Skogsbrandbevakning

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas sju motioner från allmänna motionstiden
hösten 2003 som samtliga behandlar frågan om ansvaret för skogsbrandbevakning
med flyg.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs
om utvärdering av konsekvenserna av det avskaffade skogsbrandflyget och
bifaller motion 2003/04:Fö255. Utskottet föreslår att övriga motioner
avslås.
Reservation har lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ansvaret för skogsbrandbevakning
Riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering
av konsekvenserna av det avskaffade skogsbrandflyget. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Fö255 och avslår motionerna 2003/04:Fö206,
2003/04:Fö208, 2003/04:Fö221, 2003/04:Fö225, 2003/04:Fö227 och 2003/04:Fö261.

Reservation (m, fp, kd)
Stockholm den 16 mars 2004
På försvarsutskottets vägnar
Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Eskil Erlandsson (c),
Håkan Juholt (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask (s),
Michael Hagberg (s), Erling Wälivaara (kd), Berit Jóhannesson (v), Berndt
Sköldestig (s), Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Heli
Berg (fp), Åsa Lindestam (s), Peter Jonsson (s), Lars Ångström (mp),
Marie Nordén (s) och Carl-Axel Roslund (m).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas sju motioner från den allmänna motionstiden
hösten 2003. Samtliga motionsyrkanden behandlar frågan om ansvaret för
skogsbrandbevakning.

Utskottets överväganden
Ansvaret för skogsbrandbevakning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utvärdering
av konsekvenserna av det avskaffade skogsbrandsflyget och bifaller motion
2003/04:Fö255. Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö206, 2003/04:Fö208,
2003/04:Fö221, 2003/04:Fö225, 2003/04:Fö227 och 2003/04:Fö261.
Jämför reservation (m, fp, kd).
I motion 2003/04:Fö206 av Ulla Löfgren och Anders G Högmark (m) anförs
att sommarens bränder, som har kostat staten åtskilliga miljoner kronor
och där stora värden har gått till spillo, visar att skogsbrandbevakningen
är viktig. Ett statligt ansvar för skogsbrandsbevakningen innebär enligt
motionärerna inte ökade utgifter för staten utan är i själva verket en
besparing. Därför anser motionärerna att staten, utan dröjsmål, åter
bör ta på sig ansvaret för skogsbrandbevakningen.
I motion 2003/04:Fö225 av Yvonne Ångström (fp) anförs att omfattande
bränder inte bara innebär kostnader för kommunernas brandförsvar utan
också mycket stora förluster inom en av våra viktigaste näringar 
skogsnäringen. Ett väl fungerande brandflygförsvar kan betyda att bränder
kan släckas snabbare än med andra slag av brandförsvar, och det är
angeläget att se över vad borttagandet av statens skogsbrandflyg de facto
innebär i totala förluster för hela samhället och om det är möjligt att
återinföra statens ansvar på detta område.
I motion 2003/04:Fö208 av Gunilla Tjernberg (kd) påtalas att sommarens
många skogsbränder gör att beslutet från staten att dra in skogsbrandflyget
nu har ifrågasatts. I Gävleborgs län tog staten kostnaderna för att
låta skogsbrandflyget fortsätta, något som enligt motionären också skulle
kunna gälla för Västerbotten.
I motion 2003/04:Fö221 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (c) liksom
i motion 2003/04:Fö227 av Jan Andersson och Åsa Torstensson (c) anförs
att ansvaret bör ligga på nationell nivå och att Statens räddningsverk
är lämplig instans för att ta detta nationella ansvar.
I motion 2003/04:Fö255 av Viviann Gerdin och Christer Skoog (c, s) anförs
att det nu är tid för regeringen att återkomma till riksdagen med en
utvärdering av förändringen och svara på frågan: Vilka blev konsekvenserna?
Motionärerna begär att regeringen återkommer till riksdagen med en
utvärdering kring konsekvenserna av det avskaffade skogsbrandflyget.
I motion 2003/04:Fö261 av Per-Olof Svensson och Raimo Pärssinen (s)
anförs att det krävs ett tydliggörande av ansvaret för skogsbrandbevakningen.
Motionärerna anser att det är en uppgift för samhället att minimera
riskerna för att såväl människor som egendom kommer till skada. Enligt
motionärerna går det säkert att hitta olika lösningar för både finansiering
och teknik, men det är statens uppgift att tydliggöra ansvarsfördelningen.

Utskottet  anför följande. Under första halvan av nittonhundratalet var
skogen tillsammans med malmen, skeppsvarven och rederinäringen basnäringarna
i Sverige. Det ansågs vara ett samhällsintresse att skydda den värdefulla
skogen. För att upptäcka skogsbränder innan de hunnit bli för stora
byggdes och bemannades skogsbrandtorn. Så sent som 1959 var fortfarande
ca 100 skogsbrandtorn bemannade under sommarperioden. I början på
femtiotalet påbörjades försök med bevakning från små flygplan som komplement
till tornen. 1961 ersattes tornen helt av skogsbrandflyg. Staten har
genom Statens brandinspektion, Statens brandnämnd och senast Statens
räddningsverk organiserat och betalat för flygverksamheten. Ett skäl
härtill är att kommunerna fick statlig ersättning för släckning av
skogsbrand. Genom tidig upptäckt och därmed oftast en billigare släckinsats
kunde den statliga ersättningen minimeras.
Samhället har emellertid förändrats från tiden då skogsbrandbevakning
infördes. Medborgarna rör sig snabbare över större ytor med hjälp av
motorfordon, det finns en omfattande civil flygverksamhet över landet
och användningen av mobiltelefoner är mycket omfattande. Möjligheterna
att upptäcka och larma om bränder och andra olyckor har således avsevärt
förbättrats.
Statens räddningsverk beslutade i november 2002 att inte svara för något
genomförande av skogsbrandbevakningen framöver. Motiven till beslutet
var att verket dels inte har något explicit uppdrag att utföra
skogsbrandbevakning vare sig med flyg eller på annat sätt, dels att särskilda
medel saknas för verksamheten.
Bevakningen syftar till att mildra egendomsskador. Det är, såväl enligt
den tidigare räddningstjänstlagen som enligt den nya lagen (2003:778)
om skydd mot olyckor, ägaren av egendom som har det yttersta ansvaret
för sin egendom. Ett exempel på detta är att skogsägare också kan
försäkra sin skog mot brand och andra skador, eller vidta andra åtgärder
som t ex att organisera skogsbrandbevakning för att skydda sin egendom.

Utskottet har i betänkande 2002/03:FöU1 nyligen behandlat frågan om
skogsbrandsbevakning. Följande anfördes:
Utskottet kan hålla med motionärerna om att skogbrandsbevakningen fyller
en viktig funktion. Utskottet anser dock att det bör ankomma på den
enskilda myndigheten att göra de verksamhetsprioriteringar som anses
nödvändiga. Mot den bakgrunden är därför utskottet inte berett att
föreslå någon åtgärd med anledning av de aktuella motionerna.
Utskottet finner inte anledning att nu ändra denna ståndpunkt och
avstyrker därför motionerna 2003/04:Fö206, 2003/04:Fö208, 2003/04:Fö221,
2003/04:Fö225, 2003/04:Fö227 och 2003/04:Fö261.
Utskottet anser emellertid  i likhet med vad som föreslås i motion
2003/04:Fö255  att regeringen bör återkomma till riksdagen med en
utvärdering av vilka eventuella konsekvenser det avskaffade skogsbrandflyget
medfört. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker således motion 2003/04:Fö255.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservation.
Ansvaret för skogsbrandbevakning (m, fp, kd)
av Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Erling Wälivaara (kd), Rolf
Gunnarsson (m), Heli Berg (fp) och Carl-Axel Roslund (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed avslår riksdagen motionerna 2003/04:Fö206,
2003/04:Fö208, 2003/04:Fö221, 2003/04:Fö225, 2003/04:Fö227, 2003/04:Fö255
och 2003/04:Fö261.
Ställningstagande
Vi har, tillsammans med utskottet i övrigt, inte haft någon erinran mot
den prioritering inom Statens räddningsverk som lett till att finansieringen
av det s.k. skogsbrandflyget dragits in. Skäl kan dock finnas att, i
likhet med vad som gäller för i princip alla beslut, följa upp utvecklingen.
Att som utskottets majoritet förordar redan nu  ge regeringen ett sådant
uppdrag förefaller dock alltför förhastat. Indragningen beslutades under
förra året varför en utvärdering för att bli meningsfull måste dröja
ytterligare ett antal år. Riksdagen skall inte onödigtvis belasta
regering eller myndigheter med uppdrag. Ett sådant agerande riskerar att
urholka riksdagens konstitutionella auktoritet. Mot denna bakgrund vill
vi avstyrka jämväl motion 2003/04:Fö255.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Fö206 av Ulla Löfgren och Anders G Högmark (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skogsbrandbevakningen.
2003/04:Fö208 av Gunilla Tjernberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn angående ett återupptagande av skogsbrandflyg i
Västerbotten.
2003/04:Fö221 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Försvarsdepartementet bör ge Räddningsverket i uppdrag
att ta ansvar för ett nationellt skogsbrandflyg.
2003/04:Fö225 av Yvonne Ångström (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om återförande till staten av ansvaret för skogsbrandflyget.
2003/04:Fö227 av Jan Andersson och Åsa Torstensson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Räddningsverket skall ges i uppdrag att ansvara för
nationellt skogsbrandflyg.
2003/04:Fö255 av Viviann Gerdin och Christer Skoog (c, s):
Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en utvärdering
kring konsekvenserna av det avskaffade skogsbrandflyget.
2003/04:Fö261 av Per-Olof Svensson och Raimo Pärssinen (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tydliggöra ansvaret för skogsbrandsbevakning.