Kulturutskottets betänkande

2003/04:KRU8

Konstnärsfrågor

---

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motioner om konstnärsfrågor som har väckts
under allmänna motionstiden vid 2002/03 och 2003/04 års riksmöten.
Några av förslagen avser konstnärernas villkor och det statliga stödets
inriktning samt kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken. I två motioner
begärs en översyn av stödformerna till konstnärerna. Vidare föreslås att
den individuella visningsersättningen skall utvärderas, att den garanterade
författarpenningen skall avskaffas, att ett rikstäckande bemanningsföretag
för alla kulturskapare skall bildas och att ett rådgivningscenter för
dansare med låg pensionsålder skall inrättas. Ett motionsförslag rör
sammansättningen av och insynen i bidragsgivande styrelser. I betänkandet
behandlas även ett förslag om att ett administrationsbidrag skall införas
för kollektivverkstäder. Slutligen tar utskottet upp ett yrkande som syftar
till att den statliga kulturstatistiken skall vara könsindelad även
beträffande kulturarbetarna.
Samtliga motionsförslag har avstyrkts av utskottet.
I betänkandet har 9 reservationer och 1 särskilt yttrande tagits in.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Konstnärernas villkor och det statliga stödets inriktning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 17, 2002/03:Kr264
yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 yrkande 18 och 2003/04:Kr254 yrkandena
6 och 15.
Reservation 1 (m)

2. Översyn av stödformerna till konstnärerna
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 18 och 2003/04:Kr390
yrkande 17.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 1, 2002/03:Kr370 yrkande
16 och 2003/04:Kr327 yrkande 4.
Reservation 3 (m)
Reservation 4 (kd, c)
Reservation 5 (fp)

4. Individuell visningsersättning
Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 24.

5. Garanterad författarpenning
Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr245.

6. Bemanningsföretag
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 7 och 2003/04:Kr254
yrkande 7.
Reservation 6 (m)

7. Rådgivningscenter för dansare
Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr372 yrkande 22.
Reservation 7 (fp)

8. Sammansättning av bidragsgivande styrelser
Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr327 yrkande 5.
Reservation 8 (m, fp, kd)

9. Kollektivverkstäder
Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr296 yrkande 5.

10. Könsindelad statistik
Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr296 yrkande 7.
Reservation 9 (v)
Stockholm den 16 mars 2004
På kulturutskottets vägnar
Lennart Kollmats
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lennart Kollmats (fp),
Annika Nilsson (s), Lars Wegendal (s), Kent Olsson (m), Eva Arvidsson (s),
Paavo Vallius (s), Gunilla Tjernberg (kd), Peter Pedersen (v), Nikos
Papadopoulos (s), Lena Adelsohn Liljeroth (m), Tommy Ternemar (s), Cecilia
Wikström (fp), Birgitta Sellén (c), Göran Persson i Simrishamn (s), Anna
Lindgren (m), Rossana Dinamarca (v) och Matilda Ernkrans (s).

Bakgrund
Huvudinriktningen på insatserna för konstnärerna angavs i den kulturpolitiska
proposition som riksdagen tog ställning till hösten 1996 (prop. 1996/97:3,
bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Enligt regeringens bedömning borde
statens insatser syfta till att
skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och försörjning
åt konstnärerna och rika kulturupplevelser för medborgarna,
skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera
sin försörjning på ersättning för konstnärligt arbete,
anpassa regelverken på alla politikområden så att rimlig hänsyn kan tas
till konstnärernas speciella förhållanden,
ge möjlighet till konstnärlig förnyelse och utvecklingsarbete genom olika
former av direkt konstnärsstöd,
förbättra möjligheterna till internationellt konstnärligt utbyte.
Efter riksdagens beslut om den framtida kulturpolitiken utreddes konstnärernas
villkor av Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen, vilken avgav betänkandet
Arbete åt konstnärer (SOU 1997:183), Konstnärsstödsutredningen, vilken
avgav betänkandet Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184) och
Konstnärsersättningsutredningen, vilken avgav betänkandena En fond för unga
konstnärer
(SOU 1997:106) och Fonogramersättning (SOU 1997:149).
Våren 1998 lade regeringen fram förslag i syfte att förbättra konstnärernas
villkor (prop. 1997/98:87). Avsikten med förslagen var att skapa sådana
villkor för konstnärerna att de skulle kunna basera sin försörjning på
ersättning för utfört konstnärligt arbete. Förslagen, som bifölls av
riksdagen, innebar förstärkning och komplettering av ersättningar till
konstnärer och stimulans av deras arbetsmarknad för att öka efterfrågan
(bet. 1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303). Genom besluten infördes fr.o.m.
år 1999
en utställningsersättning till vissa utställare som huvudsakligen utan
vinstsyfte bedriver en fortlöpande utställningsverksamhet av samtida bild-
och formkonst (anslaget Bidrag till bild- och formområdet)
stöd till kollektivverkstäder (anslaget Bidrag till bild- och formområdet)
en
fonogramersättning till upphovsmän och utövande konstnärer för folk- och
skolbibliotekens utlåning av ljudupptagningar av musikaliska verk samt
musikalier (anslaget Ersättningar och bidrag till konstnärer)
ett dramatikerstöd för att främja nyskriven svensk dramatik (anslaget
Ersättningar och bidrag till konstnärer).
Vidare infördes under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
försöksverksamheter dels med arbetsförmedling vid centrumbildningar m.m.,
dels med en tredje anställningsform inom teatern, Teateralliansen. Från
och med år 2001 permanentades dessa försöksverksamheter. Medel för båda
ändamålen anvisas under anslaget 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet,
utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete.
Under hösten 2000 beslutade riksdagen om en förändrad arbetslöshetsförsäkring
(prop. 1999/2000:139, yttr. 2000/01:KrU1y, bet. 2000/01:AU5, rskr.
2000/01:102). Därvid uttalade regeringen bl.a. att rimlig hänsyn borde tas
till de särskilda behov som kan gälla för grupper med projektanställningar
och andra tillfälliga anställningar och osäkra anställningsförhållanden,
liksom till villkor som gäller för personer som har upprepade perioder
av arbetslöshet. Detta gäller bl.a. kulturarbetsmarknaden (prop. s. 53).

Under 2001/02 års riksmöte beslutade riksdagen på förslag av kulturutskottet
att ge regeringen till känna att en översyn borde göras av den individuella
visningsersättningen (bet. 2001/02:KrU17, rskr. 2001/02: 210). Av utskottets
betänkande framgår att översynen bl.a. borde innefatta en redogörelse för
vilka återverkningar som systemet hade på olika konstkategorier, liksom
vilka kategorier av bidragsmottagare som omfattades av ersättningen och
vilka som föll utanför den och orsakerna till detta. Regeringen borde
även överväga vilket organ som är lämpligast för uppdraget att ansvara
för fördelningen av ersättningen till konstnärerna. Regeringen redovisade
i budgetpropositionen för år 2003 sin bedömning av den individuella
visningsersättningen och av fördelningsorganets, Bildkonst Upphovsrätt i
Sverige (BUS), legitimitet. Sammantaget gjorde regeringen bedömningen att
individuell visningsersättning på relativt kort tid etablerats som ett
viktigt komplement till bidragsordningarna för många bildkonstnärer.
Samtidigt, menade regeringen, är det viktigt att understryka att
ersättningssystemen inte är behovsprövade. Avgörande är i stället det faktiska
antalet verk som finns inköpta. Ersättningsformer kan följaktligen slå
olika mellan olika konstnärsgrupper (prop. 2002/03:1 utg.omr. 17 s. 51-52).

Kulturutskottet, som kommenterade regeringens redovisning av den individuella
visningsersättningen i sitt budgetbetänkande hösten 2003, hade inte något
att erinra mot regeringens bedömningar (bet. 2002/03:KrU1 s. 74-76).
På regeringens uppdrag har en särskild utredare utrett hur gällande
trygghetssystem inom bl.a. socialförsäkringsområdet förhåller sig till
konstnärlig verksamhet (dir. 2001:90). Utredaren överlämnade i början av
år 2003 betänkandet Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21).
Betänkandet har remitterats. Utredaren har prövat om de nuvarande regelverken
innebär särskilda problem för konstnärliga yrkesutövare samt analyserat
och angett orsaken till problemen.
Kulturutskottet behandlade hösten 2003 motioner om konstnärers pensionsvillkor.
En utförlig redogörelse härför har lämnats i betänkande 2003/04:KrU1 s.
55 f. I sammanhanget redovisade utskottet - med hänvisning till betänkandet
Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21) - följande.
Utredaren konstaterar att pensionerna i det allmänna pensionssystemet för
flertalet konstnärligt yrkesverksamma i framtiden kommer att bli lägre än
i det tidigare ATP-systemet. För flertalet frilansande och egenföretagande
konstnärer kommer det att bli betydande försämringar på grund av att de
saknar avtalspensioner. Vidare anser han att ett särskilt problem kommer
att uppstå för konstnärliga yrkesgrupper på de offentliga scenerna, som
har en lägre pensionsålder än den som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.
Därtill kan nämnas att pensionsvillkoren för konstnärliga egenföretagare
oftast är ytterst knappa. De kommer därför i stor utsträckning att omfattas
av det allmänna ålderspensionssystemets garantipension (bet. s. 122-123).

Av budgetpropositionen för år 2004 framgår att regeringen anser att det
finns anledning att fördjupa arbetet vad avser tänkbara pensionslösningar
och samtidigt även diskutera möjligheterna till utbildning och karriärbreddning
som syftar till fortsatt arbete, särskilt för de konstnärliga arbetstagarna
med låg pensionsålder. Mot denna bakgrund anger regeringen att den avser
att bjuda in arbetsmarknadens parter till ett förutsättningslöst arbete
för att hitta en skyndsam och hållbar lösning av pensionsfrågan för
personalen vid de statligt stödda teater-, dans- och musikinstitutionerna
(prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 s. 28-29). Enligt uppgift har ett första
möte i detta syfte ägt rum nyligen (mars 2003).
Statligt stöd i olika former till konstnärer anvisas som framgått ovan
under flera olika anslag.
Flertalet stödformer, av vilka några aktualiseras i detta betänkande,
återfinns under anslaget 28:20 Ersättningar och bidrag till konstnärer.
För år 2004 anvisas under detta anslag 287 077 000 kronor, medel som
fördelas av Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond,
Sveriges författarfond samt upphovsrättsorganisationen Bildkonst Upphovsrätt
i Sverige (BUS) (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17, bet. 2003/04:KrU1, rskr.
2003/04:57). Av regeringens regleringsbrev för år 2004 (utg.omr. 17)
framgår att medlen under anslaget går till
visningsersättning åt bild- och formkonstnärer,
individuell visningsersättning (även kallad IV),
inkomstgarantier för konstnärer (157 garantirum år 2004),
långtidsstipendier (102 tioåriga långtidsstipendier år 2004),
bidrag till konstnärer inom områdena bild och form,
bidrag till konstnärer inom områdena musik samt scen och film,
särskilda insatser för konstnärer på musikområdet,
ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek,

bidrag till författare, översättare, kulturjournalister och
dramatiker,
ersättningar åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk
i form av talböcker,
nordiska författarstipendier,
nordiskt författarsamarbete,
dramatikerstöd,
fonogramersättning och
statliga ålderspensionsavgifter.
Stöd till konstnärer lämnas även under andra anslag, t.ex. anslagen 28:14
Statens konstråd, 28:18 Bidrag till bild- och formområdet och 28:36
Filmstöd.

Utskottets överväganden
Konstnärernas villkor m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- konstnärernas villkor och det statliga stödets inriktning, jämför
reservation 1 (m)
- översyn av stödformerna till konstnärerna, jämför reservation 2 (m, fp,
kd, c), och
- kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken m.m., jämför reservationerna
3 (m), 4 (kd, c) och 5 (fp)
Motionerna
I en rad motionsförslag behandlas övergripande frågor om konstnärernas
villkor och det statliga stödets inriktning.
Förslagen i motionerna 2002/03:Kr236 (m) yrkande 17 och 2003/04:Kr209 (m)
yrkande 18 syftar till att konstnärerna skall kunna leva på sitt arbete
utan att erhålla kompletterande stöd från det offentliga. Motionärerna
bakom båda motionerna understryker vikten av att landets kulturskapare
skall ges så goda förutsättningar som möjligt för att kunna försörja sig
på sitt konstnärskap.
Liknande förslag om att konstnärerna skall kunna basera sin försörjning
på ersättning för utfört konstnärligt arbete och inte på bidrag framförs
även i motionerna 2002/03:Kr264 (m) yrkande 15 och 2003/04:Kr254 (m)
yrkande 15. I båda motionerna nämns exempel på möjliga åtgärder. Bland
annat borde företag och institutioner kunna få göra avdrag i bokföringen
för inköp av konst. Vidare borde regelverket när det gäller avdragsrätt
vid kultursponsring förtydligas.
I yrkande 6 i motion 2002/03:Kr264 (m) och i yrkande 6 i motion 2003/04:Kr254
(m) ifrågasätts nuvarande stöd- och ersättningsformer, vilka motionärerna
anser bör avvecklas. Med alltför omfattande stödformer är risken enligt
motionärerna stor att ersättningarna snarare går till kulturadministratörer
än till kulturskapare. Vidare anför de att projektmedel i hög grad är
knutna till institutionerna i stället för till den konstnär som skall
utföra arbetet. Statens stöd bör i stället inriktas på att öka de
yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning för det arbete de
utför och möjliggöra att verken visas och framförs inför publik.
Motionärerna bakom motion 2002/03:Kr370 (kd) anser att staten bör överväga
nya metoder och stödformer som kommer fler konstnärer till del och föreslår
därför att en översyn av stödformerna till konstnärerna skall göras och
att de många förslagen i Konstnärsstödsutredningen från år 1997 bör tas
till vara (yrkande 18). Samma förslag framförs i motion 2003/04:Kr390
(kd) yrkande 17. I båda motionerna sägs att det finns en tendens att stöden
ges i allt högre belopp till allt färre konstnärer. Vidare ifrågasätter
motionärerna den s.k. inkomstgarantin som ges till ca 150 konstnärer.
I tre motionsyrkanden behandlas frågor om kulturarbetarna och
arbetsmarknadspolitiken m.m.
I motion 2002/03:Kr264 (m) anförs att kulturarbetsmarknaden är problematisk
och att försörjningssituationen för många konstnärer försämras. Antalet
utbildningsplatser har ökat och därmed också konkurrensen om de få uppdragen.
Den brist på samstämmighet som råder mellan de konstnärliga högskolorna
och arbetsmarknaden måste ses över och förändras. Vidare anser motionärerna
att dagens arbetsmarknadspolitik oftast är ett hinder för utvecklingen,
eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till kulturskaparnas
särskilda villkor (yrkande 1).
I motion 2002/03:Kr370 (kd) sägs att konstnärernas arbetsmarknad skiljer
sig från andra yrkesgruppers. Till exempel är fast arbete det vanliga på
arbetsmarknaden i stort, medan arbetena inom kultursektorn oftast är
tillfälliga. Vidare råder strukturell obalans mellan utbud och efterfrågan.
Arbetslösheten inom konstnärsyrkena är hög, trots en högkonjunktur. När
regeringen och Arbetsmarknadsstyrelsen skall utforma tillämpningen av
a-kassereglerna och aktivitetsgarantin, måste särskild hänsyn tas till
kulturarbetarnas specifika arbetsvillkor.
I motionen anförs även att konstnärerna påverkas av beslut som fattas
inom andra utgiftsområden. Ett exempel härpå är att pensionsreformen som
genomfördes för ett par år sedan fick konsekvenser som förefaller mindre
lämpliga för konstnärer inom bl.a. dans- och musikområdena på grund av
dessa yrkens speciella karaktär. Särskilt angeläget är det att frågan om
pensionerna för de fria grupperna får en lösning. Frågan har nu under en
mycket lång tid behandlats i Regeringskansliet och ännu har inte något
förslag presenterats, vilket motionärerna anser är oacceptabelt (yrkande
16).
Motionärerna bakom motion 2003/04:Kr327 (fp) anser att arbetsmarknadsåtgärderna
och a-kassan utför en sorts konstgjord andning på den fattiga kulturen.
Motionärerna menar att den svenska arbetsmarknaden byggts upp på tron att
arbetslivet till största delen skall bestå av fasta anställningar. Kulturens
särart kräver dock ofta korta och varierade uppdrag. Förslaget i motionen
syftar till att helt andra modeller skall gälla inom kulturområdet för
att betala konstnärerna för genomfört och kommande arbete (yrkande 4).
Utskottets ställningstagande
Med anledning av en rad motionsyrkanden om konstnärernas villkor och det
statliga stödets inriktning erinrar utskottet om att huvudinriktningen
på statens konstnärspolitiska insatser återfinns i ett inledande avsnitt
till detta betänkande. De syftar bl.a. till att skapa sådana villkor för
de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på
ersättning för konstnärligt arbete, vilket också är intentionen i flera av
de nu aktuella motionerna. Avsikten med de olika formerna av konstnärsstöd
är att de skall ge konstnärerna en möjlighet till förnyelse och utveckling.
Utskottet kan inte se att det finns någon anledning för riksdagen att
uttala sig för en ändring av konstnärspolitiken.
Utskottet kan inte bortse från att konstnärernas villkor i hög grad är
beroende av regelverk och ersättningar som hör hemma i politikområden som
bereds av andra utskott i riksdagen än kulturutskottet. Det konstnärspolitiska
området är således komplext och sträcker sig även över arbetsmarknads-,
socialförsäkrings-, skatte- och utbildningsområdena. Regeringen har också
uttalat som sin vilja att regelverken på andra politikområden skall
anpassas så att rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden.

I detta sammanhang bör nämnas att en särskild utredare på regeringens
uppdrag har kartlagt hur gällande trygghetssystem inom bl.a. arbetsmarknads-
och socialförsäkringsområdena förhåller sig till konstnärlig verksamhet.
Utredaren har i sitt betänkande Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU
2003:21) funnit att de problem som förekommer sällan beror på lagstiftningen
utan i stället på tillämpningen av denna. Utskottet konstaterar att det
ankommer på regeringen att utifrån utredarens kartläggning och de
remissyttranden som den kan ha föranlett bedöma om ändringar och anpassningar
av olika regelverk behöver göras för att eliminera uppkomna problem för
konstnärerna. Utskottet vill understryka att det är angeläget att
konstnärernas villkor inom olika områden uppmärksammas av regeringen och
berörda myndigheter och att de problem som inte beror på lagstiftningen
utan på tillämpningar av denna snarast åtgärdas. Konstnärernas och
kulturutövarnas villkor är också ett centralt inslag i den s.k. dagordningen
för kulturen som Kulturdepartementet fastställt för innevarande mandatperiod.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Kr236
(m) yrkande 17, 2002/03:Kr264 (m) yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 (m)
yrkande 18 och 2003/04:Kr254 (m) yrkandena 6 och 15.
Med anledning av motionsförslagen om en översyn av stödformerna till
konstnärerna vill utskottet liksom vid 2001/02 års riksmöte påpeka att
alla stödformer inom det konstnärspolitiska området - även de som beslutades
år 1998 - självfallet bör ses över efter en tid och följas upp, för att
bl.a. undersöka om intentionerna med stöden har infriats, om stöden är
ändamålsenliga m.m. (Jfr bet. 2001/02:KrU17 s. 8.)
Detta görs också kontinuerligt inom Konstnärsnämnden, som årligen går
igenom de stödformer som hanteras av nämnden. Såväl den kvantitativa som
den kvalitativa utvecklingen av bidragsgivningen skall redovisas för
regeringen i nämndens årsredovisning. Med kvalitet avses exempelvis hur
interna och externa experter bedömer bidragsgivningen, vilka rutiner som
finns för kvalitetssäkring m.m. Redovisningen skall bl.a. innehålla en
redogörelse för om och på vilket sätt bidragsgivningen leder till fler
arbetsmöjligheter för konstnärerna. Den skall också innehålla ett resonemang
kring uppföljningen, eventuella problem som är förknippade därmed samt på
vilket sätt en effektiv utvärdering av beviljade bidrag kan genomföras.
I
den mån stödformerna och regelverken behöver ändras i något avseende eller
om resurser behöver tillföras ankommer det på nämnden att informera
regeringen härom.
Vidare kan nämnas att den individuella visningsersättningen, som fördelas
av föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) efter förslag från
riksdagen, varit föremål för en översyn och fördjupad resultatbedömning
(bet. 2001/02:KrU17 s. 12-14, rskr. 2001/02:210, prop. 2002/03:1 utg.omr.
17 s. 51-52).
Slutligen vill utskottet - med anledning av vad som anförs i nu aktuella
motioner - nämna att flera av de stödformer som föreslogs år 1997 av
Konstnärsstödsutredningen har förverkligats genom riksdagens beslut år
1998. Även förslaget att tillsätta en ny utredning för att redovisa hur
de sociala trygghetssystemen fungerar i förhållande till de konstnärliga
yrkesutövarna har realiserats. Denna senare utrednings betänkande,
Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21), nämns på flera ställen i
detta betänkande.
Utskottet anser att det inte är motiverat att riksdagen gör ett
tillkännagivande om översyn av konstnärsstöden. Motionerna 2002/03:Kr370 (kd)
yrkande 18 och 2003/04:Kr390 (kd) yrkande 17 avstyrks därmed.
Förslagen om kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken m.m. i tre
motionsyrkanden har sinsemellan något varierande inriktning men synes i
alla tre fallen syfta till att stor hänsyn skall tas till kulturarbetarnas
speciella villkor. Med anledning av liknande motionsyrkanden anförde
arbetsmarknadsutskottet nyligen följande (bet. 2003/04:AU1 s. 78-79).
Kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken samt arbetslöshetsförsäkringen
har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen.
Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer sig i viktiga hänseenden från vad
som är normalt på arbetsmarknaden. Till exempel är antalet
tillsvidareanställningar
begränsat. Kännetecknande är i stället för de konstnärliga yrkesutövarna
tidsbegränsade anställningar och kortare uppdrag. Utskottet kan konstatera
att utformningen av arbetsmarknadspolitiken har stor betydelse för kulturen
eftersom många kulturutövare för sitt uppehälle är beroende av
arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitiska insatser. Detta förhållande
innebär att stora delar av kulturområdet är starkt beroende av hur
arbetsmarknadspolitiken utformas. AMV har utarbetat speciella riktlinjer för
arbetsförmedlingens tillämpning på kulturarbetsmarknaden av reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen. En speciell arbetsförmedling, Kultur Media,
med särskild kompetens har inrättats för att tillgodose de etablerade
kulturarbetarnas och deras uppdragsgivares behov av arbetsförmedling.
Arbetsförmedlingen har fastslagit kriterier för begreppet etablerad
kulturarbetare för att kunna avgöra vilka som skall få tillgång till den
speciella arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen Kultur Media är också
internkonsult till övriga arbetsförmedlingar i handläggningen av frågor
som rör kulturarbetare. Samverkan med parterna sker dels i AMS
Kulturarbetsdelegation, dels i de regionala samrådsgrupperna för kultur- och
medieområdet. En rätt tillämpad arbetsmarknadspolitik motverkar en
överetablering av konstnärer och därmed också ett kulturutbud som inte svarar
mot det kulturpolitiskt motiverade. De kulturpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska
målen skall därför inte behöva ställas mot varandra. Utskottet har ansett
att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fördelas efter de mål som
styr arbetsmarknadspolitiken. Utskottet, som står fast vid detta, avstyrker
mot denna bakgrund motion Kr254 yrkandena 1 och 13 (m).
Kulturutskottet har inte någon annan uppfattning i denna fråga än
arbetsmarknadsutskottet men vill tillägga följande.
I budgetpropositionen för år 2004 tar regeringen upp förhållandena på
kulturarbetsmarknaden. Bland annat anför regeringen följande (prop.
2003/04:1 utg.omr. 17 s. 39).
Kulturarbetare har en arbetsmarknad som delvis präglas av andra förhållanden
än de som råder inom många andra yrken. I propositionen En rättvisare och
tydligare arbetslöshetsförsäkring (prop. 1999/2000:139) uttalar regeringen
att rimlig hänsyn bör tas till de särskilda behov som kan gälla för grupper
med projektanställningar och andra tillfälliga anställningar och osäkra
anställningsförhållanden eller andra speciella förhållanden, liksom till
villkor som gäller för personer som har upprepade perioder av arbetslöshet.
Detta gäller bl.a. kulturarbetsmarknaden. Regeringens syn på
kulturarbetsmarknadens särskilda villkor återspeglas även i de särskilda
avgränsningskriterier för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
kulturarbetsmarknaden
som fastställts av regeringen. Avseende åtgärder inom ramen för
aktivitetsgarantin är det regeringens bedömning att aktivitetsgarantin inte
skall riktas till konstnärer som är etablerade på den konstnärliga
arbetsmarknaden.
Inom Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har en omstrukturering inletts från 1
januari 2003 för att utveckla verksamheten inom Arbetsförmedlingen Kultur
med målsättningen att uppnå en mer sammanhållen och enhetlig verksamhet
över hela landet. Utvecklingsarbetet bedrivs i nära samråd med AMS
kulturarbetsdelegation.
Slutligen kan tilläggas att även den särskilde utredaren, som nämnts i
det föregående, har diskuterat konstnärernas villkor i förhållande till
reglerna om arbetslöshetsersättningen. Han konstaterar att kulturarbetsmarknaden
präglas av att de fasta anställningarna minskar, att alltfler blir
frilansande arbetstagare och att arbetsgivare och uppdragsgivare i växande
grad ställer krav på att arbetet skall utföras mot faktura. I betänkandet
sägs bl.a. följande (SOU 2003:21 s. 52).
Eftersom skatte-, socialförsäkrings- och kanske främst
arbetslöshetsersättningssystemet
inte är anpassat till detta leder det till komplikationer för individen.
Det enklaste sättet att lösa svårigheten för individen är enligt min
mening att arbetsgivarna/uppdragsgivarna anpassar sig till den arbetspresterande
partens behov, vilket i många fall är möjligt och även görs. Av betydelse
är att arbetsgivaren/uppdragsgivaren och den arbetspresterande parten vid
avtalet kan komma överens om att ersättningen skall betalas till en enskild
firma eller som lön till en arbetstagare. Här tycks det som om myndigheter
inom kulturområdet som lägger ut uppdrag även kunde vara smidigare. Statens
konstråd, kommuner och landsting skulle t.ex. kunna variera betalningen
av utsmyckningsuppdrag för bild- och formkonstnärer så att de kan ge såväl
tidsbegränsade anställningar till konstnärer som i övrigt är verksamma
som arbetstagare och ge uppdragsarvoden till egenföretagande konstnärer.
Kanske skulle även en översyn göras av hur projektbidrag, stipendier och
andra kulturstöd delas ut. När det gäller projektbidrag så betalar Statens
kulturråd endast ut dessa till juridiska personer medan Konstnärsnämnden
endast betalar ut projektbidrag till enskilda individer eller egenföretagare.

Om frilansande löntagare inom kulturområdet tilläts att ta ett mindre
antal uppdrag mot faktura och själva betala in sina sociala avgifter utan
att kategoriseras företagare i arbetslöshetsersättningen skulle arbetstagarens
rättigheter värnas framför arbetsgivarens vilja att undslippa sina
skyldigheter vid anställning av arbetstagare. En sådan regel skulle stärka
arbetslinjen samt synkronisera reglerna för arbetslöshetsersättning med
skatte- och socialförsäkringsreglerna.
Även konstnärernas pensionsvillkor berörs i en av de nu aktuella motionerna,
nämligen 2002/03:Kr370 (kd). Utskottet som behandlade yrkanden av likartat
innehåll hösten 2003 anförde då bl.a. följande (bet. 2003/04:KrU1 s. 55-58).

Utskottet finner att de frågor om pensionsvillkoren för konstnärerna som
tagits upp motionsvägen äger hög aktualitet. Vidare konstaterar utskottet
att regeringen - vilket redovisats i det föregående - aktivt verkar för
att komma till rätta med de problem som otvivelaktigt finns då det gäller
pensionerna för de konstnärliga grupperna vid de statligt stödda teater-,
dans- och musikinstitutioner som omfattas av PISA-förordningen.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att regeringen och
arbetsmarknadens parter i sina diskussioner om pensionsfrågan vid de statligt
stödda teater-, dans- och musikinstitutionerna noga går igenom de
försämringar för konstnärsgrupperna som tycks ha blivit konsekvensen av det
nya ålderspensionssystemet. Det gäller t.ex. effekterna av den s.k.
livsinkomstprincipen i det allmänna pensionssystemet. Enligt den särskilde
utredaren kommer denna princip att medföra sämre pension i jämförelse med
ATP-systemet för de konstnärer som har en förhållandevis kort yrkeskarriär
och går i pension före 65 års ålder. Även effekterna av den tvingande
regel i LAS som ger arbetstagaren rätt - men inte skyldighet - att stanna
kvar i anställningen till 67 års ålder bör belysas i detta sammanhang.
Från teaterhåll har hävdats att denna bestämmelse kan vålla olägenheter
för institutionernas konstnärliga verksamhet. En annan fråga av betydelse
är behovet av karriärplanering för de konstnärsgrupper som har låg
pensionsålder, t.ex. dansarna (jfr bet. 2001/02:KrU17 s. 18 f.). Dessa frågor
och andra som behandlas i betänkandet Konstnärerna och trygghetssystemen
(SOU 2003:56) torde komma att ingå i de diskussioner som regeringen skall
föra med arbetsmarknadens parter.
Utskottet vill understryka att det är angeläget att regeringen snarast
påbörjar detta arbete i enlighet med vad som anges i budgetpropositionen.

Då det gäller pensionsförhållandena för konstnärligt anställda vid fria
grupper har utskottet noterat att Kulturrådet anser att det - trots den
uppräkning av statsbidraget som gjordes för år 2002 - är svårt för flertalet
fria grupper att betala rimliga löner och göra pensionsavsättningar. I
likhet med regeringen anser utskottet därför att det är angeläget att en
dialog förs med dessa grupper i syfte att analysera möjligheten till
förbättring av arbetsvillkoren (jfr prop. utgiftsområde 17 s. 25). I en
sådan dialog bör bl.a. effekterna av Kulturrådets treåriga bidrag belysas.
I den mån särskilda villkor inte förknippats med det statliga bidraget
ankommer det givetvis på de fria grupperna att själva bedöma hur tillgängliga
resurser skall fördelas på olika angelägna ändamål såsom publik verksamhet,
anställdas arbetsvillkor etc. och om kollektivavtal skall ingås.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen även inom
detta område.
Utskottet intar alltjämt samma inställning i pensionsfrågan. I övrigt
konstaterar utskottet att det på det hela taget råder stor samstämmighet
mellan motionärerna, regeringen och den särskilde utredaren, då det gäller
att beskriva problemen i fråga om konstnärernas speciella arbetsvillkor.
Detsamma gäller även synen på att rimlig hänsyn måste tas till denna
kategoris särskilda behov. Vidare bör sägas att utskottet är väl medvetet
om att de frågor som berörs i motionerna ligger på gränsen mellan kultur-,
arbetsmarknads-, utbildnings-, skatte- och socialförsäkringsutskottens
beredningsområden. På motsvarande sätt behandlas konstnärernas förhållanden
inom flera olika departement i Regeringskansliet. Utskottet anser sig
emellertid kunna utgå från att frågorna noga kommer att följas även
framgent inom Kulturdepartementet. Det kan tilläggas att regeringen i dagarna
påbörjar samtal med arbetsmarknadens parter om flera av de problem som
har behandlats här. (Jämför proposition 2003/04:1 utgiftsområde 17 s.
28-29.)
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Kr264
(m) yrkande 1, 2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 och 2003/04:Kr327 (fp) yrkande
4.
Individuell visningsersättning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslag om individuell visningsersättning.
Bakgrund
Den individuella visningsersättningen har i sin nuvarande form funnits i
drygt sju år. Ersättningen är generell till sin karaktär och betalas ut
till konstnärer endast med hänsyn till om deras försålda verk finns i
offentlig ägo. Upphovsrättsorganet Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),
som är en ekonomisk förening, fördelar ersättning till konstnärer vars
verk ägs av stat, landsting och kommuner. Till den offentliga ägargruppen
räknas bl.a. museer, även sådana som är stiftelsedrivna, liksom statliga
affärsdrivande verk såsom Posten, Telia och SJ samt - fr.o.m. år 2000 -
kommun- eller landstingsägda bostadsfastighetsbolag. Cirka 2 700 konstnärer
får årligen ersättning från BUS.
Drygt 23,2 miljoner kronor har anvisats för den individuella
visningsersättningen
för innevarande budgetår under anslaget Ersättningar och bidrag till
konstnärer.
Motionen
I motion 2003/04:Kr326 (c) hävdas att den individuella visningsersättningen
(IV) har begränsningar. Den ger t.ex. mycket litet eller inget till
tecknare, keramiker, konsthantverkare eller fotografer. Ersättningsformen
föreslås bli föremål för utvärdering både vad gäller ersättningarna, hur
de fördelas och till vem eller vilka samt vilken organisation som är den
bästa för ändamålet, både vad gäller t.ex. objektivitet och insyn (yrkande
24).
Utskottets ställningstagande
Riksdagen beslutade våren 2002 på förslag av kulturutskottet att begära
en översyn av den individuella visningsersättningen. Översynen borde bl.
a. innefatta en redogörelse av ersättningens återverkningar på olika
konstkategorier, liksom vilka kategorier av bidragsmottagare som omfattades
av ersättningen och vilka som föll utanför den och orsakerna till detta.
Beslutet innebar även att regeringen borde överväga vilket organ som var
lämpligast för uppdraget att ansvara för fördelningen av ersättningen
till konstnärerna (bet. 2001/02:KrU17 s. 12-14, rskr. 2001/02:210).
Som framgår av ett inledande avsnitt i detta betänkande lämnade regeringen
i budgetpropositionen för år 2003 en utförlig redovisning i form av en
fördjupad resultatbedömning som utskottet hänvisar till. Här följer utdrag
ur och referat av propositionen (prop. 2002/03:1 utg.omr. 17 s. 51-52).
Om
konstnärskategorier som får del av stödet anförde regeringen följande.
En översikt av fördelningssystemet visar att av 100 000 registrerade verk
utgör ca 65 procent måleri och grafik, 12 procent skulptur, 20 procent
konsthantverk/textil samt 3,5 procent illustration och foto, 1 procent
installationer och övriga verk. Vad avser de olika konstnärskategorierna
visar utfallet att 70 procent är målare, grafiker och skulptörer, 12
procent konsthantverkare/textil, 12 procent tecknare/illustratörer och
fotografer samt 6 procent installationskonstnärer m.fl.
Regeringen gör bedömningen att fördelningssystemet uppfyller målsättningarna
med den individuella visningsersättningen. De olika parametrarna i
poängsystemet tar fasta på relevanta faktorer för att fördela ersättningen
individuellt. Den statistiska översikten ger inget belägg för att vissa
verkstyper diskrimineras. Inte heller finns det belägg för att vissa
konstnärskategorier skulle vara särskilt missgynnade. Däremot är vissa
verkskategorier mindre representerade i det offentliga innehavet än andra.

Regeringen framhöll vidare att Konstnärsnämndens och Bildkonstnärsfondens
uppdrag innebär ett individuellt prövningsförfarande. BUS fördelning av
den individuella visningsersättningen grundas däremot endast på de faktiska
inköpen och innehaven av verk hos offentliga institutioner. På grund av
uppdragets administrativa karaktär bedömde regeringen det som mindre
lämpligt att införliva uppdraget i Konstnärsnämndens verksamhet. Regeringen
bedömde att BUS har både de representativa och verksamhetsmässiga
förutsättningarna att bygga upp och hantera ett administrativt
fördelningssystem.
Utskottet kan tillägga att de tre konstnärsorganisationerna Konstnärernas
Riksorganisation (KRO), Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare
(KIF) samt Svenska Konstnärsförbundet ser BUS som sin upphovsrättsliga
organisation och att samtliga tre organisationer är representerade i BUS
styrelse.
I budgetbetänkandet hösten 2002 välkomnade kulturutskottet att regeringen
så kort tid efter riksdagens tillkännagivande i denna fråga kunnat redovisa
resultatet av översynen av den individuella visningsersättningen. Utskottet
hade inte något att erinra mot regeringens bedömningar. Ett enigt utskott
avstyrkte ett motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella.
Utskottet konstaterade att en utvärdering av den individuella
visningsersättningen
redan var gjord och att motionsyrkandet därmed var tillgodosett (bet.
2002/03:KrU1 s. 74-76).
Utskottet har inte någon anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande,
varför motion 2003/04:Kr326 (c) yrkande 24 avstyrks.
Garanterad författarpenning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om garanterad författarpenning.
Bakgrund
Enligt förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond kan styrelsen
för Författarfonden besluta att författar-/översättarpenning till viss
upphovsman skall utgå med ett högre belopp än det statistiskt beräknade
(6 §). Sådan särskilt bestämd författar-/översättarpenning har den gemensamma
benämningen garanterad författarpenning.
Villkoren för den garanterade författarpenningen beskrivs på Författarfondens
hemsida på följande sätt.
Villkoren för att få garanterad författarpenning är att upphovsmannen
- gett ut verk som bildar underlag för biblioteksersättning,
- har för avsikt att huvudsakligen vara verksam som författare, översättare,

tecknare eller fotograf,
- på ett övertygande sätt dokumenterat sin verksamhet.
Den som innehar garanterad författarpenning får inte samtidigt ha anställning
med mer än halv årsarbetstid. En garantiinnehavare har rätt att ha sin
garanterade författarpenning vilande utan prövning under högst fem år i
följd, t.ex. medan han/hon är anställd mer än halvtid.
Fondstyrelsen bestämmer, för ett år i taget, storleken på beloppet för
den garanterade författarpenningen. År 2003 var beloppet 154 000 kr.
Antalet mottagare av garanterad författarpenning beräknades till 200
st.
Den garanterade författarpenningen är skattepliktig samt pensions- och
sjukpenninggrundande. Mottagaren måste själv betala sociala avgifter i
form av så kallade egenavgifter. Garanterad författarpenning utlyses till
ansökan årligen i februari. Den garanterade författarpenningen kan inte
ges innehavare av inkomstgaranti för konstnärer eller innehas samtidigt
med statligt långtidsstipendium eller Författarfondens fem- och tioåriga
stipendier. Den garanterade författarpenningen upphör i samband med att
innehavaren tar ut pension eller avlider. Innehavaren kan uppbära garanterad
författarpenning längst tills han eller hon fyller 70 år.
Att den garanterade författarpenningen upphör innebär inte att den
statistiskt beräknade penningen upphör. Denna författar-/översättar-penning
betalas även fortsättningsvis ut.
Vidare anger Författarfonden följande.
Av de ovan redovisade villkoren/kriterierna för att få garanterad
författarpenning är det lätt att fastställa de två första. Det tredje så
kallade kvalitets- och kvantitetskriteriet, att den sökande på övertygande
sätt dokumenterat sin verksamhet, måste tolkas av dem som gör urvalet.
Styrelsen har därför antagit följande riktlinjer för bedömningen:
- Normalt bör minst 10 år ha förflutit från debuten.
- Författare bör ha offentliggjort minst 5 à 6 egna verk. För över-
sättningar och verk med flera upphovsmän bör antalet verk sättas till 10 à
20.
- Verksamheten bör uppvisa en med hänsyn till verkens omfattning rimlig
kontinuitet.
Motionen
Motionären bakom motion 2002/03:Kr245 (m) anser att det är otidsenligt
att vissa författare skall garanteras en viss årsinkomst. Den garanterade
författarpenningen utgår oavsett om författaren är produktiv eller ej och
oavsett om hans verk är mycket eller lite lästa. Systemet med garanterad
författarpeng bör därför avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Författare - liksom övriga konstnärer - är fria yrkesutövare. Deras
inkomster varierar i regel mycket mellan åren. De stödsystem som utarbetats
bidrar till att författarna ges möjlighet att koncentrera sig på sitt
skrivande. Utskottet har inhämtat att konkurrensen om garantierna är stor
och att kraven på de sökande därför i praktiken ofta är högre än vad som
framgår av de riktlinjer, som beskrivits i det föregående. Vidare är det
enligt Författarfonden en förutsättning för garantin att den litterära
verksamheten fått en sådan omfattning och stabilitet och att utövaren
vunnit sådan erfarenhet inom sitt yrke att det framstår som rimligt att
satsa på en i princip livsvarig garanti.
Med hänvisning till det anförda utgår utskottet från att de författare
som uppbär garanterad författarpenning gjort sig väl förtjänta av den.
Utskottet vill tillägga att det ligger i sakens natur att fortlevnaden av
denna stödform - liksom alla andra konstnärliga stödformer - kontinuerligt
blir föremål för omprövning. Utskottet förutsätter att detta sker inom
ramen för Författarfondens verksamhet. Något riksdagens tillkännagivande
med anledning av motion 2002/03:Kr245 (m) är inte motiverat. Motionen
avstyrks.
Bemanningsföretag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslag om bemanningsföretag, jämför reservation
6 (m).
Motionerna
Förslag som syftar till att ett rikstäckande bemanningsföretag för alla
kulturskapare skall bildas framförs i två motioner, nämligen 2002/03:Kr264
(m) yrkande 7 och 2003/04:Kr254 (m) yrkande 7. Ett gemensamt nätverk ökar
chanserna för kulturskaparna att kunna pröva nya vägar till försörjning
och också sannolikheten att de lyckas med sina mål, hävdas det i motionerna.
Verksamheten bör inte vara statligt styrd, men regeringen bör ändå ha
ett ansvar för att samla intressenter på området och diskutera och initiera
en sådan verksamhet som beskrivs i motionerna.
Utskottets ställningstagande
Förslag som syftar till att bemanningsföretag för kulturarbetare skall
inrättas har under tidigare riksmöten avstyrkts av kultur-, arbetsmarknads-
och finansutskotten. Se t.ex. betänkande 2001/02:KrU17 s. 10-11.
I sammanhanget vill utskottet erinra om den anställningsform som bildats
på teaterområdet och som benämns Teateralliansen. Verksamheten drivs som
ett aktiebolag och finansieras huvudsakligen med statliga medel, för år
2004 15 000 000 kronor, som anvisas över anslaget 28:2 Bidrag till allmän
kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete.
Teateralliansen AB skall verka för frilansande skådespelares trygghet
och minskade beroende av arbetslöshetsförsäkringen samt stimulera till
utveckling och rörlighet inom teaterlivet. En utgångspunkt för verksamheten
är att arbetsmarknadens parter har träffat erforderliga avtal om
anställningsformer och anställningsskydd inom teaterområdet. Teateralliansen
utgör ett gott exempel på att kultur- och arbetsmarknadspolitiska mål har
kunnat förenas på ett positivt sätt.
Utskottet anser nu liksom vid 2001/02 års riksmöte att det ankommer på
regeringen att i det ordinarie budgetarbetet överväga om en satsning
motsvarande Teateralliansen AB behöver göras på någon annan konstnärsgrupp
och vilken utformning en sådan satsning i så fall skall ha. Här bör även
nämnas att viss arbetsförmedlande verksamhet bedrivs vid centrumbildningarna
med hjälp av statsmedel som anvisas över kulturbudgeten (anslaget 28:2).
Slutligen påminner utskottet om den verksamhet som bedrivs vid den
rikstäckande specialförmedlingen Arbetsförmedlingen Kultur.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Kr264
(m) yrkande 7 och 2003/04:Kr254 (m) yrkande 7.
Rådgivningscenter för dansare
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslag om rådgivningscenter för dansare, jämför
reservation 7 (fp).
Motionen
I motion 2002/03:Kr372 (fp) sägs att dansarnas situation förtjänar särskild
uppmärksamhet, eftersom de pensioneras redan vid 41-44 års ålder. För att
stödja dansarna i ett eventuellt fortsatt yrkesliv krävs särskild kompetens.
Motionärerna föreslår därför att ett rådgivningscentrum för dansares
fortsatta yrkesliv skall inrättas (yrkande 22).
Utskottets ställningstagande
Frågan om ett rådgivningscentrum för dansare har varit föremål för
riksdagsbehandling vid tidigare riksmöten i både kultur- och
arbetsmarknadsutskotten.
En utförlig redogörelse för tidigare riksdagsbehandling och annan av
utskottet inhämtad information i ämnet återfinns i kulturutskottets
betänkande 2001/02:KrU17 s. 19-20.
Utskottet är väl medvetet om att situationen för dansare är speciell. De
förslitningar och andra kroppsliga skador som kan drabba dansarna gör att
deras yrkeskarriär i regel är förhållandevis kort. Dessutom är antalet
dansare betydligt fler än antalet arbetstillfällen. Det är därför angeläget
att dansarna kan planera och påbörja nya karriärer på ett relativt tidigt
stadium. Detta förhållande har uppmärksammats av regeringen.
Regeringen har konstaterat att det finns anledning att fördjupa arbetet
vad avser tänkbara pensionslösningar för konstnärlig personal med låg
pensionsålder vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner.
I de diskussioner som inleds i dagarna med arbetsmarknadens parter avser
regeringen också att ta upp frågor om konstnärernas möjligheter till
utbildning och karriärbreddning som syftar till fortsatt arbete. (Jämför
prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 s. 28-29.)
I sammanhanget vill utskottet också påminna om att både dansare och
koreografer hör till de yrkesgrupper som är föremål för Arbetsförmedlingen
Kulturs insatser.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2002/03:Kr372
(fp) yrkande 22.
Sammansättning av bidragsgivande styrelser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslag om sammansättning av bidragsgivande
styrelser, jämför reservation 8 (m, fp, kd).
Motionen
Motionärerna bakom motion 2003/04:Kr327 (fp) framhåller att det är ett
grannlaga arbete att fördela stöd och stipendier till konstnärer.
Bidragsgivande myndigheter försöker värna en god kvalitet genom ett nära
samarbete med olika konstnärsorganisationer. Det är av största vikt att
detta samarbete inte leder till ett gynnande av en speciell sammanslutning
framför en annan. Speciellt viktigt är detta vad avser bildkonsten, där
organisationerna synes verka under mycket olika villkor. Sammansättningen
av styrelser som beviljar stöd måste därför vara bredast möjliga, insynen
måste garanteras, gränserna måste vara tydliga mellan särintressen och
beslutsfattare och neutraliteten hos olika organisationers medlemmar måste
upprätthållas (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
Efter riksdagens tillkännagivande beslutade regeringen år 2000 om ändring
av Konstnärsnämndens instruktion (SFS 1997:1153). Ändringen innebär att
regeringen nu har en betydligt vidare krets av nominerade än tidigare att
välja ur vid förordnandet av de båda styrelserna i Konstnärsnämnden och
Bildkonstnärsfonden. En utförlig bakgrund till kulturutskottets
ställningstaganden och riksdagens tillkännagivanden återfinns i betänkande
2001/02:KrU17 s. 14-16.
Utskottet anser nu liksom vid 2001/02 års riksmöte, då ett motionsförslag
med samma innehåll som det nu aktuella behandlades, att det är en grannlaga
uppgift för regeringen att utse de för uppgiften mest lämpade
styrelseledamöterna
i de båda styrelserna. Dessa bör ha god kännedom om den aktuella utvecklingen
inom sina respektive konstområden och om nu verksamma konstnärer. De bör
vidare ha stor personlig integritet. Det bör också vara meriterande att
en ledamot själv är utövande konstnär på professionell nivå. Utskottet
vill också påminna om att det ankommer på regeringen att bl.a. utifrån
inkomna nomineringar göra ett val som motsvarar de kriterier som här har
angivits. Det finns skäl för att regeringen även skall kunna välja
styrelseledamöter utanför de nominerande organisationernas förslag, t.ex.
sådana personer som är fristående från organisationer och som uppfyller
de uppställda kriterierna och representerar en kunskap och kvalitet som
är värdefull för respektive styrelse.
Vidare vill utskottet understryka att arbetet att fördela ersättningar,
stipendier m.m. som åvilar styrelserna i Konstnärsnämnden och
Bildkonstnärsfonden,
liksom även styrelserna i Författarfonden och BUS, är mycket ansvarsfullt
och ställer krav på opartiskhet och oväld. Utskottet förutsätter att de
av regeringen förordnade styrelseledamöterna är väl medvetna om dessa
krav.
Med anledning av vad som framförts i motion 2003/04:Kr327 (fp) om insyn
i styrelsearbetet vill utskottet tillägga att förvaltningsmyndigheter i
Sverige enligt regeringsformen har en självständig ställning. Insyn i
deras arbete möjliggörs genom gällande lagstiftning. Konstnärsnämnden är
en statlig myndighet, medan Författarfonden har en annan organisationsform.
BUS, som är en förening, har erhållit myndighetsuppgifter genom lagen
(1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets
verksamhetsområde.
Utskottet anser sig - nu liksom vid 2001/02 års riksmöte - kunna förutsätta
att regeringen eftersträvar att uppnå bästa möjliga sammansättning av
ledamöter i de aktuella styrelserna och att regeringen i sitt rekryteringsarbete
beaktar riksdagens tidigare gjorda tillkännagivande samt följer upp
resultatet av de ändringar som gjorts i Konstnärsnämndens instruktion med
utgångspunkt i riksdagens beslut.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:Kr327
(fp) yrkande 5.
Kollektivverkstäder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om kollektivverkstäder.
Motionen
I motion 2002/03:Kr296 (v) föreslås att regeringen skall uppdra åt
Kulturrådet att utreda möjligheterna för staten - eventuellt i samverkan med
kommun eller landsting - att finansiera administrationen av
kollektivverkstädernas
lokaler och utrustning. Motionärerna hävdar att administrationen av
lokalerna och utrustningen tar mycket tid av konstnärerna, tid som de skulle
behöva till sin yrkesverksamhet i stället (yrkande 5).
Utskottets ställningstagande
I enlighet med förordningen (1998:1370) om statligt utrustningsbidrag
till kollektivverkstäder fördelar Kulturrådet bidrag till kollektivverkstäder
som drivs av sammanslutningar inom bild- och formområdet. Sammanslutningarnas
huvudsakliga syfte skall vara att för konstnärlig produktion ställa
verkstads- och produktionsresurser till medlemmarnas förfogande. Bidrag får
lämnas till verkstäder som
drivs av en sammanslutning av yrkesverksamma konstnärer,
bygger på medlemmarnas egna insatser och
har en stabil organisation och arbetsform.
Syftet med bidraget som anvisas inom ramen för anslaget 28:18 Bidrag till
bild- och formområdet är att främja konstnärlig utveckling och förnyelse
samt att minska konstnärernas omkostnader för framställning av konstverk.
Cirka 2 miljoner kronor fördelades under år 2002.
De drygt 20 kollektivverkstäderna i landet gör det möjligt för konstnärerna
att framställa konstverk i välutrustade ateljéer. Utskottet har förståelse
för att det kan vara betungande för konstnärerna att själva sköta
administrativa göromål och att vårda både lokaler och utrustning samtidigt
som de måste sköta ekonomi m.m. i den egna verksamheten. Utskottet
förutsätter att Kulturrådet - utan något särskilt regeringsuppdrag - följer
utvecklingen vid kollektivverkstäderna och bedömer vilka behov som
konstnärskollektiven kan ha och i vad mån dessa behov bör tillgodoses genom
ingripanden från staten eller på annat sätt.
Motion 2002/03:Kr296 (v) yrkande 5 avstyrks därmed.
Könsindelad statistik
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om könsindelad statistik, jämför
reservation 9 (v).
Motionen
I motion 2002/03:Kr296 (v) begärs att riksdagen skall tillkännage för
regeringen att kulturstatistiken - även vad gäller kulturarbetarna - bör
vara uppdelad så att det framgår hur uppdrag och medel fördelar sig på
kvinnor och män (yrkande 7).
Utskottets ställningstagande
Kulturrådet är den myndighet inom kulturområdet som ansvarar för den
officiella statistiken. Därmed avses - enligt förordningen (2001:100) om
den officiella statistiken - områdena
bibliotek
kulturmiljövård
museer
studieförbund och
samhällets kulturutgifter.
Enligt förordningen skall den individbaserade statistiken vara uppdelad
efter kön (14 §).
I Kulturrådets publikation Kulturstatistik 2002 sägs att statistiken över
konstnärer och kulturarbetare är bristfällig. Någon reguljär och heltäckande
statistik som belyser konstnärspolitiken eller kulturarbetarnas villkor
finns inte. Den konstnärsstatistik som redovisas har hämtats från olika
källor, däribland Konstnärsnämnden. Några könsindelade uppgifter om de
kommunala satsningarna på kulturarbetare finns inte (s. 155-162).
Motionsförslaget kan emellertid i någon mån anses vara tillgodosett genom
att Konstnärsnämnden årligen i sin resultatredovisning anger hur fördelningen
av nämndens samtliga bidragsformer fördelas på kön över en treårscykel.
Utskottet
förutsätter att Kulturrådet och Konstnärsnämnden utvärderar den befintliga
statistiken och överväger om den behöver kompletteras och förfinas. Om
Kulturrådet bedömer att statistiken bör byggas ut och även omfatta delar
av eller hela konstnärsområdet ankommer det på rådet att rapportera härom
till regeringen.
Något uttalande från riksdagens sida i denna fråga är inte motiverat.
Motion 2002/03:Kr296 (v) yrkande 7 avstyrks.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Konstnärernas villkor och det statliga stödets inriktning, punkt 1
(m)
av Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om konstnärernas villkor och det statliga stödets
inriktning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 17,
2002/03:Kr264 yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 yrkande 18 och 2003/04:Kr254
yrkandena 6 och 15.
Ställningstagande
Som framhålls i motionerna 2002/03:Kr236 (m) och 2003/04:Kr209 (m) lever
många av landets kulturskapare under mycket knappa och ofta oberäkneliga
förhållanden. Är man inte en väl etablerad konstnär är det ofta mycket
svårt att leva på sitt arbete utan att få kompletterande stöd från det
offentliga. Detta förhållande bör förändras, menar vi. Det är angeläget
att landets kulturskapare får så goda möjligheter och förutsättningar att
fler kan försörja sig på sitt konstnärskap. För att åstadkomma detta krävs
olika åtgärder, bl.a. sänkt skattetryck och ändrade regler inom
socialförsäkringssystemet.
I enlighet med vad som anförs i motionerna 2002/03:Kr264 (m) och 2003/04:Kr254
(m) bör olika stöd och ersättningsformer såsom exempelvis visningsersättning,
utställningsersättning, konstnärsbidrag, projektbidrag och långtidsstipendier
förändras. Med alltför omfattande stödformer är risken stor att ersättningarna
snarare går till kulturadministratörer än till kulturskapare. Till exempel
kan nämnas att projektmedel i hög grad är knutna till institutionerna i
stället för till den eller de konstnärer som skall utföra arbetet.
I likhet med konstnärerna själva anser vi att statens stöd bör inriktas
på att öka de yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning
för det arbete som de utför och möjliggöra att verken visas och framförs
inför publik.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört om inriktningen på
konstnärspolitiken. Därmed bör riksdagen bifalla motionerna 2002/03:Kr236
(m) yrkande 17, 2002/03:Kr264 (m) yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 (m)
yrkande 18 och 2003/04:Kr254 (m) yrkandena 6 och 15.

2. Översyn av stödformerna till konstnärerna, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Gunilla Tjernberg (kd), Lena
Adelsohn Liljeroth (m), Cecilia Wikström (fp), Birgitta Sellén (c) och
Anna Lindgren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om översyn av stödformerna till konstnärerna. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 18 och 2003/04:Kr390
yrkande 17.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna bakom motionerna 2002/03:Kr370 (kd) och
2003/04:Kr390 (kd) konstaterar vi att få konstnärer i dag klarar sitt uppehälle
enbart på inkomsterna från sitt konstnärliga yrke. Många måste därför
även ha ett annat arbete. Konstnärernas bruttoinkomster är mycket låga
särskilt med tanke på att majoriteten har en högskoleutbildning bakom sig.

För att öka konstnärernas möjligheter att försörja sig på sin konstnärliga
verksamhet och minska behovet av s.k. brödjobb finns ett antal statliga
stöd och ersättningar. Dessa ges oftast i form av projektbidrag eller
arbetsstipendier och fördelas till största delen av Konstnärsnämnden.
Tendensen under de senaste åren har varit att stöden ges med allt högre
belopp till allt färre konstnärer.
Mot denna bakgrund anser vi att staten bör överväga nya metoder och
stödformer som kommer fler konstnärer till del. En översyn av de nuvarande
stödformerna bör därför göras.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motionerna 2002/03:Kr370 (kd) yrkande 18 och 2003/04:Kr390 (kd)
yrkande 17.

3. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m., punkt 3 (m)
av Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr264 yrkande 1, bifaller delvis
motion 2002/03:Kr370 yrkande 16 och avslår motion 2003/04:Kr327 yrkande
4.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:Kr264 (m) vill vi framhålla
att kulturarbetsmarknaden är problematisk och att försörjningssituationen
för många konstnärer försämrats. Antalet utbildningsplatser har ökat och
därmed också konkurrensen om de få uppdragen. Därför måste konstnärskapet
ges nya potentialer. Den brist på samstämmighet som råder mellan de
konstnärliga högskolorna och arbetsmarknaden måste ses över och förändras.
Konstnärerna måste få bättre kunskaper om hur marknaden fungerar och
därmed en bättre grund att stå på. Dagens arbetsmarknadspolitik är oftast
ett hinder för utvecklingen eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar
hänsyn till kulturskaparnas särskilda villkor.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2002/03:Kr264 (m) yrkande 1 och delvis bifalla motion
2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 samt avslå motion 2003/04:Kr327 (fp) yrkande
4.

4. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m., punkt 3 (kd, c)
av Gunilla Tjernberg (kd) och Birgitta Sellén (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr370 yrkande 16 och avslår
motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 1 och 2003/04:Kr327 yrkande 4.
Ställningstagande
I likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:Kr370 (kd) anser vi att
förutsättningar måste skapas för att kulturskaparna skall få drägliga
livsvillkor och möjligheter att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva
stå på ruinens brant. I dag har många konstnärer svårt att klara sitt
uppehälle. De stödformer och försäkringsvillkor som finns är inte anpassade
efter deras speciella arbetsvillkor och livssituation. För att nå en
kulturell frihet och mångfald i Sverige måste dessa brister i systemet
uppmärksammas och justeras. Samtliga politikområden bör samordnas så att
rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden.
Vi vill understryka att konstnärernas arbetsmarknad skiljer sig från
situationen inom de flesta andra yrken. Om fast arbete är det vanliga på
arbetsmarknaden i stort, är arbetena inom kultursektorn oftast tillfälliga.
I dag råder det en långvarig och strukturell obalans mellan utbud och
efterfrågan. Utredningar visar att de statliga ersättningarna och bidragen
har ökat väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och
för deras möjlighet att ägna sig åt konstnärligt arbete. En bidragande
orsak till detta är bl.a. att arbetslösheten inom konstnärsyrkena är
fortsatt hög.
Vi kan konstatera att konstnärerna påverkas av beslut som fattas inom
andra utgiftsområden än utgiftsområde 17. Som exempel kan nämnas
pensionsreformen som genomfördes för ett par år sedan och som fick konsekvenser
som är mindre lämpliga för konstnärer inom t.ex. dans- och musikområdena
på grund av dessa yrkens speciella karaktär. Genom att numera samtliga
aktiva yrkesår skall ligga till grund för pensionen och inte enbart de 15
mest lönsamma drabbas de hårt. Vi anser att det är särskilt angeläget att
frågan om pensionerna för de fria grupperna får en lösning. Frågan har nu
under en mycket lång tid behandlats i Regeringskansliet. Ännu har inte
något förslag presenterats, vilket vi anser vara oacceptabelt.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 samt avslå motionerna
2002/03:Kr264 (m) yrkande 1 och 2003/04:Kr327 (fp) yrkande 4.

5. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m., punkt 3 (fp)
av Lennart Kollmats (fp) och Cecilia Wikström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Kr327 yrkande 4, bifaller delvis
motion 2002/03:Kr370 yrkande 16 och avslår motion 2002/03:Kr264 yrkande
1.
Ställningstagande
Som framgår av motion 2003/04:Kr327 (fp) har arbetsmarknadsåtgärderna och
a-kassan under en längre tid utfört ett slags konstgjord andning på den
fattiga kulturen. Kulturens kroniska brist på betald arbetskraft maskeras
ofta med hjälp av AMS-insatser. Många exempel på detta kan hämtas från
teaterns, dansens, filmens och musikens områden. Förklaringen är att den
svenska arbetsmarknaden byggts upp på den politiska tron att arbetslivet
till största delen består av fasta anställningar. Kulturens särart kräver
dock ofta korta och varierade uppdrag och alltså helt andra modeller för
betalning av genomförda och kommande arbetsmoment.
I likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:Kr370 (kd) kan vi konstatera
att konstnärerna påverkas av beslut som fattas inom andra utgiftsområden
än utgiftsområde 17. Ett exempel härpå är pensionsreformen som genomfördes
för ett par år sedan och som fick konsekvenser som är mindre lämpliga för
konstnärer inom t.ex. dans- och musikområdena på grund av dessa yrkens
speciella karaktär. Genom att numera samtliga aktiva yrkesår skall ligga
till grund för pensionen och inte enbart de 15 mest lönsamma drabbas de
hårt. Vi menar att det är ytterst angeläget att frågan om pensionerna för
de fria grupperna snarast får en lösning. Inom Regeringskansliet har denna
fråga beretts under en lång tid utan att något förslag har kunnat presenteras,
vilket vi anser är oacceptabelt.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2003/04:Kr327 (fp) yrkande 4 och delvis bifalla motion
2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 samt avslå motion 2002/03:Kr264 (m) yrkande
1.

6. Bemanningsföretag, punkt 6 (m)
av Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om bemanningsföretag. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Kr254 yrkande 7 och bifaller delvis motion 2002/03:Kr264
yrkande 7.
Ställningstagande
I likhet med vad som anförs i motion 2003/04:Kr254 (m) anser vi att ett
rikstäckande bemanningsföretag för alla kulturskapare skall kunna bildas.
Ett bemanningsföretag skulle kanske öka chansen för de olika
konstnärskategorierna att pröva nya vägar till försörjning. Sannolikheten att de
skulle lyckas nå sina mål skulle troligen öka genom inrättandet av ett
sådant företag.
Runtom i landet finns länsteatrar, symfoniorkestrar, fria teatergrupper
m.fl. som alla behöver en tillfällig förstärkning eller hjälp med att
rekrytera nya medarbetare. Vi anser att ett bemanningsföretag även skulle
kunna vara till stor hjälp vid anställning eller vid rekrytering till
internationella uppdrag.
Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör ta initiativ till att bilda
ett bemanningsföretag för kulturskapare.
Vi vill understryka att verksamheten vid företaget inte skall vara statligt
styrd. Detta till trots bör regeringen ha ett ansvar för att samla
intressenter på området för att diskutera och initiera en verksamhet av det
slag som vi här har beskrivit.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2003/04:Kr254 (m) yrkande 7 och delvis bifalla motion
2002/03:Kr264 (m) yrkande 7.

7. Rådgivningscenter för dansare, punkt 7 (fp)
av Lennart Kollmats (fp) och Cecilia Wikström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rådgivningscenter för dansare. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Kr372 yrkande 22.

Ställningstagande
I likhet med vad som anförs i motion 2002/03:Kr372 (fp) anser vi att
dansarnas situation förtjänar särskild uppmärksamhet. De pensioneras redan
vid 41-44 års ålder. För att stödja dansarna i ett eventuellt fortsatt
yrkesliv krävs särskild kompetens. Det bör därför inrättas ett rådgivningscenter
för dansares fortsatta yrkesliv.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2002/03:Kr372 (fp) yrkande 22.

8. Sammansättning av bidragsgivande styrelser, punkt 8 (m, fp, kd)
av Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Gunilla Tjernberg (kd), Lena
Adelsohn Liljeroth (m), Cecilia Wikström (fp) och Anna Lindgren (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om sammansättning av bidragsgivande styrelser.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Kr327 yrkande 5.
Ställningstagande
Att fördela ersättningar, stipendier m.m. till konstnärer är ett grannlaga
arbete som kräver känsla för etik och moral, liksom kunskap om vad som är
kvalitet. Samtidigt finns det andra aspekter som också skall vägas in,
som t.ex. främjande av jämställdhet och tillgänglighet för alla.
Bidragsgivande myndigheter försöker värna en god kvalitet genom ett nära
samarbete med olika konstnärsorganisationer. Det är av största vikt att
detta samarbete inte leder till ett gynnande av en speciell sammanslutning
framför en annan. Speciellt viktigt är detta vad avser bildkonsten, där
organisationerna synes verka under mycket olika villkor.
Varje konstnär har sitt unika värde oberoende av facklig eller annan
organisatorisk tillhörighet. Det är professionalismen i konstnärsutövandet
som skall premieras.
Vi anser - i likhet med motionärerna bakom motion 2003/04:Kr327 (fp) -
att sammansättningen av styrelser som beviljar stöd och ger andra förmåner
måste vara bredast möjlig. Vidare måste insynen i deras arbete garanteras.
Det är av stor vikt att gränserna mellan särintressen och beslutsfattare
är tydliga och att neutraliteten mellan olika organisationers medlemmar
upprätthålles.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2003/04:Kr327 (fp) yrkande 5.

9. Könsindelad statistik, punkt 10 (v)
av Peter Pedersen (v) och Rossana Dinamarca (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om könsindelad statistik. Därmed bifaller riksdagen
motion 2002/03:Kr296 yrkande 7.
Ställningstagande
Som framgår av motion 2002/03:Kr296 (v) kan man inte av den statliga
kulturstatistiken utläsa hur de statliga medlen som tillfaller landets
kulturarbetare fördelar sig på kön.
I Statens kulturråds rapport Kulturstatistik 2002 redovisas under avsnittet
Kulturarbetare antalet medlemmar i olika konstnärsorganisationer, antalet
anställda i företag med kulturell anknytning, antalet sysselsatta i yrken
med kulturell anknytning, personal vid kulturinstitutioner etc. uppdelade
efter konstnärlig, teknisk och administrativ personal. Där redovisas också
hur Konstnärsnämndens bidrag och stipendier fördelas till olika län och
regioner. Likaledes redovisas landstingens bidrag till kulturarbetare.
Men det saknas helt uppgifter om vad som tillfallit män och vad som
tillfallit kvinnor.
Mycket tyder på att kvinnliga konstnärer har svårare än manliga att
etablera sig och erhålla stipendier och projektbidrag av olika slag. Vidare
kan det finnas anledning att misstänka att beslutsfattande poster inom
kulturområdet oftare innehas av män än av kvinnor. Mot denna bakgrund är
det svårt att förstå att intresset av att få fram könsindelad statistik
tycks vara begränsat. Utan sådan statistik är det svårt att åtgärda
missförhållanden. Därför bör kulturstatistiken fortsättningsvis kunna visa
hur medlen fördelas på manliga respektive kvinnliga kulturarbetare.
Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage
för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen
bifalla motion 2002/03:Kr296 (v) yrkande 7.
Särskilt yttrande

1. Kollektivverkstäder (v)
Peter Pedersen (v) och Rossana Dinamarca (v) anför:

Vi har valt att inte reservera oss till förmån för förslaget i motion
2002/03:Kr296 (v) att Kulturrådet skall utreda möjligheterna att finansiera
administrationen av kollektivverkstäderna. Vi förutsätter nämligen att
rådet noga följer utvecklingen vid verkstäderna och håller regeringen
informerad om de bidragsbehov som finns hos konstnärerna i detta avseende.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Kr236 av Kent Olsson m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kulturskaparnas villkor.
2002/03:Kr245 av Jeppe Johnsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att nuvarande system med garanterad författarpenning avskaffas.
2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arbetsmarknaden för kulturarbetare.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett avvecklande av bidrag och ett utvecklande av konsten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bemanningsföretag för kulturarbetare.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inkomst i stället för bidrag för konstnärer.
2002/03:Kr296 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kollektivverkstäderna och konstnärernas arbetsförhållanden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om könsindelad kulturstatistik.
2002/03:Kr370 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kulturarbetarnas villkor.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av de statliga konstnärsstöden och ersättningarna.

2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av ett rådgivningscenter för dansare.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Kr209 av Kent Olsson m.fl. (m):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kulturskaparnas villkor.
2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett avvecklande av bidrag och ett utvecklande av konsten.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bemanningsföretag för kulturarbetare.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inkomst i stället för bidrag.
2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en utvärdering av individuell visningsersättning.
2003/04:Kr327 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kultur- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd och stipendier till konstnärer från bidragsgivande myndigheter
och styrelser.
2003/04:Kr390 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en översyn av de statliga konstnärsstöden och ersättningarna.