Bostadsutskottets betänkande
2003/04:BOU7
Mobiltelefonmaster och buller i planeringen m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet 88 motionsförslag som gäller frågor
om fysisk planering. Förslagen är från den allmänna motionstiden 2003.
Utskottets behandling är framför allt inriktad på frågor om mobiltelefonmaster
och buller.
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats fyra reservationer och två särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ398 yrkande
5, 2003/04:MJ404 yrkande 8, 2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo222
yrkandena 1-3, 2003/04:Bo237, 2003/04:Bo256 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo259
yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:Bo262 yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292
och 2003/04:Bo296 yrkandena 2, 3 och 5.
Reservation 1 (v)
Reservation 2 (mp)
2. Boende och buller m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande 14, 2003/04:Bo201,
2003/04:Bo219 yrkandena 1-3 och 6, 2003/04:Bo254 yrkande 8 och 2003/04:Bo264
yrkandena 1-4.
Reservation 3 (m, fp, kd, c)
3. Moratorium avseende vissa externa handelsetableringar
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo213, 2003/04:Bo216 yrkandena 1 och
2 och 2003/04:Bo268 yrkande 6.
Reservation 4 (v, mp)
4. Övriga frågor
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju445 yrkande 5, 2003/04:L353 yrkande
4, 2003/04:Sf402 yrkandena 23 och 25, 2003/04:Kr285 yrkande 5, 2003/04:Kr385
yrkande 1, 2003/04:Ub395 yrkande 2, 2003/04:MJ404 yrkande 6, 2003/04:MJ432
yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ474 yrkande 21, 2003/04:N248 yrkande 3,
2003/04:N325 yrkande 4, 2003/04:A302 yrkande 19, 2003/04:Bo204 yrkandena
1 och 2, 2003/04:Bo217, 2003/04:Bo221, 2003/04:Bo225 yrkandena 2 och 4,
2003/04:Bo245, 2003/04:Bo254 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Bo255 yrkande 1,
2003/04:Bo258 yrkandena 9, 10, 13 och 14, 2003/04:Bo260 yrkandena 1, 3
och 5, 2003/04:Bo261 yrkande 2, 2003/04:Bo263 yrkandena 16, 26, 28 och 30,
2003/04:Bo268 yrkandena 1-5 och 7, 2003/04:Bo285, 2003/04:Bo288 och
2003/04:Bo295 yrkande 2.
Stockholm den 25 mars 2004
På bostadsutskottets vägnar
Göran Hägglund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe
Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), Hans Unander (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars
Tysklind (fp), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström
(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s), Gunnar Andrén
(fp), Mariann Ytterberg (s) och Jörgen Johansson (c).
Utskottets överväganden
Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokalisering av mobiltelefonmaster
m.m. Jämför reservationerna 1 (v) och 2 (mp).
Inledning
Liksom vid tidigare års behandling av motioner i dessa frågor kan utskottet
konstatera att tillgängliga uppgifter pekar på att ett stort antal master
och andra anläggningar för mobiltelefoni m.m. torde komma att uppföras
under de närmaste åren. Åtgärder bör därför vidtas så att effekterna av
utbyggnaden minimeras med avseende på bl.a. natur- och kulturvärden,
stadsmiljö och inte minst på människor.
Motionerna
Flera motioner innehåller yrkanden om att försiktighetsprincipen skall
tillämpas i olika sammanhang. Motionärerna anser att principen skall
tillämpas vid all planering och installation - motion 2003/04:So344 (c)
yrkande 5, vid rekommendation om bosättning och vistelse i närhet av
elektromagnetiska fält - motion 2003/04:MJ398 (mp) yrkande 5, vid planering
av stadsmiljön - motion 2003/04:Bo237 (mp), vid prövning enligt PBL av
utbyggnad av 3G-master - motion 2003/04:Bo256 (c) yrkande 2, vid uppsättning
av master och basstationer för mobiltelefoni - motion 2003/04:Bo259 (mp)
yrkande 4 respektive vid varje tillståndsprövning för master och basstationer
för 3G - motion 2003/04:Bo262 (mp) yrkande 3.
I ovan nämnda motion 2003/04:Bo256 (c) yrkande 3 förespråkas även inrättande
av lågstrålande zoner i varje kommun. Motion 2003/04:Bo262 (mp) innehåller
förslag om samma sak i varje län (yrkande 1) och tilläggsdirektiv till
PBL-kommittén om reglering av lågstrålande zoner (yrkande 2). I motion
2003/04:So344 (c) yrkande 5 förespråkas även införande av strålningsfria
zoner. Motion 2003/04:Bo259 (mp) innehåller även förslag om sänkta
gränsvärden för elektromagnetisk strålning från basstationer (yrkande 2),
utarbetande av rekommendation om säkerhetsavstånd till master och sändare
för mobiltelefoni (yrkande 5) samt mätning av strålning och övervägande
om säkerhetsavstånd för basstationer och master för UMTS-systemet (yrkande
6).
Några motioner tar upp frågor om bygglov och bygganmälan. Sålunda ställer
motionärerna bakom motion 2003/04:Bo222 (v) krav på bygganmälan avseende
basstationer och antenner (yrkande 2) och på bygglov för alla typer av
sändningsmaster (yrkande 3). Förslag om bygglovplikt för alla basstationer
för mobiltelefoni lämnas i motion 2003/04:Bo259 (mp) yrkande 1. Motionärerna
föreslår i motion 2003/04:Bo292 (s, mp) obligatorisk bygglovsplikt för
alla radiomaster med mer än 1 km räckvidd. I motion 2003/04:MJ404 (m)
yrkande 8 förordar motionärerna stopp för möjligheten att ansöka om bygglov
på annans mark utan markägarens samtycke.
Två motioner behandlar samordningsfrågor. I motion 2003/04:Bo206 (kd)
yrkande 4 finns krav på mellankommunal samordning av lokaliseringen av
3G-mobiltelefonmaster. I motion 2003/04:Bo296 (s) yrkande 3 uppmärksammas
behovet av samordnad användning av mobiltelefonimaster genom ett förslag
om uppföljning av den möjlighet till samordning av master som ges i lagen
(2003:389) om elektronisk kommunikation.
Flera motioner innehåller förslag som bl.a. syftar till att allmänheten
i större utsträckning skall få information om till vilka platser som
mobiltelefonmaster eller antenner m.m. har lokaliserats. I motion 2003/04:Bo206
(kd) föreslås kommuntäckande planer för mobiltelefonmaster (yrkande 1)
samt ställs det krav på kommunal information om mobiltelefonmaster (yrkande
2) och redovisning av strålningsvärden vid basstationer (yrkande 3). Motion
2003/04:Bo222 (v) yrkande 1 innehåller förslag om rätt till en samlad
information om var alla master, antenner och basstationer är placerade.
Motionärerna bakom motion 2003/04:Bo262 (mp) yrkande 8 föreslår kartläggning
av befintliga och planerade basstationer och sändare för mobiltelefoni.
Slutligen lämnas i motion 2003/04:Bo296 (s) yrkande 2 förslag på kommunal
redovisning av befintliga och planerade mobiltelefonimaster.
Avslutningsvis behandlar två motioner frågor om elsanering av offentliga
lokaler m.m. I motion 2003/04:Bo262 (mp) yrkande 7 finns förslag om att
medel på sikt tillförs för elsanering av offentliga lokaler, arbetsplatser
och bostäder för att hjälpa och rehabilitera individer med konstaterade
elskador och elöverkänslighet. Motion 2003/04:Bo296 (s) yrkande 5 förespråkar
överväganden om elfria zoner i offentliga byggnader (t.ex. sjukhus) för
att möjliggöra vistelse för elöverkänsliga.
Bakgrund
Miljökvalitetsmål
I mars 1999 beslutade riksdagen att bl.a. införa det nationella
miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,
rskr. 1998/99:183). Detta miljökvalitetsmål innebär bl.a. att människors
hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter
av strålning i den yttre miljön. I enlighet med de riktlinjer som därvid
antogs beslutade riksdagen i november 2001 om ett antal delmål för
miljökvalitetsmålet (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
Som delmål angavs bl.a. att riskerna med elektromagnetiska fält kontinuerligt
skall kartläggas och nödvändiga åtgärder vidtas i takt med att eventuella
risker identifieras. Regeringen bedömde därvid att kunskapsläget om
elektromagnetiska fält bör förbättras genom forskning för att få underlag
till nödvändiga insatser.
Miljöbalkens försiktighetsprincip m.m.
I 2 kap. miljöbalken (MB) återfinns bl.a. vissa allmänna hänsynsregler.
Av störst intresse i nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3 § MB där det anges
försiktighetsmått m.m. som alla som bedriver eller avser att bedriva en
verksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta för att motverka skador
eller olägenheter för människors hälsa och miljö. Denna bestämmelse kallas
ofta för försiktighetsprincipen.
Hänsynsreglerna är rättsligt bindande. De och således även
försiktighetsprincipen
får betydelse bl.a. genom att det vid tillståndsprövning enligt MB kan
meddelas villkor som bygger på dessa regler. De kan också läggas till
grund för förelägganden och förbud enligt MB (tillsynsverksamhet).
Verksamheter m.m. som inte är tillståndspliktiga enligt MB underkastas
normalt sett inte en prövning mot MB:s allmänna hänsynsregler i samband
med tillståndsprövningen. Detta kan dock bli fallet vid tillsynsverksamhet.
Beträffande vilka verksamheter som är tillståndspliktiga enligt MB finns
det skäl att inledningsvis peka på att det i 9 kap. 1 § MB ges en
legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med miljöfarlig verksamhet avses
enligt denna definition bl.a. användning av mark, byggnader eller
anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller,
skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller
annat liknande. Med olägenhet för människors hälsa avses störning som
enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och
som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap. 3 § MB). Med icke-joniserande
strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa
elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska
verkan likartad strålning (2 § strålskyddslagen [1988:220]). Bestämmelserna
i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller bemyndigande för regeringen att meddela
föreskrifter om tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet
och om prövningsmyndigheter. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen
utfärdat förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
vari bl.a. anges i vilken omfattning som miljöfarliga verksamheter m.m.
är tillståndspliktiga enligt MB.
Varken för mobiltelefonmaster eller starkströmsledningar, som tas upp i
en av motionerna, har det i denna förordning förskrivits tillståndsplikt.
Beträffande de sistnämnda kan tilläggas att de tillståndsprövas enligt
ellagen (1997:857). Statens energimyndighet prövar ansökningar om tillstånd
för byggande eller användande av sådana ledningar.
I detta sammanhang bör det även framhållas att den som bedriver eller
avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till
verksamheten enligt MB även om det inte krävs tillstånd (9 kap. 6 § MB
tredje stycket). Härigenom kan verksamheten vid tillståndsprövningen bli
underkastad prövning enligt 2 kap. MB. Det bör även påpekas att ett mindre
antal verksamheter är underkastade tillståndsplikt enligt såväl särskild
lag som MB.
Det finns också regler i plan- och bygglagen (PBL) som i väsentliga
avseenden styr möjligheterna att uppföra byggnader och andra anläggningar.
Således ställs det bl.a. krav på att anläggningar skall utformas på ett
sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och
till natur- och kulturvärdena på platsen. Det ställs även krav på att
bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn
till bl.a. de boendes och övrigas hälsa. Om utförandet av en anläggning
kräver att det upprättas en detaljplan krävs normalt också en
miljökonsekvensbeskrivning.
Här kan vidare nämnas att det i detaljplaner får meddelas bestämmelser om
skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om
det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom
luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som omfattas
av 9 kap. MB (miljöfarlig verksamhet).
Bestämmelserna i 2 kap. MB är dock inte tillämpliga vid planläggning eller
bygglovsprövning enligt PBL.
De myndigheter som lämnar tillstånd till verksamhet enligt annan särskild
lag (än MB) skall vid sin tillståndsgivning normalt enbart följa bestämmelserna
enligt den särskilda lagen. Tillståndsmyndigheten skall således endast i
de fall och i den omfattning den särskilda lagen hänvisar till MB tillämpa
föreskrifter som finns i MB i sin tillståndsgivning. Avsikten är dock,
som ovan har antytts, att MB och annan lagstiftning skall tillämpas
parallellt (se 1 kap. 3 § första stycket MB). I vissa fall gäller emellertid
bara den speciella lagstiftningen (se 1 kap. 7 § MB). Parallelliteten
innebär bl.a. att verksamheter m.m. som inte har tillståndsprövats enligt
MB i de flesta fall kan bli föremål för ingripanden med stöd av MB vid
tillsynsverksamhet.
Verksamheter som inte har tillståndsprövats enligt MB kan alltså, som
nyss har nämnts, komma att prövas mot MB i ett tillsynsärende. Även
verksamheter vilka har tillståndsprövats enligt MB kan bli föremål för
ingripanden från tillsynsmyndighet. I dessa fall är möjligheterna till
ingripanden dock något begränsade (se 24 kap. 1 § MB).
En tillsynsmyndighet kan om övriga förutsättningar är uppfyllda (se ovan)
meddela de förelägganden och förbud som behövs för att stadgandena i MB
(t.ex. försiktighetsprincipen) skall efterlevas. Det sistnämnda följer av
26 kap. 9 § MB.
Under förra riksmötet uppmärksammades utskottet på två tillsynsärenden
som gäller elektromagnetiska fälts inverkan på omgivningen. De två ärendena
gällde påverkan från starkströmskablar. I det ena fallet förelade
tillsynsmyndigheten (miljönämnden) verksamhetsutövaren att tillse att
magnetfältsnivån inte överskrider en viss nivå och i båda fallen förelades
verksamhetsutövarna att redovisa ett förslag till kontrollprogram för
respektive verksamhet. Länsstyrelsen upphävde föreläggandet avseende
begränsning av magnetfältsnivån och fastställde besluten i övrigt. (Se
Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 2 februari 2001, dnr 25-28687-99
och dnr 25-3963-00). Besluten överklagades till Växjö tingsrätt, miljödomstolen.
