Titel saknas

<div class="sidhuvud_publikation">Justitieutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:JUU20</div><h1>Titel saknas</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition Ett utvidgat
straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111). I propositionen
föreslås att riksdagen skall dels godkänna ett tilläggsprotokoll rörande
människohandel till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet, dels anta ny lagstiftning om människohandel. Lagförslaget
innebär en utvidgning av människohandelsbrottet. Genom lagförslaget
uppfylls också de krav som ställs i EU:s rambeslut om bekämpande av
människohandel som godkändes av riksdagen våren 2002. Utskottet behandlar
dessutom ett antal motioner som väckts med anledning av propositionen och
några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 2003.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner protokollet och antar regeringens
lagförslag. Utskottet föreslår vidare med anledning av ett motionsyrkande
att riksdagen beslutar om ett tillkännagivande av innebörd att regeringen
snarast bör låta utreda hur en ny bestämmelse om människohandel bör
utformas i vilken det inte uppställs ett krav på att gärningsmannen använt
otillbörliga medel för att han skall kunna dömas för brottet. Övriga
motionsyrkanden bör avslås. Utskottet lägger också fram ett förslag om en
följdändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål.
I ärendet finns elva reservationer och två särskilda yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Godkännande av FN-protokollet om människohandel
Riksdagen godkänner det i bilaga 4 intagna tilläggsprotokollet om
förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt
kvinnor och barn, till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande
organiserad brottslighet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:111
punkt 1.

2.      Otillbörliga medel
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört
om otillbörliga medel. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:Ju21
yrkande 1.

3.      Betydelsen av samtycke
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om betydelsen av samtycke. Därmed
avslår riksdagen motion 2003/04:Ju21 yrkande 2.
Reservation 1 (m)

4.      Kontroll över offer för människohandel
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om kontroll över offer för
människohandel. Därmed avslår riksdagen motion 2003/04:Ju23 yrkande 3.
Reservation 2 (kd)

5.      Särreglering av människohandel rörande barn
Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om särreglering av människohandel
rörande barn. Därmed avslår riksdagen motion 2003/04:Ju20 yrkandena 1 och
2.
Reservation 3 (c)

6.      Lagregleringen av människohandel
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:111 punkt 2.

7.      Följdändring
Riksdagen antar utskottets i bilaga 3 intagna förslag till lag om ändring
i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa
brottmål.

8.      Permanent uppehållstillstånd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju22 yrkande 1 och 2003/04:Ju23
yrkande 1.
Reservation 4 (fp, kd, c)

9.      Återvändande till hemlandet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju22 yrkande 2 och 2003/04:Ju290
yrkande 2.
Reservation 5 (m, fp, c)

10.     Övriga frågor om stöd till offer för människohandel
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju23 yrkandena 2, 4 och 6.
Reservation 6 (kd)

11.     Myndighetssamverkan inom Sverige
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju22 yrkande 3.
Reservation 7 (m, fp, c)

12.     Internationellt samarbete mot människohandel
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju290 yrkande 1.
Reservation 8 (m, fp, c)

13.     Specialutbildade poliser
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju20 yrkande 4.
Reservation 9 (c)

14.     Förebyggande arbete
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju20 yrkande 3 och 2003/04:Ju23
yrkande 5.
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (c)

15.     Överförande av straffverkställighet
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju448 yrkande 8.

16.     Övriga motioner om människohandel
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416 yrkande 29, 2003/04:K419 yrkande
12, 2003/04:Ju205, 2003/04:Ju317 yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 1,
2003/04:Ju447 yrkandena 2, 7 och 8, 2003/04:Ju448 yrkandena 1, 5, 6 och 10,
2003/04:Ju452 yrkande 4, 2003/04:Ju459, 2003/04:Ju465 yrkande 13,
2003/04:U255 yrkande 13, 2003/04:Sf403 yrkande 31 och 2003/04:A371 yrkande
30.

Stockholm den 11 maj 2004
På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Johan Pehrson (fp),
Susanne Eberstein (s), Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice
Ask (m), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Peter Althin (kd),
Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Johan Linander (c), Göran Norlander
(s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Kerstin
Andersson (s) och Karin Granbom (fp).</pre><pre>
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta ärende behandlar utskottet ett regeringsförslag som går ut på att
riksdagen skall dels godkänna ett tilläggsprotokoll rörande människohandel
till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,
dels anta ett förslag till lag om ändring i brottsbalken. Lagförslaget är
föranlett av sagda protokoll och av ett inom EU antaget rambeslut om
bekämpande av människohandel. Den nyssnämnda FN-konventionen godkändes av
riksdagen under hösten 2003 (prop. 2003/04:146, bet. JuU6, rskr. 23).
Rambeslutet om människohandel godkändes våren 2002 (prop. 2001/02:99, bet.
JuU28, rskr. 219).
Här bör även nämnas att det finns ytterligare två protokoll till den nämnda
FN-konventionen. Det ena är ett protokoll om åtgärder mot människosmuggling.
Frågan om godkännande av det protokollet och behovet av eventuella
lagändringar bereds i Utrikesdepartementet. En departementspromemoria
beräknas bli färdig under sommaren 2004. Det andra protokollet rör vapenfrågor.
När det i det följande talas om FN-protokollet avses protokollet om
människohandel.
Till grund för regeringens förslag ligger departementspromemorian Ett
heltäckande straffansvar för människohandel, m.m. (Ds 2003:45) och
remissbehandlingen av densamma.
Lagförslaget har granskats av Lagrådet. Regeringen har följt de förslag
till förändringar som lämnats av Lagrådet. Regeringens lagförslag finns
i bilaga 2.
Under ärendets handläggning har utskottet uppmärksammat att preambeln
till FN-protokollet saknas i propositionen. Tilläggsprotokollet i dess
helhet finns i bilaga 4.
Det rambeslut som riksdagen tidigare godkänt finns i bilaga 5.
I ärendet lägger utskottet också fram ett förslag till lag om ändring i
lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål.
Förslaget, som är en följdändring till regeringens lagförslag, finns i
bilaga 3.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås åtgärder för att åstadkomma ett utvidgat skydd
mot människohandel. Det föreslås att bestämmelsen i 4 kap. 1 a § brottsbalken
om människohandel för sexuella ändamål skall utvidgas till att omfatta
människohandel som inte är gränsöverskridande samt människohandel som
syftar till andra former av utnyttjande än sexuellt utnyttjande, t.ex.
tvångsarbete. I konsekvens med detta föreslås att brottet fortsättningsvis
skall benämnas människohandel. Straffet föreslås vara fängelse, lägst två
och högst tio år eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i högst fyra
år. Vidare föreslås att försök, förberedelse och stämpling till människohandel
liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott kriminaliseras.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna Förenta
nationernas tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande
av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Protokollet är ett
tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet. Vidare behandlar propositionen ett inom EU upprättat rambeslut
om bekämpande av människohandel som riksdagen godkände den 24 april 2002
och som antogs vid EU:s ministerråd den 19 juli 2002.
I propositionen föreslås de lagändringar som bedöms nödvändiga för att
tillträda FN-protokollet samt för att genomföra rambeslutet om bekämpande
av människohandel.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2004.</pre><pre>
Utskottets överväganden
Godkännande av FN-protokollet om människohandel
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt beskriver utskottet det huvudsakliga innehållet i FN:s
protokoll om människohandel. Utskottet föreslår att riksdagen skall bifalla
regeringens förslag om att godkänna FN-protokollet.
Handel med människor är en komplex företeelse som innefattar ett hänsynslöst
och cyniskt utnyttjande av andra människor. Människohandel innefattar
flera led eller moment. Brottsligheten går i regel ut på att människor,
ofta kvinnor och barn, rekryteras och transporteras inom ett land eller
mellan länder i syfte att de senare skall utnyttjas på olika sätt, bl.a.
i prostitution. Gärningsmännen utnyttjar ofta möjligheten att föra offren
över en landgräns för att försätta dem i en beroendeställning och för att
själva undgå lagföring. Den gränsöverskridande handeln med människor
förefaller ha växt i omfattning på flera håll i världen och fått en alltmer
global karaktär. I de länder där rekryteringen sker, s.k. ursprungsländer,
råder ofta fattigdom, arbetslöshet och olika former av ojämlikhet, såsom
kvinnoförtryck och rasism. I första hand sker rekryteringen till Sverige
från Estland, Litauen, Ryssland, Polen och Thailand.
Människohandel är en form av internationell organiserad brottslighet. Den
är ett internationellt problem som inget land kan lösa på egen hand. Det
krävs således att åtgärder vidtas såväl på nationell som på internationell
nivå. Som framgår av propositionen pågår ett omfattande arbete i dessa
frågor både i Sverige och i olika internationella organ. Arbetet innefattar
såväl utarbetande av olika rättsliga instrument som mer operativt präglat
arbete. Utskottet återkommer till frågor av mer operativ natur i avsnittet
om brottsbekämpande arbete.
Arbetet på den internationella nivån har bl.a. resulterat i FN:s konvention
om gränsöverskridande organiserad brottslighet. Den godkändes av riksdagen
under hösten 2003. FN-protokollet om människohandel - som riksdagen i
detta ärende föreslås godkänna - anknyter till den konventionen.
Syftet med FN:s protokoll om människohandel är dels att förebygga och
bekämpa handel med människor, med särskild hänsyn tagen till kvinnor och
barn, dels att skydda och bistå offren för sådan handel med full respekt
för deras mänskliga rättigheter och dels att främja samarbete mellan
staterna för att uppnå dessa syften.
I protokollet definieras handel med människor genom en uppräkning av olika
handelsåtgärder (rekrytering, transport, hysande, mottagande etc.) som
begås med vissa otillbörliga medel (tvång, bedrägeri, vilseledande,
missbruk av makt eller av någons sårbara situation etc.) i ett utnyttjandesyfte
(prostitution, andra former av sexuellt utnyttjande, avlägsnande av organ,
tvångsarbete etc.). Protokollet innehåller också särskilda regler om
betydelsen av samtycke och om människohandel som riktas mot barn.
Det huvudsakliga åtagandet som staterna gör i FN-protokollet är att
straffbelägga människohandel. Protokollet innehåller därutöver en rad
bestämmelser om bl.a. skydd och stöd till brottsoffer, förebyggande åtgärder,
samarbete mellan staterna, gränskontrollåtgärder och transportörsansvar.
Dessa bestämmelser är i stor utsträckning allmänt hållna och åliggandena
går ofta ut på att staterna skall överväga att vidta olika åtgärder.
Per den 27 april 2004 hade 117 stater skrivit under protokollet, men bara
52 har deponerat instrument för anslutning. I sammanhanget kan nämnas att
Litauen och Polen anslutit sig och att Ryssland och Estland skrivit under
protokollet.
Utskottet vill till att börja med understryka att människohandel utgör en
oacceptabel och cynisk företeelse som måste bekämpas. Människohandel är
till sin natur ofta gränsöverskridande och organiserad och det är svårt
för ett enskilt land att genom enbart nationella åtgärder komma till rätta
med problemet.
Det nu föreliggande FN-protokollet innebär att det skapats ett universellt
instrument som beaktar alla aspekter av handel med människor. Detta bör
kunna leda till bättre verktyg för polis och åklagare i det internationella
arbetet samt till att bättre synliggöra fenomenet människohandel. Protokollet
är således ett betydelsefullt komplement till FN:s konvention om
gränsöverskridande organiserad brottslighet som Sverige redan godkänt.
Utskottet välkomnar alltså regeringens förslag, och utskottet föreslår
att riksdagen godkänner FN-protokollet om människohandel. Som framgått
ovan kommer frågan om godkännande av protokollet om människosmuggling att
behandlas i ett annat sammanhang.
Straffansvaret för människohandel
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
ändring i brottsbalken. Vidare föreslår utskottet att riksdagen skall
besluta ett tillkännagivande av innebörd att regeringen skall utreda hur
en straffbestämmelse om människohandel bör utformas i vilken det inte
uppställs ett krav på att gärningsmannen använt otillbörliga medel. Vidare
anser utskottet i likhet med regeringen att det inte behövs någon särskild
reglering av att samtycke till utnyttjande inte fritar från ansvar.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett motionsyrkande av den innebörden.
Utskottet föreslår också att riksdagen skall avslå ett motionsyrkande om
att uttrycket "tar kontroll över" i förslaget bör ersättas. Dessutom
föreslår utskottet att riksdagen avslår motionsyrkanden om att det bör
införas en särskild straffbestämmelse om människohandel avseende barn.
Slutligen föreslår utskottet att riksdagen antar ett förslag om en
ytterligare följdändring till regeringens förslag. Jämför reservationerna 1
(m), 2 (kd) och 3 (c) samt särskilt yttrande 1 (m).
Inledning
Sedan den 1 juli 2002 finns en särskild straffbestämmelse avseende
människohandel för sexuella ändamål. Bestämmelsen är placerad i 4 kap. 1 a
§ brottsbalken och tar sikte på sådan gränsöverskridande handel med
människor som syftar till att dessa skall utsättas för brott enligt 6 kap.
1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, utnyttjas för tillfälliga sexuella
förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. För
straffansvar krävs vidare att gärningsmannen använt sig av olaga tvång,
vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel. Dessutom fordras
att det otillbörliga medlet föranlett offret att bege sig till eller låtit
sig transporteras till ett annat land för att utnyttjas i sådant syfte
som beskrivits ovan. Straffansvar kan under vissa förutsättningar även
komma i fråga för den som vidtar åtgärder i destinationslandet, dvs. det
land där utnyttjandet avses ske.
Straffet för människohandel för sexuella ändamål är fängelse i lägst två
år och högst tio år. För mindre grova fall finns en särskild straffskala
som upptar fängelse i högst fyra år.
Om brottet riktar sig mot en person under 18 år krävs inte att det använts
något otillbörligt medel.
Även försök, förberedelse och stämpling till människohandel för sexuella
ändamål är straffbart, liksom underlåtenhet att avslöja sådant brott.
Det bör påpekas att det inte behöver ha skett något utnyttjande för att
någon skall kunna dömas för människohandel för sexuella ändamål. Vidare
bör man hålla i minnet att det i grövre fall, där gärningsmannen använt
sig av våld, kan bli aktuellt att döma för människorov enligt 4 kap. 1 §
brottsbalken. Den bestämmelsen innehåller en strängare straffskala.
Regeringen föreslår i propositionen att bestämmelsen om människohandel
för sexuella ändamål ändras i flera avseenden. Sålunda föreslås att den
exemplifierande uppräkningen av otillbörliga medel kompletteras med att
gärningsmannen utnyttjat någons utsatta belägenhet. Avsikten är dock inte
att i sak förändra vad som skall betraktas som otillbörliga medel.
En annan förändring är att det för straffansvar uppställs ett krav på att
gärningsmannen tar kontroll över offret. Kontrollen skall ha uppnåtts
genom att han, med användande av något otillbörligt medel, vidtagit vissa
s.k. handelsåtgärder. I lagförslaget anges som exempel på sådana åtgärder
rekrytering, transport, inhysande och mottagande.
För sådana handelsåtgärder som består i överföring till annan eller
mottagande från annan av kontrollen av en person föreslås att det inte skall
gälla något krav på användande av otillbörliga medel.
I propositionen föreslås vidare att det i 4 kap. 1 a § tredje stycket tas
in en bestämmelse av innebörd att det inte krävs att något otillbörligt
medel använts, om brottet riktats mot en person under 18 år.
Det föreslås också att kravet på att brottet skall ha varit gränsöverskridande
tas bort.
Även utnyttjandesyftena berörs av förslaget. Här föreslås att även sådana
förfaranden som syftar till att offret skall utnyttjas i krigstjänst eller
tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd skall bestraffas som
människohandel. Detsamma gäller om syftet är att offret skall utnyttjas
för avlägsnande av organ eller på annat sätt utnyttjas i en situation som
innebär nödläge för den utsatte.
Som en följd av att också andra utnyttjandesyften anges i bestämmelsen
föreslås att brottet fortsättningsvis skall benämnas människohandel. En
annan följdändring som föreslås är att den särskilda straffbestämmelsen
i 4 kap. 3 § brottsbalken om försättande i nödläge skall upphävas.
I det följande återkommer utskottet till frågorna om otillbörliga medel,
betydelsen av samtycke, kontrollrekvisitet och särregleringen avseende
barn.
Otillbörliga medel
