Arbetstagarinflytande i europabolag och övrigarbetsrätt m.m.

<div class="sidhuvud_publikation">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div><div class="sidhuvud_beteckning">2003/04:AU4</div><h1>Arbetstagarinflytande   i  europabolag  och  övrigarbetsrätt m.m.</h1>
<hr class="sidhuvud_linje"><pre>
Sammanfattning

Detta betänkande är uppdelat i två huvudavsnitt. Det
första delen avser regeringens förslag i proposition
2003/04:122 Arbetstagarinflytande i europabolag. Den
andra delen avser motioner  om allmän arbetsrätt och
ledighetslagstiftningen  som väckts  under  allmänna
motionstiden riksmötena 2002/03 och 2003/04.

Förslaget   i  propositionen   syftar   till   att
genomföra  rådets   direktiv   om  komplettering  av
stadgan    om    europabolag    när    det    gäller
arbetstagarinflytande.    Propositionen   innehåller
förslag  till  en ny lag om arbetstagarinflytande  i
europabolag och  förslag  till  ändringar i lagen om
europeiska     företagsråd     och     lagen      om
styrelserepresentation för de privatanställda.
Arbetstagarinflytandet   i   europabolag  föreslås
komma  till stånd på följande sätt.  Det  bildas  en
förhandlingsdelegation  för  arbetstagarna  som  har
till uppgift att med de företag som direkt deltar  i
bildandet  av  ett  europabolag  träffa ett avtal om
arbetstagarinflytandet i det bolag  som  ska bildas.
Om  parterna  inte  lyckas  ingå  ett avtal föreslås
särskilda       bestämmelser       som      reglerar
arbetstagarinflytandet        i       europabolaget.
Förhandlingsdelegationen kan också välja att avbryta
förhandlingarna     eller     att     avstå     från
arbetstagarinflytande i europabolaget.  Då blir inte
heller de särskilda bestämmelserna tillämpliga.  För
europabolag  gäller  att den svenska arbetsrättsliga
lagstiftningen som t.ex.  lagen  om medbestämmande i
arbetslivet   ska   tillämpas  fullt  ut   i   samma
omfattning   som   tidigare   med   utgångspunkt   i
sedvanliga normer för lagkonflikter. Ett undantag är
att   lagen   om   styrelserepresentation   för   de
privatanställda inte tillämpas i europabolag.
Den nya lagstiftningen  föreslås träda i kraft den
8 oktober 2004.
Inga  motioner  har  väckts   med   anledning   av
propositionen. Utskottet godtar lagförslagen.
I  den  andra  delen  av betänkandet behandlas ett
stort antal motioner som  gäller  krav  på  allmänna
förändringar  av  arbetsrätten  och  en  översyn  av
denna.   Vidare   lämnas  i  motionerna  förslag  om
ändringar i centrala  delar  av  de  arbetsrättsliga
lagarna, t.ex. turordningsbestämmelserna i LAS. Även
vissa enskilda frågor tas upp bl.a. när  det  gäller
de olika ledighetslagarna.
Utskottsmajoriteten tillstyrker ett antal motioner
om   upphävande   av   tvåpersonsundantaget   i  LAS
turordningsregler  för  småföretag.  Övriga motioner
avstyrks.
I  betänkandet  finns  25  reservationer.   I   en
fempartireservation   (m,   fp,  kd,  c,  mp)  anser
partierna att tvåpersonsundantaget ska finnas kvar.

</pre><pre>
Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Arbetstagarinflytande i europabolag

Riksdagen  antar  regeringens   förslag  enligt
bilaga 2 till

- lag om arbetstagarinflytande i europabolag,

-   lag   om  ändring  i  lagen  (1987:1245)   om
styrelserepresentation för de privatanställda,

- lag om ändring i lagen (1996:359) om europeiska
företagsråd.

Därmed     bifaller     riksdagen     proposition
2003/04:122.