Miljödomstolen fastställde med tillämpning av försiktighetsprincipen
verksamhetsutövarnas skyldighet att upprätta ett förslag till kontrollprogram
(innehållande bl.a. kartläggning av magnetfält och strömstyrka vid olika
tidpunkter och förhållanden). Miljödomstolen fann det samtidigt (i det
fall det var uppe till prövning) inte vara motiverat att, som miljönämnden
hade gjort, förelägga verksamhetsutövaren att begränsa magnetfältsnivån.
(Se Växjö tingsrätts, miljödomstolen, domar den 25 juni 2002 i mål nr M
87-01 och M 93-01). Målen överklagades till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen,
som inte lämnade prövningstillstånd.
Sammanfattningsvis kan sägas att den av utskottet skisserade bakgrunden
ger vid handen att alla verksamheter, med vissa undantag (se bl.a. 1 kap.
7 § MB), på ett eller annat sätt är underkastade vad som kallas
försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § MB).
Som regelsystemet är uppbyggt skall alltså antingen tillståndsmyndigheten
iaktta försiktighetsprincipen eller har tillsynsmyndigheten i många fall
möjlighet att ingripa med stöd av samma princip. Allt under förutsättning
att kunskapen på området och den aktuella verksamheten motiverar ett
ingripande.
Här kan även tilläggas att MB innehåller bestämmelser om samråd. Genom
regleringen i 12 kap. 6 § MB ställs det, i vissa fall, även krav på samråd
för verksamheter som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt.
En förutsättning är att verksamheten eller åtgärden kan komma att väsentligt
ändra naturmiljön. Samrådet skall ske med den myndighet som har
tillsynsansvaret på området. Av motiven till denna del av miljöbalken framgår
bl.a. att det kan vara motiverat att göra en anmälan för samråd vid
uppförande av radio- och telemaster.
Särskilt om PBL
Enligt PBL krävs bygglov för att uppföra en radio- eller telemast. Det
torde dock normalt sett inte krävas bygglov för att på en befintlig byggnad
montera en antenn. Om PBL föreskriver att det krävs bygglov för att uppföra
en radio- eller telemast krävs i allmänhet även en bygganmälan. Bygglov
behövs även om det skulle ha beviljats ledningsrätt (se nedan) för masten.
Planläggning får inte medverka till att miljökvalitetsnormer överträds.
Lokalisering av bebyggelse skall ske till mark som är lämplig med hänsyn
till de boendes och övrigas hälsa. Byggnader och bygglovspliktiga
anläggningar skall placeras och utformas så att de eller deras användning
inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Vid
planläggning skall hänsyn också tas till förhållandena i angränsande kommuner.
Kommunen är vidare skyldig att i samband med upprättande av förslag till
översiktsplan och detaljplan samråda med bl.a. länsstyrelsen och andra
kommuner som berörs av förslaget. Vidare skall kommunen bereda de myndigheter
och enskilda som har ett väsentligt intresse av förslaget tillfälle till
samråd. Med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL torde
en kommun, om det föreligger särskilda skäl, kunna i detaljplan fastställa
värden för elektromagnetisk strålning som inte får överskridas.
Länsstyrelsen kan ingripa mot kommuners beslut angående detaljplaner eller
områdesbestämmelser om besluten kan befaras innebära att regleringen av
sådana frågor om användningen av mark- eller vattenområden som angår flera
kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt. Länsstyrelsen kan även
ingripa mot bl.a. sådana beslut som kan befaras innebära att en bebyggelse
annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa (se 12
kap. 1 § PBL).
Ledningsrättslagen
Ledningsrättslagen (1973:1144) ger vissa möjligheter för den som vill
utnyttja utrymme inom en fastighet för att dra fram en ledning. Ledningsrätt
ger möjligheter mot fastighetsägarens vilja och kan, i varje fall om
Ledningsrättsutredningens förslag (i SOU 2002:83) genomförs, innefatta
rätt att uppföra master. Liksom vid prövning enligt PBL tillämpas 2 kap.
MB inte heller vid prövning enligt ledningsrättslagen. Enligt lagen får
dock en ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses
på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild
synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Ledningsrätt får
inte heller upplåtas om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt
intresse. Från det sistnämnda görs undantag för fall där upplåtelsen är
till övervägande nytta från allmän synpunkt.
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, som trädde i kraft den
25 juli 2003, innehåller bl.a. bestämmelser som innebär att en operatör
med ett betydande inflytande på en viss marknad skall kunna föreläggas en
samlokaliseringsskyldighet eller skyldighet om gemensamt utnyttjande vad
avser t.ex. master. Även andra operatörer kan föreläggas detta om
skyldigheten krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller
för att uppnå mål för fysisk planering. Så kan vara fallet när det saknas
möjlighet till genomförbara alternativa lokaliseringar. Som en allmän
grundprincip anses gälla att skyldigheter som åläggs skall vara rimliga
ur tekniskt och ekonomiskt hänseende.
Forskning m.m. angående strålning
Miljö- och jordbruksutskottet har i betänkande 2003/04:MJU12 behandlat
frågor om icke-joniserande strålning med inriktning framför allt på
mobiltelefoni inkluderande frågor om strålning från basstationer. Miljö-
och jordbruksutskottet redovisar i betänkandet bl.a. forskningsrön och
rekommendationer som finns på området enligt följande.
De internationella riktlinjer som har tagits fram av det internationella
expertorganet International Commission on Non-Ionising Radiation Protection
(ICNIRP) är baserade på en noggrann analys av all vetenskaplig litteratur
(både värme- och icke-värmerelaterade effekter) och erbjuder med stora
säkerhetsmarginaler skydd mot alla identifierade faror med energi från
radiofrekventa fält (RF-energi). Exponeringsnivåerna från mobiltelefonen
för en användare är betydligt högre än från en basstation men ligger under
internationella riktlinjer. Helkroppsexponering för elektromagnetiska
fält mellan 100 kHz och 10 GHz som leder till en ökad kroppstemperatur av
mer än 1 o C kan innebära en risk för olika effekter som bl.a.
beteendeförändringar. Denna exponering motsvarar ett SAR-värde på ca 4 W/kg för
hela kroppen. Vid lokal exponering i huvudet över 100 W/kg har man påvisat
linsgrumlingar (grå starr) i ögonen på försöksdjur. Dessa etablerade
effekter utgör grunden för ICNIRP:s rekommendationer för radiofrekventa
fält. (För fält i andra frekvensområden finns motsvarande bedömningar.)
Ett antal studier som har undersökt möjligheten av effekter på lägre nivåer
(under sådana som åstadkommer dessa termiska effekter) har också utvärderats
av ICNIRP, men bedömningen var att resultaten från dessa för närvarande
inte kan utgöra en bas för ICNIRP:s rekommendationer.
För det aktuella frekvensområdet (30-2 000 MHz) gäller enligt ICNIRP:s
rekommendationer följande gränser för exponering uttryckt i SAR:
Yrkesmässig exponering Allmänhetens exponering
Helkropp 0,4 W/kg 0,8 W/kg
Bål, huvud 10 W/kg 2 W/kg
Extremiteter 20 W/kg 4 W/kg
Dessa värden utgör medelvärden över varje 10 g massa, och över varje
sexminutersperiod. Studier har visat att en exponering av 2 W/kg i
huvudregionen kan leda till en temperaturhöjning på ca 0,1 o C.
De riktlinjer för allmänhetens exponering som föreslagits av ICNIRP har
antagits av EU. Därigenom har EU uppmanat alla medlemsländer att utfärda
rekommendationer i enlighet med dessa. Statens strålskyddsinstitut (SSI)
har utarbetat rekommendationer i form av allmänna råd om begränsning av
allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSI FS 2002:3). De
rekommendationer som utfärdats inom EU och SSI:s allmänna råd behandlar
strålning hos allmänheten. Den yrkesmässiga exponeringen regleras i
Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1987:2. Denna är inte anpassad till
ICNIRP:s rekommendationer från 1998.
Inom WHO bedrivs det s.k. EMF-projektet (Electro Magnetic Fields). Aktuella
slutsatser från EMF-projektet innebär sammanfattningsvis följande: Ingen
av de granskningar som nyligen utförts har kommit till den slutsatsen att
exponering för RF-fälten från mobiltelefoner eller deras basstationer
orsakar några negativa hälsoeffekter. Det finns dock kunskapsluckor som
identifierats för framtida forskning så att man skall kunna göra bättre
hälsoriskbedömningar. Det kommer att ta ytterligare tid i anspråk att
slutföra, utvärdera och offentliggöra de slutgiltiga resultaten angående
eventuella hälsorisker för den RF-forskning som krävs för detta. Under
tiden har WHO publicerat ett antal faktablad om strålning som finns på
dess hemsida. Projektet beräknas vara slutfört år 2005 med uppdatering av
två kriterier, ett från år 1987 om lågfrekventa fält och ett från 1993 om
radiofrekventa fält.
Rådet för arbetslivsforskning (RALF, numera Forskningsrådet för arbetsliv
och socialvetenskap, FAS) har på regeringens uppdrag studerat frågor med
anknytning till icke-joniserande strålning från olika apparater. Den 30
november 2000 redovisade rådet en forskningsöversikt och utvärdering av
såväl svenska som internationella forskningsresultat inom området
elkänslighet och hälsorisker på grund av elektriska och magnetiska fält. Rådet
konstaterar bl.a. följande. Den samlade bedömningen av hälsoeffekter vid
mobil telekommunikation, baserad på dagens kunskap, är att vetenskapligt
stöd saknas för förekomst av ökad risk för ohälsa vid användning av
mobiltelefon. Denna eller liknande slutsatser dras av i princip alla
internationella utredningar och i mötesreferat som arbetsgruppen har tagit
del av. Ett antal ytterligare utredningar presenterades under år 2001, bl.
a. i Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland och av EU:s vetenskapsråd.
I SSI:s rapport 2002:16, Epidemiologiska studier över mobiltelefoner och
risken för cancer - en översikt, anges att det för närvarande inte finns
belägg för att mobiltelefoner utgör en risk för cancer samt att pågående
studier bör ge ytterligare data om eventuella karcinogena (cancerframkallande)
effekter från långvarig användning av mobiltelefoner.
I juni 2002 tillsatte SSI ett internationellt expertråd som fick i uppdrag
att följa forskningen inom EMF och dess påverkan på människors hälsa.
Rådet skall ge SSI råd om det vetenskapliga underlaget beträffande sambandet
mellan EMF och biologiska effekter. Den 18 december 2003 lämnade det
internationella expertrådet sin första rapport (dnr 00/1854/02). I rapporten
har expertgruppen gått igenom forskningsresultat som handlar om risken
för cancer hos mobiltelefonanvändare, strålningens påverkan på
blod-hjärnbarriären och på stressproteiner i kroppen, s.k. heat shock proteins.
Expertrådet diskuterar även Världshälsoorganisationens (WHO) förslag
till försiktighetsåtgärder, Precautionary framework. Sammanfattningsvis
anser expertrådet att inga nya genomgripande resultat kommit fram under
de senaste tre åren som förändrar nuvarande riskbedömningar inom de områden
som diskuteras. Slutsatserna från bl.a. den engelska Stewartrapporten och
den svenska RALF-rapporten gäller i allt väsentligt fortfarande. Rådet
konstaterar att ett intensivt forskningsarbete pågår i många länder och
att ny kunskap successivt kommer att bli tillgänglig. Forskningsområdet
är komplicerat och det är väsentligt att forskningsresultat kan upprepas
av andra forskargrupper innan de accepteras. Den snabba teknikutvecklingen
gör att det är viktigt att följa upp olika typer av tänkbara hälsoeffekter
redan på ett tidigt stadium, eftersom det kan ta lång tid att upptäcka
skador i form av t.ex. cancer eller kroniska sjukdomar. Rådet understryker
därför vikten av fortsatt forskning inom EMF-området.
Utskottet vill för sin del sammanfattningsvis anföra följande. När det
gäller icke-joniserande strålning är ICNIRP den viktigaste internationella
organisationen för utarbetandet och utfärdandet av riktlinjer. ICNIRP:s
gällande riktlinjer innebär att man inte anser att användningen av
mobiltelefoni innebär en ökad risk för cancer. Samtidigt uppmanar organisationen
till viss försiktighet. Både WHO och EU delar ICNIRP:s huvudsakliga
bedömningar. Utskottet vill också framhålla den försiktighetsstrategi som
den centrala svenska tillsynsmyndigheten för strålskydd, SSI, tillämpar
genom att utfärda rekommendationer som innebär att man inte anser att det
finns något vetenskapligt stöd för att allvarliga hälsorisker skulle vara
förenade med användningen av mobiltelefoni. SSI rekommenderar dock dem
som känner oro att minska sin stråldos genom att t.ex. använda
handsfree-utrustning.
- - -
När det gäller exponering för radiofrekventa fält och behovet av märkning
vill utskottet anföra följande. I april 2001 presenterade SSI sin rapport
Exponering för radiofrekventa fält och mobiltelefoni (SSI rapport 2001:9).
I rapporten ges en översikt över allmänhetens exponering för radiofrekventa
fält, med tonvikt på den exponering som härrör från mobiltelefonisystem.
Mätningar av exponeringen för radiofrekventa fält mellan 30 och 2 000
MHz har genomförts på 31 platser i Sverige: storstad, mindre stad och
landsbygd. Mätningarna har visat att exponeringsnivåerna varierade strakt
mellan de olika platserna, med högsta värden i storstad utomhus och i
närheten av radio/TV-master. Som mest uppgick de uppmätta värdena till 3
mW/m2, dvs. under en tusendel av de rekommendationer som utarbetats av
ICNIRP. Dominerande bidrag till denna exponering kom från basstationer
för mobiltelefoni och från TV-sändningar. Exponeringen vid egen användning
av mobiltelefoner kan i vissa situationer uppgå till värden som ligger
under men i närheten av ICNIRP:s rekommendationer. Den reella exponeringen
är dock ofta betydligt lägre på grund av olika faktorer som telefonutförande
och hur man håller telefonen. Statistik från Stockholmsområdet indikerar
att olika former av nedreglering av mobiltelefoners uteffekt i medelvärde
kan reducera exponeringen med cirka fyra femtedelar. Trådlösa telefoner
och annan mobilutrustning som PC-modem eller Bluetooth ger generellt lägre
exponeringsnivåer. År 2003 gav regeringen SSI i uppdrag att "utreda
eventuellt behov av informationstext angående strålning från mobiltelefoner
och andra terminaler för mobil kommunikation". Den 2 februari 2004 lämnade
SSI en skrivelse till regeringen om behovet av information om strålning
från mobiltelefoner. SSI:s arbete har följts av representanter från
Elsäkerhetsverket, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen och Socialstyrelsen.
Myndigheternas gemensamma bedömning om kunskapsläget är att det inte
finns några vetenskapliga belägg för att elektromagnetiska fält, EMF,
från mobiltelefoner leder till skadliga hälsoeffekter. Det finns heller
inga belägg för att barn skulle vara mer känsliga för EMF än vuxna. Vidare
framhålls att mobiltelefoner är en relativt ny företeelse och att det
därför är viktigt att forskningen inom området fortsätter.
Den ovan redovisade rapporten från det internationella expertrådet har
inte redovisat några vetenskapliga belägg för att elektromagnetiska fält
från mobiltelefoner leder till skadliga hälsoeffekter, men den ger enligt
SSI ändå stöd för att, som en del av en försiktighetsstrategi, sänka
exponeringen vid användning av mobiltelefon med enkla åtgärder. SSI kommer
därför att ta initiativ till ett myndighetsgemensamt informationsmaterial
om mobiltelefoner och strålning och informera om hur man med enkla åtgärder
kan sänka sin exponering från mobiltelefoner. Det föreslagna
informationsmaterialet
till allmänheten och information om SAR-värdet bör finnas lättillgängligt
i butiker som säljer mobiltelefoner. SSI avser därför att ta upp en
diskussion med mobiltelebranschen, bl.a. om hur den kan medverka till att
informationen når konsumenterna på ett effektivt sätt.
- - -
SSI har i en särskild rapport redovisat SAR och utstrålad effekt från 21
mobiltelefoner på marknaden (SSI Rapport 2002:1). Ett syfte med rapporten
är att undersöka om utstrålad effekt kan kombineras med uppgifter om SAR
för att beskriva telefonernas prestanda. De högsta uppmätta SAR-värdena
varierade mellan 0,49 W/kg och 1,7 W/kg för mätobjekten. Medelvärdet låg
på 0,78 W/kg. SAR-värdet för alla telefoner låg under gränsvärdet på 2
W/kg. Det finns i dag också ett frivilligt åtagande från
mobiltelefontillverkarnas
sida att presentera aktuella SAR-värden på telefonerna. Bland annat har
listor med SAR-värden publicerats i kvällspressen. Dessa värden finns
också publicerade på SSI:s hemsida. Vidare bör uppmärksammas att en lista
på SAR-värden från mobiltelefoner finns på den tyska strålskyddsmyndighetens
hemsida.
- - -
Riksdagen har nyligen behandlat regeringens proposition om miljömålens
delmål och åtgärdsstrategier (bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) och
beslutat att, i enlighet med regeringens förslag, delmålen bl.a. skall
följas upp genom sammanställningar av de nationella och internationella
forskningsresultaten, däribland den ovan nämnda rapporten från RALF
(Elkänslighet och hälsorisker av elektromagnetiska fält). Regeringen har i
riksdagen dessutom anfört att en grundläggande princip i det svenska
forskningssystemet är att regeringen inte förmedlar forskningsmedel till
enskilda forskare. Ansvarsfördelningen mellan regering, riksdag och
myndigheter är sådan att regering och riksdag fattar de övergripande
forskningspolitiska besluten medan universitet, högskolor, forskningsråd och
andra organisationer med sakkunskap beslutar om den närmare medelsfördelningen
och verksamheten. Detta bör gälla även för beslut om resurser till forskning
om elöverkänslighet. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
(FAS) har i samband med omorganisationen av de forskningsfinansierande
myndigheterna tagit över ansvaret för frågor som rör forskning om
elöverkänslighet. Rådet är i dag, vid sidan av universitet och högskolor och
Arbetslivsinstitutet, den huvudsakliga finansiären av sådan forskning i
Sverige (svar på fr. 2001/02:76). Vidare bör uppmärksammas att Vetenskapsrådet
genom regleringsbrev för år 2004 har fått i uppdrag att i samråd med
berörda forskningsfinansiärer, myndigheter och branschföreträdare utarbeta
en analys över forskningen inom området hälsoeffekter av elektromagnetiska
fält samt värdera den nationella forskningens kvalitet och inriktning i
ett internationellt perspektiv. Rådet skall också mot bakgrund av analysen
bedöma behovet av nationell forskning inom området samt ge förslag till
inriktning av den nationella forskningen. Uppdraget skall redovisas senast
den 1 november 2004.
Utredningar m.m. i övrigt
Kammarrätten i Stockholm har i beslut som meddelades den 23 februari 2004
tagit ställning till en vid Post- och telestyrelsen (PTS) avslagen begäran
om att få ut uppgifter om position och adress för samtliga befintliga
UMTS-sändare (3G-sändare) i Göteborgs kommun (mål nr 7462-03).
Kammarrätten ansåg att uppgifterna rör nätoperatörernas affärs- och
driftsförhållanden och att företagen kan antas lida skada om de begärda
uppgifterna lämnas ut. Kammarrätten fann därför att uppgifterna omfattades
av sekretess enligt 8 kap. 6 § 1 sekretesslagen (1980:100) och avslog
överklagandet.
Enligt inhämtade uppgifter från PTS lämnar myndigheten alltid ut uppgifter
om en specificerad sändare (på viss adress e.d.) eller alla sändare inom
en kilometers radie från viss position eller adress, t.ex. bostad.
Elsäkerhetsverket, Boverket, PTS, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket och
Statens strålskyddsinstitut har gett ut informationsbroschyren Strålning
från mobiltelesystem i vilken redovisas bl.a. hur människor påverkas av
radiovågor från mobiltelesystem. Elsäkerhetsverket, Boverket, Socialstyrelsen,
Arbetsmiljöverket och Statens strålskyddsinstitut har gett ut
informationsbroschyren Magnetfält och eventuella hälsorisker i vilken lämnas
vissa rekommendationer. Bland annat rekommenderas att undvika placering
av nya bostäder, skolor och daghem etc. nära befintliga elanläggningar
som ger förhöjda magnetfält, om det finns alternativa placeringar.
Hösten 2002 redovisade Elsäkerhetsverket ett regeringsuppdrag avseende
strålningsrisker från kraftledningar. Verket lämnar i rapporten förslag
på gränsvärden för kraftledningar. Vidare föreslås bl.a. att antalet boende
vid olika exponeringsnivåer skall utredas av verket. Beredningen inom
Regeringskansliet har inte avslutats. Elsäkerhetsverket har inlett sitt
utredningsarbete.
PTS har haft i uppdrag av regeringen att bl.a. utreda och lämna förslag
till utformning av myndighetens sektorsansvar för miljöfrågor. Ansvaret
avser bl.a. elektromagnetiska fält inom området för trådlös kommunikation
och inverkan på natur- och kulturvärden av en utbyggnad av infrastrukturen
för en sådan kommunikation. Uppdraget slutredovisades under 2002 och
behandlades i proposition 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation.
Regeringen delade utredningens bedömning att det knappast är försvarbart
ur effektivitets- eller kostnadssynpunkt att i nuläget föra över någon
arbetsuppgift inom miljöområdet från någon av de andra berörda myndigheterna
till PTS.
Utskottets ställningstagande
Ett flertal olika frågeställningar aktualiseras av motionerna. Gemensamt
för de allra flesta av motionsförslagen är att de har sin utgångspunkt i
en oro för hälsorisker. För att möta dessa risker lämnar motionärerna
förslag på olika typer av åtgärder. Förslagen bör ses mot denna, i många
stycken gemensamma, bakgrund.
Liksom vid förra årets behandling av motioner på detta område kan utskottet
konstatera att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten m.m. som pågått
under en tid på ett mycket påtagligt sätt aktualiserar frågan om de
eventuella hälsokonsekvenserna av strålningen från anläggningarna liksom
strålningens påverkan på natur- och kulturmiljön. Frågor om anläggningarnas
påverkan i form av elektromagnetiska fält på människor och miljö har
fortfarande stor aktualitet och betydelse.
Enligt utskottets mening bör därför fortfarande försiktighet och återhållsamhet
vara vägledande vid uppförande av olika anläggningar för mobiltelefoni m.
m. Av samma skäl finns det anledning att iaktta försiktighet när det gäller
att placera bostäder och lokaler i närheten av kraftledningar och andra
anläggningar som ger upphov till elektromagnetiska fält.
De planinstrument m.m. som kommunerna redan i dag förfogar över torde
också göra det möjligt för dem att undvika olämplig lokalisering av
bebyggelse eller olika anläggningar för mobiltelefoni m.m. Det är också
ofta till den kommunala nivån (t.ex. miljönämnder) som tillsynsansvaret
och möjligheterna att ställa villkor på verksamhetsutövare har lokaliserats.
Mot denna i korthet beskrivna bakgrund får det i första hand anses vara
ett kommunalt ansvar att bostäder och lokaler inte uppförs inom områden
där den elektromagnetiska strålningen är för hög eller att verksamheter
med för hög strålning inte placeras i anslutning till bostadsområden m.m.
Den ökade kunskapen om och uppmärksamheten kring dessa frågor ger också
förutsättningar för kommunerna att ta detta ansvar. Även kommunmedborgarnas
medvetenhet kan förväntas bidra till att så blir fallet.
Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning kan MB:s försiktighetsprincip
påverka nu aktuella verksamheter. Lagstiftningen ger således utrymme för
ingripanden med stöd av denna princip eller uppställande av villkor med
stöd av principen, antingen från tillsynsmyndighet eller från
tillståndsmyndighet,
under förutsättning att den aktuella verksamheten och forskningen på
området motiverar detta.
Utskottet kan liksom tidigare dessutom konstatera att många av de frågor
som aktualiseras i motionerna på ett eller annat sätt är föremål för
utredning eller annan beredning.
I frågorna om bygglov och bygganmälan vill utskottet framhålla att det
torde förhålla sig så att en utökad bygglovsplikt i sig inte leder till
att de informationskrav m.m. som motionärerna eftersträvar skulle komma
att uppfyllas i större utsträckning än i dag. Däremot kan, som redan har
framgått, en tillsynsmyndighet ingripa mot pågående verksamheter med stöd
av försiktighetsprincipen om kunskapsläget och den aktuella verksamheten
motiverar ett ingripande. Inte heller framstår det som motiverat att låta
informationsbehovet påverka reglerna om bygglovsplikt m.m. Dessa regler
har andra utgångspunkter än att tillfredsställa informationsbehov. Med
anledning av den moderata motionen vill utskottet framhålla att det inte
anses ankomma på byggnadsnämnden att pröva om sökanden har äganderätt
eller annan rätt till den mark som avses med ansökningen. Vidare innebär
ett bygglov inte i sig att sökanden får rätt gentemot fastighetsägaren
att uppföra en anläggning.
Med anledning av de angelägna samordningsfrågor som motionärerna lyfter
fram i två motioner vill utskottet erinra om de ovan redovisade kraven på
och möjligheterna till samordning som följer av dagens lagstiftning (främst
PBL och lagen [2003:389] om elektronisk kommunikation). Utskottet vill
även peka på att den uppföljning som efterlyses i en av motionerna i allt
väsentligt torde ingå i PTS:s nuvarande uppgifter. Motionärerna får mot
denna bakgrund anses vara tillgodosedda.
Beträffande förslagen om information inklusive rätten att ta del av
uppgifter om basstationers m.m. placeringar finner utskottet att de
möjligheter till det sistnämnda som ges genom PTS får anses innebära att vad
motionärerna eftersträvar i dessa delar i det väsentliga är uppfyllt. Den
som önskar kan alltså från PTS få veta t.ex. vilka sändare som finns inom
en kilometers radie från bostaden. Utskottet vill även peka på att den
bestämmelse i sekretesslagen (8 kap. 6 §) som enligt kammarrätten, vilket
redovisats ovan, grundade sekretess hos PTS inte gäller för kommunala
myndigheter. Huruvida en enskild kommun, t.ex. med utgångspunkt från
uppgifter i ansökningar om bygglov, bör ägna sig åt att sammanställa och
tillhandahålla information om sändares m.m. placering får enligt utskottets
mening i första hand anses vara en kommunal angelägenhet. I det sammanhanget
gör sig olika bedömningar gällande, t.ex. i sekretess- och konkurrensfrågor
men även i frågan om och i vilken omfattning som kommunen för detta ändamål
bör ta resurser i anspråk. På motsvarande sätt förhåller det sig med de
övriga förslag som motionärerna för fram angående information.
