Bostadsutskottets betänkande

2003/04:BOU1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,bostadsförsörjning och byggande

---

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen för år 2004 (prop.
2003/04:1) vad gäller utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
samt motionsförslag i anknytande frågor från årets
allmänna motionstid samt ett motionsförslag väckt
föregående år. Förslagen avser dels
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa
övriga frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.

Förslaget i budgetpropositionen avseende
anslagsfördelning budgetåret 2004 för utgiftsområde
18 tillstyrks av utskottet. Utskottet tillstyrker
även regeringens övriga förslag i
budgetpropositionen avseende utgiftsområde 18. Det
gäller ett förslag om ändring i lagen om
bostadsbidrag, om finansieringsprinciper för
lantmäteriverksamheten och om bemyndiganden för
regeringen avseende investeringsbidraget för
nybyggnad av hyresbostäder, omstrukturering av
kommunala bostadsbolag samt olika former av statliga
kreditgarantier och en rörlig kredit på konto i
Riksgäldskontoret. Vidare tillstyrker utskottet
regeringens förslag om ändrad inriktning av
kreditgarantigivningen för ny- och ombyggnad.
Motstående motionsförslag till dessa
regeringsförslag avstyrks av utskottet.
Den av regeringen föreslagna ändringen i lagen om
bostadsbidrag avser det s.k. förlåtandeintervallet
i reglerna om bostadsbidrag. Om bostadsbidraget vid
den slutliga avstämningen bestäms till ett högre
belopp än det som redan betalats preliminärt under
bidragsåret, skall mellanskillnaden betalas till
bidragstagaren. Om det bestäms till ett lägre
belopp, skall bidragstagaren betala tillbaka
mellanskillnaden. I dag betalas belopp under 200 kr,
det s.k. förlåtandeintervallet, varken ut eller
tillbaka. Regeringens förslag innebär att detta
belopp höjs till 1 200 kr.
Med utnyttjande av sin initiativrätt lägger
utskottet också fram ett förslag till lag om
särskild bestämmelse om bostadsbidrag. Innebörden i
lagförslaget är att de särskilda regler som gällt
sedan den 1 juli 2001 vid beräkning av den
bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag till
studerande skall tillämpas även fortsättningsvis.
Avsikten med dessa regler är att i avvaktan på en
mer permanent lösning skall inte de förändringar som
genomfördes år 2001 i studiemedelssystemet medföra
ett minskat bostadsbidrag för de studerande.
Utskottet redovisar vidare vissa överväganden om
mål- och resultatredovisningen i budgetpropositionen
samt föreslår att riksdagen skall godkänna vad
utskottet anfört.
I övrigt avstyrks i betänkandet behandlade
motionsförslag i frågor om bostadspolitikens
inriktning och vissa övriga frågor inom utskottets
beredningsområde. Dessa förslag avser bl.a. frågor
om utformningen av bostadspolitiken, konkurrensen i
bostadsbyggandet, bostadsfinansieringen, behovet av
studentbostäder, bostadsbidragen samt verksamheterna
vid Lantmäteriverket och länsstyrelserna.
Till betänkandet har fogats 45 reservationer och 8
särskilda yttranden.
När det gäller anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 för budgetåret 2004 - utskottets
förslag till riksdagsbeslut punkt 1 - har
representanterna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet
avstått från att delta i utskottets beslut. I
särskilda yttranden har de redovisat grunderna för
sina ställningstaganden och sin syn på anslagen inom
utgiftsområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 2004

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag
(bilaga 4).
b) Riksdagen antar utskottets förslag till lag om
särskild bestämmelse om bostadsbidrag (bilaga 5).
c) Riksdagen godkänner de finansieringsprinciper för
lantmäteriverksamheten som regeringen förordar.
d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
för ramanslaget 31:11 Investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder ingå åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utbetalningar på högst 800 000 000 kr under 2005
och på högst 900 000 000 kr 2006 och senare.
e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
för ramanslaget 31:13 Omstrukturering av
kommunala bostadsbolag göra åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 150 000 000 kr efter 2004.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslag
under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i
bilaga 3 angivits som utskottets förslag.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 18 punkterna 1, 2 och 9-11 samt
avslår de i bilaga 2 upptagna motionerna.

2. Mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen

Riksdagen godkänner vad bostadsutskottet anfört
i avsnittet om mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Komplettering av målet för
bostadspolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo297 yrkande 7
i denna del.
Reservation 2 (m, kd)

4. Mål för bostadsbyggandet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo235
yrkande 1 samt 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna
del.
Reservation 3 (m, fp) - motiv.
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (v)

5. Bostadspolitikens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo236
yrkande 1, 2003/04:Bo253 yrkandena 1, 19 och 20,
2003/04:Bo257 yrkande 1, 2003/04:Bo263 yrkandena
1, 2, 8, 19, 20 och 25, det sistnämnda yrkandet i
denna del, 2003/04:Bo297 yrkande 1, 2002/03:Kr13
samt 2003/04:N341 yrkande 8.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (fp)
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (c)

6. Bostadspolitik för integration

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo261
yrkande 1, 2003/04:Bo263 yrkande 22,
2003/04:Sf325 yrkande 24, 2003/04:Sf326 yrkandena
28 och 29 samt 2003/04:Sf402 yrkande 22.
Reservation 10 (m, fp, kd, c)

7. De bostadspolitiska frågornas behandling
i regeringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo208.

8. Konkurrensen i bostadsbyggandet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo226
yrkande 7, 2003/04:Bo242, 2003/04:Bo253 yrkandena
2, 10 och 11, 2003/04:Bo257 yrkande 11,
2003/04:Bo263 yrkande 6 samt 2003/04:Bo297
yrkande 16.
Reservation 11 (m, fp, kd, c)

9. Statlig mark för bostadsbyggande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo253
yrkandena 5 och 6 samt 2003/04:Bo263 yrkande 27.
Reservation 12 (fp, c)

10. Byggande på gamla Tullinge flygplats

Riksdagen avslår motion 2003/04:T470 yrkande 4.

11. Bostadsförsörjningsprogram för
Stockholm och Mälardalen

Riksdagen avslår motion 2003/04:N325 yrkande 5.
Reservation 13 (m, fp, kd, c) - motiv.

12. Infrastrukturinvesteringar för ett ökat
bostadsbyggande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo257
yrkande 8 samt 2003/04:Bo263 yrkande 25 i denna
del.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)

13. Styrningen av medel för marksanering
till bostadsbyggande

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo235 yrkande
4.
Reservation 15 (v, c)

14. Tomma bostäder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo209 samt
2003/04:Bo257 yrkande 22.
Reservation 16 (m)

15. Räntebidragssystemet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo235
yrkandena 2 och 5, 2003/04:Bo239, 2003/04:Bo253
yrkandena 22 och 23, 2003/04:Bo257 yrkande 5,
2003/04:Bo283 yrkande 3 samt 2003/04:Bo297
yrkande 10.
Reservation 17 (m, fp)
Reservation 18 (kd, c)
Reservation 19 (v)

16. Investeringsbidrag för hyresbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo253
yrkande 21, 2003/04:
Bo263 yrkande 15, 2003/04:Bo283 yrkande 13 i
denna del, 2003/04:
Bo297 yrkande 9 samt 2003/04:N325 yrkande 6.
Reservation 20 (m, fp, kd, c)

17. Investeringsstimulans genom
skattekreditering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo253
yrkande 12, 2003/04:
Bo297 yrkande 8 samt 2003/04:Fi270 yrkande 42.
Reservation 21 (m)
Reservation 22 (fp)
Reservation 23 (kd)

18. Ändrad inriktning av
kreditgarantigivningen för ny- och
ombyggnad

Riksdagen godkänner vad regeringen förordat i
fråga om ändrad inriktning för statliga kredit-
garantier vid ny- och ombyggnad av bostäder.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 18 punkt 8 och avslår motionerna
2003/04:Bo271, 2003/04:Bo283 yrkandena 7 och 8,
2003/04:Bo284 samt 2003/04:Bo286.
Reservation 24 (m)

19. Kreditgarantier till ny- och ombyggnad
av bostäder

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
ställa ut kreditgarantier till ny- och ombyggnad
av bostäder intill ett belopp av högst
10 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda
åtaganden. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 18 punkt 3.

20. Kreditgarantier i
obeståndshanteringen

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
ställa ut kreditgarantier i samband med
obeståndshantering intill ett belopp av högst
500 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda
åtaganden. Därmed bifaller riksdagen med en
redaktionell ändring proposition 2003/04:1
utgiftsområde 18 punkt 4.

21. Kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag intill ett belopp av 3 000 000 000
kr inklusive tidigare gjorda åtaganden. Därmed
bifaller riksdagen proposition 2003/04:1
utgiftsområde 18 punkt 5 och avslår motionerna
2003/04:Bo283 yrkande 4 samt 2003/04:Bo297
yrkandena 2 och 3.
Reservation 25 (m, kd)

22. Kreditgarantier för lån till
kooperativa hyresrättsföreningar

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
ställa ut kreditgarantier för lån som kooperativa
hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller
förvärv av fastigheter för ombildning till
kooperativ hyresrätt intill ett belopp av högst
1 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda
åtaganden. Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 18 punkt 6 och avslår
motion 2003/04:Bo283 yrkande 5.
Reservation 26 (m)

23. Rörlig kredit för förvärv och innehav
av fastigheter

Riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om
en rörlig kredit på konto i Riksgäldskontoret
intill ett belopp av 5 000 000 kr för förvärv och
innehav av fastigheter för vilka statliga
kreditgarantier utfärdats. Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 18
punkt 7 och avslår motion 2003/04:Bo283 yrkande
6.
Reservation 27 (m)

24. Investeringsstöd för studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo235
yrkande 3, 2003/04:Bo263 yrkande 14 samt
2003/04:Bo297yrkande 28.
Reservation 28 (m, fp) - motiv.
Reservation 29 (kd)
Reservation 30 (v)
Reservation 31 (c)

25. Åtgärder för fler studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo210,
2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo247,
2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8, 2003/04:
Bo263 yrkandena 12 och 13, 2003/04:Kr232 yrkande
8, 2003/04:Kr361 yrkande 7, 2003/04:Ub385
yrkandena 3-5 samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16 och
17.
Reservation 32 (m)
Reservation 33 (fp)
Reservation 34 (kd)
Reservation 35 (c)

26. Bostadsbidragens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo230,
2003/04:Bo249 yrkande 1 samt 2003/04:Bo253
yrkande 18.
Reservation 36 (m) - motiv.
Reservation 37 (fp)
Reservation 38 (kd)
Reservation 39 (v)

27. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo205,
2003/04:Bo212 samt 2003/04:Bo249 yrkande 5.
Reservation 40 (m) - motiv.
Reservation 41 (fp) - motiv.
Reservation 42 (kd)

28. Bostadsbidragen vid skilsmässa

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo281.
Reservation 43 (m) - motiv.

29. Bostadsbidrag till studerande äldre än
28 år

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo289.
Reservation 44 (m) - motiv.

30. Stipendier i den bidragsgrundande
inkomsten

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr254 yrkande
12.

31. Digital Sverigekarta

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo265.

32. Nyckeltal för verksamheten vid
länsstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo283 yrkande
16.
Reservation 45 (m, kd, c)

Stockholm den 20 november 2003.

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran
Hägglund (kd)*, Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),
Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m)*,
Nina Lundström (fp)*, Hans Unander (s), Maria Öberg
(s), Margareta Pålsson (m)*, Ingela Thalén (s), Lars
Tysklind (fp)*, Rigmor Stenmark (c)*, Gunnar
Sandberg (s), Peter Danielsson (m)*, Sten Lundström
(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif
Jakobsson (s).
* Ledamoten har ej deltagit i beslutet under punkt
1.

2003/04

BoU1

Utskottets överväganden

Inledning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande
förslag i budgetpropositionen för år 2004 (prop.
2003/04:1) vad gäller utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
samt motionsförslag i anknytande frågor från årets
allmänna motionstid. Förslagen avser dels
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa
övriga frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.
Vidare behandlas en motion från riksdagsåret 2002/03
väckt med anledning av regeringens skrivelse
2002/03:129 Arkitektur, form och design.

Budgetberedningen inom riksdagen är så utformad
att riksdagen först tar ställning till fördelningen
av utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.
Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom
respektive utgiftsområde. Vad gäller det
utgiftsområde som bostadsutskottets beredningsansvar
omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, har riksdagen den
19 november 2003 fastställt en utgiftsram för
budgetåret 2004 om 8 798 030 000 kr (bet.
2003/04:FiU1, yttr. 2003/04:BoU1y). Det är således
inom denna ram som utskottet utifrån de framlagda
förslagen har att föreslå en anslagsfördelning.
Riksdagen kommer därefter genom ett beslut att ta
ställning till de förslag till anslagsfördelning
inom utgiftsområde 18 för budgetåret 2004 som läggs
fram i detta betänkande.
Betänkandet har disponerats så att först behandlas
frågor om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18.
Därefter behandlar utskottet olika förslag om
bostadspolitikens inriktning som inte direkt innebär
anslagsanspråk under budgetåret 2004. Som en
inledning till sina överväganden i denna del framför
utskottet vissa synpunkter på mål- och
resultatredovisningen i budgetpropositionen.
Avslutningsvis tas vissa övriga frågor inom
bostadsutskottets beredningsområde upp.

Anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2004

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör
- anta regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1993:737) om bostadsbidrag (bilaga
4),
- anta utskottets förslag till lag om särskild
bestämmelse om bostadsbidrag (bilaga 5),
- godkänna de finansieringsprinciper för
lantmäteriverksamheten som regeringen
förordat,
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder,
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende omstrukturering av
kommunala bostadsbolag,
- anvisa anslag under utgiftsområde 18 för
budgetåret 2004 i enlighet med regeringens
förslag,
- avslå motionsförslag som står i strid med
regeringens förslag om anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 18 eller som inte ryms
inom den av riksdagen fastlagda ramen för
utgiftsområdet.
Jämför de särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp),
3 (kd) och 4 (c).

21:1 Bostadsbidrag

Inledning

Behandlingen av de förslag som avser bostadsbidragen
har disponerats så att utskottet först behandlar två
frågor som rör reglerna för bostadsbidragen.
Därefter tar utskottet ställning till
anslagsberäkningen för budgetåret 2004.

Utskottet behandlar inledningsvis regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag. I korthet innebär förslaget att det
s.k. förlåtandeintervallet höjs till 1 200 kr.
Regeländringen, som beräknas ge en årlig besparing
på 32 miljoner kronor, ingår som en av de
förutsättningar som ligger till grund för
beräkningen av anslaget till bostadsbidrag för 2004.
Därpå tar utskottet, med utnyttjande av sin
initiativrätt enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen,
upp frågan om hur den bostadsbidragsgrundande
inkomsten bör beräknas för bidragsåret 2004. När det
gäller beräkningen av den bostadsbidragsgrundande
inkomsten så har den sedan första halvåret 2001
skett enligt särskilda regler. Regeringens förslag i
fråga om anslaget till bostadsbidrag för budgetåret
2004 utgår bl.a. från förutsättningen att dessa
regler inte längre skall tillämpas. Enligt
utskottets mening bör dock de tillfälliga reglerna
gälla även efter 2003.

Belopp som vid den slutliga avstämningen inte
betalas ut eller betalas tillbaka

Om bostadsbidraget vid den slutliga avstämningen
bestäms till ett högre belopp än det som redan
betalats preliminärt under bidragsåret, skall
mellanskillnaden betalas till bidragstagaren. Om det
bestäms till ett lägre belopp skall bidragstagaren
betala tillbaka mellanskillnaden. Belopp under 200
kr, det s.k. förlåtandeintervallet, betalas i dag
varken ut eller tillbaka. Regeringen lägger i
budgetpropositionen fram ett förslag till lag om
ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag (avsnitt
2.1 och 6.1) som innebär att detta belopp höjs till
1 200 kr. Genom lagändringen kommer därför belopp
under 1 200 kr inte att betalas ut eller betalas
tillbaka vid den slutliga avstämningen av
bostadsbidraget. Färre bidragstagare blir därmed
föremål för tilläggsbelopp eller återbetalningskrav.
Förslaget kompletterar och överensstämmer med dagens
avrundningsregel om 100 kr för det preliminärt
utbetalda månadsbeloppet och ger ca 40 % färre
ärenden vid den slutliga avstämningen. Den
administrativa hanteringen av bostadsbidragen kommer
därmed att minska.

I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkas avslag på
regeringens förslag. Enligt motionen är det i
praktiken ett lotteri att höja gränsen på det sätt
som regeringen föreslår, eftersom vissa
bidragstagare vinner och andra förlorar beroende på
slumpmässiga variationer. Med hänvisning till detta
och till att 1 200 kr är en avsevärd summa för dem
som uppbär bostadsbidrag bör förslaget enligt
motionens yrkande 17 avslås.
I 2003 års ekonomiska vårproposition lade
regeringen fram ett förslag till förändrade
avrundningsregler för den månatliga utbetalningen av
bostadsbidragen tillsammans med ett förslag om ett
höjt s.k. förlåtandeintervall. Förslaget avvisades
av riksdagen eftersom den initiala utgift det gav
upphov till inte var finansierad - detta även om
förslaget sett över tiden innebar en besparing.
Samtidigt uttalade dock utskottet att regeländringar
som ger större träffsäkerhet och minskade kostnader
i bostadsbidragssystemet i ett långsiktigt
perspektiv framstod som angelägna. Enligt utskottets
mening fanns det mot den bakgrunden skäl för
regeringen att återkomma till riksdagen med förslag
med denna innebörd. En förutsättning för detta
angavs dock vara att eventuella inledningsvisa
utgiftsökningar kunde finansieras på lämpligt sätt.
Det förslag som regeringen nu förelagt riksdagen
innebär att träffsäkerheten i bostadsbidragen ökar
genom att det s.k. förlåtandeintervallet höjs.
Förslaget ger också en årlig besparing på 32
miljoner kronor. Sammantaget svarar de föreslagna
förändringarna därmed väl mot de förutsättningar för
sådana regeländringar som utskottet så sent som
våren 2003 uttalat sig för. Utskottet tillstyrker
med hänvisning härtill förslaget till lag om ändring
i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Motion
2003/04:Bo263 (c) yrkande 17 avstyrks.

Beräkningen av den bostadsbidragsgrundande
inkomsten i vissa fall

Våren 2001 uppmärksammade bostadsutskottet att en
ändring i studiestödssystemet i vissa fall kunde
leda till att de studerande fick minskade
bostadsbidrag trots att deras inkomstförhållanden
inte förändrats. Ändringen innebar att andelen
bidrag ökade, men att summan av lån och bidrag i
princip förblev oförändrad. Genom att bidragsdelen
av studiemedlen räknas in i den
bostadsbidragsgrundande inkomsten kom
bostadsbidragen att minska utan att den disponibla
inkomsten ökat. För att komma till rätta med detta
tog utskottet initiativ (bet. 2000/01:BoU12) till en
temporär lag som reglerade hur den bidragsgrundande
inkomsten skulle beräknas för andra halvåret 2001. I
avvaktan på att en långsiktig lösning utvecklades
föreslog regeringen därefter i budgetpropositionen
för 2002 ytterligare en temporär lag, som antogs av
riksdagen. På initiativ av bostadsutskottet
beslutade riksdagen hösten 2002 (bet. 2002/03:BoU1)
att de tillfälliga reglerna skulle tillämpas även
under 2003. Innebörden av de tillfälliga regler som
tillämpats är att endast 80 % av studiebidraget
ingår i den bostadsbidragsgrundande inkomsten vid
beräkningen av bostadsbidrag.

Avsikten med de temporära reglerna för beräkningen
av den bostadsbidragsgrundande inkomsten är att de
ändringar i studiestödssystemet som trädde i kraft
den 1 juli 2001 inte skall leda till minskade
bostadsbidrag. Utskottet vill dock nu, liksom
tidigare, framhålla att det aldrig varit avsikten
att reglerna skall permanentas i sin nuvarande
utformning. Intentionerna har i stället varit att
finna en lösning antingen inom ramen för
bostadsbidragen eller genom förändringar i det
studiesociala stödet. I samband med att de första
temporära reglerna infördes 2001 gjorde också
bostadsutskottet och riksdagen ett tillkännagivande
till regeringen om att en långsiktigt hållbar
lösning på dessa problem borde presenteras (bet.
2000/01:BoU12 s. 10). Någon sådan mer långsiktig
lösning har dock ännu inte arbetats fram. Det ingår
emellertid i den hösten 2002 tillsatta studiesociala
utredningens uppgift (dir. 2002:120) att föreslå hur
det nya studiestödssystemet bör samspela med
bostadsbidraget på lång sikt. Detta uppdrag skall
vara avslutat senast den 31 december 2003.
Förutsättningar för att redan till 2004 åstadkomma
en lösning i enlighet med riksdagens
tillkännagivande föreligger därmed inte. Det innebär
att de problem dagens tillfälliga regler är avsedda
att lösa kommer att kvarstå även efter 2003.
De skäl som vägledde utskottets och riksdagens
ställningstagande när de särskilda
beräkningsreglerna infördes första gången 2001 gör
sig enligt utskottets mening fortsatt gällande. Det
är naturligtvis lika lite nu som tidigare rimligt
att studerande får minskade bostadsbidrag och därmed
minskad disponibel inkomst. Enligt utskottets mening
bör därför åtgärder vidtas som innebär att
bostadsbidragen för studerande bibehålls oförändrade
även efter 2003, detta i avvaktan på resultatet av
det ovan redovisade utredningsuppdraget. Ett förslag
till lag om särskild bestämmelse om bostadsbidrag
läggs därför fram i bilaga 5 till betänkandet.
Det av utskottet nu framlagda lagförslaget är,
till skillnad från vad som tidigare varit fallet,
inte tidsbegränsat. Detta faktum innebär dock inte
att reglerna i något avseende skall betraktas som
permanenta. På samma sätt som tidigare är reglerna
endast avsedda att behålla bostadsbidragen för
studenter oförändrade i avvaktan på att en
långsiktig lösning presenteras. Avsikten är i
stället att en eventuell tidsutdräkt när det gäller
arbetet med att hitta en permanent lösning inte ånyo
skall göra det nödvändigt för riksdagen att stifta
en ny tillfällig lag.
Det förslag till fortsatt temporär ändring i
beräkningen av den bostadsbidragsgrundande inkomsten
som utskottet nu för fram föreslås träda i kraft den
1 januari 2004. Beslutet om de ändrade reglerna
kommer därmed att fattas mycket kort tid före
ikraftträdandet. Det betyder att många studenter
riskerar att få sina bostadsbidrag för 2004
beslutade med tillämpning av delvis andra regler.
Under förutsättning av att de uppgivit en korrekt
inkomst för bidragsåret innebär detta att deras
bostadsbidrag är lägre än vad de blir med en
tillämpning av de tillfälliga reglerna för 2004. För
att dessa bidragstagare skall kunna få det nya,
högre bidraget utbetalat fordras att de till
försäkringskassan anmäler den nya lägre
bidragsgrundande inkomst som följer av de
tillfälliga regler som utskottet nu föreslår. Det är
mot den bakgrunden viktigt att tydlig information
lämnas om de nya reglerna. Målet bör sålunda vara
att alla berörda bidragstagare redan under
bidragsåret skall få det högre bostadsbidrag som de
tillfälliga reglerna ger förutsättningar för.

Anslaget till bostadsbidrag för 2004

Efter en period med kraftigt stigande kostnader för
bostadsbidragen beslutade riksdagen våren 1996 om
vissa förändringar i bostadsbidragen som trädde i
kraft den 1 januari 1997. Förändringarna syftade
dels till att göra bostadsbidragen mer rättvisande,
dels till att minska kostnaderna för bidragen. Efter
reformeringen av bidragen har utgifterna för dem
minskat. Minskningen beror förutom på förändringarna
i bostadsbidragssystemet på den samhällsekonomiska
utvecklingen.

Som redovisas i budgetpropositionen har den
positiva ekonomiska utvecklingen medfört att fler
människor fått arbete och att reallönerna ökat.
Resultatet av denna ökade sysselsättning är att fler
människor har möjlighet att försörja sig själva och
därmed i mindre utsträckning är i behov av
bostadsbidrag. Sammantaget innebär detta enligt
regeringen att utgifterna för bostadsbidragen
jämfört med innevarande år kan beräknas minska
ytterligare för budgetåret 2004.
Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen att
3 497 miljoner kronor skall anvisas på anslaget 21:1
Bostadsbidrag för 2004. Härvid har också hänsyn
tagits till den besparing om 32 miljoner kronor som
följer av det förslag till höjt s.k.
förlåtandeintervall som läggs fram i
budgetpropositionen.
Regeringens förslag till anslagstilldelning för
bostadsbidragen har mött invändningar i flera
motioner.
I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 1 föreslås att
anslaget till bostadsbidrag skall minskas med 200
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Anslagsminskningen blir möjlig genom att
bostadsbidrag fortsättningsvis endast skall utgå
till barnfamiljer i enlighet med förslaget i motion
2003/04:Bo257 (m) yrkande 2. I avvaktan på att
bostadsbidragen växlas mot sänkt skatt och att en
reformering av familjepolitiken kommer till stånd
bör enligt den senare motionen bostadsbidragen till
ungdomar under 29 år avskaffas.
Förslagen i partimotionerna 2003/04:Fi240 (fp)
yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 (fp) yrkande 24, båda
yrkandena i motsvarande del, innebär att anslaget
till bostadsbidrag i förhållande till
regeringsförslaget skall minskas med 100 miljoner
kronor.
Det förslag som läggs fram i motion 2003/04:Bo297
(kd) yrkande 30 i motsvarande del innebär att
anslaget bör ökas med 450 miljoner kronor i
förhållande till förslaget i budgetpropositionen.
Ökningen av anslaget föranleds av de förslag om
förändringar i bostadsbidragen som läggs fram i
motion 2003/04:Bo249 (kd). Dessa förslag innebär att
bostadsbidragen skall stämmas av halvårsvis, yrkande
2, att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget
skall höjas med 100 kr per barn, yrkande 3, samt att
en gemensam inkomstgräns om 117 000 kr för
reducering av bidragen skall införas, yrkande 4.
Förslag om höjning av den barnrelaterade delen av
bostadsbidraget förs även fram i motion
2003/04:Sf400 (kd) yrkande 9 samt i partimotion
2003/04:Sf404 (kd) yrkande 36. Det sistnämnda
förslaget innebär dessutom att en gemensam
inkomstgräns om 117 000 kr skall införas.
Anslaget till bostadsbidrag bör enligt motion
2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del minskas med 1
300 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Enligt motionen blir detta
möjligt genom en engångsvis indragning av
anslagssparande på 400 miljoner kronor och genom att
bostadsbidragen minskas med sammanlagt 900 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande i fråga om anslaget
till bostadsbidrag för 2004 innebär följande.
Statens kostnader för bostadsbidragen har under de
senaste åren minskat kraftigt. Orsakerna till detta
är dels den reformering av bostadsbidragen som
genomförts fr.o.m. 1997, dels den samhällsekonomiska
utvecklingen. Till minskningen har också bidragit
att inkomst- och boendekostnadsgränser har behållits
oförändrade. Som en följd av detta har utgifterna
stabiliserats på en nivå som ligger väsentligt under
den tidigare utgiftsnivån. På denna punkt har alltså
målen med reformen uppnåtts. Som utskottet vid flera
tidigare tillfällen uttalat är det samtidigt av
största vikt att bostadsbidragens roll som
bostadspolitiskt instrument inte åsidosätts. Det
innebär att bostadsbidragen i första hand måste
utvärderas mot det bostadspolitiska målet. Enligt
utskottets menings skall sålunda bostadsbidragen
även fortsättningsvis ge ekonomiskt svaga hushåll
möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt
rymliga bostäder.
I budgetpropositionen lämnas vissa uppgifter om
hur bostadsbidragen har utvecklats efter
reformeringen av dem 1997. En påtaglig effekt av de
nya reglerna är att bostadsbidragen nu i betydande
utsträckning är ett stöd till ensamstående hushåll
med barn boende i hyresrätt. Av redovisningen
framgår att ensamföräldrarna utgör två tredjedelar
av bidragshushållen. En slutsats som kan dras på
grundval av den hittillsvarande utvecklingen är att
bostadsbidragen fyller de uppsatta målen såtillvida
att bidragen i första hand går till ekonomiskt svaga
hushåll. Det innebär dock inte att bidragen med
nödvändighet i alla delar svarar mot de mål som
satts upp. Som utskottet tidigare framhållit bör
utvecklingen av bostadsbidragen därför fortlöpande
ses över.
Den beräkning av anslagsbehovet för 2004 som läggs
fram i budgetpropositionen förutsätter bl.a. att den
regeländring som regeringen föreslår genomförs. Till
grund för beräkningen ligger också de antaganden
avseende den ekonomiska utvecklingen under 2004 som
redovisas i finansplanen. Däremot har naturligtvis
hänsyn inte kunnat tas till den utgiftsökning som
följer av att de temporära reglerna för beräkningen
av den bostadsbidragsgrundade inkomsten tillämpas
också under 2004. Kostnaderna för denna ändring av
bostadsbidragen är dock begränsade. För budgetåret
2004 kan de beräknas till högst 30 miljoner kronor.
Utskottet gör emellertid bedömningen att denna
begränsade utgiftsökning kommer att rymmas inom
anslaget för bostadsbidrag. Erfarenheterna från de
senaste åren visar att regeringen regelmässigt
överskattat utgifterna för bostadsbidragen. För
innevarande budgetår beräknar regeringen att de
slutliga utgifterna för bostadsbidragen kommer att
ligga drygt 240 miljoner kronor under det
ursprungligen anvisade anslaget. För budgetåret 2002
var motsvarande differens omkring 280 miljoner
kronor. Det finns mot den bakgrunden inte anledning
att nu göra någon justering av
bostadsbidragsanslaget med anledning av utskottets
förslag om beräkningen av bostadsbidragen för 2004.
Utskottet är inte heller berett att göra
förändringar av anslaget i enlighet med de
motionsförslag som lagts fram. Förslagen bygger i
några av motionerna på att förändringar görs i
reglerna för bostadsbidragen som utskottet inte kan
ställa sig bakom. I övriga fall redovisas inte ens
de regeländringar som skall ge de föreslagna
besparingarna. Enligt utskottets mening bör inte så
oprecisa förslag ligga till grund för riksdagens
beslut.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda partimotionerna 2003/04:Bo253 (fp) yrkande
24, 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24 och 2003/04:Sf404
(kd) yrkande 36, de båda förstnämnda yrkandena i
motsvarande del, och motionerna 2003/04:Bo249 (kd)
yrkandena 2-4, 2003/04:Bo257 (m) yrkande 2,
2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del, 2003/04:Bo283
(m) yrkande 1, 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i
motsvarande del och 2003/04:
Sf400 (kd) yrkande 9. Regeringens förslag
tillstyrks.

31:1 Boverket

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor
om byggd miljö och hushållning med mark och vatten
och den fysiska miljön i övrigt, fysisk planering,
byggande och boende. Verket svarar också för den
centrala administrationen av statligt bostadsstöd i
form av bidrag för finansiering av bostäder.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2004 anvisar ett ramanslag om 151 823 000 kr för
verksamheten vid Boverket. Vid beräkningen av
anslagsbehovet utgår regeringen från vissa
omdisponeringar i förhållande till andra anslag. För
ett nationellt kompetensutvecklingsprogram om
hållbar utveckling av bygg- och fastighetssektorn
förs till Boverkets anslag 2 miljoner kronor från
anslaget 31:5, Fonden för fukt- och mögelskador.
Vidare föreslås 3 miljoner kronor engångsvis
tillföras anslaget från utgiftsområde 20 med
anledning av att Stiftelsen Byggdok för närvarande
är under omstrukturering.

Förslag om ett lägre myndighetsanslag läggs fram i
fem motioner.
Förslagen i Folkpartiets partimotioner
2003/04:Fi240 yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 yrkande
24, bägge yrkandena i motsvarande delar, innebär att
anslaget för Boverket reduceras med 20 miljoner
kronor i förhållande till regeringsförslaget. I
motionen anförs att Boverkets framtida uppdrag bör
förändras och att ett första steg kan tas redan
nästa år.
Enligt motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 2 kan en
ökad avreglering och en mer efterfrågestyrd
bostadsmarknad möjliggöra en anslagsminskning med
25,9 miljoner kronor år 2004. En översyn av
Boverkets verksamhet bör också genomföras, bl.a. med
inriktningen att den ideella föreningen Svensk
bostadsmässa avvecklas.
En överföring av ansvaret för de uppgifter som
Byggkostnadsforum har till Konkurrensverket
möjliggör enligt motion 2003/04:Bo275 (c) en
anslagsminskning med 5 miljoner kronor.
Slutligen föreslås i motion 2003/04:Bo297 (kd)
yrkande 30 i motsvarande del en anslagsminskning med
8 miljoner kronor Det sker med hänvisning till att
det är möjligt att genomföra vissa nedprioriteringar
i förhållande till regeringens budgetförslag genom
att de anslag som är relaterade till
administrationen reduceras.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om
anslag för Boverket och avstyrker de aktuella
motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets
uppgifter som motiverar anslagsminskningar i
enlighet med motionsförslagen är inte aktuell. I
fråga om förslaget i c-motionen bör dessutom noteras
att Byggkostnadsforums verksamhet finansieras genom
anslaget 31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet.

31:2 Räntebidrag m.m.

Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga
räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt
förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention, det s.k. 1993 års system.
Anslaget disponeras vidare för bidrag till
förvaltningsförluster, s.k. § 33-ersättning, till
kommuner.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för
budgetåret 2004 anvisar ett ramanslag om 1 621
miljoner kronor på anslaget Räntebidrag m.m.
Regeringens beräkning av anslagsbehovet baseras på
vissa förutsättningar avseende bl.a.
ränteutvecklingen och bostadsproduktionen som
redovisas i propositionen. I fråga om nyproduktionen
av bostäder gör regeringen bedömningen att 20 000
lägenheter kommer att påbörjas år 2003 och 22 500
lägenheter år 2004. Motsvarande bedömning avseende
ombyggnad av bostäder är 21 000 påbörjade lägenheter
år 2003 och 22 000 lägenheter år 2004.
I fyra motioner redovisas förslag om minskat
anslag för räntebidrag.
Förslag om ett i förhållande till
regeringsförslaget med 100 miljoner kronor minskat
anslag läggs fram i Folkpartiets partimotioner
2003/04:Fi240 yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 yrkande
24, bägge yrkandena i motsvarande delar. Förslagen
om en anslagsminskning motiveras med att
motionärerna gör en annan bedömning av
nyproduktionsvolymerna än regeringen.
Enligt motion 2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del
bör anslaget för räntebidrag minskas med 23 013 000
kr i förhållande till regeringsförslaget.
I motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i
motsvarande del föreslås en minskning av
räntebidragsanslaget med 169 miljoner kronor för
budgetåret 2004. Inga nya räntebidrag bör enligt
motionen beviljas. Förslaget i motionen vad gäller
principerna för förändringar i räntebidragssystemet
behandlas i avsnittet om bostadsfinansiering. I
detta avsnitt tas endast upp förslaget som avser
anslagsnivån för år 2004.
Bostadsutskottet anför följande vad gäller
anslaget för räntebidrag m.m.
Det bör inledningsvis framhållas att
anslagsbehovet i princip är bestämt av gällande
regelsystem för räntebidrag samt de allmänna
ekonomiska förutsättningarna vad gäller räntenivå
m.m. Förslag om ändrad anslagsnivå förutsätter
således att även förslag om ändrade regler vad
gäller det system som styr bidragsutbetalningarna
kan presenteras. Utskottet kan emellertid konstatera
att motionsförslagen i detta avseende är mycket
knapphändigt motiverade eller bygger på tveksamma
beräkningsgrunder. I fråga om c-motionen synes
dessutom motivering till den förordade
anslagsminskningen helt saknas. Den kortfattade
motiveringen till förslaget i fp-motionen om minskat
räntebidragsanslag är att man utgår från en annan
nyproduktionsnivå. Även om utskottet kan instämma i
att byggprognoser alltid bör tolkas med viss
försiktighet är osäkerheten om antalet påbörjade
lägenheter för den period som kan påverka nästa års
anslagsnivå inte av den omfattningen att den skulle
kunna motivera en anslagsförändring om 100 miljoner
kronor. Vad gäller förslagen om anslag i kd-motionen
utgår de från en omedelbar förändring i
räntebidragssystemet som bostadsutskottet inte
ställer sig bakom. Utskottet återkommer i avsnittet
om bostadsfinansiering med en redovisning av sin syn
på förslag om förändringar i räntebidragssystemet på
längre sikt. I anslagsfrågan kan utskottet dock
konstatera att den kortsiktiga anslagseffekten av
den föreslagna systemförändringen sannolikt är
kraftigt överskattad.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag om att det under
anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett
ramanslag om 1 621 miljoner kronor och avstyrker
motstående förslag i motionerna 2003/04:Bo253 (fp)
yrkande 24, 2003/04:Bo275 (c), 2003/04:Bo297 (kd)
yrkande 30 och 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24,
samtliga yrkanden i motsvarande delar.

31:3 Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningsanslag

Statens bostadskreditnämnd (BKN) utfärdar
kreditgarantier för lån till bostadsinvesteringar
affärsmässigt inom ramen för de fastlagda
bostadspolitiska målen. Nämnden administrerar även
de äldre kreditgarantier som utfärdades enligt
tidigare gällande regler. De förvaltningskostnader
som är hänförliga till denna verksamhetsgren täcks
genom ett anslag. Regeringen föreslår att detta
anslag bestäms till 14 825 000 kr för år 2004. I
Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24
samt 2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge yrkandena i
motsvarande delar, föreslås att anslaget minskas med
2 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget.

Någon motivering till förslagen om en
anslagsminskning redovisas inte i fp-motionerna.
Utskottet har inte underlag för annan bedömning än
regeringen vad gäller anslagsbehovet för den
aktuella verksamheten. Regeringsförslaget tillstyrks
således och motionsförslagen avstyrks.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador

De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till
kostnader för att avhjälpa fukt- och mögelskador i
egnahem. Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel
enligt förordningen (1993:712) om den statliga
fonden för fukt- och mögelskador i småhus, m.m.
Vidare får anslaget belastas med utgifter för
kansli- och utredningskostnader samt för att sprida
en sammanställning av kunskap och erfarenheter.

Regeringen föreslår att 38 miljoner kronor anvisas
på anslaget för år 2004.
I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 9 föreslås att
riksdagen beslutar om en successiv avveckling av
bidragsformen fram till år 2006. Anslaget för år
2004 föreslås begränsas med 20 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Motionärerna
anser att bidragsformen nu fyllt sitt syfte och att
skador i de hus som kan komma i fråga för bidrag
redan har hunnit visa sig. Med hänvisning till de
tidigare reglerna för självrisk anser emellertid
motionärerna att bidrag skall kunna utgå ännu en
tid.
Ett i förhållande till regeringsförslaget med 10
miljoner kronor höjt anslag föreslås i motion
2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del. Motionärerna
framhåller att anslagsökningen gör det möjligt att
ge stöd till fler drabbade småhusägare.
Nya regler för självrisken vid stöd från fonden
trädde i kraft den 1 januari 2000. Detta fick till
följd att antalet ansökningar till fonden ökade
kraftigt under år 2000. Därefter har antalet inkomna
ansökningar till fonden åter minskat. Enligt
gällande bestämmelser kan stöd lämnas till hus som
är byggda före 1989 men är yngre än 25 år. Detta
förhållande tillsammans med att bidragsverksamheten
funnits sedan 1985 och att husägaren som självrisk
skall stå för en del av kostnaden torde enligt
propositionen förklara den successiva
ärendeminskningen. Under 2002 har 323 slutliga
beslut fattats som innebär åtaganden mot husägarna
om 21,5 miljoner kronor för att åtgärda fukt- och
mögelskador i egnahem. Under samma år har 20
miljoner kronor betalats ut.
Bostadsutskottet utgår från att regeringen i sitt
anslagsförslag beaktat utvecklingen av ansökningarna
till fonden. Utskottet tillstyrker därför detta
förslag och avstyrker anslagsförslagen i motionerna
2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del samt
2003/04:Bo283 (m) yrkande 9.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

De utgifter som belastar anslaget för åtgärder mot
radon i bostäder avser det bidrag som kan utgå
enligt förordningen (1988:372) om bidrag till
åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas i mån av
tillgång på medel. I budgetpropositionen föreslås
att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder bestäms till 33 miljoner kronor för år
2004.

Regeringen framhåller i propositionen att
förordningen ändrades i väsentliga delar fr.o.m. den
1 januari 2003. Fler egnahem kan nu komma i fråga
för radonbidrag. Bidrag kan lämnas för åtgärder som
bedöms nödvändiga för att huset efter åtgärden skall
ha en halt på högst 200 Bq/m3 luft. Enligt uppgifter
från Boverket och länsstyrelserna ökar nu stadigt
antalet inkomna ansökningar om sådant bidrag. Regel-
ändringarna anges dock ännu inte ha fått fullt
genomslag bl.a. på grund av att radonmätning måste
utföras under eldningssäsong. År 2002 beviljades
bidrag om ca 9 miljoner kronor till kostnader för
åtgärder för att avhjälpa radon i egnahem. Beviljade
men ännu ej utbetalade bidrag uppgick den 31
december 2002 till 1,5 miljoner kronor.
I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 10 föreslås att
anslaget bestäms till 1 miljon kronor och enbart
används för att bekosta informationsverksamhet om
radon. Motionärerna hänvisar till forskningsrön som
anses visa att sanering av radonhus kan öka halterna
av radon i stället för att minska dem. I
Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24
samt 2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge yrkandena i
motsvarande delar, föreslås att anslaget minskas med
10 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget, dock utan att någon närmare
motivering till förslaget redovisas.
Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen
framhållit att åtgärder som kan begränsa de
hälsoproblem som följer av höga radonhalter i våra
bostäder och övriga byggnader bör ha en hög
prioritet. Ett viktigt steg i detta arbete togs
våren 2002 då riksdagen fastställde ett nytt delmål
avseende inomhusmiljön till det nationella
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Detta delmål
innebär bl.a. att radonhalten i alla bostäder år
2020 skall vara lägre än 200 Bq/m3 luft. Som ett led
i arbetet med att uppnå detta mål ändrade regeringen
vid årsskiftet reglerna för radonbidrag så att stöd
skall kunna utgå till fler fastigheter.
Det bidrag som kan utgå till åtgärder mot radon i
bostäder har visat sig utgöra ett betydelsefullt
instrument i arbetet med att påverka ägare till
fastigheter som har radongashalter som på sikt
bedöms vara hälsovådliga att vidta nödvändiga
saneringsåtgärder. Utskottet kan således inte alls
instämma i den syn på radonbidraget som framförs i
motion 2003/04:Bo283 (m). Bidragsverksamheten bör
inte avvecklas utan medel tillföras anslaget så att
nödvändiga saneringsåtgärder kommer till stånd i
erforderlig omfattning. Av detta skäl avvisar
utskottet även förslagen i de aktuella fp-motionerna
om en kraftig begränsning av anslaget.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet
att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder bör fastställas till den nivå som
regeringen föreslagit. Motionsförslagen om andra
anslagsnivåer avstyrks.

31:8 Lantmäteriverket

Finansieringsprinciperna för
lantmäteriverksamheten

Det statliga lantmäteriet består av Lantmäteriverket
och länsvisa lantmäterimyndigheter. Lantmäteriverket
är en central förvaltningsmyndighet för
lantmäterimyndigheterna och skall bl.a. utöva
tillsyn över dessa samt över de kommunala
lantmäterimyndigheterna. Verksamheten bedrivs i tre
divisioner, nämligen Fastighetsbildning, Landskaps-
och fastighetsdata samt Uppdragsverksamhet (Metria).
Uppdragsverksamheten skall hållas organisatoriskt
skild från övrig verksamhet. Lantmäterimyndigheten i
länet får mot avgift bedriva myndighetsservice som
har ett naturligt samband med myndighetsutövningen.

Anslaget till Lantmäteriverket finansierar det
statliga lantmäteriets ansvar för frågor om
fastighetsindelning och för grundläggande geografisk
information och fastighetsinformation. Avgiftsbelagd
verksamhet bedrivs inom områdena fastighetsbildning,
geografisk information och fastighetsinformation
samt uppdragsverksamhet (Metria).
Riksdagen beslutade våren 2003 (prop. 2002/03:100,
bet. FiU21, yttr. BoU3y) att de avgifter som uppbärs
för information från Landskaps- och
fastighetsdatadivisionen skall täcka en större andel
av kostnaderna för verksamheten. Som en följd härav
minskades också anslaget för 2003 med 25 miljoner
kronor. Överfört till 2004 innebär det enligt
regeringen att anslagen för lantmäteriverksamheten
genom Lantmäteriverket kan minskas med 100 miljoner
kronor eller 25 %. Detta medför att de mål,
avgiftssystem m.m. som gäller för verksamheten måste
ses över. Regeringen lägger mot den bakgrunden fram
ett förslag om ändrade finansieringsprinciper för
lantmäteriverksamheten som innebär att kostnaden för
den förrättningsrelaterade fastighetsregistreringen
skall inkluderas i taxan för
lantmäteriförrättningar.
De skäl som redovisas för regeringens förslag är
bl.a. följande. Reglerna för hur lantmäteritaxan
skall tillämpas finns i förordningen (1995:1479) om
avgifter vid lantmäteriförrättningar. I denna
regleras att avgiften skall beräknas efter den tid
som behövs för handläggning av en förrättning och
kostnaderna för handläggningen. Utvecklingen av det
tekniska handläggningsstödet hos
lantmäterimyndigheterna har gjort att
fastighetsregistreringen alltmer integreras i
förrättningshandläggningen. Gränsen mellan
förrättningshandläggning och registrering blir
alltmer diffus. Det är inte heller orimligt att
fastighetsägaren står för registerkostnader i
samband med en av denne initierad förändring av
fastighetsindelningen. Redan Lantmäteri- och
inskrivningsutredningen (SOU 1994:90) uppmärksammade
svårigheterna att upprätthålla gränsdragningen
mellan fastighetsbildningen och den
fastighetsbildningsanknutna
fastighetsregistreringen. Frågan om hur registrering
av lantmäteriförrättningar bör finansieras har
därefter utretts av både Lantmäteriverket och
Ekonomistyrningsverket, vilka rekommenderade att
kostnaderna skulle ingå i lantmäteritaxan.
Lantmäteriverket ansåg dock att
fastighetsregistreringen måste integreras successivt
i lantmäteritaxan i takt med den nya arbetsprocessen
och vara fullt integrerad först 2001. Riksdagens
revisorer påtalade i sin rapport om det nya
lantmäteriet (2001/02:RR10) svårigheterna med att i
den nya arbetsprocessen särskilja
förrättningsverksamhet och fastighetsregistrering.
Revisorerna menade att regeringen borde se över och
klargöra finansieringsprinciperna inom
fastighetsbildningen. På grund härav och att
tillämpningen av lantmäteritaxan numera genererar
ett visst överskott finner regeringen att den
fastighetsbildningsanknutna fastighetsregistreringen
fortsättningsvis bör finansieras genom
lantmäteritaxan.
Förslaget om ändrade finansieringsprinciper för
lantmäteriverksamheten, som inte mött invändningar i
motioner eller på annat sätt, tillstyrks av
utskottet. Detta ställningstagande ligger i linje
med vad utskottet anförde redan vid sitt
ställningstagande våren 2003 (bet. 2002/03:3y s. 5)
till förslaget om att de avgifter som uppbärs för
information från Landskaps- och
fastighetsdatadivisionen skall täcka en större andel
av kostnaderna för verksamheten. Utskottet framhöll
då att de finansieringsprinciper som riksdagen lagt
fast för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten
innebär att användarna av fastighets- och
landskapsinformation i ökad utsträckning skall bidra
till finansieringen av kostnaderna för drift och
utveckling av informationssystemen. Det av utskottet
nu tillstyrkta förslaget kan ses som ytterligare ett
steg i denna riktning.

