Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Sammanfattning
Finansutskottet tillstyrker i betänkandet regeringens och Riksrevisionens
styrelses förslag till fördelning av utgifter på anslag inom utgiftsområdet.
Förslaget innebär samtidigt att Finansinspektionen ges rätt att direkt
tillgodogöra sig de inkomster som kommer från avgifterna för inspektionens
prövningsverksamhet. Utskottet förutsätter dock att inkomsterna och
utgifterna för denna verksamhet redovisas vid sidan av statsbudgeten och
att kostnaderna för prövningsverksamheten inte till någon del får belasta
Finansinspektionens förvaltningsanslag.
I detta sammanhang behandlar utskottet också anslaget till Riksrevisionen.
Eftersom det är en ny myndighet som är underställd riksdagen redovisar
utskottet också sin uppfattning i sådana frågor som mål för Riksrevisionens
verksamhet samt formerna för beredning av myndighetens anslag, liksom
vilka frågor som ska beaktas i de anslagsdirektiv som riksdagsförvaltningen
utfärdar för Riksrevisionen. Frågor som Riksrevisionens styrelse har
aktualiserat i budgetpropositionen och i ett brev ställt direkt till
finansutskottet kommenteras också av utskottet. Det gäller dispositionen av
överskottet från Riksrevisionsverkets årliga revision under 2003 samt
kvarstående medel på det särskilda anslaget för Riksrevisionsverkets
avvecklingskostnader. Det gäller också ett anmält behov av en högre
anslagskredit och extra medel på tilläggsbudget för att täcka bl.a. kostnaderna
för löneavtal i de tidigare organisationerna som klart överstiger det som
förutsattes när anslagsnivån beräknades. Utskottet anser i det senare
fallet att samma strikta principer som gäller för lönebildningen på
regeringsområdet också bör tillämpas på riksdagsområdet och att detta synsätt
även bör komma till uttryck i en eventuell framställning om medel på
tilläggsbudget från Riksrevisionens sida. Vidare betonar utskottet att
Riksrevisionens internationella uppdragsverksamhet inte får ges en sådan
omfattning att den inkräktar på myndighetens huvuduppgift att granska
statlig verksamhet och att kostnaderna för denna verksamhet inte till
någon del får belasta Riksrevisionens förvaltningsanslag.
I betänkandet biträder utskottet också regeringens förslag till
investeringsplaner och låneramar för Statens fastighetsverk och
Fortifikationsverket
liksom förslaget att Premiepensionsmyndigheten ska beviljas en rörlig
kredit på 200 miljoner kronor för 2004. Vidare tillstyrker utskottet att
Riksrevisionen under 2004 får låna högst 45 miljoner kronor i Riksgäldskontoret
för investeringar i anläggningstillgångar.
Frågor med anknytning till mål- och resultatredovisningen inom utgiftsområde
2 tas även upp i betänkandet. I det sammanhanget föreslår utskottet att
riksdagen ska göra ett tillkännagivande med krav på att uppställda mål
ska vara tydliga och lätt uppföljningsbara samt åtföljas av olika typer
av resultatindikatorer. I budgetarbetet bör bl.a. också nuvarande redovisning
på politikområdesnivå bättre anpassas till riksdagens arbetsformer.
Ett antal motioner med anknytning till utgiftsområdet behandlas också i
betänkandet. Motionerna avstyrks.
I betänkandet finns fem reservationer och sex särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Ekonomisk styrning inom utgiftsområdet
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet
framhåller om en mål- och resultatstyrning bättre anpassad till riksdagens
arbetsformer.

2.      Målformulering för politikområde
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi284 yrkande 1.
Reservation 1 (kd)

3.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2
Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslag inom utgiftsområde 2
samhällsekonomi och finansförvaltning enligt specifikation i bilaga 2 samt
godkänner att Finansinspektionen direkt får tillgodogöra sig inkomster
från avgifter för prövningsverksamheten med den ändringen att inkomsterna
och utgifterna för denna verksamhet ska redovisas med full kostnadstäckning
vid sidan av statsbudgeten. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
Utgiftsområde 2 punkterna 7 och 9, bifaller delvis proposition 2003/04:1
Utgiftsområde 2 punkt 5 och avslår motionerna 2003/04:Fi240 yrkande 14 i
denna del, 2003/04:Fi265, 2003/04:Fi268 yrkande 7, 2003/04:Fi273,
2003/04:Fi283 yrkande 8, 2003/04:Fi284 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Fi296 yrkande
5 och 2003/04:Bo225 yrkande 1.

4.      Statens fastighetsverk
Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan för Statens
fastighetsverk samt bemyndigar regeringen att i enlighet med propositionens
förslag besluta om att Fastighetsverket får ta upp lån inom en ram av
högst 7 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 2 punkterna
1 och 3.

5.      Fortifikationsverket
Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan för
Fortifikationsverket samt bemyndigar regeringen att i enlighet med
propositionens
förslag besluta om att Fortifikationsverket får ta upp lån inom en ram av
högst 6,2 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i mark,
anläggningar och lokaler. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
Utgiftsområde 2 punkterna 2 och 4.

6.      Rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten
Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2004 besluta om en rörlig kredit
i Riksgäldskontoret om högst 200 miljoner kronor för att tillgodose
Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med fondandelar.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 2 punkt 6.

7.      Riksrevisionens investeringar i anläggningstillgångar
Riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att för 2004 besluta att ta upp lån
i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används
i verksamheten inom en ram av högst 45 miljoner kronor. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 2 punkt 8.

8.      Regional statistik
Riksdagen avslår motion 2003/04:N225 yrkande 7.

9.      Finansinspektionens finansiering
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi284 yrkande 2.
Reservation 2 (kd)

10.     Försäljning av SBAB och Vasakronan
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi269 yrkandena 1 och 2.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)

11.     Lokalisering av Expertgruppen för miljöstudier
Riksdagen avslår motion 2003/04:N374.

12.     Fastighetsverkets förvaltning av känslig skärgårdsmiljö
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi253.

13.     Föreningslivets andel av spelmarknaden
Riksdagen avslår motion 2003/04:So501 yrkande 1.
Reservation 4 (kd)

14.     Kommunala museers statsgaranti
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi237.

15.     Statliga myndigheters inbördes fakturering
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi277.

16.     Kontrollfunktionen i staten
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi1 yrkandena 1-3 och lägger skrivelse
2002/03:137 till handlingarna.
Reservation 5 (fp)
Stockholm den 4 december 2003
På finansutskottets vägnar
Sven-Erik Österberg
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Mikael
Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s),
Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer Nylander
(fp), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida
(mp), Bo Bernhardsson (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och
Jörgen Johansson (c).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Riksdagen har på förslag av finansutskottet den 19 november 2003 beslutat
om ramar för vart och ett av de 27 utgiftsområdena. I detta betänkande
tar utskottet ställning till hur anslagen på utgiftsområde 2 ska fördelas
inom den ram som lagts fast för detta utgiftsområde.
I betänkandet behandlas även ett antal motionsyrkanden som väckts under
allmänna motionstiden 2003 och som har anknytning till verksamheten inom
utgiftsområde 2.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp regeringens skrivelse
Kontrollfunktionen i staten (skr. 2002/03:137) samt ett brev daterat den 23
oktober 2003 som styrelsen för Riksrevisionen ställt direkt till
finansutskottet.
Propositionens och skrivelsens huvudsakliga innehåll
I budgetpropositionen föreslår regeringen och styrelsen för Riksrevisionen
att riksdagen godkänner den föreslagna fördelningen av anslag inom
utgiftsområde 2. Regeringen föreslår även att Finansinspektionen får
tillgodogöra sig vissa avgiftsinkomster direkt. Vidare begär regeringen
riksdagens godkännande av förslag till investeringsplaner för Statens
fastighetsverk och Fortifikationsverket samt inhämtar i detta sammanhang
också riksdagens bemyndigande att få besluta om dels låneramar för dessa
båda myndigheter, dels en rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten.
Styrelsen för Riksrevisionen föreslår att Riksrevisionen för 2004 ska
bemyndigas att låna högst 45 miljoner kronor för investeringar i
anläggningstillgångar.
I anslutning till dessa förslag behandlar utskottet också ett antal
motioner väckta under allmänna motionstiden.
I skrivelsen redovisar regeringen hur anslaget Kontrollfunktionen i staten
använts under perioden 1997-2002.
I anslutning till skrivelsen behandlar utskottet en motion väckt med
anledning av denna.
Förslagen i propositionen, i skrivelsen och motionerna återges i bilaga
1.
Brevet från Riksrevisionens styrelse i bilaga 3.

Utskottets överväganden
Ekonomisk styrning inom utgiftsområdet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet redovisar sin syn på mål- och resultatstyrningen inom utgiftsområdet
och föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande om frågor med anknytning
till denna. Uppställda mål bör vara tydliga och lätt uppföljningsbara och
för att underlätta riksdagens uppföljningsarbete bör man i större
utsträckning än för närvarande använda sig av olika typer av
resultatindikatorer.
I budgetarbetet bör politikområdena bättre anpassas till den av riksdagen
använda utgiftsområdesindelningen och vidare bör redovisade medelsberäkningar
starkare kopplas ihop med de resultat som kommer fram i resultatuppföljningen.

Propositionen
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2001 fastställde
riksdagen vilka mål som ska gälla för de båda politikområden som ingår i
utgiftsområdet, dvs. politikområdena Effektiv statsförvaltning samt
Finansiella system och tillsyn. Med politikområdesindelningen ville regeringen
få till stånd en bättre koppling mellan mål, kostnader och resultat.
Det övergripande målet för politikområdet Effektiv statsförvaltning är
att skapa en effektiv statsförvaltning som i sin helhet kännetecknas av
hög produktivitet, god kvalitet och bra service till nytta för beslutsfattare,
medborgare och näringsliv.
Det övergripande målet för politikområdet Finansiella system och tillsyn
är:
- att det finansiella systemet ska vara effektivt och tillgodose såväl
samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott
skydd,
- att tillsynen ska bedrivas effektivt,
- att kostnaderna för statsskulden långsiktigt ska minimeras samtidigt
som risker beaktas samt
- att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.
Politikområdena är i sin tur indelade i vardera sex delområden och för
varje sådant delområde anges i propositionen hur verksamheten inom delområdet
ska bidra till att politikområdets mål uppnås. Delmålen är inte fastställda
av riksdagen men redovisas i budgetpropositionen för att ge en fylligare
bild av mål- och resultatutvecklingen på området.
Finansutskottets ställningstagande
Utgifterna på statsbudgeten fördelar sig på 27 utgiftsområden och varje
utgiftsområde bereds odelat av något av riksdagens utskott. Denna indelning
av budgeten utgör grundvalen för rambeslutsmodellen, dvs. den beslutsordning
riksdagen tillämpar när den tar ställning till regeringens och
oppositionspartiernas förslag till statsbudget. För sin mål- och
resultatstyrning
använder sig regeringen av en annan indelning, i vilken merparten av
utgifterna har fördelats på 48 politikområden.
Politikområdena är inte helt anpassade till utgiftsområdenas struktur,
vilket fått till följd att sju politikområden ingår i två eller flera
utgiftsområden. Ett politikområde - politikområde 26 Forskningspolitik -
är uppsplittrat på inte mindre än sex utgiftsområden. På statsbudgeten
finns dessutom tolv anslag som inte ingår i något politikområde. Det är
anslagen till Regeringskansliet och hov- och slottsstaten samt anslagen
på riksdagens område. Vidare har inte anslag med anknytning till
statsskuldsräntorna och EU-avgiften inordnats i något politikområde.
Denna brist på överensstämmelse mellan indelningen i utgiftsområden och
politikområden gör att det på elva utgiftsområden finns ett eller flera
politikområden som inte är sammanhållna. Det gäller bl.a. utgiftsområde
2 som hör till finansutskottets ansvarsområde. På detta utgiftsområde är
det också finansutskottet som ansvarar för frågor som rör mål- och
resultatstyrningen inom de båda politikområdena, men när det kommer till
anslagsfördelningen inom politikområdet Finansiella system och tillsyn är
det bara sex av de sju anslagen som bereds av finansutskottet. Det sjunde
anslaget - Lotteriinspektionens förvaltningsanslag - är uppfört på
utgiftsområde 17 som kulturutskottet är ansvarigt för. Innebörden av denna
uppdelning är således att det är finansutskottet som svarar för mål- och
resultatstyrningen av Lotteriinspektionen medan kulturutskottet prövar
inspektionens anslag. Kulturutskottet ansvarar också för alla
lagstiftningsfrågor
med anknytning till Lotteriinspektionens verksamhet.
För riksdagens vidkommande är det viktigt att mål- och resultatbedömningar
kan kopplas ihop med budgetförslagen och ses som en integrerad helhet.
Saknas denna helhetssyn blir också gensvaret i riksdagen på mål- och
resultatstyrningen som budgetpolitiskt styrinstrument svagare.
Det är emellertid inte bara den bristfälliga överensstämmelsen mellan
utgiftsområden och politikområden som försvårar en sådan helhetssyn. Till
detta bidrar också allmängiltigt formulerade mål och en i budgetpropositionen
ofta svag koppling mellan iakttagelser gjorda i samband med uppföljningen
av en viss verksamhet och de medelstillskott som föreslås för denna
verksamhet.
I budgetpropositionen görs på utgiftsområde 2 många gånger en ambitiös
genomgång av de tolv delområden som de båda politikområdena är uppdelade
i. På ett strukturerat sätt redovisas för varje delområde uppställda mål,
gjorda insatser, resultatbedömningar samt analyser och slutsatser. De
slutsatser regeringen drar i det sammanhanget återspeglar sig emellertid
inte alltid i förslaget till medelsberäkning för de anslag som ingår i de
olika delområdena. Liksom tidigare gäller nämligen att föreslagna
anslagsförändringar inte i första hand är föranledda av eventuella brister
eller andra omständigheter som uppmärksammats i samband med uppföljningen.
I stället grundas de på mer traditionella budgetpolitiska prioriteringar.
Ska mål- och resultatstyrningen kunna få en bredare uppslutning i riksdagen
är det angeläget att sambandet mellan uppföljningens resultat och de
föreslagna anslagsnivåerna kommer till klarare uttryck i regeringens
budgetförslag.
De uppställda målen måste emellertid också vara tydliga och lätt avläsbara.
Ett föreslaget resurstillskott måste kunna prövas mot konkreta, mätbara
och uppföljningsbara mål eller resultatindikatorer. Det är enligt utskottets
mening också nödvändigt att målen uttrycks i sådana termer att de kan
bilda utgångspunkt för riksdagspartiernas politiska prioriteringar och
diskussioner.
Målen på politikområdesnivå har fastställts av riksdagen. Som information
för riksdagen redovisar regeringen i budgetpropositionen på utgiftsområde
2 dessutom särskilda mål för de delområden som ingår i politikområdena.
För att underlätta en meningsfull uppföljning är det önskvärt att några
av delmålen får en tydligare formulering eller kompletteras med lämpliga
indikatorer. Allmängiltiga mål som inte ger uttryck för politiska
prioriteringar och som inte är nedbrytbara i kvantitativa termer kan inte
tjäna som underlag för en politisk styrning av statlig verksamhet.
För delområdet Statliga arbetsgivarfrågor är exempelvis målet "en samordnad
statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att relevant kompetens finns
för att åstadkomma efterfrågat resultat". Ett sådant mål är så allmängiltigt
formulerat att det kan innefatta helt skilda politiska viljeinriktningar.
Ett annat exempel finns inom delområdet Ekonomisk styrning och kontroll
där målformuleringen är "ett efterfrågestyrt, ändamålsenligt och
kostnadseffektivt stöd till Regeringskansliet och statliga myndigheter". För
delområdet Statliga garantier och särskilda åtaganden gäller att "verksamheten
ska bedrivas på ett effektivt sätt".
Det är önskvärt med mer pregnanta målformuleringar och att olika typer av
kompletterande indikatorer kommer till användning för att riksdagen ska
kunna följa upp målen på ett meningsfullt sätt. Goda exempel på detta
finns inom delområdena Statistik samt Prognos- och uppföljningsverksamhet
där tydliga resultatindikatorer finns angivna i målen, vilket underlättar
uppföljningen.
Frågor som rör mål- och resultatstyrning har hittills mött ett ringa
gensvar i de motioner som väcks av oppositionspartierna. Fram t.o.m.
föregående riksmöte hade ämnet berörts i några enstaka motioner. Intresset
är dock något större i år, och olika typer av målfrågor tas upp i ett
tiotal motioner1Se exempelvis motionerna Kr327 av Lennart Kollmats m.fl.
(fp) om kulturpolitiken, U10 av Carl B Hamilton m.fl. (fp) om global
utveckling, Fi284, Fi286 och N412 av Alf Svensson m.fl. (kd) om utgiftsområdena
2, 25 respektive 24 samt A339 av Anders G Högmark m.fl. (m) om anslagen
inom utgiftsområdena 13 och 14. väckta under allmänna motionstiden 2003.
I några av dessa motioner efterlyses tydligare mål som är både mät- och
uppföljningsbara.
Finansutskottet har vid upprepade tillfällen pekat på svagheter och brister
i mål- och resultatredovisningen på utgiftsområde 2. Efter hand har också
kvaliteten på redovisningen förbättrats. De båda politikområdena har delats
in i vardera sex delområden och för varje sådant delområde har regeringen
redovisat ett mål. Utskottet har också framhållit att mål- och
resultatredovisningen inom utgiftsområde 2 har en hög standard jämfört med andra
utgiftsområden.
Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att utvecklingsarbetet
nu inte stannar av utan fortsätter inom de områden som utskottet här har
tagit upp. Uppställda mål bör vara tydliga och lätt uppföljningsbara samt
åtföljda av olika typer av resultatindikatorer. I budgetarbetet bör bl.a.
också nuvarande redovisning av politikområden bättre anpassas till
riksdagens arbetsformer och redovisade förslag till medelsberäkningar
starkare knytas ihop med de resultat som kommer fram i uppföljningsarbetet.
De synpunkter som utskottet här har redovisat bör riksdagen som sin mening
ge till känna för regeringen.
Målformulering för politikområde
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att målet för politikområdet Finansiella
system och tillsyn ska kompletteras på visst sätt.
Jämför reservation 1 (kd).
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att målet för politikområdet
Finansiella system och tillsyn ska kompletteras (yrkande 1). Affärsetik
samt allmänhetens och de finansiella aktörernas förtroende bör betonas
mer i de övergripande målformuleringarna. Motionärerna vill därför bygga
ut målformuleringarna för två av politikområdets delmål på följande sätt
(med motionärernas tillägg kursiverat):
- att det finansiella systemet ska vara effektivt, främja en välutvecklad
affärsetik, och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som
konsumenternas intresse av ett gott skydd,
- att tillsynen ska bedrivas effektivt för att upprätthålla och stärka
allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för den finansiella
sektorn,
Finansutskottets ställningstagande
Kristdemokraterna föreslår att det av riksdagen fastställda målet för
politikområdet Finansiella system och tillsyn ska kompletteras i två
avseenden. Enligt motionärernas mening bör det av målformuleringen framgå
att det finansiella systemet inte bara ska vara effektivt utan också främja
en välutvecklad affärsetik. Det bör enligt deras mening också framgå att
syftet med en effektivt bedriven tillsyn ska vara att upprätthålla och
stärka allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för den finansiella
sektorn.
Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. En god etik och en
väl utvecklad moral är självklart något som måste genomsyra såväl den
finansiella sektorn som övrigt privat och offentligt näringsliv. Att
svenska folket har förtroende för aktörerna i det privata och offentliga
näringslivet är en avgörande faktor för en hög tillväxt och en stabil
ekonomisk utveckling.
Utskottet har emellertid svårt att se att de tillägg som Kristdemokraterna
föreslår på ett avgörande sätt skulle bidra till att förtydliga den
politiska ambition som finns inom området.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi284 yrkande 1.
Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens och styrelsen för
Riksrevisionens förslag till fördelning av anslag inom utgiftsområde 2.
Utskottet tillstyrker också med viss ändring att Finansinspektionen direkt
får tillgodogöra sig de inkomster som kommer från avgifter för inspektionens
prövningsverksamhet. I detta sammanhang behandlar utskottet även vissa
frågor som bör regleras i de anslagsdirektiv som riksdagsstyrelsen lägger
fast för Riksrevisionens verksamhet.
De i sammanhanget väckta motionerna avstyrks.
Jämför de särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd), 4 (c), 5 (m, fp, kd,
c) och 6 (v).
Propositionen
I utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ingår de båda
politikområdena Effektiv statsförvaltning och Finansiella system och
tillsyn. Vidare ingår ett anslag som avser Riksrevisionen, som har riksdagen
som huvudman och som regeringen därför inte knutit till ett visst
politikområde.
Regeringens förslag till medelsanvisning för hela utgiftsområdet uppgår
till 9 198,1 miljoner kronor. Nivån motsvarar den av riksdagen fastställda
ramen för utgiftsområdet och fördelar sig på anslag på följande sätt. Av
tabellen framgår också vilka alternativa anslagsnivåer som förordas av
oppositionspartierna.
Tabell. Förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning 2004
Belopp i 1 000-tal kronor

I det följande återges först de förslag i propositionen och motionerna
som har effekt på utgiftsområdets medelsbehov. Utskottet redovisar därefter
sin syn på förslagen under rubriken Finansutskottets samlade ställningstagande
till anslagen inom utgiftsområde 2.
Politikområdet Effektiv statsförvaltning
Verksamheten inom politikområdet syftar till att effektivisera och utveckla
statsförvaltningen samt till att främja att statsförvaltningen uppfyller
höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati. Politikområdet
omfattar frågor om ekonomisk styrning, förvaltningsutveckling, statliga
arbetsgivarfrågor, statistik, prognosverksamhet samt fastighetsförvaltning.
Tolv stabs- och servicemyndigheter inom politikområdet har detta som sin
huvuduppgift.
I politikområdet ingår ett antal myndigheter vars verksamhet finansieras
med både anslag och andra intäkter. Det är Ekonomistyrningsverket,
Statskontoret, Kammarkollegiet, Nämnden för offentlig upphandling, Statistiska
centralbyrån, Statens kvalitets- och kompetensråd samt Konjunkturinstitutet.
Dessutom ingår de helt avgiftsfinansierade myndigheterna Statens
fastighetsverk, Fortifikationsverket, Arbetsgivarverket och Statens pensionsverk
(SPV). Vidare ingår Ekonomiska rådet samt vissa nämnder vars verksamhet
är anslagsfinansierad.
Målet för politikområdet
Målet för politikområdet fastställdes i samband med behandlingen av
budgetpropositionen för 2001. Det övergripande målet för hela politikområdet
är att skapa en effektiv statsförvaltning som i sin helhet kännetecknas
av hög produktivitet, god kvalitet och bra service till nytta för
beslutsfattare, medborgare och näringsliv.
Politikområdet är indelat i sex delområden och för varje delområde anges
i propositionen hur verksamheten inom delområdet ska bidra till att
politikområdets mål uppnås.
Delområdet Ekonomisk styrning och kontroll omfattar verksamhet vid
Ekonomistyrningsverket. Aktiviteter inom delområdet syftar till att säkerställa
en effektiv statligt finansierad verksamhet. Ett väsentligt led i detta
arbete är att skapa förutsättningar för en väl fungerande ekonomisk
styrning i staten. Det innebär bl.a. att tillhandahålla ett efterfrågestyrt,
ändamålsenligt och kostnadseffektivt stöd till Regeringskansliet och
statliga myndigheter.
Delområdet Styrning, ledning och verksamhetsutveckling omfattar Statskontoret,
Kammarkollegiet, Nämnden för offentlig upphandling samt Statens kvalitets-
och kompetensråd. Verksamheten inom delområdet ska främja att de tre
grundläggande värdena demokrati, rättssäkerhet och effektivitet får genomslag
i hela statsförvaltningen. Den ska också ge ett ändamålsenligt och
kostnadseffektivt stöd till Regeringskansliet och andra statliga myndigheter.

Delområdet Statliga arbetsgivarfrågor omfattar Arbetsgivarverket, Statens
pensionsverk och vissa nämnder inom det arbetsgivarpolitiska området.
Målet för delområdet är att få till stånd en samordnad statlig
arbetsgivarpolitik
som säkerställer att relevant kompetens finns för att åstadkomma efterfrågat
resultat.
Delområdet Statistik omfattar Statistiska centralbyrån. Målet på delområdet
är att tillhandahålla lättillgänglig statistik av god kvalitet. Detta mål
ska nås samtidigt som produktiviteten i statistikproduktionen förbättras,
kostnaderna för uppgiftslämnandet minskas och lämnade uppgifter skyddas.
För att bedöma i vilken utsträckning målen uppnås använder man sig av
kvantitativa mått på statistikens kvalitet, produktivitetsutvecklingen
och uppgiftslämnarnas kostnader.
Delområdet Prognos- och uppföljningsverksamhet omfattar Ekonomistyrningsverket,
Konjunkturinstitutet och Ekonomiska rådet. Målet för delområdet är
tillförlitliga och väldokumenterade prognoser och analyser över den
samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. För att bedöma i vilken
utsträckning målen uppnås använder man sig av dels kvantitativa mått på
prognosernas tillförlitlighet, dels användarnas synpunkter på analyser
och prognoser.
Delområdet Fastighetsförvaltning omfattar Statens fastighetsverk,
Fortifikationsverket och Statskontoret. Målet för politikområdet uppnås genom
en kostnadseffektiv statlig kapital- och fastighetsförvaltning. Det ska
ske med rimligt risktagande samt med likvärdig avkastning och service i
jämförelse med andra alternativ.
Resultat och analys
För den anslagsfinansierade verksamheten uppgick nettoutgifterna under
2002 till 8 341 miljoner kronor. Det var 506 miljoner kronor mindre än
vad som anvisats för detta år inklusive de anslagsmedel som balanserats
från föregående år. Den ingående balansen för 2003 - 506 miljoner kronor
- har under innevarande år minskats med 184 miljoner kronor genom att
visst anslagssparande dragits in och genom att vissa äldreanslag upphört.
Av det kvarstående anslagssparandet är ca 220 miljoner kronor knutet
till anslaget Folk- och bostadsstatistik (fr.o.m. 2004 Hushålls- och
bostadsstatistik), medel som är intecknade för projekt som enligt planerna
ska pågå fram till 2006.
Kostnaderna för den avgiftsfinansierade verksamheten uppgick under 2002
till 6 086 miljoner kronor. Drygt 80 % av detta belopp avsåg
fastighetsförvaltning.

De totala kostnaderna inom politikområdet var under 2002 således 14 427
miljarder kronor.
Myndigheterna inom politikområdet utnyttjade under 2002 i genomsnitt 41 %
av de låneramar som de blivit tilldelade, vilket var 8 procentenheter
lägre än året innan.
Regeringen anser att måluppfyllelsen för verksamheten inom politikområdet
överlag är tillfredsställande.
Revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har ansett att årsredovisningarna för myndigheterna
inom politikområdet i allt väsentligt är rättvisande. Detta gäller även
bedömningen av RRV, som har granskats av en extern revisionsbyrå. Ekonomiska
rådets verksamhet har inte granskats.
Politikens inriktning
Inom politikområdet bedömer regeringen att framför allt fem frågor är
väsentliga för politikens inriktning under kommande år. Det gäller:
- Hur regeringens och Regeringskansliets behov av styrning och kontroll
av statlig verksamhet skall tillgodoses efter det att Riksrevisionsverket
har avvecklats.
- Genomförandet av det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet, bl.a.
vad avser utveckling av elektronisk förvaltning; verksamhetsanpassning av
myndighetsstyrningen; öppenhet och insyn; utvecklingsinsatser för ledamöter
i statliga styrelser och råd; utvecklingsprogram för myndighetschefer.
- Inom det arbetsgivarpolitiska området framhålls ökad hälsa och lägre
sjukfrånvaro i staten samt en bättre integrering av invandrare i arbetslivet.

- Fortsatt utveckling av den ekonomiska styrningen i staten, särskilt
avseende införande av nya principer för redovisning och budgetering samt
ett modernt IT-stöd som stödjer budgetprocessen.
- Förbättrad kvalitet i den ekonomiska statistiken.
Konjunkturinstitutet
Konjunkturinstitutet ska utarbeta tillförlitliga analyser och prognoser
över den ekonomiska utvecklingen samt bidra till att den ekonomiska
statistiken håller god kvalitet.
Konjunkturinstitutets verksamhet finansieras med anslag samt till en mindre
del med avgifter.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:1 Konjunkturinstitutet förs upp med
46,7 miljoner kronor för 2004. Jämfört med vad som anvisades för 2003 i
förra årets budgetproposition har anslaget räknats upp med 1,5 miljoner
kronor.
Anslagsberäkningen innebär att Konjunkturinstitutet tillförs 1,3 miljoner
kronor i pris- och löneomräkning.
Intäkterna från Konjunkturinstitutets avgiftsbelagda verksamhet beräknas
nästa år uppgå till 1,6 miljoner kronor.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Konjunkturinstitutets anslag
ska minskas med 5 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.
Ekonomistyrningsverket
Ekonomistyrningsverket (ESV) är central förvaltningsmyndighet för ekonomisk
styrning av statlig verksamhet samt för statliga myndigheters ekonomi-
och personaladministrativa system. ESV är en stabsmyndighet som stöder
såväl regeringen som myndigheterna.
ESV:s verksamhet finansieras till drygt en tredjedel med anslag och i
övrigt med avgifter.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:2 Ekonomistyrningsverket ska föras
upp med 86,4 miljoner kronor för 2004. Jämfört med anvisade medel för
2003 har anslaget räknats upp med 22,7 miljoner kronor. Vid beräkningen
har en pris- och löneomräkning gjorts med 2,2 miljoner kronor. Anslaget
har därutöver ökats med 20,5 miljoner kronor till följd av att ansvaret
för utvecklingen av koncernsystemet Hermes fr.o.m. den 1 januari 2004
övergår till ESV. De lån som enligt gällande regler finansierat utvecklingen
kommer därmed att överföras till ESV. Som en konsekvens härav överförs 20
miljoner kronor till ESV:s anslag för finansiering av amorterings- och
räntekostnader.
Intäkterna från ESV:s uppdragsverksamhet beräknas nästa år uppgå till 121,
8 miljoner kronor. Den avgiftsbelagda verksamheten omfattar information
om statlig ekonomi, resultatstyrning och finansiell styrning, ekonomi-
och personaladministrativa system (EA- och PA-system) samt tjänsteexport.

Det samlade balanserade överskottet i den avgiftsfinansierade verksamheten
uppgick till 19 miljoner kronor vid utgången av 2002, varav merparten
hänför sig till resultatområdet EA- och PA-system. Avsikten är att
överskottet ska förbrukas inom ett antal år genom att komma kunderna, dvs.
myndigheterna, till godo.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Ekonomistyrningsverkets anslag
ska minskas med 10 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.
Statskontoret
Statskontoret är en central förvaltningsmyndighet för utrednings- och
utvärderingsverksamhet samt en stabsmyndighet. Dess uppgift är att utreda
och utvärdera på regeringens uppdrag samt att bistå med förnyelse av
statsförvaltningen och elektroniska infrastrukturen inom offentlig sektor.

Statskontorets verksamhet finansieras till ungefär 60 % med anslag och i
övrigt med avgifter.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:3 Statskontoret ska föras upp med
89,7 miljoner kronor för 2004. Jämfört med årets medelsanvisning är det
en ökning med 8,2 miljoner kronor.
Vid beräkningen av anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts med 2,
8 miljoner kronor. Anslaget har dessutom räknats upp med 5,4 miljoner
kronor som förts till en ny anslagspost som står till regeringens disposition
under Statskontorets anslag. Den nya anslagsposten, som ersätter det
hittillsvarande anslaget 1:11 Utvecklingsarbete, är avsedd för
förvaltningspolitiska utvecklingsinsatser.
Intäkterna från Statskontorets avgiftsfinansierade verksamhet beräknas
nästa år uppgå till 48,8 miljoner kronor, varav 37,8 miljoner kronor är
intäkter från uppdragsverksamhet, dvs. intäkter som Statskontoret förfogar
över.
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 bl.a. att Statskontorets verksamhet
med inriktning på inköpssamordning inom IT- och teleområdet ska föras
till Kammarkollegiet, att verksamhet med inriktning på statistik om
offentlig sektor ska föras till SCB, att verksamhet med inriktning på
lokalförsörjning ska övertas av Statens fastighetsverk och att ett - som
motionärerna uttrycker det - vässat statskontor bör kunna samordnas (inte
nödvändigtvis samgå) med t.ex. Kammarkollegiet. Motionärerna föreslår
därför att anslaget för nästa år minskas med 18,0 miljoner kronor (yrkande
5).
Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Statskontorets anslag ska minskas
med 25 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.
Täckning av merkostnader för lokaler
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:4 Täckning av merkostnader för
lokaler förs upp med 425 000 kr för 2004, dvs. med ett lika stort belopp
som anvisats för innevarande år.
De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomma lokaler för
vilka staten har betalningsansvar till dess att avtalen går att avveckla.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är
avtalskonstruktionerna
samt möjligheterna att hyra ut lokalerna i andra hand. Statskontoret
disponerar anslaget.
Statistiska centralbyrån
Statistiska centralbyrån (SCB) ansvarar för den sektorövergripande officiella
statistiken och samordnar det statistiska systemet. Målet med verksamheten
är lättillgänglig statistik av god kvalitet. SCB:s verksamhet omsluter ca
830 miljoner kronor, varav drygt hälften finansieras med avgifter.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:5 Statistiska centralbyrån ska uppgå
till 429,5 miljoner kronor för 2004. Det är 15,4 miljoner kronor mer än
vad som anvisats för innevarande år.
Vid beräkningen av anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts med 23,
3 miljoner kronor. Anslaget har dessutom tillförts 0,4 miljoner kronor
med hänsyn till att SCB fått i uppdrag att dels beräkna mervärdesskatten
(waren) som underlag för den svenska avgiften till EU-budgeten, dels
administrera ett kostnadsutjämningssystem för verksamhet med anknytning
till stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vidare har 1,3
miljoner kronor överförts från anslaget till Medlingsinstitutets anslag
med anledning av att institutet övertagit ansvaret för lönestatistiken.
Därutöver har SCB:s anslag minskats med 7,1 miljoner kronor som en följd
av att en tidigare temporär satsning på förbättringar av den ekonomiska
statistiken under 2001-2003 nu bortfaller.
Intäkterna från Statistiska centralbyråns uppdragsverksamhet beräknas
nästa år uppgå till 445 miljoner kronor.
Motionerna
Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motion Fi273 i hur stor utsträckning
anslagsmedel ska avsättas för en ökad statistikproduktion. Enligt
motionärerna bör SCB:s uppgifter begränsas. För att säkerställa efterfrågan
är det enligt motionärernas mening rimligt att eftersträva en ökad grad
av avgiftsfinansiering. Anslaget bör därför minskas med 60 miljoner kronor
nästa år.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att man bör tillsätta en utredning
för att se över SCB:s organisation. Motionärerna vill fullfölja den
statistikreform som beslutades av 1993/94 års riksdag och som innebar att
ansvaret för statistikproduktionen i viss utsträckning fördes över på s.
k. statistikansvariga myndigheter. En uppdelning av SCB skulle enligt
motionärerna kunna innebära att en del ansvarar för myndighetsuppgifter,
en del ombildas till stabsenhet och ges ansvar för bl.a. databaser och
produktion av anslagsfinansierad officiell basstatistik samt att ytterligare
en del organiseras som ett fristående statistikbolag. Kristdemokraterna
anser också att ett från SCB fristående råd för Sveriges officiella
statistik bör bildas. I motionen föreslås att anslaget minskas med 40
miljoner kronor (yrkande 5).
Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att anslaget till SCB ska minskas
med 65 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.
Folk- och bostadsstatistik
Målet med verksamheten är att genomföra registerbaserad hushålls- och
bostadsstatistik av god kvalitet, inom givna ekonomiska ramar och med
liten börda för uppgiftslämnarna.
Propositionen
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till den
lagstiftning som krävs för att framställa registerbaserad hushålls- och
bostadsstatistik.
På anslaget 1:6 Folk- och bostadsstatistik finns ett betydande anslagssparande.
För 2004 anvisas därför inga ytterligare medel.
Motionen
I motion Bo255 av Sten Lundström m.fl. (v) vill motionärerna att regeringen
snarast återkommer med förslag om en ny folk- och bostadsräkning (yrkande
1). Att det inte gjorts någon undersökning sedan 1990 är ett stort problem
bl.a. eftersom folk- och bostadsräkningen är ett viktigt underlag för
kommunernas, regionernas och statens planering av bostadsförsörjningen
samt ett viktigt material för forskningen inom området.
Kammarkollegiet
Kammarkollegiet är en central förvaltningsmyndighet med uppgifter som
tillståndsgivning, registrering och tillsyn samt bevakning av statens
rätt och allmänna intressen. Kammarkollegiet fungerar också som ett
statligt egenregialternativ i frågor som rör administrativ service,
kapitalförvaltning, försäkringsverksamhet och fordringsbevakning.
Kammarkollegiets verksamhet finansieras till drygt 70 % med avgifter.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:6 Kammarkollegiet förs upp med 29,
1 miljoner kronor för 2004. Det är 1,7 miljoner kronor mer än vad som
anvisats för i år.
Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas nästa år
uppgå till 232,5 miljoner kronor.
Motionerna
Kristdemokraterna vill i motion Fi284 undersöka om inte kollegiets hantering
av arvs-, gåvo- och stämpelskatt kan föras över till Riksskatteverket och
om inte en samordning med t.ex. Statskontoret kan ge ytterligare
effektiviseringsvinster. Anslaget bör enligt motionärerna minskas med 8,0
miljoner kronor 2003 (yrkande 5).
Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Kammarkollegiets anslag ska
minskas med 5 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.
Nämnden för offentlig upphandling
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) ska verka för att offentlig
upphandling bedrivs affärsmässigt, effektivt och lagenligt.
NOU:s verksamhet finansieras i huvudsak med anslag.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:7 Nämnden för offentlig upphandling
förs upp med 8,0 miljoner kronor för 2004.
Motionerna
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi268 att NOU ska slås samman
med Konkurrensverket och ombildas till en ny myndighet benämnd Konkurrens-
och upphandlingsverket (yrkande 7). De samordningsfördelar som uppnås ger
enligt motionärerna vissa besparingar. För 2004 föreslår de i motion Fi273
därför att anslaget halveras och således minskas med 4 miljoner
kronor.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi296 att NOU:s framtid bör
utredas. Nämnden kan enligt motionärerna slås samman med Konkurrensverket
eller ombildas till en enrådighetsmyndighet för att skapa ökade möjligheter
att agera i frågor som gäller offentlig upphandling (yrkande 5).
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att NOU fr.o.m. andra halvåret
2004 ska samordnas med och ombildas till en självständig del av
Konkurrensverket (yrkande 4). Samma förslag för de även fram i motion Fi283
(yrkande 8). I motion Fi284 föreslår de också att anslaget halveras och
förs upp med 4 miljoner kronor (yrkande 5). Resterande del, 4 miljoner
kronor, förs i stället till Konkurrensverkets anslag på utgiftsområde 24.

Statens kvalitets- och kompetensråd
Statens kvalitets- och kompetensråd ska stödja och stimulera arbetet med
kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom den statliga förvaltningen.

Verksamheten finansieras huvudsakligen med anslag, men till viss del även
med avgiftsintäkter.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:8 Statens kvalitets- och kompetensråd
förs upp med 12,9 miljoner kronor för 2004.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anser i motion Fi273 att rådet bör avvecklas och
föreslår att anslaget för 2004 halveras och således minskas med 6,4
miljoner kronor.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi240 att rådet ska avvecklas
och minskar därför anslaget med 6 miljoner kronor nästa år.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att hela anslaget till rådet
dras in (yrkande 5).
Centerpartiet uppger i motion Fi265 att partiet tidigare motsatt sig att
rådet inrättats. Motionärerna föreslår därför att anslaget avvecklas.
Ekonomiska rådet
Ekonomiska rådet som är knutet till Finansdepartementet består av sex
nationalekonomiska forskare samt Konjunkturinstitutets generaldirektör
som adjungerad medlem.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:9 Ekonomiska rådet förs upp med 2,
4 miljoner kronor för 2004.
Motionerna
Kristdemokraterna bedömer i motion Fi284 att den typ av insatser som rådet
bedriver bör kunna rymmas under andra anslag. Motionärerna föreslår därför
att anslaget avvecklas (yrkande 5).
Centerpartiet uppger i motion Fi265 att partiet tidigare motsatt sig att
rådet inrättats. Motionärerna föreslår därför att anslaget avvecklas.
Arbetsgivarverket
Arbetsgivarverket hör till politikområdet men dess verksamhet är inte
anslagsfinansierad. Merparten av verkets inkomster - närmare 90 % - utgörs
i stället av medlemsavgifter från myndigheter. Medlemsavgiften utgår för
närvarande med 0,09 % av medlemsmyndigheternas bruttolönesumma. Till en
del finansieras verksamheten också med vissa direkta avgifter samt med
medel från regeringens särskilda anslag 1:10 Arbetsgivarpolitiska frågor.

Arbetsgivarpolitiska frågor
Anslaget används bl.a. till medlemsavgifter för de samnordiska institutionerna,
kostnader för utgivning av Arbetsgivarverkets författningssamling och
uppgifter i anslutning till utmärkelsen För nit och redlighet i rikets
tjänst. Under anslaget har också medel beräknats för regeringens behov
inom det arbetsgivarpolitiska området, såsom konsult- och utredningsuppdrag,
samt kostnader för vissa nämnder (främst arvoden) inom det arbetsgivarpolitiska
området.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 1:10 Arbetsgivarpolitiska frågor förs
upp oförändrat med knappt 2,5 miljoner kronor för 2004. Vid ingången av
2003 fanns på anslaget 5,2 miljoner kronor i form av anslagssparande.
Statliga tjänstepensioner
Anslaget belastas med utgifter för personalpensionsförmåner och särskild
löneskatt på pensionskostnader m.m.
Personalpensionsförmånerna grundas på kollektivavtal. Statliga arbetsgivare
betalar sedan 1998 försäkringsmässigt beräknade premier för de anställdas
personalpensionsförmåner. Inkomsterna från dessa avgifter förs upp på
statsbudgeten på inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter. Utbetalade
pensionsförmåner däremot redovisas över anslaget 1:11 Statliga tjänstepensioner
m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår att anslaget 1:11 Statliga tjänstepensioner m.m. förs
upp med 7 714,0 miljoner kronor för 2004, vilket är en ökning med 112
miljoner kronor jämfört med årets anslag. På den särskilda inkomsttiteln
på statsbudgeten har inkomsterna i form av motsvarande pensionsavgifter
under 2004 förts upp med 7 680,0 miljoner kronor.
Medelsbehovet på anslaget styrs av antalet förmånstagare, medelvärdet av
den statliga kompletteringspensionen samt av basbeloppets storlek.
Anslagsbehovet påverkas dessutom av det nya statliga pensionsavtalet (PA 03)
samt av nya samordningsregler mellan den nya allmänna pensionen och den
statliga tjänstepensionen.
Politikområdet Finansiella system och tillsyn
Politikområdet omfattar reglering och tillsyn av det finansiella systemet,
statsskuldsförvaltning, statliga garantier, insättarskydd, statens in-
och utlåning samt kassahållning, premiepensionssystemet, internationellt
finansiellt samarbete samt tillsyn av spelmarknaden.
I politikområdet ingår ett antal myndigheter vars verksamhet finansieras
med både anslag och andra intäkter. Dit hör Finansinspektionen,
Insättningsgarantinämnden, Riksgäldskontoret och Bokföringsnämnden. Dessutom
ingår den helt avgiftsfinansierade Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår
den på utgiftsområde 17 uppförda Lotteriinspektionen, vars anslag alltså
bereds av kulturutskottet.
Målet för politikområdet
Det övergripande målet för politikområdet fastställdes i samband med
beslutet om budgetproposition för 2001. Då slogs fast:
- att det finansiella systemet ska vara effektivt och tillgodose såväl
samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott
skydd,
- att tillsynen ska bedrivas effektivt,
- att kostnaderna för statsskulden långsiktigt ska minimeras samtidigt
som risker beaktas samt
- att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.
Politikområdet är indelat i sex delområden och för varje delområde anges
i propositionen särskilda mål.
Delområdet Reglering och tillsyn av det finansiella systemet omfattar den
verksamhet som främst Finansinspektionen bedriver. Finansinspektionen har
som mål för sin verksamhet att bidra till stabiliteten i det finansiella
systemet genom tillsyn av finansiella företag samt genom regel- och
tillståndsgivning. Inspektionen ska också tillgodose konsumentskyddet i det
finansiella systemet genom tillsyn av stabiliteten hos enskilda finansiella
institut.
Delområdet Statsskuldsförvaltning omfattar Riksgäldskontorets upplåning
och förvaltning av statsskulden. Målet för delområdet har lagts fast i
lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Målet för
Riksgäldskontorets verksamhet inom detta område är att långsiktigt minimera
kostnaderna för statsskulden samtidigt som risker beaktas. De krav som
penningpolitiken ställer ska också beaktas.
Delområdet Statliga garantier och särskilda åtaganden har som mål att
verksamheten ska bedrivas på ett effektivt sätt och att garantier ska
hanteras inom ramen för garantimodellen. Delområdet omfattar dels de
garantier och lån med kreditrisk som utfärdas och förvaltas av
Riksgäldskontoret,
dels en särskild garanti till Venantius AB samt garantier som följer av
Sveriges medlemskap i vissa internationella finansieringsinstitut.
Delområdet Övrig finansiell förvaltning omfattar Riksgäldskontorets uppgift
som statens internbank, Insättningsgarantinämnden (IGN) och
Premiepensionsmyndigheten (PPM). Målet för Riksgäldskontorets verksamhet inom
detta
område är att bidra till en effektiv likviditetsstyrning och finansförvaltning
i staten. Insättningsgarantinämnden har som mål för sin verksamhet att
stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar och främja stabiliteten
inom det finansiella systemet. Premiepensionsmyndighetens mål är att dess
verksamhet ska bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för pensionsspararna.

Delområdet Internationella finansiella institutioner omfattar åtaganden
gentemot ett antal internationella kreditinstitut. Dessa institutioners
verksamhet har som syfte att stabilisera det finansiella systemet och att
främja en ekonomisk utveckling i låntagarländerna. Institutionerna bidrar
också med råd och analys på olika beslutsnivåer.
Delområdet Tillsyn av spelmarknader omfattar Lotteriinspektionens verksamhet.
Målet är att i enlighet med lotterilagen och lotteriförordningen verka
för en sund och säker spelmarknad där sociala skyddsintressen och efterfrågan
på spel tillgodoses under kontrollerade former. Överskottet från spel ska
värnas och vara förbehållet det allmänna eller allmännyttiga ändamål, dvs.
staten, föreningslivet och hästsporten.
Resultat och analys
För den anslagsfinansierade verksamheten uppgick politikområdets nettoutgifter
2002 till 505,5 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 36,7 miljoner kronor
Lotteriinspektionens verksamhet, dvs. utgifter som redovisas på ett annat
utgiftsområde än utgiftsområde 2. Anslagsförbrukningen inom politikområdet
översteg anvisade medel med 9 miljoner kronor, eller med knappt 2 %.
Merparten av politikområdets avgiftsintäkter är externa. Riksgäldskontoret
har dock en hög andel inomstatliga intäkter. Influtna avgiftsintäkter
redovisas i första hand mot inkomsttitel eller fonderas.
Under 2002 utnyttjade myndigheterna inom politikområdet i genomsnitt 46 %
av de tilldelade låneramarna.
Finansinspektionens och Riksgäldskontorets årliga företags- och kundenkäter
har enligt regeringen givit tillfredsställande resultat. Regeringen ser
det dock som negativt att finansmarknadens omdömen om Finansinspektionen
försämrades jämfört med året innan.
Enligt regeringens sammanfattande bedömning har verksamheten inom
politikområdet i allt väsentligt uppfyllt uppställda mål och krav.
Revisionens iakttagelser
Med undantag för Insättningsgarantinämnden (IGN) har Riksrevisionsverket
(RRV) vid sin årliga granskning inte haft några synpunkter på årsredovisningarna
för de myndigheter som ingår i politikområdet. RRV bedömer alltså att
redovisningarna för Finansinspektionen, Bokföringsnämnden,
Premiepensionsmyndigheten,
Riksgäldskontoret och Lotteriinspektionen i allt väsentligt är rättvisande.

IGN däremot har erhållit revisionsberättelse med invändning. RRV har
uppmärksammat att IGN i sin resultatredovisning inte följt den indelning
som föreskrivs i förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.
Dessutom har IGN inte redovisat en upplupen ränteintäkt på 338 miljoner
kronor, vilket fått till följd att resultaträkningen inte ger en rättvisande
bild av nämndens kapitalavkastning.
De revisionsorgan som granskar Nordiska investeringsbanken (NIB), Europeiska
utvecklingsbanken (ERBD), Europarådets utvecklingsbank (CEB), Världsbanken
(IBRD) och Europeiska investeringsbanken (EIB) har bedömt att dessa
institutioners årsredovisningar för 2002 är rättvisande. För IBRD:s del
avser granskningen räkenskapsåret 2001/02.
Finansinspektionen
Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för tillsyn av
finansiella institut.
Finansinspektionens verksamhet finansieras med ett ramanslag, och baserat
på dess storlek tar inspektionen årligen ut en obligatorisk tillsynsavgift
samt ansökningsavgifter för prövning av olika typer av ärenden. Inkomsterna
från dessa båda avgifter bruttoredovisas på statsbudgeten på inkomsttitel
2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet. Eftersom nivån på
avgifterna är anpassade för att täcka Finansinspektionens anslag är
avgiftsinkomsterna varje år ungefär lika stora som själva anslaget. Inspektionen
tar i anslutning till sin marknadsövervakning också ut olika typer av
sanktionsavgifter som sammantagna varje år brukar uppgå till 2,5-3 miljoner
kronor. Dessa avgifter redovisas mot inkomsttitel 2711 Restavgifter och
dröjsmålsavgifter.
Därutöver uppbär Finansinspektionen vissa administrativa avgifter från
Bokföringsnämnden och Insättningsgarantinämnden som inte har samband med
tillsynsverksamheten och som inspektionen själv får disponera. För nästa
år beräknas dessa inkomster uppgå till ca 5 miljoner kronor.
Propositionen
I budgetpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 18.1, förslagspunkt 5)
att Finansinspektionen fr.o.m. nästa år ska få tillgodogöra sig vissa
avgifter direkt. Det gäller de avgifter som inspektionen tar ut i enlighet
med förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos
Finansinspektionen. Dessa avgifter beräknas nästa år uppgå till 12 miljoner
kronor och ska enligt förslaget redovisas mot ramanslaget 2:1
Finansinspektionen.

Finansinspektionens inkomster från den obligatoriska tillsynsavgiften och
avgiften för marknadsövervakning ska enligt förslaget även i fortsättningen
redovisas över inkomsttitel. Inkomsterna från denna avgift har i
budgetförslaget för nästa år förts upp med 177 miljoner kronor.
I budgetpropositionen föreslår regeringen även att Finansinspektionens
anslag förs upp med netto 175,2 miljoner kronor för 2004. Jämfört med
årets anslag är det en minskning med 3,5 miljoner kronor. Tar man emellertid
hänsyn till att avgiftsinkomster på 12 miljoner kronor har nettoredovisats
mot nästa års anslag är det i stället fråga om en faktisk anslagsökning
med 8,5 miljoner kronor.
Medelsberäkningen ska ses mot bakgrund av att Finansinspektionens anslag
förstärktes med ca 21 miljoner kronor vid ingången av 2003, varav 6,5
miljoner kronor utgjorde en tillfällig förstärkning. Detta resurstillskott
motiverades bl.a. av behovet av att utveckla marknadstillsynen och fullfölja
arbetet med att genomföra de nya kapitaltäckningsreglerna. I tilläggsbudgeten
i anslutning till 2003 års ekonomiska vårproposition fick Finansinspektionen
ytterligare 15 miljoner kronor. Detta medelstillskott beskrivs i den nu
aktuella budgetpropositionen som en engångsvis tilldelning.
Motionen
Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Finansinspektionens anslag ska
minskas med 20 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.
Insättningsgarantinämnden
Insättningsgarantinämnden (IGN) administrerar det statliga
insättningsgarantisystemet
samt det statliga investerarskyddet.
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:2 Insättningsgarantinämnden förs
upp med 5,6 miljoner kronor för 2004.
De institut som omfattas av insättningsgarantisystemet och investerarskyddet
ska också svara för finansieringen av dessa båda system. Ett belopp
motsvarande anslaget till IGN avräknas från avgiftsinkomsterna. För 2004
beräknas inkomsterna uppgå till 431 miljoner kronor. Överskottet placeras
på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.
Med anledning av de invändningar som RRV riktat mot IGN:s redovisning
2002 erinrar regeringen om att IGN är en liten myndighet med endast en
till två anställda. Det finns, anser regeringen, därför skäl som talar
för att verksamheten bör inordnas i en större myndighet med liknande ansvar
och uppgifter. Regeringen har för avsikt att tillkalla en utredning som
ska se över nuvarande system och myndighetsstruktur.
Riksgäldskontorets förvaltningskostnader
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:3 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
förs upp med 261,3 miljoner kronor för 2004.
Motionerna
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att anslaget ska minskas med 13
miljarder kronor mot bakgrund av ett relativt högt anslagssparande och en
av motionärerna bedömd effektiviseringspotential (yrkande 5).
Centerpartiet framhåller i motion Fi265 att partiets budgetalternativ
leder till att statsskulden amorteras snabbare, vilket enligt motionärerna
torde minska belastningen på förvaltningskostnaderna. De räknar därför
med att kunna minska anslaget med 76 miljoner kronor.
Bokföringsnämnden
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:4 Bokföringsnämnden förs upp med 8,
0 miljoner kronor för 2004. Nivån är - förutom en mindre pris- och
löneomräkning samt kompensation för avgiftsbelagd revision - densamma som i
år.
Insatser i internationella finansiella institutioner
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:5 Insatser i internationella
finansiella institutioner förs upp med 56 miljoner kronor för 2004. På
anslaget fanns vid ingången av 2003 ett anslagssparande på 7,6 miljoner
kronor.
Sverige ska enligt tidigare beslut medverka i en höjning av grundkapitalet
i Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och teckna andelar motsvarande 228
miljoner euro. Av detta belopp ska sammanlagt 22,5 % betalas in i åtta
lika stora poster fördelade på lika många år. Varje sådan årlig post uppgår
således till 6,4 miljoner euro, eller uppemot 60 miljoner kronor.
Från anslaget finansieras dessutom Sveriges medlemsavgift i Europarådets
utvecklingsbank (CEB). Anslaget kan numera också belastas om garantier
till internationella finansieringsinstitut behöver infrias.
Avsättning för garantiverksamhet
Sedan 1998 styrs den statliga garantigivningen av nya principer. Omläggningen
genomfördes för att kostnaderna för statens garantigivning skulle bli
synliga och för att verksamheten långsiktigt skulle bli finansiellt
självbärande. I det nya garantisystemet förutsätts avgifterna täcka såväl
den förväntade risken för ett infriande av en garanti som de administrativa
kostnaderna. Tas inte full avgift ut betraktas mellanskillnaden som en
subvention, vilken ska belasta ett anslag på budgeten. Sådana anslagsmedel
ska liksom influtna garantiavgifter föras till en garantireserv i
Riksgäldskontoret och där användas för att täcka infriandet av garantier.
Kvarstående garantier som utfärdats enligt äldre regler, s.k. äldre
garantier, har invärderats i det nya garantisystemet och avgiftsbelagts
enligt de nya principerna. I två fall med anknytning till utgiftsområdet
har regeringen ansett att full avgift inte ska tas ut efter invärderingen,
nämligen för garantier till Venantius AB och Sveriges Hus i Sankt Petersburg
eller A/O Dom Shvetsii. Riksdagen har ställt sig bakom denna bedömning.
Subventionsinslaget för dessa båda garantier fastställdes ursprungligen
till 500 miljoner kronor respektive 1,4 miljoner kronor per år och belastar
ramanslaget Avsättning för garantiverksamhet.
Riksgäldskontorets samlade garantiåtagande uppgick vid årsskiftet 2002/03
till 158 miljarder kronor, att jämföra med 239 miljarder kronor ett år
tidigare. Minskningen under 2002 beror i huvudsak på att ett par
kapitaltäckningsgarantier begränsades i samband med invärderingen till den nya
garantimodellen och på att flygförsäkringsgarantierna upphörde att gälla
vid halvårsskiftet 2002. Riksgäldskontorets garantiportfölj innehåller
främst garantier för infrastrukturprojekt (34 miljarder kronor, bl.a.
Öresundsförbindelsen), garantier till den finansiella sektorn (25 miljarder
kronor, bl.a. SBAB och Venantius), pensionsåtaganden (17 miljarder kronor)
och internationella åtaganden (81 miljarder kronor, bl.a. Nordiska
investeringsbanken och Världsbanken).
Propositionen
Regeringen föreslår att ramanslaget 2:6 Avsättning för garantiverksamhet
förs upp med 1,4 miljoner kronor för 2004. Avsättningen avser endast
subventionsinslaget för den garanti som utfärdats för Sveriges Hus i Sankt
Petersburg.
Åtagandet för Venantius har omprövats av Riksgäldskontoret med hänsyn
till att bolagets finansiella ställning förbättrats avsevärt de senaste
åren. Det medför att risken i statens garantiåtagande minskat markant
sedan invärderingen och att en reserv på ca 500 miljoner kronor nu bedöms
som tillräcklig. Eftersom detta belopp redan finns avsatt på Venantius
särskilda garantireserv kommer inga ytterligare avsättningar att behöva
göras under 2004. Regeringen framhåller dock att detta förutsätter att
Venantius kan fortsätta att avyttra sina kreditengagemang. Kan dessa
åtaganden begränsas minskar också den risk staten löper om fastighetspriserna
skulle sjunka eller om räntenivån skulle stiga.
Premiepensionsmyndigheten
Propositionen
Premiepensionsmyndigheten (PPM) hör till politikområdet, men dess verksamhet
är inte anslagsfinansierad. Utgifterna för PPM:s administration täcks
dels med avgifter från pensionsspararna, dels med lån i Riksgäldskontoret
för rörelsekapitalbehov och för investeringar i anläggningstillgångar.
Avgiften får högst uppgå till 0,3 % per år av de sammanlagda tillgodohavandena
på pensionsspararnas konton. Avgiftsintäkterna beräknas uppgå till 332
miljoner kronor 2004.
Anslag som inte ingår i något politikområde
Förutom de båda politikområden som ingår i utgiftsområde 2 finns på
utgiftsområdet anslaget till Riksrevisionen som inte inordnats i något
politikområde eftersom denna myndighet har riksdagen som huvudman och
regeringen således inte förfogar över anslaget. Riksrevisionen påbörjade
sin verksamhet den 1 juli 2003 och ersatte då Riksdagens revisorer och
Riksrevisionsverket.
Riksrevisionen
Allmänt
Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer som valts av riksdagen. De
beslutar självständigt om vad som ska granskas, hur granskningen skall gå
till och om slutsatserna i granskningarna. Vid myndigheten finns också en
styrelse som är vald av riksdagen och som fungerar som en länk till
riksdagen. Till styrelsens uppgifter hör att besluta om framställningar och
redogörelser till riksdagen med anledning av Riksrevisionens
granskningsrapporter
och revisionsberättelser. Styrelsen ska också, efter det att
riksdagsförvaltningen
yttrat sig, besluta om förslag till anslag på statsbudgeten för Riksrevisionen.

I budgetpropositionen redovisas inga operativa mål för den nya Riksrevisionens
verksamhet. Styrelsen för Riksrevisionen talar allmänt om att den nya
myndighetens verksamhet bör präglas av hög effektivitet och att Riksrevisionen
bör sträva efter att betraktas som ett föredöme i statsförvaltningen. Man
hänvisar också till de två huvuduppgifter som finns fastlagda i lagen
(2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. nämligen
- effektivitetsrevisionen som främst ska ta sikte på förhållanden med
anknytning till statens budget, till genomförandet och resultatet av
statlig verksamhet samt till statliga åtaganden i övrigt,
- den årliga revisionen som ska bedrivas enligt god revisionssed och som
ska ha till syfte att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och
räkenskaperna rättvisande samt om ledningens förvaltning följer tillämpliga
föreskrifter.
Propositionen
Riksrevisionens styrelse föreslår att ramanslaget 90:1 Riksrevisionen
förs upp med 269,1 miljoner kronor för 2004.
Av propositionen framgår (avsnitt 19.1) att beräkningen är osäker inte
minst mot bakgrund av att löneavtal har slutits i de tidigare organisationerna
vilka klart överstiger det som förutsattes när anslagsnivån beräknades.
Samtidigt har antalet anställda utökats som en följd av att i stort sett
alla medarbetare vid Riksdagens revisorer och vid Riksrevisionsverket har
haft rätt att gå över till den nya myndigheten.
Av dessa skäl anser styrelsen för Riksrevisionen att det kan bli aktuellt
att under budgetåret öka anslaget på tilläggsbudget. Enligt styrelsen bör
Riksrevisionen dessutom på kort sikt beviljas en högre anslagskredit och
en högre räntekontokredit än vad som normalt gäller för förvaltningsmyndigheter.
Styrelsen för Riksrevisionen utgår givetvis också från att myndigheten
så långt möjligt finansierar de ökade kostnaderna genom omprioriteringar
och rationaliseringsåtgärder.
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att anslaget till Riksrevisionen
minskas med 10 miljoner kronor (yrkande 5). Motionärerna är kritiska till
att den nya sammanslagna myndigheten har ett anslag på 270 miljoner kronor
2004 när anslagen för dess båda föregångare endast uppgick till 184
miljoner kronor 2002. Även om man tar hänsyn till pris- och löneomräkningar
mellan 2002 och 2004 är kostnaderna för den nya myndigheten ca 70 miljoner
kronor dyrare.
Skrivelse från Riksrevisionens styrelse till finansutskottet
Styrelsen för Riksrevisionen har i ett brev daterat den 23 oktober 2003
vänt sig direkt till finansutskottet med krav på att få disponera dels de
inkomster som Riksrevisionsverket upparbetat under första halvåret 2003
i form av avgifter från den årliga revisionen, dels kvarvarande medel på
anslaget Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader. Brevet återges i sin
helhet i bilaga 3 i betänkandet.
Av brevet framgår att den medelstilldelning på 269,1 miljoner kronor som
Riksrevisionens styrelse föreslagit för 2004 bygger på förutsättningen
att den nya myndigheten under andra halvåret 2003 får disponera överskottet
från de inkomster som Riksrevisionsverket upparbetat under första halvåret
2003 i samband med den avgiftsbelagda årliga revisionen.
I de anslagsdirektiv som riksdagsstyrelsen den 11 juni 2003 har fastställt
för Riksrevisionens verksamhet under andra halvåret 2003 har man utgått
från att det ingående överskottet från den avgiftsbelagda verksamheten
den 1 juli 2003 skulle uppgå till 2,6 miljoner kronor för den årliga
revisionen och till 3,5 miljoner kronor för den internationella
uppdragsverksamheten. Enligt brevet underströk riksdagsstyrelsen i direktiven
att det var viktigt att överskotten från dessa verksamheter fördes över
från Riksrevisionsverket eftersom Riksrevisionens verksamhet var budgeterad
och planerad på årsbasis.
Regeringen har den 18 juni beslutat att överskottet från Riksrevisionsverkets
årliga revision skulle ställas till regeringens disposition när verkets
räkenskaper avslutades. Överskottet från den internationella
uppdragsverksamheten
skulle däremot föras till Riksrevisionen.
När Riksrevisionsverkets räkenskaper avslutades framkom det att överskottet
från den årliga revisionen uppgick till 5,2 miljoner kronor och att
överskottet från den internationella uppdragsverksamheten var 6,3 miljoner
kronor.
Styrelsen framhåller att om inte Riksrevisionen får disponera de upparbetade
avgiftsinkomsterna kommer detta givetvis att innebära att myndigheten
tvingas till omprioriteringar. Eftersom den årliga revisionen är lagstyrd
och formbunden kommer effekten i första hand att bli att effektivitetsrevisionen
drabbas.
I brevet tar styrelsen också upp frågan om dispositionen av det särskilda
anslaget för Riksrevisionsverkets avveckling. Styrelsen erinrar om att
när riksdagen hösten 2002 behandlade anslagsförslagen inom revisionsområdet,
förutsatte finansutskottet att Riksrevisionen skulle få disponera eventuellt
återstående utrymme på det för kostnader som uppkommer i den nya myndigheten.
I anslutning till detta konstaterar styrelsen att omställningskostnaderna
på personalområdet i allt väsentligt inträffat efter den 1 juli 2003 och
att dessa kostnader därför kommer att belasta Riksrevisionens anslag. Med
hänsyn till detta anser styrelsen att det är av stor vikt att Riksrevisionen
får disponera de aktuella medlen på det sätt som finansutskottet och
riksdagen lagt fast.
Finansutskottets samlade ställningstagande till anslagen inom utgiftsområde
2
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning omfattar utgifter
för ett antal centrala myndigheter och nämnder, kostnader för garantiåtaganden
och insatser i internationella kreditinstitut. Dessutom ingår utgifterna
för statliga tjänstepensioner, ett anslag som ensamt svarar för 84 % av
utgiftsområdets anslag.
Av utgiftsområdets 18 anslag fördelar sig 17 på två politikområden. Ett
anslag - anslaget till Riksrevisionen - har inte inordnats i något
politikområde eftersom regeringen inte förfogar över detta anslag.
De i budgetpropositionen föreslagna anslagen summerar sig till 9 198,1
miljoner kronor, dvs. samma nivå som riksdagen i första steget av
budgetprocessen lagt fast som ram för utgiftsområdet (bet. 2003/04:FiU1).
Förslag till alternativa anslagsnivåer har framförts av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Samtliga dessa alternativ ryms inom den fastställda utgiftsramen och
innebär att de samlade utgifterna på utgiftsområdet begränsas med alltifrån
6 till 221 miljoner kronor.
Utskottet har på de närmast föregående sidorna redovisat hur regeringen
och styrelsen för Riksrevisionen önskar fördela anslagen på utgiftsområdet
och vilka av oppositionspartiernas förslag som har effekt på denna fördelning.
I motionerna föreslås alternativa nivåer för sammanlagt 11 av utgiftsområdets
18 anslag2Se tabell i det inledande avsnittet under rubriken Anslagen för
2004 inom utgiftsområde 2.. Utskottet övergår nu till att redovisa sin
samlade syn på anslagsfördelningen. Prövningen inriktas i första hand på
de förslag där skilda meningar framkommit.
Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket
Centerpartiet föreslår att Konjunkturinstitutets och Ekonomistyrningsverkets
förvaltningsanslag ska minskas med 5 respektive 10 miljoner kronor. Partiet
motiverar inte närmare sina förslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsberäkning för dessa
båda myndigheter.
Statskontoret
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Statskontorets anslag
för nästa år ska minskas med 18 respektive 25 miljoner kronor, dvs. med
en femtedel eller mer. Centerpartiet motiverar inte sitt förslag närmare.
Kristdemokraterna anser att delar av Statskontorets verksamhet ska föras
till Statistiska centralbyrån och Kammarkollegiet, två myndigheter som i
Kristdemokraternas budgetalternativ redan fått sina anslag nedskurna med
40 respektive 8 miljoner kronor.
Utskottet vill med anledning av detta erinra om att Statskontoret liksom
Ekonomistyrningsverket fungerar som regeringens stabsmyndigheter.
Statskontoret svarar i den egenskapen främst för utrednings- och
utvärderingsverksamhet,
ett arbete som bedrivs på uppdrag av regeringen och andra statliga
myndigheter. Utskottet har svårt att se att den lösning som motionärerna
förespråkar har några förutsättningar att kunna bidra till att effektiviteten
i statsförvaltningen främjas, i synnerhet inte som anslagen till de berörda
myndigheterna föreslås bli kraftigt beskurna. Utskottet finner ingen
anledning att frångå regeringens förslag till medelsberäkning för Statskontoret.

Statistiska centralbyrån
Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår
att Statistiska centralbyråns förvaltningsanslag nästa år ska minskas med
60, 40, respektive 65 miljoner kronor. Moderata samlingspartiet är rent
generellt kritiskt till att skattemedel i så stor utsträckning används
för att finansiera en ökad statistikproduktion och vill därför begränsa
SCB:s uppgifter samt öka avgiftsfinansieringen. Kristdemokraterna föreslår
att 1993/94 års statistikreform fullföljs och att ansvaret för
statistikproduktionen i ökad utsträckning förs över på statistikansvariga
myndigheter. Centerpartiet föreslår utan närmare motivering att SCB:s anslag
begränsas med 65 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening fullgör SCB en viktig uppgift genom att på ett
opartiskt sätt redovisa tillförlitlig statistik som är ett nödvändigt
underlag för statens, kommunernas och näringslivets planering. Såsom också
framhålls i propositionen bör den anslagsfinansierade statistikproduktionen
begränsas till löpande statistik som är av grundläggande betydelse för
Sveriges och EU:s informationsförsörjning. Utskottet anser att det i
propositionen föreslagna medelstillskottet till SCB är väl avvägt mot
bakgrund av de krav som ställs på SCB. Utskottet finner därför inte anledning
att ompröva regeringens förslag att 429,5 miljoner kronor ska anvisas
till SCB för 2004.
Folk- och bostadsstatistik
Vänsterpartiet redovisar ett förslag till boendeplaneringsprogram och
kräver i det sammanhanget att en ny folk- och bostadsräkning (FoB) snarast
ska genomföras.
I slutet av 2001 lämnade SCB, Riksskatteverket (RSV) och Lantmäteriverket
en gemensam rapport till regeringen kallad Förbättrad hushålls- och
bostadsstatistik i stället för FoB. Som ett alternativ till de traditionella
folk- och bostadsräkningarna föreslås där en lösning som bygger på
folkbokföringen och ett nytt lägenhetsregister. Statistiken ska enligt
förslaget produceras decentraliserat, i stället för i ett sammanhållet
FoB-register. För att stärka integritetsskyddet ska ägaren av en fastighet
endast rapportera till lägenhetsregistret vilka lägenheter som finns i
fastigheten. Någon uppgift om vilka personer som bor i lägenheterna ska
således inte lämnas, utan denna information ska RSV i stället samla in
när lägenhetsregistret väl är färdigställt genom att vända sig direkt
till de boende i flerbostadshus.
Rapporten remissbehandlades under våren 2002 och den förslagna lösningen
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Bland annat håller man på att
förbereda ett förslag till lag om lägenhetsregister. Enligt nuvarande
tidtabell kan den första hushålls- och bostadsstatistiska undersökningen
genomföras tidigast 2006.
Liksom motionärerna anser utskottet att det är önskvärt att man får fram
ett väldokumenterat och aktuellt underlag för boendeplaneringen. Frågan
om integritetsskyddet måste emellertid samtidigt beaktas. Utskottet är
därför inte berett att förorda någon annan lösning än den regeringen för
närvarande bereder och kan av denna anledning inte tillstyrka motionärernas
förslag.
Kammarkollegiet
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Kammarkollegiets anslag
ska minskas med 8 respektive 5 miljoner kronor.
Vilka överväganden som bär upp Centerpartiets förslag framgår inte av
motionen. Kristdemokraterna vill att man undersöker om inte kollegiets
hantering av arvs-, gåvo- och stämpelskatt kan föras över till Riksskatteverket
och ifrågasätter om inte en samordning med Statskontoret kan ge ytterligare
effektivitetsvinster. Uppenbarligen anser sig Kristdemokraterna inte behöva
avvakta resultatet av den föreslagna undersökningen eftersom partiet
föreslår att Kammarkollegiets anslag ska minskas med en fjärdedel redan
nästa år.
Finansutskottet avstyrker dessa förslag och biträder regeringens förslag
till medelsberäkning.
Nämnden för offentlig upphandling
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna
anser att Nämnden för offentlig upphandling bör gå samman med Konkurrensverket.
Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna föreslår därför att
nämndens anslag halveras.
Upphandlingskommittén föreslog 2001 att NOU skulle slås samman med
Konkurrensverket och ombildas till en ny myndighet. Regeringen behandlade
kommitténs förslag i proposition 2001/02:142 Ändringar i lagen om offentlig
upphandling och framhöll att det måste finnas en effektiv och ändamålsenlig
tillsynsorganisation. Det primära syftet för organisationen ska vara att
upphandlingslagstiftningen och gemenskapsrättens principer följs. Det är
vidare viktigt, påpekade regeringen, att myndigheten ger upphandlande
enheter och leverantörer vägledning om hur lagstiftningen ska tillämpas.
Regeringen ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för att föra över
NOU:s uppgifter till Konkurrensverket.
Finansutskottet (2001/02:FiU12) delade inte regeringens uppfattning utan
förordade att en förnyad prövning av NOU:s ställning borde göras med
inriktning bl.a. på att ta vara på de fördelar som kan finnas med en
kontroll- och tillsynsfunktion via en förvaltningsmyndighet och
utvecklingsfunktioner i eventuellt andra former. Riksdagen ställde sig bakom ett
tillkännagivande till regeringen med denna innebörd (rskr. 2001/02:324).

Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2003 att den avsåg att
återkomma till frågan om NOU:s organisation i samband med att regeringen
tar ställning till hur sanktionssystemet inom den offentliga upphandlingen
ska vara utformat.
Utskottet har erfarit att regeringen planerar att under vintern 2003
remittera ett förslag om upphandlingsfrågor. Utskottet anser att det är
viktigt att regeringen snarast tar ställning till bl.a. NOU:s organisation
och återkommer till riksdagen i denna fråga. Utskottet planerar också att
till våren ha en offentlig utfrågning om upphandlingsfrågor. Någon särskild
åtgärd från riksdagen är därför inte nödvändig, varför motionerna avstyrks.
Nämndens anslag bör således beräknas i enlighet med förslaget i
budgetpropositionen.
Statens kvalitets- och kompetensråd
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och
Centerpartiet vill alla avveckla Statens kvalitets- och kompetensråd.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår därför att anslaget för
nästa år halveras. De båda övriga partierna vill däremot helt avskaffa
detta anslag.
Kvalitets- och kompetensrådet har till uppgift att stimulera myndigheternas
kompetensförsörjning samt främja kvalitetsarbetet inom förvaltningen.
Rådet inrättades i början av 1999 och har således snart fem års verksamhet
bakom sig. Regeringen har beslutat att tillkalla en särskild utredare för
att göra en fördjupad prövning av Statens kvalitets- och kompetensråd. En
stor del av verksamheten har finansierats med anslagssparandet på ett
äldreanslag - D3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade
området från 1998 - men denna reserv väntas vara förbrukad efter 2005.
Regeringen anser därför att det är motiverat att närmare analysera hur
myndigheten ska finansieras i framtiden. Utredarens uppgift är att utvärdera
Kvalitets- och kompetensrådets verksamhet, att bedöma om det även
fortsättningsvis finns behov av en myndighet med denna inriktning och vilka
förutsättningar som i så fall ska gälla för den framtida verksamheten. I
uppdraget ingår även att analysera ansvarsfördelningen gentemot andra
myndigheter inom det förvaltningspolitiska området, i första hand
Statskontoret, Ekonomistyrningsverket och Regeringskansliet.
Enligt utskottets mening bör man avvakta detta utredningsarbete innan
riksdagen tar ställning till Kvalitets- och kompetensrådets framtida
uppgifter och organisation. Utskottet är därför inte berett att ändra på
regeringens förslag till medelsberäkning för Kvalitets- och kompetensrådet.

Ekonomiska rådet
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att det till Finansdepartementet
knutna Ekonomiska rådet avvecklas och att något anslag för detta ändamål
inte förs upp i budgeten.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att Ekonomiska rådet fungerar
som initiativtagare till forskning och som en länk mellan å ena sidan
Finansdepartementet och å andra sidan Konjunkturinstitutet och den
nationalekonomiska forskningen. Ekonomiska rådet ordnar möten och seminarier
samt tar initiativ till olika forskningsinsatser. Regeringen anser att
dessa insatser har varit betydelsefulla och ändamålsenliga och bidragit
till att underlaget för den ekonomiska politiken förbättrats. Rådet har
också en viktig uppgift som rådgivare till Konjunkturinstitutet i
vetenskapliga frågor, särskilt inom området makroekonomi, modellbyggande och
miljöekonomi. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets mening inte
anledning att föreslå att Ekonomiska rådet ska avvecklas. Utskottet ställer
sig således bakom regeringens förslag till medelsberäkning och avstyrker
de framförda kraven på en avveckling av rådet.
Finansinspektionen
Finansinspektionens verksamhet bruttoredovisas över statsbudgeten.
Verksamheten är anslagsfinansierad, men varje år tar inspektionen ut
obligatoriska avgifter för tillsyn och för prövning av olika typer av
ansökningar
och anmälningar. Inkomsterna från dessa avgifter redovisas mot statsbudgetens
inkomstsida och uppgår till ett ungefär lika stort belopp som anslaget.
I
budgetpropositionen föreslår regeringen att Finansinspektionen fr.o.m.
nästa år direkt ska få tillgodogöra sig de inkomster som kommer från
prövningsverksamheten. Närmare bestämt gäller det de avgifter som inspektionen
tar ut i enlighet med förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av
ärenden hos Finansinspektionen. Inkomsterna från dessa avgifter beräknas
nästa år uppgå till 12 miljoner kronor, vilket motsvarar drygt 6 % av de
samlade avgiftsinkomsterna från inspektions- och prövningsverksamheten.
Enligt förslaget ska avgifterna redovisas mot ramanslaget 2:1
Finansinspektionen.

Utskottet vill med anledning av detta framhålla följande. En grundläggande
utgångspunkt bör vara att inkomster och utgifter redovisas brutto på
statsbudgeten eftersom det ger en bättre överblick av den statliga
verksamheten. Tydligheten, eller transparensen, i redovisningen ökar. Riksdagen
får då också möjlighet att pröva anslagstilldelningen och kan på så sätt
varje år ta ställning till vilken omfattning en viss verksamhet ska ha.
Redan i dag är det en betydande del av de statliga utgifterna som antingen
nettoredovisas mot statsbudgeten eller vid sidan av denna. Stor försiktighet
bör emellertid iakttas med nya undantag från huvudregeln, och i de fall
detta trots allt förekommer bör åtgärderna vara välmotiverade.
I propositionen motiveras förslaget att Finansinspektionen ska få
tillgodogöra sig inkomster direkt från prövningsverksamheten med att
inspektionen
då får bättre möjlighet att snabbt anpassa sina resurser till efterfrågan
på denna typ av tjänster. Detta kan påskynda ärendehanteringen och öka
effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten samtidigt som servicen
gentemot företagen förbättras. Prövningsverksamheten är dessutom av
förhållandevis begränsad ekonomisk omfattning i Finansinspektionens verksamhet.
Till bilden hör också att prövningsverksamheten, i motsats till
inspektionsverksamheten, är av mer serviceinriktad karaktär. Dessutom framgår
det klart av propositionen att det är regeringens avsikt att inkomsterna
från den helt dominerande inspektionsverksamheten även fortsättningsvis
ska redovisas mot inkomsttitel.
Trots de redovisade betänkligheterna är utskottet mot denna bakgrund berett
att biträda regeringens förslag om att Finansinspektionen direkt ska få
tillgodogöra sig inkomsterna från prövningsverksamheten.
Förslaget får till följd att dessa inkomster och utgifter inte kommer att
redovisas på statsbudgeten utan vid sidan av denna. I budgetpropositionen
föreslås visserligen att avgiftsinkomsterna ska redovisas mot
Finansinspektionens
myndighetsanslag men detta är en ordning som inte är förenlig med
bestämmelserna i budgetlagen (1996:1059). Av propositionen framgår nämligen
att inspektionens prövningsverksamhet är tänkt att fungera som en ekonomiskt
självbärande del som är integrerad i Finansinspektionens verksamhet. Och
enligt 18 § budgetlagen ska verksamheter som har full kostnadstäckning
budgeteras och redovisas utanför budgeten. Nettoredovisning mot statsbudgeten
är enligt 17 § i samma lag tillåten bara om inkomsterna i en viss verksamhet
endast ska bidra till att täcka verksamhetens utgifter.
Strikt åtskillnad måste alltså göras i redovisningen mellan å ena sidan
prövningsverksamhetens kostnader och intäkter och å andra sidan övrig
verksamhet. Prövningsverksamhetens kostnader får således inte belasta
Finansinspektionens förvaltningsanslag utan dessa kostnader måste helt
bestridas med de avgifter som tas ut för denna verksamhet.
Vad utskottet här har framhållit innebär således att utskottet biträder
regeringens förslag med den ändringen att budgetering samt redovisning av
prövningsverksamhetens inkomster och utgifter förutsätts ske vid sidan av
statbudgeten. Denna jämkning i förslaget påverkar inte den föreslagna
anslagsnivån för Finansinspektionen. Anslag bör således i enlighet med
regeringens förslag föras upp med 175,2 miljoner kronor för 2004.
Centerpartiet har i sin motion utan närmare motivering föreslagit att
anslagsnivån ska begränsas med 20 miljoner kronor. Utskottet avstyrker
detta förslag.
Riksgäldskontoret
Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader ska begränsas med 13 respektive 76 miljoner
kronor.
Kristdemokraterna motiverar sitt förslag med Riksgäldskontorets förhållandevis
höga anslagssparande och en av motionärerna bedömd effektivitetspotential.
Centerpartiet uppger för sin del att partiets budgetalternativ leder
till att statsskulden kan amorteras snabbare, vilket enligt motionärernas
bedömning minskar belastningen på förvaltningskostnaderna med 76 miljoner
kronor, motsvarande närmare 30 % av anslaget.
Såsom Kristdemokraterna framhåller hade Riksgäldskontoret vid ingången av
2003 ett förhållandevis stort anslagssparande. Det uppgick då till 73,6
miljoner kronor. Anslagssparandet har emellertid nu begränsats genom en
indragning som regeringen gjorde under våren 2003 och väntas vid utgången
av detta år uppgå till 33 miljoner kronor. Dessa medel är tänkta att bl.
a. användas för att finansiera en större IT-investering avsedd som stöd
för sparformen Riksgäldsspar. Utskottet avvisar mot denna bakgrund
Kristdemokraternas förslag till minskning av anslaget.
Vad beträffar Centerpartiets besparingsförslag framstår det som helt
orealistiskt. Ska Riksgäldskontoret kunna fullgöra sina uppgifter på ett
meningsfullt sätt är det inte rimligt att räkna med att kontorets
förvaltningsanslag ska kunna minskas på ett bräde med närmare en tredjedel,
i synnerhet inte som motivet för neddragningen är Centerpartiets eget
budgetalternativ. Som utskottet visat i sitt betänkande om utgiftsramar
och beräkning av statsinkomster (FiU1, s. 142-149) innehåller detta
budgetalternativ flera orimliga besparingsförslag som förverkligade skulle
leda till att statens finanser snabbt undermineras. Endast genom en
omfattande försäljning av statlig egendom kan Centerpartiet motverka denna
konsekvens. Dessutom är det inte i första hand Riksgäldskontorets
förvaltningsanslag som påverkas av en eventuell ökning eller minskning av
statsskulden, utan detta slår främst mot de provisionskostnader
Riksgäldskontoret har för upplåningen och skuldförvaltningen. Dessa kostnader
redovisas emellertid inte i detta sammanhang utan finns uppförda på
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Utskottet avvisar därför Centerpartiets
föreslag till minskning av Riksgäldskontorets anslag. Regeringens förslag
till medelsanvisning tillstyrks.
Riksrevisionen
Riksrevisionens styrelse föreslår att Riksrevisionens anslag förs upp med
269,1 miljoner kronor för 2004. I budgetpropositionen aviserar styrelsen
också att den under 2004 kan behöva återkomma med en begäran om extra
medel på tilläggsbudget. Som skäl anges att de löneavtal som slutits i de
tidigare organisationerna klart överstigit det som förutsattes när
anslagsnivån för den nya myndigheten beräknades. Samtidigt har antalet
anställda utökats, vilket är en konsekvens av att samtliga anställda vid
Riksdagens revisorer och vid Riksrevisionsverket haft rätt att gå över
till den nya myndigheten. Enligt styrelsen bör Riksrevisionen dessutom på
kort sikt beviljas en högre anslagskredit och en högre räntekontokredit
än vad som normalt gäller för förvaltningsmyndigheter.
Styrelsen för Riksrevisionen har därefter i slutet av oktober 2003 vänt
sig direkt till finansutskottet med en begäran om att få disponera dels
överskottet från Riksrevisionsverkets avgiftsbelagda årliga revision under
första halvåret 2003, dels de medel som finns avsatta på det särskilda
anslaget Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader. Dessa medel bör enligt
styrelsens mening tillföras Riksrevisionen.
Kristdemokraterna föreslår att Riksrevisionens anslag ska minskas med 10
miljoner kronor. I motion Fi284 erinrar partiet om att anslaget för 2004
beräknas till nära 270 miljoner kronor. Det innebär, påpekar motionärerna,
att kostnaden för Riksrevisionen är ca 70 miljoner kronor högre än för
de båda tidigare myndigheterna tillsammans. Riksrevisionen borde, anser
de, kunna klara ett effektivitetskrav på 3,7 % eller 10 miljoner kronor.

Utskottet vill beträffande anslaget till Riksrevisionen framhålla följande.
Den i budgetpropositionen för 2004 föreslagna anslagsnivån avviker inte
från den nivå som riksdagsstyrelsen förordade inför tillkomsten av den
nya myndigheten. Riksdagsstyrelsens beräkningar utgick från de båda
tidigare myndigheternas faktiska kostnadsnivå 2001. Denna nivå korrigerades
därefter med hänsyn till olika faktorer som beaktades i detta sammanhang,
varefter en sedvanlig pris- och löneomräkning gjordes för att anpassa
anslagsnivån till 2004 års pris- och löneläge.
En faktor som påverkat medelsbehovet är att den nya myndigheten är helt
anslagsfinansierad. I det tidigare Riksrevisionsverket var den årliga
revisionen till viss del avgiftsfinansierad medan effektivitetsrevisionen
var anslagsfinansierad. I projekt och aktiviteter där de båda revisionsgrenarna
förutsattes samarbeta innebar de skilda finansieringsformerna att deltagandet
skedde på olika villkor. Genom att helt anslagsfinansiera verksamheten
skapas jämbördiga förutsättningar och bättre möjligheter till samarbete
mellan effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen. Riksrevisionens
anslagsbehov ökar skenbart på grund av denna omläggning med 26,5 miljoner
kronor räknat i 2001 års nivå men belastningen på statsbudgeten påverkas
inte eftersom avgiftsinkomsterna nu i stället förs upp på statsbudgetens
inkomstsida.
Andra faktorer som ökat medelsbehovet är att Riksrevisionen fått ett
utvidgat revisionsmandat och en ny och större ledningsfunktion samt att
den årliga revisionen förutsätts bli mer omfattande än tidigare. Vidare
ska ett vetenskapligt råd inrättas. Samtidigt minskar kostnaderna för den
nya myndigheten till följd av att skyldigheten att besvara remisser från
regeringen bortfallit. Nettoeffekten av dessa och vissa andra smärre
förändringar motsvarar ett ökat anslagsbehov på ca 20 miljoner kronor i
2001 års prisnivå.
I beräkningen av anslaget till den nya Riksrevisionen förutsattes dessutom
att effektivitetsrevisionen skulle få en resursmässig förstärkning på
drygt 10 miljoner kronor utöver det effektiviseringsutrymme som
sammanslagningen förväntades skapa. Ett bifall till Kristdemokraternas förslag
skulle således innebära att den avsedda förstärkningen av
effektivitetsrevisionen
uteblir. Utskottet anser det angeläget att effektivitetsrevisionen förstärks
på det sätt som ursprungligen var tänkt och avstyrker därför motionen och
biträder Riksrevisionens förslag till medelsberäkning.
Som framgår av brevet från Riksrevisionens styrelse har riksdagsstyrelsen
i sina anslagsdirektiv utgått från att kvarstående överskott från
Riksrevisionsverkets årliga revision och internationella uppdragsverksamhet
skulle överföras till Riksrevisionen. Av dessa båda poster har emellertid
endast det senare överskottet tillfallit den nya myndigheten. I brevet
till finansutskottet framhåller styrelsen vikten av att Riksrevisionen
får disponera också överskottet från den årliga revisionen.
Enligt finansutskottets mening bör man i sammanhanget också notera att
riksdagsstyrelsen i sina anslagsdirektiv bedömde att de båda överskotten
skulle uppgå till (2,6+3,5=) 6,1 miljoner kronor. Det överskott som
Riksrevisionen sedermera har fått disponera inskränker sig visserligen till
enbart överskottet från den internationella uppdragsverksamheten, men
nivån har å andra sidan slutligt fastställts till 6,3 miljoner kronor,
vilket är 0,2 miljoner kronor mer än vad man i anslagsdirektiven räknade
med att båda verksamheterna skulle ge. Med hänsyn härtill anser utskottet
att styrelsens framställning inte bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida.
I sitt brev till finansutskottet tar styrelsen också upp frågan om
dispositionen av de medel som kvarstår på det särskilda anslaget
Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader, ett anslag som har förts upp på
statsbudgeten för 2003 med närmare 30 miljoner kronor. När detta anslag
behandlades för ett år sedan skrev finansutskottet följande3Betänkandet
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2002/03:FiU2 s. 41
samt riksdagsskrivelse 2002/03:86.:
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att de kostnader som kan bli
aktuella i samband med avvecklingen av Riksrevisionsverket ska anvisas
över ett särskilt anslag Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader och
uppgå till 29,8 miljoner kronor. Anslaget avses täcka kostnader för den
personal som inte vill gå över till Riksrevisionen samt kostnader för
RRV:s lokaler en tid efter det att myndigheten har upphört.
Det är självfallet svårt att i förväg uppskatta kostnaderna för personal
som inte kommer att ingå i den nya Riksrevisionen. Det kan avse kostnader
för avveckling eller för att underlätta övergång till annan verksamhet.
Framför allt är det svårt att bedöma var kostnaderna kommer att uppstå.
Eftersom i stort sett alla medarbetare vid Riksrevisionsverket har rätt
att gå över till den nya myndigheten kan det inträffa att sådana kostnader
uppkommer i den nya myndigheten. Utskottet förutsätter om så är fallet
att anslaget i den mån utrymme finns kan utnyttjas även i sådana fall.
En särskild avvecklare för Riksrevisionsverket har utsetts. Anslaget har
belastats med vissa kostnader för RRV:s lokaler. Enligt vad utskottet
erfarit har anslaget endast i obetydlig omfattning använts för avveckling
av personal vid Riksrevisionsverket. Utskottet förutsätter i enlighet med
riksdagens tidigare uttalande att de medel som återstår på anslaget får
utnyttjas av Riksrevisionen för avveckling av personal.
I budgetpropositionen föreslår styrelsen dessutom att Riksrevisionen på
kort sikt ska beviljas en högre anslagskredit och en högre räntekontokredit
än vad som normalt gäller för förvaltningsmyndigheter. Vilken nivå de
båda krediterna bör ha framgår inte av propositionen. Av de anslagsdirektiv
som riksdagsstyrelsen fastställt för andra halvåret 2003 framgår att
Riksrevisionen för närvarande disponerar en anslagskredit motsvarande 10 %
av anvisade medel. Denna kreditnivå tillämpas generellt inom
riksdagsförvaltningen.
Eftersom Riksrevisionens kredit är beloppsmässigt preciserad och motsvarar
10 % av andra halvårets anslag är kreditgränsen i detta fall i praktiken
satt till 5 % av årsanslaget.
Enligt gällande ordning beviljar regeringen förvaltningsmyndigheter en
anslagskredit på högst 3 %. Regeringen har under 2003 ålagt
förvaltningsmyndigheter
ett generellt besparingskrav och på grund av detta har i år anslagskrediten
i princip halverats. Ungefär tre fjärdedelar av förvaltningsanslagen har
därför en anslagskredit på 1,5 %. Ett tiotal förvaltningsanslag, särskilt
inom försvarets område, har inte alls tilldelats någon kredit, ett tjugotal
myndigheter har anslagskrediter varierande mellan 2,0 och 2,9 % och endast
två myndigheter har beviljats en anslagskredit på 3,0 %. Fyra förvaltningsanslag
har anslagskrediter varierande mellan 3,4 och 3,7 %.
En myndighet som utnyttjar anslagskrediten ska under efterföljande år med
sitt anslag betala tillbaka den utnyttjade krediten. Anslagskrediter är
således i första hand avsedda att användas för att finansiera tillfälliga
utgiftstoppar. Av 6 § budgetlagen (1996:1059) framgår att en anslagskredit
får motsvara högst 10 % av anvisat anslag. Budgetlagens bestämmelser gäller
dock formellt inte för riksdagsförvaltningen och för riksdagens myndigheter.
Av statsbudgetens närmare 500 anslag är det på regeringssidan endast
tolv anslag som i regleringsbrev tilldelats en maximal kredit. Det gäller
särskilt svårprognostiserade anslag som flyktingmottagande, bidrag till
läkemedelsförmåner och avgiften till Europeiska gemenskapen. Inga
förvaltningsmyndigheter på regeringssidan har anslagskrediter av denna
omfattning.

Av förarbetena till budgetlagen framgår4Proposition 1995/96:220 med förslag
till lag om statsbudgeten s. 28. att den av regeringen tillämpade lösningen
innebär att man i regleringsbreven i allmänhet sätter krediten för anslag
för förvaltningsändamål till 3 % och för de flesta övriga ramanslag till
5 %. Om störningar inträffar på ett sådant anslag under budgetåret kan
regeringen i steg höja kreditgränsen upp till 10 % av anslagsbeloppet.
Behovet av motåtgärder prövas i sådana sammanhang. I propositionen med
förslag till ny budgetlag framhöll regeringen att den hade för avsikt att
redan i regleringsbreven medge anslagskrediter på maximala 10 % för endast
några få ramanslag.
Varför Riksrevisionen skulle vara i behov av en större anslagskredit än
andra myndigheter framgår inte. Något motiv för denna begäran redovisas
nämligen inte. Det kan i detta sammanhang vara värt att notera att såväl
det tidigare Riksrevisionsverket som Ekonomistyrningsverket i sin
budgetplanering eftersträvat att inte behöva utnyttja anslagskrediten. För
Riksrevisionen bör enligt utskottets mening ambitionen vara att i detta
avseende inte avvika från vad som gäller för förvaltningsmyndigheter
underställda regeringen.
I budgetpropositionen aviserar styrelsen för Riksrevisionen att det kan
bli aktuellt att under 2004 återkomma med en begäran om extra medel på
tilläggsbudget. Som skäl anges bl.a. att de löneavtal som slutits i de
tidigare organisationerna klart överstigit det som förutsattes när
anslagsnivån för den nya myndigheten beräknades. Samtidigt har antalet
anställda utökats. Till detta kommer att i stort sett alla anställda vid
Riksdagens revisorer och vid Riksrevisionsverket haft rätt att gå över
till den nya myndigheten. Detta har medfört att det varit svårt att beräkna
personalkostnaderna, framhåller styrelsen.
Finansutskottet vill med anledning av detta framhålla följande. Statliga
myndigheter har givits en betydande frihet att självständigt disponera de
anslag som riksdagen beviljar. Å andra sidan krävs samtidigt att myndigheterna
själva får ta ansvar för de löneavtal som ingås liksom de hyreskostnader
man åsamkar sig. En myndighet som sluter ett för de anställda mycket
förmånligt löneavtal kan således i princip inte räkna med att bli kompenserad
för de ökade kostnaderna utöver vad som följer av en sedvanlig pris- och
löneomräkning. Som princip gäller denna ordning för alla myndigheter med
regeringen som huvudman. Någon motsvarande föreskrift finns inte på
riksdagsområdet. Till saken hör också att det formellt sett inte är
Riksrevisionen som slutit de kostnadsdrivande löneavtalen utan dessa har
ingåtts av myndigheter som nu gått upp i Riksrevisionen. Samtidigt är det
enligt utskottets mening av stor vikt att riksdagsförvaltningen och
riksdagens myndigheter inte framstår som särbehandlade i detta sammanhang.
Styrelsen för Riksrevisionen framhåller i budgetpropositionen att
Riksrevisionen bör sträva efter att betraktas som ett föredöme i
statsförvaltningen.
Utskottet delar denna uppfattning och anser för egen del att detta synsätt
även bör tjäna som ledstjärna för riksdagsförvaltningen och riksdagens
övriga myndigheter. Enligt utskottets mening bör således de strikta
principer som gäller för lönebildningen på regeringsområdet också tillämpas
på riksdagens eget område. Detta synsätt bör även komma till uttryck i en
eventuell framställning om medel på tilläggsbudget från Riksrevisionens
sida.
I övrigt noterar utskottet med tillfredsställelse att styrelsen för
Riksrevisionen utgår från att myndigheten i möjligaste mån ska finansiera
de kostnadsökningar som uppkommer med omprioriteringar och rationaliseringar.

En utgift som inte beaktats i anslagsframställningen är kostnaderna för
den årliga externa revisionen av Riksrevisionens egen verksamhet. Det
ankommer på finansutskottet att ombesörja upphandlingen av denna revision,
men kostnaderna för detta bör belasta Riksrevisionen. Eftersom ramen för
utgiftsområde 2 nu är låst kan en lämplig ordning vara att Riksrevisionen
kompenseras för denna merutgift på tilläggsbudget under 2004.
Styrelsen för Riksrevisionen har inte underställt riksdagen något förslag
till mål för Riksrevisionens verksamhet. Riksrevisionen har å andra sidan
inte heller varit ålagd att komma med ett sådant förslag. Riksdagen har
tidigare på förslag av regeringen fastställt mål för de olika politikområdena.
Riksrevisionen ingår emellertid inte i något politikområde eftersom
myndigheten inte är underställd regeringen.
Enligt finansutskottets mening får det emellertid anses som självklart
att Riksrevisionen bör lägga fram förslag till tydliga och lätt avläsbara
mål för den egna verksamheten samt hur dessa bör kunna följas upp så att
riksdagen i efterhand lätt kan bedöma i vilken utsträckning uppställda
mål har uppnåtts.
Utskottet vill i detta sammanhang också aktualisera frågan om beredningen
av Riksrevisionens budget och de anslagsdirektiv som riksdagsförvaltningen
ska utfärda i detta sammanhang.
Enligt fastlagd ordning512 kap. 7 § regeringsformen och 12 § lagen
(2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen. beslutar Riksrevisionen själv
- genom sin styrelse - om förslag till anslag på statsbudgeten. Styrelsen
ska dock först inhämta riksdagsförvaltningens (riksdagsstyrelsens) yttrande
över förslaget. Riksdagsförvaltningens prövning ska främst avse en teknisk
bedömning utifrån generella krav på budgetunderlaget, men kan också gälla
en bedömning av förslagets storlek i förhållande till den förväntade
utgiftsramen för utgiftsområdet (prop. 2001/02:190 s. 129).
Riksdagsförvaltningen (riksdagsstyrelsen) har också en viktig roll i början
av budgetprocessen genom sin uppgift att fastställa vilka gemensamma
föreskrifter som ska gälla för riksdagens myndigheters budgetarbete.
Dessutom ska riksdagsförvaltningen efter riksdagens beslut meddela föreskrifter
för utnyttjande av de medel som har anslagits för riksdagen och dess
myndigheter6Detta framgår av lagen (2000:419) med instruktion för
riksdagsförvaltningen (2 § punkterna 2 och 3).. Det sker i form av
anslagsdirektiv
som är en motsvarighet till de regleringsbrev regeringen utfärdar för
sina underställda myndigheter.
Riksdagen styr Riksrevisionens verksamhet antingen genom lagstiftning
eller i samband med anslagsprövningen. Riksdagens beslut i det senare
fallet kan ges i form av anslagsvillkor, uppdrag eller krav på återrapportering.
Riksdagen kan i detta sammanhang också pröva frågor om mål och verksamhetens
mer övergripande inriktning. Frågor av detta slag bör komma till uttryck
i finansutskottets betänkande och även styra utformningen av de anslagsdirektiv
som riksdagsstyrelsen lägger fast för Riksrevisionen.
I detta sammanhang kan det finnas anledning för finansutskottet att
uppmärksamma omfattningen av Riksrevisionens internationella verksamhet.
Riksrevisionen får enligt sin instruktion inom sitt verksamhetsområde
utföra uppdrag och tillhandahålla tjänster på det internationella området.
I samband med behandlingen i riksdagen av lagförslaget7Betänkande
2002/03:KU12 s. 13 och 14. underströk konstitutionsutskottet vikten av att
de internationella uppdragen och tjänsterna inte får en sådan omfattning
att Riksrevisionens huvuduppgift att granska statlig verksamhet påverkas
negativt.
Ett särskilt biståndsanslag har inrättats för finansiering av Riksrevisionens
biståndsprojekt. Det är ramanslaget 8.6 Riksrevisionen: Internationella
uppdrag som i budgetförslaget för 2004 är uppfört med 40 miljoner kronor
på utgiftsområde 7. Riksdagen får därmed möjlighet att årligen ta ställning
till omfattningen och inriktningen av denna verksamhet samtidigt som den
ges sådana former att Riksrevisionens självständighet och oberoende inte
kan sättas i fråga. Styrelsen för Riksrevisionen anser att myndighetens
internationella uppdragsverksamhet är en värdefull del av det svenska
förvaltningsbiståndet. Den är också betydelsefull för Riksrevisionens
kärnverksamhet. Beräkningen av anslagsnivån har gjorts med ledning av den
volym motsvarande verksamhet hade hos Riksrevisionsverket. Styrelsen för
Riksrevisionen har då också anpassat anslagsnivån för denna verksamhetsgren
så att den inte tränger undan huvuduppgiften att revidera svenska myndigheter.

Av riksdagsstyrelsens yttrande över budgetförslaget framgår att
riksdagsförvaltningen under beredningen av ärendet har inhämtat mer detaljerad
information från Riksrevisionskommittén angående de beräknade kostnaderna
för den internationella verksamheten inom den tidigare myndigheten
Riksrevisionsverket. Av denna information har bl.a. framgått att Riksrevisionens
totala kostnader för denna verksamhet beräknas öka jämfört med 2002. Mot
denna bakgrund har riksdagsstyrelsen förutsatt att Riksrevisionen inför
riksdagens behandling av myndighetens anslag för 2004 skulle lämna
kompletterande information om beräkningsgrunderna till riksdagen i denna del.
Riksrevisionen skulle också i efterhand detaljerat redovisa för riksdagen
hur budgeterade medel för den internationella verksamheten disponerats
under verksamhetsåret 2004. Beredningen inom riksdagen av dessa frågor
görs av utrikesutskottet.
Mot bakgrund av vad såväl konstitutionsutskottet som Riksrevisionens
styrelse framhållit finns det enligt finansutskottets mening anledning att
understryka att den internationella verksamheten inte får bedrivas på ett
sådant sätt att den inskränker Riksrevisionens möjligheter att bedriva
revision av statliga myndigheter. De internationella uppdragen bör utföras
med full kostnadstäckning från uppdragsgivarna, och Riksrevisionens
myndighetsanslag bör således inte användas för att täcka overheadkostnader
för den internationella uppdragsverksamheten. Detta bör framgå av det
anslagsdirektiv som riksdagsförvaltningen utfärdar.
Av anslagsdirektiven bör också framgå de synpunkter utskottet haft på
dispositionen av kvarvarande medel på anslaget Riksrevisionsverket:
Avvecklingskostnader, på frågan om nivån på anslagskrediten för Riksrevisionen
samt på frågan om tydliga och lätt uppföljningsbara mål för Riksrevisionens
verksamhet.
Finansutskottets sammanfattande bedömning
Vad utskottet här har framhållit med anledning av beräkningen av anslagen
för 2004 inom utgiftsområde 2 innebär sammanfattningsvis att utskottet
tillstyrker regeringens och Riksrevisionens styrelses förslag till
medelsanvisning, dvs. punkterna 7 och 9 i propositionen. Utskottet tillstyrker
också regeringens förslag att Finansinspektionen direkt ska få tillgodogöra
sig inkomsterna från prövningsverksamheten med den ändringen att denna
verksamhet förutsätts bli redovisad med full kostnadstäckning vid sidan
av statsbudgeten. Det innebär att utskottet delvis tillstyrker punkt 5 i
propositionen.
De i detta sammanhang behandlade motionsförslagen avstyrks. Det gäller
Moderata samlingspartiets motioner Fi268 yrkande 7 och Fi273,
Folkpartiets motioner Fi240 yrkande 14 i denna del och Fi296,
Kristdemokraternas motioner Fi283 yrkande 8 samt Fi284 yrkandena 4 och 5,

Centerpartiets motion Fi265 samt
Vänsterpartiets motion Bo225 yrkande 1.
Statens fastighetsverk
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker förslaget till investeringsplan för Fastighetsverket
liksom förslaget att verkets låneram för investeringar i fastigheter ska
vara 7 miljarder kronor nästa år.
Propositionen
Statens fastighetsverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift
att förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer. Verksamheten
finansieras fullt ut med avgiftsintäkter.
Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna en i propositionen (avsnitt
10.13, punkt 3) redovisad investeringsplan för Statens fastighetsverk.
Vidare föreslås att Statens fastighetsverks låneram i Riksgäldskontoret
för investeringar i fastigheter ska vara 7 000 miljoner kronor (punkt 1).

I budgetpropositionen redovisas följande investeringsplan för Fastighetsverket.

Investeringsplan för Statens fastighetsverk 2002-2006
Miljoner kronor

Av propositionen framgår att Fastighetsverket dessutom disponerar en
låneram på 50 miljoner kronor för att finansiera investeringar i
anläggningstillgångar.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet noterar att stora skillnader föreligger mellan den redovisning
regeringen lämnade för ett år sedan och de nu presenterade uppgifterna.
När riksdagen hösten 2002 behandlade motsvarande investeringsplan redovisade
regeringen en prognos över Fastighetsverkets samlade investeringar 2002.
Enligt prognosen väntades investeringarna detta år uppgå till 524 miljoner
kronor. Som framgår av sammanställningen blev det faktiska utfallet 455
miljoner kronor, dvs. trots att mindre än ett halvår återstod av året
överskattade man investeringarna med 69 miljoner kronor. Avvikelsen
kommenteras inte i den nu aktuella budgetpropositionen.
I den investeringsbudget som riksdagen samtidigt godkände för 2003 angavs
investeringsvolymen till 423 miljoner kronor. Nu räknar regeringen med
att investeringarna detta år ska uppgå till 582 miljoner kronor. Om denna
bedömning står sig kommer investeringarna att överstiga den av riksdagen
godkända planen med 159 miljoner kronor, eller med 38 %. Inte heller till
denna avvikelse lämnas någon förklaring i propositionen.
Beskrivningen i propositionen av Fastighetsverkets pågående och planerade
investeringar framstår också som något rapsodisk och saknar helt koppling
till den redovisade investeringsplanen. Av framställningen framgår inte
hur stora belopp respektive projekt väntas föra med sig, än mindre vilka
projekt som förklarar avvikelserna.
Ska riksdagens godkännande av Fastighetsverkets investeringsplan fylla
ett meningsfullt syfte måste bakgrundsbeskrivningen till beslutet vara så
utformat att det tydligt framgår hur investeringskostnaderna varje år
fördelar sig på olika större projekt samt vilka omständigheter som förklarar
eventuella avvikelser från tidigare redovisade planer. Det innebär inte
att riksdagen ska ta ställning till varje enskilt projekt. Avsikten med
den fördjupade redovisningen ska endast vara att förse riksdagen med ett
bredare beslutsunderlag. Utskottet förutsätter således att regeringen i
kommande års budgetpropositioner fördjupar presentationen av Fastighetsverkets
investeringar i fastigheter.
Med denna kommentar tillstyrker utskottet regeringens förslag till
investeringsplan för Statens fastighetsverk, liksom förslaget att
Fastighetsverkets
låneram för fastighetsinvesteringar ska vara 7 000 miljoner kronor även
nästa år. Därmed tillstyrker utskottet punkterna 1 och 3 i propositionen.

Fortifikationsverket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker förslaget till investeringsplan för Fortifikationsverket
liksom förslaget att verkets låneram för investeringar i mark, anläggningar
och lokaler ska vara 6 200 miljoner kronor nästa år.
Propositionen
Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k.
försvarsfastigheter. Verksamheten finansieras fullt ut med avgiftsintäkter.
Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna en i propositionen (avsnitt
10.14, punkt 4) redovisad investeringsplan för Fortifikationsverket. Vidare
föreslås att Fortifikationsverkets låneram i Riksgäldskontoret för
investeringar i mark, anläggningar och lokaler 2004 ska vara 6 200 miljoner
kronor (punkt 2). För innevarande år disponerar Fortifikationsverket en
motsvarande låneram på 5 500 miljoner kronor.
I budgetpropositionen redovisas följande investeringsplan för
Fortifikationsverket.
Investeringsplan för Fortifikationsverket 2002-2006
Miljoner kronor

Av propositionen framgår att Fortifikationsverket 2003 dessutom disponerar
en låneram på 175 miljoner kronor för att finansiera investeringar i
anläggningstillgångar.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag till investeringsplan och låneram
för Fortifikationsverket. Det innebär att utskottet tillstyrker punkterna
2 och 4 i propositionen.
Rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker att Premiepensionsmyndigheten tilldelas en rörlig
kredit på 200 miljoner kronor för handel med fondandelar.
Propositionen
I propositionen (avsnitt 18.7) föreslås att regeringen för 2004 ska
bemyndigas att tilldela Premiepensionsmyndigheten (PPM) en särskild, rörlig
kredit i Riksgäldskontoret på högst 200 miljoner kronor för att tillgodose
PPM:s behov av likviditet i handeln med fondandelar (punkt 6). Krediten
ska användas för att täcka ojämna likviditetsflöden i denna handel.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet biträder regeringens förslag att Premiepensionsmyndigheten
beviljas en rörlig kredit på högst 200 miljoner kronor i Riksgäldskontoret
för 2004. Därmed tillstyrker utskottet punkt 6 i propositionen.
Riksrevisionens investeringar i anläggningstillgångar
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker att Riksrevisionen nästa år ges rätt att låna upp
till 45 miljoner kronor för investeringar i anläggningstillgångar.
Propositionen
I propositionen (avsnitt 19.1) föreslår styrelsen för Riksrevisionen att
Riksrevisionen för 2004 ska bemyndigas att få låna högst 45 miljoner kronor
i Rikgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar (punkt
8).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker att Riksrevisionen ges det begärda bemyndigandet.
Det innebär att utskottet tillstyrker punkt 8 i propositionen.
Regional statistik
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om förbättrad regional statistik. Enligt
utskottets mening är det viktigt att det finns en väl utvecklad officiell
statistik på regional nivå. Därför förutsätter utskottet att regeringen
i sin fortsatta prövning av SCB:s anslag tar hänsyn till behoven av
regional statistik. En stor del av regionstatistiken bör emellertid finansieras
av regionala, lokala eller andra intressenter eftersom staten inte kan ta
på sig ansvaret för att finansiera alla olika typer av regionala statistiska
behov som finns. Utskottet avstyrker motion N225.
Motionen
I motion N225 av Christer Nylander m.fl. (fp) yrkande 7 menar motionärerna
att bristen på regional statistik är ett hinder för att korrekt kunna
mäta integrationen i Öresundsregionen. Enligt motionärerna bör regeringen
snarast återkomma med förslag på en mer pålitlig och utvecklad regional
statistik i enlighet med det behov som beskrivs i den statliga utredningen
om översyn av den ekonomiska statistiken (SOU 2002:118).
Finansutskottets ställningstagande
Under 2000 tillsattes en utredning med uppgift att analysera och granska
den ekonomiska statistiken. I utredningens slutbetänkande (SOU 2002:118)
konstateras att det finns ett behov att förbättra och öka kvaliteten av
framför allt den övergripande ekonomiska statistiken, men även av den
regionala statistiken. SCB har under perioden 2001-2003 fått knappt 46
miljoner kronor extra för ny statistik och förbättring av kvaliteten i
redan befintlig statistik. Av dessa medel är 7 miljoner kronor en tillfällig
resursförstärkning för åren 2001-2003 och 4 miljoner kronor en tillfällig
resursförstärkning för perioden 2003-2005.
I januari 2003 överlämnade SCB till regeringen en s.k. fördjupad prövning
av den officiella statistiken 2004-2006. I prövningen föreslår SCB att
anslagen för den officiella statistiken höjs med 156,1 miljoner kronor
fram till 2006. Anslagen för statistik inom området regional utveckling
föreslås öka från 2 miljoner kronor 2003 till 4,7 miljoner kronor 2006.
Medlen ska enligt SCB bl.a. användas till att förbättra de regionala
räkenskaperna (BRP), öka den regionala fördelningen av företagsstatistiken,
utveckla en regional fördelning av statistiken över statsbudgetens utfall
samt utveckla olika regionala tillväxtindikatorer.
Enligt utskottets meningen är det viktigt att det finns en god och väl
utvecklad officiell statistik på regional nivå. Därför förutsätter utskottet
att regeringen i sin fortsatta prövning av SCB:s anslag för den officiella
statistiken tar hänsyn till såväl behoven av att förbättra den övergripande
ekonomiska statistiken som behoven av att statistiskt korrekt kunna
beskriva den regionala utvecklingen. Samtidigt är det enligt utskottets
mening viktigt att slå fast att en betydande del av den regionala statistiken
måste finansieras av regionala, lokala eller andra intressenter inom ramen
för t.ex. SCB:s avgiftsfinansierade verksamhet. Staten kan inte ta på sig
ansvaret för att finansiera alla olika typer av regionala statistiska
behov som finns.
Med det anförda avstyrker utskottet motion N225 yrkande 7.
Finansinspektionens finansiering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att Finansinspektionen ska få tillgodogöra
sig samtliga avgiftsinkomster direkt.
Jämför reservation 2 (kd).
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 yrkande 2 att man ska utreda om
inte Finansinspektionens verksamhet kan finansieras på ett effektivare
sätt. Motionärerna välkomnar förslaget i budgetpropositionen som ger
inspektionen rätt att disponera över inkomsterna från vissa avgifter för
tillstånd och anmälningar hos inspektionen. Detta förslag berör emellertid
endast en mindre del av den totala verksamheten, och inspektionen kommer
därför efter ändringen inte att ha de muskler som behövs för att klara
sitt uppdrag, påpekar motionärerna. De anser att Finansinspektionen ska
ges rätt att förfoga över samtliga intäkter för att snabbt kunna anpassa
sig till en ökad efterfrågan utan att behöva gå omvägen via statsbudgeten.

För den kommande treårsperioden föreslår motionärerna inga förändringar
av anslaget. De anser emellertid att regeringen bör återkomma med ett
förslag som ger Finansinspektionen utökad rätt att disponera sina
avgiftsinkomster.
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag
att Finansinspektionen ska få tillgodogöra sig inkomsterna från de avgifter
inspektionen tar ut vid sin prövning av vissa ansökningar och tillstånd.
Åtgärden motiveras bl.a. med att inspektionen då lättare kan anpassa
sina resurser till efterfrågan på denna typ av tjänster.
Såväl dessa avgifter som Finansinspektionens tillsynsavgifter är av
offentligrättslig karaktär. Något motsvarande synsätt kan dock inte anläggas
på inspektionsverksamheten som finansieras med årliga avgifter vars nivå
i allmänhet fastställs med en viss procentsats av de granskade institutens
balansomslutning. En anslagsfinansierad inspektionsverksamhet stärker
enligt utskottets mening också Finansinspektionens oberoende gentemot de
granskade myndigheterna.
Utskottet avstyrker därför motion Fi284 (kd) yrkande 2.
Försäljning av SBAB och Vasakronan
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om försäljning av SBAB och Vasakronan bl.a.
med motiveringen att bolagen bidrar till konkurrens och mångfald på sina
respektive marknader samtidigt som bolagen redovisar god avkastning.
Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).
Motionen
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi269 att regeringen ska
privatisera Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och
Vasakronan.
Motionärerna framhåller att SBAB genom sitt statliga ägande snedvrider
konkurrensen på bostadslånemarknaden. SBAB bedriver i dag utlåning mot
säkerheter i såväl flerbostadshus som småhus och bostadsrätter. Företagets
marknadsandel ligger kring 14 %, och företaget är Sveriges fjärde största
bolåneföretag. De senaste årens ökning av marknadsandelen har enligt
motionärerna bl.a. skett genom osakliga och tvivelaktiga kampanjer. Enligt
motionärerna bör SBAB privatiseras. Staten bör inte bedriva verksamhet
som andra kan sköta lika bra eller bättre (yrkande 1).
När Byggnadsstyrelsen omvandlades i början av 1990-talet bildades Vasakronan
för att förvalta de fastigheter som hade ett värde på den allmänna
hyresmarknaden. Avsikten var att företaget skulle förvalta främst
kontorsfastigheter
på kommersiell basis. Bolaget har snabbt anpassats till marknadens villkor.
Företaget är i dag ett stort fastighetsbolag med inriktning på kommersiella
lokaler och strategin är att expandera i de starkaste tillväxtregionerna.
Samtliga fastigheter i Vasakronans bestånd är fullt konkurrensutsatta,
och andelen statliga myndigheter bland hyresgästerna är nere i 33 %. Enligt
motionärerna bör inte staten ägna resurser åt verksamhet som andra kan
sköta lika bra eller bättre. Vasakronan bör därför privatiseras. En
börsnotering av bolagets aktier skulle också möjliggöra ett aktivt deltagande
i den omstrukturering av fastighetsmarknaden som nu pågår (yrkande 2).
Finansutskottets ställningstagande
Enligt utskottets uppfattning fyller såväl Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB) som Vasakronan väl sina platser i kretsen av statliga bolag. De
bidrar till konkurrens och mångfald på sina respektive marknader samtidigt
som bolagen redovisar god avkastning.
Enligt utskottets mening finns det därför ingen anledning att för tillfället
ompröva ägarförhållandena i SBAB och Vasakronan.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi269 yrkandena 1 och 2.
Lokalisering av Expertgruppen för miljöstudier
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion om att placera den nya kommittén - Expertgruppen
för miljöstudier - i Umeå med bl.a. motiveringen att kommittén är ett
resultat av en omvandling av den Stockholmsbaserade Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO). När det gäller lokaliseringen av
statliga myndigheter anser dock utskottet att regeringen i större utsträckning
än vad som tidigare varit fallet bör överväga att placera myndigheter
utanför Stockholmsområdet.
Motionen
I motion N374 av Sören Wibe och Lars Lilja (s) anser motionärerna att den
miljöpolitiska myndighet som ersätter Expertgruppen för studier i offentlig
ekonomi, den s.k. ESO, bör placeras i Umeå. I Umeå finns Umeå universitet,
Sveriges lantbruksuniversitet, Statens institut för ekologisk hållbarhet
och den nyligen startade Umeå miljöhögskola. Samtliga institutioner
besitter enligt motionärerna en omfattande kompetens inom miljöområdet.
Finansutskottets ställningstagande
Efter regeringsbeslut i slutet av juni 2003 avvecklades Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO) den 30 juni 2003. I samband med
avvecklingsbeslutet beslutade regeringen att inrätta en ny kommitté -
Expertgruppen för miljöstudier.
Enligt uppgifter från Finansdepartementet pågår nu arbetet med att inrätta
den nya kommittén, med avsikten att den ska påbörja sin verksamhet under
2004. Kommittén ska i likhet med ESO ha en parlamentariskt sammansatt
styrelse om 8-9 personer och ett sekretariat om 2-3 personer. Kommittén
ska även förfoga över samma mängd budgetmedel som ESO - dvs. runt 5
miljoner kronor per år. Enligt planen ska kommittén placeras i Stockholm i
Finansdepartementets lokaler.
Utskottet har ingenting att erinra mot att kommittén placeras i Stockholm.
Kommittén är ett resultat av en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna om att omvandla den Stockholmsbaserade
ESO till en organisation som sysslar med miljöstudier. Kommittén är också
i sammanhanget en relativt liten organisation med ett fåtal anställda och
en begränsad budget.
På ett mer principiellt plan anser emellertid utskottet att regeringen
vid lokalisering av såväl nya som redan befintliga myndigheter, i större
utsträckning än vad som tidigare varit fallet, bör överväga att lägga
myndigheter utanför Stockholmsområdet. Det är också en uppfattning som
riksdagen såväl som företrädare för regeringen gett uttryck för vid flera
tillfällen.
Utskottet vill till sist erinra om att regeringen nyligen beslutade att
inrätta en ny intern arbetsgrupp inom Finansdepartementet - Expertgruppen
för samhällsekonomiska studier (ESS). ESS ska arbeta med ungefär samma
uppgifter som det nu nedlagda ESO, med den skillnaden att gruppen även
ska studera frågor av samhällsekonomisk betydelse inom den privata sektorn.

Med det anförda avstyrker utskottet motion N374.
Fastighetsverkets förvaltning av känslig skärgårdsmiljö
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion med kritik mot Fastighetsverkets arrendeavtal
med husägare på Landsort.
Motionen
Eva Arvidsson och Anders Sundström (båda s) föreslår i motion Fi253 att
riksdagen ska göra ett tillkännagivande om Statens fastighetsverks
förvaltning av känslig skärgårdsmiljö. Motionärerna kritiserar Fastighetsverket
för skötseln av kronoholmen Landsort i Stockholms södra skärgård och
ifrågasätter också utformningen av de arrendeavtal verket vill ingå när
avtalen omförhandlas. Motionärerna anser att dessa avtal strider mot andan
i den detaljplan som Nynäshamns kommun lagt fast för ön.
Finansutskottets ställningstagande
Fastighetsverket har den 1 mars 2000 tagit över ansvaret för förvaltningen
av Landsort från Sjöfartsverket. På ön, som är ca 500 m bred och 4 km
lång, är bebyggelsen koncentrerad till ett område närmast en av öns hamnar.
Bebyggelsen står på mark som upplåts med arrendeavtal. Fastighetsverket
har med husägare tecknat ett drygt 60-tal arrendeavtal med tämligen kort
bindningstid. Flertalet avtal har nyligen sagts upp, och i dessa fall
kommer nya arrendeavtal att gälla fr.o.m. nästa år.
Enligt uppgift från Fastighetsverket har Sjöfartsverket i de arrendeavtal
som tidigare ingåtts aldrig definierat hur stort markområde som varje
enskilt arrendeavtal omfattat. Innebörden av avtalen har emellertid varit
att arrendet i princip endast gällt det markområde som respektive hus
stått på. Många husägare har emellertid av hävd ställt i ordning mark i
omedelbar anslutning till sina hus, och när Fastighetsverket senare ingått
nya avtal har man beaktat detta faktum och i avtalen angett ett något
större markområde än själva husgrunden. Trots detta har enligt uppgift
husägarna inte fri dispositionsrätt till arrendemarken eftersom kommunens
detaljplan styr vad som får göras inom området.
Motionärerna kritiserar Fastighetsverket för att vilja införa en tomtindelning
på ön, vilket enligt deras mening strider mot andan i kommunens detaljplan.
En sådan tomtbildning inskränker i praktiken allmänhetens tillträde till
mark som ligger innanför de enskilda tomtgränserna, påpekar motionärerna.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. I områden av detta
slag kan olika former av revirmarkeringar runt bebyggelsen lätt sätta en
hämsko på det rörliga friluftslivet. Bebyggelsen på Landsort är enligt
uppgift i huvudsak koncentrerad till ett område på ön. Utskottet förutsätter
också att kommunens detaljplan efterlevs.
Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening motionärernas förslag
inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
således motion Fi253 (s).
Föreningslivets andel av spelmarknaden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker en motion med förslag att staten ska pröva olika
åtgärder för att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.
Jämför reservation 4 (kd).
Motionen
Kristdemokraterna föreslår i motion So501 yrkande 1 att riksdagen ska
göra ett tillkännagivande om att föreningslivets andel av spelmarknaden
bör stärkas.
Motionärerna noterar att regeringen i budgetpropositionen aviserar att
ett vinstdelningssystem ska införas fr.o.m. den 1 januari 2004. Detta
system innebär att Svenska Spels samlade överskott ska utgöra grund för
fördelningen och är tänkt att ersätta nuvarande system som avser fördelningen
av överskottet från spel på värdeautomater.
Motionärerna är positiva till att en del av vinsterna från Svenska Spel
överförs till föreningslivet. Samtidigt anser de att det vore bättre om
folkrörelsernas egna spel kunde få ett större utrymme på spelmarknaden så
att resurserna gick till dem direkt och inte via staten eller Svenska
Spel. Staten måste därför enligt deras mening pröva olika åtgärder för
att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.
Finansutskottets ställningstagande
Motionärerna är positiva till det nya vinstdelningssystem som ska införas
nästa år för fördelning av Svenska Spels överskott till föreningslivet,
men anser samtidigt att folkrörelsernas egna spel borde kunna få ett större
utrymme på spelmarknaden.
Enligt utskottets mening bör erfarenheterna av det nya vinstdelningssystemet
avvaktas innan man prövar eventuellt andra åtgärder för att stärka
föreningslivets andel av spelmarknaden. Utskottet avstyrker därför motion
So501 yrkande 1.
Kommunala museers statsgaranti
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om att utvidga tilläggsförsäkringen
för museer hos Kammarkollegiet så att den även får omfatta regionala och
kommunala museer.
Motionen
I motion Fi237 av Erling Bager (fp) framförs att det under de senaste
åren har blivit svårare för svenska museer att få låna konstföremål
eftersom den statliga garantin i samband med lån av konst i utlandet inte
gäller i händelse av förlust eller skada förorsakad av krig. De statliga
museerna kan undanröja denna inskränkning genom att teckna en jämförelsevis
billig tilläggsförsäkring hos Kammarkollegiet. Denna möjlighet finns dock
inte för de regionala och kommunala museerna, vilka är hänvisade till den
betydligt dyrare privata försäkringsmarknaden. Detta begränsar deras
ekonomiska möjligheter att visa internationell konst och konsthantverk av
hög klass. För att undvika begränsningar i utställningsverksamheten på de
icke statliga museerna bör staten enligt motionären ge de regionala och
kommunala museerna samma rättighet som de statliga museerna att teckna
tilläggsförsäkring hos Kammarkollegiet.
Finansutskottets ställningstagande
För statlig egendom och statlig verksamhet råder sedan länge i princip
försäkringsförbud, senast reglerad i förordningen (1995:1300) om statliga
myndigheters riskhantering. Kammarkollegiet får dock vid särskilda skäl
besluta om undantag eller, efter överenskommelse med myndigheten, överta
ansvaret för skaderisker. Kammarkollegiet har statsmakternas uppdrag att
driva ett försäkringssystem inom staten. Syftet är att erbjuda myndigheterna
under regeringen möjlighet att teckna de försäkringar de behöver respektive
är skyldiga att hålla. Den bärande principen är att det är ekonomiskt
fördelaktigare för staten som koncern att behålla de risker man har
finansiell förmåga att bära inom koncernen än att de myndigheter som ingår
i koncernen köper externa försäkringar.
Regeringen har sedan länge bemyndigande att lämna garantier för lån av
föremål i utländsk ägo som antingen ingår i utländska vandringsutställningar
eller utställningar som museerna sätter upp själva. Garantin omfattar
sedan slutet på 1990-talet statliga, regionala och kommunala museer. För
att låna ut ett föremål till utställningar kräver ägaren som regel att
föremålet försäkras eller att en garanti ställs för att ersättning betalas
om föremålet skadas eller förloras. Med tanke på försäkringsförbudet har
det därför varit en förutsättning för att kunna låna föremål från utlandet
att staten lämnat en utställningsgaranti. I och med anpassningen till
internationell praxis har man dock undantagit från garantin ersättningar
av förlust eller skada förorsakad av krig.
Försäkringsförbudet innebär att den krigsrisk som undantas från
utställningsgarantin i statliga museers fall behöver täckas av en särskild
tilläggsförsäkring i det statliga försäkringssystemet hos Kammarkollegiet.
Att utöka denna tilläggsförsäkring så att den i enlighet med motionärens
förslag även omfattar icke-statliga museer medför att det statliga
försäkringssystemet utvidgas till andra juridiska personer än den statliga
koncernen. På så sätt skulle staten skapa en särskild marknad för
utställningsförsäkringar vid sidan av den kommersiella försäkringsmarknaden.
Detta riskerar enligt utskottets mening att påverka försäkringsmarknadens
funktionssätt negativt. Därutöver befarar utskottet att en sådan lösning
skulle ha allvarliga konsekvenser för statsbudgeten, då exempelvis skador
vid en utställning på ett icke-statligt museum ska ersättas genom överföring
av statliga medel i form av extraordinära bidrag till utomstående juridiska
personer. Uppkomsten av sådana skador är närmast omöjlig att förutse.
Utskottet anser att det är beklagligt om den nuvarande utformningen av
utställningsgarantin på något sätt begränsar möjligheten att visa
högkvalitativ internationell konst och hantverk på regionala och kommunala
museer. Emellertid anser utskottet att konsekvenserna av en ändring i
reglerna för statlig utställningsgaranti så att den även täcker krigsrisken
är svåra att överblicka. De finansiella risker som staten i egenskap av
garant får bära skulle vid sådan ändring säkerligen öka avsevärt. Detta
får stora konsekvenser för de fasta och rörliga avgifter som museerna i
enlighet med förordningen (1998:200) om statliga utställningsgarantier
får betala. Storleken på dessa avgifter beror nämligen på den bedömda
risknivån och den beräknade sannolikheten för förekomst av skador inte
bara vid varje enskild utställning utan även kollektivt för samtliga museer
som omfattas av garantin. Ändringen i reglerna för utställningsgarantin
skulle därför kräva en omfattande utredning innan det kan bedömas om den
är genomförbar. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen för närvarande
inga planer på att tillsätta en sådan utredning. Utskottet förutsätter
dock att regeringen bevakar utställningsgarantins påverkan på tillgängligheten
av museisamlingarna över hela landet och, om så befinns lämpligt, återkommer
med en bedömning av garantins utformning.
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi237
(fp).
Statliga myndigheters inbördes fakturering
Utskottets förslag i korthet
Utskottet avstyrker motionsförslaget om avskaffande av möjligheten till
internfakturering mellan statliga myndigheter.
Motionen
I motion Fi277 av Åsa Lindestam (s) framförs att de gällande bestämmelserna
om internfakturering mellan statliga myndigheter kan leda till att en
myndighet med sparkrav vid en olycka kan anlita andra utförare än den
myndighet som är bäst lämpad att utföra arbetsuppgiften. Följden blir att
riskfaktorn vid räddningsinsatser höjs. Motionären anser att internfakturering
mellan statliga myndigheter inte bör förekomma, utan på anmodan ska
tillfrågad myndighet utföra sin arbetsuppgift. Endast om det finns skäl
till att den efterfrågade arbetsuppgiften inte kan utföras av den tillfrågade
myndigheten, bör den frågande myndigheten kunna vända sig till andra som
i sin tur kan fakturera den frågande myndigheten.
Finansutskottets ställningstagande
Statliga myndigheter ska enligt gällande regelverk utföra vissa tjänster
åt varandra mot ersättning. Ekonomistyrningsverkets undersökning Avgifter
2002 (ESV 2003:15) visar att omkring hälften - 52 % år 2001 och 49 % år
2002 - av den totala avgiftsbelagda verksamheten i staten utgörs av interna
transaktioner mellan myndigheterna. Den avgiftsbelagda verksamheten i
statsförvaltningen har utvecklats i enlighet med en särskild
beställar-/utförarmodell för att åstadkomma större effektivitet och
kostnadsmedvetenhet
inom statlig verksamhet. Detta sker bl.a. genom att fördela kostnaderna
på de verksamheter som orsakar dem, anpassa tjänsternas innehåll m.m.
bättre till vad som efterfrågas samt åstadkomma konkurrens på så lika
villkor som möjligt i fall det också finns privata leverantörer av tjänsten.

Enligt information som utskottet inhämtat från Räddningsverket utgör
internfaktureringen mellan statliga myndigheter inte något problem för
räddningstjänsten. 34 § räddningstjänstlagen (1986:1102) samt 6 kap. 7 §
lagen om skydd mot olyckor, som fr.o.m. den 1 januari 2004 ersätter
räddningstjänstlagen8Proposition 2002/03:119, bet. 2003/04:FöU2, rskr.
2003/04:24., anger att skyldighet för myndigheter att medverka i räddningstjänst
eller sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen endast föreligger om
myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt
hindrar myndighetens vanliga verksamhet. I förarbetena till dessa två lagar
betonas att det inte är möjligt att närmare precisera vad som menas med
allvarligt hinder för myndighetens vanliga verksamhet. Det får bli en
avvägning i det enskilda fallet mellan en statlig myndighets behov av
resurser för den egna verksamheten och möjligheten att bidra med resurser
vid räddningsinsatsen eller vid saneringen. Ersättningen för medverkan i
räddningstjänst m.m. tilldelas enligt de aktuella lagarna endast kommuner.
När statlig myndighet deltar i räddningstjänsten kan emellertid staten
inte ställa några krav på ersättning.
Utskottet konstaterar att avsikten med lagbestämmelserna för räddningstjänsten
är att försäkra en effektiv användning av resurserna med beaktande av bl.
a. de bäst lämpade myndigheternas tillgång på resurser samt deras ekonomiska
läge. Den gällande principen är samtidigt att några ersättningar för
räddningsinsatser inte utbetalas till eller mellan statliga myndigheter.
I
detta sammanhang vill utskottet understryka att en myndighet ska utföra
sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt oavsett hur denna verksamhet är
finansierad. Finansieringsmodellen för myndighetens verksamhet ska stödja
detta. Man måste således i det enskilda fallet pröva hur verksamheten ska
finansieras: med anslag eller med avgifter. Att införa ett generellt förbud
mot internfakturering mellan statliga myndigheter skulle enligt utskottets
mening innebära att statsmakterna avhänder sig ett viktigt styrinstrument.
Om en specifik verksamhet anses fungera dåligt till följd av internfakturering
bör finansiering och villkor för just denna verksamhet åtgärdas.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi277 (s).
Kontrollfunktionen i staten
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att regeringens skrivelse 2002/03:137 Kontrollfunktionen
i staten läggs till handlingarna. Förslaget i motionen avstyrks.
Jämför reservation 5 (fp).
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse 2002/03:137 lämnar regeringen en redogörelse för
användningen av anslaget Kontrollfunktionen i staten. Anslaget omfattade
särskilda medel i form av projektbidrag som under perioden 1997-2002
reserverades inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och förvaltning i syfte
att uppnå en förstärkning av kontrollfunktionen i staten.
Mot bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets rapport FUSK - systembrister
och fusk i välfärdssystemen (RRV 1995:32) bedömde regeringen i mitten av
1990-talet att kontrollfunktionen i staten behövde stärkas. Under perioden
1997-1999 anvisade riksdagen totalt 305 miljoner kronor för att stärka
kontrollfunktionen i staten. Medlen anvisades på ett reservationsanslag,
vilket innebar att regeringen i enlighet med 5 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten kunde utbetala medel från anslaget t.o.m. 2002. Av det av
riksdagen anvisade beloppet har regeringen fattat beslut om tilldelning
av totalt 303,5 miljoner kronor. Sammantaget har 57 projekt genomförts
och 286,3 miljoner kronor av tilldelade medel förbrukats. Enbart myndigheter
har tilldelats projektbidrag.
I skrivelsen lämnas en beskrivning av genomförda projekt indelade enligt
fem huvudområden: kontroll av bidrags- och försäkringssystem (17 projekt),
kontroll av EU-medel (19 projekt), kontroll av skatter och tullar (14
projekt), övriga kontrollprojekt som på olika sätt berör kontroll- och
styrningsfrågor (6 projekt) samt uppbyggnaden av Ekobrottsmyndigheten.
Inom ramen för den särskilda kontrollsatsningen har Statskontoret fått i
uppdrag att genomföra en utvärdering av den verksamhet som finansierats
med medel från anslaget Kontrollfunktionen i staten. Resultatet av denna
utvärdering återges i skrivelsen.
Enligt Statskontoret är det svårt att bedöma kontrollprojektens samlade
effekt i förhållande till det bakomliggande syftet med anslaget. De direkta
effekterna av kontrollprojekten i form av förändringar i kontrollverksamheten
anses dock vara ganska goda. Det samlade värdet av dessa förändringar, om
det hade varit möjligt att fastställa ett ekonomiskt värde på effekterna,
bedöms vara högre än de medel som kontrollprojekten tilldelats. Statskontoret
konstaterar dock samtidigt att en stor del av de analyserade kontrollprojekten,
helt eller delvis, hade genomförts även utan särskilda kontrollmedel.
Vidare anser Statskontoret att dokumentation över vilka resultat projekten
uppnått i de flesta fall är otillräcklig. Därutöver ställer man sig tveksam
till att medel har beviljats till projekt som endast resulterat i
kartläggningar av olika frågeområden eftersom detta strider mot kriterier att
medel skulle beviljas projekt där förbättringar snabbt kunde nås.
Statskontoret anser vidare att särskilda bidrag, som medel för att få
myndigheter
att agera i önskad riktning, är en styrform som regeringen bör använda
med försiktighet. Varje satsning på denna typ av stimulans innebär att
den normala incitamentsstrukturen, då myndigheter inom ramen för sina
anslag ska bedriva en verksamhet effektivt, naggas i kanten. Det är därför
viktigt att noggrant analysera i vilka situationer denna styrform bör
användas.
Regeringen delar Statskontorets bedömning att många betydande förändringar
av den statliga kontrollen har inträffat och anser att satsningen med att
via projektbidrag stimulera kontroll av statlig verksamhet visat sig vara
framgångsrik. Därtill kommer att förändringarna i allmänhet har integrerats
i den ordinarie verksamheten och att de förefaller vara av bestående natur.
Regeringen medger samtidigt att flera av de genomförda projekten i princip
borde ha kommit till stånd även utan särskilda medel. Intentionen har
dock varit att projektbidragen i dessa fall skulle påskynda arbetet med
att säkerställa en ändamålsenlig kontroll inom de berörda områdena.
Vidare delar regeringen till viss del Statskontorets kritik avseende
bristande dokumentation över vilka resultat projekten uppnått. När det
gäller Statskontorets tveksamhet till att några projekt i huvudsak är att
anse som kartläggningar har regeringen gjort bedömningen att projekten
avsett prioriterade områden och att flera av dessa områden varit relativt
outforskade, och därmed har det varit rimligt att initialt genomföra
kartläggning.
Regeringen framhåller i skrivelsen att man för närvarande inte har för
avsikt att genom särskilda projektbidrag stärka den statliga kontrollfunktionen
i staten ytterligare. Det kan dock inte uteslutas att liknande satsningar
kan komma att bli aktuella. Regeringen delar Statskontorets uppfattning
att bidrag i första hand ska utnyttjas för att få till stånd insatser som
annars inte blivit av. Regeringen menar dock att bidrag även bör kunna
användas för att påskynda viktiga förändringar och snabbt förstärka viktiga
funktioner. Slutligen uttrycker regeringen sin avsikt att fortlöpande
följa hur kontrollfunktionen i staten utvecklas inom ramen för det löpande
arbetet med att utveckla en effektiv och väl fungerande förvaltning.
Motionen
Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi1 att det är av intresse att
utveckla metoder för utvärdering och effektivisering av myndighetsverksamheten.
Den aktuella satsningen att utveckla kontrollmetoder via särskilda projekt
skapar dock vissa problem, varför regeringen enligt motionärerna bör ta
fasta på den kritik av särskilda insatser på kontrollområdet som Statskontoret
framför (yrkande 2). Man framhåller samtidigt att ett s.k. pengasystem -
där stat eller kommun avsätter offentliga medel för en viss verksamhet
och där användaren får välja vem som ska utföra tjänsten utan att vara
bunden till en offentlig producent - utgör ett mer effektivt sätt att
utvärdera vissa offentliga tjänster än mindre sofistikerade utvärderingssystem.
Sådana mer grundläggande utvärderingsmöjligheter bör tas till vara i
framtida utvärderings- och kontrollarbete (yrkande 1). Vidare anser
motionärerna att ett system med särskilda bidragsmedel på reservationsanslag
som står till regeringens förfogande bör avskaffas eftersom de bidrar
till att tränga undan strategiska uppgifter och tunnar ut myndigheternas
roll (yrkande 3).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet har granskat regeringens skrivelse 2003/04:137 Kontrollfunktionen
i staten.
Utskottet konstaterar att den utvärdering av den särskilda satsningen på
kontrollfunktionen i staten som Statskontoret genomfört på regeringens
uppdrag visar att många kontrollprojekt har lett till betydande och
bestående förändringar i kontrollverksamheten. Myndigheter prioriterar i
allmänhet kontrollfunktionen högre i dag än före satsningen. Statskontorets
analys visar att erfarenheterna av projekten inom Kontrollfunktionen i
staten, trots vissa brister i projektvalet samt i resultatrapporteringen,
skiljer sig på ett positivt sätt från tidigare erfarenheter av att använda
särskilda bidrag, då de flesta av förändringarna i kontrollverksamheten
förefaller vara av bestående karaktär.
Utskottet delar Statskontorets uppfattning att särskilda bidrag, som medel
för att få myndigheter att agera i önskad riktning, är en styrform som
regeringen bör använda med försiktighet. De situationer då särskilda bidrag
kan vara motiverade är sådana där den enskilda myndigheten har begränsade
incitament att själv finansiera ett projekt. Detta gäller exempelvis då
flera myndigheter samverkar i ett projekt, vid särskilt riskfyllda projekt,
när ett projekt kan sägas ha stor spridningspotential eller när vinsterna
av ett visst projekt inte bedöms tillfalla den projektansvariga myndigheten.
Utskottet instämmer samtidigt med regeringen i att bidrag även bör kunna
användas för att påskynda viktiga förändringar och snabbt förstärka viktiga
funktioner i den statliga förvaltningen.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att, oaktat val av system för
att tillhandahålla offentligt finansierade tjänster, det är ett ofrånkomligt
krav att den interna styrningen och kontrollen i den organisation som
tillhandahåller tjänsten/servicen är ändamålsenlig och fungerar väl.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att en fördelning av offentliga
resurser direkt till individen för konsumtion av vissa offentliga tjänster
skulle utgöra ett mer effektivt sätt att utvärdera offentliga verksamheter
jämfört med de interna utvärderingssystem som löpande utvecklas i den
offentliga förvaltningen. Det är dessutom svårt att se att de olika
kontrollprojekt som varit aktuella i detta sammanhang - kontroll av bidrags-
och försäkringssystem, kontroll av EU-medel, kontroll av skatter och tullar
- skulle ha kunnat utvärderas med hjälp av s.k. pengasystem.
Utskottet kan inte heller instämma med motionärernas beskrivning att
Statskontoret pekar på problem och risker med speciella utvärderingar som
inte ingår i den dagliga rutinen hos myndigheterna. Några särskilda risker
för att medel beviljas till en utvärderingsverksamhet som ändå skulle ha
ägt rum som en del av den ordinarie verksamheten utpekas inte i kontorets
rapport. Statskontoret uttalar sig enbart om företeelsen att använda
särskilda bidrag för att få myndigheter att agera i önskad riktning.
Utskottet noterar i detta sammanhang att konstitutionsutskottet i samband
med behandlingen av Riksdagens revisorers förslag angående anslag som
regeringen disponerar och fördelar9Förslag 2000/01:RR14, bet. 2001/02:KU5,
rskr. 2001/02:39-41. underströk att regeringens roll som bidragsfördelare
går att förena med den svenska förvaltningsmodellen, men att stöd i
projektform bör användas restriktivt. Vidare pekade revisorerna i sitt
förslag på regeringens betydelsefulla strategiska uppgifter i förhållande
till den statliga förvaltningsorganisationen. Revisorerna underströk att
denna strategiska roll även kan innefatta fördelning av vissa bidrag från
reservationsanslag, varvid det s.k. kontrollprojektet omnämndes som ett
exempel.
Härvid bör det noteras att riksdagen på förslag av utskottet ställt sig
bakom regeringens förslag att på statsbudgeten för 2003 uppförda
reservationsanslag görs om till ramanslag för samma ändamål och att outnyttjade
medel på anslagen vid utgången av 2003 får bilda anslagssparande på de
nya ramanslagen10Proposition 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1, rskr. 2003/04:42.
.
Utskottet vill erinra om att regeringen har ett övergripande ansvar för
intern styrning och kontroll i staten. Att ur ett koncernledningsperspektiv
skapa goda förutsättningar för en ändamålsenlig och väl fungerande intern
styrning och kontroll av statlig verksamhet är med andra ord en strategisk
uppgift för regeringen. Enligt utskottets mening bör det rimligen vara en
uppgift för regeringen att närmare överväga former för hur denna strategiska
uppgift ska lösas. Grundregeln bör dock vara att statliga medel till
offentliga verksamheter ska fördelas i generella termer och efter förutbestämda
kriterier. Utvärderingar bör främst ske som återkommande inslag inom den
ordinarie verksamheten.
Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår utskottet att skrivelsen läggs
till handlingarna. Utskottet avstyrker samtidigt motion Fi1 (fp) yrkandena
1-3.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Målformulering för politikområde, punkt 2 (kd)
av Olle Sandahl (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 1 om förändringen av målformuleringen för politikområdet
Finansiella system och tillsyn. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi284
yrkande 1.
Ställningstagande
Kristdemokraterna anser att riksdagens mål för politikområdet Finansiella
system och tillsyn är vagt formulerat i vissa delar. Det är särskilt
affärsetikens betydelse och förtroendet hos allmänheten och finansiella
aktörer som behöver betonas mer i de övergripande målformuleringarna.
Såväl affärsetiken som allmänhetens förtroende går att mäta med ett flertal
metoder.
Affärsetiken kan, förutsatt en effektiv tillsyn, t.ex. anses speglas av
antalet anmälningar eller fällningar gällande insiderbrott. Den kan på
längre sikt även mätas i form av hur mycket resurser som anses behöva
läggas på kontroll, tillsyn och beivrande av brott.
Allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för finansmarknadens
funktion mäts redan i form av s.k. förtroende- eller kvalitetsindex. Sådana
mätningar bör enligt min mening utvecklas för att bidra till en relevant
utvärdering av måluppfyllelsen på detta politikområde. En utvecklad form
av sådana mätningar skulle troligen även i sig kunna bidra till en ökad
måluppfyllelse.
Jag anser därför att målet för politikområdet Finansiella system och
tillsyn bör förändras i enlighet med Kristdemokraternas förslag i motion
Fi284 på följande sätt (våra tillägg anges nedan kursiverat):
Målet för politikområdet är:
att det finansiella systemet ska vara effektivt, främja en välutvecklad
affärsetik och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som
konsumenternas intresse av ett gott skydd,
att tillsynen ska bedrivas effektivt för att upprätthålla och säkra
allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för den finansiella sektorn,

att kostnaderna för statsskulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken
beaktas, samt
att statens finansförvaltning bedrivs effektivt.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
jag har framfört om förändringen av målformuleringen för politikområdet
Finansiella system och tillsyn. Detta innebär att riksdagen bifaller motion
Fi284 yrkande 1.

2.      Finansinspektionens finansiering, punkt 9 (kd)
av Olle Sandahl (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 2 om förändringen av Finansinspektionens möjligheter till en
effektivare finansiering av sin verksamhet. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Fi284 yrkande 2.
Ställningstagande
Finansinspektionens verksamhet finansieras i sin helhet med avgifter som
betalas av institut under inspektionens insyn. Finansinspektionen får
dock inte tillgodogöra sig de avgifter den tar ut. I stället redovisas
dessa mot en inkomsttitel på statsbudgeten, och inspektionen tilldelas
ett anslag som är lika stort som de samlade avgifterna. Principen är därvid
att det är Finansinspektionens samlade anslagsbehov som styr hur stora
avgifter som varje år ska tas ut. Den avgiftsstruktur som gäller för
Finansinspektionen innebär att ett resurstillskott således inte påverkar
statskassan eftersom ett ökat ramanslag innebär ökade avgifter för institut
under tillsyn.
Kristdemokraterna har länge förordat att Finansinspektionen som
tillsynsmyndighet bör få debitera finansinstituten direkt för sin verksamhet
och använda dessa medel utan att de måste gå omvägen via statsbudgeten.
Jag välkomnar därför att regeringen nu, efter förslag från Utredningen om
Finansinspektionens roll och resurser (SOU 2003:22), föreslår att vissa
avgifter för tillstånd och anmälningar hos Finansinspektionen ska få
disponeras direkt av denna (dvs. redovisas mot Finansinspektionens ramanslag).
Därigenom kan denna del av verksamheten effektiviseras och utvecklas
lättare och anpassas snabbare till ändrade krav. Detta gäller dock endast
en mindre del av den totala verksamheten, vilket enligt min mening innebär
att Finansinspektionen även efter den nu föreslagna förändringen inte
kommer att ha de muskler som behövs för att klara sitt uppdrag. Det brister
främst i finansieringsmöjligheterna och därmed även i förmågan att rekrytera
erforderlig kompetens.
Jag är övertygad om att Finansinspektionens verksamhetsvolym med det av
Kristdemokraterna föreslagna avgiftssystemet skulle bli en direkt avspegling
av finansmarknadens förmåga att "reglera sig själv". En balans mellan
avgifter och inspektionens verksamhet, vilken korresponderar med å ena
sidan regler och tillsyn och å andra sidan den verkliga efterlevnaden på
marknaden, skulle i så fall upprättas. Genom att låta Finansinspektionen
själv förfoga över sina intäkter öppnas också en möjlighet till snabb
förnyelse och expansion av inspektionens verksamhet när så är nödvändigt
utan att gå omvägen via statsbudgeten.
Jag anser att detta är den rimliga utvecklingen om Finansinspektionen ska
bli en verklig marknadskontrollant. Regeringen bör därför ges i uppdrag
att återkomma med förslag om en mer ändamålsenlig finansiering för
Finansinspektionen genom att utvidga det förslag om utökad rätt att disponera
avgiftsintäkter som presenterats i budgetpropositionen för 2004 i enlighet
med synpunkterna ovan. Vid ett frikopplande av inspektionens verksamhet
från statsbudgeten bör naturligtvis utgiftstaket justeras ned motsvarade
nuvarande nivå på utgiftsanslaget.
Jag föreslår alltså att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin
mening vad jag har framfört om Finansinspektionens finansiering. Detta
innebär att riksdagen bifaller motion Fi284 yrkande 2.

3.      Försäljning av SBAB och Vasakronan, punkt 10 (m, fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas
Högström (m), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och Jörgen Johansson
(c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi269 yrkandena
1 och 2.
Ställningstagande
Vi anser att de statligt ägda bolagen Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB) och fastighetsbolaget Vasakronan ska säljas. Båda bolagen bedriver
affärsmässig verksamhet på marknader som präglas av hög effektivitet och
god konkurrens mellan privata aktörer.
Staten ska enligt vår mening, i normalfallet, inte bedriva affärsmässig
verksamhet, speciellt inte på konkurrensutsatta marknader. Ett sådant
agerande från statens sida skapar osunda konkurrensvillkor samtidigt som
de aktuella bolagen oftast lider skada eftersom det finns många tydliga
exempel på att staten inte är en lämplig ägare av företag.
Statens resurser bör i stället användas på områden där andra aktörer inte
kan sköta verksamheten lika bra eller bättre. En utförsäljning av SBAB
och Vasakronan kan också bidra till att minska statsskulden genom att
inkomsterna från försäljningarna kan användas för att amortera skulden.
Vi
föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi
anfört om utförsäljning av SBAB och Vasakronan. Vi tillstyrker därmed
motion Fi269 (m) yrkandena 1 och 2.

4.      Föreningslivets andel av spelmarknaden, punkt 13 (kd)
av Olle Sandahl (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha
följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:So501 yrkande 1.

Ställningstagande
Sedan lång tid tillbaka har vi en starkt kontrollerad spelmarknad i Sverige.
Spel och lotterier får endast anordnas efter tillstånd och alla tillstånd
står under statlig kontroll. Det finns tre aktörer på den svenska
spelmarknaden. Störst är det statligt ägda företaget Svenska Spel och därefter
kommer AB Trav och Galopp (ATG). Utöver dessa har också folkrörelserna
och föreningslivet rätt att anordna lotterier och då går vinsten direkt
till den egna verksamheten.
Under lång tid har Svenska Spel och ATG varit dominerande aktörer som
tagit en allt större del av den svenska spelmarknaden. Det har fått till
följd att föreningslivets trängts undan. Jag tycker därför att det är bra
att man nästa år inför ett nytt vinstdelningssystem för fördelning av
Svenska Spels överskott till Riksidrottsförbundet och Ungdomsstyrelsen.
Svenska Spels samlade överskott är en bättre fördelningsgrund än det
nuvarande överskottet från värdeautomatspelen.
Samtidigt anser jag att det vore en bättre utveckling om folkrörelsernas
egna spel kunde få ett större utrymme på spelmarknaden så att resurserna
gick till dem direkt och inte via staten eller Svenska Spel. Jag anser
därför att staten måste pröva olika åtgärder för att stärka föreningslivets
andel av spelmarknaden. En åtgärd för att åstadkomma detta är att ge de
tre aktörerna på spelmarknaden samma villkor, vilket inte är fallet i dag.

5.      Kontrollfunktionen i staten, punkt 16 (fp)
av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande
lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
reservationen om olika sätt för utvärdering av offentlig verksamhet, om
största restriktion med användande av särskilda medel för utvärdering
samt om att regeringen bör avstå från förslag om anslag som står till
regeringens eller Regeringskansliets förfogande. Därmed bifaller riksdagen
motion 2003/04:Fi1 yrkandena 1-3 och lägger skrivelse 2002/03:137 till
handlingarna.
Ställningstagande
Folkpartiet stöder satsningar på en noggrann kontroll av hur offentliga
medel används. Den metod som regeringen valt, särskilda projekt, för dock
enligt vår mening vissa problem med sig. Dessa problem beskrivs också i
regeringens skrivelse 2002/03:137 som innehåller en redogörelse för
användningen av anslaget för kontrollfunktionen i staten.
Vi anser att regeringen i sina slutsatser i skrivelsen inte förefaller ha
insett de olika villkor som råder för olika slag av offentlig verksamhet.
De renodlat genuint offentliga uppgifterna som kollektivt försvar,
rättsväsende, viss infrastruktur, delar av forskningen m.m. bör skötas av
det offentliga. Men det finns omfattande offentliga åtaganden där den
enskildes egna avgöranden och värderingar bör påverka utformningen. Exempel
på detta är de av Folkpartiet förespråkade s.k. pengasystemen där stat
eller kommun avsätter offentliga medel för en viss verksamhet, men där
användaren får välja vem som ska utföra tjänsten, och där han eller hon
inte är bunden till en offentlig producent. Skolpengen är ett av sådana
system. I dessa system kan användaren av den offentliga tjänsten likställas
med en konsument. Om den enskilde individen är missnöjd med vad han får
på ett ställe kan han ta sin "peng" och gå till en annan producent - "rösta
med fötterna". Detta är enligt vår bedömning ett oerhört mycket mera
effektivt sätt att utvärdera offentliga tjänster än aldrig så sofistikerade
utvärderingssystem. Regeringen tycks inte vara medveten om denna distinktion.
Vi finner det mycket angeläget att sådana mera grundläggande
utvärderingsmöjligheter tas till vara i framtida utvärderings- och
kontrollarbete.

Däremot är det självfallet av intresse att utveckla metoder för utvärdering
och effektivisering av myndighetsverksamheten. Det är dock av stor vikt
att samtidigt ta fasta på den kritik av metoden med särskilda insatser
som framförs i Statskontorets utvärdering av de särskilda insatserna på
kontrollområdet.
Vi ser vidare tydliga problem och risker med speciella utvärderingar som
inte ingår i myndigheternas dagliga rutin. Risken finns att medel beviljas
till en utvärderingsverksamhet som ändå skulle ha ägt rum som en del av
den ordinarie verksamheten. Detta är ett dilemma som konstaterats i andra
sammanhang, inte minst vad gäller arbetsmarknadspolitiken. I skrivelsen
tas de påpekanden upp som Riksdagens revisorer gjort om regeringens roll
som bidragsförmedlare, där revisorerna pekar på att en omfattande
bidragshantering från regeringens sida tränger undan strategiska uppgifter
och tunnar ut myndigheternas roll. Riksdagen har också tidigare uttalat
sig för att denna metod bör användas restriktivt. Enligt vår mening bör
metoden med särskilda medel till regeringens förfogande avskaffas helt.
Vi
anser att riksdagen som sin mening ska tillkännage för regeringen vad vi
har framfört om kontrollfunktionen i staten. Detta innebär att riksdagen
bifaller motion Fi1 yrkandena 1-3.
Särskilda yttranden

1.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (m)
Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Tomas Högström (m) anför:
Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har
låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat
beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa
år.
För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde
2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Moderata samlingspartiets förslag på utgiftsområdet understiger
denna nivå och kan således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2
borde ha begränsats med 70,4 miljoner kronor på det sätt som framgår av
Moderata samlingspartiets motioner Fi268 yrkande 7 och Fi273. Där föreslår
vi att Statistiska centralbyrån bör eftersträva en ökad grad av
självfinansiering och att anslaget därför kan minskas med 60 miljoner kronor.
Vi anser att Nämnden för offentlig upphandling bör slås samman med
Konkurrensverket och halverar därför detta anslag. Vidare anser vi att Statens
kvalitets- och kompetensråd ska avvecklas, vilket medför att vi helt
avskaffar rådets anslag på 6,4 miljoner kronor.

2.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (fp)
Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp) anför:
Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har
låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat
beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa
år.
För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde
2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Folkpartiet liberalernas förslag på utgiftsområdet understiger
denna nivå och kan således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2
borde ha begränsats med 6 miljoner kronor på det sätt som framgår av
Folkpartiets motioner Fi240 yrkande 14 i denna del och Fi296. Vårt
budgetalternativ innebär på detta område att Statens kvalitets- och kompetensråd
ska avvecklas, vilket medför att vi helt avvecklar rådets anslag på 6,4
miljoner kronor. Vidare anser vi att man ska utreda den framtida organisationen
för Nämnden för offentlig upphandling.

3.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (kd)
Olle Sandahl (kd) anför:
Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har
låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat
beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa
år.
För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde
2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Kristdemokraternas förslag på utgiftsområdet understiger denna
nivå och kan således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2
borde ha begränsats med 108,3 miljoner kronor på det sätt som framgår av
Kristdemokraternas motion Fi284 yrkandena 4 och 5.
I motionen föreslås att såväl Ekonomiska rådet som Statens kvalitets- och
kompetensråd avvecklas, då deras uppgifter kan ombesörjas på annat sätt.

Kristdemokraterna vill se en koncentration och effektivisering av
statsförvaltningen genom att många av Statskontorets uppgifter överförs på
andra myndigheter, vilket ger utrymme för en besparing på 18 miljoner
kronor. Ett mindre och vassare statskontor borde också kunna samordnas
med Kammarkollegiet. Effektiviseringsvinster från detta, liksom ökad
avgiftsfinansiering, gör att även Kammarkollegiets anslag kan minskas med
8 miljoner kronor.
Kristdemokraterna anser att det finns betydande rollkonflikter för
Statistiska centralbyrån och föreslår därför att en omorganisering av
myndigheten utreds. Anslaget sänks med 40 miljoner kronor. Kristdemokraterna
anser vidare att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) bör tillföras 3
miljoner kronor på helår och övergå till att vara en självständig del av
Konkurrensverket. Resurstillskottet ges i vårt budgetalternativ till
Konkurrensverkets anslag på utgiftsområde 24. NOU:s anslag på utgiftsområde
2 minskas med 4 miljoner kronor vilket täcker halva årets verksamhet.
Riksgäldskontoret har ett högt anslagssparande. Kristdemokraterna bedömer
att det i verksamheten också finns en effektiviseringspotential och minskar
därför anslaget med 13 miljoner kronor.
Den nya myndigheten Riksrevisionens anslag är betydligt större än de båda
föregångarnas sammanlagda anslag. Riksrevisionen, som ska bevaka effektiviteten
i statsförvaltningen, bör därför ha möjlighet att klara ett effektiviseringskrav
på ca 3,7 %, eller 10 miljoner kronor.
Av de 18 anslag som finns uppförda på utgiftsområdet föreslår Kristdemokraterna
i sammandrag att 8 stycken minskas med sammanlagt 108,3 miljoner kronor
på sätt som framgår av följande tabell.


4.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (c)
Jörgen Johansson (c) anför:
Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen
ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas
budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har
låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat
beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa
år.
För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde
2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta
behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet understiger denna
nivå och kan således formellt tas upp till behandling.
Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit
budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från
att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom
utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett
sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2
borde ha begränsats med 221,3 miljoner kronor på det sätt som framgår av
Centerpartiets motion Fi265. Där föreslår vi i sammandrag följande ändringar
av anslagen på utgiftsområdet.


5.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2 - Nämnden för offentlig
upphandling,
punkt 3 (m, fp, kd, c)
Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas
Högström (m), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och Jörgen Johansson
(c) anför:
Upphandlingskommittén föreslog våren 2001 att en ny myndighet skulle bildas
av Konkurrensverket och Nämnden för offentlig upphandling (NOU). Utredningen
visade att det offentliga skulle kunna spara betydande belopp om upphandlingen
sköttes mera strikt. När utredningens förslag senare lades fram för
riksdagen ansåg emellertid regeringen att det inte fanns tillräckliga skäl
för att föra över NOU:s uppgifter till Konkurrensverket. Finansutskottet
delade inte denna uppfattning utan krävde att regeringen på nytt skulle
pröva NOU:s ställning.
Vi anser att starka skäl talar för att NOU i någon form slås samman med
Konkurrensverket. Hur detta samgående rent praktiskt ska organiseras bör
utredas närmare av regeringen. En samordning skulle enligt vår mening
visa vilken vikt statsmakterna tillmäter tillsynen av den offentliga
upphandlingen. Den skulle också markera att upphandlingslagen i första
hand är en konkurrenslagstiftning.
För egen del anser vi att man kan gå fram på flera olika sätt om man vill
stärka procedurerna kring den offentliga upphandlingen. Med hänsyn till
ärendenas speciella karaktär ter det sig lämpligt att ge NOU:s nuvarande
verksamhet ett stort mått av självständighet inom Konkurrensverkets ram.

6.      Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (v)
Lars Bäckström (v) anför:
Den senaste folk- och bostadsräkningen (FoB) i Sverige genomfördes 1990.
I statsbudgeten finns sedan några år tillbaka medel reserverade för en
ny undersökning, men någon sådan har trots detta inte genomförts.
Det är viktigt för samhällsplaneringen att ha tillgång till aktuella och
korrekta uppgifter om läget på bostadsmarknaden, och detta gäller inte
minst för den kommunala bostadsplaneringen. Vänsterpartiet finner det
därför anmärkningsvärt att regeringen inte genomfört någon folk- och
bostadsräkning eller på annat sätt tryggat tillgången på aktuella data i
dessa hänseenden. Det är därför Vänsterpartiets uppfattning att det snarast
möjligt bör genomföras en ny folk- och bostadsräkning.
Om det inte är möjligt att genomföra en undersökning enligt det förslag
som lämnas i motion Bo225 anser Vänsterpartiet att regeringen omgående
bör återkomma till riksdagen med alternativa förslag till hur en undersökning
ska kunna genomföras inom rimlig tid.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
I proposition 2003/04:1 Budgetpropositionen för 2004 Utgiftsområde 2
föreslår regeringen:

1.      att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att Statens
fastighetsverk
får ta upp lån inom en ram av högst 7 000 000 000 kronor i Riksgäldskontoret
för investeringar i fastigheter i enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 10.13),
2.      att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att Fortifikationsverket
får ta upp lån inom en ram av högst 6 200 000 000 kronor i Riksgäldskontoret
för investeringar i mark, anläggningar och lokaler i enlighet med vad
regeringen förordar (avsnitt 10.14),
3.      att riksdagen godkänner investeringsplan för Statens fastighetsverk i
enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 10.13),
4.      att riksdagen godkänner investeringsplan för Fortifikationsverket i
enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 10.14),
5.      att riksdagen godkänner att vissa avgifter för tillstånd och anmälningar
hos Finansinspektionen redovisas mot ramanslaget 2:1 Finansinspektionen
i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 18.1),
6.      att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2004 besluta om en rörlig
kredit i Riksgäldskontoret om högst 200 000 000 kronor för att tillgodose
Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med fondandelar
(avsnitt 18.7),
7.      att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar anslagen under utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, såvitt avser anslag som står
till regeringens disposition, enligt följande uppställning:


8.      att riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att för 2004 ta upp lån i
Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i
verksamheten inom en ram av högst 45 000 000 kronor (avsnitt 19.1),
9.      att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar anslag under utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, såvitt avser anslag för Riksrevisionen
i enlighet med uppställningen ovan.
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2002/03:137 Kontrollfunktionen i staten.
Följdmotion med anledning av regeringens skrivelse 2002/03:137
2003/04:Fi1 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om olika sätt för utvärdering, beroende på tjänsternas karaktär.
2.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om största restriktion med användande av särskilda medel för utvärdering.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör avstå från förslag om anslag som står till
regeringens eller Regeringskansliets förfogande.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Fi237 av Erling Bager (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att staten bör ge de regionala och kommunala museerna samma rättighet
som de statliga museerna att teckna tilläggsförsäkring hos Kammarkollegium.

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14.     Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi
och finansförvaltning, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner,
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och utgiftsområde 27 Avgiften
till Europeiska gemenskapen enligt uppställningen i tabell 12 (i denna
del).

2003/04:Fi253 av Eva Arvidsson och Anders Sundström (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Statens fastighetsverks hantering av känslig skärgårdsmiljö.
2003/04:Fi265 av Lena Ek m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
enligt följande uppställning:

2003/04:Fi268 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att slå ihop Nämnden för offentlig upphandling och Konkurrensverket
till en gemensam myndighet under namnet Konkurrens- och upphandlingsverket.

2003/04:Fi269 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1.      Riksdagen begär att regeringen privatiserar Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB) i enlighet med vad som anförs i motionen.
2.      Riksdagen begär att regeringen privatiserar Vasakronan i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2003/04:Fi273 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):
Riksdagen beslutar att ändra anslagen inom utgiftsområde 2 i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2003/04:Fi277 av Åsa Lindestam (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om myndigheters inbördes fakturering.
2003/04:Fi283 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) snarast i samband
med en resursförstärkning bör förändras till en självständig del av
Konkurrensverket.
2003/04:Fi284 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

1.      Riksdagen beslutar om mål för politikområdet Finansiella system och
tillsyn i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.4).
2.      Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av
Finansinspektionens möjligheter till en effektivare finansiering av sin
verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Nämnden för offentlig upphandling skall samordnas med
Konkurrensverket fr.o.m. andra halvåret 2004.
5.      Riksdagen beslutar att med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag för budgetåret 2004 anvisa anslagen under utgiftsområde
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt uppställning:

2003/04:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning av NOU:s framtida organisation samt behovet av en ny
tillsynsordning med sanktionsbefogenheter.
2003/04:So501 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.
2003/04:N225 av Christer Nylander m.fl. (fp):

7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av bättre regional ekonomisk statistik.
2003/04:N374 av Sören Wibe och Lars Lilja (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att den myndighet som skall ersätta ESO, och som skall syssla med
miljöstudier, bör förläggas till Umeå.
2003/04:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om folk- och bostadsräkning.

Bilaga 2
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.

Bilaga 3
Inkommen skrivelse från Riksrevisionens styrelse