Angående förslagen om elsanering av offentliga lokaler m.m. finns det
anledning att peka på att utskottet i andra sammanhang har avstyrkt
liknande förslag. Skälen härtill har varit att kunskapsläget angående
elöverkänslighet har varit sådant att utskottet inte har kunnat förorda av
motionärerna föreslagna elfria zoner i byggnader m.m. (se bet. 2002/03:BoU5
och bet. 2003/04:BoU6). Utskottet finner att dessa skäl har bäring på
båda de nu aktuella förslagen.
Utskottet finner sammanfattningsvis inte tillräckliga skäl för att i någon
del nu ställa sig bakom de förslag som lämnats i motionerna. Utskottet
avstyrker motionsförslagen.
Boende och buller m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om boende och buller m.m. Jämför
reservation 3 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 1 (mp).
Inledning
Utskottet kan mot bakgrund av bl.a. de under detta avsnitt redovisade
motionerna m.m. konstatera att konflikterna mellan kraven på ökat
bostadsbyggande i tätort och olika miljökrav är tydliga och förtjänar acceptabla
lösningar.
Motionerna
I två motioner förespråkas regelförändringar i syfte att underlätta
tillkomsten av nya bostäder i bullerutsatta områden. I den moderata motionen
2003/04:Bo201 föreslås sålunda ändring i miljöbalken så att inte nybyggnation
i storstäder försvåras med hänvisning till ljudnivåer. I fp-motionen
2003/04:Bo254 yrkande 8 föreslås precisering av de särskilda skäl som enligt
PBL krävs för att i plan meddela bestämmelser om högsta tillåtna buller
m.m. Fp-förslaget knyter an till regleringen i 5 kap. 7 § första stycket
11 PBL (se nedan under avsnittet Reglering i detaljplan).
I mp-motionen 2003/04:Bo219 finns fyra förslag som syftar till att öka
inslaget av tysta miljöer. Motionärerna föreslår dels att det tillsätts
en utredning som klarlägger behovet av miljöer som är bullerfria, yrkande
1, dels att det skall byggas ett tystare samhälle, yrkande 2. Vidare
föreslår de att gränsvärden för bakgrundsbuller på arbetsplatser och i
samhället skall tas fram, yrkande 3, och i yrkande 6 sänkta gränsvärden
för buller i urbana utomhusmiljöer. Liknande förslag återfinns i motion
2003/04:Bo264 (fp). Där föreslås i yrkande 1 att mål om buller skall
uttryckas i minskning av bullrets effekter och i yrkande 2 bl.a. att
störningen av buller skall minskas med 10 % till 2010 och med 30 % till
2020. I samma motion (yrkande 3) föreslås såvitt avser buller från markbunden
trafik att man - som ett led i arbetet mot minskade negativa effekter -
skall eftersträva att även ge boende tillgång till en god, störningsfri
ljudmiljö och i motionens yrkande 4 föreslår motionären att ökad vikt
skall läggas vid att bevara hittills tysta områden och miljöer.
Även motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 14 behandlar möjligheterna att
genom fysisk planering främja god hälsa. Motionärerna vill härigenom uppnå
minskade utsläpp av koldioxid.
Bakgrund
Riktvärden för buller
Riksdagen beslutade 1997 om etappmål för buller (prop. 1996/97:53, bet.
1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Etappmålen utgick från följande riktvärden
för trafikbuller, som normalt inte bör överskridas vid nybyggnad av
bostäder eller vid nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur:
-
30 dBA ekvivalentnivå (medelljudsnivå) inomhus
- 45 dBA maximalnivå (högsta ljudnivån) inomhus nattetid
- 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid fasad
- 70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostaden.
För utomhusnivån avses för flygbuller FBN 55 dBA. Vid tillämpningen av
riktvärden vid åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till vad
som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. I de fall utomhusnivån
inte kan reduceras till nivåer enligt ovan bör inriktningen vara att
inomhusvärdena inte överskrids. Vid åtgärd i järnväg eller annan spåranläggning
avser riktvärdet för buller utomhus 55 dBA ekvivalentnivå vid uteplats
och 60 dBA ekvivalentnivå i bostadsområdet i övrigt.
Miljökvalitetsmål
I mars 1999 beslutade riksdagen att bl.a. införa de nationella
miljökvalitetsmålen God bebyggd miljö och Begränsad miljöpåverkan (prop.
1997/98:145,
bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Riksdagen beslutade därefter, i
november 2001, om ett antal delmål för miljökvalitetsmålen (prop. 2000/01:130,
bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).
Beträffande miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö bestämdes följande delmål
för buller.
Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de
riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha
minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.
För miljökvalitetsmålet Begränsad miljöpåverkan som omfattar utsläpp av
koldioxid (som tas upp i en motion) har bestämts följande delmål.
De svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för perioden
2008-2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen
skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna
enligt Kyotoprotokollet och IPCC:s definitioner. Delmålet skall uppnås
utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer.
Den
nya ordningen med delmål för miljökvalitetsmålen innehåller även ett
uppföljningssystem. I miljömålspropositionen beskriver regeringen hur
uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall gå till. Av propositionen framgår
att avsikten är att regeringen årligen skall rapportera översiktligt till
riksdagen hur arbetet med att nå miljökvalitetsmålen fortskrider. En
fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen avses äga rum vart fjärde år.
Syftet med denna är att klarlägga om styrmedel eller mål behöver korrigeras.
På utpekade miljömålsansvariga myndigheter läggs uppdraget att utveckla,
kvalitetssäkra och vidmakthålla driften av lämpliga indikatorer. För
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är Boverket ansvarig myndighet.
Regeringen anför i miljömålspropositionen vidare att man följer utvecklingen
och avser att återkomma med ytterligare delmål för buller efter den första
uppföljningen av miljömålen.
I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 20) lämnar
regeringen en årsrapport till riksdagen angående hur arbetet med att nå
miljökvalitetsmålen fortskrider. Beträffande buller redovisar regeringen
följande.
Åtgärder längs det statliga vägnätet under 2002 medförde att antalet
bullerutsatta personer vid ljudnivåer överstigande 65 dBA ekvivalentnivå
utomhus minskade med 3 300. Trots det ökade antalet bullerutsatta personer
från ca 18 500 till ca 20 200. Ökningen beror bl.a. på ökad trafik, högre
hastigheter och typ av beläggning. Med nuvarande åtgärdstakt bedöms målet
för buller från vägtrafik inte uppnås 2005. Under 2002 åtgärdades 4 075
bostadslägenheter med ljudnivåer överstigande 55 dBA maximalnivå inomhus
från tågtrafik. Trots det ökade antalet bullerutsatta lägenheter med 47
till 10 046. Orsaken är bl.a. att en ny inventering genomförts och att
transportarbetet på järnväg har ökat. Målet för buller från tågtrafik
bedöms inte kunna nås 2004 men däremot 2005. För att minska trafikbullret
krävs dock fortsatta åtgärder. Brist på kunskap om bullersituationen i
det kommunala vägnätet och svårigheter att jämföra buller från de olika
trafikslagen gör det svårt att följa upp delmålet om buller.
I direktiven till utredningen om inomhusmiljön (dir. 2004:16, se mer därom
nedan) redovisas att ca 2 miljoner människor bedöms vara utsatta för
bullernivåer från flyg-, väg- och järnvägstrafik över de riktvärden som
riksdagen ställt sig bakom. Av dessa är ca 1,6 miljoner störda av
vägtrafikbuller. Som exempel på andra typer av buller som brukar betecknas
som störande anges ljud från installationer i byggnader till inomhus- och
utomhusmiljön, höga ljudnivåer från restauranger och vid konserter, buller
och störande ljud på arbetsplatserna och i fritidsmiljön.
Miljömålsrådet överlämnade i februari 2004 sin första samlade utvärdering
av arbetet med att nå de 15 miljökvalitetsmålen till regeringen.
Rådet gör bedömningen att delmålet för buller inte kommer att nås. Rådet
redovisar att trafikbullret och antalet bullerutsatta har ökat sedan 1998
på grund av ökad trafik, ökad tung trafik och bullrande beläggningar.
Enligt rådet kommer dessutom personbilstrafiken att öka med 29 % från
1997 till 2010.
För koldioxid redovisar rådet bl.a. följande. Statistik från 1990 till
2001 visar att utsläppen i Sverige minskat med 3 % under perioden. De
största utsläppsminskningarna har skett inom bostäder och servicesektorn
beroende på övergång från olja till fjärrvärme, el och biobränslen. Även
utsläppen från jordbruk och avfallsdeponier minskar. Under samma period
har dock utsläppen från industrin och transportsektorn ökat. Från
transportsektorn dominerar utsläppen från vägtransporter och det är de tunga
godstransporterna på väg som står för en stor del av utsläppsökningen.
Den senaste utsläppsprognosen, från Sveriges tredje nationalrapport om
klimatförändringar 2001, pekar dock mot att utsläppen år 2010 i stort
sett hamnar på samma nivå som 1990 för att därefter öka. Ytterligare
åtgärder kan med andra ord komma att krävas för att utsläppen i Sverige
skall minska i enlighet med delmålet. Enligt utsläppsprognosen är det
främst ekonomiska styrmedel, som energi- och koldioxidskatter och
elcertifikat, som kan minska utsläppen i Sverige i fortsättningen. Även
förändringar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik bedöms leda till minskade
utsläpp av växthusgaser. Andra viktiga områden är nya regler inom
avfallshanteringen och utvecklingen av bränsleförbrukningen hos personbilar.
Det är fortsatt ökade utsläpp från transportsektorn (främst godstransport
på väg) och från industrin som medför att utsläppen totalt sett inte
minskar i prognosen.
Miljökvalitetsnormer
Regeringen har i 5 kap. 1 § MB första stycket bemyndigats att meddela de
föreskrifter som behövs i fråga om kvaliteten på miljön. Dessa föreskrifter
benämns miljökvalitetsnormer. För närvarande finns det två förordningar
om miljökvalitetsnormer. Den ena avser utomhusluft och den andra fisk-
och musselvatten. Det finns inga miljökvalitetsnormer som reglerar buller
eller koldioxid. Normerna för luften gäller kvävedioxid, kväveoxider,
svaveldioxid, kolmonoxid, bly m.m.
Reglering i detaljplan
I detaljplan får meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att
motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta
tillåtna värden för störningar genom bl.a. luftförorening och buller.
Detta framgår av 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL. Vid bestämmelsens
tillkomst angavs, med syftning på bullerkrav, (se prop. 1985/86:1) att det
inte bör komma i fråga att genom detaljplan meddela längre gående krav än
de riktlinjer som riksdagen då godkänt (se prop. 1980/81:100 bil. 9, TU23,
rskr. 257 och prop. 1981/82:98, TU28, rskr. 339). De då antagna riktlinjerna
har ersatts av de riktvärden som redovisats ovan.
Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. 1 § PBL pröva kommunens beslut att
anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det
kan befaras att beslutet innebär att
1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. MB inte tillgodoses,
2. användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte
har samordnats på lämpligt sätt,
3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB inte iakttas, eller
4. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och
övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.
Länsstyrelsens beslut kan i vissa fall överprövas av regeringen.
Regeringens beslut avseende detaljplan för kv. Stuten m.m.
Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beslutade den 7 juni 2001 att
anta detaljplan för del av kv. Stuten m.m. inom stadsdelen Norrmalm i
kommunen.
Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 27 september 2002, vid
prövning enligt 12 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL, att upphäva
kommunens beslut att anta planen i den del antagandebeslutet avser område
som i planen redovisats som "Bostäder, handel i gatuplanet" (BH1-område).
Stockholms kommun och Fabege Stuten AB överklagade länsstyrelsens beslut
till regeringen.
Boverket avgav efter att ha inhämtat yttranden från Socialstyrelsen och
Naturvårdsverket yttrande i ärendet.
Regeringen avslog överklagandena genom beslut den 18 december 2003, se
bilaga 2.
Regeringen konstaterade att de ljudnivåer som den planerade bostadsbebyggelsen
skulle utsättas för överstiger de riktvärden för ekvivalent buller vid
fasad som riksdagen tagit ställning till och anförde vidare.
De planerade lägenheterna kommer genom sin placering inom detaljplaneområdet
inte att ha tillgång till något rum med en tyst sida. De mätningar som
kommunen sedermera låtit utföra visar visserligen att ljudnivån från
trafikbullret kommer att vara något lägre än vad som anges i planhandlingarna,
men att de ändock kommer att överstiga riktvärdet för utomhusbuller.
Slutligen fann regeringen med utgångspunkt i vad Socialstyrelsen,
Naturvårdsverket och Boverket anfört att det funnits skäl för länsstyrelsen
att upphäva detaljplanen i den del planen medger "Bostäder, handel i
gatuplanet" (BH1-område). Regeringen fann vidare att de omständigheter som
Stockholms kommun och Fabege Stuten AB anfört inte utgjorde tillräckliga
skäl för att ändra länsstyrelsens beslut.
Utredningar m.m. angående buller
Genom regeringsbeslut i augusti 2002 fick Socialstyrelsen i uppdrag att
utvärdera om regelverket kring höga ljudnivåer ger avsedd effekt samt att
klarlägga eventuella brister i reglerna. Uppdraget har redovisats till
regeringen (Socialdepartementet) den 30 maj 2003. Ärendet bereds i
Regeringskansliet.
Regeringen gav i regleringsbrev för budgetåret 2001 Naturvårdsverket i
uppdrag att i samråd med trafikverken och Boverket utveckla definitionerna
för riktvärden för buller för de olika trafikslagen så att de blir mer
jämförbara. Uppdraget redovisades i december 2001. I redovisningen finns
förslag till definitioner av de av riksdagen fastställda bullerriktvärdena.
Naturvårdsverket erhöll i februari 2002 i uppdrag att efter samråd med
berörda myndigheter utarbeta ett handlingsprogram för buller. I ett första
steg skall programmet avse ytterligare riktvärden för andra miljöer än de
som finns uttryckta i dagens fastställda riktvärden. Naturvårdsverket
redovisade i augusti 2003 det första steget. Ärendena bereds inom
Regeringskansliet. Remissförfarandet har avslutats. Avsikten är att
utredningarna
skall behandlas i en våren 2005 kommande miljömålsproposition.
Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv, 2002/49/EG, om
bedömning och hantering av omgivningsbuller. Direktivet har till syfte att
fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt för att på grundval av
prioriteringar förhindra, förebygga eller minska skadliga effekter, inbegripet
störningar på grund av exponering för omgivningsbuller. Direktivet ställer
krav på kartläggning av buller, information om buller och handlingsplaner
för att förhindra och minska omgivningsbuller där det behövs och för att
förhindra en höjning där nivån är tillfredsställande. Direktivet uppges
också ha till syfte att ge en grund för utveckling av gemenskapsåtgärder
för att minska buller från större källor. Kommissionen skall i detta syfte
senast den 18 juli 2006 lägga fram lämpliga lagförslag. Ärendet bereds
inom Regeringskansliet. Bland annat pågår ett arbete med att utarbeta
nödvändiga förordningar. Naturvårdsverket har ett övergripande och
samordnande ansvar vad gäller omgivningsbuller.
Regeringen uppdrog den 18 december 2003 åt Boverket att utarbeta fördjupat
underlag för tillämpningen av de riktvärden för buller från väg- och
järnvägstrafik som redovisas i propositionen Infrastrukturinriktning för
framtida transporter (prop. 1996/97:53, som redovisats ovan under rubriken
Riktvärden för buller). Underlaget avses tjäna som vägledning vid
planläggning för och byggande av bostäder. Uppdraget skall fullgöras i samråd
med Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket, Naturvårdsverket och Svenska
Kommunförbundet. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2004.
Regeringen beslutade vid sammanträde den 12 februari 2004 att tillkalla
en särskild utredare för att föreslå nya delmål till det nationella
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö vad gäller fukt, mögel och buller
inomhus, utvärdera den obligatoriska ventilationskontrollen samt föreslå
en organisation för analys av byggfel och skador (dir. 2004:16). Utredaren
skall bl.a. i samarbete med berörda myndigheter redovisa brister i nuvarande
regelsystem avseende bl.a. tillämpnings- och tillsynsvägledning beträffande
bullerförhållandena i inomhusmiljön och lämna förslag till förändringar
samt föreslå delmål för buller i inomhusmiljön och lämna förslag till
lämpliga kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå delmålen och ange
målgrupper för åtgärderna.
Slutligen kan här nämnas att utskottet har informerats av representanter
från forskningsprojektet Ljudlandskap för bättre hälsa.
Utskottets ställningstagande
Liksom vid utskottets behandling av motionsförslag angående buller under
förra året finner utskottet att de utgångspunkter som flera av motionärerna
lyfter fram torde delas av så gott som alla. Exempel på detta är att det
närmast får anses vara en självklarhet att det är eftersträvansvärt med
bullerfria områden och ett tystare samhälle. Bostadsutskottet kan således
ställa sig bakom dessa utgångspunkter.
Som har framgått av utskottets bakgrundsredovisning pågår ett omfattande
arbete på detta område. I allt väsentligt kan det sägas att det har den
inriktning som många av motionärerna eftersträvar. Arbetet utgör bl.a. en
del av harmoniseringen inom EU. Samtidigt kan utskottet konstatera att
det till stor del är en kommunal fråga att ta ställning till behovet av
t.ex. tysta miljöer och att avgöra vilka insatser (t.ex. olika planbeslut)
som kan erfordras för att säkerställa detta.
Bland årets motionsförslag angående buller finns det två nya förslag. Det
är dels det moderata förslaget, dels det fp-förslag som läggs fram i motion
2003/04:Bo254. Som redan har framgått så förespråkar dessa motionärer
regelförändringar i syfte att underlätta tillkomsten av nya bostäder i
bullerutsatta områden. Det kan visserligen ifrågasättas om förändringar
i MB, som föreslås i den ena motionen, skulle leda till det som motionärerna
eftersträvar. För motionärerna torde dock lagstiftningstekniken ha
underordnad betydelse. Båda förslagen kan sägas bygga på tanken att riktvärdena
för buller i större utsträckning skall kunna vägas mot andra
intressen.
Utskottet finner att den problemställning som dessa motionärer tar upp
förtjänar särskild uppmärksamhet. Samtidigt tvingas utskottet konstatera
att det inte är möjligt att i detta sammanhang överblicka konsekvenserna
av de förändringar som motionärerna eftersträvar och därför inte heller
möjligt att nu ta ställning till förslagen. Det är därför glädjande att
kunna konstatera att regeringen, som har redovisats ovan, nyligen har
gett Boverket i uppdrag att utarbeta fördjupat underlag för tillämpningen
av riktvärdena för buller från väg- och järnvägstrafik. Avsikten är att
underlaget skall kunna tjäna som vägledning vid planläggning för och
byggande av bostäder. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september
2004, dvs. inom en snar framtid. Utredningen bör enligt utskottets mening
avvaktas.
Bostadsutskottet saknar mot den tecknade bakgrunden tillräckliga skäl för
att nu gå motionärerna till mötes och avstyrker samtliga motionsförslag
angående buller. Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl för att
tillstyrka förslaget i motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 14.
Andra frågor om plan- och bygglagen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om moratorium för vissa externa
handelsetableringar, jämför reservation 4 (v, mp), och om övriga frågor,
jämför särskilt yttrande 2 (m, fp, kd, v, c, mp). Utskottets ställningstaganden
sker mot bakgrund av PBL-kommitténs arbete.
Motionerna
Vad gäller planprocessen och därmed närliggande frågor föreslås i motionerna
följande.
Det lämnas i motion 2003/04:Bo288 (s) förslag om att det skall gälla
kortare och tidsbegränsade handläggningstider för överklagade planärenden.
I motion 2003/04:N248 (m) yrkande 3 i denna del (partimotion) lämnas
förslag om ändringar i plan- och bygglagen med främsta syfte att förbättra
företagsklimatet, bl.a. en uppstramning av överklagandeprocessen omfattande
en minskad sakägarkrets. Förslaget i motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande 6
avser att det skall införas en tidsgräns för planprocessen. Det lämnas i
motion 2003/04:Bo221 (m) förslag om en översyn av överklagandemöjligheterna
och sakägarkretsen enligt plan- och bygglagen med syfte att få en snabbare
beslutsprocess. I syfte att ge ytterligare beslutsunderlag i frågan
föreslås i motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 9 en utvärdering av orsakerna
till att kommunerna inte utnyttjar plan- och bygglagens möjligheter till
flexibilitet i planeringen, särskilt vad gäller bygglov och enkelt
planförfarande. I motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 10 föreslås en begränsning
av antalet instanser när det gäller överklagande av detaljplan och bygglov.
Förslaget i motion 2003/04:Bo254 (fp) yrkande 4 avser att det skall
genomföras regelförenklingar vad gäller planprocessen, nybyggnadsreglerna
(bl.a. bygglovsbefrielse för vissa mindre åtgärder) och överklagandeprocessen
(bl.a. sakägarkretsen).
Motionen 2003/04:N325 (kd) yrkande 4 tar sikte på järnvägsutbyggnader och
avser att planeringsprocessen skall förkortas.
Förslaget i motion Bo260 (kd) yrkande 1 avser att antalet instanser för
överklagande skall begränsas.
I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 28 lämnas förslag om genomförandet av
åtgärder för att förenkla och förkorta planprocessen främst vad gäller
handläggningen av ansökningar och ordningen för överklaganden.
I några motioner behandlas olika gruppers möjligheter till inflytande
över planeringen m.m.
Motion 2003/04:Bo225 (v) yrkande 4 gäller barns inflytande i planeringen
av boendemiljöer. Enligt motionen bör regeringen lämna förslag till
nationella riktlinjer för barns deltagande och rättigheter i samhällsbyggandet,
vilka riktlinjer bl.a. bör få till följd att varje kommun skall utse en
ansvarig tjänsteman som skall ta till vara barnens intresse.
Förslaget i motion 2003/04:A302 (c) yrkande 19 gäller behovet av ett
jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen. Främst avses att skapa en
tryggare miljö. Det kan gälla t.ex. belysning i parker och parkeringshus
samt vid gång- och cykelvägar. I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 26
föreslås en översyn av plan- och bygglagen utifrån ett barn- och
jämställdhetsperspektiv. Enligt motionärerna måste kvinnors rätt och möjlighet
att delta i planeringen stärkas, särskilt mot bakgrund av att boendemiljön
skall bli mer trygg. Barns och ungdomars möjlighet till inflytande i den
fysiska samhällsplaneringen skall också slås fast.
Enligt motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 7 skall det införas en talerätt
för miljöorganisationer i plan- och bygglagsärenden. Det påpekas att den
förestående ratifikationen av Århuskonventionen innebär bl.a. en sådan
rätt.
Enligt förslaget i motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 2 skall de nationella
miljömålen (miljökvalitetsmålen) föras in i den allmänna avvägningsregeln
i 2 kap. plan- och bygglagen.
Nya och ändrade detaljplaner skall innehålla en konsekvensbeskrivning av
hur planen kan tänkas förbättra eller försämra integrationen enligt
förslaget i motion 2003/04:Sf402 (kd) yrkande 25. Ett förslag som syftar
till ökad integration gäller koloniträdgårdsverksamhet och redovisas nedan.
Ett par frågor har väckts om kommunalt, regionalt och statligt bestämmande
vid planering m.m.
I motion 2003/04:N248 (m) yrkande 3 i denna del (partimotion) föreslås bl.
a. att det kommunala planmonopolet skall upphävas. Det är ett av flera
förslag om ändringar i plan- och bygglagen med främsta syfte att förbättra
företagsklimatet.
Enligt förslaget i motion 2003/04:Bo225 (v) yrkande 2 lämnas förslag om
införande av ett nytt planeringsinstrument för regional samhällsplanering.
Förslaget avser att en utredning skall tillsättas. Ytterligare förslag
som berör frågorna om kommunalt och statligt bestämmande redovisas nedan
tillsammans med motionsförslag om handelsetableringar.
Ett flertal motioner gäller olika frågor om brottsförebyggande planering.
Frågan har redan berörts i en motion (redovisad ovan) om kvinnors inflytande
över planeringen.
I motion 2003/04:Ju445 (kd) yrkande 5 föreslås ett uppdrag till Boverket
om att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot
brott. I motion 2003/04:Sf402 (kd) yrkande 23 lämnas förslag om att en
brottsförebyggande policy skall upprättas och redovisas i översiktsplanen.
Också motion 2003/04:Bo261 (kd) yrkande 2 innehåller ett sådant förslag.
I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 16 hävdas att brottsförebyggande
aspekter alltid skall finnas med vid planeringen av bostadsområden liksom
vid samhällsplaneringen i övrigt, bl.a. bör kommunen systematiskt gå igenom
alla åtgärder som kan vidtas för att öka tryggheten.
Det skall i detta sammanhang uppmärksammas att frågor som gäller
brottsförebyggande åtgärder är föremål för beredning inom Justitiedepartementet.
Den gröna miljön uppmärksammas särskilt i två motioner. Det gäller motion
2003/04:MJ474 (c) yrkande 21 (partimotion) som avser grönområdenas stora
betydelse i stadsmiljöer både för människor och djur. Enligt förslaget i
motion 2003/04:Ub395 (c) yrkande 2 bör förbättringar ske vad gäller
planeringen för en grön miljö vid skolor, daghem och äldreboenden.
Förslaget i motion 2003/04:Bo285 (s) avser åtgärder för att nya
koloniträdgårdsområden skall anläggas och att de befintliga bevaras med syfte
att öka dimensionen av ekologisk hållbarhet i samhällsbyggandet. Bland
annat föreslås att kommunerna i sina planeringsunderlag och översiktsplaner
skall visa hur behovet av lokal odling skall tillgodoses i enlighet med
det gällande miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Enligt förslaget i
motion 2003/04:Bo255 (s) yrkande 1 bör betydelsen av bostadsnära odlingsområden
framhävas bättre i bl.a. plan- och bygglagen för att koloniträdgårdsverksamheten
även skall kunna bidra till integrationen av invandrare.
Med syfte att främja idrott och fysisk aktivitet har tre motionsförslag
väckts. Det gäller motion 2003/04:Bo295 (v) yrkande 2 som avser att vidare
överväganden bör göras om förtydliganden av plan- och bygglagen i fråga
om krav på ytor för fysisk aktivitet samt att idrottsrörelsen skall ha
möjligheter till samråd vid planeringen.
I motion 2003/04:Kr385 (kd) yrkande 1 lämnas förslag om att PBL-kommitténs
överväganden bör omfatta frågan om att bostadsområden skall planeras med
ytor för spontanidrott. Med spontanidrott avses sådan idrott som inte är
organiserad.
Också motion 2003/04:Kr285 (c) yrkande 5 avser spontanidrott. Enligt
motionen bör antalet platser för sådan idrott i bostadsområdena öka. Kravet
i plan- och bygglagen om att fritidsmiljön skall främjas anser motionärerna
inte tillräckligt.
Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer föreslås i motion 2003/04:Bo217
(c) bli bättre tillvaratagna genom att äldre detaljplaner skall upphävas
och att en reglering med områdesbestämmelser skall komma till stånd.
Flera motioner gäller handel. Möjligheten till regleringen av handelsändamålet
i detaljplan m.m. tas upp i fem motioner. I motion 2003/04:N248 (m) yrkande
3 i denna del (partimotion) föreslås flera ändringar i plan- och bygglagen
med främsta syfte att förbättra företagsklimatet och konkurrensen, bl.a.
avskaffande av styrningsmöjligheterna beträffande livsmedelshandel.
