Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2003/04:AU5
ILO:s konvention och rekommendation omarbetarskydd i lantbruket m.m.
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens
proposition 2003/04:56 ILO:s konvention och
rekommendation om arbetarskydd i lantbruket m.m.
Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ILO:s
konvention (nr 184) om arbetarskydd i lantbruket.
I fråga om ILO-konventionen (nr 183) om skydd vid
havandeskap och barnsbörd ansluter sig utskottet
till regeringens bedömning att Sverige för
närvarande inte bör tillträda konventionen.
I betänkandet informeras också om fem äldre ILO-
konventioner som återkallas då de aldrig trätt i
kraft på grund av att för få länder ratificerat dem.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen godkänner ILO:s konvention (nr 184) om
arbetarskydd i lantbruket. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:56 i den delen. Propositionen i
övriga delar läggs till handlingarna.
Stockholm den 2 mars 2004
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Christer Skoog
(s), Camilla Sköld Jansson (v), Patrik Norinder (m),
Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman
(s), Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm
(mp), Luciano Astudillo (s), Mauricio Rojas (fp),
Annelie Enochson (kd) och Mariam Osman Sherifay (s).
2003/04
AU5
Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlar utskottet proposition
2003/04:56 där regeringen föreslår att riksdagen ska
godkänna ILO:s konvention (nr 184) om arbetarskydd i
lantbruket. I propositionen lämnar regeringen även
en redogörelse för ILO:s rekommendation (nr 192) i
samma ämne.
I propositionen lämnar regeringen också en
redogörelse för ILO:s konvention (nr 183) och
rekommendation (nr 191) om skydd vid havandeskap och
barnsbörd. Regeringen anser i propositionen att
Sverige för närvarande inte bör tillträda
konventionen.
I propositionen informerar regeringen även om
återkallandet av fem ILO-konventioner.
Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.
Utskottets överväganden
Konvention (nr 184) och
rekommendation (nr 192) om
arbetarskydd i lantbruket
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens uppfattning i
fråga om ratificering och föreslår att
riksdagen godkänner konventionen.
Bakgrund
ILO har tidigare antagit ett antal konventioner och
rekommendationer med direkt eller indirekt relevans
för arbetarskyddet inom lantbruket. Sverige har
ratificerat de konventioner som varit tillämpliga på
svenska förhållanden.
De tidigare instrumenten har dock inte ansetts
tillräckliga för lantbrukets behov. I
Internationella arbetsbyråns underlagsrapport till
förstaårsbehandlingen av den aktuella konventionen
vid Internationella arbetskonferensen år 2000 uppges
hälften av världens arbetskraft, ca 1,3 miljarder
människor, vara sysselsatta inom jordbrukssektorn. I
industriländerna är andelen sysselsatta inom
lantbruket mindre än 10 %, medan motsvarande andel
är närmare 60 % i utvecklingsländerna. Vid sidan av
gruvarbete och bygg- och anläggningsarbete räknas
lantbruket till de tre mest riskfyllda
näringsgrenarna. En ökad användning av maskiner,
bekämpningsmedel och andra kemiska produkter medför
allvarliga risker. I många länder är skyddet för dem
som arbetar inom lantbruket bristfälligt och antalet
dödsolyckor dubbelt så stort som genomsnittet för
övriga branscher.
Konventionen och tillhörande rekommendation antogs
vid den Internationella arbetskonferensen 2001.
Propositionen
Den operativa delen av konventionen innehåller fyra
delar. Del I gäller tillämpningsområdet som
innefattar såväl jordbruks- som
skogsbruksverksamheter och därtill hörande
verksamhetsgrenar. Del II innehåller allmänna
bestämmelser som förutsätter ett nationellt
åtgärdsprogram för arbetarskydd inom lantbruket. Del
III innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder
och skyddsåtgärder som arbetsgivaren ska vidta för
att säkerställa arbetstagarens hälsa och säkerhet.
Del IV innehåller bestämmelser om
arbetstagarkategorier som det anses vara särskilt
viktigt att skydda.
Rekommendationen preciserar och kompletterar
bestämmelserna i konventionen, med bl.a.
bestämmelser om att det skydd konventionen
föreskriver bör utvidgas till att även omfatta
egenföretagare inom lantbruket.
För svenskt vidkommande uppfylls konventionens
krav enligt propositionen av bestämmelser i
arbetsmiljölagen (1977:1160),
arbetsmiljöförordningen (1977:1166),
Arbetsmiljöverkets föreskrifter, arbetstidslagen
(1982:673) och lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
Enligt regeringen är konventionen och
kompletterande rekommendation tillsammans med
konvention (nr 129) om yrkesinspektion inom
jordbruket viktiga instrument i det pågående
internationella arbetet för att främja
arbetarskyddet inom lantbruket. I linje med ILO-
kommittén och remissinstanserna gör regeringen
bedömningen att Sverige kan och bör ratificera
konventionen. Rekommendationen föranleder enligt
regeringens mening ingen ytterligare åtgärd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som kan konstatera att ingen motion
väckts med anledning av propositionen, delar
regeringens uppfattning i fråga om ratificering och
föreslår att riksdagen godkänner konventionen.
Konvention (nr 183) och
rekommendation (nr 191) om skydd vid
havandeskap och barnsbörd
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ansluter sig till regeringens
bedömning att Sverige för närvarande inte bör
tillträda konventionen och föreslår att
propositionen i denna del läggs till
handlingarna.
