Förlängning av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

Sammanfattning
I detta ärende behandlar utskottet proposition 2003/04:74, Fortsatt
giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning,
samt två motioner som har väckts med anledning av propositionen.
I propositionen föreslås att giltighetstiden för lagen (1952:98) med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1995:1506)
om hemlig kameraövervakning skall förlängas till utgången av år 2007.
I motionerna framställs önskemål om att de båda lagarna så snart som
möjligt skall permanentas och att en heltäckande integritetsutredning skall
tillsättas.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår
motionerna.
I ärendet finns en reservation, (fp, kd) och tre särskilda yttranden, (m),
(fp) och (c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Permanentning av lagstiftningen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju14 och 2003/04:Ju15 yrkande 1.
Reservation (fp, kd)

2.      Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om fortsatt giltighet av
lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
och2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig
kameraövervakning.Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:74.

3.      En heltäckande integritetsutredning
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju15 yrkande 2.
Stockholm den 29 april 2004
På justitieutskottets vägnar
Susanne Eberstein
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Susanne Eberstein (s),
Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson
(s), Helena Zakariasén (s), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m),
Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran
Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp),
Peter Althin (kd) och Sverker Thorén (fp).

Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen och förlänger
giltighetstiden för 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning till utgången av år 2007. Som en följd av detta
ställningstagande
avstyrker utskottet två motionsyrkanden om att dessa lagar snarast skall
permanentas. Utskottet föreslår också att riksdagen skall avslå ett
motionsyrkande om att tillsätta en heltäckande integritetsutredning. Enligt
utskottet är detta yrkande redan tillgodosett. Jämför reservationen (fp,
kd) samt de särskilda yttrandena 1-3 (m), (c) och (fp).
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
(1952 års tvångsmedelslag) tillkom med anledning av den politiska oro som
rådde i världen efter andra världskriget. Den innehåller tilläggs- och
undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken
i fråga om straffprocessuella tvångsmedel. Lagen, som är tidsbegränsad,
gäller vid förundersökning angående vissa allmänfarliga brott, såsom
mordbrand och sabotage, vissa högmålsbrott, såsom uppror och olovlig
kårverksamhet, samt vissa brott mot rikets säkerhet, såsom spioneri och
terroristbrott. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling
till dessa brott om sådan gärning är straffbar. I förhållande till
regleringen i rättegångsbalken innebär lagen utvidgade möjligheter att använda
tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse m.m. samt
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Den innehåller också
bestämmelser som innebär att hemlig kameraövervakning kan ske på mindre
stränga villkor än vad som följer av den särskilda lagen om sådan övervakning.
Lagens giltighetstid har förlängts ett stort antal gånger. Efter den
senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 2004 (prop.
2001/02:17, bet. JuU3, rskr. 45, SFS 2002:15).
Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari
1996 (prop. 1995/96:85, bet. JuU11, rskr. 125). I lagen regleras de
brottsutredande myndigheternas möjligheter att använda fjärrstyrda TV-kameror,
andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar
för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att
upplysning om övervakningen lämnas. Reglerna ansluter nära till bestämmelserna
om hemlig teleavlyssning. Lagens giltighetstid var först begränsad till
utgången av år 1996. Den har därefter förlängts fyra gånger och gäller nu
till utgången av år 2004 (prop. 2001/02:17, bet. JuU3, rskr. 45, SFS
2002:16). Regeringen lämnar årligen en på uppgifter från Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen grundad redovisning av tillämpningen av bestämmelserna
om bl.a. hemlig kameraövervakning till riksdagen (se senast skr. 2003/04:36,
bet. JuU12, rskr. 141).
Regeringen föreslår i propositionen att de båda lagarnas giltighetstid
skall förlängas till utgången av år 2007.
I motion Ju14 (kd) framhålls att den föreslagna tiden för förlängning är
för lång och att de båda lagarna bör permanentas snarast. Även i motion
Ju15 (fp) framhålls att det är hög tid att permanenta lagarna.
Regeringen framhåller som skäl för sitt förslag i huvudsak följande.
Det finns alltjämt behov av bestämmelser av den typ som finns i 1952 års
tvångsmedelslag för att effektivt kunna bekämpa allvarliga brott som rör
landets inre och yttre säkerhet. Brottslighet av sådan karaktär har under
de senaste åren fått allt mer ökad aktualitet och prioritet, bl.a. mot
bakgrund av terrordåden i USA den 11 september 2001. Det finns när det
gäller dessa brott ett tydligt behov av att ha effektiva verktyg för att
motverka risken för terroristhandlingar, men också för att fungera väl i
det internationella samarbetet mot terrorism. När det gäller hemlig
kameraövervakning visar erfarenheterna att hemlig kameraövervakning är ett
värdefullt hjälpmedel vid utredningen av grova brott. Spaning har kunnat
utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt.
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2003 utvidgades 1952
års tvångsmedelslag till att också omfatta terroristbrott (prop. 2002/03:38,
bet. JuU12, rskr. 148). Även i lagen om hemlig kameraövervakning gjordes
nyligen ändringar, bl.a. utvidgades lagens tillämpningsområde (prop.
2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2, rskr. 2003/04:14). Dessa ändringar gjordes
med utgångspunkt att de båda tidsbegränsade lagarna alltjämt skall gälla
framöver.
För att lagarna inte skall upphöra att gälla måste deras giltighetstid
förlängas på nytt eller lagstiftningen permanentas. Enligt regeringen
finns det inte något som tyder på att behovet av regleringen skulle minska
eller att regleringen under överskådlig framtid skulle utmönstras ur
lagstiftningen. Det finns alltså, anför regeringen, goda argument för att
på sikt permanenta de båda lagarna. Vid ett sådant lagstiftningsarbete
finns det skäl att överväga såväl brottskatalogen som behovet av särregler
när det gäller 1952 års tvångsmedelslag. Vidare finns det anledning att
överväga vissa lagtekniska och systematiska frågor, t.ex. förhållandet
till rättegångsbalken och skälen för respektive mot att inarbeta lagarna
i rättegångsbalkens regelverk. Enligt regeringen finns det inte tillräckligt
beredningsunderlag för att nu göra dessa överväganden, utan giltighetstiden
för de båda lagarna bör förlängas ytterligare några år.
Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det finns
flera skäl som talar för att permanenta den aktuella lagstiftningen och
att ställning bör tas i frågan så snart som möjligt. Mot bakgrund av vad
regeringen har anfört om de ytterligare överväganden som bör göras anser
utskottet emellertid att det finns skäl att avvakta frågan om att permanenta
lagarna ytterligare en tid. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen
bifaller regeringens förslag samt avslår motion Ju14 och motion Ju15 i nu
behandlad del.
I motion Ju15 (fp) begärs att regeringen skall tillsätta en heltäckande
integritetsutredning i form av en parlamentarisk kommitté.
Utskottet har nyligen behandlat liknande motionsönskemål (bet. 2003/04:JuU12
s. 4). Utskottet, som avstyrkte motionerna, hänvisade då till att regeringen
avsåg att inom kort tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté vars
uppdrag skulle ges sådan inriktning som efterfrågades i motionerna.
Regeringen beslutade den 7 april 2004 kommittédirektiven Skyddet för den
personliga integriteten (dir. 2004:51). Enligt direktiven skall en
parlamentariskt sammansatt kommitté kartlägga och analysera sådan lagstiftning
som berör den personliga integriteten. I kartläggningen ingår att göra en
översiktlig undersökning av hur integritetsaspekten har hanterats och
reglerats i den lagstiftning som gäller i dag samt att se om syftet med
reglerna är att förhindra kränkningar eller att kompensera den som kränkts.
Kommittén skall med utgångspunkt i denna kartläggning analysera om skyddet
för den personliga integriteten kan anses tillfredsställande reglerat.
När det gäller intresset av effektivitet i brottsbekämpningen skall
kommittén därvid särskilt analysera förhållandet mellan den totala verkan
av befintliga tvångsmedel och övervakningsmetoder och skyddet för den
personliga integriteten. Kommittén skall vidare överväga om regeringsformens
bestämmelse om skyddet för den personliga integriteten i 2 kap. 3 § andra
stycket bör ändras och i så fall föreslå en ny grundlagsreglering. Den
skall också överväga om den befintliga lagstiftningen till skydd för den
personliga integriteten behöver kompletteras med generellt tillämpliga
bestämmelser och i så fall lämna förslag till en sådan reglering. Kommittén
skall slutredovisa sitt arbete senast den 30 mars 2007.
Enligt utskottet får motionsönskemålen anses vara tillgodosedda genom de
av regeringen beslutade direktiven. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motion Ju15 i nu behandlad del.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Permanentning av lagstiftningen, punkt 1 (fp, kd)
av Torkild Strandberg (fp), Peter Althin (kd) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om att permanenta lagstiftningen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju14 och 2003/04:Ju15 yrkande 1.
Ställningstagande
1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning är mycket
viktiga ur brottsbekämpnings- och terroristbekämpningssynpunkt. Med hänsyn
härtill och då det inte finns något som tyder på att behovet av denna
reglering kommer att minska framöver bör de båda lagarna nu permanentas.
Att närmast slentrianmässigt förlänga lagarnas giltighetstid så som för
närvarande sker är enligt vår uppfattning inte någon tillfredsställande
lösning.
Det får ankomma på regeringen att skyndsamt bereda de frågor som utestår
för att kunna permanenta den aktuella lagstiftningen och återkomma till
riksdagen med erforderliga lagförslag.
Särskilda yttranden