Förslaget i motion 2003/04:L353 (m) yrkande 4 innebär ett avskaffande av
möjligheten att i detaljplan precisera handelsändamålet. Samma förslag
framförs i motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 13.
I motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 10 (partimotion) förespråkas en i
princip fri etableringsrätt för dagligvaruhandeln. Endast skäl av mycket
allvarlig beskaffenhet skall kunna stoppa ett bygglov. Förslaget i motion
2003/04:Bo254 (fp) yrkande 5 avser ett slopande av kommunernas rätt att
med stöd av plan- och bygglagen stoppa lågprisbutiker.
I motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 5 föreslås däremot en lagändring så
att förnyelsen av handeln med dagligvaror, kläder, husgeråd och fritidsartiklar
styrs till etablerade centrum i tätorter och bostadsområden.
I några motioner behandlas frågor om den prövning som skall ske när det
gäller etablering av extern handel. I motion 2003/04:Bo204 (kd) yrkande
2 föreslås att det skall gälla ett fortsatt kommunalt inflytande över
handelsetableringar genom att tillståndprövningen skall regleras enligt
plan- och bygglagen och inte enligt miljöbalken. En motsatt uppfattning
avspeglas i motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 1. I motionen föreslås
tillståndsplikt enligt miljöbalken för externhandel med totalarea över 1
500 m2 och att innan tillståndsfrågan avgörs miljökonsekvensbeskrivningar
skall göras. Verksamheten skall i miljöbalken klassificeras som miljöfarlig
verksamhet typ B och den skall anses medföra sådan betydande miljöpåverkan
som avses i 6 kap. 4 § miljöbalken.
En tidigare av utskottet behandlad fråga när det gäller frågeställningen
kring planeringen för ny extern handel gäller ett moratorium för
nyetablering i avvaktan på att regelsystemet övervägs. I motion 2003/04:Bo213
(m) föreslås dock att något moratorium för nyetablering av stormarknader
inte skall införas med hänvisning till bl.a. att det är en kraftig
inskränkning i näringsfriheten. Alla förslag om moratorium bör enligt
motionären avvisas med kraft. Bland de fristående motionerna år 2003 finns
två motioner med förslag om att ett moratorium införs. I motion 2003/04:Bo216
(v) yrkandena 1 och 2 föreslås moratoriet gälla för utbyggnad av externa
köpcentrumanläggningar som överstiger 1 500 m2 våningsyta (BTA) för handel
med dagligvaror, beklädnad, husgeråd och fritidsartiklar. Moratoriet bör
gälla till dess att, efter förslag av Plan- och bygglagskommittén och
Miljöbalkskommittén, en ny reglering trätt i kraft. I motion 2003/04:Bo268
(mp) yrkande 6 formuleras förslaget gälla utbyggnad av externhandel i
avvaktan på att en verkningsfull lagstiftning utformas.
Närstående frågor till de nyss behandlade gäller följande motionsförslag
om aspekter som har att göra med konkurrens och inflytande över
handelsetableringar m.m. I motion 2003/04:N248 (m) yrkande 3 i denna del
(partimotion) föreslås olika förändringar av plan- och bygglagen med främsta
syfte att förbättra företagsklimatet och konkurrensen, omfattande minskade
regleringsmöjligheter vad gäller fastigheternas användningssätt. Motionärerna
bakom motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 14 har uppfattningen att det är en
kommunal angelägenhet att bestämma hur marken disponeras. Länsstyrelsen
och regeringen skall därför endast kunna upphäva detaljplaner när dessa
strider mot uttalade riksintressen. Förslaget tar främst sikte på vad som
bör gälla om stormarknadsetableringar och redovisas därför här tillsammans
med andra motioner om sådana etableringar.
Förslaget i motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 9 (partimotion) avser att
stärka ställningen för konkurrensintresset i plan- och bygglagen. Kommunerna
skall få ökad skyldighet att beakta konkurrensintresset.
Enligt motion 2003/04:Bo204 (kd) yrkande 1 bör det ges förbättrade
förutsättningar för handelsetableringar, bl.a. bör konkurrensen uppmuntras.
I motionen tas särskilt upp att det inte är acceptabelt att regeringen
underkänner kommunala beslut om sådana etableringar eftersom det finns
bättre kunskap hos kommunerna om behov m.m.
I motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 3 lämnas förslag om att öka befogenheterna
för länsstyrelserna eller andra nationella eller regionala organ vid
planering av handel. Förslaget i motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 4 innebär
att det skall införas en vetorätt för grannkommun vid etablering av
externhandel som ger negativa effekter för denna kommun.
En motion gäller samlingslokaler, kyrkor m.m. Förslaget i denna motion,
2003/04:Bo245 (kd), avser införandet av en bestämmelse i plan- och bygglagen
som påvisar vikten av att i planerade bostadsområden mark avsätts för
allmänna ändamål såsom samlingslokaler och kyrkor. Bestämmelsen bör ha
ett vittomfattande begrepp och bör förutom offentliga huvudmän även omfatta
ideella föreningar.
I motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 5 föreslås tilläggsdirektiv till
PBL-kommittén att överväga hur översvämningsfrågorna bättre skall kunna
hanteras i den fysiska planeringen.
Förslaget i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 30 avser att möjliggöra
bygglov för fastighet som ligger nära fastighet på vilken miljöstörande
verksamhet bedrivs genom servitutsbildning till förmån för den senare
fastigheten. Servitutet klargör den miljöstörande verksamheten på den
härskande fastigheten och senare ägare av den tjänande fastigheten kan
inte ställa krav på att den miljöstörande verksamheten skall upphöra eller
på grund av denna begära skadestånd. Därmed bortfaller som skäl för att
avslå en bygglovsansökan gällande den tjänande fastigheten risken för
sådana framtida krav.
Slutligen framställs i motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 3 förslag om
inrättande av ett nationellt forum för Agenda 21 och Habitat.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag
att se över plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97 och 2003:172).
Kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen (M 2002:05),
PBL-kommittén, skall enligt sina direktiv senast den 31 mars 2004 redovisa
tänkbara alternativ för en framtida instansordning för överklaganden enligt
plan- och bygglagen. Regeringen avser att efter remissbehandling av
kommitténs överväganden återkomma med särskilda direktiv för den slutliga
behandlingen av denna fråga. Förslag i övriga frågor som kommittén enligt
sina direktiv skall behandla skall redovisas senast den 31 december 2004.
En lägesrapport skall lämnas senast den 30 juni 2004 om de frågor som
rör en effektivisering av beslutsprocessen. Rapporten skall innehålla en
redogörelse för förslag till ändringar som därefter kan fördjupas i
slutbetänkandet.
Utredningsarbetet har en bred inriktning. I direktiven redovisas ett antal
områden som behöver bli föremål för mera ingående överväganden. I uppdraget
ingår också ett antal frågor som särskilt bör behandlas under utredningsarbetet,
och där förslag till nödvändiga lagändringar skall läggas fram. Enligt
direktiven skall det i övrigt vara en uppgift för kommittén att, med
utgångspunkt bl.a. i olika förslag till förändringar av lagstiftningen som
lämnats under de senaste åren samt efter kontakt med bl.a. olika myndigheter
och organisationer, närmare överväga i vilken omfattning och på vilket
sätt olika delar av plan- och bygglagstiftningen behöver revideras. I de
delar där det finns tidigare utredningsförslag förmodas kommitténs arbete
i huvudsak utgå från dessa.
Ett större antal av de i motionerna väckta frågorna kommer att få sin
behandling av utredningen. Riksdagen har vid tidigare riksmöte tagit
ställning till olika frågor som gäller innehållet i utredningens uppdrag.
Utredningen börjar nu närma sig slutfasen av sitt arbete med det omfattande
uppdrag som givits den. Mot denna bakgrund bör inte riksdagen nu utöka
utredningens uppdrag till att omfatta fler frågor än de den redan behandlar
eller avser att behandla. Med hänvisning till detta finner utskottet skäl
att föreslå att riksdagen utan närmare, sakligt ställningstagande avslår
motionsyrkandena med följande undantag.
Beträffande motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 3 som gäller inrättandet av
ett nationellt forum för Agenda 21 och Habitat gäller att frågan för
närvarande bereds inom Regeringskansliet på grundval av Nationalkommitténs
slutbetänkande (SOU 2003:31). Utskottet anser därför att riksdagen nu
utan sakligt ställningstagande bör avslå även detta förslag.
Vad gäller de motioner som avser frågan om ett moratorium skall införas
för etablering av viss externhandel i form av köpcentrum och stormarknader
avstyrker utskottet dessa med hänvisning till att frågan hänger så intimt
samman med ställningstagandet till hur regelsystemets framtida utformning
bör se ut att det inte bör komma i fråga att preliminärt ta ställning mot
sådana etableringar genom att införa ett moratorium. PBL-kommitténs
överväganden bör avvaktas. Motionsförslagen avstyrks således.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår således riksdagen att avslå förslagen i motionerna
2003/04:Bo213 (m), 2003/04:Bo216 (v) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Bo268
(mp) yrkande 6 i fråga om införandet av ett moratorium avseende vissa
externa handelsetableringar. Också beträffande övriga frågor föreslår
utskottet att riksdagen avslår motionsförslagen.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m., punkt 1 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo222
yrkandena 1-3 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ398
yrkande 5, 2003/04:MJ404 yrkande 8, 2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo237,
2003/04:Bo256 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6,
2003/04:Bo262 yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296
yrkandena 2, 3 och 5.
Ställningstagande
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat om
försiktighetsprincipen
vad avser strålning från mobilmaster. Den stora utbyggnad som nu är på
gång med tredje generationens mobiltelefoni ger även anledning till att
se över regelverket kring samhällsansvar och information till allmänheten.
Utbyggnaden av 3G-nätet kräver 6 000 sändningsmaster och dessutom 30 000
nya antenner som monteras på bostadshus och andra byggnader. 3G använder
en högre frekvens som innebär att räckvidden från basstationernas antenner
är kortare än för GSM-mobiltelefoner, vilket tillsammans med den större
överföringskapaciteten gör att det behövs fler basstationer för 3G.
Diskussionen om farorna med strålningen från 3G-master och 3G-antenner
pågår inom vetenskapen och olika skolor har fått olika genomslag i olika
delar av världen. Om vi ser bara till de olika gränsvärdena för strålning
från 3G-master kan vi konstatera att nivåerna skiftar stort och att Sverige
ligger högt. Strålningen som mäts i watt per kvadratmeter (W/m2) ligger
t. ex. i Italien på 0,09 W/m2, i Frankrike (Paris) på 0,01 W/m2, i Belgien
på 0,024 W/m2 medan Sverige och Tyskland har satt gränsvärdet 10 W/m2.
Oavsett vilken teori vi väljer att förlita oss på är det viktigt att
människors oro tas på allvar och att alla har rätt till information om
vilken strålning som finns i vår närmiljö.
I dag är det bara Post- och telestyrelsen (PTS) och operatörerna som har
en samlad information om var alla master, antenner och basstationer är
placerade. Detta är inte att ta folks oro på allvar. Regeringen bör därför
ta initiativ till att göra denna information tillgänglig för alla medborgare
och se till att kommunerna har en samlad information till medborgarna.
Vi vet att det de närmaste åren kommer att sättas upp en stor mängd
basstationer och antenner överallt i vårt samhälle. För att få en klar bild
av var och hur stor koncentration vi har i olika områden bör nya anläggningar
inte få uppföras innan en bygganmälan har gjorts. En bygganmälan skulle
ge kommunen och kommunmedborgarna en samlad bild av nytillkomna antenner
och basstationer. Utifrån denna information ökar medborgarnas möjlighet
att välja vilken strålningsmiljö man vill leva i. Regeringen bör därför
ta initiativ till en lagförändring som innebär att bygganmälan måste göras
innan nya basstationer och antenner tas i bruk.
Det finns i dag olika sätt att sätta upp sändningsmaster, och reglerna
för vad som kräver bygglov är oklara. Enskilda master kräver bygglov medan
master på byggnader inte lika självklart kräver bygglov. Försök att dölja
sändningsmaster i form av flaggstänger har gjorts för att undgå bygglov.
För att tydliggöra reglerna bör regeringen föreslå ändringar i lagstiftningen
som innebär att alla sändningsmaster oavsett konstruktion och läge kräver
bygglov.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo222 yrkandena
1-3 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ398 yrkande
5, 2003/04:MJ404 yrkande 8, 2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo237,
2003/04:Bo256 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6,
2003/04:Bo262 yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296
yrkandena 2, 3 och 5.
2. Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m., punkt 1 (mp)
av Helena Hillar Rosenqvist (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ398
yrkande 5, 2003/04:Bo237, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:Bo262
yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296 yrkandena 2 och
5 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ404 yrkande 8,
2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo222 yrkandena 1-3, 2003/04:Bo256
yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Bo296 yrkande 3.
Ställningstagande
Med all rätt har utbyggnaden av först GSM-nätet och nu 3G-nätet för
mobiltelefoni blivit uppmärksammad. Master, sändare och basstationer byggs
för täckning över hela landet i mycket rask takt och med gynnsamma villkor
för operatörerna, men helt utan att hänsyn tas till miljöbalken och
försiktighetsprincipen. I stället sitter överrumplade och osäkra kommunala
handläggare och fritidspolitiker i plan- och byggnadsnämnder eller
motsvarande och försöker handskas med tillståndsgivning utifrån bara PBL:s
intentioner. Kanske söker de vägledning hos Kommunförbundet, som ju inte
är, men ofta upplevs vara, en myndighet, och finner då lugnande och
avfärdande besked om hur osakligt grundade riskerna med mobiltelefoniutbyggnaden
är.
I takt med den enorma ökningen av antalet mobiltelefoner ökar också antalet
sändare, som sätts upp för att tillgodose det ökade behovet. Antennerna
sätts upp allt närmare vår boendemiljö, på husväggarna utanför våra
bostäder. Antennerna utsänder elektromagnetisk strålning och bidrar till
att vår omgivande luft alltmer fylls av mikrovågor. Hur vi människor kan
skadas av elektromagnetisk strålning är inte helt utrett, men att vi
påverkas är helt klart. Mycket uppmärksammad blev en färsk, holländsk s.k.
dubbelblindstudie, som så sent som i oktober 2003 konstaterade ett direkt
samband mellan strålning från basstationer för 3G och direkt upplevda
symtom. Denna studie framhålls som unik och har fått t.ex. Australiens
parlament att snabbt reagera med att tillsätta en undersökningskommission
och att skapa lågstrålande zoner. Man kan säga att vi befinner oss mitt
i ett gigantiskt experiment av korsande elektromagnetiska fält. Ingen vet
nu vad det kommer att få för betydelse i framtiden. Försiktighetsprincipen
bör därför gälla vid uppsättning av mobiltelefonsändare, och rekommendationer
för säkerhetsavstånd till sändarna bör ställas upp.
Elöverkänslighet drabbar många människor i vårt samhälle. Att bevisa att
någon är elöverkänslig är svårt i nuvarande läge. Det kan dock inte heller
bevisas att elektromagnetiska fält är ofarliga för oss människor, och
därför måste också då försiktighetsprincipen gälla. Försiktighetsprincipen
bör därför även användas när rekommendationer ges, vid bosättning eller
vistelse i eller i närheten av elektriska och magnetiska fält.
Endast enstaka sjukhus har i dag elsanerade akutrum. För detta ändamål
och för sanering av andra offentliga lokaler m.m. bör det ställas medel
till förfogande. För många elöverkänsliga finns alltså inte ens möjligheten
att vårdas på sjukhus. Om det ej går att i dag helt anpassa elmiljön i
offentliga byggnader så att elöverkänsliga kan vistas där, borde det vara
möjligt att skapa elfria zoner. Det skulle inte bara hjälpa dem som redan
lider av elöverkänslighet. Att inrätta elfria zoner i våra gemensamma
byggnader och lokaler skulle i enlighet med försiktighetsprincipen framför
allt bli en viktig förebyggande insats i strävan att förhindra att fler
drabbas. Ett minimum vore att elöverkänsliga i varje län åtminstone hade
en kommun med lågstrålande zoner att leva i. Lågstrålande zoner och normer
för det skall regleras i PBL, varför tilläggsdirektiv till den sittande
utredningen bör skrivas om detta.
Försiktighetsprincipen bör även bli vägledande för hur stadsmiljön planeras
och hur utbyggnaden sker med avseende på hur kraftig elektromagnetisk
strålning som utvecklas vid olika elektriska installationer.
Sverige bör vidare överväga att sänka gränsvärdena för den elektromagnetiska
strålningen från basstationer. Radiostrålningen har mer än fördubblats de
senaste tio åren, och av all strålning vi utsätts för kommer ca 60 % från
mobilnätens basstationer.
För att försiktighetsprincipen skall få genomslag krävs dessutom att det
införs bygglov för all uppsättning av sändare/basstationer för mobiltelefoni
t.ex. på husväggar, redan befintliga torn och nya master.
Merparten av alla sändare sätts upp helt utan något som helst bygglovsförfarande
eller annat ansökningsförfarande. Det räcker ofta med medgivande från
enskild fastighetsägare. Detta är ett ofog då närbefolkningen inte har en
möjlighet att värja sig eller yttra sig, men det är också bekymmersamt
att kommunernas planeringsenheter helt saknar register över alla dessa
sändare. Helst skulle uppförande av master och sändare överstigande en
viss räckvidd, t.ex. 1 000 meter, kräva bygglov så att kommunerna kan
registrera belägenheten, och i förekommande fall få till stånd önskvärd
samordning/samutnyttjande samt undvika olägenheter för berörd befolkning.
Tillsammans med de övriga varningssignaler som bl.a. pekar på strålningsriskerna
från kraftledningar samt osäkerhet om mobiltelefonanvändningens långsiktiga
inverkan på hälsan, finns det stor anledning att anamma flera
försiktighetsåtgärder. Det är viktigt att kommunerna på ett praktiskt sätt blir
mer involverade än i dag i arbetet med att tillämpa försiktighetsprincipen.
Därför bör det övervägas om kommunerna kan åläggas uppgiften att för
allmänheten bli skyldiga att redovisa de mobilmaster som finns och planeras
i kommunen. Detta på samma sätt som befintliga bestämmelser i plan- och
bygglagen gör kommunerna skyldiga att för allmänheten ställa ut exempelvis
byggprojekt och förslag till förändringar i översiktsplaner m.m. Det är
angeläget att möjligheten att få operatörer att samordna master, som ges
i den nya lagen om elektronisk kommunikation, följs upp.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ398 yrkande
5, 2003/04:Bo237, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:Bo262
yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296 yrkandena 2 och
5 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ404 yrkande 8,
2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo222 yrkandena 1-3, 2003/04:Bo256
yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Bo296 yrkande 3.
3. Boende och buller m.m., punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson
(m), Lars Tysklind (fp), Peter Danielsson (m), Gunnar Andrén (fp) och
Jörgen Johansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo201
och 2003/04:Bo254 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande
14, 2003/04:Bo219 yrkandena 1-3 och 6 och 2003/04:Bo264 yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Buller är en viktig begränsande faktor för hur och var nyproduktion av
bostäder kan ske främst i tätorter och storstäder. Med dagens byggteknik
kan bullerproblem åtgärdas i hög grad i inomhusmiljön medan bullret vid
husfasad är svårt att komma åt. En viktig preventiv åtgärd är att
trafikleders utformning från början anpassas utifrån målen med lägre
bullernivåer.
En annan åtgärd är att installationer på hustak anpassas för att minska
buller, t.ex. från fläktar.
En annan sida av bullerproblematiken är det buller som skapas direkt i
inomhusmiljön, t.ex. i klassrum med ett stort antal elever. Forskning vid
Högskolan i Gävle har visat att sådant buller stör språk, läsning och
minnesfunktioner. Här krävs andra åtgärder än rent byggnadstekniska. Detta
visar att bullerproblematiken är mycket komplex.
Gällande lagar gör ingen skillnad på om hus byggs på landet eller i en
storstad. Samma krav på t.ex. bullernivåer gäller. Var och en förstår att
det är en stor skillnad när det gäller bullernivåer om man skall bygga i
Stockholms innerstad eller i Kiruna. Problemet är inte att det går att
bygga i Kiruna med gällande lagstiftning. Problemet är att byggandet av
bostäder stoppas i Stockholms innerstad med hänvisning till befintlig
lagstiftning. Det kan inte vara rimligt att samma miljökrav fullt ut skall
gälla i en storstad som på landsbygden.
Självfallet skall alla ha en så bra och störningsfri boendemiljö som
möjligt. Samtidigt får inte detta leda till att det i princip inte går att
bygga nya bostäder i innerstan i t.ex. Stockholm. Gatulivets atmosfär och
ljudnivåer är en naturlig del av storstadens puls. Det är en miljö som
många söker sig till även när det gäller boende.
I storstäder måste det alltså gå att göra en avvägning mot behovet av
bostäder. Det finns bostadskonsumenter som inte ser bullerproblematiken
som ett hinder för att bosätta sig i centrala delar av storstäderna.
Trots att det finns ett visst utrymme för myndigheterna och kommunerna
att i enskilda fall göra avvägningar mellan olika intressen tycks
bostadsbyggandet i storstäder stoppas. Det måste till en ändring så att en
mer nyanserad och verklighetsanpassad tillämpning görs för att inte
nybyggnation i storstäder skall stoppas.
Enligt 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL kan man i detaljplan meddela
bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen
och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som
omfattas av 9 kap. miljöbalken. Dessa särskilda skäl måste preciseras så
att myndigheterna får en enhetlig bedömning och så att samsyn råder kring
hur planer för nyproduktion behandlas.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo201 och
2003/04:Bo254 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande 14,
2003/04:Bo219 yrkandena 1-3 och 6 och 2003/04:Bo264 yrkandena 1-4.
4. Moratorium avseende vissa externa handelsetableringar, punkt 3 (v,
mp)
av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist
(mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo216
yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Bo268 yrkande 6 och avslår motion 2003/04:Bo213.
Ställningstagande
Den pågående snabba utbyggnaden av stormarknader och externa köpcentrum
innebär samtidigt att den bostadsorienterade handeln utarmas. Utvecklingen
leder också till ett samhälle där bilberoendet ökar kraftigt. En sådan
utveckling bör motverkas både av miljöskäl och av sociala skäl. Hushåll
utan bil, ofta äldre och ekonomiskt svaga grupper, skall inte behöva bli
lidande på grund av handelns omstrukturering.
PBL-kommitténs uppdrag omfattar även frågor om externa köpcentrum. Vi
anser dock mot bakgrund av den nu pågående utvecklingen att ett moratorium
för nya externa köpcentrum snarast bör införas i avvaktan på utredningens
resultat. Detta ger tillfälle att ta ställning till gällande lagstiftning
och förstärka kommunernas möjlighet att styra utvecklingen så att hänsyn
kan tas till hela befolkningens behov och önskemål.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi nu framför. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i motionerna
2003/04:Bo216 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Bo268 yrkande 6. Vi avstyrker
i konsekvens med detta motion 2003/04:Bo213.
Särskilda yttranden
1. Boende och buller m.m., punkt 2 (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:
I vår dagliga miljö har vi hela tiden olika ljud omkring oss. Buller har
blivit ett omfattande miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande
trafikintensitet tvingar oss att ständigt leva med detta störande ljud, som en
matta av buller vi inte kan komma ifrån. Ljudnivån ökar hela tiden, och
drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket störda av buller
från trafiken. Nära stora trafikleder ökar bakgrundsljudet i intervall.
I tätorter märks bullret till slut inte på grund av att man vänjer sig.
Men det finns där hela tiden och framkallar olustkänslor som inte kan
identifieras.
Buller är som ett slags smuts. Arbetsplatser med olika slags maskiner med
ljudnivåer som kräver hörselskydd gör att behovet av en bullerfri zon är
påkallat. Bullerfria miljöer kommer alltmer att behövas för att människor
skall må bättre. En utredning som klarlägger behovet av bullerfria miljöer
i samhället och framför allt på arbetsplatser skulle kunna medverka till
att skapa utrymmen där buller och bakgrundsljud minimeras.
Det blir vidare alltmer ont om friluftsområden och andra naturområden som
är tysta och där människor således kan uppleva tystnad utomhus. En viktig
aspekt på det långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt
om kvarvarande tysta områden - icke minst sådana som kan finnas i tätorternas
närhet - och även i möjligaste mån öka tillgången till sådana områden.
Detta kan bidra till minskade störningsupplevelser för de boende.
Det finns inga gränsvärden för buller utan endast riktvärden. Ett viktigt
verktyg för att bekämpa buller vore gränsvärden för bullernivåer på
arbetsplatser och ute i samhället. De riktvärden för buller som vi nu
tillämpar sattes först på 1950- och 1960-talen. De innebär att de är alldeles
för generöst satta sett till dagens samhälle. Gränsen på 85 dB i fabriksmiljö
medför vid påverkan under en längre tid stora risker för hörselskador.
Den rimliga nivån borde ligga på ca 70 dB i stället. Dagens samhälle är
ju så nersmutsat med alltmer buller, och fler och fler människor mår så
dåligt på grund av bullret att gränsvärdena bör omvärderas. Det behövs en
hårdare bedömning. De dygnsmedelvärden som används innebär att toppar med
mycket höga ljudnivåer accepteras bl.a. från trafik och flygplan, liksom
att flygplan även genererar buller i de låga s.k. oktavbanden.
Samtidigt som man måste konstatera att det är en mycket långsiktig uppgift
att överallt uppfylla angivna riktvärden skall man ha klart för sig att
inte heller 55 dB ger en god miljö; det är långt ifrån tyst. I utredningen
SOU 1993:65 definierades 55 dB som en under rådande förhållanden acceptabel
miljö medan den goda utomhusmiljön definierades som en ekvivalentnivå om
högst 40-45 dB i urban bostadsbebyggelse.
Självklart är denna lägre nivå än svårare att nå ned till generellt, men
dessbättre kan den ofta innehållas i bebyggelse som inte direkt vetter
mot trafikleder. Detta bör komma till uttryck på ett tydligt sätt i det
långsiktiga arbetet. Alldeles särskilt i de fall när man inte kan klara
av 55 dB vid fasad mot trafikled av tekniska eller ekonomiska skäl är det
viktigt att tillse att de boende därför också får tillgång till en tyst
sida med god ljudmiljö, dvs. en ekvivalentnivå understigande 40-45 dB.
Den tysta sidan ger de boende en god ljudmiljö inom räckhåll i den egna
bostaden. Det går bra att ha öppet fönster mot den tysta sidan utan att
bullret blir särskilt besvärande; det går däremot inte vid ett utomhusbuller
om 55dB. En tyst sida kan i många fall åstadkommas till ingen eller ringa
kostnad, och det leder till minskade störningar. I proposition 1993/94:215
Handlingsplan mot buller togs principen om den tysta sidan upp, och den
har tilldragit sig stort intresse både nationellt i Sverige och internationellt.
Riktvärdet 55 dB synes svårare att uppfylla nu än när det först formulerades.
Den typiska utomhusnivån vid oskärmad bebyggelse i stadsbygden ligger
ofta i intervallet 60-65 dB, och möjligheterna att nämnvärt sänka denna
nivå är ytterst begränsade. Vi kan tala om dubbla gap; dels är vi långt
från målet att generellt uppfylla riktvärdena, dels representerar dessa
riktvärden ingen god miljö.
