Försvarsutskottets betänkande

2003/04:FÖU3

Riksdagens revisorers förslag angåendeFörsvarsmaktens arbetsgivarpolitik och vissapersonalfrågor i försvaret

---

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens
revisorers förslag angående Försvarsmaktens
arbetsgivarpolitik (förs. 2002/03:RR14).
Utskottet konstaterar att personalkostnaderna
utgör en väsentlig del av anslagen till
Försvarsmakten. Det synes inte som de åtgärder för
att reducera kostnader som vidtagits vid olika stora
organisatoriska förändringar i försvaret fått
genomslag när det gäller att reducera
personalkostnaderna. Det synes i stället som om
personalkostnaderna har fått en sådan omfattning att
det gått ut över den verksamhet som skall bedrivas
inom Försvarsmakten.
Det är viktigt att regeringen fortsätter att
stärka sin uppföljning och styrning när det gäller
arbetsgivarpolitiken inom Försvarsmakten. De
åtgärder som vidtas bör därför redovisas för
riksdagen i den kommande
försvarsbeslutspropositionen. Dessutom bör
personalkostnaderna för olika kategorier inom
Försvarsmakten, liksom avvecklingskostnaderna för
personalen, fortsättningsvis årligen redovisas för
riksdagen. Utskottet föreslår att det fattas ett
riksdagsbeslut om att en sådan redovisning skall ske
för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen
delvis bifaller tre förslag från revisorerna och
avslår tre.

Utskottet behandlar dessutom ett antal motioner om
personalfrågor från allmänna motionstiden 2002/03
och 2003/04.

Utskottet ser de personalpolitiska frågorna som en
av de viktigaste inför nästa försvarsbeslut och
utgår från att regeringen i den kommande
propositionen om försvarsbeslutet utförligt
redovisar arbetet med personalförsörjningsfrågorna
och lämnar de förslag till riksdagen som behövs.
Det är enligt utskottet nödvändigt att antalet
kvinnor ökar i Försvarsmakten. Ansträngningarna med
att rekrytera kvinnliga värnpliktiga och officerare
måste fortsätta. Detta gäller också kvinnor till
förband i internationell verksamhet. Regeringen bör
återkomma till riksdagen i höstens
försvarsbeslutsproposition med en redovisning av det
fortsatta arbetet med detta.
Utskottet erinrar om vikten av att kraftfulla
åtgärder vidtas när det gäller att motverka alla
slag av diskriminering i försvaret. Utskottet
understryker också betydelsen av åtgärder för att
främja etnisk och kulturell mångfald inom försvaret.
Regeringen bör vid nästa riksmöte fortsätta med sin
redovisning till riksdagen i dessa frågor.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga
motionsyrkanden.

I betänkandet finns sex reservationer av Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Kristdemokraterna och Miljöpartiet de gröna samt två
särskilda yttranden från Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagens revisorers förslag om
Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anför om redovisning av
arbetsgivarpolitiken i Försvarsmakten. Riksdagen
bifaller delvis Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR14, förslagen 1, 5 och 6, samt avslår
Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR14
förslagen 2, 3 och 4.

2. Karriärsystem

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fö221 yrkande 1 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m)
2003/04:Fö264 yrkande 12 av Erling Wälivaara
m.fl. (kd).
Reservation 1 (m, fp, kd)

3. Stöd till enskild

Riksdagen avslår motion
2002/03:Fö221 yrkande 2 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m)
Reservation 2 (m)

4. Kontrakts- och visstidsanställning

Riksdagen avslår motion
2002/03:Fö221 yrkande 4 av Gunnar Hökmark m.fl.
(m)
Reservation 3 (m, fp)

5. Personalförsörjning

Riksdagen avslår motion
2003/04:Fö264 yrkandena 9 och 13 av Erling
Wälivaara m.fl. (kd)
Reservation 4 (kd)

6. Försvarsmaktens personalansvarsnämnd

Riksdagen avslår motion
2003/04:Fö257 av Susanne Eberstein och Agneta
Lundberg (båda s).

7. Kvinnor i försvaret

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fö212 yrkandena 1, 3 och 4 av Berit
Jóhannesson m.fl. (v)
2003/04:U278 yrkande 6 av Eva Flyborg m.fl. (fp,
m, c, kd)
2003/04:U285 yrkande 7 av Viviann Gerdin m.fl.
(c, m, fp, kd, v, mp)

2003/04:U349 yrkande 7 av Sonja Fransson (s).

8. Diskriminering och mångfald

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fö212 yrkande 5 av Berit Jóhannesson
m.fl. (v)
2002/03:Fö218 yrkande 4 av Berit Jóhannesson
m.fl. (v)
2002/03:Fö240 yrkande 7 av Allan Widman m.fl.
(fp)
2002/03:Fö264 yrkandena 1 och 2 av Hillevi
Larsson m.fl. (s, fp, v, c, mp)
2002/03:Fö270 av Kent Härstedt och Hillevi
Larsson (båda s)
2003/04:Fö218 yrkandena 2-9 av Berit Jóhannesson
m.fl. (v)
2003/04:Fö238 yrkandena 1, 2 och 5-7 av Heli Berg
m.fl. (fp)
2003/04:Fö245 av Eva Flyborg (fp)
2003/04:Fö251 yrkandena 1 och 2 av Hillevi
Larsson m.fl. (s)
2003/04:Fö256 yrkandena 1 och 2 av Johan Linander
m.fl. (c, fp, v, mp)
2003/04:Fö264 yrkande 10 av Erling Wälivaara
m.fl. (kd)
2002/03:A317 yrkande 1 av Birgitta Ohlsson m.fl.
(fp, s, v, c, mp)
2003/04:L350 yrkande 5 av Kenneth Johansson m.fl.
(c)
2003/04:U278 yrkande 7 av Eva Flyborg m.fl. (fp,
m, c, kd)

9. Polisanmälan för sexuella trakasserier

Riksdagen avslår motion
2003/04:Fö238 yrkande 3 av Heli Berg m.fl. (fp)
Reservation 5 (fp, mp)

10. Uppföljning av sexuella trakasserier

Riksdagen avslår motion
2003/04:Fö263 yrkande 4 av Else-Marie Lindgren
m.fl. (kd)
Reservation 6 (m, kd)

Stockholm den 17 februari 2004

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil
Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Håkan Juholt
(s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask
(s), Michael Hagberg (s), Erling Wälivaara (kd),
Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s), Rolf
Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Heli Berg
(fp), Åsa Lindestam (s), Peter Jonsson (s), Lars
Ångström (mp) och Nils Oskar Nilsson (m).

2003/04

FöU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers
förslag angående Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik
(förs. 2002/03:RR14). Dessutom behandlas motioner om
personalfrågor från allmänna motionstiden 2002/03
och 2003/04.

Vid beredningen av ärendet har utskottet erhållit
föredragningar från Försvarsmakten och
Riksrevisionen. Utskottet har också fått
föredragning från en representant från Expertgruppen
för studier i offentlig ekonomi (ESO) om rapporten I
rikets tjänst (Ds 2001:45).

Utskottets överväganden

Utskottets bedömning och förslag i korthet
Enligt utskottet synes det som om
personalkostnaderna har fått en sådan
omfattning att det gått ut över den
verksamhet som skall bedrivas i
Försvarsmakten. De åtgärder som regeringen
vidtar bör därför redovisas för riksdagen i
den kommande försvarsbeslutspropositionen.
Dessutom bör personalkostnaderna för olika
kategorier inom Försvarsmakten, liksom
avvecklingskostnaderna för personalen,
fortsättningsvis årligen redovisas för
riksdagen.
Utskottet föreslår att vad det har anfört
om redovisning för riksdagen och med
anledning av Riksdagens revisorers förslag 1,
5 och 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottet avstyrker revisorernas förslag
2, 3 och 4 om bemanning och organisation i
Högkvarteret och Försvarsmakten.
Utskottet ser de personalpolitiska
frågorna som en av de viktigaste inför nästa
försvarsbeslut och utgår från att regeringen
i den kommande propositionen om
försvarsbeslutet utförligt redovisar arbetet
med personalförsörjningsfrågorna och lämnar
de förslag till riksdagen som behövs.
Motionerna 2002/03:Fö221 (m) yrkandena 1, 2
och 4 samt 2003/04:Fö264 (kd) yrkandena 9, 12
och 13 avstyrks.
Utskottet avstyrker motion 2003/04:Fö257
(s) i vilken det föreslås förändringar i
Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.
Ansträngningarna med att rekrytera
kvinnliga värnpliktiga och officerare måste
fortsätta. Detta gäller också kvinnor till
förband i internationell verksamhet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen i
höstens försvarsbeslutsproposition med en
redovisning av det fortsatta arbetet med
detta. Motionerna 2002/03:Fö212 (v) yrkandena
1, 3 och 4, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd)
yrkande 6, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)
yrkande 7 samt 2003/04:U349 (s) yrkande 7
avstyrks.
Utskottet erinrar ånyo om vikten av att
kraftfulla åtgärder vidtas när det gäller att
motverka alla slag av diskriminering i försvaret.
Utskottet understryker - liksom tidigare - också
betydelsen av åtgärder för att främja etnisk och
kulturell mångfald inom försvaret. Regeringen bör
vid nästa riksmöte fortsätta med sin redovisning
till riksdagen i dessa frågor. Motionerna
2002/03:Fö212 (v) yrkande 5, 2002/03:Fö240 (fp)
yrkande 7, 2002/03:Fö218 (v) yrkande 4,
2002/03:Fö264 (s, fp, v, c, mp) yrkandena 1 och 2,
2002/03:Fö270 (s), 2003/04:Fö218 (v) yrkandena 2-9,
2003/04:Fö238 (fp) yrkandena 1-3 och 5-7,
2003/04:Fö245 (fp), 2003/04:Fö251 (s) yrkandena 1
och 2, 2003/04:Fö256 (c, fp, v, mp) yrkandena 1 och
2, 2003/04:Fö263 (kd) yrkande 4, 2003/04:Fö264 (kd)
yrkande 10, 2002/03:A317 (fp, s, v, c, mp) yrkande
1, 2003/04:L350 (c) yrkande 5 samt 2003/04:U278 (fp,
m, c, kd) yrkande 7 avstyrks.

Riksdagens revisorer

Revisorernas granskning

Riksdagens revisorer har efter ett förslag från
försvarsutskottet granskat arbetsgivarpolitiken inom
Försvarsmakten med särskild inriktning på
lönebildningen. Myndighetens lönebildning påverkar
inte bara den egna verksamheten, utan har dessutom
verkningar för samhällsekonomin i stort.
Lönebildningen är bl.a. därför ett av myndighetens
viktigaste arbetsgivarpolitiska instrument.

I rapporten Giv akt på lönebildningen konstaterar
revisorerna att flera faktorer försvårar
Försvarsmaktens möjligheter att anpassa
lönebildningen till att främja verksamhetsintresset.
Det gäller attityderna till arbetsgivarfrågor inom
Försvarsmakten, myndighetens storlek och struktur
samt den pågående omstruktureringen.
Granskningen visar att förbandschefen i stor
utsträckning står ensam i lönebildningen, medan
motparten vid förbanden är väl organiserad.
Högkvarterets organisation är splittrad.
Arbetsgivarfrågorna hanteras inom olika avdelningar
av Högkvarteret. Detta resulterar i att ansvaret för
styrning och uppföljning är oklart. På grund av de
oklara ansvarsförhållandena följs t.ex. inte
förbandens lönekostnader upp. Splittringen i
Högkvarterets organisation leder också till att
förbanden får oklara och ibland motstridiga
styrsignaler vad gäller arbetsgivarpolitiken.
Revisorerna anser att uppföljningen av
arbetsgivarpolitiken är ett viktigt instrument för
att Försvarsmakten skall kunna verksamhetsanpassa
lönebildningen. Trots att förutsättningarna har
förbättrats är Försvarsmaktens uppföljning av
lönebildningen fortfarande otillräcklig. Regeringen
har också brustit i sitt ansvar att ställa krav på
och följa upp Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik.
Rapporten har remissbehandlats.

Allmänna utgångspunkter (avsnitt 2.1)

Revisorerna framhåller i rapporten att
Försvarsmakten kan stärka sin arbetsgivarroll på tre
olika sätt: genom att påverka och förändra attityder
till arbetsgivarpolitiken inom organisationen, genom
att skapa organisatoriska förutsättningar för en
starkare arbetsgivarroll samt genom en förbättrad
styrning och uppföljning av arbetsgivarpolitiken.

Granskningen har visat att Försvarsmakten bedriver
en mycket kostsam arbetsgivarpolitik. Sedan 1996 har
antalet anställda i Försvarsmakten minskat med en
fjärdedel. Vid utgången av 2002 hade Försvarsmakten
knappt 21 000 anställda. Försvarsmaktens
personalkostnader har däremot inte minskat sedan
1996.

Problemen med Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik och
lönebildning har varit kända länge.
Riksrevisionsverket har tidigare påtalat många
problem i samband med olika granskningar.
Försvarsmakten har inte lyckats åtgärda problemen,
trots att de sedan länge är välkända.

Revisorernas granskning har inriktats mot hur
Försvarsmakten centralt hanterar lönebildningen inom
myndigheten samt hur regeringen agerar i fråga om
myndighetens arbetsgivarpolitik. Styrning och
uppföljning påverkar lönebildningen för såväl
yrkesofficerare som civilanställda. Många av de
problem som revisorerna funnit i sin granskning
hänger dock samman med Försvarsmaktens hantering av
yrkesofficerarna.
Försvarsmakten menar i sitt yttrande över
revisorernas rapport att man, i och med det arbete
som lagts ned på lönebildningsfrågorna, under 2002
haft en god kontroll på löneutvecklingen i
myndigheten. Revisorerna visar i rap-porten hur
Försvarsmaktens personalkostnader förändrats i
förhållande till antalet anställda mellan åren 1996
och 2001. Enligt Försvarsmaktens årsredovisning har
personalkostnaderna stigit ytterligare under 2002,
samtidigt som antalet anställda minskat endast
marginellt. Försvarsmaktens personalkostnader
uppgick 2002 till 12,5 miljarder kronor.
Trots att Försvarsmakten minskat antalet anställda
med en fjärdedel har personalkostnaderna inte
minskat under samma period. År 2002 uppvisas tvärtom
en ökning av personalkostnaderna mätt i fasta
priser.
Remissinstanserna hänför delvis de problem med
lönebildningen som revisorerna har påtalat till den
pågående omstruktureringen av försvaret. Revisorerna
bedömer dock att Försvarsmakten genom att styra
kompetensförsörjningen skulle kunnat lindra
kompetensbristen i samband med omstruktureringen.
Den kraftiga ökning av löner och personalkostnader
som inträffade under 2000 till följd av
omstruktureringen skulle också ha kunnat undvikas
genom tydligare styrning och uppföljning från
Försvarsmaktens sida.

Regeringens ansvar för arbetsgivarpolitiken
(avsnitt 2.2)

Det delegerade arbetsgivaransvaret innebär att
regeringen skall följa upp och ställa krav på
myndigheternas arbetsgivarpolitik, medan
myndigheterna har ansvar för att utforma och
genomföra arbetsgivarpolitiken. I rapporten
konstaterar revisorerna att Försvarsdepartementet
inte förmått ställa krav på Försvarsmaktens
arbetsgivarpolitik. Enligt egen utsago hade
departementet inte tillräcklig kompetens för att
hantera arbetsgivarfrågorna. När det gällde frågor
om tjänstgöringstiden per befattning för
yrkesofficerare samt kraven på återrapportering till
regeringen har departementet inte förmått att ställa
krav på Försvarsmakten.

Revisorerna konstaterar också att det rådde en
långt driven växeltjänstgöring för yrkesofficerare
vid Försvarsdepartementet där yrkesofficerare
bemannade flera viktiga befattningar vid
departementets militära enhet. Revisorerna anser att
det fanns uppenbara risker med denna
växeltjänstgöring och föreslår att regeringen
noggrant skulle överväga fördelar och nackdelar med
systemet.
I rapporten upprepar revisorerna sin tidigare
framförda uppfattning att regeringens uppföljning av
myndigheternas arbetsgivarpolitik borde fördjupas. I
detta sammanhang är det enligt revisorerna viktigt
att se till att respektive departement har
tillräcklig kompetens för att tillgodogöra sig
resultaten av en fördjupad uppföljning.
En förutsättning för att förbättringar av
Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik skall komma till
stånd är att regeringen tar sitt ansvar inom ramen
för den delegerade arbetsgivarpolitiken i staten.
Försvarsdepartementet saknar dock enligt egen utsago
nödvändig kompetens inom arbetsgivarområdet.
Växeltjänstgöringen för officerare vid
Försvarsdepartementet har inte inneburit någon
förbättring av departementets förmåga att hantera
arbetsgivarfrågorna. Andra granskningar och
utredningar visar att Försvarsdepartementet, trots
den omfattande växeltjänstgöringen, inte har kunnat
analysera försvaret. Detta har inneburit att
departementets styrning av försvaret har försvårats.
Revisorerna har svårt att se de positiva
effekterna av växeltjänstgöringen. Däremot är
riskerna tydligare. Den omfattande
växeltjänstgöringen kan göra det svårare för
regeringen att värdera Försvarsmaktens förslag i
olika frågor utifrån ett övergripande politiskt
perspektiv.
I granskningen av statens personalpolitik (förs.
2002/03:RR2) föreslog revisorerna att regeringens
uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik
skulle fördjupas. Även Arbetsgivarpolitikutredningen
(SOU 2002:32) har framfört detta förslag. En ny
stabsmyndighet skulle enligt revisorerna kunna ge
regeringen bättre underlag inom personalpolitikens
område. Revisorerna anser att departementen också
bör ha tillräcklig kompetens för att följa upp och
ställa krav på myndigheternas arbetsgivarpolitik.

Revisorerna föreslår

att regeringen informerar riksdagen om hur
regeringen fortsättningsvis skall följa upp och
ställa krav på Försvarsmaktens
arbetsgivarpolitik,

att regeringen prövar möjligheten att avbryta
systemet med växeltjänstgöring för
yrkesofficerare vid Försvarsdepartementet och
redovisar fördelar och nackdelar med systemet för
riksdagen,

att regeringen, i samband med att man lämnar
förslag om hur uppföljningen av myndigheternas
arbetsgivarpolitik kan utformas, bedömer behovet
av kompetens inom Regeringskansliet för att
hantera arbetsgivarfrågorna.

