Fri- och rättighetsskyddsfrågor

<div class="sidhuvud_publikation">Konstitutionsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:KU12</div><h1>Fri- och rättighetsskyddsfrågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 42 motionsyrkanden i fri- och rättighetsfrågor
från den allmänna motionstiden 2003. Motionerna gäller bl.a. förstärkt
skydd för fri- och rättigheter, rätten till liv, livsåskådningsfrihet,
samvetsfrihet, negativ föreningsfrihet, förbud mot rasistiska organisationer,
retroaktivitetsförbud, skydd mot diskriminering, äganderätt samt partibidrag
från fackligt anslutna personer. Huvuddelen av motionsyrkandena är snarlika
motioner som utskottet behandlade ingående våren 2003, och de behandlas
därför förhållandevis översiktligt i detta betänkande. Utskottet avstyrker
samtliga motionsyrkanden. 17 reservationer har avgetts.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Förstärkt skydd för fri- och rättigheterna, m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:K271 yrkandena 8, 9 och 11.
Reservation 1 (m)

2.      Utvidgat skydd för fri- och rättigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:K399.
Reservation 2 (kd)

3.      Värdekommission
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K386 och 2003/04:Ub321 yrkandena 1
och 2.
Reservation 3 (kd)

4.      Individuella rättigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:K223 yrkandena 1 och 2.
Reservation 4 (c)

5.      Vitbok
Riksdagen avslår motion 2003/04:K352.

6.      Rätten till liv
Riksdagen avslår motion 2003/04:So636 yrkande 1.
Reservation 5 (kd)

7.      Livsåskådningsfrihet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K266 och 2003/04:K324 yrkandena 1
och 2.
Reservation 6 (mp)

8.      Samvetsfrihet
Riksdagen avslår motion 2003/04:K272 yrkandena 1 och 2.
Reservation 7 (kd) - villkorad

9.      Negativ föreningsfrihet
Riksdagen avslår motion 2003/04:K271 yrkande 14.
Reservation 8 (m, fp, kd, c)

10.     Åtgärder mot rasistiska organisationer
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K298, 2003/04:K398 och 2003/04:Sf402
yrkande 20.
Reservation 9 (kd)

11.     Retroaktivitetsförbud
Riksdagen avslår motion 2003/04:K247.
Reservation 10 (m, kd, c)

12.     Rättsligt bindande skyddsregler
Riksdagen avslår motion 2003/04:K395.
Reservation 11 (kd)

13.     1 kap. 2 § regeringsformen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K390 yrkande 1 och 2003/04:K402
yrkande 1.
Reservation 12 (mp)

14.     2 kap. 15 § regeringsformen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K390 yrkande 2, 2003/04:K402 yrkande
2 och 2003/04:K418 yrkande 14.
Reservation 13 (fp, v, c, mp)

15.     Samlad diskrimineringslag
Riksdagen avslår motion 2003/04:A258 yrkande 8.
Reservation 14 (m)

16.     Översyn av lagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K390 yrkande 4 och 2003/04:K402
yrkande 4.
Reservation 15 (mp)

17.     EU-stöd till HBT-organisationer
Riksdagen avslår motion 2003/04:K418 yrkande 5.
Reservation 16 (fp, v, mp)

18.     Äganderätt m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271 yrkande 13, 2003/04:K361,
2003/04:K431, 2003/04:MJ404 yrkande 1, 2003/04:MJ412 yrkandena 1 och 3 och
2003/04:N412 yrkande 5.
Reservation 17 (m, fp, kd, c)

19.     Partibidrag från fackligt anslutna personer
Riksdagen avslår motion 2003/04:K355 yrkandena 1-4.

Stockholm den 18 mars 2004
På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Gunnar Hökmark (m), Göran
Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär
Axel Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson
(v), Mats Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias
Krantz (fp), Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy
Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp) och Agne Hansson (c).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas ett fyrtiotal motionsyrkanden i fri- och
rättighetsfrågor. En lång rad motioner i dessa ämnen behandlades våren
2003 i betänkande 2002/03:KU26, där det gavs en beskrivning över utvecklingen
av skyddet för fri- och rättigheterna i Sverige samt inom EU och Europarådet.
Större delen av de nu aktuella motionsyrkandena har samma innebörd som
motioner som behandlades i det betänkandet. Dessa motionsyrkanden behandlas
denna gång i en förenklad ordning. För närmare bakgrundsbeskrivningar
hänvisas till betänkande 2002/03:KU26.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Förstärkt skydd för fri- och rättigheterna, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden sex
motioner som tar upp dels frågan om ett generellt förstärkt skydd för
fri- och rättigheterna, dels frågorna om tillsättande av en värdekommission
och om en vitbok för ett systematiskt arbete med reformer för att stärka
individens egenmakt och frihet. Jämför reservationerna 1 (m), 2, 3 (kd)
och 4 (c).
Motionerna
I motion K271 (m) yrkande 8 av Bo Lundgren m.fl. begärs ett tillkännagivande
till regeringen om grundlagsskyddet mot rättighetsinskränkande lagstiftning.
Enligt motionen åtnjuter vissa av de i regeringsformen garanterade fri-
och rättigheterna inte ett tillräckligt skydd. Grundlagens skydd mot
rättighetsinskränkningar bör vara lika starkt, oavsett vilken fri- och
rättighet det gäller. Härigenom skulle betydelsefulla förstärkningar av
enskildas rättigheter kunna uppnås. Det skulle bl.a. innebära att de tre
allmänna begränsningsgrunderna i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen
blir tillämpliga även vid begränsning av t.ex. äganderätten. En inskränkning
skulle då endast få göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i
ett demokratiskt samhälle, och en begränsning skulle aldrig få gå utöver
vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den
och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen. I yrkande 9 begärs en generell förstärkning av
minoritetsskyddet vid inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna,
vilket skulle kunna ske genom att reglerna om särskilt beslutsförfarande
med ett års uppskov i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen blir
tillämpliga. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande till regeringen om
förhållandet mellan Europakonventionen och regeringsformen. Den nuvarande
bristen på samstämmighet mellan Europakonventionens och regeringsformens
skyddsnivåer skulle kunna upphävas om Europakonventionen upphöjdes till
grundlag. Ett annan sätt vore enligt motionen att utvidga tillämpningsområdet
för 2 kap. 12 § regeringsformen till att omfatta även Europakonventionen.

I motion K223 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2 begärs
tillkännagivanden till regeringen om behovet av en lagstiftning som innebär
få, men tydligare individuella rättigheter som ersättning för dagens
sociala rättigheter samt om en lista för medborgarrättigheter. De lagar
som i dag reglerar stora delar av den kommunala verksamheten, som skollagen
och socialtjänstlagen, bör ses över i syfte att ersätta detaljregleringen
av kommunernas verksamhet med utkrävbara rättigheter för individen. I
Sverige har man enligt motionen traditionellt valt att garantera utsatta
grupper särskilt stöd genom lagstiftning som reglerar exempelvis kommunerna.
Detta innebär två problem, nämligen att rättigheten - till exempel
tillgänglighet till offentliga lokaler - inte blir utkrävbar för individen,
samtidigt som det innebär en onödig reglering av hur kommunen väljer att
uppfylla sitt åtagande.
Olika myndigheter har enligt motionen svårt att samarbeta och incitamenten
för förbättringar är små. Medborgarna har rätt att kräva att myndigheter
skall samverka i samordnade system som är överblickbara och förutsägbara.
I syfte att stärka den enskilde människans och de civila organisationernas
ställning bör prövas en möjlighet att gentemot statliga myndigheter och
förvaltning inrätta en lista över medborgarnas rättigheter. En sådan
rättighetslista bör innehålla krav på att dröjsmål inte får förekomma utan
giltiga skäl samt en angivelse av den tid som skall gälla för svar från
myndigheten eller för verkställighet, liksom krav på vänligt och korrekt
bemötande.
I motion K399 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) begärs att regeringen skall
tillsätta en utredning med anledning av behovet av förstärkta fri- och
rättigheter. I motionen framhålls att ett samhälles grundvärden är förankrade
i gemenskap och bestäms av kulturarvet. I ett rättssamhälle har lagarna
och lagstiftningen en inre systematik och ett sammanhang. Rätten är inte
ett partipolitiskt instrument utan skall ses utifrån helhetsperspektivet.
Den legitima rättsstaten måste visa respekt för grundläggande fri- och
rättigheter och respektera varje människas integritet oberoende av religion,
ålder, ras, kön, sexuell identitet, ekonomisk eller social ställning,
etnisk eller politisk tillhörighet.
Det är enligt motionen viktigt att sortera ut rättspositivismen ur det
rättsliga perspektivet i arbetet med att förstärka de mänskliga fri- och
rättigheterna. Exempel på områden som borde bearbetas ytterligare är t.ex.
vidden av skyddet för den mänskliga integriteten liksom föräldrarätten,
den negativa föreningsfriheten, samvetsfriheten och äganderätten. Området
för rättighetsskydd bör vidare enligt motionen omfatta även förhållanden
mellan enskilda. I denna del råder inte full parallellitet mellan
regeringsformen och Europakonventionen, som kan antas ålägga konventionsstaterna
viss skyldighet att genom lagstiftning trygga vissa fri- och rättigheter
även mellan enskilda.
I Ingvar Svensson m.fl. (kd) anför i motion K386 anförs att det behövs en
värdekommission för att stimulera en bred offentlig debatt om människovärdet
och de mänskliga fri- och rättigheterna. Motionärerna hänvisar till den
norska värdekommissionen och framhåller att det finns anledning att
fokusera t.ex. på vilka de grundläggande värdena för ett gott samhälle är
och vilka som är inspirationsgivare, på hur etiken/värdena tillägnas, på
familjens, skolans, rättssystemets, mediernas och övriga signalgivares
betydelse, på hur rättssystemet och rättänkande byggs upp utifrån den
gemensamma värdebasen, på samhällsekonomins beroende av en fungerande
etik i form av tillit och förtroende, på ekonomins drivkrafter, på familjens
betydelse för ett gemenskapstänkande samt på värdebasens utveckling och
betydelse för företags- och organisationskulturer, informationssamhället
och ett samhälle med allt större etnisk mångfald. I Tuve Skånberg (kd)
begär i motion Ub321 yrkandena 1 och 2 anförs att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag om en brett sammansatt nationell värdekommission
med uppgift att belysa frågor kring familjens fostrande betydelse, värdet
av den klassiska kristna etiken, behovet av vårdnadsbidrag och mer resurser
till familjerådgivningen samt med förslag till konkreta åtgärder för att
stärka den ekonomiska etiken.
I motion K352 av Christer Nylander (fp) begärs en vitbok för ett systematiskt
arbete med reformer för att stärka individens egenmakt och frihet. Enligt
motionären behövs reformer som tar bort marginaleffekter i skattesystemet
och ger mer pengar i plånboken, som i skolan ger varje elev möjlighet att
lära efter förmåga, som ökar valfriheten i välfärden, som ger de anställda
mer makt över arbetstid och över socialförsäkringarna, som ger äldre och
handikappade tydliga rättigheter och som gör det enklare att starta och
driva företag.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden med samma innebörd som motion K271 yrkandena 8, 9 och 11
(m) behandlades våren 2003 i betänkande 2002/03:KU26. Utskottet avstyrkte
yrkanden om bl.a. en utvidgning av området för begränsningsgrunderna enligt
2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen och om utvidgning av minoritetsskyddet
vid fri- och rättighetsbegränsande lagstiftning till ytterligare rättigheter
med hänvisning till tidigare uttalanden om att den gällande regleringen
vuxit fram under stort samförstånd mellan partierna och till att regleringen
ger ett tillräckligt skydd för minoriteter i riksdagen (s. 25). Ett yrkande
i frågan om Europakonventionens förhållande till regeringsformen avstyrktes
med hänvisning till att utskottet tidigare hade avstyrkt liknande yrkanden
(s. 26). Utskottet hade då anfört att regleringen av de grundläggande
rättigheterna i 2 kap. regeringsformen till stor del utformats med
Europakonventionen som inspirationskälla och att konventionen inte getts
grundlagsstatus främst beroende på att man ville undvika en dubbelreglering
på samma konstitutionella nivå av vissa rättigheter och av hur dessa får
begränsas. När det gäller alternativet att utvidga tillämpningsområdet
för 2 kap. 12 § regeringsformen till att omfatta även Europakonventionen
hade utskottet hänvisat till att en sådan ordning skulle skapa oklarhet
om konventionens ställning. Utskottet ansåg mot den bakgrunden fortfarande
att det inte fanns anledning att ge Europakonventionen grundlags status
eller förstärka konventionens ställning på annat sätt. En reservation (m)
avgavs.
En fråga om individuellt utkrävbara rättigheter liknande den fråga som
tas upp i motion K223 (c) yrkande 1 har nyligen när det gäller funktionshindrade
behandlats av socialutskottet i betänkandet Uppföljning av den nationella
handlingsplanen för handikappolitiken (bet. 2003/04:SoU2). Socialutskottet
avstyrkte en motion med hänvisning till att den nationella handlingsplanen
är inriktad på generella lösningar och den allmänna tillgängligheten i
samhället. Detta borde leda till ett minskat behov av särlösningar och
till att alltfler kan delta i samhällslivet på likvärdiga villkor.
Socialutskottet ville också erinra om att Diskrimineringskommittén har i
uppdrag att bl.a. överväga behovet av en sammanhållen
diskrimineringslagstiftning
samt behovet av regler som ger skydd mot diskriminering av personer med
funktionshinder i bemärkelsen bristande tillgänglighet. Riksdagen borde
inte föregripa kommande förslag.
Konstitutionsutskottet avstyrkte våren 2002 en motion (c) om individuellt
utkrävbara rättigheter och förstärkt kommunalt självstyre (bet. 2001/02:
KU14, s. 25) med hänvisning till den då aviserade översynen av uppgifts-
och ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och landstingen.
Frågan om rättighetslista och bemötandet hos myndigheter har behandlats
av konstitutionsutskottet vid flera tidigare tillfällen, senast våren
2003 i betänkandet Statlig förvaltning (bet. 2002/03:KU23). Utskottet
avstyrkte (s. 34) motionsyrkanden med hänvisning till att olika myndigheter
inom ramen för det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet har ställt
ut löften i form av serviceåtaganden till medborgarna och företagen om
vad de kan förvänta sig eller kräva när det gäller t.ex. handläggningstider.
En generell reglering därvidlag skulle riskera att försvåra anpassningen
till enskilda myndigheters förutsättningar. Mot denna bakgrund vidhöll
utskottet sin tidigare uppfattning att det inte har visat sig föreligga
ett generellt behov av att införa en rätt till dröjsmålstalan eller ett
system med tidsgränser för myndighets svar. En reservation (c) avgavs.
En motion med samma innebörd som motion K339 (kd) gällande en utredning
om förstärkta fri- och rättigheter avstyrktes av utskottet våren 2003 i
betänkandet Fri- och rättighetsskyddsfrågor (bet. 2002/03:KU26, s. 26).
Utskottet hänvisade till tidigare uttalanden om att utredningar visat att
det inte var praktiskt möjligt att i grundlag ta in en generell reglering
av skyddet för fri- och rättigheter mellan enskilda. Utskottet hade vidare
vid flera tidigare tillfällen tagit ställning mot en sådan utvidgning av
fri- och rättighetsskyddet som förordades i motionen i fråga om bl.a. den
mänskliga integriteten och om föräldrarätt. Utskottet ansåg inte heller
att skyddet för den negativa föreningsrätten och äganderätten var
otillräckligt. En reservation (kd) avgavs.
Utskottet avstyrkte också i samma betänkande med hänvisning till tidigare
ställningstaganden en motion (kd) om tillsättandet av en sådan värdekommission
som avses i de nu aktuella motionerna K386 (kd) och UbU321 (kd) yrkandena
1 och 2. En reservation (kd) avgavs.
Utskottets ställningstagande
En samlad översyn av regeringsformen är aviserad, och samtal har förts
med de politiska partierna om innehållet i översynen. Enligt utskottets
mening bör resultatet av detta förberedelsearbete inte föregripas. Utskottet
är inte nu berett att frångå sina tidigare bedömningar i fråga om en
utvidgning av området för begränsningsgrunderna enligt 2 kap. 12 § andra
stycket regeringsformen om minoritetsskyddet vid fri- och rättighetsbegränsande
lagstiftning eller om Europakonventionens förhållande till regeringsformen.
Motion K271 yrkandena 8, 9 och 11 (m) avstyrks följaktligen.
Inte heller är utskottet berett att nu ändra sina tidigare ställningstaganden
när det gäller en värdekommission eller en utredning om förstärkta fri-
och rättigheter gällande vidden av skyddet för den mänskliga integriteten
och förhållanden mellan enskilda. Motionerna K386 (kd), K399 (kd) och
Ub321 yrkandena 1 och 2 (kd) avstyrks följaktligen.
Utskottet gör vidare inte nu någon annan bedömning än tidigare när det
gäller frågan om en lagstiftning om individuella rättigheter som ersättning
för dagens sociala rättigheter samt en lista för medborgarrättigheter.
Motion K223 yrkandena 1 och 2 (c) avstyrks.
Utskottet är slutligen inte berett att ställa sig bakom ett tillkännagivande
till regeringen om en vitbok för ett systematiskt arbete i syfte att stärka
individens egenmakt och frihet och avstyrker därför motion K352 (fp).
Rätten till liv
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstagande ett
motionsyrkande (kd) om rätten till liv. Jämför reservation 5 (kd).
Motionen
I Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begär i motion So636 yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande till regeringen om ett grundlagsfästande av rätten till
liv. Rätten till mänskligt liv är av den karaktären att det borde åligga
det allmänna att positivt verka för att denna rätt skyddas och främjas.
Den mest grundläggande mänskliga rättigheten, rätten till liv, bör ingå
i regeringsformens värdeorientering i målsättningsstadgandena. 1 kap. 2
§ regeringsformen bör lyda: "Den offentliga makten skall utövas med respekt
för människovärdets okränkbarhet, alla människors lika värde och för den
enskilda människans frihet och värdighet."
Tidigare behandling
En motion (kd) om rätten till liv avstyrktes av utskottet våren 2002 (bet.
2001/02:KU15, s. 23). Utskottet hänvisade till att Fri- och rättighetskommittén
år 1993 i denna fråga fann att befintlig lagstiftning väl motsvarade de
krav som kan ställas i en rättsstat och att rätten till liv genom
Europakonventionens inkorporering kom till ett positivt uttryck i svensk
lagstiftning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande. Motion So636 yrkande
1 avstyrks följaktligen.
Livsåskådningsfrihet
Utskottets förslag i korthet
En motion (s) om grundlagsskydd för livsåskådningsfrihet - t.ex. i fråga
om veganism - avstyrks med hänvisning till tidigare ställningstagande.
Med hänvisning till tidigare ställningstagande avstyrks också en motion
(fp) om vegetarisk och vegansk mat vid offentliga inrättningar. Jämför
reservation 6 (mp).
Motionerna
I Hillevi Larsson (s) begär i motion K324 yrkandena 1 och 2 begärs att
det grundlagsskydd som gäller trosuppfattning ses över i syfte att även
sekulära livsåskådningar, t.ex. veganism, omfattas. Tron att det är fel
att döda och äta upp djur när det finns alternativ är enligt motionären
på intet sätt en mindre stark och okränkbar tro än tron på Gud.
På vissa skolor vägras veganerna vegankost och riskerar därmed både hälsa
och skolresultat. Det är enligt motionären dessutom en uppenbar kränkning
av livsåskådning. Att sådan diskriminering inte bör få förekomma bör
tillkännages för regeringen.
Frågan om vegetarisk och vegansk mat i offentliga inrättningar tas upp i
motion K266 av Birgitta Ohlsson (fp). Motionären begär ett tillkännagivande
till regeringen om att kommunala, landstingskommunala och statliga
inrättningar skall vara skyldiga att erbjuda vegetarisk och vegansk mat när
så efterfrågas. Genom hela den moderna historien har enligt motionen det
offentliga motarbetat och negativt särbehandlat just individer som valt
djurfri kost. Denna form av etisk diskriminering skall enligt motionen
inte accepteras i ett samhälle som bör förhålla sig neutralt inför människors
olika livsval. Vilka matkrav vi har som individer, oavsett om de är etiskt,
hälsomässigt eller religiöst grundade, bör respekteras så länge de rör
sig inom svensk lagstiftning.
Tidigare behandling
Våren 2003 avstyrkte utskottet en motion om grundlagsskydd mot diskriminering
på grund av livsåskådning (bet. 2002/03:KU26, s. 30) med hänvisning till
tidigare uttalanden. I betänkandet gavs en utförlig bakgrundsbeskrivning
av regeringsformens skydd för bl.a. religionsfriheten och andra friheter,
Europakonventionens regler om opinionsfriheterna och FN:s deklaration om
de mänskliga rättigheterna. Utskottet hade tidigare (bet. 1992/93:KU2,
bet. 1996/97:KU14) hänvisat till att livsåskådningsfriheten redan skyddas
av olika regler i regeringsformen och även till att i den mån begreppet
livsåskådningsfrihet inte omfattas av religionsfriheten ger andra i
regeringsformen upptagna fri- och rättigheter ett gott skydd mot icke
önskvärda ingrepp. Det kunde enligt utskottet inte heller bortses från de
avgränsningsproblem som kunde finnas när det gäller att avgöra vad som
inryms i begreppet livsåskådningsfrihet.
I betänkandet Statlig förvaltning (bet. 2002/03:KU23, s. 74 f.) behandlades
våren 2003 motioner om vegansk och vegetarisk mat med samma innebörd som
den nu aktuella. Enligt utskottet var det inte en angelägenhet för riksdag
och regering att besluta om regler för vilket slags mat som serveras i
offentlig regi, t.ex. i skolan, utan för kommuner inom ramen för den
kommunala självstyrelsen och andra berörda myndigheter. Utskottet var
således inte berett att förorda en nationell princip i detta avseende och
avstyrkte därför motionerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande. Motionerna K324
yrkandena 1 och 2 (s) och K266 (fp) avstyrks.
Samvetsfrihet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstagande en
motion (kd) om att införliva samvetsfriheten i regeringsformens
rättighetskatalog. Jämför reservation 7 (kd).
Motionen
I motion K272 av Per Landgren och Tuve Skånberg (kd) yrkandena 1 och 2
begärs tillkännagivanden till regeringen om att införliva samvetsfriheten
i rättighetskatalogen i Sveriges grundlag och om tillämpningen av redan
existerande samvetsfrihet inom sjukvård och högskoleutbildning.
Tidigare behandling
En motion (kd) med samma innebörd som den nu aktuella avstyrktes våren
2003 i betänkandet Fri- och rättighetsskyddsfrågor (bet. 2002/03:KU26, s.
33). Utskottet redovisade utförligt resultatet av utredningsverksamhet
på området samt utbildningsutskottets och socialutskottets tidigare
ställningstaganden (bet. 1993/94:UbU16 respektive bet. 1994/95:SoU21).
Utskottet hänvisade till tidigare avstyrkanden av liknande motioner (kd)
och fann inte nya omständigheter som talade för en annan bedömning. En
villkorad reservation (kd) avgavs.
Tidigare (bet. 2001/02:KU15 s. 87 f.) hade konstitutionsutskottet hänvisat
till att frågan om en samvetsklausul inom sjukvården och högskoleutbildningen
varit föremål för ingående bedömningar inom riksdagen och av en offentlig
utredning, varvid befunnits att övervägande skäl talade mot att införa
sådana samvetsklausuler.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker
följaktligen motion K272 yrkandena 1 och 2 (kd).
Negativ föreningsfrihet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare behandling ett motionsyrkande
(m) om ändring i regeringsformen i syfte att tydliggöra att enskilda utan
organisationstvång kan ingå bl.a. icke-kollektivavtalsbundna arbetsrättsavtal.
Jämför reservation 8 (m, fp, kd, c).
Motionen
I Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion K271 yrkande 14[Avslag] begärs en
ändring av regeringsformen så att det klart framgår att enskilda utan
organisationstvång kan ingå exempelvis icke-kollektivavtalsbundna
arbetsrättsavtal.
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte våren 2003 ett motionsyrkande med samma innebörd som
det nu aktuella (bet. 2002/03:KU26 s. 41). Utskottet hänvisade till att
yrkandet avstyrkts vid flera tidigare tillfällen i huvudsak med motiveringen
att det inte är praktiskt möjligt eller lämpligt att till utredning ta
upp också den i sin helhet mycket omfattande frågan om rättighetsskydd
för enskild mot annan enskild. Frågan om ett sådant skydd borde lösas
inom den vanliga lagstiftningens ram. Utskottet hade tidigare anfört att
den grundlagsskyddade negativa föreningsrätten ger medborgarna ett skydd
mot att det allmänna tvingar någon att tillhöra en politisk sammanslutning,
trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning i politiskt, religöst,
kulturellt eller annat sådant hänseende. Vidare hade utskottet hänvisat
till att den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna sedan den 1 januari 1995
gäller som lag i Sverige. Enligt konventionen skall envar äga rätt till
frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet,
däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för
att skydda sina intressen. Enligt sin ordalydelse garanteras endast den
positiva föreningsfriheten, men Europadomstolen har fastslagit att rätten
till föreningsfrihet inbegriper rätten att inte vara medlem av en förening.

I betänkande 2003/04:KU26 avgavs en reservation (m, fp, kd, c) vari
begärdes ett förslag till en uttrycklig bestämmelse i regeringsformens fri-
och rättighetskatalog som ger skydd för den enskildes rätt att stå utanför
en organisation.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som inte vill föregripa resultatet av pågående förberedelsearbete
i fråga om en författningsöversyn, är inte berett att nu frångå sitt
tidigare ställningstagande. Motion K271 yrkande 14 (m) avstyrks.
Åtgärder mot rasistiska organisationer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstaganden tre
motioner (mp respektive kd) om förbud riktade mot rasistiska organisationer.
Jämför reservation 9 (kd).
Motionerna
Två motioner tar upp frågan om förbud riktat mot rasistiska organisationer.
I Gustav Fridolin (mp) begär i motion K298 begärs en lag med förbud mot
rasistiska organisationer. Sverige har enligt motionen blivit ett centrum
för europeisk högerextremism, och enbart med lag kan högerextremisternas
organisationer förstöras. En lag skulle ge tid för att med information,
kartläggning och opinionsbildning bekämpa rasismen.
I Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf402 yrkande 20 begärs att deltagande
i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer skall förbjudas.
Frågan behandlas mer ingående i motion K398 av Ingvar Svensson m.fl.
(kd), vari begärs ett tillkännagivande till regeringen om grundlagsstöd
för kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk
organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet.
Motionärerna hänvisar till att Lagrådet påpekat att det inte är säkert att
de svenska bestämmelserna om medverkan, försök, förberedelse och stämpling
är tillräckliga för att tillgodose de krav på kriminalisering som finns
i artikel 2.2 i EU:s rambeslut mot terrorism.
Tidigare ställningstaganden
Utskottet behandlade våren 2003 en motion med samma innebörd som motion
K298 (mp). Utskottet redovisade i betänkandet Fri- och rättighetsskyddsfrågor
(bet. 2002/03:KU26, s. 33 f.) utförligt FN-konventionen om avskaffande av
alla former av rasdiskriminering, utredningsbetänkandet Organiserad rasism
(SOU 1991:75), vari föreslagits lagregler mot organiserad rasism och stöd
åt organiserad rasism, regeringens bedömning av utredningens förslag samt
betänkandet Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot
homosexuella, m.m. - straffansvarets räckvidd (SOU 2000:88). Utskottet
redovisade också tidigare behandling vid fyra tillfällen. Bland annat hade
utskottet hänvisat att Kommittén om straffansvar för organiserad brottslighet
i oktober 2000 ansett att det inte borde ske en utvidgning av det
kriminaliserade området såvitt gäller deltagande i eller stöd till
sammanslutningar
där det förekommer brottslighet. Utskottet ansåg liksom vid tidigare
ställningstaganden bl.a. att svårigheterna att upprätthålla grundläggande
rättssäkerhetskrav vad gäller förutsebarhet och avgränsning av det straffbara
området för med sig att förbud mot rasistiska organisationer inte bör
införas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden och avstyrker därför
motionerna K298 (mp) samt K398 och Sf402 yrkande 20 (båda kd).
Retroaktivitetsförbud
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till tidigare ställningstagande en
motion (m) om ytterligare begränsningar av riksdagens möjligheter att
fatta beslut om skatter och avgifter med retroaktiv verkan. Jämför
reservation 10 (m, kd, c).
Motionen
I motion K247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs att det i
regeringsformen införs ytterligare begränsningar av möjligheterna för riksdagen
att med hänvisning till särskilda skäl fatta beslut om skatter och avgifter
med retroaktiv verkan. Användningen av den i lagstiftningen tänkta begränsade
möjligheten att lagstifta med retroaktiv verkan på skatteområdet leder
till stor rättsosäkerhet. Problemen har enligt motionären inte minskats
på senare år.
Tidigare behandling
I betänkande 2002/03:KU26 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med samma
innebörd som det nu aktuella och av samma motionär, liksom en annan motion
(c) som vände sig mot retroaktiv lagstiftning. Utskottet hänvisade till
tidigare ställningstaganden. En reservation (m, kd, c) avgavs.
Utskottet har tidigare hänvisat till att bestämmelserna i regeringsformen
om grundläggande fri- och rättigheter utretts av Fri- och rättighetskommittén,
som bl.a. uttalat att den utformning som bestämmelsen i 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning
erhållit syntes vara lämpligt avvägd. Utskottet anförde att de skäl för att
inte utvidga retroaktivitetsförbudet som anfördes av 1973 års fri- och
rättighetsutredning och Rättighetsskyddsutredningen fortfarande gjorde
sig gällande (bet. 1997/98: KU32, bet. 2001/02:KU15).
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte berett att nu frångå sitt tidigare ställningstagande.
Motion K247 (m) avstyrks följaktligen.
Skydd mot diskriminering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en rad motioner dels om skyddet mot diskriminering i
allmänhet, dels om skyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning
och könsidentitet. Jämför reservationerna 11 (kd), 12 (mp), 13 (fp, v, c,
mp), 14 (m), 15 (mp) och 16 (fp, v, mp) samt särskilt yttrande (v).
Motionerna
I Anders G Högmark m.fl. (m) begär i motion A258 yrkande 8 begärs att
positiv och negativ diskriminering i grundlagen tas bort. Motionärerna
vill skapa en tydlig, sammanhållen och enhetlig lagstiftning gällande
diskriminering. En enda lag med förbud mot diskriminering inom alla
samhällsområden är det mest ändamålsenliga och fruktbara på sikt. En
sammanhållen lag ger en tydlig signal att all diskriminering oavsett om det
handlar om kön, ras, religion, ålder, funktionshinder eller sexuell
läggning ses lika allvarligt från lagstiftarens sida.
I Ingvar Svensson m.fl. (kd) begär i motion K395 begärs ett tydligt
diskrimineringsskydd för människans integritet oberoende av religion, ålder,
ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet, genetiska särdrag, börd,
ekonomisk eller social ställning, funktionshinder och etnisk eller politisk
tillhörighet. Det skydd som i dag finns i regeringsformen är inte rättsligt
bindande. Det är enligt motionen angeläget med skyddsregler i grundregler
som är rättsligt bindande och därmed också kan användas i rättsliga
processer. Frågan bör tas upp inom ramen för den översyn av regeringsformen
som aviserats.
I flera motioner begärs ett utökat skydd mot diskriminering på grund av
sexuell läggning. I Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion K418 yrkande
14 begärs att homosexuella, bisexuella och transpersoner skall omfattas
av regeringsformens förbud mot diskriminerande lagstiftning. Den nyligen
genomförda ändringen av målsättningsparagrafen i 1 kap. är enligt
motionärerna inte tillräcklig eftersom den inte innebär något förpliktigande
åtagande i lagstiftningsarbetet. En översyn bör göras av 2 kap. 15 §
regeringsformen. I motionens yrkande 5 begärs ett tillkännagivande till
regeringen om EU:s stöd till frivilligorganisationer på HBT-området. EU:s
handlingsprogram för att motverka diskriminering (det s.k. Equal-programmet)
ger stöd till projekt där frivilligorganisationer och arbetsmarknadens
parter utvecklar nya metoder för att motverka diskriminering. Sverige bör
agera inom EU för att framtida satsningar mot diskriminering på ett bättre
sätt än hittills beaktar behovet av ny metoder för att förebygga eller
motverka diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

I motionerna K390 av Ulf Holm m.fl. (mp, fp, v, c) yrkandena 1, 2 och 4
och K402 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund (s) yrkandena 1, 2 och 4
begärs att könsidentitet skall omfattas av 1 kap. regeringsformen, att
skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen skall omfatta
också sexuell läggning samt att det skall göras en översyn av förekomsten
av återstående diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella
och transpersoner.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet avstyrkte våren 2003 i betänkande 2002/03:KU26 (s. 44 f.) en
rad motioner med samma innebörd som de nu aktuella. I flera motioner hade
då tagits upp frågan om en utvidgning av det skydd mot diskriminerande
lagstiftning som ges i 2 kap. 15 § regeringsformen till att också omfatta
diskriminering på grund av sexuell läggning och diskriminering av
homosexuella, bisexuella och transpersoner. Utskottet hänvisade till att
riksdagen nyligen beslutat om ett införande i 1 kap. 2 § regeringsformen
av ett skydd mot diskriminering till följd av sexuell läggning och till
att utskottet förklarat sig inte berett att förorda att en bestämmelse om
skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning skulle föras in i
2 kap. regeringsformen. I två reservationer (v och mp resp. fp) begärdes
att bestämmelsen i 2 kap. 15 § om skydd mot diskriminering skulle utvidgas
till att gälla även diskriminering på grund av sexuell läggning. I en
reservation (kd) begärdes ett tydligt skydd mot diskriminering för människans
integritet oberoende av olika faktorer. Två reservationer (fp, mp) gällde
en utvidgning av skyddet i 1 kap. 2 § regeringsformen till att även
uttryckligen gälla diskriminering på grund av könsidentitet, respektive en
samlad genomgång av homosexuellas situation inom olika lagstiftningsområden.
I en reservation (mp) begärdes en samlad lag mot alla former av diskriminering.