I rådande situation, där det är en mycket lång väg till att ge alla boende
en generellt acceptabel bullernivå, är det synnerligen viktigt att formulera
de mer kortsiktiga målen så att de leder till en kostnadseffektiv
resursanvändning i syfte att så effektivt som möjligt uppnå det ovan citerade
ambitiösa generationsmålet. Den nuvarande målformuleringen för 2010 gör
inte det.
Såsom de svenska målen för det närmaste decenniet nu är formulerade, dvs.
som högsta ekvivalentnivå utomhus mot exponerad sida av byggnad respektive
som högsta nivå inomhus bakom stängda fönster, består de mest använda
åtgärderna främst av anläggandet av bullerskärmar eller bullervallar och
av fönsterisoleringsåtgärder. Vad gäller skärmar och vallar är det emellertid
inte helt ovanligt att effekten i form av upplevd störning inte minskar;
den kan även öka. Exempelvis kan det bli så att bullret visserligen minskar
nära skärmen men ökar något på större avstånd och därmed ger störningseffekter
i områden där de boende tidigare inte var störda. Inte heller
fönsterisoleringsåtgärder ger alltid minskade störningar. Oavsett vilka åtgärder
som vidtas är det därför angeläget att mäta deras inverkan inte bara på
bullernivå utan framför allt på de upplevda negativa effekter som bullret
ger upphov till för de boende. Både kortsiktiga och långsiktiga mål bör
därför uttryckas i minskning av bullrets effekter.
Det norska Stortinget har genom proposition nr 8 (1999-2000) och nr 24
(2000-2001) formulerat det nationella målet uttryckt på detta mer
ändamålsenliga sätt. År 2010 skall "stöyplagen", dvs. bullerplågan, ha minskat
med 25 %, jämfört med år 1999.
Med en sådan formulering erhålls en större kostnadseffektivitet i åtgärderna
och en utveckling som verkligen går mot det långsiktiga målet. Det kan t.
ex. vara så att bullret utanför fasad mot en trafikled inte kan minskas
men däremot kan det gå att åstadkomma en tyst sida. Detta ger en klar
minskning av bullrets störande effekter.
Sammanfattningsvis kan sägas att det långsiktiga målet i sin allmänna
form är bra. Men det borde ges ett mer precist innehåll, som innebär att
buller inte skall ge negativa effekter i form av sömnstörning, samtalsstörning
och upplevd allmän störning i bostäder och andra områden där människor
vistas. Det kortsiktiga målet bör dels i sin utformning direkt anknyta
till detta långsiktiga mål, dels sättas mer ambitiöst än i proposition
2000/01:130.
Utöver de bullerproblem som bör hanteras i den fysiska planeringen bör
även åtgärder för att minska koldioxidutsläppen vidtas i planeringen.
2. Övriga frågor, punkt 4 (m, fp, kd, v, c, mp)
Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),
Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Peter Danielsson (m), Sten
Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Gunnar Andrén (fp) och Jörgen
Johansson (c) anför:
Vi förväntar oss att de problem som motionerna tar upp får sin lösning
genom PBL-kommitténs arbete. Vi kommer att under kommitténs utredningsarbete
och vid den fortsatta beredningen av kommitténs ställningstaganden samt
även i övrigt bevaka behandlingen av de frågor som tas upp i motionerna
från respektive parti. Vårt ställningstagande innebär inte att vi frånfallit
förslagen. Vi förväntar oss en skyndsam beredning av ärendet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):
5. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i uppdrag att för
kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot
brott.
2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):
4. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet i plan- och
bygglagen.
2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att brottsförebyggande åtgärder skall uppmärksammas i
stadsplaneringen.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det i förändrade och nya detaljplaner skall finnas
en konsekvensbeskrivning ur ett integrationsperspektiv.
2003/04:So344 av Kerstin Lundgren (c):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid utformning och
lokalisering av alla installationer samt att strålningsfria zoner skall
inrättas i kommunerna.
2003/04:Kr285 av Birgitta Sellén m.fl. (c):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att fler platser för spontanidrott bör byggas i högre
utsträckning än vad som görs i dag.
2003/04:Kr385 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om områden för spontanidrott i bostadsområden.
2003/04:Ub395 av Margareta Andersson och Kenneth Johansson (båda c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre planering av den gröna miljön vid planering av skolor,
daghem och äldreboenden.
2003/04:MJ398 av Barbro Feltzing (mp):
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen skall gälla vid rekommendationer för
bosättning eller vistelse i närheten av elektriska och magnetiska
fält.
2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kommunal och regional planering.
2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en bortre tidsgräns för planprocesser.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygglov på annans mark inte får sökas utan markägarens
samtycke.
2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stärkt ställning för konkurrensintresset i plan- och bygglagen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om fri etableringsrätt för dagligvaruhandel.
2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor och
djur.
2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av plan- och bygglagen i enlighet med vad som framförs i motionen (avsnitt
5.1.3).
2003/04:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förkorta planeringsprocessen.
2003/04:A302 av Margareta Andersson m.fl. (c):
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen.
2003/04:Bo201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar
i miljöbalken som underlättar nybyggnation i storstäder i enlighet med
vad som anförs i motionen.
2003/04:Bo204 av Torsten Lindström (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att förutsättningarna för handelsetableringar förbättras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att kommunernas roll enligt plan- och bygglagen
bibehålls.
2003/04:Bo206 av Annelie Enochson (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att krav skall ställas på operatörerna att i varje kommun
omgående presentera en mastplan över hela sin utbyggnad i kommunen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att krav skall ställas på kommunerna att bättre informera
medborgarna om mastplanerna och att informationen skall gälla
mastlokaliseringar,
masthöjder, strålningsförändring i närområdet och gränsvärden.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att krav skall ställas på operatörerna att redovisa strålningsvärden
vid basstationerna som registrerats vid mätning utförd av en oberoende
mätningsman.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokaliseringen av 3 G mobilmaster.
2003/04:Bo213 av Tobias Billström (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att avvisa tanken på ett moratorium för nyetablering av
stormarknader.
2003/04:Bo216 av Owe Hellberg m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett moratorium införs för utbyggnad av anläggningar som
överstiger 1 500 kvadratmeter total våningsyta (BTA) för externhandel med
dagligvaror, beklädnad, husgeråd och fritidsartiklar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att moratoriet bör gälla under den period som krävs för
genomförande av Plan- och bygglagskommitténs och Miljöbalkskommitténs förslag
om förändringar av den lagstiftning som reglerar handelsanläggningar.
2003/04:Bo217 av Jörgen Johansson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att i äldre bebyggelsemiljöer förändra eller använda befintlig
lagstiftning för att upphäva äldre detaljplaner och införa områdesbestämmelser.
2003/04:Bo219 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (båda mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljöer som är bullerfria.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygga ett tystare samhälle.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att gränsvärden för bakgrundsbuller på arbetsplatser och ute i
samhället bör tas fram.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sänkta gränsvärden i urbana utomhusmiljöer.
2003/04:Bo221 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att se över överklagansmöjligheterna och sakägarkretsen inom plan- och
bygglagen i syfte att få en snabbare beslutsgång.
2003/04:Bo222 av Sten Lundström m.fl. (v):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätt till information avseende antenner, basstationer och
sändningsmaster.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatorisk bygganmälan avseende basstationer och mobilantenner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om bygglov för sändningsmaster.
2003/04:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utredning av planeringsinstrument för regional samhällsplanering.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om barns inflytande i planeringen av boendemiljöer.
2003/04:Bo237 av Barbro Feltzing (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att försiktighetsprincipen skall tillämpas i stadsmiljön för att inte
öka den elektromagnetiska strålningen.
2003/04:Bo245 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att i plan- och bygglagen införa en bestämmelse för allmänna ändamål
med ett vidare begrepp som även bör omfatta ideella föreningar.
2003/04:Bo254 av Nina Lundström m.fl. (fp):
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av regelförenkling vad gäller planprocesser, nybyggnadsregler
och överklagandeprocessen.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser
i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bullerproblematiken.
2003/04:Bo255 av Ronny Olander (s):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av bostadsnära odlingsområden.
2003/04:Bo256 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson (båda c):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen måste gälla vid utbyggnad av 3
G-masterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta lågstrålande zoner i varje kommun.
2003/04:Bo258 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flexibilitet vid kommunal planering.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring
av lagstiftningen gällande antalet instanser för överklagande av detaljplan
och bygglov.
13. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet vid detaljplan
i PBL.
14. Riksdagen beslutar om sådan lagändring i fråga om underkännande
av kommunala detaljplaner, vilka endast får upphävas när de strider mot
uttalade riksintressen, i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:Bo259 av Barbro Feltzing (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygglov skall införas för all uppsättning av basstationer
för mobiltelefoni.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sänka gränsvärdena för elektromagnetisk strålning från
basstationer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen bör gälla vid uppsättning av master
för mobiltelefoni med basstationer - sändare.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en rekommendation om säkerhetsavstånd till master för mobiltelefoni
med sändare.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mätning och säkerhetsavstånd till basstationerna i UMTS-systemet.
2003/04:Bo260 av Dan Kihlström m.fl. (kd):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en effektivisering av planprocessen genom färre överklagandeinstanser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett nationellt forum för handlingsprogrammen Agenda 21 och
Habitat.
5. Riksdagen begär att regeringen ger Kommittén för översyn av plan-
och bygglagstiftningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att i
den fysiska planeringen bättre kunna hantera översvämningsfrågor.
2003/04:Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av brottsförebyggande policy i kommunernas översiktsplaner.
2003/04:Bo262 av Lotta N Hedström (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att minst en lågstrålande zon införs i varje län.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lågstrålande zoner och normer för det skall regleras i PBL,
varför regeringen bör göra tilläggsdirektiv till den sittande utredningen
för PBL-översyn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försiktighetsprincipen enligt miljöbalken tillämpas i varje
hantering av tillståndsprövning för master och 3 G-basstationer och
överordnas PBL-förfarandet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att medel på sikt tillförs för sanering av arbetsplatser,
offentliga lokaler och bostäder för individer med konstaterade elskador och
elöverkänslighet.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att placering av samtliga befintliga och planerade basstationer
och sändare för mobiltelefoni kartläggs och offentliggörs i öppna register.
2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att brottsförebyggande aspekter alltid bör finnas med i
planeringen av bostadsområden och i samhällsplaneringen i övrigt.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en omarbetning av plan- och bygglagen utifrån ett barn-
och jämställdhetsperspektiv.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om processen kring ansökningstider och överklagandeprocedurer.
30. Riksdagen begär att regeringen återkommer med lagförslag som
medelst avtalsservitut möjliggör bebyggelse av s.k. konfliktområden.
2003/04:Bo264 av Erling Bager (fp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att delmål för minskat buller i likhet med vad gäller
generationsmålet skall anges i minskade negativa effekter av buller.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ambitionen i det kortsiktiga arbetet skall höjas och de
negativa effekterna i form av sömnstörningar, samtalsstörningar och upplevd
allmän störning skall minskas med 10 % till år 2010 och med 30 % till år
2020.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att man vad avser buller från markbunden trafik (bild) som ett
led i arbetet mot minskade negativa effekter (bild) skall eftersträva att
även ge boende tillgång till en god, störningsfri ljudmiljö.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ökad vikt läggs vid att bevara hittills tysta områden och
miljöer.
2003/04:Bo268 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp):
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att externhandel från 1 500 kvadratmeters totalareal (BTA) bör
införas i lagtexten som tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet typ B
och sådan verksamhet som kan anses medföra betydande miljöpåverkan införs
enligt 6 kap. 4 § miljöbalken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de nationella miljömålen skall införas i den allmänna
avvägningsregeln i 2 kap. plan- och bygglagen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att länsstyrelsen eller andra nationella eller regionala organ
ges ökade befogenheter i planeringen av handel.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagstiftningen bör ändras så att grannkommuner får vetorätt
vid etablering av externhandel.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att lagstiftningen bör ändras så att förnyelsen av handel med
dagligvaror, kläder, husgeråd och fritidsartiklar styrs till centrum och
bostadsområden.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett moratorium för utbyggnaden av externhandel införs medan
en verkningsfull lagstiftning utformas.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att miljöorganisationer bör ges full talerätt enligt plan- och
bygglagen.
2003/04:Bo285 av Ronny Olander (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att öka dimensionen av ekologisk hållbarhet i samhällsbyggandet genom
åtgärder för att bevara befintliga koloniträdgårdar och stimulera till
att nya koloniområden anläggs.
2003/04:Bo288 av Catharina Bråkenhielm (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att se över handläggningstider vid överklagande av beslut i
kommunala planärenden.
2003/04:Bo292 av Kenth Högström och Lotta N Hedström (s, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att utfärda obligatorisk bygglovsplikt för uppsättande av alla sorters
radiomaster med mer än 1 kilometers räckvidd.
2003/04:Bo295 av Peter Pedersen (v):
2. Riksdagen begär att regeringen överväger om plan- och bygglagen
kan förtydligas vad gäller krav på ytor för fysisk aktivitet och att
idrottsrörelsen ges möjlighet till samråd vid stadsplaneringen.
2003/04:Bo296 av Kerstin Engle och Ronny Olander (båda s):
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överväga möjligheten att kommunerna åläggs att för allmänheten
redovisa de mobilmaster som finns och planeras i kommunen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att följa upp möjligheten enligt lagen om elektronisk kommunikation
att samordna master.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att överväga möjligheten till att alla offentliga byggnader
utrustas med elfria zoner som gör det möjligt för elöverkänsliga att vistas
där.
Bilaga 2
Regeringens beslut avseende kv. Stuten m.m.