Som nyss framgått innehåller även regeringens nya förslag till reglering
av straffansvaret för människohandel ett krav på att gärningsmannen använt
sig av otillbörliga medel. I motsats härtill föreslås i motion Ju21 (m)
att det inte bör gälla något sådant krav.
Anledningen till att det infördes ett krav på otillbörliga medel i fråga
om människohandel för sexuella ändamål var i huvudsak att straffansvaret
skulle anknyta till angrepp på offrets frihet och frid, inte till om något
utnyttjande kommit att ske. Utan ett krav på otillbörliga medel skulle
brottsbeskrivningen ha blivit alltför uttunnad och få konsekvenser som
var svåra att överblicka från bl.a. legalitetssynpunkt (prop. 2001/02:124
s. 24 f, bet. JuU27 s. 7 f).
I den departementspromemoria som ligger till grund för den nu aktuella
propositionen finns kravet på otillbörliga medel kvar. Mot detta har flera
remissinstanser riktat kritik. Riksåklagaren har påpekat att det i
domstolarna har varit svårt att styrka att ett otillbörligt medel använts
vid människohandelsåtgärderna. Vidare har Riksåklagaren - med utgångspunkt
i vad som ovan redovisats ur motiven för den nu gällande bestämmelsen -
konstaterat att det föreslagna kravet på att gärningsmannen tagit kontroll
över offret innebär att brottet innefattar ett angrepp på frihet och frid.
Enligt Riksåklagarens uppfattning är det därför inte längre nödvändigt
att uppställa ett krav på att otillbörliga medel använts.
Utskottet har inhämtat upplysningar om den nuvarande lagstiftningens
tillämpning från de internationella åklagarkamrarna. Hittills har fyra
åtal väckts för människohandel för sexuella ändamål, varav tre har prövats
i domstol. I ett fall, där offret var under 18 år och det följaktligen
inte behövde styrkas att otillbörliga medel använts, blev det fällande
dom för människohandel för sexuella ändamål. I de två andra avgjorda fallen
bedömdes förfarandet i stället som grovt koppleri. I några ärenden har
åtal väckts för koppleri, där brottsmisstanken inledningsvis gällde
människohandel för sexuella ändamål. Dessa åtalsbeslut har bl.a. motiverats
av att man inte kunnat styrka att otillbörliga medel använts.
Utskottet delar uppfattningen i motion Ju21 att det är viktigt att
lagstiftningen blir så effektiv som möjligt. De hittillsvarande erfarenheterna
av tillämpningen av bestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål
är visserligen begränsade. De få domar som finns tyder dock - som påpekats
under remissbehandlingen - på att det kan vara svårt att styrka att
otillbörliga medel använts. Kravet på otillbörliga medel har också i praxis
medfört att fokus vid utredningar om människohandel på ett oönskat sätt
förskjutits från den misstänktes handlande till offrens bakgrund och
situation i hemlandet. Härtill kommer att synen i Sverige på köp av sexuella
tjänster talar för att kriminaliseringen bör innefatta alla åtgärder som
i förlängningen syftar till att någon skall utnyttjas i prostitution eller
för andra sexuella ändamål och det oavsett om något otillbörligt medel
använts eller inte.
Utskottet håller alltså med regeringen om att det finns flera skäl som
talar för att det bör övervägas om inte kravet på användande av otillbörliga
medel skulle kunna tas bort. Här vill utskottet tillägga att det förslag
som nu ligger på utskottets bord på en väsentlig punkt skiljer sig åt
från den lagtext som bedömdes när de nuvarande reglerna infördes. Nu
föreslås det för straffansvar gälla ett krav på att gärningsmannen genom
de vidtagna handelsåtgärderna (transporterande, hysande etc.) tagit
kontroll över personen i fråga. Genom denna förutsättning för straffansvar
skjuter lagtexten in sig på just det som är det centrala i problemet,
nämligen att människohandlarna agerar på ett sätt som innebär att de
skaffar sig kontroll över offren.
Den kontroll som människohandlarna skaffar sig över offren kan naturligtvis
i vissa fall vara resultatet av otillbörliga medel. Men det kan också
vara fråga om situationer som framstår som klandervärda även om det inte
kan bevisas att det använts otillbörliga medel. Det går inte heller att
helt bortse från att offret kan vara väl medvetet om att det t.ex. handlar
om prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande men av olika
skäl - som kan vara svåra att förstå - ändå låter sig rekryteras,
transporteras etc. I vissa sådana fall kan man beroende på omständigheterna
visserligen tänka sig att gärningsmannen kan anses ha utnyttjat offrets
utsatta belägenhet men det kan också tänkas att det inte finns underlag
för ett sådant påstående.
Förklaringen till att kontroll kan tas över offren kan alltså variera.
Som utskottet ser det kan det emellertid ifrågasättas om det alls bör
vara relevant för frågan om straffansvar vilka bevekelsegrunder som offret
har haft för att inlåta sig på verksamheten. Fokus bör i stället sättas
på det handlande som är straffvärt, och brottet bör vara så utformat att
utredningen koncentreras till gärningsmannen. I linje med vad Riksåklagaren
anfört i sitt remissvar anser utskottet att det finns mycket som talar
för att de skäl som tidigare motiverade kravet på otillbörliga medel i
tillräcklig grad beaktas genom införandet av ett krav på att gärningsmannen
skall ha tagit kontroll över offret. Utskottet återkommer nedan till frågan
om innebörden av kravet på kontroll.
I detta sammanhang vill utskottet också påpeka att det nya exempel på
otillbörliga medel som regeringen nu föreslår - att utnyttja någons utsatta
belägenhet - i högre grad än de nu gällande exemplen tar sikte på offrets
situation i hemlandet.
I propositionen aviseras en utredning som skall analysera möjligheterna
att ta bort kravet på otillbörliga medel. Som framgått av det föregående
finns det starka skäl som talar i den riktningen. Med hänsyn till att den
knapphändiga rättspraxis som finns pekar på att det är förenat med stora
svårigheter att styrka att otillbörliga medel använts bör detta arbete
sättas i gång snarast; människohandel är ett mycket allvarligt brott och
det är angeläget att lagtexten ges en ändamålsenlig utformning utan att
avkall görs på det krav på tydliga bestämmelser som bör ställas i ett
rättssamhälle. Det som utskottet nu anfört med anledning av propositionen
och motion Ju21 i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. I avvaktan på resultatet av utredningen får den föreslagna
utformningen av lagtexten godtas.
Betydelsen av samtycke
Utskottet övergår till att behandla frågan om det - såsom hävdas i motion
Ju21 (m) - behövs en uttrycklig bestämmelse av innebörd att samtycke inte
skall befria från ansvar för människohandel.
I det förslag som regeringen lade fram för Lagrådet fanns en sådan
bestämmelse som efterfrågas i motionen. Ett skäl var att man därigenom ville
uppnå en bättre överensstämmelse med FN-protokollet och rambeslutet -
dessa innehåller nämligen också regler om att samtycke till utnyttjande
inte skall ha någon betydelse, om något otillbörligt medel använts. Ett
annat skäl som angavs var att regeringen ville markera att kravet på
otillbörliga medel endast gäller själva handelsåtgärderna, inte det åsyftade
utnyttjandet.
Lagrådet ansåg att behovet av bestämmelsen starkt kunde ifrågasättas.
Enligt Lagrådets uppfattning framgick det med tillräcklig tydlighet av
lagtexten att kravet på att gärningsmannen skall ha handlat i sådant syfte
som anges i paragrafen är uppfyllt, även om det skulle resas en invändning
om att offret samtyckt till utnyttjandet.
Regeringen har accepterat Lagrådets bedömning och lägger i propositionen
inte fram något förslag om betydelsen av samtycke.
Utskottet konstaterar att det redan finns en särskild bestämmelse i
brottsbalken som reglerar verkan av samtycke. Av 24 kap. 7 § följer sålunda
att samtycke har ansvarsbefriande verkan endast om gärningen - med hänsyn
till den skada, kränkning, eller fara som den medför, dess syfte och övriga
omständigheter - är försvarlig. Utskottet delar regeringens uppfattning
att detta normalt inte kan vara fallet när det gäller så allvarliga brott
som människohandel. Utskottet vill också påpeka att människohandelsbrottet
inte förutsätter att något utnyttjande ägt rum. Att samtycka till
utnyttjandet kan alltså inte tillmätas någon betydelse. Utskottet anser alltså
i likhet med regeringen att det inte behövs någon särskild bestämmelse om
att samtycke till det åsyftade utnyttjandet inte skall ha straffrättslig
betydelse. Motion Ju21 i denna del bör avslås av riksdagen.
Kontroll över offer för människohandel
Som framgått i det föregående föreslås i propositionen att straffansvaret
skall knytas till att gärningsmannen genom att använda otillbörliga medel
vidtagit olika handelsåtgärder med offret och därigenom tagit kontroll
över vederbörande. Motionärerna bakom motion Ju23 (kd) hävdar att uttrycket
"tar kontroll över" är alltför oprecist.
Även kravet på att gärningsmannen tagit kontroll över offret kritiserades
under remissbehandlingen av promemorian. Kritiken gick i huvudsak ut på
att uttrycket "tar kontroll över" är nytt i dessa sammanhang och kunde
förväntas ge upphov till tillämpningsproblem.
Utskottet kan i och för sig hålla med motionärerna om att uttryckssättet
"tar kontroll över" kan ge upphov till tolkningsproblem. Samtidigt anser
utskottet att det behövs ett sådant rekvisit för att undvika att straffansvaret
träffar fall av tillfälliga eller mera ofarliga kontakter som inte bör
vara kriminaliserade som människohandel. Kärnpunkten i begreppet är som
utskottet ser det att offret skall stå under ett tryck som är av allvarlig
betydelse. Det bör alltså röra sig om situationer av påtagligt underläge
som typiskt sett krävs för att förverkliga brottsplanen. Gärningsmannen
bör således ha ett påtagligt inflytande över offrets agerande, i varje
fall i vissa hänseenden.
Exempel som kan tjäna som vägledning för rättstillämpningen finns i
författningskommentaren i propositionen. Där anges bl.a. att offret skall
befinna sig i en trångmålsliknande situation eller faktisk beroendeställning
i förhållande till gärningsmannen. Under denna beskrivning ryms enligt
utskottets mening vad som får betecknas som ett typfall när det gäller de
kontrollsituationer som är aktuella när det handlar om människohandel,
nämligen att offret befinner sig i ett främmande land, inte kan språket
och är hänvisad till gärningsmannen för sin försörjning.
Utskottet anser att lagtexten fått en lämplig utformning. Motion Ju23 i
denna del bör avslås av riksdagen.
Särreglering av människohandel rörande barn
I motion Ju20 (c) föreslås en särreglering beträffande människohandel med
barn och att straffet i sådana fall alltid skall vara minst fyra års
fängelse.
Utskottet konstaterar att regeringen har föreslagit att det i 4 kap. 1 a
§ tredje stycket tas in en bestämmelse av innebörd att det inte krävs att
något otillbörligt medel använts, om brottet riktats mot en person under
18 år. Utskottet kan inte se annat än att detta innebär att brott mot
barn särreglerats. Enligt utskottets uppfattning har bestämmelsen fått en
lämplig avfattning. Det finns inget att vinna på att bryta ut det tredje
stycket ur förslaget och sätta in det i en egen paragraf.
Den särskilda straffskalan för mindre grova fall syftar till att erbjuda
en möjlighet till en nyanserad straffmätning. Utskottet vill dock för sin
del understryka att brott riktade mot barn ytterst sällan torde kunna
vara att bedöma som mindre grova. Som regel torde det i stället vara så
att det faktum att brottet riktat sig mot ett barn är en försvårande
omständighet. I det enda avgörande där någon hittills dömts för människohandel
för sexuella ändamål fäste hovrätten särskilt avseende vid att målsäganden
var under 18 år och skärpte straffet i förhållande till vad som dömts ut
i tingsrätten (Hovrättens för Västra Sverige, avd. 2, dom den 18 december
2003 i mål nr B 4388-03). Utskottet ser ingen fara för att brott riktade
mot barn inte skulle kunna bestraffas tillräckligt hårt.
Utskottet förordar alltså den lösning som regeringen valt i detta avseende,
och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju20 i denna del.
Lagregleringen av straffansvaret
Som framgått i det föregående ansluter sig utskottet till regeringens
bedömning när det gäller frågorna om betydelsen av samtycke, kontrollrekvisitet
och särregleringen avseende brott riktade mot barn. Också i övrigt anser
utskottet att lagförslaget fått en lämplig utformning. Beträffande kravet
på otillbörliga medel får förslaget i propositionen accepteras i avvaktan
på den utredning som utskottet föreslagit.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom regeringens
förslag, och utskottet föreslår att riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken.
Det nyss tillstyrkta förslaget till ändring i brottsbalken innebär bl.a.
att bestämmelsen i 4 kap. 3 § om försättande i nödläge skall upphävas.
Tanken är att behovet av kriminalisering i dessa fall i stället skall
tillgodoses med det nya förslaget om straff för människohandel.
Utskottet har uppmärksammat att det finns en hänvisning till 4 kap. 3 §
brottsbalken i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål. Eftersom den paragrafen nu föreslås upphävd bör enligt
utskottets uppfattning även hänvisningen till den i 1952 års lag tas bort.

Frågan blir då om det i 1952 års lag i stället bör tas in en hänvisning
till 4 kap. 1 a § brottsbalken.
De flesta straffbara förfaranden som i dag regleras i 4 kap. 3 § brottsbalken
kommer efter det utökade tillämpningsområdet för människohandelsbrottet
att omfattas av bestämmelsen i 4 kap. 1 a § samma balk. För att det även
fortsättningsvis skall vara möjligt att använda de utvidgade möjligheterna
att förordna om tvångsmedel vid förundersökningar rörande sådana gärningar
som tidigare var straffbara som försättande i nödläge krävs att det tas
in en hänvisning till 4 kap. 1 a § brottsbalken i 1952 års lag.
Utskottet noterar att Buggningsutredningen i sitt betänkande Om buggning
och andra hemliga tvångsmedel (SOU 1998:46) ansåg att det inte finns behov
av särreglering av möjligheten att använda tvångsmedel när det gällde
brott av nu aktuellt slag. I utredningens förslag till ny lag i ämnet
togs dessa brott följaktligen inte med. Det förslaget bereds i
Regeringskansliet.

I detta ärende har utskottet inte underlag för annat ställningstagande än
att se till att möjligheterna att använda tvångsmedel i de förundersökningar
som 1952 års lag tar sikte på inte inskränks som en följd av att förslagen
i propositionen genomförs. Följaktligen bör en hänvisning till 4 kap. 1
a § brottsbalken tas in i 1952 års lag. Utskottets lagförslag finns i
bilaga 3.
Stöd till offer för människohandel
Permanent uppehållstillstånd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår två motionsyrkanden om att offer
för människohandel alltid bör få permanent uppehållstillstånd. Utskottet
anser att det alltid bör göras en sammantagen bedömning av skyddsbehov
och humanitära skäl i dessa sammanhang. Jämför reservation 4 (fp, kd, c).

I motionerna Ju22 (fp) och Ju23 (kd) föreslås att offer för människohandel
bör ges permanent uppehållstillstånd.
FN-protokollet innehåller regler i frågan om offrens status i
destinationslandet.
Av artikel 7 följer att staterna skall överväga att vidta åtgärder som
tillåter att offer får stanna, tillfälligt eller stadigvarande, på deras
territorium i lämpliga fall.
Avfattningen av artikel 7 innebär inte mer än en skyldighet att överväga
en möjlighet för offren att få stanna här. I sammanhanget kan dock påpekas
att riksdagen nyligen har beslutat om vissa ändringar i utlänningslagen
(1989:529). Ändringarna, som träder i kraft den 1 oktober 2004, innebär
bl.a. att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall kunna ges till en
utlänning efter en ansökan av förundersökningsledare, om det behövs för att
förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras
(2 kap. 4 a §). Syftet med ändringen är att offren skall kunna stanna här
så länge som krävs för att det rättsliga förfarandet skall kunna genomföras.
I klargörande syfte infördes dessutom en bestämmelse i utlänningslagen
av innebörd att en sådan ansökan av förundersökningsledare inte är något
hinder mot att pröva en ansökan från utlänningen om att få uppehållstillstånd
på andra grunder (2 kap. 5 c §).
I samband med behandlingen av propositionen tog socialförsäkringsutskottet
också ställning till motionsönskemål liknande de nu aktuella om permanent
uppehållstillstånd (bet. 2003/04:SfU6 s. 22 f). Socialförsäkringsutskottet
påpekade att det redan med nu gällande lagstiftning är möjligt för
brottsoffer att få permanent uppehållstillstånd bl.a. av humanitära skäl.
Utskottet motsatte sig dock en ordning som skulle innebära att den som
utsatts för brott automatiskt skall få permanent uppehållstillstånd.
Utskottet underströk att en sammantagen bedömning måste göras i fråga om
de skyddsbehov eller humanitära skäl som kan utgöra grund för uppehållstillstånd
i det enskilda fallet.
Justitieutskottet ser ingen anledning för riksdagen att nu frångå det
angivna ställningstagandet om permanent uppehållstillstånd. Motionerna
Ju22 och Ju23 i dessa delar bör avslås av riksdagen.
Återvändande till hemlandet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motioner om ett program för att
stödja offer för människohandel som skall återvända till hemlandet och om
säkerheten för dem i hemlandet. Utskottet hänvisar till bestämmelserna i
FN-protokollet och till pågående arbete i frågan. Jämför reservation 5 (m,
fp, c).
Motion Ju22 (fp) tar upp frågan om säkerställande av offrens säkerhet i
hemlandet. I motion Ju290 (m) efterfrågas ett program inom EU för att
stödja offer för människohandel som skall återvända till hemlandet.
De frågor som motionärerna tar upp behandlas i FN-protokollet i artiklarna
6 och 8. I artikel 6 finns bestämmelser om skydd av offer för handel med
människor. I det sammanhang som nu är aktuellt kan bl.a. framhållas att
åtgärder skall övervägas för offrens fysiska, psykiska och sociala
rehabilitering. Vidare skall varje part sträva efter att skydda offrens
fysiska säkerhet när de befinner sig på partens territorium.
I artikel 8 i FN-protokollet anges att återsändandet skall ske med
vederbörlig hänsyn till personens säkerhet och till läget i eventuella
rättsliga förfaranden, och det skall helst vara frivilligt. Ursprungsstaten,
i praktiken det land som offret kommer från, har dessutom en skyldighet
enligt protokollet att, med hänsyn till vederbörande persons säkerhet,
underlätta och gå med på att personen återvänder utan oberättigat eller
oskäligt dröjsmål. Vidare skall ursprungsländerna bl.a. bekräfta att offret
är medborgare i den staten och gå med på att utfärda erforderliga
resehandlingar.
Regeringen anför att innehållet i artikel 8 i FN-protokollet överensstämmer
med den svenska återsändandepolitiken som bygger på respekt för mänskliga
rättigheter och den enskildes integritet. Det innebär bl.a. att ett
återsändande skall ske med hänsyn till en persons säkerhet och på ett värdigt
sätt, i första hand självmant. Regeringen gör bedömningen att Sverige
utan lagstiftning lever upp till FN-protokollets bestämmelser om brottsoffers
återvändande.
I Utrikesdepartementets strategi för bekämpning av människohandel genom
Sveriges internationella utvecklingsarbete anförs bl.a. att innan
återsändandet påbörjas bör möjligheterna till stöd i hemlandet för att finna
arbete, bostad och ett socialt sammanhang undersökas så att offret kan
tillförsäkras skydd och rimlig överlevnad. Själva transporten måste också
vara trygg. Samarbetsavtal och praktiska rutiner mellan angränsande länder
kan underlätta. Vidare sägs att återvändandeprogram bör inriktas på att
kunna erbjuda offren för människohandel bl.a. skydd mot nya övergrepp.
När det gäller polisens insatser anförs det i strategin att det på många
håll krävs en reformering och ett stärkande av polisväsendet för en mer
rättssäker och kompetent hantering. Möjligheten att förstärka svenskt
stöd till polisutbildning och polisens organisation bör undersökas i detta
sammanhang, både för mer kortsiktiga insatser i särskilt utsatta områden
och för mer långsiktig institutionell uppbyggnad.
Regeringen har i regleringsbrevet till Sida begärt en redovisning av vilka
åtgärder som vidtagits med anledning av strategin.
EU:s ministerråd enades i november 2003 om ett direktiv som syftar till
att fastställa villkoren för uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid
för tredjelandsmedborgare som samarbetar i kampen mot bl.a. människohandel.
Såvitt nu är av intresse sägs i artikel 15 i utkastet att berörda
tredjelandsmedborgare skall beviljas tillträde till befintliga program,
inklusive vid behov förberedande program för hjälp att återvända till
hemlandet. Medlemsstaterna åläggs dock inte någon skyldighet att inrätta
sådana program.
Inom ramen för det nordisk-baltiska samarbetet planeras ett projekt som
tar sikte på offrens återvändande.
Av Rikskriminalpolisens sjätte lägesrapport avseende människohandel för
sexuella ändamål (RKP KUT Rapport 2004:2 s. 29) framgår bl.a. att det
finns ett vittnesskyddsprogram som är tillgängligt för offer för människohandel
både i och utanför Litauen. Således är det möjligt att ge stöd och skydd
till de offer för människohandel från Litauen som påträffas i Sverige när
de skall återvända till hemlandet.
Från Rikskriminalpolisen har utskottet inhämtat att International
Organization for Migration (IOM) har s.k. shelters i Vitryssland, Ukraina och
Litauen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att offrens säkerhet efter
återvändande till hemlandet är en viktig fråga när det gäller människohandel.
FN- protokollet innehåller som framgått ovan en rad bestämmelser på
området. Det ligger i sakens natur att ansvaret för offrens situation i
hemlandet i första hand åvilar ursprungsländerna. Vad som kan göras från
svensk sida är framför allt att lämna stöd i olika sammanhang. Den strategi
som Utrikesdepartementet tagit fram bör kunna tjäna som en viktig
utgångspunkt för de svenska insatserna. Härtill kommer arbetet inom det
nordisk-baltiska samarbetet. Avslutningsvis vill utskottet understryka att
det är viktigt att återsändandet sker med beaktande av de berörda personernas
integritet. Man kan t.ex. inte utgå från att samtliga offer vill ha med
polisen i hemlandet att göra. Utskottet föreslår med det anförda att
riksdagen avslår motionerna Ju22 och Ju290 i dessa delar.
Övriga frågor om stöd till offer för människohandel
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett motionsyrkande om hälso- och
sjukvård för offer för människohandel. Utskottet hänvisar till de möjligheter
som redan finns på området. Vidare föreslår utskottet att riksdagen avslår
ett motionsyrkande om att det bör göras en ändring i utlänningslagen som
går ut på att det för barn bör gälla ett undantag från straffbestämmelsen
om olovlig vistelse. Slutligen föreslås riksdagen avslå ett motionsyrkande
om att staten skall betala ut förskott på skadestånd till brottsoffer.
Jämför reservation 6 (kd).
Hälso- och sjukvård
I motion Ju23 (kd) anförs att offren för människohandel skall ha rätt
till hälso- och sjukvård.
I artikel 6.3 i FN-protokollet sägs att staterna skall överväga att vidta
åtgärder för offrens fysiska och psykiska rehabilitering, särskilt genom
att tillhandahålla medicinskt och psykologiskt bistånd. Artikeln får anses
ha karaktär av målsättningsbestämmelse.
Bestämmelser av intresse i detta sammanhang finns i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Enligt 3 § är landstingen skyldiga att erbjuda vård till den
som är bosatt inom landstinget. Härtill kommer att landstingen i vissa
andra situationer också skall erbjuda vård. I 4 § föreskrivs sålunda att
om någon som vistas inom ett landsting utan att vara bosatt där behöver
omedelbar vård, skall landstinget erbjuda sådan vård. Detta innebär att
bl.a. ett offer för människohandel alltid har rätt till s.k. akutsjukvård.

I det ovan nämnda lagstiftningsärendet om tidsbegränsade uppehållstillstånd
godkände riksdagen också regeringens förslag till riktlinjer om statlig
ersättning till kommuner och landsting för vissa utlänningar (bet.
2003/04:SfU6 s. 26 f.). Syftet med riktlinjerna - som tar sikte på dem som
fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd efter ansökan av
förundersökningsledare
- är att se till att dessa personer erbjuds hälso- och sjukvård i samma
utsträckning som personer som är bosatta här.
Utskottet konstaterar att det nyligen beslutats om förbättringar rörande
möjligheterna för bl.a. offren för människohandel att få hälso- och
sjukvård i Sverige. Utskottet - som noterar att frågan inte hör till utskottets
beredningsområde - saknar underlag för en sådan prioritering som efterfrågas
i motionen. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju23 i denna
del.
Olovlig vistelse
I 10 kap. 1 § utlänningslagen föreskrivs straff för den utlänning som
uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att ha ansökt
om tillstånd. Om en förundersökningsledare ansökt om tillfälligt
uppehållstillstånd gäller - från och med den 1 oktober 2004 - ett undantag
från den regeln. Från samma datum gäller vidare att åtal i fall som är
ringa bara får väckas om det är motiverat från allmän synpunkt.
I motion Ju23 (kd) anförs att ett undantag för barn bör göras i nämnda
paragraf.
Den fråga som tas upp i motionen behandlades av regeringen i den proposition
som låg till grund för de ovan beskrivna ändringarna i utlänningslagen
(prop. 2003/04:35 s. 48). Bakgrunden var att Barnombudsmannen under
remissbehandlingen av Anhörigkommitténs betänkande föreslog att barn skulle
undantas från straffbestämmelsen. Regeringen ansåg att det inte behövdes
något sådant undantag. Här hänvisade regeringen bl.a. till utlänningslagens
portalparagraf (1 kap. 1 §) där det bl.a. sägs att i fall som rör ett
barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling
samt barnets bästa i övrigt kräver. Vidare påpekade regeringen att ingen
får dömas till påföljd för gärning som begåtts före 15 års ålder och att
det finns vissa möjligheter att underlåta åtal.
Utskottet vill inledningsvis understryka att de internationella instrument
som är aktuella i ärendet innehåller ett flertal artiklar som syftar till
att skydda offren för människohandel. Som framgått ovan skall staterna bl.
a. överväga att låta offren stanna. Utskottet kan också konstatera att
reglerna om åtalsprövning och åtalsunderlåtelse innebär att det finns
goda möjligheter att tillämpa straffbestämmelsen i utlänningslagen på ett
sätt som inte strider mot intentionerna bakom våra internationella åtaganden
på detta område. Utskottet har alltså svårt att se att det skulle finnas
något behov av en sådan undantagsregel i utlänningslagen som efterfrågas
i motionen. Motion Ju23 i denna del bör avslås av riksdagen.
Förskott på skadestånd
I motion Ju23 (kd) föreslås att staten skall betala ut förskott på skadestånd
som brottslingar ålagts att betala till målsägande.
Den som skadats av ett brott kan kräva skadestånd av gärningsmannen. En
talan om det kan handläggas tillsammans med själva åtalet. Vid sidan av
möjligheten att kräva skadestånd från gärningsmannen finns möjligheter
att av statsmedel få s.k. brottsskadeersättning. Förutsättningarna för
det anges i brottsskadelagen (1978:413) och innebär sammanfattningsvis
att ersättning kan betalas ut för personskada och kränkning som någon
lidit till följd av brott. Frågor om brottsskadeersättning prövas av
Brottsoffermyndigheten.
Frågan om förskott på skadestånd tas inte upp i propositionen. Däremot
sägs i artikel 6.6 i FN-protokollet att varje stat skall se till att dess
nationella rättssystem innehåller mekanismer som erbjuder möjlighet för
offren att få ersättning för liden skada. I denna del redovisar regeringen
innehållet i de svenska reglerna om skadestånd och om brottsskadeersättning.
Regeringen konstaterar att svenska regler uppfyller det åtagande som
följer av protokollet.
Den fråga som tas upp i motionen har utskottet behandlat vid ett flertal
tillfällen tidigare, senast i höstas i samband med behandlingen av
budgetpropositionen (bet. 2003/04:JuU1 s. 112 f). Frågan tas inte upp i det
direktiv om ersättning till brottsoffer som EU:s ministerråd nyligen
beslutat om.
Utskottet vill - i likhet med vad utskottet uttalat tidigare i denna fråga
- påpeka att det är gärningsmannen som i första rummet har ansvaret för
att brottsoffret kompenseras och att en alltför långt gången skyldighet
för staten att gripa in riskerar att medföra en pedagogisk förlust; den
som begår ett brott eller har för avsikt att begå ett brott får inte
förledas att tro att någon annan skall gottgöra offret. De nuvarande
reglerna om brottsskadeersättning kan också ses som en form av förskott.
Utskottet föreslår att motion Ju23 i denna del avslås av riksdagen.
Brottsbekämpande arbete
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett motionsyrkande om att utvidga
tullens befogenheter och om förbättrad samverkan mellan myndigheter. Här
hänvisar utskottet till pågående utredningsarbete. Vidare föreslår utskottet
att riksdagen skall avslå ett motionsyrkande om internationellt samarbete
mot människohandel. I denna del redovisar utskottet hur detta arbete går
till och pekar på de möjligheter som finns. Slutligen föreslår utskottet
att riksdagen avslår ett motionsyrkande om specialutbildade poliser. Här
hänvisar utskottet till att frågan tas upp i regleringsbrevet till
Rikspolisstyrelsen. Jämför reservationerna 7 (m, fp, c), 8 (m, fp, c) och 9
(c).
I motion Ju22 (fp) begärs vidgade befogenheter för tullen och en utvecklad
myndighetssamverkan för att bekämpa människohandeln. I motion Ju20 (c)
påtalas behovet av specialutbildade poliser. I motion Ju290 (m) understryks
vikten av myndighetssamverkan inom EU när det gäller att bekämpa människohandel.

Frågan om vilka befogenheter tullen skall ha liksom frågan om samverkan
mellan gränskontrollmyndigheterna omfattas av ett utredningsuppdrag som
regeringen beslutade om i juni 2003 (dir. 2003:83). Utredningen - som
skall bedöma vissa konsekvenser av Sveriges operativa inträde i
Schengensamarbetet - skall vara färdig den 1 juli 2004.
Behovet av utbildning för personal inom polisen har uppmärksammats i det
senaste regleringsbrevet till Rikspolisstyrelsen. De 10 miljoner kronor
årligen under tre år som regeringen aviserat för att bekämpa människohandel
skall enligt regleringsbrevet bl.a. användas till att öka kunskapen om
människohandel samt till utbildning i bemötande av brottsoffren.
Utskottet har inhämtat att det i Stockholm och Göteborg finns särskilda
utredningsgrupper för ärenden om människohandel för sexuella ändamål
När det sedan gäller frågan om internationellt myndighetssamarbete har
utskottet inhämtat upplysningar från Rikskriminalpolisen. Av dessa uppgifter
framgår bl.a. att den svenska polisen samarbetar när det behövs med
utländska polisorgan. Som exempel kan nämnas att samarbete mellan svensk
och estnisk polis nyligen resulterade i att flera personer greps och
sedermera häktades. Vidare har framkommit att det inom ramen för den
expertgrupp inom Östersjösamarbetet som arbetar med handel med människor i
viss utsträckning sker ett utbyte av informationer som är av värde i det
operativa arbetet. Härtill kommer att samarbetet inneburit att ett kontaktnät
skapats mellan myndigheterna i de berörda länderna. Genom de möjligheter
till s.k. dold övervakning som ges inom ramen för Schengensamarbetet
(artikel 99 i Schengenkonventionen) har man enligt Rikskriminalpolisen
kunnat följa människohandlarnas resor mellan olika länder. Informationsutbytet
inom Europol har ännu inte haft någon större betydelse för den svenska
polisens arbete med att bekämpa människohandel. Det är tänkbart att
utvidgningen av EU kan medföra en förändring eftersom fler stater då kommer
att delta i samarbetet, bl.a. flera av de länder där offer för människohandel
rekryteras.
I Rikskriminalpolisens sjätte lägesrapport avseende människohandel beskrivs
dels en större operation som genomförts av Europol, dels Europols aktionsplan
avseende människohandel som har kopplingar till Bulgarien (RKP KUT Rapport
2004:2 s. 23 f.).
Den 1 maj 2004 utvidgades EU med tio nya medlemsstater. Detta har fått
vissa konsekvenser när det gäller Schengensamarbetet. Personkontrollen
vid gränserna mot de nya staterna kommer inte att slopas förrän
förutsättningarna för ett operativt medlemskap för dessa länder är uppfyllda.
Detta beräknas vara fallet omkring år 2007. Den kontroll som skall ske
vid gränsen mot de nya medlemsstaterna kommer dock att vara mindre omfattande
såvitt gäller dem som är medborgare i ett EU-land. Kontroll kommer dock
att göras i Schengens informationssystem, bl.a. för att se om det finns
framställningar rörande exempelvis efterlysta personer. Vidare kommer
kontroll att ske i den s.k. U-boken efter personer som dömts till utvisning
och har återreseförbud.
I anslutning till Schengensamarbetet bör även nämnas Öresundsavtalet, som
är ett avtal om polisiärt samarbete mellan Sverige och Danmark. Avtalet
kompletterar Schengenavtalet och syftar till att stärka samarbetet i
Öresundsregionen för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet m.m. Sedan
december 2001 finns det även ett avtal mellan Skåne- och Köpenhamnspolisen
om polisoperativt samarbete. Vidare finns ett avtal mellan Sverige, Norge
och Finland om gränsöverskridande övervakning och förföljande som
kompletterar Schengenkonventionens bestämmelser.
Avslutningsvis bör här nämnas att det rättsliga samarbetet inom EU under
senare år resulterat i flera olika instrument som är av betydelse för
bekämpningen av den internationella brottsligheten. Här kan bl.a. framhållas
nätverket Eurojust, vars inrättande riksdagen godkände i februari 2002.
Det består av nationella medlemmar från EU:s medlemsstater (bet. 2001/02:JuU19).
Tanken är bl.a. att samordna samarbetet mellan myndigheterna i medlemsstaterna.
Ett annat exempel är den europeiska arresteringsordern som syftar till
att göra utlämningsförfarandet mellan EU:s medlemsstater enklare och mer
effektivt (bet. 2003/04:JuU8). Såvitt känt har varken deltagandet i
Eurojust eller arresteringsordern än så länge haft någon betydelse för
svenska utredningar rörande människohandel.
Utskottet vill inledningsvis understryka att inget enskilt land ensamt
genom nationella åtgärder kan komma till rätta med problemet människohandel.
Internationell samverkan krävs alltså, som påpekas i motion Ju290. Som
framgått ovan bedrivs ett omfattande operativt samarbete på området.
Samarbetet har också gett resultat. Utskottet vill här uttrycka sitt
gillande av det samarbete som äger rum. Det är också av största vikt att
arbetet intensifieras. Utskottet kan konstatera att de rättsliga
förutsättningarna för ett effektivare samarbete inom EU är mycket goda. Här
tänker utskottet bl.a. på de möjligheter som Eurojust ger när det gäller
att koordinera brottsutredningar som berör flera medlemsländer i EU.
Utskottet anser att det inte behövs ytterligare åtgärder med anledning av
motion Ju290.
När det sedan gäller önskemålet i motion Ju22 om tullens brottsbekämpande
verksamhet håller utskottet med motionärerna om att det kan behövas vissa
förändringar när det gäller tullens befogenheter. Detta har också
uppmärksammats i direktiven till den ovan beskrivna utredningen.
Också när det gäller förslaget i motion Ju20 om specialutbildade poliser
kan utskottet se flera fördelar, såväl när det gäller själva
brottsbekämpningsarbetet som det väl så viktiga omhändertagandet och bemötandet
av
offren för människohandel. Även denna betydelsefulla fråga har uppmärksammats
av regeringen i regleringsbrevet till Rikspolisstyrelsen. Någon åtgärd
från riksdagen behövs alltså inte.
Sammantaget innebär det anförda att utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna Ju20, Ju22 och Ju290 i här aktuella delar.
Förebyggande arbete
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett motionsyrkande om att det
skall jämställas med våldtäkt att ha sexuellt umgänge med en person som
det finns skäl att anta är tvingad till prostitution. Utskottet påpekar
i denna del att det pågår ett arbete i Regeringskansliet med en ny
sexualbrottslagstiftning. Vidare föreslår utskottet att riksdagen avslår ett
motionsyrkande om attityderna till köp av sexuella tjänster. Här hänvisar
utskottet till den nationella handlingsplan som regeringen planerar. Jämför
reservationerna 10 (kd) och 11 (c).
I motion Ju20 (c) föreslås en lagändring av innebörd att den som har
sexuellt umgänge med någon som skäligen kan antas vara tvingad till
prostitution skall dömas för våldtäkt. I motion Ju23 (kd) föreslås insatser
för att förändra attityderna till köp av sexuella tjänster.
Enligt utskottets mening är det givetvis ett viktigt led i arbetet med
att bekämpa människohandel att motverka efterfrågan på sexuella tjänster.
Den svenska lagstiftningen om straff för köp av sexuella tjänster är en
viktig komponent i det arbetet. Regeringens planerade nationella handlingsplan
för att bekämpa prostitution och människohandel är ytterligare ett exempel
på åtgärder som vidtas i Sverige. Här bör även nämnas Utrikesdepartementets
strategi, som bl.a. innehåller att Sverige skall undersöka möjligheterna
att minska efterfrågan på sexuella tjänster genom att medvetandegöra och
avskräcka potentiella förövare och köpare av sexuella tjänster. Slutligen
kan nämnas att det finns utbildningsprogram för gymnasieklasser och
värnpliktiga om prostitution, sexuell exploatering och människohandel.
När det gäller motionsönskemålet om vad som bör betraktas som våldtäkt
vill utskottet slutligen påminna om att sexualbrottslagstiftningen för
närvarande är föremål för ett brett upplagt reformarbete och att regeringens
avsikt är att lägga fram en lagrådsremiss under våren 2004.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna Ju20
och Ju23 i här aktuella delar.
Överförande av straffverkställighet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår, med hänvisning till gällande regelverk, att riksdagen
avslår ett motionsyrkande om att den som dömts till fängelse för människohandel
bör avtjäna straffet i hemlandet. Jämför särskilt yttrande 2 (mp).
I motion Ju448 (mp) anförs att de som dömts för människohandel bör avtjäna
straffet i hemlandet.
Utskottet har nyligen behandlat ett motionsyrkande som går ut på att
straffverkställighet skall kunna överföras i högre utsträckning (bet.
2003/04:JuU18 s. 24 f.). För en utförlig redovisning av vad som gäller på
området kan därför hänvisas till det ärendet. Sammanfattningsvis innebär
reglerna på området att det är möjligt att mot den dömdes vilja överföra
verkställigheten bl.a. om domen också innehåller ett förordnande om
utvisning och den berörda staten tillträtt ett tilläggsprotokoll till den
s.k. överförandekonventionen. Detta innebär att överförande - förutom i
de fall där en särskild bilateral överenskommelse föreligger - kan ske
till Cypern, Danmark, Estland, Finland, Georgien, Island, Litauen, Makedonien,
Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Serbien och Montenegro, Tjeckien,
Ungern och Österrike (20 a § förordningen [1977:178] med vissa bestämmelser
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom).
Initiativ till att föra över verkställigheten tas i princip i alla möjliga
fall med viss tid kvar att verkställa. Under år 2003 överfördes 52 personer.
I 17 av dessa fall skedde överförandet mot den dömdes vilja.
Utskottet kan i likhet med vad som tidigare anförts i ämnet konstatera
att ytterligare stater nyligen har tillträtt tilläggsprotokollet till
överförandekonventionen, något som möjliggör överförande av verkställighet
i större utsträckning, och att kriminalvården i samtliga fall där det är
möjligt verkar för att utvisningsdömdas verkställighet skall överföras
till hemlandet. Förklaringen till det relativt låga antalet
verkställighetsöverföranden torde i första hand stå att finna i en alltför
långsam
hantering av ärendena utomlands. I dessa frågor förs en dialog bl.a. mellan
konventionsländernas centralmyndigheter. Genom de redogörelser som årligen
lämnas i kriminalvårdens årsredovisning kan utvecklingen på området följas.
Utskottet kan inte se något behov av ett tillkännagivande i denna fråga.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju448 i nu behandlad del.

Övriga motioner om människohandel
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motioner om människohandel som
väcktes under den allmänna motionstiden år 2003. Utskottet konstaterar
att de frågor motionerna tar upp behandlats i de föregående avsnitten.
Flera motioner som väcktes under den allmänna motionstiden år 2003 tar
upp frågor om människohandel.
Några av motionerna tar upp lagregleringen av det nuvarande
människohandelsbrottet.
Sålunda föreslås i motion Ju205 (m) en reglering som innebär att kravet
på direkt uppsåt till det åsyftade utnyttjandet skall anses uppfyllt när
det är rimligt att anta att gärningsmannen kände till att syftet med
gärningen var att offret skulle utnyttjas för sexuella ändamål. I motionerna
Ju390 (mp) och Ju459 (s) föreslås en uttrycklig bestämmelse om att samtycke
skall sakna rättslig betydelse. I motion Ju448 (mp) förordas en utredning
av kravet på användning av otillbörliga medel. Inriktningen bör enligt
motionärerna vara att ett sådant krav inte skall gälla i fall där offret
är under 25 år. I motion U255 (kd) efterfrågas skärpta straff för
människohandel.
Polisens insatser berörs i ett antal motioner. Sålunda föreslås i motionerna
K416 (kd) och Ju465 (fp) att internationella polis- och åklagarinsatser
skall samordnas i högre utsträckning. Mer polis- och åklagarsamarbete
efterfrågas i motion K419 (fp). Motionärerna bakom Ju448 (mp) efterlyser
en utredning om polisorganisationen. I motion Ju447 (fp) föreslås ett
utvecklat samarbete mellan polis och socialtjänst.
Rättsligt samarbete berörs i några motioner. I motion Ju452 (v) begärs
sålunda att Sverige skall ratificera dels FN:s konvention mot gränsöverskridande
organiserad brottslighet, dels det i detta ärende aktuella protokollet om
människohandel, dels det till samma konvention hörande protokollet om
människosmuggling. I motion Ju448 (mp) föreslås att nyss nämnda protokoll
skall införlivas med svensk rätt. Att FN-protokollet om människohandel
skall ratificeras förordas också i motion A371 (kd).
I motionerna Ju317 (fp) och Sf403 (kd) begärs åtgärder för att säkerställa
att poliser och åklagare har erforderliga kunskaper rörande fenomenet
människohandel.
I motion Ju447 (fp) efterfrågas dels en nationell handlingsplan mot
människohandel, dels insatser för att förändra attityderna till köp av
sexuella tjänster.
Utskottet kan konstatera att de ämnen som tagits upp i den nu aktuella
motionerna redan behandlats i föregående avsnitt. Utskottet hänvisar därför
till vad som anförts där. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
K416, K419, Ju205, Ju317, Ju390, Ju447, Ju448, Ju452, Ju459, Ju465, U255,
Sf403 och A371 i här aktuella delar.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Betydelsen av samtycke, punkt 3 (m)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om betydelsen av samtycke. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju21 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att lagstiftningen mot människohandel bör utformas så att den
ger bästa tänkbara förutsättningar för lagföring av gärningsmännen. För
detta behövs en klar och tydlig regel om att samtycke till utnyttjande
inte skall ha någon straffrättslig betydelse. Utan en sådan bestämmelse
finns det som vi ser det en risk för att frågan om samtycke kommer att
behöva utredas i varje enskilt ärende. Bestämmelsen i 24 kap. 7 §
brottsbalken är inte tillräcklig för att avvärja denna risk. Det förslag som
presenterades för Lagrådet bör kunna läggas till grund för ett nytt
lagförslag.
Vi anser således att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma
med ett lagförslag som beaktar det som vi nu anfört.

2.      Kontroll över offer för människohandel, punkt 4 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kontroll över offer för människohandel. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju23 yrkande 3.
Ställningstagande
Jag anser i likhet med flera remissinstanser att uttrycket "tar kontroll
över" är oklart och att det kan leda till problem i rättstillämpningen.
Det är inte tillfredsställande att lagtexten inte ger en tydlig avgränsning
av det straffbara området och att motiven ges en så framträdande roll vid
tolkningen.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett lagförslag
som mer klart anger förutsättningarna för straffansvar.

3.      Särreglering av människohandel rörande barn, punkt 5 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om särreglering av människohandel rörande barn.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju20 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande
Jag anser att barns skydd mot människohandel bör förstärkas. I syfte att
tydligt markera allvaret i brott riktade mot barn bör de särskilda
förutsättningarna för straffansvar i dessa fall tas in i en särskild paragraf.
Straffet för människohandel med barn bör vara fängelse i lägst fyra år
och högst tio år. I dessa fall behövs det enligt min mening inget undantag
för mindre grova fall.
Jag anser att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett
lagförslag med den innebörd som jag nu angett.

4.      Permanent uppehållstillstånd, punkt 8 (fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Peter Althin (kd), Johan Linander (c) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om permanent uppehållstillstånd. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju22 yrkande 1 och 2003/04:Ju23 yrkande 1.

Ställningstagande
Vi anser inte att offer för människohandel får ett tillräckligt skydd
genom den möjlighet som finns för förundersökningsledare att ansöka om
tidsbegränsade uppehållstillstånd. Regelverket kan bidra till uppfattningen
att svenska myndigheter är intresserade mer av att kunna genomföra det
rättsliga förfarandet än av att skydda offret. För att motverka den bilden
och för att säkerställa att offer för människohandel känner den trygghet
som är en förutsättning för att på bästa sätt bidra i det brottsbekämpande
arbetet bör de kunna få permanent uppehållstillstånd. Reglerna om
uppehållstillstånd av humanitära skäl bör förtydligas i detta avseende.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett lagförslag
med den inriktning vi nu förordat.

5.      Återvändande till hemlandet, punkt 9 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om återvändande till hemlandet. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju22 yrkande 2 och 2003/04:Ju290 yrkande 2.

Ställningstagande
Vi anser att det bör vidtas ytterligare åtgärder för att förbättra
möjligheterna för offren för människohandel att återgå till ett normalt liv.
Här handlar det dels om åtgärder som tar sikte på offrets sociala situation,
dels om åtgärder som syftar till att garantera offrens säkerhet. Såvitt
gäller den sistnämnda frågan skulle en åtgärd kunna vara att polisen i
Sverige underrättar polisen i det land dit vederbörande skall sändas.
Regeringen bör ges i uppdrag att i det internationella arbetet, särskilt
inom EU, ta initiativ till att det utarbetas ett program för återanpassning
av offer för människohandel.

6.      Övriga frågor om stöd till offer för människohandel, punkt 10 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om stöd i andra former till offer för människohandel.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju23 yrkandena 2, 4 och 6.

Ställningstagande
Jag anser att det utöver möjligheterna till uppehållstillstånd bör genomföras
en rad förändringar i syfte att förbättra stödet till offren för människohandel.

För det första bör rätten till hälso- och sjukvård inte knytas till frågan
om vederbörande fått uppehållstillstånd eller inte. Dessa personer vistas
ju här som ett resultat av att de utsatts för ett brott. Deras situation
kan inte jämställas med dem som vistas här frivilligt utan att ha
införskaffat erforderliga tillstånd. Härtill kommer att den brottslighet de
utsatts för typiskt sett innefattar en betydande risk att utsättas för
sjukdomar, våld och psykiska problem.
I viss utsträckning kan möjligen den befintliga rätten till akutsjukvård
tillgodose de behov som finns. Man måste dock räkna med att vårdbehovet
inte är begränsat till sådana insatser. Det är inte rimligt att den som
utsatts för människohandel i en sådan situation skall behöva avvakta ett
beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd för att kunna få vård.
För det andra bör det i lagtexten slås fast att den som är under 18 år
inte kan straffas för att han eller hon vistas här utan erforderliga
tillstånd. Varken möjligheterna till åtalsunderlåtelse eller undantaget
för ringa fall är tillräckliga.
För det tredje anser jag att offrens möjligheter till ersättning bör
förbättras. Offer för människohandel vistas här under endast en kort tid.
De kan knappast räkna med att gärningsmännen kommer att betala ett utdömt
skadestånd. Det finns därför just när det gäller offer för människohandel
starka skäl att låta staten betala ett förskott på skadeståndet.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med de lagförslag
som krävs för att tillgodose vad jag nu anfört rörande rätten till hälso-
och sjukvård samt olovlig vistelse. När det gäller frågan om förskott på
skadestånd bör regeringen ges i uppdrag att låta utreda frågan med den
inriktning jag nu förordat.

7.      Myndighetssamverkan inom Sverige , punkt 11 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om myndighetssamverkan inom Sverige. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju22 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi anser att tullen har en viktig roll i det brottsbekämpande arbetet.
För att effektivisera tullens arbete i denna del bör tullen vara operativ
inte bara vid gränsen och tulltjänstemännen bör ges ökade polisiära
befogenheter. Tullen bör vidare ges befogenhet att ingripa mot människohandel.
Samarbetet med polisen måste också bli bättre. Det är dessutom angeläget
att tullen även i fortsättningen har tillgång till polisens register i
sin brottsbekämpande verksamhet.
Regeringen bör ges i uppdrag att besluta om tilläggsdirektiv till den
pågående utredningen för att tillgodose vad vi nu anfört.

8.      Internationellt samarbete mot människohandel, punkt 12 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om internationellt samarbete mot människohandel.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju290 yrkande 1.
Ställningstagande
Människohandel är en form av internationell organiserad brottslighet. Den
är också gränsöverskridande. För att bekämpa människohandeln krävs
följaktligen att de länder som berörs av handeln samarbetar.
Samarbetet inom EU har hittills resulterat i ett flertal strukturer för
myndighetssamarbete i syfte att bekämpa brott. Dessa synes ännu inte ha
kommit till användning i svenska brottsutredningar, vilket vi beklagar.
De brottsbekämpande myndigheterna i Sverige bör göras uppmärksamma på att
det finns samarbetsformer som kan förstärkas i syfte att bekämpa människohandel.

Regeringen bör ges i uppdrag att vidta åtgärder för att brottsbekämpningen
inom EU rörande människohandel skall bli effektivare.

9.      Specialutbildade poliser, punkt 13 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om specialutbildade poliser. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju20 yrkande 4.
Ställningstagande
Jag anser att de 30 miljoner kronor som öronmärkts i statsbudgeten för år
2004 för bekämpningen av människohandel inte räcker. Som jag ser det bör
särskilda utredningsgrupper med specialutbildade poliser byggas upp inom
fler polismyndigheter än dem i Stockholm och Göteborg där de finns i dag.
Det krävs alltså särskilda utbildningsinsatser och organisatoriska
förändringar.
Regeringen bör ges i uppdrag att beakta det anförda i budgetarbetet.

10.     Förebyggande arbete, punkt 14 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förebyggande arbete. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju23 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:Ju20 yrkande 3.

Ställningstagande
Jag anser att det är viktigt att förebygga handeln med människor. Ett
betydelsefullt led i det arbetet är enligt min mening att motverka
efterfrågan på sexuella tjänster. Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster
är inte tillräcklig. Det behövs dessutom attitydförändringar vilket
förutsätter ett långsiktigt arbete på alla nivåer i samhället.
Regeringen bör ges i uppdrag att skynda på arbetet med att utarbeta en
nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Jag ställer
mig alltså bakom motion Ju23 i denna del. Motion Ju20 bör inte föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

11.     Förebyggande arbete, punkt 14 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förebyggande arbete. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju20 yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Ju23 yrkande 5.

Ställningstagande
Jag anser att det är viktigt att förebygga människohandel. Ett betydelsefullt
led i det arbetet är att motverka efterfrågan på sexuella tjänster. För
detta krävs visserligen ett långsiktigt arbete med att påverka attityder.
Men också lagstiftningen måste förändras i syfte att tydligt markera vad
som är acceptabelt och vad som inte är det. Lagen om förbud mot köp av
sexuella tjänster är inte tillräcklig i detta avseende. En gärning som
består i att någon har sexuellt umgänge med en person som han antingen
vet eller har skälig anledning anta är tvingad till prostitution har ett
sådant straffvärde att gärningen bör jämställas med våldtäkt.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett lagförslag
med den inriktning som jag nu förordat. Jag ställer mig alltså bakom motion
Ju20 i denna del. Motion Ju23 bör inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.



Särskilda yttranden

1.      Otillbörliga medel, punkt 2 (m)
Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m)
anför:
Lagstiftning måste vara tydlig och praktiskt tillämpbar för att den skall
vara motiverad. Det finns redan i dag klara indikationer på att rekvisitet
otillbörliga medel är ett hinder för att människohandlare skall kunna
lagföras för det begångna brottet på ett effektivt sätt. Vi konstaterar
därför med tillfredsställelse att utskottet tillkännager vikten av att en
analys av borttagande av rekvisitet skall sättas i gång snarast.
Vi anser däremot att tillkännagivandet bör kompletteras med en tidsram.
Rättsväsendet har att tillämpa lagen om människohandel i befintligt skick,
med därmed förenade svårigheter. Det skulle därför vara lämpligt att man
från riksdagen också kräver att förbättringar sker inom en utställd tidsram.
Så som det uppkomna läget ser ut, utgår vi ifrån att utredningsarbetet
kommer att bedrivas så skyndsamt att riksdagen kan behandla ett förslag,
avseende rekvisitet otillbörliga medel, från regeringen under våren 2005.

2.      Överförande av straffverkställighet, punkt 15 (mp)
Leif Björnlod (mp) anför:
Jag anser att den som dömts för människohandel som regel bör få avtjäna
ett fängelsestraff i hemlandet. Eftersom flera av de s.k. ursprungsländerna
anslutit sig till tilläggsprotokollet till överförandekonventionen är
möjligheterna att överföra verkställigheten goda. Jag har därför valt att
inte reservera mig till förmån för motion Ju448 i denna del.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:111 Ett utvidgat straffansvar för människohandel:

1. Riksdagen godkänner tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande
och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, till
Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet,
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
brottsbalken.
Följdmotioner
2003/04:Ju20 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att människohandel med barn skall särregleras som särskilt brott.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att påföljden för människohandel med barn skall skärpas till
fängelse i lägst fyra år och högst tio år samt att människohandel med
barn aldrig skall kunna bedömas som mindre grovt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den som har sexuellt umgänge med en människa som man vet
eller har skälig anledning att anta är tvingad till prostitution skall
kunna dömas till våldtäkt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om specialutbildade poliser vid fasta enheter för att effektivisera
polisens arbete mot människohandel.
2003/04:Ju21 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rekvisitet "otillbörligt medel" bör utgå ur 4 kap. 1 a §
BrB.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lagstadgande av att samtycke inte utesluter ansvar enligt 4 kap.
1 a § BrB.
2003/04:Ju22 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att offren för människohandel i normalfallet skall beviljas
permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att säkerställa brottsoffrets säkerhet i hemlandet genom samarbete
mellan polismyndigheter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tullens befogenheter att ingripa mot människohandel samt ökad
samordning mellan tull, polis och kustbevakning.
2003/04:Ju23 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om permanent uppehållstillstånd för offer för människohandel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förskottering av skadestånd till brottsoffer.
3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om justering
av den språkliga utformningen av lagtexten enligt vad i motionen anförs.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla har samma rätt till hälso- och sjukvård.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av insatser för att förändra attityder vad gäller sexköp.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barn mellan 15 och 18 år som varit offer för människohandel
inte skall ställas till svars för illegal inresa och vistelse.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

29.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att ytterligare prioritera kampen mot narkotika- och
människosmugglingen i EU.
2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att förbättra och effektivisera kampen mot
internationell brottslighet, inte minst slavhandel med kvinnor och barn.

2003/04:Ju205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om straffrättsligt ansvar för människohandel.
2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i samarbete med EU-länderna förbättra brottsbekämpningen
när det gäller trafficking.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i samarbete med EU-länderna utarbeta program för återanpassning
av kvinnor och barn.
2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att stoppa handeln med kvinnor.
2003/04:Ju390 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av människohandelsbrottet i enlighet med vad i motionen anförs.
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en nationell handlingsplan mot människohandel snarast måste
träda i kraft.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett samlat grepp med tydligt ansvar och lokalt samarbete mellan
polis, socialtjänst och frivilligorganisationer.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om riktade informationskampanjer.
2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN-protokollen om handeln med människor för sexuella ändamål
och människosmuggling skall införlivas i svenska lagar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om utredning av den del i lagen som handlar om otillbörliga
medel.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att utöka åldersgränsen för utredning om otillbörliga
medel till 25 år.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om straffverkställighet i hemländer.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om utredning av polisorganisationen.
2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till riksdagen
om ratificering av FN-konventionen om gränsöverskridande brottslighet och
tillhörande protokoll.
2003/04:Ju459 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kvinnohandel.
2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om insatser mot människohandel för sexuella ändamål.
2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att straffen för förövare inom trafficking bör skärpas.

2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd):

31.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som motverkar
handel med människor, i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

30.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om regeringens handläggning av ratificeringen av
tilläggsprotokollet till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med
människor, särskilt kvinnor och barn.</pre><pre>
Bilaga 2
Regeringens lagförslag


Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse       Föreslagen lydelse
1 §1Senaste lydelse 2003:151
Vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid förundersökning
angåendebrott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b § brottsbalken, om
brottet innefattar gärning varom i 4 § nämnda kap. sägs,brott som avses
i 13 kap. 4 eller 5 §, 18 kap. 1, 3 eller 4 § eller 19 kap. 1, 2, 5, 6,
7, 8 eller 10 § brottsbalken,brott som avses i 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §
eller 4 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, om gärningen innebär förgripelse
mot Konungen eller annan som är nämnd i 18 kap. 2 § samma balk,brott som
avses i 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, ellerförsök,
förberedelse eller stämpling till brott som ovan nämnts, om sådan gärning
är belagd med straff.   Vad i denna lag stadgas skall äga tillämpning vid
förundersökning angåendebrott som avses i 13 kap. 1, 2, 3, 5 a eller 5 b
§ brottsbalken, om brottet innefattar gärning varom i 4 § nämnda kap.
sägs,brott som avses i 13 kap. 4 eller 5 §, 18 kap. 1, 3 eller 4 § eller
19 kap. 1, 2, 5, 6, 7, 8 eller 10 § brottsbalken,brott som avses i 3 kap.
1, 2, 5 eller 6 § eller 4 kap. 1, 1 a, 2 eller 4 § brottsbalken, om
gärningen innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 18
kap. 2 § samma balk,brott som avses i 2 § lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott, ellerförsök, förberedelse eller stämpling till brott som
ovan nämnts, om sådan gärning är belagd med straff.
----------
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.


Bilaga 4
FN-protokollet mot människohandel

Protocol to prevent, suppress and punish trafficking in persons, especially
women and children, supplementing the united nations convention against
transnational organized crime  PreambleThe States Parties to this
Protocol  Declaring that effective action to prevent and combat trafficking
in persons, especially women and children, requires a comprehensive
international approach in the countries of origin, transit and destination
that includes measures to prevent such trafficking, to punish the traffickers
and to protect the victims of such trafficking, including by protecting
their internationally recognized human rights,  Taking into account the
fact that, despite the existence of a variety of international instruments
containing rules and practical measures to combat the exploitation of
persons, especially women and children, there is no universal instrument
that addresses all aspects of trafficking in persons,   Tilläggsprotokoll
om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor,
särskilt kvinnor och barn, till förenta nationernas konvention mot
gränsöverskridande organiserad brottslighet Ingress1Denna del av protokollet
finns inte med i propositionen.De stater som är parter i detta protokoll
(nedan kallade parterna), som förklarar att effektiva åtgärder för att
förebygga och bekämpa handel med människor, särskilt kvinnor och barn,
fordrar ett allomfattande internationellt tillvägagångssätt i ursprungsländerna,
transitländerna och destinationsländerna, däribland åtgärder för att
förebygga sådan handel, bestraffa de personer som bedriver den och skydda
dess offer, bland annat genom att skydda deras internationellt erkända
mänskliga rättigheter, som beaktar den omständigheten att det - trots
mångfalden av internationella instrument som innehåller regler och praktiska
åtgärder för att bekämpa utnyttjande av människor, särskilt kvinnor och
barn - inte finns något universellt instrument som beaktar alla aspekter
av handel med människor,
Concerned that, in the absence of such an instrument, persons who are
vulnerable to trafficking will not be sufficiently protected, Recalling
General Assembly resolution 53/111 of 9 december 1998, in which the
Assembly decided to establish an open-ended intergovernmental ad hoc committee
for the purpose of elaborating a comprehensive international convention
against transnational organized crime and of discussing the elaboration
of, inter alia, an international instrument addressing trafficking in
women and children, Convinced that supplementing the United Nations
Convention against Transnational Organized Crime with an international
instrumemt for the prevention, suppression and punishment of trafficking
in persons, especially women and children, will be useful in preventing
and combating that crime,  Have agreed as follows:      som är oroade över att
personer som är utsatta för handel med människor, i avsaknad av ett sådant
instrument, inte är tillräckligt skyddade, som åberopar generalförsamlingens
resolution 53/111 av den 9 december 1998, i vilken församlingen beslutar
att upprätta en öppen, mellanstatlig ad hoc-kommitté för att utarbeta en
allomfattande internationell konvention mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet och att diskutera upprättande av bland annat ett internationellt
instrument om handel med kvinnor och barn,  som är övertygade om att ett
internationellt instrument om förebyggande, bekämpande och bestraffande
av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar
Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,
kommer att vara till nytta för att förebygga och bekämpa denna brottslighet,
har kommit överens om följande.















Bilaga 5
EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel
</pre>