Bakgrund
Den aktuella konventionen har föregåtts av två
tidigare ILO-konventioner i frågan: 1919 års
konvention, vilken ratificerades av 57 länder, och
1952 års konvention, ratificerad av 40 länder. De
tidigare konventionerna har varit vägledande för
många regeringar vid utarbetandet av lagstiftning på
området. I fler än 120 länder finns lagbestämmelser
om betald moderskapsledighet, vårdförmåner och
anställningsskydd. Inget av de nordiska länderna har
dock ratificerat de tidigare konventionerna. Ett
skäl som anges i propositionen är att konventionerna
ställt ovillkorliga och detaljerade krav på
tillämpningen av skyddet vid havandeskap och
barnsbörd. I proposition 1953:73 angavs som hinder
för att Sverige skulle ratificera 1952 års
konvention bl.a. föreskrifterna angående
obligatorisk ledighetsperiod om sex veckor efter
nedkomsten samt vad som gällde ersättningsregler,
hälso- och sjukvårdsförmåner under ledigheten och
ledighet för amning. Den nya konventionen reviderar
1952 års konvention och antogs av Internationella
arbetskonferensen år 2000.
Propositionen
Regeringen anger liknande skäl för att inte
ratificera den nu aktuella konventionen som vid
bedömningen av 1952 års konvention. Ett av skälen
som anges i propositionen är oklarheter om vilka
sysselsatta som omfattas av konventionens begrepp
"atypiska former av beroende verksamhet".
Tillämpningsområdet för den svenska arbetsrätten
bestäms av arbetstagarbegreppet.
Ett annat skäl är konventionens ovillkorliga krav
på sex veckors obligatorisk mammaledighet efter
nedkomsten. Regeringen anser att obligatorisk
föräldraledighet är främmande för svensk rätt.
Propositionen hänvisar till att det svenska systemet
bygger på båda föräldrarnas rätt att vara lediga för
vård av barn, även om två veckors obligatorisk
mammaledighet infördes i Sverige år 2000 till följd
av ett EG-direktiv.
Ett tredje skäl handlar om kontanta förmåner till
följd av mammaledighet. Konventionen anger två
metoder för att fastställa dessa förmåner, dels en
inkomstrelaterad metod, dels andra metoder såsom ett
fast ersättningsbelopp. Då den inkomstrelaterade
metoden används får inte förmånsbeloppet understiga
två tredjedelar av individens tidigare inkomst eller
den del av inkomsten som är ersättningsgrundande. Då
andra metoder tillämpas får ersättningsbeloppet inte
understiga det genomsnittliga belopp som skulle bli
resultatet av att den inkomstrelaterade metoden
används. I Sverige erhåller de föräldrar som varken
har sjukpenninggrundande inkomst eller uppfyller det
särskilda kvalificeringsvillkoret inom
föräldraförsäkringen som lägst 180 kr per dag. Det
är därför tveksamt om svensk rätt uppfyller
konventionens krav i detta avseende.
Regeringen anger dessutom konventionens krav på en
uttrycklig regel om förbud mot graviditetstest eller
intyg om sådant test när en kvinna söker anställning
som ett ytterligare hinder för ratifikation. Svensk
rätt innehåller ingen uttrycklig sådan regel, men
ett krav mot en enskild om graviditetstest eller
intyg skulle kunna anses strida mot god sed på
arbetsmarknaden eller utgöra diskriminering.
Det femte och sista skälet avser en regel om att
amningspauser ska betraktas som arbetstid och
ersättas som sådan, ett krav som svensk rätt inte
uppfyller.
Den svenska ILO-kommittén har ansett att det på
fyra av de fem punkterna finns anledning för
regeringen att ta kontakt med Internationella
arbetsbyrån för ett klarläggande om svenska
förhållanden tillmötesgår konventionens krav.
Angående kravet på sex veckors obligatorisk
mammaledighet har kommittén pekat på möjligheten att
genom en överenskommelse mellan staten och
arbetsmarknadens parter tillgodose konventionen.
Regeringen delar kommitténs uppfattning och begärde
i september 2003 ett klargörande på de aktuella
punkterna från Internationella arbetsbyrån. I
avvaktan på Arbetsbyråns tolkningsbesked finner
regeringen att Sverige inte bör ratificera
konventionen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inhämtat att det brukar dröja ungefär
ett år innan ett svar erhålls från Arbetsbyrån efter
det att en förfrågan har inkommit.
Utskottet, som konstaterar att det inte väckts någon
motion med anledning av propositionen, ansluter sig
till regeringens bedömning och föreslår att
propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Återkallandet av fem ILO-
konventioner
I propositionen informerar regeringen även om att
Internationella arbetskonferensen år 2000 beslöt att
återkalla fem ILO-konventioner. Samtliga dessa
konventioner antogs på 1930-talet. De återkallas då
de aldrig trätt i kraft på grund av att för få
länder ratificerat dem. De aktuella konventionerna
är:
- konvention (nr 31) om begränsning av arbetstiden i
kolgruvor,
- konvention (nr 46) om begränsning av arbetstiden i
kolgruvor (reviderad),
- konvention (nr 51) om förkortning av arbetstiden
vid offentliga arbeten,
- konvention (nr 61) om förkortning av arbetstiden
inom textilindustrin,
- konvention (nr 66) om migrerande arbetares
rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor.
Bilaga
Det behandlade förslaget
Propositionen
2003/04:56
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ILO:s
konvention (nr 184) om arbetarskydd i lantbruket.