Justitieutskottets betänkande
2003/04:JUU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
förslag till anslag för år 2004 under utgiftsområde
4 Rättsväsendet samt ett stort antal motioner som
väckts under den allmänna motionstiden i år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt
knappt 26,5 miljarder kronor. De tyngsta
anslagsposterna är polisorganisationen (14 665
miljoner kronor), domstolsväsendet (3 882 miljoner
kronor) och kriminalvården (4 761 miljoner kronor).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet har, med
hänvisning till sina respektive förslag till
medelsanvisning för utgiftsområdet, inte deltagit i
beslutet såvitt avser tilldelningen på anslag. I
stället redovisar dessa partier sina
ställningstaganden i särskilda yttranden.
I ärendet behandlar utskottet också som redan
framgått ett stort antal motionsyrkanden som väckts
under den allmänna motionstiden i år. I yrkandena
tas i första hand upp frågor som rör mål och
resurser samt organisations- och prioriteringsfrågor
för myndigheterna inom rättsväsendet. Utskottet
avstyrker samtliga motionsyrkanden, i första hand
med hänvisning till gällande regler och pågående
arbete.
I ärendet föreligger reservationer från samtliga
partier utom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet de gröna samt särskilda yttranden från
samtliga partier utom Socialdemokraterna och
Miljöpartiet de gröna. Sammanlagt handlar det om 38
reservationer och 16 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Resultatuppföljning
1. Målen för rättsväsendet
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju413.
Reservation 1 (kd, c)
Utgiftsramen och anslagen
2. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Riksdagen anvisar anslag till verksamheten inom
rättsväsendet för budgetåret 2004 enligt
utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 i denna del och
avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena.
Kompetens- och bemötandefrågor
3. Kompetens- och bemötandefrågor inom
rättsväsendet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418
yrkandena 15, 16, 19 och 20, 2003/04:Ju210,
2003/04:Ju226, 2003/04:Ju241, 2003/04:Ju262
yrkandena 3-5, 2003/04:Ju302, 2003/04:Ju310,
2003/04:Ju328, 2003/04:Ju329, 2003/04:Ju333
yrkande 7, 2003/04:Ju342, 2003/04:Ju349 yrkande
1, 2003/04:Ju355 yrkande 7, 2003/04:Ju356
yrkandena 2, 7 och 8, 2003/04:Ju369 yrkande 5 och
6, 2003/04:Ju388, 2003/04:Ju391 yrkande 1,
2003/04:Ju8, 2003/04:Ju412 yrkandena 5 och 6,
2003/04:Ju443 yrkandena 6 och 13, 2003/04:Ju444
yrkandena 2, 6, 7 och 8, 2003/04:Ju447 yrkande 4,
2003/04:Ju448 yrkandena 2 och 9, 2003/04:Ju451
yrkande 2, 2003/04:Ju453 yrkandena 12 och 17,
2003/04:Ju456, 2003/04:Ju468, 2003/04:Ju478
yrkandena 9 och 10, 2003/04:Ju479 yrkandena 1,
11, 15 och 21, 2003/04:L319 yrkande 5,
2003/04:L320 yrkande 1, 2003/04:L350 yrkande 13,
2003/04:Sf326 yrkande 14, 2003/04:So272 yrkande
4, 2003/04:So419 yrkande 6, 2003/04:So496 yrkande
3, 2003/04:So504 yrkande 6 samt 2003/04:
So568 yrkande 21.
Polisväsendet
4. Decentralisering av polisen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju299 och
2003/04:Ju333 yrkande 11.
Reservation 2 (c)
5. En effektiv polis
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju465 yrkande
15.
Reservation 3 (fp)
6. Resursutnyttjandet inom polisen
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju355 yrkandena
4 och 5.
7. Samverkan mellan Rikskriminalpolisen och
Säkerhetspolisen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292
yrkande 20 och 2003/04: Ju369 yrkande 19.
Reservation 4 (m, c)
8. Sammanslagning av Rikskriminalpolisen
och Säkerhetspolisen
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju465 yrkande
19.
Reservation 5 (fp)
9. Polisstyrelserna
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju333
yrkande 1, 2003/04:Ju334 yrkande 1, 2003/04:Ju369
yrkande 4 och 2003/04:Ju417 yrkande 10.
Reservation 6 (m, fp, kd, c)
10. Ökad antagning till
polisutbildningarna
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju230,
2003/04:Ju345, 2003/04: Ju417 yrkande 16 och
2003/04:Ju465 yrkande 2.
Reservation 7 (m, fp, kd, c)
11. Ytterligare en polisutbildning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju202,
2003/04:Ju223, 2003/04: Ju239, 2003/04:Ju249,
2003/04:Ju311, 2003/04:Ju319, 2003/04:Ju327
yrkande 2, 2003/04:Ju333 yrkande 17,
2003/04:Ju338 yrkande 2 och 2003/04:Ju465 yrkande
6.
Reservation 8 (fp, c)
12. Polis i glesbygd
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju321,
2003/04:Ju333 yrkande 14 och 2003/04:Ju338
yrkande 1.
Reservation 9 (c)
13. Förkortad utryckningstid på
landsbygden
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju333
yrkande 15 och 2003/04:
Ju364 yrkande 2.
Reservation 10 (fp, c)
14. Mobila polisteam
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju364 yrkande
1.
Reservation 11 (m, fp, c)
15. Resursfördelningen mellan
myndigheterna
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju201,
2003/04:Ju245, 2003/04: Ju284, 2003/04:Ju317
yrkande 1, 2003/04:Ju339, 2003/04:T470 yrkande 7
samt 2003/04:N341 yrkandena 6 och 7.
16. Nationella insatsstyrkan
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292
yrkande 21 och 2003/04: Ju369 yrkande 18.
Reservation 12 (m)
17. Kompensation för EU-toppmötet i
Göteborg
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju228.
18. Kostnader vid regeringsbeslutade
evenemang
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju212.
Reservation 13 (m, fp, c)
19. Prioriterad brottslighet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju255,
2003/04:Ju290 yrkande 3, 2003/04:Ju407,
2003/04:Ju433, 2003/04:Ju447 yrkande 3 och
2003/04: Ju479 yrkande 12.
Reservation 14 (fp)
Reservation 15 (c)
20. Sjöpolisen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju274 och
2003/04:Ju333 yrkande 16.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)
21. Särskilda enheter mot människohandel
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju348 yrkande
3.
Reservation 17 (c)
22. Särskilda drogenheter
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So345
yrkande 19 och 2003/04: So414 yrkande 6.
Reservation 18 (m, fp, kd, c)
Åklagarväsendet
23. Ekobrottsmyndighetens organisation
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju225 och
2003/04:Ju411 yrkande 6.
Reservation 19 (kd)
Domstolsväsendet
24. Domstolsverkets ställning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271
yrkande 17, 2003/04:Ju292 yrkande 19,
2003/04:Ju349 yrkande 11 och 2003/04:Ju477
yrkande 4.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)
Kriminalvården
25. Psykiatrisk vård inom kriminalvården
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju449
yrkande 5 och 2003/04:
So637 yrkande 3.
Reservation 21 (kd)
Reservation 22 (c)
26. Resurser till frivården
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357
yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 12 och
2003/04:Ju402 yrkande 1.
Reservation 23 (m, fp, kd, c)
27. Ökat stöd till KRIS
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju272.
Reservation 24 (m, fp, kd, c)
28. Anstalts- och häkteskapacitet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju298,
2003/04:Ju353, 2003/04:
Ju370 yrkande 6, 2003/04:Ju381, 2003/04:Ju416
yrkandena 11 och 28 och 2003/04:Ju425 yrkande 6.
Reservation 25 (m, fp)
Reservation 26 (kd)
29. Kostnadsanalys av kriminalvårdens
platsbrist
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju370 yrkande
5.
Reservation 27 (m, fp, c)
30. Kontroll av narkotika på anstalter och
häkten
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju295,
2003/04:Ju316 yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 10
och yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416
yrkandena 15, 16 och 18, 2003/04:Ju425 yrkande 4
i denna del samt 2003/04:So345 yrkande 3.
Reservation 28 (m, fp, kd, c)
31. Besöksrum med glasruta
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju370
yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416 yrkande 17
och 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del.
Reservation 29 (m, fp, kd)
32. Disciplinär påföljd för vägran att
lämna urinprov
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju416 yrkande
19.
Reservation 30 (kd)
33. Missbruksbehandling inom
kriminalvården
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357
yrkande 15, 2003/04:So345 yrkande 16 samt
2003/04:So414 yrkandena 9 och 13.
Reservation 31 (m, fp)
Brottsförebyggande rådet
34. Brottsförebyggande arbete mot
hatbrottslighet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju445
yrkande 3 och 2003/04: Ju446 yrkande 4.
Reservation 32 (m, fp, kd, c)
Brottsoffermyndigheten
35. Verksamhetsmål
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju453 yrkande
15.
Reservation 33 (kd)
36. Tillskott till Brottsofferfonden genom
avdrag på ersättningen till intagen i
kriminalvårdsanstalt
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju394 yrkande
2.
Reservation 34 (m, fp)
37. Stöd från Brottsofferfonden m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju234,
2003/04:Ju317 yrkande 2 och 3, 2003/04:Ju348
yrkande 5 samt 2003/04:Ju363 yrkande 3.
Reservation 35 (fp, c)
38. Självrisk vid utbetalning av
brottsskadeersättning
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju444 yrkande
10.
Reservation 36 (fp)
39. Brottskadeersättning för sakskada
Riksdagen avslår motion 2003/04:L318 yrkande 2.
Reservation 37 (fp, c)
40. Brottskadeersättning vid arbetsskador
Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju214.
41. Förskott på brottskadeersättning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju363
yrkande 1, 2003/04:Ju404, 2003/04:Ju453 yrkande
13 och 2003/04:Ju479 yrkande 29.
Reservation 38 (fp, kd, c)
42. Brottsoffermyndighetens prövning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju279 och
2003/04:Ju439.
Stockholm den 4 december 2003
På justitieutskottets vägnar
Susanne Eberstein
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:
Susanne Eberstein (s), Alice Åström (v), Margareta
Sandgren (s), Beatrice Ask[1] (m), Lennart Nilsson
(s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind[2]1
(kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson[3]1
(m), Torkild Strandberg[4]1 (fp), Johan Linander[5]1
(c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson[6]1 (m),
Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Kerstin Andersson
(s) och Karin Granbom[7]1 (fp).
**FOOTNOTES**
[1]: Dock ej i beslutet under punkt 2
[2]:
[3]:
[4]:
[5]:
[6]:
[7]:
2003/04
JuU1
Utskottets överväganden
Inledning
Allmänt
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till
bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården, Brottsförebyggande
rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,
Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För
år 2003 anslogs, inklusive tillskott på
tilläggsbudget, knappt 25 miljarder kronor. De
tyngsta anslagsposterna är polisen med drygt 13,5
miljarder kronor, kriminalvården med knappt 4,8
miljarder kronor och domstolsväsendet med drygt 3,7
miljarder kronor.
För år 2004 har riksdagen bestämt utgiftsramen för
rättsväsendet till 26 432 092 000 kr.
Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två
huvudsakliga områden. Det ena området rör
kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om
brott och straff och, inte minst, frågor som rör
brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör
rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets
myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. Uppgiften fullgörs bl.a. genom
att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och
beivrar brott och sörjer för verkställighet av
utdömda straff. Inom rättsväsendet löses också
tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda
och det allmänna.
Verksamheten inom rättsväsendet är - och bör
självklart förbli - en statlig angelägenhet. Detta
ställer särskilda krav på verksamheten. Sådana krav
är t.ex. att polisen har resurser att förebygga och
bekämpa brott och att verkställigheten av straff
präglas av humanitet och säkerhet. Vidare måste
enskilda som vänder sig till domstolarna kunna få
sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom
rimlig tid.
Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett
omfattande moderniseringsarbete i syfte att öka
rättstryggheten och rättssäkerheten samt att öka
rationaliteten och effektiviteten i rättsväsendets
arbete. Viktiga utgångspunkter i förändringsarbetet
är medborgarperspektivet och en helhetssyn som
ställer krav på en långtgående samverkan mellan
rättsväsendets myndigheter, givetvis med respekt för
den grundläggande rollfördelningen mellan
rättsväsendets olika delar.
All utveckling och effektivisering av
rättsväsendet syftar till att verksamheten skall
motsvara högt ställda krav på verksamheten.
Utvecklingsarbetet måste därför bedrivas med stor
kraft och styras av grundförutsättningar som
rättssäkerhet, humanitet och rationalitet.
Medborgarperspektivet skall vara en ledstjärna i
detta arbete. Härigenom kan medborgarnas berättigade
krav på snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet
tillgodoses. Centrala beståndsdelar i arbetet bör
även i fortsättningen vara frågor om
verksamhetsutveckling hos myndigheterna,
kontinuerlig fortbildning av personalen, främjande
av jämställdhet samt etnisk och kulturell mångfald,
en fortsatt utveckling av organisationsstrukturerna
och en ständigt pågående översyn och anpassning av
lagstiftningen. Ett väsentligt inslag i
förändringsarbetet som berör rättsväsendets alla
olika delar är det internationella samarbetet. Detta
har under senare år ökat i betydelse, inte minst
genom den snabba utvecklingen inom Europeiska
unionen (EU) på det straffrättsliga och
straffprocessuella området. Utmaningen nu är att
använda sig av och att utveckla de fördelar som
ligger i ett internationellt samarbete där länder
och folk, inte minst inom EU och kandidatländerna,
tillsammans arbetar för att minska brottsligheten
och för att få samhällets rättsliga funktioner att
fungera väl över gränserna. Det internationella
samarbetet i lagstiftningsfrågor behöver
vidareutvecklas så att nationella och
internationella regelverk anpassas till dagens och
morgondagens krav.
Ett välfungerande rättsväsende är en grundläggande
förutsättning för det demokratiska samhället, för
ett fungerande samhällsliv, för näringslivets
utveckling och för ekonomisk tillväxt.
Kriminalpolitikens inriktning
Målet för kriminalpolitiken är att minska
brottsligheten och öka människors trygghet. Den
kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar
framför allt till att upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, att förebygga brott och lagföra dem
som begår brott, att verkställa påföljder och ge
stöd till dem som drabbas av brott. Arbetet skall
bygga på en helhetssyn och utgå från principen om
alla människors lika värde och respekt för den
enskildes integritet och värdighet.
Tre utgångspunkter är viktiga för en framgångsrik
kriminalpolitik. För det första krävs ett nära,
långsiktigt och dynamiskt samarbete mellan de
aktörer som berörs av eller kan påverka
brottsligheten. För det andra måste
resursanvändningen vara så effektiv som möjligt. För
det tredje krävs att alla samhällets åtgärder för
att förebygga och beivra brott baseras på bästa
möjliga kunskaper om brottslighetens omfattning och
variationer liksom om effekterna av olika åtgärder
och andra förändringar.
Som utskottet ser det kan en framgångsrik
kriminalpolitik bara drivas inom ramen för en allmän
välfärdspolitik som innefattar mål om social
trygghet, rättvis fördelning och stärkt solidaritet
mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en
del av den helhetssyn som utskottet här gör sig till
tolk för.
Utskottet vill också understryka betydelsen av det
brottsförebyggande arbetet som en hörnsten i de
kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste
angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är
vissa delar av samhällspolitiken särskilt
betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdomar,
alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden
samt utbildning har särskilt stor potential när det
gäller att förebygga brottslighet. Detsamma gäller
andra åtgärder som syftar till att motverka
utanförskap och segregation. Det råder också allmän
enighet om vikten av att det brottsförebyggande
arbetet koncentreras på breda åtgärder som riktar
sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola
och föreningsliv engageras i det arbetet. Det är
också viktigt att de brott som begås leder till
adekvata reaktioner från samhällets sida. För att
tillgodose detta intresse krävs att det finns en
human och säker kriminalvård, vars verksamhet
inriktas på att motverka återfall i brott.
Ett centralt inslag är att medborgarperspektivet
präglar kriminalpolitiken. I det brottsförebyggande
arbetet är detta perspektiv och kravet på samverkan
mellan myndigheter och andra berörda tydligare än på
många andra områden. Det lokala brottsförebyggande
arbetet måste stödjas och utvecklas för att skapa
ökad trygghet i människors närmiljö. Brottsligheten
måste angripas i samverkan med dem som berörs av
den. Denna utgångspunkt gör sig naturligtvis
särskilt starkt gällande i fråga om
mängdbrottsligheten som utgör merparten av antalet
anmälda brott. Här har närpolisverksamheten och
närpolisens samarbete med t.ex. näringslivet,
skolan, brottsofferjourer, föreningslivet och andra
frivilligorganisationer en särskild betydelse. Det
är således viktigt att utvecklingen av det
problemorienterade polisarbetet inom
närpolisområdena fortsätter, att detta arbete
kontinuerligt utvärderas och att information härom
sprids så att goda erfarenheter kommer hela landet
till godo.
En effektiv brottsbekämpning är av stor betydelse
för att målet för kriminalpolitiken skall kunna
uppnås. Brottsligheten innebär ett angrepp på
människors liv, hälsa, integritet eller egendom och
förorsakar lidande och otrygghet. Den medför också
betydande kostnader för enskilda och samhället och
kan i sina grövsta uttrycksformer i sin förlängning
utgöra ett hot mot den demokratiska rättsstaten och
grunderna för vår samhällsgemenskap. Det är därför
av stor vikt att polisen och åklagarorganisationen
utvecklar sina arbetsmetoder samt vidareutvecklar
sitt samarbete. Det är också viktigt att var och en
av rättsväsendets myndigheter ser sin roll i
rättskedjan och på olika sätt underlättar övriga
myndigheters insatser. I myndigheternas arbete ingår
naturligtvis även att på bästa möjliga sätt ta till
vara brottsoffrens intressen.
Den grova, i många fall organiserade och
gränsöverskridande, brottsligheten måste delvis
angripas med andra metoder. Utskottet tänker här
bl.a. på tvångsmedelsregleringen och på möjligheten
att använda modern teknik i
kriminalunderrättelsearbetet. Även samarbetet inom
den öppna polisen och mellan den öppna polisen och
Säkerhetspolisen är av betydelse. Det
internationella samarbetet har här en särskilt
framskjuten roll. Av stort värde för insatserna mot
den internationella brottsligheten i Europa är
samarbetet inom FN, Europarådet och EU. Inom EU
pågår t.ex. arbete med att förbättra det polisiära
samarbetet inom ramen för Europol. Vidare pågår ett
samarbete på åklagarnivå, vilket permanentades under
våren 2002 genom tillskapandet av Eurojust. Arbete
pågår för att vidareutveckla Eurojust i syfte att
ytterligare kunna förstärka den operativa
brottsutredningsverksamheten som åklagare och
poliser ansvarar för i respektive medlemsland. Under
Sveriges ordförandeskap i EU inrättades dessutom ett
europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet
(EUCPN). Detta fungerar som ett viktigt verktyg för
att sprida kunskap och utbyta erfarenheter på det
brottsförebyggande området inom EU.
I budgetpropositionen anläggs just ett sådant
brett perspektiv på brottsbekämpningen som utskottet
förordar. Här beskrivs också förändringsarbetet som
inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu
nämnt utan också t.ex. en beskrivning av
myndigheternas åtgärder mot den särskilt allvarliga
brottsligheten samt brott mot särskilt utsatta
grupper. En utveckling av verkställighetsinnehållet
i det straffrättsliga påföljdssystemet är en annan
väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som
skall förhindra återfall i brott. För kriminalvården
är ett viktigt mål att inom ramen för en human
kriminalvård öka säkerheten inom anstalterna och
förhindra att intagna missbrukar droger under
anstaltsvistelsen. I syfte att uppnå detta måste
kriminalvårdens kapacitet öka och dess förmåga att
hantera förändringar i beläggningen på anstalter och
häkten utvecklas. Detta är också viktigt för målet
att förhindra återfall i brott.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en
förhållandevis stor del av rättsväsendets resurser
inom det kriminalpolitiska området bör inriktas på
att förebygga och bekämpa den allvarligaste
brottsligheten, såsom grov organiserad brottslighet,
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet inklusive miljöbrott samt brottslighet
som drabbar särskilt utsatta personer eller grupper.
Samtidigt vill utskottet understryka att merparten
av de brott som kommer till polisens kännedom inte
har denna allvarliga karaktär. Från
trygghetssynpunkt är det också viktigt att
mängdbrottsligheten förhindras och, när den ändå
förekommer, beivras. Det stora flertalet brott
tillhör den kategorin, och de medför betydande
skador för enskilda och för samhället samtidigt som
de, också för dem som inte direkt drabbas, skapar en
allmän känsla av olust och otrygghet.
Resultatuppföljning
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas frågor om mål och
resultatstyrning, bl.a. behandlas en motion
om att målen för rättsväsendet måste
konkretiseras så att de blir mätbara och går
att utvärdera. Utskottet avstyrker motionen
med hänvisning till regeringens arbete i
frågan.
Jämför reservation 1.
Utskotten har enligt 4 kap. 16 § riksdagsordningen
en skyldighet att följa upp och utvärdera
riksdagsbeslut inom de ämnesområden som varje
utskott svarar för. Som ett led i detta arbete
åligger det utskotten att följa upp att de medel som
tilldelats myndigheterna disponerats på ett
tillfredsställande sätt.
Frågor om mål- och resultatstyrning har i olika
sammanhang behandlats i riksdagen. Bland annat har
riksdagen vid upprepade tillfällen slagit fast att
målen för en verksamhet måste vara välformulerade,
mätbara och uppföljningsbara för att
resultatstyrningen skall bli meningsfull och för att
målen skall kunna ställas i relation till
kostnaderna. Det är också av värde om målen uttrycks
i sådana termer att de kan bilda utgångspunkt för
politiska prioriteringar och diskussioner. Målen bör
således inte vara för vagt eller allmänt formulerade
(se bl.a. bet. 2000/01:FiU20 s. 195, rskr. 101).
För att målen för en verksamhet skall vara möjliga
att följa upp måste resultatinformationen vara
relevant i förhållande till de uppsatta målen.
Resultat och utveckling bör redovisas i kvantitativa
termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal.
Redovisningen bör i större utsträckning avse
resultat, och i mindre grad aktiviteter av typen
vidtagna åtgärder eller pågående utredningar.
Grundläggande för regeringens resultatanalys är att
den skall vara faktabaserad och inriktad på att
bedöma föregående års resultat i förhållande till
uppställda mål. En tydlig åtskillnad skall härvid
göras mellan å ena sidan resultatinformation och
resultatanalys och å andra sidan regeringens
resultatbedömning (bet. 2000/01:FiU20 s. 195 f).
I motion Ju413 (kd) begärs att målen för
rättsväsendet konkretiseras så att de blir mätbara
och går att utvärdera.
Det övergripande, av riksdagen fastställda, målet
för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet, medan målet för kriminalpolitiken är
att minska brottsligheten och öka människors
trygghet. I syfte att förverkliga denna målsättning
ställer regeringen upp övergripande mål för de olika
verksamhetsområdena inom rättsväsendet samt
särskilda verksamhetsmål för myndigheterna inom
rättsväsendet. Myndigheternas verksamhetsmål samt
återrapporteringskrav för dessa beslutas av
regeringen i regleringsbrevet för respektive
myndighet. Det ankommer sedan på myndigheterna att
vidta åtgärder samt utnyttja tilldelade medel så
effektivt som möjligt i syfte att uppnå sina
verksamhetsmål.
Utskottet noterar att vissa av de verksamhetsmål
som har satts upp inom politikområdet är mycket
allmänt formulerade och att de av den orsaken är
svåra att följa upp. Detta gäller t.ex. målet att
Rättsmedicinalverket, där så är lämpligt och där
verksamheten kan skapa förutsättningar för det,
skall vinnlägga sig om att bidra till det
brottsförebyggande arbetet.
Andra mål är utformade på så sätt att ett visst
resultat skall uppnås, t.ex. kriminalvårdens mål att
återfall i brott skall förebyggas. För att sådana
mål skall vara meningsfulla i den politiska
processen krävs tydliga redovisningar av de åtgärder
som vidtagits för att uppnå målet samt en analys av
om och i vilken utsträckning önskat resultat
uppnåtts. I dag saknas i stor utsträckning sådana
analyser i budgetpropositionen. Analyser saknas
också av hur myndigheternas verksamhetsmål och
resultat förhåller sig till de övergripande målen.
Vad gäller resultatet av myndigheternas verksamhet
skulle det vidare vara värdefullt om redovisningen i
högre grad än i dag kunde uttryckas i kvantitativa
termer. Det vore önskvärt att redovisningen gjordes
också i absoluta tal och inte enbart genom angivande
av den procentuella förändringen jämfört med
föregående år.
Viktigt är också att måluppfyllelsen kopplas till
förslagen om myndigheternas anslag och
verksamhetsinriktning för kommande år. För att
förbättra denna koppling krävs att motiven för
regeringens förslag framgår tydligare av
budgetpropositionen.
Utskottet vill i sammanhanget dock framhålla att
regeringen under senare år gjort ansträngningar för
att göra verksamhetsmålen mer kvantitativa och
mätbara samt att förbättra resultatinformationen.
Som utskottet ser det har såväl verksamhetsmålens
utformning som uppföljningen av dem blivit betydligt
bättre under de år som gått sedan arbetet med att
utveckla mål- och resultatstyrningen inleddes.
Utskottet utgår från att detta arbete fortsätter
och att regeringen framöver söker förtydliga
uppsatta mål och göra dem mer konkreta samt att
resultatredovisningen förbättras ytterligare. Med
tydliga mål ökar möjligheterna att bedöma
myndigheternas och verksamheternas resultat, vilket
i sin tur skapar utgångspunkter för att utveckla
myndigheternas verksamhet ytterligare.
Enligt utskottet saknas sålunda för närvarande
skäl för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i
frågan såvitt gäller utskottets beredningsområde.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion
Ju413.
Utgiftsramen och anslagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till anslag inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet och avstyrker därmed ett stort
antal motionsyrkanden om utökade resurser och
därmed sammanhängande frågor. Jämför de
särskilda yttrandena 1-4.
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens
budgetförslag och de motioner som väckts med
anledning av budgetpropositionen och som avser
fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena
framgår av tabell, se bilaga 2. Vidare behandlar
utskottet en del motionsyrkanden som mer allmänt rör
resursfrågor eller verksamhet och prioriteringar
m.m. och som utskottet ansett bör behandlas i detta
sammanhang.
Utgiftsramen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en
utgiftsram för rättsväsendet för år 2004 på 26 432
092 000 kr. Riksdagen har nyligen fattat beslut i
enlighet med regeringens förslag.
Beslutet innebär, jämfört med anslagen för år
2003, att satsningen på polisorganisationen
fortsätter under år 2004 med ytterligare 225
miljoner kronor och att anslaget till kriminalvården
ökas med 150 miljoner kronor. Satsningar görs också
på domstolsväsendet som tillförs ytterligare 50
miljoner kronor. För Säkerhetspolisen innebär
beslutet att anslaget sänks med 30 miljoner kronor
fr.o.m. år 2004.
För åren 2005 och 2006 har regeringen utifrån en
konsekvensberäkning föreslagit att utgiftsramarna
skall uppgå till 26 780 900 000 kr respektive
27 302 900 000 kr. Konsekvensberäkningen baseras i
princip på de regler och den politik som föreslås
gälla för år 2004 samt på de antaganden om den
ekonomiska utvecklingen som redovisas i
budgetpropositionen (prop. 2003/04:1 volym 1 bil.
2). Den inkluderar således inte effekter av
föreslagna eller aviserade åtgärder på budgetens
utgiftssida med ikraftträdande efter det kommande
budgetåret. Beräkningen skall tjäna som riktlinje
för regeringens budgetarbete.
Utskottet konstaterar att delar av rättsväsendet
under senare år brottats med budgetproblem trots
stora tillskott till verksamheten. Detta har
föranlett såväl omfördelningar inom rättsväsendet
som ytterligare tillskott under löpande budgetår.
Rättsväsendets behov har alltså prioriterats och
regeringen aviserar i budgetpropositionen (volym 3
s. 11) sin tydliga avsikt att även fortsättningsvis
noga följa rättsväsendets verksamhet och resultat
och att, efter analys av vidtagna
effektivitetsåtgärder, återkomma till riksdagen om
de ytterligare insatser som erfordras för att
fullfölja statsmakternas intentioner för
utvecklingen av rättsväsendet. Mot den bakgrunden
kände utskottet ingen tvekan att till
finansutskottet tillstyrka regeringens förslag till
utgiftsram för år 2004 och konsekvensberäkningen av
utgiftsramarna för åren 2005 och 2006 (se prot.
2003/04:4).
Anslag för budgetåret 2004
Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning
av utgiftsramen på anslagen inom rättsväsendet för
år 2004, se bilaga 2. I bilagan sammanfattas även
övriga partiers förslag.
Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att
satsningen på polisen och kriminalvården fortsätter
med ytterligare 225 respektive 150 miljoner kronor.
Anslagen uppgår enligt förslaget till drygt 14 665
respektive 4 761 miljoner kronor. Satsningar görs
också på domstolsväsendet med 50 miljoner kronor med
följd att anslaget föreslås uppgå till knappt 3 882
miljoner kronor. För Säkerhetspolisen sänks anslaget
med 30 miljoner kronor med följd att anslaget
föreslås uppgå till drygt 576 miljoner kronor.
Vidare kan nämnas att anslaget till
åklagarorganisationen föreslås bli knappt 820
miljoner kronor medan anslaget till
Ekobrottsmyndigheten föreslås bli knappt 334
miljoner kronor. I övrigt hänvisas till nyssnämnda
tabell. Ramen för utgiftsområdet har som nämnts ovan
bestämts till drygt 26 432 miljoner kronor för år
2004.
I motion Ju462 (m) föreslås anslagsförändringar
som innebär en ökning av den fastställda
utgiftsramen med 983 miljoner kronor. Förslagen i
motionen innebär jämfört med regeringens
anslagsförslag förstärkningar till
polisorganisationen (700 miljoner kronor),
Säkerhetspolisen (20 miljoner kronor),
åklagarorganisationen (30 miljoner kronor),
domstolsväsendet (100 miljoner kronor) och
kriminalvården (150 miljoner kronor) samtidigt som
anslaget till Brottsförebyggande rådet sänks (-17
miljoner kronor). Motionärerna anser att regeringen
i sitt budgetförslag inte tagit tillräcklig hänsyn
till en rad faktorer. De anför bl.a. att det är
nödvändigt att öka rekryteringen av poliser och
civilanställd personal, att öka kompetensen hos
personalen och att uppdatera metodutvecklingen och
tekniken inom polisen. Enligt motionärerna måste
resurser frigöras för att öka antalet poliser i
yttre tjänst. Man anser vidare att det inte är
försvarbart att spara på Säkerhetspolisen med hänsyn
till den internationella utvecklingen och
aktiviteter hos flera extrema grupperingar samt
behovet av att förstärka säkerhetsskyddet. I fråga
om åklagarverksamheten framför motionärerna att
förstärkningen av polisen medfört ökade behov inom
åklagarorganisationen, bl.a. krävs
personalförstärkningar samt kompetensutveckling för
redan anställd personal. Detsamma gäller, med
hänvisning till rättskedjan, även domstolsväsendet
där det pågående förändringsarbetet av hänsyn till
rättssäkerheten inte bör förenas med ytterligare
besparingskrav utan i stället med ordentliga
satsningar. Enligt motionärerna behövs det vidare
ytterligare resurser för att förbättra
kriminalvården, bl.a. krävs fler platser på häkten
och anstalter samt utbildningsinsatser för
personalen. Resurser krävs också för genomförandet
av motionärernas förslag (som inte sakbehandlas här)
om att överföra vården av unga lagöverträdare från
Statens institutionsstyrelse till kriminalvården. I
fråga om Brottsförebyggande rådet anför motionärerna
att de inte kan ställa sig bakom regeringens förslag
eftersom de anser att den kriminalpolitiska
forskningen bör bli mer objektiv och ges en
tydligare akademisk frihet. Liknande synpunkter
beträffande i första hand polisen och kriminalvården
framförs i motionerna Ju260 yrkande 2, Ju292 yrkande
18, Ju369 yrkande 1, Ju370 yrkande 18 och Ju391
yrkande 3 (alla m).
I motionerna Ju466 och Fi240 yrkande 16 (båda fp)
föreslås anslagsförändringar som innebär en ökning
av den fastställda utgiftsramen med 1 004 miljoner
kronor. Förslagen i motionerna innebär jämfört med
regeringens anslagsförslag förstärkningar till
polisorganisationen (510 miljoner kronor),
Säkerhetspolisen (50 miljoner kronor),
åklagarorganisationen (50 miljoner kronor),
domstolsväsendet (104 miljoner kronor),
kriminalvården (250 miljoner kronor) och
rättshjälpskostnader m.m. (40 miljoner kronor).
Motionärerna anför att det inom polisen behövs
ytterligare resurstillskott, bl.a. för att utbilda
fler poliser, anställa mer civil personal, utveckla
ledarskapsutbildningen samt centralt förbättra de
enheter som arbetar med våld mot särskilt utsatta
grupper. Inom Säkerhetspolisen bör resurser satsas
på att förbättra hotbildsanalyserna och förstärka
livvaktsskyddet. Satsningarna på polisen medför i
sin tur nya resursbehov inom åklagarorganisationen,
domstolsväsendet och kriminalvården. Inom
kriminalvården krävs t.ex. fler häktes- och
anstaltsplatser, satsningar på en förbättrad
behandlingsverksamhet och åtgärder mot narkotika på
anstalterna. Slutligen anslås medel för att man
skall kunna förstärka rättshjälpen. Mer resurser
till rättsväsendet, framför allt polisen och
kriminalvården, begärs också i motionerna Ju327
yrkande 1, Ju425 yrkandena 5 och 7, Ju465 yrkandena
4, 5, 17 och 20 samt Ju474 yrkande 2 (alla fp).
Bland annat framhålls att närpolisen bör förstärkas.
Även i motionerna Ju476 och N346 yrkande 6 (båda
kd) föreslås ytterligare resurser till
rättsväsendet. Begärda anslagsförändringar innebär
en ökning av den fastställda utgiftsramen med 500
miljoner kronor. Motionsförslagen innebär jämfört
med regeringens anslagsförslag förstärkningar till
polisorganisationen (150 miljoner kronor),
åklagarorganisationen (40 miljoner kronor),
domstolsväsendet (120 miljoner kronor),
kriminalvården (152 miljoner kronor) och bidrag till
brottsförebyggande arbete (38 miljoner kronor).
Satsningar bör, som också anförs i motionerna Ju334
yrkande 2 och Ju417 yrkandena 3, 5 och 6 (båda kd),
bl.a. göras på att reformera närpolisverksamheten,
utöka polisutbildningen och öka antalet
civilanställda inom polisen. Man föreslår också en
satsning på särskilda narkotikapoliser.
Åklagarverksamheten måste förstärkas, vilket också
framhålls i motion Ju411 yrkandena 1-4, 7 och 9,
särskilt i fråga om bekämpningen av
mängdbrottslighet, miljöbrott och ekonomisk
brottslighet. Enligt motionärerna krävs det
nyrekrytering och kompetensförstärkning inom
åklagarorganisationen samtidigt som ekonomiskt
utrymme bereds för ett antal specialiståklagare.
Domstolsväsendet behöver extra resurser för att
skapa en arbetssituation där mål kan avgöras på ett
rättssäkert och effektivt sätt med en bibehållen
lokal förankring. Inom kriminalvården bör särskilda
satsningar göras bl.a. för att förbättra
arbetssituationen för de anställda, förstärka
programverksamheten och öka åtgärderna mot narkotika
på anstalterna. Vidare måste, som också anförs i
motion Ju417 yrkande 4, fler häktesplatser inrättas.
Slutligen begär motionärerna en kraftfull satsning
på bebyggelseinriktade hinder mot brott och
brottsförebyggande arbete inom kommunerna.
I motion Ju442 (c) föreslås anslagsförändringar
som innebär en ökning av den fastställda
utgiftsramen med 500 miljoner kronor.
Motionsförslaget innebär jämfört med regeringens
anslagsförslag förstärkningar till
polisorganisationen (425 miljoner kronor),
åklagarorganisationen (50 miljoner kronor) och
kriminalvården (75 miljoner kronor) samtidigt som
anslaget till Ekobrottsmyndigheten föreslås sänkt (-
50 miljoner kronor). De extra resurserna skall
användas för att öka såväl antalet poliser som
civilanställda inom polisen samt, som även anförs i
motionerna Ju333 yrkandena 3, 12 och 13 och Ju438
yrkande 1 (båda c), till att förstärka närpolisen.
Vidare föreslås en resursöverföring från
Ekobrottsmyndigheten till åklagarorganisationen för
att förbättra arbetssituationen för åklagarna samt
förstärka lagföringsprocessen inom åklagarväsendet.
Slutligen begär motionärerna ett tillskott av medel
till kriminalvården för att bl.a. förbättra
behandlingen av psykiskt störda personer på
anstalterna samt öka platstillgången på anstalter
och häkten.
Utskottet gör följande överväganden. Som framgår
ovan har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för
rättsväsendet för år 2004, ett beslut som utskottet
tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden
skulle innebära att utgiftsramen överskrids. Mot den
bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår
motionerna i ifrågavarande delar, se bilaga 4.
Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag
till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet.
Kompetens- och bemötandefrågor inom
rättsväsendet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt behandlas ett stort antal
motionsyrkanden rörande olika
kompetenshöjande insatser inom rättsväsendets
myndigheter samt om bemötande från
rättsväsendets företrädare. Utskottet
föreslår, bl.a. med hänvisning till att dessa
frågor löpande uppmärksammas inom
rättsväsendets myndigheter, att riksdagen
avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför
särskilt yttrande 5.
I ett stort antal motioner förespråkas olika
åtgärder för att öka kompetensen inom rättsväsendets
myndigheter och för att myndigheternas företrädare
bättre skall bemöta dem som i olika sammanhang
kommer i kontakt med myndigheterna.
Sålunda anförs i motionerna Ju262 (v), Ju443 (m),
Ju478 (mp) och Ju479 (fp) att kompetensen inom
rättsväsendet rörande bl.a. våld och sexualbrott mot
kvinnor måste höjas. I motion Ju479 påtalas även att
bemötandet inom rättsväsendet av sexualbrottsoffer
måste förbättras. I motionerna Ju333 (c) och Ju479
(fp) anförs att polisens rutiner och attityder i
samband med bl.a. brott mot kvinnor och barn måste
förbättras. I motion So419 (v) föreslås en utredning
om hur kvinnor som utsatts för misshandel och andra
övergrepp bemöts i domstolarna. I motionerna Ju443
(m) och Sf326 (fp) påtalas behovet av ökad kompetens
om invandrarkvinnors situation.
I motionerna Ju241 (s), Ju391 (m), Ju398 (s),
Ju412 (kd), Ju444 (fp), L319 (mp), L320 (kd) och
So504 (fp) anförs att åtgärder bör vidtas för att
förbättra barnkompetensen inom rättsväsendet. I
motion Ju412 preciseras detta yrkande till att gälla
domstolsväsendet och i motion L320 till dem som
handlägger familjemål. I motionerna Ju451 och Ju453
(båda kd) anförs att personer som förhör barn bör ha
specialistkompetens. I motion So496 (s) anförs att
polisen bör anlägga ett barnperspektiv i utredningar
om mäns våld mot kvinnor. I motion Ju310 (s) anförs
att kompetensen rörande barn till frihetsberövade
bör förbättras inom kriminalvården.
I motionerna Ju447 (fp) och Ju448 (mp) förespråkas
en kompetenshöjning inom rättsväsendet rörande
trafficking. I motion Ju448 anförs därutöver att det
krävs en attitydförändring och ett bättre bemötande
från rättsväsendets myndigheter av offer för
trafficking.
I motionerna Ju262 (v), Ju356 (flerpartimotion),
K418 (fp) och L350 (c) anförs att kompetensen inom
rättsväsendet om brott mot och situationen för
homosexuella, bisexuella och transpersoner bör
förbättras samt att bemötandet av dessa personer bör
förbättras. I motion K418 anförs därtill att
rutinerna vid upptagande av anmälan om sådana brott
måste förbättras. I motionerna, Ju342 (v), Ju444
(fp), Ju479 (fp), K418 (fp) och So568 (mp) påtalas
ett behov av ökad kompetens om våld i samkönade
relationer. I motion K418 (fp) påtalas ett behov av
ökad kompetens om och insatser mot hedersrelaterade
brott mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner. I motion Ju356 (flerpartimotion)
påtalas behovet av utbildningsinsatser inom
rättsväsendet om den år 2002 genomförda ändringen av
29 kap. 2 § 7 brottsbalken, innebärande att det vid
straffvärdesbedömning, som en försvårande
omständighet, skall beaktas om motivet till brottet
varit offrets sexuella läggning.
I motion Ju262 (v) anförs att det föreligger ett
behov av ökad kompetens inom rättsväsendet rörande
brott med rasistiska motiv.
I motionerna Ju444 (fp) och Ju453 (kd) påtalas
vikten av ett bättre bemötande av och en ökad
kompetens om brottsoffer inom rättsväsendet. I
motion Ju369 (m) påtalas betydelsen av att polisen
bemöter brottsoffer på ett professionellt sätt. I
motion Ju444 (fp) anförs att kompetensen inom
rättsväsendet om invandrare som brottsoffer bör öka.
I motion So272 (m) anförs att kompetensen om
funktionshindrade som brottsoffer också bör öka.
I motion Ju355 (v) anförs att det bör genomföras
utbildningsinsatser inom polisväsendet om bl.a. etik
och moral. I motion Ju388 (s) anförs i mer allmänna
ordalag att polisen bör vara bättre i sitt bemötande
av allmänheten.
I motion Ju349 (c) anförs att kompetenshöjande
åtgärder bör vidtas inom rättsväsendets myndigheter
för att korta handläggningstiderna där. I motionerna
Ju210 (m) och Ju456 (s) anförs att kompetensen inom
rättsväsendet om brott mot djurskyddslagen bör
förbättras. I motionerna Ju226 (m) och Ju412 (kd)
efterfrågas ökad miljöbrottskompetens inom
rättsväsendet. I motion Ju329 (s) påtalas ett behov
av ökad kompetens inom rättsväsendet om
arbetsmiljöbrott. I motionerna Ju302 (m), Ju328 (fp)
och Ju468 (s) förespråkas inrättandet av ett
nationellt resurscentrum för brottsbekämpning i
Linköpingsregionen.
I motion Ju369 (m) begärs att det inom
polisväsendet införs tydliga rutiner för hantering
av klagomål och synpunkter från allmänheten.
Motionärerna pekar på att det sällan vidtas några
åtgärder från polisens sida i fall då det inte finns
skäl att inleda förundersökning. Det anförs bl.a.
att polisen bör ta till vara lämnade synpunkter i
syfte att förbättra verksamheten och att den som
framfört en synpunkt bör få en förklaring och, i
förekommande fall, en ursäkt.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna
om betydelsen av att de anställda inom
rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens.
Utskottet ser det också som självklart att de som
kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex.
brottsoffer, skall få ett korrekt och professionellt
bemötande från myndighetsföreträdare. Dessa frågor
är av central betydelse för möjligheten för
rättsväsendets myndigheter att fullgöra sin uppgift
att värna den enskildes rättstrygghet och
rättssäkerhet samt för det övergripande målet för
kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och öka
människors trygghet. Utskottet kan samtidigt
konstatera att det inom rättsväsendets olika
myndigheter kontinuerligt vidtas omfattande åtgärder
för att öka kompetens hos all personal inom de i
motionerna berörda områdena, som också i stor
utsträckning handlar om prioriterad brottslighet.
Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda
rutiner och ett bra bemötande av dem som kommer i
kontakt med rättsväsendets myndigheter. Även om
mycket alltså har gjorts och görs ute på
rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa
behov är det angeläget att ansträngningarna
intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för
att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i
detta avseende bör naturligtvis prioriteras inom
ramen för respektive myndighets anslag. Med
hänvisning till vad som nu anförts finner utskottet
inte anledning för riksdagen att göra något
tillkännagivande i dessa frågor.
Utskottet instämmer också i vad motionärerna bakom
motion Ju369 anför om hanteringen av klagomål och
synpunkter på polisen. Det framstår som självklart
att den som framför synpunkter på polisen skall bli
korrekt bemött. Här kan först betonas vikten av att
de anställda som i sin tjänstgöring har att mer
regelmässigt ta emot klagomål och synpunkter från
allmänheten är lämpade för sådana uppgifter. Ett
korrekt och vänligt bemötande när klagomål framförs
kan förhindra uppkomsten av nya problem. Det är
också angeläget att polisen tar till sig berättigad
kritik och andra goda synpunkter och beaktar dessa i
sitt arbete med att förbättra verksamheten. Med
detta sagt finner utskottet inte att det föreligger
något behov av ett särskilt tillkännagivande från
riksdagen i frågan.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga i
detta avsnitt behandlade motioner i här behandlade
delar.
Polisväsendet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för polisväsendets
resultat under verksamhetsåret 2002.
Utskottet delar regeringens bedömning att
polisen i stort fullgjort de mål som ställts
upp för dess verksamhet men att ytterligare
insatser krävs på vissa områden. I avsnittet
tar utskottet vidare ställning till
inriktningen av polisväsendets verksamhet
under år 2004. Utskottet behandlar också ett
stort antal motionsyrkanden rörande polisens
organisation, polisens resursutnyttjande,
samverkan mellan Rikskriminalpolisen och
Säkerhetspolisen, polisens prioriteringar av
olika brottstyper, polisförsörjningen,
resursfördelningen mellan de olika
polismyndigheterna och kostnaderna vid
regeringsbeslutade evenemang. Samtliga
motioner avstyrks med hänvisning till bl.a.
pågående beredningsarbete inom
Regeringskansliet och Rikspolisstyrelsen.
Jämför reservationerna 2-18 samt de särskilda
yttrandena 6-9.
Inledning
Polisens verksamhet syftar till att förebygga och
beivra brott, upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp.
Rikspolisstyrelsen (RPS) är central
förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har
tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör
Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och
Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för
Statens kriminaltekniska laboratorium.
Rikspolisstyrelsen ingår också i samverkansområdena
Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga
kemikalier och radioaktiva ämnen samt Skydd,
undsättning och vård. Samverkansområdena redovisas
under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot
sårbarhet.
I varje län finns en polismyndighet som ansvarar
för polisverksamheten där. Polismyndigheten leds av
en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef
och det antal övriga ledamöter som regeringen
bestämmer och även utser.
Den 31 december 2002 fanns det 22 918 anställda
inom polisen (se tabell nedan). Av dem var 16 149
poliser och 6 769 civilanställda. Jämfört med
utgången av år 2001 hade antalet poliser ökat med 29
och civilanställda med 184.
Anställda inom polisen åren 1997-2002
-----------------------------------------------------
|År | Antalet |Därav poliser | Därav |
| |anställda | |civilanställda|
| | den 31 | | |
| | december | | |
-----------------------------------------------------
|1997 | 22 755 | 16 783 | 5 972 |
-----------------------------------------------------
|1998 | 21 951 | 16 429 | 5 522 |
-----------------------------------------------------
|1999 | 22 009 | 16 201 | 5 808 |
-----------------------------------------------------
|2000 | 22 294 | 16 089 | 6 205 |
-----------------------------------------------------
|2001 | 22 705 | 16 120 | 6 585 |
-----------------------------------------------------
|2002 | 22 918 | 16 149 | 6 769 |
-----------------------------------------------------
Resultatuppföljning
De övergripande målen för polisväsendet är att
tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet,
förebygga och upptäcka brott, öka människors trygghet samt
att se till att den som har begått brott identifieras och
lagförs. Tiden från brottsanmälan till dom och
straffverkställighet skall förkortas.
Följande verksamhetsmål ställdes upp för år 2002.
Polisorganisationen
Risken för att brott begås skulle minska. Lagföringen
skulle öka och genomströmningstiderna förkortas. De icke
brottsbekämpande arbetsuppgifterna skulle utföras med god
service, hög tillgänglighet samt med snabb och korrekt
handläggning.
I budgetpropositionen delas Politikområde Rättsväsende
in i sex verksamhetsområden, nämligen brottsförebyggande
arbete, utredning och lagföring, dömande verksamhet,
verkställighet av påföljd, reparativ verksamhet och övrig
verksamhet. Verksamhetsområdena delas i sin tur in i
verksamhetsgrenar. En verksamhetsgren kan ha samma namn
som verksamhetsområdet. Inom ett verksamhetsområde kan
flera myndigheter bedriva verksamhet.
Uppgifter om polisväsendets resultat för år 2002
redovisas huvudsakligen mot bakgrund av de mål som angetts
för verksamhetsområdena 1 Brottsförebyggande arbete, 2
Utredning och lagföring och 6 Övrig verksamhet, med en
vidare uppdelning på verksamhetsgrenar inom respektive
verksamhetsområde. Utskottet följer den uppdelningen.
Såvitt gäller brottsförebyggande verksamhet i allmänhet
kan det konstateras att det år 2002 anmäldes drygt 1,2
miljoner brott, vilket är den högsta siffran någonsin.
Rikspolisstyrelsens bedömning är att målet för
polisorganisationen uppfylldes genom att verksamheten
utvecklades och förbättrades. Det konstateras dock att det
brottsförebyggande arbetet i betydande utsträckning fått
stå tillbaka för akuta verksamhetskrav. Det
problemorienterade underrättelseledda arbetet inriktades i
allt större utsträckning mot vissa personer, t.ex.
vaneförbrytare, brottsoffer och brottsaktiva ungdomar, i
stället för att som tidigare inriktas mot tider och
platser med hög risk för brottslig verksamhet. Ett antal
aktiviteter genomfördes för att de brottsförebyggande
strategierna skulle få genomslag i verksamheten. Omkring
en tredjedel av polismyndigheterna lyckades dock förstärka
verksamheten i närpolisområdena. För att underlätta för
polisen att kvalitetssäkra det brottsförebyggande arbetet
har regeringen gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att
i samråd med Rikspolisstyrelsen göra en sammanställning av
vilka polisiära åtgärder mot olika typer av brott som
forskning eller beprövad erfarenhet visat fungerar i
Sverige. Sammanställningen skall vara utformad så att
polisen på ett enkelt sätt kan använda de beskrivna
åtgärderna i projekt för att förebygga brott. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 mars 2004.
När det sedan gäller brottsförebyggande åtgärder mot
vissa brottstyper anges att de flesta myndigheterna
prioriterade narkotikabrottsligheten, bl.a. genom att ta
fram strategier mot den brottsligheten. Ungdomar ägnades
särskild uppmärksamhet i detta arbete, bl.a. förekom
samverkan med lokala brottsförebyggande råd, socialtjänst,
skolor och frivilligorganisationer. Vid några myndigheter
ägnades bl.a. gatulangning särskild uppmärksamhet.
Brottsfrekventa platser, vaneförbrytare, förhindrande av
nyrekrytering och grova narkotikabrott är andra frågor där
insatser gjorts.
För att förebygga våldsbrottslighet genomförde
polismyndigheterna insatser mot bl.a. ordningsstörande
ungdomar i centrum samt våld i krogmiljö och i samband med
idrottsevenemang. Rikspolisstyrelsen har vidare avgett sin
årliga vapenrapport som bl.a. innehåller en redovisning av
områden där det föreligger behov av lagstiftningsåtgärder.
Det brottsförebyggande arbetet inom områdena våld mot
kvinnor och barn utvecklades. Här kan pekas på samverkan
med socialtjänsten och sjukvården men även med andra
organisationer såsom brottsofferjourer och olika kris- och
stödcentrum. Samtliga polismyndigheter skapade åtgärds-
eller policydokument som rör våld mot kvinnor.
Polismyndigheternas förebyggande åtgärder mot brott med
rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller
homofobiska inslag samt olaga diskriminering avsåg
företrädesvis samverkan med bl.a. krogar,
idrottsarrangörer och skolor samt utbildning av såväl
poliser som ordningsvakter. Rikspolisstyrelsen har i
samarbete med Riksåklagaren anordnat konferenser om bl.a.
hatbrott och Internet samt hets mot folkgrupp. I samverkan
med Säkerhetspolisen, Riksåklagaren och Justitiekanslern
framställdes material för att sprida kunskap om
hatbrotten.
Polismyndigheterna arbetade på olika sätt för att
förebygga trafikbrott. De nya projekten rörde framför allt
tung trafik, mopedkontroller och en försöksverksamhet med
automatisk hastighetsövervakning. Utfallet visar att
antalet olyckor minskat, särskilt de med dödlig utgång.
Försöksverksamheten medförde dessutom betydande
hastighetssänkningar på berörda vägsträckor. Statistiken
för trafikövervakningen visar att antalet rapporterade
hastighetsöverträdelser, rattfylleri- och beteendebrott
ökat. Polisen utför flygande inspektioner samt kontroll av
förares kör- och vilotider enligt en särskild
ramöverenskommelse med Vägverket. Under år 2002 nådde det
antal kontroller som polisen utfört inte överenskomna
nivåer.
När det gäller polisens roll i storstadspolitiken
noterar Rikspolisstyrelsen att den ger polisen ökade
möjligheter att förmedla sin kunskap om vad som bör göras
för att öka tryggheten och minska brottsligheten. Polisen
får också ökad kunskap om vidtagna åtgärder i kommunerna,
t.ex. trygghetsmätningar. Brottsförebyggande rådet
redovisade i april 2003 ett uppdrag att genomföra en
studie av de brottsförebyggande frågornas betydelse inom
ramen för storstadsarbetet. Enligt studien är bilden av
polisens medverkan i storstadsarbetet splittrad, men de
kritiska rösterna dominerar. En av orsakerna till kritiken
är att polisens roll initialt var otydlig.
Rikspolisstyrelsen redovisade därefter sin syn på hur
polisens roll i den nationella storstadspolitiken kan
utvecklas. Styrelsen påpekade bl.a. att berörda
polismyndigheter måste ha ett inflytande på de lokala
utvecklingsavtalen, eftersom de beslutade åtgärderna ofta
förutsätter polisens medverkan.
Utvecklingen av polisens brottsutredande verksamhet i
allmänhet åskådliggörs i följande tabell. Vid en
jämförelse mellan de följande tabellerna i detta avsnitt
och de som finns i budgetbetänkanden avseende budgetåret
2002 och tidigare år förekommer differenser rörande vissa
siffror. Det beror huvudsakligen på att polisen från
mitten av år 2001 ändrade definitionen på våldsbrott så
att olaga hot därefter ingår i den kategorin. Vissa
ekobrott har även förts över till Ekobrottsmyndighetens
statistik.
De uppgifter som nu redovisas i tabellerna är, med
undantag av uppgifterna om genomströmningstid, värden som
räknats fram med beaktande av dessa förändringar i
polisens statistik även för åren före år 2000.
Riksdagens revisorer har på utskottets initiativ
granskat avskrivningar av brott inom polisen. Revisorernas
granskning visar att polisens avskrivningar av brott kan
påverka flera av de resultatmått som används för att mäta
utredningsverksamheten. Polisen har därmed stora
möjligheter att påverka sin resultatredovisning.
Oklarheter om hur polisens resultat skall tolkas försvårar
Rikspolisstyrelsens och statsmakternas bedömning av
resultaten och därmed styrningen av polisen. Den
officiella kriminalstatistiken har en rad brister som
försvårar bedömningen av polisens utredningsverksamhet.
Brott som direktavskrivs finns inte med i statistiken.
Olika beslutsmotiveringar som används när polisen
avskriver brott redovisas på olika sätt i statistiken.
Vissa beslutsmotiveringar innebär att brotten betraktas
som uppklarade medan andra innebär att brotten betraktas
som ouppklarade. Att brott redovisas som uppklarade
behöver inte innebära att en gärningsman bundits till
brottet (Rapport 2002/03:19 s. 58 f.).
Utredningsverksamheten åren 1997-2002
-----------------------------------------------------
|År |Inkomna |Till |Genomström-|Balans 31.12 |
| | | |ningstider| |
| |ärenden |åklagare| | |
----------------------------------------------------
| | | | |Totalt|varav >1|
| | | | | | år |
----------------------------------------------------
|1997 |1 159 |185 602 |41 dagar |187 |40 625 |
| |018 | | |754 |(22 %) |
----------------------------------------------------
|1998 |1 174 |186 899 |47 dagar |164 |39 742 |
| |730 | | |500 |(24 %) |
----------------------------------------------------
|1999 |1 153 |172 331 |48 dagar |160 |30 895 |
| |103 | | |566 |(19 %) |
----------------------------------------------------
|2000 |1 163 |189 368 |44 dagar |155 |29 800 |
| |187 | | |173 |(19 %) |
----------------------------------------------------
|2001 |1 141 |187 244 |43 dagar |136 |22 555 |
| |912 | | |996 |(16 %) |
----------------------------------------------------
|2002 |1 197 |189 179 |37 dagar |136 |21 001 |
| |197 | | |438 |(15 %) |
----------------------------------------------------
Antalet inkomna ärenden ökade alltså något medan
genomströmningstiderna - som redovisas med en
genomsnittssiffra - och antalet balanserade ärenden
minskade något. Antalet ärenden som redovisats till
åklagare minskade för andra året i rad. Antalet och
andelen avskrivna ärenden har ökat till 892 581 (74,6 %)
jämfört med 840 227 (73,6 %) år 2001. Regeringen anför att
resultatutvecklingen i sin helhet för år 2002 tyder på att
det skapats goda förutsättningar för att
utredningsverksamheten skall utvecklas till det bättre.
Utvecklingen varierar dock betydligt mellan
polismyndigheterna. Under året genomfördes en satsning på
polisiär förundersökningsledning. Anpassningen av
arbetstidens förläggning för utredningsverksamheten
fortsatte. Åtgärderna avspeglar sig dock ännu inte fullt
ut i resultatet. Statistik från Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) visar att mellan åren 1997 och 2001 ökade antalet
såväl anmälda våldsbrott som misstänkta personer för
sådana brott betydligt mer än de personer som blev
lagförda. - Av de inkomna ärendena ökade främst polisens
egeninitierade ärenden, i första hand ärenden inom
områdena narkotika och trafik. Även antalet
våldsbrottsärenden, främst misshandel och olaga hot,
fortsatte att öka. Ekobrott är den enda ärendekategori som
minskade något under år 2002 jämfört med år 2001, från 978
till 970 ärenden. Antalet utfärdade ordningsförelägganden
ökade med 11,4 % till 239 828 under år 2002 jämfört med år
2001. - Utredningsverksamheten kräver allt större
resurser. En särskilt stor ökning år 2002 märks för
narkotika- och våldsbrottsärenden. Det gäller vare sig
mätningen avser utredningstimmar eller kostnader. Enligt
Rikspolisstyrelsen bidrog detta förmodligen till att
uppklaringsprocenten för bl.a. tillgreppsbrott minskade
något under år 2002.
Utvecklingen i fråga om narkotikabrottsligheten beskrivs i
följande tabell.
Narkotikabrottsligheten åren 1997-2002
-----------------------------------------------------
|År |Inkomna | Till |Genomström-|Balans 31.12 |
| | | | | |
| |ärenden |åklagare |ningstider| |
----------------------------------------------------
| | | | |Totalt|varav >|
| | | | | | 1 år |
----------------------------------------------------
|1997 |21 979 |15 621 |74 dagar |5 900 |803 (14|
| | | | | | %) |
----------------------------------------------------
|1998 |22 471 |16 277 |76 dagar |5 687 |938 (16|
| | | | | | %) |
----------------------------------------------------
|1999 |22 172 |15 813 |81 dagar |5 941 |786 (13|
| | | | | | %) |
----------------------------------------------------
|2000 |22 963 |16 378 |87 dagar |5 970 |701 (11|
| | | | | | %) |
----------------------------------------------------
|2001 |23 626 |17 011 |83 dagar |6 127 |569 (9 |
| | | | | | %) |
----------------------------------------------------
|2002 |28 088 |19 118 |78 dagar |7 242 |552 (8 |
| | | | | | %) |
----------------------------------------------------
Antalet inkomna narkotikabrottsärenden har under de två
senaste åren ökat från 22 963 till 28 088. Antalet ärenden
redovisade till åklagare har ökat två år i rad, liksom
antalet beslag. Tillgången på narkotika rapporteras vara
god och prissänkningar beträffande flera preparat har
noterats. De flesta myndigheterna prioriterar
narkotikabrottsligheten. Generellt görs insatser mot
innehav och eget bruk av ordnings- och
närpolisavdelningar, medan de länsgemensamma
narkotikaenheterna arbetar mot den grova och organiserade
brottsligheten. Antalet anmälda brott för innehav och eget
bruk av narkotika ökade jämfört med år 2000.
Vad gäller våld mot kvinnor och barn anför regeringen
bl.a. följande. Antalet anmälda brott om våld mot kvinnor
ökade under år 2002. Även antalet anmälda misshandelsbrott
mot barn ökade, såväl i åldersgruppen 0-6 år som 7-14 år.
Flera polismyndigheter menar att det finns ett stort
mörkertal och att den faktiska brottsligheten är
svårbedömd. De flesta polismyndigheterna har utsett
utredare med särskild kompetens för att utreda våld mot
kvinnor och barn. Polisen i Stockholm och Skåne har låtit
samlokalisera polisens handläggare i dessa ärenden med
åklagare, för att åstadkomma en effektivare
brottsutredningsverksamhet. - Utskottet har inhämtat att
detta för Stockholms del avser polisen i Söderort och för
Skåne rör Malmö polisområde. - Regeringen anför vidare att
flertalet myndigheter redovisar att de genom fortlöpande
interna diskussioner och utbildningsinsatser ökat
personalens motivation och förbättrat
förstahandsåtgärderna samt polisens bemötande och stöd
till brottsoffer och vittnen i samband med utredning och
lagföring.
De åtgärder som vidtagits inom utredningsverksamheten
när det gäller våld mot kvinnor avser i allt väsentligt
även utredningar avseende våld mot barn. Därtill kommer
speciella åtgärder för barn, vilka främst varit tillgång
till särskilt utbildade utredare för förhör med barn,
tidig kontakt med vårdnadshavare, kortare
handläggningstider, anpassade väntrum för anhöriga,
förhörsrum för videoinspelning och förbättrade rutiner för
underrättelse till socialtjänsten. En betydligt större
andel av våld mot barn klaras upp än vad som i övrigt
gäller för våldsbrotten.
Utvecklingen i fråga om våldsbrott beskrivs i följande
tabell. Vad gäller åren 1999 och 2000 har justerade värden
inte kunnat erhållas avseende genomströmningstider och
uppgifter om balans.
Utvecklingen avseende våldsbrott åren 1999-2002
----------------------------------------------------
|År |Inkomna |Till |Genomström-| Balans 31.12 |
| | |åklagare|ningstider| |
| |ärenden | | | |
----------------------------------------------------
| | | | |Totalt |varav >1|
| | | | | | år |
----------------------------------------------------
|1999 |87 794 |24 | - | - | - |
| | |799 | | | |
----------------------------------------------------
|2000 |89 785 |24 | - | - | - |
| | |932 | | | |
----------------------------------------------------
|2001 |93 121 |24 |122 dagar |33 049 |4 109 (12
|
| | |145 | | | %) |
----------------------------------------------------
|2002 |97 251 |24 |108 dagar |32 209 |4 104 (13
|
| | |204 | | | %) |
----------------------------------------------------
Som framgår av tabellen ökade antalet anmälda våldsbrott.
Ökningstrenden för anmälda misshandelsbrott utomhus
fortsätter, liksom den kraftiga ökningen av anmälningar
avseende brottet olaga hot. I dag utförs många olaga hot
med hjälp av elektroniskt medium vilket gör det svårare
för polisen att identifiera gärningsmannen. Även antalet
anmälda rån ökade under år 2002. Det totala antalet
utredningstimmar för våldsbrott ökade med 9,1 % jämfört
med föregående år. Andelen våldsbrottsärenden som
redovisades till åklagare minskade år 2002 från 25,9 %
till 24,9 %. Genomströmningstiderna och antalet ärenden i
balans minskade. - Samtliga polismyndigheter anser att det
på grund av bl.a. mörkertalet är svårt att bedöma hur den
faktiska brottsligheten utvecklas. I Värmland visar
medborgarundersökningar dock på en faktisk ökning av
våldsbrotten.
Vad gäller ekonomisk brottslighet redovisas minskat
antal inkomna ärenden, 970 stycken, och ärenden i balans,
vilket även var fallet under år 2001. Genomströmningstiden
minskade från 391 till 377 dagar. Även andelen ärenden
till åklagare minskade under år 2002. Det kan påpekas att
de allra flesta ekobrottsärendena handläggs av
Ekobrottsmyndigheten, vars verksamhet redovisas längre
fram i betänkandet.
När det gäller brott med rasistiska, främlingsfientliga,
antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga
diskriminering noteras att antalet anmälda brott avseende
hets mot folkgrupp under år 2002 minskat till 668, jämfört
med 744 under år 2001. Antalet anmälda fall av olaga
diskriminering ökade till 255 jämfört med 217 under år
2001, vilket å andra sidan var det lägsta antalet sedan år
1997. Den tydligaste trenden under år 2002 var enligt
Säkerhetspolisen den markanta ökningen av brott med
antifascistiskt/vänster-ideologiskt motiv och brott som
riktar sig olika former av djurhållning. Antalet anmälda
brott inom denna kategori ökade med 45 % till totalt 870
under år 2002, varav brott som riktar sig mot olika former
av djurhållning ökade mest. - Kontakterna med
Säkerhetspolisen och mellan utrednings- och
kriminalunderrättelseverksamheten förbättrades. Särskilda
rutiner för att identifiera och samordna ärenden av denna
typ infördes.
Vad gäller ungdomsbrottsligheten anför regeringen att
antalet ungdomsärenden ökat för första gången sedan år
1998. Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning är
utvecklingen av polisens arbete med ungdomar i riskzonen
svårtolkad. Antalet gånger misstänkta ungdomar förekommer
i anmälningsregister i relation till alla ungdomar i
åldersgruppen 12-17 år fortsätter att minska i förhållande
till föregående år vid alla polismyndigheter utom fyra.
Även antalet individer som är misstänkta i relation till
åldersgruppen är färre år 2002 än de två föregående åren.
Minskningen i förhållande till år 2001 är 12 %. Antalet
lagförda ungdomar visar inte motsvarande nedgång. Andelen
ärenden redovisade till åklagare eller socialförvaltning
har de senaste åren varit ganska konstant.
Genomströmningstiden minskade något till 51 dagar, jämfört
med 53 dagar år 2001.
Rörande handel med människor för sexuella ändamål anges
att det enligt Rikspolisstyrelsens rapportering skett en
fortsatt ökning av informationsinflödet och antalet
inkomna ärenden till Rikskriminalpolisen. Trots detta är
det svårt att bedöma om det skett en faktisk ökning av
antalet kvinnor som är offer för handel i Sverige. Ofta
visar sig tips om människohandel och prostitution
egentligen röra svartarbete eller annan brottslighet,
t.ex. narkotikabrott. Det har ibland framkommit att
prostituerade kvinnor haft uppehållstillstånd och varit
väl etablerade i det svenska samhället. Med hänsyn till
detta och till att en hel del information aldrig blir
bekräftad är det enligt Rikskriminalpolisen svårt att dra
några slutsatser om omfattningen av handeln med kvinnor.
För att öka kunskapen om människohandel har
Rikskriminalpolisen genomfört årliga seminarier och
utbildningar för berörda myndigheter. Vid flera
myndigheter i landet har man dessutom avsatt resurser för
arbete mot människohandel, vilket lett till att brott av
denna typ, och även annan brottslighet, uppdagats.
Rikskriminalpolisen indikerar emellertid att
ambitionsnivån varierar mellan polismyndigheterna när det
gäller att utreda ärenden rörande människohandel.
Antalet anmälda miljöbrott minskade något jämfört med år
2001. Antalet redovisade ärenden till åklagare ökade med
5 % till 686. Genomströmningstiderna ökade med 221 % till
228 dagar under åren 2000-2002. Ärendebalansen ökade
jämfört med år 2001 med 18 % till 3 024 ärenden, varav en
stor del utgör mindre allvarliga miljöbrott. Under år 2002
ökade utredarnas kompetens, bl.a. genom rekrytering och
kompetensutveckling. Rikspolisstyrelsen samarbetar med
Statens kriminaltekniska laboratorium i ett projekt för
att höja kvaliteten på teknisk bevisning vid miljöbrott.
Många polismyndigheter har utvecklat samverkansformer med
länsstyrelserna, kommunerna, tillsynsmyndigheterna, lokala
miljökontor, högskolor m.m. för att möta det ökade antalet
miljöbrott.
Vad gäller internationellt samarbete anförs att sådant
bedrivs främst inom EU, Interpol, Europol, Schengen,
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet, inom Norden i form av ett stort antal
internationella kontakter samt genom ett omfattande
informationsutbyte med rättsvårdande myndigheter i andra
länder. Polismyndigheter informeras löpande om det
internationella samarbetet och
kriminalunderrättelseregistret (KUR) finns vid samtliga
myndigheter. När det gäller utvecklingen av
polissamarbetet inom EU handlar detta till övervägande del
om större möjligheter för brottsbekämpande nationella
myndigheter att utnyttja Europol. När det gäller
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet har ett antal operativa aktiviteter
genomförts. Rikspolisstyrelsen konstaterar att det krävts
omprioriteringar för att kunna genomföra det alltmer
ökande internationella arbetet och att detta påverkat det
nationella underrättelse- och utredningsarbetet negativt.
Som exempel på den ökade belastning som det
internationella arbetet genererar på lokal nivå nämns
polisen i Skåne som under år 2002 mottagit fler än 1 000
skrivelser med begäran om brottsutredningar från annat
land, främst Danmark. - Endast inom ramen för projekt inom
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i
Östersjöområdet bedöms integreringen mellan det
internationella samarbetet och det nationella arbetet ha
varit framgångsrik.
Rörande Schengensamarbetet och gränskontroll pekas på
att Sverige sedan den 25 mars 2001 deltar fullt ut i
Schengensamarbetet, vars syfte är att förverkliga den fria
rörligheten för personer inom EU. För att uppnå en
enhetlig standard rörande den yttre gränskontrollen och
optimera gränssamarbetet pågår ett intensivt arbete inom
EU. I stort sett samtliga polismyndigheter nyttjar
kriminalunderrättelseinformation i gränskontrollarbetet.
Schengensamarbetet resulterade år 2002 i ett stigande
antal träffar i Schengens informationssystem (SIS) när det
gäller såväl svenska efterlysningar utomlands som
utländska efterlysningar i Sverige. Därtill kommer att
nyttjandet av SIS vid kontroller i Sverige ökade.
Antalet poliser i fredsfrämjande insatser uppgår till, i
likhet med föregående år, ungefär 100 poliser. Svensk
polis deltar i insatser som leds av Förenta nationerna
(FN), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) och EU. Svensk polis deltar också i insatser på
annan multilateral basis. Från och med den 1 januari 2003
har EU övertagit ansvaret för FN:s polismission i Bosnien.
Sverige deltar i missionen med upp till 16 personer.
Vad slutligen gäller verksamhetsmålet övrig verksamhet
anförs att Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att
polisen uppnådde verksamhetsmålet. Det beror främst på
genomförd kompetensutveckling och utökad teknikanvändning.
Möjligheten för allmänheten att använda Internet vid
kontakter med polisen ökade. Därutöver fortskred arbetet
med att inrätta kontaktcentraler. Antalet
polismyndighetsärenden minskade med 58 000 till drygt 1,6
miljoner ärenden under år 2002. Minskningen gäller främst
handräckningsärenden. Genomströmningstiden minskade med 13
till 53 dagar. Antalet utlänningsärenden fördubblades
nästan under de två senaste åren. Dessa ärenden är ofta
arbetskrävande.
Regeringen har med anledning av verksamhetsmålen anfört
bl.a. följande.
I fråga om polisens brottsförebyggande verksamhet i
allmänhet ser regeringen positivt på att polisen utvecklat
det förebyggande arbetet. Särskilt värdefullt är att det
problemorienterade underrättelseledda arbetet blir alltmer
centralt för att styra polisens prioriteringar. Samtidigt
är det emellertid olyckligt att det brottsförebyggande
arbetet fått stå tillbaka för akuta verksamhetskrav. Det
faller inom polisens ansvar att uppfylla de mål som
statsmakterna satt upp för verksamheten. Regeringen kommer
att följa utvecklingen på området. - När polisen sätter in
resurser för att identifiera och lagföra gärningsmän kan
den långsiktiga effekten antas bli större om polisen också
samtidigt avdelar personal med särskild kompetens på det
brottsförebyggande området, t.ex. polisens kunskaper om
hur brottslighet kan byggas bort. - Det är svårt att mäta
effekten när det gäller det förebyggande arbetet. Det
beror bl.a. på att det sällan går att särskilja vilka
effekter som har uppkommit till följd av polisens insatser
och vilka som är en följd av andra aktörers åtgärder. Det
är vidare svårt att med säkerhet fastställa omfattningen
av den faktiska brottsligheten. Mörkertalet är stort för
flera brottstyper. Av det sagda följer att
Rikspolisstyrelsen behöver låta måluppfyllelsen till viss
del bedömas på grundval av sin kunskap om polisens arbete.
Riksrevisionsverket har i en revisionsrapport ifrågasatt
Rikspolisstyrelsens bedömning att målet för det
brottsförebyggande arbetet uppfyllts. Regeringen har
diskuterat rapporten med Rikspolisstyrelsen. Rapporten
kommer att vara en del av underlaget i arbetet med
polisens regleringsbrev för år 2004. Regeringen noterar
vidare att redovisningen av det brottsförebyggande arbetet
förbättrats genom införandet av de tre begreppen projekt,
insatser och åtgärder. Det ger regeringen ett bättre
underlag för att bilda sig en uppfattning om verksamheten.
När det sedan gäller brottsförebyggande åtgärder mot
vissa brottstyper anser regeringen att det
brottsförebyggande arbetet utvecklats positivt under år
2002. Ett exempel på detta är de satsningar som har gjorts
inom narkotikaområdet. Det är viktigt att kampen mot
narkotika, i synnerhet bland unga, ges fortsatt hög
prioritet. Åtgärder behöver vidtas för att bl.a.
ytterligare utveckla samverkan med andra aktörer i det
brottsförebyggande arbetet. Det gäller också att
systematiskt ta till vara de erfarenheter som vunnits från
projekt, insatser och åtgärder. Vad gäller arbetet mot
våld mot kvinnor och barn kan nämnas att polisen på många
platser är aktiv när det gäller att göra t.ex.
hotbildsanalyser och att utarbeta samverkansformer med
socialtjänst, sjukvård, brottsofferjourer m.fl. Samtidigt
som utvecklingen på detta område varit positiv på flera
håll i landet uppvisar några myndigheter inte godtagbara
resultat. Rikspolisstyrelsen behöver följa upp detta och
göra en närmare analys av orsakerna till dessa skillnader.
En viktig åtgärd för att förebygga våldsbrottslighet är
att tillse att vapenlagstiftningen är ändamålsenligt
utformad. Rikspolisstyrelsens årliga vapenrapporter har
medfört bl.a. att Justitiedepartementet låtit utreda vissa
vapenfrågor, t.ex. vapenattrapper och soft air guns.
Arbetet skall redovisas under hösten 2003.
Polisens arbete med att förebygga trafikbrott
utvecklades positivt även år 2002. Verksamheten har fått
ny kunskap genom bl.a. försöket med automatisk
hastighetsövervakning. Arbetet med kvalitetskontroller av
trafiken och av förare har emellertid varit eftersatt.
Verksamheten, som fyller en viktig funktion för bl.a.
rättsväsendet, skall förbättras. Polisen skall med hjälp
av kvalitetskontroller arbeta för att minska antalet
trafikfarliga fordon på vägarna.
När det gäller polisens roll i storstadspolitiken anser
regeringen att utvecklingen i de geografiska områden som
ingår i storstadsarbetet kan bli avgörande för tryggheten
på lång sikt i storstäderna. Det är bra att polisen nu
utnyttjar de möjligheter som storstadspolitiken ger. För
det fortsatta arbetet är det angeläget att polisen vidtar
lämpliga åtgärder med anledning av den kritik som framförs
i den ovan nämnda rapporten från Brottsförebyggande rådet.
Enligt regeringens bedömning ger storstadspolitiken
naturliga kontaktytor för det viktiga polisiära
brottsförebyggande arbete som t.ex. bör komplettera större
repressiva insatser i områden med hög eller stigande
kriminalitet.
Rörande polisens brottsutredande verksamhet i allmänhet
ser regeringen positivt på Rikspolisstyrelsens arbete med
att förbättra polisens förundersökningsledning och
anpassningen av arbetstidens förläggning efter
verksamhetens behov. Det finns dock fortfarande mer att
göra för att höja effektiviteten i polisens
utredningsverksamhet. Det är angeläget att utveckla och
förankra ett processorienterat arbetssätt med inriktning
mot ökad effektivitet och kvalitet. Genom att också arbeta
med ständiga förbättringar och minimera antalet fel genom
hela utredningsprocessen är det möjligt att på ett
effektivare sätt använda befintliga utredningsresurser.
Det är viktigt att förste polisman på plats har en
helhetssyn på hela utredningsprocessen så att rätt beslut
och åtgärder vidtas. Rikspolisstyrelsen arbetar sedan
flera år med att ytterligare utveckla utredningsprocessen
genom förbättrade förstahandsåtgärder, t.ex. förhör i
omedelbar anslutning till brottstillfället. I den
fortsatta utvecklingen kan det visa sig vara lämpligt att
den polisman som är först på plats i högre utsträckning än
i dag slutför hela utredningen, åtminstone rörande enklare
ärenden. En snabbare handläggning medför ökad
rättssäkerhet och bättre förutsättningar för lagföring.
Därigenom ökar förtroendet för hela rättsväsendet. - I de
fall där det inte är möjligt att en och samma utredare
slutför utredningen har den s.k. andra linjen en stor
betydelse. Begreppet syftar på det arbetssätt som innebär
att poliser med utredningskompetens kopplas in i direkt
anslutning till att ett brott begåtts, även under kvällar
och nätter. - Regeringen ser positivt på att
Rikspolisstyrelsen vidtagit åtgärder för att med hjälp av
ordningsförelägganden öka antalet lagföringar för
trafikbrott. Det är också viktigt att satsa på ökad
lagföring för övrig brottslighet. Andra viktiga åtgärder
för att öka antalet uppklarade brott är polisens satsning
på problemorienterad underrättelseledd polisverksamhet och
på det kriminaltekniska arbetet.
Flera nyckeltal rörande narkotikabrottsligheten visar
att polisen även under år 2002 höll arbetet mot
narkotikabrott på en hög nivå, bl.a. minskade
genomströmningstiderna. Beslagens utveckling, den totala
ökningen av antalet brott och en rad faktorer, som ofta
ligger utanför ramen för polisens möjligheter att påverka,
är dock illavarslande. Polisen rapporterar om svårigheter
i narkotikabekämpningen, t.ex. utvecklingen av
narkotikabrott över Internet, en ökande användning av
mobiltelefoner i samband med överlåtelser och förändrade
mönster i narkotikamissbruket. Flera myndigheter
utvecklade verksamheten i syfte att kraftsamla och ägna
särskild uppmärksamhet åt specifika grupper, platser och
typer av narkotikabrott. Utvecklingen på narkotikaområdet
leder sammantaget till slutsatsen att polisen måste sträva
efter en ytterligare vidareutveckling av det
brottsbekämpande arbetet mot narkotika. Samverkan med
tullen, åklagarna och Kustbevakningen bör utvecklas.
Vidare bör det problemorienterade underrättelseledda
polisarbetet, inklusive gränskontroller, utvecklas som ett
verktyg i bekämpningen av narkotika. Det förändrings- och
utvecklingsarbete som äger rum inom ramen för En nationell
polis har stor betydelse också för utvecklingen av
narkotikabekämpningen, inte minst när det gäller
kriminalunderrättelseverksamheten. En ökad inblandning av
gränsöverskridande brottslighet i narkotikahanteringen har
observerats. Det finns därför anledning att ytterligare
utveckla det internationella polissamarbetet mot
narkotika.
Vad gäller våldsbrott mot kvinnor och barn anför
regeringen att polisens arbete mot våld i nära relationer
är på rätt väg. Det brottsförebyggande arbetet har
utvecklats samtidigt som polisens kompetens att utreda
dessa brott ökat. Det är tydligt att det vid
polismyndigheterna finns engagemang och kompetens för att
såväl stödja och hjälpa brottoffren som öka lagföringen.
De omfattande insatser som görs avspeglas dock inte i
statistiken. Polisens arbete mot våld i nära relationer
skall därför utvecklas ytterligare. Polisen bör bl.a.
överväga om lagen om besöksförbud i större utsträckning
kan utnyttjas i brottsförebyggande syfte. Få myndigheter
har rutiner för aktiv och löpande uppföljning av utfärdade
besöksförbud. Det finns även brister i polisens interna
informationsspridning. - Arbetet skall också intensifieras
när det gäller att öka andelen uppklarade brott och
förkorta genomströmningstiderna. Skyndsam utredning och
lagföring är av stor betydelse dels för att brottsoffret
skall orka fullfölja rättsprocessen, dels för att minska
riskerna för att brottsoffret skall utsättas för
ytterligare våldshandlingar. Regeringen betonar också
vikten av att polisen håller en fortsatt hög ambitionsnivå
när det gäller bemötandefrågor i dessa ärenden.
Antalet anmälda våldsbrott mot barn ökar. Studier visar
dock att detta i huvudsak beror på en ökad
anmälningsbenägenhet. Det är positivt att uppklaringen av
dessa brott är jämförelsevis hög och att polisen arbetar
aktivt för att korta genomströmningstiderna.
Vad gäller polisens arbete med våldsbrott konstaterar
regeringen att ökningen av antalet anmälda våldsbrott är
oroväckande. Antalet ärenden till åklagare och antalet
lagförda personer har minskat trots ökade resurser. Det är
viktigt att polisen arbetar med att ytterligare förbättra
sina utredningsrutiner i samband med våldsbrott. Det kan
handla om tidiga utredningsinsatser, förbättrad
dokumentation av skador och en översyn av möjligheterna
till ytterligare stöd till brottsoffer och vittnen.
Antalet inkomna ärenden rörande ekonomisk brottslighet
är i stort detsamma som under år 2001. Minskningen av
antalet balanserade ärenden är positiv. Den stora
minskningen av antalet ärenden till åklagare är oroande.
Regeringen kommer att följa utvecklingen på området.
Eftersom Ekobrottsmyndigheten har ett nationellt
samordningsansvar för ekobrottsbekämpningen kan det vara
ändamålsenligt att polisen i sitt analysarbete tillvaratar
de erfarenheter och den kunskap som finns vid
Ekobrottsmyndigheten.
Vad gäller brott med rasistiska, främlingsfientliga,
antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga
diskriminering anför regeringen att bekämpningen av denna
brottslighet har fortsatt hög prioritet för polisväsendet.
Polisens åtgärder är enligt regeringens bedömning
tillfredsställande för området som helhet. Endast ett
fåtal polismyndigheter har dock redovisat särskilda
insatser mot homofobiska respektive antisemitiska brott
samt mot olaga diskriminering. Enligt Rikspolisstyrelsen
beror detta sannolikt på att den anmälda brottsligheten
vid flertalet polismyndigheter är så pass liten att den
inte har ansetts motivera särskilda åtgärder. Regeringen
anser att det framledes tydligt bör framgå i polisens
årsredovisning om så är fallet. Den ökning som
rapporterats av brott med
antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv och brott som
riktar sig mot olika former av djurhållning är enligt
regeringen oroande. Kännetecknande för de antifascistiska
och vänsterideologiska grupperna är många gånger att deras
förtroende för bl.a. polisen är lågt. För att kunna
bedriva ett effektivt förebyggande och utredande arbete
bör polisen sträva efter att personalen har goda kunskaper
om dessa rörelser.
Vad gäller ungdomsbrottsligheten anför regeringen att
det är viktigt att polisen motverkar nyrekrytering till
s.k. kriminella karriärer. Det är också viktigt att
samhället ger extra stöd till unga brottsoffer för att
deras tilltro till rättssystemet skall bestå.
Socialtjänsten har huvudansvaret för att hjälpa unga
lagöverträdare. Samverkan mellan polis och socialtjänst
bör förbättras. Utvecklingen av ungdomsbrottsligheten är
svårbedömd eftersom trenden delvis är motsägelsefull.
Utvecklingen bör analyseras. Om ungdomsbrottsligheten de
facto ökat bör åtgärder vidtas, i samverkan med andra
myndigheter, för att vända trenden. Det är angeläget att
genomströmningstiderna minskar.
Rörande handel med människor för sexuella ändamål
poängterar regeringen att det är viktigt att insatser görs
för att bekämpa efterfrågan på sexuella tjänster i
mottagarländerna. Det är också viktigt att polisens
insatser för att stoppa exploatörerna intensifieras. Det
skall inom varje polismyndighet finnas personal som har
god kunskap om människohandel och prostitution och som är
väl insatt i dess orsaker. Kunskaperna inom polisen
behöver förbättras när det gäller offrens situation och
hur dessa bör informeras och bemötas i exempelvis en
förhörssituation. Rikskriminalpolisen bedriver ett mycket
viktigt arbete med att sprida kunskap om människohandel
och att vara behjälplig i utredningar som bedrivs lokalt.
Det är viktigt att förbättra det internationella
polissamarbetet för att möjliggöra en framgångsrik
brottsbekämpning mot den grova gränsöverskridande
brottsligheten, bl.a. människohandel. Det operativa
polissamarbetet inom ramen för Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöregionen och inom
Barentsregionen bör därför utvecklas, inte minst mot
bakgrund av den förestående utvidgningen av EU och den
därmed ökade vikten av regionalt samarbete.
Regeringen ser avseende miljöbrott positivt på att
Rikspolisstyrelsen arbetar aktivt med att öka personalens
kompetens och med metodutveckling för att hitta bättre
möjligheter att säkra teknisk bevisning. Det är också bra
att antalet ärenden till åklagare ökat. Det är däremot
oroande att genomströmningstiden ökat markant och att
balanserna fortsätter att växa. Rikspolisstyrelsen bör
därför fortsätta arbetet med att öka lagföringen inom
denna brottskategori. Insatser bör vidare göras för att
minska genomströmningstiden och balanserna.
Vad gäller internationellt samarbete finner regeringen
det glädjande att arbetet inom Aktionsgruppen mot
organiserad brottslighet i Östersjöområdet varit
framgångsrikt, inte minst när det gäller den viktiga
frågan om integrering av det internationella
polissamarbetet med den nationella verksamheten. Det
operativa arbetet inom ramen för aktionsgruppen bör
utvecklas.
En förutsättning för att samarbetet genom Europol skall
bli än mer verkningsfullt är att kunskap om Europol sprids
inom hela polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen bör se
över utbildningsbehovet och överväga vilka
utbildningsinsatser som behöver genomföras. I detta
sammanhang bör även undersökas om samverkan i projekt inom
ramen för EU:s program angående polissamarbete och
straffrättsligt samarbete (AGIS) kan skapa ett mervärde.
Regeringen har för avsikt att uppdra åt Rikspolisstyrelsen
att undersöka möjligheten till nationell samordning kring
frågor om integrering av internationellt polissamarbete
med nationell polisverksamhet. I uppdraget kommer att ingå
att skapa förutsättningar för ett samlat utnyttjande av
gemensamma resurser.
Rörande Schengensamarbetet och gränskontroll anför
regeringen att den svenska gränskontrollen påverkas av det
svenska tillträdet till Schengensamarbetet. För att
kompensera slopandet av gränskontroller mot andra
Schengenländer måste den yttre gränskontrollen syfta till
att effektivisera såväl gränspassage som brottsbekämpning.
Samtidigt måste nya metoder vidtas för att bekämpa
gränsöverskridande brottslighet vid de inre gränserna.
Kriminalunderrättelseinformation eller kunskap som
inhämtats på annat sätt är avgörande för att verksamheten
skall bli framgångsrik. Det är svårt att bedöma hur och i
vilken utsträckning kriminalunderrättelseinformation
används eftersom konkret återrapportering saknas.
Regeringen ser positivt på att nyttjandegraden av SIS
förefaller att öka. Det vore önskvärt med ett ännu mer
omfattande utnyttjande av SIS för personkontroller i
Sverige. - För att gränskontrollen skall hålla en hög och
jämn standard i hela landet är det angeläget att
Rikspolisstyrelsen undersöker förutsättningarna för en
nationell samordning av det arbetet.
Sverige har lång erfarenhet av deltagande med poliser i
fredsfrämjande insatser genomförda av FN och andra
internationella organisationer. Sveriges åtagande till EU
härvidlag innebär därför inte någon i grunden ny
verksamhet för polisväsendet. Det är emellertid nödvändigt
att nu utvärdera gällande lagstiftning, som är en
övergångslösning, och med denna sammanhängande frågor för
polisens utlandsstyrka.
Vad slutligen gäller verksamhetsmålet Övrig verksamhet
konstaterar regeringen med tillfredsställelse att polisen
har fortsatt ansträngningarna att utveckla t.ex. service,
tillgänglighet och handläggning av polismyndighetsärenden,
bl.a. genom ökad användning av modern teknik.
Utskottet vill först något uppehålla sig vid frågorna om
statistik, bedömning av verksamhetens resultat och
myndighetsstyrning. Utskottet instämmer i Riksdagens
revisorers bedömning att den officiella
kriminalstatistiken har en rad brister som försvårar
bedömningen av polisens utredningsverksamhet. Som exempel
kan nämnas att brott som direktavskrivs inte finns med i
statistiken och att olika beslutsmotiveringar vid
avskrivningsbeslut inte redovisas på ett enhetligt sätt;
vissa beslutsmotiveringar innebär att brotten betraktas
som uppklarade medan andra motiveringar får motsatt effekt
i statistiken, trots att motiveringarna synes innebära i
stort samma sak. Att ett brott redovisas som uppklarat
behöver inte heller innebära att en gärningsman bundits
till brottet. Som också framgår under avsnittet
Åklagarväsendet längre fram i betänkandet används en rad
olika begrepp i redovisningen av den brottsutredande
verksamheten. Det förhållandet försvårar bl.a. en
jämförelse av statistiska uppgifter både för ett givet år
och över tiden. Detta försvårar i förlängningen styrningen
av verksamheten och möjligheterna att bedöma om en
myndighet har nått uppsatta mål. Utskottet anser att det
sålunda av flera skäl vore lämpligt att regeringen
överväger här angivna och närliggande frågor samt därefter
vidtar lämpliga åtgärder.
När det sedan gäller 2002 års resultatuppföljning har
utskottet med de begränsningar som ligger i vad utskottet
nyss anfört inte funnit något som talar mot de slutsatser
regeringen dragit i fråga om resultatet för
polisorganisationen. Utskottet anser alltså att
polisorganisationen i stort uppfyllt de verksamhetsmål som
uppställts för år 2002 men att ytterligare insatser krävs
på vissa områden. I likhet med regeringen känner utskottet
oro vad gäller ökningen av antalet våldsbrott. Enligt
utskottet är det inte tillfredsställande att andelen
våldsbrottsärenden som redovisats till åklagare minskat.
Utskottet utgår därför från att regeringen, vilket
utskottet även påtalade i fjolårets budgetbetänkande (bet.
2002/03:JuU1 s. 32), ser till att polisen omgående
analyserar denna utveckling och vidtar åtgärder för att
förbättra verksamheten. Utskottet utgår vidare från att
åtgärder vidtas för en effektivare
miljöbrottshandläggning.
Säkerhetspolisen
Redovisningen av verksamheten inom Säkerhetspolisen sker
utifrån en indelning av verksamheten i fyra områden,
nämligen säkerhetsskydd, författningsskydd, kontraspionage
och terrorismbekämpning.
Såvitt gäller säkerhetsskyddet anför regeringen att en
viktig del av säkerhetsskyddsarbetet varit att följa den
utveckling som kan medföra en ökad teknisk sårbarhet i
samhället och frågor som rör IT-säkerhet. Samverkan med
andra polis- och säkerhetsorganisationer, både nationellt
och internationellt, har bidragit till en ökad kompetens
inom IT-säkerhetsområdet. Det mer traditionella
säkerhetsskyddsarbetet med bl.a. tillträdesbegränsning,
säkerhetsprövning och kontroll är fortfarande en viktig
del av säkerhetsskyddets verksamhet. Under år 2002 har ca
9 000 personer fått utbildning eller
säkerhetsskyddsrådgivning genom Säkerhetspolisens försorg.
Säkerhetsskyddet handlägger också de uppgifter i
registerkontrollverksamheten som Säkerhetspolisen enligt
säkerhetsskyddslagstiftningen ansvarar för. Under år 2002
har drygt 66 000 personer varit föremål för
registerkontroll.
Inom denna del av verksamheten redovisas också
Säkerhetspolisens personskyddsverksamhet. Den omfattar
bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala
statsledningen, kungafamiljen och utländsk diplomatisk
personal eller som har samband med statsbesök eller
liknande händelser.
Även under år 2002 var hotbilden och skyddsbehoven
förhöjda till följd av terrordåden i USA år 2001. Förutom
ett permanent skydd för delar av den centrala
statsledningen och kungafamiljen samt viss diplomatisk
personal har temporärt personskydd satts in, främst i
samband med statsbesök och liknande, i ca 100 fall. Det är
en halvering jämfört med år 2001.
Såvitt gäller författningsskyddet avsåg
Säkerhetspolisens arbete under år 2002 främst förebyggande
och beivrande arbete mot inhemska grupper, nätverk och
enskilda individer som genom sitt handlande visat att de
är beredda att använda våld eller hot om våld i syfte att
nå politisk vinning eller hindra enskilda från att utöva
sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Främst handlar
det om personer med anknytning till den högerextrema vit
makt-miljön eller den vänsterorienterade autonoma
rörelsen. Liksom tidigare anser Säkerhetspolisen att
hotbilden mot rikets inre säkerhet inte är så hög att det
föreligger någon risk för det svenska statsskicket.
Däremot finns det utomparlamentariska grupper och enskilda
medlemmar i sådana som utgör ett hot mot grundläggande
demokratiska värden. Det utförs statistisk uppföljning av
polisanmälda brott med anknytning till rikets inre
säkerhet som resulterar i en årlig offentlig rapport.
Vad gäller kontraspionage uppger Säkerhetspolisen att
ett betydande antal utländska underrättelseorganisationer
bedrev verksamhet i Sverige under år 2002.
Underrättelseintresset för utvecklingen av teknologi,
energi, försvaret, vitala konkurrensområden och politisk
verksamhet bedöms ligga på fortsatt hög nivå. I syfte att
etablera en förbättrad beredskap mot
underrättelseaktiviteter riktade mot svenska intressen
arbetar Säkerhetspolisen aktivt med att öka medvetenheten
om underrättelsehot inom totalförsvaret, andra myndigheter
och svenska företag.
I fråga om terrorismbekämpningen anförs att den även
under år 2002 varit prioriterad till följd av den hotbild
som råder efter terrorattentaten i USA år 2001. Den
fortsatta aktualiteten i frågan medförde en ökad
arbetsbelastning inom verksamhetsområdet kontraterrorism.
För att kunna tillföra denna verksamhet nödvändiga ökade
resurser har det gjorts vissa omprioriteringar och
omflyttningar av personalresurser.
Inom terrorismbekämpningen prioriteras kartläggning och
uppföljning av nätverk och individer som internationellt
bedriver verksamhet som kan definieras som terrorism. En
viktig del i denna verksamhet var under år 2002 att
avslöja andra länders regimstyrda nätverk av agenter i
Sverige och i vilken mån dessa haft kopplingar till
terrorism. I ett antal fall har sådan verksamhet kunnat
styrkas.
Ett viktigt inslag i den förebyggande
terrorismbekämpningen är att verka för att utländska
medborgare som är aktiva i organisationer som utövar
politiskt motiverat våld avvisas eller utvisas från
Sverige. Detta sker genom yttranden till Migrationsverket
över asylansökningar. Migrationsverket, Utlänningsnämnden
och regeringen begär vidare yttranden från
Säkerhetspolisen i ärenden rörande uppehållstillstånd.
Under år 2002 yttrade sig Säkerhetspolisen i 5 191 sådana
ärenden. Detta innebär en ytterligare ökning jämfört med
tidigare år. Andelen fall i vilka Säkerhetspolisen
avstyrkt bifall uppgår till mindre än 0,5 %. Motsvarande
siffra för år 2001 var ca 1 %.
Säkerhetspolisen svarar vidare för analyser av hot som
riktar sig framför allt mot enskilda personer men också
mot institutioner av olika slag. Totalt har 22 sådana
generella hotbildsbedömningar gjorts under året.
Ytterligare drygt 160 s.k. taktiska hotbildsanalyser har
tagits fram med anledning av särskilda händelser, främst
statsbesök.
Vid den öppna polisen finns Nationella insatsstyrkan,
vars huvuduppgift är att bekämpa terroraktioner i landet.
Insatsstyrkan tillhör organisatoriskt Rikspolisstyrelsen.
Regeringen beslutade i april 2003 om ett nytt uppdrag
till Registernämnden. Uppdraget beslutades mot bakgrund av
uppgifter som Säkerhetstjänstkommissionen redovisat i
betänkandet Rikets säkerhet och den personliga
integriteten (SOU 2002:87). Registernämnden skall i den
mån det är möjligt fastställa om det finns fall där
personers anställningsförhållanden påverkats negativt av
att uppgifter lämnats ut från Säkerhetspolisens eller dess
tidigare motsvarigheters register och om detta framstår
som uppenbart orimligt med hänsyn till omständigheterna.
Granskningen skall avse perioden den 1 juli 1945-30
september 1969. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj
2005. Regeringen beslutade under året att utge ersättning
ex gratia med 100 000 kronor till en person som fått sitt
ärende utrett enligt Registernämndens tidigare uppdrag.
Regeringens slutsatser i fråga om Säkerhetspolisens
verksamhet är över lag positiva. Regeringen framhåller att
arbetet med att skapa goda förutsättningar för den samlade
kampen mot organiserad brottslighet har fortsatt hög
prioritet. För goda resultat krävs ett väl fungerande
samarbete mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen.
Det samarbetet kommer att bli föremål för närmare analys i
samband med den pågående beredningen i Regeringskansliet
av 11-septemberutredningens betänkande (SOU 2003:32). I
betänkandet, som remissbehandlats, föreslås bl.a. att
Säkerhetspolisen skiljs från Rikspolisstyrelsen och
ombildas till en icke-polisiär civil säkerhetstjänst
direkt under regeringen.
Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens
slutsatser be-
träffande resultatbedömningen.
Verksamhetsinriktning år 2004
De övergripande målen för polisorganisationen är att brott
skall förebyggas, att verksamheten skall bedrivas med högt
ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet, att fler brott
skall leda till lagföring och att övrig verksamhet skall
bedrivas med utgångspunkt i medborgarens behov. - Mål och
återrapporteringskrav i regleringsbrevet för
Rikspolisstyrelsen baseras på dessa mål.
Regeringen uttalar sig i budgetpropositionen även i
övrigt om verksamhetens inriktning. Här kan nämnas
följande. Polisen skall fortsätta att utveckla
verksamheten så att den kännetecknas av ett långsiktigt
perspektiv utifrån medborgarnas behov och ett
problemorienterat underrättelselett arbetssätt med ett, i
tillämpliga delar tillsammans med andra aktörer,
brottsförebyggande och trygghetsskapande syfte.
Verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på
rättssäkerhet och kvalitet.
Koncentrationen av polisverksamheten till
närpolisområdena skall fort-sätta. Närpolisen är basen i
all polisverksamhet. Det är i lokalsamhället som polisen
bäst kan påverka den vanligaste brottsligheten. För att
det skall vara möjligt måste närpolisområdena vara
tillräckligt stora för att vara kraftfulla och flexibla,
men inte större än att de behåller den lokala
förankringen. Det operativa polisarbetet skall bedrivas
huvudsakligen lokalt, men samarbetet över geografiska och
organisatoriska gränser skall öka.
Kvaliteten i brottsutredningarna skall höjas så att
brottsuppklaringen och lagföringen ökar.
Genomströmningstiderna skall bli kortare. Arbetet skall
bedrivas så att hänsyn tas till brottsoffer och vittnen.
Det är av stor vikt att utvecklingssamarbetet mellan polis
och åklagare breddas och fördjupas ytterligare. De
insatser som Rikspolisstyrelsen genomför för att höja
polisens förundersökningskompetens bör intensifieras.
Polisen skall fortsätta att utveckla sin förmåga att i
samverkan med andra myndigheter och organisationer hantera
och bemästra allvarliga ordningsstörningar i samhället.
Polisens prioriteringar skall styras av en framtagen
problembild, baserad på brottsstatistik, medborgarnas
önskemål och annan information. Information som finns hos
kriminalunderrättelsetjänsten bör tas till vara tidigt och
utgöra en del i planeringen av polisverksamheten. Insatser
skall följas upp och utvärderas.
Det internationella polissamarbetet skall utvecklas i
syfte att på ett mer effektivt sätt kunna bekämpa
gränsöverskridande brottslighet såsom
narkotikabrottslighet, människohandel och IT-relaterad
brottslighet. Det gäller att fortsätta integreringen av
det internationella samarbetet i den nationella
verksamheten så att det internationella samarbetet utgör
en naturlig del av polisens brottsbekämpande arbete.
Antalet poliser skall öka så att polisen kan förstärkas
och föryngras.
Polisen skall utveckla sin förmåga att förebygga och
bekämpa mängdbrottslighet, våldsbrott, särskilt våld mot
kvinnor och barn, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet,
brott mot miljön, brott med rasistiska eller
främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska inslag,
olaga diskriminering, grov organiserad brottslighet samt
terroristbrott och andra brott mot rikets säkerhet.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömningar
i denna del. Här vill utskottet erinra om att utskottet i
fjolårets budgetbetänkande ställde sig tveksamt till om
polisens koncentration på missbrukarledet utgör det bästa
sättet att begränsa tillgången på narkotika och förhindra
missbruk (bet. 2002/03:JuU1 s. 32). Brottsförebyggande
rådet har nyligen i en rapport pekat på att det är i
samband med ökade insatser mot narkotikahandeln och fler
narkotikabeslag som relativa minskningar i missbruket kan
iakttas - åtminstone på regional nivå (BRÅ 2003:12 s. 8
f.). Ytterligare insatser krävs därför enligt utskottets
mening mot narkotikahandeln.
Anslagen
Polisorganisationen
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
| Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
|2003 inkl.| 2004 | | | | |
| TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|13 548 851|14 665 |+ 700 |+ 510 |+ 150 |+ 425 |
| | 113 |000 | 000 | 000 |000 |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och
oppositionens förslag till anslag för polisorganisationen
år 2004.
Från anslaget till polisorganisationen betalas
kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna,
Rikspolisstyrelsen, med undantag för Säkerhetspolisen, och
Statens kriminaltekniska laboratorium. Som framgår ovan
hör Rikskriminalpolisen och Polishögskolan till
Rikspolisstyrelsen.
För år 2003 uppgår polisorganisationens anslag, med
hänsyn till engångsvisa indragningar på tilläggsbudgetar
om totalt 10 950 000 kronor, till drygt 13,5 miljarder
kronor. Vid ingången av året fanns ett anslagssparande på
151 057 000 kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är
beräknad till drygt 13,5 miljarder kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för
polisorganisationen för år 2004 på 14 665 113 000 kr. I
anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader. I budgetpropositionen finns ett
tillskott på 225 miljoner kronor. I enlighet med tidigare
beslut om preliminär ram för budgetåret 2004 tillförs
polisorganisationen 600 miljoner kronor. Resurstillskottet
skall användas till att bl.a. öka antalet poliser och höja
kvaliteten i brottsutredningar så att uppklaringen och
lagföringen ökar. Polisens anslagsförstärkning skall
vidare användas för att stärka insatserna mot
människohandel. Polismyndigheten i Västra Götaland skall
kompenseras för merkostnader i samband med toppmötet i
Göteborg år 2001. Från anslaget förs engångsvis 36
miljoner kronor för att finansiera ett gemensamt system
för radiokommunikation för skydd och säkerhet (RAKEL).
Vidare förs drygt 3,8 miljoner kronor från anslaget för
att finansiera studiemedel för studerande vid landets
polisutbildningar.
I ett antal motioner yrkas att anslaget skall höjas i
förhållande till regeringens förslag.
I motion Ju462 (m) begärs sålunda att anslaget skall
höjas med 700 miljoner kronor. Höjningen skall göra det
möjligt att utbilda fler poliser. Resursförstärkningen
skall vidare användas för att anställa fler poliser och
civilanställda samt utrusta polisväsendet med den
metodutveckling och teknik som behövs för att möta
kommande krav på en effektiv brottsbekämpning. Genom att
tillföra mer resurser skapas även förutsättningar för att
bl.a. förbättra polisens brottsuppklaringsförmåga,
insatser mot kvinnovåld och förmåga att lösa
basuppgifterna inom polisen. I motionerna Ju260, Ju369 och
Ju391 (alla m) framställs liknande yrkanden.
I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp) begärs en höjning
av anslaget med 510 miljoner kronor i syfte att utbilda
och anställa fler poliser, anställa fler civilanställda,
förbättra ledarskapsutbildningar samt centralt förbättra
de enheter inom polisen som arbetar mot hatbrott, våld mot
kvinnor och barn samt narkotikabrott och annan grov
brottslighet. I motionerna Ju327 och Ju465 (båda fp)
framställs liknande yrkanden. I motion Ju474 (fp)
framhålls bekämpningen av prostitution.
I motion Ju476 (kd) begärs att anslaget höjs med 150
miljoner kronor för att bl.a. utbilda och anställa fler
poliser - målet är 19 000 poliser år 2008 - samt
satsningar på närpolisen. Liknande yrkanden framställs i
motionerna Ju334, Ju417 och N346 (alla kd). I motion Ju417
begärs även 100 nya poliser med specialuppgift att bekämpa
narkotikabrott.
I motion Ju442 (c) begärs en höjning av anslaget med 425
miljoner kronor för att inrätta ytterligare en
polishögskola och därigenom göra det möjligt att öka
antalet poliser, främst närpoliser, och civilanställda. I
motionerna Ju333 och Ju438 (båda c) framställs liknande
yrkanden.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag
och avslår motionsyrkandena.
Säkerhetspolisen
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
| Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
| | | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|497 409 |576 010 |+ 20 |+ 50 000| - | - |
| | |000 | | | |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och
oppositionens förslag till anslag för Säkerhetspolisen år
2004.
För år 2003 uppgår Säkerhetspolisens anslag, efter en
engångsvis minskning på tilläggsbudget med 50 miljoner
kronor, till drygt 497 miljoner kronor. Vid årets ingång
fanns ett anslagssparande på drygt 80 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för innevarande år uppgår till 570 315
000 kr.
Regeringen föreslår ett ramanslag för Säkerhetspolisen
för år 2004 på
576 010 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits
till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader. Vidare har hänsyn tagits
till att Säkerhetspolisen övergått till lånefinansiering.
Därutöver gör regeringen den bedömningen att ramanslaget
kan sänkas med 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2004.
I motion Ju462 (m) begärs att anslaget skall höjas med
20 miljoner kronor för att göra det möjligt att stärka
säkerhetsskyddet.
I motionerna Fi240 och Ju466 båda (fp) begärs att
anslaget höjs med 50 miljoner kronor för att göra det
möjligt att utöka livvaktsskyddet och förbättra
hotbildsanalyserna. I motion Ju465 (fp) framställs ett
liknande yrkande.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag
och avslår motionsyrkandena.
Organisationsfrågor
Grundläggande bestämmelser om polisens organisation finns
i polislagen (1984:387). Varje län utgör ett
polisdistrikt. Inom varje län finns en polismyndighet som
ansvarar för polisverksamheten där (4 §).
Ett flertal motioner rör polisens organisation. I
motionerna Ju299 och Ju333 (båda c) begärs en utredning
som belyser för- och nackdelar med en kommunalisering
alternativt regionalisering av polisen. I motion Ju465
(fp) begärs att polisen rationaliseras och effektiviseras
med tydliga decentraliserade inslag i organisationen.
Bättre resursutnyttjande inom polisen, t.ex. genom en
central inköpsfunktion, förespråkas i motion Ju355 (v). I
motionerna Ju292 och Ju369 (båda m) begärs att samarbetet
mellan Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen
förtydligas rörande både organisation och ansvar för att
bättre kunna ta till vara organisationernas kunskap och
förbättra den operativa förmågan. I motion Ju465 (fp)
begärs vidare att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen
får en gemensam organisatorisk inramning.
Göteborgskommittén lämnade sitt slutbetänkande (SOU
2002:122) i januari 2003. Kommittén hade tillkallats mot
bakgrund av bl.a. oroligheterna i samband med Europeiska
rådets möte i Göteborg i juni 2001. Kommittén pekade i
betänkandet på bl.a. samordning som ett av de områden som
polisen behöver förbättra. Kommittén konstaterade också
att det finns brister i polisens utbildning och
utrustning. Göteborgskommittén framförde också att de
brister som den hade funnit vid polisens insatser för att
förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar
föreföll finnas inom polisen som helhet. Den sistnämnda
frågan utreds inom Justitiedepartementet, som även bereder
betänkandet i övrigt.
Rikspolisstyrelsen hade redan före överlämnandet av
Göteborgskommitténs betänkande identifierat flera av de
brister som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen för det
arbete som bedrivs inom polisorganisationen under
benämningen En nationell polis. Det är ett förändrings-
och utvecklingsarbete som berör hela polisverksamheten och
som utgår från ett nationellt helhetsperspektiv på
verksamheten. Grundtanken är att polisens sammanlagda
resurser och samlade kompetens skall ses som gemensamma.
Det operativa polisarbetet skall även fortsättningsvis
huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ökat samarbete över
geografiska och organisatoriska gränser. Exempel på frågor
som ingår i En nationell polis är följande: nationellt
kontaktcentrum med ett gemensamt telefonnummer till
polisen, kriminalunderrättelseverksamhet, kriminalteknik,
sjöpolisverksamhet, trafikpolisverksamhet, gemensam drift-
och teknikorganisation inom IT-området, ekonomi- och
personaladministration, utbildning och
kompetensutveckling, kommunikationscentraler,
utredningsverksamhet och taktikutveckling.
Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansvaret för En
nationell polis men det egentliga utvecklings- och
förändringsarbetet utförs vid de polismyndigheter och på
de arbetsenheter som normalt har ansvaret.
Utskottet har vid många tillfällen behandlat frågor som
berör resursutnyttjandet inom polisorganisationen (se
bl.a. bet. 2002/03:JuU1 s. 37). Utskottet avstyrkte det då
behandlade motionsyrkandet med hänvisning till ett
pågående arbete inom Rikspolisstyrelsen om hur man kan
skapa en mer rationell organisation inom polisen.
Utskottet delar grundtanken bakom det arbete som bedrivs
inom ramen för En nationell polis, dvs. att polisens
sammanlagda resurser och samlade kompetens skall ses som
gemensamma samt att det operativa polisarbetet skall
bedrivas huvudsakligen lokalt. Det är angeläget att
polisens resurser används på ett effektivt sätt, särskilt
mot bakgrund av det ansträngda ekonomiska läget. Här kan
pekas på möjligheten med centrala upphandlingar mot några
leverantörer runt om i landet, som de olika myndigheterna
sedan kan vända sig till. Det är vidare angeläget att det
finns en nationell samordning kring frågor om utbildning
och kompetensutveckling. I detta sammanhang bör det
framhållas att det är en fördel att det endast finns en
polisorganisation i Sverige. Mot bakgrund av det arbete
som bedrivs inom ramen för En nationell polis avstyrker
utskottet bifall till motionerna Ju299, Ju333, Ju355 och
Ju465 i här behandlade delar.
I regleringsbrevet för år 2002 gavs Rikspolisstyrelsen
ett uppdrag att beträffande den öppna polisen och
Säkerhetspolisen - i syfte att stärka polisväsendets
förmåga att bekämpa den grova organiserade brottsligheten
- dels utveckla samverkan, dels företa eller i
förekommande fall föreslå regeringen förändringar i fråga
om ansvars- och uppgiftsfördelningen. Åtgärderna, som
samtidigt skall göra rollfördelningen tydligare, skall
hållas inom ramarna för den organisationsstruktur som
råder och ske i nära samverkan med berörda organ inom
polisväsendet.
Av Rikspolisstyrelsens slutrapportering (Ju2002/6831/PÅ)
framgår att arbetet bedrivits i två etapper. Frågorna i
den första etappen var i huvudsak av sådan karaktär att
Rikspolisstyrelsen på egen hand kunde besluta om dem.
Arbetet med då aktuella frågor, som främst rörde utökad
samverkan vad gäller teknik, utveckling och utbildning
samt en mer strukturerad samordning på olika nivåer,
överlämnades efter beslut av rikspolischefen till
linjeorganisationen för fortsatta åtgärder.
Rikspolisstyrelsen har i syfte att såväl centralt som
lokalt stärka ledning och styrning av
kriminalunderrättelsetjänsten in-rättat ett operativt råd.
Efter arbetet med den första etappen konstaterade
Rikspolisstyrelsen att det finns goda möjligheter att
utveckla och stärka samverkan mellan den öppna polisen,
särskilt Rikskriminalpolisen, och Säkerhetspolisen. Vissa
begränsningar konstaterades dock, som har sin grund i att
det är fråga om skilda organisationer med olikheter i
bl.a. verksamhetens syften, ansvars- och uppgiftsområden.
Begränsningarna har tydliggjorts under arbetet med etapp
två.
I den andra etappen har berörts frågor om bl.a. ansvars-
och uppgiftsfördelningen mellan Säkerhetspolisen och den
öppna polisen på de verksamhetsområden som ligger utanför
Säkerhetspolisens kärnverksamhet. Arbetet har inriktats på
de frågor som rör området grov organiserad brottslighet.
Det arbetet har inte kunnat slutföras inom den för
uppdraget stipulerade tiden, men kommer att fortgå trots
att regeringsuppdraget formellt har upphört. Vidare har
ett arbete genomförts i syfte att utveckla
informationsvägarna mellan Säkerhetspolisen och den öppna
polisen för att säkerställa att information i relevanta
frågor kommer alla berörda till del.
Regeringen anför i budgetpropositionen att arbetet med
att skapa goda förutsättningar för den samlade kampen mot
organiserad brottslighet har fortsatt hög prioritet
nationellt som internationellt. För goda resultat krävs
att ett väl fungerande samarbete mellan Säkerhetspolisen
och den öppna polisen upprätthålls. Detta samarbete kommer
också att bli föremål för närmare analys i samband med
beredningen av 11-septemberutredningens betänkande (SOU
2003:32), i vilket bl.a. föreslås att Säkerhetspolisen
skiljs från Rikspolisstyrelsen och ombildas till en icke-
polisiär civil säkerhetstjänst direkt under regeringen.
Betänkandet har remissbehandlats under perioden
maj-augusti i år. Eventuella åtgärder med anledning av
utredningens förslag kommer att beredas inom
Regeringskansliet under hösten.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om vikten
av bl.a. bra informationsvägar mellan Säkerhetspolisen och
den öppna polisen, finner med hänsyn till det arbete som
har gjorts och som pågår inte skäl till något uttalande
från riksdagen i frågan. Motionerna Ju292 och Ju369 i här
behandlade delar avstyrks. Enligt utskottets mening bör
regeringens beredning av 11-septemberutredningens
betänkande avseende Säkerhetspolisens framtida
organisation inte föregripas. Motion Ju465 avstyrks i här
behandlad del.
I motionerna Ju333 (c), Ju334 (kd), Ju417 (kd) och Ju369
(m) begärs en utvärdering av hur polisstyrelserna fungerar
i polisorganisationen. I motion Ju333 pekas på frågan hur
det demokratiska inflytandet fungerar i praktiken. I
motionerna Ju334 och Ju417 ställer sig motionärerna
tveksamma till polisstyrelsernas reella möjligheter att
genomföra respektive polismyndighets verksamhetsplan.
Liknande synpunkter framförs i motion Ju369.
Grundläggande bestämmelser om polisens organisation
finns i polislagen (1984:387). Varje län utgör ett
polisdistrikt. Inom varje län finns en polismyndighet som
ansvarar för polisverksamheten där (4 §). För ledningen av
polismyndigheten finns sedan år 1999 en polisstyrelse. Den
består av myndighetens chef och det antal övriga ledamöter
som regeringen bestämmer. Regeringen utser de ledamöter
som utöver polischefen skall ingå i styrelsen (5 §). I
storstadsområdena liksom i Uppsalas, Dalarnas, Gävleborgs,
Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är antalet
ledamöter 13. I Gotlands polisstyrelse finns 7 ledamöter.
I övriga styrelser är antalet ledamöter 11.
Utskottets arbetsgrupp för uppföljning och utvärdering
genomförde under år 2000 en studie av hur arbetet i
polisstyrelserna går till. Uppföljningsgruppen gjorde
sammanfattningsvis den bedömningen att det var för tidigt
att uttala sig om hur arbetet i styrelserna fungerade.
Därtill krävdes ett bredare underlag även om de inhämtade
protokollen från polisstyrelserna snarast talade för att
arbetet bedrevs som det var tänkt. I sammanhanget noterade
gruppen att Rikspolisstyrelsen satsat på att utbilda de
nyvalda ledamöterna på s.k. polisriksdagar.
I den utredning som ligger till grund för polisens
styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79 f.)
sägs bl.a. att kravet på inflytande och insyn från lekmän
gör sig gällande särskilt starkt med hänsyn till den
betydelse som polisen har för medborgarna. Här tänkte
utredningen bl.a. på polisens befogenheter att utöva
tvång. Utredningen ansåg att polisstyrelsen bör ha
uppgifter av övergripande natur. Polismyndighetens
arbetsordning borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare
anfördes att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna
skyldigheten att se till att statsmakternas prioriteringar
och riktlinjer får genomslag i polisarbetet, att
verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av
rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom
distriktet fungerar väl. Vidare anförde utredningen att
polisstyrelsen årligen bör utfärda bestämmelser i fråga om
planering och uppföljning. I det sammanhanget noterade
utredningen att beslut i flertalet av de frågor som
polisstyrelsen bör avgöra fattas genom beslut om
verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter.
Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera reglerats i
polisförordningen (1998:1558). I 3 kap. 1 § föreskrivs att
polisstyrelsen särskilt skall se till att polisarbetet
bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och
riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för
polisverksamheten. I 3 kap. 2 § anges att polisstyrelsen
bl.a. avgör viktiga frågor om planeringen och inriktningen
av verksamheten samt ekonomi.
Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna våren
2001 och uttalade då bl.a. att utskottet hade förståelse
för att de av Rikspolisstyrelsen fördelade medlen till
polismyndigheterna kunde upplevas som otillräckliga och
att svårigheter i olika avseenden kunde uppstå när det
gäller att göra prioriteringar. Dessa svårigheter kunde
emellertid, enligt utskottet, inte tas till intäkt för att
verksamheten i polisstyrelserna inte skulle fungera som
det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som utskottets
uppföljningsgrupp gjort att det i styrelserna förekom den
typ av ärenden som regleringen på området tar upp. Det
anförda uteslöt dock inte att det på sikt kunde finnas
skäl att utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11 s. 15
f.).
Senast utskottet behandlade frågor om polisstyrelserna
var i mars innevarande år. Yrkandena avstyrktes med
hänvisning till det pågående arbetet kring polisens
organisation; det var ännu inte dags att ta ställning till
om en utvärdering av polisstyrelserna bör göras (bet.
2002/03:JuU9 s. 17 f.).
I betänkandet Förstärkt granskning av polis och åklagare
(SOU 2003:41) framförs att det är angeläget att
polisstyrelserna uppmärksammas på sitt ansvar att arbeta
med tillsynsfrågor och att de fortsättningsvis aktivt
arbetar med sådana frågor. Polisstyrelsernas
sammansättning säkerställer att tillsynen beaktar kraven
på demokratisk insyn och kontroll. I betänkandet framhålls
att polisstyrelserna bör aktiveras genom att de bl.a.
åläggs att årligen fastställa en verksamhetsplan för
tillsynsarbetet. I planen bör anges riktlinjer för
tillsynsverksamheten, men det kan också anges hur
verksamheten i stora drag skall organiseras och bedrivas.
Polisstyrelserna bör vidare ha möjlighet att när som helst
revidera sina verksamhetsplaner för tillsynsarbetet.
Impulser till sådan revision kan komma t.ex. när vissa
förhållanden uppmärksammas av allmänheten, andra
myndigheter eller medier. Polisstyrelsernas tillsynsansvar
bör inte kunna delegeras till polisnämnderna.
Tillsynsansvaret bör tydligt framgå av polislagen och
polisförordningen (s. 182 f.). - I betänkandet föreslås
vidare att lekmannainsynen i internutredningsverksamheten
förbättras genom att polisstyrelserna, i de
polismyndigheter där internutredningsenheter finns, skall
utse minst två personer att följa den verksamheten (s. 192
f.). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.
Den uppfattning utskottet hade i våras förstärks genom
förslagen i betänkandet Förstärkt granskning av polis och
åklagare, som delvis anknyter till motionärernas
frågeställningar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår
motionerna Ju333, Ju334, Ju369 och Ju417 i här behandlade
delar.
Polisförsörjningen m.m.
En ny polisiär grundutbildning startade vid Polishögskolan
i Solna år 1998. Polisutbildning startades dessutom i Umeå
år 2000 och i Växjö under år 2001. Sammanlagt har de tre
utbildningsorterna kapacitet för antagning av mellan 700
och 900 poliser per år. Sedan den nya polisutbildningen
påbörjades år 1998 har 1 394 poliser utexaminerats t.o.m.
midsommar 2003. År 2002 antogs 790 studerande till
polisutbildningen, varav 168 i Umeå, 170 i Växjö och
resterande i Solna. Andelen kvinnor var 34 % och andelen
sökande med annan etnisk eller kulturell bakgrund uppgick
till 14 %. Under innevarande år har 841 personer antagits
till polisutbildningen.
I april 2002 startades en polisiär distansutbildning.
Utbildningen riktade sig till civilanställda vid
polismyndigheter, som hade en större andel civilanställda
än de kunde finansiera. Försöket med distansutbildning
föll väl ut. I oktober 2003 startades en reguljär
polisutbildning på distans med 24 antagna studerande.
Utbildningen involverar polismyndigheterna i Dalarna,
Gävleborg, Uppsala, Värmland, Västmanland och Örebro.
Personalrörligheten inom polisen är låg. Under år 2002
slutade sammanlagt knappt 1 100 personer, varav 457
poliser, sin anställning. Den vanligaste avgångsorsaken
för poliser är ålderspension. Endast 0,7 % har avgått av
andra skäl än pension eller ohälsa.
Grundutbildningen vidareutvecklas fortlöpande. Arbetet
syftar till kvalitetsutveckling på samtliga områden med
bl.a. kompetensutveckling för lärare samt
forskningsanknytning av utbildningen. Det omfattar också
de testmetoder som används för att identifiera de sökande
som kan antas vara mest lämpliga som poliser.
Flera motioner berör antalet studerande vid
polisutbildningarna och möjligheterna att i framtiden
bemanna polisorganisationen så att den kan svara mot de
krav som ställs på polisen. I motionerna Ju230 och Ju345
(båda m) samt Ju417 (kd) och Ju465 (fp) begärs att
antagningen till polisutbildningen ökar. I motion Ju345
anförs att detta krävs för att säkra människors trygghet
och förbättra personalsituationen. Liknande skäl framförs
i motionerna Ju230 och Ju465. I motion Ju417 anförs att
detta krävs för att antalet poliser skall uppgå till 19
000 år 2008.
I ett stort antal motioner framhålls behovet av
ytterligare en polisutbildning och i alla utom två,
motionerna Ju333 (c) och Ju465 (fp), framförs önskemål om
var den skall förläggas. Här rör det sig om Borås i
motionerna Ju223 (m), Ju311 (c) och Ju319 (s),
Falun/Borlänge i motion Ju202 (m), Örebro i motion Ju249
(m), Skövde i motion Ju239 (c), Karlstad i motion Ju327
(fp) och Gävle i motion Ju338 (kd).
Utskottet har tidigare uttalat sig om liknande
motionsyrkanden, senast i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för innevarande år (bet. 2002/03:JuU1
s. 41 f.). Utskottet, som avstyrkte motionerna, uttalade
bl.a. följande. Ett av syftena med de resursförstärkningar
som nu föreslås är också att öka antalet poliser. När det
gäller hur många poliser som skall utbildas respektive
anställas inom polisorganisationen vill utskottet liksom
tidigare år framhålla att det är en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att sköta personalförsörjningen inom
polisväsendet.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att, som framgår
av avsnittet Verksamhetsinriktning år 2004, ett av syftena
med den föreslagna resursförstärkningen är att öka antalet
poliser så att polisorganisationen kan förstärkas och
föryngras. När det gäller hur många poliser som skall
utbildas respektive anställas inom polisorganisationen
vill utskottet liksom tidigare år framhålla att det är en
uppgift för Rikspolisstyrelsen att sköta
personalförsörjningen inom polisväsendet. Utskottet har
inhämtat att det inte pågår något arbete inom
Justitiedepartementet som syftar till att inrätta
ytterligare en polishögskola. Däremot ställer sig
regeringen inte avvisande till en ny skola om behov av en
sådan skulle uppstå. Utskottet föreslår sålunda att
riksdagen avslår motionerna Ju202, Ju223, Ju230, Ju239,
Ju249, Ju311, Ju319, Ju327, Ju333, Ju338, Ju345, Ju417 och
Ju465 i nu behandlade delar.
Resursfördelningen mellan myndigheterna m.m.
Inom anslaget till polisorganisationen skall
Rikspolisstyrelsen tilldela polismyndigheterna
medelsramar.
Rikspolisstyrelsen genomför arbetsmöten,
resultatdialoger och temadagar med polismyndigheterna.
Detta är viktiga instrument för att bl.a. fördela
resurserna på ett sätt som säkerställer en rationell
polisverksamhet i hela landet.
Arbetsmöten genomförs årligen med polismyndigheterna i
Stockholm, Västra Götaland och Skåne samt vartannat år med
övriga myndigheter. Vid dessa möten diskuterar
representanter för Rikspolisstyrelsens arbetsenheter
verksamhetens resultat samt personal- och ekonomifrågor
med sina motsvarigheter på myndigheterna.
Resultatdialoger genomförs årligen med ett urval av
myndigheter. Rikspolischefen och överdirektören möter
respektive myndighetschef tillsammans med deras
medarbetare och diskuterar verksamhetens resultat och
konsekvenser för de kommande åren.
Varje år under våren arrangeras temadagar varvid
särskilt intressanta frågeställningar diskuteras med
representanter från ett antal berörda myndigheter. Under
våren 2003 genomfördes två temadagar; en om
medelsfördelning och en om problemorienterat
underrättelselett polisarbete.
I samband med det nya budgetsystemet år 1992 infördes en
fördelningsmodell. Enligt den modellen skulle
invånarantalet för respektive län beaktas, liksom att det
i vissa län bedrivs speciella typer av verksamhet. Som
exempel på det sistnämnda kan nämnas fjällräddning och
gränskontroll. Härtill kom en särskild storstadsfaktor.
Denna modell har aldrig tillämpats fullt ut. Bakgrunden
till det är att en exakt tillämpning skulle ha inneburit
stora förändringar i den etablerade organisationen. Vissa
ansträngningar har gjorts i syfte att anpassa sig till
modellen. Dessa ansträngningar frystes i samband med det
besparingskrav som ålades polisen budgetåret 1995/96. I
dagsläget är utgångspunkten för fördelningen den
fördelning som ägde rum 1995/96 med de tillägg och
ändringar som bl.a. motiveras av förändringar beträffande
verksamheten. Hur detta skall ske avgörs genom den ovan
beskrivna processen med arbetsmöten, resultatdialoger och
temadagar.
Sedan Rikspolisstyrelsen fördelat polisens resurser
mellan polismyndigheterna sker en fördelning inom
respektive län. Denna fördelning görs av
länspolismästaren. Rikspolisstyrelsen har inte någon
möjlighet att bestämma fördelningen av resurserna inom en
myndighet.
Ett stort antal motioner ifrågasätter det rådande
systemet för fördelning av resurser mellan olika
polismyndigheter. I några av dessa hävdas att
glesbygdsområden för närvarande missgynnas. I motionerna
Ju321 (s), Ju333 (c), Ju338 (kd) och Ju364 (c) föreslås
att åtgärder skall vidtas för att underlätta rekrytering
av polis till glesbygd i allmänhet och särskilt till
områden med stora avstånd till en polishögskola. Andra
förslag syftar till förkortad utryckningstid, genom bl.a.
införande av mobila polisteam.
I några motioner yrkas ökade resurser till ett visst
särskilt angivet län eller annat geografiskt område. I
motion Ju201 (m) yrkas sålunda att ytterligare resurser
skall tillföras Dalarna, i motion Ju245 (kd) Västmanland,
i motion Ju284 (m) Östergötland, i motion Ju317 (fp)
Gotland, i motionerna Ju339 (kd) och N341 (m) Stockholm
och T470 (fp) Södertörn. I flera av motionerna framhålls
polisbristen som skäl för ökade resurser.
I motionerna Ju292 och Ju369 (båda m) begärs att
Nationella insatsstyrkan tillförs mer resurser för att öka
dess numerär samt uppdatera materiel och utrustning.
Vid Rikspolisstyrelsen har arbete för att bredda
beslutsunderlaget för fördelningen av polisorganisationens
anslag till polismyndigheterna genomförts. Detta arbete
har bl.a. resulterat i att Rikspolisstyrelsen tagit fram
ett antal statistiska mått, indikatorer, som skall ligga
till grund för budgetdialogen. Några viktiga indikatorer
är befolkningsunderlaget, hur stor brottsligheten är inom
respektive myndighet samt hur stor andel våldsbrott varje
myndighet har. Den senare indikatorn ger ett mått på hur
tung arbetsbelastningen är vid respektive myndighet. Andra
faktorer som vägs in vid resursfördelningen är de
särskilda problem som finns i glesbygdsområdena och den
extra arbetsbelastning som storstadsregionerna har.
Arbetet vid Rikspolisstyrelsen med att bredda
beslutsunderlaget kommer att fortsätta även framöver i
syfte att utveckla och förfina den analysverksamhet som
föregår resursfördelningen.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare (bet.
2001/02:JuU1 s. 35 f.). Utskottet ansåg då bl.a. att det
var och även i fortsättningen borde vara en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att fördela resurserna. Utskottet
utgick från att de speciella förhållanden som råder på
olika håll blir beaktade i tillbörlig omfattning.
Riksdagen borde, framhöll utskottet, alltså inte uttala
sig med anledning av motionsönskemålen. Med detta
avstyrktes då aktuella motionsyrkanden. I fjolårets
budgetbetänkande vidhöll utskottet sin tidigare
uppfattning i frågan (bet. 2002/03:JuU1 s. 44 f.).
Utskottet gör samma bedömning i år, nämligen att det
även i fortsättningen bör vara en fråga för
Rikspolisstyrelsen att fördela polisorganisationens anslag
mellan de olika polismyndigheterna. Utskottet ser härvid
positivt på det arbete som Rikspolisstyrelsen genomfört
för att bredda beslutsunderlaget för resursfördelningen
samt att arbete pågår för att ytterligare utveckla och
förfina den analysverksamhet som föregår fördelningen.
Därigenom torde möjligheterna att beakta de speciella
förhållanden som råder på olika håll, t.ex. i
glesbygdsområdena och i storstadsregionerna, öka
ytterligare. Sammanfattningsvis anser utskottet alltså att
riksdagen inte bör uttala sig med anledning av de nu
aktuella motionsönskemålen. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju201, Ju245, Ju284, Ju292,
Ju317, Ju321, Ju333, Ju338, Ju339, Ju364, Ju369, T470 och
N341 i nu behandlade delar.
I motion Ju228 (m) begärs att Polismyndigheten i Västra
Götaland skall kompenseras för de merkostnader som uppstod
i samband med säkerhets-arrangemangen vid regeringens EU-
toppmöte i Göteborg i juni 2001.
I motion Ju212 (m) begärs att regeringen garanterar att
berörda polismyndigheter inte drabbas ekonomiskt av stora
arrangemang som beslutats av regeringen.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden (se
bet. 2002/03:JuU1 s. 45 f. och 2002/03:JuU9 s. 8 f.)
Regeringen anför i budgetpropositionen att det svenska
ordförandeskapet i EU, särskilt toppmötet i Göteborg,
medförde en ovanligt stor insats från polisens sida. Det
är regeringens uppfattning att Polismyndigheten i Västra
Götaland inte ensam skall finansiera samtliga merkostnader
för polisen i samband med toppmötet. Polisens
anslagsförstärkningar skall därför även användas till att
kompensera för merkostnader i samband med toppmötet (Volym
3 s. 90 f.).
Utskottet anser att syftet med motion Ju228 får anses
vara tillgodosett mot bakgrund av det uttalande regeringen
gjort i budgetpropositionen.
Utskottet avstyrkte under föregående riksmöte yrkanden
liknande det som framställs i motion Ju212 med hänvisning
till pågående utrednings- och beredningsarbete.
Göteborgskommittén uttalade bl.a. följande om
Rikspolisstyrelsens samordningsansvar vid särskilda
händelser. En av Rikspolisstyrelsens huvuduppgifter är att
verka för samordning inom polisväsendet. Det innebär att
Rikspolisstyrelsen skall svara för samordningen av
polisens planering för sådana särskilda händelser där
intresset av samordnade insatser är särskilt framträdande
(3 § 3 förordningen [1989:773] med instruktion för
Rikspolisstyrelsen). Enligt föreskriften FAP 201-1 är en
särskild händelse en befarad eller inträffad händelse, som
innefattar brott eller annan störning av den allmänna
ordningen eller säkerheten, och som är så omfattande eller
allvarlig att polisen för att kunna lösa sina uppgifter
måste organisera, leda och använda sina resurser i
särskild ordning. En särskild händelse är alltså av en
sådan karaktär att polisinsatserna inte kan genomföras
inom den vanliga linjeorganisationen. Polismyndigheterna
brukar dock normalt klara sådana situationer utan
Rikspolisstyrelsens inblandning (SOU 2002:122 s. 293).
Kommittén föreslog i denna del sammanfattningsvis att
Rikspolisstyrelsen måste ta ett större ansvar för
samordningen av planeringen inför stora internationella
evenemang där flera polismyndigheter kommer att vara
inblandade än vad som skedde inför EU-toppmötet i Göteborg
(SOU 2002:122 s. 675 f.).
Redan vid tiden för avlämnandet av Göteborgskommitténs
betänkande pågick arbete inom Rikspolisstyrelsen med bl.a.
liknande frågor. Under våren 2003 lämnades tre förslag
rörande den framtida nationella polistaktiken och
organisationen kring denna. Ett av förslagen berör
ingripanden mot folkmassor. Förslagen har beretts inom
polisorganisationen och i allt väsentligt tillstyrkts.
Därefter har en grupp utsetts att ytterligare bereda
frågorna och lämna förslag i december 2003.
Rikspolisstyrelsen skall därefter ta ställning till de
olika förslagen.
Utskottet anser att det beredningsarbete som pågår inom
Rikspolisstyrelsen inte bör föregripas. Först när
Rikspolisstyrelsen tagit ställning till kommande förslag
är det möjligt att få ett fullgott underlag huruvida det
föreligger något behov av ett uttalande från utskottets
sida i frågan. Motion Ju212 avstyrks.
Prioritering av olika slag av brottslighet m.m.
I flera motioner tas frågor om prioritering av olika typer
av brottslighet eller verksamhet upp. I motion Ju255 (v)
begärs att polisen skall prioritera utredningar om
miljöbrott. I motionerna Ju290 (m) och Ju447 (fp)
framhålls att utredningar om trafficking bör prioriteras.
I motion Ju407 (c) begärs att polisen skall prioritera
brott mot företagare. I motion Ju433 (s) framhålls vikten
av att bekämpa ekonomisk brottslighet. I motion Ju479 (fp)
begärs att polisen skall prioritera ärenden som innefattar
familjevåld. Vidare begärs i motionerna Ju274 (fp) och
Ju333 (c) att Sjöpolisens verksamhet skall prioriteras.
Slutligen begärs i motionerna Ju348 (c), So345 (fp) och
So414 (m) att polisens verksamhet mot människohandel
respektive narkotika och andra droger skall förstärkas
genom att det inrättas särskilda enheter vid
polismyndigheterna för bekämpning av dessa brottstyper.
Utskottets bedömning i fråga om vad som bör prioriteras
inom polisen redovisas ovan i avsnittet
Verksamhetsinriktning budgetåret 2004.
I 3 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558) föreskrivs
att polisstyrelsen särskilt skall se till att polisarbetet
bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och
riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för
polisverksamheten.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare
behandlat liknande yrkanden. I samband härmed har
utskottet anfört bl.a. att det förhållandet att vissa
typer av brottslighet betraktas som prioriterade
självfallet inte innebär att annan brottslighet skall
lämnas åt sidan. Hur avvägningarna i fråga om insatser mot
olika typer av brottslighet skall göras bör dock avgöras
lokalt ute i polismyndigheterna inom ramen för
statsmakternas prioriteringar (se bl.a. bet. 2001/02:JuU1
s. 37 f.).
Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, dvs. att
avvägningarna i fråga om insatser mot olika typer av
brottslighet skall göras lokalt ute i polismyndigheterna
inom ramen för statsmakternas prioriteringar. Utskottet
föreslår därför att riksdagen avslår motionerna Ju255,
Ju274, Ju290, Ju333, Ju348, Ju407, Ju433, Ju447, Ju479,
So345 och So414 i nu behandlade delar.
Åklagarväsendet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för åklagarväsendets
resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet
delar regeringens bedömning att åklagarväsendet i
stort nått de mål som ställts upp för dess
verksamhet, men att ytterligare insatser krävs på
vissa områden. I avsnittet tar utskottet vidare
ställning till vilken inriktning åklagarväsendets
verksamhet bör ha under år 2004. Utskottet
behandlar också två motionsyrkanden rörande
Ekobrottsmyndighetens organisation. Utskottet
hänvisar i denna del till pågående
beredningsarbete och avstyrker motionsyrkandena.
Jämför reservation 19 och de särskilda yttrandena
10-12.
Inledning
Det övergripande målet för åklagarverksamheten är att se
till att den som har begått brott lagförs.
Åklagarens huvuduppgifter är att leda förundersökningar,
fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan vid domstol.
Inom ramen för förundersökningsledningen beslutar
åklagaren om personella och reella tvångsmedel av
integritetskränkande natur såsom anhållande,
kroppsbesiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren
kan också begränsa eller lägga ned en förundersökning.
Andra viktiga uppgifter som ankommer på åklagaren är att
under vissa förutsättningar utfärda strafförelägganden och
besluta om åtalsunderlåtelse.
Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är
Riksåklagaren (RÅ). Åklagarväsendets organisation i övrigt
består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Linköping,
Malmö, Göteborg, Västerås och Umeå, var och en under
ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns
åklagarkammare.
Vid slutet av år 2002 fanns 706 åklagare inom
åklagarorganisationen. Motsvarande siffror för åren 2000
och 2001 var 716 respektive 728. Antalet anställda för
ledning och administration uppgick år 2002 till 327. Under
året har Riksåklagaren gjort fortsatta satsningar på
grund- och vidareutbildning samt på högre utbildning för
specialiståklagare. Här kan nämnas att regeringen i april
2002 har gett Riksåklagaren i uppdrag att se över formerna
för rekrytering av åklagare (dnr Ju2002/3160/PÅ).
Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2003.
Vidare har Riksåklagaren i enlighet med ett uppdrag i det
senaste regleringsbrevet för åklagarorganisationen
redovisat uppdraget i den del det avser frågan hur
Ekobrottsmyndigheten kan ges befogenheter och möjligheter
att självständigt kunna anställa ordinarie åklagare som är
anställda inom åklagarväsendet. Ärendet bereds i
Justitiedepartementet.
Ekobrottsmyndigheten svarar för ekobrottsbekämpningen i
Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands
län, Gotlands län och Blekinge län. Av instruktionen för
Ekobrottsmyndigheten framgår att myndigheten dels är en
åklagarmyndighet, dels en central förvaltningsmyndighet
under regeringen.
I slutet av år 2002 var det genomsnittliga antalet
anställda vid Ekobrottsmyndigheten 390 personer. Av dessa
var 29 chefer, 67 åklagare, 177 poliser, 36 ekorevisorer,
54 administratörer och 27 övrigt.
Resultatuppföljning
Inledning
Åklagarväsendets resultat för år 2002 skall ses mot
bakgrund av de mål och prioriteringar som gällde för
verksamheten. Enligt dessa skulle lagföringen öka och
kvaliteten på förundersökningarna höjas. Antalet avslutade
ärenden skulle uppgå till minst det antal som kom in.
Genomströmningstiderna skulle vara fortsatt korta.
För Ekobrottsmyndigheten gällde dessutom att risken för
att brott begås skulle minska. Myndigheten skulle antingen
själv eller i samverkan med andra myndigheter initiera
eller vidta åtgärder för att förebygga brott och för att
tidigt kunna upptäcka nya former av ekonomisk
brottslighet. Dessutom skulle myndigheten genom nya
arbetsmetoder och hög kompetens skapa förutsättningar för
en ännu effektivare ekobrottsbekämpning. En grundläggande
uppgift för Ekobrottsmyndigheten var att ge regeringen och
andra berörda intressenter en bättre helhetsbild av den
ekonomiska brottsligheten och bättre möjligheter att
förutse utvecklingen på området.
I det följande beskrivs först åklagarorganisationens
resultat jämte regeringens bedömning med fokus på de nu
angivna målen. Därefter beskrivs Ekobrottsmyndighetens
resultat på motsvarande sätt. Avslutningsvis redovisar
utskottet sin uppfattning.
Åklagarorganisationen
Åklagarorganisationen har enligt regeringen satsat stora
resurser under år 2002 på de prioriterade områdena vålds-
och narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och
miljöbrottslighet. Av samtliga brottmålsärenden avsåg
sammanlagt 23 % dessa brottstyper. Åklagarorganisationen
förbrukade 363 miljoner kronor, eller ca 47 % av de totala
resurserna för att bekämpa dessa brottstyper.
Åklagarorganisationens balans delas traditionellt in i
tre grupper - polis-, åklagar- och domstolsbalans - vilka
speglar de tre processtegen i åklagarverksamheten, dvs.
förundersökningsledning, beslut i åtalsfrågan och
processföring. Under år 2002 minskade det totala antalet
balanserade ärenden med ungefär 700 (se tabell). Sättet
att redovisa balansen har justerats år 2002. Uppgifter för
åren dessförinnan har räknats om för att bli jämförbara.
Åklagarorganisationens balanser 1999-2002
----------------------------------------------------
|År |Polisbalans|Åklagarbalans|Domstolsbalans|
Total |
| | | | |balans |
----------------------------------------------------
|1999 |22 294 | 13 844 | 25 511 |61 649 |
----------------------------------------------------
|2000 |22 015 | 7 486 | 25 227 |54 728 |
----------------------------------------------------
|2001 |22 374 | 6 768 | 24 978 |54 120 |
----------------------------------------------------
|2002 |23 017 | 7 081 | 23 319 |53 417 |
----------------------------------------------------
Som framgår berodde minskningen på att domstolsbalansen
minskade med nästan 1 700 ärenden. Både polis- och
åklagarbalanserna ökade.
Under år 2002 avslutade åklagarna drygt 4 000 fler
ärenden än vad som kom in (se tabell).
Åklagarorganisationens ärendeutveckling 1999-2002
-----------------------------------------------------
|År | Inkomna ärenden |Avslutade ärenden |
-----------------------------------------------------
|1999 | 178 865 | 187 456 |
-----------------------------------------------------
|2000 | 167 899 | 180 034 |
-----------------------------------------------------
|2001 | 166 798 | 171 923 |
-----------------------------------------------------
|2002 | 170 908 | 174 939 |
-----------------------------------------------------
Både antalet inkomna och avslutade ärenden ökade jämfört
med föregående år.
När det gäller andelen misstänkta som blivit lagförda i
förhållande till samtliga misstänkta som blivit föremål
för beslut (exklusive ekobrott) minskade denna något under
år 2002 jämfört med år 2001 (se tabell).
Antal misstänkta personer som lagförts 1999-2002
----------------------------------------------------
|År | Misstänkta | Lagförda | Andel |
----------------------------------------------------
|1999 | 187 863 | 114 175 | 61 % |
----------------------------------------------------
|2000 | 187 159 | 115 832 | 62 % |
----------------------------------------------------
|2001 | 180 445 | 108 597 | 60 % |
----------------------------------------------------
|2002 | 182 280 | 108 351 | 59 % |
----------------------------------------------------
Den genomsnittliga genomströmningstiden från färdig
förundersökning till beslut i åtalsfrågan (exklusive
ekobrott) minskade från 29 dagar till 26 dagar (se
tabell). Ledningen av förundersökningen i ärenden som inte
är av enkel beskaffenhet skall övertas av åklagaren så
snart någon skäligen kan misstänkas för brott.
Genomströmningstid 1999-2002
----------------------------------------------------
|År |Genomströmningstid |Genomströmningstid |
| |från det att |avseende tid från|
| |förundersökningen |färdig förundersökning
|
| |blev åklagarledd |till beslut i|
| |till avslutande |åtalsfrågan |
| |beslut av åklagare | |
----------------------------------------------------
|1999 | 125 dagar | 53 dagar |
----------------------------------------------------
|2000 | 116 dagar | 48 dagar |
----------------------------------------------------
|2001 | 112 dagar | 29 dagar |
----------------------------------------------------
|2002 | 96 dagar | 26 dagar |
----------------------------------------------------
Andelen beslut som medför lagföring (väckt åtal,
strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) av det totala
antalet beslut som fattades om brottsmisstankar i färdiga
förundersökningar ökade något under år 2002, till knappt
88 % under år 2002 jämfört med drygt 86 % under år 2001.
Samtidigt kan noteras att det totala antalet beslut om
brottsmisstankar i färdiga förundersökningar sjönk med
drygt 11 000 beslut (se tabell).
Lagföring 1999-2002
------------------------------------------------------
|År | Åtal |Strafföreläggande|Åtalsunderlåtelse|
Åtal ej |Beslut om
|
| |väckt | | |väckt |
brottsmisstankar* |
------------------------------------------------------
|1999 |160 649 |54 842 |31 328 |50 834 |297 653 |
------------------------------------------------------
|2000 |167 280 |49 340 |32 492 |48 601 |297 713 |
------------------------------------------------------
|2001 |166 152 |44 037 |28 276 |37 261 |275 726 |
------------------------------------------------------
|2002 |164 102 |42 918 |25 381 |32 182 |264 583 |
------------------------------------------------------
*Totalt antal beslut i färdiga
förundersökningar
Med brottsmisstankar menas en till åklagaren inkommen misstanke om en
lagöverträdelse. Ett ärende kan innehålla en eller flera
misstänkta och en eller flera brottsmisstankar. Om två
personer är misstänkta för samma lagöverträdelse
registreras två brottsmisstankar. Totalt fattades 393 209
beslut om brottsmisstankar år 2002. Denna siffra
inkluderar beslut enligt tabellen och dessutom beslut
under förundersökningen som innebar att misstanken inte
utreddes vidare. Detta skedde i omkring 128 600 fall.
Det totala antalet brottsmisstankar som polisen
överlämnade till åklagarorganisationen uppgick till ca 460
000. Det var en ökning med ca 8 000 brottsmisstankar eller
knappt 1,8 %. Samtidigt avslutade åklagarna ca 2 000 fler
brottsmisstankar än vad som kom in. Det var tredje året i
rad som fler brottsmisstankar avslutades än som kom in.
Regeringen anför att de insatser som Riksåklagaren och
åklagarmyndigheterna under de senaste åren har gjort för
att förkorta åklagarnas genomströmningstider varit
lyckosamma. Åklagarnas genomströmningstider under år 2002
var korta, och regeringen bedömer att det varken är
lämpligt eller ändamålsenligt att kräva att åklagarna
skall förkorta sina handläggningstider ytterligare. Det är
mot denna bakgrund som regeringen i de två senaste
regleringsbreven för åklagarorganisationen har angett att
åklagarnas genomströmningstider skall vara fortsatt korta.
Det är enligt regeringen också positivt att åklagarnas och
polisens sammanlagda genomströmningstider under år 2002
har minskat.
Enligt regeringen uppnådde åklagarorganisationen under
år 2002 verksamhetsmålet att avsluta fler brottsmisstankar
än vad som kom in.
Under perioden 1997-2002 har åklagarorganisationen haft
en lagföringskapacitet på ca 60 % (mätt i andelen
lagföringsbeslut avseende brottsmisstankar i förhållande
till det totala antalet beslut avseende brottsmisstankar,
som år 2002 var 393 209). Enligt regeringens bedömning bör
det finnas utrymme att förbättra den kapaciteten. Det är
också något som Riksåklagaren strävar efter.
När det gäller åklagarnas arbete med de prioriterade
områdena kan anföras följande.
Vad gäller våldsbrott var lagföringsandelen i färdiga
förundersökningar fortsatt hög under år 2002 (83 %).
Däremot hade andelen beslut att lägga ned pågående
förundersökningar ökat från 42 till 44 %. En orsak till
att många våldsbrottsärenden skrivs av är enligt
Riksåklagaren att bevissvårigheterna i allmänhet är större
i sådana utredningar än i andra.
Åklagarmyndigheterna har i samverkan med polisen under
år 2002 vidtagit en rad insatser för att förbättra
utredningsverksamheten när det gäller våld mot kvinnor och
barn, s.k. familjerelaterat våld. Det rör sig bl.a. om
inrättande av särskilda familjevåldsenheter samt om
genomförande av vissa särskilda utbildnings- och
metodinsatser. Lagföringen mätt som andelen avslutade
brottsmisstankar som lett till lagföring minskade från 31
% år 2001 till 30 % år 2002. Samtidigt ökade lagföringen
mätt som andelen färdiga utredningar som lett till
lagföring från 80 till 82 %. På detta område har
genomströmningstiderna varit korta.
Under år 2002 meddelade åklagare ungefär 3 500
besöksförbud, vilket var en ökning med ca 500 beslut
jämfört med åren 2000 och 2001.
Utredningar om grov, gränsöverskridande
narkotikabrottslighet handläggs vid de internationella
åklagarkamrarna. Lagföringsandelen i färdiga
förundersökningar om narkotikabrott var oförändrat hög (90
%). Under år 2002 har Riksåklagaren i samverkan med andra
brottsbekämpande myndigheter genomfört vidareutbildning
för dem som handlägger ärenden om narkotikabrottslighet.
Åklagarorganisationen fortsatte under år 2002 sina
ansträngningar för att förbättra bekämpningen av brott med
rasistiska eller främlingsfientliga inslag. Bland annat
reviderades under året den handlingsplan för bekämpningen
av aktuell brottslighet som Riksåklagaren beslutade år
1999. Av handlingsplanen framgår bl.a. att utredningen av
denna typ av brottslighet skall handläggas med förtur av
särskilt utsedda åklagare och att syftet eller motivet för
ett sådant brott skall klarläggas under förundersökningen.
När det gäller hets mot folkgrupp var andelen lagföringar
i förhållande till samtliga beslut oförändrad jämfört med
år 2001 (ca 21 %). Lagföringsandelen av det totala antalet
beslut avseende brottsmisstankar om olaga diskriminering
var fortsatt låg (4 %). Enligt Riksåklagaren kan detta i
huvudsak antas bero på att åklagaren bedömt att det inte
kunnat bevisas att det huvudsakliga motivet varit att
kränka en person på det sätt som anges i
straffbestämmelsen om olaga diskriminering. Här kan nämnas
att Diskrimineringskommittén skall se över bl.a.
straffbestämmelsen om olaga diskriminering (dir. 2002:11
och 2003:69). Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast
den 1 juli 2005.
Vad gäller miljöbrottslighet kom det under år 2002 in
drygt 3 000 miljöbrottsärenden, samtidigt som knappt 3000
ärenden avslutades. Vid utgången av året fanns det ca 3
500 ärenden i balans, varav drygt 3 000 hos polisen för
utredning. Andelen avslutade misstankar om brott mot
miljön som ledde till lagföring var 21 % av samtliga
brottsmisstankar, vilket är en minskning med 5
procentenheter jämfört med år 2001.
Regeringen finner det positivt att Riksåklagaren och
åklagarmyndigheterna har vidareutvecklat sina insatser för
att bättre kunna bekämpa våldsbrott mot kvinnor och barn,
narkotikabrott samt brott med rasistiska och
främlingsfientliga inslag. Det är angeläget att detta
arbete fortsätter med oförminskad kraft.
Den höga lagföringsandelen i färdiga förundersökningar
om våldsbrottslighet visar enligt regeringen på ett
effektivt resursutnyttjande. Däremot anser regeringen det
inte godtagbart att 44 % av våldsbrottsutredningarna läggs
ned. Riksåklagaren har uttalat att den låga lagföringen i
denna del inger oro och det finns anledning att göra en
analys inom ramen för den kvalitetsgranskning som sker av
åklagarverksamheten samt en utvärdering och översyn av
åtgärder att öka lagföringen.
Med hänsyn till att antalet inkomna miljöbrottsärenden
ökat under senare år är det enligt regeringen angeläget
att åklagarna vidareutvecklar sin förmåga att effektivt
kunna hantera den stora ärendemängden. Det är angeläget
att åklagarna och poliserna ser till att det finns
tillräckliga utredningsresurser och att det sker en
kontinuerlig vidareutveckling av arbetsformer och
arbetsmetoder på området. Därvid bör
åklagarorganisationens samverkan med tillsynsmyndigheterna
på miljöområdet bli bättre. Enligt regeringen bör det
finnas utrymme för att öka lagföringsandelen i fråga om
anmälda brott mot miljön.
Som anförts ovan är det Ekobrottsmyndigheten som primärt
har uppgiften att svara för ekobrottsbekämpningen i
Stockholms, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra
Götalands län. Ekobrottsbekämpningen i övriga län ansvarar
åklagarmyndigheterna för. Ekobrottsmyndighetens verksamhet
redovisas nedan, men först något om åklagarmyndigheternas
utredning och lagföring av ekobrott.
Inom åklagarmyndigheterna minskade andelen
brottsmisstankar om ekobrott som lett till lagföring till
32 % av samtliga brottsmisstankar som beslutats under år
2002, jämfört med 36 % under år 2001. Enligt Riksåklagaren
kan den minskade lagföringen bero på ett fåtal ärenden där
det fanns många brottsmisstankar. Stöd för denna
uppfattning finner Riksåklagaren i att andelen misstänkta
personer som lagförts under samma tid ökat från 35 % till
36 % av samtliga misstänkta. Det kom in ca 1 600 ärenden,
vilket är en ökning med ca 20 % jämfört med år 2001. Det
totala antalet balanserade mål ökade något, medan antalet
balanserade mål hos åklagarna minskade.
Genomströmningstiden från färdigt
förundersökningsprotokoll till beslut i åtalsfrågan ökade
till 90 dagar jämfört med 77 dagar under år 2001.
Det är enligt regeringen viktigt att
åklagarorganisationen fortsätter att vidta åtgärder för
att åstadkomma kortare genomströmningstider och högre
lagföring i ekobrottsärenden. Regeringen ser därvid
positivt på att åklagarna trots ett ökat ärendeinflöde
minskade sina balanser vad avser ekobrottsärenden.
Riksåklagaren samordnar åklagarverksamheten som avser
internationellt rättsligt samarbete. Det har under år 2002
rört sig om bl.a. det europeiska rättsliga nätverket för
åklagare, Eurojust, riksåklagarsamarbete i Östersjöområdet
och olika projekt för att stärka rättsstaten i de baltiska
staterna.
Vid varje internationell åklagarkammare finns
kontaktpunkter i det Europeiska rättsliga nätverket.
Åklagarna vid dessa kamrar samarbetar också med Europol
och Eurojust. Vid dessa kamrar handläggs även ärenden som
rör grov, gränsöverskridande brottslighet.
Regeringen anser det positivt att åklagarorganisationen
kontinuerligt vidareutvecklar sina insatser för att
förbättra möjligheterna att ännu effektivare kunna bekämpa
grov, gränsöverskridande brottslighet. Det är vidare
regeringens uppfattning att åklagarorganisationens
deltagande i det internationella arbetet på alla nivåer är
en nödvändig utveckling av verksamheten.
Såvitt angår Riksåklagarens verksamhet i Högsta
domstolen och myndighetens roll för rättsutvecklingen och
rättsbildningen framgår av budgetpropositionen att det
varje år upprättas en rättsutvecklingsplan över de frågor
som bedöms ha betydelse för rättsutvecklingen och
enhetligheten i rättstillämpningen inom det
straffrättsliga området. Under år 2002 överklagade
riksåklagaren 13 domar till Högsta domstolen. Dessa har
bl.a. avsett tillämpning av narkotikastrafflagen och
miljöbalken samt påföljder för grova våldsbrott.
Riksåklagaren gjorde i februari 2003 en framställning
till Justitiedepartementet där det föreslås att kravet på
prövningstillstånd i Högsta domstolen även skall omfatta
Riksåklagaren (dnr Ju2003/1349/Å). Syftet med detta är
bl.a. att förtydliga Riksåklagarens åklagarroll. Ärendet
bereds i Justitiedepartementet.
Regeringen anser, liksom Riksåklagaren, att det är
angeläget att det inom åklagarorganisationen finns ett väl
utvecklat system för att kunna identifiera de domar som är
lämpliga att överklaga.
Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten avslutade under år 2002 3 355
ärenden, vilket är en ökning med 20 % jämfört med år 2001.
Det totala antalet balanserade ärenden ökade med ca 3 %
under året. Antalet inkomna ärenden ökade från 3 019 till
3 475, dvs. med 15 %. Ökningen av antalet inkomna ärenden
kan enligt Ekobrottsmyndigheten främst förklaras av en
utökad kontrollverksamhet hos skattemyndigheterna och ett
ökat antal konkurser.
Av tabellen nedan framgår utvecklingen av inkomna och
avslutade ärenden samt myndighetens totala balans.
Ekobrottsmyndighetens ärendeutveckling 1999-2002
---------------------------------------------------
|År | Inkomna | Avslutade |Total balans|
| | ärenden | ärenden | |
---------------------------------------------------
|1999 | 2 544 | 2 336 | 3 826 |
---------------------------------------------------
|2000 | 2 440 | 2 744 | 3 442 |
---------------------------------------------------
|2001 | 3 019 | 2 791 | 3 702 |
---------------------------------------------------
|2002 | 3 475 | 3 355 | 3 845 |
---------------------------------------------------
Vid Ekobrottsmyndigheten ökade lagföringsandelen till 28 %
av det totala antalet avslutade ärenden under år 2002
jämfört med 26 % år 2001. Lagföringsandelen när det gäller
de särskilt krävande ärendena minskade däremot från 68 %
av det totala antalet avslutade ärenden inom denna
kategori under år 2001 till 48 % under 2002.
Av tabellen nedan framgår utvecklingen av lagföringen
(åtal, strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) samt
beslut som innebär att lagföring inte sker hos
Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndighetens lagföring 1999-2002
--------------------------------------------------
|År |Åtal |Strafföreläggande|Åtalsunderlåtelse|
Beslut som |Totalt antal
|
| | | | |innebär att|beslut om |
| | | | |lagföring |brottsmiss-|
| | | | |inte sker |tankar under
|
| | | | | | året |
--------------------------------------------------
|1999|1 529|166 | 49 | 4 857 | 7 748 |
--------------------------------------------------
|2000|1 604|480 | 60 | 5 594 | 8 909 |
--------------------------------------------------
|2001|1 168|307 | 21 | 5 044 | 7 897 |
--------------------------------------------------
|2002|1 822|337 | 19 | 6 095 | 9 591 |
--------------------------------------------------
Med beslut som innebär att lagföring inte sker avses
beslut som innebär att förundersökning inte inleds (2 643)
respektive läggs ned (3 031) eller att åtal inte väcks
(421). Siffrorna inom parantes avser år 2002. I det totala
antalet beslut om brottsmisstankar som redovisas i
tabellen ovan ingår även beslut som inte avser lagföring,
t.ex. beslut om överlämnande av ärende till annan
åklagarmyndighet, och som således inte skall ingå i
underlaget för beräkning av lagföringsandelen.
Lagföringsandelen vad gäller avslutade brottsmisstankar
uppgick till drygt 26 % under år 2002. Motsvarande siffra
för år 2001 var knappt 23 %.
Det genomsnittliga medelvärdet för genomströmningstiden
från brottsanmälan till beslut i åtalsfrågan avseende hela
Ekobrottsmyndigheten minskade marginellt från 533 till 523
dagar. Om mediantiden i stället beräknas minskade
genomströmningstiden från 345 dagar till 298 dagar, dvs.
med ca 13 %. Det bör påpekas att dessa siffror inte är
jämförbara med dem för det övriga åklagarväsendet som
mäter genomströmningstid från färdigt
förundersökningsprotokoll och inte från brottsanmälan.
I tabellen nedan framgår utvecklingen för medelvärdet
för genomströmningstiden för tiden från anmälan till
beslut och för tiden från färdigt
förundersökningsprotokoll till beslut avseende
brottsmisstankar.
Ekobrottsmyndighetens genomströmningstider 1999-2002
---------------------------------------------------
| År | Från anmälan till | Från färdigt |
| | beslut rörande |
förundersökningsprotokoll |
| | brottsmisstanke | till beslut |
---------------------------------------------------
|1999 | 458 dagar | 169 dagar |
---------------------------------------------------
|2000 | 528 dagar | 199 dagar |
---------------------------------------------------
|2001 | 533 dagar | 130 dagar |
---------------------------------------------------
|2002 | 523 dagar | 249 dagar |
---------------------------------------------------
Enligt regeringen uppfylldes målet att lagföringen skulle
öka. Ekobrottsmyndigheten har dock justerat
beräkningsmetoden för andelen lagförda ärenden, varför
uppgiften om lagföringsdelen bör bedömas med viss
försiktighet. Enligt regeringens bedömning bör det finns
förutsättningar att ytterligare höja lagföringen.
Målet att antalet avslutade ärenden skall uppgå till
minst det antal som kommit in uppfylldes däremot inte.
Skillnaden mellan antalet avslutade och antalet inkommande
ärenden var dock liten. Detta måste dessutom ses mot
bakgrund av att ärendeinflödet till Ekobrottsmyndigheten
fortsatte att öka under året.
Målet att tiden från brottsanmälan till åklagarbeslut
skall förkortas har uppfyllts.
Under år 2002 har Ekobrottsmyndigheten tillsammans med
andra berörda myndigheter gjort 441 PEK-besök (preventiv
ekonomisk kontroll) hos näringsidkare. I samarbete med
andra berörda aktörer genomförde Ekobrottsmyndigheten ett
flertal brottsförebyggande projekt av pilotkaraktär för
att få ny eller ökad kunskap om problem och
förutsättningar inom specifika branscher.
Ekobrottsmyndigheten utvecklade under år 2002
ytterligare kontakterna med de ekobrottsbekämpande
myndigheterna i övriga nordiska länder och med myndigheter
av aktuellt slag i bl.a. Ryssland och Storbritannien.
Vidare har myndigheten deltagit i olika
rättsbiståndsprojekt som syftar till att stödja
kandidatländernas anpassning till kraven för medlemskap i
Europeiska unionen.
Ekobrottsmyndigheten ansvarar för samordningen i Sverige
av skyddet av EU-medel och är kontaktmyndighet för EU-
kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå (OLAF). Myndigheten
deltar i den rådgivande kommittén i EU-bedrägerirelaterade
frågor (Cocolaf) och i arbetsgruppen vid kommissionen med
uppgift att främja skyddet av EU-medel.
Regeringen finner det positivt att
Ekobrottsmyndighetens internationella arbete har
vidareutvecklats.
Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att
åklagarorganisationen uppfyllt de flesta mål för
verksamheten som ställts upp. Det gäller t.ex. målen att
avsluta fler ärenden än vad som kom in och att
genomströmningstiderna skulle vara fortsatt korta.
Lagföringsandelen, som kan beräknas på flera olika sätt,
förändrades inte i någon större omfattning. Utskottet
delar därvid regeringens uppfattning att det bör finnas
utrymme för att öka lagföringsandelen (eller
lagföringskapaciteten som regeringen i vissa fall benämner
den).
Det är positivt att åklagarorganisationen
vidareutvecklar sina insatser för att bekämpa vissa
prioriterade typer av brott, och utskottet anser att det
är angeläget att detta arbete fortsätter med oförminskad
kraft.
Även Ekobrottsmyndigheten har enligt regeringens
bedömning nått upp till flera av de uppsatta målen. Enligt
utskottet har inget framkommit som talar mot denna
bedömning. Bland annat har genomströmningstiden från
brottsanmälan till beslut minskat, vilket enligt utskottet
talar för att utvecklingen går åt rätt håll. Det ökade
antalet balanserade ärenden kan delvis förklaras med att
antalet inkomna ärenden ökade kraftigt under år 2002.
Utskottet uttalade vid behandlingen av förra årets
budgetproposition att det inte var alldeles orealistiskt
att räkna med att Ekobrottsmyndigheten på några års sikt
kommer att ha bemästrat de svårigheter som myndigheten
inledningsvis drabbats av (bet. 2002/03:JuU1 s. 57).
Utskottet håller fast vid denna bedömning.
Verksamhetsinriktning år 2004
Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004 uppställt
mål för sex olika verksamhetsområden. För åklagarväsendet
är det främst verksamhetsområde 2, utredning och
lagföring, som är relevant. Det övergripande målet för
verksamhetsområdet är att verksamheten skall bedrivas med
högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet och att
fler brott skall leda till lagföring.
För att åstadkomma en bättre och mera hållbar
brottsutredningsverksamhet är det angeläget att
åklagarväsendet tillsammans med polisen strategiskt
samordnar sina insatser på området.
Åklagarväsendet skall intensifiera sina insatser för att
effektivisera det operativa brottsutredningsarbetet.
Samarbetet med polisen skall på flera områden breddas och
fördjupas. Syftet är att utveckla arbetsformer och
arbetsmetoder som kan medföra högre lagföring och kortare
genomströmningstider.
Åklagarna skall utveckla sin förmåga att bekämpa
våldsbrott, särskilt våld mot kvinnor och barn,
narkotikabrott, ekonomisk brottslighet, brott mot miljön
samt brott med rasistiska eller främlingsfientliga,
antisemitiska och homofobiska inslag, olaga diskriminering
samt ungdomsbrott.
Åklagarväsendet skall även arbeta för att förebygga den
ekonomiska brottsligheten.
Ekobrottsmyndigheten har ett nationellt ansvar för
bekämpningen av ekobrott, och myndigheten skall bl.a.
utveckla och förstärka bekämpningen av den omfattande och
gränsöverskridande brottsligheten.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.
Anslagen
Åklagarorganisationen
(Beloppen anges i tusental kronor)
----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. |m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
----------------------------------------------------
|808 314 |819 874 |+ 30 |+ 50 |+ 40 |+ 50 |
| | |000 |000 |000 |000 |
----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och
oppositionens förslag till anslag för
åklagarorganisationen år 2004.
För år 2003 uppgår åklagarorganisationens anslag, efter
engångsvis höjning på tilläggsbudget med 20 miljoner
kronor, till drygt 808 miljoner kronor. Vid ingången av
året fanns en utnyttjad anslagskredit om ca 20,5 miljoner
kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till
drygt 776 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på
819 874 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits
till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader samt en delfinansiering av
arkivhållningen hos Riksarkivet. Vidare ges
åklagarväsendet kompensation med 322 000 kr för den
fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen.
I motion Ju462 (m) föreslås att anslaget till
åklagarorganisationen skall höjas med 30 miljoner kronor.
Dessa ytterligare medel skall möta kostnader för bl.a.
fler åklagare och ökad kompetensutveckling.
En anslagsökning för åklagarväsendet om 50 miljoner
kronor förordas i motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp).
Dessa ytterligare medel skall användas till bl.a. fler
åklagare och för att öka möjligheterna till utbildning och
specialisering.
I motion Ju476 (kd) yrkas att anslaget till
åklagarorganisationen skall höjas med 40 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. I motionen anförs
att de ytterligare medlen skall användas bl.a. till att
förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen
samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram
som påbörjats. Motionärerna menar att
åklagarorganisationen måste förstärkas med 10 nya
miljöåklagare samt ytterligare drygt 50 åklagare, varav 30
för olika kriminalpolitiska satsningar.
Slutligen föreslås i motion Ju442 (c) att anslaget till
åklagarorganisationen skall höjas med 50 miljoner kronor.
Dessa ytterligare medel skall användas för att bl.a. öka
lagföringen.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag
och avslår motionsyrkandena.
Ekobrottsmyndigheten
(Beloppen anges i tusental kronor)
----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. |m | fp | kd | c |
|2003 | 2004 | | | | |
----------------------------------------------------
|311 640 |333 622 |- | - | - |- 50 |
| | | | | |000 |
----------------------------------------------------
I tabellen återfinns en redogörelse för regeringens och
oppositionens förslag till anslag för Ekobrottsmyndigheten
år 2004.
För år 2003 uppgår Ekobrottsmyndighetens anslag, efter
engångsvis indragning på tilläggsbudget med 10 miljoner
kronor, till drygt 311,5 miljoner kronor. Anslagssparandet
vid årets ingång uppgick till drygt 14,3 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till knappt 316
miljoner kronor.
Regeringen föreslår för år 2004 ett ramanslag till
Ekobrottsmyndigheten på 333 622 000 kr. I
anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader samt en delfinansiering av
arkivhållningen hos Riksarkivet. Då Ekobrottsmyndighetens
pris- och löneomräkning automatiskt blir felräknad varje
år, på grund av att kompensation för de poliser som
arbetar på myndigheten finns i polisens pris- och
löneomräkning, överförs 2 795 000 kr från anslaget 4:1
Polisorganisationen. Slutligen ges Ekobrottsmyndigheten
kompensation med 294 000 kr för den fr.o.m. och med år
2004 avgiftsbelagda årliga revisionen.
I motion Ju442 (c) föreslås att anslaget till
Ekobrottsmyndigheten sänks med 50 miljoner kronor. Den
föreslagna sänkningen av anslaget motiveras med att
verksamheten bör koncentreras till de allvarligaste
ekobrotten och att ökade satsningar bör ske på
brottsförebyggande åtgärder.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag
och avslår motionsyrkandena.
Organisationsfrågor
I motion Ju411 (kd) begärs en utredning om
Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde. Motionärerna anser
att myndigheten skall handlägga avancerad ekonomisk
brottslighet och annan allvarlig brottslighet som har
samband med denna, t.ex. grova miljöbrott i en för hela
landet enhetlig organisation. Övriga eko- och miljöbrott
skall handläggas av lokala polis- och
åklagarorganisationer.
I motion Ju225 (m) påtalas behovet av en enhetlig
organisation när det gäller ekonomisk brottslighet, och
motionären begär att Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde
skall utökas till att omfatta hela landet.
Frågan om Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde
behandlades senast av utskottet i samband med behandlingen
av förra årets budgetproposition (bet. 2002/03:JuU1 s. 60
f.). Utskottet anförde då bl.a. följande. Vid riksmötet
1996/97 uttalade utskottet sin tillfredsställelse över att
regeringen hade för avsikt att inrätta en
Ekobrottsmyndighet. Den nya myndighetens tillkomst borde
kunna innebära en betydande förstärkning av samhällets
insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet
instämde i regeringens bedömning att Ekobrottsmyndigheten
borde inrättas som en självständig myndighet inom
åklagarväsendet. Därigenom skulle myndigheten på ett
naturligt sätt knytas till den organisation för
brottsbekämpning som redan existerade (bet. 1996/97:JuU6
s. 9).
Riksrevisionsverket har avlämnat rapporten Vad hindrar
Ekobrottsmyndigheten? En granskning av hinder för
effektivt resursutnyttjande (RRV 2001:29). Flera av de
hinder verket har identifierat i sin rapport beror på att
den organisatoriska speciallösning som
Ekobrottsmyndigheten utgör ställer höga krav på samverkan
med polis- och åklagarväsendet. Många hinder beror dock på
interna förhållanden.
I en skrivelse om den ekonomiska brottsligheten (skr.
2001/02:40) anförde regeringen (s. 12) att arbetet med att
vidareutveckla den nya myndighetsstrukturen kommer att
fortsätta. Därvid kommer Riksrevisionsverkets rapport,
Riksdagens revisorers rapport Myndighetssamverkan mot
ekonomisk brottslighet (2001/02:3) och den rapport -
Översyn av Ekobrottsmyndighetens organisation - som
Ekobrottsmyndigheten låtit en extern konsult ta fram att
utgöra ett underlag.
Regeringen har i regleringsbrevet för
Ekobrottsmyndigheten för år 2003 uppdragit åt myndigheten
att bl.a. återredovisa vilka åtgärder som har vidtagits
med anledning av uppgiften att nationellt utveckla och
samordna bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Myndigheten skall även redovisa de åtgärder som vidtagits
för att samordna de nationella åtgärderna mot bedrägerier,
missbruk och annan oegentlighet och ineffektiv hantering
av EU-relaterade medel i landet samt en beskrivning av
erfarenheterna av myndighetens samordningsansvar på
området.
När utskottet senast behandlade frågan om
Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde anförde utskottet att
ett ställningstagande i organisationsfrågan borde anstå
tills en utvärdering av myndigheten hade gjorts (bet.
2002/03:JuU1 s. 62).
Frågan om utarbetandet av en ny samlad strategi mot den
ekonomiska brottsligheten och det fortsatta arbetet med
att vidareutveckla Ekobrottsmyndigheten bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
Utskottet finner inte skäl att föregripa det pågående
beredningsarbetet och föreslår att riksdagen avslår motion
Ju225 samt motion Ju411 i här behandlad del.
Domstolsväsendet m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för domstolsväsendets
resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet
delar regeringens bedömning att domstolsväsendet i
stort fullgjort de mål som ställts upp för dess
verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare
ställning till vilka prioriteringar som bör ligga
till grund för domstolsväsendets verksamhet år
2004. Utskottet behandlar också ett antal
motionsyrkanden om Domstolsverkets ställning.
Utskottet hänvisar i denna del till tidigare
ställningstaganden och föreslår att riksdagen
avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför
reservation 20.
Inledning
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning.
Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av mera
rättsvårdande natur.
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de
allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
arrendenämnderna, hyresnämnderna och
Rättshjälpsmyndigheten. Verket har vidare till uppgift att
på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i
rättshjälpsfrågor.
Personal
Under år 2002 var antalet årsarbetskrafter inom
domstolsväsendet 4 539 personer, vilket var en minskning
med 4 % jämfört med år 2001 (se tabell).
Antalet årsarbetskrafter inom domstolsväsendet 1998-2002
----------------------------------------------------
| År |Ordinarie|Icke |Notarier|Övrig |
Totalt |
| |domare |ord. | | | |
| | |domare | |personal | |
----------------------------------------------------
|1998 |1 006 |617 |727 |2 761 |5 111
|
----------------------------------------------------
|1999 | 952 |594 |722 |2 612 |4 879
|
----------------------------------------------------
|2000 | 936 |569 |713 |2 482 |4 700
|
----------------------------------------------------
|2001 | 960 |539 |737 |2 493 |4 729
|
----------------------------------------------------
|2002 | 958 |528 |688 |2 365 |4 539
|
----------------------------------------------------
Även antalet anställda har minskat. Detta beror enligt
Domstolsverket bl.a. på uppsägningar till följd av att
boupptäckningsverksamheten förts till skatteförvaltningen
och på grund av omorganisationen av
inskrivningsmyndigheter. Uppsägningar av anställda i
samband med sammanläggningar av tingsrätter har endast
marginellt påverkat antalet anställda.
Det förekommer inom domstolsväsendet att ordinarie
domare som gått i pension förordnas att delta i
handläggningen av ett visst mål eller att under viss tid
tjänstgöra vid domstol. Omfattningen av de pensionerade
domarnas insatser har ökat under senare år. År 1998
utbetalades knappt 8,7 miljoner kronor i ersättning för
det arbete som utfördes av pensionerade domare. Detta
motsvarade 5 282 arbetsdagar eller 20,2 årsarbetskrafter.
År 2002 utbetalades drygt 14,5 miljoner kronor, vilket
motsvarade 6 671 arbetsdagar eller 25,7 årsarbetskrafter.
Utskottet noterar att en inte försumbar andel av
dömandet i domstolarna utförs av pensionerade domare och
att denna andel har ökat under senare år.
Resultatuppföljning
I detta avsnitt behandlas resultatet av verksamheten inom
domstolsväsendet under år 2002.
Det övergripande målet för rättsväsendet är den
enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. För
domstolsväsendet gällde att mål och ärenden skulle
handläggas på ett rättssäkert och effektivt sätt. För att
kunna bedöma hur väl detta mål uppfyllts redovisar
regeringen ett antal resultatindikatorer, bl.a. antalet
inkomna, avgjorda och balanserade mål samt omloppstider
och balansernas åldersstruktur. Dessa resultatindikatorer
används generellt för en beskrivning av domstolsväsendets
resultat under år 2002. Den övergripande målsättningen var
att genomströmningstiderna skulle minska och att
balansernas åldersstruktur skulle förbättras.
År 2002 var fjärde året som regeringen fastställde
särskilda verksamhetsmål för tingsrätterna, hovrätterna,
länsrätterna och kammarrätterna. I regleringsbrevet för år
2002 skärptes flera verksamhetsmål i förhållande till
målen för förevarande år, eftersom domstolarna under det
första halvåret 2001 såg ut att uppfylla flertalet av de
då uppställda målen.
När det gällde de två högsta domstolsinstanserna, dvs.
Högsta domstolen och Regeringsrätten, lät regeringen dessa
domstolar själva bestämma vilka mål som skulle gälla för
verksamheten vad avsåg vissa mål- och ärendekategorier.
De uppställda verksamhetsmålen för tingsrätterna,
hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna samt
domstolarnas resultat framgår av tabell 3.3 i
budgetpropositionen, utg.omr. 4, avsnitt 3.5.3. Tabellen
återges i bilaga 5. till betänkandet. I det följande
kommenteras arbetsbelastningen och resultaten för
respektive domstolsslag.
För tingsrätternas del ökade såväl antalet inkomna mål
som antalet avgjorda mål något under år 2002, medan
antalet mål i balans minskade något (se tabell).
Tingsrätternas målutveckling 1999-2002
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |
----------------------------------------------------
|1999 | 128 361 | 130 821 | 61 994 |
----------------------------------------------------
|2000 | 129 847 | 129 202 | 62 639 |
----------------------------------------------------
|2001 | 128 054 | 128 779 | 61 914 |
----------------------------------------------------
|2002 | 129 873 | 131 149 | 60 315 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var 19 % äldre än ett år,
vilket är en förbättring med 4 procentenheter.
Genomsnittsåldern för avgjorda tvistemål, brottmål och FT-
mål var 8,4, 4,6 respektive 3,4 månader och hade endast
marginellt förändrats sedan föregående år. Som framgår av
tabellen i bilaga ... var medianåldern betydligt lägre än
genomsnittsåldern.
Av de tolv verksamhetsmål som uppställdes för
tingsrätterna uppnåddes endast ett - andelen balanserade
FT-mål äldre än tolv månader (5 %). Vidare låg resultaten
förhållandevis nära verksamhetsmålen för avgjorda måls
medianålder och för total balans. Resultatet avseende
andelen balanserade mål äldre än sex respektive tolv
månader låg, med undantag för det mål som uppnåtts, något
längre från verksamhetsmålen. I förhållande till år 2001
hade tingsrätternas resultat förbättrats avseende fem
verksamhetsmål och försämrats avseende tre. Vad gäller
övriga fyra verksamhetsmål var resultatet oförändrat
jämfört med föregående år.
Regeringens bedömning är att tingsrätternas sammantagna
resultat för år 2002 får anses godtagbart. Även om den
faktiska måluppfyllelsen är låg har förbättringar skett av
flera resultatindikatorer jämfört med föregående år.
Resultaten varierar dock stort mellan de enskilda
tingsrätterna. Vid vissa tingsrätter ligger resultaten
långt från målen. Regeringen förutsätter att lämpliga
åtgärder vidtas inom ramen för befintliga medel.
Vad gäller hovrätterna ökade såväl antalet inkomna mål
som antalet avgjorda mål. Även antalet balanserade mål
ökade (se tabell).
Hovrätternas målutveckling 1999-2002
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |
----------------------------------------------------
|1999 | 23 216 | 24 188 | 7 553 |
----------------------------------------------------
|2000 | 22 170 | 22 287 | 7 436 |
----------------------------------------------------
|2001 | 21 815 | 21 369 | 7 882 |
----------------------------------------------------
|2002 | 22 342 | 21 926 | 8 117 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var 10 % äldre än ett år, en
förbättring med 3 procentenheter jämfört med föregående
år. Genomsnittsåldern på avgjorda tvistemål och brottmål
var 8,8 respektive 5,0 månader, vilket i princip är samma
resultat som föregående år.
Hovrätterna uppnådde två av de åtta verksamhetsmålen som
hade satts upp, total balans för tvistemål samt andelen
balanserade brottmål äldre än tolv månader. När det gäller
målet för balanserade brottmål äldre än sex månader, som
för år 2002 ändrades från 35 % till 20 %, låg hovrätterna
sammantaget långt från målet (36 %). Även vad gäller målet
för balanserade tvistemål äldre än sex månader låg
hovrätterna en bit från verksamhetsmålet. På grund av en
övergång till ett nytt statistiksystem m.m. saknas ett
samlat resultat vad gäller målen för medianåldern. I
övrigt låg måluppfyllelsen relativt nära målen.
Regeringen konstaterar att en av hovrätterna visade ett
sämre resultat än övriga, men att förstärkningsinsatser
som förväntas förbättra resultatet nu genomförts.
Sammantaget gör regeringen bedömningen att
verksamhetsresultatet för hovrätterna måste anses som
godtagbart.
För länsrätternas del kan konstateras att antalet
inkomna mål och avgjorda mål ökade liksom antalet
balanserade mål (se tabell).
Länsrätternas målutveckling 1999-2002
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
----------------------------------------------------
| 1999 | 88 308 | 100 487 | 34 876 |
----------------------------------------------------
| 2000 | 86 809 | 89 879 | 31 581 |
----------------------------------------------------
| 2001 | 84 626 | 84 833 | 31 374 |
----------------------------------------------------
| 2002 | 90 036 | 88 807 | 32 713 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var ca 15 % äldre än ett år.
För de största målgrupperna, skattemål (15 717) och
socialförsäkringsmål (15 531) var genomsnittsåldern för
avgjorda mål 10,3 respektive 7,8 månader, vilket är något
sämre än föregående år.
Länsrätterna förbättrade resultatet för sex av de åtta
verksamhetsmål som fastställts, bl.a. sänktes medianåldern
för avgjorda skattemål från 9,1 till 7,1 månader.
Länsrätterna gemensamt uppnådde dock inte något av
verksamhetsmålen, vilka hade skärpts sedan 2001.
Resultaten varierar dock stort mellan de enskilda
länsrätterna. Kraftigast avvek länsrätterna gemensamt från
målet om att högst 20 % av de balanserade
socialförsäkringsmålen borde vara äldre än sex månader.
Resultatet var 40 %, vilket var en marginell förbättring
jämfört med året innan.
Regeringen gör sammantaget bedömningen att
verksamhetsresultatet är godtagbart. Vid vissa länsrätter
ligger resultaten dock långt från målen. Regeringen
förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom ramen för
befintliga medel.
När det gäller kammarrätterna ökade antalet inkomna mål
medan antalet avgjorda mål minskade. Antalet balanserade
mål minskade något (se tabell).
Kammarrätternas målutveckling 1999-2002
-----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
-----------------------------------------------------
| 1999 | 26 497 | 27 423 | 22 166 |
-----------------------------------------------------
| 2000 | 24 411 | 26 577 | 19 827 |
-----------------------------------------------------
| 2001 | 22 014 | 24 308 | 17 568 |
-----------------------------------------------------
| 2002 | 22 466 | 22 659 | 17 375 |
-----------------------------------------------------
Kammarrätterna uppnådde inte något av de nio fastställda
verksamhetsmålen, av vilka flera skärptes för år 2002.
Liksom för hovrätterna har det inte, på grund av att
kammarrätterna har olika målhanteringssystem, varit
möjligt att redovisa ett samlat resultat avseende
medianomloppstiderna för avgjorda mål. Antalet balanserade
skattemål och antalet balanserade socialförsäkringsmål
ökade. En viss förbättring skedde beträffande
åldersstrukturen för skattemålen, men vad gäller
resultaten för socialförsäkringsmålen försämrades dessa
under år 2002.
Regeringen konstaterar att situationen i kammarrätterna
är bekymmersam och att omloppstiderna är för långa. Det är
angeläget att korta omloppstiderna och minska balanserna.
Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom
ramen för befintliga medel.
Vad gäller Högsta domstolen ökade antalet inkomna mål
medan antalet avgjorda mål minskade. Antalet balanserade
mål ökade med 27 % (se tabell).
Målutvecklingen i Högsta domstolen 1999-2002
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
----------------------------------------------------
|1999 | 5 461 | 5 382 | 1 441 |
----------------------------------------------------
|2000 | 4 862 | 5 165 | 1 138 |
----------------------------------------------------
|2001 | 4 691 | 5 005 | 823 |
----------------------------------------------------
|2002 | 4 717 | 4 487 | 1 050 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål var drygt 8 % äldre än ett år,
vilket var en minskning jämfört med året innan.
Prövningstillstånd meddelades i 100 mål.
För Högsta domstolen gällde att domstolen själv hade att
ställa upp verksamhetsmål. Av de tolv mål som ställdes upp
uppfyllde domstolen de fyra som gäller medianåldern för
avgjorda mål men inget av de åtta mål som gäller
målbalansens åldersfördelning.
Regeringen gör bedömningen att den försämrade
balanssituationen är tillfällig och att
verksamhetsresultatet sammantaget får anses godtagbart.
Vad slutligen gäller Regeringsrätten minskade såväl
antalet inkomna mål som antalet avgjorda mål. Antalet
balanserade mål minskade med 11 % (se tabell).
Målutvecklingen i Regeringsrätten 1999-2002
----------------------------------------------------
| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|
----------------------------------------------------
|1999 | 8 666 | 8 393 | 8 875 |
----------------------------------------------------
|2000 | 8 504 | 9 002 | 8 173 |
----------------------------------------------------
|2001 | 7 753 | 8 569 | 7 337 |
----------------------------------------------------
|2002 | 7 315 | 8 080 | 6 547 |
----------------------------------------------------
Av antalet balanserade mål är 37 % äldre än ett år, vilket
är en minskning jämfört med föregående år.
Prövningstillstånd meddelades i 248 mål.
Även för Regeringsrätten gällde att domstolen själv hade
att ställa upp verksamhetsmål. Av de nio uppsatta målen
har Regeringsrätten nått sju. De två verksamhetsmål som
inte uppfylldes rörde medianåldern för avgjorda mål.
Regeringen anser att omloppstiderna generellt sett är
för långa och att arbetssituationen är bekymmersam. De
åtgärder som har vidtagits för att effektivisera
verksamheten synes inte ha fått fullt genomslag.
Regeringens sammantagna bedömning är dock att
verksamhetsresultatet får anses godtagbart, men att det är
angeläget att fortsatta åtgärder vidtas för att förbättra
situationen.
En sammanställning av tingsrätternas, hovrätternas,
länsrätternas och kammarrätternas måluppfyllelse visar att
de endast uppnår 3 av de 37 fastställda verksamhetsmålen
(som anförts ovan har det beträffande fem av målen inte
varit möjligt att redovisa ett samlat resultat).
Utskottet vill för sin del framhålla att de uppsatta
verksamhetsmålen och redovisningen av måluppfyllelsen
utgör ett värdefullt beslutsunderlag för riksdagen. Det är
därför olyckligt att det inte varit möjligt att redovisa
vissa resultat. När det gäller själva måluppfyllelsen kan
konstateras att den minskade jämfört med år 2001 om man
ser till antalet uppfyllda verksamhetsmål. En förklaring
är att verksamhetsmålen skärptes år 2002. Om man i stället
ser till hur resultaten för respektive mål förändrades kan
en viss förbättring konstateras.
När det gäller tingsrätterna vill utskottet peka på att
den pågående omorganisationen ofrånkomligen leder till
störningar av olika slag i det dagliga arbetet. Ändå
minskade ärendebalansen trots att antalet inkomna mål
ökade jämfört med år 2001.
Såvitt gäller tingsrätter, hovrätter och länsrätter
finns det enligt utskottets mening ingenting som motsäger
regeringens bedömning att domstolarnas sammantagna
resultat för år 2002 får anses godtagbart, även om
resultaten för vissa verksamhetsmål har försämrats.
Utskottet utgår ifrån att de variationer i resultaten
som föreligger mellan olika domstolar noga analyseras
liksom vilka åtgärder som bör vidtas.
Som regeringen anför är situationen för kammarrätterna
mer bekymmersam. Det är oroväckande att den totala
balansen ökade vad gäller såväl socialförsäkringsmål som
skattemål. Utskottet uttalade i samband med behandlingen
av förra årets budgetproposition att medborgarperspektivet
kräver att det vidtas åtgärder för att komma till rätta
med långa handläggningstider (bet. 2002/03:JuU1 s. 66). Då
det för år 2002 saknas uppgifter om medianåldern för
avgjorda mål i kammarrätterna är det svårt att bedöma om
handläggningstiderna har förändrats. Utskottet utgår från
att kammarrätternas situation noggrant kommer att följas
och att åtgärder för att minska handläggningstiderna
kommer att vidtas.
När det sedan gäller Högsta domstolen och
Regeringsrätten är deras uppgift i instansordningen
huvudsakligen begränsad till att svara för
rättsbildningen. Resultatet av verksamheten i dessa organ
bör snarast bedömas utifrån andra utgångspunkter än hur
snabbt målen avgörs, även om tidsfaktorn inte kan
frånkännas betydelse även i dessa fall.
Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt och korrekt hantera
rättshjälpsfrågor. Antalet ansökningar hos myndigheten har
minskat något till ca 2 100. Omloppstiden för ärenden är
liksom föregående år sex dagar.
Regeringen har beslutat att Rättshjälpsmyndigheten och
Rättshjälpsnämnden från och med den 1 mars 2004 skall
knytas administrativt till Sundsvalls tingsrätt respektive
Hovrätten för Nedre Norrland. De kvarstår dock som
självständiga myndigheter.
Regeringen anser att målet för Rättshjälpsmyndigheten
att handläggningen skall vara rättssäker och effektiv är
väl uppfyllt.
Det finns enligt utskottets mening ingenting som
motsäger denna bedömning.
När det gäller hyres- och arrendenämnderna ökade antalet
inkomna ärenden med 4 % och antalet avgjorda ärenden med 7
%. Antalet balanserade ärenden minskade något.
De flesta av de tolv nämnder som finns i landet är
enligt regeringen små och sårbara. Det finns också ett
behov av att effektivisera förfarandet vid nämnderna. Det
är därför regeringens avsikt att under år 2004 presentera
ett förslag som omfattar såväl hyres- och
arrendenämndernas organisation som en modernisering av
förfarandereglerna.
Regeringen anser att målet för hyres- och
arrendenämnderna att handläggningen skall vara rättssäker
och effektiv har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.
Det finns enligt utskottets mening ingenting som
motsäger denna bedömning.
Domstolsverket skall i administrativt hänseende leda och
samordna verksamheten inom domstolsväsendet samt se till
att verksamheten bedrivs effektivt. Att fördela resurser
är en grundläggande del i verksamheten. Verket har tagit
initiativ till utveckling av verksamheten i olika
hänseenden samt stöttat och underlättat genomförandet av
initiativ som tagits av enskilda domstolar.
Utvecklingsarbetet fokuseras främst på fyra områden -
domstolsorganisationen, införandet av verksamhetsstödet
Vera, generationsväxlingen samt domstolsadministrationen.
Riksrevisionsverket har i rapporten RRV 2003:17
Domstolar i förändring - Granskning av
utvecklingsverksamheten inom Domstolsväsendet 1999-2002
granskat och utvärderat resultatet av de insatser för
utveckling av verksamheten vid domstolarna som bedrivits.
Enligt Riksrevisionsverket har utvecklingsarbetet bl.a.
medfört att renodlingen av domarrollen och
förutsättningarna för ökad samverkan mellan domstolarna
fått ett genombrott samt att domstolarnas
förändringsbenägenhet ökat. Domstolsverkets
utvecklingsarbete bör dock enligt Riksrevisionsverket mer
tydligt förankras i domstolsorganisationen.
Regeringen anser att Domstolsverket på ett bra sätt får
anses ha uppfyllt statsmakternas övergripande mål för
myndighetens verksamhet.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i
denna del.
Verksamhetsinriktning år 2004
Sedan några år pågår en omfattande reformering av
domstolsväsendet. Det övergripande syftet är att
säkerställa att mål och ärenden skall avgöras med högt
ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Detta
innebär att handläggningen skall vara korrekt, snabb och
genomföras utan onödiga resurser. När det gäller
prioriteringar för år 2004 framhåller regeringen att det
är angeläget att generellt minska omloppstiderna för
samtliga målkategorier. Målbalanserna och målbalansernas
åldersstruktur skall förbättras och på sikt återspegla
omloppstiderna. Reformarbetet kan delas upp i fyra
huvudområden - förändringar av den yttre organisationen,
förändringar av den inre organisationen, renodling av
verksamheten samt förbättringar av det processuella
regelverket. För att reformarbetet skall kunna utveckla
och effektivisera domstolsväsendet på ett ändamålsenligt
sätt behövs samordnade satsningar inom de fyra
huvudområdena.
De delar av budgetpropositionen som berör reformeringen
av den yttre tingsrättsorganisationen behandlas i samband
med regeringens skrivelse Fortsatt reformering av
tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126) i ett annat
betänkande (bet. 2003/04:JuU4).
Utskottet har inget att invända mot vad regeringen
anfört.
Anslaget
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd |c |
| 2003 | 2004 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|3 705 |3 881 |+ 100 |+ 104 |+ 120 |- |
| 235 | 567 |000 |000 |000 | |
-----------------------------------------------------
I tabellen finns en jämförelse av regeringens och
oppositionens förslag till anslag för domstolsväsendet år
2004.
Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna
domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,
hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket.
Härutöver betalas från anslaget kostnaderna för
Rättshjälpsmyndigheten.
För år 2003 uppgår domstolsväsendets anslag, inklusive
medel som tillförts på tilläggsbudgeten, till drygt 3 705
miljoner kronor. Vid ingången av året fanns också ett
anslagssparande om drygt 45 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 3 713
miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 3 881
567 000 kr. Anslagsramen har höjts med 50 miljoner kronor
från och med år 2004 för att domstolsväsendet skall kunna
fortsätta med det pågående reformarbetet. Vidare har
anslagsramen höjts med ytterligare 18 miljoner kronor med
anledning av en övergång från nettobudgetering till
bruttobudgetering på anslaget avseende vissa
efterbevaknings- och tillsynsavgifter. Med anledning av en
ändrad instansordning för vissa överklaganden enligt plan-
och bygglagen (1987:10), som beräknas leda till ett ökat
antal mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna, har 500
000 kronor överförts från anslaget 90:5 Regeringskansliet
m.m. till domstolsväsendet för år 2004. För
domstolsväsendets arkivkostnader har 925 000 kronor
överförts från domstolsväsendet till anslaget 28:21
Riksarkivet och landsarkiven. Till anslaget 4:9
Gentekniknämnden har engångsvis överförts 200 000 kronor
för år 2004. Samtidigt har återföring av 311 000 kronor
skett till domstolsväsendet från nämnden för engångsvisa
medel år 2003. I anslagsberäkningen har även hänsyn tagits
till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader. Slutligen ges
domstolsväsendet kompensation med drygt 863 000 kr för den
från och med år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen.
I motion Ju462 (m) yrkas en höjning av anslaget med 100
miljoner kronor. En höjning av anslaget med 104 miljoner
kronor begärs i motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp). I
motion Ju476 (kd) begärs en höjning med 120 miljoner
kronor. Motionsyrkandena motiveras i huvudsak med att
ökade resurser behövs för att möta belastningen på
domstolarna.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag
och avslår motionsyrkandena.
Domstolsverkets ställning
I motionerna K271 och Ju292 (båda m) samt Ju477 (fp)
begärs att Domstolsverket skall ersättas med en
självständig domstolsadministration. Motionärerna anser
att en domstolsstyrelse bör inrättas efter dansk modell.
Även i motion Ju349 (c) begärs att Domstolsverket skall
avskaffas men här anser motionärerna att den verksamhet
som i dag ligger på verket skall decentraliseras.
Utskottet har behandlat motionsyrkanden motsvarande de
nu aktuella vid ett flertal tidigare tillfällen, senast
vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2003 (bet.
2002/03:JuU1 s. 68 f.). För en utförlig redogörelse av den
självständighetsprincip som råder för domstolarna, de
överväganden som gjordes inför inrättandet av
Domstolsverket år 1975, för innehållet i Domstolsverkets
instruktion samt för den danska domstolsstyrelsen hänvisas
till detta betänkande.
Utskottet ställde sig då bakom sina tidigare uttalanden
i frågan. Av dessa följer att Domstolsverkets verksamhet
inte i något hänseende får inkräkta på domstolarnas
självständighet i deras rättstillämpande och dömande
verksamhet. Domstolsverkets uppgift är i stället att
tillhandahålla kvalificerad service åt domstolarna i
administrativa frågor. Visserligen bör Domstolsverket
eftersträva att domstolsorganisationen är effektiv, men
utskottet har understrukit att strävan efter effektivitet
inte får gå ut över rättssäkerheten. Det har varit
utskottets uppfattning att det nu redovisade synsättet
också väl kommer till uttryck i Domstolsverkets
instruktion. Mot denna bakgrund har utskottet under senare
år inte funnit skäl för att tillsätta en utredning om
Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att
riksdagen avslår motionerna K271, Ju292, Ju477 och Ju349 i
denna del.
Kriminalvården
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för kriminalvårdens
resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet
delar regeringens bedömning att kriminalvården i
stort har fullgjort de mål som ställts upp för
dess verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare
ställning till vilka mål kriminalvården bör ha för
verksamheten under år 2004. Utskottet behandlar
också ett antal motionsyrkanden bl.a. om
prioriteringar av psykiatrisk vård och frivårdens
verksamhet, om beläggningssituationen samt om
insatser mot drogmissbruk bland kriminalvårdens
klienter. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden. Utskottet hänvisar därvid bl.a.
till gjorda och föreslagna tillskott till
kriminalvården samt till genomförda reformer och
pågående arbete inom kriminalvården. Jämför
reservationerna 21-31 samt de särskilda yttrandena
13-14.
Inledning
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa
påföljderna fängelse, skyddstillsyn och villkorlig dom med
samhällstjänst, att ansvara för övervakningen av de
villkorligt frigivna och de som står under
intensivövervakning med elektronisk kontroll samt att
utföra särskilda personutredningar i brottmål.
Kriminalvården ansvarar dessutom för verksamheten vid
häktena samt sköter transporter av frihetsberövade
personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet
för all kriminalvårdsverksamhet. Den är också
chefsmyndighet för de 36 lokala kriminalvårdsmyndigheterna
och för transporttjänsten. I administrativt hänseende är
styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och
för de 30 övervakningsnämnderna.
Resultatuppföljning
Kriminalvårdens resultat för år 2002 skall bedömas mot
bakgrund av de mål som uppställts för verksamheten
avseende det nämnda året. Enligt dessa skulle
kriminalvården förhindra grov brottslighet under
verkställigheten, förebygga återfall i brott, förbereda
frigivning av de intagna samt bekämpa narkotikamissbruk
inom kriminalvården.
I det följande beskrivs kriminalvårdens resultat jämte
regeringens bedömning med fokus på de angivna målen.
Avslutningsvis redovisar utskottet sin uppfattning.
För möjligheten att uppnå samtliga uppställda mål är
bl.a. beläggningssituationen av väsentlig betydelse. I
denna del kan följande noteras.
Medelbeläggningen vid landets kriminalvårdsanstalter var
4 121 personer under år 2002, vilket utgör en ökning med 6
% jämfört med föregående år. Medelantalet tillgängliga
anstaltsplatser var 118 fler år 2002 jämfört med
föregående år. Medelbeläggningen motsvarade år 2002 ca 95
% av medelantalet tillgängliga platser, vilket är en
ökning med 3 procentenheter jämfört med föregående år (se
tabell). Den långsiktiga målsättningen för kriminalvården
är att beläggningsgraden vid anstalt skall vara 90 %,
detta för att klara nödvändig differentiering av de
intagna.
Antal tillgängliga platser och medelbeläggning på rikets anstalter
----------------------------------------------------
|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |
| |tillgängliga | |procent av |
| |platser | |tillgängliga |
| | | |platser |
----------------------------------------------------
|1998 | 4 087 | 3 573 | 87 % |
----------------------------------------------------
|1999 | 4 085 | 3 596 | 88 % |
----------------------------------------------------
|2000 | 4 125 | 3 712 | 90 % |
----------------------------------------------------
|2001 | 4 228 | 3 892 | 92 % |
----------------------------------------------------
|2002 | 4 346 | 4 121 | 95 % |
----------------------------------------------------
Den genomsnittliga beläggningen var under år 2002
väsentligt högre på de slutna anstalterna (98 %) än på de
öppna (87 %). Här kan nämnas att Kriminalvårdsstyrelsen
under innevarande år genomfört ett öppenplaceringsprojekt
varigenom 129 slutna platser har frigjorts.
För att kunna komma till rätta med den akuta situationen
med hög beläggning på anstalterna tillämpar kriminalvården
viss överbeläggning samtidigt som ett effektivare
utnyttjande av de öppna anstalterna eftersträvas.
I detta sammanhang kan nämnas att
Kriminalvårdsstyrelsen, bl.a. för att kunna klara
nödvändig differentiering, har som långsiktig målsättning
att beläggningsgraden vid anstalt skall vara 90 %.
Medelbeläggningen vid landets häkten var 1 652 personer
under år 2002, vilket utgör en ökning med nästan 10 %
jämfört med föregående år. Medelantalet tillgängliga
häktesplatser var 80 fler år 2002 jämfört med år 2001.
Medelbeläggningen motsvarade år 2002 ca 98 % av
medelantalet tillängliga platser, vilket i sig är en
ökning med 4 procentenheter från föregående år (se
tabell).
Antal häktesplatser och medelbeläggning på rikets häkten
----------------------------------------------------
|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |
| |tillgängliga | |procent av |
| |platser | |tillgängliga |
| | | |platser |
----------------------------------------------------
|1998 | 1 479 | 1 264 | 85 % |
----------------------------------------------------
|1999 | 1 480 | 1 276 | 86 % |
----------------------------------------------------
|2000 | 1 521 | 1 367 | 90 % |
----------------------------------------------------
|2001 | 1 601 | 1 507 | 94 % |
----------------------------------------------------
|2002 | 1 681 | 1 652 | 98 % |
----------------------------------------------------
Antalet verkställighetsfall i häkte var i medeltal 350
under år 2002, vilket motsvarar en ökning med 6 % jämfört
med föregående år och en ökning med 70 % jämfört med året
dessförinnan. Medelantalet fängelsedömda som väntar på
anstaltsplats har också fortsatt att öka år 2002. Antalet
har fördubblats mellan år 2000 och år 2002 (se tabell).
Medelantal verkställighetsfall på rikets häkten
----------------------------------------------------
|År |Medelantal |Därav fängelsedömda som
|
| |verkställighetsfall |väntar på anstaltsplats
|
| |på häkte | |
----------------------------------------------------
|1998 | 178 | 135 |
----------------------------------------------------
|1999 | 201 | 146 |
----------------------------------------------------
|2000 | 206 | 153 |
----------------------------------------------------
|2001 | 329 | 277 |
----------------------------------------------------
|2002 | 350 | 307 |
----------------------------------------------------
En förklaring till det under år 2002 stora antalet
verkställighetsfall i häkte är enligt
Kriminalvårdsstyrelsen - i likhet med föregående år -
platsbristen inom anstaltsorganisationen med åtföljande
problem att placera ut intagna med verkställbara domar i
anstalt. Fortsatt sedan föregående år har det förelegat
problem med mögel i vissa häkteslokaler, något som
förvärrat den redan ansträngda platssituationen.
Tillfälliga häktesplatser har fått inrättas för att lösa
den akuta situationen. Vid utgången av år 2002 var ca 150
sådana tillfälliga häktesplatser i bruk.
Kostnaden per producerat vårddygn på anstalt var år 2002
i genomsnitt 1 685 kr, vilket är i princip samma kostnad
som föregående år. Dygnskostnaden per producerat vårddygn
på häkte var 1 874 kr, vilket är en ökning med knappt 4 %
jämfört med föregående år (se tabell). Enligt
kriminalvårdsstyrelsen kan denna kostnadsökning bl.a.
tillskrivas utnyttjandet av mycket dyra tillfälliga
häktesplatser.
Genomsnittlig kostnad per producerat vårddygn på anstalt och häkte
---------------------------------------------------
|År | Alla | Slutna | Öppna |Häkte |
| |anstalter |anstalter |anstalter | |
---------------------------------------------------
|1998|1 870 kr |2 123 kr | 1 288 kr |1 869 kr
|
---------------------------------------------------
|1999|1 836 kr |2 028 kr |1 340 kr |1 925 kr
|
---------------------------------------------------
|2000|1 737 kr |1 896 kr |1 327 kr |1 809 kr
|
---------------------------------------------------
|2001|1 684 kr |1 835 kr |1 275 kr |1 809 kr
|
---------------------------------------------------
|2002|1 685 kr |1 818 kr |1 325 kr |1 874 kr
|
---------------------------------------------------
Regeringen konstaterar beträffande beläggningsläget i
anstalter och häkten att situationen påverkat
kriminalvårdens arbete under år 2002. Ytterligare 150
miljoner kronor tillfördes kriminalvården under år 2002
för att möjliggöra inrättandet av nya platser.
Platsutbyggnaden har emellertid inte kunnat ske i planerad
takt, vilket lett till att temporära lösningar fått
tillgripas. Dessa har inneburit såväl verksamhetsmässiga
nackdelar som fördyringar. Regeringen anför att
ansträngningarna för att undanröja hinder för en effektiv
platsutbyggnad ytterligare måste intensifieras. I ett
särskilt uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen har
regeringen lagt fast de riktlinjer som skall gälla vid den
fortsatta platsutbyggnaden.
Beträffande verksamheten inom frivården kan nämnas att
det genomsnittliga antalet frivårdsklienter, inklusive
personer dömda till villkorlig dom med samhällstjänst och
klienter i anstalt med förordnad övervakare, ökade år 2002
till 15 365 personer, vilket motsvarar en ökning med 10 %
jämfört med föregående år och en ökning med 18 % jämfört
med år 1998. Den största procentuella ökningen återfinns
bland skyddstillsynsdömda samt personer dömda till
villkorlig dom med samhällstjänst. Antalet personer som
avtjänar kortare fängelsestraff i form av
intensivövervakning med elektronisk kontroll fortsatte att
minska år 2002 (se tabell).
Genomsnittligt antal frivårdsklienter
--------------------------------------------------
| |1998 |1999 |2000 |2001 |2002 |
| | | | | | |
--------------------------------------------------
|Skyddstillsyn | | 7 | 6 |6 938 | 7 697|
| |7 163 |029 | 944 | | |
--------------------------------------------------
|- Därav med | | | | | |
|kon- | | | | | |
|traktsvård | 1 | 1 | 1 | 1 | 1|
| | 013 |091 | 092 | 048 | 143|
--------------------------------------------------
|- Därav med | | | | | |
|samhällstjänst| | | | | |
| | | | 1 | 1 | 1|
| | 680 |854 | 087 | 156 | 221|
--------------------------------------------------
|Villkorligt | 4 | 4 | 4 |4 233 | 4|
|frigivna | 023 |219 | 234 | | 495|
--------------------------------------------------
|Intensivövervakade| | | | | |
| | | | | | |
| | | 340 | 218 | 202 | 182|
| | 381 | | | | |
--------------------------------------------------
|IÖV-utsluss | - | - | - | | 42|
| | | | | 29 | |
--------------------------------------------------
|Villkorlig | | | | | |
|dom med | | | | | |
|samhällstjänst| - | 157 | 331 | 646 | 800|
--------------------------------------------------
|Klienter i | | | | | |
|anstalt med | | | | | |
|övervakare | 1 | 1 |1 720 | 1 | 2|
| | 395 |625 | | 895 | 149|
--------------------------------------------------
|Totalt | 12 | 13 | 13 | 13 | 15|
| | 962 |370 | 447 | 943 | 365|
--------------------------------------------------
Antalet utförda personutredningar under år 2002 uppgick
till 25 234, vilket utgör en ökning med 4 % jämfört med
föregående år.
Antalet lekmannaövervakare var 4 783 den 1 januari 2003,
vilket är en ökning med 6 % jämfört med samma datum ett år
tidigare. Andelen klienter med lekmannaövervakare är 44 %,
vilket är samma andel som föregående år.
Regeringen anför att frivården uppfyller en central del
av kriminalvårdens uppdrag. Inom frivården finns en stor
kompetens när det gäller återfallsförebyggande arbete.
Genom integreringen med kriminalvårdens övriga verksamhet
kan ett ömsesidigt och utvecklande utbyte åstadkommas.
Inte minst mot bakgrund av arbetet med intensifierade
frigivningsförberedelser anför regeringen att den kommer
att ha anledning att noga följa upp frivårdens arbete
framöver.
Här kan också nämnas att Brottsförebyggande rådet på
regeringens uppdrag har utvärderat påföljdskombinationerna
villkorlig dom respektive skyddstillsyn med samhällstjänst
som de har kommit att tillämpas efter den 1 januari 1999.
Av utvärderingen framgår bl.a. att frivårdens utredningar
håller god kvalitet, att misskötsamheten bland klienterna
är låg samt att villkorlig dom med samhällstjänst främst
utdöms som alternativ till de kortaste fängelsestraffen
(BRÅ-rapport 2003:3).
När det gäller uppgiften för kriminalvården att
förhindra grov brottslighet under verkställigheten kan
följande noteras. Förutsättningarna att förhindra grov
brottslighet under verkställigheten har enligt
Kriminalvårdsstyrelsen förbättrats påtagligt sedan
kriminalvården gavs möjlighet att arbeta mer samlat med
att följa den grova brottsligheten initierad inifrån
anstalt genom att föra ett särskilt s.k.
säkerhetsregister. Tjänstemän på de sex större anstalter
som särskilt utsetts att arbeta med dessa frågor har
utbildats för uppgiften och givits utrymme att samla in
och kartlägga information om intagna som under
verkställigheten kopplats till våld, hot, drogtrafik samt
tillhörighet till kriminella anstaltsgäng. Arbetet med att
differentiera de intagna för att förhindra olämpliga
klientkonstellationer har förbättrats som en följd av den
förbättrade underrättelseinformationen. Kriminalvårdens
personal har även arbetat med att förhindra nyrekrytering
till de kriminella gängen på anstalterna, bl.a. genom att
inte tillåta västar, dekaler och viss litteratur som kan
stimulera intresset hos de intagna. Vid de flesta
kriminalvårdsmyndigheter finns i dag avsnitt i de lokala
beredskapsplanerna som särskilt fokuserar på hur man
förebygger och motverkar hot och våld mot personalen och
mellan intagna. Runt om i landet används larmpaket på
anstalterna för att skydda utsatt personal.
Regeringen konstaterar att situationen inom den slutna
kriminalvården med ett allt tyngre och mer svårhanterligt
klientel har medfört att ökad uppmärksamhet fått ägnas ett
antal säkerhetsfrågor. Detta har kriminalvården enligt
regeringen gjort på ett mycket tillfredsställande sätt.
Regeringen anser att det är viktigt att detta arbete
fortsätter så att brottslighet kan förhindras och
ordningen upprätthållas utan att detta går ut över det
återfallsförebyggande arbetet och anstaltsklimatet i
allmänhet.
I detta sammanhang kan även utvecklingen i antal
avvikelser från anstalter beröras. Det kan konstateras att
antalet direktavvikelser från anstalterna ökat år 2002
jämfört med de närmast föregående åren. För de slutna
anstalterna rör det sig om en ökning med 72 % jämfört med
år 2001 och en ökning med 14 % jämfört med år 2000. För de
öppna anstalterna rör det sig om en ökning med 13 %
jämfört med år 2001 och en minskning med 4 % jämfört med
år 2000 (se tabell). Antalet direktavvikelser, såväl från
slutna som öppna anstalter, var dock väsentligt lägre år
2002 jämfört med tio år tidigare. Antalet avvikelser i
samband med permission eller annan utevistelse har minskat
under år 2002 jämfört med föregående år.
Antalet avvikelser från anstalter
----------------------------------------------------
| | Slutna anstalter | Öppna anstalter |
---------------------------------------------------
|År |Avvikelser| Vid |Avvikelser| Vid |
| |direkt |permission |direkt |permission|
| | från | eller | från |eller annan
|
| |anstalt 1 | annan |anstalt 1 |utevistelse
|
| | |utevistelse| | |
---------------------------------------------------
|1998| 47 | 148 | 157 | 9 |
---------------------------------------------------
|1999| 42 | 120 | 119 | 12 |
---------------------------------------------------
|2000| 44 | 226 | 141 | 61 |
---------------------------------------------------
|2001| 29 | 225 | 120 | 62 |
---------------------------------------------------
|2002| 50 | 193 | 136 | 53 |
---------------------------------------------------
1 Inklusive i samband med transport
I fråga om åtgärder för att förebygga återfall i
brott kan följande nämnas. Under år 2002 har
utvecklingen av de brotts- och
missbruksrelaterade programmen fortsatt. En
ackrediteringspanel bestående av vetenskaplig
expertis från olika universitet har inrättats med
uppdrag att bedöma programmen i syfte att
säkerställa att de har vetenskapligt
dokumenterade effekter på återfall i brott.
Den totala sysselsättningsgraden för de intagna
i anstalt under år 2002 var 77 %, vilket utgör en
minskning med två procentenheter jämfört med
föregående år. Sysselsättningsgraden bland de
intagna i anstalt har minskat kontinuerligt de
senaste åren.
Fördelningen av sysselsättning vid anstalt (tusental tim.)
----------------------------------------------------
|År |Arbetsdrift|Utbildning|Intern|Program-|Övrig
| Outnyttjad
|
| | | |service|verksamhet|
sysselsättning | tid |
----------------------------------------------------
|1998 |2 |853 |1 296 |652 |968 |1 419 |
| |081 | | | | | |
----------------------------------------------------
|1999 |2 |845 |1 312 |526 |991 |1 234 |
| |045 | | | | | |
----------------------------------------------------
|2000 |2 |872 |1 425 |402 |1 018 |1 355 |
| |062 | | | | | |
----------------------------------------------------
|2001 |2 |898 |1 483 |384 |1 156 |1 561 |
| |073 | | | | | |
----------------------------------------------------
|2002 |2 |957 |1 505 |390 |1 189 |1 802 |
| |065 | | | | | |
----------------------------------------------------
Beträffande de enskilda sysselsättningsformerna
kan särskilt noteras att brotts- och
missbruksprogram under år 2002 legat kvar på en
låg andel av de intagnas totala sysselsättning.
Programverksamheten upptog endast ca 5 % av
tillgänglig tid, vilket är samma andel som
föregående år. Sedan år 1998 har antalet
genomförda timmar i programverksamhet minskat med
ca 40 %. Under samma period har antalet intagna i
anstalterna ökat. Programmen har enligt
Kriminalvårdsstyrelsen i genomsnitt nått endast
ca 70 % av den volym som avsågs inför år 2002.
Undantaget är narkotikaprogrammet Våga välja som
nått 110 % av den volym som avsågs.
Kriminalvårdsstyrelsen anger, som huvudsaklig
förklaring till att olika brotts- och
missbruksrelaterade program i ett flertal fall
inte uppnått de volymer som anges i uppdragen,
den höga beläggningen på anstalterna som tagit
stora personalresurser i anspråk.
Regeringen anför i denna del bl.a. att
kriminalvårdens verksamhet under år 2002 präglats
av den höga beläggningsnivån och de svårigheter
som är förknippade med den. Trots det har
kriminalvården fortsatt sina strävanden mot ett
effektivt återfallsförebyggande arbete.
Regeringen anser att den inriktning av
programverksamheten där kvalitet snarare än
kvantitet har prioriterats är värdefull och att
detta arbete bör fortsätta. Det är också viktigt
att det arbete som inleds under anstaltstiden med
att förebygga återfall i brott fortsätter efter
verkställighetens slut. De intagnas egen
motivation till förändring är av central
betydelse. För att kriminalvårdens inledande
åtgärder skall ha avsedd effekt krävs också att
andra huvudmän i samhället fortsätter det arbete
som påbörjats under verkställigheten.
Beträffande målet att förbereda de intagna för
frigivning kan till att börja med noteras den
treåriga försöksverksamheten med intensifierade
frigivningsförberedelser som inleddes den 1
oktober 2001. Inom ramen för denna verksamhet
infördes hösten 2001 nya föreskrifter om
verkställighetsplanering, där tyngdpunkten läggs
på att identifiera den enskildes behov och risker
för återfall i brott. Nya metoder har införts för
att professionalisera kontakten med de intagna på
områden som riskbedömning och motivationshöjande
åtgärder. Genom det nya sättet att planera
verkställigheten har kriminalvården redan från
början större fokus på frigivningen. Vid
verkställighetsplaneringen har kriminalvården i
större utsträckning börjat använda
bedömningsinstrumentet ASI/MAPS, som går ut på
att risk- och behovsbedöma de intagna för att
därigenom bättre kunna planera verkställigheten
för dem.
Kriminalvårdens samverkan med andra myndigheter
och organisationer för att förbättra
frigivningsförberedelserna har fortsatt under år
2002. Det rör sig bl.a. om samarbete med
arbetsförmedlingarna, socialtjänsten i kommunerna
samt hälso- och sjukvården. Flertalet
kriminalvårdsmyndigheter har enligt
Kriminalvårdsstyrelsen även ett positivt
samarbete med föreningen Kriminellas revansch i
samhället, KRIS. Ett femtontal
kriminalvårdsmyndigheter har tecknat avtal med
KRIS. Samarbete sker även med ett stort antal
andra ideella organisationer.
Som ett led i den nyss nämnda
försöksverksamheten med frigivningsförberedelser
infördes en möjlighet för långtidsdömda att få
avtjäna de sista månaderna av
anstaltsverkställigheten genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll,
s.k. IÖV-utsluss. Under år 2002 fattade
Kriminalvårdsstyrelsen beslut i ca 360 ärenden
och beviljade ca 210 sådana ansökningar. Antalet
stämmer enligt Kriminalvårdsstyrelsen relativt
väl med på förhand uppgjorda prognoser. Som
framgår ovan i tabellen rörande frivårdens
klienter var under år 2002 i genomsnitt 42
personer underkastade denna typ av
intensivövervakning.
Självförvaltning bedrevs vid utgången av år
2002 vid 12 anstalter och omfattade sammanlagt ca
200 platser. Under innevarande år har antalet
platser med självförvaltning ökat till ca 450
fördelat på 26 anstalter. Större delen av denna
verksamhet inleddes under år 2002 eller 2003.
Härutöver bedrivs vid många anstalter verksamhet
med inslag av självförvaltning. Det är t.ex.
vanligt att de intagna städar och sköter sin egen
tvätt. All nybyggnation av anstaltsplatser sker
med beaktande av möjligheten till
självförvaltning.
Regeringen anför i propositionen att det är
viktigt att övergången mellan anstalt och frihet
sker på ett välplanerat sätt. Det är därför
angeläget att kriminalvårdens arbete redan från
början fokuserar på insatser som ger den intagne
förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan
kriminalitet och droger efter frigivningen.
Regeringen ser därför positivt på att
kriminalvården fortsätter sitt arbete med att
utveckla metoder som skall höja kvaliteten i
arbetet med att identifiera risker och behov,
samt motivera klienter till förändring.
Regeringen ser positivt på att
försöksverksamheten med intensivövervakning i
samband med frigivningen hittills haft goda
resultat. Regeringen uppmanar kriminalvården att
fortsätta utvecklingen av samarbetet med
kommunerna och andra huvudmän i samhället.
I fråga om bekämpningen av narkotikamissbruk
inom kriminalvården framgår det av
Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning att tolv
anstalter har rapporterat att missbruk förekommit
ofta eller så gott som dagligen under perioden
april-september 2002. Beträffande samma period år
2001 rapporterade åtta anstalter sådana problem.
Andelen narkotikamissbrukare i anstalt har ökat
under de senaste åren. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen beror detta bl.a. på att
personer dömda till upp till tre månaders
fängelse i många fall avtjänar sitt straff genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll. I
denna grupp av dömda är narkotikamissbruk
sällsynt förekommande. Den 1 oktober 2002 var
andelen intagna som klassificerats som antingen
narkotikamissbrukare eller blandmissbrukare 52 %,
en ökning med två procentenheter jämfört med
samma datum föregående år (se tabell). Det bör
här påpekas att detta inte innebär att hälften av
de intagna missbrukar under anstaltstiden;
innebörden är att hälften av de intagna bedömdes
vara aktiva missbrukare när de togs in.
Drogmissbrukare inskrivna i anstalt per den 1
oktober åren 1998-2002
----------------------------------------------------
|År | |Narkotikamiss-|Blandmiss- |Alkoholmiss-
|
| |Totalt|brukare | | |
| | | | brukare | brukare |
| |antal| | | |
| | | | | |
| | | | | |
| |intagna| | | |
-------------------------------------------------
| | |Antal|% |Antal|% |Antal|% |
-------------------------------------------------
|1998|3 |1 |28,8 |590 |16,6 |523 |14,7|
| |546 |021 | | | | | |
-------------------------------------------------
|1999|3 |1 |29,0 |634 |17,9 |551 |15,6|
| |536 |025 | | | | | |
-------------------------------------------------
|2000|3 |1 |33,4 |624 |17,2 |479 |13,2|
| |633 |215 | | | | | |
-------------------------------------------------
|2001|3 |1 |34,5 |555 |15,0 |468 |12,6|
| |708 |279 | | | | | |
-------------------------------------------------
|2002|4 |1 |34,1 |762 |18,2 |523 |12,5|
| |188 |427 | | | | | |
-------------------------------------------------
Även bland frivårdsklienterna har andelen med
känt missbruk ökat. Den 1 april 2002 uppgick
andelen frivårdsklienter med känt
narkotikamissbruk eller blandmissbruk till 43 %.
För tio år sedan var motsvarande siffra 26 %.
Inom ramen för den nationella
narkotikahandlingsplan som beslutades av
riksdagen våren 2002 (prop. 2001/02:91, bet.
2001/02:SoU15, bet. 2001/02:JuU5y, rskr.
2001/02:193) fick Kriminalvårdsstyrelsen i april
2002 i uppdrag av regeringen att genomföra en
särskild satsning på att bekämpa
narkotikamissbruket bland kriminalvårdens
klienter. För detta ändamål avsätts 100 miljoner
kronor under tre år till kriminalvården.
Målsättningen för satsningen är bl.a. att
samtliga narkotikamissbrukare som kommer i
kontakt med kriminalvården skall identifieras och
erbjudas vård, att intagna som inte vill komma i
kontakt med narkotika erbjuds en narkotikafri
verkställighet samt att de missbruksrelaterade
programmen utvecklas och utvärderas och att fler
narkotikamissbrukare genomgår dessa program. I
målsättningen ligger också att kraftigt minska
införseln av narkotika på anstalter och häkten
samt att utveckla samverkan både inom och mellan
lokala kriminalvårdsmyndigheter samt med andra
myndigheter. Personalen skall också ha kunskaper
som är relevanta för arbete med bl.a. motivation
av missbrukare.
Enligt vad som anges i Kriminalvårdens
årsredovisning fanns det vid ingången av år 2002
633 platser till förfogande som specialresurs för
att motivera narkotikamissbrukare till
behandling. Som ett resultat av den särskilda
narkotikasatsningen har antalet motivations- och
behandlingsplatser ökat väsentligt. Vid utgången
av år 2002 var antalet platser 1 430. Av dessa
utgjorde 168 platser för svårmotiverade, 761
motivationsplatser samt 501 platser för
missbruksbehandling. Även antalet placerade för
behandling enligt 34 § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (KvaL) ökade under året.
Regeringen konstaterar att narkotikasituationen
vid anstalter och inom frivården återspeglar
utvecklingen av narkotikasituationen i samhället
i stort. Under senare år har narkotikasituationen
vid såväl anstalter som inom frivården förvärrats
genom att fler nyintagna på anstalt eller de nya
klienterna inom frivården varit
narkotikamissbrukare. Regeringen ser därför
mycket positivt på att kriminalvården lyckats
vända den negativa utvecklingen såväl vad avser
särskild verksamhet mot intagnas
narkotikamissbruk som avseende placeringar enligt
34 § KvaL. Regeringen understryker dock vikten av
att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
ges fortsatt hög prioritet. Det är en av
kriminalvårdens viktigaste uppgifter att bekämpa
narkotikamissbruket och av väsentlig betydelse
för att förebygga återfall i brott. Det är
viktigt att kriminalvårdens åtgärder är effektiva
och att ansträngningar görs för att mäta
resultaten. Regeringen avser att noga följa
kriminalvårdens insatser mot narkotikamissbruk.
Utskottet vill i fråga om kriminalvårdens
verksamhet och resultat framföra följande.
Utskottet kan konstatera att
beläggningssituationen på anstalter och häkten
förvärrats ytterligare under år 2002. Av
kriminalvårdens månatliga verksamhetsstatistik
för innevarande år framgår att denna situation
inte heller förbättrats under år 2003. Tvärtom
har beläggningen ökat väsentligt på de öppna
anstalterna medan beläggningen på de slutna
anstalterna är oförändrat hög. Situationen med en
allt högre beläggning på anstalter och häkten är
bekymmersam. Kriminalvårdens förutsättningar att
bedriva en säker och human kriminalvård samt att
minska antalet återfall i brott påverkas
härigenom negativt. Genom den höga beläggningen
försvåras arbetet med att differentiera de
intagna, något som är en förutsättning för en
effektiv programverksamhet och ett framgångsrikt
påverkansarbete med de intagna. Kriminalvården
har på tilläggsbudget under innevarande år
tillförts 300 miljoner kronor. För år 2004
föreslår regeringen ett tillskott om 150 miljoner
kronor, bl.a. för att öka anstalts- och
häkteskapaciteten. Dessa tillskott är nödvändiga
för att lösa den akuta beläggningssituationen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
ansträngningarna för att undanröja hinder för en
effektiv platsutbyggnad måste intensifieras och
ser positivt på att särskilda riktlinjer för den
fortsatta platsutbyggnaden lagts fast av
regeringen. Det är enligt utskottets uppfattning
angeläget att beläggningsgraden på anstalterna är
sådan att det är möjligt att kontinuerligt
upprätthålla erforderlig differentiering av de
intagna.
Beträffande uppgiften att förhindra grov
brottslighet under verkställigheten delar
utskottet regeringens bedömning att
kriminalvården mött behovet av ökade
säkerhetsåtgärder i anstalterna på ett mycket
tillfredsställande sätt och att det är viktigt
att detta arbete fortsätter. Ett ytterligare
verktyg i detta arbete utgör den nyligen införda
möjligheten till utstörning av mobiltelefontrafik
på anstalterna. Här kan också nämnas att
regeringen i september 2003 överlämnade en
proposition till riksdagen (prop. 2003/04:3) med
förslag till lagbestämmelser som ger
Kriminalvårdsstyrelsen rätt att besluta att
samtliga personer som passerar in i en viss
anstalt eller ett visst häkte skall få
kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll).
Syftet med kontrollen skall vara att söka efter
otillåtna föremål, t.ex. narkotika och
mobiltelefoner. Förslaget behandlas för
närvarande i riksdagen och lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 februari 2004.
I fråga om åtgärder för att förebygga återfall
i brott kan utskottet konstatera att den totala
sysselsättningsgraden för de intagna fortsatt att
minska även under år 2002. Som utskottet anfört i
budgetbetänkandena avseende de två föregående
åren (bet. 2001/02:JuU1 s. 86 och bet.
2002/03:JuU1 s. 93 f) är det viktigt att
fängelsetiden ges ett meningsfullt innehåll och
att de intagna därvid erbjuds lämplig
sysselsättning. Som utskottet anfört ovan och som
regeringen också pekar på medför den höga
beläggningen svårigheter att tillhandahålla ett
för den enskilde lämpligt
verkställighetsinnehåll. Utskottet delar
regeringens uppfattning att inriktningen på
kvalitet snarare än kvantitet inom
programverksamheten är värdefull och att det
arbete som inleds under anstaltstiden med att
förebygga brott måste fortsätta efter frigivning.
När det gäller frigivningsförberedelser delar
utskottet regeringens uppfattning att det är
angeläget att kriminalvårdens arbete redan från
början fokuserar på insatser som ger den intagne
förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan
kriminalitet och droger efter frigivningen.
Utskottet ser positivt på de ändrade
arbetsmetoder som infördes på detta område år
2001. Det är glädjande att antalet platser med
självförvaltning ökat under år 2002 och även
fortsatt att byggas ut under innevarande år.
Utskottet kan dock med oro konstatera att antalet
verkställighetsfall på häkte är fortsatt högt och
att det därför kan antas att många intagna med
relativt korta straff friges direkt från häkte.
Bekämpning av drogmissbruk är en av
kriminalvårdens viktigaste uppgifter och av
väsentlig betydelse för att förebygga återfall i
brott. Utskottet kan konstatera att
missbrukssituationen på anstalterna inte har
blivit bättre under år 2002. De särskilda medel
som tillförts kriminalvården för att bekämpa
narkotikamissbruket bland kriminalvårdens
klienter började komma till användning under år
2002, och antalet anstaltsplatser för motivation
och behandling av intagna missbrukare har ökat
väsentligt. Utskottet delar regeringens bedömning
att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket
måste ges fortsatt hög prioritet.
Sammanfattningsvis har utskottet inte funnit
något som talar emot de slutsatser regeringen
dragit i fråga om verksamheten inom
kriminalvården.
Verksamhetsinriktning år 2004
Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004
uppställt mål för sex olika verksamhetsområden.
För kriminalvården är det främst
verksamhetsområde 4, verkställighet av påföljder,
som är relevant. Regeringen anger här två
övergripande mål, dels skall påföljder
verkställas på ett säkert och humant sätt, dels
skall antalet återfall i brott minska.
Att verkställigheten skall vara säker innebär
att brott under verkställigheten, vare sig de
riktar sig mot allmänheten, kriminalvårdens
personal eller andra intagna, inte är
acceptabelt. Aktiviteter i kriminella nätverk,
rymningar och ordningsstörningar i allmänhet
skall också förhindras. Det är enligt regeringen
viktigt att kriminalvårdens säkerhetsarbete på
detta område fortsätter så att brottsligheten kan
förhindras och ordningen upprätthållas utan att
detta går ut över det återfallsförebyggande
arbetet och anstaltsklimatet i allmänhet.
Regeringen anför vidare att höga krav måste
ställas på de myndigheter och tjänstemän som
ansvarar för verkställigheten för att tillse att
denna präglas av en human människosyn, god
omvårdnad och respekt för den enskildes
integritet och rättssäkerhet.
Vad gäller målet att antalet återfall i brott
skall minska anför regeringen att förväntningarna
i denna del måste vara realistiska men poängterar
samtidigt att även marginella förändringar i
andelen återfall bland kriminalvårdens klienter
har stor betydelse såväl ur ett mänskligt som ett
samhällsekonomiskt perspektiv. Det är angeläget
att instrumenten att mäta återfall och studera
orsakssamband utvecklas och förfinas.
De båda målen för verksamhetsområdet skall
enligt regeringen inte ställas mot varandra utan
ses som jämställda och kompletterande. Ett aktivt
återfallsförebyggande arbete förutsätter att de
dömda avhåller sig från kriminalitet och droger
under verkställigheten, att de inte avviker från
anstalt eller annan placering och att de regler
som gäller för verkställigheten respekteras.
Självfallet är det också en förutsättning att
varje person behandlas på ett respektfullt sätt.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens
bedömningar i denna del.
Anslaget
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|4 772 |4 761 |+ 150 |+ 250 |+ 152 |+ 75 |
| 939 | 044 |000 |000 |000 |000 |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens
och oppositionens förslag till anslag för
kriminalvården för år 2004.
För år 2003 uppgår kriminalvårdens anslag,
inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget,
till knappt 4,8 miljarder kronor. Vid ingången av
året hade en anslagskredit om drygt 222 miljoner
kronor utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2003
är beräknad till drygt 4,6 miljarder kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004
på närmare 4,8 miljarder kronor. För att ge
kriminalvården föreutsättningar att möta det
ökade platsbehovet föreslår regeringen att
anslaget tillförs 150 miljoner kronor. Av detta
tillskott skall 30 miljoner kronor användas till
den särskilda narkotikasatsningen inom
kriminalvården (se prop. 2001/02:91). I
anslagsberäkningen har även hänsyn tagits till
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och
övriga förvaltningskostnader samt en
delfinansiering av arkivhållningen hos
Riksarkivet. Vidare ges kriminalvården
kompensation med drygt 1,8 miljoner kronor för
den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga
revisionen.
I motion Ju462 (m) begärs en höjning av
anslaget med ytterligare 150 miljoner kronor för
att bl.a. ytterligare öka antalet platser på
anstalter och häkten och för att överföra
institutionsvården av unga lagöverträdare från
Statens institutionsstyrelse till kriminalvården.
I motion Ju292 (m) begärs ytterligare medel till
kriminalvården för att bl.a. kunna inrätta fler
anstaltsplatser. I motion Ju370 (m) begärs
ytterligare resurser för utbildning av
kriminalvårdens personal. I motionerna Fi240 och
Ju466 (båda fp) begärs en höjning av anslaget med
ytterligare 250 miljoner kronor. Beloppet skall
användas till en ökad utbyggnad av anstalts- och
häktesplatser samt till en förbättrad
behandlingsverksamhet och till bekämpande av
narkotika på anstalterna. I motion Ju425 (fp)
begärs mer resurser till kriminalvården för att
bl.a. möjliggöra inköp av utrustning för
utstörning av mobiltelefoner och för att kunna
anställa fler medarbetare. I motion Ju476 (kd)
begärs en höjning av anslaget med ytterligare 152
miljoner kronor. De ökade medlen skall bl.a.
användas till att korta tiden i häkte i väntan på
anstaltsplacering, till utbildningsinsatser för
anställda som arbetar nära de intagna och till
att öka narkotikabekämpningen inom
kriminalvården. I motion Ju417 (kd) begärs
ytterligare medel för att bl.a. kunna inrätta
fler häktesplatser. I motion Ju442 (c) begärs en
höjning av anslaget med 75 miljoner kronor för
att bl.a. kunna inrätta fler anstalts- och
häktesplatser, för att stärka den psykiatriska
vården inom anstaltsorganisationen samt för att i
större utsträckning kunna ge de intagna
utbildning, arbetsträning och social
färdighetsträning.
Anslagsyrkandena har behandlats ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår
där föreslår utskottet att riksdagen antar
regeringens förslag och avslår motionsyrkandena.
Prioriteringar inom anslaget
Psykiatrisk vård i anstalt
I motion So637 (c) begärs att 20 miljoner kronor
av anslaget till kriminalvården skall reserveras
för psykiatrisk vård av fängelsedömda. I motion
Ju449 (kd) anförs att kriminalvården måste tillse
att intagna med lindriga psykiska störningar får
tillgång till psykiatrisk vård i tillräcklig
utsträckning.
Enligt den s.k. normaliseringsprincipen har den
som är intagen i kriminalvårdsanstalt samma rätt
som andra medborgare till samhällets stöd och
vårdinsatser. Detta gäller även öppen och sluten
psykiatrisk vård. Vid behov av kvalificerad
psykiatrisk vård skall kriminalvården få stöd av
den allmänna psykiatriska vården. I
anstaltsorganisationen finns drygt 50 platser på
särskilda avdelningar för intagna med psykiska
störningar. Inom kriminalvården får endast
frivillig psykiatrisk vård ges. I lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns
bestämmelser om tvångsvård av intagna i
kriminalvårdsanstalt. Sådan vård av intagna får
endast ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av
en landstingskommun.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om
betydelsen av att fängelsedömda med psykiska
besvär erhåller erforderlig behandling. Som
motionärerna anför har behandling av psykiska
besvär under anstaltsvistelsen betydelse för
möjligheterna att förebygga återfall i brott och
ytterligare social utslagning. Behovet av sådan
behandling skall också uppmärksammas inom
kriminalvården. Vid insatser från den allmänna
psykiatriska vården är det landstingskommunala
resurser som tas i anspråk. Dessa kostnader
belastar inte Kriminalvårdens anslag. Det gör
däremot kostnader för särskilda anstaltsplatser
för intagna med psykiska störningar. Bedömningen
av om det föreligger behov av ett ökat antal
sådana platser bör göras inom kriminalvården och
finansiering ske inom ramen för kriminalvårdens
anslag. Den avvägning mellan behoven av olika
typer av anstaltsplatser som måste göras bör som
hittills anförtros kriminalvården. Något beslut
om att avsätta särskilda medel till detta ändamål
bör inte fattas. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna So637 och Ju449.
Frivårdens medel m.m.
I motion Ju370 (m) anförs att frivårdens
resursbehov i större utsträckning skall påverka
tilldelning och fördelning av anslag inom
kriminalvården. I motionerna Ju357 (v) och Ju402
(mp) begärs en ekonomisk konsekvensanalys rörande
frivårdspåföljder och frivårdens
resurstilldelning. Motionärerna bakom samtliga
dessa motioner anför att frivården måste få
tillräckliga resurser för att klara de uppgifter
som åläggs dem.
Som utskottet redovisat ovan i avsnittet med
resultatuppföljning avseende kriminalvårdens
verksamhet under år 2002 var det totala antalet
frivårdsklienter 10 % fler år 2002 jämfört med
föregående år och 18 % fler än år 1998.
Totalkostnaden för frivårdens verksamhet uppgick
enligt Kriminalvårdsstyrelsen under år 2002 till
666 miljoner kronor, vilket utgjorde ca 14,2 % av
kriminalvårdens totala kostnader. År 2000 uppgick
frivårdskostnaden till 592 miljoner kronor,
motsvarande ca 15,4 % av de totala kostnaderna,
och år 2001 till 660 miljoner kronor, motsvarande
ca 14,5 % av de totala kostnaderna (se tabell).
Som exempel på delposter kan här nämnas att
totalkostnaderna avseende skyddstillsynsdömda i
olika former beräknas ha uppgått till 392
miljoner kronor år 2002.
Personutredningsverksamheten beräknas samma år ha
kostat 101 miljoner kronor.
Frivårdens medel
------------------------------------------------------------
|År |Kriminalvårdens|Genomsnittligt| Kostnader för |
| | totala | antal | frivårdsverksamhet |
| |kostnader |frivårdsklienter| |
| | | | |
| |(tusental | | |
| | kronor) | | |
------------------------------------------------------------
| | | |Kostnader | Andel av |
| | | | | totala |
| | | |(tusental | |
| | | | kronor) |kostnader |
------------------------------------------------------------
|1998 |4 150 000 | 12 962 | 577 000 | 13,9 % |
------------------------------------------------------------
|1999 |4 147 000 | 13 370 | 608 000 | 14,7 % |
------------------------------------------------------------
|2000 |4 096 000 | 13 447 | 592 000 | 14,5 % |
------------------------------------------------------------
|2001 |4 286 000 | 13 943 | 660 000 | 15,4 % |
------------------------------------------------------------
|2002 | 4 679 000 | 15 365 | 666 000 | 14,2 % |
------------------------------------------------------------
Riksdagens revisorer presenterade i mars 2003
förstudien Frivård eller anstalt? (förstudie
2002/03:11). I förstudien granskades bl.a. fördelningen
av klienter mellan frivård och anstalt och hur
kostnaderna mellan dessa fördelas. Riksrevisionen
genomför med anledning av förstudien en fortsatt
granskning. Granskningen har dock fortsättningsvis en
delvis annan inriktning och fokuseras bl.a. på
kriminalvårdens förmåga att följa upp i vilken
utsträckning klienterna återfaller i brott. Den
granskningen beräknas kunna presenteras våren 2004.
Utskottet kan konstatera att antalet frivårdsklienter
ökat under senare år, något som medför ökade
resursbehov för frivården. Kriminalvården har under
samma period erhållit tillskott på anslaget.
Kriminalvårdsstyrelsen disponerar anslaget och fördelar
ut medlen på de lokala kriminalvårdsmyndigheternas
verksamhet. Utskottet ser inte något behov av att ange
särskilda anslagsvillkor beträffande frivårdens
verksamhet. Motion Ju370 bör således avslås i nu
behandlad del.
Utskottet ser positivt på att olika analyser
genomförs rörande frivårdens verksamhet och vilken
effekt frivårdsinsatserna har på återfallen i brott. En
sådan betydelsefull analys utgör Riksrevisionens
granskning av kriminalvårdens förmåga att bl.a. följa
upp återfallen i brott bland klienterna. Utskottet kan
instämma i vad motionärerna bakom motionerna Ju357 och
Ju402 anför om betydelsen av att ekonomiska
konsekvensanalyser görs av frivårdens verksamhet.
Analyser av medelsbehoven inom kriminalvårdens olika
verksamheter utförs också löpande av
Kriminalvårdsstyrelsen och redovisas bl.a. i det årliga
budgetunderlaget avseende kriminalvården. I dessa
bedömningar ligger också en analys av de förväntade
förändringarna i resursbehoven med anledning av olika
reformer på påföljdsområdet. Sådana förändringar kan
vara nödvändiga för att upprätthålla förtroendet för
t.ex. de alternativa påföljderna. Utskottet är i
dagsläget inte berett att ställa sig bakom en begäran
om en mer fördjupad analys av de ekonomiska
konsekvenserna av införande av olika påföljder som är
alternativa till fängelse. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motionerna Ju357 och Ju402 i nu
behandlade delar.
I motion Ju272 (m) förespråkas ett ökat stöd till
organisationen Kriminellas revansch i samhället, KRIS.
KRIS är en kamratförening med stödjande verksamhet
för personer som vill lämna ett kriminellt och
missbrukande liv bakom sig. Verksamheten bedrivs i
drygt 20 lokalföreningar runt om i landet. Antalet
medlemmar uppgår till närmare 1 500. BRÅ har kartlagt
verksamheten vid de fyra största lokalföreningarna inom
KRIS. I rapporten KRIS - En kartläggning av föreningen
Kriminellas Revansch i Samhället (BRÅ-rapport 2003:7)
redogör BRÅ för denna kartläggning. BRÅ konstaterar
bl.a. att återfall i brott är mycket ovanligt bland
styrelseaktiva i KRIS lokalföreningar. I studien har
BRÅ inte systematiskt belyst hur KRIS är finansierad
och hur föreningens beroende av ekonomiskt stöd
påverkar verksamheten.
Som framgår av redogörelsen ovan avseende uppföljning
av kriminalvårdens mål att förbereda frigivning
samarbetar de flesta kriminalvårdsmyndigheterna i någon
form med KRIS. Detta sker bl.a. genom att KRIS besöker
häkten och anstalter för individuella samtal med de
intagna, för egna gruppverksamheter eller för
deltagande i program.
Inom ramen för den tidigare nämnda
försöksverksamheten med intensifierade
frigivningsförberedelser beviljade
Kriminalvårdsstyrelsen lokala KRIS-föreningar
ersättning för utförda tjänster i utslussningsarbete på
anstalterna med totalt 402 000 kr år 2001 och med 800
000 kr år 2002 (se BRÅ-rapport 2003:7 s. 19 f). Genom
förordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa
organisationer inom kriminalvårdens område, som
utfärdades den 5 december 2002, möjliggörs för
Kriminalvårdsstyrelsen att framöver besluta om
statsbidrag till bl.a. KRIS riksförbund. Riksförbundet
kan i sin del vidarebefordra dessa medel till de
lokalföreningar där verksamheten bedrivs.
Utskottet ser mycket positivt på den verksamhet som
ideella organisationer såsom KRIS bedriver. Det är
naturligtvis angeläget att dessa organisationer också
har medel för att kunna bedriva sin verksamhet. Genom
möjligheten för Kriminalvårdsstyrelsen att besluta om
statsbidrag till organisationer inom kriminalvårdens
område möjliggörs också att KRIS tillförs medel från
kriminalvården. Sådana bidrag skall finansieras inom
kriminalvårdens anslag. Här kan också nämnas
kommunernas ansvar för kommuninnevånare som friges från
fängelsestraff. Många kommuner i landet ger också
ekonomiskt stöd i olika former till bl.a. lokala KRIS-
föreningar. Motion Ju272 får i huvudsak anses
tillgodosedd och bör avslås av riksdagen.
Anstalts- och häkteskapacitet
I motionerna Ju370 (m) och Ju425 (fp) anförs att
kriminalvårdens kapacitet bör utökas, bl.a. genom att
en ny sluten kriminalvårdsanstalt byggs. I motion Ju370
begärs också en kostnadsanalys av kriminalvårdens
platsbrist. I motion 416 (kd) anförs att platsbristen
inom häkten och anstalter måste avhjälpas och att en
fortsatt utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet bör
inriktas på införande av trestegsanstalter med
motivations- och behandlingsplatser snarare än att
bygga en ny storanstalt. I motion Ju381 (s) förespråkas
en utbyggnad av anstalten i Haparanda och i motionerna
Ju298 (c) och Ju353 (v) begärs ett nytt häkte i
Östersund.
Som redovisats ovan rörande resultatuppföljning av
kriminalvårdens verksamhet har beläggningssituationen
på anstalter och häkten blivit problematisk under
senare år. År 2002 var i genomsnitt 95 % av
anstaltsplatserna och 98 % av häktesplatserna belagda.
Antalet verkställighetsfall på häkte fortsatte att öka.
Av Kriminalvårdsstyrelsens månadsstatistik över
beläggningen kan utläsas att situationen inte
förbättrats under innevarande år. Beläggningsgraden på
de öppna anstalterna har tvärtom ökat betydligt under
år 2003, medan beläggningen är i princip oförändrad på
de slutna anstalterna. Sedan våren 2003 bedrivs inom
kriminalvården ett öppenplaceringsprojekt. Projektet
syftar till att i större utsträckning, men med
bibehållen säkerhet, placera intagna på öppna
anstalter, för att bl.a. på detta sätt lätta på
beläggningstrycket på de slutna anstalterna.
I kriminalvårdens årsredovisning för år 2002 anges
att platssituationen framtvingat drastiska åtgärder som
överbeläggning och dubbelbeläggning av bostadsrum på
anstalterna och att kriminalvården bl.a. tvingats
utnyttja polisens arrestlokaler för placering av
häktade. Kostnaderna för att utnyttja tillfälliga
häktesplatser är enligt Kriminalvårdsstyrelsen
betydligt högre än för ordinarie häktesplatser. Ett
sådant utnyttjande medför även en ökad belastning på
polisorganisationen som bedöms inte kunna fortgå i ett
längre perspektiv. Belastningen på personal och intagna
vid anstalter och häkten har ökat till följd av den
höga beläggningen.
Utskottet har inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen
att det under innevarande år har öppnats 118 nya
anstaltsplatser, varav 94 slutna och 24 öppna. Under
året har inga nya permanenta häktesplatser tagits i
bruk, däremot ett antal tillfälliga häktesplatser.
Under resten av året beräknar Kriminalvårdsstyrelsen
att det skall öppnas ytterligare 24 öppna
anstaltsplatser. Under år 2004 planeras för närvarande
för 92 nya öppna anstaltsplatser och 101 nya
häktesplatser. Ytterligare platser kan tillkomma under
perioden.
Som nämnts ovan har regeringen i ett särskilt uppdrag
till Kriminalvårdsstyrelsen lagt fast de riktlinjer som
skall gälla vid platsutbyggnaden. Enligt dessa
riktlinjer skall Kriminalvårdsstyrelsen, inom ramen för
de disponerade ekonomiska resurserna, genomföra arbetet
med att tillskapa fler häktes- och anstaltsplatser så
att anstaltsstrukturen i framtiden består av färre och
större enheter. All nybyggnation av platser skall
utformas så att de i största möjliga utsträckning
medger en flexibel användning i fråga om säkerhet och
beläggning. Vid utformningen av platser skall vidare
vikten av en fortsatt utveckling av system med
självförvaltning beaktas. Regeringen gav samtidigt
Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att senast den 1
oktober 2004 redovisa i vilken omfattning nya platser
har tillskapats under perioden juni 2003 - september
2004 och på vilket sätt detta har förändrat
anstaltsstrukturen.
Utskottet har ovan under avsnittet om uppföljning av
kriminalvårdens verksamhet avseende verksamhetsåret
2002 framfört sin oro beträffande
beläggningssituationen inom kriminalvården. Av
redogörelsen för utbyggnaden av kriminalvårdens
kapacitet framgår att det kontinuerligt öppnas nya
anstalts- och häktesplatser och att ytterligare platser
planeras för år 2004. Trots platsutbyggnaden har den
höga beläggningsgraden ännu inte kunnat sänkas.
Utskottet bedömer att med de medel som tillförts
kriminalvården under innevarande år och med de
tillskott som i denna budget föreslås för år 2004 kan
den akuta beläggningssituationen hanteras. När det
gäller den mer långsiktiga planeringen är det viktigt
att kriminalvården ges möjlighet att klara
volymförändringar utan att verksamheten i övrigt blir
lidande. Här måste olika alternativ övervägas. Ett
initiativ i denna riktning har tagits av regeringen
genom de nyss nämnda riktlinjerna för den fortsatta
utbyggnaden av anstalts- och häktesplatser. Utskottet
vill - i likhet med vad som anfördes i föregående års
budgetbetänkande - understryka att frågan brådskar och
utgår från att regeringen noga följer den även
fortsättningsvis. Någon anledning till ett uttalande i
frågan från riksdagen finns emellertid inte för
närvarande.
Frågor såsom hur stor en enskild anstalt eller ett
häkte bör vara eller var kriminalvårdsverksamhet bör
lokaliseras utgör angelägenheter för kriminalvården att
avgöra utifrån de krav som ställs på verksamheten. Det
ankommer således inte på riksdagen att uttala sig i
hithörande frågor.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motionerna Ju298, Ju353, Ju370, Ju381, Ju416 och
Ju425 i nu behandlade delar.
Åtgärder mot narkotika på anstalter och häkten
Som framgått ovan har på senare år andelen
narkotikamissbrukare inom kriminalvården ökat. Drygt 50
% av de intagna i anstalt missbrukade narkotika vid
intagningen och alltför många fortsatte under
anstaltsvistelsen. Kriminalvården bekämpar
narkotikamissbruket i anstalterna genom att
differentiera de intagna, tillhandahålla
missbruksrelaterad programverksamhet, genomföra
kontroller, dvs. urinprovstagningar och visitationer,
samt genom att bedriva särskilda projekt. Även i
häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad
programverksamhet och genomförs visitationer. Ett
system med kontantlös handel har också möjliggjorts
inom anstalterna.
I den ovan nämnda nationella narkotikahandlingsplanen
(prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, bet.
2001/02:JuU5y, rskr. 2001/02:193) understryks att
kriminalvården har en viktig funktion att fylla i
samhällets insatser mot narkotikamissbruket. Såväl
häktes- och anstaltstid som tiden i frivård måste
utnyttjas för att motivera missbrukare till behandling.
Vid verkställighet av fängelsestraff och skyddstillsyn
bör det erbjudas en missbrukarvård som vid behov
fortsätter även efter verkställighetens slut. Redan
från början av verkställigheten bör åtgärderna inriktas
på att förbereda klienten för ett drogfritt liv i
frihet. Utgångspunkten skall vara att intagna utan
narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med
narkotika, att missbrukare avskärs från tillförsel av
narkotika och att intagna förhindras att bedriva
narkotikahandel inom häktena och anstalterna samt ute i
samhället. För att åstadkomma en narkotikafri miljö
krävs en kombination av kraftfulla motivations- och
behandlingsinsatser samt väl avvägda kontrollåtgärder.
Enligt propositionen skall 100 miljoner kronor
avsättas under tre år för en särskild narkotikasatsning
inom kriminalvården. Av dessa medel anvisades 30
miljoner kronor i statsbudgeten för år 2003 och 30
miljoner kronor i det nu behandlade förslaget till
statsbudget för år 2004. Målet för satsningen är att
samtliga narkotikamissbrukare som kommer i kontakt med
kriminalvården identifieras, bl.a. genom uppsökande
verksamhet på häkten, och utreds avseende problem och
behov samt erbjuds adekvat vård. Vidare sätts som mål
att missbrukarens problematik, behov och önskemål
beaktas vid anstaltsplaceringen, att intagna som inte
vill komma i kontakt med narkotika erbjuds en
narkotikafri verkställighet, att de missbruksrelaterade
programmen utvecklas och utvärderas samt att fler
narkotikamissbrukare genomgår dessa program. I
målsättningen ligger också att kraftigt minska
införseln av narkotika på anstalter och häkten samt att
utveckla samverkan både inom och mellan lokala
kriminalvårdsmyndigheter samt med andra myndigheter.
Personalen skall också ha kunskaper som är relevanta
för arbete med bl.a. motivation av missbrukare.
Propositionen behandlades i riksdagen av
socialutskottet (bet. 2001/02: SoU15), som tillstyrkte
förslaget. I sitt yttrande till socialutskottet
noterade justitieutskottet med tillfredsställelse att
så stor vikt lagts vid kriminalvårdens insatser för att
bekämpa narkotikamissbruket, främst vid dess
behandlingsinsatser (2001/02:JuU5y s. 11).
Genom beslut i april 2002 (Ju2002/3054/KRIM) gav
regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att
genomföra en särskild satsning på att bekämpa
narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter.
Kriminalvårdsstyrelsen antog i sin tur den 18 juni
2002 en handlingsplan för en särskild satsning på
narkotikabekämpning m.m. inom kriminalvården (Dnr 2002-
005943). Handlingsplanen anger tydliga riktlinjer och
ramar för den verksamhet som skall bedrivas vid de
lokala kriminalvårdsmyndigheterna som deltar i den
särskilda narkotikasatsningen. Bland annat skall ca
1 200 anstaltsplatser omvandlas till
behandlingsplatser, motivationsplatser respektive
platser för svårmotiverade. Vidare inrättas särskilda
uppsökande narkomanvårdsteam. Dessa team skall verka på
häktena med att bl.a. identifiera och kartlägga
missbrukare, söka motivera dem till placering på olika
motivations- eller behandlingsplatser samt utreda behov
av vård och behandlingsinsatser. Narkomanvårdsteamen
skall också initiera informationsinsatser för
häktespersonal avseende missbruksfrågor. För att minska
införseln och förekomsten av narkotika på anstalter och
häkten skall narkotikahundar anskaffas till
kriminalvården.
Här kan också nämnas att regeringen hösten 2002
tillsatte en parlamentariskt sammansatt utredning med
uppdrag att utarbeta förslag till en ny
kriminalvårdslag. Enligt direktiven skall utredningen
särskilt uppmärksamma frågor om hur verkställigheten
kan anpassas så att den förebygger återfall i brott
utan att kraven på säkerhet och samhällsskydd
eftersätts. En av grundförutsättningarna för ett aktivt
återfallsförebyggande arbete anges i direktiven vara
att all form av drogmissbruk måste identifieras och
bekämpas. Detta skall ske både genom ambitiösa
behandlingsinsatser och effektiva kontrollåtgärder.
Utredningen har som uppgift att överväga hur den nya
kriminalvårdslagen på bästa sätt kan bidra till att
bl.a. denna grundförutsättning uppfylls (dir. 2002:90).
Utredningen, som antagit namnet Kriminalvårdskommittén,
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2004.
I ett antal motioner begärs åtgärder för att tillse
att anstalterna hålls fria från droger. I motion Ju316
(c) förespråkas ökade kontrollåtgärder mot droger på
anstalterna genom bl.a. fler urinprovtagningar,
visitationer samt användning i större utsträckning av
narkotikahundar. I motion Ju370 (m) förespråkas
införande av besöksrum där besökare och intagna hålls
åtskilda, fler drogtester av de intagna samt användning
i större utsträckning av narkotikahundar. I motion
Ju416 (kd) begärs att de intagna skall ha övervakade
besök under den första tiden i anstalt. I samma motion
anförs även att fler drogtester på de intagna bör
genomföras och att besöksrum där besökaren och den
intagne hålls åtskilda bör införas. I motionerna Ju425
och So345 (båda fp) anförs också att
narkotikakontrollen på anstalterna måste skärpas, bl.a.
genom införande av besöksrum där besökare och intagna
hålls åtskilda och användning av narkotikahundar i
större utsträckning. I motion Ju295 (m) förespråkas mer
inslag av differentiering av intagna som är motiverade
att avhålla sig från droger respektive de som inte är
det.
I det ovan nämnda regeringsuppdraget till
Kriminalvårdsstyrelsen ingick bl.a. att öka kunskapen
och utveckla metoderna för att förhindra att narkotika
förs in på häkten och anstalter. Uppdraget i den delen
redovisades av Kriminalvårdsstyrelsen i oktober 2003.
Styrelsen anför i sin redovisning bl.a. att
Kriminalvårdens säkerhetshandbok har uppdaterats i
relevanta delar och att landsomfattande
utbildningsinsatser av anstaltspersonalen genomförts.
Vidare rapporteras att stora insatser görs på
anstalterna för att förhindra införsel. Det handlar här
om bl.a. nya metoder för att genomsöka inkommande
försändelser, åtgärder för att förhindra att narkotika
kastas in på anstaltsområdet samt användande av olika
tekniska stöd i detta arbete. Kriminalvårdsstyrelsen
förespråkar också en begränsad användning av besöksrum
där besökare och intagen hålls åtskilda, t.ex. med en
glasruta.
Utskottet har inhämtat att bl.a. frågan om
möjligheten att införa besöksrum med glasruta
diskuteras inom Kriminalvårdskommittén.
Utskottet har vidare inhämtat från
Kriminalvårdsstyrelsen att samtliga sex narkotikahundar
som finansierats genom den särskilda
narkotikasatsningen nu har tagits i bruk ute i
anstaltsorganisationen. Det innebär att det för
närvarande finns totalt åtta narkotikahundar inom
kriminalvården.
Utskottet vill även i detta sammanhang nämna den i
riksdagen för närvarande behandlade propositionen med
förslag till lagbestämmelser som ger
Kriminalvårdsstyrelsen rätt att besluta om allmän
inpasseringskontroll på anstalter och häkten (prop.
2003/04:3). Syftet med kontrollen skall vara att söka
efter otillåtna föremål, t.ex. narkotika.
Frågan om att hålla intagna och besökande åtskilda,
t.ex. med hjälp av en glasruta, för att därigenom
förhindra att föremål överlämnas har behandlats av
utskottet vid ett flertal tillfällen tidigare. Senast
skedde detta i februari 2003, i ett motionsbetänkande
om kriminalvårdsfrågor. Utskottet avstyrkte då
motsvarande motionsyrkanden. Utskottet anförde att det
generellt sett inte bör tillgripas någon ökad slutenhet
av anstalterna och att öppenhet och en under
omständigheterna naturlig kontakt med anhöriga är av
avgörande betydelse för att minska de skadliga
följderna av frihetsberövandet och för att främja den
intagnes anpassning i samhället. Vidare anförde
utskottet att det i avvaktan på redovisningen av
Kriminalvårdsstyrelsens uppdrag beträffande åtgärder
för att förhindra införsel av narkotika på anstalterna
inte var berett att göra några definitiva
ställningstaganden i frågan (bet. 2002/03:JuU6 s. 22
f).
Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna
vad gäller betydelsen av att kraftfulla insatser görs
för att förhindra att droger förs in på anstalter och
häkten och att de intagna missbrukar under
anstaltsvistelsen. Så sker också, bl.a. inom ramen för
den särskilda satsningen på narkotikabekämpning i
anstalterna. Av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning
till regeringen rörande insatserna mot införsel av
narkotika på häkten och anstalter framgår att det inom
kriminalvården tagits ett helhetstag om problemet och
att ett delvis nytt synsätt anammats. Härtill kommer
möjliggörandet av allmän inpasseringskontroll enligt
det lagförslag som för närvarande behandlas av
riksdagen.
Beträffande frågan om införande av ett system med
besöksrum där besökaren och den intagne hålls åtskilda,
t.ex. med hjälp av en glasruta, är utskottet alltjämt
av den uppfattningen att en ökad slutenhet i
anstalterna så långt möjligt bör undvikas. Andra
åtgärder bör i första hand vidtas. Härtill kommer att
frågan omfattas av Kriminalvårdskommitténs arbete.
Detta arbete bör inte föregripas.
Begäran om narkotikahundar inom kriminalvården får
anses åtminstone delvis tillgodosedd genom de nu
verksamma hundarna. Utskottet vill tillägga att det
hela tiden handlar om en lämplig avvägning av olika
samtidiga kontrollinsatser. En ensidig satsning på
t.ex. narkotikahundar är inte någonting som utskottet
vill förorda.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att riksdagen avslår motionerna Ju295, Ju316, Ju370,
Ju416, Ju425 och So345 i nu behandlade delar.
I motion Ju416 (kd) föreslås även införandet av ett
anmärkningssystem vid vägran att lämna urinprov som
skulle kunna leda till senarelagd villkorlig
frigivning.
Frågan om möjligheterna att ålägga intagna
disciplinpåföljd vid vägran att lämna urinprov
uppmärksammades av Narkotikakommissionen i
slutbetänkandet Vägvalet (SOU 2000:126 s. 275 f).
Narkotikakommissionen påtalade att de disciplinära
påföljderna inte tillämpades lika vid vägran att lämna
urinprov och vid konstaterat missbruk i anstalt. En
vägran att lämna urinprov bedömdes som mindre
allvarligt. I propositionen Nationell
narkotikahandlingsplan angavs att
Kriminalvårdsstyrelsen hade upplyst regeringen att det
pågår ett arbetet med att förändra de allmänna råd som
reglerar dessa frågor. Regeringen anförde samtidigt att
det är angeläget att vägran att lämna blod- eller
urinprov jämställs med positivt prov vid bestämmande av
såväl disciplinpåföljd som kvalifikationstid för
permission (prop. 2001/02:91 s. 60). Riksdagen
framförde inga invändningar mot regeringens
konstaterande i frågan (jfr bet. 2001/02:So15).
I Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd om
senareläggning av villkorlig frigivning anges att
villkorlig frigivning bör senareläggas med tio dagar
vid konstaterat missbruk av narkotika i anstalt.
Beträffande vägran att lämna blod-, urin- eller
utandningsprov anges att en första sådan vägran bör
föranleda en varning medan upprepad vägran bör medföra
senareläggning av villkorlig frigivning med fem dagar
och därefter med tio dagar (KVVFS 2000:15 s. 8).
Utskottet har inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen
att det alltjämt pågår ett arbete med att revidera
Kriminalvårdsstyrelsens olika anstaltsföreskrifter. En
saklig översyn av frågor om senareläggning av
villkorlig frigivning ingår i detta arbete.
Kriminalvårdsstyrelsen anför att arbetet med en översyn
av anstaltsföreskrifterna är ett stort projekt.
Samtidigt pågår, som tidigare nämnts, en översyn av
lagstiftningen på kriminalvårdsområdet genom
Kriminalvårdskommitténs arbete (dir. 2002:90). Det är
enligt Kriminalvårdsstyrelsen osäkert om frågan om
synen på vägran att lämna prov för utrönande av
missbruk kommer att behandlas slutligt inom
kriminalvården eller om den läggs över på
Kriminalvårdskommittén.
Beträffande frågan om följden för den intagne av en
vägran att lämna blod- eller urinprov kan utskottet
inte annat än dela regeringens bedömning i
propositionen Nationell narkotikahandlingsplan. Sådan
vägran bör jämställas med positivt prov vid bestämmande
av såväl disciplinpåföljd som kvalifikationstid för
permission. Utskottet utgår från att regeringen utan
vidare fördröjning tillser att Kriminalvårdsstyrelsen
utformar föreskrifterna på området i enlighet med vad
regeringen tidigare uttalat. Något behov av ett
tillkännagivande i frågan föreligger inte. Motion Ju416
i denna del bör avslås.
I motion Ju357 (v) anförs att narkotikabehandling bör
prioriteras på anstalterna framför ökade
kontrollåtgärder. I motionerna So345 (fp) och So414 (m)
anförs i mer allmänna ordalag att missbruksbehandlingen
inom kriminalvården måste prioriteras och förbättras. I
motion So414 förespråkas också att programverksamhet
mot missbruk i större utsträckning skall upphandlas
från externa vårdgivare.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att stora
insatser måste vidtas för behandling av missbrukare
inom kriminalvården. En betydande andel av alla tunga
narkomaner i Sverige passerar årligen genom
kriminalvården. Insatserna för missbruksbehandling
under framför allt anstaltstiden är därför av särskilt
stor betydelse. Tiden i anstalt, men även i häkte, bör
således användas för att motivera de intagna till
behandling, planera sådan behandling och genomföra den.
I många fall kan behandlingsinsatserna inte fullbordas
under själva anstaltstiden. Då är det särskilt viktigt
med ett gott samarbete mellan kriminalvården och
externa aktörer, bl.a. socialtjänsten i kommunerna.
Som nämnts ovan har det, inom ramen för den antagna
handlingsplanen mot narkotika inom kriminalvården,
inrättats ett stort antal behandlings- och
motivationsplatser samt platser för svårmotiverade. Den
övergripande målsättningen är att motivera alla
missbrukare till drogfrihet samt erbjuda adekvat
behandling inom kriminalvården eller genom samarbete
med externa samarbetspartner. Enligt utskottets mening
innebär den inledda satsningen mot narkotikamissbruk på
anstalterna att betydande insatser nu görs inom
kriminalvården för att komma till rätta med ett av våra
största samhällsproblem. Mycket återstår dock alltjämt
att göra. Metoderna för missbruksbehandling bör löpande
utvärderas och förbättras och behovet av behandling
måste även i framtiden tillåtas styra tillgången på
motivations- och behandlingsplatser. Utskottet utgår
från att Kriminalvårdsstyrelsen löpande vidtar
erforderliga åtgärder på området och att regeringen
följer saken noga.
Mot bakgrund av vad som har anförts anser utskottet
att något uttalande i dessa frågor från riksdagens sida
inte är påkallat. Utskottet föreslår således att
riksdagen avslår motionerna Ju357, So345 och So414 i nu
behandlade delar.
Brottsförebyggande rådet
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för Brottsförebyggande
rådets (BRÅ) resultat under verksamhetsåret
2002. Utskottet delar regeringens bedömning att
BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet och att
bl.a. arbetet med att stimulera utvecklingen av
det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivits
på ett mycket bra sätt. I avsnittet tar
utskottet vidare ställning till vilka mål som
bör ligga till grund för BRÅ:s verksamhet under
år 2004. Utskottet behandlar också två
motionsyrkanden rörande brottsförebyggande
arbete syftande till att motverka att rasistiska
och nazistiska organisationer byggs upp.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår de båda
motionsyrkandena, bl.a. med hänvisning till att
bekämpandet av rasistiska och nazistiska brott
redan har hög prioritet inom rättsväsendet.
Jämför reservation 32.
Inledning
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan under
regeringen och ett expertorgan inom rättsväsendet.
Myndighetens övergripande mål är att främja
brottsförebyggande insatser genom utvärdering,
kunskapsutveckling, informationsspridning och
utbildningsinsatser inom det kriminalpolitiska området.
Härigenom skall rådet bidra till det övergripande målet
för kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten
är att ta fram underlag till regeringen och
rättsväsendets myndigheter för åtgärder och
prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet,
utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete. BRÅ fördelar också de medel
som finns på anslaget Bidrag till brottsförebyggande
arbete.
Två rådgivande organ är knutna till BRÅ: en
referensgrupp för rättsväsendet, som skall ge förslag
till prioriteringar av rådets forsknings- och
utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter mellan
praktiskt och vetenskapligt verksamma inom
rättsväsendet och en vetenskaplig nämnd med
representanter från olika ämnesområden som har
betydelse för BRÅ:s verksamhet. BRÅ:s arbetsuppgifter
finns närmare reglerade i förordning (1997:1056) med
instruktion för Brottsförebyggande rådet.
Regeringen tillsatte i mars 2003 en utredning med
uppdrag att göra en översyn av BRÅ:s verksamhet och
organisation samt att analysera hur myndighetens roll
kan renodlas och tydliggöras (dir. 2003:26). Genom
tilläggsdirektiv (dir. 2003:108) omfattar utredarens
uppdrag även att göra en utvidgad kartläggning av den
forsknings- och utvecklingsverksamhet som är relevant
för kriminalpolitikens mål att minska brottsligheten
och öka människors trygghet. Utredningsuppdraget skall
redovisas senast den 30 januari 2004.
Resultatuppföljning
I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s
resultat för år 2002 med en huvudsaklig uppdelning på
verksamhetsgrenarna kunskapsutveckling inom det
kriminalpolitiska området, stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete, internationellt samarbete
samt officiell statistik för rättsväsendet.
Här redovisas BRÅ:s resultat enligt samma uppdelning.
I samband med verksamhetsområdet lokalt
brottsförebyggande arbete redovisas även användningen
av de anslagna medlen för bidrag till
brottsförebyggande arbete.
Rörande BRÅ:s uppgift att sörja för
kunskapsutveckling inom det kriminalpolitiska området
kan följande nämnas. Under året slutförde BRÅ arbetet
med två regeringsuppdrag innefattande reformutvärdering
avseende dels rättsväsendets arbete mot brott med
rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag
(BRÅ-rapport 2002:9), dels den år 1999 genomförda
påföljdsreformen avseende unga lagöverträdare (bl.a.
BRÅ-rapporterna 2002:18 och 2002:19). Under år 2002
bedrev BRÅ dessutom utvärderingsarbete på regeringens
uppdrag rörande påföljder med samhällstjänst,
frigivningsförberedelser och polisens arbete mot
narkotikabrott. Dessa uppdrag har redovisats eller
kommer att redovisas under innevarande år. Bland
projekt som initierades för att öka kunskaperna på det
kriminalpolitiska området kan nämnas bl.a. en
utvärdering av det inom kriminalvården använda
behandlingsprogrammet Cognitive skills samt en
utvärdering av besöksförbudslagen och dess tillämpning.
Här kan också nämnas att BRÅ under år 2002 redovisade
ett regeringsuppdrag om bebyggelseplanering i
brottsförebyggande syfte som genomförts i samarbete med
Boverket och Rikspolisstyrelsen.
Under år 2002 har BRÅ fortsatt sitt arbete för att
stimulera lokalt brottsförebyggande arbete. I sin
årsredovisning för år 2002 uppger BRÅ att det har
uppgifter om 240 lokala brottsförebyggande råd eller
motsvarande runt om i landet. Föregående år hade BRÅ
kännedom om 196 sådana råd. Enligt BRÅ:s bedömning
bedrivs det lokalt brottsförebyggande arbete i tre
fjärdedelar av landets kommuner. Rådet arbetar också
aktivt med att sprida information och kunskap till
dessa lokala brottsförebyggande råd. Under år 2002
genomförde BRÅ också ett antal nätverksträffar för
lokala samordnare. På uppdrag av regeringen ansvarade
BRÅ även för det praktiska genomförandet av fyra
regionala konferenser inom ramen för projektet
Plattformen, med syfte att skapa en plattform för
brottsförebyggande samarbete mellan regering,
näringsliv, lokala brottsförebyggande råd och andra
berörda aktörer. Här kan också nämnas att BRÅ under år
2002 inledde ett arbete med att stimulera utbyggnaden
av medlingsverksamhet enligt lagen (2002:445) om
medling med anledning av brott. Enligt uppdraget skall
BRÅ fördela ekonomiskt stöd till medlingsverksamhet
samt ansvara för utbildning, metodutveckling och
kvalitetssäkring på området.
Enligt vad utskottet har inhämtat beviljade BRÅ under
år 2002 ekonomiskt stöd för lokalt brottsförebyggande
arbete till totalt 71 projekt, varav 20 avsåg bidrag
för uppstartande av nya lokala brottsförebyggande råd.
Under år 2002 har BRÅ medverkat till att finansiera
verksamheter inom fem olika ämnesområden. Det rör sig
om bidrag till projekt och verksamheter inom skolans
område, projekt som syftar till att minska brottslighet
och ordningsstörningar i bostadsområden och
centrumkärnor, projekt som syftar till att engagera det
lokala näringslivet i det lokala brottsförebyggande
arbetet samt projekt för utvärdering av
brottsförebyggande arbete på lokal nivå.
Ekonomiskt stöd till brottsförebyggande projekt
----------------------------------------------------
| År |Antal projekt som |Beviljat belopp (kr) |
| | beviljats | |
| |ekonomiskt stöd | |
----------------------------------------------------
|1999 | 104 | 7 293 475 |
----------------------------------------------------
|2000 | 97 | 7 360 000 |
----------------------------------------------------
|2001 | 85 | 6 673 000 |
----------------------------------------------------
|2002 | 71 | 4 307 367 |
----------------------------------------------------
Vad gäller verksamhetsområdet internationellt samarbete
har BRÅ under år 2002 medverkat i utvecklingssamarbetet
avseende det rättsliga området i flera av EU:s
anslutningsländer, bl.a. Estland. Under år 2002 bildade
Europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet
(EUCPN) en statistikarbetsgrupp som skall ta fram två
rapporter om brottsutveckling och utsatthet för brott.
BRÅ ingår för svensk räkning i den grupp om fem länder
som har huvudansvaret för rapporterna.
Beträffande verksamhetsområdet statistikverksamhet
kan bl.a. noteras att statistiken för år 2001 skulle
offentliggöras och publiceras senast den 1 juni 2002.
Detta tidsmål uppfyllde BRÅ detta år. Ytterligare
förkortningar av produktionstiden för statistik skedde
under året. Vidare inledde BRÅ under året bl.a. ett
arbete med att förbättra dokumentationen över
kriminalstatistiken och statistikens produktionssystem
utifrån regler och dokumentationsmallar som tagits fram
inom BRÅ. En översyn har också gjorts av
redovisningsprinciperna för vissa tabeller i
lagföringsstatistiken. I syfte att uppnå en för
rättsväsendet samordnad informationsförsörjning har BRÅ
under året deltagit i rättsväsendets samverkan för en
samordnad informationsförsörjning, den s.k. RIF-
samordningen. En strategisk plan för prioriterade
verksamhetsområden fastställdes. BRÅ har bl.a. haft
ansvaret för det s.k. STUK-projektet rörande nya sätt
att klassificera brott i syfte att få en helhetsbild av
hela rättskedjan.
Regeringens bedömning är att BRÅ:s verksamhet håller
god kvalitet. BRÅ har på ett bra sätt redovisat de
uppdrag regeringen givit myndigheten. Regeringen och
rättsväsendets myndigheter har stor behållning av den
kunskap BRÅ producerar och sprider, något som bidrar
till att kunskapen inom det kriminalpolitiska området
kan fördjupas och utvecklas. Regeringen anser att BRÅ
på ett föredömligt sätt fortsatt att stimulera
utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet.
Regeringen ser också positivt på de av BRÅ anordnade
nätverksträffarna för lokala samordnare samt det arbete
BRÅ inlett med att stimulera medlingsverksamheten. Den
internationella verksamheten kan enligt regeringen
numera ses som en integrerad del av rådets övriga
verksamhet. Statistikverksamheten har förbättrats under
året och kriminalstatistiken har kunnat levereras i
tid.
Utskottet har inte funnit något som talar emot de
slutsatser regeringen dragit i fråga om BRÅ:s
verksamhet. Utskottet delar således regeringens
bedömning att BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet.
BRÅ:s insatser för att stimulera utvecklingen av det
lokala brottsförebyggande arbetet är mycket viktiga och
har, såvitt utskottet kan bedöma, bedrivits på ett
mycket bra sätt.
Verksamhetsinriktning år 2004
Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004
uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För BRÅ
är det främst verksamhetsområde 1, brottsförebyggande
arbete, som är relevant som mål. Målet för
verksamhetsområdet är att brott skall förebyggas.
Beträffande BRÅ:s verksamhet anger regeringen bl.a. att
det är viktigt att BRÅ inom satsningen på lokalt
brottsförebyggande arbete fortsätter verka för
erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling för de lokala
råden. BRÅ bör vidare i sin egenskap av svensk
företrädare i EUCPN aktivt bidra i nätverkets
verksamhet och verka för ökat erfarenhetsutbyte på EU-
nivå. En viktig uppgift i detta arbete är också att
sprida kunskap om arbetet och utvecklingen i EUCPN på
lokal nivå i Sverige. BRÅ skall också ha ett fortsatt
ansvar för att sprida forskningsresultat rörande
ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrott.
Satsningarna på bidrag för brottsförebyggande arbete
bör främst inriktas på att se till att verksamheten i
de lokala brottsförebyggande råden utvecklas och
fördjupas. Fortsatt metod- och kunskapsutveckling är
här viktigt. BRÅ bör även se över möjligheterna att i
större utsträckning ta till vara
brottsofferperspektivet i det brottsförebyggande
arbetet samt verka för ett fördjupat samarbete mellan
de lokala brottsförebyggande råden och frivården.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens
bedömningar i denna del.
Anslagen
Brottsförebyggande rådet
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
| | | | | | |
|inkl TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|59 993 |58 951 |- 17 | - | - | - |
| | |000 | | | |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och
oppositionens förslag till anslag för BRÅ år 2004.
För år 2003 uppgår BRÅ:s anslag, efter en indragning
av medel på tilläggsbudget, till knappt 60 miljoner
kronor. Vid ingången av året fanns ett anslagssparande
på knappt 600 000 kr. Utgiftsprognosen för år 2003 är
beräknad till drygt 59 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på
knappt 59 miljoner kronor såvitt gäller BRÅ. Av detta
anslag avser 12 miljoner kronor medel för fördelning av
finansieringsbidrag till medlingsverksamhet samt för
BRÅ:s uppgift att svara för frågor om utbildning,
metodutveckling och kvalitetssäkring inom detta område.
I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader. Vidare ges BRÅ kompensation med
190 000 kr för den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda
årliga revisionen.
I motion Ju462 (m) föreslås att anslaget till BRÅ
skall minskas med 17 miljoner kronor. Enligt
motionärerna bör en tydligare akademisk frihet och ett
bredare perspektiv inom det kriminalpolitiska området
eftersträvas, varför verksamheten inom BRÅ bör minska.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag och avslår motionsyrkandet.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
---------------------------------------------------
|7 200 |7 200 | - | - |+ 38 | - |
| | | | |000 | |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och
oppositionens förslag till anslag för bidrag till
brottsförebyggande arbete år 2004.
För år 2003 uppgår anslaget för bidrag till
brottsförebyggande arbete till 7,2 miljoner kronor. Vid
ingången av året fanns också ett anslagssparande
uppgående till drygt 1,8 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 8,4
miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 7,2
miljoner kronor. Detta innebär att anslaget är
oförändrat jämfört med innevarande budgetår.
I motion Ju476 (kd) yrkas en höjning av anslaget med
38 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel skall
användas till det brottsförebyggande arbetet i
kommunerna, till föräldrautbildning samt till
bebyggelseinriktade åtgärder mot brott.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag och avslår motionen i denna del.
Brottsförebyggande arbete mot hatbrott
I motion Ju445 (kd) anförs att kommunerna och
rättsväsendets myndigheter bör samverka i större
utsträckning för att förhindra uppbyggandet av
rasistiska och nazistiska organisationer. I motionen
pekas bl.a. på skolans betydelse för att förhindra att
unga människor värvas som sympatisörer och betydelsen
av att nätverk mellan myndigheter och organisationer
utvecklas. I motion Ju446 (fp) påtalas bl.a. vikten av
att arbeta förebyggande mot hatbrottslighet.
Antalet anmälda brott avseende hets mot folkgrupp
uppgick år 2002 till 668, vilket utgör en minskning med
drygt 7 % jämfört med föregående år. Antalet anmälda
fall av olaga diskriminering uppgick till 254, vilket
är en ökning med 17 % jämfört med år 2001.
Regeringen redogör för de åtgärder som under år 2002
har vidtagits inom främst polisen och säkerhetspolisen
för att förebygga bl.a. brott med rasistiska,
främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska
inslag. Där anges bl.a. att utvecklingskonferenser för
polisens kontaktpersoner och åklagarnas samordnare
anordnats av Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren.
Vidare har lokala utbildningsinsatser genomförts i nio
polismyndigheter vad gäller denna typ av brottslighet.
Specialister inom utredningsverksamheten har också
utbildats. Kontakterna mellan Säkerhetspolisen och
utrednings- och kriminalunderrättelseverksamheten har
också stärkts. Särskilda rutiner för att identifiera
och samordna ärenden av denna typ har införts och
utvecklats.
Av kriminalvårdens årsredovisning för år 2002 framgår
att Kriminalvårdsstyrelsen under år 2002 har arbetat
med inriktningen att höja personalens kunskap inom
detta område. En tvådagars utbildning avsedd för
särskilda kontaktpersoner vid
kriminalvårdsmyndigheterna kring rasistiska,
främlingsfientliga och homofobiska brott har
genomförts. I kursplanen för den nya grundläggande
kriminalvårdsutbildningen för nyanställd personal med
direkt klientkontakt anges att deltagaren skall ges
kunskap om brott med rasistiska, främlingsfientliga och
homofobiska inslag.
Regeringen anför i budgetpropositionen att kampen mot
denna typ av brottslighet skall fortsätta med
oförminskad intensitet inom polisen och övriga
rättsväsendet. Bekämpningen av brott med rasistiska,
främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska
inslag samt olaga diskriminering har fortsatt hög
prioritet för polisväsendet. Vidare poängterar
regeringen att det är viktigt att Rikspolisstyrelsen
och polismyndigheterna förstärker och höjer kunskapen
på detta angelägna område (volym 3, s. 52 f).
Utskottet behandlade motsvarande yrkanden senast i
mars 2003 (bet. 2002/03:JuU9 s. 22 f). Utskottet
vidhöll då en tidigare redovisad inställning, att
utskottet instämmer med regeringen att bekämpandet av
rasistiska och nazistiska brott skall ha fortsatt hög
prioritet inom polisväsendet. Utskottet anförde
samtidigt att det i bekämpandet av dessa brott ingår
som ett moment att arbeta med olika brottsförebyggande
åtgärder.
Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan nu. I
det förebyggande arbetet mot denna typ av brottslighet
framstår åtgärder för att - inom ramen för vad bl.a.
bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen medger -
motverka uppbyggandet av rasistiska och nazistiska
organisationer och att kartlägga sådana organisationer
som relevanta. Utskottet utgår från att polisen och
andra myndigheter vidtar de åtgärder som bedöms
verksamma och lämpliga i detta arbete och att samråd i
förekommande fall sker med andra berörda
samhällsaktörer. Utskottet ser ingen anledning att
särskilt uttala sig med anledning av någon av de nu
behandlade motionsyrkandena. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna Ju445 och Ju446 i här behandlade delar.
Brottsoffermyndigheten
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för
Brottsoffermyndighetens resultat under
verksamhetsåret 2002. Utskottet delar
regeringens uppfattning att
Brottsoffermyndigheten i stort fullgjort de mål
som ställts upp för dess verksamhet. I avsnittet
tar utskottet vidare ställning till vilken
inriktning Brottsoffermyndigheten bör ha för
verksamheten under år 2004. Utskottet lämnar
även en redovisning av Brottsofferfondens
resultat under år 2002. I avsnittet behandlar
utskottet också motionsyrkanden rörande bl.a.
avdrag på ersättningen till intagna i
kriminalvårdsanstalt för tillskott till
Brottsofferfonden, handläggningen av ärenden om
brottsskadeersättning samt stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete och vittnesstöd.
Utskottet hänvisar i denna del bl.a. till
tidigare uttalanden, till gällande bestämmelser
och till pågående ansträngningar inom EU. Mot
den bakgrunden avstyrker utskottet
motionsyrkandena. Jämför reservationerna 33-38
samt de särskilda yttrandena 15-16.
Inledning
Brottsoffermyndigheten har ett övergripande ansvar för
brottsofferfrågorna inom rättsväsendet. Myndighetens
huvuduppgifter är att tillförsäkra den enskilde
rättstrygghet och rättssäkerhet, att främja
brottsoffers rättigheter, att bevaka deras behov och
intressen samt att verka för att den som är berättigad
till brottsskadeersättning får sådan. Myndigheten skall
pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt
brottsskadelagen (1978:413) och ärenden om bidrag från
Brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild
nämnd för prövning av vissa ärenden om
brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av
frågor om bidrag ur Brottsofferfonden.
Resultatuppföljning
Enligt regeringens regleringsbrev för år 2002 skulle
Brottsoffermyndigheten handlägga minst 70 % av
brottsskadeärendena inom fyra månader med bibehållen
kvalitet. Vidare skulle ärendebalansen i fråga om
brottsskadeersättning minska. De organisationer och
projekt som bedömdes kunna tillföra brottsoffer störst
nytta skulle beviljas bidrag ur Brottsofferfonden.
Projekt inriktade mot våld mot kvinnor, brott mot barn
och ungdomar samt brott med rasistiska,
främlingsfientliga eller homofobiska inslag skulle
därvid prioriteras. Brottsoffermyndigheten skulle
vidare prioritera informationsinsatser som bidrar till
att de som är berättigade till brottsskadeersättning
får det.
Under år 2002 inkom 8 753 ansökningar om
brottsskadeersättning, vilket innebär en ökning jämfört
med år 2001 med 20 % (se tabell). Enligt
Brottsoffermyndighetens bedömningar kommer antalet
inkommande ärenden att öka även under år 2003.
Myndigheten uppnådde under år 2002 målet att
handlägga 70 % av ärendena inom fyra månader. Närmare
78 % av de avgjorda ärendena handlades på mindre än
fyra månader, vilket är en förbättring jämfört med
tidigare år. Motsvarande siffror för åren 2000 och 2001
var 58 % respektive 66 %.
Myndigheten uppnådde även målet att ärendebalansen
skulle minska. Under år 2002 avgjordes 8 934 ärenden.
Antalet balanserade ärenden uppgick vid utgången av år
2002 till 1 688, en minskning med 181 ärenden (se
tabell). Minskningen är enligt Brottsoffermyndigheten
ett resultat av att myndigheten ökat antalet
handläggare för denna verksamhet.
---------------------------------------------------
|År | Inkomna | Avgjorda |Ärendebalans |
| | brotts- | brotts- | vid årets |
| |skadeärenden |skadeärenden | utgång |
---------------------------------------------------
|1998 | 5 386 | 5 083 | 1 780 |
---------------------------------------------------
|1999 | 6 133 | 6 193 | 1 709 |
---------------------------------------------------
|2000 | 6 522 | 6 491 | 1 755 |
---------------------------------------------------
|2001 | 7 306 | 7 183 | 1 876 |
---------------------------------------------------
|2002 | 8 753 | 8 934 | 1 688 |
---------------------------------------------------
Den totala summan utbetald brottsskadeersättning
fortsatte att stiga och uppgick år 2002 till närmare 85
miljoner kronor. Motsvarande siffra för åren 2000 och
2001 var 67 respektive 80 miljoner kronor.
De medel som influtit genom regressverksamheten, där
krav ställs på den skadeståndsskyldige att göra rätt
för sig, ökade från ca 5,3 miljoner kronor år 2001 till
nära 6,5 miljoner kronor år 2002.
Under år 2002 inkom totalt 499 ansökningar om bidrag
från Brottsofferfonden avseende olika projekt med ett
sammanlagt belopp om ca 111 miljoner kronor. Under året
inkom även 151 ansökningar om verksamhetsstöd för
löpande verksamheter. 222 projekt beviljades
finansiering och 134 beviljades verksamhetsstöd. Av de
projekt som beviljades stöd var 104 inriktade på våld
mot kvinnor, 38 på frågor kring övergrepp riktade mot
barn och 8 rörde offer för homofobiska brott. När det
gäller offer för brott med rasistiska eller
främlingsfientliga förtecken beviljades inte något
projekt finansiering, trots att myndigheten genomförde
riktade informationsinsatser till bl.a.
invandrarföreningar och olika ideella organisationer.
Sammanlagt fördelade fonden under år 2002 närmare
22,4 miljoner kronor, vilket var en ökning jämfört med
föregående år (21,7 miljoner kronor).
Myndighetens skriftliga informationsmaterial om
brottsskadeersättning, fick enligt regeringen en
omfattande spridning tack vare myndighetens samarbete
med bl.a. polis, åklagare och domstolar.
När det gäller myndighetens framtida inriktning har
regeringen tagit initiativ till en översyn av
Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden (dir.
2003:104). En särskild utredare skall göra en översyn
av Brottsoffermyndigheten och av Brottsofferfonden.
Utredaren skall analysera myndighetens verksamhet,
organisation och arbetsformer mot bakgrund av de
intentioner som uttalades av regeringen när myndigheten
bildades. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april
2004.
Regeringen bedömer att Brottsoffermyndigheten har den
inriktning som statsmakterna bestämt. Målen som
uppställts för verksamheten har i allt väsentligt
uppfyllts.
Det har enligt utskottet inte framkommit något som
motsäger denna bedömning. Utskottet vill vidare
framhålla det positiva i att Brottsoffermyndigheten,
trots att antalet inkomna ärenden har ökat, har lyckats
utveckla sin regressverksamhet ytterligare. De medel
som influtit genom denna verksamhet ökade kraftigt
jämfört med föregående år. Det är, inte minst från
brottsoffrets synvinkel, viktigt att myndigheten i så
stor utsträckning som möjligt ser till att den
skadeståndsskyldige gör rätt för sig.
Av resultatuppföljningen framgår att myndigheten
under år 2002 trots särskilda insatser inte beviljade
finansiering av något projekt med inriktning mot brott
med rasistiska eller främlingsfientliga förtecken och
endast ett fåtal som rörde offer för homofobiska brott.
Resultatet måste enligt utskottets mening ses som ett
misslyckande. När det gäller fördelningen av medel ur
Brottsofferfonden betonade utskottet i förra årets
budgetbetänkande avseende år 2003 vikten av att
Brottsoffermyndigheten även stimulerar projekt rörande
sådana brott samt att detta kunde kräva särskilda
insatser av myndigheten. Utskottet vill mot denna
bakgrund än en gång betona vikten av att myndigheten
initierar och stöder sådana projekt. För att uppnå
flera projekt med inriktning mot t.ex. rasistiska brott
krävs enligt utskottet att Brottsoffermyndigheten
intensifierar sina insatser på området.
Verksamhetsinriktning år 2004
Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004
uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För
Brottsoffermyndigheten är det främst verksamhetsområde
5, reparativ verksamhet, som är relevant. Det
övergripande målet för den reparativa verksamheten är
att skadeverkningarna av brott skall minska.
Brottsoffermyndigheten skall liksom tidigare fokusera
särskilt på att pröva ansökningar om
brottsskadeersättning så snart som möjligt samt försöka
effektivisera ärendehandläggningen ytterligare. Strävan
att snabbt pröva inkomna ansökningar får dock inte leda
till försämrad kvalitet i handläggningen av ärendena.
Myndigheten bör också sträva efter att vidareutveckla
sin regressverksamhet.
Som anförts ovan skulle myndigheten enligt
regeringens regleringsbrev för år 2002 handlägga minst
70 % av brottsskadeärendena inom fyra månader med
bibehållen kvalitet. I regleringsbrevet för år 2003
omformulerades målet för handläggningen av
brottsskadeärenden jämfört med tidigare år. Någon
tidsgräns sattes inte upp, utan ansökningar om
brottsskadeersättning skall prioriteras och handläggas
så snabbt som möjligt med hänsyn till den utredning som
är erforderlig i det enskilda ärendet. Utbetald
ersättning skall i så stor utsträckning som möjligt
återkrävas från skadevållaren.
I motion Ju453 (kd) begärs att målet för
handläggningstider av brottsskadeärenden skall
bestämmas till normalt tre månader. Detta innebär en
återgång till vad som gällde t.o.m. år 2000.
Utskottet anser att de krav som i dag ställs på
Brottsoffermyndighetens handläggning av
brottsskadeärenden är väl avvägda. Att inom ramen för
tilldelade medel uppställa ett krav på tre månaders
handläggningstid innebär en risk för att kvaliteten på
handläggningen skulle försämras. Ett sådant krav skulle
också försämra myndighetens möjligheter att
vidareutveckla sin regressverksamhet. Utskottet
föreslår att riksdagen avslår motion Ju453 i denna del.
Anslagen
Brottsoffermyndigheten
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|22 093 |22 851 | - | - | - | - |
---------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
för Brottsoffermyndigheten år 2004.
För år 2003 uppgår Brottsoffermyndighetens anslag,
inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget, till
drygt 22 miljoner kronor. Vid ingången av året uppgick
anslagssparandet till knappt 1,1 miljoner kronor.
Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till ca 22,5
miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på
knappt 22,9 miljoner kronor. Regeringen föreslår att
anslaget tillförs 3 miljoner kronor fr.o.m. år 2004 som
ramhöjning mot bakgrund av att antalet ärenden förmodas
fortsätta att öka även de kommande åren. I
anslagsberäkningen har hänsyn även tagits till
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader samt kompensation för
myndighetens avgift till Riksrevisionen.
Anslagsyrkandet har behandlats ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår
utskottet att riksdagen antar regeringens förslag.
Ersättning för skador på grund av brott
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt
brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av
brott. Utgifterna på anslaget är huvudsakligen beroende
av antalet beviljade ansökningar om
brottsskadeersättning och ersättningarnas storlek.
Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten.
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|År | Utbetald | Intäkter från |
| | brottsskade- | regressverksamhet |
| | ersättning | |
---------------------------------------------------
|1998 | 49 828 | 1 698 |
---------------------------------------------------
|1999 | 67 102 | 2 862 |
---------------------------------------------------
|2000 | 67 346 | 3 441 |
---------------------------------------------------
|2001 | 80 126 | 5 264 |
---------------------------------------------------
|2002 | 84 793 | 6 487 |
---------------------------------------------------
Under budgetåret 2002 utbetalades knappt 85 miljoner
kronor i brottsskadeersättning, vilket utgör en ökning
jämfört med år 2001 med 6 %. Samtidigt erhölls - som
tidigare berörts - intäkter från regressverksamheten
med knappt 6,5 miljoner kronor. Den främsta orsaken
till att summan av utbetalda ersättningar har ökat
jämfört med föregående år är att antalet avgjorda
ärenden har ökat. Den stora merparten av de utbetalade
medlen avsåg ersättning för personskador; endast ca 557
000 kr utgick som ersättning för sak- och
förmögenhetsskador.
I tabellen nedan återfinns regeringens förslag till
anslag för år 2004.
(Beloppen anges i tusental kronor)
---------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
| | | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
---------------------------------------------------
|73 978 |73 978 | - | - | - | - |
---------------------------------------------------
För år 2003 uppgår anslaget, inklusive medel som
tillförts på tilläggsbudget, till nästan 74 miljoner
kronor. Vid ingången av året uppgick anslagssparandet
till drygt 5,1 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år
2003 är beräknad till knappt 76,2 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på
nästan 74 miljoner kronor. Brottsoffermyndigheten har
bedömt att belastningen på anslaget kommer att
fortsätta öka under år 2004, huvudsakligen på grund av
att antalet inkomna och avgjorda brottsskadeärenden
fortsätter att öka. Regeringen avser att noga följa
utgiftsutvecklingen för anslaget.
Anslagsyrkandet har behandlats ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår
utskottet att riksdagen antar regeringens förslag.
Brottsofferfonden
Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens
medel skall användas för verksamhet som gagnar
brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för att
stödja ideella organisationer som verkar på
brottsofferområdet samt för privat och offentlig
verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden kan
även lämnas för forskning, utbildning och information i
brottsofferfrågor.
Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms
för brott som har fängelse i straffskalan skall åläggas
att betala en avgift om 500 kr till fonden. Vidare
skall den som verkställer fängelsestraff genom
intensivövervakning med elektronisk kontroll vanligen
betala en avgift om 50 kr per dag till fonden, dock
högst 3 000 kr. Under år 2002 uppgick
Brottsofferfondens intäkter till knappt 30 miljoner
kronor.
Fondens medel disponeras av Brottsoffermyndigheten.
Myndigheten skall enligt regeringens regleringsbrev för
år 2003 bevilja bidrag ur fonden till de
organisationer och projekt som bedöms kunna tillföra
brottsoffer störst nytta. Den kunskap som projekten ger
skall tas till vara för att förbättra situationen för
dem som utsatts för brott och bl.a. förebygga
ytterligare traumatisering. Projekt inriktade mot våld
mot kvinnor, brott mot barn och ungdomar och brott med
rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag
skall prioriteras.
Tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på
ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt
När Brottsofferfonden inrättades tillfördes den även
medel som frigjordes genom att ersättningen till
intagna i kriminalvårdsanstalt för arbete och annan
sysselsättning sänktes med i genomsnitt 20 % fr.o.m.
den 1 juli 1994. Sänkningen innebar att medel
motsvarande 12,4 miljoner kronor frigjordes (se bet.
1993/94:JuU17 s. 20 f). Genom ett regeringsbeslut
tillfördes fonden 3,3 miljoner kronor av detta belopp.
Återstoden av de medel som motsvarades av den sänkta
ersättningen användes till annan brottsofferrelaterad
verksamhet.
Föreskrifter och allmänna råd om ersättning till
intagna i anstalt och häkte meddelas av
Kriminalvårdsstyrelsen. Normalersättningen för intagen
som deltar i arbete, utbildning eller programverksamhet
uppgår till 0,0247 % av gällande prisbasbelopp per
timme, vilket för närvarande motsvarar en timersättning
om 9 kronor och 53 öre. Viss något förhöjd ersättning
kan utgå för arbete till intagen som bedömts ha gjort
en särskilt god insats och tagit särskilt stort ansvar
i arbetet (KVVFS 2001:5).
I motion Ju394 (m) förespråkas en ordning innebärande
att de intagna i kriminalvårdsanstalt skall vara med
och finansiera Brottsofferfonden genom att ett 20-
procentigt avdrag görs på deras ersättning för
deltagande i programverksamhet m.m. och att medlen
tillförs Brottsofferfonden.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid flera
tidigare tillfällen. Senast var i samband med
behandlingen av budgetpropositionen för år 2003 (bet.
2002/03:JuU1 s. 117 f). Utskottet erinrade då om att
beslutet om användning av en del av de medel som
frigjordes genom sänkningen av ersättningen till de
intagna år 1994 var en engångssatsning vid uppbyggnaden
av Brottsofferfonden. Vidare anförde utskottet att den
pedagogiska kopplingen i att den som dömts till
fängelse erlägger ersättning till Brottsofferfonden
redan finns i nuvarande ordning eftersom dessa personer
genom brottmålsdomen alltid skall åläggas att betala en
avgift till Brottsofferfonden om 500 kr. Den föreslagna
ordningen skulle innebära en betydande sänkning i de
intagnas ersättning även med beaktande av att en viss
höjning av ersättningen gjordes år 1999. Vidare
konstaterade utskottet att det i och för sig inte är
ovanligt att utdömda avgifter till Brottsofferfonden
inte betalas av de dömda. Detta ansåg emellertid
utskottet inte vara anledning nog att införa den
efterfrågade ordningen och utskottet avstyrkte de då
framställda motionsyrkandena.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och
utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju394 i
nu behandlad del.
Stöd ur Brottsofferfonden
I motion Ju234 (m) begärs att hälften av den ersättning
som betalas till Brottsofferfonden skall följa
brottsoffret och gå till den kommun där brottet
begåtts.
I motion Ju317 (fp) anförs att det lokala konkreta
brottsförebyggande arbetet i högre grad bör stödjas. I
samma motion samt i motionerna Ju348 och Ju363 (båda c)
betonas särskilt behovet av vittnesstöd.
I proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer
redovisade regeringen som målsättning att det vid
samtliga tingsrätter och hovrätter skulle finnas
vittnesstöd inom tre år. I juni 2001 fick
Brottsoffermyndigheten regeringens uppdrag att
tillsammans med Domstolsverket ta fram en plan för hur
det målet skall kunna uppnås samt att medverka till att
vittesstödsverksamheten anordnas vid de orter där sådan
verksamhet ännu inte bedrivs. Uppdraget redovisades i
januari 2002 i rapporten Vittnesstöd - En kartläggning
av vittnesstödsverksamheten vid landets tingsrätter och
hovrätter hösten 2001. I rapporten redovisas en
kartläggning av omfattningen av vittnesstöd vid landets
domstolar.
I rapporten redovisas också en handlingsplan,
uppdelad i etapper, över hur regeringens mål skall
uppnås. Någon exakt tidpunkt för inrättandet av
vittnesstöd vid de olika domstolarna har inte
föreslagits i handlingsplanen utan snarare ett rullande
schema där domstolar med goda förutsättningar för
inrättande av verksamheten kommer att erhålla
erbjudande om inrättande av vittnesstöd.
För närvarande finns vittnesstöd eller förbereds
sådant stöd vid i princip samtliga tingsrätter och
hovrätter i landet. Inför den slutliga redovisningen av
vittnesstödsverksamheten år 2004 kommer viss
utvärdering att göras och också en kontroll för att få
bekräftelse på att alla domstolar då har tillgång till
vittnesstöd.
Verksamheten sker vanligen inom ramen för den
verksamhet som brottsofferjourerna bedriver. Dessa får
visst stöd av kommunerna men också från
brottsofferfonden. Fonden finansierar också några
lokala samordnare. I övrigt får denna verksamhet inte
något ekonomiskt stöd utan bedrivs ideellt.
Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden
rörande vittnesstöd. I samband med den ovan nämnda
propositionen om stöd till brottsoffer (prop.
2000/01:79) togs frågan om finansiering av
vittnesstödsverksamheten upp. Utskottet ansåg, i likhet
med regeringen, att verksamheten med vittnesstöd bör
bedrivas på ideell basis, så att de organisatoriska
lösningarna kan variera efter lokala behov och
förutsättningar. Av detta följde att utskottet inte
kunde ställa sig bakom ett motionsyrkande om
administrativt statligt stöd (bet. 2000/01:JuU20 s. 22
f.).
Utskottet har därefter, senast hösten 2002,
konstaterat att trygghet för vittnen är en viktig
hörnsten i rättsväsendets arbete med att minska
brottsligheten och öka tryggheten. Det var enligt
utskottet glädjande att arbetet med att organisera en
särskild stödverksamhet för vittnen då kommit i gång
och utskottet kände ingen tvekan om att arbetet bedrevs
med erforderlig kraft och engagemang (bet. 2002/03:JuU1
s. 84 f.).
Utskottet konstaterar att fördelningen av bidrag ur
brottsofferfonden är - och bör enligt utskottet förbli
- en uppgift för Brottsoffermyndigheten. Bidrag skall
gå till de organisationer och projekt som bedöms kunna
tillföra brottsoffer störst nytta.
När det gäller vittnesstödsverksamheten har utskottet
inte funnit anledning att ändra sin tidigare
uppfattning. Utskottet anser bl.a. att verksamheten med
vittnesstöd bör bedrivas på ideell basis, så att de
organisatoriska lösningarna kan variera efter lokala
behov och förutsättningar. Vidare anser utskottet att
den slutliga redovisningen av vittnesstödsverksamheten
som skall presenteras år 2004 bör avvaktas.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna
Ju234, Ju317, Ju348 och Ju363 i dessa delar.
Förutsättningar för brottsskadeersättning
Den som skadats till följd av ett brott kan kräva
skadestånd av gärningsmannen. En talan om sådant
skadestånd kan handläggas tillsammans med själva
åtalet. Vid sidan av möjligheten att kräva skadestånd
från gärningsmannen finns möjligheter att av statsmedel
få s.k. brottsskadeersättning. Förutsättningarna för
det anges i brottsskadelagen (1978:413) och innebär
sammanfattningsvis att ersättning kan betalas ut för
personskada och kränkning som någon lidit till följd av
brott. Ersättning för sakskada kan utgå endast i vissa
fall, t.ex. om den skadevållande är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller häktad. Dessutom kan
brottsskadeersättning utgå för sakskada eller ren
förmögenhetsskada om den skadelidandes möjligheter att
försörja sig allvarligt har äventyrats genom skadan
eller ersättningen annars framstår som särskilt
angelägen. Frågor om brottsskadeersättning prövas av
Brottsoffermyndigheten. Vid bestämmande av
brottsskadeersättning avräknas skadestånd som har
betalats eller bedöms kunna bli betalt till den
skadelidande på grund av skadan. Vid personskada, vid
kränkning och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada
avräknas även ett självriskbelopp. Undantag görs för
vissa fall, t.ex. vid skada till följd av brott som
begåtts av någon som var intagen på
kriminalvårdsanstalt. Undantag kan även göras om det i
övrigt finns särskilda skäl att inte avräkna något
självriskbelopp. Beloppet skall motsvara det lägsta
självriskbelopp som tillämpas här i landet vid
konsumentförsäkring som innefattar skydd mot skada till
följd av brott. Om brottsskadeersättning betalas ut
inträder staten intill det utgivna beloppet i den
skadelidandes rätt till skadestånd.
Självrisk
I motion Ju444 (fp) begärs att bestämmelsen om avdrag
för självriskbelopp vid brottsskadeersättning för
personskada och kränkning skall avskaffas.
Bakgrunden till reglerna om självrisk är att systemet
med brottsskadeersättning inte skall belastas med ett
stort antal ärenden som rör endast låga belopp. Vid
införandet av reglerna anfördes bl.a. att de
administrativa kostnaderna bör stå i någorlunda rimlig
proportion till de ersättningsbelopp som betalas ut.
Självrisken utformades så att ett visst belopp alltid
avräknas från den ersättning som den skadelidande i
övrigt är berättigad till (prop. 1977/78:126 s. 26 f.).
Självriskbeloppet är för närvarande 1 200 kr.
Enligt utskottet är de gällande reglerna om självrisk
utformade på ett ändamålsenligt sätt. Någon anledning
att ändra på dessa finns inte. Utskottet föreslår att
riksdagen avslår motion Ju444 i denna del.
Sakskador
I motion L318 (fp) begärs en utvärdering av reglerna om
brottsskadeersättning för sakskador. Motionärerna
betonar de ökade svårigheterna för t.ex. småföretagare
att teckna försäkringar.
Det är endast en mycket liten del av utbetald
brottsskadeersättning som avser sakskador. År 2002
utbetalades ca 560 000 kr i ersättning för sak- eller
förmögenhetsskador, att jämföra med den totalt
utbetalda brottsskadeersättningen på nära 85 miljoner
kronor.
Utskottet uttalade vid införandet av brottskadelagen,
när det gäller ersättning för egendomsskador i
allmänhet, att det är fråga om en utomordentligt svår
avvägning där de statsfinansiella skälen måste
tillmätas stor betydelse. Utskottet ansåg - inte minst
med tanke på särreglerna för de s.k. rymningsskadorna
och på det vidsträckta tillämpningsområdet för sådana
skador - att anledning saknades att invända mot den
lösning som valts (bet. 1977/78: JuU32 s. 8).
Utskottet har senare gett uttryck för motsvarande
uppfattning när det gäller ren förmögenhetsskada. I
samband med ändringar i brottsskadelagen år 1999
uttalade utskottet, med anledning av ett motionsyrkande
om att utöka möjligheterna till brottsskadeersättning
för ren förmögenhetsskada, att vid en utökning av
möjligheterna att få brottsskadeersättning måste även
de statsfinansiella skälen tillmätas stor betydelse.
Staten kan inte ta på sig ett obegränsat ansvar för
alla förekommande brottsskador, utan en begränsning
måste ske till de fall där de sociala och humanitära
skälen är starkast. Utskottet ansåg att den begränsning
som gjorts beträffande ersättning för ren
förmögenhetsskada var ändamålsenlig (bet. 1998/99:JuU20
s. 9).
Utskottet anser att den begränsning som gjorts
beträffande ersättning för sakskada är ändamålsenlig,
och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion L318
i denna del.
Undantag för arbetsskador
I motion Ju214 (m) begärs att arbetsskador skall
undantas från brottsskadelagen.
Frågan om arbetsskador skall undantas från
brottsskadelagen togs upp i proposition 1998/99:41 om
ändringar i brottsskadelagen. Till grund för
propositionen låg en departementspromemoria (Ds
1997:45) samt remissvaren till denna.
I propositionen anges bl.a. att brottskador som
uppkommer i arbetslivet till stor del täcks av den
allmänna försäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Vad
gäller frågan om vem som skall täcka den resterande
delen anförs i propositionen att flera omständigheter
talar för att arbetsgivaren bör ansvara för den delen.
Det fordras emellertid för ett tillfredsställande skydd
att de arbetsgivare vars anställda inte omfattas av
någon trygghetsförsäkring eller liknande skaffar sig
ett frivilligt försäkringsskydd som täcker brottsskador
som uppkommer i verksamheten. Brottsskadelagen skulle
då inte behöva ändras och några olägenheter skulle inte
uppkomma för de skadelidande. Mot denna bakgrund bör
enligt propositionen frågan om arbetsskador skall
undantas från brottsskadelagens tillämpningsområde inte
slutligt avgöras förrän utvecklingen beträffande
kollektiva och privata försäkringar har avvaktats en
tid (prop. 1998/99:41 s. 37 f.)
Utskottet delade regeringens bedömning och avstyrkte
ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella (bet.
1998/99:JuU20 s. 7 f.). För en utförligare redovisning
av bl.a. arbetsgivarens ansvar och försäkringsskyddet
på området hänvisas till detta betänkande.
Justitieministern anförde under våren 2003, som svar
på en interpellation (Ip. 2002/03:268) om undantag för
arbetsskador i brottsskadelagen, att regeringen inte då
var beredd att säga att arbetsmarknadens parter skall
ta över frågan, men att man följer utvecklingen.
Utskottet har inhämtat att man från
Justitiedepartementets sida fortfarande följer
utvecklingen på området.
Utskottet ser inte anledning att nu förespråka att
arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen.
Riksdagen bör sålunda avslå motion Ju214.
Handläggning av ärenden om brottsskadeersättning
I motion Ju453 (kd) begärs att regeringen skall låta
utreda möjligheten att förskottera
brottsskadeersättning. Liknande krav framförs i
motionerna Ju363 (c), Ju404 (c) och Ju479 (fp).
Liknande yrkanden har varit föremål för utskottets
bedömning tidigare. Senast detta skedde var hösten 2002
(bet. 2002/03:JuU1 s. 118 f.).
Utskottet hänvisade då till de ansträngningar som
pågår inom EU för att tillnärma medlemsstaternas
bestämmelser om statlig ersättning till brottsoffer.
Europeiska kommissionen lade i september 2001 fram en
grönbok, Ersättning till brottsoffer (KOM [2001] 536
slutlig). Syftet med grönboken angavs vara att starta
ett samråd med alla berörda parter om åtgärder som
skulle kunna vidtas på gemenskapsnivå för att förbättra
de statliga ersättningarna till brottsoffer i EU.
Frågor som kommissionen ville att medlemsstaterna
skulle svara på var bl.a. följande. Hur bör den
subsidiära naturen hos en statlig ersättning, i
förhållande till andra ersättningskällor som offret kan
använda, definieras i en miniminorm? Vilka ersättningar
från övriga källor bör dras av från statlig ersättning?
Bör möjlighet till förskottsbetalning inbegripas i en
miniminorm? Bör kriterier som är kopplade till offrets
uppträdande i samband med brottet, offrets deltagande i
brottslig verksamhet i allmänhet eller andra faktorer
som är kopplade till det allmänna rättsmedvetandet
eller statlig praxis inbegripas i en miniminorm?
Efter remissbehandling av grönboken har Europeiska
kommissionen den 16 oktober 2002 avgivit ett förslag
till rådets direktiv om brottsofferersättning
(2002/0247 [CNS]). Förslaget innehåller miniminormer
för brottsoffers rätt till statlig ersättning samt
särskilda bestämmelser för gränsöverskridande fall.
Bland annat föreslår Europeiska kommissionen att
brottsoffer skall ha rätt till förskottsutbetalning av
den statliga ersättningen under vissa förutsättningar,
nämligen om de grundläggande villkoren för ersättning
är uppfyllda, det finns anledning att anta att det
slutliga beslutet om ersättning inte kan fattas inom
kort tid efter det att ansökan har lämnats in, det är
befogat med hänsyn till sökandens ekonomiska
förhållanden att betala ut förskott och det med rimlig
säkerhet kan antas att gärningsmannen helt eller delvis
inte kan fullgöra en dom eller ett beslut om skadestånd
till brottsoffret (artikel 5 i förslaget). Enligt
förslaget skall medlemsstaterna senast den 30 juni 2005
ha genomfört för direktivets efterföljande nödvändiga
författningsändringar. Kommissionens förslag till
direktiv behandlades inom rådet i kommittén för
civilrättsliga frågor.
Mot bakgrund av det då pågående arbetet inom EU i
dessa frågor såg utskottet ingen anledning att ta något
initiativ med anledning av där behandlade yrkanden.
Utskottet avstyrkte då aktuella motionsyrkanden.
Förslaget till rådets direktiv behandlas för
närvarande av en civilrättskommitté under rådet.
Utskottet anser alltjämt att pågående arbete inom EU
bör avvaktas. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion Ju404 samt motionerna Ju363,
Ju453 och Ju479 i nu behandlade delar.
I motion Ju279 (m) begärs att Brottsoffermyndigheten
inte skall göra någon självständig prövning av
skadeståndsbeloppets storlek, utan betala ut det av
domstolen utdömda beloppet i de fall domstolen
sakprövat detta. Även i motion Ju439 (fp) begärs att
myndigheten vid en utbetalning av brottsskadeersättning
inte skall kunna jämka av domstolen sakprövat och
utdömt skadestånd.
Frågan om samspelet mellan bl.a. domstolarna och
Brottsoffermyndigheten behandlas i regeringens
proposition Ersättning för ideell skada (prop.
2000/01:68 s. 60 f.). Sammanfattningsvis görs
bedömningen att samspelet fungerar bra.
Brottsskadeersättning bestäms med tillämpning av
skadeståndslagen och skadeståndsrättslig praxis.
Brottsoffermyndigheten är inte bunden av ett
domstolsavgörande rörande samma skadehändelse. Har
domstolen sakprövat skadeståndet bestäms enligt
myndigheten oftast brottsskadeersättningen till samma
belopp, särskilt när det är fråga om ett
hovrättsavgörande. Skäl för myndigheten att frångå
domstolsavgörandet kan t.ex. vara att ersättningsnivån
klart avvikit från rådande praxis eller att myndigheten
grundar sitt beslut på omständigheter som inte varit
kända för domstolen. På detta sätt kan myndigheten
bidra till en utveckling av skadeståndsrättslig praxis,
vilket bl.a. märks genom att både tingsrätter och
hovrätter vid avgörande av skadeståndsfrågor i vissa
fall hänvisar till myndighetens praxis. Även Högsta
domstolen har hänvisat till nämndens praxis (se NJA
1997 s. 315).
Frågan om samspelet mellan domstolarna och
Brottsoffermyndigheten har behandlats av utskottet
tidigare (bet. 2000/01:JuU20 s. 20). Utskottet såg inte
någon anledning att förordna en ordning innebärande att
Brottsoffermyndigheten skulle åläggas att strikt följa
domstolens avgöranden.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och
avstyrker motionerna Ju279 och Ju439.
Rättsmedicinalverket
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för
Rättsmedicinalverkets resultat under
verksamhetsåret 2002. Utskottet har inte någon
invändning mot regeringens bedömning att
Rättsmedicinalverket i allt väsentligt fullgjort
de mål som ställts upp för dess verksamhet. I
avsnittet tar utskottet vidare ställning till
vilka prioriteringar som bör ligga till grund
för Rättsmedicinalverkets verksamhet under år
2004.
Inledning
Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet
för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och
rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana
frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet.
I praktiken går verksamheten ut på att sörja för att
domstolarna har teknisk (medicinsk) bevisning i
brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag
för påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex.
rättspsykiatriska undersökningar. Rättsmedicinalverkets
arbetsuppgifter finns närmare reglerade i förordning
(1996:613) med instruktion för Rättsmedicinalverket.
Verket bedriver såväl anslagsfinansierad som
uppdragsfinansierad verksamhet.
Resultatuppföljning
För Rättsmedicinalverket gällde för år 2002 följande
verksamhetsmål. Rättsmedicinalverkets verksamhet skulle
skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet och
effektivitet inom rättsväsendet genom tillhandahållande
av rättspsykiatriska, rättsmedicinska, rättskemiska och
rättsgenetiska undersökningar av hög kvalitet och
svarande mot uppdragsgivarnas behov. Verksamheten
skulle bedrivas med respekt för de undersöktas
personliga integritet. Till gagn för denna verksamhet
skulle verket bedriva och stödja ett aktivt forsknings-
och utvecklingsarbete. Verket skulle dessutom, där det
var lämpligt och där verksamheten kunde skapa särskilda
förutsättningar för det, vinnlägga sig om att bidra
till det brottsförebyggande arbetet.
Rättsmedicinalverket skulle också verka för en
långsiktigt god försörjning av personal med
ändamålsenlig kompetens och specialistkunskap. Särskilt
gällde det att minska sårbarheten i utnyttjandet av och
tillgången på rättsläkare genom en aktiv och
förutseende rekrytering och utbildning. Slutligen
skulle verket arbeta med att förnya arbetsformerna och
utveckla ledarskapet.
I budgetpropositionen redovisar regeringen
Rättsmedicinalverkets resultat med en inledande allmän
del och i övrigt uppdelat på de fyra
verksamhetsgrenarna rättspsykiatri, rättsmedicin,
rättskemi samt rättsgenetik. Här redovisas
Rättsmedicinalverkets resultat enligt samma uppdelning.
År 2002 kännetecknades av en fortsatt hög efterfrågan
på verkets utredningar och undersökningar. För att
vidareutveckla kvaliteten inom verksamheten fastställde
verket en föreskrift om gemensam hantering av klagomål
och händelser som avviker från fastlagda rutiner.
Enligt föreskriften skall klagomål och händelser av
betydelse rapporteras till de kvalitets- och
utvecklingsråd som finns inom det rättsmedicinska
respektive det rättspsykiatriska området. Vidare
fastställdes en policy för forskning och utveckling.
Två arbetsgrupper tillsattes för att arbeta vidare med
hur denna policy skall genomföras. I syfte att
undersöka problem med bl.a. kvaliteten på rättsintyg
initierade Rättsmedicinalverket en översyn av ordningen
för utfärdande av rättsintyg, vilket resulterat i en
departementspromemoria (Ds 2003:3). I promemorian, som
bereds inom Justitiedepartementet, föreslås att
Rättsmedicinalverket anförtros huvudmannaskapet för
utfärdandet av rättsintyg och därmed sammanhängande
undersökningar.
Inom rättspsykiatrin ökade domstolarnas efterfrågan
på rättspsykiatriska undersökningar (RPU) under år
2002. Antalet undersökningar som utfördes uppgick till
670 (se tabell). Av de undersökta bedömdes 46 % lida av
en allvarlig psykisk störning. I 44 % av
undersökningarna föreslogs rättspsykiatrisk vård som
påföljd och i 15 % skyddstillsyn. Domstolarnas
förtroende för verkets undersökningar var fortsatt
högt. Under år 2002 följde domstolarna de förslag om
överlämnande till rättspsykiatrisk vård som lämnats i
de rättspsykiatriska utlåtandena i 97 % av fallen. Även
antalet av Rättsmedicinalverket utfärdade läkarintyg
enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål, m.m, s.k. § 7-intyg, ökade
under år 2002. Totalt utfärdades 1 876 sådana intyg
(se tabell).
Antalet rättspsykiatriska undersökningar och § 7-intyg
-----------------------------------------------------
|År | Utförda |Utfärdade § 7-intyg|
| | rättspsykiatriska | |
| | undersökningar | |
-----------------------------------------------------
|1997 | 600 | 1 858 |
-----------------------------------------------------
|1998 | 609 | 1 847 |
-----------------------------------------------------
|1999 | 657 | 1 838 |
-----------------------------------------------------
|2000 | 619 | 1 772 |
-----------------------------------------------------
|2001 | 589 | 1 797 |
-----------------------------------------------------
|2002 | 670 | 1 876 |
-----------------------------------------------------
Inom rättsmedicinen ökade antalet förrättningar under
år 2002 från ca 7 500 till ca 8 500. Framför allt
berodde det på att antalet undersökningar och yttranden
över levande personer ökade kraftigt. En
enkätundersökning som Rättsmedicinalverket genomförde
under år 2002 hos polisen visar att uppdragsgivarna i
huvudsak är positiva till de rättsmedicinska
rapporterna. Handläggningstiderna inom rättsmedicinen
bedöms fortfarande vara för långa, vilket delvis har
sin förklaring i svårigheterna att rekrytera
rättsläkare. För att säkra kompetensförsörjningen
framöver erbjuder verket s.k. prova-på-perioder för
läkare som inte är färdiga för specialistutbildning.
Vidare bedrivs en försöksverksamhet med en ny
personalkategori, s.k. rättsmedicinska utredare, som
skall avlasta rättsläkarna från vissa arbetsuppgifter.
Antalet ärenden inom den rättskemiska verksamheten
ökade under år 2002 med knappt 2 %.
Handläggningstiderna kunde trots detta i stort sett
hållas. Anslagsverksamheten expanderade till följd av
en fortsatt ökning av drograttfylleriärenden. Ökningen
klarades av på bekostnad av att utvecklingsarbetet fick
stå tillbaka.
Inom rättsgenetiken handlades och besvarades 2 016
ärenden under år 2002, vilket var en minskning med 60
ärenden jämfört med året före. Tack vare
effektiviseringar fortsatte handläggningstiderna att
minska. Med hänsyn till personalsituationen kunde
forsknings- och utvecklingsarbetet inte bedrivas i den
omfattning som den rättsgenetiska verksamheten
långsiktigt behöver för att följa med i utvecklingen
inom området.
Regeringen konstaterar att Rättsmedicinalverket trots
en ansträngd personalsituation klarat av att möta den
ökade efterfrågan utan att handläggningstiderna behövt
öka i någon större utsträckning. Den ansträngda
arbetssituationen har emellertid försvårat
möjligheterna att avsätta tillräckligt med tid för att
genomföra planlagda forskningsarbeten. Enligt
regeringen visar gjorda undersökningar av
uppdragsgivarnas syn på verkets utredningar och externa
granskningar att verket väl uppfyller högt ställda
kvalitetskrav. I fråga om personal- och
kompetensförsörjningen konstaterar regeringen att
Rättsmedicinalverket fortlöpande bedriver ett aktivt
arbete och att verket lägger stor vikt vid dessa
frågor. Det rekryteringsarbete som verket gjort har
givit visst resultat. Inom rättsmedicinen, där
personalsituationen är särskilt ansträngd, har man
under de senaste åren lyckats att rekrytera ett antal
läkare. Sammantaget anser regeringen att
Rättsmedicinalverket under år 2002 i allt väsentligt
uppfyllt statsmakternas övergripande mål för
verksamheten.
Utskottet konstaterar att ingenting framkommit som
talar mot regeringens bedömning av
Rättsmedicinalverkets resultat.
Verksamhetsinriktning år 2004
Regeringen anför i budgetpropositionen att det är
mycket angeläget att Rättsmedicinalverket även under
kommande år upprätthåller en hög kvalitet på sina
utredningar och undersökningar. Av stor vikt i detta
sammanhang är det forsknings- och utvecklingsarbete som
bedrivs inom verket eller med stöd av verket. Vidare
anser regeringen, mot bakgrund av att bristen på
utbildade rättsläkare är ett stort problem, att det är
angeläget att verket under det kommande året fortsätter
arbetet med att rekrytera kompetent arbetskraft till
den rättsmedicinska verksamheten.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens
bedömningar i denna del.
Anslaget
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
-----------------------------------------------------
|213 648 |218 290 | - |- | - | - |
-----------------------------------------------------
I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag
för Rättsmedicinalverket år 2004.
Vid utgången av år 2002 uppgick Rättsmedicinalverkets
underskott till knappt 2 miljoner kronor. För år 2003
uppgår Rättsmedicinalverkets anslag till drygt 213,6
miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är
beräknad till knappt 211,7 miljoner kronor.
I anslaget för år 2003 ligger ett engångsvist
tillskott om 12 miljoner kronor. Medlen skall användas
till att vidareutveckla verksamheten med
rättspsykiatriska undersökningar, möta den ökande
efterfrågan på drograttfylleriundersökningar samt ge
Rättsmedicinalverket möjligheter att kunna fortsätta
och intensifiera rekryteringen av rättsläkare. Eftersom
dessa åtgärder inte är av engångsnatur utan medför
årliga kostnader så länge verksamheten är av nuvarande
omfattning anser regeringen att tillskott behövs även
för kommande år. I budgetpropositionen föreslås därför
att verkets ramanslag höjs med 10 miljoner kronor från
och med år 2004. Sammantaget föreslår regeringen ett
ramanslag för år 2004 på knappt 218,3 miljoner kronor.
I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade
utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga
förvaltningskostnader samt kostnaderna för årlig
revision.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandet ovan i
avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där
föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag.
Rättshjälpskostnader m.m.
Utskottets förslag i korthet
I detta avsnitt redogörs för anslaget
Rättshjälpskostnader m.m.
Inledning
Rättshjälpslagen (1996:1619) har till grundläggande
syfte att ge rättsskydd åt dem som inte kan få
rättsligt bistånd på annat sätt.
Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till
rättsskyddet, dvs. den som har en rättsskyddsförsäkring
eller liknande rättsskydd som omfattar den aktuella
rättsliga angelägenheten får inte beviljas rättshjälp.
Vidare innebär lagen att den som inte har rättsskydd av
ifrågavarande slag, men som borde ha haft det med
hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller till
sina personliga och ekonomiska förhållanden, får
beviljas rättshjälp endast om det finns särskilda skäl
(9 §). Som en allmän förutsättning för att rättshjälp
skall beviljas gäller att det, med hänsyn till
angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets
värde samt omständigheterna i övrigt, är rimligt att
staten bidrar till kostnaderna (8 §).
Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för
rättshjälp 260 000 kr i årsinkomst (6 § första
stycket). Lagen föreskriver också att rådgivning i
minst en timme som huvudregel är en förutsättning för
att rättshjälp skall beviljas (2 § andra stycket).
Vidare innebär lagen bl.a. att biträdesbehovet är
avgörande för om rättshjälp skall beviljas och att
biträde enligt rättshjälpslagen normalt skall få
ersättning för högst 100 timmars arbete (15 §).
Anslaget
Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap.
10 § rättegångsbalken, lagen (1988:609) om
målsägandebiträde, rättshjälpslagen och 12 § lagen
(1999:997) om särskild företrädare för barn skall utgå
av allmänna medel. Därutöver skall från anslaget
betalas de kostnader som enligt lagen (1996:1620) om
offentligt biträde skall betalas av allmänna medel,
dock inte sådana kostnader som avser offentligt biträde
i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen
(1991:572) om särskild utlänningskontroll.
De faktorer som styr kostnaderna är framför allt
antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad,
ersättningsnivån till biträden och offentliga för-
svarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som
betalas av den rättssökande.
Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger
till grund för ersättning för arbete på
rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga
försvarare och målsägandebiträden regleras också i viss
utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns
det en taxa för ersättning till offentliga försvarare i
vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt samt en
motsvarande taxa för målsägandebiträden (DVFS 2002:5
respektive 2002:9). Taxorna beslutas av Domstolsverket
på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har
fastställt timskostnadsnormen för år 2003 till 965
kronor exklusive mervärdesskatt (1 206 kronor
inklusive mervärdesskatt).
Under år 2003 pågår en försöksverksamhet utan taxa
för offentliga försvarare och målsägandebiträden i
tingsrätt och hovrätt. Domstolsverket lämnade under
hösten 2003 en delrapport om hur försöksverksamheten
fortskrider. Uppdraget skall slutredovisas den 31 mars
2004.
Utgifterna på anslaget är regelstyrda och svåra att
beräkna. Under flera år har utgifterna för offentliga
försvarare, offentliga biträden och målsägandebiträden
ökat, samtidigt som kostnaderna för rättshjälp enligt
rättshjälpslagen har minskat (se tabell).
(Beloppen anges i tusental kronor)
----------------------------------------------------
|År |Rättshjälp|Offentligt|Offentligt|
Målsägandebiträde |
Totalt* |
| | enl. | |biträde | | |
| | RhjL |försvar | | | |
----------------------------------------------------
|1998 |305 504 |454 281 |55 846 |46 943 |831 |
| | | | | |201 |
----------------------------------------------------
|1999 |225 831 |451 288 |59 500 |53 220 |769 |
| | | | | |202 |
----------------------------------------------------
|2000 |188 067 |495 922 |62 967 |73 345 |799 |
| | | | | |284 |
----------------------------------------------------
|2001 |172 023 |526 968 |65 026 |73 037 |804 |
| | | | | |755 |
----------------------------------------------------
|2002 |168 344 |571 868 |71 270 |81 181 |861 |
| | | | | |780 |
----------------------------------------------------
*inkl. övriga utgifter samt återbetalning av
rättshjälpsavgifter
Inom Justitiedepartementet bereds en
departementspromemoria (Ds 2003:55) som
innehåller förslag på åtgärder som kan
påverka kostnadsutvecklingen på
rättshjälpsanslaget. Utskottet har
inhämtat att promemorian skall sändas ut
på remiss i december 2003. Promemorian
behandlar två rapporter från
Domstolsverket, Utvärdering av
rättshjälpslagen (DV-rapport 2001:6) och
Rättshjälpsanslaget, kostnadsräkningarna
och talerätten (DV-rapport 2003:1), samt
ytterligare förslag på kostnadsbesparande
åtgärder. Vidare har departementet lagt
fram en departementspromemoria (Ds
2003:53) som innehåller förslag som
syftar till att genomföra EG-direktivet
(2003/8/EG) om förbättringar av
möjligheterna till rättslig prövning i
gränsöverskridande tvister genom
fastställande av gemensamma minimiregler
för rättshjälp i sådana tvister. Denna
promemoria sändes ut på remiss i november
2003.
I tabellen nedan återfinns regeringens
och oppositionens förslag till anslag för
rättshjälpskostnader m.m. för år 2004.
(Beloppen anges i tusental kronor)
-----------------------------------------------------
|Anslag |Prop. | m | fp |kd | c |
| 2003 | 2004 | | | | |
|inkl. TB | | | | | |
-----------------------------------------------------
|902 664 |988 868 | - |+ 40 |- | - |
| | | |000 | | |
-----------------------------------------------------
För år 2003 uppgår anslaget till 902,6
miljoner kronor, inklusive medel som
tillförts på tilläggsbudget. Därvid har
75 miljoner kronor tillförts på
tilläggsbudget under året. Prognosen för
år 2003 pekar på att utgifterna kommer
att uppgå till drygt 922 miljoner kronor.
Utgifterna kommer att överstiga anvisade
medel, och vid årets utgång kommer det
att föreligga ett underskott om ungefär
28 miljoner kronor.
Regeringen föreslår, mot bakgrund av
att utgifterna på anslaget under flera år
har ökat, att anslagsramen höjs med 100
miljoner kronor fr.o.m. år 2004.
Anslagsramen höjs med ytterligare 29
miljoner kronor i kompensation för
övergången från nettobudgetering till
bruttobudgetering på anslaget avseende
återbetalning av rättshjälpsavgifter.
Slutligen räknas anslaget upp med drygt
32 miljoner kronor som kompensation för
ökade priser och timkostnader. Regeringen
föreslår att anslaget för budgetåret 2004
fastställs till 988 868 000 kr.
I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp)
föreslås en anslagshöjning med 40
miljoner kronor. I motionerna stryks
under att rättvisan måste vara
tillgänglig för alla.
Utskottet har behandlat
anslagsyrkandena ovan i avsnittet
Utgiftsramen och anslagen. Som framgår
där föreslår utskottet att riksdagen
antar regeringens förslag och avslår
motionsyrkandena.
Övriga anslag
Utskottets bedömning i korthet
I detta avsnitt redogörs för
resultaten under verksamhetsåret
2002 för anslaget till
Gentekniknämnden och Kostnader för
vissa skaderegleringar m.m. samt
för anslaget till Avgifter till
vissa internationella
sammanslutningar m.m. Utskottet har
inte några invändningar mot
regeringens bedömningar.
Gentekniknämnden
Gentekniknämnden inrättades den 1 juli
1994. Nämnden skall bl.a. följa den
nationella och internationella
utvecklingen på genteknikområdet.
Gentekniknämndens verksamhetsmål för år
2002 var att främja en etiskt försvarbar
och säker användning av gentekniken så
att människors och djurs hälsa samt
miljön skyddas. Nämnden skulle arbeta för
att nå målet genom rådgivande verksamhet,
genom att följa utvecklingen på
genteknikområdet samt genom att bevaka de
etiska frågorna. Nämnden skulle även
anordna konferenser som bl.a. skulle
informera om de etiska och ekonomiska
aspekterna avseende genteknik och idrott
samt etiska, sociala och ekonomiska
aspekter m.m. avseende användningen av
mänskliga stamceller.
Under år 2002 verkade Gentekniknämnden
för att verksamhetsmålet skulle uppnås
genom att bl.a. arrangera konferenser,
seminarier och utfrågningar. Vidare
bevakade nämnden den tekniska
utvecklingen på genteknikområdet samt
avgav yttranden och synpunkter till
departement, myndigheter och olika
organisationer i frågor som berör
nämndens verksamhet.
Regeringen anför i budgetpropositionen
att målet för nämndens verksamhet är
sådant att det är svårt att mäta om det
har uppnåtts eller inte. Regeringens
bedömning är dock att Gentekniknämnden
genom sin allsidiga verksamhet inom
området på ett förtjänstfullt sätt har
verkat för att uppnå målet.
Det har enligt utskottet inte
framkommit något som talar mot
regeringens bedömning.
Vid utgången av år 2002 uppgick
nämndens underskott till 81 000 kr. För
år 2003 uppgår Gentekniknämndens anslag,
inklusive förändringar på tilläggsbudget,
till 3 129 000 kr. Utgiftsprognosen för
år 2003 är beräknad till 2 975 000 kr.
Regeringen föreslår ett ramanslag till
Gentekniknämnden för år 2004 på 2 977
000 kr. I beloppet ingår ett engångsvist
tillskott om 200 000 kr för att nämnden
under år 2004 skall kunna anordna
konferenser om bl.a. genteknik och
vacciner för humanmedicinskt och
veterinärmedicinskt bruk samt DNA-
register. I anslagsberäkningen har hänsyn
tagits till beräknade utgiftsökningar för
löner, lokaler m.m. samt kostnaderna för
årlig revision.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandet
ovan i avsnittet Utgiftsramen och
anslagen. Som framgår där föreslår
utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag.
Kostnader för vissa skaderegleringar
m.m.
Från anslaget, som disponeras av
Justitiekanslern, betalas statens
kostnader för vissa skaderegleringar m.m.
Det rör sig bl.a. om ersättning till
frihetsberövade enligt lagen (1998:714)
om ersättning vid frihetsberövanden och
andra tvångsåtgärder samt skadestånd
enligt bestämmelserna om fel och
försummelse vid myndighetsutövning i
skadeståndslagen (1972:207). I anslutning
till att sådan ersättning utbetalas kan
ersättning även utgå för ombuds- och
rättegångskostnader. Rättegångskostnader
som tillfaller staten från motparter i
sådana mål tillgodoräknas anslaget.
Regeringen framhåller att det är svårt
att på förhand förutse vilka
ersättningsanspråk som kommer att riktas
mot staten samt storleken på de belopp
som kan komma att utbetalas. Sedan år
2000 har det totala utbetalade beloppet
ökat för varje år och förväntas göra så
även år 2003.
För år 2003 uppgår anslaget, inklusive
medel som tillförts på tilläggsbudget,
till 24 291 000 kr. Vid ingången av år
2003 fanns ett anslagssparande om drygt 3
miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år
2003 är beräknad till drygt 27 miljoner
kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen för
budgetåret 2004 anvisar ett ramanslag på
15 291 000 kr.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandet
ovan i avsnittet Utgiftsramen och
anslagen. Som framgår där föreslår
utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag.
Avgifter till vissa internationella
sammanslutningar m.m.
Från anslaget betalas årsavgifter till
Haagkonferensen för internationell
privaträtt, Internationella institutet i
Rom för unifiering av privaträtten (UNI-
DROIT), Association Internationale des
Hautes Jurisdictions Administratives samt
Bernunionen (WIPO=World Intellectual
Property Organization). Från anslaget
betalas också bidrag till FN:s Crime
Prevention and Criminal Justice Fund som
stöd för aktiviteter inom Europeiska
institutet för kriminalpolitik (HEUNI).
Även bidrag till vissa andra
internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementets
område betalas från anslaget. Vidare
betalas kostnader som hänför sig till
internationellt straff- och
civilrättsligt samarbete och som inte
skall bäras av annan myndighet,
företrädesvis översättningskostnader.
Regeringen framhåller i
budgetpropositionen att den ökande
internationaliseringen leder till ett
ökat internationellt rättsligt samarbete.
Detta har de senaste åren medfört en
kraftig ökning av antalet ärenden och
därmed kostnaderna för översättningar.
Framför allt gäller detta ärenden som rör
utländska medborgare som dömts för brott
i Sverige och där verkställigheten begärs
överförd till den dömdes hemland.
Vid utgången av år 2002 uppgick
anslagssparandet på anslaget Avgifter
till vissa internationella
sammanslutningar m.m. till drygt 1,6
miljoner kronor. För år 2003 uppgår
anslaget, inklusive förändringar på
tilläggsbudget, till knappt 6,5 miljoner
kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är
beräknad till drygt 7,4 miljoner kronor.
Regeringen föreslår ett ramanslag för
år 2004 på 6 456 000 kr.
Utskottet har behandlat anslagsyrkandet
ovan i avsnittet Utgiftsramen och
anslagen. Som framgår där föreslår
utskottet att riksdagen antar regeringens
förslag.
Reservationer
1. Målen för rättsväsendet (punkt 1)
av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan
Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om målen för rättsväsendet. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju413.
Ställningstagande
De övergripande mål som regeringen ställt
upp för respektive myndighet inom
rättsväsendet är alltför otydliga för att
det skall vara möjligt att mäta
myndigheternas resultat.
Enligt vår mening krävs det mer
konkreta mål för att komma till rätta med
den alltmer ökande brottsligheten. Genom
tydliga mål ökar kraven på myndigheterna
att bedriva en resultatinriktad
verksamhet och att använda erhållna
resurser på ett meningsfullt sätt.
De mål som skall gälla för respektive
myndighet måste därför konkretiseras så
att de blir mätbara och går att
utvärdera. Vidare måste regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till
en konkret handlingsplan för hur
uppställda mål skall kunna uppfyllas.
Det ankommer på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose
vad vi här anfört.
2. Decentralisering av polisen
(punkt 4)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om en utredning om decentralisering av
polisen. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju299 och
2003/04:Ju333 yrkande 11.
Ställningstagande
Den kunskap som finns hos polisen om
lokala brott och ordningsproblem skall
användas för att angripa och förebygga
dessa problem i det lokala samhället. Det
var syftet med närpolisreformen, men
resultatet har blivit något helt annat.
En fungerande närpolis möjliggör att
polisens arbete i högre grad kan utformas
efter lokala behov och förutsättningar.
Den av regeringen förda politiken hindrar
tyvärr denna utveckling. Närpolisen får
inte de ekonomiska resurser som krävs för
att bedriva en fungerande verksamhet. En
fråga man kan ställa sig är om
situationen skulle kunna bli bättre med
en kommunalisering eller regionalisering
av polisen. Denna fråga bör bli föremål
för en utredning.
Det får ankomma på regeringen att
tillsätta en utredning i enlighet med vad
jag här anfört.
3. En effektiv polis (punkt 5)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om en effektiv polis. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju465 yrkande
15.
Ställningstagande
Under 1990-talet stod närpolisreformen i
fokus, med en stark betoning på lokal
närvaro och förankring. Nu fokuseras
mycket av polisens organisations- och
utvecklingsarbete på det som kommit att
kallas en nationell polis. Det finns
självklart stora samordningsvinster att
göra inom svensk polis.
Det är angeläget att betona vikten av
att polisen är lokalt förankrad.
Medborgarna har ett berättigat
demokratiskt krav på inflytande över den
lokala polisverksamheten. Den lokala
polisen har de bästa förutsättningarna
att bekämpa den lokala brottsligheten.
För att detta skall fungera måste den
lokala polisorganisationen förfoga över
frågor som resursfördelning och
prioriteringar. En för långt driven
centralisering av polisen riskerar att
bygga nya administrativa hierarkier,
vilket kan få negativa effekter för
brottsbekämpningen.
Det får ankomma på regeringen att
beakta vad vi här anfört i det fortsatta
utvecklingsarbetet inom polisen.
4. Samverkan mellan
Rikskriminalpolisen och
Säkerhetspolisen (punkt 7)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Johan Linander (c) och Cecilia
Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen vad
som anförs i reservationen om samverkan
mellan Rikskriminalpolisen och
Säkerhetspolisen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju292
yrkande 20 och 2003/04:Ju369 yrkande 19.
Ställningstagande
Den organiserade brottsligheten är
gränslös och har tillgång till stora
ekonomiska resurser. För att effektivt
kunna bekämpa denna brottslighet måste
polisens resurser hanteras rationellt och
utan prestige. Samarbetet mellan
Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen
måste förtydligas avseende organisation
och ansvar. Kunskap, kompetens och
operativ förmåga måste kunna nyttjas
optimalt och fungera i ett
internationellt perspektiv.
Vi ser positivt på det arbete som pågår
om organisatorisk samverkan och
informationsflöden mellan
Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Vi menar dock att regeringen måste ta
ytterligare initiativ för att polisen
skall få effektiva verktyg för att
bekämpa den grova organiserade
brottsligheten.
Det bör ankomma på regeringen att vidta
åtgärder i enlighet med vad vi här
anfört.
5. Sammanslagning av
Rikskriminalpolisen och
Säkerhetspolisen (punkt 8)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om en sammanslagning av
Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju465 yrkande 19.
Ställningstagande
Underlag finns nu för att besluta om
Säkerhetspolisens och
Rikskriminalpolisens organisatoriska
framtid. Enligt vår mening bör
Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen
få en gemensam organisatorisk inramning.
Vi menar att detta är en lösning som ger
bäst möjligheter att lösa de redan i dag
delvis gemensamma arbetsuppgifterna.
Det får ankomma på regeringen att
snarast återkomma med förslag i enlighet
med vad vi här anfört.
6. Polisstyrelserna (punkt 9)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om polisstyrelserna. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju333
yrkande 1, 2003/04:Ju334 yrkande 1,
2003/04:Ju369 yrkande 4 och 2003/04:Ju417
yrkande 10.
Ställningstagande
Vi anser att dagens system för styrningen
av polisen inte i tillräcklig omfattning
tillgodoser medborgarnas berättigade krav
på inflytande över den lokala
polisverksamheten. Detta är särskilt
beklagligt eftersom polisen i grund och
botten är till för medborgarna. Tiden får
därför anses mogen att nu utvärdera
styrsystemet inom polisen. En sådan
utvärdering bör även avse frågor om
polisstyrelsernas roll på ett generellt
plan samt vilka befogenheter dessa skall
ha i den framtida polisorganisationen.
Det får ankomma på regeringen att
tillsätta en utredning i enlighet med vad
vi här anfört.
7. Ökad antagning till
polisutbildningarna (punkt 10)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om ökad antagning till
polisutbildningarna. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna
2003/04:Ju230, 2003/04:Ju345,
2003/04:Ju417 yrkande 16 och
2003/04:Ju465 yrkande 2.
Ställningstagande
Antalet poliser måste bli fler.
Rekryteringsbehovet av poliser påverkas
också av den relativt höga medelåldern
inom poliskåren och en förväntad ökad
rörlighet bland främst yngre poliser.
Kapaciteten på polisutbildningarna i
Stockholm, Umeå och Växjö måste utnyttjas
maximalt för att i största möjliga
utsträckning möta det stora
rekryteringsbehovet.
Det får ankomma på regeringen att
tillse att befintliga polisutbildningar
utnyttjas i enlighet med vad vi här
anfört.
8. Ytterligare en polisutbildning
(punkt 11)
av Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om att inrätta ytterligare en
polisutbildning. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju333
yrkande 17 och 2003/04:Ju465 yrkande 6
samt bifaller delvis motionerna
2003/04:Ju202, 2003/04:Ju223, 2003/04:
Ju239, 2003/04:Ju249, 2003/04:Ju311,
2003/04:Ju319, 2003/04:Ju327 yrkande 2
och 2003/04:Ju338 yrkande 2.
Ställningstagande
Antalet poliser måste bli fler.
Rekryteringsbehovet av poliser påverkas
också av den relativt höga medelåldern
inom poliskåren och en förväntad ökad
rörlighet bland främst yngre poliser. För
att klara rekryteringsbehovet krävs det
att det inrättas en fjärde
polisutbildning. Den bör placeras i
närheten av någon befintlig högskola
eller universitet.
Det ankommer på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose
vad vi här anfört.
9. Polis i glesbygd (punkt 12)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om polis i glesbygd. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju333 yrkande 14
och bifaller delvis motionerna
2003/04:Ju321 och 2003/04:Ju338 yrkande
1.
Ställningstagande
Polisförsörjningen i glesbygdsområden
måste förbättras avsevärt. Glesbygdens
speciella förhållanden måste beaktas
bättre vid fördelningen av polisens
resurser mellan myndigheterna.
Det ankommer på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose
vad jag här anfört.
10.Förkortad utryckningstid på
landsbygden (punkt 13)
av Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 13 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om förkortad utryckningstid på
landsbygden. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju333 yrkande 15 och
bifaller delvis motion 2003/04:Ju364
yrkande 2.
Ställningstagande
Ett sätt att förbättra polisförsörjningen
på landsbygden är att polismyndigheter
med stora avstånd har en flexiblare
lösning vad gäller arbetsplatsens
lokalisering. Om den enskilde polisen i
vissa avseenden kan anses ha sin
arbetsplats lokaliserad till bostaden kan
utryckningstiden förmodligen förkortas
avsevärt i dessa delar av landet. Detta
möjliggörs genom att den enskilde
polismannen exempelvis kan ha material
och polisbil i eller i nära anslutning
till bostaden.
Det ankommer på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att tillgodose
vad vi här anfört.
11.Mobila polisteam (punkt 14)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m)
och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om mobila polisteam. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju364 yrkande 1.
Ställningstagande
På landsbygden är förutsättningarna
annorlunda än i storstäderna vid jour och
beredskap.
Med ett bättre utnyttjande av modern
teknik och ett regelverk som är bättre
anpassat till förhållandena i glesbygd
kan polisverksamheten på landsbygden
förbättras avsevärt.
Det får ankomma på regeringen att
initiera de nödvändiga förändringar som
erfordras för att möjliggöra mobila
polisteam i enlighet med vad vi här
anfört.
12.Nationella insatsstyrkan
(punkt 16)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om resurser till Nationella
insatsstyrkan. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 21 och
2003/04:Ju369 yrkande 18.
Ställningstagande
Grov brottslighet och extrema situationer
kräver särskilt kunnande och resurser.
Nationella insatsstyrkan är den enhet
inom polisen som visat sig bemästra
extremt svåra uppdrag och situationer.
Det är extra angeläget att Nationella
insatsstyrkan får de resurser som krävs
för att målsättningen skall kunna uppnås
och kvaliteten bibehållas. Nationella
insatsstyrkans numerär bör därför ökas
och utrustning och material uppdateras.
Det får ankomma på regeringen att
tillse att Nationella insatsstyrkan
prioriteras vid fördelningen av polisens
resurser.
13.Kostnader vid regeringsbeslutade
evenemang (punkt 18)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m)
och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om kostnader vid regeringsbeslutade
evenemang. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju212.
Ställningstagande
Varken Rikspolisstyrelsen eller
Polismyndigheten i Västra Götaland fick,
som Göteborgskommittén noterar, några
extra medel inför EU-toppmötet i
Göteborg. För att polisen skall kunna
upprätthålla ordningen vid stora sedan
lång tid i förväg beslutade arrangemang
är det viktigt att medel för detta
avsätts i budgeten. De enskilda
polismyndigheterna skall inte behöva ta
från sina ordinarie, redan hårt ansatta,
anslag för att upprätthålla ordningen vid
regeringsbeslutade arrangemang.
Rikspolisstyrelsen bör i stället i
budgetprocessen tilldelas särskilda medel
för sådana ändamål, som sedan skall
tilldelas den eller de berörda
polismyndigheterna.
Det får ankomma på regeringen att
beakta vad som anförts i kommande
budgetarbete.
14.Prioriterad brottslighet
(punkt 19)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om bekämpning av människohandel och
familjevåld. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju447 yrkande 3 och
2003/04:Ju479 yrkande 12 och bifaller
delvis motion 2003/04:Ju290 yrkande 3
samt avslår motionerna 2003/04:Ju255,
2003/04:Ju407 och 2003/04:Ju433.
Ställningstagande
För att finansiera en nödvändig nationell
aktion mot människohandeln behövs
öronmärkta anslag, dvs. ökade och riktade
resurser mot denna typ av brottslighet.
Vi anslår 10 miljoner kronor mer per år
jämfört med regeringen i ett öronmärkt
anslag för att bekämpa
människohandelsbrotten.
Polismyndigheterna måste prioritera
familjevåld och bl.a. arbeta
brottsförebyggande. Det är också viktigt
att hot- och riskbedömningsmodellen SARA
införs som standard vid landets
polismyndigheter fr.o.m. år 2004.
Det får ankomma på regeringen att vidta
åtgärder för att bekämpningen av
människohandel och familjevåld
prioriteras i enlighet med vad vi här
anfört. Vi ställer oss alltså bakom
motionerna Ju447 och Ju479 samt Ju290 i
här berörda delar. Vad gäller övriga
motioner delar vi majoritetens
uppfattning.
15.Prioriterad brottslighet
(punkt 19)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om bekämpning av brott mot företagare.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2003/04:Ju407 samt avslår motionerna
2003/04:Ju255, 2003/04:Ju290 yrkande 3,
2003/04:Ju433, 2003/04:Ju447 yrkande 3
och 2003/04:Ju479 yrkande 12.
Ställningstagande
Polisen måste prioritera brott mot
företagare. För att stoppa utvecklingen
med fler brott mot företagare och ökande
otrygghet krävs ett utökat samarbete
mellan olika myndigheter och
organisationer samt utvecklande av
verkningsfulla brottsförebyggande
åtgärder.
Det får ankomma på regeringen att vidta
åtgärder för att bekämpningen av brott
mot företagare prioriteras i enlighet med
vad jag här anfört. Det anförda innebär
att jag ställer mig bakom motion Ju407.
Vad gäller övriga motioner delar jag
majoritetens uppfattning.
16.Sjöpolisen (punkt 20)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om Sjöpolisen. Därmed bifaller riksdagen
delvis motionerna 2003/04:Ju274 och
2003/04:Ju333 yrkande 16.
Ställningstagande
Under förra året fattades beslut om en
stor minskning av sjöpolisverksamheten.
Det är bara i Stockholms- och Västra
Götalandsregionen som den typen av
polisverksamhet kommer att finnas i
framtiden.
Sjöpolisen skall bedriva allmän
polisiär verksamhet och utgöra
skärgårdens närpolis, bedriva övervakning
i syfte att höja säkerheten till sjöss
samt utgöra en resurs i sjöräddningen.
Sjöpolisen har också en roll i
gränsövervakningen. Samarbetet med andra
myndigheter, främst Kustbevakningen och
kommunal räddningstjänst, bör utvecklas.
Även samarbetet med tullen och den
vanliga polisen behöver fördjupas.
Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder för att möjliggöra
en väl fungerande sjöpolisverksamhet.
17.Särskilda enheter mot
människohandel (punkt 21)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 21 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om särskilda enheter mot människohandel.
Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju348 yrkande 3.
Ställningstagande
Handeln med människor har vuxit
explosionsartat de senaste åren, allt
fler kvinnor och barn säljs till
prostitution. För att effektivt kunna
bekämpa denna mycket allvarliga
brottslighet måste berörda
polismyndigheter få resurser till fasta
enheter med specialutbildad personal som
bekämpar människohandel.
Det får ankomma på regeringen att
tillse att det inrättas särskilda enheter
som bekämpar människohandel i enlighet
med vad jag här anfört.
18.Särskilda drogenheter (punkt 22)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 22 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om särskilda drogenheter. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2003/04:So345
yrkande 19 och 2003/04:So414 yrkande 6.
Ställningstagande
Vi anser att det skall finnas
specialiserade narkotikaenheter i varje
län och att det i de större städerna
skall finnas gatulangnings- och
ungdomsgrupper för att en effektiv
verksamhet skall kunna utvecklas.
Dessutom bör varje polismyndighet inrätta
särskilda enheter för att bekämpa
narkotika i ungdomsmiljöer.
Det får ankomma på regeringen att
initiera en sådan
organisationsförändring.
19.Ekobrottsmyndighetens organisation
(punkt 23)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 23 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om Ekobrottsmyndighetens organisation.
Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju411 yrkande 6 och bifaller
delvis motion 2003/04:Ju225.
Ställningstagande
Jag anser att all avancerad ekonomisk
brottslighet, innefattande också grova
miljöbrott, kräver operativa insatser av
sådan kvalificerad art att det behövs en
enhetlig och kraftfull organisation.
Därför är det nödvändigt att
Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde
förändras så att den kan svara mot dessa
krav. Ekobrottsmyndigheten bör vara en
central myndighet för hela landet.
Myndigheten skall handlägga avancerad
ekonomisk brottslighet och annan
allvarlig brottslighet som kan kopplas
till denna, t.ex. grova miljöbrott. Övrig
ekonomisk brottslighet skall utredas i
den lokala polis- och
åklagarorganisationen.
Det bör ankomma på regeringen att till
riksdagen återkomma med förslag som
tillgodoser vad jag nu anfört.
Det anförda innebär att jag ställer mig
bakom motion Ju411 i berörd del. Detsamma
gäller i stort motion Ju225 som har en
liknande inriktning.
20.Domstolsverkets ställning
(punkt 24)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 24 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om Domstolsverkets ställning. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:K271 yrkande 17, 2003/04:Ju292
yrkande 19, 2003/04:
Ju349 yrkande 11 och 2003/04:Ju477
yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att den centrala
domstolsorganisationen inte bör utformas
på ett sätt som riskerar ett oberoende
domstolsväsende. Den nuvarande
konstruktionen ger regeringen ett alltför
starkt grepp om domstolsorganisationen.
Det finns därför skäl att överväga en
annan ordning. Om servicen till
domstolarna sköttes utan att regeringen
hade inflytande över den skulle också
domstolarnas självständighet kunna
garanteras. I sammanhanget vill vi som
ett alternativ peka på det danska
systemet med en myndighet som ligger
under riksdagen och vars verksamhet
regleras i lag. En annan lösning skulle
kunna vara att föra över Domstolsverkets
uppgifter till domstolarna.
Vi anser att regeringen bör få i
uppdrag att utreda frågan om
Domstolsverkets ställning och funktion i
förhållande till domstolarna utifrån vad
vi nu förordat.
Detta innebär att vi ställer oss bakom
motionerna K271, Ju292, Ju349 och Ju477 i
här aktuella delar.
21.Psykiatrisk vård inom
kriminalvården (punkt 25)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om behovet av psykiatrisk vård i anstalt
även för intagna med lindriga störningar.
Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju449 yrkande 5 och avslår motion
2003/04:So637 yrkande 3.
Ställningstagande
Tillgång till psykiatrisk vård för de
intagna i anstalt skall vara lika
självklart som vård för fysiska åkommor.
Även de dömda som har en lindrig psykisk
störning måste ges adekvat vård. Sådan
behandling har också betydelse för att
förebygga återfall i brott.
Om kostnadsansvaret för vården av dömda
med allvarliga psykiska störningar
övertas av staten frigörs resurser i
landstingen till behandling av bl.a.
intagna med mindre allvarliga psykiska
störningar.
Det får ankomma på regeringen att
beakta vad jag nu anfört vid den
fortsatta beredningen av
Psykansvarskommitténs betänkande.
Det anförda innebär att jag tillstyrker
motion Ju449 i nu behandlad del. Motion
So637 anser jag däremot bör avslås av
riksdagen.
22.Psykiatrisk vård inom
kriminalvården (punkt 25)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen beslutar att 20 miljoner kronor
av anslaget till kriminalvården skall
reserveras för psykiatrisk vård inom
kriminalvården. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:So637 yrkande 3 och avslår
motion 2003/04:Ju449 yrkande 5.
Ställningstagande
En stor andel av de personer som döms
till fängelse har psykiska problem. Om
dessa problem inte behandlas under
anstaltstiden ökar risken för återfall
och social utslagning efter frigivning.
Det behövs ökade resurser till
psykiatrisk behandling inom
fängelsesystemets ram. Jag anser därför
att 20 miljoner kronor av anslaget till
kriminalvården skall reserveras för att
stärka den psykiatriska vården av
fängelsedömda.
Detta innebär att jag tillstyrker
motion So637 i nu behandlad del.
Beträffande motion Ju449 i nu behandlad
del delar jag majoritetens uppfattning.
23.Resurser till frivården (punkt 26)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 26 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om fördelningen av resurser mellan
anstalts- och frivårdsorganisationen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:Ju370 yrkande 12 och avslår
motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 3 och
2003/04:Ju402 yrkande 1.
Ställningstagande
Frivården har under senare år ålagts ett
antal nya uppgifter och har fått ett
större antal klienter, bl.a. till följd
av olika påföljdsreformer. Samtidigt har
frivårdens klienter blivit mer
svårhanterliga och andelen klienter med
drogproblem har ökat. Trots detta har
frivården inte tillförts medel i
tillräcklig utsträckning. Förutom att
frivården behöver mer pengar för att
klara sin uppgift är det också önskvärt
att frivården i större utsträckning
integreras med den övriga kriminalvården.
Det får ankomma på regeringen att
beakta vad vi nu anfört vid utformningen
av regleringsbrev för kriminalvården år
2004.
Det sagda innebär att vi ställer oss
bakom motion Ju370 i nu behandlad
del. Beträffande motionerna Ju357
och Ju402 i nu behandlade delar
har vi däremot samma uppfattning
som majoriteten.
24. Ökat stöd till KRIS
(punkt 27)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 27 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om ett ökat statligt stöd till
organisationen KRIS. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju272.
Ställningstagande
Kriminellas revansch i samhället (KRIS),
som bedriver verksamhet runt om i landet
i olika lokalföreningar, gör en stor och
betydelsefull insats för att stödja och
hjälpa fängelsedömda före, i samband med
och efter frigivning.
De resurser KRIS har att tillgå för sin
verksamhet är dock otillräckliga. Stödet
från bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen och
kommunerna är otillräckligt och riskerar
att utebli när myndigheter och kommuner
har problem att klara
verksamhetsbudgeten.
KRIS behöver ett ordentligt och tryggt
verksamhetsstöd för att kunna säkra och
befästa den verksamhet som bedrivs i dag.
Det måste till ett kontinuerligt statligt
stöd i större utsträckning till KRIS. Det
får ankomma på regeringen att beakta vad
vi nu anfört vid utformningen av
regleringsbrev för bl.a. kriminalvården.
Det sagda innebär att vi ställer oss
bakom motion Ju272 i nu behandlad del.
25.Anstalts- och häkteskapacitet
(punkt 28)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia
Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 28 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om behovet av utökad anstaltskapacitet.
Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 6 och
2003/04:Ju425 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2003/04:Ju298, 2003/04:Ju353,
2003/04:Ju381 och 2003/04:Ju416 yrkandena
11 och 28.
Ställningstagande
Beläggningssituationen på landets
anstalter och häkten är fortsatt
synnerligen problematisk. Situationen med
i princip 100 % beläggning, två intagna i
samma cell på en del av våra anstalter
och häkten samt ett stort antal s.k.
verkställighetsfall på häktena är inte
acceptabel. Med en så hög beläggning och
svårigheter att placera ut fängelsedömda
på anstalt försvåras kriminalvårdens
uppdrag att främja den intagnes
anpassning till samhället efter
frigivningen och att hålla anstalter och
häkten fria från droger. Kvaliteten i
befintlig kriminalvård eftersätts, vilket
redan i dag är ett allvarligt bekymmer.
Härtill kommer att säkerheten på
anstalterna äventyras.
Det krävs en omfattande utbyggnad av
kriminalvårdens kapacitet för att komma
till rätta med dessa problem. Det
framstår som nödvändigt att bygga en ny
stor sluten anstalt i enlighet med vad
Kriminalvårdsstyrelsen framställt i sitt
budgetunderlag för år 2004.
Regeringen bör snarast vidta kraftfulla
åtgärder för att lösa denna allvarliga
situation.
Det anförda innebär att vi ställer oss
bakom motionerna Ju370 och Ju425 i nu
behandlade delar. Motionerna Ju298,
Ju353, Ju381 och Ju416 i behandlade delar
bör däremot avslås av riksdagen.
26.Anstalts- och häkteskapacitet
(punkt 28)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 28 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som anförs i
reservationen om utbyggnad av
kriminalvårdens kapacitet. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju416
yrkandena 11 och 28 och avslår motionerna
2003/04:Ju298, 2003/04:Ju353,
2003/04:Ju370 yrkande 6, 2003/04:Ju381
och 2003/04:Ju425 yrkande 6.
Ställningstagande
Platsbristen på anstalter och häkten är
fortsatt mycket hög. Särskilt
problematiskt är detta på häktena, med
ett stort antal verkställighetsfall och
långa transporter som följd. På
anstalterna medför den höga beläggningen
bl.a. svårigheter att splittra upp
gängbildningar och att hålla isär
missbrukare från icke missbrukare.
Det krävs att antalet anstalts- och
häktesplatser ökar ytterligare för att
dessa problem skall kunna lösas. Jag
anser dock att utbyggnaden av
kriminalvårdens kapacitet inte bör ske
genom att ett nytt storfängelse byggs. I
stället bör de befintliga anstalterna
byggas om och till. De flesta anstalter
bör därvid göras om till
motivationsanstalter i tre steg. Det
första steget bör innehålla bl.a.
motivationsåtgärder, kontroll av
förekomsten av missbruk samt
självförvaltning. I steg två bör bl.a.
individuellt anpassad utbildning och
möjlighet till arbete ges. Steg tre utgör
ett utslussningsboende i nära kontakt med
familj, arbetsmarknad och andra nätverk.
Det får ankomma på regeringen att
beakta vad jag nu anfört vid utformandet
av regleringsbrev och andra riktlinjer
till Kriminalvårdsstyrelsen.
Detta innebär att jag ställer mig bakom
motion Ju416 i nu behandlade delar.
Motionerna Ju298, Ju353, Ju370, Ju381 och
Ju425 bör däremot i behandlade delar
avslås av riksdagen.
27.Kostnadsanalys av kriminalvårdens
platsbrist (punkt 29)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c), Cecilia Magnusson (m)
och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 29 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om behovet av en kostnadsanalys av
kriminalvårdens platsbrist. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju370
yrkande 5.
Ställningstagande
Platsbristen på anstalter och häkten
innebär inte bara problem inom
kriminalvårdens verksamhet. Det orsakar
också merkostnader för alla myndigheter
inom rättsväsendet. Som exempel kan
nämnas att polisen måste lägga ned onödig
tid och resurser på att leta lediga
arrestplatser och att advokater och
poliser måste resa långa sträckor för att
genomföra och delta vid förhör. Härtill
kommer de mer långsiktiga
kostnadskonsekvenserna för samhället av
att t.ex. programverksamhet och
frigivningsförberedelser blir sämre till
följd av den höga beläggningen och de
bristande resurserna.
Regeringen bör ta ett helhetsgrepp och
låta genomföra en kostnadsanalys av vad
den höga beläggningssituationen på
anstalter och häkten innebär för
rättsväsendet som helhet.
Det sagda innebär att vi ställer oss
bakom motion Ju370 i nu behandlad del.
28.Kontroll av narkotika på anstalter
och häkten (punkt 30)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 30 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om behovet av ökade insatser mot
narkotika på anstalter och häkten. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:Ju295, 2003/04:Ju316 yrkande 3,
2003/04:Ju370 yrkande 10 och yrkande 11 i
denna del, 2003/04:Ju416 yrkandena 15, 16
och 18, 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna
del samt 2003/04:So345 yrkande 3.
Ställningstagande
Ett angeläget mål för kriminalpolitiken
måste vara att hålla anstalter och häkten
fria från droger. Pågående missbruk på
anstalter och häkten är oacceptabelt. Det
bidrar till fortsatt kriminalitet under
fängelsetiden, våld och oro mellan de
intagna och undergräver deras möjligheter
att anpassa sig till ett liv i frihet
efter avtjänat straff. Det behövs
resurser och ökade möjligheter att på ett
effektivt sätt kontrollera att
drogfriheten efterlevs. Urinprovtagning
och andra kontrollåtgärder bör användas i
större utsträckning än i dag vid
misstanke om missbruk.
Effektivare åtgärder för att stoppa
införseln av narkotika på anstalter och
häkten måste också vidtas. Inpasserande
till anstalterna bör i större
utsträckning kontrolleras genom
kroppsvisitation. Vidare bör en översyn
göras av reglerna för permission och
besök vid fängelserna samt hur dessa
regler tillämpas. Narkotikahundar bör
också användas i större omfattning än vad
som sker i dag.
Det är också viktigt att en ökad
differentiering vid placering av de
intagna möjliggörs. Intagna som inte vill
komma i kontakt med droger bör få vistas
på drogfria enheter.
Vi delar den syn på hanteringen av
narkotikafrågan inom kriminalvården som
kommer till uttryck i här aktuella
motioner. Regeringen bör få i uppdrag att
se till att ytterligare förstärka arbetet
mot narkotika inom kriminalvården i
enlighet med vad vi anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom
motionerna Ju295, Ju316, Ju370, Ju416,
Ju425 och So345 i nu behandlade delar.
29.Besöksrum med glasruta (punkt 31)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Cecilia Magnusson (m)
och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 31 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om inrättande av besöksrum med s.k.
glasruta. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 11 i
denna del, 2003/04:Ju416 yrkande 17 och
2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del.
Ställningstagande
En stor del av den narkotika som kommer
in på anstalterna förs in av anhöriga
till de intagna i samband med besök.
Genom att inrätta besöksrum i vilka den
intagne och besökaren hålls åtskilda,
t.ex. med en glasruta mellan dem, kan en
del av denna införsel stoppas. Härigenom
möjliggörs också besök i de fall det
annars, på grund av dokumenterat
missbruk, inte vore möjligt.
Regeringen bör låta utreda
möjligheterna och förutsättningarna att
inrätta sådana besöksrum på ett antal
anstalter. Det anförda innebär att vi
tillstyrker motionerna Ju370, Ju416 och
Ju425 i nu behandlade delar.
30.Disciplinär påföljd för vägran att
lämna urinprov (punkt 32)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 32 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om efterverkningar för intagen som vägrar
att lämna urinprov. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju416 yrkande
19.
Ställningstagande
Det är enligt min mening oacceptabelt att
intagna som vägrar att lämna urinprov får
lindrigare disciplinära påföljder än de
som konstateras ha brukat droger under
anstaltsvistelsen. Det har nu gått snart
tre år sedan Narkotikakommissionen
uppmärksammade denna brist och nästan två
år sedan regeringen själv konstaterade
att denna ordning är otillfredsställande.
Trots detta har ingenting hänt.
Det får ankomma på regeringen att
tillse att översynen av regelverket
rörande disciplinpåföljder skyndas på och
att bestämmelserna snarast ändras i den
riktning jag här angett.
Det anförda innebär att jag ställer mig
bakom motion Ju416 i nu behandlad del.
31.Missbruksbehandling inom
kriminalvården (punkt 33)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia
Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 33 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om missbruksbehandling inom
kriminalvården. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2003/04:So345 yrkande 16 och
2003/04:So414 yrkandena 9 och 13 samt
avslår motion 2003/04:Ju357 yrkande 15.
Ställningstagande
Vi anser att möjligheterna för intagna
att vara drogfria under anstaltsvistelsen
måste förbättras. Det är mycket viktigt
att kunna separera de intagna som är
motiverade att sluta med sitt missbruk
från dem som vill fortsätta missbruka.
Den höga beläggningen på anstalterna
medför problem med att differentiera de
intagna i tillräcklig utsträckning. Det
behövs också större resurser till
motivation och behandling av missbrukare
inom kriminalvården.
Vi anser också att kvaliteten i
missbruksvården för kriminalvårdens
klienter är för låg. Ett sätt att
förbättra vården för missbrukare är att
bredda kompetensen genom att upphandla
vårdtjänster från privata vårdgivare.
Kriminalvården bör därför i ökad
utsträckning upphandla vårdprogram av
privata vårdgivare.
Det får ankomma på regeringen att vidta
de åtgärder som erfordras för att uppnå
vad vi nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss bakom
motionerna So345 och So414 i nu
behandlade delar. Beträffande motion
Ju357 i nu behandlad del delar vi
majoritetens uppfattning.
32. Brottsförebyggande arbete
mot hatbrottslighet (punkt 34)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om åtgärder för att förebygga
hatbrottslighet. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju445
yrkande 3 och 2003/04:Ju446 yrkande 4.
Ställningstagande
Samhället måste med kraft arbeta
förebyggande mot brott med bl.a.
rasistiska, nazistiska, antisemitiska och
homofobiska motiv, s.k. hatbrott. Det är
inte acceptabelt att människor skräms
till tystnad av personer och grupper som
begår sådana gärningar. Polisen måste
förbättra sitt arbete med kartläggning
och utredning av brotten. Här är det
viktigt med ett fungerande samarbete
mellan säkerhetspolis,
kriminalunderrättelsetjänst, närpolis och
åklagare. Personer som blir utsatta måste
också få hjälp och stöd samt tillräckligt
skydd.
Det är också viktigt att förmedla
kunskap i samhället om bl.a. olika
ideologier och att medvetandegöra hur
olika ickedemokratiska organisationer
arbetar. Det är vidare viktigt att
samhället använder sig av bra strategier
för att motverka att ungdomar lockas in i
sådana organisationer.
Det får ankomma på regeringen att vidta
erforderliga åtgärder med anledning av
vad vi nu anfört.
Detta innebär att vi ställer oss
bakom motionerna Ju445 och Ju446 i
nu behandlade delar.
33. Verksamhetsmål (punkt 35)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om Brottsoffermyndighetens
verksamhetsmål. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Ju453 yrkande 15.
Ställningstagande
Effektivitet, snabbhet och hög kvalitet
vid handläggningen av brottsskadeärenden
är nödvändigt för att garantera det
enskilda brottsoffrets rätt till
ersättning och behov av trygghet. Som
brottsoffer kan det upplevas som väldigt
jobbigt att behöva vänta på besked om
ersättning. Jag är därför kritisk till
att regeringen under senare år har sänkt
kraven avseende handläggningstiden. Jag
förordar en återgång till det tidigare
kravet på att 70 % av ärendena om
brottsskadeersättning skall handläggas
inom tre månader.
Det anförda innebär att jag tillstyrker
motion Ju453 i här behandlad del.
34.Tillskott till Brottsofferfonden
genom avdrag på ersättningen till
intagen i kriminalvårdsanstalt
(punkt 36)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia
Magnusson (m) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 36 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om tillskott till Brottsofferfonden genom
avdrag på ersättningen till intagen i
kriminalvårdsanstalt. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju394 yrkande 2.
Ställningstagande
Vi anser att intagna i
kriminalvårdsanstalt skall vara med och
finansiera Brottsofferfonden, såsom var
fallet när fonden inrättades. Eftersom de
intagnas ersättning har höjts finns det
anledning att åter ta upp frågan om att
införa ett 20-procentigt avdrag på de
intagnas ersättning. Avdraget skall
framgå av de intagnas lönebesked då det
finns en betydelsefull pedagogisk poäng i
att den dömde regelbundet påminns om att
han betalar till Brottsofferfonden. Att
införa denna ordning skulle också
innebära en naturlig fokusering på
brottsoffrens situation. Regeringen bör
snarast vidta de åtgärder som krävs för
att uppnå den ordning som här
förespråkas.
De medel som flyter in från de intagnas
ersättning skall i sin helhet tillföras
Brottsofferfonden.
Det anförda innebär att vi ställer oss
bakom motion Ju394 i nu behandlad del.
35.Stöd från Brottsofferfonden m.m.
(punkt 37)
av Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 37 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om stöd ur Brottsofferfonden m.m. Därmed
bifaller riksdagen delvis motionerna
2003/04:Ju234, 2003/04:Ju317 yrkandena 2
och 3, 2003/04:Ju348 yrkande 5 och
2003/04:Ju363 yrkande 3.
Ställningstagande
Det arbete med brottsoffer som utförs av
ideella organisationer bör uppmärksammas
och stärkas. För att vittnesstöd,
brottsofferjourer och det lokala
brottsförebyggande arbetet skall fungera
långsiktigt krävs ett statligt stöd till
frivilligorganisationernas arbete. Den
som t.ex. ställer upp som vittnesstöd
måste ges skälig ersättning, i varje fall
bör ersättningen täcka dennes
omkostnader. Om stödet till
frivilligorganisationerna minskar finns
en risk för att målet om att det skall
finnas vittnesstödsverksamhet vid
samtliga tingsrätter och hovrätter inte
kan nås. Regeringen bör ges i uppdrag att
vidta åtgärder i enlighet med vad vi nu
anfört. Det sagda innebär att vi i stort
tillstyrker motionerna Ju234, Ju317,
Ju348 och Ju363 i nu berörda delar.
36.Självrisk vid utbetalning av
brottsskadeersättning (punkt 38)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin
Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 38 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om avskaffande av självrisk för
brottskadeersättning. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Ju444 yrkande
10.
Ställningstagande
Det är orimligt med ett avdrag för
självriskbelopp vid brottsskadeersättning
för personskador och kränkning. Den
undantagsmöjlighet som finns för de fall
där det föreligger särskilda skäl att
inte avräkna något självriskbelopp är
inte tillräcklig. Avdraget för självrisk
innebär att brottsoffret kan komma att
känna sig kränkt ännu en gång.
Bestämmelsen om avdrag för självrisk bör
därför avskaffas.
Regeringen bör vidta åtgärder i
enlighet med det nu anförda. Det sagda
innebär att vi tillstyrker motion Ju444 i
denna del.
37.Brottskadeersättning för sakskada
(punkt 39)
av Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 39 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om en utvärdering av reglerna om
brottsskadeersättning för sakskada.
Därmed bifaller riksdagen motion
2003/04:L318 yrkande 2.
Ställningstagande
Det är i dag svårt för flera
småföretagare att teckna försäkringar. Om
företagaren utsätts för t.ex.
skadegörelse eller inbrott kan det därför
vara svårt att få ersättning för de
skador som företagaren drabbas av. Även
om brottet klaras upp saknar ofta
gärningsmannen möjlighet att betala
eventuellt skadestånd. Möjligheterna att
få brottsskadeersättning för sakskador är
små. Brottskadelagens regler om
ersättning för sakskador tillämpas
sällan. Mot denna bakgrund anser vi att
en utvärdering av brottsskadelagens
bestämmelser rörande sakskador och
tillämpningen av dessa bör genomföras.
Regeringen bör ges i uppdrag att göra
en översyn av reglerna. Det anförda
innebär att vi ställer oss bakom motion
L318 i denna del.
38.Förskott på brottskadeersättning
(punkt 41)
av Ragnwi Marcelind (kd), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c)
och Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 41 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservationen
om förskott på brottsskadeersättning.
Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2003/04:Ju363 yrkande 1,
2003/04:Ju404, 2003/04:Ju453 yrkande 13
och 2003/04:Ju479 yrkande 29.
Ställningstagande
Målet för politiken på brottsofferområdet
måste vara att människor som drabbats av
brott skall erhålla all den hjälp och det
stöd de behöver för att kunna återgå till
ett normalt liv. En viktig aspekt är
därvid den ekonomiska. Det är
principiellt viktigt att förövaren
gottgör brottsoffret ekonomiskt för det
lidande och den förlust som denne
åsamkats. Det är dock inte rimligt att
brottsoffret skall löpa risk att på nytt
skymfas av brottslingen genom utebliven
betalning. Inte heller bör brottsoffret
behöva vänta så lång tid på att få ut
brottsskadeersättning som ofta är fallet.
Vi anser att regeringen bör ges i uppdrag
att tillsätta en utredning med uppdrag
att se över möjligheten att staten, vid
skadestånd på grund av brott,
förskotterar skadeståndet till
brottsoffret. Det förhållandet att det
inom EU pågår ansträngningar att få till
stånd gemensamma minimibestämmelser
rörande statlig ersättning till
brottsoffer utgör inte skäl att avvakta
med frågan. Genom att en utredning
tillsätts snarast finns det en möjlighet
att riksdagen kan anta en ny lag
samtidigt som riksdagen antar
rambeslutet.
Det anförda innebär att vi ställer oss
bakom motionerna Ju363, Ju404, Ju453 och
Ju479 i berörda delar.
Särskilda yttranden
1. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 2)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m) och Cecilia Magnusson (m).
Vårt moderata budgetalternativ - med
förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning, skatteförändringar
samt finanspolitiska ramverk skall ses
som en helhet där inte någon eller några
delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Riksdagens
majoritet beslutade den 19 november 2003
om ramar för de olika utgiftsområdena i
enlighet med finansutskottets förslag,
och majoriteten har därmed valt en annan
inriktning av politiken än den vi
förordat. Vi deltar därför inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning
inom utgiftsområde 4. I det följande
redovisas i korthet det moderata
alternativet.
Det övergripande målet för
rättsväsendet är människors rättssäkerhet
och rättstrygghet. Kriminalpolitikens
syfte är att minska brottsligheten och
öka människors trygghet. För att uppnå
detta måste rättsväsendet ha resurser för
att kunna fullgöra sina uppgifter och
tillgodose medborgarnas berättigade krav.
Människors tilltro till att staten
förmår upprätthålla lag och ordning har
emellertid successivt försvagats i och
med att de rättsvårdande myndigheterna
inte längre klarar av att fullgöra sina
uppgifter på ett godtagbart sätt. En
bidragande orsak till den negativa
utvecklingen är myndigheternas uppdämda
behov av personalförstärkning,
kompetensutveckling och vidareutbildning.
En ansvarsfull kriminalpolitik måste
bygga på att rättsstaten besitter
tillräcklig slagkraft för att klara av
sina grundläggande uppgifter. För att
bryta den negativa utvecklingen krävs
resurstillskott som möjliggör en
intensifierad satsning från
rättsväsendets myndigheter. Vi föreslog
därför att rättsväsendet skulle tillföras
983 miljoner kronor mer under år 2004 än
vad riksdagen nu beslutat om, varav 700
miljoner kronor skulle tillföras
polisorganisationen.
Enligt vår mening är rättsväsendet i
stort behov av både personalförstärkning
och kvalitetshöjande åtgärder inom de
olika myndigheternas verksamhetsområden.
Vidare behöver kraven på gott ledarskap,
effektivt resursutnyttjande och
resultatuppföljning skärpas. Vårt förslag
innebär en kraftfull satsning på modern
teknik, kompetensutveckling och
vidareutbildning inom rättsväsendets
myndigheter samtidigt som det uppdämda
behovet av personalförstärkningar
tillgodoses.
Vårt budgetalternativ bygger på en
helhetssyn där medel finns så att
rättskedjans alla led kan fungera. Medel
behövs inom polisen för en ökad
rekrytering av poliser och av civil
personal. Vidare måste nya
personalgrupper rekryteras för att
frigöra uniformerad personal till yttre
tjänst. Även inom Säkerhetspolisen behövs
ytterligare resurser då det finns en rad
utmaningar som måste mötas, bl.a.
aktiviteter hos flera extrema
grupperingar samt ett behov av att
förstärka säkerhetsskyddet. Satsningarna
på polisen medför ett ökat resursbehov i
senare led av rättskedjan, bl.a. inom
åklagarorganisationen där behov finns av
personalförstärkningar samt fortbildning
i t.ex. användandet av moderna tekniska
hjälpmedel. Vår satsning på
domstolsväsendet innebär att
förändringsarbetet inom domstolsväsendet
kan fortgå utan vidhängande
besparingskrav. Reformeringen av
domstolarna får inte göras till ett
kostnadsbesparingsprojekt utan måste
baseras på en långsiktig vision av ett
rättssäkert och tillgängligt
domstolsväsende. Vi satsar också resurser
på kriminalvården för att det skall bli
möjligt att öka antalet platser inom
kriminalvården samtidigt som innehållet i
programverksamheten kan förbättras.
Utrymme skapas även för kriminalvårdens
övertagande av institutionsvården av unga
lagöverträdare. Vi kan däremot inte
ställa oss bakom regeringens satsning på
Brottsförebyggande rådet utan föreslår en
minskning på det anslaget. Enligt vår
mening måste den kriminalpolitiska
forskningen bli mer objektiv och ges en
tydligare akademisk frihet.
Sammantaget föreslog vi sålunda i
utskottets yttrande till finansutskottet
att utgiftsramen för rättsväsendet för
nästa budgetår skulle tillföras 983
miljoner kronor mer än vad riksdagen nu
beslutat om. Detta hade gett utrymme för
de anslagsökningar vi i detta ärende
föreslagit i motion Ju462.
2. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 2)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin
Granbom (fp).
Svenskt rättsväsende står under stark
press. Samtliga rättsvårdande myndigheter
uppvisar allvarliga brister i
måluppfyllelsen. Ökat grövre våld, låg
uppklaringsprocent av brott, ökad
narkotikaanvändning och en ineffektiv
kriminalvård skapar otrygghet i
samhället. Detta påverkar medborgarnas
tilltro till demokratins förmåga att
skapa grundläggande rättstrygghet.
Folkpartiet liberalerna vill se en
förändrad attityd till rättsväsendet.
Rättstryggheten måste öka och
rättssäkerheten stärkas. Det är därför
viktigt att kampen mot brottsligheten
förbättras samtidigt som de
brottsförebyggande insatserna ges ett
större utrymme. Det är också viktigt att
kraftfulla åtgärder sätts in mot dem som
faktiskt begår brott. För att åstadkomma
detta krävs det förändringar när det
gäller politiskt ledarskap,
myndigheternas organisation och, inte
minst, långsiktiga ekonomiska
förutsättningar. Mot den bakgrunden
föreslog vi att rättsväsendet skulle
tillföras 1 004 miljoner kronor mer under
år 2004 än vad riksdagen nu beslutat om.
Vårt förslag möjliggör en förstärkning
av såväl polisväsendet och
åklagarorganisationen som
domstolsväsendet och kriminalvården. Inom
polisorganisationen innebär vår satsning
att fler civilanställda och poliser kan
anställas. Detta innebär att antalet
poliser som utför renodlade polisiära
uppgifter kan bli fler samt att
satsningen på närpolisen kan fortsätta.
Vi avsätter också medel för att förbättra
ledarskapsutbildningen inom polisen samt
för att förstärka de enheter som arbetar
med hatbrott, våld mot kvinnor och barn
samt narkotikabrott och andra grova
brott. Inom Säkerhetspolisen bör
ytterligare resurser satsas på att
förbättra hotbildsanalyserna och
förstärka livvaktsskyddet. Vår satsning
på åklagarorganisationen bör användas för
att komma till rätta med bristen på
åklagare samt för att öka möjligheterna
till utbildning och specialisering. De
satsningar vi gör på polis- och
åklagarorganisationerna innebär att
ytterligare resurser måste avsättas för
domstolsväsendet. Det är viktigt att de
färdigutredda brotten kan avgöras inom
rimlig tid och på ett rättssäkert sätt.
Det är också viktigt att moderniseringen
av domstolsväsendet fortsätter liksom
renodlingen av domaruppgifter. Inom
kriminalvården bör vår satsning användas
för att inrätta fler häktes- och
anstaltsplatser, förbättra
behandlingsverksamheten samt att sätta in
ytterligare insatser mot narkotikan på
anstalterna. Viktigt är också att
kriminalvårdens arbete med att förebygga
återfall i brott fortsätter. För att
förstärka rättssäkerheten för medborgarna
måste också rättshjälpen förstärkas;
rättvisan får inte bli ett privilegium
för dem med ekonomiska resurser.
Samhället har ett ansvar att se till att
alla medborgare har möjlighet att söka
sin rätt.
Sammantaget föreslog vi sålunda i
utskottets yttrande till finansutskottet
att utgiftsramen för rättsväsendet för
nästa budgetår skulle tillföras 1 004
miljoner kronor mer än vad riksdagen nu
beslutat om. Vårt förslag hade gett
utrymme för de anslagsökningar vi i detta
ärende föreslagit i motionerna Ju466 och
Fi240.
3. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 2)
av Ragnwi Marcelind (kd).
En fungerande rättsordning är oumbärlig
för ett gott samhälle. Rättsväsendet
måste utvecklas så att det kan möta
morgondagens behov och påfrestningar och
garantera medborgarna rättstrygghet i ett
internationaliserat samhälle. I ett gott
samhälle överförs de demokratiska värdena
och värderingarna från generation till
generation. Utan dessa kommer
relationerna mellan människor inte att
fungera i vardagslivet. Tilliten och
förtroendet måste utgå från att respekten
för varje människas unika värde är
införlivad hos varje medmänniska.
Rättsstatens uppgift är att ge en ram för
dessa värden. Den skall syfta till att
skapa en samlevnad med trygghet och
respekt mellan människor och bidrar
därmed också till att upprätthålla
samhällets grundvärden.
Nedskärningarna inom rättsväsendet har
nu gått så långt att frågan är berättigad
om rättsväsendet förmår fylla sin
uppgift. Enligt min mening måste
rättsväsendet ha så stora resurser till
sitt förfogande att det är möjligt att
garantera alla medborgare säkerhet och
trygghet. Mot den bakgrunden föreslog jag
att rättsväsendet skulle tillföras 500
miljoner kronor mer under år 2004 än vad
riksdagen nu beslutat om.
Mitt förslag innebär en satsning på
ytterligare platser vid
polisutbildningarna samt fler poliser
inom polisorganisationen. Genom att satsa
på civilanställd personal inom polisen
frigörs också polisresurser för att inte
bara bekämpa den allvarligaste
brottsligheten utan också
vardagsbrottsligheten samt för att
utveckla närpolisen. Ytterligare medel
måste även satsas på att förbättra
arbetsmiljön inom polisen samt på att
förbättra polisens utrustning, t.ex.
utveckla alternativa vapen och inrätta
ett modernt och effektivt
radiokommunikationssystem. Satsningen på
åklagarväsendet gör det möjligt att
anställa specialåklagare för ekobrott,
miljöbrott och mängdbrott samtidigt som
det internationella samarbetet kan öka.
Ett rättssamhälle kräver också fungerande
domstolar. Medborgarperspektivet med
tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal
förankring är viktiga aspekter, även om
en organisation som tillgodoser dessa
krav kostar något mer. I mitt förslag
ryms sådana kostnader. När det gäller
kriminalvården avsätter jag medel för
bl.a. en satsning på personalutbildning,
förbättring av programverksamheten och
skärpt narkotikakontroll på anstalterna.
Satsningar måste också göras för att
inrätta fler häktesplatser. Slutligen
ryms i mitt budgetförslag extra resurser
till anslaget Bidrag till
brottsförebyggande arbete. Denna satsning
skall användas dels till arbetet med att
bygga bort brott och skapa tryggare
miljöer för medborgarna, dels till det
lokala brottsförebyggande arbetet ute i
kommunerna. Viktigt i det lokala
brottsförebyggande arbetet är en
förändrad brottsförebyggande strategi i
syfte att systematiskt, långsiktigt och
med stor tydlighet arbeta med
informationsinsatser för att
medvetandegöra föräldrar och andra som
har tillsyn över barn om
värdeöverföringens betydelse.
Kristdemokraterna har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken än den som
Socialdemokraterna och dess stödpartier
föreslår. Därför har jag i utskottets
yttrande till finansutskottet föreslagit
att utgiftsramen för rättsväsendet för
nästa budgetår skulle tillföras 500
miljoner kronor mer än vad riksdagen nu
beslutat om. Detta hade gett utrymme för
de anslagsökningar jag i detta ärende
föreslagit i motion Ju476.
4. Anslag under utgiftsområde 4
Rättsväsendet (punkt 2)
av Johan Linander (c).
I ett demokratiskt samhälle är det
väsentligt att människor känner tilltro
till och har förtroende för
rättsväsendet. Att skydda medborgarna mot
våld och övergrepp och att garantera
individens rättssäkerhet är avgörande för
tilltron till systemet. En av samhällets
hörnstenar, kanske den viktigaste, är
således att garantera människor säkerhet
och trygghet. Rättssäkerheten är helt
enkelt en väsentlig del av människors
livskvalitet. Samhället får aldrig
acceptera en utveckling där den enskildes
rättssäkerhet och rättstrygghet sätts på
spel.
En av rättsstatens viktigaste uppgifter
är att forma gemensamma spelregler och
säkra att de efterlevs. Närhet mellan
medborgarna och de rättsvårdande
myndigheterna är viktig för att tillit
skall kunna skapas. En förutsättning är
att rättsväsendets myndigheter finns på
ett rimligt avstånd i hela landet.
Förtroendet för rättsväsendet grundas
på att det fungerar snabbt, har hög
kvalitet samt att det finns nära
tillgängligt. Därför måste
polisutryckningarna nå fram inom skälig
tid och handläggnings- och
utredningstiderna vara så korta som
möjligt. Brott måste betydligt oftare
leda till lagföring än vad som är fallet
i dag. Det är också viktigt att tiden
från brottsanmälan till
kriminalvårdspåföljd förkortas. Enligt
Centerpartiet måste alla medborgare
tillförsäkras rätten till en trygg
tillvaro på lika villkor.
Mot den bakgrunden föreslog jag att
rättsväsendet skulle tillföras 500
miljoner kronor mer under år 2004 än vad
riksdagen beslutat om.
Mitt förslag innebär att det blir
möjligt att förstärka polisen både i
storstäderna och på landsbygden samt att
genomföra satsningar på närpolisen. Med
fler närpoliser kan polisens arbete i
högre grad utformas efter lokala behov
och förutsättningar. Det innebär också
att polisen kan öka sin civilanställda
personal, vilket skulle möjliggöra en
effektivisering inom polisorganisationen
och att mer resurser frigörs för
renodlade polisiära arbetsuppgifter. En
satsning görs också på
åklagarorganisationen i syfte att
förbättra arbetssituationen för de
anställda samt förbättra
lagföringsprocessen. Ekobrottsmyndigheten
måste koncentrera sin verksamhet
samtidigt som ekobrottsbekämpningen
förbättras, särskilt det förebyggande
arbetet mot ekobrott. Mitt förslag
innebär också en förstärkning av
kriminalvården så att den kan verka för
att intagna ges förutsättningar att efter
verkställigheten leva ett laglydigt liv.
Härigenom minskar
återfallsbrottsligheten. Utbildning,
arbetsträning och social
färdighetsträning skall erbjudas de
intagna i större omfattning än vad som
sker i dag. Behandlings- och
rehabiliteringsinstanserna för psykiskt
sjuka, sexualförbrytare och
drogmissbrukare måste också förbättras.
Intagna med svåra psykiska störningar
måste kunna placeras på specialenheter
där de kan få lika bra psykiatrisk vård
som det ges på rättspsykiatriska
kliniker. Slutligen är det nödvändigt att
kriminalvården satsar på ett utökat antal
platser i häkten och anstalter samt fler
och mindre enheter.
Sammantaget föreslog jag sålunda i
utskottets yttrande till finansutskottet
att utgiftsramen för rättsväsendet för
nästa budgetår skulle tillföras 500
miljoner kronor mer än vad riksdagen
beslutade om. Mitt förslag hade gett
utrymme för de anslagsökningar jag i
detta ärende föreslagit i motion Ju442.
5. Kompetens- och bemötandefrågor
inom rättsväsendet (punkt 3)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Det är angeläget att all personal inom
rättsväsendets myndigheter har en hög
kompetens i alla de frågor och
företeelser som de som företrädare för
myndigheten kommer i kontakt med. Även om
det görs mycket inom rättsväsendets
myndigheter för att höja kompetensen
bland personalen återstår enligt vår
mening ändå mycket att göra.
Som exempel på områden där kompetensen
på olika sätt bör höjas kan nämnas
följande. Barnkompetensen måste öka,
bl.a. vad gäller hur barn som utsatts för
våld och sexuella övergrepp respektive
bevittnat våld i hemmet påverkas och
reagerar och hur polisförhör med barn bör
genomföras. Också i familjemålen om
vårdnad, boende och umgänge behövs
insatser. Vidare måste kunskaperna
rörande våld och sexuella övergrepp mot
kvinnor öka såväl inom polisen som i
domstolarna. Kompetensen beträffande
bekämpande av människohandel för sexuella
ändamål måste också höjas. Den kulturella
kompetensen är i många fall otillräcklig
inom rättsväsendet. Det är t.ex. mycket
viktigt att polisens förmåga att utreda
brott mot invandrarkvinnor ökar samt att
polisen blir bättre på att informera
kvinnorna om deras rättigheter i det
svenska samhället. Även kunskaperna om
s.k. hatbrott, dvs. brott med bl.a.
rasistiska, främlingsfientliga och
homofobiska motiv, måste förbättras.
Kompetensen rörande våld i samkönade
relationer måste öka liksom om
situationen för homosexuella, bisexuella
och transpersoner. Även kompetensen inom
miljöbrottsbekämpning och djurskydd
behöver höjas.
Kompetensen inom specialistområdena
behöver också kvalitetssäkras, bl.a. för
att kunna säkerställa en likvärdig
kompetens och kvalitet i
utredningsarbetet av svåra och
komplicerade brott. För att kunna
betecknas som specialist måste de
anställda ha en minsta gemensam
sakkompetens. Av rättssäkerhetsskäl måste
kompetensen också vara lika i hela riket.
En höjning av kompetensen inom
rättsväsendet ger också förutsättningar
att korta handläggningstiderna i
rättskedjan, bl.a. genom bättre praktiska
möjligheter till samverkan mellan
myndigheterna.
För att rättsväsendets myndigheter
skall kunna lösa sina uppgifter är det
också av avgörande betydelse att
allmänheten bidrar på olika sätt, t.ex.
genom att anmäla brott och vittna inför
domstol. Benägenheten från vittnen,
målsägande och misstänkta att biträda
rättsväsendet är beroende av det
bemötande de får från företrädare för
rättsväsendet. Bemötandefrågor är också
betydelsefullt för rättsväsendets
legitimitet och trovärdighet. Kränkningar
i form av onödiga ifrågasättanden,
förolämpningar och nedlåtande tilltal får
inte förekomma och är särskilt
bekymmersamma när de drabbar en grupp som
redan känner sig marginaliserad eller
ifrågasatt. Även om en del har gjorts
inom rättsväsendets myndigheter för att
uppmärksamma dessa frågor anser vi att
det inte är tillräckligt. Rättsväsendet
måste upprätthålla en hög etisk nivå
bland sina anställda, något som ständigt
måste aktualiseras bl.a. i det dagliga
samtalet mellan anställda och deras
chefer. Det krävs också mer och löpande
utbildning i bemötandefrågor.
Det är också viktigt att polisen på ett
strukturerat sätt tar vara på de klagomål
och synpunkter som lämnas av allmänheten.
Klagomålen och synpunkterna behöver inte
uppfattas negativt utan kan ses som en
tillgång för verksamheten, t.ex. såsom en
varning om att något måste uppmärksammas
och åtgärdas innan en skada eller
förtroendekris uppstår. Ofta handlar
synpunkter och klagomål på bl.a. polisen
om ageranden som i och för sig är lagliga
men som ur etisk synvinkel kan
ifrågasättas.
Många av de åtgärder vi förespråkar,
bl.a. för att höja sakkompetensen inom
rättsväsendets olika myndigheter, kräver
ytterligare resurser. Som vi anfört i
respektive partis särskilda yttrande
rörande anslaget till utgiftsområde 4
föreslog vi i utskottets yttrande till
finansutskottet att utgiftsramen för
rättsväsendet för nästa budgetår skulle
höjas. Detta hade gett utrymme för sådana
kraftfulla kompetenshöjande åtgärder som
föreslagits i många av de motioner som
behandlas i detta avsnitt.
6. Avskrivningar av anmälda brott
av Ragnwi Marcelind (kd).
Som framgår av Riksdagens revisorers
rapport innebär inte det förhållandet att
ett anmält brott i statistiken redovisas
som uppklarat med automatik att någon
fällts till ansvar för detta. Olika
avskrivningsbeslut som polis eller
åklagare fattar medför sålunda att de
berörda gärningarna i statistiken
redovisas som uppklarade, trots att ingen
dömts för brott.
Ärenden avskrivs för att bl.a. kunna
redovisa låga balanser, även när det
finns misstänkta gärningsmän. Att brott
inte klaras upp urholkar allmänhetens
förtroende för rättsväsendet. Det
förvärrar också ofta brottsoffrets
trauma.
Det är angeläget att Riksdagens
revisorers rapport analyseras och att
regeringen därefter vidtar lämpliga
åtgärder. Kriminalstatistiken måste
förbättras för att bl.a. utgöra ett
enhetlig och rättvisande beslutsunderlag
för styrningen och resultatbedömningen av
rättsväsendets myndigheter. Vidare måste
åtgärder vidtas för att förbättra och
effektivisera den brottsutredande
verksamheten för att lagföringen skall
öka.
Jag utgår från att regeringen vidtar
åtgärder i enlighet med vad jag anfört,
annars kommer jag att återkomma med nya
initiativ i denna fråga.
7. Ytterligare en polisutbildning
(punkt 11)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m) och Cecilia Magnusson (m).
Antalet poliser måste bli fler.
Rekryteringsbehovet av poliser påverkas
också av den relativt höga medelåldern
inom poliskåren och en förväntad ökad
rörlighet bland främst yngre poliser.
Kapaciteten på polisutbildningarna i
Stockholm, Umeå och Växjö måste utnyttjas
maximalt. För att klara
rekryteringsbehovet kan det finnas skäl
att inrätta en fjärde polisutbildning, i
närheten av någon befintlig högskola
eller universitet.
Vi utgår från att regeringen noga
följer frågan och omedelbart vidtar
åtgärder för att inrätta en fjärde
polisutbildning om det visar sig vara
nödvändigt för polisförsörjningen.
8. Resursfördelningen mellan
myndigheterna (punkt 15)
av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind
(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild
Strandberg (fp), Johan Linander (c),
Cecilia Magnusson (m) och Karin
Granbom (fp).
Resursbristen vid flertalet
länspolismyndigheter är alarmerande.
Polisen behöver tillföras mer resurser än
vad regeringen föreslagit i
budgetpropositionen. Med våra respektive
budgetförslag hade många behov ute i
landet kunnat tillgodoses.
9. Prioriterad brottslighet (punkt
19)
av Alice Åström (v).
Sedan ett antal år tillbaka har insatser
gjorts för att höja polisens
förundersökningskompetens avseende
miljöbrott. Det var en viktig satsning
för att öka fokuseringen på och därmed
bekämpningen av miljöbrotten.
Det är alarmerande och ett stort
resursslöseri att den upparbetade
kompetensen hos polisen på
miljöbrottsområdet inte används fullt ut
i dagsläget. Jag utgår från att denna
viktiga resurs inom polisen används mer
effektivt i framtiden.
10. Ekobrottsmyndighetens
organisation (punkt 23)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson
(m) och Cecilia Magnusson (m).
När Ekobrottsmyndigheten bildades
förespråkade vi en annan organisatorisk
lösning. När Ekobrottsmyndigheten nu är
ett faktum anser vi dock att dess
verksamhet måste göras så effektiv som
möjligt.
Ett problem med den nuvarande
organisationen på ekobrottsområdet är att
den är otydlig. Till exempel ägnar sig
både skattemyndigheternas
skattebrottsenheter och
Ekobrottsmyndigheten åt utredande
verksamhet. Enligt vår mening är risken
med en sådan organisation att
ansvarsfördelningen uppfattas som oklar,
inte minst eftersom Ekobrottsmyndigheten
till skillnad från skattebrottsenheterna
inte finns på alla håll i landet. Det bör
därför övervägas om inte
ansvarsfördelningen mellan de olika
myndigheterna skulle kunna göras
tydligare.
Ett annat problem är de långa
handläggningstiderna vid myndigheten.
Det är angeläget att arbetet med att ta
fram en samlad strategi mot den
ekonomiska brottsligheten fortsätter,
liksom arbetet med att vidareutveckla
Ekobrottsmyndigheten. Detta gäller såväl
organisatoriska frågor som myndighetens
resursutnyttjande.
Vi utgår ifrån att regeringen vid
framtagandet av en ny strategi för
ekobrottsbekämpningen överväger dessa
frågor.
11. Ekobrottsmyndighetens
organisation (punkt 23)
av Torkild Strandberg (fp) och Karin
Granbom (fp).
Vi motsatte oss bildandet av
Ekobrottsmyndigheten. Vi ansåg redan från
början att den nya myndighetsstrukturen,
som Ekobrottsmyndigheten är en central
del av, riskerade att äventyra både
regeringens mål och åklagarväsendets
möjligheter att uppnå uppställda mål inom
ekobrottsområdet. Det har därför varit
välkommet med de analyser och
utvärderingar av verksamheten som har
genomförts av bl.a. Riksrevisionsverket
och Riksdagens revisorer. Vid dessa
översyner har det framkommit brister
såväl i fråga om samordning och styrning
som i fråga om hantering av ekonomi och
prioriteringar. Vi utgår ifrån att
regeringen vid arbetet med att ta fram en
ny strategi för ekobrottsbekämpningen
även ser över myndighetsstrukturen.
Skulle de förändringar som regeringen kan
komma att vidta visa sig vara
otillräckliga avser vi att återkomma till
riksdagen i frågan.
12. Ekobrottsmyndighetens
organisation (punkt 23)
av Johan Linander (c).
Ekobrottsmyndighetens verksamhet har
under de senaste åren ökat i omfattning.
Jag anser att myndigheten bör koncentrera
sin verksamhet till att bekämpa allvarlig
ekonomisk brottslighet. Det är viktigt
att detta arbete bedrivs effektivt och
att myndigheten använder sina resurser på
ett ändamålsenligt sätt. En framgångsrik
ekobrottsbekämpning förutsätter bl.a. ett
väl utvecklat brottsförebyggande arbete.
Ekobrottsmyndigheten bör inom ramen för
nuvarande organisation kunna
effektivisera sin verksamhet. De resurser
myndigheten får för bekämpning av
ekobrott är relativt goda i förhållande
till de som avsätts till
åklagarorganisationen för bekämpning av
annan brottslighet.
13. Besöksrum med glasruta (punkt 31)
av Johan Linander (c).
Jag delar majoritetens uppfattning att
det generellt sett inte bör tillgripas
någon ökad slutenhet på anstalterna och
att öppenhet och en under
omständigheterna naturlig kontakt med
anhöriga är av avgörande betydelse för
att minska de skadliga följderna av
frihetsberövandet och för att främja den
intagnes återanpassning i samhället.
Samtidigt måste kraftfulla åtgärder
vidtas för att förhindra att narkotika
förs in på våra fängelser.
Även om jag motsätter mig en mer
generell användning av besöksrum där den
intagne och besökaren är åtskilda, t.ex.
med en glasruta, är jag beredd att ställa
mig bakom en begränsad försöksverksamhet
med sådana besöksrum. Försöksverksamheten
bör dock endast bedrivas på anstalter med
stora problem med narkotika och endast
omfatta sådana intagna som annars inte
skulle kunna tillåtas att ta emot besök
eller som endast skulle kunna medges
övervakade besök.
14. Missbruksbehandling inom
kriminalvården (punkt 33)
av Alice Åström (v).
Jag ser mycket positivt på den satsning
som gjorts på behandling av missbrukare
inom kriminalvården. Vid framtida
prioritering mellan ökade
kontrollinsatser och behandling av de
intagna är det min uppfattning att
tillkommande resurser för
narkotikabekämpning bör läggas på ökade
behandlingsinsatser. Sådana satsningar är
nödvändiga för att möjliggöra en positiv
förändring hos den intagne.
Kontrollåtgärderna ligger redan på en
tillräckligt hög nivå.
15. Tillskott till
Brottsofferfonden genom avdrag på
ersättningen till intagen i
kriminalvårdsanstalt (punkt 36)
av Johan Linander (c).
Enligt reglerna skall en person som dömts
till fängelse alltid betala 500 kr till
Brottsofferfonden. Om den intagne inte
betalar frivilligt bör avdrag göras från
den intagnes dagersättning. Jag är
däremot för närvarande inte beredd att
stödja ett förslag som innebär att
ytterligare avdrag skall göras från den
ersättning som den intagne uppbär.
16. Brottsoffermyndighetens prövning
(punkt 42)
av Torkild Strandberg (fp), Johan
Linander (c) och Karin Granbom (fp).
Vi anser att gällande ordning, där
Brottsoffermyndigheten självständigt
prövar brottsskadeersättningens storlek
även i de fall där en domstol prövat ett
skadeståndsyrkande i sak, är tvivelaktig.
De möjligheter som finns för myndigheten
att överpröva en lagakraftvunnen dom
innebär en risk att brottsoffret, om
myndigheten tillerkänner honom en lägre
ersättning än vad domstolen gjort, känner
sig kränkt än en gång. I stället borde
det åligga Brottsoffermyndigheten att
betala ut en ersättning som motsvarar det
utdömda skadeståndsbeloppet. Å andra
sidan torde dessa fall vara relativt
ovanliga. Vi är därför för närvarande
inte beredda att kräva en ändring av
gällande bestämmelser utan avvaktar den
översyn av Brottsoffermyndigheten som nu
sker.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2003/04:1 utgiftsområde 4
Rättsväsendet har regeringen föreslagit
att riksdagen
1. för budgetåret 2004 anvisar anslagen
under utgiftsområde 4 Rättsväsendet
enligt följande uppställning:
-------------------------------------------------------------
Anslag (tusental kronor) Anslagstyp
Anslagsbelopp
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
4:1 Polisorganisationen (ram) 14 665 113
-------------------------------------------------------------
4:2 Säkerhetspolisen (ram) 576 010
-------------------------------------------------------------
4:3 Åklagarorganisationen (ram) 819 874
-------------------------------------------------------------
4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram) 333 622
-------------------------------------------------------------
4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 881 567
-------------------------------------------------------------
4:6 Kriminalvården (ram) 4 761 044
-------------------------------------------------------------
4:7 Brottsförebyggande rådet (ram) 58 951
-------------------------------------------------------------
4:8 Rättsmedicinalverket (ram) 218 290
-------------------------------------------------------------
4:9 Gentekniknämnden (ram) 2 977
-------------------------------------------------------------
4:10 Brottsoffermyndigheten (ram) 22 851
-------------------------------------------------------------
4:11 Ersättning för skador på grund (ram) 73 978
av brott
-------------------------------------------------------------
4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram) 988 868
-------------------------------------------------------------
4:13 Kostnader för vissa (ram) 15 291
skaderegleringar m.m.
-------------------------------------------------------------
4:14 Avgifter till vissa (ram) 6 456
internationella samman-
slutningar m.m.
-------------------------------------------------------------
4:15 Bidrag till brottsförebyggande (ram) 7 200
arbete
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
Summa 26 432 092
-------------------------------------------------------------
Motionerna
Motioner i nummerordning
2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):
17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om avskaffande av Domstolsverket och
inrättandet av en domsstyrelse i enlighet
med vad som anförs i motionen.
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökade
kunskaper inom rättsväsendet om brott mot
homosexuella, bisexuella och transpersoner.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
förbättrade rutiner vid anmälningar om
hatbrott mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om insatser
mot hedersbrott riktade mot homosexuella,
bisexuella och transpersoner.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökade
kunskaper om våld mot närstående i samkönade
relationer.
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
16. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
uppställningen i tabell 12 (i motionen).
2003/04:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om polisens
resurser i Dalarna.
2003/04:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av
en polishögskola i Falun/Borlänge.
2003/04:Ju210 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
information och utbildning inom polis och
rättsväsende om skärpningen i djurskyddslagen.
2003/04:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
speciella ekonomiska garantier till berörda
polismyndigheter för genomförandet av
regeringsbeslutade arrangemang.
2003/04:Ju214 av Ulla Löfgren och Elizabeth
Nyström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
brottsskadeersättning till personer med
riskfyllda arbeten som skadas i tjänsten.
2003/04:Ju223 av Ulf Sjösten m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
ytterligare en polishögskola.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att en
ny polishögskola skall lokaliseras till
Borås.
2003/04:Ju225 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
enhetlig organisation för Sverige när det
gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet.
2003/04:Ju226 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
att förbättra och effektivisera utredningar av
miljörelaterad brottslighet.
2003/04:Ju228 av Ulf Sjösten (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättning för
kostnader i samband med EU-kravallerna i
Göteborg till Västra Götalands polisdistrikt.
2003/04:Ju230 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kraftigt
öka intagningen till polisutbildningen.
2003/04:Ju234 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att 50 % av
vid domstol utdömd ersättning till
Brottsofferfonden skall följa brottsoffret och
gå till den kommun där brottet begåtts.
2003/04:Ju239 av Birgitta Carlsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
polisutbildningen bör förläggas till Skövde.
2003/04:Ju241 av Carina Hägg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
lagen innehåller skrivningar om kompetens och
kunskap om barns behov i mål där barn är
inblandade.
2003/04:Ju245 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
fler poliser i Västmanlands län.
2003/04:Ju249 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen begär att regeringen utreder
förutsättningarna för ett inrättande av en
fjärde polishögskola knuten till Örebro
universitet.
2003/04:Ju255 av Rolf Olsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Rikspolisstyrelsen bör ges i uppdrag att
utreda och organisera polisens arbete när det
gäller miljöutredningar.
2003/04:Ju260 av Henrik Westman (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av fler poliser.
2003/04:Ju262 av Rolf Olsson m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
kunskaperna om våld mot kvinnor och de
strukturer som detta våld grundas i måste
öka hos alla de myndigheter och andra
instanser som kommer i kontakt med
brottsoffer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
utbildningsinsatserna vad gäller rasistisk
brottslighet skall intensifieras hos alla
myndigheter och andra instanser som kommer i
kontakt med brottsoffer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
utbildningsinsatserna vad gäller
homosexuellas situation skall intensifieras
hos alla myndigheter och andra instanser som
kommer i kontakt med brottsoffer.
2003/04:Ju272 av Lena Adelsohn Liljeroth (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat stöd till
föreningen KRIS.
2003/04:Ju274 av Liselott Hagberg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovsstyrd
sjöpolisverksamhet.
2003/04:Ju279 av Bertil Kjellberg (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändringar
avseende ersättning till brottsoffer.
2003/04:Ju284 av Stefan Hagfeldt (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare
resurser till länspolismyndigheten i
Östergötland.
2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
polisen skall få resurser för att beivra
dessa brott.
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
reformer inom kriminalvården.
19. Riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag till införande
av en domstolsstyrelse av dansk modell.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om den
centrala polisens organisation.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om den
nationella insatsstyrkan.
2003/04:Ju295 av Göran Lindblad (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om införandet av
drogfria fängelser.
2003/04:Ju298 av Håkan Larsson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av
att återinrätta ett häkte i Östersund.
2003/04:Ju299 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utföra en
översyn av polisens nuvarande organisation i
syfte att skapa en organisation som utgår
ifrån befolkningens behov av trygghet.
2003/04:Ju302 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skapandet av
ett nationellt resurscentrum för
brottsbekämpning.
2003/04:Ju310 av Christer Engelhardt (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökad kunskap
om barn till frihetsberövade inom
kriminalvården.
2003/04:Ju311 av Claes Västerteg m.fl. (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inrätta en
polishögskola i Borås.
2003/04:Ju316 av Johan Linander m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
omfattningen av kontrollåtgärder för att
minska narkotika och alkohol inom
anstalterna måste öka genom bl.a. fler
urinprovtagningar och grundliga visitationer
samt ökat antal narkotikahundar.
2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
förstärkning av polisen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förbättra det brottsförebyggande arbetet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om åtgärder
för att stärka brottsoffrens ställning.
2003/04:Ju319 av Sonja Fransson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om etablering av
en polishögskola i Borås.
2003/04:Ju321 av Karl Gustav Abramsson och
Lars Lilja (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
riktlinjer för fördelning av resurser till
polisen.
2003/04:Ju327 av Runar Patriksson (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om mer
resurser till polisverksamheten.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
startandet av en polisutbildning i Karlstad.
2003/04:Ju328 av Karin Granbom och Linnéa
Darell (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att ett
nationellt brottsbekämpande resurscentrum
inrättas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att ett
brottsbekämpande centrum lokaliseras till
Linköping-Norrköpings-regionen.
2003/04:Ju329 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny
Olander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kompetens hos
polis och åklagare vad gäller rättsliga
processer kring arbetsmiljöärenden.
2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
granskning av polisstyrelserna för att
stärka det demokratiska inflytandet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
antalet civilanställda i polisorganisationen
behöver öka.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
förbättrade rutiner och attityder inom
polisen när det gäller brott mot kvinnor och
barn.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att se
över för- respektive nackdelarna med en
eventuell kommunalisering alternativt
regionalisering av polisen.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
närpolisens betydelse mot
vardagsbrottsligheten, mot de där
förekommande ordningsproblemen samt i
synnerhet mot vålds- och narkotikabrott.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
närpolisverksamheten skall bli den naturliga
basen för all polisverksamhet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att det
vid fördelningen av polisresurser även tas
hänsyn till glesbygdens förhållanden.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
förkortad utryckningstid för polisen på
landsbygden.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om värdet
av en fungerande sjöpolisverksamhet.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
inrätta en fjärde polishögskola i närheten
av någon befintlig högskola eller
universitet.
2003/04:Ju334 av Göran Hägglund och Maria
Larsson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
regeringen bör utvärdera styrsystemet inom
polisen samt se över länspolisstyrelsernas
reella möjligheter att genomföra
verksamhetsplanen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om resurser
till polisväsendet.
2003/04:Ju338 av Ragnwi Marcelind (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
regeringen upprättar en strategi för hur
rekryteringen av poliser till
glesbygdsområdena skall intensifieras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förlägga polisutbildning till Högskolan i
Gävle.
2003/04:Ju339 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om fler
poliser till Stockholms län.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökade
ekonomiska resurser till Polismyndigheten i
Stockholms län.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av att närpolisreformens intentioner kan
uppfyllas i Stockholms län.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
särskilda resurser för att kunna prioritera
ungdomsbrottsligheten i Stockholms län.
2003/04:Ju342 av Ingrid Burman m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
kompetenshöjning avseende våld i enkönade
parrelationer.
2003/04:Ju345 av Anna Ibrisagic (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
polisutbildningen.
2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
specialutbildade poliser vid fasta enheter
för att effektivisera polisens arbete mot
människohandel.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om statlig
hjälp till de ideella organisationerna i
deras brottsförebyggande arbete.
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om åtgärder
för att korta tiden från brottsanmälan till
kriminalvårdspåföljd.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
lägga ned Domstolsverket och decentralisera
dess verksamhet.
2003/04:Ju353 av Camilla Sköld Jansson (v):
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om en nybyggnad av ett häkte i
Östersund.
2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att en
central inköpsfunktion skall skapas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att den
ekonomiska styrningen inom polisen måste
förbättras.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
Rikspolisstyrelsen skall ges i uppdrag att
ta fram förslag om vidareutbildning.
2003/04:Ju356 av Alice Åström m.fl. (v, fp, c,
mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utbildningsinsatser om brottsbalkens
bestämmelse om försvårande omständighet, 29
kap. 2 § 7.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att höja
polisens HBT-kompetens vid
brottsutredningar.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökad
HBT-kompetens inom rättsväsendet.
2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att en
översyn skall göras av de ekonomiska
konsekvenser som uppstått vid införandet av
alternativa påföljder.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
behandlingsinsatserna för missbrukare på
anstalterna skall intensifieras.
2003/04:Ju363 av Viviann Gerdin och Birgitta
Carlsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att dom
i skadestånd som gärningsmannen inte kan
betala skall Brottsoffermyndigheten stå för.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
vittnesstödjare genom de lokala
brottsofferjourerna skall kunna erhålla
täckning för sina omkostnader.
2003/04:Ju364 av Viviann Gerdin (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
pröva nya metoder för att göra polisen
synlig och verksam även på landsbygden och i
glesbygd.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
pröva nya arbetsmetoder som innebär att
poliserna på landsbygden ges fullständig
teknisk utrustning och tillåts ha utrustning
och polisbil i sin bostad.
2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av ökade ekonomiska resurser till polisen
och fördelning av dessa.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om översyn
av de förtroendevaldas roll och ansvar inom
polisen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
professionellt bemötande av brottsoffer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av en strukturerad klagomåls- och
synpunktshantering.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om resurser
till Nationella insatsstyrkan.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
Säkerhetspolisens framtida organisation och
ansvar.
2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):
5. Riksdagen begär att regeringen återkommer
till riksdagen med en redovisning av vilka
extrakostnader som uppkommer i andra
myndigheter på grund av platsbristen på
häkten och fängelser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av att bygga en ny kriminalvårdsanläggning.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten
av att anstalterna blir narkotikafria.
11. Riksdagen uttalar sitt stöd för inrättande
av besöksrum där den intagne och besökaren
skiljs åt med en glasruta, för frekventa
drogtester samt för ökad användning av
narkotikahundar inom kriminalvården.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att även
frivårdens resursbehov skall påverka
tilldelning och fördelning av anslag till
kriminalvården.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om resurser
för att säkerställa personalens grund- och
fortbildning inom kriminalvården.
2003/04:Ju381 av Lennart Klockare och Kristina
Zakrisson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utbyggnad av
kriminalvårdsanstalten i Haparanda.
2003/04:Ju388 av Rezene Tesfazion och Tone
Tingsgård (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
bemötandefrågor inom polisen.
2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten
av kunskap inom rättsväsendet om hur barn
påverkas av våld i hemmet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
ökning av antalet poliser.
2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
tillskott till Brottsofferfonden genom
avdrag på de intagnas dagersättning.
2003/04:Ju398 av Hans Hoff och Sven-Erik
Österberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att uppdra åt
polismyndigheten och Domstolsverket att ta
initiativ till att stärka kompetensen inom
myndigheterna på området om barnkonventionens
intentioner.
2003/04:Ju402 av Leif Björnlod (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av att utreda frivårdens rådande ärendemängd
och resurstilldelningens påverkan på
kvaliteten på frivårdens arbete.
2003/04:Ju404 av Lena Ek och Eskil Erlandsson
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
brottsoffer själva inte skall behöva driva in
skadestånd på grund av lagakraftvunnen dom i
brottmål.
2003/04:Ju407 av Lena Ek och Claes Västerteg
(c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om Blekinge som
försökslän för utvecklande av arbetsmetoder
för att företag, kommuner, länsstyrelse och
polis i samarbete skall minska antalet brott
riktade mot företag.
2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om fortsatt
behov av kompetensutveckling samt utbildning
för åklagare och annan personal inom
åklagarorganisationen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten
av en fortsatt nyrekrytering av åklagare och
administrativ personal.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förstärka åklagarorganisationen med 20
åklagare för att klara en beredskap för
internationella insatser.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förstärka åklagarorganisationen med flera
åklagare i syfte att skapa en
arbetsorganisation med åklagarstöd för
mängdärenden.
6. Riksdagen begär att regeringen utreder och
lägger fram förslag i syfte att förändra
Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde i
enlighet med vad i motionen anförs.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av att förstärka åklagarorganisationen med
sex åklagare i syfte att skapa en
arbetsorganisation med åklagarstöd för
ekobrottsärenden.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av att förstärka åklagarorganisationen med
tio åklagare i syfte att skapa en
arbetsorganisation med åklagarstöd för
miljöbrottsärenden.
2003/04:Ju412 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
rätten vid domstol som dömer i mål som rör
miljöbrott ges adekvat utbildning.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att höja
kompetensen hos dem som handlägger ärenden
som berör barn som utsatts för sexuella
övergrepp.
2003/04:Ju413 av Ragnwi Marcelind m.fl (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkreta
målsättningar för rättsväsendet, så att
målskrivningarna blir mätbara och går att
utvärdera samt att regeringen skall återkomma
med förslag på nya mål.
2003/04:Ju416 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
införa trestegsanstalter med motivations-
och behandlingsplatser.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om drogfria
anstalter.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
införa generella regler för övervakade besök
de första månaderna av ett fängelsestraff.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att låta
regeringen utreda möjligheterna till och
förutsättningarna för att på ett antal
anstalter inrätta besöksrum i vilka den
intagne och besökaren hålls åtskilda.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
drogtester bör användas i större
utsträckning vid misstanke om missbruk.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att ett
anmärkningssystem skall användas, som kan
leda till att den intagne får sin
villkorliga frigivning senarelagd, vid
vägran att lämna urinprov.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
omedelbart åtgärda situationen på landets
häkten.
2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om fler
civilanställda för att avlasta polisen från
administrativt arbete.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
utöka antalet arrestantvakter, arrestlokaler
och häktesplatser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förstärka resurserna för att utveckla
närpolisarbetet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
tillsätta 100 nya polistjänster som är
specialinriktade på att bekämpa
narkotikabrott.
10. Riksdagen begär att regeringen omgående
utvärderar det nya styrsystemet inom polisen
samt ser över länspolisstyrelsernas reella
möjligheter att genomföra verksamhetsplanen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att öka
utbildningstakten av poliser för att uppnå
19 000 poliser år 2008.
2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
narkotikafria anstalter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om störning
av mobiltelefoner på anstalter.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökad
anställning av personal samt kompetensökning
inom kriminalvården.
2003/04:Ju433 av Anders Karlsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om skärpt
lagstiftning mot grövre brottslighet.
2003/04:Ju438 av Annika Qarlsson (c):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
närpolisverksamheten skall bli den naturliga
basen för all polisverksamhet.
2003/04:Ju439 av Jan Ertsborn (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att av domstol
materiellt prövat och utdömt skadestånd ej
skall kunna bli föremål för jämkning vid
utbetalning av brottsskadeersättning.
2003/04:Ju442 av Johan Linander m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen
under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt
uppställning:
-----------------------------------------------------
Anslag (tkr) RegeringensAnslagsförändringar
förslag
-----------------------------------------------------
4:1 14 665 114 425 000
Polisorganisationen
-----------------------------------------------------
4:3 819 874 50 000
Åklagarorganisationen
-----------------------------------------------------
4:4 333 622 -50 000
Ekobrottsmyndigheten
-----------------------------------------------------
4:6 Kriminalvården 4 761 044 75 000
-----------------------------------------------------
Summa för 26 432 092 500 000
utgiftsområdet
-----------------------------------------------------
2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
invandrarkvinnornas situation särskilt skall
beaktas.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av fortbildning och handledning för polisen
och det övriga rättsväsendet.
2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
bemötande av och kompetens om brottsoffer
måste förbättras i hela rättsväsendet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
barnkompetensen måste förbättras i hela
rättskedjan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
kunskapen om invandrare som brottsoffer
måste öka.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
kunskapen om våld i samkönade relationer
måste öka inom rättsväsendet.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
avskaffa regeln om avdrag för
självriskbelopp vid brottsskadeersättning
för personskador och kränkning.
2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
motverka uppbyggandet av rasistiska och
nazistiska organisationer.
2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
arbeta förebyggande mot hatbrott, att
polisen måste förbättra sitt arbete med att
kartlägga och utreda denna typ av
brottslighet samt att de människor som blir
utsatta måste få hjälp, stöd samt
tillräckligt skydd.
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
Folkpartiet vill anslå 10 miljoner kronor
mer än regeringen i öronmärkta statliga
anslag för bekämpning av människohandel.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
utbildning av rättsväsendet.
2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om ökade
kunskaper om människosmuggling och handel
med kvinnor hos polis, åklagare, domare,
socialtjänst och migrationsverk.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
attitydförändringar bland polis, åklagare,
domare, migrationsverk och socialtjänstemän.
2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om tillgång
inom den ordinarie kriminalvården till
psykiatriskt stöd och vård för de intagna
med lindrigare psykisk störning.
2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om specialkompetens som krav för de
personalgrupper inom polis och domstolar som
skall arbeta med förhör av utsatta barn.
2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
utredningar om sexuella övergrepp på barn
skall ha högsta prioritet och att
handläggare av dessa ärenden måste ha
specialkompetens.
13. Riksdagen begär av regeringen en utredning
angående statens möjlighet att förskottera
skadestånd till brottsoffret.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
brottsskadeärendena skall handläggas inom
tre månader.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
obligatorisk utbildning av dem som dagligen
kommer i kontakt med brottsoffer.
2003/04:Ju456 av Jan Emanuel Johansson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prioritering
inom rättsväsendet med respekt för
djurskyddsfrågorna.
2003/04:Ju462 av Beatrice Ask m.fl. (m):
1. Riksdagen anslår 15 365 113 000 kr till
anslag 4:1 Polisorganisationen för
budgetåret 2004.
2. Riksdagen anslår 596 010 000 kr till anslag
4:2 Säkerhetspolisen för budgetåret 2004.
3. Riksdagen anslår 849 874 000 kr till anslag
4:3 Åklagarorganisationen för budgetåret
2004.
4. Riksdagen anslår 3 981 567 000 kr till
anslag 4:5 Domstolsväsendet för budgetåret
2004.
5. Riksdagen anslår 4 911 044 000 kr till
anslag 4:6 Kriminalvården för budgetåret
2004.
6. Riksdagen anslår 41 951 000 kr till anslag
4:7 Brottsförebyggande rådet för budgetåret
2004.
2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten
av att öka antalet poliser.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
närpolisreformen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
rekrytering av civil personal och personal
med specialistkompetens.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
startandet av ytterligare en polisutbildning
vid ny ort.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
nationell polis.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
specialistkompetens inom polisen.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
Säkerhetspolisen.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
hotbildsanalyser och livvaktsskydd.
2003/04:Ju466 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
Riksdagen anvisar till utgiftsområde 4
Rättsväsendet, med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag:
-----------------------------------------------------
Anslag (tkr) RegeringensAnslagsförändringar
förslag
-----------------------------------------------------
4:1 14 665 113 510 000
Polisorganisationen
-----------------------------------------------------
4:2 Säkerhetspolisen 576 010 50 000
-----------------------------------------------------
4:3 819 874 50 000
Åklagarorganisationen
-----------------------------------------------------
4:5 Domstolsväsendet 3 881 567 104 000
m.m.
-----------------------------------------------------
4:6 Kriminalvården 4 761 044 250 000
-----------------------------------------------------
4:12 989 868 40 000
Rättshjälpskostnader
m.m.
-----------------------------------------------------
2003/04:Ju468 av Johan Löfstrand och Billy
Gustafsson (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om etablering
och lokalisering av ett nationellt
resurscentrum för brottsbekämpning.
2003/04:Ju474 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
tilldela polisen mer resurser för att
bekämpa prostitutionen.
2003/04:Ju476 av Alf Svensson m.fl. (kd):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt uppställning:
-----------------------------------------------------
Anslag (tkr) RegeringensAnslagsförändringar
förslag
-----------------------------------------------------
4:1 14 665 113 150 000
Polisorganisationen
-----------------------------------------------------
4:3 819 874 40 000
Åklagarorganisationen
-----------------------------------------------------
4:5 Domstolsväsendet 3 881 567 120 000
m.m.
-----------------------------------------------------
4:6 Kriminalvården 4 761 044 152 000
-----------------------------------------------------
4:15 7 200 38 000
Brottsförebyggande
arbete
-----------------------------------------------------
Summa för 26 432 092 500 000
utgiftsområdet
-----------------------------------------------------
2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
ersätta Domstolsverket med en riksdagen
underställd domstolsstyrelse.
2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl.
(mp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
vidareutbildning av berörda yrkesgrupper i
misshandelsproblematik.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
ytterligare utbildning inom rättsväsendet om
våldtäkt och att våldtagna kvinnor bemöts på
icke-kränkande sätt i domstolen.
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av kunskap och utbildning inom
rättsväsendet, de sociala myndigheterna samt
inom sjukvården gällande våldsprocessen,
dvs. hur en kvinna i ett
misshandelsförhållande systematiskt bryts
ned psykiskt.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om samkönat
partnervåld.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
rättsväsendets åtgärder för att förhindra
att kvinnor utsätts för våld i nära
relationer.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om polisens
arbete och attityder till våld mot kvinnor i
nära relationer.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
rättsväsendets bemötande av brottsoffer för
sexualbrott samt gällande
utbildningsinsatser.
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
underlättande för brottsoffret att få ut ett
utdömt skadestånd och att regeringen bör
utforma förslag till hur dessa regler kan
förbättras.
2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om en
utvärdering av reglerna om
brottsskadeersättningar avseende sakskador.
2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
förbättra barnkompetensen inom
rättsväsendet.
2003/04:L320 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter
en utredning i syfte att se över reglerna
kring domstolarnas förfarande vid tvistemål om
barn så att personer med gedigen barnkunskap
och insikter om de psykosociala problemen
hanterar dessa fall.
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
särskilda krav på poliser och rättslig
personal vid bemötande av HBT-personer som
inte är öppna med sin läggning.
2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten
av att polisen breddar sin kulturella
kompetens i syfte att bättre kunna informera
om invandrarkvinnors rättigheter, kunna ta
emot anmälningar om våld mot kvinnor och
utreda dessa brott.
2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av att polisens kunskaper om våld och brott
mot funktionshindrade ökar.
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om insatser
för narkotikafria fängelser.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
tillgången till missbrukarvård i
kriminalvården.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
särskilda polisenheter mot narkotika och
illegal alkoholhantering.
2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av mer resurser till polis och tull.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om missbruk
på våra fängelser.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
upphandling av vårdprogram till
kriminalvården från externa vårdgivare.
2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl.
(v):
6. Riksdagen begär att regeringen utreder hur
könsmaktsordningen i domstolarna ser ut och
hur detta kan åtgärdas.
2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff
(s):
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att ett
barnperspektiv läggs på utredningar av mäns
våld mot kvinnor.
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om att
barnkompetensen måste förbättras i hela
rättskedjan.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som i motionen anförs om
behovet av att uppmärksamma
partnermisshandel i homosexuella
förhållanden.
2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
3. Riksdagen beslutar att inom utgiftsområde 4
reservera 20 miljoner kronor för att stärka
den psykiska vården av fängelsedömda
psykiskt sjuka.
2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén
(fp):
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om
fördelning av polisresurser till
Södertörnspolisen.
2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av åtgärder för att öka rättstryggheten i
Stockholmsregionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om behovet
av fler poliser i Stockholms stad och län.
2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om stärkt
rättsväsende.
Motionerna fördelade på verksamheter
Resultatuppföljning
2003/04:Ju413 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)
Utgiftsramen och anslagen
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
yrk. 16
2003/04:Ju260 av Henrik Westman (m):
yrk. 2
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):
yrk. 18
2003/04:Ju327 av Runar Patriksson (fp):
yrk. 1
2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 3, 12-13
2003/04:Ju334 av Göran Hägglund och Maria
Larsson (kd):
yrk. 2
2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 1
2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 18
2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 3
2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 1-4, 7, 9
2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 3-6
2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 5, 7
2003/04:Ju438 av Annika Qarlsson (c):
yrk. 1
2003/04:Ju442 av Johan Linander m.fl. (c)
2003/04:Ju462 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 1-6
2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 4-5, 17, 20
2003/04:Ju466 av Johan Pehrson m.fl. (fp)
2003/04:Ju474 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):
yrk. 2
2003/04:Ju476 av Alf Svensson m.fl. (kd)
2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):
yrk. 6
Kompetens och bemötande
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
yrk. 15-16, 19-20
2003/04:Ju210 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m)
2003/04:Ju226 av Ulf Sjösten (m)
2003/04:Ju241 av Carina Hägg (s)
2003/04:Ju262 av Rolf Olsson m.fl. (v):
yrk. 3-5
2003/04:Ju302 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m)
2003/04:Ju310 av Christer Engelhardt (s)
2003/04:Ju328 av Karin Granbom och Linnéa
Darell (fp)
2003/04:Ju329 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny
Olander (s)
2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 7
2003/04:Ju342 av Ingrid Burman m.fl. (v)
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 1
2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v):
yrk. 7
2003/04:Ju356 av Alice Åström m.fl. (v, fp, c,
mp):
yrk. 2, 7-8
2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 5-6
2003/04:Ju388 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård
(s)
2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 1
2003/04:Ju398 av Hans Hoff och Sven-Erik
Österberg (s)
2003/04:Ju412 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 5-6
2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd
m.fl. (m):
yrk. 6, 13
2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk 2, 6-8
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
yrk. 4
2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp):
yrk. 2, 9
2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 2
2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 12, 17
2003/04:Ju456 av Jan Emanuel Johansson (s)
2003/04:Ju468 av Johan Löfstrand och Billy
Gustafsson (s)
2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl.
(mp):
yrk. 9-10
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 1, 11, 15, 21
2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.
(mp):
yrk. 5
2003/04:L320 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 1
2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
yrk. 13
2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
yrk. 14
2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m):
yrk. 4
2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl.
(v):
yrk. 6
2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff
(s):
yrk. 3
2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):
yrk. 6
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
yrk. 21
Polisväsendet
2003/04:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m)
2003/04:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m)
2003/04:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin
(m)
2003/04:Ju223 av Ulf Sjösten m.fl. (m)
2003/04:Ju228 av Ulf Sjösten (m)
2003/04:Ju230 av Carl-Axel Roslund (m)
2003/04:Ju239 av Birgitta Carlsson (c)
2003/04:Ju245 av Torsten Lindström (kd)
2003/04:Ju249 av Sten Tolgfors (m)
2003/04:Ju255 av Rolf Olsson m.fl. (v)
2003/04:Ju274 av Liselott Hagberg (fp)
2003/04:Ju284 av Stefan Hagfeldt (m)
2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m):
yrk. 3
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):
yrk. 20-21
2003/04:Ju299 av Jörgen Johansson (c)
2003/04:Ju311 av Claes Västerteg m.fl. (c)
2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp):
yrk. 1
2003/04:Ju319 av Sonja Fransson m.fl. (s)
2003/04:Ju321 av Karl Gustav Abramsson och
Lars Lilja (s)
2003/04:Ju327 av Runar Patriksson (fp):
yrk. 2
2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 1, 11, 14-17
2003/04:Ju334 av Göran Hägglund och Maria
Larsson (kd):
yrk. 1
2003/04:Ju338 av Ragnwi Marcelind (kd)
2003/04:Ju339 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
2003/04:Ju345 av Anna Ibrisagic (m)
2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 3
2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v):
yrk. 4-5
2003/04:Ju364 av Viviann Gerdin (c)
2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 4, 18-19
2003/04:Ju407 av Lena Ek och Claes Västerteg
(c)
2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 10, 16
2003/04:Ju433 av Anders Karlsson (s)
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
yrk. 3
2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 2, 6, 15, 19
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 12
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
yrk. 19
2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m):
yrk. 6
2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén
(fp):
yrk. 7
2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin
m.fl. (m):
yrk. 6-7
Åklagarväsendet
2003/04:Ju225 av Ulf Sjösten (m)
2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 6
Domstolsväsendet
2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):
yrk. 17
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):
yrk. 19
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 11
2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 4
Kriminalvården
2003/04:Ju272 av Lena Adelsohn Liljeroth (m)
2003/04:Ju295 av Göran Lindblad (m)
2003/04:Ju298 av Håkan Larsson (c)
2003/04:Ju316 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 3
2003/04:Ju353 av Camilla Sköld Jansson (v)
2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):
yrk. 3, 15
2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 5-6, 10-12
2003/04:Ju381 av Lennart Klockare och Kristina
Zakrisson (s)
2003/04:Ju402 av Leif Björnlod (mp):
yrk. 1
2003/04:Ju416 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 11, 15-19, 28
2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 4, 6
2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 5
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):
yrk. 3, 16
2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson
m.fl. (m):
yrk. 9, 13
2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):
yrk. 3
Brottsförebyggande rådet
2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 3
2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
yrk. 4
Brottsoffermyndigheten m.m.
2003/04:Ju214 av Ulla Löfgren och Elizabeth
Nyström (m)
2003/04:Ju234 av Carl-Axel Roslund (m)
2003/04:Ju279 av Bertil Kjellberg (m)
2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp):
yrk. 2-3
2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):
yrk. 5
2003/04:Ju363 av Viviann Gerdin och Birgitta
Carlsson (c):
yrk. 1, 3
2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m):
yrk. 2
2003/04:Ju404 av Lena Ek och Eskil Erlandsson
(c)
2003/04:Ju439 av Jan Ertsborn (fp)
2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 10
2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
yrk. 13, 15
2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):
yrk. 29
2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp):
yrk. 2
Bilaga 2
Sammanställning av förslag till anslag för år 2004 inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Belopp i 1 000-tal kronor
--------------------------------------------------------------------------
------------------------
Anslag
Anslags- Regeringens Ändringar i regeringens förslag
typ förslag (m) (
fp) (kd)
(c)
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:1 Polisorganisationen (ram) 14 665 +700 000 +
510 000 +150 000 +425
113
000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:2 Säkerhetspolisen (ram) 576 010 +20 000 +
50 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:3 Åklagarorganisationen (ram) 819 874 +30 000 +
50 000 +40 000 +50 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram) 333 622
-50 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 881 567 +100 000 +
104 000 +120 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:6 Kriminalvården (ram) 4 761 044 +150 000 +
250 000 +152 000 +75 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:7 Brottsförebyggande rådet (ram) 58 951 -17 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:8 Rättsmedicinalverket (ram) 218 290
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:9 Gentekniknämnden (ram) 2 977
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:10 Brottsoffermyndigheten (ram) 22 851
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:11 Ersättning för skador på grund av (ram) 73 978
brott
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram) 988 868 +
40 000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar (ram) 15 291
m.m.
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:14 Avgifter till vissa internationella (ram) 6 456
sammanslutningar m.m.
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
4:15 Bidrag till brottsförebyggande (ram) 7 200
+38 000
arbete
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
Summa +26 432 +983 000 +
1 004 +500 000 +500
092 000
000
--------------------------------------------------------------------------
-----------------------
Bilaga 3
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4
Rättsväsendet
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Centerpartiet redovisar sina
ställningstaganden i särskilda yttranden som fogas
till betänkandet.
-------------------------------------------------------------
Anslag (tusental kronor) Anslagstyp
Anslagsbelopp
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
4:1 Polisorganisationen (ram) 14 665 113
-------------------------------------------------------------
4:2 Säkerhetspolisen (ram) 576 010
-------------------------------------------------------------
4:3 Åklagarorganisationen (ram) 819 874
-------------------------------------------------------------
4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram) 333 622
-------------------------------------------------------------
4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 881 567
-------------------------------------------------------------
4:6 Kriminalvården (ram) 4 761 044
-------------------------------------------------------------
4:7 Brottsförebyggande rådet (ram) 58 951
-------------------------------------------------------------
4:8 Rättsmedicinalverket (ram) 218 290
-------------------------------------------------------------
4:9 Gentekniknämnden (ram) 2 977
-------------------------------------------------------------
4:10 Brottsoffermyndigheten (ram) 22 851
-------------------------------------------------------------
4:11 Ersättning för skador på grund (ram) 73 978
av brott
-------------------------------------------------------------
4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram) 988 868
-------------------------------------------------------------
4:13 Kostnader för vissa (ram) 15 291
skaderegleringar m.m.
-------------------------------------------------------------
4:14 Avgifter till vissa (ram) 6 456
internationella samman-
slutningar m.m.
-------------------------------------------------------------
4:15 Bidrag till brottsförebyggande (ram) 7 200
arbete
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
Summa 26 432 092
-------------------------------------------------------------
Bilaga 4
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (punkt 2 i
utskottets förslag till riksdagsbeslut)
Motion Motionärer Yrkanden
2003/04:Fi240av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 16
2003/04:Ju260av Henrik Westman (m) 2
2003/04:Ju292av Bo Lundgren m.fl. (m) 18
2003/04:Ju327av Runar Patriksson (fp) 1
2003/04:Ju333av Johan Linander m.fl. (c) 3, 12-13
2003/04:Ju334av Göran Hägglund och Maria Larsson (kd)2
2003/04:Ju369av Beatrice Ask m.fl. (m) 1
2003/04:Ju370av Beatrice Ask m.fl. (m) 18
2003/04:Ju391av Beatrice Ask m.fl. (m) 3
2003/04:Ju411av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) 1-4, 7, 9
2003/04:Ju417av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) 3-6
2003/04:Ju425av Johan Pehrson m.fl. (fp) 5, 7
2003/04:Ju438av Annika Qarlsson (c) 1
2003/04:Ju442av Johan Linander m.fl. (c)
2003/04:Ju462av Beatrice Ask m.fl. (m)
2003/04:Ju465av Johan Pehrson m.fl. (fp) 4-5, 17, 20
2003/04:Ju466av Johan Pehrson m.fl. (fp)
2003/04:Ju474av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) 2
2003/04:Ju476av Alf Svensson m.fl. (kd)
2003/04:N346av Maria Larsson m.fl. (kd) 6
Bilaga 5
Måluppfyllelse i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och
kammarrätt