågor. Vidare har utskottet
hållit en offentlig utfrågning om EU-samarbetets
betydelse för den parlamentariska demokratin i de
nordiska länderna.
Det underlag som sålunda har inhämtats visar
enligt utskottets mening att erfarenheterna från
andra länder inte nödvändigtvis behöver vara
samstämmiga med de svenska. Såvitt avser frågor om
regeringsbildning visar den studie som utförts på
uppdrag av utskottet också att de konstitutionella
lösningarna varierar högst väsentligt bland EU:s
medlemsstater.
Sedan frågan om regeringsbildningen senast
utreddes har dessutom andra viktiga förändringar
beslutats i vårt land, bl.a. införandet av den
fyraåriga mandatperioden. Till bilden hör också att
en ny statlig budgetprocess har börjat tillämpas. En
annan aspekt är att det parlamentariska läget i dag
är ett annat än då Folkstyrelsekommittén vid mitten
av 1980-talet lämnade sitt betänkande. I dag finns
det sju partier i stället för fem representerade i
riksdagen.
Mot den nu angivna bakgrunden ser utskottet det
som naturligt med en fortsatt bred diskussion kring
frågor med anknytning till systemet för
regeringsbildning. Regeringen har nu inlett samtal
med de politiska partierna i riksdagen rörande en
översyn av regeringsformen. Utskottet ser det som en
möjlighet att den kommande översynen, med sitt
samlande perspektiv, kan komma att omfatta
regeringsbildningen och därmed sammanhängande
frågor. En sådan diskussion har sin grund i frågan
om vilket krav som bör uppställas på stöd i
riksdagen för regeringen. Den frågan har i sin tur
samband med frågor om talmannens funktion i
regeringsbildningsprocessen. Systemet för
regeringsbildning bör även diskuteras med hänsyn
tagen till hur relationen i stort mellan regering
och riksdag skall vara utformad. Ett led i en sådan
översyn kan enligt utskottet vara att få aspekter av
det egna systemet för regeringsbildning belysta
genom att analysera erfarenheter från andra - och
mot bakgrund av våra förhållanden intressanta -
länder. Med hänsyn till vad som nu har anförts anser
utskottet att det inte är påkallat att begära sådana
initiativ som efterfrågas i motionerna 2002/03:K208,
2002/03:K282 yrkande 7, 2003/04:K290 yrkande 11,
2002/03:K345 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K379 yrkande
23, 2003/04:K271 yrkande 25 och 2002/03:K434
yrkandena 1-3. Motionerna bör därför avslås i här
berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Ändring av namnen på valkretsarna i Västra
Götalands län (punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),
Kerstin Lundgren (c), Nils Fredrik Aurelius (m),
Liselott Hagberg (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen antar följande nedan framlagda förslag
till lag om ändring i vallagen (1997:157). Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K201 och
2002/03:K218.