1.      Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig
kameraövervakning, m.m. (m)
Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m) anför:
Vi
lever i en tid då hotet mot Sveriges inre säkerhet samt medborgarnas frihet
och trygghet ser annorlunda ut än för bara tio år sedan. Brottsligheten
är grövre, allt oftare organiserad till sin natur, samt har inte sällan
internationella inslag. Terrorangreppen mot det öppna samhället följer
samma mönster och finansieras dessutom genom grov brottslighet, t.ex.
narkotikahandel eller ekonomisk brottslighet. Det finns all anledning att
se över det skydd som finns inom Sverige vad avser lagstiftning samt
operativa och personella resurser i kampen mot brottsligheten.
Det förefaller därför märkligt att regeringen inte tagit mer kraftfulla
initiativ i brottsbekämpande riktning. Enligt vårt förmenande fyller 1952
års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning sin funktion
vad avser brottsutredning och utgör ovärderliga operativa metoder för de
rättsvårdande myndigheterna i deras arbete mot brottsligheten. Inget tyder
heller på att behovet av denna reglering kommer att avta. Således bör
lagarna permanentas. Vi förutsätter att regeringen nu kraftfullt prioriterar
beredningen av de utestående lagstiftningsfrågor som hittills förhindrat
en permanentning av lagstiftningen. En självklarhet i sammanhanget är att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med en fullödig redovisning
om hur det fortsatta arbetet med dessa frågor skall gå till.
Vi har vidare under många år hävdat att skyddet för den personliga
integriteten måste stärkas samt att regeringen skall tillsätta en utredning
för att ta ett samlat grepp om integritetsfrågorna och väga dem mot kraven
på effektivitet i brottsbekämpningen. Regeringen har nu, sent omsider,
beslutat om direktiv för en sådan utredning. Enligt vår mening är det
otillständigt att arbetet tagit sådan tid, särskilt i ljuset av den brotts-
och terrorutveckling vi ser i Europa och de åtaganden Sverige gjort inom
ramen för EU:s samarbete för frihet, trygghet och rättvisa. Vi förväntar
oss därför att regeringen innan sommaren 2004 också tillkallar de personer
som skall ingå i den parlamentariska utredning man nu utlovat.

2.      Permanentning av lagstiftningen, punkt 1 (c)
Johan Linander (c) anför:
Enligt min uppfattning finns det starka skäl som talar för att permanenta
såväl 1952 års tvångsmedelslag som lagen om hemlig kameraövervakning. Jag
utgår därför från att regeringen kommer att göra de ytterligare överväganden
som krävs och återkomma till riksdagen med förslag till en permanent
lagstiftning före utgången av år 2007.

3.      En heltäckande integritetsutredning, punkt 3 (fp)
Torkild Strandberg (fp) och Sverker Thorén (fp) anför:
Vi har under lång tid och vid ett flertal tillfällen krävt att regeringen
skall tillsätta en heltäckande utredning i form av en parlamentarisk
kommitté för att granska frågor rörande den personliga integriteten, bl.a.
hur lagstiftningen rörande olika tvångsmedel tillämpas. Det är därför
positivt att regeringen nu, sent omsider, har beslutat om direktiv till
en utredning med sådan inriktning. Vi utgår från att de resultat utredningen
kommer fram till samt erforderliga lagförslag presenteras senast vid den
i direktiven angivna tidpunkten. Om så inte sker eller om vi ser att behov
uppkommer av tilläggsdirektiv för utredningen avser vi att återkomma till
riksdagen i frågan.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:74 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och
lagen om hemlig kameraövervakning:
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål,
lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Följdmotioner
2003/04:Ju14 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning
skall permanentas.
2003/04:Ju15 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall återkomma med lagförslag om en permanent
tvångsmedelslag och en permanent lag om hemlig kameraövervakning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att snarast tillsätta en heltäckande integritetsutredning i
form av en parlamentarisk kommitté.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag