Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU3

Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse

---

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens
proposition 2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse och
fyra motioner som väckts med anledning av propositionen, dels yrkanden i
fem motioner som väckts under den allmänna motionstiden åren 2002 och
2003.
Förslaget innehåller dels en ändring i polislagen (1984:387) som
möjliggör för polisen att kroppsvisitera personer för att söka efter
föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid bl.a. skadegörelse,
dels ändringar i brottsbalken som innebär att straffmaximum för skadegörelse
av normalgraden höjs och att försök till sådant brott kriminaliseras.
Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.
Utskottet föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag och avslår samtliga motioner.
I ärendet finns
en reservation.

1. Avslag på propositionen
Riksdagen
avslår motionerna 2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28.
Reservation (v,
mp)

2. Lagförslagen
Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om
ändring i polislagen (1984:387) ochb) lag om ändring i brottsbalken.Därmed
bifaller riksdagen proposition 2002/03:138 och avslår motion 2002/03:Ju29
yrkande 1.

3. Handlingsplan mot klotter
Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Ju210, 2002/03:Ju311 yrkande 1, 2003/04:Ju374 och 2003/04:Ju384.

4. Övriga
frågor
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju27, 2002/03:Ju29 yrkande
2, 2002/03:Ju311 yrkande 2 och 2002/03:Ju352 yrkandena 1 och 2.
Stockholm
den 16 oktober 2003
På justitieutskottets vägnar
Johan Pehrson
Följande
ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp), Susanne Eberstein
(s), Alice Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Helena
Zakariasén (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg
(fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Joe Frans (s), Leif Björnlod
(mp), Kerstin Andersson (s), Louise Malmström (s), Hillevi Engström (m)
och Peter Althin (kd).

Ärendet och dess beredning
Till grund för
förslagen i propositionen ligger en inom Justitiedepartementet upprättad
departementspromemoria, Åtgärder mot klotter (Ds 2001:43). Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2001/5946).
Lagrådet har granskat
regeringens förslag och avstyrkte i sitt yttrande att det i lagrådsremissen
framlagda förslaget till lagstiftning genomfördes på det underlag som
åberopats. Lagrådet hade synpunkter på främst två av förslagen i remissen,
nämligen förslaget om kroppsvisitation och förslaget om höjning av
straffmaximum för skadegörelse av normalgraden. Även förslaget att kriminalisera
försök till skadegörelse av normalgraden avstyrktes. Lagrådet invände i
den delen främst att förslaget inte bör genomföras isolerat.
När det
gäller förslaget om utökade möjligheter till kroppsvisitation anförde
Lagrådet i huvudsak att samma principiella invändningar som riktades mot
ett förslag till en liknande bestämmelse i ett lagstiftningsärende år
1988 (prop. 1987/88:143, bet. 1988/89:JuU13) alltjämt har bärkraft.
Lagrådet påpekade bl.a. att undantag från skyddet mot kroppsvisitation i
2 kap. 6 § regeringsformen endast får göras för att tillgodose ändamål
som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig gå utöver vad
som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål. Sådana förutsättningar
förelåg enligt Lagrådet inte i lagstiftningsärendet år 1988. För att nu
göra en annan bedömning krävs att det uppkommit ett klart ökat behov av
insatser mot klotter och annan skadegörelse. Enligt Lagrådet anfördes det
i remissen inte några omständigheter som ger anledning till antagande att
någon sådan förändring har inträtt.
Beträffande förslaget till höjning
av straffmaximum för skadegörelse anförde Lagrådet att förslaget getts en
utformning som avviker från sedvanlig lagstiftningsteknik och som medför
betydande risker för tillämpningsproblem och en oenhetlig praxis. En
höjning av straffmaximum för skadegörelse av normalgraden skulle enligt
Lagrådet innebära att åtskilliga brott av normalgraden skulle anses ha
ett högre straffvärde än brott som bedömts som grova.
Regeringen har
efter Lagrådets granskning justerat förslaget till ny lydelse av 19 §
polislagen (1984:387) på så sätt att det skall finnas särskild anledning
anta att den som avses med kroppsvisitationen bär med sig föremål som är
ägnade att användas vid brott som innefattar skada på egendom. Regeringens
lagförslag återfinns i bilaga 2. I propositionen har också tillkommit en
utförlig redogörelse för omfattningen, utvecklingen och de samhällsskadliga
konsekvenserna av skadegörelse bl.a. i form av klotter.
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås skärpningar av det
straffrättsliga regelverket för att förebygga och bekämpa klotter och annan
skadegörelse.
Polisen föreslås få möjlighet att i förebyggande syfte
kroppsvisitera för att söka efter föremål som är ägnade att användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. Vidare föreslås att
straffmaximum för skadegörelse av normalgraden höjs från fängelse i sex
månader till fängelse i ett år. Slutligen läggs det fram ett förslag om
att kriminalisera försök till skadegörelse av normalgraden.
I propositionen
föreslås också att effekterna av den nya lagstiftningen bör
utvärderas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Lagförslagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet
delar regeringens bedömning beträffande behovet av åtgärder för att
förebygga och bekämpa klotter och annan skadegörelse. Utskottet instämmer
i regeringens bedömning att en möjlighet för polisen att kroppsvisitera
personer för att eftersöka föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel
vid brott som innefattar skada på egendom är en verkningsfull och nödvändig
åtgärd för att kunna förhindra klotter och annan skadegörelse. Utskottet
anser också att utformningen av den förslagna nya lydelsen av 19 § polislagen
är sådan att den är acceptabel som ett undantag från regeringsformens
förbud mot kroppsvisitation. Utskottet tillstyrker också förslagen till
straffskärpning för skadegörelse och att försök till skadegörelse skall
kriminaliseras. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen
samt avslår två motioner med yrkanden om avslag på propositionen samt en
motion med yrkande om att förslaget om ändringar i polislagen skall avslås.
Jämför reservationen (v, mp).
Regeringen föreslår i propositionen en
ändring av 19 § polislagen varigenom det införs en möjlighet för polisman
att - i förebyggande syfte och utan misstanke om att något brott har
begåtts - kroppsvisitera personer för att söka efter föremål som är ägnade
att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom.
Kroppsvisitation skall kunna ske om det finns särskild anledning att anta
att den som avses med åtgärden bär sådana föremål med sig och det kan
antas att de kan förklaras förverkade enligt den sedan tidigare gällande
bestämmelsen i 36 kap. 3 § 3 brottsbalken. Sådant förverkande kan ske
endast om föremålen har påträffats under omständigheter som gav uppenbar
anledning att befara att de skulle komma till användning som hjälpmedel
vid brott som innefattar skada på egendom.
Vidare föreslår regeringen
att 12 kap. 1 § brottsbalken ändras på så sätt att straffmaximum för
skadegörelse av normalgraden höjs från fängelse i sex månader till ett
år.
Slutligen föreslås en ändring av 12 kap. 5 § brottsbalken innebärande
att försök till skadegörelse av normalgraden kriminaliseras.
I motionerna
2002/03:Ju26 (v) och 2002/03:Ju28 (mp) yrkas avslag på propositionen.
Motionärerna anför bl.a. att det vid en avvägning mellan behovet och valet
av lämpliga åtgärder för att minska skadegörelsen i samhället och önskan
att värna grundlagsskyddet mot kroppsvisitation inte finns tillräckliga
skäl att införa den föreslagna bestämmelsen i 19 § polislagen. Liknande
synpunkter framförs i motion 2002/03:Ju29 (c) yrkande 1. Vidare anförs i
motionerna 2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28 att straffskärpning inte utgör
en lämplig åtgärd för att komma till rätta med ungdomsbrottslighet.
Skadegörelse,
särskilt genom klotter, är ett stort och stadigt ökande samhällsproblem.
Av tillgänglig kriminalstatistik kan utläsas att antalet anmälda
skadegörelsebrott nästan fördubblats under de senaste 15 åren. Antalet anmälda
skadegörelsebrott i form av klotter har nästan tredubblats mellan åren
1996 och 2002. Enligt en undersökning genomförd av Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) har kostnaderna för skadegörelse och särskilt klottersanering
inom bl.a. lokaltrafiken i Stockholmsområdet ökat markant under senare
år. Även om statistik på detta område kan antas innehålla en inte obetydlig
mängd felkällor är ökningen i antalet anmälda brott så kraftiga och
kostnadsökningarna så stora att någon annan slutsats inte kan dras än att
skadegörelsebrottsligheten har ökat betydligt sedan i slutet på 1980-talet
och att skadegörelse i form av klotter blivit ett särskilt stort
problem.
Skadegörelse skapar i sin tur otrygghet och vantrivsel bland
allmänheten. Det leder till ökande förfall och sannolikt ytterligare
brottslighet
samt därmed sammanhängande negativa sociala och ekonomiska konsekvenser
för hela bostadsområden och stadsdelar. Gärningsmännen, som ofta är unga,
torde dessutom ofta ha svårt att överblicka de negativa konsekvenserna av
att bli dömda för skadegörelsebrott och att i samband därmed bli ålagda
att betala stora skadeståndsbelopp. Enligt utskottets mening är det bl.a.
mot bakgrund av det anförda nödvändigt och angeläget att vidta verkningsfulla
åtgärder för att komma till rätta med detta samhällsproblem.
Sådana
åtgärder som förespråkas i motion 2002/03:Ju26, nämligen att bekämpa
skadegörelse genom minskad segregation och avskaffande av sociala orättvisor,
torde på kort och meddellång sikt knappast kunna minska
skadegörelsebrottsligheten
i erforderlig utsträckning. Att de av regeringen i detta ärende föreslagna
lagändringarna genomförs hindrar dock inte sådana fortsatta strävanden.
Propositionen innehåller också en redogörelse för det pågående arbetet i
denna del. Utskottet återkommer till denna fråga i det följande.
Sammanfattningsvis
kan utskottet alltså inte ställa sig bakom yrkandena i motionerna
2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28 om avslag på propositionen. Motionerna bör
avslås.
En ökad möjlighet till kroppsvisitation på sätt som regeringen
föreslår innebär ett undantag från det i 2 kap. 6 § regeringsformen
stadgade skyddet mot kroppsvisitation. Undantag från detta grundlagsskydd
får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen göras endast för att tillgodose
ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
åtgärden.
Utskottet delar regeringens uppfattning att behovet av insatser
mot klotter och annan skadegörelse är avsevärt större i dag jämfört med
vad som var fallet då utskottet år 1988 hade att ta ställning till - och
avstyrkte - ett liknande förslag till regler om kroppsvisitation (prop.
1987/88:143, bet. 1988/89:JuU13). Den nu föreslagna möjligheten för polisen
att i förebyggande syfte och utan misstanke om att ett brott har begåtts
kroppsvisitera personer för att eftersöka föremål som kan användas t.ex.
för att klottra framstår som den klart mest verkningsfulla åtgärden för
att förhindra sådan brottslighet.
Enligt utskottets mening utgör behovet
av att förhindra den omfattande och systematiska skadegörelsebrottsligheten
ett godtagbart ändamål för att göra undantag från grundlagsskyddet mot
kroppsvisitation. Någon mindre ingripande åtgärd än kroppsvisitation som
skulle ge polisen erforderliga verktyg att förhindra klotter och annan
skadegörelse torde knappast finnas.
Eftersom en utökad möjlighet till
kroppsvisitation innebär ett inkräktande på den personliga integriteten
är det naturligtvis särskilt viktigt att den aktuella bestämmelsen utformas
på ett sådant sätt att den vare sig kan missbrukas eller tillämpas i en
större utsträckning än vad som är önskvärt och nödvändigt.
Sedan Lagrådets
granskning har regeringen omarbetat förslaget till ny lydelse av 19 §
polislagen. Av den i propositionen föreslagna lydelsen följer ett krav på
restriktiv tillämpning från polisens sida. Det krävs nämligen för möjlighet
till kroppsvisitation att det finns särskild anledning att anta att den
som avses med åtgärden bär ett föremål med sig som kan användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. Med en sådan utformning
av bestämmelsen krävs det någon form av kvalificerad konkret grund för
antagandet att en person bär på sådana föremål. Polisen ges således inte
någon allmän rätt att kroppsvisitera t.ex. ungdomar med viss klädsel som
uppehåller sig i Stockholms tunnelbana.
Vidare krävs det för att
kroppsvisitation skall kunna vidtas att det med hänsyn till omständigheterna
kan antas att de föremål som det finns särskild anledning att anta att
personen bär med sig kan förklaras förverkade enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.
Sådana föremål får endast förklaras förverkade om de har påträffats under
omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att de skulle komma
till användning vid brott som innefattar skada på egendom.
Vid utformningen
av den föreslagna lydelsen av 19 § polislagen har enligt utskottets
uppfattning en god avvägning gjorts mellan intresset av att så långt möjligt
begränsa intrånget i den personliga integriteten och att ändå ge polisen
ett tillräckligt kraftfullt verktyg för att kunna förhindra klotter och
annan skadegörelse. Även motion 2002/03:Ju29 bör alltså avslås i nu
behandlad del.
En särskild fråga som utskottet vill beröra i detta sammanhang
är de hänsyn som bör tas vid kroppsvisitation av unga personer. Enligt
36 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL) får personer som är misstänkta för att före 15 års ålder ha begått
ett brott kroppsvisiteras endast om det finns särskilda skäl. Eftersom
kroppsvisitation enligt den föreslagna lydelsen av 19 § polislagen avser
situationer då någon brottsmisstanke inte föreligger är den nu nämnda
bestämmelsen i LUL inte tillämplig i dessa situationer. Någon motsvarande
bestämmelse, med krav på särskilda skäl för kroppsvisitation av unga
personer, återfinns inte i vare sig polislagen eller någon annan författning
som möjliggör kroppsvisitation utan brottsmisstanke. Enligt utskottets
mening är det dock självklart att polisen förfar varsamt i sina kontakter
med så unga personer.
Vad gäller förslaget om höjning av straffmaximum
för skadegörelse av normalgraden anser utskottet att det, bl.a. mot
bakgrund av hur praxis utbildats på området, finns ett behov av att ge
utrymme för en mer nyanserad straffvärdebedömning och påföljdsbestämning.
Vissa skadegörelsegärningar som i och för sig inte är att bedöma som grova
bör i större utsträckning än i dag kunna rendera en mer ingripande påföljd
än böter. Detta gäller t.ex. vissa typer av systematisk, organiserad
och/eller planerad skadegörelse. Avsikten är dock inte att denna höjning
av straffmaximum skall leda till generella straffskärpningar.
Den ökning
av den tidsmässiga överlappningen av straffskalorna för skadegörelse och
grov skadegörelse som uppstår genom den föreslagna ändringen ter sig inte
som anmärkningsvärt stor. Eftersom avsikten, som just nämnts, inte är att
få till stånd en generell straffskärpning framstår det inte som lämpligt
att i detta sammanhang även höja straffminimum för grov skadegörelse för
att på det sättet minska denna överlappning.
Utskottet delar regeringens
bedömning att försök till skadegörelse av normalgraden bör kriminaliseras.
I konsekvens med att straffskalan för skadegörelse av normalgraden höjs,
en höjning som är avsedd att träffa fall av t.ex. systematisk, organiserad
och planerad skadegörelse som ändå inte är att bedöma som grov, får dessa
gärningar också anses klandervärda redan på försöksstadiet. Genom en
försökskriminalisering ges polisen större förutsättningar - utöver vad som
redan följer av 13 § polislagen - att förhindra att påbörjade
skadegörelsebrott
fullbordas. Polisen ges därigenom möjlighet att bl.a. gripa
gärningsmannen.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen och - som
redan angetts - avstyrker motionerna 2002/03:Ju26, 2002/03:Ju28 och
2002/03:Ju29 i nu behandlade delar.
Övriga frågor
Utskottets förslag i
korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motionsyrkanden
rörande olika åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.
I motion
2002/03:Ju27 (m) yrkas att även förberedelse till skadegörelse skall
kriminaliseras.
Enligt 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken, i dess
lydelse fr.o.m. den 1 juli 2001 (SFS 2001:348, prop. 2000/01:85, bet.
2000/01:JuU25), skall den som, med uppsåt att utföra eller främja brott,
skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer
eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att
användas som hjälpmedel vid ett brott, i de fall det särskilt anges i
straffbestämmelsen, dömas för förberedelse till brottet, om denne inte
gjort sig skyldig till fullbordat brott eller försök.
Regeringen stannar
i propositionen för att inte föreslå en kriminalisering av förberedelse
till skadegörelse av normalgraden. Som skäl för sitt ställningstagande
anför regeringen bl.a. att det starkt kan ifrågasättas om t.ex. sprayburkar,
som har ett så omfattande legitimt användningsområde och knappast utgör
något typiskt brottsverktyg, faller inom ramen för bestämmelsens
tillämpningsområde (prop. 2002/03:138 s. 27).
Utskottet instämmer i vad
regeringen anför i denna del. Utskottet vill för egen del tillägga att
huvudsyftet med en eventuell kriminalisering av förberedelse till skadegörelse,
nämligen att förebygga och förhindra att fullbordade sådana brott alls
begås, i stor utsträckning torde kunna uppnås genom den föreslagna
bestämmelsen om rätt för polisman att kroppsvisitera personer för att eftersöka
föremål som kan användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på
egendom och möjligheten enligt 36 kap. 3 § brottsbalken att förverka sådana
föremål. Även tillämpning av bestämmelsen i 13 § polislagen om polismans
rätt att ingripa för att avvärja att en straffbelagd gärning begås torde
kunna ha en viss sådan effekt. Till detta kommer att förberedelsebrottet
allmänt sett bör vara förbehållet brottslighet av allvarligare slag.
Utskottet avstyrker bifall till motion 2002/03:Ju27.
I motion 2002/03:Ju29
(c) yrkande 2 anförs att de klotterförebyggande åtgärder som har företagits
i Sverige bör inventeras och analyseras. I motionerna 2002/03:Ju210,
2002/03:Ju311 yrkande 1, 2003/04:Ju374 och 2003/04:Ju384 (alla kd) förespråkas
en riksomfattande handlingsplan mot klotter.
Regeringen gav i regleringsbrevet
för år 2003 BRÅ i uppdrag att inventera de klotterförebyggande åtgärder
som har vidtagits i Sverige och att analysera de uppföljningar som gjorts
av deras effekter. I BRÅ:s uppdrag ingår även att lämna förslag till
åtgärder som kan förväntas ha en klotterförebyggande effekt samt att belysa
möjligheterna att genomföra pilotprojekt på några orter i Sverige. BRÅ
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2003.
Genom det till
BRÅ givna regeringsuppdraget är motion 2002/03:Ju29 i nu behandlad del
tillgodosedd. I avvaktan på att uppdraget redovisas är utskottet inte
berett att ta något initiativ till några sådana åtgärder som förespråkas
i motionerna 2002/03:Ju210, 2002/03:Ju311, 2003/04:Ju374 och 2003/04:Ju384.
Riksdagen bör avslå motionerna i nu behandlade delar.
I motionerna
2002/03:Ju311 (kd) yrkande 2 och 2002/03:Ju352 (mp) yrkande 2 anförs att
straffen för skadegörelsebrott bör skärpas. I motion 2002/03:Ju352 har
detta yrkande preciserats till att maximistraffet för skadegörelse av
normalgraden bör höjas från sex månader till ett års fängelse.
Som
utskottet har anfört ovan finns det skadegörelsebrott, bl.a. vissa former
av klotter, som samhället bör se allvarligare på än vad som i dag är
fallet. Utskottet delar således motionärernas uppfattning att allvarligare
former av skadegörelsebrott - som i och för sig inte bedöms som grov
skadegörelse - i större utsträckning bör kunna föranleda en strängare
påföljd än böter. Motionsyrkandena tillgodoses också genom den i propositionen
föreslagna ändringen i 12 kap. 1 § brottsbalken, som nyss tillstyrkts.