Förslag till lag om ändring i vallagen (1997:157)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § vallagen
(1997:157) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Vid val till riksdagen är landet indelat i 29
valkretsar. Dessa är
1. Stockholms kommun,
2. Stockholms läns valkrets (Stockholms län med
undantag av Stockholms kommun),
3. Uppsala län,
4. Södermanlands län,
5. Östergötlands län,
6. Jönköpings län,
7. Kronobergs län,
8. Kalmar län,
9. Gotlands län,
10. Blekinge län,
11. Malmö kommun,
12. Skåne läns västra valkrets (Bjuvs, Eslövs,
Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona och
Svalövs kommuner),
13. Skåne läns södra valkrets (Burlövs, Kävlinge,
Lomma, Lunds, Sjöbo, Skurups, Staffanstorps,
Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner),
14. Skåne läns norra och östra valkrets (Bromölla,
Båstads, Hässleholms, Klippans, Kristianstads, Osby,
Perstorps, Simrishamns, Tomelilla, Åstorps,
Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner),
15. Hallands län,
16. Göteborgs kommun,
-----------------------------------------------------
17. Västra Götalands läns 17. Bohusläns valkrets
västra valkrets (Härryda, (Härryda, Kungälvs,
Kungälvs, Lysekils, Lysekils, Munkedals,
Munkedals, Mölndals, Mölndals, Orusts,
Orusts, Partille, Partille, Sotenäs,
Sotenäs, Stenungsunds, Stenungsunds, Strömstads,
Strömstads, Tanums, Tanums, Tjörns, Uddevalla
Tjörns, Uddevalla och och Öckerö kommuner),
Öckerö kommuner),
18. Älvsborgs läns
18. Västra Götalands norra valkrets (Ale,
läns norra valkrets (Ale, Alingsås, Bengtsfors,
Alingsås, Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda,
Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla
Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Melleruds,
Edets, Melleruds, Trollhättans, Vårgårda,
Trollhättans, Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls
Vänersborgs och Åmåls kommuner),
kommuner),
19. Älvsborgs läns
19. Västra Götalands södra valkrets
läns södra valkrets (Bollebygds, Borås,
(Bollebygds, Borås, Marks, Svenljunga,
Marks, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns
Tranemo och Ulricehamns kommuner),
kommuner),
20. Skaraborgs läns
20. Västra Götalands valkrets (Essunga,
läns östra valkrets Falköpings, Grästorps,
(Essunga, Falköpings, Gullspångs, Götene, Hjo,
Grästorps, Gullspångs, Karlsborgs, Lidköpings,
Götene, Hjo, Karlsborgs, Mariestads, Skara,
Lidköpings, Mariestads, Skövde, Tibro, Tidaholms,
Skara, Skövde, Tibro, Töreboda och Vara
Tidaholms, Töreboda och kommuner),
Vara kommuner),
-----------------------------------------------------
21. Värmlands län,
22. Örebro län,
23. Västmanlands län,
24. Dalarnas län,
25. Gävleborgs län,
26. Västernorrlands län,
27. Jämtlands län,
28. Västerbottens län, och
29. Norrbottens län.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Ställningstagande

I samband med bildandet av Västra Götalands län
ändrades de gamla valkretsnamnen till Göteborg,
Västra Götalands västra, Västra Götalands östra,
Västra Götalands norra och Västra Götalands södra.
Vi anser att länets valkretsar bör återfå sina
ursprungliga namn, dvs. Göteborg, Bohus län,
Skaraborg, Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns
södra.

Härigenom tillgodoses även motion 2002/03:K218.

2. Personval och kampanjbidrag (punkt 6)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2 om redovisning av
kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar
samt kartläggning av statliga bolags finansiering av
politiska kampanjer. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221,
2003/04:K329 och 2003/04:K403 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motion 2002/03:K257 yrkande 1.

Ställningstagande

Det förslag som har lagts fram av Utredningen om
offentlighet för partiers och valkandidaters
intäkter innebär inte att det skapas ett heltäckande
och tydligt regelverk för redovisning av
kampanjorganisationers intäkter i samband med
folkomröstningar. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till en sådan reglering. Den
nyss nämnda utredningen har inte heller kartlagt
statliga bolags finansiering av politiska kampanjer.
Regeringen bör låta utreda dessa frågor i samband
med att förslagen i utredningen bereds.

Vad som nu har anförts bör med bifall till
motionerna 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221 och
2003/04:K329 ges regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses i olika utsträckning motion
2003/04:K403 yrkandena 1 och 2.

3. Rösträtt under det år då man fyller 18 år
(punkt 10)

av Helena Bargholtz (fp), Ingvar Svensson (kd),
Mats Einarsson (v), Kerstin Lundgren (c), Gustav
Fridolin (mp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3 om att knyta rätten
att rösta till det år då man fyller 18 år. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K225,
2002/03:K241 yrkande 3, 2002/03:K276, 2002/03:K319 i
denna del, 2002/03:K331, 2002/03:K368 yrkande 1,
2003/04:K234, 2003/04:K397 och 2003/04:Kr361 yrkande
10.

Ställningstagande

Under förutsättning att rösträttsåldern också i
fortsättningen är 18 år bör, enligt vår mening,
rätten att rösta i allmänna val inträda det
kalenderår då väljaren uppnår rösträttsåldern.
Regeringen bör därför, i enlighet med vad som anförs
i motionerna 2002/03:K225, 2002/03:K241 yrkande 3,
2002/03:
K276, 2002/03:K319 (delvis), 2002/03:K331,
2002/03:K368 yrkande 1, 2003/04:K234, 2003/04:K397
och 2003/04:Kr361 yrkande 10, låta utreda frågan
inom ramen för en kommande författningsöversyn och
återkomma till riksdagen med förslag till en sådan
lagändring.

4. Rösträtt före det år då man fyller 18 år
(punkt 11)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4 om utredning av
åldersgränser vid val. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:K258 yrkande 5 i denna del och avslår
motionerna 2002/03:K382, 2002/03:K258 yrkandena 1
och 2, 2002/03:K340 yrkandena 1 och 2 samt
2003/04:K274.

Ställningstagande

Att sänka rösträttsåldern till 16 år har flera
fördelar. Främst skulle det uppmuntra det politiska
engagemanget bland yngre människor och öka
politikers intresse och vetskap om yngre människors
liv och förutsättningar. Rösträtt ger unga en
verklig anledning att sätta sig in i vad de olika
partierna står för, samtidigt som det ger politiker
en vidare anledning att sätta sig in i unga
människors problem och politiska krav. Utredningar
av sänkt rösträttsålder i vissa lokala val i
Tyskland som Ungdomsstyrelsen gjort visar på
övervägande fördelar med att låta 16- och 17-åringar
rösta. Förlängningen av mandatperioderna från tre
till fyra år innebar i praktiken att rösträttsåldern
höjdes då fler kom att bli äldre innan man första
gången hade möjlighet att rösta i ett allmänt val,
en sänkning av rösträttsåldern till 16 år innebär
att medelåldern för när man får rösta första gången
blir 18 år. Med anledning av det anförda bör enligt
min mening riksdagen, som föreslås i motion
2002/03:K258 yrkande 5 (delvis), hos regeringen
begära att regeringen tar initiativ till att låta
den kommande författningsutredningen utreda sänkta
åldersgränser vid val.

5. Rösträttsålder vid folkomröstningar
(punkt 12)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 5 om möjlighet
att vidga kretsen av röstberättigade vid
folkomröstning till dem som senast på valdagen
fyller 16 år. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:K414.

Ställningstagande

Oaktat frågan om åldern för rösträtt vid allmänna
val bör ändringar göras i folkomröstningslagarna för
att möjliggöra för såväl kommuner och landsting som
riksdag att i särskild ordning fatta beslut om att
vidga kretsen av röstberättigade vid folkomröstning
till dem som senast på valdagen fyller 16 år. I
första hand bör dock rösträtten vid rådgivande
folkomröstningar sänkas till att gälla för alla som
i övrigt uppfyller villkoren och som senast på
valdagen fyller 16 år. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.

6. Utvidgad rösträtt för andra än svenska
medborgare (punkt 13)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 6 om att
invandrade kvinnor och män ges rösträtt i
riksdagsval efter samma grunder och regler som i
kommunala val. Därmed bifaller riksdagen motion
2002/03:Sf336 yrkande 39 och avslår motionerna
2002/03:
K264 yrkande 5, 2002/03:K381 yrkande 1 och
2002/03:Sf289 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motion 2002/03:Sf 336
(yrkande 39) att riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram förslag till en ändring som innebär att
invandrade kvinnor och män ges rösträtt vid
riksdagsval efter samma grunder och regler som i
kommunala val.

Som anförs i den nämnda motionen väger fördelarna
från integrationssynpunkt med en utvidgad rösträtt
för den aktuella gruppen betydligt tyngre än
formella synpunkter på medborgarskapets avgränsning
och innebörd. Frågan bör närmare övervägas inom
ramen för en kommande författningsöversyn. Vad som
nu har anförts bör med bifall till yrkande 39 i den
nämnda motionen ges regeringen till känna.

7. Utvidgad rösträtt för andra än svenska
medborgare (punkt 13)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7 om rösträtt vid
samtliga val för dem som är folkbokförda i Sverige.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K381
yrkande 1 och 2002/03:Sf289 yrkande 13 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 39 och 2002/03:K264
yrkande 5.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motionerna 2002/03:K381
yrkande 1 och 2002/03:
Sf289 yrkande 13 att riksdagen bör begära att
regeringen lägger fram förslag till en ändring som
innebär att också utländska medborgare som är
folkbokförda i Sverige skall ges rätt att rösta i
val på nationell, regional och kommunal nivå och i
val till Europaparlamentet samt att rösträtt till
riksdag och kommunfullmäktige även skall omfatta
rösträtt i folkomröstningar. Med rösträtten bör, som
nu, följa valbarhet. Att behandla medborgare i
länder utanför EU sämre än medborgare från EU-
länder, vilket nuvarande lagstiftning gör, ser jag
som en diskriminering som måste avlägsnas. Vad som
nu har anförts bör med bifall till motionerna
2002/03:K381 yrkande 1 och 2002/03:
Sf289 yrkande 13 ges regeringen till känna.

8. Valbarhet (punkt 14)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8 om utredning av
åldersgränser vid val, valbarhet vid samtliga val
för den som är folkbokförd i Sverige och om
utvidgning av den valbara kretsen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K258 yrkande 5 i denna
del, 2002/03:K381 yrkande 2 och 2002/03:K383
yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:K258
yrkandena 3 och 4 samt 2002/03:K319 i denna del.

Ställningstagande

I enlighet med vad som anförs i reservation 4 bör
rösträttsåldern sänkas till 16 år. Som en
konsekvensändring av detta bör åldern för valbarhet
sänkas på samma sätt. Därför bör enligt min mening
riksdagen hos regeringen begära att regeringen tar
initiativ till att låta den kommande
författningsutredningen utreda sänkt
valbarhetsålder.

Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram förslag till en ändring som innebär att
också utländska medborgare som är folkbokförda i
Sverige skall bli valbara i samtliga val. Att
behandla medborgare i länder utanför EU sämre än
medborgare från EU-länder, vilket nuvarande
lagstiftning gör, ser jag som en diskriminering som
måste avlägsnas.
Vad som nu har anförts bör med bifall till
motionerna 2002/03:K258 yrkande 5 (delvis),
2002/03:K381 yrkande 2 och 2002/03:K383 yrkande 2
ges regeringen till känna.

9. Tidsbegränsning av uppdraget som
riksdagsledamot (punkt 15)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9 om införandet av en
lagstiftad rotationsprincip för riksdagsledamöter.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K229
och 2002/03:
K415.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motionerna 2002/03:K229
och 2002/03:K415 att det bör införas tidsbegränsning
av uppdraget som riksdagsledamot med innebörden att
ingen får vara riksdagsledamot längre än tre
mandatperioder i följd. Med en lagstiftad
rotationsprincip får inte bara yngre möjlighet att
ta sig in i politiken utan också äldre, som kanske
inte haft tid eller möjlighet att engagera sig
politiskt under den yrkesverksamma delen av sitt
liv. En rotationsprincip gör det enklare för
människor att komma från andra verksamheter in i
politiken. Det är nyttigt och ger en vitalitet och
förnyelse som politiken är i stort behov av. Vad som
nu har anförts bör med bifall till motionerna
2002/03:K229 och 2002/03:K415 ges regeringen till
känna.

10.Funktionshindrades möjlighet att utöva sin
rösträtt (punkt 19)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 10 om att
utvärdera i vilken mån lagändringarna som trätt i
kraft under år 2002 har lett till att de fysiskt
funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års
riksdags-, landstings- och kommunalval har kunnat
ske under värdiga och jämlika former. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Ju278 yrkande 9 i
den del som avser utvärdering av i vilken mån
lagändringarna som trätt i kraft år 2002 har lett
till att de funktionshindrades utövande av
rösträtten i 2002 års val har kunnat ske under
värdiga och jämlika former samt avslår motionerna
2002/03:K241 yrkande 7, 2002/03:K257 yrkande 3,
2002/03:K270, 2002/03K282 yrkande 2, 2003/04K290
yrkande 5, 2002/03:
K308, 2002/03:K328, 2002/03:So513 yrkande 9,
2003/04:So569 yrkande 5 och 2002/03:Ju278 yrkande 9
i övriga delar.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion 2002/03:Ju278
yrkande 9 att regeringen under denna mandatperiod
bör utvärdera i vilken mån lagändringarna som trätt
i kraft under år 2002 har lett till att de fysiskt
funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års
riksdags-, landstings- och kommunalval har kunnat
ske under värdiga och jämlika former.

11.Opinionsundersökningar i valrörelser
(punkt 25)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 11 om att
regeringen bör bjuda in medieföretagens
branschorganisationer för diskussioner om
publicering av opinionsundersökningar i valrörelser.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:K341.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motion 2002/03:K341 att
regeringen bör bjuda in medieföretagens
branschorganisationer för diskussioner om hur man
kan bygga vidare på den befintliga överenskommelsen
om publicering av opinionsundersökningar i
valrörelser.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden.

1. Val och regeringsbildning

Helena Bargholtz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Ett stort antal av de frågor som berörs i
föreliggande betänkande är, eller kommer i närtid
att bli, föremål för utredning. 2003 års
vallagskommitté hanterar en rad varierande spörsmål
som rör vallagens närmare utformning. En översyn av
regeringsformen skall inledas. I översynen kommer
viktiga frågor som bland annat personval, skilda
valdagar och formerna för regeringsbildning att
beröras.

Folkpartiets politiska positioner framgår av våra
parti- och kommittémotioner. I ett särskilt yttrande
i betänkandet om författningsfrågor (bet.
2003/04:KU9) redovisar vi vår principiella hållning
kring frågor som gäller den kommande
författningsutredningen. Utan att frånträda våra
ståndpunkter i sak väljer vi att inte reservera oss
i de frågor som berörs i de två nämnda
utredningarna.

2. Utredning av frågor om val och
regeringsbildning

Kerstin Lundgren (c).

Föreliggande betänkande aktualiserar en rad
frågeställningar av stort intresse för pågående och
kommande utredningar. Mot denna bakgrund har
utskottet valt att i allt väsentligt inte i sak
pröva förslagen, utan avvakta kommande utredningar.
Viktiga frågor som regeringsbildning och
förstärkning av personvalet förutsättes därmed
faktiskt bli behandlade nära nog på det sätt som
motionärerna krävt.

3. Val och regeringsbildning

Gustav Fridolin (mp).

Ett stort antal av de frågor som berörs i
föreliggande betänkande är, eller kommer i närtid
att bli, föremål för utredning. 2003 års
vallagskommitté hanterar en rad varierande spörsmål
som rör vallagens närmare utformning. En översyn av
regeringsformen skall inledas. I översynen kommer
viktiga frågor som bland annat personval, skilda
valdagar och formerna för regeringsbildning att
beröras.

Miljöpartiet de grönas politiska positioner inför
och under dessa utredningar framgår av dels våra
parti- och kommittémotioner, dels enskilda motioner
av utskottsledamoten och dels det särskilda
yttrandet i Konstitutionsutskottets betänkande om
författningsfrågor (2003/04:KU9).
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2002

2002/03:K201 av Inger René m.fl. (m):

Riksdagen beslutar genom ändring i vallagen att
ändra namnen på valkretsarna i Västra Götalands län
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:K207 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personval.

2002/03:K208 av Maud Olofsson m.fl. (c):

Riksdagen begär hos regeringen förslag till sådan
ändring av regeringsformen att regeringen
obligatoriskt skall avgå efter ett val i enlighet
med vad i motionen anförs.

2002/03:K211 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att möjligheterna att
stryka namn på valsedlarna skall återinföras.

2002/03:K218 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att byta namn på Västra
Götalands östra valkrets till valkretsen Skaraborg.

2002/03:K219 av Cecilia Nilsson Wigström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att medborgarinformationen
om valsystemet måste förbättras till nästa val.

2002/03:K223 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
gemensamma valsedlar för de olika partierna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att gemensamma
valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gemensamma
valsedlars betydelse för miljön och minskade
utgifter för staten.

2002/03:K224 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
ångerröstningen avbryts två timmar före
vallokalens stängning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att röstande vid
särskilda röstmottagningsställen inte skall ha
rätt att ångerrösta.

2002/03:K225 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att knyta rätten att rösta
till det år man fyller 18 år.

2002/03:K229 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av en lagstiftad
rotationsprincip för riksdagsledamöter.

2002/03:K230 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en studie bland de
röstberättigade som avstått från att rösta i 2002
års val.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
handfasta åtgärder från Valmyndighetens och de
lokala valnämndernas sida för att höja
valdeltagandet inför nästa val.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
utformning, förnyelse och distribution av
röstkort.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förtidsröstningen.

2002/03:K231 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en översyn av
systemet med personvalsinslag vid allmänna val.

2002/03:K232 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att
förtydliga partiers valsedlar med partisymboler.

2002/03:K233 av Jan-Evert Rådhström och Gunnar Axén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det bör genomföras ett
försök i någon eller några valkretsar med att inte
ange kandidaternas bostadsort på valsedlarna till
riksdagsvalet.

2002/03:K234 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över
förutsättningarna för att till kommande allmänna val
möjliggöra för partier att komplettera partiets namn
på valsedeln med en partisymbol.

2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs angående ett
införande av skilda valdagar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att få
rösta fr.o.m. det kalenderår man fyller 18 år.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla skall ha
samma möjlighet att delta i allmänna val.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring som medför att den
nuvarande spärren vid landstingsval avskaffas.

9. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av
personvalssystemet i enlighet med vad i motionen
anförs.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
spärrarna i personvalet till både riksdag, kommun
och region eller landsting före 2006 års val.

2002/03:K244 av Margareta Pålsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vallagen skall
kompletteras med en bestämmelse som eliminerar,
eller åtminstone motverkar, att gränserna mellan
riksdagsvalkretsar och landstingsvalkretsar ej är
synkroniserade.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av
riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2002/03:K247 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ianspråktagande av modern
tryckteknik för distribution av valsedlar till
landets alla poströstningsställen och vallokaler.

2002/03:K249 av Axel Darvik (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att införa kommunala
utjämningsmandat i det svenska valsystemet.

2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagstiftning om redovisning av parti-
och personvalsfinansiering.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om regler för att säkerställa att
personvalsedlar distribueras till samtliga
vallokaler på samma sätt som partivalsedlar.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning så
att personvalsedlar finns att tillgå också för
synskadade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i
motionen anförs om återinförandet av ett system
där man kan stryka kandidater från partiers
listor.

2002/03:K258 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning så
att rösträttsåldern sänks till 16 år för val till
riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige och
Europaparlamentet samt för folkomröstningar.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning så
att rösträtten kan infalla det år man uppnått
bestämd ålder, inte, som i dag, den enskildes
ålder på valdagen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning så
att valbarhetsåldern sänks till 16 år för val till
riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige och
Europaparlamentet.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning så
att valbarheten kan infalla det år man uppnått
bestämd ålder, inte, som i dag, den enskildes
ålder på valdagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening behovet av en utredning kring åldersgränser
vid val om ovanstående yrkanden inte vinner gehör.

2002/03:K262 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om avveckling av
personvalsspärrar vid val till kommun, landsting
och riksdag år 2006.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
valsystemet så att väljarens möjlighet att
rangordna kandidaterna på valsedeln ökar.

2002/03:K264 av Åsa Torstensson (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att pröva rösträtt
för icke-medborgare även till riksdagen.

2002/03:K266 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om poströstning.

2002/03:K270 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillgänglighet till
vallokaler.

2002/03:K273 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ändring av
vallagen i syfte att förbättra proportionaliteten i
kommunalvalet med hjälp av t.ex. utjämningsmandat
och begränsning av möjligheten att indela kommunen i
flera valkretsar.

2002/03:K276 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till en sådan ändring av vallagen att de som fyller
18 år under år då allmänna val hålls blir
röstberättigade.

2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning av
frågor som rör renodling av personvalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om synskadades
möjligheter att personrösta.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda ett
avskaffande av indelning i valkretsar vid primär-
och landstingskommunala val.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
grundlagens former för regeringsbildning.

2002/03:K283 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att se över möjligheten att införa
kommunala utjämningsmandat.

2002/03:K295 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en utredning av
användandet av utjämningsmandat i valet till kommun-
och landstingsfullmäktige.

2002/03:K297 av Patrik Norinder och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillsättande av en
parlamentariskt sammansatt utredning för utformning
av ett nytt valsystem.

2002/03:K302 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av lagändring för
att förhindra att partier utan att tillfråga
personer registrerar deras namn på valsedel.

2002/03:K308 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att göra
personvalet tillgängligt för synskadade.

2002/03:K313 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att väljare skall kunna
visa giltig legitimation vid röstning i vallokal.

2002/03:K319 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rösträtt och valbarhet
fr.o.m. det år man fyller 18 år.

2002/03:K328 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om former för att göra
personvalet tillgängligt för synskadade.

2002/03:K329 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag på
ändring i 1 kap. 10 § vallagen i enlighet med vad
som i motionen anförs om skilda valdagar rörande
kommun- och riksdagsval.

2002/03:K331 av Anne Ludvigsson och Johan Löfstrand
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet att rösta det år
man fyller 18 år.

2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att till nästa val
tydligare informera väljarna om vikten av att
kryssa den kandidat som de vill ha överst på
listan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återinföra
möjligheten att stryka namn på valsedlarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ta bort
procentspärren vad gäller personvalet till alla
politiska nivåer.

2002/03:K340 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik
Karlsson (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till lagändring avseende sänkt ålder för
rösträtt till 16 år i kommunala val och
folkomröstningar.

2. Riksdagen beslutar om ändring av vallagen så att
de som uppnår rösträttsåldern under år då allmänna
val hålls blir röstberättigade.

2002/03:K341 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om opinionsundersökningar i
valrörelser.

2002/03:K344 av Bo Bernhardsson och Marie Granlund
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en utvärdering och
översyn av personvalsinslaget i det svenska
valsystemet snarast genomförs.

2002/03:K345 av Henrik S Järrel (m):

1. Riksdagen begär att regeringen närmare utreder
formerna för regeringsbildningen jämlikt 6 kap.
1-4 §§ regeringsformen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om processen vid
regeringsbildning.

2002/03:K347 av Mikael Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av problemen med
valförrättning i religiöst präglade lokaler.

2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten Lundström (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ändring av
lagstiftningen så att alla som fyller 18 år det år
som det hålls allmänna val ges rösträtt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
förtydligad information om personvalet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening de förändringar av personvalet som anförs i
motionen.

2002/03:K369 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av att överväga
en ändring i gällande personvalssystem.

2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen utreder
personvalssystemet enligt vad som i motionen
anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av
valsystemet för val till riksdagen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att lösa de representativa problemen
med valkretsindelade kommuner enligt vad som i
motionen anförs.

2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):

19. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ
till en översyn av personvalssystemet och
valkretsindelningen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tidpunkten för
riksdagsval.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om formerna för
regeringsbildning.

2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag för att ändra nuvarande rösträttskriterier
från medborgarskap, unionsmedborgarskap eller
visstidsvistelse till medborgarskap eller
folkbokföring för icke-svenska medborgare vad
avser samtliga val.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag för att ändra nuvarande
valbarhetskriterier från medborgarskap,
unionsmedborgarskap eller visstidsvistelse till
medborgarskap eller folkbokföring för icke-svenska
medborgare vad avser samtliga val.

2002/03:K382 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att sänka rösträttsåldern
till 16 år.

2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

2. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om
en utvidgning av den valbara kretsen.

2002/03:K390 av Mikael Oscarsson och Per Bill (kd,
m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att införa
utjämningsmandat i valet till kommunfullmäktige.

2002/03:K396 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i regeringsformen och vallagen i
enlighet med vad som i motionen anförs.

2002/03:K400 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att gällande lagstiftning bör ändras på så sätt att
det vid kommande riksdagsval är möjligt för en
kandidat att kandidera i endast en valkrets.

2002/03:K415 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa begränsning av
det antal mandatperioder som en person får vara
ledamot av Sveriges riksdag.

2002/03:K424 av Leif Jakobsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personvalsinslaget och
behovet av en utvärdering.

2002/03:K434 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring av regeringsformen att
regeringen avgår vid val i enlighet med vad i
motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av talmansvalsreglerna i
enlighet med vad som i motionen anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning som ser över budgetprocessen i syfte att
ändra reglerna i enlighet med vad som i motionen
anförs.

2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillförsäkrande av
funktionshindrades demokratiska och mänskliga
rättigheter.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan lagändring att alla som är
folkbokförda i Sverige får rösträtt i såväl
kommunval, landstingsval, folkomröstningar som
riksdagsval.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera ett
ökat valdeltagande.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

39. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring som innebär att invandrade
kvinnor och män ges rösträtt i riksdagsval efter
samma grund som i kommunala val.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet att se
över vallagen för att bevara valhemligheten för
funktionshindrade.

2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Internetröstning
för utlandssvenskar.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):

25. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skilda valdagar.

Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2003

2003/04:K201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skilda valdagar.

2003/04:K205 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personval.

2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för
att säkerställa att total öppenhet alltid råder i
en folkomröstning rörande finansieringen av olika
kampanjorganisationer.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för
att reglera folkomröstningsinstitutet på ett
sådant sätt att inte en kampanjande sida kan
diktera folkomröstningsfrågan, datum för
omröstningen eller omständigheterna för dess
genomförande.

2003/04:K221 av Håkan Larsson och Sven Bergström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett tydligt regelverk för
kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar.

2003/04:K233 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förtydligande av vallagens
villkor för registrering av partibeteckning.

2003/04:K234 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att göra en förändring i
vallagen så att rösträtten infaller det år en person
fyller 18.

2003/04:K235 av Tobias Billström och Peter
Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett avskaffande av
spärrarna i personvalssystemet.

2003/04:K236 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om insatser för att
öka det generella valdeltagandet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskilda insatser
för att öka valdeltagandet i befolkningsgrupper
med lågt valdeltagande.

2003/04:K239 av Tobias Billström och Peter
Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning om ett
införande av enmansvalkretsar vid val till
riksdagen.

2003/04:K257 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ta bort spärrarna för
personval till riksdag och kommunfullmäktige.

2003/04:K263 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att införa
utjämningsmandat i valet till kommunfullmäktige.

2003/04:K265 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tillämpning av modern
tryckteknik för distribution av valsedlar till
landets alla poströstningsställen och vallokaler.

2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):

20. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ
till en översyn av personvalssystemet och
valkretsindelningen i enlighet med vad som anförs
i motionen.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning av
valsystemet.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tidpunkten för
riksdagsval.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om formerna för
regeringsbildning.

2003/04:K274 av Åsa Torstensson och Claes Västerteg
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att överväga införandet
av 16 år som rösträttsålder i allmänna val.

2003/04:K280 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att se över finansieringen
av folkomröstningar, val till Europaparlamentet och
extraval till riksdagen.

2003/04:K281 av Anita Jönsson och Jarl Lander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om ändring i vallagen 6
och 7 §§.

2003/04:K284 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om öppethållande och
information om lokaler för poströstning under
valdagen.

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att stärka
personvalet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om synskadades
möjligheter att personrösta.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda ett
avskaffande av indelning i valkretsar vid primär-
och landstingskommunala val.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
grundlagens former för regeringsbildning.

2003/04:K295 av Ingvar Svensson och Inger Davidson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av reglerna för
fördelning av utjämningsmandaten inom partier.

2003/04:K313 av Margareta Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vallagen skall
kompletteras med en bestämmelse som eliminerar,
eller åtminstone motverkar, att gränserna mellan
riksdagsvalkretsar och landstingsvalkretsar ej är
synkroniserade.

2. Riksdagen beslutar att göra en översyn av
riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med
vad i motionen anförs.

2003/04:K315 av Anita Brodén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om tydligare regler vid
utformningen av rådgivande folkomröstningar.

2003/04:K323 av Bo Bernhardsson och Marie Granlund
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att en utvärdering och
översyn av personvalsinslaget i det svenska
valsystemet snarast genomförs.

2003/04:K329 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med syfte att kartlägga statliga bolags
pengar till politiska kampanjer.

2003/04:K336 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
utjämningsmandat i val till kommunfullmäktige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att på försök
tillåta Uppsala kommun att ha endast en valkrets.

2003/04:K345 av Ulrik Lindgren och Kenneth Johansson
(kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa skilda valdagar
för riksdagsval och region-, landstings- och
kommunalval.

2003/04:K375 av Cinnika Beiming och Mikael Damberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att utöka
antalet röstmottagningsställen vid förtidsröstning.

2003/04:K397 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ändrad rösträttsgrund så
att den som fyller 18 år under kalenderåret erhåller
rösträtt vid val under detta år.

2003/04:K403 av Britta Lejon och Sonja Fransson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tydliggöra
pengars inverkan på val och folkomröstningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en öppen
redovisning av partiers och personvalskampanjers
ekonomiska resurser i allmänna val och
folkomröstningar, både nationellt och lokalt.

2003/04:K414 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändringar av lagen om folkomröstningar och
lagen om kommunala folkomröstningar i enlighet med
vad i motionen anförs.

2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rätten till
valhemlighet.

2003/04:Kr361 av Helena Höij m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rösträtt från det
år man fyller 18.

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Internetröstning
för utlandssvenskar.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.