Anslaget till Lantmäteriverket för 2004

Av budgetpropositionen framgår att 2003 är sista
året för den nioåriga planen för produktion av
geografisk information som regeringen beslutat om.
Därmed har en övergång från analog till digital
teknik genomförts för såväl geografisk information
som fastighetsinformation. Detta utvecklings- och
uppbyggnadsarbete måste nu avlösas av ökade insatser
för förvaltning, komplettering, ajourhållning och
utveckling av databaserna. Det innebär enligt
regeringen att kostnaderna för förvaltning och
tillhandahållande förväntas ta i anspråk en
förhållandevis större andel av anslaget än tidigare.

Regeringen föreslår att 339 812 000 kr anvisas
under anslaget 31:8 Lantmäteriverket under 2004.
Hänsyn har då tagits till att den ökade
avgiftsfinansiering som regeringen samtidigt
föreslår möjliggör en anslagsminskning med 100
miljoner kronor. Dessutom ingår som en förutsättning
för anslagsberäkningen att 2 miljoner kronor fr.o.m.
2004 överförs till anslaget 31:7 Statens geotekniska
institut för samordningsansvaret med stranderosion.
Förslag om minskat anslag till Lantmäteriverket
förs fram i två motioner.
Utöver den anslagsminskning som följer av en ökad
avgiftsfinansiering kan enligt motion 2003/04:Bo283
(m) yrkande 11 ytterligare besparingar göras genom
effektiviseringar i verksamheten. Anslaget till
Lantmäteriverket föreslås därför minskat med 10
miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget.
Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i
denna del måste vissa nedprioriteringar göras i
förhållande till regeringens budget. Med hänvisning
härtill föreslås en väl avvägd reducering av
Lantmäteriverkets anslag med 23 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag.
Utskottets ställningstagande till anslaget till
Lantmäteriverket för 2004 innebär följande.
Redan det förslag till ökad avgiftsfinansiering
som utskottet ovan ställt sig bakom innebär att
anslaget till Lantmäteriverket kan minskas med 100
miljoner kronor för 2004. Jämfört med innevarande
budgetår är det en avsevärt minskad
anslagsbelastning. Samtidigt är neddragningen av
anslaget inte avsedd att totalt sett minska de medel
som disponeras för verksamheten, eftersom
avgiftsuttaget samtidigt är tänkt att öka i
motsvarande grad. De förslag om minskade anslag som
läggs fram i motionerna är däremot inte finansierade
på något motsvarande sätt. Någon vägledning för hur
besparingar eller andra åtgärder skulle möjliggöra
en nedskärning av anslaget lämnas inte heller i
motionerna. Utskottet är mot bakgrund härav inte
berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna
2003/04:Bo283 (m) yrkande 11 samt 2003/04:Bo297 (kd)
yrkande 30 i denna del. Motionerna avstyrks.
Regeringens förslag tillstyrks.

31:10 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Anslaget finansierade tidigare en bidragsgivning
enligt förordningen (2000:1389) om statligt
investeringsbidrag som främjar ekologisk hållbarhet
vid byggande. Denna bidragsgivning upphörde år 2002.
Fortsättningsvis har från anslaget finansierats stöd
till pilotprojekt som syftar till att långsiktigt
sänka kostnaderna för de boende och samtidigt främja
en hållbar utveckling. Även kostnaderna för
administration av Byggkostnadsforums verksamhet har
belastat anslaget. Stödet till pilotprojekt ingår
som en del av Byggkostnadsforums verksamhet. Under
år 2002 beviljades 14 projekt stöd med ett
sammanlagt belopp om ca 17 miljoner kronor.

I budgetpropositionen framhåller regeringen det
som angeläget att få underlag och erfarenhet från
pilotprojekten om resurs- och kostnadseffektivitet
under byggnadens hela livslängd. Regeringen föreslår
att anslaget bestäms till 25 miljoner kronor för
budgetåret 2004.
I fem motioner förordas att den aktuella
bidragsformen liksom anslaget avvecklas. I
motionerna ifrågasätts nyttan med den aktuella
bidragsformen och Byggkostnadsforums verksamhet. De
motioner där anslaget således föreslås minskas med
25 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag är Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240
yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge
yrkandena i motsvarande delar, samt motionerna
2003/04:
Bo275 (c) i motsvarande del, 2003/04:Bo283 (m)
yrkande 12 samt 2003/04:
Bo297 (kd) yrkande 30 i motsvarande del.
Bostadsutskottet finner det angeläget att det även
fortsättningsvis anslås medel för att stimulera en
omställning till en mer ekologiskt hållbar
utveckling inom bostadssektorn. För de
bostadsbyggnadsprojekt som erhåller
investeringsbidrag eller investeringsstimulans
gäller generellt ett krav på att projektet skall
bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.
Utskottet delar regeringens bedömning att det
därutöver finns ett behov av att stödja pilotprojekt
som kan bidra till ett utvecklingsarbete samt leda
fram till innovationer och kostnadseffektiva
produktionsmetoder som samtidigt uppfyller högt
ställda krav på ekologisk hållbarhet.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks
regeringens anslagsförslag. De motstående
motionsförslagen avstyrks.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Riksdagen beslutade våren 2001 att införa ett
tillfälligt investeringsbidrag för nybyggnad av
bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med
bostadsbrist (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:FiU27,
yttr. 2000/01:BoU6y, rskr. 2000/01:279).
Investeringsbidraget lämnas enligt bestämmelser i
förordningen (2001:531) om statligt
investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som
upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.
Endast projekt som påbörjas under tiden den 17 april
2001-den 31 december 2006 kan beviljas
investeringsbidrag. Bidrag lämnas i mån av tillgång
på medel.

Vid utgången av juli 2003 hade bidrag beviljats
för nyproduktion av 7 300 bostäder, varav drygt
hälften i allmännyttiga bostadsföretag. Regeringen
framhåller att utfallet av stödgivningen hittills
följt intentionerna.
I budgetpropositionen föreslås avseende den
aktuella bidragsformen att riksdagen ger regeringen
ett bemyndigande att under 2004 ingå åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter
på högst 800 miljoner kronor under 2005 och på högst
900 miljoner kronor 2006 eller senare. Anslaget
föreslås bestämmas till 600 miljoner kronor för år
2004.
I motioner från fyra partier finns anslagsförslag
som utgår från att den aktuella stödformen avvecklas
redan till år 2004. Enligt Folkpartiets
partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24 samt
2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge yrkandena i
motsvarande delar, möjliggör detta en
anslagsminskning med 200 miljoner kronor. I motion
2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del föreslås
anslaget bestämmas till ett belopp 500 miljoner
kronor lägre än regeringsförslaget. Anslaget bör
enligt motionerna 2003/04:Bo283 (m) yrkande 13 samt
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30, båda yrkandena i
motsvarande del, minskas med 300 miljoner kronor.
Yrkande 4 i den sistnämnda motionen innebär dessutom
att regeringens förslag om ett bemyndigande för den
aktuella bidragsformen bör avslås av riksdagen.
Sakförslagen om avveckling av investeringsbidragen
behandlas i avsnittet om bostadsfinansiering
tillsammans med ett motionsförslag om ändrade
villkor för bidragsformen. Bostadsutskottet kan
emellertid redan i detta sammanhang konstatera att
det inte är aktuellt med några förändringar av
bidragsformen som motiverar ett mindre anslag än
regeringen förordat eller ett avslag på regeringens
begäran om ett bemyndigande. Bostadsutskottet
tillstyrker således förslagen i budgetpropositionen
om anslag och bemyndigande avseende
investeringsbidraget för nybyggnad av hyresbostäder.
De här aktuella motionerna avstyrks.

31:12 Statens bostadsnämnd

Statens bostadsnämnd inrättades den 1 augusti 2002
och har till uppgift att ge statligt stöd till
omstrukturering av kommunala bostadsbolag. Nämnden
har delvis övertagit den uppgift som
Bostadsdelegationen tidigare hade på detta område.
Bestämmelserna om det stöd som nämnden hanterar
finns i förordningen (2002:664) om statligt stöd för
vissa kommunala åtaganden.

Enligt en redovisning i budgetpropositionen har
Statens bostadsnämnd under sitt första
verksamhetsår, fram till den 1 augusti 2003, tagit
emot ansökningar om stöd från 24 kommuner. Nio av
dessa ansökningar är avslutade - sex genom avtal om
stöd, en genom avskrivningsbeslut sedan ansökningen
återkallats och två genom avslagsbeslut. Ytterligare
fem ansökningar har hittills lett fram till färdiga
överenskommelser om stöd. De avtal och överens-
kommelser som hittills träffats innebär statligt
stöd om sammanlagt drygt 200 miljoner kronor.
Regeringen gör bedömningen att nämndens verksamhet
bidragit till att minska obalanserna på
bostadsmarknaden på orter med vikande
befolkningsunderlag.
Regeringen föreslår att anslaget för myndighetens
verksamhet under år 2003 bestäms till 7 919 000 kr.
I motioner från fyra partier föreslås att
verksamheten vid Statens bostadsnämnd skall
avvecklas och att anslaget för år 2004 skall
bestämmas med denna utgångspunkt. Enligt
Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24
och 2003/04:Bo253 yrkande 24 samt motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30, samtliga yrkandena i
motsvarande delar, möjliggör detta en
anslagsminskning med 4 miljoner kronor. I motion
2003/04:Bo283 (m) yrkande 14 föreslås en
anslagsminskning med 3 959 000 kr. Slutligen
föreslås i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 11 en
avveckling av nämnden samt i motion 2003/04:Bo275
(c) i motsvarande del att även anslaget av detta
skäl helt kan avvecklas till år 2004.
Bostadsutskottet anser att den verksamhet som
bedrivs av Statens bostadsnämnd fyller en mycket
viktig funktion. Det är nödvändigt att de kommuner
och kommunala bostadsföretag som fått problem till
följd av en befolkningsminskning eller en ogynnsam
utveckling i övrigt kan erhålla ett stöd i sitt
omstruktureringsarbete. Som framgår av
budgetpropositionen innebär tidigare beslut i frågan
om stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsbolag att nämnden bör ha ett
verksamhetsperspektiv fram till år 2010.
Bostadsutskottet avstyrker således de aktuella
motionsförslagen och tillstyrker regeringens
anslagsförslag.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

De utgifter som belastar anslaget avser stöd till
omstrukturering av kommunala bostadsföretag. Stödet
hanteras av Statens bostadsnämnd som har ett
verksamhetsperspektiv fram till 2010. Bestämmelser
om stödet finns i förordningen (2002:664) om
statligt stöd för vissa kommunala åtaganden för
boendet. Statens bostadsnämnd kommer enligt
regeringens bedömning sammanlagt att behöva
disponera 3 000 miljoner kronor för verksamheten.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget för
stödverksamheten bestäms till 152,5 miljoner kronor
för 2004. Regeringen begär även ett bemyndigande
från riksdagen att under 2004 för stödverksamheten
göra åtaganden som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 150 miljoner
kronor efter 2004.
I flera motioner föreslås att den aktuella
stödverksamheten skall avvecklas eller kraftigt
begränsas redan år 2004 och att anslaget bestäms med
denna utgångspunkt. Vissa av förslagen innebär även
en övergång till ett statligt engagemang i
obeståndshanteringen med delvis andra
utgångspunkter.
Förslag om ett helt avvecklat anslag läggs fram i
motionerna 2003/04:Bo283 (m) yrkande 15 och
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i motsvarande del.
Enligt m-motionen bör utgångspunkten vara att stöd
endast skall ges till kommuner som uttömt sina
resurser genom att ta ansvar för bostadsbolaget, men
ändå har kvarvarande problem. Ett sådant stöd skall
i stället utgå från anslaget för Allmänna bidrag
till kommuner.
Yrkandet i kd-motionen innebär också att ett nytt
anslag benämnt Stöd till bostadsföretag i kommuner
med bostadsöverskott bör inrättas för år 2004.
Anslaget bör bestämmas till samma belopp som det av
regeringen föreslagna. Vidare föreslås i denna
motion att riksdagen skall avslå regeringens förslag
om ett bemyndigande för stödverksamheten (yrkande 5)
och i stället ge ett alternativt bemyndigande för
den i motionen förordade verksamheten (yrkande 6).
Enligt motionens yrkande 23 skall det föreslagna
alternativa stödsystemet vara inriktat på kommuner
med bostadsöverskott och stå i bättre
överensstämmelse med det kommunala självstyret. Det
skall överlåtas åt kommunerna att själva i högre
grad få avgöra hur medlen skall användas, samtidigt
som privata värdar inte skall missgynnas.
Tre motioner förordar att anslaget för år 2004
kraftigt begränsas. Det gäller dels Folkpartiets
partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24 och 2003/04:
Bo253 yrkande 24 i motsvarande delar, där det
förordas en begränsning med 127 miljoner kronor,
dels motion 2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del med
förslag om en nedskrivning med 122,5 miljoner
kronor. Enligt fp-motionerna bör anslaget därefter
helt avskaffas. I c-motionen anförs att kommunerna
måste ges möjlighet att själva lösa problemen med
bostadsöverskott. Motsvarande utgångspunkt har även
motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 9, där ett
tillkännagivande från riksdagen i frågan föreslås. I
motionen anförs att statlig kreditgaranti i samband
med obeståndshantering kan vara acceptabelt, liksom
statlig hjälp till kommuner. Däremot är det inte
acceptabelt att staten tar över och äger
fastigheter.
Bostadsutskottet har genom flera beslut ställt sig
bakom den nu gällande ordningen för fortsatt
statligt stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsbolag. Denna ordning innefattar, förutom
genom kreditgaranti, flera olika möjligheter för det
statliga engagemanget. Under vissa förutsättningar
kan bidrag utgå till en kommun. Riksdagens beslut i
frågan innebär även att staten skall kunna förvärva
bostadsfastigheter av kommunala bostadsföretag för
att i samverkan med de aktuella kommunerna utveckla
eller avveckla bostäderna. Utskottet vill
understryka att villkoren för det statliga stödet
för vissa kommunala åtaganden för boendet varken
står i motsats till de ovan framförda synpunkterna
om att kommunerna i möjligaste mån skall få stöd att
själva lösa sina problem eller att stödet bör riktas
till kommuner med bostadsöverskott. Utgångspunkten
för den beslutade ordningen är att hitta den lösning
som bedöms vara mest lämplig i varje enskilt fall.
En framgångsrik verksamhet förutsätter emellertid
att riksdagen också anvisar medel för verksamheten.
Det kan konstateras att man i flera av de behandlade
motionerna i praktiken föreslår en avveckling av det
statliga stödet. Detta riskerar i sin tur att på
sikt leda till behov av en mer akut och oplanerad
hantering av omfattande ekonomiska problem i vissa
kommuner.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24,
2003/04:Bo253 (fp) yrkande 24, 2003/04:Bo275 (c),
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30, samtliga dess
yrkanden i motsvarande delar. Vidare avstyrks
motionerna 2003/04:Bo263 (c) yrkande 9,
2003/04:Bo283 (m) yrkande 15 samt 2003/04:Bo297 (kd)
yrkandena 5, 6 och 23.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Förslaget i budgetpropositionen innebär att det till
länsstyrelsernas verksamhet för budgetåret 2003
skall anvisas 2 138 467 000 kr. Vid
anslagsberäkningen har hänsyn tagits till ett
flertal faktorer som redovisas i propositionen. Det
avser vad gäller anslagshöjande faktorer förutom
pris- och löneomräkning framför allt medel för att
stärka länsstyrelsernas arbete med områdesskydd,
vård och förvaltning av redan skyddade områden samt
genomförande av nätverket Natura 2000. Den viktigast
anslagsminskande faktorn avser en överföring av
medel till verksamheten med kommunala
samverkansorgan.

I Skåne och Västra Götalands län pågår
försöksverksamheter avseende den regionala
samhällsorganisationen i enlighet med lagen
(1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning. Försöket innebär en ny
ansvarsfördelning på regional nivå mellan stat och
kommun. På Gotland pågår även en försöksverksamhet
med vidgad samordnad länsförvaltning i enlighet med
lagen (1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad
samordnad länsförvaltning i Gotlands län som innebär
att länsarbetsnämndens och skogsvårdsstyrelsens
verksamhet har inordnats i länsstyrelsen.
Det finns möjlighet att i samtliga län bilda
kommunala samverkansorgan i form av kommunalförbund.
Ett sådant samverkansorgan kan överta vissa
regionala utvecklingsfrågor från länsstyrelsen,
under förutsättning att samtliga kommuner är
medlemmar i kommunalförbundet. Även landstinget kan
vara medlem, men detta är inget krav. De uppgifter
som överförs finansieras av anslaget 32:2 Kommunala
samverkansorgan m.m. För närvarande finns kommunala
samverkansorgan i sju län: Blekinge, Dalarnas,
Gotlands, Hallands, Kalmar, Uppsala och
Östergötlands län. En ansökan om att ett kommunalt
samverkansorgan, från länsstyrelsen, skall få överta
vissa regionala utvecklingsfrågor från 2004 har
inkommit till regeringen ifrån Regionförbundet
Sörmland.
När ett samverkansorgan bildas skall en anmälan
göras om detta till regeringen. I och med att
samverkansorganet bildas övertar det också vissa
uppgifter från länsstyrelsen. För att möjliggöra en
omfördelning av medel från länsstyrelserna till
nytillkommande kommunala samverkansorgan krävs
enligt regeringen att medel under ramanslaget 32:1
Länsstyrelserna får användas för finansieringen av
vissa av samverkansorganens kostnader som de övertar
från länsstyrelsen. Regeringen uttalar i
budgetpropositionen att den när detta blir aktuellt,
utifrån en schablonersättning per arbetskraft,
kommer att besluta om de anslagsmedel som skall
användas från länsstyrelseanslaget till de kommunala
samverkansorganen.
I förhållande till regeringens budgetförslag
förordas i fem motioner att anslaget för
länsstyrelsernas verksamhet skall bestämmas till ett
lägre belopp.
Anslaget till länsstyrelserna kan enligt motion
2003/04:Bo283 (m) yrkande 17 minskas med 50 miljoner
kronor - detta som en effekt av den minskade
bidragsadministration och de effektiviseringar som
följer av i andra motioner (m) framlagda förslag.
I de båda partimotionerna 2003/04:Fi240 (fp)
yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 (fp) yrkande 24, båda
yrkandena i motsvarande del, förordas en neddragning
av länsstyrelseanslaget med 100 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag. Enligt den
sistnämnda motionen består neddragningen av 50
miljoner kronor i besparing och 50 miljoner kronor i
omfördelning till andra utskott.
Förslaget i motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i
denna del innebär att anslaget till länsstyrelserna
bör minskas med 10 miljoner kronor i förhållande
till vad regeringen föreslagit.
Det förslag som förs fram i motion 2003/04:Bo275
(c) i denna del innebär en minskning av
länsstyrelseanslaget med 182 miljoner kronor i
förhållande till regeringsförslaget.
Utskottet gör följande bedömning när det gäller
beräkningen av anslaget till länsstyrelserna.
Det förslag som läggs fram i budgetpropositionen
bygger på en pris- och löneomräkning justerad för
överföringar till och från andra anslag och med
vissa tillskott av medel för att bl.a. stärka
länsstyrelsernas arbete med områdesskydd, vård och
förvaltning av redan skyddade områden samt
genomförande av nätverket Natura 2000. Det nya medel
som tillförs länsstyrelserna svarar sålunda mot att
de också tilldelas nya uppgifter. Samtidigt bör det
noteras att anslaget på motsvarande sätt räknas ned
när uppgifter t.ex. förs över till andra
myndigheter. Det är alltså inte fråga om att
länsstyrelserna föreslås få ett allmänt
resurstillskott. I stället har en noggrann prövning
av anslaget skett mot de förändringar i
arbetsuppgifterna som länsstyrelserna fortlöpande
genomgår.
Sett till de senaste åren har länsstyrelserna
genomfört ett omfattande arbete i syfte att
rationalisera och effektivisera verksamheten. Det
framstår mot den bakgrunden inte som motiverat att
nu ålägga länsstyrelserna ospecificerade sparkrav på
det sätt som föreslås i motionerna (fp), (kd) och
(c). Inte heller förslaget i motionen (m) om en
neddragning av anslaget med hänvisning till
arbetsbesparande förslag som har lagts fram i andra
sammanhang framstår mot den bakgrunden som
genomförbart. Sammantaget innebär det nu anförda att
det enligt utskottets mening inte finns utrymme för
att minska anslaget på det sätt som föreslås i
motionerna. Partimotionerna 2003/04:Bo253 (fp)
yrkande 24 och 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24, båda
yrkandena i motsvarande del, samt motionerna
2003/04:Bo275 (c) i denna del, 2003/04:Bo283 (m)
yrkande 17 och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i denna
del avstyrks. Regeringens förslag tillstyrks.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Anslaget disponeras för att finansiera verksamheten
vid Statens institut för ekologisk hållbarhet (IEH).
Myndighetens huvuduppgift är att förmedla kunskaper,
forskningsresultat, idéer och erfarenheter om
ekologisk hållbarhet, bl.a. i anknytning till de
lokala investeringsprogrammen.

Under år 2002 fattades de sista besluten om nya
bidrag till lokala investeringsprogram. Regeringen
framhåller att 181 program de närmaste åren kommer
att slutrapportera ca 1 600 projekt som ingår i
programmen och att detta kommer att öka IEH:s
arbetsbelastning. Vidare anförs att regeringens
bedömning är att institutets verksamhet och
finansiering bör omprövas mot bakgrund av att
anslaget för lokala investeringsprogram upphör under
innevarande år. Regeringen avser att återkomma i
denna fråga i den ekonomiska vårpropositionen 2004.
Förslaget i budgetpropositionen innebär att
anslaget för år 2004 bestäms till 7 568 000 kr.
I två motioner föreslås, med hänvisning till
myndighetens koppling till verksamheten med lokala
investeringsprogram, att Statens institut för
ekologisk hållbarhet snarast skall avvecklas. Enligt
den ena av motionerna, Bo283 (m) yrkande 18, medför
detta att anslaget kan minskas med 3 784 000 kr för
år 2004. I den andra motionen, 2003/04:Bo275 (c),
föreslås i motsvarande del att anslaget helt
avvecklas. Eventuella avvecklingskostnader anses
kunna täckas av anslagssparandet.
Bostadsutskottet delar regeringens bedömning vad
gäller verksamheten vid Statens institut för
ekologisk hållbarhet. Anslaget för år 2004
tillstyrks således. De motstående motionsförslagen
avstyrks.

Övriga anslag i budgetpropositionen

Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till
anslag m.m. i budgetpropositionen som inte mött
invändningar i motioner eller vid utskottets
behandling.

I fråga om de anslag som inte behandlats av
utskottet ovan föreslås i budgetpropositionen att
det för budgetåret 2004 under utgiftsområde 18 skall
anvisas till anslaget

31:4 Statens bostadskreditnämnd:
Garantiverksamheten, ett ramanslag om
100 000 000 kr,

31:8 Statens geotekniska institut, ett ramanslag om
29 482 000 kr,

31:10 Statens va-nämnd, ett ramanslag om 6 737 000
kr,

32:2 Kommunala samverkansorgan m.m., ett obetecknat
anslag om 34 897 000 kr.

Den av regeringen förordade anslagstilldelningen
avseende de nu aktuella anslagen tillstyrks av
utskottet.

Motionsförslag om nytt anslag inom
utgiftsområde 18

I motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i motsvarande
del föreslås att ett nytt anslag, Investeringsstöd
för byggande av studentbostäder, inrättas inom
utgiftsområdet. Anslagsyrkandet utgår från ett
förslag i samma motion om principerna för en ny
stödform för studentbostäder. Det senare förslaget
behandlas i avsnittet om bostadspolitikens
inriktning tillsammans med övriga motionsförslag om
ett utökat stöd till byggandet av studentbostäder.

Vad gäller det nu aktuella anslagsyrkandet kan
utskottet konstatera att de anslagsförslag som
utskottet ovan redan ställt sig bakom innebär att
hela den ram för utgiftsområde 18 som riksdagen
genom sitt beslut den 19 november fastställt har
tagits i anspråk. Motionsförslaget avstyrks således
redan på denna grund. Utskottet vill här också
erinra om att villkoren för stödet till byggande av
studentbostäder under innevarande år har förbättrats
genom den omläggning som skett från det tidigare
investeringsbidraget till det stöd som numera kan
utgå som investeringsstimulans genom
skattekreditering. Utskottet återkommer till denna
fråga i det avsnitt som inte avser budgeten för år
2004.
Mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad bostadsutskottet
anför i avsnittet om mål- och
resultatredovisningen i budgetpropositionen.
Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Inledning

Innan utskottet övergår till behandlingen av de
förslag som i vid mening rör inriktningen av
bostadspolitiken men som inte är direkt
budgetpåverkande under år 2004, tar utskottet i
detta avsnitt upp en fråga som alltmer kommit att
aktualiseras i riksdagsarbetet under de senaste
åren.

Under en stor del av 1990-talet har det inom
riksdagen pågått ett arbete som syftat till att
utskotten i högre grad skall följa upp och utvärdera
riksdagsbeslut. Riksdagen beslutade i juni 2001
bl.a. om ett tillägg i riksdagsordningen (4 kap. 16
§) med denna innebörd. Beslutet innebär att
riksdagen i ökad utsträckning skall följa upp och
utvärdera fattade beslut för att åstadkomma ett
bättre berednings- och beslutsunderlag i den
politiska processen. En viktig del i den löpande
uppföljningen är att ta emot och värdera den
resultatinformation som riksdagen enligt budgetlagen
får från regeringen i budgetpropositionen. Ett
samarbete har också inletts mellan riksdag och
regering med denna utgångspunkt.
Bostadsutskottet har inför beredningen av årets
budgetproposition gett den nya uppföljnings- och
utvärderingsfunktionen vid riksdagens
utredningstjänst i uppdrag att analysera
behandlingen av mål och resultat i den del av
propositionen som avser bostadspolitiken.
Slutsatserna av denna analys har redovisats inför
utskottet och föranlett vissa överväganden. Med
utgångspunkt i de synpunkter som framkommit i detta
sammanhang redovisar utskottet i det följande sin
syn på denna fråga.

Redovisningen av mål och resultat i
budgetpropositionen

En utgångspunkt för arbetet med mål- och
resultatstyrning är att mål sätts upp som de
uppnådda resultaten sedan relateras till. För
bostadspolitiken gäller att det övergripande målet
är fastlagt av riksdagen i bred politisk enighet.
Utskottet återkommer i ett senare avsnitt till bl.a.
förslag om komplettering av detta mål. Det kan
emellertid konstateras att målet har en sådan
utformning att det krävs konkretiseringar och delmål
vid utformningen av det löpande bostadspolitiska
arbetet. Regeringen har också för sin egen
verksamhet utformat sådana mål för
verksamhetsområden, verksamhetsgrenar och
myndigheter. Det är givetvis av stort värde om dessa
nedbrutna mål som regeringen arbetar utifrån, och
som även redovisas för riksdagen i
budgetpropositionen, ges en sådan utformning att en
resultatstyrning underlättas. Detta förutsätter att
målformuleringen successivt kan konkretiseras och
när så är möjligt anges i kvantifierbara termer. Ett
exempel på en sådan inriktning mot en successiv
konkretisering genom tydliga delmål är det
miljömålsarbete som riksdagen och regeringen
bedriver och som bl.a. innefattar
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

För riksdagens del kvarstår emellertid också ett
behov av att finna en metod att mäta graden av
måluppfyllelse för det grundläggande, av riksdagen
fastställda målet. En strävan i detta sammanhang bör
givetvis vara att underlaget för denna bedömning i
så stor utsträckning som möjligt får en bred
politisk acceptans. De partipolitiska övervägandena
bör i stället inriktas på vilka slutsatser som
redovisningen leder fram till och vilka åtgärder som
behöver vidtas. En utgångspunkt för en sådan
diskussion bör kunna tas i regeringens samlade
bedömning av måluppfyllelsen på politikområdesnivå.
I årets budgetproposition har endast måluppfyllelsen
för delmålen redovisats.
Utskottet anser att det med dessa utgångspunkter
bör vara möjligt att utveckla budgetpropositionens
användning i beslutsprocessen. Här skall framför
allt några aspekter i denna fråga lyftas fram som
bl.a. gäller utvecklingen av resultatindikatorer,
redovisningen av längre tidsserier samt strukturen
för regeringens resultatredovisning.
Utskottet har erfarit att Finansdepartementet
inför årets budgetproposition i ett cirkulär till
samtliga departement betonat vikten av en
resultatinformation som är relevant i förhållande
till uppsatta mål. Inom riksdagen har
finansutskottet tidigare understrukit detta samt att
resultat och utvecklingstendenser i större
utsträckning bör redovisas i kvantitativa termer med
hjälp av indikatorer eller nyckeltal. Även enligt
bostadsutskottets uppfattning finns det behov av att
utveckla en redovisning av sådana
resultatindikatorer. Budgetpropositionen kan för
övrigt vad gäller bostadspolitiken till viss del
redan anses innehålla vissa resultatindikatorer,
exempelvis vad gäller utvecklingen av
bostadsproduktionen och boendekostnaderna. I båda
dessa fall borde det emellertid enligt utskottets
uppfattning vara möjligt att uppnå en tydligare och
mer kontinuerlig redovisning. Det har således ett
klart värde att samma källa används löpande och att
längre tidsserier kan redovisas för att underlätta
analyser av trender och tendenser. Enligt utskottets
mening bör därför resultatredovisningen i kommande
propositioner i högre utsträckning innefatta denna
typ av kvantifierbara resultatindikatorer. De
redovisade slutsatserna bör relateras till dessa
indikatorer. Detta innebär också att en strävan bör
vara att tydligare särskilja vad som regeringen
anser vara faktiska resultat av statens insatser
inom politikområdet och vad som snarare är att
betrakta som ett resultat av omvärldsförändringar.
Det är även önskvärt att regeringen redovisar för
riksdagen utifrån vilka eventuellt nya
resultatindikatorer måluppfyllelsen fortsättningsvis
kommer att bedömas när nya bostadspolitiska medel
kommer till användning. Utskottet är samtidigt väl
medvetet om att alla förhållanden med betydelse för
bostadspolitikens utformning inte låter sig mätas i
lätt kvantifierbara termer.
I det ovan omnämnda cirkuläret från
Finansdepartementet framhålls vidare vikten av att
redovisningen i budgetpropositionen fokuserar på
resultatinformationen och inte på vidtagna åtgärder
och pågående utredningar. Utskottet vill för sin del
framhålla att även redovisningen av pågående
utredningar och överväganden har sin givna plats i
den årliga genomgång av bostadspolitiken som bör
göras i budgetpropositionen. Däremot finns det ett
behov av att tydligt åtskilja redovisningen av de
insatser och åtgärder som vidtagits under det
senaste året och den redovisning av uppnådda
resultat som bör ligga till grund för såväl
regeringens som riksdagens slutsatser. Riksdagens
utredningstjänst har i sin analys av behandlingen av
mål och resultat i den del av propositionen som
avser bostadspolitiken kunnat konstatera att det
ofta ges samma eller likartad information under de
olika avsnitt som behandlar politikens inriktning,
gjorda insatser respektive resultatbedömning och
analys. Även utskottet anser att en striktare
uppdelning i dessa avseenden torde förbättra
läsbarheten av denna del av budgetpropositionen och
dessutom underlätta bedömningen av om den
resultatinformation som riksdagen ges är
tillräcklig.
Riksdagens utredningstjänst har i sin analys också
tagit upp de problem som kan bli följden av att de
utgiftsområden som lagts fast inte till alla delar
sammanfaller med den politikområdesindelning som
regeringen tillämpar. Detta förhållande har bl.a.
lett till att bostadsbidragen, som helt faller inom
bostadsutskottets beredningsområde och ingår i
utgiftsområde 18, i resultatbedömningssammanhang
redovisas i den del av budgetpropositionen som
bereds av socialförsäkringsutskottet.
Bostadsutskottet menar att detta förhållande, sett
ur ett strikt bostadspolitiskt perspektiv, får anses
vara mindre lämpligt och inte underlätta en
sammanhållen resultatbedömning av det
bostadspolitiska målet. Samma svårigheter gäller de
insatser inom utgiftsområde 18 som av regeringen
förts till ett politikområde som i övriga delar
bereds av miljö- och jordbruksutskottet.
Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att det
är angeläget att fortsätta en process mot en
utvecklad mål- och resultatstyrning i enlighet med
tidigare fattade beslut. Vad gäller bostadspolitiken
och övriga delar av bostadsutskottets
beredningsområde bör de ovan framförda synpunkterna
ses som en del i den dialog som bör föras mellan
riksdag och regering i dessa frågor.
Riksdagen bör genom sitt godkännande ställa sig
bakom vad utskottet anfört om mål- och
resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Bostadspolitikens inriktning

Komplettering av målet för bostadspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
komplettera det bostadspolitiska målet.
Jämför reservation 2 (m, kd).

Även om grunderna i det bostadspolitiska målet har
legat fast under en lång rad av år har målet
fortlöpande anpassats till utvecklingen och till de
nya förutsättningar som denna skapat. Det två
senaste ändringarna i målet utgör exempel på detta.
När ett nytt mål för bostadspolitiken 1998 lades
fast på initiativ av bostadsutskottet innebar det
en anpassning av målet till de internationella
åtaganden som Sverige gjort på miljö- och
bostadsområdet i olika FN-sammanhang. Samtidigt som
den grundläggande inriktningen låg fast tillfördes
målet en ny dimension genom att det gav uttryck för
att bostadspolitiken skall leda mot ekologisk
hållbarhet. Den nya målformulering som antogs av
riksdagen hösten 2002 (bet. 2002/03:BoU1 s. 31)
innebär att det övergripande målet om ett hållbart
samhälle nu också ingår i det bostadspolitiska
målet. Genom denna komplettering har målet givits en
bredare inriktning eftersom begreppet "hållbar
utveckling" omfattar de tre dimensionerna ekonomisk,
social och ekologisk utveckling. Sedan hösten 2002
formuleras sålunda målet för bostadspolitiken på
följande sätt.

Målet för bostadspolitiken är att alla skall ges
förutsättningar att leva i goda bostäder till
rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg
miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende-
och bebyggelsemiljön skall bidra till jämlika och
värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja
en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid
planering, byggande och förvaltning skall en
ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling vara grund för verksamheten.

När riksdagen hösten 2002 lade fast målet för
bostadspolitiken restes inga invändningar mot målet
som sådant. Däremot föreslogs i en motion att målet
skulle kompletteras. Även under årets allmänna
motionstid har det väckts ett förslag om en
komplettering av det bostadspolitiska målet. Enligt
motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del är
det, mot bakgrund av det bristfälliga
bostadsbyggandet och de hot som hyresrätten står
inför, angeläget att komplettera målet med en
formulering som tar fasta på byggandet och ägandet
av bostadsfastigheter. Till målet för
bostadspolitiken bör därför fogas följande.

Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt
förutsägbara villkor för byggande och ägande av
fastigheter i alla olika upplåtelseformer.

Den ambition som motionsförslaget ger uttryck för -
att öka bostadsbyggandet och värna hyresrätten -
delas av utskottet. Som utskottet framhöll vid sin
behandling av ett motionsförslag med i princip samma
innebörd under föregående riksmöte (bet.
2002/03:BoU1 s. 32) kommer denna ambition också till
uttryck redan med den målformulering som nu gäller.
Inte minst gäller det med hänsyn till att avsikten
med det bostadspolitiska målet inte är att i detalj
reglera bostadspolitiken, utan att det skall ge
uttryck för den övergripande målsättning som skall
vara vägledande för den. Som utskottet uppfattar
förslaget i motionen utgör det snarast en
precisering av det bostadspolitiska målet. Av den
redovisning avseende politikens inriktning som
lämnas i budgetpropositionen (volym 10,
utgiftsområde 18 s. 19) framgår också att bland de
fyra områden som bör prioriteras inom ramen för det
övergripande målet ingår bl.a. att bidra till
förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande,
framför allt när det gäller hyresbostäder och
studentbostäder. Det kan mot den nu redovisade
bakgrunden förutsättas att de frågor som lyfts fram
i motion 2003/04:Bo297 (kd) kommer att få den
framträdande roll som eftersträvas redan inom ramen
för det nu gällande bostadspolitiska målet.
Motionens yrkande 7 i denna del avstyrks därför.

Mål för bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att
lägga fast ett kvantitativt mål för
bostadsbyggandet. Jämför reservationerna 3
(m, fp), 4 (kd) och 5 (v).

Neddragningen under 1990-talet av stödet till
bostadsbyggandet tillsammans med en förhållandevis
hög realränta har enligt motion 2003/04:Bo235 (v)
lett till en för låg nyproduktion av bostäder och
till ett eftersatt underhåll i beståndet. För att
tydliggöra behoven av såväl nyproduktion som
ombyggnation av bostäder bör enligt motionens
yrkande 1 därför ett kvantitativt mål för
bostadsproduktionen läggas fast. Målet innebär att
det senast fr.o.m. 2007 bör byggas 30 000-40 000
lägenheter per år. Av dessa skall hälften vara
hyresrätter. Dessutom bör minst 60 000 lägenheter i
flerbostadshus renoveras under en tioårsperiod.

I anslutning till förslaget om en komplettering av
målet för bostadspolitiken förordas i motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del att den
kvantitativa målsättningen för bostadsbyggandet bör
revideras. I stället för den målsättning om 30 000
lägenheter per år som kom till uttryck i
budgetpropositionen för 2003 bör ambitionen vara att
det skall byggas 40 000-50 000 nya lägenheter per
år.
Något mål i absoluta tal för bostadsproduktionen
har inte lagts fast av riksdagen. Däremot redovisade
regeringen i förra årets budgetproposition att den
har som målsättning att det skall byggas 120 000
bostäder under perioden 2003-2006. Det faktum att
denna kvantitativa målsättning inte har underställts
riksdagen för beslut innebär naturligtvis inte att
den skulle sakna betydelse för de bostadspolitiska
strävanden som bör vägleda bostadspolitiken under de
närmaste åren. I en situation där staten endast ger
förutsättningarna för bostadsbyggandet kan det dock
knappast anses lämpligt att fastställa ett mål för
bostadsbyggandet i absoluta tal. Däremot bör
naturligtvis bostadspolitiken utformas så att den
ger förutsättningar för en bostadsproduktion som i
möjligaste mån svarar mot de behov som finns.
Även om det i dag finns prognoser som pekar på att
målsättningen inte kommer att nås vill utskottet
erinra om att regeringen själv angivit att en
förutsättning för att uppnå målsättningen är att
momskostnaderna för särskilt angeläget
bostadsbyggande kan sänkas. Riksdagen har också
antagit ett förslag med denna inriktning (prop.
2002/03:98, bet. BoU9). Genom beslutet har en
särskild investeringsstimulans införts för hyres-
och studentbostäder med en yta upp till 70
kvadratmeter. Investeringsstimulansen lämnas med ett
belopp som i praktiken motsvarar en momssänkning
till 6 %. Den uttalade avsikten med detta stöd är
att påskynda en nödvändig och snabb höjning av
bostadsproduktionen i de delar av landet där
bostadsbristen är som störst. Med tanke på den korta
tid som förflutit sedan investeringsstimulansen
sattes i kraft är det ännu för tidigt att utläsa
effekterna av den.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om att det
mål för bostadsförsörjningen som regeringen
redovisar i budgetpropositionen bl.a. uttrycker att
det skall ge förutsättningar för ökad nyproduktion
av hyresbostäder i tillväxtregionerna, vilka kan
efterfrågas av bredare hushållsgrupper. Även om inte
heller detta mål uttrycks i kvantitativa termer ger
det ett klart uttryck för ambitionen att få till
stånd ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning.
Den ovan i korthet redovisade
investeringsstimulansen är också ett direkt utfall
av denna strävan.
Utskottet är mot den redovisade bakgrunden inte nu
berett att ställa sig bakom förslaget i motionerna
2003/04:Bo235 (v) yrkande 1 och 2003/04: Bo297 (kd)
yrkande 7 i denna del. Det innebär dock inte att
utskottet frånträtt sin ståndpunkt om värdet av
kvantifierbara resultatindikatorer. Det kan enligt
utskottets mening förutsättas att frågan om lämpliga
indikatorer för bostadspolitiken kommer att
behandlas i den dialog kring redovisningen av mål
och resultat i budgetpropositionen som nu inletts
med Regeringskansliet. I detta sammanhang kan t.ex.
en kontinuerlig redovisning av bostadsbyggandets
omfattning vara ett sätt att ge en indikation på hur
den bedrivna politiken påverkat bostadsbyggandet.

Bostadspolitikens utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bostadspolitikens utformning. Jämför
reservationerna 6 (m), 7 (fp), 8 (kd) och 9
(c).

I ett flertal motioner förs det fram förslag som
avser utformningen av bostadspolitiken i vid mening.
Även om utgångspunkten för förslagen är olika har
motionerna det gemensamt att de ger uttryck för
inriktningen av politiken snarare än att de
innefattar detaljerade förslag. Det innebär att
motionerna i några fall även anger hur politiken bör
utformas också på områden som primärt inte ingår i
bostadsutskottets beredningsområde. Flertalet av
dessa mera övergripande förslag följs dessutom upp i
andra motioner genom konkreta förslag till
justeringar och förändringar i dagens regelsystem.
Det gäller inte minst i de motioner som behandlas
längre fram i detta betänkande.

Utgångspunkten för bostadspolitiken bör enligt
motion 2003/04:Bo257 (m) vara att människor själva
skall kunna välja sin bostad. Politiken bör därför
ge förutsättningar för bevarande och utveckling av
olika upplåtelseformer och skapa en öppen och
fungerande marknad utan detaljregleringar och
politiska ingrepp. Enligt motionens yrkande 1 bör
detta ges regeringen till känna. Mot bakgrund av
förhållandena i Stockholmsregionen förs ett
motsvarande förslag fram också i motion 2003/04:N341
(m) yrkande 8.
Bostadspolitiken måste enligt partimotion
2003/04:Bo253 (fp) yrkande 1 läggas om i liberal
riktning så att den enskilde får möjlighet att ta
makten över sin situation. Det innebär att
förutsättningar för mångfald, valfrihet och
integration måste föras in redan vid planering och
byggande av bostäder. Samtidigt måste de olika
upplåtelseformerna ges en central roll och lärdom
dras av övriga Europa när det gäller valet av
bostadspolitiska medel. Enligt motionens yrkande 19
samt motion 2003/04:Bo236 (fp) yrkande 1 måste
åtgärder vidtas för att öka valfriheten i boendet.
Utgångspunkten för bostadspolitiken bör därför vara
att den enskilde bestämmer sitt boende utifrån sina
egna drömmar och förutsättningar. Det innebär bl.a.
att bostäder skall byggas utifrån efterfrågan och
att alla upplåtelseformer skall finnas tillgängliga.
Dessutom skall en friare hyressättning liksom
förhandlingsfrihet införas samt krafttag tas mot
svarthandel med bostäder. Som en del i en liberal
bostadspolitik föreslås slutligen i motionens
yrkande 20 att åtgärder skall vidtas för att öka
valfriheten i samhällsplaneringen.
Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 1 skall
bostadspolitiken utgå från den enskildes ansvar,
möjligheter och skyldigheter. Det förutsätter en
politik där rätten till ägande tillgodoses samtidigt
som den som inte är köpstark tillförsäkras ett gott
och tryggt boende. Politiken bör vidare inriktas på
att utan detaljstyrning skapa förutsättningar för
ett ökat byggande och ett billigare boende. Det
förutsätter att staten återigen fokuserar på sin
huvuduppgift, att svara för att verksamma legala och
finansiella instrument finns tillgängliga.
En lokalt utformad boendepolitik leder enligt
motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 1 till ett boende
anpassat för brukarna och till valfrihet och
mångfald när det gäller bostadsort och boendeform.
Det innebär att bostadspolitiken måste utformas
underifrån av de enskilda brukarna med utgångspunkt
i de lokala och regionala förutsättningarna. För att
åstadkomma detta behövs såväl mångfald som valfrihet
i de olika boendealternativen. Vidare förutsätter en
kostnadseffektiv bostadspolitik att regelverket för
planering och byggande förenklas och att
boendeskatterna reformeras i en mer rättvis
riktning. I syfte att sänka boendekostnaderna måste
enligt motionens yrkande 2 en utredning med denna
inriktning tillsättas. Enligt motionens yrkande 8
behöver även frågan om hur den svenska
bostadsmarknaden kan reformeras i en
marknadsekonomisk riktning utredas. Framför allt mot
bakgrund av problemen med att underhålla
bostadsbeståndet bör förhållanden som avser
beskattning, subventioner, hyressättningssystem m.m.
ses över. För att öka mångfalden i bostadsbeståndet
bör neutraliteten mellan olika upplåtelseformer
återställas såväl när det gäller skatteregler som
regelverket i övrigt. En utredning med uppgift att
se över hur neutralitet och mångfald skall uppnås i
bostadspolitiken bör enligt yrkande 19 därför
tillsättas. Vikten av mångfald i bostadspolitiken
bör enligt motionens yrkande 20 ges regeringen till
känna. Det innebär bl.a. att ägarlägenheter bör
införas. Slutligen förordas i yrkande 25 i denna del
att trycket på överhettade bostadsmarknader skall
minskas bl.a. genom en flexibel arbetsmarknad. Denna
flexibilitet skall i sin tur uppnås genom att
behovet av mindre lägenheter i överhettade områden
vägs in i kommunernas boendeplanering.
I den med anledning av regeringens skrivelse
2002/03:129 Arkitektur, form och design väckta
motion 2002/03:Kr13 (c) förordas att arkitektur och
estetik skall föras in i bostadspolitiken. Härigenom
skulle samhället främjas både socialt och
ekonomiskt.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
om bostadspolitikens utformning vill utskottet
anföra följande.
Det bostadspolitiska mål som riksdagen antog så
sent som för ett år sedan ger uttryck för den
övergripande målsättning som bör vägleda de
bostadspolitiska insatserna. Målet i sig ger sålunda
inte svar på frågan hur bostadspolitiken skall
utformas och vilka bostadspolitiska medel som skall
komma till användning. För att ge underlag för
beslut om vilka insatser som måste till och vilka
bostadspolitiska medel som slutligen skall sättas in
måste målet brytas ned på delmål som i sin tur kan
behöva konkretiseras ytterligare.
Som utskottet redan inledningsvis konstaterat
syftar de nu behandlade motionerna alla till att på
olika sätt och med delvis olika utgångspunkter ge
riktlinjer för hur den framtida bostadspolitiken bör
utformas. Det är alltså inte fråga om att i detalj
fastställa hur politiken skall bedrivas, utan
snarare att lägga fast de delmål som skall vara
styrande för politiken. Mer ingående överväganden i
sak om de olika åtgärder som kortfattat förordas i
motionerna för att uppnå uppsatta bostadspolitiska
mål redovisas av utskottet i andra delar av detta
betänkande samt i betänkanden inriktade på olika
sakfrågor inom bostadspolitiken.
Det faktum att ett bostadspolitiskt mål nu lagts
fast innebär dock inte att bostadspolitiken kan ses
isolerad från andra viktiga politikområden.
Utskottet vill därför understryka att det
bostadspolitiska målet dessutom måste utgå från
förutsättningen att bostadspolitiken skall utgöra en
bärande del i den generella välfärden. Det innebär
att bostaden är en social rättighet och därmed också
en samhällelig rättighet. Av detta följer att
samhället även fortsättningsvis måste ta ett ansvar
för att trygga bostadsförsörjningen.
Enligt utskottets mening låter sig det nu i
korthet redovisade synsättet inte förenas med flera
av motionsförslagen, som i stället bygger på
principen att det samhälleliga inflytandet liksom
ansvaret bör minska. Samtidigt är det utskottets
bedömning att flera motionsförslag inte i något
avgörande avseende kan anses stå i
motsatsförhållande till det mål som lagts fast för
mindre än ett år sedan. I dessa fall gäller frågan
därför hur målen bör preciseras. Mot bakgrund av de
förslag som förs fram i motionerna vill utskottet
peka på att det bostadspolitiska målet, nu liksom
tidigare, preciseras på flera verksamhetsområden i
budgetpropositionen.
Det gäller bl.a. beträffande bostadsförsörjningen,
där målet är att verka för
- lägre bygg- och boendekostnader i bostäder med god
kvalitet,
-
- ökad nyproduktion av hyresbostäder i
tillväxtregionerna som kan efterfrågas av bredare
hushållsgrupper,
-
- utveckling av de allmännyttiga bostadsföretagen
och andra icke-vinstdri-vande upplåtelseformer samt
-
- minskad segregation i boendet.
-
Utskottet är inte berett att med utgångspunkt i
motionsförslagen förorda att det på detta sätt
preciserade målet frångås. Även om det naturligtvis
alltid finns skäl att överväga hur målet bör
preciseras har det enligt utskottets mening inte i
motionerna visats att riksdagen nu bör göra något
nytt ställningstagande i detta avseende.

När det slutligen gäller frågan med vilka medel
som de uppsatta målen skall nås kan utskottet
konstatera att skiljaktigheterna är stora. Utskottet
är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig
bakom de mera konkreta förslag som läggs fram i
flera av motionerna. Det finns mot bakgrund härav
inte anledning för riksdagen att nu göra nya
tillkännagivanden i dessa frågor.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det
anförda partimotion 2003/04:
Bo253 (fp) yrkandena 1, 19 och 20 samt motionerna
2003/04:Bo236 (fp) yrkande 1, 2003/04:Bo257 (m)
yrkande 1, 2003/04:Bo263 (c) yrkandena 1, 2, 8, 19,
20 och 25, det sistnämnda yrkandet i denna del,
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 1, 2002/03:Kr13 (c) och
2003/04: N341 (m) yrkande 8.

Bostadspolitik för integration

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bostadspolitik för integration. Jämför
reservation 10 (m, fp, kd, c).

I fem motioner förs det fram förslag som alla syftar
till att genom olika bostadspolitiska insatser
motverka segregation och verka för integration. Även
om förslagen i och för sig uppvisar betydande
olikheter har de det gemensamt att de i första hand
lyfter fram generella bostadspolitiska åtgärder.

Det förslag som förs fram i motion 2003/04:Sf325
(m) ingår som en del i ett program för att motverka
segregation. Enligt motionens yrkande 24 kan
segregation motverkas bl.a. genom en ökad andel
bostadsrätter så att en blandning av
upplåtelseformer uppnås, liksom genom ökade inslag
av självförvaltning i hyresrätten.
Som ett led i en ny integrationspolitik föreslås i
partimotion 2003/04:Sf326 (fp) yrkande 28 att
möjligheterna att äga sin bostad skall förbättras. I
motionens yrkande 29 förordas dessutom ett ökat
bostadsbyggande i syfte att motverka segregation -
något som förutsätter en ny bostadspolitik utan
politiska regleringar och överbeskattning av boende
och byggande.
Bostadspolitiken har enligt motion 2003/04:Bo261
(kd) varit en av orsakerna till den allt stabilare
uppdelningen av boendet efter etniska och ekonomiska
skiljelinjer. Denna utveckling kan bara brytas med
en bostadspolitik som leder till en bebyggelse som
inte bara är blandad i fråga om funktioner och
upplåtelseformer utan också, i varje område, utgör
ett attraktivt och rimligt ekonomiskt alternativ för
alla grupper i samhället. Enligt motionens yrkande 1
bör bostadspolitiken därför inriktas mot att skapa
likvärdiga förutsättningar för byggande och ägande
av bostäder i alla olika upplåtelseformer och
storlekar.
Den mest kraftfulla åtgärden för att motverka
segregation är enligt motion 2003/04:Sf402 (kd)
yrkande 22 att se till att alla bostadsområden har
en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse-
och bebyggelseformer. Det förutsätter bl.a. en ökad
andel bostadsrätter, fler kooperativa bostadsformer
samt småhus. Vidare måste detaljplaneringen ha ett
integrationsperspektiv och etablering av service
m.m. stödjas.
Segregation motverkas enligt motion 2003/04:Bo263
(c) genom att bebyggelsen varieras såväl när det
gäller hustyper som upplåtelseformer. Det är enligt
motionens yrkande 22 därför viktigt att fortsatta
utredningar och satsningar på bostadsområdet har
tydlig fokus på planering, byggande och boende för
att motverka segregation.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
om bostadspolitiska åtgärder för att öka
boendeintegrationen vill utskottet anföra följande.
Som utskottet redan inledningsvis redovisat syftar
motionsförslagen till att genom mer eller mindre
övergripande bostadspolitiska insatser verka för
integration och motverka segregation. Utskottet
delar självfallet motionärernas strävan att verka
för ett integrerat samhälle såväl när det gäller
boendet som samhällslivet i övrigt. Det måste var en
självklarhet för hela samhället att ta ett ansvar
för att motverka segregationen. Ett framgångsrikt
arbete mot segregation förutsätter, som också
framhålls i motionerna, ett brett spektrum av
åtgärder. En slutsats av detta är att även om
bostadspolitiken och olika bostadspolitiska insatser
påtagligt kan medverka till en ökad integration
måste samtidigt en rad andra åtgärder vidtas för att
en bestående framgång i arbetet mot segregation
skall nås.
Även om andra insatser än bostadspolitiska måste
betonas får naturligtvis inte insatser på
bostadsområdet undervärderas. Det är därför viktigt
att även synen på boendet präglas av ett
integrationsperspektiv. Denna uppfattning kommer
också till tydligt uttryck i det mål för
bostadsförsörjningen som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. I målet ingår sålunda att det
skall bidra till minskad segregation i boendet. En
följd av detta är att frågan måste ägnas stor
uppmärksamhet i såväl den fysiska planeringen som i
kommunernas arbete med
bostadsförsörjningsplaneringen i övrigt. Ett
naturligt inslag i detta arbete är att slå vakt om
en blandning av upplåtelseformer. Det gäller
exempelvis att behålla ett utbud av hyresbostäder
med rimliga boendekostnader i områden som annars
riskerar att snabbt få ett ensidigt
befolkningsunderlag.
En absolut förutsättning för ett framgångsrikt
integrationsarbete är ett ökat lokalt inflytande.
Det är bara genom delaktighet och medbestämmande som
segregationen kan brytas. Detta är också en av
utgångspunkterna i Storstadsdelegationens arbete med
att förverkliga den nationella storstadspolitikens
mål. Delegationen har bl.a. haft till uppgift att
genom lokala utvecklingsavtal verka för en
långsiktigt hållbar tillväxt och bryta segregationen
i utsatta områden. Utmärkande för insatserna har
varit att de skett i dialog med boende och andra
verksamma i dessa områden. Även om delvis nya
förutsättningar gäller för Storstadsdelegationens
arbete efter 2003 är utgångspunkten fortsatt lokal
medverkan och inflytande. Avsikten är att
storstadspolitiken under 2004 skall gå in i en ny
fas. Det innebär bl.a. att en storstadspolitisk
tillväxtdimension skall utvecklas och att arbetet
mot segregation skall övergå från finansiering med
särskilda medel till att ingå i de ordinarie
strukturerna. Målet är att samtidigt som de
särskilda medlen till de lokala utvecklingsavtalen
upphör så skall bekämpandet av segregationen
vidareutvecklas. Detta skall ske genom ett mer
strategiskt inriktat lokalt utvecklingsarbete och en
fördjupad samverkan mellan kommunerna, staten,
näringslivet och de boende.
Sammanfattningsvis ser bostadsutskottet inte skäl
att rikta några invändningar mot de relativt allmänt
formulerade synpunkter på vikten av att verka för
boendeintegration som förs fram i de aktuella
motionerna. Flera av förslagen är dessutom i lika
hög grad inriktade mot bostadspolitiken som sådan,
förslag som utskottet tagit ställning till ovan. Ett
tillkännagivande till regeringen kan med denna
utgångspunkt inte anses tjäna något reellt syfte.
Det torde stå utom allt tvivel att även regeringen
omfattar åsikten att segregationen i boendet måste
motverkas med bostadspolitiska och andra
tillgängliga medel. Partimotion 2003/04:Sf326 (fp)
yrkandena 28 och 29 samt motionerna 2003/04:Bo261
(kd) yrkande 1, 2003/04:Bo263 (c) yrkande 22,
2003/04:
Sf325 (m) yrkande 24 samt 2003/04:Sf402 (kd) yrkande
22 avstyrks sålunda.

De bostadspolitiska frågornas behandling i
regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om de
bostadspolitiska frågornas behandling i
regeringen.

Boendefrågorna har enligt motion 2003/04:Bo208 (kd)
alltid aktualitet, och de kommer också att kräva ett
större utrymme i framtiden. Samtidigt kommer
framtidens planering att innebära krav på en mer
blandad och ekologiskt inriktad bebyggelse. Strävan
måste vara att gå från det funktionsuppdelade till
det socialt och funktionellt integrerade samhället.
Sammantaget innebär detta att det bör finnas en för
dessa frågor ansvarig minister, som till sitt
förfogande har ett framtidsinriktat planerings- och
bostadsdepartement.

Frågan om handläggningen av de bostadspolitiska
frågorna i regeringen har behandlats av riksdagen
vid flera tidigare tillfällen. Som grund för sitt
senaste ställningstagande anförde utskottet bl.a.
följande.

Bostadsutskottet har under senare år (senast i
bet. 2001/02:BoU1 s. 35) haft att ta ställning
till motionsförslag om att inrätta ett
bostadsdepartement eller att det skall tillsättas
en minister med särskilt ansvar för de
bostadspolitiska frågorna. Även
konstitutionsutskottet har vid några tillfällen
behandlat förslag av motsvarande innebörd.
Förslagen har avstyrkts med hänvisning till att
det enligt regeringsformen är statsministern som
tillsätter övriga statsråd och regeringen som
fördelar ärenden mellan departementen.
Konstitutionsutskottet har dessutom betonat att
riksdagen borde vara ytterst återhållsam med att
uttala sig eller på annat sätt söka påverka
regeringen i fråga om hur den skall organisera
sitt arbete. Bostadsutskottet har i sina
överväganden betonat vikten av att
bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i
regeringsarbetet.

Utskottet har också redovisat att biträdande
finansministern sedan hösten 1999 förutom sitt
ansvar för bostadsfinansiering m.m. också har
ansvar för lagstiftningsärenden som gäller hyra,
förvärv och förvaltning av hyresfastigheter m.m.
och bostadsrätt. Även ärenden som avser
bostadssociala frågor och äldreboende tillhör
sedan dess den biträdande finansministerns
ansvarsområde.
Sammantaget innebär det nu anförda att flera
för bostadspolitiken viktiga frågor nu förts
samman till ett ansvarigt statsråd. Även om någon
bostadsminister till namnet inte har utnämnts
finns det därmed ett statsråd med ett vidgat
bostadspolitiskt ansvar som till gagnet i mångt
och mycket motsvarar en sådan minister.

Vad som i motionen anförts har inte givit utskottet
anledning att frångå sina tidigare
ställningstaganden. Något tillkännagivande i
enlighet med förslaget i motion 2003/04:Bo208 (kd)
bör därför inte komma i fråga.

Konkurrensen i bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå förslagen om konkurrensen
i bostadsbyggandet. Jämför reservation 11 (m,
fp, kd, c).

Förslag som avser insatser av olika slag för att
stärka konkurrensen på byggmarknaden i allmänhet och
i bostadsbyggandet i synnerhet förs fram i sex
motioner.

En ökad konkurrens på byggmarknaden med fler såväl
inhemska som utländska aktörer är enligt partimotion
2003/04:Bo253 (fp) yrkande 2 en förutsättning för
lägre kostnader. Det fordrar bl.a. att många av de
regleringar som i dag finns tas bort. Samtidigt
måste innovationer stimuleras och arbetet med
harmonisering av byggprodukter inom EU
intensifieras. Som ett led i detta arbete måste
Konkurrensverket få bättre resurser till övervakning
inom byggsektorn och ett direkt uppdrag att verka
för fler utländska aktörer på den svenska
byggmarknaden - yrkandena 10 och 11.
Enligt motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 11 måste
en rad åtgärder vidtas för att främja konkurrensen
på den svenska byggmarknaden. Exempel på insatser
som nu måste till är att ge Konkurrensverket en
starkare ställning, att se över kommunallagen för
att precisera vad som är tillåten respektive
otillåten kommunal verksamhet och att skärpa
konkurrensneutraliteten vid offentlig prissättning.
Dagens bostadspolitik tillsammans med en hög
beskattning gör det enligt motion 2003/04:Bo263 (c)
yrkande 6 nödvändigt att se över hur boende- och
byggkostnaderna kan sänkas. Ett led i detta arbete
är att förbättra konkurrensövervakningen på området
genom att uppgiften att följa upp
Byggkostnadsdelegationens arbete överflyttas från
Boverket till Konkurrensverket.
Konkurrensverket bör enligt motion 2003/04:Bo297
(kd) yrkande 16 få en tydligare uppgift att övervaka
byggkonkurrensen. Verket bör därför tillföras ökade
resurser. Det kan ske genom att Byggkostnadsforum
vid Boverket avvecklas och att medlen för denna
verksamhet i stället tillförs Konkurrensverket. Ett
motsvarande förslag förs dessutom fram i motion
2003/04:Bo226 (kd) yrkande 7.
Det arbete som inletts för att få ned
byggkostnaderna måste enligt motion 2003/04:Bo242
(s) yrkande 1 fortsätta, så att konkurrensen ökar
och priserna därmed sänks. Även om arbetet hittills
inte lett till några avgörande förbättringar är det
viktigt att visa uthållighet. En annan möjlighet att
sänka produktionskostnaderna kan enligt motionens
yrkande 2 vara att arbeta fram ett standardiserat
typhus, en s.k. Sverigebostad.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
beträffande konkurrensen i bostadsbyggandet vill
utskottet anföra följande.
Det finns i dag många belägg för att konkurrensen
i byggsektorn är bristfällig. Inte minst
Byggkommissionens arbete har visat på detta. Som
redovisas i budgetpropositionen framträder i
kommissionens betänkande Skärpning gubbar (SOU
2002:115) en bild av en byggsektor med ett svagt
konkurrenstryck - detta som en följd av en
branschstruktur med hög koncentration, vertikal
integration och starka inslag av korsvist ägande i
kombination med problem som svag importkonkurrens
och inträdesbarriärer till marknaden. Enligt
Byggkommissionen ger det symtom i form av höga
priser, svårigheter att påverka utbudet, låg
produktivitet, dålig kvalitet och svagt
omvandlingstryck.
Utskottet delar mot den nu beskrivna bakgrunden
den oro för konkurrensen på byggmarknaden som
motionerna ger uttryck för. Det finns därför all
anledning att på olika sätt försöka begränsa
byggkostnaderna och därmed också boendekostnaderna.
Utvecklingen av byggkostnaderna är utan tvekan en av
de viktigaste bostadspolitiska frågorna. En
begränsning av byggkostnaderna är av avgörande
betydelse för att åstadkomma ett nytillskott av
bostäder med rimliga boendekostnader. Det är också
av detta skäl som regeringen har tagit ett flertal
initiativ för att söka påverka byggmarknaden i denna
riktning. Den tidigare verksamma
Byggkostnadsdelegationens arbete var ett led i dessa
strävanden. Även det Byggkostnadsforum som inrättats
vid Boverket har i uppdrag att främja ett
utvecklingsarbete för kostnadseffektiva
produktionsprocesser. Det arbete som
Byggkommissionen nu slutfört har också det syftat
till att finna vägar att främja konkurrensen och
motverka konkurrensbegränsande beteende, användande
av svart arbetskraft och kartellbildning inom bygg-
och anläggningssektorn. De förslag som kommissionen
lagt fram i det ovan nämnda utredningsbetänkandet
bereds nu i Regeringskansliet.
För att nå målet att pressa byggkostnaderna måste
en rad olika åtgärder vidtas. Enligt utskottets
mening är det därför fel att ställa olika statliga
insatser och verksamheter med syfte att begränsa
byggkostnaderna mot varandra. Det bör snarare ses
som att verksamheten vid de olika myndigheterna för
att stärka byggkonkurrensen och begränsa
byggkostnaderna kompletterar varandra. När det
gäller förslagen i de aktuella motionerna bör det
vidare understrykas att byggområdet redan är ett
prioriterat område för Konkurrensverket. Myndigheten
har också genomfört ett flertal utredningar och
granskningar som riktats mot byggsektorn både i form
av regeringsuppdrag och på eget initiativ.
Konkurrensverket har också som en central uppgift
att tillämpa konkurrenslagen och följa lagens
efterlevnad. När det gäller verksamheten vid
Byggkostnadsforum vill utskottet erinra om att den
skall utvärderas under 2004.
Som framgår av utskottets kortfattade redovisning
ovan har redan en rad åtgärder vidtagits i syfte att
på olika sätt stärka konkurrensen på byggmarknaden.
Även om det alltid kan hävdas att åtgärderna ur
någon aspekt är otillräckliga ger inte de nu
behandlade motionerna underlag för utskottet att nu
förorda ytterligare insatser på området. Det innebär
dock inte att utskottet på något sätt utesluter att
nya eller till sin inriktning förändrade insatser
kan behöva vidtas framöver. Samtidigt är det rimligt
att krav också ställs på att de inom byggsektorn
verksamma agerar för en stärkt och mer öppen
konkurrens. Inte minst det uppmärksammade fallet med
otillbörligt samarbete inom asfalt- och
anläggningsbranschen pekar på behovet av detta.
Utskottet vill avslutningsvis erinra om att
regeringen i budgetpropositionen uttalar att det är
en prioriterad inriktning i bostadspolitiken att
verka för en effektiv byggsektor som verkar på en
byggmarknad i konkurrens. Det kan därför förutsättas
att regeringen fortsatt kommer att ha sin
uppmärksamhet riktad på dessa frågor och att
ytterligare åtgärder kommer att vidtas om så visar
sig nödvändigt. En viktig del i detta arbete är
naturligtvis den redan pågående beredningen av
Byggkommissionens förslag. När sedan resultatet av
den till år 2004 aviserade utvärderingen av
Byggkostnadsforums verksamhet föreligger finns
ytterligare underlag för det fortsatta agerandet.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker
utskottet partimotion 2003/04:Bo253 (fp) yrkandena
2, 10 och 11 samt motionerna 2003/04:Bo226 (kd)
yrkande 7, 2003/04:Bo242 (s), 2003/04:Bo257 (m)
yrkande 11, 2003/04: Bo263 (c) yrkande 6 och
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 16.

Byggande på statlig mark m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- statlig mark för bostadsbyggande, jämför
reservation 12 (fp, c),
-
- byggande på gamla Tullinge flygplats.
-
Statlig mark för bostadsbyggande

En del av den mark som nu är i statlig ägo bör
enligt partimotion 2003/04:Bo253 (fp) kunna användas
för bostadsbyggande. Vid all upplåtelse av statlig
mark måste dock konkurrensförhållandena beaktas, så
att försäljningen inte på något sätt snedvrider
konkurrensen. Enligt motionens yrkande 5 bör
Konkurrensverket därför få i uppdrag se över hur
förvaltning och försäljning av statlig mark har
påverkat prisutvecklingen. Samtidigt bör riksdagen
enligt yrkande 6 för regeringen tillkännage vikten
av att försäljning av statlig mark inte snedvrider
konkurrensen.

Som en del i strävandena att öka tillgången på
mark för bostadsbyggande bör enligt motion
2003/04:Bo263 (c) yrkande 27 en översyn göras av att
statens användning och tillhandahållande av mark
sker på ett effektivt sätt.
Användningen av statlig mark kan även enligt
utskottets mening vara ett sätt att få till stånd
ett erforderligt bostadsbyggande. Flera åtgärder har
också mot denna bakgrund vidtagits för att se över
det statliga markinnehavet. Redan i den proposition
om vissa bostadsförsörjningsfrågor som regeringen
lade fram hösten 2000 (prop. 2000/01:26) redovisade
regeringen resultatet av en inventering av statlig
mark i Stockholms län, ägd av statliga bolag och
myndigheter, som skulle kunna göras tillgänglig för
bostadsbebyggelse. Denna inventering visade bl.a.
att Vasakronan AB ägde mark på sydöstra Järvafältet
och i södra Hägernäs i Täby kommun samt att SJ
innehade markområden i Solna, Salems, Upplands Väsby
och Stockholms kommuner. Ett viktigt första steg mot
att kunna ställa statlig mark till förfogande för
bostadsbyggande har därmed tagits. I årets
budgetproposition uttalar regeringen också att
förutsättningarna för att mer aktivt använda de
statliga markinnehaven i Stockholmsregionen för
bostadsproduktion bör undersökas. Det är utskottets
uppfattning att detta andra steg bör kunna leda till
att mark blir tillgänglig för bostadsbyggande.
Huruvida denna mark sedan också kommer att användas
för bostadsbyggande är emellertid i första hand en
fråga för berörda kommuner. Även om staten är
markägare är det inte avsikten att staten skall
träda in i kommunens ställe när det gäller ansvaret
för bostadsförsörjningen. I den mån det finns ett
kommunalt behov och intresse av att använda den
aktuella marken för bostadsbebyggelse torde denna
fråga därför i första hand få aktualiseras i
kontakter mellan markägaren staten och kommunen.
Utskottet är mot den nu beskrivna bakgrunden inte
berett att förorda ytterligare insatser när det
gäller statlig mark för bostadsbyggande. I den mån
motionerna 2003/04:Bo253 (fp) yrkandena 5 och 6 samt
2003/04:Bo263 (c) yrkande 27 inte kan anses
tillgodosedda redan genom vidtagna åtgärder avstyrks
de av utskottet.

Byggande på gamla Tullinge flygplats

De planer som regeringen givit uttryck för när det
gäller att uppföra ett större bostadsområde på F
18:s gamla flottiljområde i Tullinge, Botkyrka
kommun bör enligt motion 2003/04:T470 (fp) yrkande 4
stoppas. Tillkomsten av bostäder bör inte bestämmas
uppifrån av staten, utan beslutas på lokal kommunal
nivå. Det finns i dag inte heller något intresse för
att bygga ett område av den omfattning som
ursprungligen avsetts.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av
motsvarande förslag uttalat att en absolut
förutsättning för att den aktuella bebyggelsen skall
komma till stånd är att det finns ett kommunalt
intresse av att området tas i anspråk för
bostadsbyggande. Även om det är fråga om statlig
mark måste självfallet det avgörande inflytandet
ligga hos kommunen. Utskottet vill här erinra om den
starka ställning som kommunen har genom plan- och
bygglagstiftningen när det gäller att styra
tillkomsten och utformningen m.m. av ny bebyggelse.
Utskottets ställningstagande i denna del står fast.
Det kan mot den bakgrunden inte anses lämpligt att
riksdagen med ett uttalande söker ingripa i denna i
grunden kommunala fråga. Motion 2003/04:T470 (fp)
yrkande 4 avstyrks därför.

Övriga frågor avseende bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bostadsförsörjningsprogram för Stockholm
och Mälardalen, jämför reservation 13 (m,
fp, kd, c)
infrastrukturinvesteringar för ett ökat
bostadsbyggande, jämför reservation 14 (m,
fp, kd,c),
- styrningen av medel för marksanering till
bostadsbyggande, jämför reservation 15 (v, c)
och särskilt yttrande 5 (kd).
-
Bostadsförsörjningsprogram för Stockholm och
Mälardalen

I motion 2003/04:N325 (kd) yrkande 5 förordas ett
samlat bostadsförsörjningsprogram för Stockholm och
Mälardalen. Enligt motionen utgör bristen på
bostäder det allvarligaste hindret mot tillväxt i
regionen. Boverket och berörda länsstyrelser bör
därför få i uppdrag att ta fram förslag till ett
ökat bostadsbyggande i Mälardalen. Uppdraget bör
också ge utrymme för att lämna förslag om åtgärder
för ökad konkurrens på bostadsmarknaden.

Det torde vara obestritt att den bristande
tillgången på bostäder i Stockholm och Mälardalen
utgör ett problem. Inte minst utskottet har vid
flera tillfällen givit uttryck för detta. Även
regeringen har uppmärksammat problemet och mot den
bakgrunden vidtagit åtgärder av olika slag. Som ett
led i strävandena att höja den alltför låga nivån på
bostadsbyggandet i Stockholmsregionen har sålunda
landshövdingen i Stockholms län haft regeringens
uppdrag att överlägga med kommunerna m.fl. i länet
om möjliga åtgärder för att skapa förutsättningar
för ett ökat bostadsbyggande. Resultatet har
redovisats i rapporten Vägskäl för bostadsbristen -
Trafikinfrastruktur öppnar för 56 000 nya bostäder i
Stockholms län. Utöver att rapporten aktualiserar
frågan om bristande konkurrens i byggsektorn pekar
den på behov av bidrag till sanering av förorenad
mark, kapitalförsörjning och regler för buller samt
inte minst trafiklösningarnas betydelse för
bostadsfrågorna. Som redovisas i budgetpropositionen
(utg.omr. 18 s. 21) bereds förslagen för närvarande
i Regeringskansliet.
I en situation där beredningen pågår av en rad
förslag som syftar till ett ökat bostadsbyggande
framstår det enligt utskottets mening inte som
lämpligt att göra ett tillkännagivande från
riksdagen. Resultatet av de pågående övervägandena
bör avvaktas. När det gäller frågan om att upprätta
särskilda bostadsförsörjningsprogram för regionen
vill utskottet peka på de planeringskrav som följer
av lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar. Enligt 1 § skall sålunda
varje kommun planera bostadsförsörjningen i syfte
att skapa förutsättningar för alla i kommunen att
leva i goda bostäder och för att främja att
ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen
förbereds och genomförs. Om det behövs skall
kommunen dessutom samråda med andra kommuner som
berörs av planeringen.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu
anförda förslagen i motion 2003/04:N325 (kd) yrkande
5.

Infrastrukturinvesteringar för ett ökat
bostadsbyggande

I motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 8 betonas behovet
av infrastrukturella investeringar för att
möjliggöra bostadsbyggande. Enligt motionen skulle
för landets tillväxtområden ett utökat trafiknät och
investeringar i infrastrukturen leda till att fler
byggare vågar satsa på nya byggprojekt. I t.ex.
Stockholmsregionen är det nödvändigt att satsa på
pendeltågsstationer, busslinjer och tillfartsleder
för att bostäder skall kunna byggas.

Även i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 25 i denna
del betonas vikten av infrastrukturinvesteringar.
Det sker bl.a. med hänvisning till behovet av att
minska trycket på bostadsmarknaderna i framför allt
tillväxtregionerna. Samtidigt skapar goda
kommunikationer en väldigt hög utvecklingspotential.
för boende i tätortsnära landsbygd.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att
ett ökat bostadsbyggande i våra tillväxtområden
förutsätter satsningar på infrastrukturen. Den ovan
i korthet redovisade rapporten Vägskäl för
bostadsbristen - Trafikinfrastruktur öppnar för 56
000 nya bostäder i Stockholms län visar också redan
i valet av titel på trafiklösningarnas betydelse för
bostadsfrågorna. Behovet av att genom
infrastrukturinvesteringar ge förutsättningar för
ett ökat bostadsbyggande får sålunda anses väl
dokumenterat. Det framstår mot den bakgrunden inte
som nödvändigt att nu göra ett allmänt uttalande av
denna innebörd. Enligt utskottets mening bör
pågående beredningsarbete avvaktas. Motionerna
2003/04:Bo257 (m) yrkande 8 samt 2003/04:Bo263 (c)
yrkande 25 i denna del avstyrks sålunda.

Styrningen av medel för marksanering till
bostadsbyggande

I budgetpropositionen under utgiftsområde 20 finns
uppfört anslaget 34:4 Sanering och återställning av
förorenade områden. Medlen på anslaget disponeras av
Naturvårdsverket, som får använda dem för att
åtgärda ur risksynpunkt särskilt angelägna
saneringsobjekt samt till eventuella akuta
saneringsinsatser. Avgörande för användningen är
sålunda den risk ett område utgör ur miljösynpunkt.

För att öka bostadsbyggandet bör Boverket enligt
motion 2003/04:Bo235 (v) yrkande 4 få möjlighet att
påverka hur medlen för marksanering används. Det kan
enligt förslaget ske antingen genom att verket
disponerar ett eget anslag eller genom samråd med
Naturvårdsverket vid fördelningen av medel från det
nuvarande anslaget.
Det finns även enligt utskottets mening anledning
att genom insatser av olika karaktär och omfattning
undanröja de hinder för ett ökat bostadsbyggande som
kan finnas på vissa orter. Sådana insatser måste
dock alltid vägas mot andra mål för
samhällsutvecklingen. Som framgår av den kortfattade
redovisningen ovan disponeras anslaget till
marksanering för att åtgärda ur risksynpunkt
särskilt angelägna saneringsobjekt samt till
eventuella akuta saneringsinsatser. Anslaget är
sålunda primärt avsett att svara mot viktiga
miljöskyddsmål. Utskottet vill mot den bakgrunden
erinra om att även det bostadspolitiska målet
innebär att en ekologiskt hållbar utveckling skall
vara grund för verksamheten också vid planering och
byggande. Det framstår enligt utskottets mening
därför inte som lämpligt att ett i och för sig
angeläget mål om ett ökat bostadsbyggande sätts före
målet om en ekologiskt hållbar utveckling. Avgörande
för användningen av medlen för marksanering bör
sålunda även fortsättningsvis vara den risk ett
område utgör ur miljösynpunkt. Motion 2003/04:Bo235
(v) yrkande 4 avstyrks med hänvisning härtill.

Tomma bostäder m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om tomma
bostäder m.m.
Jämför reservation 16 (m).

Bostadsutskottet har ovan i avsnittet om anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 18 behandlat förslag om Statens
bostadsnämnds verksamhet och det statliga stödet
till omstrukturering av kommunala bostadsföretag,
dvs. åtgärder som till stor del rör bostadsbestånd
med många tomma bostäder. I detta avsnitt tar
utskottet upp två motionsförslag som gäller tomma
bostäder och offentliga fastighetsföretag som inte
har någon direkt anknytning till budgetfrågorna.

I motion 2003/04:Bo209 (m) föreslås att riksdagen
i ett tillkännagivande till regeringen bör framhålla
möjligheten att i stället för att riva hyreshus
överväga att omvandla dessa till fängelser.
Motionären vänder sig mot att funktionsdugliga
fastigheter i dag rivs samtidigt som det råder brist
på fängelseplatser.
Även motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 22 med
förslag om ett tillkännagivande om offentliga
fastighetsföretag tar sin utgångspunkt i de problem
som uppstår i kommuner med tomma hyreslägenheter. De
kostnader som dessa kommuner drabbas av i det egna
bostadsbeståndet anses gå ut över kommunala
kärnverksamheter som vård, skola och omsorg.
Motionärerna anför vidare att kommuner som bedriver
näringsverksamhet riskerar att tränga ut privat
företagsamhet. Enligt motionen bör staten förhålla
sig opartisk till om bostadsföretag drivs i privat
eller offentlig regi.
Bostadsutskottet kan inte se att det föreligger
några principiella hinder för en sådan lösning som
förespråkas i motion 2003/04:Bo209 (m) om detta
skulle vara en åtgärd som bedöms vara lämplig både
av den berörda kommunen och fastighetsägaren och av
den statliga huvudmannen för fängelseverksamheten.
Utskottet tillåter sig emellertid att hysa tvivel om
att idén är praktiskt genomförbar. En rad
invändningar av både ekonomisk, byggnadsteknisk och
säkerhetsmässig karaktär torde göra sig gällande.
Utskottet anser emellertid att det bör överlåtas
till de berörda parterna att göra dessa överväganden
om den föreslagna åtgärden aktualiseras i samband
med en obeståndshantering eller i annat sammanhang.
Motionen avstyrks således.
Det i motion 2003/04:Bo257 (m) anförda om
offentliga bostadsföretag ger inte utskottet
anledning till några närmare överväganden i detta
sammanhang. De olika partiernas syn på kommunala och
allmännyttiga bostadsföretag torde vara väl känd.
Utskottet återkommer till denna fråga senare under
riksdagsåret då mer konkreta förslag om regleringen
av bl.a. de allmännyttiga bostadsföretagens
verksamhet kommer att behandlas. Motionen avstyrks.

Bostadsfinansiering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör
- avslå motionsförslagen om förändringar i
räntebidragssystemet, jämför reservationerna
17 (m, fp), 18 (kd, c) och 19 (v),
-
- avslå motionsförslagen om avveckling av och
ändrade villkor för investeringsbidraget för
nybyggnad av hyresbostäder, jämför
reservation 20 (m, fp, kd, c),
-
- avslå motionsförslagen om
investeringsstimulans genom
skattekreditering, jämför reservationerna 21
(m), 22 (fp) och 23 (kd) samt det särskilda
yttrandet 6 (c).
-
Inledning

Det bostadspolitiska ansvaret har sedan lång tid
varit så fördelat att staten i huvudsak svarat för
besluten om de rättsliga och finansiella
förutsättningarna medan kommunerna svarat för det
praktiska genomförandet av de åtgärder som krävts
för att trygga en god bostadsförsörjning. Under det
senaste decenniet har statens huvudsakliga
finansiella instrument för bostadssektorn bestått i
räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt det
regelsystem som trädde i kraft år 1993 och i
statliga kreditgarantier för lån till
bostadsinvesteringar. Därutöver har vissa
tillfälliga stödformer kommit till användning. För
närvarande kan tidsbegränsat stöd till
bostadsbyggande utgå i form av investeringsbidrag
till hyresbostäder samt investeringsstimulans genom
skattekreditering.

I detta avsnitt tar utskottet ställning till
motionsförslag som gäller förändringar i de stöd som
kan utgå för bostadsproduktionen. Det gäller förslag
som inte är direkt anslagspåverkande eller i första
hand får ses som mer principiella ställningstaganden
till de olika finansieringssystemen. Det bör påpekas
att utskottet i avsnittet om anslagsfördelningen
redan tagit ställning till sådana förslag som rör
anslagstilldelningen på respektive anslagspost för
budgetåret 2004. I nästa avsnitt tar utskottet upp
förslag i budgetpropositionen och motioner om det
statliga kreditgarantisystemet. Förslag om utvidgat
stöd till byggande av studentbostäder behandlas
tillsammans med övriga förslag om studenternas
bostadssituation.

Räntebidragssystemet

Det nuvarande räntebidragssystemet, där stöd utgår
enligt förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention, har kommit att benämnas
1993 års system i syfte att skilja det från
räntebidrag enligt tidigare gällande regler.
Villkoren för stöd enligt 1993 års system var från
början så utformade att stödet minskade för varje ny
årgång bostäder. Denna inbyggda stegvisa avtrappning
avsågs för hyres- och bostadsrättshus emellertid
avstanna på en subventionsnivå som skulle motsvara
nivån för egnahemsägarnas avdragsrätt. I dag utgår
inget räntebidrag för egnahem. För ny- och ombyggnad
av bostäder i hyres- och bostadsrättshus kan ett
bidrag motsvarande 30 % av ett beräknat räntebelopp
utgå. Räntebeloppet utgörs i fråga om nyproduktion
av ett schablonberäknat bidragsunderlag
multiplicerat med en subventionsränta fastställd av
Boverket. För ombyggnad baseras beräkningen av
räntebidraget på en skälig, faktisk kostnad för
projektet.

Förslag om sådana större förändringar i formerna
för statlig bostadsfinansiering som även inkluderar
förändringar i räntebidragssystemet läggs fram i fem
motioner. Därutöver behandlas i detta avsnitt ett
förslag om villkoren för finansiering av
bostadsbyggande utanför tillväxtregionerna.
I motion 2003/04:Bo235 (v) yrkandena 2 och 5
föreslås att riksdagen skall begära en utredning om
nya former för investeringsstöd för nyproduktion
respektive ombyggnad av hyresbostäder. Bakgrunden
till förslagen anges vara att nyproduktionsstödet i
form av räntebidrag har urholkats och att de två
investeringsstöden för nyproduktion är
tidsbegränsade till utgången av år 2006. Vidare
anförs att räntebidragens värde i samband med
ombyggnad har minskat från att tidigare ha uppgått
till 50 % av investeringen till att i dag motsvara
ca 7 %. De förordade förstärkta investeringsstöden
som skall ersätta räntebidragen och de tillfälliga
bidragsformerna föreslås införas senast 2007 och
villkoras med tydliga miljökrav och krav på att
hyrorna skall vara förhandlade i förväg.
Folkpartiet föreslår i sin partimotion
2003/04:Bo253 yrkande 22 att en utredning om statens
roll i bostadsfinansieringen genomförs. Enligt
motionens yrkande 23 skall denna utredning innefatta
överväganden om räntebidragssystemets framtida
utformning. Motionärerna anser att utredningen skall
beakta internationella erfarenheter av olika former
av system för långsiktiga lån med en kalkylerad
ränterisk.
I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 3 föreslås att
riksdagen skall begära att ett förslag om avveckling
av räntebidragssystemet utarbetas. I motionen
förordas en successiv avveckling av räntebidragen
samtidigt som fastighetsskatten avvecklas.
Räntebidragssystemets avveckling anses vara ett
medel att stärka tillväxten. Motionärerna anser att
riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda
räntebidragens avveckling i ordnade former och att
en avvecklingsmodell skall vara införd senast år
2006.
Enligt motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 5 bör
riksdagen i ett tillkännagivande framhålla att
subventioner för bostadsbyggande medför ett flertal
problem. Generellt är subventioner kostnadsdrivande
och inriktar sig snarare på symtomen på än orsakerna
till den låga bostadsbyggnadsnivån.
I motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 10 föreslås
att en avveckling av räntebidragssystemet inleds.
Motionärerna anser att det för hyresrätter varken
bör utgå statlig fastighetsskatt eller räntebidrag.
Utskottet har tidigare i avsnittet om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 behandlat
yrkanden i samma motion som innebär att avvecklingen
skall inledas redan år 2004 och att inga ytterligare
räntebidrag skall beviljas.
Problemen med att finna en rimlig finansiering av
bostadsbyggandet utanför tillväxtområdena är
utgångspunkten för förslaget i motion 2003/04:Bo239
(s). Enligt motionen behöver det genomföras en
översyn för att skapa en utjämning mellan stad och
land vad gäller finansieringen av boendet.
Bostadsutskottet anför följande med anledning av
de redovisade motionsförslagen.
Behovet av förändringar i räntebidragssystemet och
bostadsfinansieringen i övrigt har övervägts i olika
sammanhang. Exempelvis har förslag om samtidiga
förändringar i detta system och fastighetsskatten
för hyreshus föreslagits i
Fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande (SOU
2000:34). Förslag om räntebidragssystemet
presenterades även i Bostadspolitiska utredningens
slutbetänkande (SOU 1996:156). För nyproduktion av
hyresrätter föreslog utredningen att räntebidragen
och fastighetsskatten avvecklas och att ett s.k.
basbidrag lämnas sedan huset färdigställts. Redan
beviljade räntebidrag enligt 1993 års regler
föreslogs skrivas ned under en period av 30 år.
Vissa begränsade förändringar i villkoren för
räntebidrag har genomförts sedan år 1993 men
systemet kvarstår till sin grundkonstruktion. De
omfattande problemen på bostadsmarknaden under 1990-
talet, som bl.a. resulterat i en otillräcklig
bostadsproduktion på många orter, medförde
emellertid ett behov av riktade och tillfälliga
insatser som kunde komplettera räntebidragssystemet.
I dagsläget utgör investeringsbidragen till
hyresrätter och investeringsstimulansen genom
skattekreditering till små hyresrätter och
studentbostäder ett sådant riktat och tidsbegränsat
komplement till räntebidragssystemet.
Bostadsutskottet anser att läget på
bostadsmarknaden under senare år nödvändiggjort
denna typ av kompletterande och tillfälliga
insatser. I detta läge har övervägandena om behovet
av en mer permanent förändring av statens
bostadsfinansieringsinsatser delvis fått stå
tillbaka för beslut som kan få snabbt genomslag. Det
bör även framhållas att övervägandena om
utformningen av statens bostadsfinansieringsinsatser
delvis behöver samordnas med och är beroende av
överväganden i angränsande frågor, framför allt
gällande eventuella förändringar i
fastighetsbeskattningssystemet.
De riktade investeringsstöd som kompletterar
räntebidragssystemet upphör i och med utgången av år
2006. Även de förslag från regeringen till
förändringar i kreditgarantisystemet som utskottet
kommer att behandla nedan föreslås gälla med denna
tidsbegränsning. Det finns således skäl att nu
inleda överväganden om den framtida
bostadsfinansieringen som kan ta sikte på att beslut
skall vara fattade i god tid före år 2007. Kommun-
och bostadsministern Lövdén har i olika sammanhang
också givit uttryck för att regeringen arbetar från
denna utgångspunkt. Enligt bostadsministern har
regeringen nu påbörjat arbetet med att ta fram ett
nytt långsiktigt finansieringssystem med
förutsättningen att i god tid presentera förslag som
kan träda i kraft år 2007. I ett svar på en
skriftlig fråga den 30 juli i år anförde statsrådet
bl.a. följande:

Den översyn som således bör ske bör ha de
bostadspolitiska målen som utgångspunkt. Avsikten
bör vara att skapa ett långsiktigt stabilt system
med neutrala, enkla och tydliga regler så att den
nödvändiga kapitalförsörjningen för att
nyproduktionen, underhållet och ombyggnaden av
bostäder varaktigt ska ligga på en sådan nivå att
målet goda bostäder till rimliga kostnader för
alla hushåll ska främjas. Ett nytt system ska
kunna träda i kraft den 1 januari 2007.

Det kan således konstateras att överväganden om
statens framtida roll i bostadsfinansieringen och om
förändringar i räntebidragssystemet som efterfrågas
i flertalet av de aktuella motionerna nu inletts av
regeringen. Bostadsutskottet kan instämma i att det
föreligger ett förändringsbehov i detta system.
Räntebidragen har delvis visat sig vara ett
otillräckligt instrument för att komma till rätta
med de obalanser som uppstått på bostadsmarknaden
under 1990-talet. Olika kompletterande instrument
har behövt användas för stimulera nyproduktionen.
Vidare innebär räntebidragssystemets nuvarande
utformning att skillnader i statligt stöd mellan
fastigheter byggda före och efter det att nuvarande
regler trädde i kraft blir bestående. Slutligen
innebär systemets konstruktion att de statliga
utgifterna för räntebidragen i princip ökar årligen.

Däremot är utskottet i dagsläget inte berett att
ta ställning till vilka förändringar som kan bli
aktuella. Det är således inte rimligt att nu binda
upp det nyligen inledda utredningsarbetet, varken
med direktiv om vilka förändringar inom ramen för
systemet som bör eftersträvas eller uttalanden om
att systemet helt bör avvecklas och ersättas med
andra insatser. Detta utesluter emellertid inte att
övervägandena sker mot bakgrund av den problembild
som bildat utgångspunkt till förslagen i flera av
motionerna.
Förslagen i motion 2003/04:Bo235 (v) utgår
exempelvis från uppfattningen att investeringsstöd
kan ge en effektivare stimulans av
bostadsproduktionen än dagens räntebidrag. Ett
bättre underlag i denna fråga kommer sannolikt att
finnas efter det att en av regeringen aviserad
utvärdering av de nuvarande investeringsstöden
genomförts. Vidare läggs förslagen i v-motionen fram
med hänvisning till ett omfattande ombyggnads- och
underhållsbehov i delar av bostadsbeståndet. Även
denna fråga bör givetvis vara central i de kommande
övervägandena. Boverket har nyligen avrapporterat
ett regeringsuppdrag med en kartläggning av
underhållsbehovet som bl.a. tar upp frågor om
behovet av statliga insatser (Bättre koll på
underhåll, Boverket september 2003). Som anförs i en
av motionerna måste givetvis förutsättningarna för
bostadsproduktion både i tillväxtorterna och i
övriga landet beaktas när behovet av
systemförändringar övervägs.
Sammantaget finns det anledning att överväga hur
ett långsiktigt statligt engagemang vad gäller
bostadsfinansieringen skall utformas för att ge goda
förutsättningar både till en stabil och tillräcklig
nyproduktion och till en nödvändig förnyelse av
bostadsbeståndet. Bostadsutskottet delar inte de
motionsförslag som tar som utgångspunkt att staten
mer eller mindre helt skall avhända sig sitt ansvar
för de finansiella förutsättningarna på
bostadsmarknaden. Utskottet instämmer däremot i
statsrådets bedömning av inriktningen av de kommande
övervägandena.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:
Bo235 (v) yrkandena 2 och 5, 2003/04:Bo239 (s),
Bo253 (fp) yrkandena 22 och 23, 2003/04:Bo257 (m)
yrkande 5, 2003/04:Bo283 (m) yrkande 3 samt
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 10.

Investeringsbidrag för hyresbostäder

Investeringsbidrag kan lämnas för projekt som
påbörjas före år 2007 enligt bestämmelser i
förordningen (2001:531) om statligt
investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som
upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.
Villkoren för investeringsbidraget är utformade för
att stimulera till byggande i de regioner där
bostadsbristen är som störst och byggkostnaderna som
högst. Det bidrag på 15 % av ett bidragsunderlag som
kan lämnas i områden med bostadsbrist får således i
Göteborgs- och Malmöregionerna höjas med upp till 5
procentenheter och i Stockholmsregionen med upp till
10 procentenheter.

Frågor om investeringsbidraget för nybyggnad av
hyresbostäder tas upp i fem motioner. Det gäller
dels förslag om att bidragsformen skall avvecklas,
dels ett förslag om ändrade villkor i fråga om det
förhöjda bidrag som kan utgå i vissa regioner.
Anslagsförslag som utgår från en omedelbar
avveckling av bidragsformen har behandlats i
avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18.
Förslag med innebörden att bidragsformen skall
avvecklas läggs fram i partimotionen 2003/04:Bo253
(fp) yrkande 21 samt i motionerna 2003/04:Bo263 (c)
yrkande 15, 2003/04:Bo283 (m) yrkande 13 i
motsvarande del och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 9. I
motionerna hänvisas bl.a. till att bidragsformen
genom en kortsiktig och krånglig utformning bidragit
till en osäkerhet på byggmarknaden. Vidare anförs
att bidragen kan vara kostnadsdrivande och att de är
otillräckliga för att skapa lönsamhet i byggandet.
I motion 2003/04:N325 (kd) yrkande 6 föreslås att
den högre bidragsnivå som tillämpas i
Stockholmsregionen även skall gälla i hela
Mälardalsområdet. Motionärerna framhåller att hela
Mälardalen är integrerad med Stockholmsregionens
arbets- och bostadsmarknad.
Bakgrunden till riksdagens beslut våren 2001 att
införa den aktuella bidragsformen var den alltmer
tilltagande bostadsbristen på vissa orter och den
alltför begränsade nyproduktionen av hyresbostäder.
Vid utgången av juli 2003 hade bidrag beviljats för
nyproduktion av 7 300 bostäder, varav drygt hälften
i allmännyttiga bostadsföretag. Regeringen
framhåller i budgetpropositionen att utfallet av
stödgivningen hittills följt intentionerna.
Även bostadsutskottet, som tillstyrkte införandet
av investeringsbidraget, gör bedömningen att
bidragsformen medverkat till en ökad
bostadsproduktion och till att boendekostnaderna i
de nyproducerade lägenheterna kan begränsas. Som
framgått ovan bör investeringsbidraget ses som ett
komplement till räntebidragssystemet i ett läge då
bostadsmarknaden råkat i obalans. Stödformen kommer
enligt gällande beslut att avvecklas i och med
utgången av år 2006. Innan så sker skall enligt de
förutsättningar som utskottet redovisade i
föregående avsnitt också beslut ha fattats om de
långsiktiga villkoren för bostadsfinansieringen. En
förtida avveckling, utan att de fortsatta villkoren
klarlagts, skulle utan tvivel bidra till att skapa
en omfattande osäkerhet inom bostadssektorn,
tvärtemot vad motionärerna anför.
Utskottet ser således i dagsläget inga skäl att
ändra stödgivningens varaktighet. Inte heller är
utskottet berett att på grundval av vad som anförs i
en av motionerna förorda andra förändringar i
villkoren för investeringsbidragen. Det får
förutsättas att såväl Boverket som regeringen följer
utfallet av de nuvarande villkoren för bidraget,
bl.a. vad gäller frågan om avgränsningen av regioner
med olika bidragsnivåer är lämpligt utformad.
Med det anförda avstyrker bostadsutskottet de
aktuella motionsförslagen om investeringsbidraget
för hyresbostäder.

Investeringsstimulans genom skattekreditering

Riksdagen beslutade våren 2003 att införa en
investeringsstimulans till fastighetsägare i form av
kreditering på dennes skattekonto (prop. 2002/03:98,
BoU9). Förordningen (2003:506) om
investeringsstimulans för byggande av mindre
hyresbostäder och studentbostäder trädde i kraft den
15 augusti i år.

Investeringsstimulansen lämnas för anordnande av
bostäder som upplåts med hyresrätt i tillväxtområden
med bostadsbrist och för anordnande av
studentbostäder på eller i anslutning till orter där
det finns universitet eller högskola. Stimulansen
kan lämnas för bostäder vars uthyrningsbara
lägenhetsarea inte överstiger 70 kvadratmeter.
Investeringsstimulansen lämnas med ett belopp som i
princip motsvarar den betalda mervärdesskatten över
en skattesats på 6 %. Projekt som erhåller stimulans
skall var påbörjade senast under år 2006 och vara
ägnade att säkerställa att boendekostnaderna är
rimliga samt bidra till ett långsiktigt hållbart
byggande.
I de tre motioner med förslag om
investeringsstimulansen som hänvisats till
bostadsutskottet föreslås att denna stödform
avvecklas. Det bör i sammanhanget nämnas att det
under den allmänna motionstiden väckts även andra
motionsförslag med förslag om
investeringsstimulansen. Dessa yrkanden har
emellertid bedömts ha en sådan inriktning att de
hänvisats till finans- respektive skatteutskotten
för beredning.
Folkpartiet föreslår i sin partimotion
2003/04:Bo253 yrkande 12 att riksdagen i ett
tillkännagivande bör framhålla att
investeringsstimulansen bör ersättas med mer
generellt inriktade åtgärder. I motionen anförs
bl.a. att villkoren för stimulansen inte utgår från
konsumenternas behov utan innebär en statlig
styrning mot små hyresrätter. Folkpartiet efterlyser
en mer generell och genomtänkt
mervärdesskattepolitik och aviserar sin avsikt att
återkomma i denna fråga.
I motion 2003/04:Fi270 (m) yrkande 42 föreslås att
byggstödet genom investeringsstimulans avskaffas.
Motionärerna hänvisar till de motiveringar för en
avveckling som finns i andra motioner från Moderata
samlingspartiet.
Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 8 bör
riksdagen fatta beslut om en avveckling av
investeringsstimulansen för byggande av mindre
hyresbostäder och studentbostäder. Kritik riktas i
motionen bl.a. mot begränsningen till smålägenheter
och mot att kravet på "rimliga boendekostnader" inte
överensstämmer med de generella reglerna om
förhandlad hyra enligt bruksvärdessystemet. I
motionen framhålls även att Kristdemokraterna anser
att byggmomsen skall halveras för alla
flerbostadshus.
Det är mindre än sex månader sedan riksdagen
fattade beslut om att införa en möjlighet till
skattekreditering och endast tre månader sedan
förordningen om stimulansvillkoren trädde i kraft.
Det behov att stimulera till ett ökat
bostadsbyggande i orter med bostadsbrist som låg
bakom riksdagens beslut har knappast minskat under
denna period. Bostadsutskottet redogjorde i samband
med beredningen av riksdagsbeslutet för sin syn på
behovet av ett ytterligare stöd till
bostadsbyggandet (se bet. 2002/03:BoU9). Utskottet
klargjorde också att den nya stimulansen inte skall
ses som en åtgärd som på egen hand kan lösa
problemen på bostadsmarknaden utan som en av flera
åtgärder som verkar i samma riktning. Det är nu
nödvändigt att även kommuner, bostadsföretag och
byggbranschen tar sin del av ansvaret för att få i
gång ett tillräckligt byggande av bostäder som kan
efterfrågas av vanliga människor.
Även om det ännu är för tidigt att dra några säkra
slutsatser om i vilken utsträckning som den nya
stimulansen kommer att bidra till ett ökat byggande
står utskottet fast vid sin bedömning att den kommer
få en klart positiv inverkan både på
bostadsbyggandets omfattning och inriktning. De
aktuella motionsförslagen om en förtida avveckling
av investeringsstimulansen bör därför avvisas av
riksdagen.

Statlig kreditgaranti

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör
- godkänna regeringens förslag om ändrad
inriktning av kreditgarantigivningen för ny-
och ombyggnad, jämför reservation 24 (m),
-
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende kreditgarantier till
ny- och ombyggnad av bostäder,
-
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende kreditgarantier i
obeståndshanteringen,
-
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende kreditgarantier för
lån till kommunala bostadsföretag och avslå
motstående motionsförslag, jämför reservation
25 (m, kd) och de särskilda yttrandena 7 (fp)
och 8 (kd),
-
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende kreditgarantier för
lån till kooperativa hyresrättsföreningar och
avslå ett motstående motionsförslag, jämför
reservation 26 (m),
-
- lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet avseende rörlig kredit för
förvärv och innehav av fastigheter och avslå
ett motstående motionsförslag, jämför
reservation 27 (m).
-
Inledning

Statens bostadskreditnämnd (BKN) utfärdar
kreditgarantier för lån till bostadsinvesteringar
affärsmässigt inom ramen för de fastlagda bo-
stadspolitiska målen. Garantiverksamheten är indelad
i sex verksamhetsgrenar: Äldre garantier, Nya
garantier, Kreditgarantier för avlösen av kommunala
borgensåtaganden, Kreditgarantier för kommunala
bostadsföretag, Kreditgarantier för lån till koo-
perativa hyresrättsföreningar samt Kreditgarantier
för vissa kommunala åtaganden för boendet.
Finansieringen av verksamhetsgrenen Nya garantier
sker helt utanför statsbudgeten sedan 1998. Detta
resultatområde finansieras genom avgifter som skall
täcka både garantiverksamheten och
förvaltningskostnaderna.

I budgetpropositionen lägger regeringen fram sex
förslag till riksdagsbeslut som avser systemet med
statliga kreditgarantier från BKN. Ett av förslagen
avser ändrad inriktning för statliga kreditgarantier
vid ny- och ombyggnad av bostäder. De övriga fem
förslagen avser bemyndiganden för olika delar av
kreditgarantiverksamheten.
Bostadsutskottet tar först upp förslaget om en
delvis ändrad inriktning och utformning av den
statliga kreditgarantigivningen. I detta sammanhang
behandlas även motionsförslag om behovet av
ytterligare förändringar i kreditgarantigivningen
och förslag om en utredning om behovet av de
statliga kreditgarantierna för bostäder.

Ändrad inriktning av kreditgarantigivningen för
ny- och ombyggnad

Gällande regler för kreditgarantier för ny- och
ombyggnad av bostäder finns i förordningen
(1991:1924) om statlig kreditgaranti för bostäder.
Regleringen av BKN:s hantering av kreditgarantierna
genom denna förordning innebär att verksamheten till
denna del är att betrakta som offentligrättslig. I
förordningen anges bl.a. att garantins storlek
maximalt får motsvara 30 % av ett schablonmässigt
uträknat garantiunderlag, som i sin tur motsvarar
bidragsunderlaget enligt förordningen (1992:986) om
statlig bostadsbyggnadssubvention. Det maximala
bidrags/garantiunderlaget är 963 000 kr per
lägenhet, vilket innebär att den maximala
kreditgarantin för en lägenhet är ca 290 000 kr.
Pantsäkerheten för det garanterade lånet skall
finnas inom 100 % av ett pantvärde som i princip
motsvarar garantiunderlaget.

Regeringens förslag om ändrad inriktning av
kreditgarantigivningen tar i huvudsak upp två
frågor: kreditgarantins maximala storlek och den
formella regleringen av garantisystemet. Förslagets
bakgrund och innebörd i dessa delar enligt
propositionen kan i korthet beskrivas enligt
följande.
De schablonbelopp som kreditgarantins maximala
storlek i dag beräknas utifrån har varit nominellt
oförändrade under den senaste tioårsperioden. När de
tillkom stämde de relativt väl med den tidens
produktionskostnader. I dag ligger de emellertid på
ungefär hälften av dagens produktionskostnader i
storstadsområdena. För bostäder som byggs i
attraktiva lägen i landet innebär det att garantins
övre gräns regelmässigt hamnar under de 75 % av
marknadsvärdet som kreditgivaren kan låna ut till
med endast säkerhet i fastighetens pantvärde. Detta
innebär att kreditgarantierna med dagens
konstruktion kan sägas ha spelat ut sin roll, i
varje fall i de regioner i landet där det är
bostadsbrist.
Regeringen redogör i propositionen för olika
överväganden och förslag som utgått från denna
problembild. Det gäller dels de förslag som lagts
fram i betänkandet Statsgarantier för investeringar
i bostäder (SOU 2000:13), dels konkreta förslag till
förändringar i regelverket som BKN lämnat till
regeringen. Vidare har landshövdingen Mats Hellström
i sin rapport Vägskäl för bostadsbristen föreslagit
förändringar i reglerna för kreditgarantierna som
möjliggör att en större andel av
produktionskostnaden kan lånefinansieras.
Med hänvisning till dessa tidigare överväganden
föreslår regeringen att reglerna för
kreditgarantierna ändras i enlighet med det förslag
som BKN redovisat vad gäller kreditgarantins
maximala storlek. Detta förslag innebär att
garantier skall kunna lämnas från botten upp till 90
% av marknadsvärdet på ett objekt, dock högst till 2
miljoner kronor per lägenhet. I de fall
marknadsvärdet är lägre än nuvarande schablonbelopp
skall schablonbeloppen kunna användas i stället för
marknadsvärdet. Vidare anser regeringen att de
föreslagna ändringarna bör vara tidsbegränsade och
gälla för garantier som utfärdas fram t.o.m. år
2006.
Regeringens förslag om den formella regleringen av
garantisystemet innebär att dagens
offentligrättsliga reglering av verksamheten ersätts
med en avtalsreglering. I dag är garantivillkoren
fastställda i förordning beslutad av regeringen.
Detta avviker mot vad som gäller i övrig statlig
garantigivning som fungerar så att regeringen endast
fastställer den allmänna ramen, medan man har
överlämnat åt myndigheten att fastställa villkoren
för garantin. Enligt regeringen finns det flera
fördelar med att även BKN:s verksamhet i möjligaste
mån regleras genom avtal mellan garantigivare och
garantitagare. En uppenbar fördel är att villkoren
för garantin kan variera från fall till fall utifrån
t.ex. var i landet objektet ligger och låntagarens
ekonomi. En avtalsreglering anses också medföra ett
mera flexibelt arbetssätt än om även detaljerna i
garantigivningen är bestämda av regeringen. Vidare
pekar regeringen på flera andra fördelar, bl.a.
bättre möjligheter att i ett tidigt skede i ett
tänkt projekt ge en byggherre besked när det gäller
förutsättningar och kommande villkor för en garanti.
Förslaget i denna del innebär sammanfattningsvis
att regeringens reglering av garantiverksamheten
inskränks till att ange de formella ramarna för
garantigivningen. I övrigt bör villkoren regleras i
avtal mellan myndigheten och långivaren.
Regeringens förslag har endast mött invändningar
vad gäller frågan om den formella regleringen av
garantisystemet. I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande
8 föreslås riksdagen avslå förslaget i denna del.
Motionärerna vänder sig mot att ett
offentligrättsligt organ som BKN skall kunna sluta
civilrättsliga avtal och att det därmed inte längre
går att överklaga besluten i förvaltningsdomstol.
Vidare anser man att förslaget ger betydande utrymme
för godtycklighet i nämndens beslutsprocedur.
Yrkandet torde få förstås så att motionärerna godtar
regeringsförslaget om kreditgarantins maximala
storlek, dock endast under förutsättning av att
riksdagen avslår den del av förslaget som gäller den
formella regleringen. I motionens yrkande 7 föreslås
även att en utredning genomförs om behovet av en
statlig kreditgarantigivning på området.
Motionärerna anser att den statliga
kreditgarantigivningen är att betrakta som en
subvention av bostadsbyggandet som är obehövlig om
grunderna för hyressättningssystemet ändras. På en
fungerande marknad anses inte en statlig
kreditgarantiverksamhet behövas.
Bostadsutskottet tillstyrker regeringsförslaget
vad gäller kreditgarantins maximala storlek. Detta
förslag, som varken mött invändningar i motioner
eller under utskottets beredning av frågan, får
anses innebära en nödvändig anpassning av
garantivillkoren till de förutsättningar som i dag
gör sig gällande på bygg- och bostadsmarknaden. De
nya reglerna torde också medföra ett större utrymme
att utforma villkoren efter förutsättningarna i det
enskilda fallet och därigenom möjliggöra bättre
anpassade finansiella lösningar för respektive
bostadsbyggnadsprojekt.
Vad gäller den andra delen av regeringsförslaget,
den formella regleringen av garantisystemet, kan
utskottet inte dela de farhågor som framförs motion
2003/04:Bo283 (m). Som framgår av propositionen är
detta den ordning som tillämpas för övrig statlig
kreditgarantigivning. Vidare kan anföras att
förfarandet ger utrymme för en högre grad av
flexibilitet i garantigivningen och därmed kan bidra
till att undanröja åtminstone några av de problem
som påtalats av sektorn i olika sammanhang. Som
regeringen framhåller torde lösningen innebära
fördelar sett ur såväl byggherrens och långivarens
som garantigivarens synpunkt.
Vad sedan gäller förslaget i den aktuella motionen
om att en utredning om den statliga
kreditgarantigivningen bör genomföras vill utskottet
erinra om den utvärdering av systemet för statliga
kreditgarantier för bostadsinvesteringar som
redovisades i det ovan omnämnda betänkandet SOU
2000:13. Det är för övrigt till stor del
slutsatserna av denna utvärdering som lett fram till
det nu aktuella regeringsförslaget. Utskottet vill
också invända mot motionärernas uppfattning att
dagens kreditgarantigivning är att betrakta som en
subvention av bostadsbyggandet. BKN:s verksamhet
bedrivs redan i dag utifrån affärsmässiga grunder. I
det avseendet innebär förslaget om ändrad inriktning
av kreditgarantigivningen ingen förändring. Däremot
kan BKN:s verksamhet redan i dag, och
förhoppningsvis i än högre grad efter det att
inriktningen delvis förändrats, ses som en önskvärd
stimulans av bostadsbyggandet genom att den kan
bidra till att lösa finansieringen av ny- och
ombyggnad av bostäder.
Bostadsutskottet tar i detta sammanhang även upp
tre motionsförslag som inte innebär några egentliga
invändningar mot regeringens förslag om ändrad
inriktning av kreditgarantigivningen utan snarare
får tolkas som förslag om ytterligare förändringar
av villkoren.
I motion 2003/04:Bo271 (s) efterfrågas bättre
villkor för kreditgaranti vid byggande på
landsbygden. Motionären föreslår bl.a. att
maximinivån för kreditgarantiunderlaget bör höjas,
att besked om garantier bör kunna ges före byggstart
och att garantin även bör gälla köp och ombyggnad av
äldre hus och gårdar.
Ett bättre fungerande system för
bostadsfinansiering efterfrågas i motion
2003/04:Bo286 (s). Det råder enligt motionen problem
med finansieringen av bostadsbyggandet framför allt
i regioner som varken är storstäder eller glesbygd.
Lösningen är antingen ett reviderat system för
kreditgarantier eller införande av en "husbank".
Enligt motion 2003/04:Bo284 (s) behöver villkoren
för kreditgarantier avseende kooperativa
hyresrättsföreningar förbättras. Det gäller bl.a.
att kreditgaranti skall kunna lämnas upp till 90 %
av marknadsvärdet, att garantin skall kunna utfärdas
redan för byggkreditivet och att säkerhet i form av
pantbrev skall kunna utgöras av fler än ett
pantbrev.
Utskottet kan konstatera att flera av de önskemål
om villkor för kreditgarantierna som framförs i
motionerna torde kunna uppfyllas genom den ändrade
inriktning av garantigivningen som regeringen
föreslår. Det gäller bl.a. förslaget om höjd
maximinivå för kreditgarantiunderlaget. Den nya
modellen med avtalsreglerad garantigivning ger också
ett större utrymme för att beakta förutsättningarna
i varje enskilt fall. Vad gäller förslagen i
motionerna i övrigt föreligger det enligt utskottets
uppfattning inte tillräckliga skäl att föreslå
ytterligare förändringar i kreditgarantigivningens
inriktning.
Sammanfattningsvis tillstyrker bostadsutskottets
regeringens förslag om ändrad inriktning av
kreditgarantigivningen för ny- och ombyggnad i dess
helhet och avstyrker motion 2003/04:Bo283 (m)
yrkandena 7 och 8. Utskottet avstyrker även
motionerna 2003/04:Bo271 (s), 2003/04:Bo284 (s) och
2003/04:Bo286 (s).
Utskottet övergår nu till att behandla de av
regeringen begärda bemyndigandena.

Kreditgarantier till ny- och ombyggnad av
bostäder

Riksdagen föreslås ge regeringen ett bemyndigande
att under 2004 ställa ut kreditgarantier till ny-
och ombyggnad av bostäder intill ett belopp på högst
10 000 miljoner kronor inklusive tidigare gjorda
åtaganden. Det bör påpekas att bemyndigandet syftar
på verksamhetsgrenen Nya garantier och således inte
inkluderar de åtaganden som tidigare gjorts inom
ramen för verksamhetsgrenen Äldre garantier.

Detta förslag från regeringen har inte mött några
invändningar i motioner eller under utskottets
beredning. Bostadsutskottet tillstyrker att
riksdagen ger det begärda bemyndigandet.

Kreditgarantier i obeståndshanteringen

Riksdagen föreslås ge regeringen ett bemyndigande
att under 2004 ställa ut kreditgarantier för
bostadsföretag i samband med obeståndshanteringen
intill ett belopp på högst 500 miljoner kronor
inklusive tidigare gjorda åtaganden. Syftet är att
en ny långivare i dessa fall skall kunna lämna ett
lika stort bottenlån som den tidigare långivaren.
Regeringen erhöll föregående år ett motsvarande
bemyndigande av riksdagen.

Inte heller detta förslag har mött invändningar.
Bostadsutskottet noterar emellertid att den
benämning på bemyndigandet som regeringen föreslår
kan leda till missförstånd om dess inriktning.
Kreditgarantierna ställs inte ut till bostadsföretag
utan till kreditgivaren. Bemyndigandet bör därför
liksom det för år 2003 gällande formuleras som
kreditgarantier i obeståndshanteringen. Med denna
redaktionella ändring tillstyrker utskottet
regeringens förslag.
Utskottet övergår nu till att behandla de tre
regeringsförslag om kreditgarantiverksamheten som
mött invändningar i motioner.

Kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag

Riksdagen föreslås ge regeringen ett bemyndigande
att under 2004 ställa ut kreditgarantier för lån
till kommunala bostadsföretag intill ett belopp om
högst 3 000 miljoner kronor inklusive tidigare
gjorda åtaganden. Garantierna får motsvara högst 95
% av det bokförda värdet på ett företags fastigheter
när garantiavtalet träffas. Förslaget innebär att
ramen för denna form av kreditgaranti blir densamma
som för år 2003.

I två motioner föreslås att regeringens förslag om
bemyndigande i denna del skall avslås av riksdagen.
Ett sådant förslag läggs fram i motion 2003/04:Bo283
(m) yrkande 4. Enligt motionen bör statens
ekonomiska risktagande minimeras. Detta
avslagsyrkande liksom motsvarande yrkande i motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 2 bör även ses mot
bakgrund av de i samma motioner framlagda förslagen
om en avveckling av den nuvarande ordningen för
statligt stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsbolag. Dessa förslag har utskottet behandlat
i avsnittet om anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18. I enlighet med det tidigare
behandlade förslaget i motion 2003/04:Bo297 (kd) om
ett anslag för en alternativ ordning för stöd till
kommuner med bostadsöverskott föreslås i motionens
yrkande 3 att riksdagen skall ge ett bemyndigande
för kreditgarantier enligt denna ordning.
Riksdagen beslutade våren 2002 om formerna för ett
fortsatt statligt stöd till omstrukturering av
kommunala bostadsföretag. I detta beslut, som
riksdagen fattade med anledning av förslag i den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 2001/02:100, bet.
2001/02:FiU21, yttr. 2001/02:BoU5y), ingick även ett
bemyndigande för regeringen att under 2002 ställa ut
kreditgarantier till motsvarande ändamål och intill
samma belopp som i det nu aktuella förslaget.
Riksdagen förnyade föregående år bemyndigandet till
att gälla även under år 2003 (bet. 2002/03:BoU1).
Bostadsutskottet finner inte skäl att ompröva
riksdagens tidigare ställningstagande och föreslår
därför att regeringen ges ett bemyndigande även för
år 2004. Vad gäller förslaget i kd-motionen om ett
alternativt bemyndigande utgår det från en ordning
för omstruktureringsverksamheten som
bostadsutskottet redan avstyrkt i ett tidigare
avsnitt. De nu aktuella motionsförslagen avstyrks
således.

Kreditgarantier för lån till kooperativa
hyresrättsföreningar

Regeringen begär ett bemyndigande att under 2004
ställa ut kreditgarantier för lån som kooperativa
hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller
förvärv av fastigheter för ombildning till koope-
rativ hyresrätt intill ett belopp på högst
1 000 miljoner kronor inklusive tidigare gjorda
åtaganden. Garantierna får motsvara högst 95 % av en
fastighets marknadsvärde när garantiavtalet träffas.
Förslaget innebär att ramen för denna form av
kreditgaranti blir densamma som för 2003.

Enligt motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 5 bör
detta förslag avslås av riksdagen. Motionärerna
anser att särskilda villkor för upplåtelseformen
kooperativ hyresrätt inte bör införas. Samma
förutsättningar måste gälla oavsett upplåtelseform.
Även för detta ändamål har riksdagen redan givit
regeringen ett motsvarande bemyndigande för
innevarande år. Enligt bostadsutskottets mening
saknas det skäl för ändrat ställningstagande inför
nästkommande år. Utskottet vill här erinra om att
regelsystemet för den nya upplåtelseformen
kooperativ hyresrätt infördes efter ett
riksdagsbeslut i bred enighet våren 2002. Det finns
två typer av föreningar, dels enligt en hyresmodell
där föreningen hyr lägenheterna av en
fastighetsägare, dels enligt en ägarmodell där
föreningen äger det hus där lägenheterna finns.
Utskottet finner det angeläget att genom de aktuella
kreditgarantierna underlätta bildandet också av den
senare typen av förening.
Regeringen bör således ges det begärda
bemyndigandet. Utskottet avstyrker därmed motion
2003/04:Bo283 (m) yrkande 5.

Rörlig kredit för förvärv och innehav av
fastigheter

Regeringen begär ett bemyndigande att besluta om en
rörlig kredit på konto i Riksgäldskontoret intill
ett belopp om 5 miljoner kronor för förvärv och
innehav av fastigheter för vilka statliga
kreditgarantier utfärdats. Bemyndigandet motiveras
med att statens samlade kostnader i samband med
hantering av skadeärenden kan minskas om BKN i vissa
fall har möjlighet att förvärva fastigheter för
vilka kreditgarantier utfärdats.

I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 6 föreslås att
riksdagen inte skall lämna det av regeringen begärda
bemyndigandet. Motionärerna framhåller att staten
inte bör äga fastigheter.
Enligt vad utskottet erfarit har BKN genom sitt
regleringsbrev redan tidigare haft möjlighet till
finansiering av förvärv av fastigheter i samband med
skadeärenden. Regeringens förslag innebär att
möjligheten att utnyttja en rörlig kredit på konto i
Riksgäldskontoret bör läggas fast genom ett
riksdagsbeslut. Bostadsutskottet har inga
invändningar mot den föreslagna ordningen. Vad
gäller invändningen i den aktuella motionen bör det
framhållas att möjligheten till förvärv av fastighet
enbart avser en situation där statens kostnader i
ett skadeärende bedöms kunna begränsas genom denna
hantering.
Bostadsutskottet anser att riksdagen bör lämna det
begärda bemyndigandet och avslå motion 2003/04:Bo283
(m) yrkande 6.

Behovet av studentbostäder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
- investeringsstöd för studentbostäder, jämför
reservationerna 28 (m, fp), 29 (kd), 30 (v)
och 31 (c),
- åtgärder för fler studentbostäder, jämför
reservationerna 32 (m), 33 (fp), 34 (kd) och
35 (c).

Inledning

Bostadsutskottet har under de senaste åren haft
anledning att ägna frågor om bostadstillgången för
studenter på universitets- och högskoleorter stor
uppmärksamhet. Utskottets beredning av dessa frågor
har både föranletts av olika regeringsförslag och av
ett stort antal motioner. Även under årets allmänna
motionstid har ett flertal motioner väckts med olika
förslag om hur studenternas bostadssituation skall
kunna förbättras. Utskottet tar först upp förslag
som gäller formerna för det ekonomiska stödet till
byggande av studentbostäder. Därefter tar utskottet
ställning till motioner som förordar ett brett
spektrum av åtgärder för att öka tillgången på
studentbostäder.

Investeringsstöd för studentbostäder

Ett investeringsbidrag för anordnande av bostäder
för studenter infördes efter ett riksdagsbeslut
våren 2000 (prop. 1999/2000:100, bet. FiU27, yttr.
BoU10y). Stöd utgick enligt förordningen (2000:588)
om statligt investeringsbidrag för anordnande av
bostäder för studenter. Våren 2003 fattade riksdagen
beslut om att införa en investeringsstimulans för
bostadsbyggande till fastighetsägare i form av
kreditering på dennes skattekonto (prop. 2002/03:98,
bet. BoU9). För studentbostäder innebar beslutet att
den nya investeringsstimulansen ersatte
investeringsbidraget. Den nya förordningen
(2003:506) om investeringsstimulans för byggande av
mindre hyresbostäder och studentbostäder trädde i
kraft den 15 augusti i år.

Tre motioner tar upp frågor om formerna för det
fortsatta statliga stödet för byggande av
studentbostäder.
Ett permanent investeringsstöd bör enligt motion
2003/04:Bo235 (v) yrkande 3 införas. Motionärerna
anser att ett nytt investeringsstöd för byggande av
studentbostäder bör ges samma villkor som det nya
investeringsstöd för övriga hyresbostäder som
föreslås i samma motion. Det innebär bl.a. att det
nya stödet för studentbostäderna bör vara i bruk
senast år 2007.
I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 14 föreslås att
riksdagen bör besluta om att införa permanenta
investeringsbidrag för studentbostäder. Motionärerna
vänder sig mot att villkoren för stöd till byggande
av studentbostäder ändrats vid flera tillfällen
under senare år. Detta anses förhindra en långsiktig
planering för utbyggnaden av studentbostäder.
Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 28 bör
ett nytt investeringsbidrag för byggande av
studentbostäder införas med en liknande konstruktion
som det nyligen avskaffade och ersätta den nuvarande
investeringsstimulansen genom skattekreditering.
Bidraget skall utgå med 1 250 kr/m2 i
Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2 i Göteborg och
Malmö och med 750 kr/m2 i övriga landet.
Motionärerna hänvisar även till ett förslag från
Kristdemokraterna om halverad byggmoms. Den
sammantagna effekten av kd-förslagen anges bli en
större stimulans av studentbostadsbyggandet än den
nuvarande investeringsstimulansen. Ett
anslagsförslag i samma motion som utgår från ett
omedelbart införande av det föreslagna
bidragssystemet har behandlats av utskottet i
avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18.
Som framgått ovan har en ny form av stöd till
byggande av bl.a. studentbostäder nyligen införts
genom en skattekreditering som i princip innebär att
fastighetsägaren endast behöver erlägga 6 % i
byggmoms. Beträffande studentbostäder ger denna
stödform en större ekonomisk stimulans än det
tidigare investeringsbidraget. Det är ännu för
tidigt att bedöma i vilken grad som detta på kort
sikt kan leda till ett ökat byggande. Enligt
utskottets uppfattning är det emellertid i
dagsläget, endast några månader efter att den nya
stödformen introducerats, inte rimligt att ta
ställning till en ny omläggning av stödformen.
Däremot kan utskottet instämma i att de överväganden
som nyligen inletts om formerna för det statliga
stödet till bostadsproduktionen efter år 2006 även
bör omfatta stödet till studentbostäder. Utskottet
utgår från att detta också är regeringens avsikt.
De förutsättningar som staten erbjuder för
byggande av studentbostäder har således nyligen
påtagligt förbättrats. För att antalet
nytillkommande studentbostäder skall kunna öka till
en nivå som innebär att tillgången på sikt kan svara
mot efterfrågan krävs också att övriga berörda
parter ökar sina ansträngningar. Kommunerna som har
det övergripande ansvaret för att
bostadsförsörjningen på lokal nivå fungerar kan
förbättra villkoren för byggande av studentbostäder
på olika sätt. Utskottet återkommer nedan till denna
fråga.
Mot den redovisade bakgrunden avstyrks motionerna
2003/04:Bo235 (v) yrkande 3, 2003/04:Bo263 (c)
yrkande 14 och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 28.

Åtgärder för fler studentbostäder

Bostadsutskottet tar under denna rubrik upp motioner
med ett antal förslag med ett brett spektrum av
åtgärder i syfte att förbättra tillgången till
studentbostäder.

Motion 2003/04:Kr232 (m) om ungdomsfrågor tar i
yrkande 8 upp frågor om bostadspolitiken.
Motionärerna framhåller ett antal bostadspolitiska
åtgärder i enlighet med andra motionsförslag (m) som
anses gynna tillkomsten av studentbostäder. Dessutom
förordas en skattelagstiftning som gör det mer
intressant att hyra ut delar av bostäder. Det bör i
sammanhanget påpekas att förslag om ökade
möjligheter till skattefri uthyrning till studenter
finns i fler motioner. Yrkanden som endast avser
denna fråga har emellertid hänvisats till
skatteutskottet.
I motion 2003/04:Ub385 (m) om studenternas
vardagsproblem finns tre yrkanden med förslag som
faller inom bostadsutskottets beredningsområde.
Åtgärder föreslås för att göra planprocessen
snabbare och effektivare - yrkande 3. Tillfälliga
studentbostäder bör sättas upp - yrkande 4.
Regeringen bör inventera statliga fastigheter för
att utröna vilka som enkelt kan göras om till
studentbostäder - yrkande 5.
I Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253 yrkande 7
förordas ett antal åtgärder för att förbättra
studenternas bostadssituation. Det gäller bl.a.
användning av billigare byggmetoder, tillfälliga
bygglov, omvandling av lokaler till studentbostäder,
enklare planförfarande och skattefrihet för
uthyrning av rum i privatbostäder. I motionens
yrkande 8 föreslås att ägardirektiven för de
statliga fastighetsbolagen skall ändras så att
staten kan erbjuda billig mark för byggande av
studentbostäder.
Motion 2003/04:Bo226 (kd) innehåller 7 yrkanden
som helt eller delvis handlar om studentbostäder.
Flera av dem har emellertid en sådan inriktning att
de behandlas av andra utskott - skatteutskottet
respektive utbildningsutskottet. Ett yrkande om
konkurrensen på byggmarknaden har utskottet redan
behandlat i detta betänkande. De yrkanden som här
tas upp gäller förslag om tillkännagivande till
regeringen i två frågor. Kommunerna bör enligt
motionärerna ta sitt ansvar för att tillhandahålla
billig tomtmark - yrkande 2. Kommunerna bör ges
möjlighet att tillhandahålla mark för mobila
studentbostäder - yrkande 3.
I motion 2003/04:Kr361 (kd) yrkande 7 föreslås att
det skall genomföras en bred översyn av
bostadspolitiken ur ett ungdomsperspektiv. I
motionen beskrivs ungdomarnas bostadssituation och
förordas att det vidtas en rad åtgärder i enlighet
med förslag framlagda i Kristdemokraternas
bostadspolitiska motioner. Det gäller bl.a. halverad
byggmoms, avskaffad fastighetsskatt, förenklad
planprocess och ökade möjligheter till
självförvaltning.
I flera motioner diskuteras vilka krav som kan
ställas på bostadstillgången för studenter på de
högskoleorter som tilldelas nya studieplatser.
Enligt motion 2003/04:Bo247 (s) bör fördelningen
av nya universitets- och högskoleplatser knytas till
krav på de berörda kommunerna att ordna bostäder
till studenterna. Motionärerna framhåller att
bostadsmarknaden inte på egen hand klarat av att
förse ungdomar med bostäder.
I motion 2003/04:Bo263 (c) föreslås att
förhandlingar om den studentsociala situationen
skall komma till stånd med alla högskolekommuner -
yrkande 13 - och särskilt de kommuner som skall
tilldelas nya högskoleplatser - yrkande 12.
Motionärerna framhåller bl.a. att regeringen har
ansvar för att tillsammans med samtliga berörda
parter forma en strategi för hur
studentbostadstillgången skall säkras. Även i motion
2003/04:Ub390 (c) yrkande 17 föreslås att riksdagen
i ett tillkännagivande bör framhålla att en kommun
som fått fler högskoleplatser också har ett
bostadsförsörjningsansvar. Enligt motionens yrkande
16 bör regeringen bjuda in berörda kommuner,
högskolor och studentkårer till överläggningar om
hur bostadssituationen för studenter skall hanteras
framgent.
Slutligen i motion 2003/04:Bo210 (c) beskrivs ett
projekt i Storbritannien som syftar till att ge
ungdomar med bristande erfarenheter både arbete och
bostad. Denna projektidé föreslås bli prövad även i
Sverige.
Bostadsutskottet kan konstatera att flera av de
ovan beskrivna motionerna är i det närmaste
identiska med motioner som utskottet behandlade
föregående år i betänkande 2002/03:BoU1. Utskottet
konstaterade då att dessa motionsförslag till stor
del avsåg åtgärder inom den generella statliga
bostadspolitiken. I övrigt gäller förslagen behovet
av olika kommunala åtgärder för fler studentbostäder
samt förslag om utredning och överläggning om
studentbostadssituationen.
Vad gäller de mer generellt inriktade förslagen
hänvisar utskottet nu liksom föregående år till sina
ställningstaganden där respektive sakfråga
behandlas. Utskottet kan emellertid instämma i
motionärernas uppfattning att den generella
bostadspolitikens utformning har stor betydelse även
för studenternas bostadssituation. De riktade
åtgärder som särskilt avser bostäder för denna grupp
bör därför snarast ses som ett komplement till en
politik som syftar till att alla skall erbjudas
förutsättningar att leva i goda bostäder till
rimliga kostnader.
Utskottet kan också till stor del instämma i de
överväganden som finns i flera av motionerna om att
kommuner med stor bostadsefterfrågan från studenter
och ungdomar bör pröva olika åtgärder som kan
underlätta byggandet av bostäder. I flertalet fall
förutsätter sådana åtgärder inte några förändringar
i de statliga regelverken. Det är således redan i
dag möjligt att bevilja bygglov för tillfälligt
uppställda studentbostäder. Det är också möjligt att
bygga om tomma lokaler till studentbostäder. För
sådan ombyggnad kan dessutom den nya
investeringsstimulansen genom skattekreditering
utgå. Vad gäller förslagen om snabbare planprocess
pågår sådana överväganden inom ramen för PBL-
kommitténs arbete. Kommunerna kan emellertid redan
inom nu gällande regelverk på olika sätt bidra till
ett smidigt plan- och bygglovsförfarande. Kommunerna
kan också påverka villkoren för byggande av bostäder
genom de olika avgifter och exploateringskostnader
som tas ut.
Utskottet instämmer vidare i motionärernas
uppfattning att kommunerna kan göra mer för att
erbjuda mark till rimliga kostnader för uppförande
av studentbostäder. Även regeringen har givit
uttryck för denna uppfattning. Vad gäller
motionsförslagen om att statlig mark skall kunna
användas för byggande av studentbostäder avser
regeringen, som framgått i tidigare avsnitt, att
undersöka möjligheterna att använda detta
markinnehav i Stockholmsregionen mer aktivt i
bostadsproduktionen.
Vidare har utskottet givetvis inget att erinra mot
de önskemål som framförs i några motioner om att
överläggningar om studenternas bostadssituation
kommer till stånd. Utskottet har emellertid vid
flera tidigare tillfällen understrukit att det inte
i första hand är kunskap om studenternas
bostadssituation som fattas utan studentbostäder.
Staten har genom den nya investeringsstimulansen
nyligen erbjudit förbättrade ekonomiska
förutsättningar för anordnande av sådana bostäder.
Tidigare har även vissa förändringar i plan- och
bygglagstiftningen genomförts som direkt syftat till
att underlätta byggande av studentbostäder. Ansvaret
faller nu framför allt på de berörda
bostadsföretagen och kommunerna att svara upp mot
det behov som finns.
Vad gäller frågan om vilka särskilda krav som kan
ställas på bostadstillgången i samband med
tilldelningen av nya högskoleplatser vill utskottet
erinra om att statsministern i förra årets
regeringsförklaring framhöll att utbyggnaden av
högskoleplatser skall kopplas till krav på
kommunerna att tillhandahålla bostäder för
studenter. Bostadsutskottet har under flera år givit
uttryck för en motsvarande uppfattning. Införandet
av en sådan koppling ingår även i den 121-
punktsöverenskommelse som förra året träffades
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Några delade meningar i förhållande
till regeringen i den fråga som ligger till grund
för motionsförslagen föreligger således inte. De
förordade tillkännagivandena i denna fråga kan
därför undvaras. Det bör i sammanhanget påpekas att
utbildningsutskottet bereder de motionsförslag från
årets allmänna motionstid som främst gäller hur
bostadstillgången bör påverka fördelningen av nya
platser till högskolorna.
Sammantaget anser utskottet att önskemålen om
kommunala insatser för studenternas bostadssituation
understryker behovet av en aktiv kommunal
bostadsförsörjningsplanering. Det bör i detta
sammanhang erinras om att riksdagens beslut om att
införa en lag om det kommunala
bostadsförsörjningsansvaret syftade till att
understryka det kommunala ansvaret för en god
planering med utgångspunkt i bostadsbehovet såväl
för studenter som för övriga grupper.
Regeringen har vid flera tillfällen redovisat en
liknande syn på behovet av åtgärder för fler
studentbostäder som den utskottet nu givit uttryck
för. De motioner som behandlats i detta avsnitt ger
därför inte utskottet anledning att föreslå något
tillkännagivande till regeringen. Med hänvisning
till det anförda avstyrks således motionerna
2003/04:Bo210 (c), 2003/04:Bo226 (kd) yrkandena 2
och 3, 2003/04:Bo247 (s), 2003/04:Bo253 (fp)
yrkandena 7 och 8, 2003/04:Bo263 (c) yrkandena 12
och 13, 2003/04:Kr232 (m) yrkande 8, 2003/04:Kr361
(kd) yrkande 7, 2003/04:Ub385 (m) yrkandena 3-5 samt
2003/04:Ub390 yrkandena 16 och 17.

Bostadsbidragen på längre sikt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bostadsbidragens utformning, jämför
reservationerna 36 (m), 37 (fp), 38
(kd) och 39 (v),
- barns förmögenhet i bidragsunderlaget,
jämför reservation 40 (m), 41 (fp) och 42
(kd),
-
bostadsbidragen vid skilsmässa, jämför
reservation 43 (m),
- bostadsbidrag till studerande äldre än 28
år, jämför reservation 44 (m),
-
- stipendier i den bidragsgrundande inkomsten.
-
Inledning

Utskottet har i anslutning till behandlingen av
förslaget till statsbudget för 2004 även tagit
ställning till vissa förslag som avser reglerna för
bostadsbidragen för detta år. Det gäller bl.a.
förslag (m) om att avveckla bostadsbidragen till
hushåll utan barn samt förslag (kd) om halvårsvisa
avstämningar av bidragen och återinförande av
gemensam inkomstgräns m.m. Gemensamt för förslagen
är att ett genomförande av dem bedöms påverka
anslaget redan för budgetåret 2004. Därutöver har
det också förts fram motionsförslag om förändringar
i bostadsbidragen på längre sikt, dvs. förslag som
inte påverkar budgeten för 2004. Dessa förslag
behandlar utskottet i det följande.

Bostadsbidragens utformning

Enligt motion 2003/04:Bo230 (v) yrkande 1 bör
bostadsbidragens roll som ett instrument för
bostadspolitiken förstärkas och målet att ge
ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med
goda och tillräckligt rymliga bostäder preciseras.
Vidare förordas i yrkande 2 att riksdagen skall
uttala att bostadsbidragen skall bibehållas och inte
ersättas med ett generellt familjepolitiskt stöd.
Avslutningsvis föreslås dessutom i yrkande 3 att
bostadsbidragen skall reformeras bl.a. genom att en
godtrosparagraf införs, inkomstöverföring till annat
år blir möjlig och låsta tillgångar ej ingår i
bidragsunderlaget.

I motion 2003/04:Bo249 (kd) yrkande 1 förordas att
bostadsbidragen skall ses över i syfte att ge dem en
fördelningspolitiskt bättre profil. Inte minst
missgynnas barnfamiljer av den utformning som
bidragen i dag har.
Bostadsbidragen bör enligt partimotion
2003/04:Bo253 (fp) yrkande 18 reformeras för att
minska de marginaleffekter de ger upphov till.
Reformen måste samtidigt kombineras med ett ökat
generellt stöd till grupper med särskilt stor
försörjningsbörda.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
om bostadsbidragens utformning på längre sikt vill
utskottet anföra följande.
Den reform av bostadsbidragen som genomfördes 1997
har lett till betydande förändringar för många
bidragstagare. Det är därför viktigt att följa hur
bidragsgivningen utvecklas och hur bidragshushållen
har berörts av förändringarna. Utskottet och
riksdagen har också aktivt verkat för att
bidragsgivningen följts upp i olika avseenden. Som
en direkt följd av utskottets tidigare insatser har
också vissa ändringar gjorts i reglerna för
bostadsbidragen. Det gäller bl.a. att en lägsta nivå
för reduktion av boendekostnaden på grund av
bostadsytan införts, att möjligheterna till
eftergift av återbetalningskrav vidgats och att
vissa försäkringsersättningar till barn inte längre
ingår i bidragsunderlaget.
En tydlig slutsats som kan dras av den
hittillsvarande uppföljningen av bostadsbidragen är
att de fyller de uppsatta målen i så måtto att
bidragen i första hand träffar ekonomiskt svaga
hushåll. Av redovisningen i budgetpropositionen
framgår bl.a. att ensamföräldrarna i maj 2003
utgjorde ca 67 % av bidragshushållen samtidigt som
de uppbar omkring 73 % av det totala
bidragsbeloppet. Förklaringen till detta är att
ensamstående i regel har lägre hushållsinkomster än
samboende. Med avseende på att det finns avsevärt
fler ensamstående mammor än pappor utgörs alltså den
stora gruppen bostadsbidragstagare av ensamstående
mammor med barn.
Det förhållandet att bostadsbidragen till
betydande del går till hushåll med svag ekonomi
innebär inte med nödvändighet att bidragen i alla
delar svarar mot de mål som satts upp. På samma sätt
som hittills bör bostadsbidragen därför fortlöpande
följas upp och utvärderas. I enlighet med vad
utskottet anfört ovan bör en utgångspunkt för detta
arbete vara att bostadsbidragen även
fortsättningsvis skall svara mot det
bostadspolitiska målet att ge ekonomiskt svaga
hushåll möjlighet att hålla sig med goda och
tillräckligt rymliga bostäder.
Även om utskottet nu uttryckt uppfattningen att
utvecklingen av bostadsbidragsgivningen måste följas
med största noggrannhet och att bidragens
funktionssätt fortlöpande måste ses över innebär det
inte ett ställningstagande för den mer eller mindre
totala omläggning av bidragen som förordas i
partimotion 2003/04:Bo253 (fp) yrkande 18 samt
motion 2003/04:Bo249 (kd) yrkande 1. Dessa motioner
avstyrks sålunda. Vad utskottet avser är snarare en
justering av de ofullkomligheter som kan visa sig i
dagens system och en successiv anpassning av det
till den utveckling som skett sedan systemet
infördes.
Utskottet har i detta betänkande liksom i tidigare
betänkanden betonat bostadsbidragens roll som ett
bostadspolitiskt instrument. I detta
ställningstagande ligger naturligtvis också att
bostadsbidragen även fortsättningsvis skall syfta
till att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att
hålla sig med goda och tillräckligt rymliga
bostäder. Det framstår mot den bakgrunden inte som
nödvändigt att göra de ytterligare uttalanden med i
princip denna innebörd som föreslås i motion
2003/04:Bo230 (v) yrkandena 1 och 2. Utskottet är
inte heller berett att nu ställa sig bakom de
förslag till förändringar i bostadsbidragen som förs
fram i motionens yrkande 3. I den mån dessa förslag
inte kan anses tillgodosedda genom den förändring i
förlåtandeintervallet som utskottet ovan tillstyrkt
eller genom det beredningsarbete som inletts när det
gäller förmögenhetsbegreppet i
bostadsbidragsunderlaget m.m. avstyrks de av
utskottet. När det gäller den beredning som pågår
vill utskottet särskilt framhålla att den omfattar
ett av Riksförsäkringsverket framlagt förslag
avseende förmögenhetsbegreppet som i allt väsentligt
överensstämmer med det i motionen.

Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

Riksdagen beslutade våren 2002 (prop. 2002/03:33,
bet. BoU6) om ändrade regler för bostadsbidragen i
syfte att förbättra situationen för de familjer med
barn som tillerkänns ersättningar med anledning av
kroppsskada, kränkning, olycksfall eller sjukdom.
Ändringarna innebär att sådana ersättningar inte
skall påverka familjens förmögenhet vid beräkning av
bostadsbidrag. De nya reglerna trädde i kraft den 1
april 2003, och de tillämpas på bostadsbidrag som
lämnats fr.o.m. den 1 januari 2001.

I tre motioner föreslås att ytterligare
förändringar skall göras i fråga om beräkningen av
bostadsbidragsunderlaget med avseende på barns
tillgångar.
Enligt motion 2003/04:Bo205 (s) finns det
anledning att göra ytterligare undantag i fråga om
vad som skall ingå i förmögenhetsbegreppet vid
beräkningen av bostadsbidraget. Det gäller bl.a.
försäkringsersättning som utgått till följd av att
en förälder avlidit och där ersättningen inte kan
disponeras.
Även i de båda motionerna 2003/04:Bo212 (kd) och
2003/04:Bo249 (kd) yrkande 5 föreslås att låsta
tillgångar, t.ex. i form av försäkringsersättningar
vid en förälders frånfälle, inte skall ingå i
bidragsunderlaget. I den sistnämnda motionen
förordas dessutom att företagares s.k.
periodiseringsfonder liksom inkomster för
hemmavarande barn understigande 20 000 kr inte skall
beaktas vid bidragsberäkningen.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits
beträffande barns förmögenhet m.m. vid beräkningen
av bostadsbidraget vill utskottet anföra följande.
Som framgår av redovisningen ingår sedan den 1
april i år inte ersättningar med anledning av
kroppsskada, kränkning, olycksfall eller sjukdom i
bostadsbidragsunderlaget. Redan i samband med att
detta förslag förelades riksdagen aviserade dessutom
regeringen att en samlad inventering av
förmögenhetsbegreppet skulle göras och att
regeringen avsåg återkomma till riksdagen i denna
fråga. En sådan inventering har också sammanställts
inom Socialdepartementet. Regeringen har därefter
uppdragit åt Riksförsäkringsverket (RFV) att
analysera och kartlägga om det finns skäl att
ytterligare undanta viss förmögenhet vid beräkning
av bostads- och underhållsstöd. Verket har nyligen
till regeringen redovisat resultatet av sin analys i
rapporten Förmögenhet vid beräkning av bostads- och
underhållsstöd. I rapporten föreslår RFV bl.a. att
vissa tillgångar som tillfallit barn genom gåva
eller testamente skall undantas från förmögenheten
vid beräkning av bostadsbidrag. När en inskränkning
finns i vårdnadshavarens dispositionsrätt över
barnets egendom anser RFV att det är rimligt att
sådan egendom undantas. Rapporten bereds nu i
Regeringskansliet.
Som framgår av redovisningen ovan har överväganden
med den inriktning som förordas i motionerna nu
inletts. Enligt utskottets mening bör resultatet av
den pågående beredningen avvaktas. Motionerna
2003/04:Bo205 (s), 2003/04:Bo212 (kd) och
2003/04:Bo249 (kd) yrkande 5 avstyrks därför.

Bostadsbidragen vid skilsmässa

Till de föräldrar som inte bor tillsammans men har
gemensam vårdnad utgår den bostadsanknutna delen av
bostadsbidraget till båda föräldrarna. Den icke
bostadsanknutna delen tillfaller dock endast den
förälder hos vilken barnet är folkbokfört.

Enligt motion 2003/04:Bo281 (s) bör reglerna för
bostadsbidragen ändras så att villkoren blir
likvärdiga för båda föräldrarna vid skilsmässa -
detta för att båda föräldrarna skall ges samma
förutsättningar att ta hand om sina barn.
En skilsmässa innebär ofta stora ekonomiska
påfrestningar för båda föräldrarna. Inte minst
bostadskostnaden kan i den situationen utgöra en
tung post i hushållsbudgeten. Det är också mot den
bakgrunden som båda föräldrarna har rätt till
bostadsbidrag vid gemensam vårdnad av barn. Som
redovisas i motionen utgår dock det s.k. särskilda
bidraget endast till den ena föräldern, dvs. till
den förälder hos vilken barnet är folkbokfört. Även
om det finns skäl som talar för denna ordning, finns
det också skäl som talar emot. I t.ex. de fall den
gemensamma vårdnaden är delad så att barnet under
året bor lika lång tid hos båda sina föräldrar kan
det hävdas att också förutsättningarna för att få
bostadsbidrag bör vara lika för dem båda. Samtidigt
är det naturligtvis så att gemensam vårdnad långt
ifrån alltid innebär att barnet vistas lika lång tid
hos båda föräldrarna. I de fall den ena föräldern
endast umgås med sitt barn mera sporadiskt gör sig
skälen för likabehandling i fråga om bostadsbidragen
inte lika starkt gällande.
Sammantaget kan det enligt utskottets mening
finnas anledning att överväga utformningen av
reglerna för bostadsbidragen vid gemensam vårdnad av
barn. Samtidigt måste naturligtvis eventuella
åtgärder i denna del vägas mot andra angelägna
insatser när det gäller utformningen av
bostadsbidragen. Enligt utskottets mening kan det
mot den bakgrunden förutsättas att framtida
överväganden avseende bostadsbidragen också kommer
att omfatta reglerna för bostadsbidrag vid gemensam
vårdnad. Något formellt tillkännagivande i enlighet
med förslaget i motion 2003/04:Bo281 (s) kan därmed
inte anses erforderligt.

Bostadsbidrag till studerande äldre än 28 år

Förutom till hushåll med barn kan bostadsbidrag utgå
även till hushåll utan barn. En förutsättning är att
bidragstagaren fyllt 18 men inte 29 år.

Studenter som börjar studera först några år efter
det att de slutat gymnasiet kan enligt motion
2003/04:Bo289 (s) komma att diskrimineras i
förhållande till andra studenter. Det beror på att
de under studietiden kan komma att mista rätten till
bostadsbidrag därför att de uppnår 29 års ålder.
Förutsättningarna för att medge bostadsbidrag också
till studerande över 29 år bör därför undersökas.
Utskottet har tidigare uttryckt uppfattningen att
det i och för sig kan finnas goda skäl för att ge
bostadsbidrag också till de studenter som är 29 år
eller äldre. Enligt utskottets mening finns det
samtidigt skäl, inte minst samhällsekonomiska, som
talar emot. Utskottet är med hänvisning härtill inte
nu berett förorda en sådan regeländring. Motionen
avstyrks sålunda. I den mån överväganden om ändrad
åldersgräns kommer till stånd bör de enligt
utskottets mening inte heller begränsas till att
endast omfatta dem som studerar.

Stipendier i den bidragsgrundande inkomsten

I motion 2003/04:Kr254 (m) yrkande 12 föreslås att
konstnärsstipendier skall räknas in i den
bidragsgrundande inkomsten.

Med anslutning till sina tidigare
ställningstaganden till motsvarande förslag (senast
i bet. 2002/03:BoU1 s. 64) vill utskottet anföra
följande.
Vid beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten
är grundregeln att den utgörs av summan av de
skattepliktiga inkomsterna av tjänst,
näringsverksamhet och kapital. Dessa inkomster, som
bestäms enligt skattelagstiftningens regler,
justeras sedan med vissa tillägg och avdrag som
anges i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Enligt
bestämmelserna i 4 § skall sålunda skattefria
stipendier över 3 000 kr per månad ingå i den
bidragsgrundande inkomsten.
Som framgår av redovisningen ovan innebär redan
dagens regler att motionsförslaget till betydande
delar är tillgodosett. Utskottet är med hänvisning
härtill inte berett att ställa sig bakom förslaget i
motion 2003/04:Kr254 (m) yrkande 12, varför det
avstyrks.

Övriga frågor

Bostadsutskottet tar i detta avsnitt upp vissa
motionsförslag om verksamheten vid Lantmäteriet
respektive länsstyrelserna.

Digital Sverigekarta

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om en
digital Sverigekarta.

En ökad satsning på den digitala Sverigekartan och
på geografisk informationsteknik förordas i motion
2003/04:Bo265 (kd, fp, c). Enligt förslaget bör
resurser säkerställas för ytterligare investeringar
i databaser, nytt geodetiskt referenssystem samt
digitalisering av lantmäteriarkiv och historiska
kartor. Samtidigt måste arbetet med att uppgradera
den digitala Sverigekartan påskyndas.

Av den redovisning som regeringen lämnar i
budgetpropositionen framgår att det intensiva
arbetet med att digitalisera den geografiska
informationen kommer att vara genomförd för hela
Sverige under 2003. Förutsättningarna för att också
presentera den tillgängliga informationen i digital
form har därmed också förbättrats jämfört med
tidigare. I denna del får därmed motionen redan
anses vara tillgodosedd. Även om arbetet inom
lantmäteriet nu kommer att inriktas på förvaltning,
ajourhållning och tillhandahållande av geografisk
information och fastighetsinformation innebär det
inte att utvecklingsarbetet helt avstannar. Trots
att satsningarna under de närmaste åren främst
kommer att vara av förvaltnings- och
utvecklingskaraktär torde det finnas ett utrymme
också för nya insatser av olika slag. Utskottet är
dock inte berett att på de i motionen angivna
grunderna förorda vilken inriktning dessa satsningar
bör ges. Med den breda inriktning som
motionsförslaget har förefaller det dessutom inte
möjligt att det kan genomföras utan att ytterligare
medel tillförs verksamheten. Något sådant förslag
har dock inte förelagts riksdagen.
Utskottets avstyrker med hänvisning till det nu
anförda motion 2003/04:Bo265 (kd, fp, c).

Nyckeltal för verksamheten vid länsstyrelserna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om
nyckeltal för verksamheten vid
länsstyrelserna. Jämför reservation 45 (m,
kd, c).

Enligt motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 16 bör
nyckeltal utvecklas så att det går att mäta
effektiviteten mellan de olika länsstyrelserna,
liksom mellan olika verksamheter inom
länsstyrelserna.

Utskottet har ovan lämnat vissa principiella
synpunkter när det gäller utformningen av mål- och
resultatredovisningen i budgetpropositionen. I detta
sammanhang ger utskottet också uttryck för
uppfattningen att redovisningen av resultat med
hjälp av resultatindikatorer bör ses som ett viktigt
instrument i detta arbete. Även för bedömningen av
verksamheter som bedrivs av myndigheter kan givetvis
användningen av resultatindikatorer eller s.k.
nyckeltal ha stor betydelse. Det kan exempelvis
gälla att redovisa arbetsbelastningen inom olika
verksamhetsområden eller resursförbrukningen för en
viss typ av ärende. Användningen av nyckeltal måste
givetvis även kompletteras med andra former av
redovisningar av pågående verksamhet och uppnådda
resultat.
De mer allmänt uttryckta krav som utskottet
redovisat när det gäller bedömningen av
måluppfyllelsen av de bostadspolitiska målen kan
således anses omfatta verksamheten vid landets
länsstyrelser. En god resultatredovisning är bl.a.
en förutsättning för en rättvisande
resurstilldelning till länsstyrelserna. Det finns
mot den bakgrunden anledning att ytterligare
utveckla olika analysinstrument. Redan nu genomförs
också ett arbete med denna inriktning. I
budgetpropositionen uttalar dessutom regeringen att
den vill att de jämförelser som görs med bl.a.
nyckeltal vidareutvecklas. Som en del i detta
utvecklingsarbete har regeringen i regleringsbrevet
för 2003 givit länsstyrelserna i uppdrag att till
regeringen återrapportera statistiska uppgifter för
verksamheten under 2003. Redovisningen skall ske
enligt en för ändamålet särskilt framtagen mall.
Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens
avsikt att denna standardiserade redovisning
fortsättningsvis skall göras årligen. Det innebär
att ett grundmaterial för att arbeta fram bl.a.
olika nyckeltal kommer att föreligga.
Som framgår av redovisningen görs det insatser som
syftar till att utveckla redovisningskrav som bl.a.
möjliggör framtagandet av nyckeltal och andra för
verksamheten vid länsstyrelserna viktiga
indikatorer. Utskottet ser positivt på detta arbete,
som även ligger väl i linje med vad som förordas i
motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 16. Ett
tillkännagivande i frågan kan därför undvaras,
varför motionen avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen (punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad bostadsutskottet anfört i avsnittet om mål- och
resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Ställningstagande

Vi står bakom de synpunkter och överväganden som
bostadsutskottet framför i avsnittet om mål- och
resultatredovisningen i budgetpropositionen. Som
utskottet anför bör den resultatinformation som
lämnas i budgetpropositionen i flera avseenden kunna
utvecklas för att bättre kunna tjäna som berednings-
och beslutsunderlag i den politiska processen.

Mot denna bakgrund anser vi att det är av stor
vikt att regeringen också tydligt uppmärksammas på
dessa synpunkter. Vi föreslår därför att de av
utskottet redovisade övervägandena bör föranleda ett
tillkännagivande från riksdagen till regeringen.

2. Komplettering av målet för bostadspolitiken
(punkt 3) (m, kd)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter
Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna
del.

Ställningstagande

Med den formulering som det bostadspolitiska målet
nu har fokuserar det direkt på de boende, och
förbiser dem som bygger och förvaltar bostäderna.
Det är enligt vår mening inte rimligt eftersom
statens möjligheter att påverka situationen för dem
som har en bostad och dem som står utan bostad till
största delen går genom just bostadsmarknadens
aktörer. Det låga bostadsbyggandet och de hot som
hyresrätten står inför gör att dessa frågor måste
ges en framträdande roll i de bostadspolitiska
strävandena. För att betona frågornas vikt bör det
bostadspolitiska målet kompletteras. Till målet bör
därför fogas en formulering som på ett tydligt sätt
tar fasta på byggandet och ägandet av
bostadsfastigheter. I enlighet med förslaget i
motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del bör
därför till målet fogas följande.

Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt
förutsägbara villkor för byggande och ägande av
fastigheter i alla olika upplåtelseformer.

Den nu förordade kompletteringen av det
bostadspolitiska målet leder naturligtvis inte i sig
till att dagens missförhållanden rättas till. För
detta fordras en helt annan bostadspolitik än den
som i dag bedrivs. Till utformningen och
inriktningen av denna politik återkommer vi därför i
det följande.

3. Mål för bostadsbyggandet (punkt 4,
motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Det finns enligt vår mening flera skäl som talar för
att kvantitativa mål för bostadsbyggandet inte bör
sättas upp. Det främsta skälet är att
bostadspolitiken inte primärt skall syfta till att
producera ett bestämt antal bostäder. I stället är
det människornas behov och önskemål som skall vara
vägledande för vad som skall byggas. Vad som fordras
i detta fall är alltså inte mål uttryckta i bestämda
tal utan en bostadspolitik som ger förutsättningar
för den enskilde att kunna välja den bostad som
svarar mot hans eller hennes önskemål. Det
förutsätter en öppen och fungerande marknad utan
dagens inslag av snedvridande subventioner,
detaljregleringar och politisk klåfingrighet. En
ytterligare förutsättning är att nödvändiga
samhällsinsatser präglas av stabilitet och
långsiktighet. Först när dessa grundläggande hinder
mot en bostadsmarknad i balans har undanröjts kommer
den som söker en bostad att ha ett verkligt val
mellan bostäder av olika storlek, i olika lägen och
med olika upplåtelseformer.

Det förhållandet att vi motsätter oss ett till
numerären fastlagt mål för bostadsbyggandet innebär
naturligtvis inte att vi på något sätt frånträder
vår allmänna inställning, att användningen av
kvantitativa resultatindikatorer i regeringens
redovisning till riksdagen bör öka. I dessa
sammanhang kan t.ex. en kontinuerlig redovisning av
bostadsbyggandets omfattning vara ett sätt att ge en
indikation på hur den bedrivna politiken påverkat
bostadsbyggandet.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker vi
motionerna 2003/04: Bo235 (v) yrkande 1 samt
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del.

4. Mål för bostadsbyggandet (punkt 4) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna del
och avslår motion 2003/04:Bo235 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi har från Kristdemokraterna förordat en
komplettering av det bostadspolitiska målet för att
lyfta fram byggandet och ägandet av
bostadsfastigheter. Också den kvantitativa
målsättningen för bostadsbyggandet bör revideras mot
denna bakgrund. För att ytterligare betona vikten av
ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning bör
ett kvantitativt mål för bostadsbyggandets
omfattning läggas fast. Genom att på detta sätt
fastställa ett tydligt, i absoluta tal mätbart mål
skulle utskottet och riksdagen också visa att det
ligger allvar bakom uttalandena om att användningen
av resultatindikatorer måste öka. Med den allmänna
utformning det bostadspolitiska målet har är det
helt enkelt nödvändigt att bryta ned det på delmål
och på mål som kan mätas på ett över tiden
jämförbart sätt.

Mot den nu beskrivna bakgrunden bör riksdagen
lägga fast ett mål för bostadsbyggandet som ligger
väsentligt över den målsättning som regeringen
redovisade i budgetpropositionen för 2003. Den
målsättning om 30 000 per år t.o.m. 2006 som där
fördes fram svarar inte mot den efterfrågan och de
behov som finns. Riksdagen bör i stället uttala att
de bostadspolitiska insatserna skall vara så
utformade att de möjliggör ett byggande av 40 000-50
000 lägenheter per år. Detta är nödvändigt för att
råda bot på bostadsbristen och för att förbättra
standarden på bostadsbeståndet.
Vad jag nu med anslutning till motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del anfört om
bostadsbyggandets omfattning bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga förslag
avstyrks.

5. Mål för bostadsbyggandet (punkt 4) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkande 1 och avslår
motion 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Den kraftiga neddragningen av samhällets stöd till
bostadsproduktionen under 1990-talet tillsammans med
en övergång till låg inflation, men en
förhållandevis hög realränta, har fått stora
effekter för nyproduktionen av bostäder. Det har
även lett till en nedgång i underhållet av
bostadsbeståndet. För den sociala bostadspolitiken
har utvecklingen varit förödande.

Av Sveriges befolkning bor i dag 60 procent i
någon av de cirka 100 kommuner som har bostadsbrist.
Framför allt är det små och medelstora hyresbostäder
som saknas, men det finns även en brist på stora
lägenheter. Boverkets prognos för bostadsbyggandet
2004 pekar på att cirka 22 500 bostäder kommer att
byggas. Det är långt från de behov som finns, och
långt från den målsättning om 120 000 nybyggda
bostäder som regeringen satt upp för perioden
2002-2006.
När det gäller tillståndet i de befintliga
bostäderna beräknas omkring 1,3 miljoner lägenheter
i flerbostadshus stå inför ett omfattande
renoveringsbehov under de närmaste 15-20 åren. Det
är framför allt inom rekordårens bostadsbestånd
(1961-1975) som behoven finns, men också äldre delar
av beståndet berörs. För att inte de boende skall
drabbas av standardsänkningar och bostädernas
attraktivitet och kapitalvärde försämras måste såväl
de tekniska systemen (va-installationer, el,
ventilation) som fönster, balkonger och fasader
åtgärdas. Jämfört med i dag innebär det att
renoveringstakten behöver tredubblas från 20 000
till 60 000 lägenheter per år.
För att markera behoven av både nya bostäder och
ombyggnad av befintliga bostäder bör riksdagen sätta
upp tydliga kvantifierade mål. Målet bör sålunda
vara att det skall byggas 30 000-40 000 lägenheter
per år med början senast 2007. Av dessa skall
hälften vara hyresrätter. För ombyggnationen bör
målet sättas till 60 000 lägenheter i flerbostadshus
per år under en tioårsperiod.
Vad vi nu med anslutning till motion 2003/04:Bo235
(v) yrkande 1 anfört om bostadsbyggandets omfattning
under de närmaste åren bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Övriga förslag avstyrks.

6. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo257 yrkande 1 och
2003/04:N341 yrkande 8 samt avslår motionerna
2003/04:Bo236 yrkande 1, 2003/04:Bo253 yrkandena 1,
19 och 20, 2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2, 8, 19, 20
och 25, 2003/04:Bo297 yrkande 1 samt 2002/03:Kr13.

Ställningstagande

Det är ingen överdrift att säga att bostadspolitiken
har havererat. Vi har i dag en tudelad
bostadsmarknad med bostadsbrist i tillväxtorter och
stigande bostadsöverskott i utflyttningsorter. På
orter med överskott av bostäder tvingar
hyressättningssystemet de boende att betala för höga
hyror. Samma hyressättningssystem differentierar
inte hyrorna i attraktiva tillväxtorter. Det finns
orter där bostadsföretagen har mycket stark ekonomi
och orter där företagen står på ruinens brant. Vissa
orter är starkt segregerade, medan andra har lyckats
mycket bra och har skapat integrerade
bostadsområden. Därtill tvingar fastighetsskatten
småhusägare att flytta från gård och grund.
Situationen är i längden ohållbar och den
socialdemokratiska regeringen har inte lyckats
presentera en politik som skulle kunna förändra
detta. I stället har den satsat sina resurser på att
försvara och vårda sin sedan länge havererade
bostadspolitik. De som tvingas ta konsekvenserna av
detta i form av bostadsbrist, bostadsöverskott, höga
skatter och lågt byggande är de boende.

Det är nu hög tid att helt byta riktning och börja
föra en bostadspolitik som är till för människorna -
en politik där de boende sätts i centrum. Den
självklara utgångspunkten för denna framtidens
bostadspolitik skall vara människornas rätt att
själva kunna välja den bostad de önskar.
Bostadsmarknaden skall styras av människors
efterfrågan och fria val, inte av regleringar och
politiska eller administrativa beslut. Den ökade
rörlighet detta skapar, såväl geografiskt som mellan
olika boendeformer, leder till en öppen och flexibel
bostadsmarknad till gagn för alla boende.
Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för att
bevara och utveckla olika upplåtelseformer som kan
tillgodose olika individers önskemål i olika skeden
av livet. De boende skall kunna välja mellan
äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt. Det
förutsätter en öppen och fungerande marknad utan
inslag av snedvridande subventioner,
detaljregleringar och politisk klåfingrighet. En
ytterligare förutsättning är att samhällsinsatser
som trots allt är nödvändiga präglas av stabilitet
och långsiktighet.
Att äga sin lägenhet är för många människor en
trygghet som inte enbart kan mätas i pengar. Ägandet
stärker människors oberoende, skapar trygghet och
bidrar till integration. Bostadspolitiken måste
därför göra det möjligt för fler att äga sin bostad.
Det ger den förutsebarhet och frihet som alla boende
har rätt att kräva. Ägarlägenheter bör därför
snarast införas.
Även bostadsrättens ställning måste stärkas.
Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt bör därför
underlättas. De hinder som regeringen med hjälp av
stödpartierna infört bör omedelbart undanröjas. Det
är behov och efterfrågan som skall avgöra vilken typ
av bostad som de boende väljer och inte andra
styrmekanismer.
Hyresrätten måste återupprättas. Subventioner och
prisregleringar har lett till brist på hyresrätter,
långa köer och en omfattande svart marknad. För att
det skall vara möjligt att bygga och förvalta
hyresrätter även i framtiden måste en fri
hyressättning införas under trygga former för
hyresgästerna. Det innebär bl.a. att
besittningsskyddet inte skall kunna kringgås genom
orimliga hyreshöjningar. En hyreshöjning skall kunna
överklagas till, och skälighets-prövas av, allmän
domstol.
För att på kort sikt öka tillgången på bostäder
för ungdomar och studerande måste möjligheter till
skattefri uthyrning öppnas. Efter norsk modell bör
det därför bli möjligt att hyra ut en del av sin
bostad utan att den inkomst som detta ger behöver
tas upp till beskattning. Det är det absolut
snabbaste, enklaste och billigaste sättet att få
fram bostäder på tillväxt- och universitetsorter.
I avsikt att få i gång byggandet krävs
förändringar och förenklingar. Plan- och
byggprocessen måste reformeras och antalet instanser
för överklagande av detaljplan och bygglov minskas.
Onödiga regler och normer måste bort så att
bostadskonsumenternas efterfrågan blir styrande för
utformningen på ett helt annat sätt än i dag.
Beskattningen av byggande och boende måste sänkas.
Det förutsätter både en sänkning av det allmänna
skattetrycket och en sänkning eller borttagande av
de skatter som är direkt inriktade mot byggande och
boende. Detta innebär att den för många boende så
betungande fastighetsskatten måste avvecklas liksom
förmögenhetsskatten som kraftigt höjer
boendekostnaderna i många bostadsområden.
Större möjligheter att utnyttja strandnära områden
för bebyggelse måste införas. Vi har i Sverige en
god tillgång på stränder där trycket från andra
intressen är lågt eller obefintligt, och som kan
användas för bostadsbebyggelse.
Särskilt i våra tillväxtområden kan en utbyggd
infrastruktur bidra till ett ökat bostadsbyggande.
Genom nya investeringar i vägar, järnvägar och annan
spårbunden trafik kan områden som i dag inte är
tillgängliga för bostadsbebyggelse tas i anspråk för
nya bostäder.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i
motionerna 2003/04:Bo257 (m) yrkande 1 och
2003/04:N341 (m) yrkande 8 anfört om utformningen av
bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.

7. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo236 yrkande 1 och
2003/04:Bo253 yrkandena 1, 19 och 20 samt avslår
motionerna 2003/04:
Bo257 yrkande 1, 2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2, 8,
19, 20 och 25, 2003/04:
Bo297 yrkande 1, 2002/03:Kr13 och 2003/04:N341
yrkande 8.

Ställningstagande

Det är nu dags att lägga om bostadspolitiken i
liberal riktning. Den enskilda människans möjlighet
att ta makten över sin egen situation måste stå i
centrum när framtidens bostadspolitik formas.
Förutsättningar för mångfald, valfrihet och
integration skall grundläggas redan vid planering
och byggande av bostäder. Tillgången på
upplåtelseformer av alla de slag måste spela en
central roll. Vi i Sverige måste helt enkelt lära av
andra länder i Europa.

Sett ur ett bostadspolitiskt perspektiv är Sverige
landet Annorlunda - ett land som skiljer sig såväl
från sina nordiska grannar som från Europa i övrigt.
I Sverige är det i dag nästintill omöjligt att inom
rimlig tid få ett förstahandskontrakt till en
hyresbostad i storstadsregionerna. Särskilt
alarmerande är situationen i Stockholm. Samtidigt är
bostadsbristen på väg att sprida sig till stora
delar av landet i övrigt. Av Boverkets senaste
bostadsmarknadsenkät framgår att 60 % av
befolkningen bor i någon av de 100 kommuner som
uppger att de har bostadsbrist.
Trots den alarmerande situationen ger inte
regeringens politik på något sätt uttryck för det
behov av en verklig kraftsamling för att lösa
bostadskrisen som finns. Den svenska
bostadspolitiken befinner sig i en återvändsgränd.
Det är stor bostadsbrist i storstadsregioner och på
tillväxtorter. Samtidigt rivs bostadshus i andra
delar av landet. Staten bildar nu bolag för att
överta fastigheter från kommuner i kris för att
utveckla eller avveckla dessa fastigheter. Krisen i
bostadssektorn beror inte bara på enstaka misstag
utan har sitt ursprung i en socialistisk
bostadspolitik som hävdats under decennier.
Subventioner, centralplanering och förmynderi har
präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden.
Utöver bostadsbrist är de negativa konsekvenserna av
den förda politiken otaliga i form av svarta
hyreskontrakt, omständliga bygglovsprocesser,
krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga
kostnader, stopp för nya ägarformer och en för liten
individuell valfrihet för bostadskonsumenten.
De grundläggande inslagen i det reformprogram för
en liberal bostadspolitik som nu måste genomföras
skall vara större utrymme för privat ägande, färre
krångliga regleringar, ökad konkurrens, tydligare
marknadsmekanismer och lägre beskattning.
Det mest framträdande problemet på dagens
bostadsmarknad är att det byggs för lite och att
omflyttningen är för låg. För att få till stånd ett
ökat bostadsbyggande och därmed också en ökad
rörlighet måste det skapas långsiktigt goda och
förutsägbara spelregler. De mer eller mindre
kortsiktiga bidrag som införts måste därför
avvecklas. Vi har också i vårt budgetförslag fört
fram förslag om att de senaste bidragen i denna
flora, investeringsstimulansen genom
skattekreditering och investeringsbidraget till
hyresbostäder, skall avvecklas. Det är inte
snedvridande subventioner som skapar en
bostadsmarknad i balans utan hållbara regelverk och
inte minst ett rättvist skattesystem.
Sammanfattningsvis bör enligt vår mening insatser
göras för att
- sänka beskattningen på byggande och boende bl.a.
genom en successiv avveckling av fastighetsskatten,
-
- få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom
avreglering och förenklingar i regelsystemen,
-
- förbättra konkurrensen i byggsektorn genom att
underlätta för fler företag att etablera sig inom
bygg- och byggmaterialsektorn,
-
- bryta de kommunala bostadsföretagens dominans och
skapa nya former för ägande och förvaltning av
dessa företag samt erbjuda de boende i kommunala
företag att friköpa sina lägenheter,
-
- motverka segregationen genom att ett varierande
utbud av upplåtelseformer kan erbjudas i alla
bostadsområden,
-
- snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den
beställning som riksdagen gjort hos regeringen,
-
- öka konsumtionsutrymmet för barnfamiljer och
studenter så att färre blir beroende av
bostadsbidrag och hamnar i fattigdomsfällan,
-
- införa en friare hyressättning i nyproduktionen,
-
- öka de boendes inflytande över såväl bostaden som
det egna bostadsområdet,
-
- reformera skatteutjämningssystemet så att det inte
missgynnar tillväxtorter.
-
De genomgripande reformer vi nu förordar löser en
rad av dagens bostadspolitiska problem. Rörlighet på
bostadsmarknaden skulle öka, med ett bättre
utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet som
följd. Byggande, ägande och förvaltning av bostäder
skulle underlättas, vilket självfallet leder till
ett större utbud av bostäder av olika storlek och i
olika upplåtelseformer. Pålagorna på boendet skulle
minska och konsumtionsutrymmet för hushållen skulle
öka, vilket i sin tur skulle ge möjlighet för de
allra flesta att efterfråga en bostad som svarar mot
deras behov.

Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets
partimotion 2003/04:Bo253 yrkandena 1, 19 och 20
samt motion 2003/04:Bo236 (fp) yrkande 1 anfört om
utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen som
sin mening tillkännage för regeringen. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

8. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2003/04:Bo236 yrkande 1, 2003/04:Bo253
yrkandena 1, 19 och 20, 2003/04:Bo257 yrkande 1,
2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2, 8, 19, 20 och 25,
2002/03:Kr13 och 2003/04:N341 yrkande 8.

Ställningstagande

Det står utom allt tvivel att den socialdemokratiska
regeringens bostadspolitik har misslyckats. I dag
råder det bostadsbrist i 135 av landets kommuner,
samtidigt som byggindustrin spår sämre tider för
byggandet. Regeringens åtgärder har unisont dömts ut
av bostadsmarknadens aktörer och bostadspolitiken
befinner sig nu i en akut förtroendekris.
Misslyckandet tydliggörs av att antalet
nyproducerade bostäder under de närmaste åren med
bred marginal kommer att understiga regeringens
vallöfte från 2002 om 30 000 bostäder per år under
perioden 2003-2006. Prognoserna visar att det 2003
kommer att påbörjas omkring 20 000 nya bostäder. Det
innebär att byggandet ligger kvar på samma nivå som
under 2001 och 2002. Boverket räknar med att 90 000
nya bostäder byggs 2003-2006. Regeringen når alltså
bara upp till tre fjärdedelar av sitt vallöfte.

I stället för att lappa och laga på det nötta
bostadspolitiska täcket, borde regeringen ta sig an
bostadsbyggandets fundamentala problem och dra upp
riktlinjer för en helt ny, långsiktig
bostadspolitik. Denna politik måste leda bort från
dagens detaljstyrning, kortsiktiga bidrag och
övergrepp på det kommunala självstyret och ersättas
av en politik som erbjuder långsiktigt stabila
spelregler och ett sänkt skattetryck för såväl
byggande som boende.
Det är mot den nu skisserade bakgrunden hög tid
att lägga grunden för en bostadspolitik med
långsiktigt stabila spelregler som ger
förutsättningar för ökat byggande och ett billigare
boende. Utgångspunkten för denna politik skall vara
allas rätt till en ändamålsenlig bostad till rimlig
kostnad. Samtidigt måste bostadspolitiken formas
utifrån den enskildes ansvar, möjligheter och
skyldigheter. Det innebär att den enskildes rätt
till ägande måste tillgodoses parallellt med att
samhället garanterar en solidarisk bostadspolitik
där även den som inte är köpstark har rätt till ett
gott och tryggt boende.
Den politik som formar detta goda boende kan
sammanfattas enligt följande:
- Skatten sänks på byggande av flerbostadshus
motsvarande halva byggmomsen.
-
- Fastighetsskatten avskaffas. Kommunerna får
möjlighet att införa en avgift baserad på kommunens
självkostnader om maximalt 2 600 kronor per år för
småhus och maximalt 800 kronor per lägenhet.
-
- Ett nytt investeringsbidrag för byggande av
studentbostäder införs.
-
- Skatten sänks vid uthyrning av del av bostad.
-
- Hyressättningen reformeras. I nyproducerade
lägenheter medges en friare hyressättning samtidigt
som bruksvärdessystemets ursprungliga principer
återupprättas.
-
- Planprocessen förenklas genom att antalet
överklagandeinstanser minskas.
-
- Konkurrensverket får bättre medel att bekämpa
oetiskt agerande i byggsektorn och kartellsamverkan
kriminaliseras.
-
- Kommunernas självbestämmande över bostadspolitiken
stärks.
-
- Möjligheten till ägarlägenheter införs.
-
- Barnfamiljernas bostadsbidrag förstärks.
-
Genom de insatser som jag nu föreslår skapas
förutsättningar för en bostadsproduktion som bättre
svarar mot de verkliga behov som finns. I enlighet
med förslaget i motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 1
i denna del bör detta ges regeringen till känna. I
den utsträckning den nu förordade inriktningen av
bostadspolitiken inte låter sig förenas med
förslagen i övriga nu behandlade motioner avstyrks
dessa.

9. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2,
8, 19, 20 och 25, det sistnämnda yrkandet i denna
del, samt 2002/03: Kr13 och avslår motionerna
2003/04:Bo236 yrkande 1, 2003/04:Bo253 yrkandena 1,
19 och 20, 2003/04:Bo257 yrkande 1, 2003/04:Bo297
yrkande 1 samt 2003/04:N341 yrkande 8.

Ställningstagande

Konsekvenserna av den nuvarande bostadspolitiken är
många smärtsamt medvetna om. Enligt Boverket råder
det bostadsbrist i var tredje kommun. I många av
storstäderna är ett förstahandskontrakt lika
åtråvärt som en högre lotterivinst, och tyvärr lika
sällsynt. Samtidigt finns det i andra kommuner stora
problem med outhyrda fastighetsbestånd som t.o.m.
lett till att fullgoda fastigheter rivs.
Bostadsmarknaden fungerar helt enkelt inte. Utbud
och efterfrågan förefaller i stor utsträckning vara
skilt från produktion och prisutveckling.

För att komma till rätta med dagens problem måste
makten över bostadspolitiken komma underifrån.
Statliga direktiv, regler och skattebestämmelser får
förödande effekter när de inte anpassas efter lokala
förhållanden. Genom att tillämpa federalismens idéer
säkerställer vi att boendepolitiken blir utformad på
ett sätt som stämmer överens med vad medborgarna
efterfrågar. Bostadsmarknaden måste reformeras så
att den i större grad liknar en normalt fungerande
marknad. Det innebär att vi måste planera
långsiktigt så att vi kan utveckla den typ av
samhälle vi vill ha. Utgångspunkten bör vara
människans behov och lika villkor på
bostadsmarknaden, oavsett var hon bor eller hur hon
vill bo. Rätten till en bostad måste tryggas.
Sammanfattningsvis är vad som nu erfordras en
hållbar bostadspolitik som kan möta människors behov
och de skilda förutsättningar som råder i olika
delar av landet. Det som skall genomsyra
bostadspolitiken är en decentralisering av ansvaret
för bostadspolitik och samhällsplanering. De
principer som bör vägleda denna politik är följande:
- Människan och miljön skall stå i centrum.
-
- Boendepolitiken skall vara lokalt utformad.
-
- Demokrati skall vara utgångspunkten i boende och
planering.
-
- Valfrihet och mångfald skall prägla politiken.
-
- Neutralitet skall råda mellan olika boendeformer.
-
- Boendeskatterna skall vara rättvisa och inte
fördyra nybyggande eller renoveringar.
-
- Tillgängligheten skall öka i hela samhället.
-
- Trygga boendemiljöer skall skapas.
-
- Reglerna för planering och byggande skall
förenklas.
-
- Arkitektur och estetik skall utgöra ett tydligt
inslag i bostadspolitiken.
-
De främsta problemen som nu måste lösas är
bostadsbristen och bostadsöverskottet. Åtgärder som
då måste till är bl.a. slopad skatt på hyreshus,
bättre konkurrens på byggmarknaden, ett reformerat
bruksvärdessystem och ett permanentat
investeringsbidrag för byggande av studentbostäder.
Samtidigt måste kommunikationerna i
storstadsområdena förbättras och den akuta
situationen för bostadslösa lösas. Vidare måste
svarthandeln med lägenhetskontrakt stoppas samt
ockerpriser vid andrahandsuthyrning motverkas.

Bostadsöverskottet kan tas till vara genom att
tillväxten och livskraften i hela landet stimuleras.
Det leder till minskad utflyttning och därmed
minskat bostadsöverskott. Samtidigt måste kommunerna
själva ges frihet att hantera obeståndet, utan
hindrande regler från staten. Om statligt stöd
behöver utgå till kommuner med bostadsöverskott
måste därför utgångspunkten vara att besluten om
användningen av stödet fattas på lokal nivå.
Vid sidan av bostadsbyggandet måste befintliga
bostadsområden utvecklas och förändras. Det måste
även till en genomtänkt samhällsplanering så att nya
bostadsområden ger den mångfald i boendeformer och
ägarformer som ett livskraftigt samhälle behöver. I
planeringen måste brukarna leda besluten och
brottsförebyggande aspekter beaktas. Kvinnors, barns
och ungdomars erfarenheter måste tas till vara på
ett helt annat sätt än i dag. Grupper som
funktionshindrade och äldre måste kunna påverka
planeringen. Det måste slutligen tydliggöras att god
planering är en del i strävandena att motverka
segregation och underlätta integration.
För att minska boendekostnaderna och göra det
möjligt för fler att bo kvar i eller att köpa ett
småhus är det viktigt att sänka fastighetsskatten.
Samtidigt måste taxeringssystemet reformeras. Genom
att minska beskattningen av boendet åstadkoms lägre
boendekostnader liksom neutralitet mellan olika
boendeformer.
Vad jag nu med anslutning till motionerna
2003/04:Bo263 (c) yrkandena 1, 2, 8, 19, 20 och 25
samt 2002/03:Kr13 (c) anfört om bostadspolitikens
utformning bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

10. Bostadspolitik för integration (punkt 6)
(m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo261 yrkande 1,
2003/04:Bo263 yrkande 22, 2003/04:Sf325 yrkande 24,
2003/04:Sf326 yrkandena 28 och 29 samt 2003/04:Sf402
yrkande 23.

Ställningstagande

Som så många andra problem på den svenska
bostadsmarknaden är den segregation vi i dag ser i
många bostadsområden en direkt följd av den förda
socialdemokratiska politiken. Det är en politik som
inte tagit tillräcklig hänsyn till de enskilda
människornas behov och därför lett fram till dagens
svårigheter. Den har också bidragit till den
omfattande sociala och etniska segregation som
präglar många av våra bostadsområden. Trots att det
från regeringens sida i många sammanhang talas om
och diskuteras hur segregationen skall brytas och
integrationen skall öka leder de konkreta åtgärder
som vidtas snarast i motsatt riktning.

Även om segregation och bristande integration inte
enbart är en följd av den förda bostadspolitiken är
denna politik en starkt bidragande orsak till dagens
situation. Det innebär inte att bostadspolitiken
ensam kan åstadkomma den integration som
eftersträvas, utan de bostadspolitiska åtgärderna
måste naturligtvis följas upp med insatser också på
en rad andra områden. Vi har också i andra
sammanhang fört fram förslag med denna inriktning.
Det gäller allt från generella åtgärder som leder
till en ökad valfrihet och mångfald till riktade
insatser mot dem vars utanförskap måste brytas. Vad
som krävs är sålunda ett brett spektrum av åtgärder
som syftar till att skapa förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige.
Det är mot den nu beskrivna bakgrunden dags att
med kraft motarbeta de minst sagt negativa följderna
av de senaste årtiondenas socialdemokratiska
bostadspolitik. En total omläggning av
bostadspolitiken måste därför till så att den blir
en central del i skapandet av ett integrerat
samhälle. För detta krävs en kombination av flera
olika slags åtgärder. Samhällsplaneringen måste
utformas så att mångfald och variation stimuleras.
Bostäder med olika upplåtelseformer måste finnas att
tillgå. Det fordrar bl.a. att neutraliteten mellan
boendeformerna upprätthålls. Mötesplatser måste
erbjudas för människor från olika kulturer och med
olika erfarenheter. Det är också nödvändigt att
människor i utsatta bostadsområden uppmuntras att ta
ett större ansvar för sin egen situation och ges
möjlighet till ökat boendeinflytande. Beskattningen
av byggande och boende måste minska.
Förutsättningar måste skapas för företag,
institutioner och myndigheter att etablera sig i
socialt utsatta områden. Detta måste kombineras med
åtgärder för att utveckla en positiv skol- och
fritidsmiljö. Allas kunskaper och erfarenheter måste
tas till vara. Kommunerna måste prioritera
sammanhållna satsningar i miljonprogramsområdena och
andra utsatta områden. Dessa satsningar skall dock
inte styras av staten, utan måste växa fram
tillsammans med de boende och den ansvariga
kommunen. Den enskildes önskemål och behov skall
alltid vara utgångspunkten. Segregationen kan aldrig
brytas genom att man försöker tvinga folk att bo
kvar i eller flytta till ett visst område.
Vad vi nu med anslutning till motionerna
2003/04:Bo261 (kd) yrkande 1, 2003/04:Bo263 (c)
yrkande 22, 2003/04:Sf325 (m) yrkande 24, 2003/04:
Sf326 (fp) yrkandena 28 och 29 samt 2003/04:Sf402
(kd) yrkande 23 anfört om åtgärder för en ökad
boendeintegration bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

11. Konkurrensen i bostadsbyggandet (punkt 8)
(m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo226 yrkande 7,
2003/04:Bo253 yrkandena 2, 10 och 11, 2003/04:Bo257
yrkande 11, 2003/04:Bo263 yrkande 6 samt
2003/04:Bo297 yrkande 16 och avslår motion
2003/04:Bo242.

Ställningstagande

Det är snart bara den socialdemokratiska regeringen
som inte har förstått att dagens bostadspolitik
leder oss allt längre bort från en fungerande
bostadssektor. En bidragande orsak till dagens
situation är regeringens oförmåga att hantera den
bristande konkurrensen inom byggsektorn. De fåtaliga
försök som har gjorts att försöka stimulera
konkurrensen inom sektorn har varit valhänta och
otillräckliga. Till detta kommer den hämmande
effekten av den omfattande regleringen av byggandet.
Dagens situation ger därför inte förutsättningar för
den fria konkurrens som bör prägla byggmarknaden
liksom andra marknader.

Utmärkande för dagens byggmarknad är att den
domineras av ett fåtal stora aktörer. Det är en
situation där risken för bristande konkurrens är
uppenbar. Byggkommissionen har också i sitt
betänkande Skärpning gubbar (SOU 2002:115) pekat på
det svaga konkurrenstrycket i byggsektorn - detta
som en följd av en branschstruktur med hög
koncentration, vertikal integration och starka
inslag av korsvist ägande i kombination med problem
som svag importkonkurrens och inträdesbarriärer till
marknaden.
Obalanser av det slag vi nu beskrivit måste
naturligtvis rättas till. Det primära är då att
skapa förutsättningar för en ökad konkurrens på en
fri och öppen marknad. Vad som då erfordras är inte
ytterligare regleringar utan såväl åtgärder som
bidrar till att öppna marknaden för fler aktörer som
insatser för att stärka konkurrensen mellan de som
redan i dag finns på marknaden. Här kan inte minst
en strikt tillämpning av EU:s regler om fri
rörlighet för varor och tjänster bidra till att göra
det lättare för t.ex. utländska aktörer att komma in
på den svenska byggmarknaden. En förutsättning för
att så skall bli fallet är bl.a. att byggherrar och
beställare aktivt söker efter alternativ också
utanför den i dag traditionella kretsen av
leverantörer och byggare. Inslaget av nya, t.ex.
utländska, byggare måste helt enkelt bli större.
Ett viktigt inslag i strävandena att förbättra
konkurrensen i byggsektorn är att förbättra
övervakningen och analysen av marknaden. Insatser
med denna inriktning måste därför förstärkas. Det
bör dock inte ske på det sätt som hittills skett,
genom att uppgiften sprids på flera olika instanser,
som dessutom i många fall har dåliga förutsättningar
att svara för den. I stället bör resurserna
koncentreras till den myndighet som är bäst lämpad
att genomföra den, Konkurrensverket. Verkets uppdrag
när det gäller konkurrensövervakningen i byggsektorn
bör därför göras tydligare. Samtidigt bör de
resurser som i dag tillförs bl.a. Boverket för denna
uppgift föras över till Konkurrensverket.
Vad vi nu med anslutning till motionsförslagen
(m), (fp), (kd) och (c) anfört om åtgärder för att
förbättra konkurrensen i byggandet bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Motionen
(s) avstyrks.

12. Statlig mark för bostadsbyggande (punkt 9)
(fp, c)

av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och
Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo253 yrkandena 5 och 6
samt 2003/04:Bo263 yrkande 27.

Ställningstagande

Tillgången till byggbar mark är en central faktor
för bostadsbyggandet. Det är mot den bakgrunden
bekymmersamt att det i många kommuner, inte minst i
storstadsregionerna, är svårt att hitta mark som är
lämplig för bostadsproduktion. Skälen till detta är
flera. Det kan vara fråga om aktörer som av
ekonomiska skäl inte vill släppa fram nybyggnation
eftersom detta skulle kunna leda till konkurrens med
egna projekt. Ett annat hinder är den komplicerade
planeringsprocessen, som leder till en osäkerhet om
marken i slutändan verkligen kan bebyggas. Det finns
också exempel på kommuner som till följd av sin
dåliga ekonomi söker maximera priset för tomtmarken
och som dessutom har höga anslutningsavgifter. I
dessa fall har kommunernas agerande otvivelaktigt
pressat upp priserna på tomtmark.

En möjlighet att ställa mark till förfogande för
bostadsbyggande är att utnyttja statens markinnehav.
Det statliga markinnehavet är betydande, och det
återfinns även i storstadsregionerna. Denna mark
förvaltas nästan uteslutande genom statliga
fastighetsbolag där målet är högsta möjliga
avkastning. Ägardirektiven till bolagen bör därför
kompletteras med ett uppdrag som innebär att mark
skall kunna ställas till förfogande för visst
bostadsbyggande, t.ex. studentbostäder, utan att
högsta möjliga avkastning skall vara riktmärket. En
utgångspunkt för försäljningen av statlig mark bör
dock vara att konkurrensförhållandena skall beaktas
och att försäljningen inte får snedvrida
konkurrensen.
Mot den nu beskrivna bakgrunden bör en översyn
göras för att säkerställa att statens användning,
tillhandahållande samt innehav av mark sker på ett
effektivt sätt. Samtidigt bör en utvärdering göras
av hur förvaltning och försäljning av det statliga
markinnehavet påverkat prisutvecklingen på mark i
bristorter.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i
partimotion 2003/04:Bo253 (fp) yrkandena 5 och 6
samt motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 27 anfört om
statlig mark för bostadsbyggande bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

13. Bostadsförsörjningsprogram för Stockholm
och Mälardalen (punkt 11, motiveringen) (m,
fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Det problem som den bristande tillgången på bostäder
i Stockholm och Mälardalen utgör torde inte ha
undgått någon. Inte minst har vi från våra partiers
sida i otaliga sammanhang givit uttryck för detta.
Även regeringen har uppmärksammat problemet, men
utan att det har lett till några mer konkreta
åtgärder. Däremot har frågan setts över i flera
sammanhang. Senast har landshövdingen i Stockholms
län haft regeringens uppdrag att överlägga med
kommunerna m.fl. i länet om möjliga åtgärder för att
skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande.
Resultatet har redovisats i rapporten Vägskäl för
bostadsbristen - Trafikinfrastruktur öppnar för 56
000 nya bostäder i Stockholms län. Utöver att
rapporten aktualiserar frågan om bristande
konkurrens i byggsektorn pekar den på behov av
bidrag till sanering av förorenad mark,
kapitalförsörjning och regler för buller samt inte
minst trafiklösningarnas betydelse för
bostadsfrågorna. Förslagen bereds för närvarande i
Regeringskansliet.

Vi utgår från att den nu pågående beredningen
avslutas skyndsamt och att den också mynnar ut i
insatser som leder till ett ökat bostadsbyggande.
Enligt vår mening kan mot den bakgrunden ett
tillkännagivande till regeringen i enlighet med
förslaget i motionen inte nu anses erforderligt.

14. Infrastrukturinvesteringar för ett ökat
bostadsbyggande (punkt 12) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo257 yrkande 8 och
2003/04:Bo263 yrkande 25 i denna del.

Ställningstagande

Ett av de främsta hindren för ett nödvändigt
bostadsbyggande i våra tillväxtregioner är bristerna
i infrastrukturen. Många av landets tillväxtområden
har helt enkelt drabbats av trafikinfarkt. Det leder
till långa arbetsresor, vilket i sin tur leder till
svårigheter att hitta ny mark för bostadsbebyggelse
inom rimligt pendlingsavstånd. Den bostadsbrist som
detta ger upphov till hämmar sedan tillväxten
eftersom det blir svårt att finna arbetskraft som
kan flytta till de expansiva regionerna.
Slutresultatet blir en ond cirkel som det blir allt
svårare att ta sig ur. Det kanske tydligaste
exemplet på detta är den stagnation som nu har
drabbat Stockholmsregionen. Från att tidigare ha
varit landets tillväxtcentrum ligger regionen nu
långt ned på listan över regioner och kommuner med
tillväxt.

Vad som nu erfordras är insatser som bidrar till
att få en väl fungerande infrastruktur i våra
storstäder och i övriga tillväxtområden. Det innebär
att satsningar måste göras på såväl vägnätet som på
övriga trafikslag. Genom sådana satsningar skulle
fler attraktiva bostadsområden kunna skapas utanför
stadskärnorna. Inte minst när det gäller
Stockholmsregionen är behovet av en förstärkt
infrastruktur stort. Ett utökat trafiknät och
investeringar i infrastrukturen skulle leda till att
fler byggare vågar satsa på nya byggprojekt. Att så
är fallet framgår tydligt av resultatet av det
uppdrag som landshövdingen i Stockholms län haft att
finna möjliga åtgärder för att skapa förutsättningar
för ett ökat bostadsbyggande. Redan i den titel som
redovisningen av uppdraget har fått, Vägskäl för
bostadsbristen - Trafikinfrastruktur öppnar för 56
000 nya bostäder i Stockholms län, lyfts
infrastrukturfrågornas betydelse fram. Av innehållet
i rapporten framgår bl.a. att det är nödvändigt att
satsa på pendeltågsstationer, busslinjer och
tillfartsleder för att bostäder skall kunna byggas.
Vad vi nu med anslutning till motionerna
2003/04:Bo257 (m) yrkande 8 och 2003/04:Bo263 (c)
yrkande 25 i denna del anfört om behovet av
infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra
bostadsbyggande bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.

15. Styrningen av medel för marksanering till
bostadsbyggande (punkt 13) (v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c) och Sten
Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkande 4.

Ställningstagande

En betydande del av bostadsproduktionen i våra
storstadsområden tillkommer på mark som tidigare
inte varit tillgänglig eller som inte varit
attraktiv för bostadsbyggande. Det kanske vanligaste
exemplet på detta är bostadsområden som uppförs på
gammal industrimark. I dessa fall är marken ofta
förorenad och den behöver därför saneras för att
inte utgöra en hälsorisk för de boende. Den här
typen av marksanering är ofta mycket kostsam. Om
kostnaden skall läggas på boendet så leder det till
boendekostnader som merparten av dem som efterfrågar
en bostad inte klarar av. Enligt Byggkostnadsforums
chef är redan ett markpris över 1 000 kr per
kvadratmeter en nivå som gör byggandet av
hyresrätter olönsam.

För att förorenad mark skall kunna återställas
disponerar Naturvårdsverket ett särskilt anslag. De
medel som tillförts anslaget är dock inte
tillräckliga för att täcka de behov som finns. En
följd av detta är att mark som skulle kunna tas i
anspråk för angelägna byggprojekt inte kan användas
därför att medel för sanering av den saknas. I en
situation med brist på bostäder med rimliga hyror är
detta naturligtvis inte tillfredsställande. Vi menar
mot den bakgrunden att behovet av bostäder vid sidan
av den rena riskbedömningen bör kunna vägas in vid
fördelningen av medel för marksanering. Det kan ske
antingen genom att Naturvårdsverket får i uppdrag
att samråda med Boverket vid fördelningen eller
genom att Boverket disponerar ett eget anslag för
ändamålet.
Vad vi nu med anslutning till motion 2003/04:Bo235
(v) yrkande 4 anfört om användningen av medel för
marksanering bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

16. Tomma bostäder m.m. (punkt 14) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo209 och 2003/04:Bo257
yrkande 22.

Ställningstagande

I stora delar av landet där befolkningen minskat
står kommunerna med tomma hyreslägenheter som kostar
skattebetalarna avsevärda summor varje år.
Kostnaderna för de tomma bostäderna går ut över
kommunala kärnverksamheter som vård, skola och
omsorg. Att kommuner bedriver näringsverksamhet
medför också problem såvitt det tränger ut privat
företagsamhet. Enligt socialtjänstlagen har kommunen
ansvar för att lösa bostadsfrågan för medborgare som
på grund av särskilda behov, handikapp eller ålder
är i behov av särskilda boendeformer. Det sociala
bostadsförsörjningsansvaret kräver emellertid inte
att kommunen själv äger bostäder utan detta ansvar
kan uppfyllas genom olika former av avtal med
fastighetsägare.

De kommunala bostadsföretagen bör i första hand
erbjuda de boende möjligheten att friköpa sina
lägenheter. I dag hindras sådana försäljningar av en
statlig reglering. Bostadsutskottet kommer att
behandla denna fråga senare under riksdagsåret då
bl.a. vårt förslag om en avveckling av lagen om
allmännyttiga bostadsföretag kommer att tas upp. Vad
gäller de kommunala bostadsföretag som står med en
stor andel tomma lägenheter är det ofta svårt att
hitta en köpare som är villig att ta över
fastigheterna på rimliga villkor. I dag blir följden
ibland att fullt funktionsdugliga och relativt nya
hyreshus rivs på skattebetalarnas bekostnad. Vi
anser att möjligheterna till en alternativ
användning av dessa fastigheter först bör prövas. I
motion 2003/04:Bo209 (m) framhålls en sådan
möjlighet till en alternativ användning som
fängelser.
Det råder i dag stor brist på fängelseplatser runt
om i Sverige. Även om endast en mindre del att de
bostadshus som i dag står tomma bedöms som lämpliga
att omvandla till fängelser skulle det kunna ge ett
snabbt och nödvändigt tillskott av platser.
Naturligtvis skulle det krävas både vissa
ombyggnader och säkerhetsmässiga åtgärder. De
ombyggda bostäderna skulle självfallet inte lämpa
sig för de interner där särskilt höga säkerhetskrav
ställs utan i stället motsvara de befintliga
anstalter där säkerhetsåtgärderna delvis kan
begränsas. Den föreslagna lösningen skulle kunna
spara stora belopp både för de berörda
bostadsföretagen och för staten som huvudman för
fängelserna.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna 2003/04:
Bo209 (m) och 2003/04:Bo257 (m) yrkande 22 som sin
mening tillkännage för regeringen.

17. Räntebidragssystemet (punkt 15) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo253 yrkandena 22 och
23, 2003/04:Bo257 yrkande 5 samt 2003/04:Bo283
yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:Bo235
yrkandena 2 och 5, 2003/04:Bo239 samt 2003/04:Bo297
yrkande 10.

Ställningstagande

Under de senaste årtiondena har omfattande statliga
subventioner utgått till ny- och ombyggnad av
bostäder. Det bidragsberoende som blivit följden har
tillsammans med ett omfattande statligt regelverk
starkt medverkat till de problem som i dag finns på
bostadsmarknaden. Under det borgerliga
regeringsinnehavet i början av 1990-talet inleddes
en avreglering av regelverken. På
bostadsfinansieringens område infördes nya villkor
för räntebidragen - 1993 års system - med sikte på
att successivt avveckla de generella statliga
subventionerna. Detta innebar bl.a. att
subventionsnivån för varje ny årgång i systemet
började på en lägre nivå.

Avtrappningen av subventionsnivån skulle i ett
första steg gälla tills den motsvarande nivån för
kapitalskatt och avdragsrätt var nådd. Avsikten var
också att riksdagen innan denna nivå var nådd
omkring år 2000 skulle ha fattat beslut om det sista
steget för ett avvecklat räntebidragssystem. Ett
sådant beslut förutsattes ske samtidigt som åtgärder
inom skattesystemet vidtogs för att avlösa
räntebidragssystemet. Den socialdemokratiska
regeringen har emellertid inte förmått lägga fram
några förslag med denna inriktning trots att flera
utredningar har framhållit behovet av politiska
beslut i frågan. Tvärtom har bidragssystemen byggts
ut genom det till räntebidragssystemet kopplade
investeringsbidraget och den nyligen införda
investeringsstimulansen. Till följd av regeringens
oförmåga har vi i dag ett system som innebär att ett
"evigt" räntebidrag utgår till de fastigheter som en
gång fått räntestöd. Detta är givetvis ett helt
orimligt system.
Regeringen har genom uttalanden av
bostadsministern under de senaste månaderna i olika
sammanhang antytt att man nu påbörjat interna
överväganden om framtiden för den statliga
bostadsfinansieringen. Avsikten sägs vara att skapa
ett långsiktigt system för den statliga
finansieringen som skall träda i kraft år 2007 och
omfatta kapitalförsörjningen för nyproduktion,
underhåll och ombyggnad. Även om föga mer är känt om
regeringens avsikter ger dessa uttalanden anledning
att befara att målet snarast är att öka
bidragsberoendet inom bostadssektorn. Det finns mot
denna bakgrund skäl för riksdagen att genom ett
tillkännagivande begära att en utredning om formerna
för en ordnad avveckling av räntebidragssystemet
snarast kommer till stånd. Förslag med denna
inriktning har lagts fram i de aktuella motionerna
(m) och (fp).
Utredningen bör innefatta överväganden om hela den
statliga rollen inom bostadsfinansieringen med sikte
på att skapa goda förutsättningar för bostadssektorn
till en finansiering utan subventioner.
Övervägandena bör bl.a. utgå från de förutsättningar
som en minskad skattebelastning av bostadssektorn
kan ge. Vidare bör internationella erfarenheter av
olika former av marknadsmässiga system för en
långsiktig finansiering beaktas. Vad gäller
räntebidragssystemet bör målet vara att snarast
presentera ett förslag om en avveckling i ordnade
former som kan vara påbörjad senast år 2006.
Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna
2003/04:Bo253 (fp) yrkandena 22 och 23,
2003/04:Bo257 (m) yrkande 5 och 2003/04:Bo283 (m)
yrkande 3 bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening. Övriga motionsförslag i denna fråga
avstyrks.

18. Räntebidragssystemet (punkt 15) (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 10 och avslår
motionerna 2003/04:Bo235 yrkandena 2 och 5,
2003/04:Bo239, 2003/04:Bo253 yrkandena 22 och 23,
2003/04:Bo257 yrkande 5 och 2003/04:
Bo283 yrkande 3.

Ställningstagande

Det nuvarande systemet för räntebidrag innebär i
princip att ett "evigt" bidrag utgår till de
bostäder som en gång erhållit räntestöd. Detta leder
även till att statens utgifter för räntebidragen
hela tiden kommer att öka i takt med att nya
bidragsberättigade bostäder tillkommer genom ny-
eller ombyggnad. Ett räntebidragssystem med denna
uppbyggnad ter sig alltmer orimligt. Den
ursprungliga avsikten med systemet var i stället att
det på sikt skulle leda fram till en avveckling av
de generella statliga bostadssubventionerna. Vi
anser att det nu är dags att fatta ett beslut om att
inleda en sådan avveckling. Det bör emellertid
understrykas att denna avveckling bör ske samtidigt
som fastighetsskatten för hyreshus avvecklas och
åtgärder för en reducerad byggmoms vidtas. Våra
förslag med denna inriktning bereds av skatte- och
finansutskotten.

Varken statlig fastighetsskatt eller räntebidrag
bör således utgå för hyreslägenheter. En avveckling
av räntebidragssystemet bör inledas genom att inga
beslut fattas om att bevilja nya räntebidrag.
Regeringen bör fatta ett beslut om en ändring av
räntebidragsförordningen i enlighet med detta och
återkomma till riksdagen med förslag om hur en
avveckling i övrigt kan genomföras.
Vad vi ovan anfört med anledning av motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 10 bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsförslag avstyrks.

19. Räntebidragssystemet (punkt 15) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkandena 2 och 5 och
avslår motionerna 2003/04:Bo239, 2003/04:Bo253
yrkandena 22 och 23, 2003/04:Bo257 yrkande 5,
2003/04:Bo283 yrkande 3 samt 2003/04:
Bo297 yrkande 10.

Ställningstagande

Det grundläggande nyproduktionsstödet i form av
räntebidrag har successivt kommit att urholkats.
Denna utveckling inleddes i början av 1990-talet då
det s.k. Danellsystemet infördes. Detta system har
inneburit dels att bidragsandelen minskat till
dagens nivå som ligger på 30 % av räntekostnaden,
dels att hänsyn inte tagits till de ökade
produktionskostnaderna. Bidragsunderlaget för en
normal lägenhet ligger således fortfarande på
ungefär samma nivå som när de ursprungliga
schablonbeloppen för produktionskostnaden
fastställdes för mer än tio år sedan. Följden har
blivit att räntebidragen i dag är otillräckliga för
att rimliga boendekostnader skall kunna erbjudas i
nyproducerade hyreslägenheter. Av detta skäl har det
varit nödvändigt att komplettera
räntebidragssystemet med två tidsbegränsade stöd,
ett investeringsbidrag för hyresrätter och en
momsersättande skattekreditering, som båda gäller
t.o.m. utgången av år 2006.

Även för ombyggnad har Danellsystemet inneburit
att räntebidragens värde kraftigt har urholkats.
Dessutom gäller omfattande begränsningar för vilka
renoveringsåtgärder som berättigar till stöd.
Tidigare hade räntebidragen ett värde som motsvarade
ca 50 % av investeringen i samband med en ombyggnad.
I dagens system är motsvarande värde endast omkring
7 %.
Större delen av det fastighetsbestånd som i dag
har ett renoveringsbehov är byggt under
miljonprogrammets tid och en stor del tillhör
allmännyttans bestånd. För att de boende inte skall
drabbas av stora hyresökningar när den nödvändiga
ombyggnationen genomförs finns det ett behov av ett
förstärkt statligt stöd. Detta behov framstår som
särskilt angeläget med tanke på att en
förhållandevis stor andel av de boende i det
aktuella fastighetsbeståndet utgörs av ensamstående
kvinnor med barn och stora invandrarfamiljer.
Det finns således starka skäl att se över och
förstärka stödet både till nyproduktionen av
hyresrätter och till en nödvändig ombyggnad i delar
av bostadsbeståndet. Vi anser att man bör pröva
möjligheten att ersätta såväl räntebidragen som de
tillfälliga stöden med ett nytt enhetligt
investeringsstöd. Stödet bör utformas med sikte på
att rimliga boendekostnader skall kunna uppnås. Det
innebär bl.a. att ett krav bör ställas på att hyran
skall vara förhandlad i förväg. Vidare bör stödet
villkoras med tydliga krav på en miljöanpassning av
de nyproducerade fastigheterna och de vidtagna
ombyggnadsåtgärderna. Den nya stödformen bör kunna
tas i bruk senast år 2007.
Det som vi anfört om inriktningen på de kommande
övervägandena om den statliga bostadsfinansieringen
bör riksdagen som sin mening tillkännage för
regeringen. Detta innebär ett bifall till motion
2003/04:Bo235 (v) yrkandena 2 och 5 samt ett avslag
på övriga motionsyrkanden som behandlats i detta
avsnitt.

20. Investeringsbidrag för hyresbostäder
(punkt 16) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta
Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark
(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo253 yrkande 21,
2003/04:Bo263 yrkande 15, 2003/04:Bo283 yrkande 13 i
denna del, 2003/04:Bo297 yrkande 9 och avslår motion
2003/04:N325 yrkande 6.

Ställningstagande

Redan när riksdagen våren 2001 behandlade
regeringens förslag om att införa ett
investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder
riktades stark kritik mot utformningen av detta
stöd. I en gemensam reservation (m, kd, c, fp)
framhölls att det behövs helt andra åtgärder för att
komma till rätta med de omfattande problemen på
bostadsmarknaden. Reservanterna anförde att det i
stället behövde skapas långsiktigt goda
förutsättningar för byggande och förvaltning genom
bl.a. sänkt skattetryck på bostadssektorn,
förenklingar i plan- och byggprocessen, en översyn
av hyressättningssystemet samt åtgärder för att
främja konkurrensen inom byggsektorn. Utvecklingen
på bostadsmarknaden sedan investeringsbidraget
infördes har visat att detta var en riktig
bedömning. Bidraget har inte förmått medverka till
en tillräcklig bostadsproduktion på orter med
bostadsbrist. Tvärtom har de krångliga och otydliga
bidragsvillkoren bidragit till en osäkerhet och
uppgivenhet inom byggsektorn. Regeringen förmådde
emellertid inte dra de riktiga slutsatserna av
utvecklingen utan svarade i stället med att införa
ytterligare en byggstimulans - skattekrediteringen -
med lika krångliga villkor.

Enligt vår mening har utvecklingen på
bostadsmarknaden ytterligare understrukit behovet av
att lägga om bostadspolitiken, från att vara
inriktad på bidrag och detaljreglering till att ge
ekonomiska och legala förutsättningar för en
fungerande marknad. Vi anser att målet för denna
omläggning måste vara att skapa långsiktigt hållbara
förutsättningar för att bygga och förvalta bostäder.
I motioner (m), (fp), (kd) och (c) har lagts fram
till stora delar sammanfallande förslag med denna
inriktning. Det handlar bl.a. om en avvecklad
fastighetsskatt, ett friare hyressättningssystem och
förenklingar i olika regelsystem. Sammantaget skulle
dessa åtgärder ge betydligt bättre förutsättningar
för en tillräcklig produktion av såväl hyresbostäder
som andra bostäder.
Investeringsbidraget för nybyggnad av
hyresbostäder bör således snarast avvecklas i
enlighet med förslagen i motionerna 2003/04:Bo253
(fp), 2003/04:Bo263 (c), 2003/04:Bo283 (m) och
2003/04:Bo297 (kd). Detta bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.

21. Investeringsstimulans genom
skattekreditering
(punkt 17) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Fi270 yrkande 42 samt
avslår motionerna 2003/04:Bo253 yrkande 12 och
2003/04:Bo297 yrkande 8.

Ställningstagande

Den s.k. investeringsstimulansen genom
skattekreditering utgör endast det senaste exemplet
på ett statligt stöd som är kortsiktigt,
kostnadsdrivande och konkurrenshämmande. Det bör
vidare erinras om att stödet till sin konstruktion
inte är förenligt med budgetlagen. Regeringen valde
medvetet en stödkonstruktion som resulterar i
minskade intäkter på statsbudget i stället för ökade
utgifter. Enligt intentionerna bakom budgetlagen
borde detta ha medfört en nedjustering av
utgiftstaket för statsbudgeten, något som inte har
skett.

Investeringsstimulansen borde således aldrig ha
införts, och för att begränsa dess skadliga inverkan
på såväl bostadssektorn som statsbudgeten bör
stödformen snarast avvecklas. Vi vill i stället
ändra förutsättningarna för byggande bl.a. genom
sänkt skattetryck, ett friare hyressättningssystem
och förenklade regler så att nyproduktion av
hyresrätter möjliggörs utan skattemedel.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till
förslaget i motion 2003/04:Fi270 (m) yrkande 42 om
en avveckling av investeringsstimulansen tillkännage
för regeringen som sin mening. I den mån övriga
motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt inte
sammanfaller med det anförda avstyrks de.

22. Investeringsstimulans genom
skattekreditering
(punkt 17) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo253 yrkande 12 samt
avslår motionerna 2003/04:Bo297 yrkande 8 och
2003/04:Fi270 yrkande 42.

Ställningstagande

Kostnaden för den nyligen införda
investeringsstimulansen genom skattekreditering, den
s.k. byggmomssänkningen, kommer enligt
budgetpropositionen att ge minskade skatteintäkter
på ca 0,8-1,3 miljarder kronor åren 2004-2006. Detta
utgör i sig en stor kostnad och dessa skattemedel
skulle ha kunnat användas på ett bättre sätt. Det
mest allvarliga är emellertid att stödet givits en
sådan konstruktion att det snarare gör skada än
nytta på bostadsmarknaden. De krångliga och otydliga
villkoren för att ta del av stimulansen har skapat
en osäkerhet på byggmarknaden. Staten försöker
dessutom genom bidraget styra produktionen av
bostäder i riktning mot små hyresrätter trots att
efterfrågan på många orter har en annan inriktning.
Vi menar att det enda rimliga är att låta
konsumenternas behov påverka vad som byggs. Detta
kräver en omläggning av bostadspolitiken i flera
avseenden i enlighet med de förslag som presenterats
i Folkpartiet liberalernas bostadspolitiska
motioner.

Vi anser således att investeringsstimulansen bör
avvecklas. I stället för denna styrande
byggmomsersättning bör åtgärder med en generell
inriktning vidtas inom ramen för
mervärdesskattesystemet. En sådan omläggning skall
inte ha konsumtions- eller produktionsstyrande
syften, utan lämna utrymme för konsumenterna själva
att göra sina val. Beräkningar ger vid handen att
den generella mervärdesskattesatsen skulle kunna
sänkas till 20-21 % om alla särregler för momsen
togs bort. En sådan sänkning skulle givetvis få en
mycket positiv inverkan på samhällsekonomin och då
inte minst på bostadssektorn. Vi anser emellertid
att resultatet av den pågående utredningen angående
mervärdesskattepolitiken bör avvaktas innan
riksdagen tar ställning till vilka åtgärder som bör
vidtas inom mervärdesskattesystemet.
Vad ovan anförts innebär ett bifall till
Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253 yrkande 12
och även till övriga motionsyrkanden till den del de
sammanfaller med det anförda.

23. Investeringsstimulans genom
skattekreditering
(punkt 17) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 8 samt avslår
motionerna 2003/04:Bo253 yrkande 12 och
2003/04:Fi270 yrkande 42.

Ställningstagande

Riksdagen bör fatta beslut om en avveckling av det
nyligen införda systemet för investeringsstimulans
genom skattekreditering. Detta system infördes trots
en omfattande kritik från bostadssektorn som bl.a.
gällde de otydliga och krångliga villkor som avsågs
vara förknippade med stödet.

Den förordning för stödet som trädde i kraft i
augusti bidrog knappast till att klargöra vilka
konkreta krav som ställs på ett projekt för att
komma i fråga för stödet. I förordningen anges bl.a.
att "projektet till sin karaktär skall vara ägnat
att säkerställa att boendekostnaderna är rimliga".
Osäkerheten för den som vill bygga är betydande
eftersom denna och flera andra regler lämnar utrymme
för länsstyrelsen att synnerligen godtyckligt, från
fall till fall, fatta beslut om hur villkoren skall
tolkas. Dessutom står reglerna om boendekostnaderna
i konflikt både med bruksvärdessystemet i sin
nuvarande tillämpning och med de tankar på en
flexiblare hyressättning i nyproducerade fastigheter
som bostadsmarknadens parter enats kring. Försöket
att styra boendekostnaderna genom en politisk
reglering utgör snarast ett steg mot ett socialt
kategoriboende, s.k. social housing, som inte minst
socialdemokratin så skarpt avvisat i flera
decennier.
Stödet är begränsat till att utgå för högst 60 m2,
även om lägenheterna får ha en yta upp till 70 m2.
Samtidigt som regeringen presenterade sitt förslag
om det nya stödet kom emellertid rapporter från
Boverket om att det är långt ifrån bara små
lägenheter som är en bristvara. Vad som behövs är en
rörligare bostadsmarknad, flyttkedjor, och detta
åstadkoms inte genom byggandet av bara de allra
enklaste och minsta bostäderna.
Investeringsstimulansens villkor riskerar att leda
till bostadsområden med en ensidig
hushållssammansättning. En god blandning av
lägenhetstyper och lägenhetsstorlekar är nödvändig
för att undvika att nya ensidiga och segregerade
bostadsområden uppkommer.
I stället för det styrande systemet med
skattekreditering bör ett enkelt system med en
skattereduktion motsvarande halva den erlagda
byggmomsen införas. Detta innebär i praktiken att
kostnaden för ett byggprojekt minskar med 10 %.
Denna skattereduktion skulle, till skillnad från
nuvarande regler, fungera på samma sätt som sänkt
moms. Den skulle således gälla all nyproduktion av
flerbostadshus, vara utan tidsbegränsning samt kunna
hanteras obyråkratiskt och utan osäkerhet om den
utbetalas eller ej. Kristdemokraterna har i sitt
budgetalternativ föreslagit ett sådant system. De
konkreta förslagen om skattereduktionen hanteras av
skatteutskottet.
Det anförda som innebär ett bifall till motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 8 bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Det
innebär också att vad som anförts i övriga motioner
i huvudsak blir tillgodosett.

24. Ändrad inriktning av
kreditgarantigivningen för ny- och ombyggnad
(punkt 18) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkandena 7 och 8,
bifaller delvis proposition 2003/04:1, utgiftsområde
18, punkt 8 och avslår motionerna 2003/04:Bo271,
2003/04:Bo284 samt 2003/04:Bo286.

Ställningstagande

Regeringens föreslag om en utökning av
kreditgarantins maximala storlek och om att
garantigivningen i fortsättningen skall ske med
utgångspunkt i civilrättsliga avtal i stället för
utifrån garantivillkor fastställda i förordning har
tidigare mött invändningar från flera instanser.
Exempelvis har Riksgäldskontoret framhållit att
statens roll som finansiell aktör på
bostadskreditmarknaden behöver klargöras innan
beslut fattas om en eventuell breddning av den
statliga garantigivningen.

Regeringen tycks inte tillmäta dessa invändningar
någon betydelse eftersom förslagen läggs fram utan
att några egentliga överväganden i denna
grundläggande fråga redovisas. Vi anser däremot att
det finns starka skäl att ifrågasätta behovet av en
statlig kreditgarantigivning och därmed BKN:s
verksamhet i sin helhet. Med dagens konstruktion är
denna verksamhet snarast att betrakta som en
subvention av bostadsbyggandet, som skulle vara
obehövlig på en fungerande bostadsmarknad. En
omläggning av bl.a. grunderna för
hyressättningssystemet kommer starkt att minska
behovet av kreditgarantierna. Vi föreslår mot denna
bakgrund att en utredning tillsätts med uppgift att
analysera behovet av den statliga
kreditgarantigivningen inom bostadssektorn.
Vad gäller regeringens förslag om att låta BKN
teckna civilrättsliga avtal med kreditinstitut om
kreditgarantier i stället för att fastställa dem
genom förordningar finns två invändningar. För det
första är BKN ett offentligrättsligt organ. Vid
tvister är det därför möjligt att överklaga nämndens
beslut till förvaltningsdomstol. Om civilrätten
tillämpas så gäller avtalsfrihet. Det innebär att
huvudprincipen är att var och en själv skall kunna
bestämma om avtal skall ingås, med vem avtalet skall
ingås och vilket innehåll avtalet skall ha. Om
nämndens beslut fattas genom civilrättsliga avtal är
det inte längre möjligt att på samma sätt överklaga
beslutet eftersom det då faller under de allmänna
domstolarnas behörighet.
För det andra innebär civilrättens huvudprincip om
avtalsfrihet att det finns betydande utrymme för
godtycklighet i nämndens beslutsprocedur. Vi anser
att myndighetsutövning i en rättsstat skall ske med
saklighet och opartiskhet som huvudprincip, enligt 1
kap. 9 § regeringsformen. Regeringens förslag om att
låta BKN:s myndighetsutövning utövas på
civilrättsliga grunder riskerar att strida mot
regeringsformens intentioner.
Sammanfattningsvis bör riksdagen avslå den del av
regeringens förslag om ändrad inriktning för
kreditgarantigivningen som innebär att BKN skall
bemyndigas att teckna civilrättsliga avtal vid
kreditgarantigivning. Den offentligrättsliga
regleringen bör bibehållas. Inom ramen för en
fortsatt sådan reglering bör BKN ges möjlighet att
utfärda kreditgarantier på marknadsmässiga grunder
med ledning av en fastighets marknadsvärde. En
utredning bör vidare tillsättas för att överväga
behovet av en statlig kreditgarantigivning inom
bostadssektorn och söka lösningar som ger
förutsättningar för kreditmarknaden själv att
erbjuda en ersättning för det nuvarande statliga
systemet.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Det innebär ett bifall till
motion 2003/04:Bo283 (m) yrkandena 7 och 8 samt ett
delvis avslag på regeringsförslaget om ändrad
inriktning av kreditgarantigivningen. Övriga
motionsförslag som behandlats i detta avsnitt
avstyrks.

25. Kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag (punkt 21) (m, kd)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter
Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo283 yrkande 4 och
2003/04:Bo297 yrkande 2 samt avslår proposition
2003/04:1, utgiftsområde 18, punkt 5 och motion
2003/04:Bo297 yrkande 3.

Ställningstagande

Det av regeringen begärda bemyndigandet att ställa
ut kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag ingår som en del i ett system för
s.k. omstrukturering av kommunala bostadsbolag. I
motioner (m) och (kd) föreslås att riksdagen skall
avvisa det begärda bemyndigandet med en
särbehandling av de kommunala bostadsföretagen.
Dessa motioner innehåller också förslag om en annan
hantering av frågan om stöd till de kommuner eller
bostadsbolag som fått ekonomiska problem till följd
av bostadsmarknadsläget i kommunen.

Våra ställningstaganden i huvudfrågan, dvs. vilken
ordning som i stället bör gälla för statens
engagemang i omstruktureringen av bostadsbolag,
framgår av respektive särskilt yttrande vad gäller
anslagsfördelningen för utgiftsområde 18 för
budgetåret 2004. I den nu aktuella frågan om ett
bemyndigande om kreditgarantier anser vi att
riksdagen skall avslå regeringens begäran. Vi ser
ett sådant beslut som ett första steg mot en
omprövning av det nuvarande systemet för
omstrukturering av kommunala bostadsbolag. Förslaget
innebär att motionerna 2003/04:Bo283 (m) yrkande 4
och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 2 tillstyrks.

26. Kreditgarantier för lån till kooperativa
hyresrättsföreningar (punkt 22) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkande 5 och avslår
proposition 2003/04:1, utgiftsområde 18, punkt 6.

Ställningstagande

Regeringen har begärt ett särskilt bemyndigande för
att kunna utfärda kreditgarantier för lån som
kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för
nybyggnation eller förvärv av fastigheter. Vi anser
att riksdagen skall avslå denna begäran. Det är inte
rimligt att tillämpa särregler avseende
kreditgarantier för en specifik upplåtelseform.
Samma förutsättningar bör gälla oavsett
upplåtelseform såväl för kreditgarantier som för
övriga statliga regler i fråga om de finansiella
instrumenten inom bostadssektorn.

Vad vi ovan anfört innebär att riksdagen med
bifall till motion 2003/04:
Bo283 (m) yrkande 5 bör avslå regeringens förslag i
den aktuella frågan.

27. Rörlig kredit för förvärv och innehav av
fastigheter (punkt 23) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkande 6 och avslår
proposition 2003/04:1, utgiftsområde 18, punkt 7.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens begäran om ett bemyndigande
om en rörlig kredit avsedd för förvärv och innehav
av fastigheter bör avslås av riksdagen.
Grundprincipen måste vara att staten inte bör äga
fastigheter som den inte själv använder. Därtill bör
det framhållas att regeringens förslag i denna del
helt saknar bakgrundsbeskrivning och att
motiveringen är mycket knapphändig. Det är inte
rimligt att förslag om statliga åtaganden läggs fram
för riksdagens avgörande utan att ett tillräckligt
beslutsunderlag samtidigt presenteras.

Riksdagen bör med bifall till motion 2003/04:Bo283
(m) yrkande 6 avslå regeringens begäran om ett
bemyndigande i den aktuella frågan.

28. Investeringsstöd för studentbostäder
(punkt 24, motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina
Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars
Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

De olika former av riktade investeringsstöd för
bostadsbyggande som använts under senare år har
sammantaget haft en påtagligt negativ inverkan på
hela bostadsbyggnadssektorn. De har indirekt
bidragit till ökade byggkostnader och de har
medverkat till att produktionen snarare inriktats
efter de villkor som ställs i bidragsförordningen än
efter den verkliga efterfrågan. Projekt har dragits
i gång eller stoppats alltefter de villkor som
ställs för när och var bidrag beviljas.

De olika investeringsstöd som tillämpats för
studentbostäder utgör ett tydligt exempel på den
kortsiktighet och ryckighet som präglat den
socialdemokratiska politiken på området. Ett bidrag
för studentbostäder infördes således i slutet av
1990-talet för att efter en kort tid avvecklas med
hänvisning till bristande efterfrågan. År 2000
introducerades ett nytt bidrag för att sedan
avskaffas sommaren 2003. För båda dessa
bidragsformer hade dessutom bidragsvillkoren hunnit
ändras flera gånger under deras korta varaktighet.
Nu har ytterligare en ny form av investeringsstöd
börjat tillämpas för studentbostäder, den s.k.
investeringsstimulansen genom skattekreditering, med
om möjligt ännu otydligare och krångligare
regelsystem än tidigare bidragsformer.
Slutsatsen av denna ryckiga politik kan bara bli
en. Det måste bli möjligt att bygga studentbostäder
utan subventioner. För de berörda bostadsbolagen
måste det framstå som i det närmaste omöjligt att
bedriva en långsiktig planering av bostadsproduktion
och förvaltning av sitt bestånd när spelreglerna
ständigt ändras.
Det här anförda innebär att det enligt vår mening
inte bör bli aktuellt att överväga införandet av
ytterligare en ny form av investeringsstöd för
studentbostäder. Helt andra åtgärder måste sättas in
för att underlätta produktionen av studentbostäder.
Med denna motivering bör riksdagen också avstyrka de
aktuella motionsförslagen.

29. Investeringsstöd för studentbostäder
(punkt 24) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 28 och avslår
motionerna 2003/04:Bo235 yrkande 3 och 2003/04:Bo263
yrkande 14.

Ställningstagande

Bostadssituationen för studenter är mycket
bekymmersam på många universitets- och
högskoleorter. Sveriges Förenade Studentkårer visar
i en rapport från september 2003 att sammantaget 85
000 studenter köar till studentbostad runtom i
landet. Det krävs att både staten och kommunerna tar
sitt ansvar för bostadssituationen för
högskolestudenterna. Den långsiktigt viktigaste
förändringen som behövs för att studenter skall
kunna skaffa egna bostäder är ett ökat byggande
totalt sett. Det är bristen på bostäder i samhället
i stort som försämrat studenters boendesituation. En
omläggning av den generella bostadspolitiken har
alltså en avgörande betydelse också för att
studenters bostadssituation skall kunna förbättras.
Den akuta bristen på studentbostäder nödvändiggör
emellertid att vissa riktade åtgärder måste vidtas.
Ett nytt investeringsbidrag bör inrättas för
byggande av studentbostäder.

Det investeringsbidrag för studentbostäder som
fanns t.o.m. augusti 2003 har i stort sett fungerat
bra. Detta hindrar inte att viss befogad kritik
kunnat riktas mot bidragsvillkoren. Den omläggning
som nu skett till ett stöd i form av
skattekreditering kan emellertid ifrågasättas i
betydligt högre grad. Den nya stödformen har
försetts med otydliga och krångliga bidragsvillkor.
Jag föreslår att riksdagen i stället tillstyrker det
förslag om en ny form av investeringsbidrag som
föreslås av Kristdemokraterna. Detta bidrag är
avsett att utgå enligt enkla och förutsägbar regler.
Bidraget föreslås sammantaget uppgå till 30
miljoner kronor per år och utbetalas med 1 250 kr/m2
i Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2 i Göteborg och
Malmö och med 750 kr/m2 i övriga landet. Detta stöd
för studentbostäder bör beviljas parallellt med den
halvering av byggmomsen som Kristdemokraterna
föreslår. Räknat på en studentlägenhet på 20 m2 blir
effekten av Kristdemokraternas förslag ett 15 %
högre stöd i förhållande till den nyligen införda
tillfälliga investeringsstimulansen.
Vad jag ovan anfört med bifall till motion
2003/04:Bo297 (kd) yrkande 28 bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt
avstyrks i den mån de inte kan anses vara
tillgodosedda med det anförda.

30. Investeringsstöd för studentbostäder
(punkt 24) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2003/04:Bo263 yrkande 14 och
2003/04:Bo297 yrkande 28.

Ställningstagande

I takt med den kraftiga utbyggnaden av
högskoleplatser har också bristen på studentbostäder
ökat påtaglig. Bara var femte student bor i dag i en
studentbostad, där hyran i bästa fall är anpassad
efter tillgängliga studiemedel. Ett kraftigt
tillskott av antalet studentbostäder är nödvändigt.
Det finns mot denna bakgrund starka skäl att se över
vilket stöd som är nödvändigt för att
studentbostadssituationen skall kunna förbättras.

Även om villkoren för investeringsstödet till
studentbostäder nyligen förbättrats står sig den
svenska statens satsning slätt i jämförelse med våra
grannländer Norge och Danmark. I Norge står staten
för 60 % av den totala produktionskostnaden och i
Danmark ges ett inteckningslån som täcker 93 % av
kostnaden och staten står för 80 % av
räntekostnaden.
Vi anser att det nuvarande, tillfälliga stödet bör
ersättas av ett permanent investeringsstöd för
byggandet av studentbostäder. Stödet bör ges på
samma villkor som det nya investeringsstöd för
byggandet av ordinära hyresrätter som vi också
förordat. I båda fallen bör det permanenta bidraget
kunna börja utgå senast år 2007. Ett arbete med att
utforma de närmare stödvillkor som kan ge en
tillräcklig stimulans av bostadsbyggandet bör
snarast påbörjas.
Det som vi ovan anfört bör riksdagen med bifall
till motion 2003/04:
Bo235 (v) yrkande 3 tillkännage för regeringen som
sin mening. Övriga motionsförslag om ett
investeringsstöd till studentbostäder får anses vara
väl tillgodosedda med det anförda.

31. Investeringsstöd för studentbostäder
(punkt 24) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo263 yrkande 14 samt
avslår motionerna 2003/04:Bo235 yrkande 3 och
2003/04:Bo297 yrkande 28.

Ställningstagande

En allmän bostadspolitisk riktlinje bör vara att
störa marknaden så lite som möjligt med olika former
av subventioner. Endast i vissa speciella fall kan
det vara befogat att ändå inrätta statliga
subventionssystem. Det skall då gälla angelägna
områden där andra politiska åtgärder inte tycks få
tillräcklig verkan. Samhällets ansvar för att
efterfrågan på studentbostäder skall kunna
tillgodoses är ett sådant område. Trots att det
under lång tid rått en stor brist på studentbostäder
på flera högskoleorter har inte tillräckliga
åtgärder vidtagits för att tillgodose behovet. För
att kunna möta efterfrågan på studentbostäder och
därigenom skapa en acceptabel studiesituation för
landets studenter är det befogat med vissa statliga
subventioner.

Investeringsbidraget för byggande av
studentbostäder har också, till skillnad från andra
subventioner, visat sig vara effektivt. Regeringens
hantering av bidraget har dock varit under all
kritik. Först infördes ett bidrag 1998 som sedan
avskaffades 1999. Våren 2000 infördes bidragsformen
på nytt med avsikten att bidrag skulle utgå t.o.m.
2002. Därefter förlängdes bidragstiden med ett år
till utgången av 2003. Nu har bidragsgivningen
enligt tidigare gällande regler avbrutits i förtid
och en ny form av investeringsstimulans genom
skattekreditering har införts med en tidsbegränsning
till utgången av 2006. Resultatet av denna ryckighet
i de politiska besluten syns tydligt i byggandet.
Byggföretagen har inte kunnat lita på besluten och
har därför inte haft underlag att planera sina
insatser.
För att planeringen och byggandet av
studentbostäder skall fungera bra och för att inte
fler byggprojekt skall läggas på is, behövs det mer
av långsiktighet i stödvillkoren. Det är därför
rimligt att investeringsstödet för studentbostäder
ges en permanent form. Då kan staten också kräva av
kommun, näringsliv, studentbostadsföretag och
högskola på respektive ort att agera långsiktigt.
Riksdagen bör således anmoda regeringen att ändra i
det regelverk som styr investeringsstödet för
studentbostäder så att den gällande
tidsbegränsningen tas bort. Vidare är det nödvändigt
att stödvillkoren förenklas och att de styrande
inslagen i de nuvarande reglerna tas bort.
Vad jag ovan anfört med anledning av motion
2003/04:Bo263 (c) yrkande 14 bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Det
anförda innebär att även övriga förslag får anses
bli tillgodosedda i betydande omfattning.

32. Åtgärder för fler studentbostäder
(punkt 25) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Kr232 yrkande 8 och
2003/04:Ub385 yrkandena 3-5 samt avslår motionerna
2003/04:
Bo210, 2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3,
2003/04:Bo247, 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8,
2003/04:Bo263 yrkandena 12 och 13, 2003/04:Kr361
yrkande 7 samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

Kunskapsuppbyggnaden och den högre utbildningen är
av avgörande betydelse för Sveriges framtid och
fortsatta ekonomiska tillväxt. De studerande på
universitet och högskolor måste därför erbjudas en
bra studiemiljö. På många av landets högskoleorter
är det emellertid mycket svårt för studerande att få
bostad. Det finns tecken på att studenter börjar
undvika de större universitetsstäderna på grund av
bristen på bostäder. Bostadsbristen riskerar därmed
att bli ett hot mot valfriheten och den öppna
högskolan.

För att komma till rätta med bostadsbristen bland
studenterna måste nyproduktionen av små
hyreslägenheter och särskilda studentbostäder öka.
Detta kräver framför allt den typ av generella
bostadspolitiska insatser som förordats i flera
motioner (m). Det handlar bl.a. om åtgärder för att
sänka de skatter som belastar boendesektorn och
insatser för att öka konkurrensen. Vidare måste
planprocessen förenklas, bl.a. genom att antalet
instanser för överklagande av planer och bygglov
begränsas. Ett friare hyressättningssystem måste
införas.
I våra kommittémotioner 2003/04:Ub385 om
studenternas vardagsproblem och 2003/04:Kr232 om
ungdomsfrågor läggs också fram ett antal förslag som
mer direkt är inriktade på bostadssituationen för
studenter. Vi ställer oss bakom förslagen i dessa
motioner. Det gäller bl.a. förslag om att åtgärder
bör vidtas för att underlätta lösningar med
tillfälliga bostäder för studenter. Genom att
använda lösa bostadsmoduler kan bostäderna
återanvändas för andra ändamål när ett tillräckligt
antal permanenta bostäder har uppförts. Det behöver
också införas en större möjlighet att variera
standarden i bostäderna. Studenter och ungdomar
accepterar ofta en lägre standard om detta medför
att hyrorna kan hållas nere.
I motionerna föreslås också att del av
stadigvarande bostad skall få hyras ut utan att
uthyraren behöver betala skatt på inkomsten. Om
mindre än 50 % av en privatpersons stadigvarande
bostad hyrs ut skall inkomsten vara skattefri. Detta
förslag behandlas emellertid av skatteutskottet.
Vidare anser vi att riksdagen bör anmoda regeringen
att genomföra en inventering av statliga fastigheter
som enkelt kan göras om till studentbostäder.
Sammantaget beräknar vi att tusentals
studentbostäder skulle kunna tas fram omgående, om
våra förslag genomförs.
Det vi nu anfört om åtgärder för fler
studentbostäder bör riksdagen med bifall till
motionerna 2003/04:Ub385 (m) yrkandena 3-5 och
2003/04:Kr232 (m) yrkande 8 tillkännage för
regeringen som sin mening. Detta innebär att även
vissa av de övriga yrkanden som tagits upp i detta
avsnitt får anses vara väl tillgodosedda.
Motionsförslagen om en koppling mellan nya
högskoleplatser och krav på kommunal
bostadsplanering samt övriga motionsyrkanden som
inte är förenliga med det anförda avstyrks.

33. Åtgärder för fler studentbostäder
(punkt 25) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8
samt avslår motionerna 2003/04:Bo210, 2003/04:Bo226
yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo247, 2003/04:Bo263
yrkandena 12 och 13, 2003/04:Kr232 yrkande 8,
2003/04:Kr361 yrkande 7, 2003/04:Ub385 yrkandena 3-5
samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

Tillgången på bostäder för studenter är i dagsläget
oerhört dålig på vissa studieorter, framför allt i
de större städerna. Många studenter som blir antagna
till studieplatser tvingas tacka nej därför att de
inte har någonstans att bo. Deras enda möjlighet är
i stort sett att köpa en bostad. Det är emellertid
få studenter som har en sådan ekonomisk situation
att de över huvud taget kan fundera över en sådan
lösning.

Vi anser att det behöver vidtas en rad åtgärder
för att förbättra studenternas situation.
Studenterna måste kunna klara de ökande kostnaderna
för bostad, studielitteratur, datorer m.m. Vi anser
därför att studenternas konsumtionsutrymme behöver
stärkas. Studenter skall ha rätt att ha inkomster
vid sidan av studielånen utan att straffas
ekonomiskt genom sänkta studiemedel. Denna fråga
behandlas dock av utbildningsutskottet.
Inom det bostadspolitiska området måste flera
olika vägar prövas i syfte att snabbt få fram fler
bostäder som passar studenter. Det är i detta
sammanhang viktigt att komma ihåg att dagens
studerande vid universitet och högskolor inte är
någon homogen grupp. I Sverige har studenterna en
förhållandevis hög medelålder och många har hunnit
bilda familj. I huvudsak handlar därför en
förbättring av studenternas bostadssituation om att
generellt förbättra förutsättningarna för
bostadsbyggandet. Förslag med denna inriktning har
lagts fram i motioner (fp). Sådana generella
åtgärder som även skulle förbättra möjligheten att
bygga studentbostäder gäller bl.a. förenklingar i
plan- och byggprocessen, skattelättnader för
bostadssektorn, friare hyressättningssystem och
åtgärder för en bättre byggkonkurrens. Genom sitt
planmonopol har kommunerna ett stort ansvar att
aktivt verka för en lösning av problemet med
studentbostäder.
Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning
av rum i privatbostäder skulle göra det möjligt att
snabbt få fram betydligt fler lagliga hyresrum. Det
skulle både effektivisera användningen av det
befintliga bostadsbeståndet och råda bot på den
allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland
studenter. Detta förslag bereds av skatteutskottet.
Även om de generella åtgärderna som gäller för
hela bostadssektorn är av störst betydelse finns det
även skäl att pröva olika åtgärder speciellt riktade
mot studentboendet. En översyn av olika byggregler
bör göras för att underlätta nya metoder för att
bygga billigare småbostäder lämpade för studenter.
Det bör också vara möjligt att omvandla tomma kontor
till studentbostäder. De allmännyttiga
bostadsföretagen har i många kommuner en betydande
mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan
omvandlas till bostäder och bidra till att lösa
bristen på studentbostäder. Olika projekt har visat
att det går att få fram moduler med studentbostäder
på mycket kort tid. Genom att använda tillfälliga
bygglov kan mark snabbt tas i anspråk för
uppställande av sådana moduler. Genom att erbjuda
mark till billigt pris kan bostadskostnaden hållas
nere. Både de berörda kommunerna och staten har ett
ansvar i denna fråga.
Vi anser således att staten bör bidra till en
lösning av studentbostadsbristen i positiv anda
genom att erbjuda mark för byggande av
studentbostäder. I Stockholmsregionen skulle
tusentals bostäder vara möjliga att bygga genom ett
sådant initiativ. För att öppna denna möjlighet
behöver ägardirektiven för de statliga
fastighetsbolagen kompletteras med ett sådant
uppdrag. De ekonomiska konsekvenserna bör inte lägga
hinder i vägen om markanvändningen kan ses i ett
längre tidsperspektiv. Mark som staten upplåter för
studentbostäder kan på sikt ges ett annat
användningsområde om behoven förändras. Vidare är
det möjligt att utnyttja sådan mark som i dag inte
ger någon avkastning.
Ett positivt agerande från staten för att lösa
bristen på studentbostäder kommer att vara en
betydligt mer framgångsrik metod att stimulera en
ökad nyproduktion än de förslag om olika former av
begränsningar av högskoleutbyggnaden på orter med
bostadsbrist som förordas i vissa motioner.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till
Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253 yrkandena 7
och 8 tillkännage för regeringen som sin mening. I
den mån övriga i detta avsnitt behandlade motioner
inte sammanfaller med det nu anförda avstyrks de.

34. Åtgärder för fler studentbostäder
(punkt 25) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3
samt 2003/04:Kr361 yrkande 7, bifaller delvis
motionerna 2003/04:
Bo247, 2003/04:Bo263 yrkandena 12 och 13 samt
2003/04:Ub390 yrkande 17 och avslår motionerna
2003/04:Bo210, 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8,
2003/04:Kr232 yrkande 8, 2003/04:Ub385 yrkandena 3-5
samt 2003/04:
Ub390 yrkande 16.

Ställningstagande

Under de senaste tio åren har antalet studenter inom
den högre utbildningen ökat från 200 000 till 330
000. Samtidigt är det totala antalet studentbostäder
i landet endast ca 60 000. Det finns alltså fem
gånger så många studenter som studentbostäder.

Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) redovisar
inför varje termin bostadssituationen för landets
studenter. Undersökningarna visar det allvarliga
läge som råder på många orter med ständigt växande
köer. SFS uppskattar att det finns ett behov av 45
000-50 000 nya studentbostäder. I såväl Stockholm
och Uppsala som i Göteborg står över 20 000
studenter i kö för en studentbostad. Även på flera
av de övriga högskoleorterna finns långa köer.
Bakom denna statistik ligger givetvis en
verklighet där många studenter har en mycket svår
boende- och studiesituation. Släktingar, vänner,
bekanta och bekantas bekanta får utnyttjas för en
tillfällig bostad. Många tvingas flytta runt mellan
bostäder med kontrakt som löper på kort tid. Det
förekommer också ofta att studenter tvingas tacka
nej till sina utbildningsplatser eftersom de inte
kan få tag på en bostad. För dem som ändå väljer att
studera påverkar den osäkra bostadssituationen
studierna mycket negativt. Bristen på
studentbostäder ökar också den sociala
snedrekryteringen till den högre utbildningen.
Det är mot denna bakgrund nödvändigt att
regeringen på olika sätt aktivt söker medverka till
en förbättrad bostadssituation för landets
studenter. I kd-motionen 2003/04:Bo226 finns förslag
om en rad sådana åtgärder som skulle kunna förbättra
bostadssituationen för studenter. Det gäller förslag
om

- skattebefrielse för uthyrning till studenter i
privatvilla eller lägenhet
-
- att kommunerna skall ta sitt ansvar för att
tillhandahålla billig mark för studentbostäder
-
- att möjliggöra uppförande av mobila
studentbostäder
-
- att tillgången till bostäder bör vara ett
konkurrensmedel om högskoleplatser
-
- att sänka momsen på nyproduktion
-
- att avskaffa fastighetsskatten
-
- att förbättra konkurrensbevakningen av
byggsektorn
-
Bostadsutskottet har endast behandlat två av dessa
förslag i avsnittet om åtgärder för fler
studentbostäder. Övriga förslag behandlas av andra
utskott eller av bostadsutskottet i annat
sammanhang. Jag ställer mig givetvis bakom alla
förslagen men yrkar i denna reservation endast
bifall till förslagen om kommunernas ansvar att
tillhandahålla billig mark (yrkande 2) och om att
åtgärder bör vidtas för att underlätta användandet
av mobila studentbostäder (yrkande 3).

Riksdagen bör även ställa sig bakom förslaget i
motion 2003/04:Kr232 (kd) yrkande 8 om en bred
översyn av bostadspolitiken ur ett
ungdomsperspektiv. En rad av de generella
bostadspolitiska åtgärder som föreslagits i motioner
(kd) har givetvis stor betydelse även för
möjligheterna att bygga studentbostäder.
Jag anser vidare att de förslag som läggs fram i
flera motioner om en koppling mellan nya
högskoleplatser och krav på tillgång till
studentbostäder bör ingå i ett tillkännagivande till
regeringen. Det är således rimligt att kräva att de
kommuner som har högskolor som byggs ut med fler
studieplatser också tar ansvar för de nya
studenternas bostadssituation.
Vad jag ovan anfört bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Det innebär ett bifall
till de aktuella kd-förslagen och ett delvis bifall
till de aktuella motionerna om bostadstillgången i
samband med högskoleutbyggnad. Även övriga
motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt blir
med det förordade tillkännagivandet tillgodosedda i
betydande utsträckning. I övrigt avstyrks dessa
förslag.

35. Åtgärder för fler studentbostäder
(punkt 25) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo210, 2003/04:
Bo263 yrkandena 12 och 13 samt 2003/04:Ub390
yrkandena 16 och 17 samt bifaller delvis motionerna
2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3, 2003/04:
Bo247, 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8,
2003/04:Kr232 yrkande 8, 2003/04:Kr361 yrkande 7
samt 2003/04:Ub385 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

Studenter i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala
har svårare än någonsin att få en studentbostad.
Även om ett permanent investeringsbidrag för
byggande av studentbostäder kan bidra till att på
sikt förbättra bostadssituation för studerande vid
universitet och högskolor behövs samtidigt ett brett
engagemang från alla berörda parter. Kommunerna har
givetvis ett stort ansvar för den lokala
bostadsmarknaden. Ett särskilt ansvar åvilar
kommuner med universitet eller högskolor. Det bör
samtidigt framhållas att statliga insatser kan
behövas i flera frågor som kräver samordning och
metodutveckling.
Jag ställer mig bakom förslagen i c-motionerna
2003/04:Bo263 och 2003/04:Ub390 om att
överläggningar måste komma till stånd om
studenternas bostadssituation. Regeringen har ansvar
för att tillsammans med samtliga berörda parter
forma en strategi för hur studentbostadstillgången
skall säkras. Användningen av de resurser som
avsatts för att stimulera nybyggnation av
studentbostäder bör avgöras genom dessa
diskussioner. Studenters situation på dagens
bostadsmarknad bör särskilt analyseras och belysas
mot bakgrund av denna grupps särskilda behov.
Regeringen bör få i uppdrag förhandla om den
studentsociala situationen såväl med de kommuner som
tilldelas nya högskoleplatser som med övriga
högskolekommuner. Även övriga berörda parter som
högskolorna, studentbostadsbolagen och
studentkårerna bör bjudas in till dessa
överläggningar. Syftet med överläggningarna bör vara
att överenskommelser skall träffas som innebär att
varje part bidrar med åtgärder som kan lindra
bostadsbristen för studenterna. Som framhålls i en
av motionerna kan staten bl.a. bidra genom att
erbjuda användningen av statligt ägd mark för
studentbostäder. Som motionärerna föreslår bör
ägardirektiven till de statliga fastighetsbolagen
ändras så att bolagen kan erbjuda mark på rimliga
ekonomiska villkor.
Då en högskola eller ett universitet tilldelas
fler studieplatser ökar givetvis samtidigt behovet
av studentbostäder. Bostadssituationen på de olika
högskoleorterna bör därför beaktas vid fördelningen
av nya utbildningsplatser. Det är också rimligt att
särskilt höga krav ställs på att
bostadsförsörjningsåtgärder vidtas på de orter där
en högskoleutbyggnad planeras. Besked om en planerad
utbyggnad bör därför ges till dessa orter så tidigt
som möjligt, så att bostadsbehovet i möjligaste mån
kan tillgodoses.
I flera av de motioner som behandlas i detta
avsnitt finns förslag som kan prövas i de förordade
överläggningarna. Olika bostadspolitiska instrument
bör bli föremål för en mer förutsättningslös
genomgång sett ur ett ungdomsperspektiv.
Utgångspunkten bör bl.a. vara det faktum att
ungdomar inte har samma höga krav på sin första
bostad som de som ställs på övrig bostadsproduktion.
Det finns därför ett behov av att utveckla metoder
för byggande av billiga och funktionella
ungdomsbostäder. Det är viktigt att ungdomar ges
tillfälle att delta i arbetet och lägga synpunkter
på vilka behov som behöver tillgodoses i
projekteringen av ungdomsbostäder.
I motion 2003/04:Bo210 (c) tas en särskild fråga
om ungdomsbostäder upp. Det gäller ett framgångsrikt
projekt i Storbritannien som syftar till att ge
ungdomar med problem och bristande erfarenheter både
arbete och bostad. Projektet innebär bl.a. att
ungdomarna erbjuds ett väl bevakat boende, personlig
utvecklingsplan, utbildning och stöd vid sökande
efter lämpligt arbete. Ett motsvarande projekt som
erbjuder en helhetslösning för ungdomar med
särskilda problem bör prövas även i Sverige.
Vad utskottet ovan anfört om behovet av student-
och ungdomsbostäder bör riksdagen med bifall till
motionerna 2003/04:Bo210 (c), 2003/04:Bo263 (c)
yrkandena 12 och 13 samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16
och 17 samt med delvis bifall till övriga
motionsförslag tillkännage för regeringen som sin
mening.

36. Bostadsbidragens utformning (punkt 26,
motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det vara en självklar
målsättning att varje människa med heltidsarbete
skall kunna leva på sin inkomst. Det är helt enkelt
inte rimligt att människor skall behöva vara
beroende av bidrag sedan man betalat sin skatt.
Grundprincipen måste därför vara att den som betalar
skatt inte skall behöva bidrag och att den som
behöver bidrag inte skall betala skatt. För att nå
dit måste det utformas en ekonomisk politik som
sätter tillväxten och individerna i centrum. Därmed
ökar också människors möjligheter att efterfråga den
bostad som passar det egna hushållet bäst.

Den naturliga slutsatsen av denna vår
grundläggande inställning är att bostadsbidragen
successivt måste avvecklas och växlas mot sänkt
skatt i kombination med en reformering av
familjepolitiken i sin helhet. Detta synsätt låter
sig inte förenas med förslagen i de nu aktuella
motionerna, varför dessa avstyrks.

37. Bostadsbidragens utformning (punkt 26) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo253 yrkande 18 och avslår
motionerna 2003/04:Bo230 och 2003/04:Bo249 yrkande
1.

Ställningstagande

I dagens situation är bostadsbidragen bara ett av
många inslag på en bostadsmarknad i obalans. Även om
huvudorsakerna står att finna i omfattande
regleringar, snedvridande subventioner och andra
former av politisk styrning så utgör också
bostadsbidragen en faktor i detta sammanhang.
Bidragen ger upphov till stora marginaleffekter, och
de är i många fall styrande i valet av boende.
Samtidigt fungerar bostadsbidragen i mångt och
mycket som ett förtäckt offentligt stöd till bygg-
och bostadsbranschen. Bidragen leder till att
bostadsproducenter och byggherrar inte får
tillräckliga incitament att hålla nere kostnaderna
och effektivisera sin verksamhet. Det är helt enkelt
mer lönsamt att bygga stort och dyrt än litet och
billigt.

Den allvarligaste invändningen mot dagens
bostadsbidrag gäller dock de marginaleffekter som
bidragen tillsammans med bl.a. skatterna och
underhållsbidragen ger upphov till. För den
barnfamilj som ökar sin inkomst går i många fall
större delen av ökningen bort i form av ökad skatt
och minskade bostadsbidrag. Det är naturligtvis inte
rimligt att den som t.ex. går från studier eller
arbetslöshet till arbete eller ökar sin arbetstid
inte skall ha något ekonomiskt utbyte av detta. Ett
sådant system ger inga incitament för den enskilda
att gå ut i förvärvsarbete eller att starta egen
verksamhet. Vad som erfordras är därför åtgärder som
minskar marginaleffekterna i stödsystemen. Det kan
åstadkommas genom en successiv nedtrappning av
bostadsbidragen. Samtidigt måste grupper med
särskilt stor försörjningsbörda, som barnfamiljer,
kompenseras genom ett ökat generellt barnstöd och
sänkta inkomstskatter.
Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets
partimotion 2003/04:Bo253 yrkande 18 anfört om
utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.

38. Bostadsbidragens utformning (punkt 26) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo249 yrkande 1 samt avslår
motionerna 2003/04:Bo230 och 2003/04:Bo253 yrkande
18.

Ställningstagande

Exemplen på den socialdemokratiska regeringens
familjefientliga politik är otaliga. Ett av de
tydligaste utgörs av den reformering av
bostadsbidragen som den socialdemokratiska
regeringen genomfört - en reform som i första hand
har lett till kraftiga försämringar för ett stort
antal barnfamiljer. Trots att bostadsbidragen är det
fördelningspolitiskt sett mest effektiva sättet att
tillförsäkra också lågavlönade, barnfamiljer och
studenter en rimlig bostadsstandard har de alltså
skurits ned. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas
om målsättningen med bostadsbidragen - att hushåll
med barn skall kunna efterfråga en bostad där varje
barn har ett eget rum - längre kan anses vägleda
stödets utformning. Det är också därför som vi från
Kristdemokraterna lagt fram förslag om att redan
2004 reformera bostadsbidragen så att bl.a.
halvårsvisa avstämningar införs, den samlade
familjeinkomsten läggs till grund för
bostadsbidraget och det särskilda bidraget höjs med
100 kr per barn.

Genom dessa åtgärder rättas de största
orättvisorna i dagens bostadsbidragssystem till. På
sikt är detta dock inte tillräckligt.
Bostadsbidragen måste därför ses över i sin helhet.
Det innebär att effekterna av dagens regler måste
utvärderas i syfte att skapa ett regelverk som är
fördelningspolitiskt bättre och därmed också
rättvisare. Målet bör sålunda vara att arbeta fram
ett bostadsbidragssystem som behandlar alla hushåll
på ett likvärdigt sätt och som inte diskriminerar
barnfamiljer.
Vad jag nu med anslutning till motion
2003/04:Bo249 (kd) yrkande 1 anfört om utformningen
av bostadsbidragen bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening. Övriga motionsförslag
avstyrks.

39. Bostadsbidragens utformning (punkt 26) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo230 samt avslår
motionerna 2003/04:Bo249 yrkande 1 och 2003/04:Bo253
yrkande 18.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att bostadsbidragen skall
vara ett bostadspolitiskt instrument med uppgift att
ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga
goda och tillräckligt rymliga bostäder. Även
riksdagen har på förslag av bostadsutskottet (bet.
1995/96:BoU11 s. 16) givit uttryck för denna närmast
självklara uppfattning. Enkelt uttryckt innebär
detta att bostadsbidraget skall ge ett skydd när
hyran är för hög i förhållande till inkomsten och
därmed ge hushållen en möjlighet att efterfråga
bostad efter behov och inte enbart efter
betalningsförmåga. Vikten av detta mål kan enligt
vår mening inte nog understrykas. I ett andra steg
bör därför bostadsbidragens roll som ett instrument
för bostadspolitiken förstärkas och målet om att ge
ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med
goda och tillräckligt rymliga bostäder preciseras. I
enlighet med förslaget i vår motion 2003/04:Bo230
(v) yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna.

Familjeutredningen för i sitt slutbetänkande Ur
fattigdomsfällan (SOU 2001:24) fram förslag om att
bostadsbidragen skall inordnas i ett generellt
familjestöd. Det är ett enligt vår mening helt
oacceptabelt förslag. För det första skulle en sådan
åtgärd strida mot de uttalanden som riksdagen gjort
rörande målen för bostadsbidragen. För det andra
skulle ett genomförande för vissa hushåll leda till
inkomstbortfall i en storleksordning som inte ens är
tänkbar. Familjeutredningens förslag bör därför
omedelbart avföras från dagordningen. I stället bör
bostadsbidragen reformeras dels utifrån den
ekonomiska aspekten, dels utifrån boendeaspekten och
stämmas av mot det nya och mer precisa mål för
bostadsbidragen som vi ovan uttalat oss för. Vad vi
nu med anslutning till förslaget i v-motionens
yrkande 2 anfört bör ges regeringen till känna.
I den reformering av bostadsbidragen som
omedelbart måste påbörjas bör i ett första steg ingå
följande åtgärder.
En godtrosparagraf bör införas i regelsystemet.
Genom en sådan bestämmelse ökar tilltron till
systemet genom att det gynnar dem som har stora
svårigheter att beräkna sina framtida inkomster. En
ytterligare följd är att marginaleffekterna minskar.
Enligt vår mening bör det införas en godtrosparagraf
av dansk modell som innebär att den som handlat i
god tro och som hela tiden lämnat korrekta uppgifter
om ändrade inkomstförhållanden, skall kunna få
bostadsbidraget baserat på en avstämd inkomst inom
ett förlåtandeintervall om högst 20 000 kr. Även om
regeringen föreslår att det s.k.
förlåtandeintervallet skall ökas från 200 kr till 1
200 kr är detta inte tillräckligt.
En grupp som kan drabbas av återbetalningskrav som
de normalt sett inte kunnat förutse är de hushåll
som under inkomståret får någon form av tillfällig
engångsinkomst. Det kan t.ex. vara fråga om
retroaktiv ersättning av försäkringsförmån eller
avgångsvederlag som betalas ut i slutet av året, men
som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst
under påföljande år. Det är enligt vår mening inte
rimligt att dessa hushåll får sitt bostadsbidrag
påverkat. Reglerna bör därför ändras.
Det är nu dags att gå vidare när det gäller
ytterligare undantag för barns tillgångar vid
beräkningen av bostadsbidrag. Ett underlag för
omedelbara regeländringar föreligger också sedan
Riksförsäkringsverket helt nyligen presenterat ett
förslag som ansluter till den ståndpunkt som vi från
Vänsterpartiets sida intagit sedan många år - att
barns låsta tillgångar inte skall påverka
bostadsbidraget.
För att förmögenhetsuppgifterna skall kunna
kontrolleras bör Riksförsäkringsverket, i enlighet
med det förslag som verket nyligen lagt fram, kunna
inhämta sådana uppgifter från Riksskatteverket. Som
vi tidigare framhållit stärker denna åtgärd tilltron
till bostadsbidragssystemet som sådant samtidigt som
det minskar risken för fusk.
Värdet av ett livslångt lärande sätts i dag inte i
fråga av någon. En fortlöpande kompetensutveckling
är till gagn för såväl den enskilde som för
samhället. Möjligheterna till kompetensutveckling
måste därför tryggas på olika sätt. En sådan väg är
att ta bort den åldersgräns som i dag finns när det
gäller rätten till bostadsbidrag för hushåll utan
barn. Det är en åtgärd som dessutom kan bidra till
att lösa bostadsfrågan för många hemlösa.
Hemlöshetskommittén har i sitt slutbetänkande bl.a.
visat på att flertalet hemlösa är ensamstående utan
barn och äldre än 28 år. Att öppna möjligheten för
denna grupp att få bostadsbidrag kan vara en viktig
del i försöken att dels finna, dels kunna behålla en
bostad.
De ytgränser som satts upp för bostadsbidragen kan
i en del fall få oönskade konsekvenser. Det händer
sålunda att hushåll för att få bidrag tvingas att
flytta till en mindre bostad med samma eller t.o.m.
högre boendekostnad. Effekterna av dagens ytnormer
måste därför ses över.
De hyres- och inkomstgränser som styr
bostadsbidragen har legat fast sedan 1996. I
praktiken innebär det att bidragens värde har
urholkats som en följd av prisutvecklingen. En
översyn av bidragen måste därför göras i syfte att
anpassa dem till såväl inkomst- som
boendekostnadsutvecklingen. Det kan t.ex. ske genom
att beloppen indexeras.
Även det nu med anledning av v-motionens yrkande 3
anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

40. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget
(punkt 27, motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Det är vår grundläggande inställning att
bostadsbidragen successivt måste avvecklas och
växlas mot sänkt skatt i kombination med en
reformering av familjepolitiken i dess helhet. Det
saknas mot den bakgrunden anledning att göra de
förändringar i bidragen som föreslås i motionerna,
varför dessa avstyrks.

41. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget
(punkt 27, motiveringen) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Enligt vår mening belyser de behandlade förslagen
ett av de många problem som följer av
bostadsbidragssystemet. Lösningen på detta är dock
inte att införa nya regler eller att på annat sätt
försöka modifiera bostadsbidragen. Genom sådana
insatser kommer man naturligtvis inte till rätta med
de besvärande marginaleffekterna i systemet. I
stället bör bostadsbidragen, i enlighet med
förslaget i Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253
på sikt avvecklas. Samtidigt måste grupper med
särskilt stor försörjningsbörda, som barnfamiljer,
kompenseras genom ett ökat generellt barnstöd och
sänkta inkomstskatter.

Det vi nu anfört låter sig inte förenas med de
behandlade motionsförslagen, varför de avstyrks.

42. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget
(punkt 27) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo212 och 2003/04:Bo249
yrkande 5 samt avslår motion 2003/04:Bo205.

Ställningstagande

I samband med att riksdagen under våren 2003
behandlade propositionen Barns förmögenhet vid
beräkning av bostadsbidrag berördes frågor om
egendom som barn erhållit genom testamente eller
gåva med inskränkt dispositionsrätt. Enligt min och
Kristdemokraternas mening borde redan i detta
sammanhang den stötande effekt ha undanröjts som
uppkommer när egendom som inte kan disponeras ändock
påverkar beräkningen av bostadsbidraget. Så blev
emellertid inte fallet.

Rätten att disponera över egendom som ett barn
erhållit genom gåva eller arv är inte sällan
kraftigt inskränkt genom villkor i gåvobrev eller
testamente. Det kan handla om att egendomen inte kan
disponeras av vare sig barnet eller föräldrarna före
ett visst datum, vanligen barnets myndighetsdag. Det
gäller också när en givare eller testator förordnat
att viss egendom skall stå under särskild
förvaltning.
När en sådan inskränkning finns i föräldrarnas
eller de särskilt förordnade vårdnadshavarnas
dispositionsrätt över barnets egendom borde denna
undantas vid beräkning av bostadsbidrag. Det är inte
rimligt att medel som tills vidare är oåtkomliga för
familjen skall reducera möjligheten till ett
anständigt boende. Även Riksförsäkringsverket har nu
kommit till samma slutsats som vi kristdemokrater.
Det förslag som verket nyligen lagt fram innebär
sålunda att barns låsta tillgångar inte skall
påverka bostadsbidraget. På den punkten finns det
därmed ett underlag som gör det möjligt för
regeringen att omedelbart ändra reglerna.
För näringsidkare finns möjlighet att göra
avsättning till s.k. periodiseringsfond. Avsikten är
att reservera del av vinst för senare behov och
betala skatt när reservationen upplöses. Det är
alltså pengar som företagaren inte använder till
konsumtion just det inkomståret. Trots det räknas en
sådan reservation till inkomstunderlaget när
bostadsbidraget beräknas. Denna regel liksom den om
förmyndarspärrade konton bör tas bort eftersom den
innebär att bostadsbidrag beräknas på fiktiva
tillgångar och inkomster.
Jag och Kristdemokraterna anser inte heller att
inkomsten för ett hemmaboende barn under 20 år som
understiger 20 000 kr skall ingå i
beräkningsunderlaget för bostadsbidraget.
I enlighet med förslagen i motionerna
2003/04:Bo212 (kd) samt 2003/04: Bo249 (kd) yrkande
5 bör regeringen återkomma med förslag till de
ändringar av reglerna för beräkning av
bostadsbidragen och den bidragsgrundande inkomsten
som jag nu uttalat mig för. Detta bör ges regeringen
till känna. I den mån övriga förslag därmed inte är
tillgodosedda avstyrks de.

43. Bostadsbidragen vid skilsmässa (punkt 28,
motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Enligt vår mening bör bostadsbidragen avvecklas i
takt med att skatterna sänks och familjepolitiken i
sin helhet reformeras. I en situation där de första
stegen mot en sådan successiv avveckling måste
inledas finns det naturligtvis inte skäl att bygga
ut bostadsbidragen på det sätt som motionärerna
föreslår. Motionen avstyrks.

44. Bostadsbidrag till studerande äldre än 28
år
(punkt 29, motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta
Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Enligt vår mening bör bostadsbidragen till hushåll
utan barn avvecklas redan fr.o.m. 2004. Det finns
därför inte anledning att överväga ändringar i
åldersgränsen för dessa bidrag.

Motionen avstyrks således.

45. Nyckeltal för verksamheten vid
länsstyrelserna (punkt 32) (m, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-
Lundin (m), Margareta Pålsson (m), Rigmor
Stenmark (c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkande 16.

Ställningstagande

Som ett led i arbetet med en förbättrad mål- och
resultatstyrning har utskottet bl.a. uttalat sig för
en ökad användning av resultatindikatorer av olika
slag. Detta ställningstagande gäller naturligtvis
även landets länsstyrelser. Det är i dag svårt, för
att inte säga omöjligt, att jämföra hur de olika
länsstyrelserna bedriver sin verksamhet. Sett i
relation till antalet invånare är de medel som
anslås till länsstyrelserna ojämnt fördelade. Det
kan naturligtvis finnas olika godtagbara motiv för
denna avvikelse. Förhållandena i länen och kraven på
insatser från länsstyrelsernas sida varierar. Det
gör det enligt vår mening angeläget att finna
redovisningsmetoder som möjliggör en uppföljning och
utvärdering av dessa skillnader. Nyckeltal bör
utvecklas så att det går att mäta effektiviteten vid
länsstyrelsernas olika avdelningar och göra
jämförelser mellan olika län.

Enligt uppgift har ett arbete med denna inriktning
nu inletts inom Regeringskansliet. Det är angeläget
att resultatet från detta arbete snarast kommer till
praktisk användning i samband med resursfördelning
och prioriteringar. Redovisningar med denna
inriktning bör också i lämpliga sammanhang
föreläggas riksdagen. I budgetpropositionen bör
jämförelser med lämpliga nyckeltal alltid ingå i det
redovisade beslutsunderlaget.
Vad vi nu anfört med anslutning till motion
2003/04:283 (m) yrkande 16 bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.
Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttranden.

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 2004 (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson
(m) och Peter Danielsson (m) anför:

Inledning

Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan inriktning av den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett
övergripande mål för den ekonomiska politiken skall
vara att möjliggöra ökad tillväxt, att kunna leva på
sin lön och stärkt trygghet. Antalet sjukskrivna och
förtidspensionerade måste minskas genom att sjukvård
och rehabilitering förbättras. Detta kräver bl.a. en
målmedveten politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla
satsningar på kunskap och forskning samt påtagliga
förbättringar av klimatet för företagande. För att
möjliggöra allt detta krävs en politik som
innehåller lägre skatter för både löntagare och
företagare, en skärpning av bidragssystemen,
avregleringar och ökad konkurrens och en ökad
trygghet för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra förslag skall var trygga, väl sammanhållna
och syftar till att skapa de bästa förutsättningarna
för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande
Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla
större möjligheter till ett rikare liv. Genom en
större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Vi
vill att fler, inte färre, kan komma in på den
ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
och självkänslan ökar också genom att hushållen får
en större ekonomisk självständighet. Friheten och
rättigheten att välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda
människorna får ett större inflytande över sitt liv.
Vi har föreslagit en växling från subventioner och
bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,
främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att
påverka sin egen situation. Vi slår också fast att
det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tryggt sätt kunna genomföra de uppgifter som skall
vara gemensamma. Exempelvis tillförs betydande
resurser för att bryta den ökade sjukfrånvaron och
de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra förslag till
utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar
samt finanspolitiska ramverk - präglas av ordning
och reda och skall ses som en helhet där inte någon
eller några delar kan brytas ut och behandlas
isolerat från de andra. Riksdagens majoritet har
emellertid den 19 november 2003 beslutat om ramar
för de olika utgiftsområdena i enlighet med
finansutskottets förslag och väljer därmed en annan
inriktning av politiken. Vi deltar därför inte i det
nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom
utgiftsområde 18.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
budgetalternativet inom utgiftsområde 18. Vår
politik i bostadsfrågor finns närmare utvecklad i
bl.a. kommittémotionerna 2003/04:Bo257 och
2003/04:Bo283.

21:1 Bostadsbidrag

Det borde vara en självklar princip att den som
betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den
som behöver bidrag inte skall betala skatt. Genom
att tillämpa en så enkel grundregel skulle betydande
delar av stödsystemen, bl.a. bostadsbidragen, på
sikt kunna mönstras ut. Samtidigt tvingas vi
konstatera att i dagens situation är bostadsbidraget
för många barnfamiljer en förutsättning för att
ekonomin skall gå ihop. Det höga skattetrycket gör
det inte möjligt för dessa familjer att skaffa sig
den bostad som de annars önskar.

Till dess att en omläggning av skatter och olika
stödsystem skett anser vi att bostadsbidragen enbart
skall riktas till barnfamiljer. Bostadsbidragen till
ungdomar under 29 år utan barn bör således
avvecklas. Anslaget kan därmed minskas med 200
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.

31:1 Boverket

Med ökad avreglering och mer inslag av
efterfrågestyrd bostadsmarknad kan anslaget
reduceras med drygt 25 miljoner kronor år 2004. En
översyn av Boverkets verksamhet bör göras inför
kommande budgetår. Därvid bör bl.a. Boverkets
engagemang i den ideella föreningen Svensk
Bostadsmässa avvecklas. Staten och Boverket skall
inte riskera skattebetalarnas pengar på detta sätt.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador

Vi har under en rad av år uttryckt uppfattningen att
Fonden för fukt- och mögelskador bör avvecklas. Vår
principiella uppfattning på denna punkt står kvar.
Den typ av skador som fonden ersätter uppträder
normalt sett inom en tioårsperiod. Med tanke på att
fonden inte lämnar ersättning till hus byggda senare
än 1988 är det nu hög tid att inleda en avveckling.

Det finns dock en grupp småhus för vilken stöd
enligt vår mening bör kunna utgå under ytterligare
en tid. Det gäller de småhus som före år 2000 inte
kunnat erhålla stöd på grund av de höga självrisker
som fram till dess gällde. Genom att nya regler för
självriskens storlek nu tillämpas finns det enligt
vår mening anledning att ge de småhusägare som
tidigare nekats stöd möjlighet att söka stöd på
nytt. Stöd ur fonden bör därför kunna erhållas under
ytterligare något år. Målet bör dock vara att
stödverksamheten avvecklas i sådan takt att anslaget
kan upphöra fr.o.m. år 2006. För budgetåret 2004 bör
anslaget bestämmas till 18 miljoner kronor.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Radonbidraget har mist sin betydelse när det gäller
att påverka fastighetsägarna att vidta åtgärder mot
radonproblemen. Nya forskningsrön visar dessutom att
en del av de saneringsåtgärder som vidtagits ökar
radonhalten i stället för att minska den. Vad som nu
erfordras är därför inte nya bidrag utan forskning
och information som leder till att rätt åtgärder
vidtas i tillräcklig omfattning. Anslaget för
åtgärder mot radon i bostäder bör därför i
fortsättningen uteslutande användas för att stödja
informationsverksamheten på detta område. Vi
föreslår ett anslag för detta ändamål på 1 miljon
kronor för år 2004.

31:8 Lantmäteriverket

Utöver den anslagsminskning som följer av en ökad
avgiftsfinansiering finns det enligt vår mening
utrymme för ytterligare besparingar genom
effektiviseringar i verksamheten. I förhållande till
regeringens förslag bör därför anslaget till
lantmäteriverksamheten minskas med 10 miljoner
kronor.

31:10 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Från detta anslag beviljas medel av
Byggkostnadsforum till s.k. pilotprojekt. Detta stöd
är endast ett i raden av statliga subventioner som
snedvrider konkurrensförutsättningarna på
byggmarknaden. Det bör vara byggherrens och
förvaltarens sak att bestämma byggnadens utformning
inom de ramar som lagar och bestämmelser sätter upp.
Förutom att ett statligt stöd snedvrider
konkurrensen riskerar det att leda till minskad
priskänslighet och till ökade kostnader för
reparationer och underhåll. Anslaget bör avvecklas.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Investeringsbidraget till byggande av hyresbostäder,
liksom övriga investeringsbidrag, riskerar att leda
till kortsiktighet i beslut om byggande och få
kostnadsdrivande och konkurrenshämmande effekter.
Byggandet av hyresrätter bör i stället stimuleras
genom sänkt skattetryck, ett friare
hyressättningssystem och förenklade regler för
byggandet. Anslaget bör tas bort sedan de redan
beviljade projekten fått bidrag.

31:12 Statens bostadsnämnd

Det kan inte helt uteslutas att staten skall ta
ansvar för problem som uppstått på grund av
svårligen förutsedda förändringar i
befolkningsunderlaget och tidigare bedriven
subventionspolitik. Riktlinjerna för statens och
kommunernas ansvar skall i sådana fall vara mycket
klara och väl avgränsade. Detta grundläggande krav
är emellertid inte på långt när uppfyllt när det
gäller den verksamhet som Statens bostadsnämnd
bedriver. Regelsystemet ger utrymme för stort
godtycke från myndighetens och regeringens sida.
Statens bostadsnämnd bör därför snarast avvecklas.
Anslaget för år 2004 kan halveras för att sedan helt
avvecklas.

Vi vill i stället låta en tillfällig delegation
fortsätta den tidigare Bostadsdelegationens arbete.
Den tillfälliga delegationen bör finansieras under
utgiftsområde 25. Villkoren för delegationens arbete
bör avgränsas genom mycket klara och tydliga
riktlinjer. Även riktlinjerna för statens och
kommunernas ansvar skall vara mycket väl avgränsade
när stöd beviljas.
Den tillfälliga delegationen skall kunna ge
statligt stöd för att trygga den kommunala
kärnverksamheten. I de fall då rivning är enda
utvägen skall visst statligt stöd till sådan åtgärd
kunna utgå. En av utgångspunkterna för
delegationens arbete bör vara att kommuner inte
skall ägna sig åt näringsverksamhet. När den
tillfälliga delegationens arbete är avslutat i en
kommun, skall kommunen därför inte längre ha
bostadsföretag i sin ägo. Detta bör vara en absolut
förutsättning för det statliga stödet. Alla former
av stöd skall redovisas öppet så att det tydligt
framgår hur hyressättningen påverkas.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

Statligt stöd till kommuner som har dragit på sig
ekonomiska problem på grund av sin hantering av det
kommunägda bostadsbeståndet får inte utformas så att
det snedvrider konkurrensen på bostads- och
lokalmarknaderna. Utgångspunkten måste vara att
stödet går till kommuner som uttömt sina resurser
genom att ta ansvar för bostadsbolaget, men ändå har
kvarvarande problem. Omstruktureringar av kommunala
bostadsbolag skall ske på marknadsmässiga grunder.
Olika intressenter skall kunna förvärva delar av
eller hela kommunala bostadsföretag i kris.
Finansieringen av stödet enligt dessa riktlinjer bör
flyttas till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till
kommuner.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad
förslag som vid ett genomförande kommer att minska
länsstyrelsernas administrativa uppgifter. Det
handlar bl.a. om minskade uppgifter vad gäller
bidragshantering och avreglering inom ett flertal
områden. Vi anser mot denna bakgrund att det är
möjligt att redan nästa år minska anslaget till
länsstyrelserna med 50 miljoner kronor i förhållande
till regeringsförslaget.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Vi motsatte oss redan från början att Institutet för
ekologisk hållbarhet (tidigare kallat
Kunskapscentrum för ekologisk hållbarhet)
inrättades. Institutets främsta uppgift har varit
att bistå de kommuner som önskar söka stöd för
lokala investeringsprogram. När detta stöd nu
avvecklats finns heller inget behov av myndigheten.
Anslaget bör därför halveras för år 2004 för att
därefter helt avvecklas. Anslaget för år 2004 är
endast avsett att täcka avvecklingskostnaderna.

2. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 2004 (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Inledning

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2004
syftar till att förändra de ekonomiska
förutsättningarna så att en högre tillväxt uppnås.
Det är nödvändigt att fler arbetar och att
statsskulden minskar. Ett viktigt verktyg för att
uppnå detta är sänkta skatter på arbete och
företagande. Våra utgiftsökningar avser främst
bistånd, rättssäkerhet, utbildning, vård och omsorg
samt förbättringar för handikappade. Vi uppnår
utrymme för detta bl.a. genom åtgärder mot ohälsan
och en reformerad arbetsmarknadspolitik.

Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 18
har emellertid avstyrkts av finansutskottet i
budgetprocessens första steg. Riksdagen beslutade
den 19 november i enlighet med finansutskottets
förslag.
Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det
inte meningsfullt att delta i fördelningen på anslag
inom utgiftsområde 18. I det följande redovisas i
sammanfattning innehållet i vårt budgetförslag för
detta utgiftsområde.

21:1 Bostadsbidrag

De selektiva behovsprövade bostadsbidragen är en av
de faktorer som bidrar till att den svenska
bostadsmarknaden inte fungerar. Bostadsbidragen
skapar dessutom kraftiga marginaleffekter.
Tillsammans med de marginaleffekter som följer av
skatter, underhållsbidrag m.m. leder detta till att
det för många låg- och mellaninkomsttagare lönar sig
mycket dåligt eller inte alls att öka sin
arbetsinkomst. För att begränsa marginaleffekterna
bör bostadsbidragen successivt avvecklas. Samtidigt
måste hushåll med särskilt stor försörjningsbörda,
bl.a. barnfamiljer, kompenseras genom andra åtgärder
som Folkpartiet föreslagit i sina familjepolitiskt
inriktade motioner.

Mot den nu beskrivna bakgrunden bör
bostadsbidragen redan fr.o.m. 2004 minskas med 100
miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.

31:1 Boverket

Vi anser att det finns skäl att delvis förändra
uppdraget för Boverket. Myndigheten har i dag flera
uppgifter som nära ansluter till den verksamhet som
också bedrivs vid andra statliga myndigheter. Såväl
besparingar som en effektivisering kan uppnås om
dessa uppgifter koncentreras till en myndighet. Vi
har även föreslagit att flera bidragssystem som
delvis administreras av Boverket skall avvecklas.
Vidare förordar vi förenklingar i den lagstiftning
och de regelsystem som delvis är grund för
myndighetens verksamhet. Vi anser därför att det
sammantaget är möjligt att genomföra en neddragning
av anslaget för myndigheten med 20 miljoner kronor
redan nästa år.

31:2 Räntebidrag

Folkpartiet har i flera motioner lagt fram förslag
som bl.a. innebär en avveckling av
fastighetsskatten, en reviderad planprocess och en
friare hyressättning. Ett genomförande av dessa
förslag kommer att påtagligt stimulera
nyproduktionen av bostäder. Det ger också
förutsättningarna för att fullfölja avvecklingen av
räntebidragssystemet enligt de ursprungliga
intentionerna. Vi utvecklar vår syn på
räntebidragssystemet i en reservation till detta
betänkande. Vad gäller anslaget för budgetåret 2004
baseras regeringens beräkning på en nivå på
byggproduktionen som sannolikt inte kommer att
uppnås utan en omläggning av bostadspolitiken i
flera avseenden. Det kan för övrigt konstateras att
regeringen under de senaste åren regelmässigt haft
fel i sina bedömningar av nyproduktionens
utveckling. Mot denna bakgrund anser vi det vara
rimligt att minska anslaget för det kommande
budgetåret.

31:3 Statens bostadskreditnämnd:
Förvaltningsanslag

Genom en effektivisering bör anslaget till BKN kunna
minskas något.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

Det är möjligt att minska omfattningen av detta stöd
med 10 miljoner kronor.

31:10 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Från detta anslag fördelas bidrag till s.k.
pilotprojekt enligt oklara principer. Anslaget kan
avvecklas.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Det är inte möjligt att rätta till grundläggande
brister i de statliga regler som satts upp för
bostadsmarknaden genom att införa subventioner och
bidrag. De problem som i dag finns måste lösas på
andra sätt. Vi hänvisar till de förslag som
Folkpartiet lagt fram om bl.a. sänkt skattetryck på
bostadssektorn, friare hyressättning,
regelförenklingar för planprocessen och byggandet
samt åtgärder för en bättre konkurrens inom
byggsektorn. Investeringsbidraget för hyresbostäder
riskerar att snedvrida konkurrensen och även på
andra sätt motverka sitt syfte. Bidragsformen liksom
anslaget för verksamheten bör därför snarast
avvecklas. Medel bör endast anslås för redan
beviljade bidrag.

31:12 Statens bostadsnämnd och
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

Vi motsatte oss införandet av den stödform som
finansieras med dessa två anslag. Stödsystemet har
flera inslag som vi anser vara helt felaktiga. Det
gäller bl.a. möjligheten för staten att ta över
bostadsfastigheter från kommunala bostadsföretag och
den ytterligare styrning och reglering av den lokala
bostadsmarknaden som stödsystemet kommer att medföra
i de aktuella kommunerna.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Det finns enligt vår mening utrymme för att något
minska anslaget till länsstyrelserna i förhållande
till vad regeringen föreslagit. Totalt bör en
neddragning av anslaget kunna göras med 100 miljoner
kronor. Av denna besparing bör 50 miljoner kronor
åstadkommas genom effektiviseringar m.m. i
verksamheten och resterande 50 miljoner kronor genom
att uppgifter förs över till andra myndigheter m.m.

3. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 2004 (kd)

Göran Hägglund (kd) anför:

Inledning

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner
förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken än den
Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på
att långsiktigt förbättra Sveriges
tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer
för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och
strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.
Därtill bör infrastrukturen och de långsiktiga
förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande
kraftigt förbättras. Därigenom skapas
förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna
öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas
för alla.
Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste
göras mer flexibel och där de rekordhöga sjuktalen
måste mötas med en kraftigt förbättrad
rehabilitering, förebyggande åtgärder och en
förbättrad arbetsmiljö. Det handlar om skatterna på
arbete och företagande som måste sänkas och på sikt
anpassas till omvärldens lägre skattetryck. Det
handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste
förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn
förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas
behov och bättre tillvarata personalens kompetens
och idéer. Dessutom måste valfriheten inom
familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,
pensionärernas ekonomiska situation stärkas och
infrastrukturen förbättras. Kristdemokraternas
ekonomiska politik sammanfattas i motion
2003/04:Fi241.
Målet med våra reformer på dessa områden är att
skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på
åtminstone 3 % per år över en konjunkturcykel, där
sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar
fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar
och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,
där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta
ökande behov utan att jagas av krympande
skattebaser, och där statens finanser blir mindre
konjunkturkänsliga. Den "utveckling" som pågår under
socialdemokratiskt styre är den omvända:
Sysselsättningen minskar, tillväxten väntas bli
lägre än i omvärlden, statsskulden ökar,
detaljstyrningen ökar och i stora delar av
kommunsektorn erbjuds sämre vård och omsorg till
högre skatt.
Riksdagsmajoriteten - bestående av
socialdemokrater, vänsterpartister och
miljöpartister - har den 19 november genom ett
beslut om ramar för de olika utgiftsområdena i
statsbudgeten samt beräkningen av statens inkomster
ställt sig bakom en annan inriktning av politiken.
Därför redovisar vi i detta särskilda yttrande - i
stället för i en reservation - den del av vår
politik som rör utgiftsområde 18 och som vi skulle
ha yrkat bifall till om Kristdemokraternas förslag
till ram hade vunnit riksdagens bifall i den första
beslutsomgången om statsbudgeten.

21:1 Bostadsbidrag

Den familjefientlighet som kommit att känneteckna
bostadsbidragen sedan reformeringen av dem 1997
måste nu tvättas bort. Med de kraftiga minskningar
av bostadsbidragen som i första hand barnfamiljerna
har fått vidkännas torde det bostadspolitiska målet
att hushåll med barn skall kunna efterfråga en
bostad där varje barn har ett eget rum vara mycket
avlägset. Reglernas utformning leder snarast till
att ytterligare ett steg tas mot en uttalat familje-
fientlig politik. Bostadsbidragen måste därför ses
över i grunden i syfte att skapa ett
fördelningspolitiskt bättre och rättvisare
regelverk.

Bristerna i dagens bostadsbidragssystem är
emellertid så allvarliga att åtgärder omedelbart
måste vidtas i avvaktan på att den förordade
översynen skyndsamt genomförs. Redan fr.o.m. nästa
år bör därför en rad förändringar i reglerna för
bostadsbidragen göras för att stärka bostadsbidragen
som ett viktigt fördelnings- och familjepolitiskt
instrument. De regeländringar som enligt min mening
i första hand bör genomföras är följande:

- Halvårsvisa avstämningar av bostadsbidragen mot
inkomsten införs.
-
· Det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.
·
· Den samlade familjeinkomsten läggs till grund för
bostadsbidraget.
·
De förbättringar i bostadsbidragen jag nu föreslår
bör finansieras genom de 450 miljoner kronor vi
kristdemokrater tillför bostadsbidragsanslaget
utöver vad regeringen föreslagit.

31:1 Boverket

Kristdemokraterna anser att det ansträngda
ekonomiska läget nödvändiggör vissa besparingar inom
den statliga administrationen. För Boverket innebär
detta att en begränsad minskning av anslaget med 8
miljoner kronor bör vara möjlig att genomföra år
2004.

31:2 Räntebidrag m.m.

Jag anser att systemet med räntebidrag till
bostadsbyggandet har spelat ut sin roll. I en
reservation till detta betänkande redogörs för
Kristdemokraternas syn på hur systemet skall
avvecklas. Detta blir möjligt bl.a. genom en
avveckling av den statliga fastighetsskatten.
Byggande av flerbostadshus utan subventioner bör
vidare underlättas genom att en permanent
skattereduktion införs. Effekten av en sådan
reduktion motsvarar en halvering av byggmomsen. Inga
nya räntebidrag bör beviljas från år 2004. Därigenom
blir det möjligt att uppnå en besparing på
räntebidragsanslaget på 169 miljoner kronor under
året.

31:9 Lantmäteriverket

All offentlig administration måste enligt min mening
ständigt ses över med avseende på hur den bedrivs
och hur dess uppgifter förändras över tiden. Inte
minst gäller det i situationer där det ekonomiska
läget är ansträngt. Även om Lantmäteriverket under
senare år genomgått betydande förändringar finns det
nu utrymme för att ytterligare effektivisera
verksamheten. Lantmäteriverket verkar på en marknad
som är unik för ett statligt verk och har stora
möjligheter att öka den avgiftsfinansierade delen.
Anslaget till Lantmäteriverket bör därför kunna
minskas med 23 miljoner kronor i förhållande till
regeringens förslag.

31:10 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Kristdemokraterna anser att detta anslag helt kan
avvecklas. Anslaget användes från början till att
finansiera en bidragsform som upphörde år 2002. I
dag bekostar anslaget helt andra verksamheter. Det
används dels till Byggkostnadsforum vid Boverket,
dels till de s.k. pilotprojekt som får bidrag enligt
oklara regler. Kristdemokraterna anser att
Byggkostnadsforum bör avvecklas och att kostnaderna
i samband med detta bör finansieras genom Boverkets
förvaltningsanslag. Konkurrensverket bör samtidigt
få ett tydligare uppdrag av regeringen att ägna
byggkostnadsfrågorna större uppmärksamhet.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Vi kristdemokrater har motsatt oss införandet att
detta bidragssystem. Våra motiv för detta framgår av
en reservation till detta betänkande. Det behövs
helt andra åtgärder än tillfälliga och krångliga
subventioner för att komma till rätta med
lönsamhetsproblemen på bostadsmarknaden. Som jag
tidigare framhållit handlar det bl.a. om en
avveckling av fastighetsskatten och en permanent
skattereduktion vid byggande av flerbostadshus.
Kristdemokraterna föreslår ytterligare ett antal
åtgärder för att öka byggandet av hyresbostäder,
bl.a. en friare reglering av hyressättningen vid
nybyggnation och åtgärder för ökad konkurrens.

En avveckling av investeringsbidragen för
hyresbostäder skulle redan nästa budgetår medföra en
besparing på 300 miljoner kronor.

31:12 Statens bostadsnämnd och
31:13 Omstrukturering av kommunala
bostadsföretag

Omläggningen av bostadspolitiken tillsammans med den
demografiska utvecklingen och samhällsekonomiska
strukturförändringar har skapat en situation där
läget för många kommunala och privata bostadsbolag
är ohållbart. Vakanserna kommer på många orter av
allt att döma att fortsätta att växa. Många av dessa
bolag finns i mindre kommuner som ofta redan är
ekonomiskt ansträngda. Problemet blir därför ett
nationellt politiskt problem.

Staten måste ta ansvar för att
befolkningsminskning i kombination med struktur- och
regelförändringar medför kostnadskonsekvenser som
kommunerna och bostadsföretagen inte kunnat förutse.
Detta bör framför allt ske genom generella åtgärder
som i så liten grad som möjligt inskränker den
kommunala självstyrelsen. De insatser staten gör
måste stimulera till kommunalt ledarskap. Stödet
från staten måste vara förutsägbart och långsiktigt.
Kristdemokraterna har motsatt sig inrättandet av
den nya myndighet, Statens bostadsnämnd, som har
till uppgift att ge stöd till omstrukturering av
kommunala bostadsföretag liksom att inriktningen av
stödet uteslutande riktar sig mot kommunala
bostadsföretag. Vi har i stället efterlyst ett
stödsystem där staten underlättar kommunernas
möjligheter att bära sitt bostadspolitiska ansvar,
men där det överlåts åt kommunerna att själva i
högre grad få avgöra hur, samtidigt som privata
värdar inte skall missgynnas.
Regeringens stödmodell förstärker den statliga
styrningen av den kommunala bostadspolitiken genom
de medel som anvisas till den nya myndigheten
Statens bostadsnämnd och till statliga bolag med
uppgift att äga och förvalta tidigare kommunala
bostadsföretag och fastigheter. Därför bör anslagen
31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering
av kommunala bostadsbolag avvecklas.
Kristdemokraterna föreslår att det i stället inom
utgiftsområde 18 inrättas ett nytt generellt anslag,
Stöd till bostadsföretag i kommuner med
bostadsöverskott.
Kristdemokraterna förordar ett stödsystem som står
i bättre överensstämmelse med det kommunala
självstyret, som är öppet för alla fastighetsägare i
vissa kommuner och som administreras av Boverket.
Med det system Kristdemokraterna föreslår minskar
konkurrenssnedvridningen som bl.a. Fastighetsägarna
och Svenskt Näringsliv kritiserat hos regeringens
stöd som enbart är riktat mot allmännyttan.
Fastighetsägarna har också anmält det av regeringen
införda stödet till EU-kommissionen.
Kristdemokraterna anser att det nya stödsystemet
bör finansieras med ett nytt anslag, Stöd till
bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott.
Anslaget bör tillföras motsvarande belopp - 152,5
miljoner kronor - som regeringen föreslår för anslag
31:13.

32:1 Länsstyrelserna

Enligt min mening finns det utrymme för en besparing
på anslaget till länsstyrelsernas verksamhet på 10
miljoner kronor.

Nytt anslag: Investeringsstöd för byggande av
studentbostäder

Jag har i en reservation till detta betänkande
redogjort för Kristdemokraternas förslag om ett nytt
investeringsstöd för byggande av studentbostäder som
skall utgå enligt enkla och förutsägbar regler.
Detta stöd för studentbostäder bör beviljas
parallellt med den halvering av byggmomsen som
Kristdemokraterna föreslår. Sammantaget kommer detta
att ge en större stimulans av studentbostäderna än
det stöd som kan utgå enligt den nyligen införda
tillfälliga investeringsstimulansen. I vårt
budgetförslag för år 2004 har vi avsatt 30 miljoner
kronor för stödet.

4. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 2004 (c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Inledning

Centerpartiet har lagt fram ett sammanhållet
budgetförslag som syftar till att skapa goda
förutsättningar för Sveriges alla invånare oavsett
om de bor - i stora städer, på mindre orter eller i
glesbygd. Våra förslag avser att ge kvinnor såväl
som män, unga såväl som gamla bättre möjligheter att
forma ett variationsrikt samhälle. Variation och
mångfald gör samhället starkt och ger individen bäst
tillfredsställelse. Bostadspolitiken har därvid en
central roll. Den fysiska planeringen är
grundläggande för att nå dessa mål.

I Centerpartiets kommittémotion 2003/04:Bo275
avseende anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18
budgetåret 2004 läggs ett förslag fram om
medelstilldelning som innebär både besparingar och
ett ökat anslag. Besparingarna avser framför allt
neddragningar på administration och stödformer som i
dag har en olämplig inriktning. Vidare medför
Centerpartiets förslag inom andra utgiftsområden att
belastningen på stödformer under utgiftsområde 18
minskar. Det gäller bl.a. åtgärder för att förbättra
barnfamiljernas ekonomi, vilka innebär en minskad
belastning på bostadsbidragen.
Riksdagens majoritet bestående av
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
har i budgetprocessens första steg fattat beslut om
ramar för de olika utgiftsområdena som avviker från
dem som Centerpartiet föreslagit. Då riksdagens
majoritet har valt en annan inriktning av politiken
än den vi förordar deltar jag inte i det nu aktuella
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 18.
Jag redovisar emellertid nedan kortfattat
inriktningen på vårt motionsförslag om
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet. På följande
punkter bör anslagsfördelningen ske med andra
utgångspunkter än vad regeringen föreslagit.

21:1 Bostadsbidrag

Regeringens förslag om att höja det s.k.
förlåtandeintervallet från 200 kr till 1 200 kr bör
avvisas. Att höja gränsen är i praktiken ett lotteri
där vissa vinner och andra förlorar beroende på
slumpmässiga variationer. Att ett sådant system
måste betecknas som otillständigt är närmast en
underdrift. För dem som uppbär bostadsbidrag, dvs.
barnfamiljer och ungdomar med låga inkomster, är ett
inkomstbortfall på upp till 1 200 kr en avsevärd
ekonomisk belastning.

Behovet av bostadsbidrag är naturligtvis helt
beroende av vilka inkomster som hushållen
disponerar. Det är mot den bakgrunden Centerpartiet
har föreslagit förbättringar i delar av stödsystemen
och sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. I
dag uppbär många av de familjer som berörs av dessa
åtgärder bostadsbidrag. Den inkomstförbättring som
detta ger innebär att behovet av bostadsbidrag
minskar. Denna minskning kan beräknas uppgå till 900
miljoner kronor. Därutöver bör en engångsvis
indragning om 400 miljoner kronor göras av det
anslagssparande som finns på bostadsbidragsanslaget.
Anslaget kan därför minskas med sammanlagt 1 300
miljoner kronor för budgetåret 2004.

31:1 Boverket

Regeringen har följt upp Byggkostnadsdelegationens
arbete genom att, för en tidsbegränsad period,
inrätta Byggkostnadsforum vid Boverket. Problemet
med höga byggkostnader är emellertid alltför
omfattande för att kunna hanteras på detta sätt.
Eftersom de höga byggkostnaderna till stor del beror
på dålig konkurrens inom byggbranschen bör i stället
Konkurrensverket ges i uppdrag att följa upp
Byggkostnadsdelegationens arbete. Anslaget för
Boverket kan därför minskas med 5 miljoner kronor.

31:4 Räntebidrag

Den ursprungliga avsikten med 1993 års
räntebidragssystem var att det på sikt skulle leda
fram till en avveckling av de generella statliga
bostadssubventionerna. Jag anser att det nu är dags
att fatta ett beslut om att inleda avvecklingen.
Inga nya beslut om räntebidrag bör fattas efter den
1 januari 2004. Jag bedömer att en sådan omläggning
innebär att anslaget för räntebidrag under 2004 kan
minskas med drygt 23 miljoner kronor. På sikt kommer
besparingarna att bli avsevärt större. Det bör
emellertid understrykas att avvecklingen av
räntebidragen bör ske samtidigt som
fastighetsskatten för hyreshus avvecklas och
åtgärder för att reducera byggmomsen vidtas.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador

I många bostadsområden syns i dag tecken på sämre
hälsa. Skadliga ämnen som fortfarande återfinns i
byggmaterial, dålig luft, bristfälliga
ventilationsmöjligheter m.m. bidrar till ökningen av
allergier och överkänslighet. Ett betydande
hälsoproblem beror på fukt och mögel i bostäder. För
att fler småhusägare skall kunna erhålla stöd för
att åtgärda fukt- och mögelskador i sina bostäder
bör anslaget 31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador höjas med 10 miljoner kronor i
förhållande till regeringens förslag.

31:10 Bidrag till bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk hållbarhet

Den ursprungliga användningen av detta anslag -
investeringsbidraget för ekologisk hållbarhet -
upphörde år 2002. I dag används bidraget bl.a. till
att finansiera de s.k. pilotprojekt som
Byggkostnadsforum fördelar bidrag till på oklara
grunder. Jag har, som framgått ovan, föreslagit att
Konkurrensverket helt övertar uppgiften att bevaka
byggkostnadernas utveckling. Med denna utgångspunkt
behövs inte detta anslag.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av
hyresbostäder

Investeringsbidragen påverkar inte de grundläggande
orsakerna till dagens svårigheter att producera
hyresbostäder på vissa orter. Det behövs helt andra
åtgärder för att åstadkomma en bostadsmarknad i
balans. De förslag som Centerpartiet lagt fram i
andra motioner om bl.a. sänkta skatter, förenklad
planprocess och en flexiblare användning av
bruksvärdessystemet utgör exempel på sådana
åtgärder. Bidragsformen kan avvecklas och för nästa
budgetår bör endast medel för redan beviljade bidrag
anslås.

31:12 Statens bostadsnämnd och
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

Centerpartiet har tidigare motsatt sig ett införande
av Statens bostadsnämnd och anser att denna
myndighet bör avvecklas. Myndighetens uppgift är att
administrera stödet för omstrukturering av kommunala
bostadsbolag. Jag anser att detta stöd skall ges en
annan inriktning med en betydligt mindre statlig
styrning och en högre grad av kommunalt
självbestämmande. Samtidigt är det viktigt att
framhålla att statliga stöd inte kan lösa de i
grunden strukturella problemen. För kommuner med en
väldigt ansträngd ekonomi kan omstruktureringar dock
vara svåra att genomföra helt utan statlig hjälp.
Därför är det viktigt att staten som en sista utväg
kan ställa ut kreditgarantier i samband med
obeståndshantering. Anslaget för Statens
bostadsnämnd bör avvecklas helt, och anslaget 31:13
bör minskas med 122,5 miljoner kronor.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Regeringens förslag innebär att länsstyrelsernas
administration tillåts växa på ett omotiverat sätt.
Jag anser att en mer rationellt utformad
administration innebär att anslaget för
länsstyrelserna kan minskas med 146 miljoner kronor
i förhållande till vad regeringen föreslagit.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Statens institut för ekologisk hållbarhet har haft
uppgifter som är kopplade till arbetet med de lokala
investeringsprogrammen. När detta stöd nu avvecklats
finns heller inget behov av myndigheten. Anslaget
bör därför avvecklas redan fr.o.m. budgetåret 2004.
Eventuella avvecklingskostnader bör täckas genom det
anslagssparande som finns.

5. Styrningen av medel för marksanering (kd)

Göran Hägglund (kd) anför:

Som en direkt följd av tidigare industriell
verksamhet har vi i dag ett stort antal sjöar,
vikar, öar och markområden som är mer eller mindre
starkt förorenade. Det rör sig bl.a. om så farliga
miljögifter som PCB, kvicksilver och kadmium. Så
länge dessa nedsmutsade områden inte saneras tjänar
de som källor för miljögifternas spridning till
omgivningen. För att kunna uppfylla
miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är det nödvändigt
att dessa giftkällor elimineras. Det förutsätter att
de förorenade områdena genomgår en grundlig
sanering. Enligt Miljömålsrådets årsrapport
Miljömålen - Når vi delmålen? är Giftfri miljö ett
av de miljökvalitetsmål som det i dagsläget bedöms
vara svårast att kunna uppfylla. Det är därför minst
sagt nedslående att anslaget till sanering och
återställning av förorenade områden på förslag av
regeringen i vårpropositionen för 2003 har sänkts
kraftigt. Lösningen är naturligtvis inte minskade
anslag, utan en förutsättning för att
saneringsarbetet skall kunna bedrivas med full kraft
är att ytterligare medel tillförs. Enligt nyligen
presenterade uppgifter från Naturvårdsverket innebär
nuvarande takt i saneringsarbetet att det kan ta
närmare 100 år innan i dag kända förorenade områden
är sanerade. Vi Kristdemokrater har därför
föreslagit att det fr.o.m. 2004 skall anvisas
ytterligare 150 miljoner kronor för verksamheten.
Det innebär dock inte att vi vill att användningen
av medlen prioriteras på något annat sätt än i dag.
Vilka objekt som skall få stöd bör sålunda även
fortsättningsvis avgöras utifrån vilken risk ett
område utgör ur miljösynpunkt. Samtidigt skulle
naturligtvis en ökad satsning på sanering frigöra
mark i snabbare takt för bl.a. bostadsbyggande. Ett
genomförande av vårt förslag skulle därför vara
positivt också för bostadsbyggandet.

6. Investeringsstimulans genom
skattekreditering (c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Centerpartiet motsatte sig införandet av systemet
med investeringsstimulans genom skattekreditering.
Vi anser fortfarande att detta system givits en
mycket olycklig utformning. Ett betydligt bättre
sätt att sänka bygg- och boendekostnaderna vore att
genomföra en sänkning av momssatsen för byggande och
fastighetsförvaltning. Tyvärr anses EG-rättens
mervärdesskattedirektiv i dagsläget förhindra en
sådan åtgärd. Centerpartiet har därför i en motion
begärt att regeringen inom EU skall verka för en
regeländring så att en särskild skattenivå för
byggande och förvaltning blir tillåten. Detta
förslag bereds inom skatteutskottet.

7. Kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Som framgår av vårt särskilda yttrande om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret
2004 motsätter vi oss den nuvarande ordningen för
stöd till omstrukturering av kommunala
bostadsföretag. Denna verksamhet innebär en
särbehandling av kommunala bostadsföretag som inte
är förenlig med den bostadspolitiska inriktning som
Folkpartiet förordar. Statens bostadsnämnd som
hanterar stödverksamheten bör därför avvecklas. Vi
anser att en översyn av alla statliga åtaganden
gentemot kommunala bostadsbolag och kommuner med
bostadsöverskott bör komma till stånd. Målsättningen
bör bl.a. vara att den typ av kreditgarantier som
endast är inriktad mot de kommunala bostadsföretagen
skall kunna avvecklas.

8. Kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag (kd)

Göran Hägglund (kd) anför:

Kristdemokraterna har lagt fram förslag om ett nytt
system för stöd till bostadsföretag i kommuner med
bostadsöverskott. Detta system är avsett att ersätta
det nuvarande systemet för omstrukturering av
kommunala bostadsbolag som vi anser har fått en
olämplig inriktning. I Kristdemokraternas förslag
ingår som en del möjligheten att erhålla statliga
kreditgarantier i vissa fall, framlagd i motion
2003/04:Bo291 (kd) yrkande 4. Vi har i detta
betänkande dock inte yrkat bifall till förslaget i
denna del under förslagspunkt 18. Skälet är att
grunden för vårt förslag, dvs. införandet av ett
alternativt stödsystem riktat till kommuner med
bostadsöverskott, redan avstyrkts av utskottet vid
ställningstagandet till anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 (förslagspunkt 1).

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:1

I propositionen volym 10 föreslås att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:737) om bostadsbidrag (avsnitten 2.1
och 6.1),

2. godkänner de finansieringsprinciper för
lantmäteriverksamheten som regeringen förordar
(avsnitt 4.6.2),

3. bemyndigar regeringen att under 2004 ställa ut
kreditgarantier till ny- och ombyggnad av bostäder
intill ett belopp på högst 10 000 000 000 kronor
inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt
4.8.4),

4. bemyndigar regeringen att under 2004 ställa ut
kreditgarantier för bostadsföretag i samband med
obeståndshantering intill ett belopp på högst
500 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda
åtaganden (avsnitt 4.8.4),

5. bemyndigar regeringen att under 2004 ställa ut
kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag intill ett belopp på 3 000 000 000
kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden
(avsnitt 4.8.4),

6. bemyndigar regeringen att under 2004 ställa ut
kreditgarantier för lån som kooperativa
hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller
förvärv av fastigheter för ombildning till
kooperativ hyresrätt intill ett belopp på högst
1 000 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda
åtaganden (avsnitt 4.8.4),

7. bemyndigar regeringen att besluta om en rörlig
kredit på konto i Riksgäldskontoret intill ett
belopp om 5 000 000 kronor för förvärv och innehav
av fastigheter för vilka statliga kreditgarantier
utfärdats (avsnitt 4.8.4),

8. godkänner vad regeringen förordat i fråga om
ändrad inriktning för statliga kreditgarantier vid
ny- och ombyggnad av bostäder (avsnitt 4.8.4),

9. bemyndigar regeringen att under 2004 för
ramanslaget 31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad
av hyresbostäder ingå åtaganden som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utbetalningar på
högst 800 000 000 kronor under 2005 och på högst
900 000 000 kronor 2006 och senare (avsnitt
4.8.11),

10. bemyndigar regeringen att under 2004 för
ramanslaget 31:13 Omstrukturering av kommunala
bostadsbolag göra åtaganden som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på högst
150 000 000 kronor efter 2004 (avsnitt 4.8.13),

11. för budgetåret 2004 anvisar anslagen under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning:

Belopp i 1 000-tal kronor
----------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp
Regeringens
förslag
----------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag Ramanslag 3 497
000
----------------------------------------------------
31:1 Boverket Ramanslag 151 823
----------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag m.m. Ramanslag 1 621
000
----------------------------------------------------
31:3 Statens Ramanslag 14 825
bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader
----------------------------------------------------
31:3 Statens Ramanslag 100 000
bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet
----------------------------------------------------
31:5 Bidrag till fonden för Ramanslag 38 000
fukt- och
mögelskador
----------------------------------------------------
31:6 Bidrag till åtgärder mot Ramanslag 33 000
radon i
bostäder
----------------------------------------------------
31:7 Statens geotekniska Ramanslag 29 482
institut
----------------------------------------------------
31:8 Lantmäteriverket Ramanslag 339 812
----------------------------------------------------
31:9 Statens va-nämnd Ramanslag 6 737
----------------------------------------------------
31:10 Bidrag till Ramanslag 25 000
bostadsinvesteringar
som främjar
ekologisk hållbarhet
----------------------------------------------------
31:11 Investeringsbidrag för Ramanslag 600 000
nybyggnad
av hyresbostäder
----------------------------------------------------
31:12 Statens bostadsnämnd Ramanslag 7 919
----------------------------------------------------
31:13 Omstrukturering av Ramanslag 152 500
kommunala
bostadsbolag
----------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna m.m. Ramanslag 2 138
467
----------------------------------------------------
32:2 Kommunala samverkansorgan Obetecknat 34 897
m.m. anslag
----------------------------------------------------
34:2 Statens institut för Ramanslag 7 568
ekologisk hållbarhet
----------------------------------------------------
Summa 8 798
030
----------------------------------------------------

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04:Bo205 av Helena Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ytterligare undantag i
lagen om bostadsbidrag vad gäller minderåriga barns
förmögenheter och beräkningsunderlag.

2003/04:Bo208 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att det bör inrättas ett
specifikt departement för att handlägga ärenden som
rör bostadspolitiken, samhällsbyggandet och den
övergripande fysiska planeringen.

2003/04:Bo209 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att i stället för att riva
hyreshus överväga möjligheten att omvandla dessa
till fängelser.

2003/04:Bo210 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om projekt för att komma till
rätta med ungdomars avsaknad av bostad och arbete.

2003/04:Bo212 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett barns arv inte
skall beaktas vid beräkning av rätt till
socialbidrag och bostadsbidrag.

2003/04:Bo226 av Annelie Enochson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kommunerna
skall ta sitt ansvar för att tillhandahålla billig
mark för studentbostäder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjliggöra för
mobila studentbostäder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förbättra
konkurrensbevakningen av byggsektorn.

2003/04:Bo230 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förstärka och
precisera de bostadspolitiska målen för
bostadsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att inte ersätta
bostadsbidragen med ett generellt familjepolitiskt
stöd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett reformerat
bostadsbidrag.

2003/04:Bo235 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för
bostadsproduktionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
nyproduktion av hyresrätter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om studentbostäder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om marksanering.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
ombyggnation av flerfamiljshus.

2003/04:Bo236 av Nina Lundström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet i
boendet.

2003/04:Bo239 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en översyn görs för att
skapa utjämning mellan tillväxtområden och övriga
områden, mellan stad och land, vid finansiering av
boendet.

2003/04:Bo242 av Kenneth G Forslund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vända
konkurrensen rätt inom bostadssektorn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att starta ett
samarbete mellan staten, kommunerna,
Hyresgästföreningen och byggföretag för att arbeta
fram en Sverigebostad.

2003/04:Bo247 av Hillevi Larsson och Martin Nilsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att stöd till
universitets- och högskoleutbyggnad i fortsättningen
knyts till ett krav på berörd kommun att jämsides
ordna bostäder till studenterna.

2003/04:Bo249 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning i syfte att ta fram ett
fördelningspolitiskt bättre fungerande regelverk
för bostadsbidragen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om halvårsvisa
avstämningsperioder för bostadsbidragen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en höjning av
bostadsbidraget med 100 kr per barn till
berättigade hushåll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en gemensam
inkomstgräns på 117 000 kr innan bostadsbidraget
reduceras.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av reglerna för beräkning av
den bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag
där fiktiva inkomster eller låsta tillgångar inte
bör ingå.

2003/04:Bo253 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadspolitiska
jämförelser med Europa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konkurrens på
byggmarknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering av
försäljningen av det statliga markinnehavet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
försäljning av statlig mark inte snedvrider
konkurrensen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om studenters
bostadssituation.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att staten bör
erbjuda mark för byggande av studentbostäder.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Konkurrensverket särskilt måste följa upp
konkurrensen om byggmaterial.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Konkurrensverket bör få i uppgift att verka för
att fler utländska aktörer kommer in på den
svenska byggmarknaden.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om investeringsstöd
genom kreditering av skattekonto.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadsbidragets
marginaleffekter.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om valfrihet i
boendet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om samhällsbyggnad
för ökad valfrihet.

21. Riksdagen beslutar avveckla investeringsbidraget
för byggande av hyresbostäder.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda statens
roll inom finansieringssystemen för
bostadsbyggande.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
räntebidragets framtida utformning.

24. Riksdagen anvisar anslagen inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
enligt uppställning (tusental kronor):

----------------------------------------------------
Anslag Regeringens
Anslagsförändringar
förslag
----------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag 3 497 -100 000
000
----------------------------------------------------
31:1 Boverket 151 823 -20 000
----------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag m.m. 1 621 -100 000
000
----------------------------------------------------
31:3 Statens 14 825 -2 000
bostadskreditnämnd/
Förvaltningsanslag
----------------------------------------------------
31:6 Bidrag till åtgärder mot 33 000 -10 000
radon i bostäder
----------------------------------------------------
31:10 Bidrag till 25 000 -25 000
investeringar som främjar
ekologisk hållbarhet
----------------------------------------------------
31:11 Investeringsbidrag för 600 000 -200 000
nybyggnad av
hyresbostäder
----------------------------------------------------
31:12 Statens bostadsnämnd 7 919 -4 000
----------------------------------------------------
31:13 Omstrukturering av 152 500 -127 000
kommunala
bostadsbolag
----------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna 2 138 -100 000
467
----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 8 798 -688 000
030
----------------------------------------------------
2003/04:Bo257 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadspolitikens
inriktning.

2. Riksdagen beslutar att bostadsbidrag skall utgå
enbart till barnfamiljer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om subventioner för
bostadsproduktion.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av
infrastrukturella satsningar för att möjliggöra
bostadsbyggande.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att främja
konkurrensen inom bygg- och byggmaterielsektorn.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om offentliga
fastighetsföretag.

2003/04:Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
boendeintegration skall underlättas genom att
bostadspolitiken inriktas mot att skapa likvärdiga
förutsättningar för byggande och ägande av
bostäder i alla olika upplåtelseformer och
storlekar.

2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om allmänna principer
för en långsiktigt hållbar bostadspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
bostadspolitiken i syfte att minska
boendekostnaderna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
föra över uppgiften att följa upp
Byggkostnadsdelegationens arbete från Boverket
till Konkurrensverket.

8. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
frågan om hur den svenska bostadsmarknaden kan
reformeras i en mer marknadsekonomisk inriktning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omstrukturering av
kommunala bostadsbolag.

11. Riksdagen beslutar att avskaffa Statens
bostadsnämnd.

12. Riksdagen begär att regeringen förhandlar med de
kommuner som får nya högskoleplatser om den
studentsociala situationen.

13. Riksdagen begär att regeringen förhandlar med
kommuner med redan befintliga högskoleplatser om
den studentsociala situationen.

14. Riksdagen beslutar att permanenta
investeringsbidraget för anordnande av bostäder
för studenter.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avskaffa
investeringsbidraget för nybyggnation av
hyresbostäder.

17. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag
om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

19. Riksdagen begär att regeringen låter utreda
frågan om hur neutralitet och mångfald i den
svenska bostadspolitiken kan uppnås.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av mångfald
i svensk bostadspolitik för ökad valmöjlighet.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av mångfald
i svensk bostadspolitik för att motverka
segregation.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en flexibel
arbetsmarknad bl.a. i syfte att minska trycket på
överhettade bostadsmarknader.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
statligt markinnehav för att säkerställa ett
rationellt förfarande bl.a. i syfte att underlätta
nybyggnation.

2003/04:Bo265 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd, fp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utvecklingen av en digital
Sverigekarta och en ökad satsning på geografisk
informationsteknik.

2003/04:Bo271 av Tommy Ternemar (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att kreditgarantierna för
bostadsbyggandet i landsbygden blir bättre.

2003/04:Bo275 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag anslagen under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning:

----------------------------------------------------
Anslag (tkr) Regeringens
Anslagsförändringar
förslag
----------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag, ramanslag 3 497 -1 300
000 000
----------------------------------------------------
31:1 Boverket, ramanslag 151 823 -5 000
----------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag m.m. 1 621 -23 013
000
----------------------------------------------------
31:5 Bidrag till Fonden för 38 000 10 000
fukt- och
mögelskador, ramanslag
----------------------------------------------------
31:10 Bidrag till 25 000 -25 000
bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk
hållbarhet
----------------------------------------------------
31:11 Investeringsbidrag för 600 000 -500 000
nybyggnad av
hyresbostäder
----------------------------------------------------
31:12 Statens bostadsnämnd 7 919 -7 919
----------------------------------------------------
31:13 Omstrukturering av 152 500 -122 500
kommunala
bostadsbolag
----------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna m.m. 2 138 -182 000
467
----------------------------------------------------
34:2 Statens institut för 7 568 -7 568
ekologisk hållbarhet,
ramanslag
----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 8 798 -2 163
030 000
----------------------------------------------------
2003/04:Bo281 av Lennart Klockare och Birgitta
Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om bostadsbidrag till
barnfamiljer.

2003/04:Bo283 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

1. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen till anslag 21:1 Bostadsbidrag för
budgetåret 2004 3 297 000 000 kr.

2. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen till anslag 31:1 Boverket för budgetåret
2004 125 923 000 kr.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om avveckling av
räntebidragen i enlighet med vad som anförs i
motionen.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
bemyndiga regeringen att under 2004 ställa ut
kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag intill ett belopp av 3 000 000 000
kr inklusive tidigare åtaganden.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
bemyndiga regeringen att under 2004 ställa ut
kreditgarantier för lån till kooperativa
hyresrättsföreningar intill ett belopp av
1 000 000 000 kr inklusive tidigare åtaganden.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag om en rörlig
kredit hos Riksgäldskontoret om 5 000 000 kr för
att Statens bostadskreditnämnd skall kunna
förvärva fastigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att behovet av
statlig kreditgarantigivning utreds.

8. Riksdagen avslår regeringens förslag om att
Statens bostadskreditnämnd skall kunna avtala om
kreditgarantier på civilrättslig grund.

9. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i
motionen till anslag 31:5 Bidrag till Fonden för
fukt- och mögelskador för budgetåret 2004
18 000 000 kr.

10. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 31:6 Bidrag till åtgärder
mot radon i bostäder för budgetåret 2004 1 000 000
kr.

11. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 31:8 Lantmäteriverket för
budgetåret 2004 329 812 000 kr.

12. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 31:10 Bidrag till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk
hållbarhet för budgetåret 2004 0 kr.

13. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 31:11 Investeringsbidrag
för nybyggnad av hyresbostäder för budgetåret 2004
300 000 000 kr.

14. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 31:12 Statens bostadsnämnd
för budgetåret 2004 3 960 000 kr.

15. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 31:13 Omstrukturering av
kommunala bostadsbolag för budgetåret 2004 0 kr.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nyckeltal för
verksamheten hos länsstyrelserna.

17. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 32:1 Länsstyrelserna m.m.
för budgetåret 2004 2 088 467 000 kr.

18. Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs
i motionen till anslag 34:2 Statens institut för
ekologisk hållbarhet för budgetåret 2004 3 784 000
kr.

2003/04:Bo284 av Christer Adelsbo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om kooperativa
hyresrättsföreningars behov av statlig
kreditgaranti.

2003/04:Bo286 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av att införa
ett bättre fungerande system för
bostadsfinansiering.

2003/04:Bo289 av Johan Löfstrand och Berndt
Sköldestig (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av översyn av
äldre studerandes villkor.

2003/04:Bo297 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadspolitikens
inriktning.

2. Riksdagen avslår regeringens hemställan om att
under 2004 bemyndigas ställa ut kreditgarantier
för lån till kommunala bostadsföretag intill ett
belopp på 3 000 000 000 kr inklusive tidigare
gjorda åtaganden.

3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
ställa ut kreditgarantier för lån till
bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott
intill ett belopp på 3 000 000 000 kr inklusive
tidigare gjorda åtaganden.

4. Riksdagen avslår regeringens hemställan om att
för anslaget 31:11 Investeringsbidrag för
nybyggnad av hyresbostäder ingå åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 1 700 000 000 kr under perioden
2005-2006.

5. Riksdagen avslår regeringens hemställan om att
under 2004 för anslaget 31:13 Omstrukturering av
kommunala bostadsbolag bemyndigas ingå åtaganden
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 150 000 000 kr efter 2004.

6. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004
för det av Kristdemokraterna föreslagna anslaget
Stöd till bostadsföretag i kommuner med
bostadsöverskott ingå åtaganden som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
150 000 000 kr efter 2004.

7. Riksdagen beslutar om komplettering av riksdagens
bostadspolitiska mål i enlighet med vad som anförs
i motionen.

8. Riksdagen beslutar att avveckla den tillfälliga
investeringsstimulansen vid byggande av mindre
hyresbostäder och studentbostäder.

9. Riksdagen beslutar att avveckla anslaget 31:11
Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att avveckla
räntebidragssystemet.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
Konkurrensverket skall ges ett utvidgat ansvar att
bevaka konkurrensen inom byggmarknaden.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om stöd till
bostadsföretag i kommuner med svag efterfrågan.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett
nytt investeringsbidrag för byggande av
studentbostäder.

30. Riksdagen anvisar med följande ändringar i
förhållande till regeringens förslag för
budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
enligt uppställning:

----------------------------------------------------
Anslag (tkr) Regeringens
Anslagsförändringar
förslag
----------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag 3 497 +450 000
000
----------------------------------------------------
31:1 Boverket 151 823 -8 000
----------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag 1 621 -169 000
000
----------------------------------------------------
31:8 Lantmäteriverket 339 812 -23 000
----------------------------------------------------
31:10 Bidrag till 25 000 -25 000
bostadsinvesteringar som
främjar ekologisk
hållbarhet
----------------------------------------------------
31:11 Investeringsbidrag för 600 000 -300 000
nybyggnad av
hyresbostäder
----------------------------------------------------
31:12 Statens bostadsnämnd 7 919 -4 000
----------------------------------------------------
31:13 Omstrukturering av 152 500 -152 500
kommunala
bostadsbolag
----------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna 2 138 -10 000
467
----------------------------------------------------
Nytt anslag: Investeringsstöd +30 000
för byggande av studentbostäder
----------------------------------------------------
Nytt anslag: Stöd till +152 500
bostadsföretag i kommuner med
bostadsöverskott
----------------------------------------------------
Summa för utgiftsområdet 8 798 -59 000
030
----------------------------------------------------
2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

24. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt
uppställningen i tabell 12.

2003/04:Fi270 av Lennart Hedquist m.fl. (m):

42. Riksdagen avskaffar byggstödet.

2003/04:Sf325 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten för den
enskilde av en blandning av olika upplåtelseformer
i bostadsutbudet.

2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att möjligheten
att äga sin bostad leder till ökad integration
snarare än till ökad segregation.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att få
fart på bostadsbyggandet i syfte att motverka
segregation.

2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att höja den
barnrelaterade delen i bostadsbidraget.

2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadssegregering
och blandade upplåtelse- och bebyggelseformer.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadsbidraget.

2003/04:Kr232 av Kent Olsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om bostadspolitiken.

2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om konstnärerna och
bostadsbidragen.

2003/04:Kr361 av Helena Höij m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en bred översyn av
bostadspolitiken ur ett ungdomsperspektiv.

2003/04:Ub385 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl.
(m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om planprocessen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillfälliga
bostäder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om inventering av
statliga fastigheter.

2003/04:Ub390 av Håkan Larsson m.fl. (c):

16. Riksdagen begär att regeringen inbjuder berörda
kommuner, högskolor och studentkårer till
överläggningar om hur bostadssituationen för
studenter skall hanteras framgent.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att kommunen
skall ha ett bostadsförsörjningsansvar vid ökat
antal studieplatser.

2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om staten, Vasallen
AB och storskaliga byggprojekt på F 18.

2003/04:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
samlat bostadsförsörjningsprogram för Stockholm
och Mälardalen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkoren för
investeringsbidrag för nyproduktion av hyresrätter
i Mälardalen.

2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ökat
bostadsbyggande och ökad valfrihet i boendet i
Stockholmsregionen.

Motion från riksmötet 2002/03

2002/03:Kr13 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om arkitektur och estetik inom
bostadspolitikens område.

Bilaga 2

Förteckning över de motioner som åberopas
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
punkt 1
-----------------------------------------------------
Motion Motionär Yrkande
2003/04: nr
-----------------------------------------------------
Bo249 Göran Hägglund m.fl. (kd) 2-4
-----------------------------------------------------
Bo253 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 24
-----------------------------------------------------
Bo257 Marietta de Pourbaix-Lundin 2
m.fl. (m)
-----------------------------------------------------
Bo263 Rigmor Stenmark m.fl. (c) 9, 11, 17
-----------------------------------------------------
Bo275 Rigmor Stenmark m.fl. (c)
-----------------------------------------------------
Bo283 Marietta de Pourbaix-Lundin 1, 2,
m.fl. (m) 9-12, 13
i denna
del, 14,
15, 17,
18
-----------------------------------------------------
Bo297 Göran Hägglund m.fl. (kd) 4-6, 23,
30
-----------------------------------------------------
Fi240 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 24
-----------------------------------------------------
Sf400 Inger Davidson m.fl. (kd) 9
-----------------------------------------------------
Sf404 Alf Svensson m.fl. (kd) 36
-----------------------------------------------------

Bilaga 3

Förslag till beslut om anslag inom
utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens
förslag till anslagsfördelning

Belopp i 1 000-tal kronor
----------------------------------------------------
Anslag Anslagstyp Regeringens
förslag
----------------------------------------------------
21:1 Bostadsbidrag Ramanslag 3 497 000
----------------------------------------------------
31:1 Boverket Ramanslag 151 823
----------------------------------------------------
31:2 Räntebidrag m.m. Ramanslag 1 621 000
----------------------------------------------------
31:3 Statens Ramanslag 14 825
bostadskreditnämnd:
Förvaltningskostnader
----------------------------------------------------
31:3 Statens Ramanslag 100 000
bostadskreditnämnd:
Garantiverksamhet
----------------------------------------------------
31:5 Bidrag till fonden för Ramanslag 38 000
fukt- och
mögelskador
----------------------------------------------------
31:6 Bidrag till åtgärder Ramanslag 33 000
mot radon i
bostäder
----------------------------------------------------
31:7 Statens geotekniska Ramanslag 29 482
institut
----------------------------------------------------
31:8 Lantmäteriverket Ramanslag 339 812
----------------------------------------------------
31:9 Statens va-nämnd Ramanslag 6 737
----------------------------------------------------
31:10 Bidrag till Ramanslag 25 000
bostadsinvesteringar
som främjar
ekologisk hållbarhet
----------------------------------------------------
31:11 Investeringsbidrag Ramanslag 600 000
för nybyggnad
av hyresbostäder
----------------------------------------------------
31:12 Statens bostadsnämnd Ramanslag 7 919
----------------------------------------------------
31:13 Omstrukturering av Ramanslag 152 500
kommunala
bostadsbolag
----------------------------------------------------
32:1 Länsstyrelserna m.m. Ramanslag 2 138 467
----------------------------------------------------
32:2 Kommunala Obetecknat 34 897
samverkansorgan m.m. anslag
----------------------------------------------------
34:2 Statens institut för Ramanslag 7 568
ekologisk håll
barhet
----------------------------------------------------
Summa 8 798 030
----------------------------------------------------
Bilaga 4

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:737) om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1993:737) om
bostadsbidrag skall ha följande lydelse.

---------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
---------------------------------------------

22 §[1]

Bestäms det slutliga bostadsbidraget till
högre belopp än vad som för samma år har
betalats ut i preliminärt bidrag, skall
skillnaden betalas ut. Bestäms det slutliga
bostadsbidraget till lägre belopp än vad som
för samma år har betalats ut i preliminärt
bidrag, skall skillnaden betalas tillbaka.

-----------------------------------------------------
Belopp under 200 kronor Belopp under
skall inte betalas ut 1 200 kronor skall inte
eller betalas tillbaka. betalas ut eller betalas
tillbaka.
-----------------------------------------------------

På belopp som skall betalas ut eller
betalas tillbaka enligt första stycket skall
avgift och ränta betalas i enlighet med
föreskrifter som meddelas av regeringen
eller efter regeringens bemyndigande av
Riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
2004 och tillämpas på bostadsbidrag som
betalats ut från och med kalenderåret 2002.

**FOOTNOTES**
[1]: Senaste lydelse 1999:1362.
bilaga 5

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om särskild bestämmelse
om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs följande.
Bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om
bostadsbidrag lämnas med följande avvikelse.

Vid beräkning av den bidragsgrundande
inkomsten enligt 4 § skall studiebidrag
enligt studiestödslagen (1999:1395) ingå med
80 procent.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.