Motionerna 2002/03:Ju311 och 2002/03:Ju352 bör således i dessa delar avslås
av riksdagen.
I motion 2002/03:Ju352 (mp) yrkande 1 anförs att klottrare
som påföljd för brottet bör kunna åläggas att själva sanera sitt klotter.
I
27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 6 § samt 31 kap. 1 § femte stycket
brottsbalken finns bestämmelser som möjliggör för rätten att i samband
med utdömande av påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn samt vid
överlämnande av unga personer till vård inom socialtjänsten samtidigt
föreskriva att den dömde skall biträda den skadelidande med visst arbete,
som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i
belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Rätten kan
förordna att sådant arbete skall utföras om det bedöms vara ägnat att
främja den dömdes anpassning till samhället och den dömde samtycker
därtill. En förutsättning för att de nu nämnda bestämmelserna skall kunna
tillämpas är att skada på egendom uppkommit genom brottet.
Här kan också
nämnas att föreskrifter om samhällstjänst, i samband med utdömande av
skyddstillsyn eller villkorlig dom respektive ungdomstjänst i samband med
överlämnande av unga personer till vård inom socialtjänsten, kan ges ett,
med anledning av brottet, pedagogiskt innehåll med t.ex. klottersanering.
Genom
de redovisade bestämmelserna i brottsbalken får motionärens yrkande anses
tillgodosett. Riksdagen bör därför avslå motion 2002/03:Ju352 i denna del.

Avslag på propositionen, punkt 1 (v, mp)
av Alice Åström
(v) och Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att
förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen
avslår proposition 2002/03:138. Därmed bifaller riksdagen motionerna
2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör
en utgångspunkt vara att såväl skadegörelse som annan brottslighet främst
bekämpas genom att det förs en strid mot segregation och sociala orättvisor.
De i propositionen föreslagna åtgärderna bygger emellertid snarare på en
konfrontationspolitik med ingrepp i den grundlagsskyddade kroppsliga
integriteten och hårdare straff som huvudinslag.
Enligt vår mening finns
det ett stort behov av forskning om och analys av problemets omfattning
och de klotterförebyggande åtgärder som har vidtagits och i framtiden bör
vidtas. Först när det finns ett pålitligt underlag är det dags att ta
ställning till om det är nödvändigt med straffskärpningar och ytterligare
undantag i det grundlagsfästa skyddet för den kroppsliga integriteten.
Motionerna
2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28 om avslag på propositionen bör alltså bifallas.

Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition
2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse:
Regeringen
föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i
polislagen (1984:387),
lag om ändring i brottsbalken.
Följdmotioner
2002/03:Ju26
av Alice Åström m.fl. (v):
Riksdagen avslår regeringens proposition
2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.
2002/03:Ju27 av
Tomas Högström (m):
Riksdagen beslutar att kriminalisera förberedelse
till skadegörelse av normalgraden.
2002/03:Ju28 av Leif Björnlod m.fl.
(mp):
Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:138 om åtgärder
mot klotter och annan skadegörelse.
2002/03:Ju29 av Birgitta Sellén
(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avslå förslaget om att kroppsvisitera personer som
man antar skall klottra på ej tillåtna platser.
2. Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inventera,
analysera och forska kring de klotterförebyggande åtgärder som vidtagits
i Sverige.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Ju210
av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en riksomfattande handlingsplan mot klotter.
2002/03:Ju311
av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en riksomfattande handlingsplan mot
klotter och annan skadegörelse.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa straffsatserna för
klotter och skadegörelse.
2002/03:Ju352 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att
klottare i högre utsträckning får dömas till att med hink och borste själva
tvätta bort sitt klotter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att ändra straffskalan för klotter
från ett halvt till ett års fängelse.
Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2003
2003/04:Ju374 av Mikael Oscarsson (kd):
Riksdagen tillkännager
för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en riksomfattande
handlingsplan mot klotter och annan skadegörelse.
2003/04:Ju384 av Annelie
Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om att en riksomfattande handlingsplan mot klotter utarbetas.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag