Straffrättsliga frågor

<div class="sidhuvud_publikation">Justitieutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:JUU16</div><h1>Straffrättsliga frågor</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning
I detta ärende behandlar utskottet motionsyrkanden rörande olika
straffrättsliga frågor som väckts under den allmänna motionstiden åren 2002
och 2003. De behandlade yrkandena tar framför allt upp frågor om brott
och påföljder för brott, t.ex. upplopp, brott mot homosexuella och andra
särskilt utsatta personer, misshandel av barn, rattfylleri, ett reformerat
påföljdssystem, påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare och
livstidsstraffet.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Utskottet
hänvisar härvid bl.a. till att gällande regelverk är ändamålsenliga samt
till pågående utrednings- och beredningsarbete.
I ärendet finns 25 reservationer och 3 särskilda yttranden.</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Brott mot demokratin m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju243, 2003/04:Ju292 yrkandena 27
och 28 och 2003/04:Ju362.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2.      Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju356 yrkandena 1 och 3-5, 2003/04:Ju391
yrkande 8, 2003/04:Ju414, 2003/04:Ju415, 2003/04:L350 yrkande 12 och
2003/04:So568 yrkande 15.
Reservation 2 (m)
Reservation 3 (fp, c)

3.      Hedersbrott
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju356 yrkande 9 och 2003/04:Ju479
yrkande 5.
Reservation 4 (fp, c)

4.      Övergrepp i rättssak
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju348 yrkande 6.

5.      Misshandel mot barn m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Ju451
yrkande 5 och 2003/04:Ub271 yrkande 20.
Reservation 5 (kd, c)

6.      Rån
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju218 yrkande 2.

7.      Borgenärsbrott
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju227.
Reservation 6 (m)

8.      Skadegörelse m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju270, 2003/04:Ju315 yrkandena 1 och
2, 2003/04:Ju331 och 2003/04:MJ403 yrkande 2.
Reservation 7 (m, fp, c)

9.      Djurplågeri
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju209 och 2003/04:Ju455.

10.     Ekologiskt nödvärn och samvetsvägran
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju275 yrkandena 1 och 2.
Reservation 8 (mp)

11.     Underlåtenhet att bistå nödställd
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju206.

12.     Rattfylleri m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254, 2003/04:Ju258,
2003/04:Ju281 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju306, 2003/04:Ju349 yrkande 16
och 2003/04:So345 yrkande 20.
Reservation 9 (m, fp, kd, c)

13.     Olovlig körning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju213 och 2003/04:Ju385.

14.     Narkotikabrott
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju224 och 2003/04:So414 yrkandena 7
och 8.
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (fp, c)

15.     Brott mot knivförbudslagen
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju307.

16.     Åtalspreskription
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju232, 2003/04:Ju343, 2003/04:Ju401,
2003/04:Ju411 yrkande 8 och 2003/04:Ju430.
Reservation 12 (kd)
Reservation 13 (mp)

17.     Påföljdspreskription
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju246.
Reservation 14 (m, fp, c)

18.     Ett reformerat straffsystem m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju247, 2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10
och 15-17, 2003/04:Ju349 yrkandena 13 och 14, 2003/04:Ju370 yrkandena 2
och 3, 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:Ju425 yrkande 11 i
denna del.
Reservation 15 (m)
Reservation 16 (fp)
Reservation 17 (c)

19.     Halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 6 och 2003/04:Ju434.

Reservation 18 (v)

20.     Strafflindring
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju349 yrkande 15.
Reservation 19 (fp, c)

21.     Psykiskt störda lagöverträdare
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju330 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Ju356,
2003/04:Ju316 yrkande 6, 2003/04:Ju387, 2003/04:Ju449 yrkandena 1, 2 och
4, 2003/04:So342 yrkandena 1 och 10, 2003/04:So502 yrkande 10 och
2003/04:So570 yrkande 2.
Reservation 20 (fp, kd, c)

22.     Livstidsstraffet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 12, 2003/04:Ju357
yrkande 12, 2003/04:Ju371, 2003/04:Ju403, 2003/04:Ju416 yrkande 13 och
2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del.
Reservation 21 (fp, kd, v, mp)

23.     Icke frihetsberövande påföljder
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju416 yrkande 25, 2003/04:Ju425
yrkande 10, 2003/04:Ju464 och 2003/04:T338.
Reservation 22 (fp)
Reservation 23 (kd)

24.     Straffrättsligt samarbete inom EU m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416 yrkande 27, 2003/04:Ju409 yrkande
3 och 2003/04:Ju446 yrkande 1.
Reservation 24 (fp)
Reservation 25 (kd)
Stockholm den 16 mars 2004
På justitieutskottets vägnar
Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Johan Pehrson (fp),
Susanne Eberstein (s), Alice Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice
Ask (m), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind
(kd), Elisebeht Markström (s), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp),
Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod
(mp), Kerstin Andersson (s) och Hillevi Engström (m).</pre><pre></pre><pre>
Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
I detta ärende behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under
den allmänna motionstiden åren 2002 och 2003. Motionerna rör i huvudsak
frågor om brott och påföljder för brott. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår samtliga motionsyrkanden. Utskottet hänvisar härvid bl.a. till att
gällande regelverk är ändamålsenliga samt till pågående utrednings- och
beredningsarbete.
Jämför reservationerna 1-25 och de särskilda yttrandena 1-3.
Frågor om brott
Brott mot demokratin m.m.
Ett antal motioner tar upp frågor om brott som på olika sätt utgör angrepp
mot demokratin och det öppna samhället. I motion 2003/04:Ju243 (kd) begärs
att s.k. flaggbränning skall kriminaliseras. I motion 2003/04:Ju292 (m)
begärs att en utredning skall tillsättas med uppdrag att se över om en
särskild straffskärpningsgrund bör införas i 29 kap. 2 § brottsbalken då
fråga är om brott som hotar demokratiska värden eller grundläggande fri-
och rättigheter. I samma motion begärs också att en utredning skall
tillsättas för att se över bestämmelserna i brottsbalken rörande upplopp
och våldsamt upplopp. Motionärerna anser att dessa bestämmelser är
ålderdomliga och dåligt anpassade till dagens förhållanden. Slutligen begärs
i motion 2003/04:Ju362 (c) en utredning av hur skyddet för enskildas
yttrandefrihet kan stärkas genom t.ex. hårdare straff för dem som genom
våld eller hot saboterar demonstrationer och manifestationer.
I 16 kap. 1 § brottsbalken förordnas att om en folksamling stör allmän
ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp
mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar
den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och
anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens
förehavande till böter eller fängelse i högst två år. Om folksamlingen
skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för
upplopp till böter eller fängelse i högst två år. Har folksamlingen gått
till förenat våld å person eller egendom, dömes enligt 16 kap. 2 § samma
balk, vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp,
anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare
i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra
år.
Lagrummen är i princip likalydande med de äldre bestämmelserna i 11 kap.
1 och 2 §§ 1864 års strafflag i 1948 års lydelse. Motiven till nuvarande
bestämmelser finns främst i proposition 1962:10 och proposition 1948:144.

I 16 kap. 7 § brottsbalken fanns tidigare en bestämmelse som innebar att
den som offentligen skymfat Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets
tecken kunde dömas för skymfande av rikssymbol till böter eller fängelse
i högst sex månader. För skymfande av utländsk rikssymbol fanns en
motsvarande straffbestämmelse i 19 kap. 10 § samma balk. De nämnda straffbuden
upphävdes den 1 juli 1970 (prop. 1970:12, första lagutskottets utlåtande
nr 47, SFS 1970:225). Utskottet konstaterade i det betänkandet att
bestämmelsen om straff för skymfande av utländsk rikssymbol infördes i början
av andra världskriget med hänsyn till riskerna för att rikets vänskapliga
förbindelser med främmande makt skulle störas och att straffskyddet för
svensk rikssymbol därefter infördes främst som en konsekvensändring.
Utskottet fann att straffbestämmelserna inte längre var behövliga. I
sammanhanget underströk utskottet att t.ex. flaggbränning fortfarande kunde
vara straffbart såsom förargelseväckande beteende eller skadegörelse (s.
50).
Utskottet har vid olika tillfällen behandlat motioner med liknande innehåll
som de nu aktuella. Under riksmötet 1993/94 prövade utskottet frågan om
att förbjuda flaggbränning (bet. 1993/94:JuU19 s. 39). Utskottet fann då
inte skäl att återinföra den utmönstrade straffbestämmelsen. Frågan om en
översyn av bestämmelserna i 16 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken prövades under
förra riksmötet (bet. 2002/03:JuU10 s. 7 f). Utskottet höll då med om att
bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp inte är någon modern
lagstiftning. Mot bakgrund bl.a. av händelserna i samband med EU-toppmötet
i Göteborg år 2001 utgick utskottet dock från att regeringen kommer att
se över bestämmelserna och tillämpningen av dessa.
Enligt vad utskottet har inhämtat pågår det för närvarande diskussioner
om att se över bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp inom
Justitiedepartementet. Departementet avvaktar emellertid beredningen av den
s.k. Göteborgskommitténs betänkande Göteborg 2001 (SOU 2002:122), då man
anser att lagstiftningsarbetet med ett maskeringsförbud är av betydelse
för en framtida översyn av bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp.
En proposition med förslag om maskeringsförbud är planerad att överlämnas
till riksdagen under våren 2004.
I sammanhanget kan nämnas att Göteborgskommittén även har övervägt om
polislagens regler om avvisning, avlägsnande och tillfälliga omhändertaganden
samt andra åtgärder som kan vidtas vid allvarliga ordningsstörningar är
ändamålsenligt utformade. Göteborgskommittén har i dessa delar inte funnit
skäl att föreslå några ändringar (SOU 2002:122 s. 756 f).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att behov saknas av att
återinföra en särskild bestämmelse om flaggbränning i brottsbalken. I fråga
om bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp kan det konstateras att
diskussioner pågår inom Justitiedepartementet om att se över dessa.
Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att nu ta något initiativ i
frågan. Utskottet är inte heller berett att förorda att en utredning skall
tillsättas för att se över om en särskild straffskärpningsgrund bör införas
i 29 kap. 2 § brottsbalken då fråga är om brott som hotar demokratiska
värden eller om skyddet för enskildas yttrandefrihet på annat sätt bör
förstärkas. Såvitt utskottet kan bedöma ger nuvarande lagstiftning ett
tillfredsställande skydd för enskildas grundläggande fri- och rättigheter.
Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 2003/04:Ju243 och 2003/04:Ju362 samt motion 2003/04:Ju292 i nu
behandlade delar.
Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl.
Flera motioner rör frågor om brott mot och diskriminering av personer på
grund av deras sexuella läggning eller sexuella identitet m.m.
I motion 2003/04:Ju356 (v, s, fp, c, mp) begärs att förbudet i 16 kap. 9
§ brottsbalken mot olaga diskriminering utvidgas till att även omfatta
sexuell läggning och könsidentitet. Motionärerna begär också att bestämmelsen
om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § samma balk skall omfatta den som hotar
eller uttrycker missaktning för en grupp av personer med anspelning på
deras könsidentitet. Vidare framhålls i motionen att det bör särskilt
uppmärksammas att det hedersrelaterade våldet även vänder sig mot homo-
och bisexuella samt transpersoner. Slutligen begär motionärerna att
bestämmelsen om åtal i 5 kap. 5 § 4 brottsbalken skall utvidgas till att
omfatta förolämpning med anspelning på någons sexuella läggning eller
könsidentitet. I motion 2003/04:L350 (c) framhålls vikten av att rättsväsendet
tar brott mot homo- och bisexuella samt transpersoner på stort allvar.
Liknande synpunkter framhålls också i motion 2003/04:So568 (mp). Motionärerna
bakom denna motion begär att regeringen skall tillsätta en utredning med
uppdrag att ta fram en särskild handlingsplan mot hatbrott och homofobi.