När det gäller frågan om diskriminering på grund av könsidentitet ville
utskottet hänvisa till att det i förarbetena till den nyligen beslutade
ändringen av 1 kap. 2 § regeringsformen framhållits att uppräkningen av
otillåtna diskrimineringsgrunder endast är exemplifierande och inte
uttömmande. Det åligger alltså det allmänna att motverka diskriminering
även på grund av andra - liknande - osakliga omständigheter som gäller
den enskilde som person. Utskottet ansåg mot denna bakgrund att det inte
var nödvändigt med utvidgning av 1 kap. 2 § så att även diskriminering på
grund av könsidentitet omnämns.
Utskottet hänvisade vidare till Diskrimineringskommitténs arbete. Kommittén
har i uppdrag att överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering
som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden
och överväga en samordning eller sammanslagning av ombudsmän, dock ej
Riksdagens ombudsmän. Frågor som gäller diskrimineringsgrunden sexuell
läggning, ett särskilt skydd mot diskriminering av transpersoner och
behovet av lagstiftning mot diskriminering på grund av ålder omfattas av
kommitténs uppdrag. Enligt utskottets mening borde resultatet av kommitténs
arbete inte föregripas. När det gällde en översyn av lagstiftningen för
att undanröja förekomsten av återstående diskriminering i lagstiftningen
mot homosexuella, bisexuella och transpersoner ville utskottet hänvisa
till att Ombudsmannen mot diskriminering av homosexuella har som uppgift
bl.a. att föreslå regeringen åtgärder som kan ha betydelse för att motverka
att diskriminering förekommer. Dels sker detta inom ramen för det gängse
remissförfarandet, dels gör ombudsmannen framställningar på eget initiativ.
När det gäller transsexualitet har Jämställdhetsombudsmannen motsvarande
uppgift på arbetslivsområdet. Utskottet ansåg mot denna bakgrund att en
översyn av hela lagstiftningsområdet i ett sammanhang inte var nödvändig.

Den 1 juli 2003 trädde en ny lag (2003:307) om förbud mot diskriminering
i kraft liksom ändringar i 1999 års diskrimineringslagar, som skall gälla
även när en arbetsgivare beslutar om eller vidtar åtgärder som rör
yrkespraktik, utbildning eller yrkesvägledning. Diskrimineringsförbudet gäller
till skydd för en enskild person i fråga om diskrimineringsgrunderna etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och
funktionshinder i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet, start eller
bedrivande av näringsverksamhet, yrkesutövning, medlemskap, medverkan och
medlemsförmåner i arbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer
eller yrkesorganisationer samt varor, tjänster och bostäder. I fråga om
etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning gäller
förbuden också i fråga om socialtjänst, socialförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring
samt hälso- och sjukvård.
Regeringen har i juni 2003 beslutat att en utredare skall föreslå de
lagändringar som behövs för att skyddet mot diskriminering på grund av
sexuell läggning så långt möjligt skall vara detsamma som i fråga om etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning enligt lagen om förbud
mot diskriminering. En proposition i frågan har aviserats till september
2004.
En beskrivning av gemenskapsinitiativet Equal 2000-2006 finns på Svenska
ESF-rådets webbplats. EU och Sverige satsar enligt informationen på
webbplatsen resurser för att goda krafter från olika delar i samhället skall
få möjlighet att samverka och skapa nya mönster för att förhindra att
människor diskrimineras och utestängs i arbetslivet. Projekten skall drivas
i samarbete med grupper i andra europeiska länder som delar programmets
vision. Inför den kommande ansökningsomgången den 8 mars- den 30 juni
2004 lyfts fem områden särskilt fram. Dessa är i korthet: Strukturer som
hindrar övergången från skola till arbetsliv; Äldres möjlighet att jobba
kvar så länge de vill; Strukturer och attityder som utestänger, diskriminerar
och kan leda till ohälsa; Ta till vara tidigare gjorda erfarenheter för
att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden; Asylsökandes situation.

En övergripande målsättning för gemenskapsinitiativet Equal 2000-2006 i
Sverige är enligt det nationella grunddokumentet ett arbetsliv utan
diskriminering och ojämlikhet och som är präglat av mångfald. Ett sådant
arbete tar till vara alla människors kompetens och utvecklingsmöjligheter
oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och eventuella
funktionshinder.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det angeläget att det finns ett grundlagsskydd
mot diskriminering av olika slag. Utskottet anser således inte att
grundlagsskyddet bör tas bort. En grundlagsreglering utesluter självfallet
inte en sammanhållen och enhetlig reglering i vanlig lag om
diskrimineringsskydd.
Enligt utskottets mening bör resultatet av Diskrimineringskommitténs
arbete med en samlad diskrimineringslag inte föregripas. Motion A258
yrkande 8 avstyrks.
När det gäller frågan om ett tydligt diskrimineringsskydd för människans
integritet oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell
identitet, genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning,
funktionshinder och etnisk eller politisk tillhörighet anser utskottet
att det pågående förberedelsearbetet för en författningsöversyn inte bör
föregripas. Utskottet är inte nu berett att göra någon annan bedömning än
vid frågans behandling för ett år sedan. Motion K395 (kd) avstyrks
följaktligen.
Utskottet är inte heller berett att nu tillstyrka ändringar i det nyligen
införda grundlagsskyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning,
vare sig i fråga om begreppet könstillhörighet eller införande av ett
skydd i fråga om sexuell läggning också i 2 kap. 15 § regeringsformen.
Motionerna K418 yrkande 14 (fp), K390 yrkandena 1 och 2 (mp, fp, v, c)
och K402 yrkandena 1 och 2 (s) avstyrks.
Utskottet vidhåller också sitt ställningstagande för ett år sedan i fråga
om en genomgång av lagstiftningen i ett sammanhang för att undanröja
eventuellt återstående diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella,
bisexuella och transpersoner. Utskottet anser fortfarande inte - mot
bakgrund av de uppgifter som ankommer på Ombudsmannen mot diskriminering
på grund av sexuell läggning och Jämställdhetsombudsmannen - att en sådan
genomgång är nödvändig. Motionerna K390 yrkande 4 (mp, fp, v, c) och K402
(s) yrkande 4 avstyrks.
Mot bakgrund av målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen om
att det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av
bl.a. sexuell läggning eller annan omständighet som gäller den enskilde
som person saknas enligt utskottets mening anledning att anta annat än
att svenska representanter inom ramen för EU-arbetet mot diskriminering
verkar för att behovet av nya metoder för att förebygga eller motverka
diskriminering även på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
beaktas. Enligt utskottets mening är det därför inte nödvändigt med något
tillkännagivande till regeringen med anledning av motion K418 yrkande 5
,(fp).
Äganderätt m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden och avstyrker en rad
motioner (m, kd, c) om förstärkning av skyddet för äganderätten i olika
avseenden och om full ersättning vid ingrepp i äganderätten. Jämför
reservation 17 (m, fp, kd, c).
Motionerna
Flera motioner tar upp skyddet för äganderätten. I motion K271 av Bo
Lundgren m.fl. (m) yrkande 13[Avslag] begärs med hänvisning till
Europakonventionen att äganderätten anpassas till samhällsutvecklingen och att
skyddet utökas så att det uttryckligen omfattar även annan egendom än
mark och byggnader. Samhällsutvecklingen har enligt motionen lett till
att en ökande andel av samhällets totala förmögenhetsmassa i dag består
av immateriella tillgångar i form av utbildning, dataprogram, och databaser,
musik, varumärken, närings- och patenträtter m.m., vilket understryker
den motsättning som finns mellan den enskildes upphovsrätt och den enskildes
förfogande- och nyttjanderätt. I motion MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd
m.fl. (m) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att
äganderätten skall stärkas i grundlagen. Motionärerna hänvisar till att
Europakonventionen som inkorporerats i svensk rätt slår fast att envar
fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt
och att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse
och under de förutsättningar som gäller enligt lag och av folkrättens
allmänna grundsatser. Med egendom avses inte bara fast och lös egendom
utan även rättigheter som fordringar och immateriella rättigheter. Något
motsvarande skydd för sådan egendom finns inte i regeringsformen. Det är
enligt motionen angeläget att regeringsformen innehåller en regel som
står i full samklang med Europakonventionen, som slår fast att den enskilda
äganderättens princip är okränkbar och att inskränkningar bara får ske i
klart angivna fall och med full ersättning. Samhällsutvecklingen i stort
har enligt motionen inte minst genom IT-utvecklingen lett till att en
ökande andel av samhällets totala förmögenhetsmassa består av immateriella
tillgångar i form av utbildning, dataprogram och databaser, musik, varumärken,
närings- och patenträtter m.m.
I Jan Andersson m.fl. (c) begär i motion MJ412 yrkandena 1 och 3 begärs
tillkännagivanden till regeringen om vikten av att värna det privata
ägandet utifrån ett federalistiskt perspektiv och om att den privata
äganderätten måste skyddas och ständigt försvaras. Att besluten fattas på
lägsta effektiva nivå, alltså så nära som möjligt dem de berör, förutsätter
till viss del att även ägandet är decentraliserat till den lägsta effektiva
nivån. Utgångspunkten är att det individuella privata ägandet är den nivå
man bör utgå ifrån. Det är enligt motionärerna olyckligt om gränserna för
vad en markägare skall acceptera i form av inskränkningar flyttas så att
denna form av inskränkning tillåts i större grad. Ett ensidigt hävdande
av det gemensammas intresse framför den enskildes äganderätt riskerar att
leda till en ökad misstro mot rättsstaten och till att människor i mindre
utsträckning känner det personliga ansvaret.
I Bengt-Anders Johansson (m) begär i motion K361 begärs en ändring i 2 kap.
18 § regeringsformen så att den som tvingas avstå egendom till det
allmänna eller annan skall ha rätt till full ersättning. Enligt motionären
är Sverige det enda landet i Norden som inte i grundlagen har tagit in
ordet "full" i fråga om ersättningen. Motionären framhåller också vikten
av att anamma en stärkt äganderätt i grundlagen.
I Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion N412 yrkande 5 anförs att
äganderätten måste erkännas som fundamental princip och ges grundlagsskydd.
Sverige har enligt motionen ett sämre lagligt skydd för äganderätten,
det gäller särskilt ersättning vid expropriation. Med dagens ersättningsregler
i expropriationslagen kan de markägare som tvingas avstå mark för t.ex.
bredbands- och mobiltelenätutbyggnad få ersättningar som framstår som
jämförelsevis obetydliga. Expropriationslagen i denna del är föråldrad.
Lagens ersättningsregler är inte anpassade till dagens tvångsförvärv som
i många fall sker för att förutom allmänna intressen tillgodose
privatekonomiska intressen. Det är enligt motionen hög tid att se över och
reformera ersättningsreglerna vid tvångsförvärv.
I Henrik von Sydow (m) begär i motion K431 begärs ett tillkännagivande
till regeringen om ett konvent för att stärka skyddet för mänskliga
rättigheter som äganderätt och näringsfrihet. Enligt motionen är diskussionen
om hur samhället bör skydda enskilda människors grundläggande och s.k.
negativa rättigheter starkt eftersatt. För att på bästa sätt gjuta nytt
liv i och förståelse för de bortglömda mänskliga rättigheterna som äganderätt
och näringsfrihet bör det i samband med regeringens planerade översyn av
den svenska författningen arrangeras ett konvent med företrädare för det
civila samhället och representanter för folkvalda församlingar. Konventets
syfte måste vara att föreslå, förankra och fungera som referens för
nödvändiga författningsförändringar som stärker den enskildes äganderätt
och näringsfrihet.
Tidigare behandling
I betänkandet Fri- och rättighetsskyddsfrågor (bet. 2002/03:KU26 s. 71)
våren 2003 avstyrkte utskottet med hänvisning till tidigare ställningstaganden
motioner med delvis samma innebörd som motionerna K271 yrkande 13 (m),
MJ404 yrkande 1 (m) och MJ412 yrkandena 1 och 3 (m ) som gäller förstärkt
skydd för äganderätten. I en reservation (m, fp, kd och c) begärdes ett
förstärkt skydd för äganderätten i samklang med Europakonventionen och
med tydliga ersättningsregler vid inskränkning av nyttjanderätt.
I samband med behandlingen år 1994 av ett förslag från regeringen till ny
lydelse av 2 kap. 18 § regeringsformen avstyrkte utskottet motioner om
längre gående grundlagsskydd än vad regeringen hade föreslagit (bet.
1993/94: KU24 s. 28 f.). Utskottet ansåg det därvid inte motiverat att
låta all egendom, både fast och lös, omfattas av grundlagens egendomsskydd.
Utskottet pekade också på att bestämmelser varigenom den enskilde
tillförsäkras full ersättning eller ersättning för hela förlusten inte skulle
vara helt rättvisande med hänsyn till att vissa s.k. förväntningsvärden
inte är ersättningsgilla. Utskottet underströk vidare att införandet av
ett grundlagsskydd för rådighetsinskränkningar i sig inte innebar att
ersättningsrätten utvidgades i förhållande till vad som redan gällde.
Frågan om innebörden av 2 kap. 18 § regeringsformen behandlades av
konstitutionsutskottet våren 1998 i ett yttrande till jordbruksutskottet
över regeringens förslag till ny miljöbalk, varvid frågan om huruvida
ordalydelsen i paragrafen var förenlig med motiven diskuterades (yttr.
1997/98:KU8y). Utskottet gjorde då bedömningen att grundlagsbestämmelsen
trots den mindre tillfredsställande ordalydelsen måste uppfattas så att
en utvidgning av ersättningsrätten inte skett. Med anledning av flera
motioner från den allmänna motionstiden kom ett enigt konstitutionsutskott
i betänkande 1997/98:KU30 (s. 7) fram till slutsatsen att det inte gick
att bortse från att bestämmelsen i 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen
hade varit föremål för omfattande debatt och att Lagrådet förordat en
ändring av bestämmelsen. Även om utskottet ansåg att bestämmelsen måste
kunna uppfattas i enlighet med vad som avsetts vid dess tillkomst fanns
det anledning att se över dess lydelse.
Frågan behandlades åter av utskottet våren 2000 i betänkande 1999/2000:
KU11. Utskottet hänvisade till att det vid flera tillfällen avstyrkt
motioner om utvidgning av grundlagens egendomsskydd. Utskottet ansåg inte
att det framkommit skäl att ändra sin tidigare bedömning. Utskottet ansåg
inte heller att det fanns skäl att ge äganderätten samma skydd mot
begränsningar som gäller för de s.k. politiska rättigheterna. Även när det
gäller ersättningsfrågan hänvisade utskottet till tidigare avstyrkanden
vid flera tillfällen av motioner om en utvidgning till full ersättning.
Utskottet framhöll att när det i betänkande 1997/98:KU30 förordades att
ordalydelsen av 2 kap. 18 § regeringsformen skulle ses över, ansåg utskottet
att utredningen inte borde omfatta frågan om utvidgning till full ersättning.
Utskottet gjorde fortfarande samma bedömning.
1999 års författningsutredning, som hade i uppdrag bl.a. att se över
ordalydelsen av regeringsformens bestämmelse om egendomsskydd, avlämnade
i februari 2001 betänkandet Vissa grundlagsfrågor (SOU 2001:19). När det
gällde regeringsformens egendomsskydd konstaterade utredningen att man
misslyckats. Mot bakgrund av att ett förslag till ändring av grundlag bör
ha ett brett parlamentariskt stöd och att ett sådant stöd inte hade kunnat
uppnås, hade utredningen beslutat att avstå från att lägga fram något
förslag till ändrad lydelse av 2 kap. 18 § regeringsformen. Mot bakgrund
av utredningens slutsats lade inte regeringen fram förslag till ändrad
lydelse av 2 kap. 18 regeringsformen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är inte nu berett att gå ifrån sina tidigare ställningstaganden
i fråga om förstärkt skydd för äganderätten och avstyrker följaktligen
motionerna K271 yrkande 13 (m), MJ404 yrkande 1 (m) och MJ412 (c) yrkandena
1 och 3. Mot bakgrund av tidigare bedömningar är utskottet inte heller
berett att förorda en ändring av grundlagsregeln om ersättning för förlusten.
Motionerna K361 (m) och N412 yrkande 5 (kd) avstyrks följaktligen också.

Utskottet anser inte att det behövs ett konvent i syfte att stärka skyddet
för äganderätten och näringsfriheten. Motion K431 (m) avstyrks.
Partibidrag från fackligt anslutna personer
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker med hänvisning till pågående beredningsarbete en motion
(fp, mp) om hinder för fackligt anslutna personer att mot sin vilja behöva
bidra till politiska partier, och om skydd mot att i sammanhanget behöva
avslöja sina politiska sympatier.
Motionen
I Carl B Hamilton och Åsa Domeij (fp) begär i motion K355 yrkandena 1-4
begärs lagregler i syfte att förhindra att fackligt anslutna personer mot
sin vilja skall behöva bidra till politiska partier eller
folkomröstningskampanjer
samt regler som särskilt skyddar fackligt anslutna personers rätt att
inte behöva avslöja sin partisympati för att undgå att ge bidrag till
politiskt parti eller folkomröstningskampanj. Motionärerna hänvisar till
att LO själv angett att man satsar 70 miljoner kronor till de socialdemokratiska
valarbetet medan förre riksdagsmannen Anders Johnson i boken Vi står i
vägen - Om LO, pengarna och politiken kommit fram till beloppet drygt 100
miljoner kronor valåret 1998. Därtill kommer lokala bidrag i reda pengar
samt gratisaktiviteter av till LO-sfären ansluten personal i valrörelsen.
Värdet av den extra arbetskraft som LO ställer till Socialdemokraternas
förfogande ett valår kan uppskattas till mycket stora belopp, sannolikt
flera hundra miljoner kronor.
Tidigare behandling
Utskottet avstyrkte våren 2003 en motion (fp, mp) med liknande innebörd
som den nu aktuella (bet. 2002/03:KU26, s. 79 f.). Utskottet hänvisade
till att frågan om allmänhetens insyn i hur partierna finansierar sin
politiska verksamhet var föremål för utredning. Även frågan om insyn i
lämnat indirekt stöd, bl.a. från olika intresseorganisationer i samhället,
i form av exempelvis stödannonsering, subventionering av annonskostnader
och personella resurser omfattades av uppdraget. Som regeringen framhållit
var en sådan insyn viktig. Informationen kunde enligt utskottet utgöra
ett underlag för väljarna vid val och främja en debatt om etik och
bevekelsegrunder i politiken. Informationen kunde också bidra till den interna
fackliga debatten i frågan. Utskottet var däremot inte berett att ställa
sig bakom de långtgående statliga ingrepp i föreningars verksamhet som
motionen innebar.
I en reservation (m, fp, kd, c och mp) begärdes ett tillkännagivande om
tilläggsdirektiv till Utredningen om offentlighet för partiers och
valkandidaters intäkter. Reservanterna anförde att penningbidrag och andra
former av stöd till de politiska partierna varit en omdebatterad fråga
under senare år och att regeringen i juni föregående år beslutat att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att överväga hur man kan öka
allmänhetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sin politiska
verksamhet och hur de personer som driver en s.k. personvalskampanj
finansierar den. I ett internationellt perspektiv kan man enligt reservanterna
konstatera att det är vanligt med någon form av rättslig reglering av
partiernas och valkandidaternas intäkter. En sådan lagstiftning finns t.
ex. i Finland, Danmark och Norge. Reservanterna framhöll att direktiven
till utredningen främst tog sikte dels på frågan om finansiering av
personvalskampanjer, dels användningen av offentliga medel (partistöd på
olika nivåer). För bedömningen av partistödssystemets utformning och
effekter hade det enligt reservationen också betydelse att få reda på de
övriga finansieringskällor och stödformer partierna och kandidaterna har
och det måste i detta sammanhang göras klart att även Socialdemokraternas
stöd från fackföreningsrörelsen behöver bli synligt. År 2002 uppgick det
sammanlagda stödet till någonstans mellan 75 och 85 miljoner kronor, enligt
uppgifter lämnade till riksdagens utredningstjänst (dnr 2002:144). Stödets
exakta storlek hade enligt reservationen varit svårt att fastställa. I
flera fall är bidragen hemliga också för LO:s egna medlemmar. Enligt
reservanterna var det angeläget att öppenhet och insyn präglar stöd och
finansiering av de politiska partierna. Detta måste gälla oavsett arten
och graden av stödform. Enligt reservanternas mening borde därför redovisning
av de politiska partiernas stöd från fackliga organisationer också belysas
av utredningen. Utredningen borde ges tilläggsdirektiv med sådan innebörd.

Vi omröstningen i riksdagens kammare beslöt riksdagen i enlighet med
reservationen (rskr. 2002/03:110).
I tilläggsdirektiv den 22 maj 2003 till utredningen hänvisade regeringen
till att i utredningens uppdrag ingick att, om utredaren fann det befogat,
föreslå åtgärder för att öka insynen. Åtgärderna kunde avse en utveckling
av de frivilliga överenskommelser som redan finns på området men kan också
avse åtgärder från det allmännas sida. Utgångspunkten för utredningsuppdraget
var att allmänhetens insyn i partiernas och enskilda kandidaters intäkter
skulle öka. Uppdraget omfattade därför partier och kampanjer på alla nivåer
och alla typer av stöd. Det var således enligt tilläggsdirektivet fullt
klart att även stöd från juridiska personer, t.ex. fackliga organisationer,
omfattades av uppdraget, men utredningsuppdragets omfattning i detta
hänseende hade likväl ifrågasatts (bet. 2002/03:KU26).
Utredningen om offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter
Utredningen om offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter
avlämnade den 2 mars 2004 sitt betänkande Allmänhetens insyn i partiers
och valkandidaters intäkter (SOU 2004:22). Utredningen föreslår att
allmänhetens insyn i hur de politiska partierna finansierar sin politiska
verksamhet och hur valkandidaterna finansierar sina kampanjer skall
säkerställas genom författningsreglering.
Enligt utredningen har den ordning med frivilliga partiöverenskommelser
som funnits sedan mitten på 1950-talet flera allvarliga brister, bl.a.
saknas garanti för att den lämnade informationen är rättvisande från
jämförelsesynpunkt. En författningsreglering kan enligt utredningen bättre
säkerställa att informationen blir mer tillgänglig för allmänheten.
Redovisningarna föreslås omfatta offentligt partistöd, medlemsavgifter,
inkomster från försäljningar, lotterier, insamlingar och liknande, bidrag
från andra delar av partiets organisation inklusive sidoorganisationer,
bidrag från privatpersoner och bidrag från företag, organisationer,
föreningar och sammanslutningar samt stiftelser och fonder. Med bidrag avses
enligt förslaget såväl ekonomiska bidrag som varor, tjänster och andra
motsvarande prestationer som erhållits utan vederlag. Sedvanligt frivilligt
arbete och sedvanliga gratistjänster av partiarbetare föreslås av praktiska
skäl att undantas från redovisningen.
Utredningen föreslår vidare att värdet av varje bidrag och namnet på
givaren skall anges särskilt i partiernas och kandidaternas redovisningar
om värdet under året uppgår till minst 20 000 kr. Namnet på en privatperson
får dock inte - till skillnad från namnet på en juridisk person - uppges
utan dennes uttryckliga samtycke om värdet av det bidrag personen lämnat
under ett räkenskapsår är mindre än 20 000 kr.
Utredningens förslag innebär vidare att partierna centralt, regionalt och
lokalt samt valda kandidater alltefter i vilken församling de tagit plats
lämnar intäktsredovisningar till respektive församling, dvs. till riksdagen,
landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige för att dessa skall hålla
redovisningarna offentligen tillgängliga. Ett rimligt antagande är enligt
utredningen att handlingarna behandlas mer eller mindre automatiserat för
att på ett enkelt sätt kunna göras tillgängliga för allmänheten via
exempelvis Internet.
Statligt partistöd föreslås inte kunna beviljas ett parti som underlåter
att offentligen lämna en redovisning.
Enligt utredningen redovisade Socialdemokraterna för valåret 2002 intäkter
på 152,8 miljoner och Moderaterna 138,2 miljoner kronor, Kristdemokraterna
redovisade 48,2 miljoner kronor, Folkpartiet 43,8 miljoner kronor,
Vänsterpartiet 37,8 miljoner kronor, Miljöpartiet 36,3 och Centern 32,3
miljoner kronor. Medlemsavgifterna uppgick till mellan 2 % (v resp. mp)
och 7 % (c) av de totala intäkterna. Intäkterna bestod huvudsakligen av
offentligt stöd om 51 %-82 % bortsett från (s) där andelen offentligt
stöd bara var 36 %. För Socialdemokraternas del redovisades valåret 2002
anslag från fackföreningsrörelsen med 25,9 miljoner kronor. I betänkandet
finns återgivet Socialdemokraternas redovisning av medel från LO centralt
och från LO-förbunden. Enligt utredningen redovisade Socialdemokraterna
förutom direkta bidrag från fackföreningsrörelsen även indirekt stöd i
form av personella resurser med sammanlagt 4,2 årsarbetskrafter. Enligt
utredningen är kunskapsläget i fråga om det totala både indirekta och
direkta stödet från fackföreningsrörelsen till det Socialdemokratiska
partiets olika nivåer ytterst bristfälligt. Det saknas enligt utredningen
i hög grad heltäckande undersökningar och uppgifter om detta.
Enligt den utvärdering av riksdagspartiernas ömsesidiga överenskommelse
om en öppen redovisning av intäkter som finns fogat till betänkandet
(bilaga 9) redovisades som gåvor från fysiska personer 1,7 miljoner kronor
till Socialdemokraterna, 10,7 miljoner kronor till Moderaterna, 71 000 kr
till Miljöpartiet, 1,1 miljoner kronor till Vänsterpartiet och 24 000 kr
till Kristdemokraterna. Enligt utvärderingen finns det dock ingen garanti
för att uppgifterna är rättvisande från jämförelsesynpunkt eftersom det
inte finns någon som helst homogenitet i redovisningarna, möjligen med
undantag för partistöd, invandrarstöd och medlemsavgifter.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening är det en angelägen genomlysning som nu redovisats
av Utredningen om offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter.
Utskottet vill i likhet med utredningen understryka vikten av öppenhet
och insyn för allmänheten när det gäller partiernas intäkter.
Utredningsbetänkandet kan antas bli föremål för remissbehandling och därigenom
bidra till en debatt på området. Enligt utskottets mening bör den fortsatta
beredningen av frågan avvaktas. Motion K355 yrkande 1-4 (fp, mp) avstyrks
följaktligen.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Förstärkt skydd för fri- och rättigheterna, m.m., punkt 1 (m)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K271
yrkandena 8, 9 och 11.
Ställningstagande
Regeringsformens fri- och rättighetsskydd måste förstärkas. Vissa av de
i regeringsformen garanterade fri- och rättigheterna åtnjuter inte ett
tillräckligt skydd mot rättighetsbegränsande lagstiftning. Skyddet för
äganderätten och näringsfriheten är t.ex. svagare än skyddet för de s.k.
opinionsfriheterna. Sverige bör vara ett land där mänskliga fri- och
rättigheter skyddas fullt ut. Därför bör grundlagens skydd mot
rättighetsinskränkningar vara lika starkt, oavsett vilka fri- och rättigheter
det gäller. Det skulle bl.a. innebära att de tre allmänna begränsningsgrunderna
i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen blir tillämpliga även vid
begränsningar av t.ex. äganderätten. En inskränkning i den enskildes
äganderätt skulle då endast få göras för att tillgodose ändamål som är
godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Vidare skulle det innebära att en
begränsning aldrig får gå ut över vad som är nödvändigt med hänsyn till
det ändamål som har föranlett den. Begränsningar skulle inte heller få
göras på grund av åskådning eller sträcka sig så långt att de utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen.
Vid riksdagens beslutsfattande bör ökad hänsyn tas till politiska
minoriteters legitima intressen. Minoritetsskyddet bör stärkas generellt vid
beslut om lagstiftning som innebär inskränkningar i de medborgerliga fri-
och rättigheterna, vilket kan ske genom att reglerna om särskilt
beslutsförfarande i 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen blir tillämpliga.
Det uppskovsförfarande som där föreskrivs skulle påtagligt förstärka
minoritetsskyddet och dessutom ge mer tid för debatt, eftertanke och
noggrant övervägande.
En förstärkning av såväl minoritetsskyddet som fri- och rättighetsskyddet
skulle inte bara utgöra ett viktigt steg i den allmänna strävan att stärka
medborgarnas förtroende för det politiska systemet och den demokratiska
beslutsprocessen. Reformen skulle också tydliggöra att Sverige är en
demokrati och en rättsstat som inte per automatik sätter statens intresse
framför individens rätt. Den nuvarande bristen på samstämmighet mellan
Europakonventionens och regeringsformens skyddsnivåer skulle kunna upphävas
genom att upphöja Europakonventionen till grundlag. Ett annat sätt kan
vara att utvidga tillämpningsområdet för 2 kap. 12 § regeringsformen till
att omfatta även Europakonventionen. Riksdagen bör med bifall till motion
K271 yrkandena 8, 9 och 11 (m) som sin mening ge regeringen detta till
känna.

2.      Utvidgat skydd för fri- och rättigheter, punkt 2 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K399.

Ställningstagande
Rättens legitimitet är inte bara knuten till sättet för beslutsfattande
utan även till medborgarnas sociala medvetenhet, värdeskalor och värderingar.
Den legitima rättsstaten måste visa respekt för de grundläggande mänskliga
fri- och rättigheterna. Dit hör bl.a. att staten skall respektera varje
människas integritet oberoende av religion, ålder, ras, kön, sexuell
identitet, ekonomisk eller social ställning, etnisk eller politisk
tillhörighet. Rättskipning och myndighetsutövning skall vara rimligt förutsebara
med stöd av lagen och med hänsyn till etiska värden. En medborgare skall
åtnjuta rättsskydd både mot enskilda och mot staten. Grundläggande kriterier
för en fungerande rättsstat är mänskliga fri- och rättigheter, maktdelning,
förvaltningens lagenlighet, rättsskydd genom oavhängiga domstolar och
den statliga maktutövningens förutsebarhet. Rättsordningen måste därför
präglas av rättslikhet, rättssäkerhet, rättstrygghet, rättstillgänglighet
och öppenhet. Rättssäkerhet, likhet inför lagen, den avtalsrättsliga
partsautonomin (parters självständighet) och avtalsfrihet skyddar individens
behov av att tryggt kunna planera sitt liv. Rättsnormen skall ta sin
utgångspunkt i det som är etiskt godtagbart. Den skall alltså förankras i
den svenska och västerländska kulturtraditionen. Denna syn på rättsstaten
anknyter mer till ett mera "normalt" europeiskt betraktelsesätt. Det är
viktigt att successivt sortera ut rättspositivismen ur det rättsliga
perspektivet i arbetet för att förstärka de mänskliga fri- och rättigheterna.
Det svenska skyddet för dessa fri- och rättigheter behöver vidgas och
förstärkas.
Exempel på områden som borde bearbetas ytterligare är t.ex. vidden av
skyddet för den mänskliga integriteten, föräldrarätten, den negativa
föreningsfriheten och äganderätten. Det behövs också ett tydligt
diskrimineringsskydd för människans integritet oberoende av religion, ålder,
ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet, genetiska särdrag, börd,
ekonomisk eller social ställning, funktionshinder, etnisk eller politisk
tillhörighet. Detta skydd måste vara effektivt inte enbart i förhållandet
mellan den enskilde och det allmänna utan rättsstaten måste också
tillförsäkra ett sådant skydd mellan enskilda. Regeringsformen tillförsäkrar
med smärre undantag medborgarna fri- och rättigheter uppräknade i 2 kap.
1 § regeringsformen endast i förhållande till det allmänna. Medborgarna
tillförsäkras däremot inte sådana generella fri- och rättigheter i
förhållande till andra enskilda eller andra enskilda rättssubjekt (företag
eller organisationer). I denna del kan det inte anses råda full parallellitet
mellan regeringsformen och Europakonventionen. Denna konvention kan antas
ålägga konventionsstaterna viss skyldighet att genom lagstiftning trygga
vissa fri- och rättigheter även mellan enskilda. Det vore värdefullt att
utreda om även fri- och rättigheter mellan enskilda borde grundlagsfästas
och inte som nu i huvudsak vara inriktade på förhållandet mellan den
enskilde och det allmänna. De nu redovisade frågeställningarna bör ingå i
uppgifterna för den författningsutredning som aviserats. Detta bör med
bifall till motion K399 (kd) ges regeringen till känna.

3.      Värdekommission, punkt 3 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K386
och 2003/04:Ub321 yrkandena 1 och 2.        StällningstagandeEn diskussion
kring etik och människovärde är av centralt värde för det människovänliga
samhället. Ett samhälle måste bygga på tillit. Varje dialog, varje diskussion
blir till en meningslöshet om det inte hos de som diskuterar finns ett
gemensamt etiskt minimum, en gemensam uppsättning värden och värderingar.
Men om ingen bryr sig om att utkristallisera och diskutera och förklara
detta minimum är risken uppenbar att det faller i glömska och ersätts av
ett moraliskt gungfly. Att föra en debatt om dessa idéer borde därför
vara centralt i allt samhällsengagemang. De politiska partierna är
naturligtvis inte de mest centrala signalgivarna när det gäller överförande
av värden och värderingar. Familjen är givetvis den viktigaste. Skolan,
medierna, vänner och kamrater kompletterar denna uppgift. Lagstiftaren
deltar också - det torde vara påvisat att lagstiftning är normerande,
åtminstone i viss utsträckning. Men även inom politikens domäner finns
det behov av ett samtal, debatt, kring de grundläggande mänskliga värdena.
Och självfallet är det oerhört centralt att de politiska beslut som fattas
av riksdag, landsting/regioner och kommuner är grundade på ett accepterat
värdemönster.För en svensk värdekommission går det utmärkt att använda
sig av det grundläggande upplägg som den norska värdekommissionen har
haft. Det finns t.ex. anledning att fokusera på följande frågeställningar:
vilka de grundläggande värdena för ett gott samhälle är och vilka
inspirationsgivarna för dessa är, liksom hur vi tillägnar oss etiken/värdena,
familjens, skolans, rättssystemets, mediernas och övriga signalgivares
betydelse som värde- och normöverförare, hur rättssystemet och rättstänkande
byggs upp utifrån den gemensamma värdebasen, samhällsekonomins beroende
av en fungerande etik i form av tillit och förtroende, ekonomins drivkrafter,
familjens betydelse för ett gemenskapstänkande, värdebasens betydelse
för uppbyggande av företags- och organisationskulturer, värdebasens
utveckling och betydelse i ett informationssamhälle jämfört med jordbruks-
och industrisamhällena och värdebasens utveckling och betydelse i ett
samhälle som får allt större etnisk mångfald. Sverige bör i syfte att
bredda och entusiasmera den etiska diskussionen med sikte på samhällets
fundament och därmed de mänskliga fri- och rättigheterna tillsätta en
värdekommission. Detta bör med bifall till motionerna K386 (kd) och Ub321
yrkandena 1 och 2 (kd) ges regeringen till känna.

4.      Individuella rättigheter, punkt 4 (c)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K223
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Individen måste vara utgångspunkten för samhällsbygget. En långtgående
decentralisering av makt och ansvar förutsätter ett starkt skydd för
individerna mot godtycke och övergrepp. Starka individuella rättigheter
och ett decentraliserat samhälle är varandras förutsättningar. De lagar
som i dag reglerar stora delar av den kommunala verksamheten, som skollagen
och socialtjänstlagen, bör ses över i syfte att ersätta detaljregleringen
av kommunernas verksamhet med utkrävbara rättigheter för individen. En
sådan ordning stärker både kommunerna, som får ökad frihet att välja hur
målen skall uppnås, och individerna som till skillnad från dagens läge
kan kräva att få vissa viktiga rättigheter uppfyllda också i domstol. I
syfte att stärka den enskilda människans och de civila organisationernas
ställning bör möjligheten prövas att gentemot statliga myndigheter och
förvaltning inrätta en lista över medborgarnas rättigheter. En sådan
rättighetslista bör innehålla krav på att dröjsmål inte får förekomma utan
giltiga skäl samt på en tidsram inom vilken medborgaren får svar från
myndigheten eller verkställighet genomförs. Vad sålunda anförts bör med
bifall till motion K223 yrkandena 1 och 2 (c) ges regeringen till känna.

5.      Rätten till liv, punkt 6 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:So636
yrkande 1.
Ställningstagande
Målsättningsstadgandena i regeringsformen är till sin karaktär inte
rättsligt bindande. De kan ha eller få politisk betydelse och effekterna av
stadgandena kan bli föremål för politisk kontroll. Det väsentliga med
portalskrivningarna är att ålägga det allmänna att positivt verka för att
rättigheten i fråga skyddas och främjas.
Den mest grundläggande av de mänskliga rättigheterna, rätten till liv,
bör ingå i regeringsformens värdeorientering genom målsättningsstadgandena.
Det behövs ett tillägg till 1 kap. 2 § regeringsformen med innebörd att
den offentliga makten skall utövas med respekt för människovärdets
okränkbarhet, alla människors lika värde och den enskilda människans frihet
och värdighet. Genom en sådan grundlagsändring fastslås människovärdets
okränkbarhet som en övergripande värdeorientering för allt samhällsarbete.
Som sådan bör den också prägla ramarna och reglerna på det medicinsk-etiska
området. Detta bör med bifall till motion So636 yrkande 1 (kd) ges regeringen
till känna.

6.      Livsåskådningsfrihet, punkt 7 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K266
och 2003/04:K324 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:K324 yrkande 1.

Ställningstagande
Frågan om vegetarisk och vegansk mat handlar om människors möjlighet att
ta etiska ställningstaganden, och ytterst också om människors frihet. Det
är oacceptabelt att t.ex. elever på skolor inte får fullvärdig mat med
hänvisning till att de är vegetarianer eller veganer. Utöver att de blir
utsatta för diskriminering försämras också deras möjligheter att prestera
goda studieresultat. Regeringen bör skyndsamt arbeta fram förslag om hur
de som är vegetarianer eller veganer av etiska skäl skall kunna garanteras
att få fullvärdig mat på skolor, behandlingshem, fängelser, ålderdomshem
och i andra sammanhang där maten bekostas av det offentliga. Detta bör
med bifall till motionerna K324 yrkande 2 (s) och K266 (fp) ges regeringen
till känna.

7.      Samvetsfrihet, punkt 8 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
- såvida riksdagen inte beslutar i enlighet med reservation 2 -
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K272
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Samvetet kan definieras som en etisk medvetenhet i var människa. Denna
medvetenhet är beroende av den bakomliggande etiken och kulturen och inte
minst de grundläggande värden som vår demokrati ytterst vilar på. Om
Sveriges riksdag skulle lagstifta om t.ex. rätt till dödshjälp i någon
form och om det skulle ingå i en yrkesgrupps uppgifter och åligganden att
utföra momentet, då hör det till de grundläggande mänskliga rättigheterna
i en rättsstat att kunna vägra att utföra detta för sitt samvetes skull,
utan rättslig eller någon annan påföljd. De länder som har samvetsklausul
kan tillvarata kunnandet och engagemanget hos alla de personer som funnit
sin uppgift inom sjukvården utan att tvinga den som hyser samvetsbetänkligheter
kring vissa svåra etiska frågor att delta i viss verksamhet. Till syvende
och sist handlar det emellertid inte om att utreda huruvida Sverige skall
ha en samvetsklausul inom sjukvården eller ej. Frågan är i stället hur
Sverige skall tillämpa Europakonventionen, som redan är en del av svensk
lagstiftning. Regeringen bör efter utredning snarast återkomma till
riksdagen med lagförslag om att införliva samvetsfriheten i rättighetskatalogen
i Sveriges grundlag. Detta bör med bifall till motion K272 yrkandena 1
och 2 (kd) ges regeringen till känna.

8.      Negativ föreningsfrihet, punkt 9 (m, fp, kd, c)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp), Ingvar Svensson (kd), Henrik
S Järrel (m), Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Agne
Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K271
yrkande 14.
Ställningstagande
Med rätten att ansluta sig till en förening borde rimligen också följa en
rätt att utan sanktion utträda ur en förening. Enligt den tolkning som
Europarådets organ i Strasbourg gett Europakonventionen är också den
negativa föreningsfriheten skyddad på svensk arbetsmarknad. Trots att
Arbetsdomstolen vid flera tillfällen klargjort att en medlem i en facklig
organisation har rätt att lämna organisationen på egen begäran förekommer
det fortfarande att fackliga organisationer nekar eller ställer upp hinder
då en medlem önskar utträda eller skapar svårigheter för arbetsgivare som
vill anställa någon som inte är fackligt ansluten. På samma sätt kan det
uppstå svårigheter för en arbetssökande i de fall arbetsgivaren förbundit
sig att endast anställa dem med viss facklig tillhörighet och den
arbetssökande tillhör en annan organisation eller inte tillhör någon facklig
organisation alls. Det förekommer även påtryckningar på arbetsgivare att
acceptera kollektivavtal. Rätten att stå utanför en förening är alltså
inte någon självklarhet i Sverige. Regeringsformen ger inte ett tillräckligt
skydd i detta avseende. Regeringen bör lägga fram ett förslag i syfte att
förstärka skyddet för den enskildes rätt att stå utanför en organisation.
Detta bör med bifall till motion K271 yrkande 14 (m) ges regeringen till
känna.

9.      Åtgärder mot rasistiska organisationer, punkt 10 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K398
och 2003/04:Sf402 yrkande 20 och bifaller delvis motion 2003/04:K298.

Ställningstagande
De senaste årens händelser påvisar behovet av förändringar när det gäller
åtgärder mot rasistiska och kriminella organisationer. Eftersom Sverige
saknar en generell organisationslagstiftning är det svårt - för att inte
säga meningslöst - att direkt förbjuda rasistiska eller likvärdiga
organisationer. Den förening som förbjuds i dag kan snabbt återuppstå under
annat namn i morgon. Därför är det mycket effektivare att kriminalisera
det enskilda deltagandet i den typen av organiserad rasism. Lagrådet har
påpekat att det inte är säkert att de svenska bestämmelserna om medverkan,
försök, förberedelse och stämpling är tillräckliga för att tillgodose de
i artikel 2.2 i EU:s rambeslut om terrorism upptagna kraven på kriminalisering.
Regeringen hävdade att frågan fick övervägas i annat sammanhang. För att
undanröja alla tvivel bör regeringen utreda åtgärder för att få ett tydligt
generellt grundlagsstöd så att enskilds stöd till eller deltagande i
rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet
kriminaliseras. Detta bör med bifall till motionerna K398 och Sf402 yrkande
20 (båda kd) och delvis bifall till motion K298 (mp) ges regeringen till
känna.

10.     Retroaktivitetsförbud, punkt 11 (m, kd, c)
av Gunnar Hökmark (m), Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Nils
Fredrik Aurelius (m) och Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K247.

Ställningstagande
Regeringen föreslår då och då lagstiftning med retroaktiv tillämpning på
skatteområdet. Syftet kan vara att eliminera en skatteflyktsmöjlighet,
att förhindra ett överutnyttjande av någon skattefördel innan nya skärpta
regler träder i kraft eller att över huvud taget täppa till något oavsiktligt
skatte-läckage. Användningen av den i lagstiftningen tänkta begränsade
möjligheten att lagstifta med retroaktiv verkan på skatteområdet leder
till stor rättsosäkerhet för enskilda individer och för näringslivet. Det
visar sig dessutom att tiden mellan en skrivelse och en proposition
tenderar att bli allt längre. Det utrymme för retroaktiv lagstiftning som
av lagstiftaren var tänkt att vid särskilda skäl möjliggöra begränsade
undantag används flera gånger om året. De är därför nödvändigt att
regeringsformens principiella förbud mot retroaktiv skattelagstiftning skärps.
Detta bör med bifall till motion K247 (m) ges regeringen till känna.

11.     Rättsligt bindande skyddsregler, punkt 12 (kd)
av Ingvar Svensson (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K395.

Ställningstagande
Det behövs ett tydligt diskrimineringsskydd för människans integritet
oberoende av religion, ålder, ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet,
genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder,
etnisk eller politisk tillhörighet. Detta skydd måste vara effektivt
inte enbart i förhållandet mellan den enskilde och det allmänna utan
rättsstaten måste också tillförsäkra ett sådant skydd mellan enskilda.
Grundlagens synsätt måste därför vidgas. Genom de grundlagsändringar som
genomfördes från den 1 januari 2003 har målsättningsstadgandena i 1 kap.
2 § regeringsformen utvidgats, bl.a. med skrivningar om att det allmänna
skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet,
funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som
gäller den enskilde som person. Sådana formuleringar blir opinionsbildande
och är förstås viktiga i sig, men de kommer inte att kunna användas som
rättslig grund i en rättslig process. Det är därför angeläget med
skyddsregler i grundlagen som är rättsligt bindande och därmed också kan
användas i rättsliga processer. Frågan bör tas upp i den aviserade
författningsutredningen. Detta bör med bifall till motion K395 (kd) ges
regeringen till känna.

12.     1 kap. 2 § regeringsformen, punkt 13 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K390
yrkande 1 och 2003/04:K402 yrkande 1.
Ställningstagande
Regeringsformens portalparagraf bör ange vilka grunder för diskriminering
eller särbehandling i samhället som är otillåtna. De påbörjade förändringarna
av reglerna om diskriminering bör fullföljas genom att också diskriminering
på grund av könsidentitet omnämns i målsättningsstadgandena i 1 kap. 2 §
regeringsformen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag
i detta syfte. Detta bör med bifall till motionerna K390 yrkande 1 (mp,
fp, v, c) och K402 yrkande 1 (s) ges regeringen till känna.

13.     2 kap. 15 § regeringsformen, punkt 14 (fp, v, c, mp)
av Helena Bargholtz (fp), Mats Einarsson (v), Tobias Krantz (fp), Gustav
Fridolin (mp) och Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K390
yrkande 2 och 2003/04:K402 yrkande 2 och bifaller delvis motion 2003/04:K418
yrkande 14.
Ställningstagande
Homosexuella, bisexuella och transpersoner bör även omfattas av
regeringsformens förbud i 2 kap. mot diskriminerande lagstiftning. Den nyligen
genomförda ändringen av målsättningsparagrafen i 1 kap. regeringsformen
är inte tillräckligt, eftersom den inte innebär något förpliktigande
åtagande i lagstiftningsarbetet. En översyn av 2 kap. 15 § regeringsformen
i detta syfte bör genomföras. Detta bör med bifall till motionerna K390
yrkande 2 (mp, fp, v, c), K402 yrkande 2 (s) och K418 yrkande 14 (fp) ges
regeringen till känna.

14.     Samlad diskrimineringslag, punkt 15 (m)
av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2003/04:A258 yrkande 8.
Ställningstagande
Det behövs en sammanhållen antidiskrimineringslagstiftning. På sikt är en
enda lag med förbud mot diskriminering inom alla samhällsområden det mest
ändamålsenliga. All diskriminering kan och bör behandlas på samma sätt av
lagstiftaren. Det finns inte något hållbart motiv för att dela upp
lagstiftning gällande diskriminering i olika kategorier. All diskriminering
oavsett motiv är lika avskyvärd. En tydlig, sammanhållen och enhetlig
lagstiftning gällande diskriminering bör skapas så snart det är praktiskt
möjligt. Det skulle sända en tydlig signal om att all diskriminering
oavsett om det handlar om kön, ras, religion, ålder, funktionshinder eller
sexuell läggning ses som lika allvarlig från lagstiftarens sida. Detta
bör med anledning av motion A258 yrkande 8 (m) ges regeringen till känna.

15.     Översyn av lagstiftningen, punkt 16 (mp)
av Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K390
yrkande 4 och 2003/04:K402 yrkande 4.
Ställningstagande
Någon samlad genomgång av homosexuellas situation inom olika
lagstiftningsområden
har inte gjorts sedan 1984. Bisexuellas och transpersoners rättsliga
situation har aldrig varit föremål för någon samlad genomgång. Det är nu
dags att göra en samlad översyn av förekomsten av återstående diskriminering
i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner för att
få fram förslag till lagändringar i syfte att eliminera all återstående
juridisk diskriminering. Detta bör med bifall till motionerna K390 (mp,
fp, v, c) yrkande 4 och K402 (s) yrkande 4 ges regeringen till känna.

16.     EU-stöd till HBT-organisationer, punkt 17 (fp, v, mp)
av Helena Bargholtz (fp), Mats Einarsson (v), Tobias Krantz (fp) och
Gustav Fridolin (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K418
yrkande 5.
Ställningstagande
EU:s handlingsprogram för att motverka diskriminering ger stöd till projekt
där bl.a. frivilligorganisationer och arbetsmarknadens parter utvecklar
nya metoder för att motverka diskriminering (det s.k. Equalprogrammet).
Av de mer än 1 000 projekt som beviljats stöd har dock bara några enstaka
specifikt handlat om diskriminering på grund av sexuell läggning, och
såvitt känt har inget projekt uttryckligen inkluderat diskriminering på
grund av könsidentitet. Sverige bör på lämpligt sätt agera inom EU för
att framtida satsningar mot diskriminering på bättre sätt beaktar det
behov som finns av att utveckla nya metoder för att förebygga eller
motverka diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
Särskilt viktigt är det att beakta de stora behov som finns i EU:s nya
medlemsländer. Detta bör med bifall till motion K418 yrkande 5 (fp) ges
regeringen till känna.

17.     Äganderätt m.m., punkt 18 (m, fp, kd, c)
av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp), Ingvar Svensson (kd), Henrik
S Järrel (m), Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Agne
Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i denna reservation. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K271
yrkande 13, 2003/04:MJ404 yrkande 1, 2003/04:MJ412 yrkande 3 och 2003/04:N412
yrkande 5, bifaller delvis motionerna 2003/04:K361 och 2003/04:MJ412
yrkande 1 och avslår motion 2003/04:K431.
Ställningstagande
Den privata äganderätten måste skyddas och ständigt försvaras och den
individuella privata äganderätten måste då vara utgångspunkten. Ett
ensidigt hävdande av det gemensammas intresse framför den enskildes äganderätt
riskerar att leda till ökad misstro mot rättsstaten och minskad känsla av
personligt ansvar. Den enskilda äganderätten skyddas förutom av bestämmelserna
i 2 kap. 18 § regeringsformen även i Europakonventionen. Något skydd för
immateriella rättigheter ges inte i regeringsformen. Det är angeläget att
grundlagsskyddet för den enskilda äganderätten anpassas till
samhällsutvecklingen
och att skyddet utökas till att uttryckligen omfatta annan egendom än
mark och byggnader. Det är vidare angeläget att gränserna för vad en
markägare måste acceptera i form av inskränkningar inte utvidgas. Dessutom
behöver ersättningsreglerna vid tvångsförvärv ses över mot bakgrund av
att dagens ersättningar vid t.ex. telenätsutbyggnad är förhållandevis
obetydliga. Frågan om en förstärkning av äganderätten bör med dessa
utgångspunkter ingå i uppgifterna för den aviserade författningsutredningen.
Detta bör med bifall till motionerna K271 yrkande 13 (m), MJ404 yrkande
1 (m), MJ412 yrkandena 1 (delvis) och 3 (c), N412 yrkande 5 (kd), med
delvis bifall till motion K361 (m) och med avslag på motion K431 (m) ges
regeringen till känna.


Särskilt yttrande
1 kap. 2 § regeringsformen (punkt 13)
av Mats Einarsson (v).

Enligt min uppfattning vore det naturligt att även begreppet "könsidentitet"
tillfördes uppräkningen i 1 kap. 2 § RF av de grunder på vilka diskriminering
skall motverkas av det allmänna. Den gällande formuleringen är emellertid
resultatet av en bred kompromiss som möjliggjorde att bl.a. "sexuell
läggning" tillfördes paragrafen i fråga, något som Vänsterpartiet länge
arbetat för. Av detta skäl har vi inte nu motionerat om ytterligare
förändringar och avser inte att vid detta tillfälle stödja ett sådant yrkande.
Vi avser emellertid att återkomma till frågan vid lämpligt tillfälle.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en lagstiftning som innebär få, men tydligare,
individuella rättigheter som ersättning för dagens sociala rättigheter som
återfinns i dagens regleringar av kommuners och regioners verksamhet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta en lista över medborgarrättigheter.
2003/04:K247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar
i regeringsformen att det införs ytterligare begränsningar av möjligheterna
för riksdagen att med hänvisning till särskilda skäl fatta beslut om
skatter och avgifter med retroaktiv verkan.
2003/04:K266 av Birgitta Ohlsson (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att offentliga (kommun, landsting och stat) inrättningar i Sverige
såsom förskolan, grund- och gymnasieskolan, äldreomsorgen, fängelser,
sjukhus och övriga myndigheter skall vara skyldiga att erbjuda vegetarisk
och vegansk mat när så efterfrågas.
2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om grundlagens skydd mot rättighetsinskränkande lagstiftning.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om minoritetsskyddet.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förhållandet mellan Europakonventionen och regeringsformen.
13.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av
regeringsformens skydd för äganderätten så att detta står i samklang med
Europakonventionen i enlighet med vad som anförs i motionen.
14.        Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ändring av
regeringsformen vad gäller den negativa föreningsfriheten i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2003/04:K272 av Per Landgren och Tuve Skånberg (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införliva samvetsfriheten i rättighetskatalogen i Sveriges
grundlag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att redogöra för hur redan existerande samvetsfrihet skall
tillämpas inom sjukvård och högskoleutbildning.
2003/04:K298 av Gustav Fridolin (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ett förbud mot rasistiska organisationer.
2003/04:K324 av Hillevi Larsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagrummet i grundlagen som förbjuder diskriminering på grund
av trosuppfattning bör ses över så att även sekulära livsåskådningar
innefattas, exempelvis veganism.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att diskriminering av vegetarianer och veganer vid skolmåltider
inte får förekomma på landets skolor.
2003/04:K352 av Christer Nylander (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en vitbok för att systematiskt arbeta med reformer för att stärka
individens egenmakt och frihet.
2003/04:K355 av Carl B Hamilton och Åsa Domeij (fp, mp):

1. Riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförs om en lag
mot att fackligt anslutna personer, direkt eller indirekt, mot sin vilja
skall behöva bidra till politiska partier eller folkomröstningskampanjer.
2. Riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförs om en lag
som skyddar särskilt fackligt anslutna personers rätt att inte behöva
avslöja sin partisympati för att undgå att ge bidrag till politiskt parti
eller folkomröstningskampanj.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fackligt anslutna personers rätt att slippa ge partibidrag,
eller bidrag till folkomröstningskampanj, utan aktiv handling.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fackligt anslutna personers rätt att inte behöva avslöja sin
partisympati, eller hållning i en folkomröstning, för att undgå att genom
sin fackliga organisation ge bidrag till politiskt parti, eller
folkomröstningskampanj.
2003/04:K361 av Bengt-Anders Johansson (m):
Riksdagen beslutar om ändring i 2 kap. 18 § regeringsformen så att den
som tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller annan skall ha rätt
till "full" ersättning.
2003/04:K386 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en värdekommission för att stimulera en bred offentlig debatt
om människovärdet och de mänskliga fri- och rättigheterna.
2003/04:K390 av Ulf Holm m.fl. (mp, fp, v, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att könsidentitet skall omfattas av 1 kap. regeringsformen
om statsskickets grunder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att föra in sexuell läggning i 2 kap. 15 § regeringsformen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att göra en översyn av förekomsten av återstående
diskriminering i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.

2003/04:K395 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett rättsligt bindande diskrimineringsskydd i regeringsformen.
2003/04:K398 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om grundlagsstöd för kriminalisering av enskilds stöd till eller deltagande
i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet.

2003/04:K399 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med anledning av
vad i motionen anförs om förstärkta mänskliga fri- och rättigheter.
2003/04:K402 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att könsidentitet skall omfattas av 1 kap. regeringsformen om
statsskickets grunder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föra in sexuell läggning i 2 kap. 15 § regeringsformen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra en översyn av förekomsten av återstående diskriminering
i lagstiftningen mot homosexuella, bisexuella och transpersoner.
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s stöd till frivilligorganisationer på HBT-området.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bestämmelsen i regeringsformens 2 kap. om diskriminerande
lagstiftning.
2003/04:K431 av Henrik von Sydow (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett konvent för att stärka skyddet för mänskliga rättigheter som
äganderätt och näringsfrihet.
2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):

20.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rasistiska och nazistiska organisationer.
2003/04:So636 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att grundlagsfästa rätten till liv.
2003/04:Ub321 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att stärka den ekonomiska etiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en brett sammansatt nationell värdekommission.
2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att äganderätten skall stärkas i grundlagen.
2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om vikten av att värna det privata ägandet utifrån ett
federalistiskt perspektiv.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att den privata äganderätten måste skyddas och ständigt
försvaras.
2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att äganderätten måste erkännas som fundamental princip
och ges grundlagsskydd.
2003/04:A258 av Anders G Högmark m.fl. (m):

8. Riksdagen beslutar att positiv och negativ diskriminering i
grundlagen tas bort i enlighet med vad som anförs i motionen.</pre><pre></pre>