Högkvarterets organisation (avsnitt 2.3)

Revisorerna konstaterar i rapporten att
Högkvarterets ansvar för personalfrågor var oklart.
Personal- och arbetsgivarfrågor hanteras inom olika
delar av Högkvarteret. Rapporten visar att olika och
ibland motstridiga styrsignaler har gått ut till
förbanden från Högkvarteret. Den oklara
ansvarsfördelningen har också lett till att ingen
avdelning i Högkvarteret följde upp förbandens
lönekostnader.

Personalstabens inflytande i Försvarsmakten är
också begränsat. I de fall där tolkningen av den
arbetsgivarpolitiska styrningen skilde sig mellan
personalstaben och grundorganisationsledningen hade
grundorganisationsledningen fått tolkningsföreträde.
De tillfrågade fackförbunden inom Försvarsmakten
delar revisorernas kritik av Högkvarterets
splittrade organisation. Försvarsmakten menar att
den nya organisation som införts den 1 januari 2003
har inneburit en renodling av strategiska och
verkställande frågor. Fortfarande är dock ansvaret
för arbetsgivarfrågor uppdelat på flera olika delar
av Högkvarteret. Den grundläggande osäkerheten kring
ansvarsfördelningen mellan personalstaben och
grundorganisationsledningen kvarstår. Den nya
organiseringen av Högkvarteret motsvarar enligt
revisorerna inte den samlade ledning av
arbetsgivarfrågorna som bl.a.
Personalförsörjningsutredningen (SOU 2001:23)
tidigare föreslagit och som regeringen förordat
inför försvarsbeslutet 2001 (prop. 2001/02:10).
Många av de problem med lönebildningen som
beskrivs i rapporten kan härledas till Högkvarterets
splittrade organisation och till oklara
ansvarsförhållanden i olika delar av organisationen.
Revisorerna anser att Försvarsmaktens centrala
ledning bör utformas så att myndigheten kan bedriva
en verksamhetsanpassad arbetsgivarpolitik.

Revisorerna föreslår

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att
utveckla förslag till hur ansvaret för
arbetsgivarpolitiken skall samlas och tydliggöras
i Högkvarteret.

Försvarsmaktens uppföljning av lönebildningen
(avsnitt 2.4)

Revisorerna konstaterar att Försvarsmakten
förbättrat sina förutsättningar att följa upp
lönebildningen inom myndigheten. En tydlig
lönepolicy har formulerats, och man har även börjat
införa ett system för att värdera olika befattningar
inom organisationen. Den uppföljning av
lönebildningen som i praktiken äger rum är dock
fortfarande mycket bristfällig.

För det första blir Försvarsmaktens uppföljning
lidande av Högkvarterets splittrade organisation. Då
olika delar av Högkvarteret följer upp
lönebildningen riskerar man att de signaler som når
förbanden blir motstridiga. Det oklara
ansvarsförhållandet har också lett till att
förbandens lönekostnader inte har följts upp.
För det andra är den uppföljning som görs
otillräcklig. Villkorssektionen är en del av
Högkvarterets personalstab som hanterar centrala
förhandlingar med fackförbunden samt uppföljning och
analys av lönebildningen inom Försvarsmakten. Denna
sektion har endast sex anställda. Vid sidan av andra
arbetsuppgifter skall de följa upp lönebildningen i
en organisation med nästan 20 000 anställda och 65
olika organisationsenheter spridda över landet.
Revisorerna bedömer att Högkvarterets nya
organisation inte skulle medföra någon lösning av
dessa problem.
Revisorerna påpekar också att Försvarsmakten inte
kartlagt löneskillnaderna mellan män och kvinnor
inom organisationen. Det innebär att Försvarsmakten
bryter mot jämställdhetslagen (1991:433) som i detta
avseende gäller för samtliga arbetsgivare med tio
eller fler anställda.
Försvarsmakten tar i sitt yttrande över
revisorernas rapport upp flera förbättringar av
styrning och uppföljning av lönebildningen. Dessa
åtgärder har revisorerna noterat i sin rapport.
Åtgärderna förbättrar förutsättningarna för
uppföljning av lönebildningen. Däremot bidrar dessa
åtgärder inte till att någon uppföljning genomförs
eller att åtgärder vidtas med anledning av
uppföljningen. Avsaknaden av uppföljning är ett av
de allvarligare problemen revisorerna identifierat
med Försvarsmaktens lönebildning.
För att Försvarsmakten skall kunna följa upp
lönebildningen krävs att uppföljningsfunktionen ges
tillräckligt med resurser och har en stark och
tydlig ställning inom organisationen.
Försvarsmaktens bristande uppföljning av
lönebildningen har bl.a. inneburit att man bryter
mot jämställdhetslagen. Detta illustrerar vikten av
att Försvarsmaktens uppföljning förbättras. Enligt
verksförordningen (1995:1322) skall myndighetschefen
bl.a. se till att myndighetens verksamhet
kontrolleras på ett betryggande sätt. Revisorerna
menar att Försvarsmakten inte heller har levt upp
till detta krav.

Revisorerna föreslår

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att
utveckla sin uppföljning av arbetsgivarpolitiken.
Revisorerna utgår från att myndigheten följer
gällande lagar och förordningar.

Försvarsmaktens styrning av kompetens och
lönebildning (avsnitt 2.5)

Personalbrist, upplevd eller verklig, kan driva upp
lönerna inom organisationen. Revisorerna framhåller
i rapporten att Försvarsmakten i större utsträckning
borde styra kompetensförsörjningen. Genom att styra
personal dit behovet fanns skulle Försvarsmakten
kunna mildra kompetensbristen vid flera förband. En
tydligare styrning av kompetensförsörjningen skulle
underlätta verksamhetsanpassningen av
lönebildningen.

En förbandschef skall genom bemanningsuppdrag
bistå Försvarsmaktens olika ledningsorgan, skolor
och centrum med personal. En yrkesofficer kan
således vara placerad vid ett förband men genom ett
bemanningsuppdrag tjänstgöra vid t.ex. Högkvarteret
eller en militärhögskola. Revisorerna konstaterar
att hanteringen av förbandens olika
bemanningsuppdrag dels drev upp förbandens
lönekostnader, dels försvårade för förbandschefen
att åstadkomma en önskvärd lönespridning. Inom armén
förvärrades dessutom kompetensbristen av den
bristfälliga samordningen av bemanningsuppdragen.
Försvarsmaktens styrning av lönebildningen har
också varit svag, delvis som följd av den tidigare
redovisade oklara ansvarsfördelningen inom
Högkvarteret. Försvarsmakten har vid flera
tillfällen tvingats till kompromisser i viktiga
arbetsgivarfrågor - efter motstånd från framför allt
Officersförbundet. Försvarsmaktens svaga styrning av
lönebildningen har bl.a. visat sig i samband med
avvecklingen av lönetilläggen för yrkesofficerare.
Hanteringen av denna avveckling medför risk för
ökade lönekostnader.
Revisorerna konstaterar också att Försvarsmaktens
kostnader för avvecklingen av personal varit mycket
höga. Både Riksdagens revisorer och RRV har
kritiserat förhållandet att avvecklingsinsatser
riktats mot personalgrupper som Försvarsmakten
önskat behålla.
Revisorerna står fast vid sin uppfattning att
Försvarsmakten genom att i större utsträckning styra
kompetensförsörjningen skulle kunna minska de
problem som uppstår i samband med omstruktureringen.
Det behov av personalrörlighet som Officersförbundet
för fram hänger samman med yrkesofficerarnas
utveckling och utbildning till chefspositioner. För
att en officer skall kunna fungera som chef på högre
nivå bör denne enligt uppfattningen inom
Försvarsmakten ha haft olika typer av befattningar i
organisationen.
Revisorerna vill erinra om att regeringen enligt
försvarsbeslutet uppdragit åt Försvarsmakten att
genomföra förändringar i
personalförsörjningssystemet (prop. 2001/02:10).
Genom att skapa nya karriärmöjligheter inom
Försvarsmakten kan rörligheten för yrkesofficerare
minska. Revisorerna förutsätter att regeringen
noggrant följer hur personalförsörjningssystemet
inom Försvarsmakten utvecklas och återkommer med
redovisningar till riksdagen i frågan.
Den direkta styrningen av lönebildningsfrågor har
blivit starkare och tydligare sedan
Riksrevisionsverket uppmärksammade problemen 1998.
Fortfarande finns dock problem som framför allt kan
hänföras till den organisatoriska splittringen i
Högkvarteret. Revisorerna menar också att
styrningens verkan i stor utsträckning gått förlorad
eftersom lönebildningen inte tillräckligt följts upp
från Högkvarteret.
Försvarsmaktens kostnader för personalavvecklingen
har varit mycket höga. Mellan åren 2000 och 2002 har
kostnaden för avveckling av yrkesofficerare varit
drygt en miljard kronor per år. Under 2002 betalade
Försvarsmakten i genomsnitt 1,3 miljoner kronor för
varje officer som lämnat myndigheten. Regeringens
redovisning för riksdagen av avvecklingskostnaderna
har varit bristfällig. I budgetpropositionen för
2003 redovisar regeringen inga kostnader för
avvecklingen av personal.

Revisorerna föreslår

att regeringen noggrant följer upp
Försvarsmaktens avvecklingskostnader och årligen
redovisar dessa för riksdagen.

Revisorernas förslag

Med hänvisning till vad som framförts under
revisorernas överväganden och förslag föreslår
Riksdagens revisorer att riksdagen fattar följande
beslut:

Försvarsdepartementets hantering av
arbetsgivarpolitiken

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför om regeringens
hantering av Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik.

Växeltjänstgöringen vid Försvarsdepartementet

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför om
växeltjänstgöringen vid Försvarsdepartementet.

Regeringens uppföljning av myndigheternas
arbetsgivarpolitik

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför om åtgärder
för att förbättra regeringens uppföljning av
myndigheternas arbetsgivarpolitik.

Tydligare organisation i Högkvarteret

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför om
Högkvarterets organisation.

Bättre uppföljning av Försvarsmaktens
arbetsgivarpolitik

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför om att
Försvarsmakten bör utveckla uppföljningen av
arbetsgivarpolitiken.

Regeringens uppföljning av försvarets
omstrukturering

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför om att
regeringen bättre bör följa upp omstruktureringen
inom försvaret.

Utskottet

Riksdagens revisorer har i rapporten 2002/03:16
Givakt på lönebildningen - arbetsgivarpolitiken inom
Försvarsmakten riktat kritik mot regeringen och
Försvarsmakten. Riksdagens revisorer har lämnat
följande förslag till riksdagen

att regeringen informerar riksdagen om hur
regeringen fortsättningsvis skall följa upp och
ställa krav på Försvarsmaktens
arbetsgivarpolitik,

att regeringen prövar möjligheten att avbryta
systemet med växeltjänstgöring för
yrkesofficerare vid Försvarsdepartementet och
redovisar fördelar och nackdelar med systemet för
riksdagen,

att regeringen, i samband med att man lämnar
förslag om hur uppföljningen av myndigheternas
arbetsgivarpolitik kan utformas, bedömer behovet
av kompetens inom Regeringskansliet för att
hantera arbetsgivarfrågorna,

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att
utveckla förslag till hur ansvaret för
arbetsgivarpolitiken skall samlas och tydliggöras
i Högkvarteret,

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att
utveckla sin uppföljning av arbetsgivarpolitiken.
Revisorerna utgår från att myndigheten följer
gällande lagar och förordningar,

att regeringen noggrant följer upp
Försvarsmaktens avvecklingskostnader och årligen
redovisar dessa för riksdagen.

Även Riksrevisionsverket i rapporten Försvarets
omstrukturering - Granskning av planering och
genomförande (RRV 2003:20) och Expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO) i rapporten I
rikets tjänst - en ESO-rapport om statliga kårer (Ds
2001:45) har kritiserat hanteringen av
arbetsgivarfrågorna inom Försvarsmakten.

Såväl regeringen som Försvarsmakten redovisar ett
antal åtgärder för att arbetsgivarpolitiken inom
Försvarsmakten skall förbättras. Försvarsmakten
redovisar ett tiopunktsprogram om personalfrågor som
syftar till att driva personalfrågorna på ett
konsekvent sätt så att personalpolitiken stöder
verksamhetens utveckling. Försvarsmakten redovisar
också att åtgärder vidtagits för att stärka
myndighetens chefer i deras roll som arbetsgivare.
Regeringen anger att den avser att särskilt följa
upp Försvarsmaktens arbetsgivarroll.
Utskottet kan konstatera att personalkostnaderna i
Försvarsmakten enligt Riksdagens revisorer uppgick
till 12,5 miljarder kronor 2002. Detta är en
väsentlig del av anslagen till Försvarsmakten. Det
synes inte som de åtgärder för att reducera
kostnader som vidtagits vid olika stora
organisatoriska förändringar i försvaret fått
genomslag när det gäller att reducera
personalkostnaderna. Det synes i stället som om
personalkostnaderna har fått en sådan omfattning att
det gått ut över den verksamhet som skall bedrivas
inom Försvarsmakten.
Därmed har de nödvändiga rationaliseringsvinsterna
på detta område inte kunnat realiseras. Av
revisionsrapporten drar utskottet slutsatsen att
arbetsgivarpolitiken inte bedrivits på ett sådant
sätt att verksamhetsintresset alltid stått i
centrum. Utskottet har övervägt att föreslå
riksdagen att Arbetsgivarverket skulle utöva ett
större inflytande över lönebildningen m.m. i
Försvarsmakten än för närvarande, men är inte nu
berett att föreslå riksdagen en sådan åtgärd.
Utskottet har samma uppfattning som Riksdagens
revisorer - dock att riksdagen bör ges större
möjligheter att följa upp personalkostnadernas
utveckling och därmed hur arbetsgivarpolitiken
utövas.
Den stora förändring som Försvarsmakten nu
genomgår och den ökade förmågan till en mer dynamisk
anpassning av organisation och arbetsförutsättningar
medför rimligen att de arbetsgivarpolitiska
instrumenten behöver utvecklas.

Det är bra att regeringen och Försvarsmakten nu
redovisar åtgärder för att arbetsgivarrollen skall
förbättras. Det är viktigt att regeringen fortsätter
att stärka sin uppföljning och styrning när det
gäller arbetsgivarpolitiken inom Försvarsmakten. De
åtgärder som vidtas bör därför redovisas för
riksdagen i den kommande
försvarsbeslutspropositionen. Dessutom bör
personalkostnaderna för olika kategorier inom
Försvarsmakten, liksom avvecklingskostnaderna för
personalen, fortsättningsvis årligen redovisas för
riksdagen.

Vad utskottet här har anfört om redovisning för
riksdagen och med anledning av Riksdagens revisorers
förslag 1, 5 och 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
När det gäller revisorernas förslag om bemanning
och organisation i Högkvarteret och i
Försvarsdepartementet utgår utskottet från att
regeringen och Försvarsmakten organiserar
verksamheten så att arbetsuppgifterna skall kunna
utföras på bästa sätt. Utskottet anser således att
riksdagen inte bör ta ställning till hur
Försvarsdepartementet och Försvarsmakten bemannar
och organiserar sina respektive organisationer. Med
anledning av det anförda avstyrks Riksdagens
revisorers förslag 2, 3 och 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Karriärsystem (punkt 2) (m, fp, kd)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar
Nilsson (alla m), Allan Widman och Heli Berg
(båda fp) samt Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fö221 yrkande
1 och 2003/04:Fö264 yrkande 12.

Ställningstagande

Förbandsverksamheten bör i ökad omfattning samordnas
mellan olika typer av förband. Därmed kan en
effektivare utbildning och ett förbättrat underhåll
uppnås. Detta ökar också möjligheten för officerare,
soldater och sjömän att öva i sammansatta förband.
Utbildningen av högre chefer blir effektivare.

Detta kräver å andra sidan ökad bredd men
samtidigt uppdelning i olika former av
kompetensutveckling inom befälskåren. Officerskåren
bör erbjudas mer specialiserade karriärvägar när
större specialisering krävs i en mer begränsad
organisation. Det är dags att säga adjö till mantra
som "enbefälssystem", "livstidsyrke" och
"rekrytering på gemensam grund". Om vi respekterar
människor blir det naturligt att också möjliggöra
olika utvecklingar grundade på olika bakgrund,
intresse och förmåga. Försvaret får inte avvisa dem
som inte vill börja som generals- eller
amiralsaspiranter utan fastmer under en fas i livet
vill ägna sig åt det militära yrket med utmaningar i
ledarskap, laganda och teknik.
Försvarsmaktens personalförsörjning står inför
stora utmaningar. Nya uppgifter och annorlunda
beredskapskrav kräver en översyn av rekrytering och
tjänstgöring för alla personalkategorier i
försvaret: yrkes- och reservofficerare,
civilanställda, värnpliktiga och frivilliga.
Särskilt viktigt är att åtgärder vidtas på ett
sådant sätt att behovet av olika personalkategorier
avvägs på samma grunder och utan onödiga bindningar
till hittillsvarande förhållanden. Utan ändringar i
de regelverk med lagar och förordningar som legat
till grund för det gamla mobiliseringsförsvaret går
det inte att göra den anpassning som är nödvändig
för ett effektivt insatsförsvar.
Utbildningssystemet för yrkesofficerare bör ses
över och ökade möjligheter till karriärinriktningar
för specialister eller generalister bör finnas.

Vad utskottet har anfört om karriärsystem för
officerarna bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär att motionerna
2002/03:Fö221 yrkande 1 och 2003/04:Fö264 yrkande12
bör bifallas.

2. Stöd till enskild (punkt 3) (m)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar
Nilsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö221 yrkande 2.

Ställningstagande

Med färre förbandsorter måste många officerare och
deras familjer flytta till nya tjänstgöringsorter.
Det kan vara svårt att finna arbete för den andra
parten, barnen måste byta skolor, det kan vara
omöjligt att finna en bostad. En framsynt
personalpolitik måste bidra till att lösa dessa
problem.

Officerare har skyldighet att delta i
internationell tjänstgöring. I familjer med barn
måste i sådana fall den andra föräldern ta hela
ansvaret. Dessa olägenheter måste lösas på ett bra
sätt, förenligt med de krav som ställs av samhället
i övrigt.

Riksdagen bör ge regeringen till känna att den
lägger fram förslag om stöd för den enskilde i
enlighet med vad utskottet anfört. Därmed bör motion
2002/03:Fö221 yrkande 2 bifallas.

3. Kontrakts- och visstidsanställning (punkt 4)
(m, fp)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar
Nilsson (alla m) samt Allan Widman och Heli Berg
(båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 3. Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö221 yrkande 4.

Ställningstagande

Lagstiftningen för anställningar måste ändras så att
det blir möjligt att arbeta för försvaret under en
begränsad period och med andra uppgifter än enbart
utlandstjänstgöring. Visstidsanställning och
kontraktsanställning för både officerare, soldater
och sjömän kan vara nya kontraktsformer som skapar
den flexibilitet som behövs när organisationen och
antalet värnpliktiga minskas.

Att korttidsanställa soldater och sjömän som
meniga är en nödvändighet. Främst de internationella
insatserna men också kraven på samtränade förband av
hög kvalitet som bidrar till att utveckla förbandens
förmåga talar för detta. När regeringen öppnat för
en förkortad grundutbildning av värnpliktiga ter sig
korttidsanställda soldater och sjömän än mer
angelägna. Med korttidsanställda "soldater och
sjömän" utnyttjas dessutom den dyrbara utbildning de
värnpliktiga får under sin grundutbildning och
bidrar till organisationen under längre tid. Den
hemförlovade soldaten och den förrådsställda
materielen fungerar inte längre som huvudprincip för
vårt försvar. Detta måste regeringen inse. Utan
korttidsanställda äventyras hela ambitionen att
skapa ett insatsberett försvar med hög kvalitet.
Även höjda beredskapskrav, t.ex. för att snabbt
kunna reagera vid t.ex. en terroristattack, talar
för en större andel anställda. När värnpliktiga inte
längre kontinuerligt tas in till utbildning finns
det under vissa tider av året, särskilt under
sommaren, mycket begränsad beredskap. I förband med
förmåga att motverka biologiska och kemiska
stridsmedel bör andelen anställda vara hög av rena
beredskapsskäl.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen att den
lägger fram förslag till sådan ändring i
arbetslagstiftningen som möjliggör såväl kontrakts-
som visstidsanställning för all personal inom
Försvarsmakten i enlighet med vad utskottet anfört.
Därmed bör motion 2002/03:Fö221 yrkande 4 bifallas.

4. Personalförsörjning (punkt 5) (kd)

av Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 4. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö264 yrkandena 9
och 13.

Ställningstagande

Initiativ bör tas för att säkra
personalförsörjningen i framtiden.

För att ta till vara den erfarenhet och stora
kompetens som finns hos anställda som nyligen
avslutat sin yrkeskarriär bör man snarast införa ett
s.k. senior adviser-system.

Internationell tjänstgöring är genom ny
lagstiftning tvingande för all personal inom
Försvarsmakten och måste präglas av positiva
förtecken ekonomiskt, socialt och på andra sätt.
Kristdemokraterna vill också betona att
avtalsvillkoren för de anställda inom utlandsstyrkan
ännu inte förhandlats färdigt och att stödet till
hemmavarande familjer är dåligt och ovärdigt en
modern arbetsgivare.
Vad utskottet har anfört om personalförsörjning
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed bör motion 2003/04:Fö264 yrkandena 9
och 13 bifallas.

5. Polisanmälan för sexuella trakasserier
(punkt 9) (fp, mp)

av Allan Widman och Heli Berg (båda fp) samt Lars
Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 5. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö238 yrkande 3.

Ställningstagande

Folkpartiet liberalerna menar att det är av stor
vikt att Sverige har ett jämställt försvar. Ett av
hindren på vägen är förekomsten av sexuella
trakasserier. Sexuella trakasserier skall anmälas
till förbandschefen som vid kännedom skall göra en
utredning och sedan anmäla saken till Försvarets
personalansvarsnämnd.

Trots att det är så många som känner sig utsatta,
anmäls bara två-tre fall per år av sexuella
trakasserier till Försvarets personalansvarsnämnd.
Detta är naturligtvis ett uttryck för att
organisationen inte fungerar och att Försvarsmakten
uppenbarligen underlåter att ta problemet med
sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor
på allvar.
Personalansvarsnämnden har endast skyldighet att
polisanmäla sexuella trakasserier i de fall där de
är ett resultat av tjänstefel i myndighetsutövning
och då man bedömer att påföljden skulle bli
fängelse. Enligt Försvarsmakten har hittills inget
fall av sexuella trakasserier polisanmälts av
ansvarsnämnden. Folkpartiet liberalerna menar att
det är av stor vikt att de fall som kommer till
nämndens kännedom och som bedöms vara sexuella
trakasserier skall polisanmälas, oavsett bedömd
påföljd.

Vad utskottet har anfört om polisanmälan av sexuella
trakasserier bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär att motion
2003/04:Fö238 yrkande 3 bör bifallas.

6. Uppföljning av sexuella trakasserier
(punkt 10) (m, kd)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar
Nilsson (alla m) samt Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 6. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö263 yrkande 4.

Ställningstagande

Jämställdhetslagen kräver att det skall finnas en
handlingsplan eller policy som omfattar såväl
jämställdhet som åtgärder mot sexuella trakasserier
och annan kränkande behandling inom samtliga företag
och myndigheter i Sverige.

Försvarsmakten har sedan 1997 en sådan policy.
Trots detta kan vi konstatera att det förekommer ett
antal fall som inte minst uppmärksammas i
massmedierna. Ställningstagande vid fall av sexuella
trakasserier och annan könsdiskriminering som inte
följer den uttalade policyn eller som missförstås
väcker stor uppmärksamhet både inom och utom
Försvarsmakten och kan i värsta fall rasera flera år
av jämställdhetsarbete.
Jämställdhet måste vara en betydligt mer
prioriterad fråga på alla nivåer för att kunna öka
rekryteringsbasen för yrkesofficerare och
specialister. Kvinnliga yrkesofficerare bedöms ofta
utifrån den manliga måttstocken och stämmer inte in.
Värderingar och attityder kring jämställdhet
inklusive det viktiga arbetet mot sexuella
trakasserier och diskriminerande särbehandling
grundat på kön måste bli mer prioriterat på alla
nivåer inom Försvarsmakten. Det krävs nu en
kvalificerad uppföljning och ett antal åtgärder för
att komma till rätta med sexuella trakasserier och
annan kränkande behandling.
Vad utskottet har anfört om uppföljning av
sexuella trakasserier bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Detta innebär att motion
2003/04: Fö263 yrkande 4 bör bifallas.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Riksdagens revisorers förslag om
Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik (punkt 1)
(fp, mp)

av Allan Widman och Heli Berg (båda fp) samt Lars
Ångström (mp).

En stor del av personalen vid Försvarsdepartementet
utgörs av yrkesofficerare som på tillfällig basis
tjänstgör som sakkunniga vid departementet, många
gånger på viktiga befattningar. Både departementet
och Försvarsmakten har ställt sig positiv till denna
s.k. växeltjänstgöring. Parterna menar att denna typ
av tjänstgöring är värdefull för att bibehålla och
utveckla ett gott samarbete. Försvarsdepartementet
har också uttryckt att detta personalsamarbete skall
utökas.

Folkpartiet liberalerna menar, liksom Riksdagens
revisorer, däremot att växeltjänstgöringen gör mer
skada än nytta. Med tanke på kritiken mot regeringen
och dess otillräckliga styrning och uppföljning av
Försvarsmakten är vi benägna att stämma in i
revisorernas kritik. Växeltjänstgöringen lägger
sannolikt hinder i vägen för departementets styrning
av försvaret. Denna arbetsform kan försvåra för
regeringen att utifrån politiska utgångspunkter
bedöma och analysera förslag från Försvarsmakten.
Mot bakgrund av det ovan sagda skulle vi se det
som mycket positivt om regeringen ville hörsamma
revisorernas förslag om att avbryta systemet med
växeltjänstgöring och dessutom återkomma till
riksdagen för att redovisa fördelar och nackdelar
med detta system.
När det gäller personal- och arbetsgivarfrågor
inom Försvarsmakten hanteras de av olika avdelningar
inom Högkvarteret. Revisorernas rapport visar att
detta bl.a. resulterar i olika och oklara budskap
till förbanden vad gäller arbetsgivarpolitiken.
Splittringen försvårar sålunda styrningen av
arbetsgivarfrågor, men också uppföljningen av
lönebildningen. Många problem med lönebildningen i
stort inom försvaret kan också hänföras till oklara
ansvarsförhållanden inom Högkvarteret. Folkpartiet
liberalerna hade gärna sett, i enlighet med
revisorernas förslag, att regeringen uppdrar åt
Försvarsmakten att föreslå hur ansvaret för
arbetsgivarpolitiken kan samlas och göras tydligare.

2. Diskriminering och mångfald (punkt 8) (v)

av Berit Jóhannesson (v).

Det är grundläggande för Försvarsmaktens
trovärdighet och folkförankring att alla
samhällsgrupper finns representerade inom
myndigheten. Det är också av avgörande betydelse att
ingen utestängs eller bli diskriminerad på grund av
sin etniska bakgrund, kön eller sexuell läggning.

Kvinnornas kunskap och kompetens behövs inom
Försvarsmakten och Försvarsmakten behöver bli mer
jämställt. Vänsterpartiets syn är därför att värn-
och civilplikten skall omfatta både kvinnor och män.
I dagsläget är plikten frivillig för kvinnor. De
värnpliktiga kvinnorna utgör en viktig bas för att
rekrytera kvinnor till befälsyrket. Framgång i
strävan om att fler kvinnor skall söka sig till
Försvarsmakten som värnpliktiga eller med
befälsyrket som mål är att arbetsmiljön är bra och
att ingen riskerar att utsättas för sexuella
trakasserier.
Vänsterpartiet har i ett flertal motioner och
under många år påtalat och krävt åtgärder mot
sexuella trakasserier. Men trots att både
Försvarsmakten uttalat sig och vidtagit åtgärder och
regeringen lagt stor vikt vid dessa frågor finns det
både bland dem som slutat inom Försvarsmakten och
dem som i dag finns inne i organisationen sådana som
har erfarenheter av dessa trakasserier. Detta visas
inte minst i de undersökningar som genomförts 1999
med uppföljning 2002.
För att komma till rätta med de sexuella
trakasserierna krävs ett fortsatt arbete med
utbildning i genderkunskap inom Försvarsmaktens
skolor, för de redan anställda och för och bland de
värnpliktiga. Men det krävs också att man förankrar
beslutade åtgärder och gör en kraftfull uppföljning
av dem.
Utskottet har tidigare uttalat sig om vikten av
kraftfulla åtgärder mot diskriminering och sexuella
trakasserier inom försvaret och upprepar ånyo den
uppfattningen. Det är bra. Regeringen har i januari
i år givit Försvarsmakten, Pliktverket och
Försvarshögskolan i uppdrag att i samarbete ta fram
strategier för att få bort negativa attityder och
diskriminering inom det militära försvaret.
I avvaktan på resultatet av initiativet från
regeringen ställer jag mig bakom utskottets
skrivningar.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Framställningen

Framställning 2002/03:RR14 Riksdagens revisorers
förslag angående Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt
2.2 om regeringens hantering av Försvarsmaktens
arbetsgivarpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt
2.2 om växeltjänstgöringen vid
Försvarsdepartementet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt
2.2 om åtgärder för att förbättra regeringens
uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt
2.3 om Högkvarterets organisation.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt
2.4 om att Försvarsmakten bör utveckla
uppföljningen av arbetsgivarpolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt
2.5 om att regeringen bättre bör följa upp
omstruktureringen inom försvaret.

Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2002

2002/03:Fö212 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen beslutar om ett
rekryteringsmål för andelen kvinnliga officerare
till Försvarsmakten.

3. Riksdagen begär att regeringen ger Försvarsmakten
i uppdrag att presentera en plan för hur
Försvarsmakten skall stärka sin rekrytering av
kvinnliga officerare till funktioner som
traditionellt är mansdominerade.

4. Riksdagen begär att regeringen ger Försvarsmakten
i uppdrag att presentera en plan för hur kvinnor
inom Försvarsmakten skall få en med sina manliga
kolleger jämbördig möjlighet till karriär.

5. Riksdagen begär att regeringen ger Försvarsmakten
i uppdrag att årligen utvärdera vilken effekt
åtgärderna mot sexuella trakasserier har gett.

2002/03:Fö218 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen ger
i uppdrag till Försvarsmakten att inom kort
presentera en utbildningsplan avseende
genuskunskap för försvarsanställda.

2002/03:Fö221 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om rekrytering, utbildning och anställning
av officerare med olika bakgrund inom ett
flerkarriärsystem, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om stöd för den enskilde, i enlighet med
vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till sådan ändring i arbetslagstiftningen
som möjliggör såväl kontrakts- som
visstidsanställning för all personal inom
Försvarsmakten, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

2002/03:Fö240 av Allan Widman m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mångfald och
diskriminering inom försvaret.

2002/03:Fö264 av Hillevi Larsson m.fl. (s, fp, v, c,
mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
homosexuella, bisexuella och transpersoner som är
anställda inom Försvarsmakten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
homosexuella, bisexuella och transpersoner som
fullgör plikttjänstgöring.

2002/03:Fö270 av Kent Härstedt och Hillevi Larsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om Försvarsmakten som
normgivande funktion i samhället i stort och vikten
av att följa upp och stödja mångfaldsprojekt för
bättre attityder inom Försvarsmakten.

2002/03:A317 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, s, v, c,
mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att HomO:s
bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell
läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga
för dem som är värnpliktiga och skolpliktiga samt
vuxenstuderande.

Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2003

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ändring av lagen om diskriminering i
arbetslivet så att den även omfattar värnpliktiga.

2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
arbeta för att fler kvinnor skall finnas med i
Sveriges internationella styrkor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genderfrågor
får ett större utrymme vid utbildningen för
insatsstyrkorna.

2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd,
v, mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
öka andelen kvinnor i fredsbevarande operationer
och att en lista på kompetenta kvinnor som kan ta
sådana uppdrag upprättas.

2003/04:U349 av Sonja Fransson (s):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
skall öka andelen kvinnor i fredsbevarande
operationer och att en lista på kompetenta kvinnor
som kan ta sådana uppdrag upprättas.

2003/04:Fö218 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att samtliga
enheter inom Försvarsmakten skyndsamt tar fram ett
lokalt handlingsprogram mot sexuella trakasserier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Försvarsmakten instruktioner om att utbilda och
anställa lokala rådgivare på alla enheter inom
organisationen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att implementera
ämnet genuskunskap i samtliga militära
utbildningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Försvarsmakten i uppdrag att genomföra en
utbildning i genuskunskap för redan befintlig
personal.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Försvarsmakten i uppdrag att implementera
genuskunskap i värnpliktsutbildningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att genuskunskap
och jämställdhetsarbete skall betraktas som en
formell merit i tjänstgöringsomdömena och som
kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Försvarsmakten och Pliktverket i uppdrag att
utveckla en strategi för att utveckla metoderna
och urvalskriterierna i syfte att öka andelen unga
män och kvinnor med annan etnisk bakgrund.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Räddningsverket får i uppdrag att inkludera ämnet
genuskunskap i den nya utbildningen till skydd mot
olyckor.

2003/04:Fö238 av Heli Berg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
öka mångfalden inom försvaret och motverka all
diskriminering och kränkande behandling på grund
av kön, etnisk bakgrund, religiös tillhörighet,
sexuell läggning eller könsidentitet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det
organisatoriska stödet för kvinnor som blivit
utsatta för sexuella trakasserier måste
förbättras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att de fall som
kommer till Personalansvarsnämndens kännedom och
som bedöms vara sexuella trakasserier skall
polisanmälas oavsett bedömd påföljd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
arbetet med att implementera Pliktverkets
handlingsplan för bl.a. etnisk mångfald drivs på
och intensifieras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av att
Försvarsmakten snarast vidtar konkreta åtgärder
för att öka den etniska mångfalden i försvaret vad
avser rekrytering och inom ramen för detta driver
på arbetet med den nya handlingsplanen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Försvarsmakten
snarast tar fram en handlingsplan för att motverka
diskriminering på grund av sexuell läggning eller
könsidentitet för att synliggöra HBT-personers
situation eftersom en sådan i dagsläget saknas.

2003/04:Fö245 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att tillsätta en kommission
som utreder sextrakasserierna inom Försvarsmakten.

2003/04:Fö251 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
värnpliktiga homosexuella, bisexuella och
transpersoner, däribland HBT-personer med utländsk
bakgrund, samt lesbiska och bisexuella kvinnor som
fullgör värnpliktstjänstgöring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppmärksammandet
av HBT-frågor inom Försvarsmaktens internationella
samverkan.

2003/04:Fö256 av Johan Linander m.fl. (c, fp, v,
mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om situationen för
värnpliktiga homosexuella, bisexuella och
transpersoner, däribland inte minst HBT-personer
med utländsk bakgrund, samt lesbiska och
bisexuella kvinnor som fullgör
värnpliktstjänstgöring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om uppmärksammandet
av HBT-frågor inom Försvarsmaktens internationella
samverkan.

2003/04:Fö257 av Susanne Eberstein och Agneta
Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förändringar i Försvarsmaktens
personalansvarsnämnd.

2003/04:Fö263 av Else-Marie Lindgren m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast
genomföra en kvalificerad uppföljning samt
åtgärder mot sexuella trakasserier och annan
kränkande behandling.

2003/04:Fö264 av Erling Wälivaara m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
s.k. senior adviser-system.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla former av
sexuella trakasserier och kränkande behandling av
kvinnor inom totalförsvarsmyndigheten beivras.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
utbildningssystemet för yrkesofficerare i syfte
att tydliggöra karriärvägar för att därmed i ökad
grad kunna behålla personal.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avtalsvillkor
för de anställda i utlandsstyrkan snarast regleras.

Motioner

Personalpolitik m.m.

I kommittémotion 2002/03:Fö221 (m) av Gunnar Hökmark
m.fl. framhålls att det behövs en ny personalpolitik
i försvaret som gör detta till en attraktiv
arbetsplats. Officersutbildningen behöver därför
omdanas. I motionen föreslås att riksdagen begär att
regeringen lägger fram förslag om rekrytering,
utbildning och anställning av officerare med olika
bakgrund inom ett flerkarriärsystem (yrkande 1), om
stöd för officerarna (yrkande 2) och till sådan
ändring i arbetslagstiftningen som möjliggör såväl
kontrakts- som visstidsanställning för all personal
inom Försvarsmakten (yrkande 4).

I kommittémotion 2003/04:Fö264 (kd) av Erling
Wälivaara m.fl. framhålls att Försvarsmaktens
personalpolitik behöver reformeras. I motionen
föreslås att för att ta till vara den erfarenhet och
stora kompetens hos anställda som nyligen avslutat
sin yrkeskarriär bör man införa ett s.k. senior
adviser-system snarast (yrkande 9). Motionärerna
anser också att det bör genomföras en översyn av
utbildningssystemet för yrkesofficerare i syfte att
tydliggöra karriärvägar för att därmed i ökad grad
kunna behålla personal (yrkande 12). Vidare anförs
att avtalsvillkor för de anställda i utlandsstyrkan
snarast bör regleras (yrkande 13).
I motion 2003/04:Fö257 (s) av Susanne Eberstein
och Agneta Lundberg föreslås förändringar i
Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

Kvinnor i försvaret

I olika motioner lämnas förslag om kvinnor i
försvaret.

I kommittémotion 2002/03:Fö212 (v) av Berit
Jóhannesson m.fl. framhålls att den föråldrade
myndighetsstrukturen och de till kvinnliga
officerare ogynnsamma attityder som varit
förhärskande inom myndigheten inte har hjälpt till
att locka kvinnor till försvaret i önskad
omfattning. I motionen föreslås att riksdagen bör
begära att regeringen beslutar om ett
rekryteringsmål för andelen kvinnliga officerare
till Försvarsmakten (yrkande 1), att riksdagen begär
att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att
presentera en plan för hur Försvarsmakten skall
stärka sin rekrytering av kvinnliga officerare till
funktioner som traditionellt är mansdominerade
(yrkande 3) och att riksdagen begär att regeringen
ger Försvarsmakten i uppdrag att presentera en plan
för hur kvinnor inom Försvarsmakten skall få en med
sina manliga kolleger jämbördig möjlighet till
karriär (yrkande 4).
I motion 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) av Eva
Flyborg m.fl. menar motionärerna att Sverige bör
arbeta för att fler kvinnor skall finnas med i
Sveriges internationella styrkor (yrkande 6).
I motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)
(yrkande 7) av Viviann Gerdin m.fl. och i motion
2003/04:U349 (s) (yrkande 7) av Sonja Fransson
anförs att Sverige bör öka andelen kvinnor i
fredsbevarande operationer och att en lista på
kompetenta kvinnor som kan ta sådana uppdrag
upprättas.

Diskriminering och mångfald

I flera motioner tas frågor om diskriminering och
mångfald upp.

I kommittémotion 2002/03:Fö212 (v) av Berit
Jóhannesson m.fl. framhålls att riksdagen begär att
regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att årligen
utvärdera vilken effekt åtgärderna mot sexuella
trakasserier har gett (yrkande 5).
I kommittémotion 2002/03:Fö240 (fp) av Allan
Widman m.fl. framhålls att det militära försvaret på
centrala områden inte alls är representativt för det
samhälle det verkar i och för. I motionen föreslås
att det är viktigt att det vidtas åtgärder för att
främja en bättre etnisk och kulturell mångfald inom
försvaret (yrkande 7).
I kommittémotion 2002/03:Fö218 (v) av Berit
Jóhannesson m.fl. framhålls att genderperspektivet
är en viktig grund i den militära utbildningen. I
motionen föreslås att regeringen ger Försvarsmakten
i uppdrag att inom kort presentera en
utbildningsplan avseende genuskunskap för
försvarsanställda (yrkande 4).
I motion 2002/03:Fö264 (s, fp, v, c, mp) av
Hillevi Larsson m.fl. anser motionärerna att det är
angeläget att regeringen ger Försvarsmakten i
uppdrag att påskynda och intensifiera
förändringsarbetet när det gäller situationen för de
homosexuella, bisexuella och transpersoner som är
anställda vid myndigheten (yrkande 1). Motionärerna
anser vidare att regeringen bör ge Försvarsmakten i
uppdrag att vidta åtgärder när det gäller
situationen för värnpliktiga homosexuella,
bisexuella och transpersoner samt att det införs ett
förbud mot diskriminering av dessa (yrkande 2).
I motion 2002/03:Fö270 (s) av Kent Härstedt och
Hillevi Larsson framförs att regeringen bör ålägga
Försvarsmakten att redovisa en handlingsplan för hur
man skall åstadkomma att de värnpliktiga skyddas mot
diskriminering på motsvarande sätt som det i lag
garanteras skydd mot diskriminering i arbetslivet.
I kommittémotion 2003/04:Fö218 (v) av Berit
Jóhannesson m.fl. lämnas ett antal förslag mot
diskriminering och för mångfald inom försvaret. Det
framhålls att

samtliga enheter inom Försvarsmakten skyndsamt
bör ta fram ett lokalt handlingsprogram mot
sexuella trakasserier (yrkande 2),

regeringen bör ge Försvarsmakten instruktioner om
att utbilda och anställa lokala rådgivare på alla
enheter inom organisationen (yrkande 3),

ämnet genuskunskap bör implementeras i samtliga
militära utbildningar (yrkande 4),

regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att
genomföra en utbildning i genuskunskap för redan
befintlig personal (yrkande 5),

regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att
implementera genuskunskap i
värnpliktsutbildningen (yrkande 6),

genuskunskap och jämställdhetsarbete bör
betraktas som en formell merit i
tjänstgöringsomdömena och som kriterium för
bedömning i nomineringsnämnderna (yrkande 7),

regeringen bör ge Försvarsmakten och Pliktverket
i uppdrag att utveckla en strategi för att
utveckla metoderna och urvalskriterierna i syfte
att öka andelen unga män och kvinnor med annan
etnisk bakgrund (yrkande 8),

Räddningsverket bör få i uppdrag att inkludera
ämnet genuskunskap i den nya utbildningen till
skydd mot olyckor (yrkande 9).

I kommittémotion 2003/04:Fö238 (fp) av Heli Berg
m.fl. om gender- och minoritetsfrågor inom försvaret
framhålls

betydelsen av att öka mångfalden inom försvaret
och motverka all diskriminering och kränkande
behandling på grund av kön, etnisk bakgrund,
religiös tillhörighet, sexuell läggning eller
könsidentitet (yrkande 1),

att det organisatoriska stödet för kvinnor som
blivit utsatta för sexuella trakasserier måste
förbättras (yrkande 2),

att de fall som kommer till
Personalansvarsnämndens kännedom och som bedöms
vara sexuella trakasserier skall polisanmälas
oavsett bedömd påföljd (yrkande 3),

betydelsen av att arbetet med att implementera
Pliktverkets handlingsplan för bl.a. etnisk
mångfald drivs på och intensifieras (yrkande 5),

betydelsen av att Försvarsmakten snarast vidtar
konkreta åtgärder för att öka den etniska
mångfalden i försvaret vad avser rekrytering och
inom ramen för detta driver på arbetet med den
nya handlingsplanen (yrkande 6),

att Försvarsmakten snarast bör ta fram en
handlingsplan för att motverka diskriminering på
grund av sexuell läggning eller könsidentitet för
att synliggöra HBT-personers situation eftersom
en sådan i dagsläget saknas (yrkande 7).

I motion 2003/04:Fö245 (fp) av Eva Flyborg föreslås
att en kommission tillsätts som utreder
sextrakasserierna inom Försvarsmakten.

I motion 2003/04:Fö251 (s) av Hillevi Larsson
m.fl. och i motion 2003/04:Fö256 (c, fp, v, mp) av
Johan Linander m.fl. framhålls att regeringen bör ge
Försvarsmakten i uppdrag att uppmärksamma
situationen för och vidta åtgärder för värnpliktiga
homosexuella, bisexuella och transpersoner,
däribland för HBT-personer med utländsk bakgrund,
samt lesbiska och bisexuella kvinnor som fullgör
värnpliktstjänstgöring (yrkande 1). Motionärerna
menar också att HBT-frågor bör uppmärksammas och
integreras inom Försvarsmaktens internationella
samverkan (yrkande 2).
I kommittémotion 2003/04:Fö263 (kd) av Else-Marie
Lindgren m.fl. föreslås att det snarast genomförs en
kvalificerad uppföljning samt åtgärder mot sexuella
trakasserier och annan kränkande behandling i
Försvarsmakten (yrkande 4).
I kommittémotion 2003/04:Fö264 (kd) av Erling
Wälivaara m.fl. framhålls att alla former av
sexuella trakasserier och kränkande behandling av
kvinnor som förekommer inom totalförsvarsmyndigheten
är oacceptabelt och måste beaktas och beivras
(yrkande 10).
I motion 2002/03:A317 (fp, s, v, c, mp) av
Birgitta Ohlsson m.fl. anförs att HomO:s
bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell
läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga
för dem som är värnpliktiga och skolpliktiga samt
vuxenstuderande (yrkande 1).
I motion 2003/04:L350 (c) av Kenneth Johansson
m.fl. föreslås att riksdagen begär att regeringen
lägger fram förslag om ändring av lagen om
diskriminering i arbetslivet så att den även
omfattar de värnpliktiga (yrkande 5).
I motion 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) av Eva
Flyborg m.fl. föreslås att genderfrågor får ett
större utrymme vid utbildningen för insatsstyrkorna
(yrkande 7).

Utskottet

Personalpolitik

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens
personal (bet. 2001/02: FöU7) framhöll utskottet att
det ansåg det viktigt att nya karriär- och
utvecklingsmöjligheter skapas för de olika
personalkategorierna inom Försvarsmakten, dvs.
yrkes- och reservofficerare samt civilt anställda.
Utskottet menade också att den militära
organisationen bör fortsätta att reformeras så att
den möter framtida krav och bidrar till att skapa
alternativa karriärvägar för anställd personal.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2004
anmält att reformeringen av Försvarsmaktens
personalförsörjningssystem pågår och att arbetet
grundas på den samlade syn på personalförsörjningen
i Försvarsmakten som regeringen redovisade i
propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret
(prop. 2001/02:10).
Utskottet ser de personalpolitiska frågorna som en
av de viktigaste inför nästa försvarsbeslut och
utgår från att regeringen i den kommande
propositionen om försvarsbeslutet utförligt
redovisar arbetet med personalförsörjningsfrågorna
och lämnar de förslag till riksdagen som behövs. Med
det anförda är motionärerna delvis tillgodosedda,
varför motionerna 2002/03:Fö221 (m) yrkandena 1, 2
och 4 samt 2003/04:Fö264 (kd) yrkandena 9, 12 och 13
avstyrks.
I motion 2003/04:Fö257 (s) föreslås förändringar i
Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Nämnden följer
de bestämmelser som enligt 19 § verksförordningen
(1995:1322) gäller för myndigheter i
statsförvaltningen. Utskottet avstyrker därmed
motionen.

Kvinnor i försvaret

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens
personal (bet. 2001/02: FöU7) framhöll utskottet
följande.

Utskottet anser - i likhet med
Försvarsberedningen och regeringen - att andelen
kvinnliga officerare inom Försvarsmakten bör öka.
Detta bör ske genom olika åtgärder såsom att
rekryteringsmål för kvinnliga officerare införs,
förändring av fysiska baskrav och förbättringar i
arbetsmiljön för kvinnor. Vidare bör
Försvarsmakten fortsätta sina ansträngningar att
förbättra attityder och inställning till
kvinnliga officerare. Försvarsmakten bör också
fördjupa sin analys av varför så få kvinnor söker
sig till officersyrket.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2004 lämnat
en redogörelse om rekrytering av kvinnliga
totalförsvarspliktiga och kvinnliga officerare.
Regeringen anför bl.a. följande.

Försvarsmaktens mål för 2002 att reducera de
förtida avgångarna för kvinnliga officerare med
50 procent har uppnåtts. Försvarsmakten har
därutöver arbetat med att öka nyrekryteringen av
kvinnor till officersyrket. För att eliminera
risken för indirekt diskriminering av kvinnor
genom fysiska baskrav som närmast utestänger dem
från officersyrket har Försvarsmakten i stället
tagit fram ett träningskrav. Detta används för
närvarande på prov inom Försvarsmakten för att
sedan kunna utvärderas.
Regeringens krav på en påtaglig ökning av andelen
kvinnor inom officersyrket har Försvarsmakten
omsatt till ett mål för 2007 som innebär en 40-
procentig ökning.
- - -
Varje fall av avgång under grundutbildningen
bland kvinnliga totalförsvarspliktiga skall
analyseras och återrapporteras i samband med
årsredovisningen för 2004 för att identifiera
behov av ytterligare åtgärder.

Det är enligt utskottet nödvändigt att antalet
kvinnor ökar i Försvarsmakten. Ansträngningarna med
att rekrytera kvinnliga värnpliktiga och officerare
måste fortsätta. Detta gäller också kvinnor till
förband i internationell verksamhet. Regeringen bör
återkomma till riksdagen i höstens
försvarsbeslutsproposition med en redovisning av det
fortsatta arbetet med detta.

Med det anförda är motionerna 2002/03:Fö212 (v)
yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd)
yrkande 6, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)
yrkande 7 samt 2003/04:U349 (s) yrkande 7 i hög grad
tillgodosedda varför, de inte behöver bifallas.

Diskriminering och mångfald

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens
personal (bet. 2001/02: FöU7) framhöll utskottet
följande.

Utskottet har erfarit att Försvarsmakten har
intensifierat sitt jämställdhetsarbete och nu
integrerar ett genusperspektiv i utbildningen vid
militära skolor och i ledarskapsutbildningen.

Försvarsutskottet anförde vidare i samma betänkande.

I några motioner framförs förslag om s.k.
HBT-frågor (homo, bisexuella och transpersoner) i
Försvarsmakten. Utskottet anser att övergrepp och
diskriminering aldrig är godtagbart och varje
gång måste motverkas kraftfullt. Det krävs
kraftfulla åtgärder också för att det militära
försvaret på alla nivåer och i alla funktioner
skall vara lika öppet, välkommet och tillgängligt
på likvärdiga villkor för alla, oavsett sexuell
läggning.
Enligt utskottet är det viktigt att
Försvarsmakten fortsätter att vidta åtgärder för
att förebygga och förhindra att någon utsätts för
trakasserier på grund av sexuell läggning. Enligt
vad utskottet erfarit pågår också i
Försvarsmakten ett arbete med att förändra
attityder i organisationen i dessa frågor.

Regeringen har lämnat en utförlig redogörelse i
budgetpropositionen för 2004 om åtgärder mot
diskriminering och för främjande av mångfald i
försvaret. Regeringen anför bl.a. följande.

I arbetet med att förebygga och motverka sexuella
trakasserier redovisar Försvarsmakten att
ytterligare 58 lokala rådgivare utbildats. Totalt
är de nu 200 stycken som kan stödja förbanden.
- - -
Inom HBT-området (homosexuella, bisexuella och
transpersoner) pågår projektet Normgivande
mångfald som ingår i EU:s Equalprogram. Projektet
kommer att löpa fram till utgången av 2004 och
har som syfte att skapa en god nulägesbeskrivning
av situationen inom Försvarsmakten för att
utgående från den kunna ta fram verktyg som kan
ge en varaktig attitydförändring.
- - -
För samtliga myndigheter gäller att de har ett
arbetsgivaransvar som bl.a. innebär att de skall
verka för att ge alla - oaktat kön, etnisk
tillhörighet, religion, funktionshinder eller
sexuell läggning - samma möjligheter, rättigheter
och skyldigheter i arbetslivet.
- - -
Ett annat prioriterat område för regeringen är
utbildningsmiljön för totalförsvarspliktiga.
Utvecklingsarbetet skall syfta till att motverka
mobbning, trakasserier samt övergrepp mot
enskilda. Områden som skall belysas är bl.a.
jämställdhet, sexuella trakasserier, homofobi,
främlingsfientlighet, utbildning, säkerhet,
olycksförebyggande åtgärder samt förhållandet
till droger.
- - -
Regeringens bedömning är att ledarskapet inom
myndigheten är avgörande för huruvida kvinnor och
män får samma möjligheter, rättigheter och
skyldigheter hos Försvarsmakten som arbetsgivare.
Regeringen anser därför att arbetet med att
inkorporera genusfrågorna i ledarskapsämnet utgör
en viktig grund för inriktningen inom området.
- - -
Regeringen bedömer att mångfald bidrar till att
höja kvaliteten inom en verksamhet, att god
framtida kompetensförsörjning utgår från att
arbetsgivare kan attrahera den mest kompetenta
arbetskraften utan att exkludera t.ex. kvinnor
och personer med utländsk bakgrund. Mångfalden
har dessutom en särskild betydelse inom
försvarssektorn utgående från både
folkförankrings- och demokratiprinciper. Mot
bakgrund av denna bedömning är det nödvändigt för
Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk att
vidta åtgärder för att bredda rekryteringsbasen
till värnplikten och i förlängningen till
officersyrket. Grundläggande för detta arbete är
att de pågående befattningsanalyserna slutförs
med en genomgripande analys utgående från genus-
och mångfaldsperspektiv.
Regeringens inriktning är att ytterligare
stärka de totalförsvarsgemensamma myndigheternas
arbete med genus- och mångfaldsfrågor med
särskilt fokus på Försvarshögskolan och
Totalförsvarets pliktverk.
Utskottet erinrar ånyo om vikten av att kraftfulla
åtgärder vidtas när det gäller att motverka alla
slag av diskriminering i försvaret. Utskottet
understryker - liksom tidigare - också betydelsen av
åtgärder för att främja etnisk och kulturell
mångfald inom försvaret. Regeringen har i januari
2004 givit Försvarsmakten, Pliktverket och
Försvarshögskolan i uppdrag att i samarbete med
varandra ta fram strategier för att få bort negativa
attityder och diskriminering inom det militära
försvaret. Regeringen bör vid nästa riksmöte
fortsätta med sin redovisning till riksdagen i dessa
frågor. Regeringsuppdraget från januari 2004 bör
därvid kunna utgöra ett underlag. Vad utskottet har
anfört innebär att motionärernas syfte till stor del
är tillgodosett, varför motionerna 2002/03:Fö212
yrkande 5, 2002/03:Fö240 yrkande 7, 2002/03:Fö218
yrkande 4, 2002/03:Fö264 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Fö270, 2003/04:Fö218 yrkandena 2-9,
2003/04:Fö238 yrkandena 1-3 och 5-7, 2003/04:Fö245,
2003/04:Fö251 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Fö256
yrkandena 1 och 2, 2003/04:Fö263 yrkande 4,
2003/04:Fö264 yrkande 10, 2002/03:A317 yrkande 1,
2003/04:L350 yrkande 5 samt 2003/04:U278 yrkande 7
kan avstyrkas.