Försvarsutskottets betänkande

2003/04:FÖU5

Försvarsmaktens förbandsutveckling - enuppföljning av försvarsbesluten 2000 och 2001

---

Sammanfattning

Detta är ett initiativärende. Enligt 3 kap. 7 §
riksdagsordningen får ett utskott väcka förslag hos
riksdagen i ett ämne som hör till dess beredningsområde
(utskottsinitiativ).

Utskottet har tagit initiativ till en uppföljning och
utvärdering av riksdagens beslut år 2000 och 2001 om
Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. Mot bakgrund av
slutsatserna av detta arbete föreslås att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vilket
beslutsunderlag som bör redovisas för riksdagen om
Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. Erfarenheterna
pekar på vikten av att riksdagen ges förutsättningar
att fatta entydiga och klart formulerade beslut om
Försvarsmaktens successiva utveckling. Besluten behöver
formuleras på ett sådant sätt att riksdagen
kontinuerligt kan följa upp dem.
I lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt införs den
1 juli 2004 en bestämmelse i 3 kap. 12 § med innebörden
att en krigsplacering skall upphöra tio år efter det
senaste tjänstgöringstillfället, om det inte finns
särskilda skäl för en förlängning. Utskottet
konstaterar att de förberedelser som borde skett före
lagens ikraftträdande inte hinner komma till stånd.
Utskottet anser att det är angeläget att personer som
bibehåller sin kompetens, t.ex. genom internationell
tjänst eller genom frivillig utbildning, kan
tillgodogöras. Ett administrativt system behöver därför
utvecklas som gör detta möjligt. Därför bör den
bestämmelsen träda i kraft först den 1 juli 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Beslutsunderlag avseende Försvarsmaktens
förbandsutveckling m.m.
Riksdagen ger regeringen till känna som sin mening
vad utskottet anfört om Försvarsmaktens
förbandsutveckling m.m.

2. Lag om ändring i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt

Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda
lagförslaget.

Stockholm den 9 mars 2004

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil
Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Sundell (m),
Allan Widman (fp), Ola Rask (s), Michael Hagberg (s),
Erling Wälivaara (kd), Berit Jóhannesson (v), Berndt
Sköldestig (s), Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie
Lindkvist (s), Heli Berg (fp), Åsa Lindestam (s), Peter
Jonsson (s), Lars Ångström (mp), Marie Nordén (s) och
Carl-Axel Roslund (m).

2003/04

FöU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Detta är ett initiativärende.

Enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen får ett utskott
väcka förslag hos riksdagen i ett ämne som hör till
dess beredningsområde (utskottsinitiativ). Ett
utskottsinitiativ tas genom ett utskottsbetänkande.

Enligt 4 kap. 16 § riksdagsordningen skall i
utskottens beredning av ärendena ingå uppgiften att
följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom de
ämnesområden som för varje utskott anges i 4-6 §§ med
tillhörande tilläggsbestämmelser.
Mot den bakgrunden beslutade försvarsutskottet den 29
april 2003 att tillsätta en arbetsgrupp inom utskottet
för att följa upp och utvärdera Försvarsmaktens
utbildnings-, förbandsomsättnings- och
beredskapssystem. Denna grupp har bestått av Berndt
Sköldestig (s), ordförande, Ola Sundell (m), Else-Marie
Lindgren (kd) och Claes Västerteg (c). Utskottets
beslut samt den promemoria som låg till grund för
utskottets överväganden och beslut fogas till detta
betänkande i bilaga 1.
Före detta föredraganden i försvarsutskottets kansli,
Jörgen Thulstrup, anställdes som särskild utredare i
riksdagsförvaltningen (försvarsutskottet) för att
biträda gruppen och utskottet i detta arbete. Han har
successivt under arbetets gång informerat
arbetsgruppen.
Utskottet har den 29 januari 2004 genom en intern
utfrågning inhämtat upplysningar i ärendet genom
föredragningar av överingenjör Johan Tunberger,
Totalförsvarets forskningsinstitut, ämnesråd Ola Hedin,
Försvarsdepartementet, fil.dr Eva Haldén,
Försvarshögskolan och Försvarsdepartementet samt
överbefälhavaren general Håkan Syrén, Försvarsmakten.

Bakgrund

Utredningen överlämnade i oktober 2003 till utskottet
sin rapport Försvarsmaktens utbildning,
förbandsutveckling, förbandsomsättning, beredskap och
operativa förmåga - utvärdering av försvarsbesluten
2000 och 2001. Man framhåller att de båda
riksdagsbesluten i viktiga avseenden inte genomförts i
enlighet med besluten och deras intentioner. Rapporten
finns publicerad i sin helhet i serien Utredningar från
riksdagen 2003/04:URD1.

Även Försvarsberedningen pekar i sin rapport Vårt
militära försvar - vilja och vägval (Ds 2003:34) i juni
2003 på allvarliga brister i insatsorganisationen och
en tämligen dålig utvecklingsprognos.
Liknande bedömningar gör Riksrevisionsverket i juni
2003 i sin rapport Försvarets omstrukturering -
granskning av planering och genomförande (RRV 2003:20).
Riksdagens revisorer har dessutom genomfört en
granskning av Försvarsmakten utifrån olika aspekter -
Arbetsgivarpolitiken i försvaret (RR 14),
Försvarsmaktens avveckling av överskottsmateriel (RR
18) och Styrning av det militära försvaret (RR 19).
Vidare pågår det inom Försvarsdepartementet ett
särskilt uppföljningsprojekt av försvarsbesluten.

Mot bakgrund av dessa rapporter konstaterade
försvarsutskottet under hösten 2003 i betänkande
2003/04:FöU1 Försvar och beredskap mot sårbarhet -
budgetåret 2004 att försvarsbesluten 2000 och 2001 till
följd av de stora säkerhetspolitiska förändringarna har
inneburit omfattande förändringar för Försvarsmakten.
Invasionshotet skall inte längre vara grunden för
försvarsplaneringen. Betydelsen av försvarets medverkan
i internationell verksamhet har ökat.
Krigsorganisationen har minskat kraftigt liksom antalet
fredsförband. Den ekonomiska ramen har reducerats.

Utskottet framhåller att utredaren i sin rapport har
pekat på en rad omständigheter som gör att riksdagens
beslut om Försvarsmaktens utveckling fram till år 2004
inte kommer att förverkligas på det sätt som riksdagen
förutsatte vid tiden för besluten.
Utskottet framhöll att det såg med stort allvar på
den relativt samstämmiga bild som framträder i olika
rapporter. Mot bakgrund av detta drog utskottet
slutsatsen att målet för Försvarsmaktens
förbandsutveckling m.m. fram till år 2004 i stora delar
inte kommer att kunna förverkligas. Utskottet ansåg det
därför nödvändigt att fortsätta att granska de problem
som uppstått i genomförandet av försvarsbesluten. Den
av utskottet initierade särskilda utredningen kommer
därvid att utgöra ett av flera viktiga underlag.

Utskottet beslutade därför att återkomma i betänkande
under våren 2004 i denna fråga.

Utskottets överväganden

Rapporter som berör Försvarsmaktens
förbandsutveckling m.m.

Utskottet vill inledningsvis sammanfatta innehållet i
några rapporter - vilka legat till grund för utskottets
ställningstaganden - som lämnats under senare tid och
som från något skilda utgångspunkter berör hur
Försvarsmaktens utbildning, förbandsutveckling,
förbandsomsättning, beredskap och operativa förmåga
förverkligas jämfört med de överväganden och beslut som
riksdagen gjorde respektive fattade under åren 2000 och
2001.

1. Strategi för det oväntade - länken mellan
föränderliga mål och militär förmåga.
Totalförsvarets forskningsinstitut (november 2002)
samt Strategi för det oväntade 2 (februari 2004).
2.
3. Försvarets omstrukturering - granskning av planering
och genomförande. Riksrevisionsverket (juni 2003).
4.
5. Riksdagens revisorers förslag (2002/03:RR19)
angående styrningen av det militära försvaret (juni
2003).
6.
7. Vårt militära försvar - vilja och vägval.
Försvarsberedningen (juni 2003).
8.
9. Budgetpropositionen för 2004 - Utgiftsområde 6.
Försvar samt beredskap mot sårbarhet (september
2003).
10.
11. Försvarsmaktens utbildning, förbandsutveckling,
förbandsomsättning, beredskap och operativa förmåga
- utvärdering av försvarsbesluten 2000 och 2001.
Rapport till försvarsutskottet (oktober 2003).
12.

Strategi för det oväntade - länken mellan
föränderliga mål och militär förmåga

Denna rapport har på uppdrag av Regeringskansliet
(Försvarsdepartementet) utarbetats av en arbetsgrupp
inom Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som
överlämnade sin rapport i november 2002. I rapporten
finns bedömningar av Försvarsmaktens utbildning,
förbandsutveckling, förbandsomsättning, beredskap och
operativa förmåga. Några bedömningar i hithörande
frågor i rapporten redovisas nedan.

Försvarsmaktens insatsberedskap har enligt rapporten i
dag avsevärda svagheter. Problemen gäller i första
hand:

- Få tillgängliga, operativt rörliga och
slagkraftiga förband.
-
· Sårbar fredsgruppering och sårbara baser, främst för
flygstridskrafterna, i kombination med operativ
svacka vid mobilisering/spridning.
·
- Ett bristfälligt legalt och administrativt ramverk
för utnyttjande av Försvarsmaktens personal.
Nuvarande ramverk synes innebära betydande
oklarheter och trögheter i situationer av
gråzonstyp. Svensk handlingsfrihet beskärs och
därmed möjligheterna att välja strategi. Det bör
observeras att situationer kan uppstå då det finns
skäl mot att förklara att riket befinner sig i
krig eller krigsfara. Det nuvarande regelverket är
i första hand utformat för entydiga situationer.
-
Härtill bör enligt rapporten även läggas ytterligare en
dimension, nämligen bevakningskapaciteten, som kan vara
av särskild vikt vid sammansatta hot, dvs. hot mot
samhället i stort, t.ex. då sabotage- och
terroraktioner koordineras med militära angrepp. I ett
sådant läge skulle ett stort antal såväl civila som
militära objekt behöva bevakas. Polisens resurser är
klart otillräckliga. Dessutom råder osäkerhet om de
legala möjligheterna att sätta in militär vid
exempelvis "anonyma" terrorist- eller sabotageaktioner.

Ett avgörande inslag i insatsberedskapen är förmågan
att snabbt utöva kvalificerad ledning. Detta gäller
självfallet Försvarsmakten men i lika hög grad övriga
samhällsfunktioner - det som vanligtvis benämns
totalförsvar. Studien har visat att den typ av hot som
efter det kalla kriget synes mest aktuella - sådana som
uppstår genom rupturer och malströmsutvecklingar - i
särskilt hög grad ställer krav på god
ledningsberedskap, inte minst på övergripande nivå. Det
är studiegruppens bestämda intryck att beredskapen i
detta avseende är otillräcklig. De alltmer sannolika
sammansatta hoten ställer särskilda krav i detta
avseende. Kraven på snabb och effektiv operativ
samordning mellan olika samhällsfunktioner blir i
sådana situationer särskilt påtagliga.

Försvarsmaktens förmåga att snabbt hantera utmaningar
med grundorganisationens resurser varierar starkt: I
fråga om markstridskrafter finns inom ramen för
ordinarie utbildningscykel endast ett fåtal samtränade
bataljoner under några få månader av året. I övrigt
finns endast spridda beredskapstroppar om vardera 10-20
man. Förhållandet är likartat inom marinen med undantag
av några beredskapsfartyg och ubåtarna.
Flygstridskrafterna har högre åretrunt-beredskap. En
svaghet är dock koncentrationen till få baser och inom
dessa sårbar uppställning av flygplanen.

Rapporten framhåller att möjligheterna att förstärka
Försvarsmaktens förmåga genom att snabbt inkalla
personal begränsas inte enbart av det legala och
administrativa ramverket. Försvarsmakten saknar nu, och
under en av allt att döma lång omstruktureringsfas, en
fungerande mobiliseringsorganisation. Ett av problemen
är att det tidigare beredskapssystemet har övergivits
utan att ett nytt utarbetats. Ett annat problem är att
ett mobiliseringsbeslut medför en operativ försvagning
i ett känsligt skede. I ett framtida
mobiliseringssystem bör insatsförbanden inte tillåtas
bli åderlåtna, genom att deras nyckelpersonal beordras
till mobiliseringsplatserna.

Försvarets omstrukturering - granskning av
planering och genomförande

Granskningsrapporten överlämnades av
Riksrevisionsverket (RRV) i juni 2003 till regeringen.
RRV framhåller inledningsvis att de försvarsbeslut som
fattats av Sveriges riksdag under perioden 1999-2001
innebär en genomgripande reformering av det svenska
försvarets mål, omfattning och struktur.
Riksrevisionsverkets fleråriga granskning av försvarets
omstrukturering och ekonomi under perioden 2001-04 och
den årliga avrapporteringen är ett bidrag till
uppföljningen av försvarsreformen.

Riksrevisionsverket har granskat planering och
genomförande av försvarets omstrukturering och gjort
uppföljningar av personalförsörjnings- och
materielavvecklingsfrågorna som behandlats i tidigare
rapporter. Syftet är att vara reformstödjande, dvs. att
undersöka hur reformen fortgår, analysera orsaker till
eventuella avvikelser och föreslå korrigerande åtgärder
som kan påverka den pågående förändringsprocessen.
Försvarsmakten har faktagranskat innehållet i
rapporten.

Granskningsrapporten kan användas som underlag vid
regeringens fortsatta uppföljning av försvarsreformen
och i beredningen av kommande försvarsbeslut.

Riksrevisionsverket vill särskilt uppmärksamma
regeringen på den bristande transparensen i
anslagsberäkningarna, oklarheter i tolkningen av
målbilden för försvarsreformen, problem med
målstyrningen av reformen vid detaljreglering av
Försvarsmaktens verksamhet och organisation,
organisering av eventuell framtida personalavveckling i
en särskild organisation samt höga kostnader på grund
av avsaknaden av möjligheter till visstidsanställning
inom Försvarsmakten.

I sina slutsatser och rekommendationer framhåller RRV
bl.a. följande.

De grundläggande frågorna som ställts i RRV:s fleråriga
granskning av försvarets omstrukturering och ekonomi
under perioden 2001-04 är:

om de beslutade minskningarna av budgetramen kan
hållas och

om det militära försvaret kan uppnå den kompetens och
operativa förmåga som beslutats av riksdag och
regering.

Ett svar på den första frågan är att de anslag som
tilldelats FM under reformperioden, enligt RRV:s
beräkningar, är högre än försvarsreformens ekonomiska
beslut. Exakta beräkningar av försvarsbeslutets
faktiska inverkan på tilldelade anslag försvåras av
bristande tydlighet i budgetpropositionerna, men RRV
uppskattar det till 200 mkr för 2002 och 700 mkr för
2003. Mertilldelningen har resulterat i att FM bättre
kunnat täcka kostnader för avtalsförsäkringar m.m. samt
internationell verksamhet och andra ofinansierade
uppdrag som FM fått av regeringen.

Beloppen innehåller nettoeffekter från olika
tilläggsbeslut och beslut om ambitionsförändringar.
Besluten har successivt fattats av riksdagen efter
försvarsbeslutet från 1999, bl.a. om utökning av
fredsfrämjande truppinsatser. Komplexa
prisomräkningseffekter, redovisning i nettobelopp och
ofullstän-dig information om hur vissa förändringar
finansierats begränsar spårbarheten av fattade beslut.
Än så länge har FM klarat de beslutade minskningarna av
den totala budgetramen genom ett stort anslagssparande
på materielanslaget. Detta anslag har under perioden
delvis omfördelats till förbandsverksamhet och
fredsfrämjande truppinsatser för att FM ekonomiskt
skall klara ambitionerna på dessa områden.

På sikt påverkas dock materielförsörjningen då anslaget
riskerar att urholkas och möjligheten att gå ifrån
gamla avtal om materielleveranser är små. Då
försvarsreformen förutsätter materielförnyelse finns en
risk att senarelagd materielanskaffning innebär att
insatsförsvaret inte kan realiseras enligt
försvarsreformens beslut och tidsramar.

Detta förhållande har bäring på den andra frågan, dvs.
om det militära försvaret kan uppnå den operativa
förmåga och kompetens som beslutats. Ett fundamentalt
problem är oklarheter om vad det som beslutats av
statsmakterna innebär vad gäller det långsiktiga målet,
då olika tolkningar av målbilden för reformen gjorts.
Den styrningsmodell som medför att riksdag och regering
i vissa frågor detaljreglerar Försvarsmaktens
verksamhet och organisation innebär också att nya
beslut successivt fattas av statsmakterna som inverkar
på möjligheten för FM att uppnå avsedd operativ förmåga
och kompetens.

RRV:s bedömning är att FM organisatoriskt kommer att
i huvudsak ha uppnått de mål som ställts upp för 2004.
Sannolikheten att det kommer att finnas tillgänglig
personal med tillräckliga kunskaper och färdigheter för
att uppnå operativ förmåga och kompetens i
organisationen enligt försvarsbeslutet är dock inte så
stor. RRV grundar sig på att icke obetydliga
kompetensluckor finns vid förbanden och att ett
lämpligt personal- och kompetensförsörjningssystem för
FM inte kommer att vara operationellt vid utgången av
2004.
Sammantaget med en försenad materielförnyelse är
riskerna uppenbara att uppställda mål för FM:s
operativa förmåga och kompetens, enligt
försvarsreformen, inte kommer att uppnås på avsedd tid.

Riksdagens revisorers förslag angående styrningen
av det militära försvaret (2002/03:RR19)

Mot bakgrund av att Riksdagens revisorer upphör som
myndighet den 1 juli 2003, sammanfattar revisorerna i
denna skrivelse de slutsatser Riksdagens revisorer
dragit genom olika granskningar av det militära
försvaret mellan åren 1994 och 2003.

· Riksdagens revisorer har sedan myndigheten
Försvarsmakten bildades den 1 januari 1994 genomfört
tio granskningar av det militära försvaret.
Granskningarna har behandlat följande ämnen:
·
· anpassningen av totalförsvaret (förs. 1998/99:RR7)
·
· regeringens redovisning av det militära försvaret
(skrivelse till regering
en 1998/99:1)
·
· Försvarshögskolan i det nya försvaret (förs.
1999/2000:RR10)
·
· Försvarsmaktens personalförsörjning
(informationsbesök 2000/01:1)
·
· bemyndiganden - med utgångspunkt i försvaret (förs.
2000/01:RR2)
·
· styrningen av försvarets materielförsörjning (förs.
2001/02:RR7)
·
· internationella freds- och hjälpinsatser (förs.
2001/02:RR17)
·
· styrningen av försvarets fastigheter och
anläggningar (förs. 2002/03:RR7)
·
· Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik (förs.
2002/03:RR14)
·
· Försvarsmaktens avveckling av överskottsmateriel
(förs. 2002/03:RR18).
·
Alla dessa granskningar har i viss mån behandlat
statsmakternas eller Försvarsmaktens styrning av
försvaret. Hur statsmakterna styr försvaret redovisas
närmare i revisorernas förstudie Det självstyrande
försvaret (2002/03:12).

Revisorerna anser att regeringen inte tillräckligt
förmått redovisa verksamheten i försvaret för
riksdagen. Propositionstexterna är i huvudsak
beskrivande. Regeringen relaterar inte beskrivningarna
till målen för försvaret. Riksdagen har inte fått en
klar bild vare sig av verksamhetens resultat eller av
dess kostnader. Revisorerna menar att riksdagen i
praktiken har haft mycket begränsade möjligheter att
påverka försvarets inriktning och omfattning.

Revisorerna anser att Försvarsdepartementet i alltför
hög utsträckning detaljstyr försvarsmyndigheterna.
Departementets detaljstyrning innebär att regeringen
inte kan ta ansvar för de övergripande
försvarsfrågorna. Försvarsmaktens styrning av
försvarsverksamheten brister på grund av bl.a. oklara
ansvarsförhållanden och svagt utvecklade stödsystem vid
Högkvarteret.
Revisorerna anser att den utredning som riksdagen
begärt är angelägen och förutsätter att regeringen
snarast tillsätter denna utredning. De problem som
revisorerna pekar på i sin skrivelse bör vara en
utgångspunkt för utredningen. Revisorerna lämnar också
förslag till åtgärder som kan vidtas redan innan den av
riksdagen begärda utredningen presenterat sina
slutsatser.

I Riksdagens revisorers förslag angående styrningen av
det militära försvaret (2002/03:RR19) diskuteras
styrningen av försvaret utifrån tre komponenter:

· riksdagens insyn,
·
· regeringens insyn och resultatstyrning samt
·
· Försvarsmaktens styrning av den egna verksamheten
och stödmyndigheternas verksamhet.
·
Riksdagens revisorer lämnar i anslutning till dessa tre
områden ett stort antal förslag till beslut vars syfte
är att bl.a. öka riksdagens insyn och styrning av det
militära försvaret.

Vårt militära försvar - vilja och vägval

Försvarsberedningen överlämnade sin rapport till
regeringen i juni 2003. Försvarsberedningen framhåller
att insatsorganisationen är Försvarsmaktens främsta
instrument för att uppfylla de krav på operativ förmåga
som riksdagen och regeringen ställer.
Insatsorganisationen är i denna mening slutprodukten av
de ansträngningar som myndigheten årligen genomför.
Försörjning med personal, materiel, anläggningar,
forsknings- och utvecklingsverksamhet m.m. är alla
medel för att i olika tidsperspektiv kunna sätta upp de
förband som behövs för att lösa Försvarsmaktens
uppgifter.

För insatsorganisationen har innevarande
försvarsbeslutsperiod främst handlat om att inleda ett
omstruktureringsarbete utifrån det arv som övertogs
från den tidigare krigsorganisationen. Några delar av
insatsorganisationen är i dagsläget i ett tämligen gott
skick eller har en god utvecklingsprognos. I relation
till insatsorganisationen som helhet kommer dock endast
ett mindre antal krigsförband att vara fullt utvecklade
och utrustade enligt gällande målsättningar vid
utgången av 2004. Denna bedömning förstärks i de fall
som förband skall tillhöra den mest kvalificerade
förbandsgruppen och därmed uppfylla de höga krav som
där ställs på personell och materiell kvalitet m.m.
Inom vissa typförband finns vidare stora variationer
inbördes vad gäller utbildnings- och övningsläge samt
materiell kvalitet. Bristerna vad gäller samövning i
bataljonsförband och i högre nivåer är genomgående.

Flera delar av insatsorganisationen har enligt
Försvarsberedningen, trots konsolideringen av den gamla
krigsorganisationen, allvarliga brister och en tämligen
dålig utvecklingsprognos. Tillgången till krigsförband
som är användbara i alla Försvarsmaktens uppgifter är
som en konsekvens av detta högst begränsad under
överblickbar framtid. För vissa typförband kan det inom
nuvarande verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar vara
svårt att åtgärda brister även i det längre
tidsperspektivet (10 år). Det sistnämnda kan enligt
beredningens mening resa frågor om i vilka fall det är
meningsfullt att redovisa sådana förband som delar av
insatsorganisationen.

Utvecklingen av nya typförband som NBC-kompani och IT-
säkerhetsenhet har påbörjats och kommer att fortgå
under innevarande och nästföljande
försvarsbeslutsperiod. Andra nya förband som
säkerhetsbataljon och luftburen bataljon befinner sig
för närvarande på ett tidigt utvecklingsstadium. De
operativa behov och/eller kompetensbehov som dessa
förband är avsedda att lösa kommer att täckas
efterhand, men i vissa fall först efter en längre tid
och i en liten volym. På grund av ekonomiska
begränsningar har vissa omprioriteringar gjorts i
Försvarsmaktens långsiktiga planering, bl.a.
innebärande att den luftburna förmågan utvecklas med en
begränsad ambition i jämförelse med vad som beslutades
i försvarsbesluten 2000 och 2001.

Försvarsmakten har de senaste åren genomgått en
omfattande internationalisering. En stor mängd
internationella övningar har genomförts som resulterat
i värdefulla erfarenheter och ökad interoperabilitet.
Ett flertal förband från samtliga stridskrafter har
anmälts till internationella styrkeregister.
Anslagsposten för fredsfrämjande insatser har ökat
väsentligt. Uppträdande i lägre förbandsenheter i den
typ av insatser Sverige deltagit i håller en hög klass,
även i en internationell jämförelse. I jämförelse med
insatsorganisationen i allmänhet har de enskilda
förband som anmälts till internationella styrkeregister
en hög grad av personell tillgänglighet, materiell
kvalitet och uppfyllnad m.m.

Det kommer dock att ta ytterligare några år innan de
förband som nu är anmälda är fullt materiellt
utrustade, något som är värt att beakta mot bakgrund av
att dessa utgör en begränsad del av den totala
numerären i insatsorganisationen. En slutsats av
ominriktningsarbetet är därmed att utveckling av
internationell förmåga i många fall inte handlar om att
anmäla befintliga och i alla avseenden existerande
förband i insatsorganisationen till styrkeregister. I
stället innebär internationaliseringen att
Försvarsmakten behöver utveckla och nyinvestera i mer
eller mindre befintliga typförband som ärvts från den
tidigare krigsorganisationen.

Budgetpropositionen för 2004 - Utgiftsområde 6
Försvar samt beredskap mot sårbarhet

I budgetpropositionen för år 2004 lämnar regeringen sin
resultatbedömning för verksamhetsområdet Det militära
försvaret. Regeringen gör inledningsvis en redovisning
av vad Försvarsmakten redovisat och slutligen en egen
bedömning.

Försvarsmakten redovisar att dess förmåga att i
nuvarande omvärldsläge lösa uppgifter inom ramen för
ett väpnat angrepp sammantaget bedöms som godtagbar.
Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister bl.a.
finnas inom områdena ledning, samövning i högre
förband, långräckviddig precisionsbekämpning,
underrättelseinhämtning, logistik och
helikopterunderstöd. Dessutom bedöms uthålligheten som
begränsad vid operationer i mer än en riktning.

Försvarsmaktens förmåga att hävda svensk territoriell
integritet bedöms sammantaget som godtagbar. Avsaknad
av ett gemensamt operativt lednings- och
övervakningssystem innebär begränsningar.
Förmågan att bidra till fred och säkerhet i omvärlden
bedöms sammantaget som godtagbar. Personalens ökade
erfarenheter från såväl internationella insatser som
internationell övningsverksamhet bidrar till att
successivt höja denna förmåga. En fortsatt anpassning
till multinationella ledningsstrukturer är nödvändig,
främst avseende ledningsmetodik, ledningssystem,
materiel och utbildning. Tidigare rapporterade brister
inom ammunitions- och minröjningsförmågan kvarstår.
Enligt regeringen bedöms den framtida tillgången till
rätt utbildade, lämpliga och intresserade personer vara
den enskilt mest gränssättande faktorn när det gäller
möjligheterna att genomföra fredsfrämjande insatser
utomlands med beväpnad trupp.
Förmågan att bidra till att stärka det svenska
samhället vid svåra påfrestningar i fred bedöms
sammantaget som god. En utökad samordning med civila
myndigheter med anledning av det vidgade hot- och
riskperspektivet samt en översyn av författningar
relaterade till beredskapssystemet bör dock genomföras.
Försvarsmaktens egen bedömning av dess samlade
operativa förmåga är gjord mot nuvarande säkerhets- och
försvarspolitiska läge och i förhållande till ställda
krav. Under dessa förutsättningar bedömer
Försvarsmakten sammantaget förmågan att lösa de fyra
huvuduppgifterna som godtagbar till god. Förmågan att
kunna möta mer omfattande militära operationer är
beroende av successiva anpassningsåtgärder. För detta
är det väsentligt att nödvändig förvarning kan ges för
att därmed medge nödvändiga beredskapshöjande åtgärder.
Försvarsmaktens operativa förmåga är beroende av att
såväl personal som insatsförband kontinuerligt övas och
utvecklas.

Regeringens bedömning är att försvarsreformen inte i
alla delar har kunnat genomförs i den takt och i den
utsträckning som ursprungligen antogs. Regeringen vill
med anledning av detta understryka vikten av att
riksdagens tidigare fattade beslut om det militära
försvarets inriktning fullföljs. Trots bristerna i
genomförandet gör regeringen bedömningen att den
operativa förmågan är godtagbar mot bakgrund av att
omvärldsläget förbättrats ytterligare i Sveriges
närområde.

Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. -
utvärdering av försvarsbesluten 2000 och 2001

I den av försvarsutskottet initierade utredningen om
hur försvarsbesluten 2000 och 2001 har genomförts gör
utredaren följande bedömningar.

Utbildningssystem och grundutbildning

Försvarsbeslutet innebär att utbildnings- och
förbandsomsättningssystemet skall förändras.
Grundorganisationen skall försörja den beslutade
insatsorganisationen med utbildad personal på ett sätt
som gör att s.k. fortsättningsutbildning (tidigare
repetitionsutbildning) i princip inte skall behövas.