2. Val enligt
styrelserepresentationslagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:A297 (kd).

3. En förändrad arbetsrätt

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:A310
yrkande 12 (fp), 2003/04:A329 yrkandena 18 och 19
(kd), 2003/04:Kr232  yrkande  6 (m), 2003/04:N227
yrkande 6 (fp) och 2003/04:N248 yrkande 8 (m).
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

4. LAS diskriminerande effekter

Riksdagen avslår motion 2003/04:A324 (fp).
Reservation 2 (fp)

5. Arbetstagarbegreppet

Riksdagen  avslår motionerna 2003/04:A255  (m),
2003/04:A278 (kd), 2003/04:A304 yrkande 1 (v) och
2003/04:A371 yrkande 22 (kd).
Reservation 3 (m, kd)

6. Godkännande av central
arbetstagarorganisation vid avsteg från
LAS

Riksdagen avslår  motion 2003/04:A304 yrkandena
2, 6 och 7 (v).
Reservation 4 (v)

7. Beräkning av anställningstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:A219 (s).

8. Tidsbegränsad anställning m.m.

Riksdagen avslår motionerna  2003/04:A213 (fp),
2003/04:A225 (s), 2003/04:A236 (s),  2003/04:A292
yrkandena  2  och  3  (v), 2003/04:A304 yrkandena
10-12  (v),  2003/04:A323   i   denna   del  (s),
2003/04:A329  yrkande  20 (kd), 2003/04:A357  (m,
fp, kd, c) och 2003/04:A370 yrkande 3 i denna del
(fp).
Reservation 5 (m, c)
Reservation 6 (kd)

9. Skydd för gravida och föräldralediga

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:A247
yrkande 14 (c), 2003/04:A283 yrkandena  1  och  2
(mp),  2003/04:A304  yrkande  5 (v), 2003/04:A307
yrkande  15 (fp), 2003/04:A318 (s),  2003/04:A359
(s) och 2003/04:A371 yrkande 15 (kd).
Reservation 7 (kd, c)
Reservation 8 (fp)

10. Tilläggsförsäkring till
föräldraförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 16
(c).
Reservation 9 (c)

11. Uppsägning av personliga skäl

Riksdagen  avslår motion 2003/04:A304 yrkande 9
(v).
Reservation 10 (v)

12. Turordning vid uppsägning m.m.

Riksdagen  antar   utskottets   förslag  enligt
bilaga  3  till  ändring  i  lagen  (1982:80)  om
anställningsskydd och bifaller därmed  motionerna
2003/04:A217  (s), 2003/04:A228 (s), 2003/04:A234
(s),   2003/04:A237    (s),   2003/04:A242   (s),
2003/04:A244 (s), 2003/04:A250  (s), 2003/04:A304
yrkande 3 (v), 2003/04:A317 (s) och  2003/04:A323
i  denna  del  (s) och avslår motion 2003/04:A292
yrkande 4 (v).
Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

13. Dubbelräknad turordningstid

Riksdagen avslår  motion 2003/04:A370 yrkande 3
i denna del (fp).
Reservation 12 (fp)

14. Förkortad företrädesrätt till
återanställning

Riksdagen avslår motion 2003/04:A329 yrkande 21
(kd).
Reservation 13 (m, kd)

15. Förlängd företrädesrätt till
återanställning

Riksdagen avslår motion  2003/04:A304 yrkande 4
(v).

16. Företrädesrätt för deltidsanställda

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:A304
yrkande 8 (v) och 2003/04:A371 yrkande 31 (kd).
Reservation 14 (kd)

17. Facklig vetorätt

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkande 15
(v).
Reservation 15 (v)

18. Stridsåtgärder

Riksdagen  avslår  motionerna 2003/04:A229  (m)
och 2003/04:A329 yrkandena 22 och 23 (kd).
Reservation 16 (m, kd)

19. Företagsnedläggning m.m.

Riksdagen  avslår motionerna  2003/04:A252  (s)
och 2003/04:A304 yrkandena 13 och 14 (v).

20. Medicinska kontroller

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkande 20
(v).

21. Personlig integritet

Riksdagen avslår  motionerna  2003/04:A294 (s),
2003/04:A319 (s) och 2003/04:A343 (s).

22. Yttrandefrihet för privatanställda

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:A207
yrkandena 1 och  2  (mp),  2003/04:A271  (s)  och
2003/04:A303 yrkande 1 (fp).
Reservation 17 (mp)

23. ILO m.m.

Riksdagen  avslår  motionerna 2003/04:A274 (s),
2003/04:A325    (s),   2003/04:A345    (s)    och
2003/04:U351 yrkande 3 (kd).
Reservation 18 (kd)

24. Ledighet för att ta hand om barn upp
till tre år

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf380
yrkande 12 (kd),   2002/03:So514  yrkande  5 (mp)
och 2003/04:Sf404 yrkande 10 (kd).
Reservation 19 (kd)
Reservation 20 (mp)

25. Ett barnvänligare arbetsliv

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:So250
yrkande 8 (c) och 2003/04:So500 yrkande 9 (c).
Reservation 21 (c)

26. Rätt till ledighet för
familjehemsföräldrar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A298  (fp),
2002/03:A325 (s) och 2003/04:A239 (kd).

27. Ledighet för att ta hand om anhöriga

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:So508
yrkande 6 (kd), 2003/04:So574 yrkande 15 (mp) och
2003/04:So641 yrkande 6 (kd).
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (mp)

28. Ledighet för att utföra samhällsuppdrag
m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A227  (fp),
2002/03:A246  (s), 2002/03:A334 (s), 2003/04:A298
(s) och 2003/04:A312 (fp).

29. Ledighet för att prova annat arbete

Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:A314
yrkande 7 (v) och 2003/04:Sf327 yrkande 15 (c).

30. Längre tjänstledighet för att starta
eget m.m.

Riksdagen  avslår motionerna  2003/04:A202  (c)
och 2003/04:A351 (s).

31. Rätt att gå ned i arbetstid för äldre

Riksdagen   avslår    motionerna   2002/03:A224
yrkande 4 (kd) och 2003/04:A308 yrkande 2 (kd).
Reservation 24 (kd)

32. Helgdagar

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:A243
yrkandena 1 och 2 (mp) och 2002/03:A250 yrkandena
1 och 2 (fp).
Reservation 25 (mp)

Stockholm den 27 april 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders
Karlsson   (s),   Margareta   Andersson  (c),  Laila
Bjurling  (s),  Erik Ullenhag (fp),  Christer  Skoog
(s),  Sonja  Fransson  (s),  Stefan  Attefall  (kd),
Camilla Sköld  Jansson  (v),  Cinnika  Beiming  (s),
Patrik  Norinder  (m),  Lars Lilja (s), Berit Högman
(s), Henrik Westman (m),  Britta Lejon (s), Ulf Holm
(mp),  Annelie Enochson (kd)  och  Tobias  Billström
(m).

</pre><pre>
2003/04

AU4


Redogörelse för ärendet

I  detta  ärende  behandlar  arbetsmarknadsutskottet
dels     regeringens     proposition     2003/04:122
Arbetstagarinflytande  i europabolag, dels  motioner
som   väckts  under  allmänna   motionstiden   under
riksmötena   2002   och   2003  som  tar  upp  olika
arbetsrättsliga frågor. Motionerna  från hösten 2002
refereras  i  det  följande med angivande  av  årtal
2002/03 medan motionerna  från hösten 2003 refereras
utan årtal (2003/04).

Propositionens och motionernas  yrkanden återfinns
i bilaga 1 till betänkandet.</pre><pre>
Utskottets överväganden



Proposition 2003/04:122
Arbetstagarinflytande i
europabolag



Utskottets förslag i korthet

Utskottet godtar regeringens förslag till lag
om arbetstagarinflytande i europabolag och om
ändringar  i  lagen om styrelserepresentation
för   de   privatanställda   och   lagen   om
europeiska företagsråd.
Bakgrund

Förslaget  till   lag   om  arbetstagarinflytande  i
europabolag  har  sitt  ursprung  i  att  Europeiska
unionens råd (rådet) den  8  oktober  2001  antog en
förordning   om  stadga  för  europabolag  ((EG)  nr
2157/2001) (i det följande kallat förordningen). Vid
samma  tillfälle   antog   rådet   ett  direktiv  om
komplettering av stadgan för europabolag  vad gäller
arbetstagarinflytande i europabolag (2001/86/EG)  (i
det  följande  kallat  direktivet).  Förordningen är
direkt  tillämplig  i  Sverige.  Den  behöver   dock
kompletteras    med    nationell    lagstiftning   i
medlemsstaterna och EES-staterna eftersom  man  inte
lyckades  uppnå  en  heltäckande lagstiftning på EU-
nivån. Direktivet ska  vara  införlivat  med  svensk
lagstiftning senast den 8 oktober 2004.