I några motioner framställs önskemål om förändringar i straffskärpningsregeln
i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken. I motion 2003/04:Ju356 (v, s, fp, c, mp)
begärs att det skall ses som en försvårande omständighet om syftet med
brottet är att kränka en person på grund av dennes könsidentitet. I
motionerna 2003/04:Ju414 och 2003/04:Ju415 (båda s) begärs en översyn av
bestämmelsen i syfte att ändra denna så att brott med homofobiska respektive
sexistiska motiv skall betraktas som lika allvarliga som brott med rasistiska
motiv. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju479 (fp) att en utredning skall
tillsättas med uppdrag att se över möjligheterna att införa hedersmotiv
som en försvårande omständighet.
I motion 2003/04:Ju391 (m) begärs att brottet förolämpning skall falla
under allmänt åtal.
Utskottet har vid ett stort antal tillfällen prövat motioner med samma
eller liknande innehåll som de nu aktuella, senast under riksmötet 2002/03.
En utförlig redovisning för gällande lag och utskottets tidigare
ställningstaganden i frågorna finns i utskottets betänkande 2002/03:JuU10 s.
9 f.
Utskottet föreslog sammanfattningsvis att samtliga motionsyrkanden skulle
avslås. Utskottet hänvisade därvid bl.a. till att regeringen tillkallat
en parlamentarisk kommitté med uppdrag att bl.a. överväga en gemensam
lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet
diskrimineringsgrunder och samhällsområden och att detta arbete inte borde
föregripas. Vidare ansåg utskottet att åtalsbestämmelserna i 5 kap. 5 §
brottsbalken var ändamålsenligt utformade. Enligt utskottets mening fanns
det inte då anledning för riksdagen att ta några ytterligare initiativ.
Som
utskottet framhöll har regeringen tillsatt en parlamentariskt sammansatt
kommitté som skall överväga vissa av de frågor som berörs i de ovan angivna
motionerna (dir. 2002:11). Kommittén, som antagit namnet
Diskrimineringskommittén,
skall bl.a. överväga om det finns skäl att ersätta straffbestämmelsen om
olaga diskriminering i 16 kap. 9 § brottsbalken med någon annan typ av
reglering. Kommittén skall också kartlägga och analysera behovet av och
formerna för en reglering av ett förbud mot diskriminering av s.k.
transpersoner. Kommittén skall därvid belysa fördelar och problem med att
införa en sådan reglering. Den skall vidare ta ställning till vilken
personkrets som skall omfattas av ett eventuellt förbud och hur ett sådant
förbud lämpligen kan avgränsas och sanktioneras, samt hur det skall
förhålla sig till förbudet mot könsdiskriminering. Kommittén skall i
sammanhanget även överväga om någon myndighet skall ha till uppgift att
särskilt ta till vara transpersoners rättigheter och om en eventuell
lagstiftning mot diskriminering av transpersoner skall ingå i en gemensam
diskrimineringslagstiftning. Förslag till författningsändringar och andra
åtgärder som uppdraget kan ge anledning till skall lämnas. Kommittén skall,
enligt tilläggsdirektiv utfärdade i maj 2003 (dir. 2003:69), redovisa
sitt uppdrag till regeringen senast den 1 juli 2005.
I sammanhanget kan nämnas att det inom rättsväsendet pågår förebyggande
arbete mot brott med bl.a. rasistiska eller homofobiska inslag samt olaga
diskriminering. Rikspolisstyrelsen har t.ex. i samarbete med Riksåklagaren
anordnat konferenser om bl.a. islam, homofobi och brottsoffer, Internet
och hatbrott samt hets mot folkgrupp. Vidare har i samverkan med
Säkerhetspolisen, Riksåklagaren och Justitiekanslern ett material tagits fram
för att sprida kunskap om hatbrotten till kontaktpersoner och samordnare
(prop. 2003/04:1 utg. omr. 4 s. 46).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att förtyck, våld och diskriminering
som riktar sig mot någon på grund av dennes sexuella läggning, könsidentitet
eller kön måste tas på stort allvar. Utskottet noterar därför med
tillfredsställelse att regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté med
uppdrag bl.a. att se över bestämmelsen om olaga diskriminering samt
kartlägga och analysera behovet av och formerna för en reglering av ett
förbud mot diskriminering av s.k. transpersoner. Detta arbete bör inte
föregripas. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att frågan om
att motverka brott med bl.a. homofobiska inslag prioriterats inom
rättsväsendet under senare år och att arbete med sådan inriktning pågår på
flera håll inom rättsväsendet. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets
mening inte anledning för riksdagen att för närvarande ta några ytterligare
initiativ i dessa frågor. Motionerna 2003/04:Ju414 och 2003/04:Ju415 samt
motionerna 2003/04:Ju356, 2003/04:Ju479, 2003/04:L350 och 2003/04:So568
i här behandlade delar bör därför avslås.
Vad gäller motionsönskemålen rörande åtalsbestämmelsen i 5 kap. 5 §
brottsbalken anser utskottet, i likhet med tidigare år, att gällande
bestämmelser är ändamålsenligt utformade. Motion 2003/04:Ju391 i här behandlad
del bör därför avslås.
Övergrepp i rättssak
I motion 2003/04:Ju348 (c) begärs att ytterligare åtgärder skall vidtas
för att förhindra övergrepp i rättssak.
Enligt 17 kap. 10 § brottsbalken skall den som med våld eller hot om våld
angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål
eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet
eller för att hindra någon från en sådan åtgärd dömas för övergrepp i
rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till
böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om man
med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller
med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål
eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra
honom från att avge en sådan utsaga. Är brottet grovt döms till fängelse
lägst två och högst åtta år.
Straffstadgandet erhöll sin nuvarande avfattning genom lagstiftning år
2002 (prop. 2001/02:59 delvis, bet. JuU12, rskr. 164). Utskottet konstaterade
då med tillfredsställelse att regeringen lagt fram ett förslag i enlighet
med vad utskottet tidigare uttalat.
Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det är viktigt
att målsägande och vittnen vågar framträda inför domstol. Bestämmelserna
om övergrepp i rättssak har emellertid nyligen ändrats. Enligt utskottet
har den nya lydelsen givits en ändamålsenlig utformning. Motion 2003/04:Ju348
i här behandlad del bör därför avslås.
Misshandel mot barn m.m.
I motion 2003/04:Ju349 (c) begärs att ett särskilt barnmisshandelsbrott
införs i brottsbalken. En liknande inriktning har motion 2003/04:Ju451
(kd) där motionärerna önskar se en höjning av minimistraffet för grov
barnmisshandel.
I motion 2003/04:Ub271 (mp) begärs att ett särskilt mobbningsbrott införs
i brottsbalken. Enligt motionärerna är det viktigt att det av lagstiftningen
framgår att mobbning är en fysisk eller psykisk misshandel som begås i
syfte att bryta ned en annan människa.
Utskottet har tidigare prövat frågor om misshandel av barn, senast i
samband med beredningen av regeringens proposition 2002/03:53 Stärkt skydd
för barn i utsatta situationer (yttr. 2002/03:JuU1y s. 4 f).
I propositionen tog regeringen, i likhet med Kommittén mot barnmisshandel,
ställning mot att införa ett särskilt barnmisshandelsbrott. Regeringen
föreslog däremot en ny straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § brottsbalken
som skulle omfatta fall där brottet varit ägnat att skada tryggheten och
tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person.
Utskottet gjorde i sammanhanget följande överväganden. Enligt utskottet
är det inte svårt att känna sympati för motionärernas önskemål. Misshandel
av barn hör till de allra grövsta brotten och det finns rättspolitiska
skäl som talar för att dessa brott borde ha en särskild brottsrubricering.
Det finns emellertid en rad komplikationer av lagstiftningsteknisk natur
som utskottet för närvarande inte har underlag att bedöma om de går att
lösa. Utskottet vill ändå nämna några. Enligt barnkonventionen är ett
barn en person under 18 år. Vid en särreglering måste ställning tas till
om regleringen skall omfatta alla barn eller barn under en viss lägre
ålder. En annan fråga är hur lagstiftaren vid en särreglering skall
förhålla sig till fall där offer och gärningsman är relativt jämnåriga. Det
finns risk att gränsdragningsproblem skapas. Lagstiftaren måste också
fråga sig om det är lämpligt att införa ytterligare brott där vad
gärningsmannen känt till eller bort misstänka om offrets ålder är avgörande
vid bedömningen av gärningen (jfr. sexuellt utnyttjande av underårig i 6
kap. 4 § brottsbalken och 6 kap. 11 § samma balk). Kommittén mot barnmisshandel
nämner särskilt frågan hur lagstiftaren bör ställa sig till andra brott
som kränker barns integritet, t.ex. olaga hot - ställning måste tas till
om sådana brott i sådana fall också bör särregleras. Problemen är med
andra ord många, och enkla lösningar finns knappast. Regeringen avser
dock att fortsätta arbetet med hithörande frågor i syfte att analysera om
det finns möjligheter att ytterligare förstärka barns skydd mot våld i
hemmet. I avvaktan på resultatet av ytterligare analyser anser utskottet
att den väg regeringen i denna proposition anvisar framstår som framkomlig.
Genom införande av en ny straffskärpningsgrund, som särskilt tar sikte
på barns trygghet och tillit i förhållande till närstående vuxna, betonas
ytterligare det utomordentligt allvarliga i att vuxna familjemedlemmar
förgriper sig på barn i familjen, och ytterligare möjligheter till
straffskärpning öppnar sig.
Såsom utskottet tidigare framhållit är det inte svårt att känna sympati
för motionärernas önskemål om att misshandel av barn bör ges en särskild
brottsrubricering. Det är inte heller svårt att känna sympati för önskemålet
om att höja straffen för grova fall av misshandel av barn. Utskottet har
emellertid nyligen tagit ställning till liknande yrkanden. Utskottet är
inte nu berett att frångå då gjorda ställningstaganden. Mot den bakgrunden
föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 och
2003/04:Ju451 i här behandlade delar.
Utskottet är inte heller berett att föreslå att mobbning införs som ett
särskilt brott i brottsbalken. Flertalet av de handlanden som kan föras
in under begreppet mobbning är redan i dag straffbelagda såsom t.ex.
misshandel, ofredande och förolämpning. Även psykiskt våld faller i viss
mån in under dessa straffbestämmelser. Att söka straffbelägga psykiskt
våld i större utsträckning än vad som i dag är fallet skulle medföra
påtagliga svårigheter i fråga om att avgränsa det straffbara området. Mot
den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 2003/04:Ub271
i här behandlad del.
Rån
I motion 2003/04:Ju218 (c) framhålls att rån begångna medelst ett vapen
eller en vapenattrapp alltid skall vara att bedöma som grovt rån.
Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär trängande
fara eller för den hotade framstår som trängande fara, döms enligt 8 kap.
5 § brottsbalken för rån. Påföljden är fängelse i lägst ett och högst
sex år. Är brottet grovt döms enligt 6 § samma kapitel för grovt rån till
fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är
grovt skall särskilt beaktas om våldet varit livsfarligt eller om
gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller om
han eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat
den rånades skyddslösa ställning.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tagit ställning till liknande
motionsyrkanden som det nu aktuella, senast vid riksmötet 2000/01 (bet.
2000/01:JuU14 s. 22 f). Utskottet vidhöll då tidigare gjorda uttalanden
som i huvudsak gick ut på att straffskalan för rån och grovt rån väl
återspeglar hur allvarligt lagstiftaren ser på denna typ av brottslighet
och att brott som förövas med vapen eller vapenattrapper ofta bedöms som
grova av domstolarna. När det gäller rekvisiten för grovt rån har utskottet
konstaterat att dessa ger utrymme för att beakta sådana omständigheter
som gärningens farlighet och hänsynslöshet samt de effekter i form av
skada, psykiska besvär och annat obehag som gärningen medför för den
enskilde. Utskottet har inte kunnat se att det härutöver behövs en reglering
som tar sikte på vilken typ av redskap som kommit till användning vid
gärningens genomförande.
Utskottet vidhåller sina tidigare gjorda uttalanden och föreslår att
riksdagen avslår motion 2003/04:Ju218 i här behandlad del.
Borgenärsbrott
I motion 2003/04:Ju227 (m) begärs en översyn av 11 kap. brottsbalken om
brott mot borgenärer m.m.
I början av 1980-talet gjordes en översyn av 11 kap. brottsbalken som
resulterade i ett stort antal lagändringar, bl.a. togs det s.k. effektkravet
bort i fråga om brotten oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer.
Kriminaliseringen knöts i stället till att handlandet sker i ett visst
ekonomiskt läge. Det huvudsakliga motivet för ändringarna var att underlätta
brottsutredningen (Ds Ju 1983:17, prop. 1985/86:30, bet. 12, rskr. 66).
Därefter har enstaka ändringar gjorts i det aktuella kapitlet, bl.a. i
samband med att skuldsaneringslagen (1994:334) respektive den nya
bokföringslagen (1999:1078) infördes.
I mitten av 1990-talet gjordes en ny översyn av 11 kap. brottsbalken.
Översynen resulterade i betänkandet Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap.
brottsbalken (SOU 1996:30). Som ett led i beredningen av detta betänkande
uppdrog Justitiedepartementet åt en särskild utredare att se över bl.a.
bokföringsbrottet. Uppdraget resulterade i departementspromemorian
Bokföringsbrott och brott mot borgenärer (Ds 2002:57) som överlämnades till
justitieministern i november 2002. Enligt vad utskottet har inhämtat bereds
promemorian för närvarande inom Justitiedepartementet.
Utskottet konstaterar att en översyn av 11 kap. brottsbalken har företagits
och att de förslag till ändringar som lämnats i anledning av översynen
bereds inom Justitiedepartementet. Detta arbete bör inte föregripas.
Utskottet föreslår att motion 2003/04:Ju227 avslås.
Skadegörelse m.m.
I ett antal motioner berörs enskilda intressens skydd mot skadegörelse
och liknande brottsliga angrepp, bl.a. begärs i flera motioner insatser
för att öka skyddet för uppfödare som utsätts för brott av s.k.
djurrättsaktivister. I motionerna 2003/04:Ju315 och 2003/04:MJ403 (båda m)
begärs
att straffen för brott mot näringsidkare inom bl.a. pälsdjursnäringen
skärps, och i motion 2003/04:Ju331 (c) begärs att en utredning tillsätts
med uppdrag att se över hur skyddet för pälsdjursfarmare och deras familjer
kan förbättras.
I motion 2003/04:Ju270 (s) begärs en reglering i brottsbalken för att
skydda Gotlands raukar mot åverkan.
Brott med djurrättsliga motiv, t.ex. mot näringsidkare inom pälsdjursnäringen,
ökade kraftigt under år 2002. Under detta år anmäldes 244 brott med
koppling till djurrättsaktivister jämfört med 105 brott år 2001. Mer än
hälften av de anmälda brotten avsåg skadegörelse av olika slag
(Säkerhetspolisens
rapport Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2002 s. 67 f).
Riksdagen har nyligen beslutat om flera skärpningar av den straffrättsliga
lagstiftningen såvitt gäller skadegörelsebrott (prop. 2002/03:138, bet.
2003/04:JuU3, rskr. 15). Skärpningarna trädde i kraft den 1 januari 2004.

Den som förstör eller skadar fast eller lös egendom till men för annans
rätt därtill döms numera enligt 12 kap. 1 § brottsbalken för skadegörelse
till böter eller fängelse i högst ett år.
Är brottet, med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter
vid brottet, att anses som ringa döms enligt 12 kap. 2 § samma balk i
stället för åverkan till böter. Även den som i skog och mark tar t.ex.
sten, grus eller annat sådant som ej är berett till bruk kan dömas för
åverkan.
Är brottet att anse som grovt döms enligt 12 kap. 3 § samma balk för grov
skadegörelse till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet
skall vara att anse som grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen
kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak
av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är
synnerligen kännbar.
Även försök till skadegörelse och grov skadegörelse är straffbart liksom
förberedelse till eller underlåtenhet att avslöja grov skadegörelse.
När det gäller brotten mot bl.a. pälsdjursnäringen vill utskottet även
nämna att regeringen i budgetpropositionen för år 2004 uppmärksammat den
ökning som rapporterats om brott med djurrättsliga motiv. Enligt regeringen
bör polisen sträva efter att personalen har goda kunskaper om de rörelser
som begår sådana brott och varför de begår brotten för att kunna bedriva
ett effektivt förebyggande och utredande arbete (prop. 2003/04:1 utg. omr.
4 s. 53).
Utskottet har i och för sig förståelse för motionsönskemålen om ett bättre
skydd för uppfödare som utsätts för brott av djurrättsaktivister. Uppfödning
av pälsdjur för handel med pälsar och liknande näringsverksamhet är
tillåten i Sverige. Det innebär att den som driver sådan rörelse har rätt
att göra det utan att bli utsatt för brott. Riksdagen har emellertid
nyligen beslutat om skärpningar i det straffrättsliga regelverket i syfte
att förebygga och bekämpa skadegörelse, bl.a. en skärpning av straffskalan
för sådana brott. Därtill kommer att det inom polisen pågår arbete för
att förbättra det förebyggande och utredande arbetet vad gäller brott som
begås av djurrättsaktivister. Mot den bakgrunden är utskottet inte berett
att nu förorda ytterligare åtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion 2003/04:Ju331 samt motionerna 2003/04:Ju315 och 2003/04:MJ403
i här behandlade delar. Utskottet anser inte heller att riksdagen bör ta
något initiativ i fråga om skyddet för Gotlands raukar. Motion 2003/04:Ju270
bör därför avslås.
Djurplågeri
I motionerna 2003/04:Ju209 (m) och 2003/04:Ju455 (s) begärs att straffet
för djurplågeri skärps. Enligt motionärerna bör det införas ytterligare
en nivå för djurplågeri som ger ett strängare straff.
Enligt 16 kap. 13 § brottsbalken skall den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på
annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande dömas för djurplågeri
till böter eller fängelse i högst två år.
I 36 § djurskyddslagen (1988:534) föreskrivs att den som bryter mot vissa
närmare angivna bestämmelser i lagen eller föreskrifter som meddelats med
stöd av denna skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Reglerna skärptes den 1 januari 2003. Innan dess var maximistraffet fängelse
i högst ett år (prop. 2001/02:93, bet. MJU20, rskr. 257).
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden som de nu
aktuella, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 27). Utskottet konstaterade
då att en straffskärpning nyligen gjorts i djurskyddslagen, men att något
arbete vad gäller bestämmelsen om djurplågeri inte pågick. Enligt utskottet
hade det inte heller framkommit skäl att förordna om någon ytterligare
skärpning av straffen för djurplågeri respektive vanvård av djur.
Utskottet ser alltjämt inte skäl för riksdagen att ta initiativ till en
skärpning av straffet för djurplågeri. Motionerna 2003/04:Ju209 och
2003/04:Ju455 avstyrks.
Ekologiskt nödvärn och samvetsvägran
I motion 2003/04:Ju275 (mp) begärs att de allmänna grunderna för ansvarsfrihet
i 24 kap. brottsbalken kompletteras så att försök att avvärja ett pågående
eller överhängande ingrepp i känsliga naturmiljöer faller in under den s.
k. nödvärnsrätten. Motionärerna begär också att bestämmelser införs om
rätt att samvetsvägra, dvs. att utan påföljd vägra att utföra visst arbete.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden om ekologiskt nödvärn
och samvetsvägran, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 27 f). För en
utförlig redovisning av rättsläget hänvisas till detta betänkande.
När det gällde ekologiskt nödvärn konstaterade utskottet att
ansvarsfrihetsreglerna
var tillämpliga t.ex. när det gäller brottsliga angrepp på person eller
egendom. I princip var reglerna tillämpliga t.ex. vid miljöbrott. När det
däremot gällde ansvarsfrihet för att avvärja ingrepp som inte var brottsliga
ställde det sig annorlunda. Enligt utskottets mening fanns det inte
anledning att utvidga reglerna om ansvarsfrihet till att omfatta sådana
situationer.
När det gällde s.k. samvetsvägran konstaterade utskottet först att
skyldigheten att utföra t.ex. farligt arbete eller arbete som innebär spridning
av gift m.m. torde vila på avtalsrättslig grund. Självklart fanns det
inte heller möjlighet att med straffrättsligt stöd tvinga någon att begå
brott inom ramen för sitt arbete. Utskottet ansåg mot den bakgrunden att
gällande regler torde tillgodose syftet med det då framställda motionsyrkandet
om en reglering.
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden och föreslår att riksdagen
avslår motion 2003/04:Ju275.
Underlåtenhet att bistå nödställd
I motion 2003/04:Ju206 (m) begärs att ett straffrättsligt ansvar införs
för den som underlåter att bistå en nödställd person som befinner sig i
allvarlig fara för liv och hälsa.
Dagens regler innebär att det inte finns någon generell straffsanktionerad
skyldighet att ingripa i situationer som är farliga för andra personer.
I många situationer kan dock ett underlåtenhetsansvar komma i fråga. Som
huvudregel förutsätter ett sådant ansvar att gärningsmannen kan sägas ha
haft en handlingsplikt. Straffansvar kan också, enligt 23 kap. 6 §
brottsbalken, åläggas den som underlåter att avslöja eller hindra ett allvarligt
brott, t.ex. mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, rån och grov skadegörelse,
som är å färde.
Utskottet har behandlat frågan om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet
att ingripa i vissa situationer vid ett stort antal tillfällen. För en
utförlig redogörelse för de regler som finns på olika områden och som
stipulerar en skyldighet att vidta åtgärder samt för utskottets
ställningstaganden i olika sammanhang hänvisas till utskottets betänkande
2001/02:JuU10 s. 24 f.
När utskottet senast behandlade frågan våren 2003 vidhöll utskottet sin
tidigare inställning i frågan, nämligen att nackdelarna med att införa
ett generellt straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå nödställd
vägde tyngre än de skäl som talade för att införa ett sådant ansvar. Mot
den bakgrunden avstyrkte utskottet ett motionsyrkande liknande det nu
framställda (bet. 2002/03:JuU10 s. 16 f).
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan. Motion 2003/04:Ju206
avstyrks.
Rattfylleri m.m.
Ett flertal motioner behandlar frågor om rattfylleri. I motion 2003/04:Ju258
(fp) begärs att personer som för andra gången gör sig skyldiga till grovt
rattfylleri skall dömas till behandling för sitt missbruk. I motionerna
2003/04:Ju281 (m) och 2003/04:Ju306 (s) framhålls att grovt rattfylleri
alltid bör leda till ett fängelsestraff. I motion 2003/04:Ju281 begärs
också att blodprov alltid skall tas i samband med trafikolyckor. I motion
2003/04:Ju254 (m) begärs att s.k. eftersupning skall straffbeläggas i
syfte att förbättra möjligheterna att lagföra rattfyllerister. I motion
2003/04:Ju222 (m) begärs höjda straff för drograttfylleri, och i motion
2003/04:So345 (fp) begärs att en utredning tillsätts med uppgift att se
över reglerna om drograttfylleri. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju349
(c) att ansvar för dråp skall kunna utdömas vid rattfylleri med vållande
till annans död som följd.
Under det senaste dryga decenniet har ett flertal reformer genomförts
beträffande rattfylleribrotten. För en utförlig redovisning av dessa och
av gällande rätt hänvisas till utskottets betänkande 2002/03:JuU10 s. 22
f. I det betänkandet redogörs också ingående för utskottets ställningstagande
i frågor rörande rattfylleri.
Regeringen beslutade den 18 december 2003 att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att se över diverse frågor rörande rattfylleri och
sjöfylleri (dir. 2003:174). Enligt direktiven skall utredaren göra en
utvärdering och översyn av rattfyllerilagstiftningen, sådana påföljdsfrågor
som har anknytning till rattfylleribrottet samt vissa andra frågor som
har betydelse vid utredning och lagföring av rattfylleribrottslighet.
Utredaren skall bl.a. med beaktande av brotts- och olycksfallsutvecklingen
utvärdera de reformer som vidtagits i fråga om rattfylleribrottet och
påföljdssystemet under 1990-talet och särskilt analysera hur bestämmelser
om påföljdsval och frågor om vårdbehov har tillämpats och behandlats.
Utredaren skall också utvärdera hur bestämmelserna om vållande till annans
död och vållande till kroppsskada eller sjukdom har tillämpats när brotten
har begåtts i samband med rattfylleri och överväga om det finns några
reformbehov. Vidare skall utredaren kartlägga frågan om s.k. eftersupning
och bedöma om det finns behov av några lagstiftningsreformer eller andra
åtgärder. Utredaren skall också överväga om möjligheterna för polisen att
ta och ta del av blodprov för att utreda misstänkta rattfylleribrott bör
utvidgas. Uppdraget skall slutredovisas senast den 16 december 2005.
Frågorna om drograttfylleri, bevissäkring i form av utvidgade möjligheter
för polisen att ta och ta del av blodprov, en sekretessbrytande regel för
hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt om sjöfylleri är av sådan
beskaffenhet att de, om utredaren bedömer det lämpligt, kan särredovisas
i ett delbetänkande senast den 17 december 2004.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att man måste se mycket allvarligt
såväl på rattfylleribrotten som på brott som innebär att någon som är
påverkad av alkohol eller andra medel vid framförande av motorfordon
orsakar en annan människas död. Regeringen har emellertid nyligen tillsatt
en utredning med uppdrag att se över rattfyllerilagstiftningen samt
bestämmelserna om vållande till annans död, kroppsskada eller sjukdom. Härvid
kommer bl.a. frågor om påföljdsval och straffvärdebestämning att tas upp.
Också frågan om att införa straffansvar för s.k. eftersupning kommer att
behandlas av utredningen. Enligt utskottet bör detta arbete inte föregripas.
Motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254, 2003/04:Ju258, 2003/04:Ju281
och 2003/04:Ju306 samt motionerna 2003/04:Ju349 och 2003/04:So345 i här
behandlade delar avstyrks.
Olovlig körning
I motion 2003/04:Ju213 (c) begärs en översyn av bestämmelserna i
trafikbrottslagen om olovlig körning respektive förverkande av fordon. Enligt
motionären bör straffen för olovlig körning skärpas och möjligheterna att
förverka fordon som har använts vid olovlig körning utvidgas. I motion
2003/04:Ju385 (s) framhålls att polisens befogenheter att beslagta bil
och/eller bilnycklar i samband med olovlig körning bör ses över.
Enligt 3 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
(trafikbrottslagen) skall den som uppsåtligen för ett körkortspliktigt
fordon utan att vara berättigad därtill dömas för olovlig körning till
böter. Om han eller hon tidigare har innehaft körkort som blivit återkallat
eller om brottet har skett vanemässigt eller eljest är att anse som grovt
kan han eller hon dömas för grov olovlig körning till fängelse i högst
sex månader. I domstolarna har påföljden vid upprepade fall av grov olovlig
körning bestämts till fängelse.
Enligt 7 § samma lag får ett fordon som har använts vid brott enligt
trafikbrottslagen, t.ex. olovlig körning, förklaras förverkat om det behövs
för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är
oskäligt. Normalt är det tillräckligt för att förverkande skall kunna ske
att risken för fortsatt brottslighet framstår som beaktansvärd.
Vidare följer av 27 kap. 1 § rättegångsbalken att föremål, som skäligen
kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott
någon avhänt eller på grund av brott förverkat, får tas i beslag. Beslut
härom får dock endast fattas om skälen för åtgärden uppväger det intrång
eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något
annat motstående intresse.
Justitiedepartementet har inlett ett arbete för att analysera reglerna i
7 § trafikbrottslagen om förverkande av fordon. Inom ramen för detta arbete
kommer departementet att överväga om det finns anledning att ändra nuvarande
bestämmelser. Arbetet kommer att redovisas i en departementspromemoria
under våren 2004.
Inom departementet pågår också ett arbete med att se över polisens
befogenheter att tillfälligt omhänderta egendom. Arbetet har resulterat i en
promemoria. I promemorian föreslås bl.a. att polisen skall få tillfälligt
omhänderta egendom som kan komma till användning vid rattfylleribrott, t.
ex. bilnycklar. Departementet har däremot inte funnit skäl att för närvarande
föreslå motsvarande reglering för att förhindra olovlig körning.
Utskottet finner inte skäl att förorda en ändring av straffskalan för
olovlig körning. Utskottet anser vidare att riksdagen inte bör föregripa
det arbete som pågår inom Justitiedepartementet om förverkande av fordon
respektive att se över polisens möjligheter att tillfälligt omhänderta
egendom. Motionerna 2003/04:Ju213 och 2003/04:Ju385 avstyrks.
Narkotikabrott
I motion 2003/04:Ju224 (m) begärs att straffen för illegal hantering av
Rohypnol skall skärpas. I motion 2003/04:So414 (m) begärs att livstids
fängelse skall införas för grovt narkotikabrott och att maximistraffet
för ringa narkotikabrott skall höjas från sex månaders fängelse till ett
års fängelse.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat liknande motionsyrkanden,
senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 21 f). Utskottet hänförde sig
då till uttalanden gjorda i samband med beredningen av regeringens
proposition 2001/02:91, Nationell narkotikahandlingsplan (yttr. 2001/02:JuU5y
s. 8 f). Sammanfattningsvis såg utskottet inte anledning föreligga att
ändra straffskalorna - eller tillämpningen av desamma - för vare sig ringa
eller grovt narkotikabrott. När det gällde yrkandet om livstidsstraff
konstaterade utskottet att man under 1990-talet i princip årligen haft
att ta ställning till denna fråga. Utskottet hade då konstaterat att de
straff som mäts ut för grovt narkotikabrott regelmässigt är långa och att
något behov av ytterligare straffskärpningar inte har ansetts föreligga.
Utskottet hade också hänvisat till att införandet av livstidsstraff som
påföljd för grovt narkotikabrott inte ligger i linje med 1980-talets
reformarbete på påföljdssystemets område med att utmönstra de tidsobestämda
straffen. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet bifall till de då behandlade
motionsyrkandena.
I sammanhanget kan också nämnas att Högsta domstolen genom en dom meddelad
den 5 september 2003 (NJA 2003 s. 339) har skärpt praxis vad gäller illegal
hantering av Rohypnol. Enligt Högsta domstolen finns det nu anledning att
i farlighetshänseende jämställa detta preparat med GHB och ecstacy, vilket
vid ett rent mängdresonemang innebär att gränsen för att dömas för grovt
narkotikabrott skulle gå vid ca 1 000 tabletter à 1 mg. Enligt tidigare
praxis ansågs utgångspunkten vid prövning av huruvida illegal befattning
med Rohypnol var att bedöma som brott av normalgraden eller grovt brott
vara 20 000 tabletter à 1 mg (NJA 1998 s. 24).
Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden. Utskottet vill härvid
tillägga att det måste anses vara en fråga för domstolarna att avgöra hur
långa straff som bör ådömas för hantering av enskilda preparat, t.ex.
Rohypnol. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att motion 2003/04:Ju224
och motion 2003/04:So414 i här behandlade delar avslås.
Brott mot knivförbudslagen
I motion 2003/04:Ju307 (s) begärs att straffen för att bära kniv ute i
samhället skall ses över och skärpas.
Enligt lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga
föremål, den s.k. knivförbudslagen, är det förbjudet att inneha knivar,
andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas
som vapen vid brott mot liv eller hälsa på allmän plats, inom skolområde
där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs eller i fordon på allmän
plats, såvida inte innehavet är befogat. Om någon uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot detta förbud skall han eller hon dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till
fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte till ansvar.
Utskottet behandlade våren 2000 ett regeringsförslag om diverse skärpningar
i vapenlagstiftningen (prop. 1999/2000:27, bet. JuU9, rskr. 150). I samband
därmed infördes en särskild straffskala för grovt brott mot knivförbudslagen
med möjlighet att döma ut fängelse upp till ett år. Regeringen såg däremot
inte något behov av att höja straffskalan för brott av normalgraden. För
regeringens närmare överväganden i denna del hänvisas till propositionen
(s. 90 f). Utskottet hade inte något att erinra mot regeringens förslag
(bet. 1999/2000:JuU9 s. 21).
Utskottet finner inte skäl att förorda en ändring av straffskalorna för
brott mot knivförbudslagen. Enligt utskottet medger nuvarande straffskalor
goda möjligheter för domstolarna att mäta ut ett straff för gärningen som
är rimligt utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Motion
2003/04:Ju307 avstyrks.
Preskription
I motion 2003/04:Ju232 (m) begärs att preskriptionstiden för grova våldsbrott
avskaffas. Liknande synpunkter framförs i motion 2003/04:Ju430 (kd). I
denna motion begärs att preskriptionstiden för brott med fängelse tio år
eller mer i straffskalan avskaffas. I några motioner begärs vidare
förlängningar av preskriptionstiden. I motion 2003/04:Ju343 (v) begärs att
preskriptionstiden för vissa gärningar innefattande hets mot folkgrupp
förlängs, medan det i motionerna 2003/04:Ju401 (mp) och 2003/04:Ju411
(kd) begärs att preskriptionstiderna för miljöbrott förlängs. Slutligen
begärs i motion 2003/04:Ju246 (m) att preskriptionstiderna skall ses över
för dem som genom rymning avviker från verkställighet av utdömt straff.
Enligt motionärerna är det stötande att personer som rymt från sina
fängelsestraff skall kunna undgå att avtjäna den återstående strafftiden på
grund av preskription.
För brott enligt brottsbalken samt brott enligt miljöbalken gäller de
bestämmelser om åtals- och påföljdspreskription som följer av 35 kap.
brottsbalken. För tryckfrihetsbrott som innefattar hets mot folkgrupp
finns det särskilda bestämmelser om när åtal skall väckas i 9 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen.
Enligt 35 kap. 1 § brottsbalken (åtalspreskription) gäller att påföljd
för brott inte får ådömas om inte den misstänkte häktats eller erhållit
del av åtal för brottet inom två år, om det på brottet inte kan följa
svårare straff än fängelse i ett år, fem år, om svåraste straffet är högre
men inte över fängelse i två år, tio år, om svåraste straffet är högre
men inte över fängelse i åtta år, femton år, om svåraste straffet är
fängelse på viss tid över åtta år och tjugofem år, om fängelse på livstid
kan följa å brottet. Innefattar en handling flera brott får påföljd ådömas
för alla brotten så länge påföljd kan ådömas för något av dem. De ovan
angivna tiderna skall, enligt 35 kap. 4 § samma balk, normalt sett räknas
från den dag brottet begicks.
Enligt 35 kap. 8 § brottsbalken (påföljdspreskription) gäller att ådömt
fängelse bortfaller om domen ej börjat verkställas innan viss tid förflutit
från det domen vann laga kraft, nämligen fem år, om fängelse ej över ett
år ådömts, tio år, om fängelse på längre tid än ett år men icke över fyra
år ådömts, femton år, om fängelse på längre tid än fyra år men icke över
åtta år ådömts, tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts och
trettio år, om fängelse på livstid ådömts. Enligt 35 kap. 9 § samma balk
gäller samma preskriptionstider i fråga om den fortsatta verkställigheten
om fängelse som ådömts på viss tid avbryts. Tiden skall därvid beräknas
med hänsyn till vad som återstår av det ådömda straffet med början från
den dag då avbrottet skedde.
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden rörande förlängd preskriptionstid
för brott mot miljöbalken och djurskyddslagen, senast under riksmötet
2002/03 (bet. 2002/03:JuU10 s. 22). Utskottet vidhöll då sin tidigare
avgivna inställning, nämligen följande. I svensk lagstiftning gäller
generella bestämmelser om preskription vilka följer brottets straffvärde.
Detta innebär att alla brott med likartat straffvärde normalt har samma
preskriptionstid. För att kunna motivera en avvikelse från de generellt
gällande preskriptionstiderna måste enligt utskottet starka skäl kunna
åberopas, i synnerhet om fråga är att förlänga preskriptionstiden. Enligt
utskottet förelåg inte skäl att införa en sådan avvikelse för brott enligt
miljöbalken eller djurskyddslagen.
Utskottet konstaterar inledningsvis att de särskilda bestämmelserna i
tryckfrihetsförordningen om när åtal skall väckas inte faller inom utskottets
beredningsområde. Utskottet är således inte berett att föreslå riksdagen
något uttalande i den delen. Vad gäller övriga motionsönskemål om avskaffade
eller förlängda tider för åtalspreskription vidhåller utskottet sina
tidigare gjorda uttalanden. Enligt utskottet finns det inte tillräckliga
skäl att för några av de brott som är i fråga motivera en avvikelse från
de generellt gällande preskriptionstiderna.
Utskottet är inte heller berett att initiera en översyn av bestämmelserna
om påföljdspreskription. Enligt utskottet är det av såväl praktiska som
humanitära skäl rimligt att även ådömda fängelsestraff kan preskriberas.
Då skälen för preskription är mindre starka ju allvarligare den ådömda
påföljden är beräknas preskriptionstiden utifrån hur lång tid rymlingen
har kvar att avtjäna av sitt straff. Detta framstår enligt utskottet som
en ändamålsenlig ordning.
Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 2003/04:Ju232, 2003/04:Ju246, 2003/04:Ju343, 2003/04:Ju401 och
2003/04:Ju430 samt motion 2003/04:Ju411 i här behandlad del.
Frågor om straff
Ett reformerat straffsystem m.m.
I motion 2003/04:Ju292 (m) anförs att en ny syn bör anläggas på
kriminalpolitiken, bl.a. måste påföljdssystemet moderniseras. Enligt
motionärerna
finns det behov av effektiva och proportionella straff, och för vissa
brott, t.ex. rån och grov misshandel, måste straffen skärpas. Vidare måste
den s.k. mängdrabatten som tillämpas när någon skall dömas för flera brott
avskaffas samt maximistraffet dömas ut för den som för tredje gången döms
för ett grovt våldsbrott, om inte särskilda skäl föreligger däremot. Även
i motionerna 2003/04:Ju370 och 2003/04:Ju391 (båda m) begärs hårdare tag
mot brottsligheten. I motion 2003/04:Ju370 framhålls att utdömda straff
i regel skall avtjänas och att villkorlig frigivning endast skall kunna
komma i fråga efter en särskild prövning om den dömde har skött sig väl
på anstalten. I motion 2003/04:Ju391 begärs att misshandel mot närstående
normalt sett alltid skall medföra fängelsestraff. I samma motion begärs
också att obligatorisk häktning skall införas för alla brott med fängelse
två år eller mer i straffskalan. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju247
(m) att reglerna om villkorlig frigivning skall ses över vad gäller
personer som får en misskött frivårdspåföljd ersatt av ett fängelsestraff.

I motionerna 2003/04:Ju349 (c) och 2003/04:Ju425 (fp) framhålls att
återfall i likartad brottslighet bör bedömas som en försvårande omständighet
vid straffmätningen. I motion 2003/04:Ju349 begärs också att straffskalornas
miniminivå höjs vid grova brott.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden liknande de som nu är
aktuella, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 29 f). Utskottet ansåg
då att brottsbalkens bestämmelser om påföljdsval och straffmätning har
fått en tillfredsställande utformning. Enligt utskottets mening gav
gällande lagstiftning domstolarna goda möjligheter att utifrån brottet och
den tilltalades personliga förhållanden välja en adekvat påföljd för
brottet. Goda möjligheter fanns enligt utskottet också att nyansera
påföljdsbedömningen för det fall att den tilltalade samtidigt skall dömas
för flera brott. Vad gällde önskemålet om en översyn av straffskalorna i
brottsbalken kunde utskottet inte se att det fanns behov av en sådan
översyn. Vidare ansåg utskottet att gällande lagstiftning gav goda möjligheter
för domstolarna att vid straffmätningen beakta att en person har återfallit
i brott. Hänsyn skall därvid tas till omständigheterna i det enskilda
fallet. Enligt utskottet var denna ordning ändamålsenlig, och utskottet
avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena.
I sammanhanget kan nämnas att det inom Regeringskansliet initierats ett
arbete med en allmän översyn av påföljdssystemet. Inom ramen för det
arbetet kommer bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika
påföljderna att övervägas.
Vidare har Kriminalvårdskommittén, som tillsattes i oktober 2002 för att
utarbeta en ny kriminalvårdslag (dir. 2002:90), i tilläggsdirektiv som
beslutats den 11 mars 2004 givits möjlighet att se över och föreslå
förändringar i reglerna om tidpunkten för villkorlig frigivning från
fängelsestraff (dir. 2004:33). Kommitténs uppdrag skall redovisas senast den
1 juni 2005.
Utskottet ser inte skäl att nu frångå sin tidigare uppfattning i här
aktuella frågor, särskilt inte som det inom Regeringskansliet har initierats
en allmän översyn av påföljdssystemet där flera av frågeställningarna kan
tänkas komma upp. Motion 2003/04:Ju247 samt motionerna 2003/04:Ju292,
2003/04:Ju349, 2003/04:Ju370, 2003/04:Ju391 och 2003/04:Ju425 i här
behandlade delar avstyrks.
Halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare
I motionerna 2003/04:Ju357 (v) och 2003/04:Ju434 (s) yrkas att
förstagångsförbrytare skall kunna friges villkorligt när halva strafftiden har
avtjänats.
Enligt 26 kap. 6 § brottsbalken skall den som avtjänar fängelse på viss
tid normalt sett friges villkorligt när två tredjedelar av strafftiden,
dock minst en månad, har avtjänats.
Bestämmelserna om villkorlig frigivning trädde i kraft den 1 januari 1999.
Tidigare gällde att villkorlig frigivning fick ske efter det att halva
strafftiden avtjänats om strafftiden var två år eller längre. Utskottet
uttalade i samband med införandet av nu gällande bestämmelser följande.
Systemet med villkorlig frigivning efter halva strafftiden har i vissa
fall utsatts för betydande kritik. Den har främst avsett skillnaden mellan
det utdömda straffet och den tid som avtjänats i anstalt. Utskottet ansåg
att det inte är lämpligt med ett system som innebär att bara halva det
utdömda straffet verkställs genom vistelse i anstalt. Möjligheten till
villkorlig frigivning efter halva strafftiden borde därför - som regeringen
föreslagit - slopas (bet. 1997/98:JuU21 s. 11 f).
Utskottet har därefter vid flera tillfällen behandlat liknande motionsyrkanden
som de nu framställda, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 31).
Utskottet såg då ingen anledning att förespråka att en möjlighet till
halvtidsfrigivning återinfördes.
Utskottet har i princip ingen annan uppfattning i dag. Utskottet vill
dock erinra om de nyss nämnda tilläggsdirektiven till Kriminalvårdskommittén.
Motion 2003/04:Ju434 och motion 2003/04:Ju357 i här behandlad del avstyrks.

Strafflindring
I motion 2003/04:Ju349 (c) framhålls att möjligheter till strafflindring
bör införas för den som medverkar till att minska skadeverkningarna av
sitt brott.
Enligt 29 kap. 1 § brottsbalken skall straff, med beaktande av intresset
av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga
straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.
Vid bedömningen av straffvärdet skall särskilt beaktas den skada, kränkning
eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde
ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han haft.
Enligt 29 kap. 5 § samma balk skall rätten vid straffmätningen, utöver
brottets straffvärde, i skälig omfattning beakta bl.a. om den tilltalade
efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga
verkningar av brottet, om den tilltalade frivilligt angett sig eller om
någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får
ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar. Om särskilda skäl
påkallar det får rätten döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet
för brottet. Skulle det med hänsyn till någon av de omständigheter som
avses i 29 kap. 5 § vara uppenbart oskäligt att döma till påföljd skall
rätten meddela påföljdseftergift.
För att strafflindring skall komma i fråga skall gärningsmannens handlande
normalt sett ske på eget initiativ. Bestämmelserna skall således främst
tillämpas när gärningsmannen har handlat på angivet sätt innan gärningsmannen
vet om att han eller hon har avslöjats (Berg m.fl., Brottsbalken, En
kommentar).
Utskottet konstaterar att viss möjlighet till strafflindring redan finns
för den som medverkar till att minska skadeverkningarna av sitt brott.
Enligt utskottet har dessa bestämmelser givits en ändamålsenlig utformning.
Motion 2003/04:Ju349 i här behandlad del avstyrks.
Psykiskt störda lagöverträdare
Flera motioner tar upp frågor som rör psykiskt störda lagöverträdare.
I motion 2003/04:Ju316 (c) anförs att kriminalvården bör ges utökade
möjligheter att ge dem som dömts till fängelse psykiatrisk vård under
verkställigheten. Liknande synpunkter framförs i motionerna 2002/03:Ju356
och 2003/04:Ju387 (båda s), i vilka begärs att regeringen snarast skall
se över hur psykiskt störda personer på anstalterna skall kunna ges
erforderlig vård.
I motion 2003/04:Ju449 (kd) framförs att delar av Psykansvarskommitténs
förslag skall genomföras, bl.a. begärs att otillräknelighetsbegreppet
återinförs, att även allvarligt psykiskt störda skall ådömas ett tidsbestämt
straff samt att en ny typ av alternativfängelser skall införas för dem
som efter rättspsykiatrisk vård skall fortsätta verkställigheten i anstalt.
Även motionärerna bakom motion 2003/04:So502 (fp) ställer sig i huvudsak
bakom Psykansvarskommitténs förslag. Motionären bakom motion 2003/04:So342
(m) motsätter sig däremot att Psykansvarskommitténs förslag skall genomföras
då detta kommer att ytterligare försämra möjligheterna till vård för dem
som lider av en psykisk störning. I stället bör, anför motionären,
möjligheterna att döma en person till rättspsykiatrisk vård utvidgas.
I motionerna 2002/03:Ju330 och 2003/04:So570 (båda s) begärs att regelbunden
statistik skall föras över hur många som återfaller i brott efter att ha
skrivits ut från rättspsykiatrisk vård. I motion 2002/03:Ju330 begärs
också att forskning bedrivs om vilka faktorer som leder till att psykiskt
störda lagöverträdare återfaller i brott.
Regeringen fattade den 20 maj 1999 beslut om att tillkalla en parlamentariskt
sammansatt kommitté med uppdrag att utreda frågor om ansvar och påföljder
för psykiskt störda lagöverträdare (dir. 1999:39).
När utskottet senast behandlade frågor om psykiskt störda lagöverträdare
under våren 2002 (bet. 2001/02:JuU6 s. 12 f) avstyrkte utskottet då
aktuella motionsyrkanden med hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

Kommittén, som antog namnet Psykansvarskommittén, överlämnade sitt betänkande
Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3) till regeringen i januari
2002. I betänkandet lämnas förslag till en reformerad reglering av det
straffrättsliga ansvaret samt formerna för ingripande mot denna grupp av
lagöverträdare. Bland annat föreslås att ett krav på tillräknelighet införs
för att straffrättsligt ansvar skall kunna ådömas. Tillräknelighetsregeln
bör utformas så att den från ansvar utesluter en mindre grupp av dem som
i dag omfattas av fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken. Vidare
föreslås att rättspsykiatrisk vård avskaffas som särskild påföljd och att
de vanliga påföljderna, t.ex. fängelse, i stället används för psykiskt
störda lagöverträdare som döms för brott. Dessa skall sedan ges
rättspsykiatrisk vård under verkställigheten av sitt straff. Möjlighet skall
även finnas till en ny form av verkställighet av fängelse, s.k. slutet
boende. Psykansvarskommittén föreslår också att en ny reaktion benämnd
samhällsskyddsåtgärd införs i det straffrättsliga systemet.
Samhällsskyddsåtgärder
skall kunna beslutas dels som en åtgärd i samband med gärningar som inte
medför ansvar på grund av otillräknelighet men där samhällets intresse av
skydd gör sig starkt gällande, dels som en tidsobestämd påföljd vid
synnerligen allvarliga brott mot liv eller hälsa om det föreligger en
påtaglig återfallsrisk.
Psykansvarskommitténs betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Enligt vad utskottet har inhämtat förväntas regeringen lägga fram sitt
förslag tidigast under våren 2005.
I sammanhanget kan nämnas att utskottet under våren 2003 påbörjade ett
långsiktigt tematiskt arbete rörande psykiskt störda lagöverträdare i
syfte att höja kunskapsnivån om hur dagens system ser ut och vad
Psykansvarskommitténs förslag i huvudsak innebär. Inom ramen för det arbetet
har utskottet hållit utfrågningar med bl.a. personer verksamma inom den
rättspsykiatriska vården och forskningen samt företagit studiebesök.
Utskottets arbete med hithörande frågor fortsätter, och under våren 2004
planeras ytterligare utfrågningar.
Här kan vidare nämnas att regeringen i oktober 2003 tillkallade en nationell
psykiatrisamordnare med uppgift att se över frågor som rör arbetsformer,
samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social
omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade
(dir. 2003:133). Psykiatrisamordnarens uppdrag är mycket brett upplagt,
t.ex. skall han se över den psykiatriska vården av personer som är
omhändertagna av kriminalvården och Statens institutionsstyrelse.
Psykiatrisamordnaren skall fortlöpande informera regeringen om resultatet av
sitt arbete samt vid behov lämna de förslag till författningsändringar
och förtydliganden i gällande regelverk som anses påkallade. Hans uppdrag
upphör senast den 1 november 2006.
Utskottet konstaterar att Psykansvarskommitténs förslag för närvarande
bereds inom Regeringskansliet samt att den nationelle psykiatrisamordnaren
givits i uppdrag att se över vissa av de frågor som berörs i motionerna.
Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna 2002/03:Ju330, 2002/03:Ju356 och 2003/04:Ju387 samt motionerna
2003/04:Ju316, 2003/04:Ju449, 2003/04:So342, 2003/04:So502 och 2003/04:So570
i här behandlade delar.
Livstidsstraffet
Flera motioner rör frågan om livstidsstraff. I motionerna 2003/04:Ju357
(v), 2003/04:Ju403 (mp), 2003/04:Ju416 (kd) och 2003/04:Ju425 (fp) begärs
att livstidsstraffet skall avskaffas och ersättas med tidsbestämda straff.
I motion 2003/04:Ju371 (s) begärs en översyn av livstidsstraffet ur ett
rättssäkerhetsperspektiv. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju349 (c) att
dagens ordning där regeringen beslutar om nåd skall ersättas med en ordning
där tidsbestämning av livstidsstraff sker i domstol.
Fängelse på livstid stadgas för närvarande, förutom för vissa av brotten
i 22 kap. brottsbalken om landsförräderi m.m., för ett fåtal brott, bl.a.
för mord, grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse, grovt spioneri
och folkmord.
Regeringen får av nåd efterge eller mildra en brottspåföljd (11 kap. 13
§ regeringsformen). När det är fråga om ett livstidsstraff sker detta
normalt sett genom att livstidsstraffet ersätts av ett tidsbestämt straff.
Efter det att straffet har tidsbestämts tillämpas reglerna om villkorlig
frigivning.
Regeringen tillkallade den 30 november 2000 en särskild utredare som skulle
utarbeta förslag till en ny ordning för prövning av frigivning av
livstidsdömda (dir. 2000:85).
Utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömda föreslog i sitt
betänkande Frigivning från livstidsstraff (SOU 2002:26) bl.a. ett system
med frigivningsprövning för de livstidsdömda som skall leda till att en
tidpunkt fastställs för villkorlig frigivning. Prövningen skall baseras
på fakultativa regler och utformas som ett system med villkorlig frigivning
grundad på förhållandena i det enskilda fallet. Tidpunkten för frigivningen
skall således bestämmas efter en prövning i varje enskilt fall. Alla
livstidsdömda skall dock ha rätt till frigivningsprövning när de har
avtjänat tio år av straffet. För att förbättra förutsebarheten för de
livstidsdömda och kriminalvården skall enligt utredningens mening de kriterier
som skall beaktas vid frigivningsprövningen så tydligt som möjligt regleras
i lag. Med hänsyn bl.a. till behovet av straffrättslig kompetens och till
att det är fråga om ett litet antal ärenden per år föreslås att prövning
av frågan om frigivning av livstidsdömda skall göras av Stockholms tingsrätt.

Betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Enligt vad
utskottet har inhämtat planerar regeringen att överlämna en proposition
till riksdagen innan utgången av år 2004.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden som de nu
aktuella, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 28 f). Utskottet ansåg
då att det pågående beredningsarbetet borde avvaktas.
Utskottet anser alltjämt att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas.
Motionerna 2003/04:Ju371 och 2003/04:Ju403 samt motionerna 2003/04:Ju349,
2003/04:Ju357, 2003/04:Ju416 och 2003/04:Ju425 i här behandlade delar
avstyrks.
Icke frihetsberövande påföljder
I motion 2003/04:Ju425 (fp) uttrycks önskemål om att utvidga antalet icke
frihetsberövande påföljder. Enligt motionärerna bör t.ex. intensivövervakning
med elektronisk övervakning utformas som en självständig påföljd.
Som framgår ovan har det inom Regeringskansliet initierats ett arbete med
en allmän översyn av påföljdssystemet. Inom ramen för det arbetet kommer
bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika påföljderna att
övervägas. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer bl.a. de icke
frihetsberövande påföljderna att ses över samt frågan om villkorligt fängelse
att övervägas på nytt.
Vidare presenterade Justitiedepartementet i februari 2004 en
departementspromemoria
rörande användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll (Ds
2004:7). I denna föreslås bl.a. att möjligheten att verkställa korta
fängelsestraff genom intensivövervakning utökas till strafftider upp till
sex månader. Promemorian är för närvarande ute på remiss. Regeringen har
för avsikt att överlämna en proposition till riksdagen under hösten 2004.

I motion 2003/04:Ju416 (kd) begärs att en utvärdering görs av utdömda
samhällstjänstdomar för att utröna om tillämpningen är likartad vid landets
domstolar.
Regeringen gav år 2001 i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att
utvärdera påföljdskombinationerna villkorlig dom med föreskrift om
samhällstjänst och skyddstillsyn förenad med föreskrift om samhällstjänst
såsom de kommit att tillämpas, främst efter den 1 januari 1999.
Uppdraget redovisades i rapporten Samhällstjänst - I samhällets tjänst?
(BRÅ-rapport 2003:3). I denna konstateras bl.a. att samhällstjänst som
påföljd sällan ersätter fängelsestraff som är längre än ett par månader.
Det används ofta vid skattebrott och grovt rattfylleri, men sällan vid
stöld och olovlig körning. Det förklaras bl.a. av att den dömde måste
klara av att sköta sin samhällstjänst. Är risken för misskötsamhet stor
är samhällstjänst inget lämpligt alternativ. Ett problem är att det är
svårt för frivården att hitta tillräckligt med arbetsplatser med lämpliga
arbetsuppgifter. Flera frivårdsenheter efterlyser också en policy med
tydligare riktlinjer och direktiv för verkställighet av påföljden. I
rapporten konstateras att allvarlig misskötsamhet är sällsynt. BRÅ
uppmärksammar dock att det saknas tydliga och enhetliga riktlinjer för hur
misskötsamhet skall bedömas och hanteras av frivård, övervakningsnämnder
och åklagare.
Utskottet har tidigare prövat liknande motionsönskemål (bet. 2002/03:JuU10
s. 31 f). Utskottet fann då att önskemålet om en utvärdering av
samhällstjänstdomar i stort fick anses vara tillgodosett genom den utvärdering
som BRÅ hade gjort och att beredningen av BRÅ:s rapport fick avvaktas.
Enligt vad utskottet har inhämtat bereds BRÅ:s rapport alltjämt inom
Justitiedepartementet.
Utskottet konstaterar att det inom Regeringskansliet pågår arbete med att
se över såväl påföljdssystemet i allmänhet som möjligheterna till en utökad
användning av intensivövervakning med elektronisk övervakning. I detta
arbete kommer bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika
påföljderna att övervägas. Enligt utskottet bör det pågående arbetet inte
föregripas. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:Ju416 och 2003/04:Ju425
i här behandlade delar avslås.
I motion 2003/04:Ju464 (fp) framhålls att det bör åvila den tilltalade
att styrka sina uppgivna ekonomiska förhållanden när det kan bli aktuellt
att döma honom eller henne till dagsböter. I annat fall bör det enligt
motionären åvila domstolen att kontrollera dessa uppgifter.
I motion 2003/04:T338 (s) begärs att påföljden för hastighetsöverträdelse
skall ändras till dagsböter i stället för penningböter. Genom ett sådant
system skulle påföljden bli lika kännbar för alla oavsett inkomstförhållanden.

Enligt 25 kap. brottsbalken skall böter dömas ut i dagsböter, penningböter
eller normerade böter. Är viss bötesform inte föreskriven för brottet
döms böter ut i dagsböter eller, om brottet bör föranleda lägre straff än
30 dagsböter, i penningböter.
Penningböter skall bestämmas till lägst 100 och högst 2 000 kr. Dagsböter
skall bestämmas till ett antal av minst 30 och högst 150. Varje dagsbot
fastställs till ett visst belopp fr.o.m. 30 t.o.m. 1 000 kr, efter vad
som bedöms skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.
Av 4 § tredje stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) följer att
den misstänktes inkomst- och förmögenhetsförhållanden skall utredas i
samband med förundersökningen om det finns anledning att anta att dagsböter
kan komma att dömas ut. Enligt vad utskottet har inhämtat från
Justitiedepartementet är det i regel så att den tilltalade själv vid förhör
lämnar
uppgifter om sina inkomstförhållanden. Om han eller hon inte vill eller
kan lämna sådana uppgifter inhämtar polisen uppgifter härom från Skatteverket.

En förare av ett motordrivet fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot bestämmelserna om tillåten hastighet i trafikförordningen
(1998:1276) skall enligt 14 kap. 3 § samma förordning dömas till penningböter.
Storleken på boten bestäms enligt Riksåklagarens föreskrifter om ordningsbot
för vissa brott (SFS 1999:178) och beror av hur fort fordonet har framförts
samt vilken hastighetsbegränsning som gällde på den aktuella vägsträckan.
Vid allvarligare hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer skall
åklagaren överväga om gärningen i stället är att bedöma som vårdslöshet
i trafik.
Utskottet konstaterar att utredning om den misstänktes inkomst- och
förmögenhetsförhållanden skall inhämtas i samband med förundersökningen om
det kan antas att dagsböter kommer att dömas ut. Detta framstår enligt
utskottet som en ändamålsenlig ordning. Motion 2003/04:Ju464 avstyrks.
När det gäller påföljden för hastighetsöverträdelse framstår denna som
väl avvägd i förhållande till brottets allvar och påföljderna för trafikbrott
i allmänhet. Utskottet ser inte anledning att nu initiera någon förändring
härav. Motion 2003/04:T338 avstyrks.
Straffrättsligt samarbete inom EU m.m.
I motionerna 2003/04:Ju409 och 2003/04:K416 (båda kd) begärs att det
straffrättsliga samarbetet inom EU skall utvecklas, bl.a. föreslås att det
för vissa brott införs gemensamma minimistraff. I motion 2003/04:Ju446
(fp) framhålls vikten av att i det straffrättsliga samarbetet inom EU och
med andra länder tillvarata olika rättssäkerhetsaspekter. Bland annat
framhålls vikten av att regeringen noggrant följer tillämpningen av de
nyligen tillkomna bestämmelserna för att bekämpa terrorism.
Inom EU pågår ett omfattande samarbete mellan medlemsstaterna på det
straffrättsliga området. Bland annat arbetar medlemsstaterna med att utforma
regler om ömsesidigt erkännande av varandras beslut, t.ex. har medlemsstaterna
träffat en politisk överenskommelse om ett rambeslut om ömsesidigt erkännande
och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen. En proposition
om Sveriges antagande av detta rambeslut kommer att föreläggas riksdagen
under våren 2004. Medlemsstaterna arbetar också med att harmonisera
lagstiftningen för vissa allvarliga brott. I dessa sammanhang försöker man
normalt sett att enas om minsta gemensamma maximistraff för de aktuella
brotten. Så har skett t.ex. vad gäller förfalskning av euron, penningtvätt,
människohandel och terrorism. Också i fråga om påföljderna för olaglig
narkotikahandel har medlemsstaterna träffat en politisk överenskommelse.
En proposition om Sveriges antagande av rambeslutet om minimibestämmelser
för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel kommer att
föreläggas riksdagen under slutet av våren 2004.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål. När utskottet
våren 2002 prövade frågan konstaterade utskottet att det straffrättsliga
samarbetet inom EU fortsatte att utvecklas, både vad gäller ömsesidigt
erkännande och tillnärmning av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna.
Mot den bakgrunden ansåg utskottet att det saknades anledning för riksdagen
att göra något särskilt uttalande i frågan (bet. 2001/02:JuU10 s. 38 f).

Enligt utskottet fortsätter det straffrättsliga samarbetet inom EU att
utvecklas, både vad gäller ömsesidigt erkännande och tillnärmning av
lagstiftningen i de olika medlemsstaterna. Bara under våren 2004 kommer
flera förslag till nya överenskommelser som berör det straffrättsliga
regelverket att föreläggas riksdagen. Att olika rättssäkerhetsaspekter,
såsom skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna, beaktas och
tillvaratas i detta arbete ser utskottet som självklart. När det gäller
uppföljningen av de nyligen tillkomna bestämmelserna för att bekämpa
terrorism konstaterar utskottet att regeringen regelmässigt brukar låta
utvärdera ny lagstiftning efter det att den har varit i kraft en tid.
Utskottet utgår från att detta kommer att ske även med den nu aktuella
lagstiftningen. Vid detta förhållande föreligger inte skäl för riksdagen
att göra något särskilt uttalande i frågan. Utskottet föreslår att riksdagen
avslår motionerna 2003/04:K416, 2003/04:Ju409 och 2003/04:Ju446 i här
behandlade delar.</pre><pre>
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Brott mot demokratin m.m., punkt 1 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om brott mot demokratin m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju292 yrkande 28, bifaller delvis motionerna
2003/04:Ju292 yrkande 27 och 2003/04:Ju362 och avslår motion 2003/04:Ju243.

Ställningstagande
På senare tid har vi sett ett antal angrepp mot demokratin och det öppna
samhället. Det rör allt från stenkastning vid offentliga möten till hot
och våld mot folkvalda politiker. Vikten av att bekämpa sådana angrepp
kan inte underskattas. En rad åtgärder måste därför vidtas.
Brottsbalkens bestämmelser om upplopp respektive våldsamt upplopp är
ålderdomligt formulerade. De tillkom under en annan tidsanda då helt andra
samhällsförhållanden rådde. Detta har medfört problem vid tillämpningen
av bestämmelserna, inte minst i samband med EU-toppmötet i Göteborg och
efterföljande rättegångar. Enligt vår mening måste regeringen därför
omgående se över bestämmelserna om upplopp respektive våldsamt upplopp.
Vidare måste skyddet för demokratin och enskildas fri- och rättigheter
förstärkas ytterligare. Detta kan t.ex. ske genom att en ny
straffskärpningsgrund
som tar sikte på brottslighet som hotar demokratiska värden införs i 29 kap.
2 § brottsbalken samt genom att straffen för dem som genom våld eller
hot inskränker enskildas yttrandefrihet i samband med demonstrationer
skärps.
Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning som ser över
dessa frågor och återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju292 och
2003/04:Ju362 i här berörda delar. Motion 2003/04:Ju243 bör däremot avslås.

2.      Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl., punkt 2 (m)
av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju391 yrkande 8 och avslår motionerna
2003/04:Ju356 yrkandena 1 och 3-5, 2003/04:Ju414, 2003/04:Ju415, 2003/04:L350
yrkande 12 och 2003/04:So568 yrkande 15.
Ställningstagande
Vi anser att brottet förolämpning skall falla under allmänt åtal. I dag
åtalar en åklagare för förolämpning om det anses påkallat ur allmän
synpunkt och om brottet avser anspelning på någons ras, hudfärg, nationella
eller etniska ursprung, trosbekännelse eller homosexuella läggning. Enligt
vår mening måste det emellertid vara straffbart även att anspela på någons
kön eller sexuella vandel. Därigenom markerar vi t.ex. att det inte är
acceptabelt att kalla kvinnor för hora.
Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett lagförslag
som tillgodoser vad vi nu anfört.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:Ju391 i nu
berörd del. Övriga motionsyrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har
anfört.

3.      Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl., punkt 2 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:L350 yrkande 12 och avslår motionerna
2003/04:Ju356 yrkandena 1 och 3-5, 2003/04:Ju391 yrkande 8, 2003/04:Ju414,
2003/04:Ju415 och 2003/04:So568 yrkande 15.
Ställningstagande
Trots att attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner
generellt sett har förbättrats i samhället förefaller det inte som om
våldet mot dessa grupper har minskat. Enligt vår mening måste de rättsvårdande
myndigheterna ta detta våld på större allvar. Det finns t.ex. rättsfall
som tyder på att brott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner med
ideologiskt syfte inte har medfört skärpta straff. Detta är inte acceptabelt.
En rättstillämpning som innebär att alla är lika inför lagen måste
säkerställas. Regeringen bör därför ges i uppdrag att vidta erforderliga
åtgärder för att tillgodose vad vi nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:L350 i nu berörd
del. Övriga yrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har anfört.

4.      Hedersbrott, punkt 3 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om hedersbrott. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju479 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:Ju356 yrkande 9.

Ställningstagande
Många flickor och kvinnor lever under ständiga hot från den egna familjen
då de inte lever upp till kraven från familjemedlemmar med starkt patriarkala
värderingar. Inom det svenska rättssystemet är det klarlagt att religion
och kultur inte utgör någon förmildrande omständighet vid våld mot kvinnor.
Detta är emellertid inte tillräckligt. Enligt vår mening bör regeringen
ges i uppdrag att tillsätta en utredning med uppdrag att se över möjligheterna
att införa s.k. hedersmotiv som en försvårande omständighet bland övriga
straffskärpningsgrunder i 29 kap. 2 § brottsbalken.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:Ju479 i nu
berörd del. Motion 2003/04:Ju356 bör däremot inte föranleda någon åtgärd.

5.      Misshandel mot barn m.m., punkt 5 (kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om misshandel mot barn m.m. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2003/04:Ju349 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:Ju451 yrkande
5 och avslår motion 2003/04:Ub271 yrkande 20.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör det införas ett särskilt barmisshandelsbrott i
brottsbalken. De lagtekniska svårigheter som föreligger får inte hindra en
sådan angelägen utveckling. Vidare måste straffskalorna för misshandel av
barn ändras. Det tillägg som nyligen gjorts i straffskärpningsgrunderna
i 29 kap. 2 § brottsbalken är inte tillräckligt. För att signalera vikten
av att denna typ av våldsbrott skall bestraffas hårdare än vad som sker
i dag bör minimistraffet för grov barmisshandel uppgå till två års fängelse.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett lagförslag
som tillgodoser vad vi nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju349 och
2003/04:Ju451 i här berörda delar. Motion 2003/04:Ub271 bör däremot inte
föranleda någon åtgärd.

6.      Borgenärsbrott, punkt 7 (m)
av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om borgenärsbrott. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju227.
Ställningstagande
Den ekonomiska brottsligheten i Sverige omsätter stora ekonomiska värden
och är ofta kopplad till annan kriminell verksamhet. För att effektivt
kunna bekämpa denna brottslighet krävs en lagstiftning som är transparent
och har tydliga bedömningsgrunder. Stora delar av den brottslighet som
förekommer i näringsverksamhet bedöms enligt bestämmelserna i 11 kap.
brottsbalken. I den översyn som har gjorts av detta kapitel och i
efterföljande utredning rörande bl.a. bokföringsbrotten har förslag lagts
fram som skulle kunna öka möjligheterna till en mer effektiv bekämpning
av den ekonomiska brottsligheten. Dessa förslag har emellertid, trots att
lång tid har förflutit, ännu inte resulterat i någon ny lagstiftning.
Detta är mycket otillfredsställande. Enligt vår uppfattning bör regeringen
därför ges i uppdrag att påskynda den pågående beredningen och snarast
återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar.

7.      Skadegörelse m.m., punkt 8 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om skadegörelse m.m. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2003/04:Ju315 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju331 och
2003/04:MJ403 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:Ju270.
Ställningstagande
Djurhållningen i Sverige uppfyller högt ställda krav. Trots det finns det
djurrättsaktivister som har bestämt sig för att djurägarna agerar fel för
att de i en fullt laglig näringsverksamhet håller djur. Främst är det
pälsdjursnäringen som har drabbats av angrepp, men även företag som arbetar
med t.ex. fjäderfä och äggproduktion har drabbats. Detta är oacceptabelt.
De brott som djurrättsaktivisterna begår utgör ett stort hot både mot
demokratin och mot näringsfriheten. En strategi bör tas fram för att öka
skyddet för pälsdjursfarmare och andra näringsidkare som bedriver
djurhållning, bl.a. måste påföljderna för de brott som djurrättsaktivisterna
begår ses över och straffskärpningar övervägas.
Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad vi
nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju315, 2003/04:Ju331
och 2003/04:MJ403 i här berörda delar. Motion 2003/04:Ju270 bör däremot
avslås.

8.      Ekologiskt nödvärn och samvetsvägran, punkt 10 (mp)
av Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ekologiskt nödvärn och samvetsvägran. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju275 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
De allmänna grunderna för ansvarsfrihet i 24 kap. brottsbalken bör
kompletteras så att ett försök att avvärja ett pågående eller överhängande
ingrepp i känsliga naturområden, t.ex. genom att kedja fast sig vid ett
träd, omfattas av bestämmelserna om nödvärn. Nödvärnsrätten skall givetvis
inte omfatta våld mot människor eller djur, inte heller skadegörelse av
annans egendom.
Vidare bör det införas bestämmelser som gör det möjligt för en enskild
att vägra att uträtta vissa arbetsuppgifter, t.ex. sådana uppgifter som
kan skada känsliga naturmiljöer eller sådana som direkt eller indirekt
kan främja rasistiska organisationers verksamhet, utan att detta får
konsekvenser för den enskilde.
Det får ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen
med ett lagförslag som tillgodoser vad jag nu anfört.

9.      Rattfylleri m.m., punkt 12 (m, fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi
Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om rattfylleri m.m. Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254, 2003/04:Ju258, 2003/04:Ju349
yrkande 16 och 2003/04:So345 yrkande 20 och avslår motionerna 2003/04:Ju281
yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Ju306.
Ställningstagande
I takt med att alkoholkonsumtionen ökar och narkotikasituationen i landet
förvärras ökar också antalet rattfylleribrott. Framför allt gäller detta
drograttfylleriet som enligt polis och åklagare utgör ett allt större
problem. Kraftfulla åtgärder måste därför vidtas för att förebygga och
bekämpa sådana brott.
Enligt vår mening är det hög tid att se över och skärpa lagstiftningen
vad gäller brott som begås av alkohol- och narkotikapåverkade förare.
Bland annat bör man överväga att straffbelägga s.k. eftersupning samt
ändra beviskraven och höja straffen för drograttfylleri. Man bör också se
över och höja straffen för dem som kör rattfulla med vållande till annans
död som följd. I det sammanhanget bör uppsåtsfrågan prövas.
För att förebygga nya brott är det också viktigt att den som döms för
rattfylleri kan erbjudas en väg ut ur sitt brottsliga beteende. När det
gäller rattfylleri beror återfallen normalt sett på att rattfylleristen
har alkoholproblem. Möjligheterna att döma personer som återfaller i grovt
rattfylleri till behandling bör därför utvidgas.
Det får ankomma på regeringen att se till att den tillsatta utredningen
bedrivs skyndsamt och redovisas senast vid i direktiven angiven tidpunkt
samt att vad vi nu anfört beaktas inom ramen för denna.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254,
2003/04:Ju258, 2003/04:Ju349 och 2003/04:So345 i här behandlade delar.
Motionerna 2003/04:Ju281 och 2003/04:Ju306 bör avslås på de skäl majoriteten
har anfört.

10.     Narkotikabrott, punkt 14 (m)
av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om narkotikabrott. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:So414 yrkandena 7 och 8 och bifaller delvis motion 2003/04:Ju224.

Ställningstagande
Narkotikamissbruk är ett stort samhällsproblem, inte minst med hänsyn
till de stora sociala problem det orsakar. Därtill kommer att det inom
narkotikahanteringen finns enorma vinster att göra, vilket medför att
narkotikabrottslingarna profiterar hänsynslöst på andra människors beroende
och olycka. I detta perspektiv - och med hänsyn till det allmänna
rättsmedvetandet - är de straff som i dag döms ut inte alltid tillräckliga.
Vi anser därför att en översyn bör göras av straffskalorna för narkotikabrott.
För att ge en tydlig signal om en strängare syn bör straffmaximum för
ringa narkotikabrott höjas från fängelse sex månader till fängelse ett år.
Härigenom ges domstolarna också möjlighet att döma till exempelvis
skyddstillsyn med särskild föreskrift om drogfrihet och regelbundna drogtester.
Slutligen anser vi det motiverat att införa livstidsstraff för grova
narkotikabrott.
Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

11.     Narkotikabrott, punkt 14 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om narkotikabrott. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:So414 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:Ju224 och 2003/04:So414
yrkande 7.
Ställningstagande
Narkotikamissbruk är ett stort samhällsproblem och orsakar stora sociala
problem. Mot den bakgrunden finns det enligt vår mening anledning att se
över straffskalan för ringa narkotikabrott. För att ge domstolarna ökat
utrymme att för ringa narkotikabrott döma till annan påföljd än böter, t.
ex. skyddstillsyn i förening med föreskrift om drogfrihet och regelbundna
drogtester, bör straffmaximum för sådana brott höjas från fängelse sex
månader till fängelse ett år.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
ett lagförslag som tillgodoser detta önskemål.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:So414 i här
berörd del. Övriga motionsyrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har
anfört.

12.     Åtalspreskription, punkt 16 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtalspreskription. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju411 yrkande 8 och 2003/04:Ju430, bifaller delvis
motion 2003/04:Ju401 och avslår motionerna 2003/04:Ju232 och 2003/04:Ju343.

Ställningstagande
Åklagarväsendet hinner i dag inte med att utreda alla anmälningar om
miljöbrott. Detta leder bl.a. till att många miljöbrott preskriberas och
att den som har begått brottet följaktligen går fri. Enligt min mening är
detta inte acceptabelt. Situationen kräver en snabb lösning. Jag anser
därför att preskriptionstiderna för miljöbrott skall förlängas.
Vidare anser jag att det bör övervägas att ta bort möjligheterna till
preskription för brott där fängelse tio år eller mer ingår i straffskalan.
Den nya DNA-tekniken gör det möjligt för polisen att lösa t.ex. mordfall
där man tidigare har misslyckats med att knyta mördaren till dåden. Att
denne då skulle kunna gå fri på grund av preskription är enligt min mening
stötande.
Det får ankomma på regeringen att se över dessa frågor och snarast återkomma
till riksdagen med erforderliga lagförslag.
Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:Ju401,
2003/04:Ju411 och 2003/04:Ju430 i här berörda delar. Övriga motionsyrkanden
bör avslås.

13.     Åtalspreskription, punkt 16 (mp)
av Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtalspreskription. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju401, bifaller delvis motion 2003/04:Ju411 yrkande 8 och
avslår motionerna 2003/04:Ju232, 2003/04:Ju343 och 2003/04:Ju430.

Ställningstagande
Att utreda brott mot miljöbalken kan många gånger ta lång tid på grund av
ärendenas komplexitet. Till detta kommer att rättsväsendet har
kapacitetsbrister,
vilket gör att dessa brott inte kan prioriteras i tillräckligt hög grad.
Sammantaget innebär det anförda långa handläggningstider som medför att
man hamnar i tidsnöd när det gäller delgivning. Enligt min mening bör det
därför övervägas att förlänga preskriptionstiderna för miljöbrott.
Det får ankomma på regeringen att göra en översyn av de aktuella bestämmelserna
och återkomma till riksdagen i frågan.
Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:Ju401
och 2003/04:Ju411 i här berörda delar. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

14.     Påföljdspreskription, punkt 17 (m, fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om påföljdspreskription. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju246.
Ställningstagande
Varje år rymmer ett antal intagna från sina fängelsestraff. I många fall
handlar det om personer som har begått grova brott och dömts till
förhållandevis långa fängelsestraff. För det fall rymlingen inte grips eller
återkommer frivilligt inträder preskription efter viss tid, vilket innebär
att han eller hon genom rymningen kan undgå att avtjäna en del av sitt
fängelsestraff. Detta är enligt vår åsikt både stötande och orimligt.
Bestämmelserna om påföljdspreskription bör därför ses över och ersättas
med en ny ordning.
Det får ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen
med erforderliga lagförslag.

15.     Ett reformerat straffsystem m.m., punkt 18 (m)
av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett reformerat straffsystem m.m. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju247, 2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10 och
15-17, 2003/04:Ju370 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och
5 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju349 yrkandena 13 och 14 och
2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del.
Ställningstagande
Vi anser att riksdagen och regeringen måste anlägga en ny syn på
kriminalpolitiken. Enligt vår mening måste samhället sluta att tolerera våld
och brott och i stället utgå från allmänhetens rätt till trygghet. Samhällets
reaktioner mot brott skall kännetecknas av tydlighet, proportionalitet
och medkänsla för såväl brottsoffrens som gärningsmännens livssituation.
Ett tydligt mål med påföljdssystemet måste vara att påverka den dömde
att bryta sin kriminalitet och komma till rätta med de orsaker som ligger
bakom denna.
Enligt vår uppfattning uppvisar det svenska påföljdssystemet en rad brister.
De fastlagda straffskalorna i kombination med bestämmelserna för
påföljdsbestämning och straffmätning har lett till en domstolspraxis som inte
sällan strider mot medborgarnas uppfattning om lämpliga straffnivåer. För
att komma till rätta med de brister som finns och åstadkomma ett mer
proportionerligt påföljdssystem anser vi att en rad åtgärder bör
vidtas.
Straffen för grov brottslighet måste skärpas. Vi föreslår därför att
straffskalorna för bl.a. rån och grov misshandel justeras uppåt på så sätt
att straffminimum höjs från ett till två år. Vidare måste misshandel av
närstående bestraffas hårdare. Enligt vår mening skall samhällstjänst
inte kunna komma i fråga i dessa fall. Misshandel av närstående bör normalt
föranleda fängelsestraff.
Härutöver krävs det att bestämmelserna om s.k. mängdrabatt ändras. Enligt
vår mening skall varje brott avspeglas i straffet på ett klarare sätt än
vad som sker i dag. Återfall i brottslighet av samma art och svårhet måste
på ett tydligt sätt leda till straffskärpningar. Särskilt gäller detta
personer som gång på gång återfaller i allvarlig våldsbrottslighet. Vi
anser därför att det bör införas en ordning som innebär att den dömde
skall erhålla det maximala straff som kan följa på brottet när han eller
hon återfaller i likartad grov vålds- eller sexualbrottslighet för tredje
gången, om inte särskilda skäl talar däremot.
Vidare måste bestämmelserna om villkorlig frigivning ses över och ändras.
Enligt vår mening bör utgångspunkten vara att utdömda fängelsestraff
skall avtjänas. Om en intagen skall kunna bli villkorligt frigiven efter
två tredjedelar av strafftiden skall avgöras av domstol efter en prövning
av omständigheterna i det enskilda fallet. Avgörande bör härvid vara dels
hur den intagne har skött sig under fängelsetiden, dels hänsyn till
eventuella brottsoffers behov av skydd.
Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med lagförslag
som tillgodoser vad vi nu anfört.

16.     Ett reformerat straffsystem m.m., punkt 18 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett reformerat straffsystem m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del, bifaller delvis
motion 2003/04:Ju349 yrkande 14 och avslår motionerna 2003/04:Ju247,
2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10 och 15-17, 2003/04:Ju349 yrkande 13,
2003/04:Ju370 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande
En begränsad grupp personer står för en mycket stor andel av brottsligheten.
Mot den bakgrunden kan det te sig stötande för allmänheten att
återfallsförbrytare i vissa fall får en betydande straffrabatt eller slipper
åtal för mindre förseelser. Enligt vår mening bör i stället brottslingar
som vid upprepade tillfällen återfaller i likartad brottslighet successivt
och systematiskt ådömas allt längre straff.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag
som tillgodoser vad vi nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju349 och
2003/04:Ju425 i här berörda delar. Vi är däremot inte beredda att ställa
oss bakom de förslag som förordas i övriga motioner.

17.     Ett reformerat straffsystem m.m., punkt 18 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om ett reformerat straffsystem m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju349 yrkandena 13 och 14, bifaller delvis motion
2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Ju247,
2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10 och 15-17, 2003/04:Ju370 yrkandena 2 och
3 och 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och 5.
Ställningstagande
Enligt min mening är det viktigt att det i lagstiftningen klart markeras
att det inte är acceptabelt med återupprepad brottslighet. Jag anser därför
att det på ett tydligare sätt skall framgå av brottsbalken att det är att
se som en försvårande omständighet när en brottsling vid upprepade tillfällen
återfaller i likartad brottslighet. Vidare anser jag att man skall se
allvarligare på t.ex. grova våldsbrott. Straffskalornas miniminivåer för
sådana brott och annan grov brottslighet bör därför ses över och höjas.
Det
får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett lagförslag
som tillgodoser vad jag nu anfört.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:Ju349 och
2003/04:Ju425 i här berörda delar. Jag är däremot inte beredd att ställa
mig bakom de förslag som förordas i övriga motioner.

18.     Halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare, punkt 19 (v)
av Alice Åström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju357 yrkande 6 och bifaller
delvis motion 2003/04:Ju434.
Ställningstagande
Vänsterpartiet var emot avskaffandet av halvtidsfrigivningen. Inte någonstans
i världen har det visat sig att hårda fängelsestraff har någon effekt på
brottsutvecklingen. Däremot finns det forskning som visar på att långa
fängelsestraff minskar möjligheterna för de intagna att återanpassa sig
till samhället. Enligt min uppfattning måste alla människor, även om de
har begått brott, ges en möjlighet att rehabiliteras och integreras i
samhället igen. Särskilt viktigt är det att bryta de förstagångsdömdas
kriminella bana. Mot den bakgrunden anser jag att halvtidsfrigivning skall
återinföras för dem som första gången döms till ett fängelsestraff.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett lagförslag
som tillgodoser vad jag nu anfört.

19.     Strafflindring, punkt 20 (fp, c)
av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om strafflindring. Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju349 yrkande 15.
Ställningstagande
Enligt vår mening bör de möjligheter som i dag finns till strafflindring
när en gärningsman begränsar skadan av sitt brott ses över och utvidgas.
Det borde t.ex. finnas möjlighet till strafflindring om en rånare återlämnar
sitt byte under utredningens gång då detta skulle fungera som ett incitament
för att återlämna tillgripet gods. Det får härvid inte, såsom i dag är
fallet, vara avgörande att gärningsmannen har handlat på angivet sätt
innan gärningsmannen vet om att han eller hon har avslöjats.
Det får ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen
med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

20.     Psykiskt störda lagöverträdare, punkt 21 (fp, kd, c)
av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild Strandberg (fp)
och Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om psykiskt störda lagöverträdare. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju356, 2003/04:Ju316 yrkande 6,
2003/04:Ju387, 2003/04:Ju449 yrkandena 1, 2 och 4 och 2003/04:So502 yrkande
10 och avslår motionerna 2002/03:Ju330 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So342
yrkandena 1 och 10 och 2003/04:So570 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att det finns behov av en reformerad lagstiftning vad gäller de
psykiskt störda lagöverträdarna. I det sammanhanget bör behovet av ett
tillfredsställande samhällsskydd beaktas. Behov finns också av en reformerad
kriminalvård med större förmåga att ta hand om intagna med psykiska problem.

Enligt vår mening bör alla som är tillräkneliga ta ansvar för sina handlingar
och dömas till ett tidsbestämt straff för sitt brott. Erforderlig psykiatrisk
vård skall därvid ges under verkställigheten av straffet, t.ex. genom att
den intagne överförs till vård inom rättspsykiatrin. Det kan också vara
lämpligt att införa en ny typ av institutioner, alternativfängelser, där
t.ex. de som bedöms vara så friska att de skrivs ut från den rättspsykiatriska
vården kan avtjäna återstoden av sin strafftid och samtidigt få fortsatt
psykiatrisk vård.
Kriminalvården måste ges mer resurser och bättre möjligheter att bereda
intagna med psykiska störningar den vård och rehabilitering som de behöver.
De med svårare psykiska problem bör t.ex. kunna placeras på specialenheter
där de kan få erforderlig psykiatrisk vård, och kriminalvårdens
programverksamhet bör utvecklas för intagna som lider av mindre allvarliga
störningar. Anledning kan finnas att betona kriminalvårdens ansvar i detta
hänseende ytterligare i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.
Det får ankomma på regeringen att skynda på beredningen av Psykansvarskommitténs
betänkande och snarast återkomma till riksdagen med förslag till ny
lagstiftning som tillgodoser vad vi nu anfört. Regeringen bör också ges i
uppdrag att vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose våra synpunkter
på reformbehovet inom kriminalvården.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2002/03:Ju356,
2003/04:Ju316, 2003/04:Ju387, 2003/04:Ju449 och 2003/04:So502 i här berörda
delar. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

21.     Livstidsstraffet, punkt 22 (fp, kd, v, mp)
av Johan Pehrson (fp), Alice Åström (v), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild
Strandberg (fp) och Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om livstidsstraffet. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 12, 2003/04:Ju403, 2003/04:Ju416 yrkande
13 och 2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del och avslår motionerna
2003/04:Ju349 yrkande 12 och 2003/04:Ju371.
Ställningstagande
Livstidsstraffet är enligt vår mening inte tillfredsställande från
förutsägbarhetssynpunkt utan bör ersättas med tidsbestämda straff. Den
nuvarande ordningen innebär dessutom att det är regeringen och inte domstolen
som bestämmer straffets längd, vilket är otillfredsställande från en
konstitutionell utgångspunkt. Vi anser därför att livstidsstraffet skall
avskaffas. Att enbart ändra ordningen för prövningen av när de livstidsdömda
skall friges, vilket är innebörden av det betänkande som för närvarande
bereds inom Justitiedepartementet, är enligt vår mening inte tillräckligt.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag
till lagändring som tillgodoser vad vi nu anfört.
Därmed ställer vi oss bakom motionerna 2003/04:Ju357, 2003/04:Ju403,
2003/04:Ju416 och 2003/04:Ju425 i här behandlade delar. Övriga motionsyrkanden
bör avslås.

22.     Icke frihetsberövande påföljder, punkt 23 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om icke frihetsberövande påföljder. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju425 yrkande 10 och 2003/04:Ju464 och avslår
motionerna 2003/04:Ju416 yrkande 25 och 2003/04:T338.
Ställningstagande
När brottets art eller straffvärde inte utesluter annan påföljd än fängelse
är det viktigt att domstolen har ett brett spektrum av icke frihetsberövande
påföljder att välja bland. På det sättet får domstolen möjlighet att döma
ut en påföljd som i det enskilda fallet bedöms kunna bli effektiv. Enligt
vår mening bör man därför utöka antalet icke frihetsberövande påföljder,
t.ex. bör man överväga att utforma intensivövervakning med elektronisk
fotboja som en självständig påföljd.
Vi anser också att kontrollen av en tilltalads ekonomiska förhållanden
måste skärpas i de fall där det kan bli aktuellt att döma honom eller
henne till dagsböter. Enligt vår mening bör det åligga den tilltalade att
inför rätten styrka sina ekonomiska förhållanden, t.ex. genom att lägga
fram inkomstuppgifter eller annan skriftlig bevisning.
Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga
lagändringar.
Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju425 och
2003/04:Ju464 i här behandlade delar. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

23.     Icke frihetsberövande påföljder, punkt 23 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om icke frihetsberövande påföljder. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju416 yrkande 25 och avslår motionerna 2003/04:Ju425
yrkande 10, 2003/04:Ju464 och 2003/04:T338.
Ställningstagande
Det är angeläget att domstolarna i landet har en gemensam praxis vad gäller
utdömande av samhällstjänst. Den utvärdering som BRÅ har gjort av
samhällstjänst som påföljd är bra men inte tillräcklig. BRÅ:s utvärdering bör
kompletteras med uppgifter om hur olika domstolar tillämpar bestämmelserna
om samhällstjänst för att utröna om det finns några skillnader över landet
och i så fall orsakerna till dessa. Regeringen bör ges i uppdrag att
besluta om en komplettering av BRÅ:s utvärdering i linje med vad jag nu
anfört.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motion 2003/04:Ju416 i här behandlad
del. Övriga motionsyrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har anfört.

24.     Straffrättsligt samarbete inom EU m.m., punkt 24 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om straffrättsligt samarbete inom EU m.m. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju446 yrkande 1 och avslår motionerna
2003/04:K416 yrkande 27 och 2003/04:Ju409 yrkande 3.
Ställningstagande
Samarbetet inom EU mot gränsöverskridande brottslighet och särskilt det
mot terrorism är mycket viktigt. I detta samarbete måste man emellertid
hela tiden slå vakt om demokratins grunder och rättssäkerheten för den
enskilde, såväl vid beslutens tillkomst och införlivandet av dem i vår
nationella lagstiftning som vid verkställandet av åtgärderna i praktiken.
För att uppnå detta måste regeringen verka för att riksdagen ges full
insyn i och kontroll över beslutsprocessen. Regeringen måste också, med
fokus på rättssäkerhetsaspekterna, se till att alla beslut samt tillämpningen
av ny lagstiftning noggrant följs upp och återkomma till riksdagen med en
redovisning härav. Detta gäller inte minst den nya lagen om straff för
terroristbrott som trädde i kraft den 1 juli 2003.
Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att
tillgodose vad vi nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:Ju446 i här behandlad
del. Övriga motionsyrkanden bör däremot inte föranleda någon åtgärd.

25.     Straffrättsligt samarbete inom EU m.m., punkt 24 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om straffrättsligt samarbete inom EU m.m. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkande 27 och 2003/04:Ju409
yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Ju446 yrkande 1.
Ställningstagande
Kristdemokraternas målsättning är att EU skall bli ett område med frihet,
säkerhet och rättvisa och med respekt för de grundläggande rättigheterna.
För att detta skall kunna bli verklighet krävs att det inte finns någon
motsättning mellan å ena sidan strävan efter ökad frihet och å andra sidan
människors personliga trygghet och rättsliga säkerhet. Frihet skall
innebära att människor slipper att utsättas för t.ex. diskriminering,
våldshandlingar och bedrägerier. Detta kräver att man inom EU på ett effektivt
sätt tar itu med individer eller grupper som begår brott.
Jag ser i och för sig positivt på de åtgärder som redan har vidtagits
samt det arbete som pågår inom EU för att bekämpa den organiserade
brottsligheten och andra allvarliga brott. Enligt min uppfattning bör det
straffrättsliga samarbetet inom EU dock utvecklas ytterligare, bl.a. genom
en ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på området
och en förenkling av de procedurer som tillämpas. Jag anser också att
gemensamma straffrättsliga regler skall införas för fler brott än vad som
hittills gjorts. Reglerna bör härvid utformas som minimiregler. Varje
medlemsstat får sedan själv bestämma om de nationella straffrättsliga
reglerna skall vara strängare.
Det får ankomma på regeringen att verka för att Sverige på ett aktivt och
pådrivande sätt bidrar till en ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas
straffrättsliga lagstiftning enligt vad jag nu anfört.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:K416 och
2003/04:Ju409 i berörda delar. Motion 2003/04:Ju446 bör däremot inte föranleda
någon åtgärd.
Särskilda yttranden

1.      Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl., punkt 2 (v, mp)
Alice Åström (v) och Leif Björnlod (mp) anför:
Homosexuella, bisexuella och transpersoner utsätts ofta för förtryck,
våld och diskriminering i samhället. Trots detta ger inte lagstiftningen
dessa grupper tillräckligt skydd. Särskilt gäller detta transpersoner
trots att dessa tydligt skiljer sig från den normativa könsrollen och
därmed är särskilt utsatta.
Enligt 16 kap. 9 § brottsbalken är det förbjudet för en näringsidkare att
i sin verksamhet diskriminera en person på grund av att denne har homosexuell
läggning. Vidare kan den som sprider missaktning mot en grupp av personer
med anspelning på deras sexuella läggning dömas för hets mot folkgrupp
enligt 16 kap. 8 § brottsbalken. Därtill kommer att det skall ses som en
försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken om syftet med
ett brott är att kränka en person på grund av dennes sexuella läggning.
Slutligen har en åklagare enligt 5 kap. 5 § 4 brottsbalken möjlighet att
under vissa förutsättningar väcka åtal för förolämpning mot någon med
anspelning på hans eller hennes homosexuella läggning. Ingen av de ovan
redovisade bestämmelserna omfattar emellertid det fallet att en person
utsätts för brott på grund av sin könsidentitet. Vissa av bestämmelserna
omfattar inte heller annan sexuell läggning än homosexualitet, t.ex. ger
bestämmelsen om olaga diskriminering inget skydd åt personer som är
bisexuella. Detta är enligt vår mening mycket otillfredsställande. Vi anser
därför att samtliga av de redovisade bestämmelserna bör utsträckas till
att omfatta såväl sexuell läggning som sexuell identitet. Med hänsyn till
Diskrimineringskommitténs arbete avstår vi emellertid för närvarande från
att reservera oss i frågan. Om kommitténs förslag inte kan tillgodose de
krav på skydd för transpersoner m.fl. som krävs kommer vi dock att återkomma
med förslag till en ändrad lagstiftning.

2.      Åtalspreskription, punkt 16 (m, fp, c)
Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m) anför:
Bestämmelserna om åtalspreskription har varit oförändrade alltsedan
brottsbalken infördes i början av 1960-talet. Under denna tid har samhället
förändrats i flera avseenden, vilket också har påverkat rättsväsendet och
dess handläggning av mål. Bland annat har ny teknik utvecklats som ökar
polisens möjligheter att utreda brott. Ett exempel på detta är den nya
DNA-tekniken som gör det möjligt för polisen att lösa mordfall där den
tidigare har misslyckats med att finna gärningsmannen. De ökade möjligheterna
att utreda brott begångna långt tillbaka i tiden kan komma att medföra
att man inte hinner utreda alla brott inom gällande preskriptionstider.
Detta är enligt vår mening otillfredsställande. Vi avser därför att följa
utvecklingen och vid behov återkomma till riksdagen i frågan.

3.      Livstidsstraffet, punkt 22 (c)
Johan Linander (c) anför:
Enligt min mening bör dagens benådningssystem när det gäller livstidsstraffet,
där regeringen beslutar om nåd, ersättas med en ordning där tidsbestämning
av livstidsstraff sker i domstol. Jag ser därför positivt på utredningens
förslag om frigivningsprövning av livstidsdömda och utgår från att regeringen
snarast lägger fram erforderliga lagförslag för att genomföra dessa.</pre><pre></pre><pre>
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:Ju330 av Hans Hoff (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statistik och ansvar vad gäller patienter som återfaller i
våldshandlingar kort tid efter utskrivning från rättspsykiatrisk vård.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fördjupad forskning om psykiskt sjuka som begår brott.
2002/03:Ju356 av Catherine Persson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vård och behandling för intagna i kriminalvården med psykiatriska
diagnoser.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

27.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utveckla en bättre europeisk samordning av det
straffrättsliga arbetet.
2003/04:Ju206 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av ett
straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå nödställd i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2003/04:Ju209 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av sådan lagändring att grovt djurplågeri kan ge fyra års
fängelse.
2003/04:Ju213 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att göra en översyn av 3 § första stycket och 7 § trafikbrottslagen
(1951:649).
2003/04:Ju218 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av påföljderna för väpnat rån.
2003/04:Ju222 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av särskilt straff för drograttfylleri med en höjning av
straffskalan till ett års fängelse.
2003/04:Ju224 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder i syfte att bekämpa missbruket av Rohypnol.
2003/04:Ju227 av Ulf Sjösten och Bertil Kjellberg (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av förändringar och preciseringar i 11 kap. brottsbalken.
2003/04:Ju232 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att preskriptionstiden för grova våldsbrott avskaffas.
2003/04:Ju243 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en skärpning av lagstiftningen vid flaggbränning.
2003/04:Ju246 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att nuvarande preskriptionstidsregler bör ses över.
2003/04:Ju247 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att se över nuvarande ordning så att den som missköter en icke
frihetsberövande påföljd inte slipper ifrån straff.
2003/04:Ju254 av Jan-Evert Rådhström och Tomas Högström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att tillsätta en utredning som har till uppgift att se på förutsättningarna
att införa en lagstiftning mot eftersupning vid trafikbrott.
2003/04:Ju258 av Hans Backman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att personer som för andra gången gjort sig skyldiga till grovt
rattfylleri skall dömas till behandling av sitt missbruk.
2003/04:Ju270 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om skydd för Gotlands raukar.
2003/04:Ju275 av Gustav Fridolin och Yvonne Ruwaida (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av 24 kap. brottsbalken i enlighet med vad i motionen anförs om ekologiskt
nödvärn.
2. Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag på ändringar i
relevant lagstiftning enligt vad i motionen anförs om samvetsvägran.
2003/04:Ju281 av Nils Oskar Nilsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att blodprov på föraren skall bli obligatoriskt i samband med
trafikolyckor.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att påföljden skall vara fängelse vid rattfylleri.
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en ny syn på kriminalpolitiken.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av effektiva och proportionella straff.
15.        Riksdagen beslutar införa en ny regel om maximistraff vid det
tredje grova våldsbrottet i enlighet med vad som anförs i motionen.
16.        Riksdagen beslutar skärpa minimistraffen för rån samt grov
misshandel från ett till två år.
17.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av rabattsystemet vid påföljdsmätning.
27.        Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om att
ändra 29 kap. 2 § brottsbalken i enlighet med vad som anförs i motionen.
28.        Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning avseende
en översyn av 16 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken i enlighet med vad som anförs
i motionen.
2003/04:Ju306 av Agneta Lundberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda
s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om rattfylleri.
2003/04:Ju307 av Christin Nilsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av strängare straff för bärande av kniv.
2003/04:Ju315 av Cecilia Widegren (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över brottsskalan och tillämpningen av densamma för den
typen av brott som anförs i motionen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utveckla samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med
djurhållning.
2003/04:Ju316 av Johan Linander m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förbättrad psykiatrisk vård inom kriminalvården, bland annat
genom relevant programbehandling, specialenheter och att tillräkneliga
skall få tidsbegränsade straff.
2003/04:Ju331 av Jan Andersson och Claes Västerteg (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vikten av en utredning för att öka säkerheten för de företagare som
utsätts för skadegörelse och systematisk förföljelse.
2003/04:Ju343 av Kalle Larsson m.fl. (v):
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till förlängning av
preskriptionstiden i mål om hets mot folkgrupp i enlighet med vad i
motionen anförs.
2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot övergrepp i rättssak.
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att misshandel av barn bör särregleras i brottsbalken.
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en
analys av vilka konsekvenser en särreglerad kriminalisering av barnmisshandel
kan få.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att dagens ordning när det gäller livstidsstraffet, där
regeringen beslutar om nåd, ersätts med en lagstiftning där tidsbegränsning
sker i domstol.
13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att höja straffskalornas miniminivå vid grova brott.
14.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att se över om upprepande av likartade brott bör bedömas
som en försvårande omständighet i lagstiftningen.
15.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utredning som behandlar om straffnedsättning skall
ske när gärningsmannen medverkar till att minska skadan av sitt brott.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motion
anförs om en utredning som behandlar om någon vid framförandet av motordrivet
fordon efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker eller intagit narkotika
under eller efter färden gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och
även berövat annan livet bör kunna dömas för dråp.
2003/04:Ju356 av Alice Åström m.fl. (v, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att könsidentitet skall nämnas i brottsbalkens bestämmelse om
försvårande omständighet, 29 kap. 2 § 7.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av
brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering i 16 kap. 9 §.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av
brottsbalkens bestämmelse i 5 kap. 5 § 4.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att könsidentitet skall omfattas av brottsbalkens bestämmelse
om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 §.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att hedersbrott mot HBT-personer måste uppmärksammas.
2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att möjlighet till halvtidsfrigivning skall införas för dem som
första gången döms till fängelsestraff.
12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att livstidsstraffet skall avskaffas och ersättas med
tidsbestämda straff.
2003/04:Ju362 av Åsa Torstensson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att låta utreda hur skyddet för individers yttrandefrihet konkret kan
stärkas genom exempelvis straffskärpningar för dem, såväl anstiftare som
medskyldiga, som genom hot eller våld försöker inskränka den.
2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utdömd strafftid skall avtjänas.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om villkorlig
frigivning och positiva incitament i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Ju371 av Mikael Damberg och Cinnika Beiming (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att regeringen bör se över livstidsstraffet ur ett rättssäkerhetsperspektiv
i syfte att tidsbestämma det.
2003/04:Ju385 av Helene Petersson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om polisens befogenheter att beslagta bil och/eller bilnycklar i samband
med olovlig körning.
2003/04:Ju387 av Majléne Westerlund Panke (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om situationen på fångvårdsanstalterna.
2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att göra häktning obligatorisk vid försök till
brott där straffsatsen är minst två år i enlighet med vad som anförs i
motionen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvinnomisshandel skall leda till fängelsestraff.
8. Riksdagen beslutar att brottet förolämpning skall falla under
allmänt åtal i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:Ju401 av Leif Björnlod och Ingegerd Saarinen (båda mp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förlängning av
preskriptionstider för brott mot miljöbalken.
2003/04:Ju403 av Leif Björnlod och Gustav Fridolin (båda mp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till avskaffande av
påföljden fängelse på livstid.
2003/04:Ju409 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en gemensam europeisk straffrätt för vissa grova brott.
2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som innebär
att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs.
2003/04:Ju414 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att brott med homofobiska motiv av rättsväsendet skall betraktas som
lika allvarliga som brott med rasistiska motiv.
2003/04:Ju415 av Hillevi Larsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att brott med sexistiska motiv av rättsväsendet skall betraktas som
lika allvarliga som brott med rasistiska motiv.
2003/04:Ju416 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

13.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda och ersätta livstidsstraffet med ett långt
men tidsbestämt straff.
25.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om utvärdering av domar så att likhet inför lagen kan
garanteras.
2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en utveckling av frivården och fler självständiga
strafformer.
11.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om straff för återfallsförbrytare och om livstidsstraff.
2003/04:Ju430
av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att ta bort preskriptionstiden vid alla brott där straffskalan går upp
till tio år eller mer.
2003/04:Ju434 av Mikael Damberg och Cinnika Beiming (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att undersöka möjligheten till halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare.

2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om demokratins grunder och rättssäkerhetsaspekterna vid tillkomsten
av beslut om skärpta lagar mot terrorism samt vid verkställande av åtgärderna
i praktiken.
2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en ny inriktning av förhållandet mellan rättspsykiatrin
och rättssystemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en ny typ av institutioner bör införas för att de som döms
till rättspsykiatrisk vård skall fortsätta verkställigheten inom
kriminalvårdens försorg.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att otillräknelighetsbegreppet skall återinföras liksom möjligheten
till tvångsvård av den lilla grupp som anses vara otillräknelig.
2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att höja minimistraffet för grov misshandel av minderåriga barn
från ett till två års fängelse.
2003/04:Ju455 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om straffsatsen för grovt djurplågeri enligt 16 § brottsbalken.
2003/04:Ju464 av Jan Ertsborn (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kontroll av redovisade ekonomiska förhållanden vid utdömande av dagsböter.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning gällande möjligheterna att införa hedersmotiv som
en försvårande omständighet bland övriga faktorer för straffskärpning i
brottsbalken.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

12.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att åtgärder bör vidtas för att säkerställa en riktig
rättstillämpning som innebär att alla är lika inför lagen.
2003/04:So342 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Psykansvarskommitténs betänkande ej kan läggas till grund
för en framtida reform.
10.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att psykiskt sjuka personer måtte dömas till rättspsykiatrisk
vård i stället för fängelse.
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

20.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till
lagändring om straffsatsen och beviskraven för drograttfylleri enligt vad
som anförs i motionen.
2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

7. Riksdagen beslutar om att livstids fängelse införs i straffskalan
för grovt narkotikabrott.
8. Riksdagen beslutar om att höja maximistraffet för ringa narkotikabrott
från sex månaders fängelse till ett års fängelse.
2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10.        Riksdagen begär att regeringen återkommer med lagförslag som
erfordras för gott samhällsskydd och god tillgång till psykiatrisk vård
i kriminalvården i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

15.        Riksdagen begär att regeringen tillsätter en enmansutredning för
att ta fram förslag till en handlingsplan mot hatbrott och homofobi.
2003/04:So570 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om patienters återfallsfrekvens vad gäller brott.
2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

20.        Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om möjligheten att föra in mobbning i brottsbalken.
2003/04:T338 av Arne Kjörnsberg och Per Erik Granström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att böter för fortkörning skall utgå i form av dagsböter.
2003/04:MJ403 av Jeppe Johnsson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpta åtgärder och sanktioner gentemot kriminella s.k.
djurrättsaktivister.</pre><pre></pre>