Det av riksdagen förutsatta nya utbildningssystemet har
inte förverkligats på avsett sätt. Grundutbildningen
har hittills varit otillräcklig för att förbandsomsätta
den beslutade insatsorganisationen. Dels har det
utbildats för få värnpliktiga, dels har väsentliga
utbildningsmål inte nåtts. Inriktningen att utbilda
hela bataljoner och att utbilda en brigad med
stödförband per år har i praktiken blivit utbildning i
halvbataljon och en brigad vartannat år. Ekonomiska
restriktioner samt begränsningar i
utbildningskapaciteten vid bl.a. de förband som fått i
uppgift att förbereda internationella insatser har
bidragit till detta.

Utbildningsresultaten på låga förbandsnivåer har
uppnåtts men det har getts alldeles för få
övningstillfällen där chefer kunnat leda bataljoner och
högre förband. Utredarens bedömning är att detta är
allvarligt om det får fortgå, eftersom kompetensen
snabbt eroderar om den inte underhålls. Förmågan att
kunna genomföra väpnad strid, vilken enligt
riksdagsbeslutet skall vara grund för Försvarsmaktens
utveckling, riskerar att urholkas. Bristerna och därav
betingat återtagningsbehov är större för
arméstridskrafterna än för övriga stridskrafter.

Sammantaget får detta konsekvenser för
förbandsutveckling, krigsduglighet och operativ
förmåga. Vidare uppstår ett vägval. Skall utbildningen
utökas för att komma i balans med behoven eller skall
den organisation som personalförsörjs med
grundutbildning reduceras? Väljs den senare vägen
minskar samtidigt basen för att rekrytera till
internationell verksamhet och till hemvärnet.

Utredaren bedömer att pliktsystemets legitimitet kan
komma att ifrågasättas inom en inte alltför lång
framtid. Ett arbete bör därför inledas för att
förbereda ett välavvägt politiskt beslut om grunderna
för hur Försvarsmakten skall personalförsörjas - med
ett pliktsystem, genom frivillighet eller med
kombinationer härav.

Förbandsomsättning och förbandsutveckling

Utredaren anser att förbandsutvecklingen i betydande
utsträckning inte kommer att nå de kvalitativa mål som
svarar mot den inriktning som riksdagen har beslutat.
Med utgångspunkt i de beredskapskrav som hittills gällt
kommer ett betydande antal förband att inte vara
färdigorganiserade och operativa vid utgången av 2004.
Organisationsläget kommer att vara bättre för marin-
och flygstridskrafterna än för arméstridskrafterna, där
t.ex. stadsskyttebataljoner och förband inom de
nationella skyddsstyrkorna kommer att ha stora brister.
Antalet s.k. överföringsvärnpliktiga från andra förband
räcker inte till för att bemanna
markstridsbataljonerna. Tillsammans med oklarheter om
effekterna till följd av den s.k. tioårsregeln blir
därmed förbandsomsättningen osäker.

Grundutbildningen till mekaniserade bataljoner har
prioriterats varför den begränsade värnpliktsvolymen
inte helt har räckt till för andra förband. Det finns
därför brister vid armébrigadernas specialförband, vid
stadsskytteförbanden och vid högre stabs- och
sambandsförband. Grundutbildningen har varit
otillräcklig för att förbanden skall kunna omsättas i
avsedd takt. Även osäkerheter om tioårsregelns
tillämpning spelar in. Utredaren anser att
försvarsutskottet bör informera sig om hur arbetet
förlöper med att bestämma undantag från tioårsregeln
samt om det kan bli aktuellt att förlänga dispensen
från att tillämpa 3 kap. 12 § lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt.

Insatsorganisationens högst prioriterade förband kommer
att kunna vara bemannade med krigsplacerad personal,
men med vissa vakanser. Det kommer att finnas
materiella brister vid ett flertal förband. Inom
materielförsörjningen har en rad materielprojekt utgått
eller senarelagts. Det finns därför för perioden
2003-2012 ett stort ofinansierat materielbehov, givet
nuvarande insatsorganisation. Försvarsmakten har i sitt
budgetunderlag för 2004 beräknat detta till 14,5
miljarder kronor.

Regeringens beslut i maj i år om en differentierad
beredskap kommer, när det är genomfört, att leda till
förändrade bedömningar av läget i insatsorganisationen.
Läget kommer att förändras i betydande omfattning.
Utredaren föreslår att försvarsutskottet följer upp
effekterna av den differentierade beredskapen.

Utredaren anser att förbandsutvecklingen under
försvarsbeslutsperioden i kvantitativt avseende till
sin allra största del kommer att följa vad riksdagen
har beslutat. Det mest betydande avsteget är hemvärnets
utveckling. Försvarsbeslutet anger en numerär på 90 000
som efter tillväxt skall kunna utökas med 35 000
personer. Detta har visat sig vara en orealistisk
inriktning. Regeringen har därför bestämt att målet i
stället bör uttryckas i ett visst antal förband.
Utredarens bedömning är att det har varit nödvändigt
att frångå den tidigare principen för att ange mål för
hemvärnets utveckling. Den faktiska
personalutvecklingen tillsammans med att mål i form av
antal förband direkt kan utnyttjas i den operativa
planeringen är främsta skälen för detta.

Övriga kvantitativa avsteg från försvarsbeslutets
inriktning har rört marina underhållsförband,
radarflyggrupper, en Viggendivision och
ingenjörkompanier i de nationella skyddsstyrkorna.
Dessa avsteg betraktar utredaren som mindre dramatiska
och saknar i sammanhanget betydelse.

Den viktigaste och övergripande orsaken till
diskrepansen mellan målen för den inriktning som
riksdagen har beslutat och den verklighet som kommer
att råda vid utgången av 2004 är enligt utredarens
mening att förändringsarbetet har varit så omfattande
och komplext. Brister i krigsorganisationen vid
försvarsbeslutsperiodens inledning har bidragit till
svårigheterna. Försvarsmakten har inte förmått att
utarbeta ett beslutsunderlag som hållit måttet, och
Regeringskansliet har inte haft tillräcklig förmåga
till självständig kritisk granskning av underlaget
inför propositionsskrivningen. Inte heller
försvarsutskottet har i sin beredning kunnat
ifrågasätta realismen i planeringen.

En från början inte förutsedd konsekvens av de
internationella åtagandena är att de utbildningsförband
som fått i uppgift att förbereda och organisera sådana
insatser har måst prioritera ned sitt
grundutbildningsuppdrag. Resurserna, framför allt
tillgängligt befäl, har inte räckt till för båda
uppgifterna.

Utredaren anser vidare att försvarsbeslutet 2000 har
varit underfinansierat redan från början.
Försvarsmaktens perspektivplanering har visat detta.
Hittills har detta förhållande inte föranlett några
åtgärder vare sig inom Försvarsmakten eller regeringen
för att förändra inriktning eller mål för perioden
t.o.m. 2004. I varje fall har frågan ännu inte tagits
upp med riksdagen. Utredarens bedömning är att
problemen har undertryckts av Försvarsmakten och
skjutits på framtiden i avvaktan på ett rejält omtag i
försvarsbeslutet 2004. Ett sådant omtag synes
nödvändigt.

Beredskap

Försvarsmakten har hittills under
försvarsbeslutsperioden upprätthållit grundberedskap,
incidentberedskap, beredskap för internationell
verksamhet och beredskap för stöd till samhället i
enlighet med ställda krav.

Utredaren anser att Försvarsmakten inte har tillämpat
beredskapssystemet i enlighet med försvarsbeslutets
intentioner om en differentierad beredskap baserad på
operativ förmåga i olika tidsperspektiv. I
Försvarsmaktsplan 2000 finns för hela
insatsorganisationen kravet att kunna vara krigsduglig
senast ett år efter beslut. Någon planering som svarar
mot kravet på operativ förmåga inom fem år har hittills
inte funnits med undantag för ett antal s.k. materiella
mobiliseringsenheter (MME).

Regeringen har nyligen beslutat om en väsentlig
förändring av beredskapssystemet. Den beredskap som nu
håller på att införas är väsentligt mer differentierad
än tidigare. För många förband kommer målet för när de
skall kunna vara organiserade och krigsdugliga att
skjutas ett eller flera år framåt i tiden. En del av de
brister i organisationsutvecklingen som framhållits i
avsnittet om förbandsutveckling kommer därmed att
minska eller försvinna, andra kommer att kvarstå.

Utredaren anser att Försvarsmakten har fått för fria
händer och borde ha varit mer lyhörd och
förändringsbenägen. Det borde inte ha fått ta nästan
två och ett halvt år att utarbeta ett förslag till en
förändrad tillämpning av beredskapssystemet. Utredaren
anser att det nu föreliggande regeringsbeslutet om
differentierad beredskap från i maj i år kan ses som
första gången anpassningsprincipen får ett ordentligt
genomslag för planeringen. Förändringarna blir
emellertid så pass genomgripande att utredaren bedömer
att regeringen bör ge riksdagen en uttömmande och
konkret beskrivning av hur organisationsutvecklingen
kommer att påverkas och hur därmed sammanhängande
anspråk på personal- och materielförsörjningen
förändras. Utredaren anser nämligen att konsekvenserna
i vissa delar inte är förenliga med riksdagsbeslutets
intentioner om förbandsutveckling, bl.a. att fyra
brigader vid försvarsbeslutsperiodens slut skall vara
organiserade och krigsdugliga direkt efter
mobilisering.

Riksdagen har i april 2003 godkänt avvecklingen av
vissa materiella mobiliseringsenheter (MME). Därmed
finns inte längre den möjlighet som beskrivs i
försvarsbeslutet 2000, nämligen att fem år efter beslut
kunna organisera ytterligare två armébrigader, en
amfibiebataljon, två kustartilleribrigader och vissa
flygbasförband. Försvarsutskottet bör vidare följa upp
den åtgärdsplanering som skall säkerställa att förband
med lång mobiliseringstid kan göras krigsdugliga inom
angivna tidsramar.

Utredaren bedömer att riksdagens uttalande i
försvarsbeslutet 2001 om att militärdistriktsstaberna i
samband med höjd beredskap och vid ett väpnat angrepp
skall kunna förstärkas med stabspersonal och
betjäningsförband i huvudsak är tillgodosett i
planeringen. Det finns brister när det gäller
sambandsutrustning och ledningsplatser.

Operativ förmåga

Krav på operativ förmåga i olika avseenden utgör en av
grunderna för att kunna inrikta förbandsverksamheten
och beredskapen. Det är viktigt att förmågorna
formuleras så att de ger en korrekt och tillräckligt
tydlig styrinformation. Tydliga krav på operativ
förmåga gör det också lättare att följa upp resultat
och jämföra resultat från olika år.

Utredaren anser att kraven på operativ förmåga inte har
formulerats tillräckligt tydligt. Exempelvis gäller
detta för beredskapen. De operativa kraven har heller
inte varit tillräckligt tydliga när det gäller
inriktningen av förbandsverksamheten och
förbandsomsättningen. En ökad precision i formuleringen
av krav och mål innebär dock samtidigt att det kan bli
svårare att hantera t.ex. budgetanspråk. Utskottet bör
vara medvetet om detta dilemma.

Utredaren anser vidare att kriterierna för hur den
operativa förmågan skall värderas kan ifrågasättas. Den
tregradiga skala - god, godtagbar respektive icke
godtagbar förmåga - som nu används är oprecis och blir
än mer oprecis genom att den relateras till det
nuvarande omvärldsläget. Även en förmåga med stora
brister kan med en sådan relativbedömning sägas vara
godtagbar, så länge som den inte sätts på prov.
Utredaren föreslår att försvarsutskottet överväger
kriterierna för hur den operativa förmågan skall
värderas och tar initiativ till en förändring.

När det gäller hur de operativa förmågorna hittills har
utvecklats är det utredarens bedömning att läget är
förhållandevis bra när det gäller Försvarsmaktens
huvuduppgifter - att hävda territoriell integritet samt
att kunna bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Det
finns dock vissa brister i förmågan, främst när det
gäller förmågan att föra strid i förband och i
minröjning. Förmågan att kunna bidra till att stärka
det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred är
god.

För huvuduppgiften att kunna försvara Sverige mot
väpnat angrepp har däremot utvecklingen varit mer
ogynnsam. Flera år i rad har förbandsverksamheten inte
kunnat genomföras som planerat. Främst har detta
drabbat utvecklingen av arméstridskrafterna, liksom
samverkan och samövningar mellan olika slags
stridskrafter. Detta har lett till brister i
kärnverksamheten - i förmågan att kunna genomföra
väpnad strid. Dessa brister måste rimligen ha inverkat
negativt på den operativa förmågan. Utredaren har
därför svårt att förstå att Försvarsmaktens förmåga att
lösa sin huvuduppgift att försvara Sverige sammantaget
skulle vara godtagbar, vilket Försvarsmakten anmäler i
sin årsredovisning. Det borde finnas värderingssteg
mellan omdömena godtagbar och icke godtagbar förmåga.

Det är uppenbart att riksdagens uttalande om att alla
förband i framtiden skall kunna uppträda och strida i
en urbaniserad miljö ännu inte fått något genomslag. De
förband som har strid i bebyggd ort som huvuduppgift -
stadsskyttebataljonerna - har stora personella och
materiella brister. De kan inte lösa sina uppgifter.

Regeringens beslut om differentierad beredskap
förutsätter att det finns en åtgärdsplanering vars
syfte är att säkerställa att insatsorganisationens
förband skall kunna vara krigsdugliga inom angivna
tider efter ett beslut om beredskapshöjning. Denna
planering kommer att ha en nyckelroll när det gäller
att tillämpa en flexibel och differentierad beredskap.
Utredaren anser därför att försvarsutskottet skall
följa upp hur åtgärdsplaneringen utvecklas och att den
är effektiv för sitt syfte.

Utskottets ställningstagande

Överväganden

Försvarsutskottet har vid flera tillfällen aktualiserat
frågor som rör riksdagens insyn i och styrning av bl.a.
det militära försvaret och därmed ytterst riksdagens
utövande av finansmakten.

När vissa förändringar i detta avseende infördes i
budgetförslaget för år 2003 framhöll utskottet i sitt
yttrande (2002/03:FöU1y) till finansutskottet bl.a.:

· Förändringen kommer dock för försvarsutskottets del
att innebära att utskottets insyn och
påverkansmöjligheter jämfört med hittills gällande
ordning, kommer att minska t.ex. inom politikområdet
Totalförsvar som föreslås omfatta ca 43,5 miljarder
kronor. Utskottet kan förutse ett behov av att
ibland förse medelsanvändningen inom vissa anslag
med olika villkor för att därigenom utöva riksdagens
finansmakt. Sambandet mellan anslagsvillkor och
godkända mål för politikområden bör studeras.
·
· Försvarsutskottet föreslår mot den bakgrunden att
finansutskottet - som ett led i arbetet med att
utveckla statsbudgeten - följer upp och värderar
erfarenheterna i utskotten av att godkänna
verksamheten och medelsanvändningen på
politikområdesnivå.
·
Finansutskottet (bet. 2002/03:FiU2) delade
försvarsutskottets bedömning att de mer generellt
hållna målen inom utgiftsområde 6 bidrar till att
försvarsutskottets insyn och möjligheter att påverka
utvecklingen inom enskilda verksamhetsgrenar begränsas.
Generella målformuleringar kan framkalla tolknings-
svårigheter vid arbetet med budgetfrågor och medför att
målen därmed förlorar sin roll som ett verkningsfullt
styrinstrument.

Enligt finansutskottets mening kommer de faktiskt
styrande besluten därmed att fattas längre ned i
beslutshierarkin. Målen inom politikområdet
Totalförsvar är begränsat användbara för budgetarbetet
samt verksamhetsuppföljningen i riksdagen eftersom de
saknar en tydligare koppling till anslagsdiskussionerna
i regeringens budgetproposition.
I sitt yttrande (2003/04:FöU1y) till finansutskottet
hösten 2003 noterar försvarsutskottet med
tillfredsställelse att regeringen inlett arbetet med
att förbättra förutsättningarna för riksdagens styrning
och uppföljning av verksamheten. Utskottet aviserade i
sitt yttrande att det inom kort kommer att återkomma
till frågan om hur underlaget för budgetarbetet och
verksamhetsuppföljningen skall kunna förbättras.
Riksdagen beslutade efter förslag av finansutskottet
(bet. 2002/03:FiU14) - och efter yttrande av
försvarsutskottet (yttr. 2002/03:FöU3y) - att en
utredning skulle tillsättas med uppgift att analysera
styr- och finansieringsformerna i försvaret.
Riksdagen har därefter (bet. 2003/04:FiU11)
tillkännagivit att den tidigare begärda utredningen om
styr- och finansieringsformerna i försvaret skall
tillsättas skyndsamt. Regeringen har i februari 2004
beslutat om direktiv till en sådan utredning.

Riksdagens revisorer har (förs. 2002/03:RR19) angående
styrningen av det militära försvaret granskat
riksdagens insyn i försvarsverksamheten och därvid
lämnat förslag till hur riksdagens insyn, styrning och
uppföljning av verksamheten skall förbättras.

De frågor som behandlas av Riksdagens revisorer har
ett bredare och mer principiellt anslag och behandlar
frågor som mer generellt berör statsmakternas styrning
av det militära försvaret, än vad som behandlas i den
rapport som överlämnas till utskottet rörande
uppföljningen besluten år 2000 och 2001 om
Försvarsmaktens förbandsutveckling. Utskottet
återkommer i dessa frågor i ett betänkande under våren
2004.

Utskottet begränsar således sig i detta betänkande till
Försvarsmaktens förbandsutveckling och hur riksdagens
underlag för beslut i just detta avseende skall
förbättras och ge förutsättningar för en kontinuerlig
uppföljning av denna.

Försvarsmaktens utbildnings-, förbandsomsättnings- och
beredskapssystem har alla en central roll när det
gäller att organisera de krigsförband med den operativa
förmåga som riksdagen beslutade om år 2000 och 2001.
Det var sålunda naturligt att försvarsutskottet i april
2003 med stöd av 4 kap. 16 § riksdagsordningen
beslutade att ta intiativ till att följa upp och
utvärdera riksdagsbesluten i dessa frågor. Utskottet
beslutade att uppdra åt en särskild utredare att
genomföra utvärderingen. Utredaren överlämnade sin
rapport i oktober 2003 till utskottet.

Utredaren har haft i uppgift att i vissa väsentliga
avseenden beskriva läget i Försvarsmakten vid utgången
av 2004 i förhållande till de mål och intentioner för
utvecklingen som riksdagen beslutat. En sådan
beskrivning utgör nämligen en viktig förutsättning -
ett "fotfäste" - för det fleråriga beslut om fortsatt
inriktning för Försvarsmakten som riksdagen skall fatta
hösten 2004.

Utredaren har i sin rapport pekat på en rad omständigheter
som gör
att riksdagens beslut om Försvarsmaktens utveckling
fram till år 2004 inte kommer att förverkligas på det
sätt som riksdagen förutsatte vid tiden för besluten.

I rapporten Försvarsmaktens utbildning,
förbandsutveckling, förbandsomsättning, beredskap och
operativa förmåga - utvärdering av försvarsbesluten
2000 och 2001 redovisar utredaren följande bedömningar
och slutsatser:

· Det av riksdagen förutsatta utbildningssystemet har
inte förverkligats på avsett sätt.
·
- Utbildningsmålen på låga förbandsnivåer har nåtts
men det har getts alldeles för få
övningstillfällen där chefer kunnat leda
bataljoner och högre förband.
-
· Värnpliktssystemets legitimitet kommer att
ifrågasättas inom en inte alltför avlägsen framtid.
·
· Förbandsutvecklingen kommer i betydande utsträckning
inte att nå de kvalitativa mål som svarar mot den
inriktning som riksdagen beslutat.
·
· Förbandsutvecklingen kommer under
försvarsbeslutsperioden i kvantitativt avseende till
allra största del att följa vad riksdagen beslutat.
·
· Den viktigaste och övergripande orsaken till
diskrepansen mellan målen för den inriktning som
riksdagen har beslutat och den verklighet som kommer
att råda vid utgången av 2004 är att
förändringsarbetet har varit så omfattande och
komplext.
·
- Försvarsbeslutet 2000 har varit underfinansierat
redan från början.
-
- Försvarsmakten har inte tillämpat
beredskapssystemet i enlighet med
försvarsbeslutets intentioner om krav på operativ
förmåga i olika tidsperspektiv, dvs. en
differentierad beredskap.
-
- Regeringens beslut om differentierad beredskap kan
ses som första gången som anpassningsprincipen får
ett ordentligt genomslag i planeringen.
-
· Kraven på operativ förmåga i försvarsbesluten har
inte varit tillräckligt tydliga.
·
- Kriterierna för hur den operativa förmågan
skall värderas kan ifrågasättas. De är för oprecisa.
-
· När det gäller hur den operativa förmågan hittills
har utvecklats är läget förhållandevis bra när det
gäller Försvarsmaktens huvuduppgifter att hävda
territoriell integritet samt att kunna bidra till
fred och säkerhet i omvärlden.
·
· Försvarsmaktens förmåga att lösa sin huvuduppgift
att försvara Sverige kan sammantaget inte anses
godtagbar.
·
- Att alla förband i framtiden skall kunna
uppträda och strida i en urbaniserad miljö har ännu
inte fått något genomslag.
-
Även Försvarsberedningen pekar i sin rapport Vårt
militära försvar - vilja och vägval (Ds 2003:34) i juni
2003 på allvarliga brister i insatsorganisationen och
ger den en tämligen dålig utvecklingsprognos. Liknande
bedömningar gör Riksrevisionsverket i juni 2003 i sin
rapport Försvarets omstrukturering - granskning av
planering och genomförande (RRV 2003:20). Vidare pågår
det inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) ett
särskilt uppföljningsprojekt av försvarsbesluten.

Företrädare för Försvarsdepartementet samt
Försvarsmaktens chef har i en föredragning för
försvarsutskottet var för sig anfört att de på
väsentliga punkter gör bedömningar likartade den som
framgår av den rapport som lämnades till utskottet. Det
är sålunda en relativt samstämmig bild som framträder,
vilket utskottet tidigare konstaterat i betänkande
2003/04:FöU1 Försvar och beredskap mot sårbarhet -
budgetåret 2004 (s. 30). Utskottet bedömer således att
målet för Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. fram
t.o.m. år 2004 i stora delar inte kommer att kunna
förverkligas.

Orsakerna är enligt utskottets bedömning bl.a. att

- komplexiteten och omfattningen av
omställningsarbetet har underskattats,
-
- tillståndet avseende personal och materiel i
krigsförbanden vid ingången av perioden har
överskattats,
-
- avvecklingskostnader för avveckling av personal
och materiel blev högre än beräknat,
-
- personalkostnaderna har tillåtits öka mer än
beräknat,
-
- rationaliseringsvinsterna blev lägre än beräknat i
samband med förändringar av grundorganisationen,
-
· Försvarsmaktens internationella verksamhet som följd
av politiska beslut givits en avsevärt större
omfattning än vad som förutsattes, och att
·
· Försvarsmakten under perioden har ålagts finansiella
restriktioner.
·
Utskottet anser för sin del att en bättre och
tydligare rapportering om hur reformarbetet
fortskred - eller rättare sagt inte fortskred - från
Försvarsmaktens och regeringens sida hade varit
önskvärd. Det hade givit riksdagen möjlighet att ta
ställning till de omprioriteringar och avvägningar
som nu gjorts för att bemästra de uppkommande
problemen.

Beslutsunderlag avseende Försvarsmaktens
förbandsutveckling

Utskottets förslag i korthet

När det gäller beslutsunderlaget avseende
Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. bör
enligt utskottets mening regeringen lämna
följande underlag till riksdagen.
1. En beskrivning av tillståndet i
insatsorganisationen och dess beredskap vid
försvarsbeslutsperiodens början. Det av
regeringen nyligen beslutade
beredskapssystemet och dess effekter på
tillståndet i organisationen bör ingå.
2.
· Riksdagen bör föreläggas en samlad plan för
Försvarsmaktens förbandsutveckling under
perioden 2005-2007 samt en bedömning av
tillståndet i insatsorganisationen vid
försvarsbeslutsperiodens utgång.
·
· Förbandsutvecklingen bör redovisas även i ett
längre tidsperspektiv t.ex. till år 2010,
detta för att det inte tidigt under
försvarsbeslutsperioden skapas osäkerheter om
huvuddragen av förbandsutvecklingen efter år
2007.
·
- Den samlade planen för Försvarsmaktens
förbandsutveckling bör - förutom en redovisning
av antalet viktigare förband - även redovisa
förbandens bedömda operativa förmåga och vilka
operativa syften de skall tillgodose, samt hur
förbandens insatsberedskap är differentierad.
Därvid skall den faktiska operativa förmågan
redovisas.
-
· Regeringen bör i sammanhanget även redovisa
större projekt för organisations- och
effektbestämmande materiel som behöver
anskaffas eller utvecklas, och som har
betydelse för förbandens organisering.
·
· Regeringen bör i sammanhanget lämna en samlad
redovisning av Försvarsmaktens utbildnings-,
förbandsomsättnings- och beredskapssystem.
·
Regeringen bör i sitt underlag även lämna förslag
till riksdagen om vilka förband som regeringen
anser skall organiseras och utrustas m.m. för att
kunna ställas till förfogande för olika
internationella operationer samt de eventuella
särskilda kostnader m.m. som är förenade med att
sätta upp dem och hålla dem i beredskap.

Försvarsmakten skall kunna stödja svenskt
säkerhetspolitiskt agerande och bidra till politisk
handlingsfrihet.

Insatsorganisationens förband är Försvarsmaktens
instrument för att uppfylla de olika krav på operativ
förmåga och beredskap som riksdagen och regeringen
ställer. Insatsorganisationens förband är slutprodukter
av de ansträngningar som Försvarsmakten årligen
genomför. Försörjningen med utbildad och övad personal,
materiel och anläggningar m.m. är alla medel för att
kunna organisera de förband som behövs för att kunna
lösa Försvarsmaktens olika uppgifter.

Utskottet anser att riksdagen bör ägna större
uppmärksamhet än hittills åt resultatet av produktionen
inom Försvarsmakten, dvs. åt krigsförbanden, och vilken
effekt, säkerhetspolitiskt och militärt, som uppnås av
dessa för olika nationella och internationella behov på
kort och lång sikt.

Riksdagen bör tydligare än tidigare formulera vilket
resultat - nationell och internationell försvarseffekt
samt förmåga till anpassning till förändrade krav och
förutsättningar - av försvarssatsningarna som
sammantaget sett skall uppnås under en viss period.
Riksdagen bör ges bättre möjlighet att successivt följa
upp hur de förverkligas. Därmed ökar möjligheten för
riksdagen att efterhand ompröva olika mål och medel
inom försvarspolitiken, om det skulle bli nödvändigt.

För att detta skall vara möjligt behöver riksdagens
beslutsunderlag vid nästa försvarsbeslut sålunda
utvecklas jämfört med underlagen för de senaste
försvarsbesluten.

I underlaget bör framgå efter vilka principer
(strategier) Försvarsmakten skall kunna användas dels
för nationella uppgifter, dels i ett internationellt
perspektiv och dels i fråga om hur Försvarsmakten skall
kunna anpassas till förändrade krav. Dessutom bör av
underlaget framgå hur dessa principer (strategier) är
beroende av varandra på kort och på lång sikt, samt en
kostnadsbedömning. Det är viktigt att mål formuleras
tydligt, så att de ger önskad styrning och så att de
kan följas upp.

Uppgifterna för Försvarsmakten, principerna för
Försvarsmaktens användning, operativa krav och andra
förmågor, förbandsutveckling, personalförsörjning,
materielanskaffning och anläggningsförsörjning måste
förenas i ett sammanhängande system. Särskild vikt bör
i sammanhanget ägnas åt personalförsörjningen där såväl
insatsorganisationens olika delar, inklusive hemvärnet,
samt förband för internationella operationer och andra
åtaganden måste kunna personalförsörjas på ett sätt som
är effektivt och långsiktigt hållbart.

När det gäller beslutsunderlaget avseende
Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. bör enligt
utskottets mening regeringen lämna följande underlag
till riksdagen.

- En beskrivning av tillståndet i
insatsorganisationen och dess beredskap vid
försvarsbeslutsperiodens början. Det av regeringen
nyligen beslutade beredskapssystemet och dess
effekter på tillståndet i organisationen bör ingå.
-
- Riksdagen bör föreläggas en samlad plan för
Försvarsmaktens förbandsutveckling under perioden
2005-2007 samt en bedömning av tillståndet i
insatsorganisationen vid försvarsbeslutsperiodens
utgång.
-
- Förbandsutvecklingen bör redovisas även i
ett längre tidsperspektiv t.ex. till år 2010, detta
för att det inte tidigt under försvarsbeslutsperioden
skapas osäkerheter om huvuddragen av
förbandsutvecklingen efter år 2007.
-
- Den samlade planen för Försvarsmaktens
förbandsutveckling bör - förutom en redovisning av
antalet viktigare förband - även redovisa förbandens
bedömda operativa förmåga och vilka operativa syften
de skall tillgodose samt hur förbandens
insatsberedskap är differentierad. Därvid skall den
faktiska operativa förmågan redovisas.
-
- Regeringen bör i sammanhanget även redovisa
större projekt för organisations- och
effektbestämmande materiel som behöver anskaffas
eller utvecklas, och som har betydelse för förbandens
organisering.
-
- Regeringen bör i sammanhanget lämna en
samlad redovisning av Försvarsmaktens utbildnings-,
förbandsomsättnings- och beredskapssystem.
-
- Regeringen bör i sitt underlag även lämna
förslag till riksdagen om vilka förband som
regeringen anser skall organiseras och utrustas m.m.
för att kunna ställas till förfogande för olika
internationella operationer samt de eventuella
särskilda kostnader m.m. som är förenade med att
sätta upp dem och hålla dem i beredskap.
-
Erfarenheterna pekar på vikten av att riksdagen ges
förutsättningar att fatta entydiga och klart
formulerade beslut om Försvarsmaktens successiva
utveckling. Besluten behöver formuleras på ett sådant
sätt att riksdagen kontinuerligt kan följa upp dem.

Vad utskottet ovan har anfört om beslutsunderlag
avseende Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. inför
nästa försvarsbeslut bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Lagen om totalförsvarsplikt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen beslutar att bestämmelsen om att
krigsplacering skall upphöra 10 år efter det
senaste tjänstgöringstillfället skall träda i
kraft den 1 juli 2005 i stället för den 1 juli
2004.

I lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har införts
en bestämmelse i 3 kap. 12 § med innebörden att en
krigsplacering skall upphöra tio år efter det senaste
tjänstgöringstillfället, om det inte finns särskilda
skäl för en förlängning. Ingen skall behöva vara
krigsplacerad längre än vad behoven i
krigsorganisationen föranleder. Ingen skall heller
behöva riskera att bli uttagen till tjänstgöring som
vederbörande inte har kompetens att utföra.

Lagändringen avsågs inledningsvis träda i kraft den 1
juli 2002. Utskottet erfor vid sin beredning av
lagförslaget i betänkande 2001/02:FöU3
Totalförsvarsplikten att det till dess inte är möjligt
att på individnivå hinna klarlägga vilka av alla de nu
krigsplacerade inom Försvarsmakten, inledningsvis ca
55 000 personer, som inte har tjänstgjort under en
tioårsperiod men där det kan finnas skäl för fortsatt
krigsplacering. Det bedömdes av utskottet att det i
övergången fanns en uppenbar risk för att
Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk tappar
bort ett stort antal individer som behövs för att
bemanna de s.k. nationella skyddsstyrkorna, inklusive
hemvärnet, eller eljest fortsättningsvis skulle kunna
och också skulle vilja göra insatser i försvaret, t.ex.
i olika former av frivillig tjänstgöring.
Försvarsmakten och andra bemanningsansvariga inom
totalförsvaret bör därför under en tillräckligt lång
övergångsperiod ges möjlighet att för berörda individer
pröva om det finns särskilda skäl för att behålla
krigsplaceringen trots att de inte tjänstgjort under en
tioårsperiod.
Rikdagen beslutade därför att 3 kap. 12 § lagen om
totalförsvarsplikt skulle träda i kraft först den 1
juli 2004.

I sin rapport till försvarsutskottet redovisade
utredaren att Försvarsmakten ännu inte har något
underlag för att bedöma vilka undantag som bör och kan
göras från tioårsregeln, dvs. vilka individer som skall
kunna vara krigsplacerade även om det gått mer än tio
år sedan det senaste tjänstgöringstillfället.
Företrädare för Pliktverket uppskattar att 216 000
värnpliktiga och civilpliktiga den 1 juli 2004 kommer
att försvinna ur personalregistren och därmed inte
kunna stå till förfogande för tjänstgöring i försvaret,
om inga undantag görs. En svårighet i sammanhanget är
att Pliktverket inte registrerar genomförd
internationell tjänstgöring. Eftersom utlandstjänst -
enligt utredaren - måste betraktas som en av de bästa
formerna för fortsättningsutbildning borde Pliktverket
även ha detta underlag för att få en total överblick
över vilka som kan krigsplaceras.

Utredarens bedömning är att huvuddelen av
insatsorganisationens förband, i synnerhet prioriterade
förband med höga beredskapskrav, i betydande omfattning
kommer att kunna vara bemannade med krigsplacerad
personal vid utgången av 2004. Utredaren bedömer
emellertid att mycket arbete återstår för att klara ut
vilka individer som skall undantas från tioårsregeln.
Försvarsmakten har ännu inte gett Pliktverket något
uppdrag om att redovisa hur tioårsregeln påverkar den
beslutade insatsorganisationen och personalreserven.

I sin föredragning i försvarsutskottet framhöll
överbefälhavaren att Försvarsmakten inte har behov av
att behålla personal som saknar kompetens för den
befattning i vilken krigsplacering skett krigsplacerad.
Med tanke på de krav som ställs i insatsorganisationen
är det därför rimligt att krigsplaceringen inte
kvarstår för den som inte tjänstgjort under en så lång
tid som 10 år.

Däremot framhöll överbefälhavaren att det är ytterst
angeläget att den personal som är aktiv i verksamhet
som inte omfattas av plikt - t.ex. i olika
frivilligorganisationer eller som deltar i
Försvarsmaktens internationella uppdrag - inte kommer
att omfattas av den s.k. 10-årsregeln. Lagen bör enligt
Försvarsmakten ses över så att den även i
fortsättningen kan tillgodogöra sig denna personals
kompetens. Lagen bör därför enligt Försvarsmaktens
mening inte träda i kraft den 1 juli 2004 utan ses över
på denna punkt.
Utskottet konstaterar att de förberedelser som borde
ha skett före lagens ikraftträdande i detta avseende
inte hinner komma till stånd. Utskottet anser i likhet
med tidigare att det är angeläget att personer som
bibehåller sin kompetens t.ex. genom internationell
tjänst, eller genom frivillig utbildning, kan
tillgodogöras. Ett administrativt system behöver därför
utvecklas som gör detta möjligt. Frågan om
Försvarsmaktens och övriga myndigheters behov av
personal kommer att aktualiseras i nästa
försvarsbeslut. Det vore därför olyckligt om över 200
000 personer redan den 1 juli 2004 avfördes från
personalregistren och därmed inte kan komma att stå
till förfogande. Av dessa skäl anser utskottet att
bestämmelsen om att krigsplacering skall upphöra 10 år
efter det senaste tjänstgöringstillfället skall träda i
kraft den 1 juli 2005 i stället för den 1 juli 2004.
Därmed kan riksdagens beslut om
personalförsörjningssystem och därav följande
personalbehov avvaktas.

Bilaga 1

Protokollsutdrag

Protokoll från utskottssammanträde

FÖRSVARSUTSKOTTET
Utdrag ur
-------------------------------------------------------
PROTOKOLL UTSKOTTSSAMMANTRÄDE
2002/03:23
-------------------------------------------------------
DATUM Tisdag den 29 april 2003
-------------------------------------------------------
TID 11.00-12.45
-------------------------------------------------------
§ Uppföljning och utvärdering
7.
Enligt 4 kap. 6 § riksdagsordningen skall
försvarsutskottet bereda ärenden om den militära
och - i den mån sådana ärenden inte tillhör något
annat utskotts beredning - den civila delen av
totalförsvaret samt ärenden om samordningen inom
totalförsvaret. Det skall även bereda ärenden om
fredsräddningstjänst och kustbevakningen. Ärenden
om anslag inom utgiftsområde 6 Försvar samt
beredskap mot sårbarhet tillhör
försvarsutskottets beredning.
Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall
statlig myndighet lämna upplysningar och avgiva
yttrande, då utskott begär det, om ej annat
följer av 12 § andra stycket. Sådan skyldighet
åligger dock regeringen endast i fråga om arbetet
inom Europeiska unionen på utskottets
ämnesområde. Myndighet som ej lyder under
riksdagen kan hänskjuta begäran från utskott till
regeringens avgörande.
Enligt 4 kap. 16 § skall i utskottens beredning
av ärendena ingå uppgiften att följa upp och
utvärdera riksdagsbeslut inom de ämnesområden som
för varje utskott anges i 4-6 §§ med tillhörande
tilläggsbestämmelser.
Mot bakgrund av ovanstående beslutar
försvarsutskottet att följa upp och utvärdera
Försvarsmaktens utbildnings-, förbandsomsätt-
nings- och beredskapssystem. Den närmare
inriktningen av projektet framgår av en bilaga
till detta protokoll.
_ _ _ _ _ _ _ _
Upplystes om att Jörgen Thulstrup anställs för
den uppgiften, som särskild utredare.
_ _ _ _ _ _ _ _
-------------------------------------------------------
VID PROTOKOLLET Satu Saariniemi
-------------------------------------------------------
JUSTERAT Tisdagen den 6 maj 2003
-------------------------------------------------------
Tone Tingsgård
-------------------------------------------------------
Bilaga till protokoll

Försvarsmaktens utbildnings-,
förbandsomsättnings- och
beredskapssystem - dags för
omprövning?

Tidigare riksdagsbehandling

· Våren 2000 i betänkande
1999/2000:FöU2 Det nya försvaret
(s. 35-84)
·
· Hösten 2001 i betänkande
2001/02:FöU2 Försvarsbeslut för
2002-2004
(s. 83-109)
·
Utskottets senaste
ställningstagande

Om riksdagens beslutskompetens

I betänkande 1997/98:FöU10 s. 9
och 11 anförs:

"Utskottet har samma
uppfattning nu som i mars 1997
(bet. 1996/97:FöU4) om
behovet av en sådan redovisning
och förutsätter att kommande
budgetpropositioner
kompletteras med den redovisning
som riksdagen har begärt. Det är
nödvändigt för
att riksdagen skall kunna
ta ställning till
Försvarsmaktens uppgift,
krigsorganisationens utformning
och beredskap."

- - - - -

"Utskottet anser sålunda, i likhet
med regeringen, att det ytterst
skall ankomma
på riksdagen att besluta om vilka
uppgifter och vilken
ambitionsnivå i olika
avseenden som det militära
försvaret skall ha. Genom att på
det sätt som
regeringen aviserar, tydligt
beskriva vilken förmåga
Försvarsmakten skall ha för
att kunna lösa de olika
uppgifterna, skall riksdagen
årligen i samband med
budgetprövningen ta ställning
till vilken ambitionsnivå som bör
gälla. Därför
måste regeringen i budgetförslaget
inhämta riksdagens godkännande
beträffande
vilken förmåga som
Försvarsmakten skall ha för att
kunna lösa de olika
uppgifterna.

- - - - -

På förslag av försvarsutskottet
(bet. 1994/95:FöU4 s. 37) beslutade
riksdagen
våren 1995 att regeringen
fortsättningsvis skall inhämta
riksdagens godkännande
beträffande inriktningen av
verksamheten inom Försvarsmaktens
olika program.
Detta innebär att det sålunda är
riksdagen som - efter förslag av
regeringen -
fattar beslut om
krigsorganisationens utveckling,
vad avser såväl dess
omfattning som kvalitet.
Riksdagen avgör således själv
på vilken
detaljeringsnivå den vill
reglera Försvarsmaktens
krigsorganisation respektive
överlämna till regeringen att
närmare besluta om.

Utskottet anser att regeringen
även framgent skall lämna
förslag till det
militära försvarets
krigsorganisatoriska utveckling i
budgetpropositionen."

Om förbandsomsättningssystemet

I betänkande 2001/02:FöU2 s. 94
och 96-97 anförs:

"Utskottet anser i likhet med
regeringen att riksdagens beslut i
mars 2000 om
utvecklingen av Försvarsmaktens
krigsförband fram t.o.m. 2004 bör
ligga fast.
Det är angeläget att
riksdagens beslut om bl.a.
krigsförbandsutvecklingen
präglas av långsiktighet och
stabilitet.

Försvarsmakten har i en
föredragning för försvarsutskottet
redovisat hur
arbetet fortskrider med att
förverkliga den organisation som
riksdagen
beslutat. Utskottet konstaterar
att flertalet förband bör kunna
vara
organiserade år 2004. Utskottet
delar regeringens bedömning att
förbandens
förmåga att uppfylla de operativa
kraven år 2004 däremot kommer att
variera.
För vissa förband kommer det
enligt utskottets bedömning att
finnas
begränsningar i förbandens
operativa förmåga även efter år
2004.
Såvitt utskottet erfarit kommer
emellertid samtliga beslutade
förband inte
att vara färdigorganiserade år
2004, utan först ett antal år
senare."

- - - - -

"Det s.k.
förbandsomsättningssystemet
behandlade riksdagen i
försvarsutskottets
betänkande 1999/2000:FöU2 s. 78
och 79, varvid följande framhölls
av utskottet:

Regeringen anser att
markstridskrafterna skall ha hög
förmåga till väpnad strid.
Vapenverkan, rörlighet och
skydd bör vidareutvecklas liksom
förmågan till
underrättelseinhämtning och
ledningskrigföring. De
operativt rörliga
markstridsförbanden bör enligt
regeringen inriktas mot en
struktur som omfattar en
armédivisionsstab med tillhörande
förband, bland dem bl.a.
jägar-, fallskärmsjägar- och
luftvärnsbataljoner. Vidare
bör sex armébrigadledningar,
sexton mekaniserade
bataljoner, sex
stadsskyttebataljoner samt
understödsförband m.m. skapas. Med
denna organisatoriska
inriktning jämte en omläggning av
utbildningssystemet för
markstridsförbanden kommer fyra
armébrigader att kunna
organiseras omedelbart efter en
mobilisering.

- - - - -

Under förutsättning att det nya
utbildningssystemet
förverkligas och utbildningen ges
erforderliga resurser,
bedömer utskottet att
markstridskrafternas beredskap och
förmåga till väpnad strid kommer
att förbättras jämfört
med rådande läge.

Utskottet erinrar om att det nya
utbildningssystemet, och därmed
sammanhängande
förbandsomsättningssystem, var
en förutsättning för att
markstridskrafternas
beredskap och förmåga till väpnad
strid skulle förbättras."

- - - - -

"Utskottet bedömer - - - att den
av regeringen angivna
grundutbildningsvolymen
är otillräcklig för att fullt
ut förverkliga det
utbildningssystem som
beslutats. Antalet som fullgör
värnplikt skulle behöva vara
betydligt högre än
det som nu planeras. De operativt
rörliga förbanden kommer med av
regeringen
angiven målsättning därmed att få
en något lägre beredskap och
operativ förmåga
till väpnad strid än vad som
tidigare var avsikten. Detta
innebär såvitt
utskottet kan bedöma att
omläggningen av
utbildningssystemet för
markstridsförbanden inte kan
realiseras under perioden
2002-2004."

- - - - -

"Utskottet anser att de
långsiktiga konsekvenserna måste
övervägas djupare än
vad som nu är möjligt. Utskottet
är därför inte berett att nu
uttala en
uppfattning i ärendet.
Utskottet återkommer till frågan
inom ramen för sitt
uppföljnings- och
utvärderingsarbete."

Om operativ förmåga och beredskap

I betänkande 1999/2000:FöU2 s.
51-53 anförs:

"Utskottet delar regeringens
uppfattning att förmågan att kunna
möta omfattande
militära angrepp bör säkerställas
genom anpassningsförmåga, i detta
fall en
förmåga att rusta upp. De närtida
kraven på att kunna möta ett
militärt angrepp
skall kunna tillgodoses med för
tillfället disponibla resurser
och aktuell
beredskap."

- - - - -

"Utskottet har ingen erinran mot
av regeringen föreslagna operativa
förmågor för
den grundläggande
försvarsförmågan och
grundberedskapen. Sverige måste
kunna
möta väpnade hot som direkt kan
beröra landet vid en kris som kan
utvecklas även
ur det nu aktuella omvärldsläget."

- - - - -

"Utskottet delar också regeringens
bedömning om behovet av en
grundläggande
försvarsförmåga i ett ettårigt
perspektiv. Sverige skall kunna
utveckla en sådan
militär förmåga att en angripare
måste vidta omfattande
förberedelser för att
kunna hota oss militärt. Vi
skall kunna bekämpa angrepp mot
oss med
fjärrstridsmedel och begränsade
luftrörliga styrkor.
Samhällsfunktioner och
infrastruktur måste kunna bevakas
och skyddas.

Långsiktiga förändringar av den
säkerhetspolitiska miljön kan komma
att
kräva betydande förändringar av
vår försvarsförmåga. Utskottet
anser i
likhet med regeringen att
Försvarsmakten därför inom fem år
efter beslut om
anpassningsåtgärder skall kunna
utveckla förmåga att möta och
hejda mer
omfattande militära operationer."

- - - - -

"Befälets kompetens behöver
sålunda utvecklas i en
kontinuerlig
övningsverksamhet."

- - - - -

"I framtiden måste alla förband
kunna strida i en urbaniserad
miljö."

I betänkande 2001/02:FöU2 s.
108-109 anförs:

"Riksdagen har beslutat att
totalförsvarets förmåga till
anpassning skall vara
en av grundstenarna i den svenska
försvarspolitiken."

- - - - -

Utskottet betonade, liksom
regeringen, betydelsen av
genomtänkta förberedelser och
tidiga beslut. ... Förmågan
att kunna uppfatta och rätt tolka
de ofta svaga signalerna
om säkerhetspolitiska förändringar
blir betydelsefull. ...
Det är då nödvändigt att upprätta
planer som på medellång
sikt klargör skilda
utvecklingsmöjligheter för
totalförsvarets utveckling. Denna
planering måste präglas
av ett dynamiskt synsätt."

- - - - -

"Utskottet förutsätter att
regeringen - vilket den också
säger sig komma att
göra - fortsätter att utveckla
rapporteringen om
anpassningsplaneringen och att
den till riksdagen lämnar en
mer utförlig redovisning av
förmågan till
anpassning inför varje ny
försvarsbeslutsperiod eller när
omvärldsförändringar
kräver detta."

Förslag till inriktning av
uppföljning och utvärdering

Försvarsmaktens förbandsutveckling
och beredskap var några av
hörnstenarna i
försvarsbesluten 2000 och 2001.
Utbildningssystemet, och dess
tillämpning i
praktiken, har stor inverkan på
möjligheterna att förverkliga
vad riksdagen
beslutade eller uttalade om
förbandsutvecklingen och
beredskapen.

- Försvarsmaktens
förbandsutveckling,
förbandsomsättning och beredskap
bör granskas med utgångspunkt
från riksdagens beslut i mars
2000 och i
november 2001. Följande frågor
bör därvid ställas och besvaras.
Avvikelser
från riksdagens beslut och
uttalanden bör anges och
kommenteras:
-
- Kommer de förband som
riksdagen beslutat, såväl inom
den s.k.
insatsorganisationen som inom
de s.k. nationella
skyddsstyrkorna, att vara
organiserade till 2004?
-
- Har utbildningssystem
och genomförd grundutbildning
svarat upp mot
den av riksdagen förutsatta
förbandsomsättningen? För
arméstridskrafterna
innebar detta att förbanden till
en brigad i princip skulle
förbandsomsättas
efter varje årlig
utbildningsomgång, s.k.
fyraårig FOMS. En sådan
förbandsomsättningsrytm ansågs
knuten till synen att
repetitionsövningar kunde
utgå.
-
- Har
utbildningsresultaten svarat upp
mot målen? Har förbanden fått
den krigsduglighet som svarar mot
de operativa kraven? Har förmågan
till strid
i urban miljö utvecklats i linje
med vad riksdagen uttalat?
-
- Har den grundläggande
försvarsförmågan och beredskapen
utvecklats i
linje med vad riksdagen bestämt:
· I det nära perspektivet (ett
år)?
· På medellång sikt (fem år)?

Bilaga 2

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i
lagen (2002:276) om ändring i
lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt
Härigenom föreskrivs att
ikraftträdandet av 3 kap. 12 §
lagen (2002:276) om
ändring i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt skall vara den 1
juli 2005.