Regeringen  tillkallade  en  särskild  utredare  med
uppgift  att  lämna förslag om hur direktivet skulle
genomföras  i  Sverige.  I  juni  2003  överlämnades
betänkandet Arbetstagarinflytande i europabolag (SOU
2003:64) med förslag  om  en ny lag. Betänkandet har
remissbehandlats.  Lagrådet   har  yttrat  sig  över
regeringens förslag till lagstiftning och föreslagit
ändringar  som  regeringen i huvudsak  har  följt  i
propositionen.

Regeringen  har den  11  mars  2004  till  riksdagen
överlämnat  en  proposition  om  europabolag  (prop.
2003/04:112) med förslag om en ny lag om europabolag
och en annan  proposition om arbetstagarinflytande i
sådana  bolag  (prop.  2003/04:122)  som  innehåller
förslag  om en ny  lag  om  arbetstagarinflytande  i
europabolag.  Förslaget om europabolagslag bereds av
riksdagens    lagutskott.    De    lagförslag    som
arbetsmarknadsutskottet   i   detta  betänkande  tar
ställning     till     är     bl.a.     lagen     om
arbetstagarinflytande    i   europabolag   och   två
följdändringar i annan lagstiftning.

Europabolag

Ett europabolag är en europeisk associationsform för
gränsöverskridande  samverkan   i   aktiebolagsform.
Syftet är bl.a. att göra det möjligt  att  bilda och
driva  bolag  med  en  europeisk dimension utan  att
olikheter   i   och  den  begränsade   territoriella
tillämpningen av  de  nationella  lagstiftningar som
gäller   för  affärsdrivande  bolag  hindrar   eller
försvårar detta. Den ursprungliga tanken inom EU var
att  europabolag   uteslutande  skulle  falla  under
gemensamma EG-regler.  Detta  visade  sig bli mycket
svårt   och   många   frågor   har  överlåtits  till
lagstiftaren    i   de   enskilda   medlemsstaterna.
Resultatet kommer  att  bli  att  europabolag faller
under  en  blandning  av  EG-rättsliga   regler  och
nationella bestämmelser.

Ett europabolag kan bildas på fem olika sätt:  genom
fusion,   bildande   av  holdingbolag,  skapande  av
dotterbolag eller ombildning  eller  genom  att  ett
europabolag    självt   bildar   ett   eller   flera
dotterbolag i form av europabolag.

Ett samband mellan  förordningen  om europabolag och
direktivet  om arbetstagarinflytande  består  i  att
registreringen  av  ett  europabolag är villkorad av
att   en   ordning   för  arbetstagarinflytande   är
fastställd eller av att  arbetstagarna  avstått från
inflytandet.

Europabolag   föreslås   blir  registrerade  i   ett
europabolagsregister   hos   den   nya   myndigheten
Bolagsverket.

Liksom  i  svenska  aktiebolag  utövas  aktieägarnas
beslutanderätt i europabolag vid  bolagsstämman. När
det  gäller  europabolagets övriga organisation  kan
denna  vara  uppbyggd  på  två  olika  sätt,  enligt
antingen ett monistiskt system eller ett dualistiskt
system. Det monistiska  systemet  -  som  är det som
ligger  närmast  det svenska systemet - innebär  att
det  utöver  bolagsstämman  finns  ett  bolagsorgan,
förvaltningsorganet,  som motsvarar styrelsen enligt
den  svenska  aktiebolagslagen.  I  det  dualistiska
systemet  finns   det,   utöver  bolagsstämman,  två
bolagsorgan,    ett    ledningsorgan     och     ett
tillsynsorgan.  Ledningsorganet  svarar för bolagets
ledning  och förvaltning, medan tillsynsorganet  har
till uppgift att tillsätta och entlediga ledamöterna
i    ledningsorganet     och     att     kontrollera
ledningsorganets  förvaltning.  Det är europabolaget
självt som bestämmer vilken organisationsmodell  som
bolaget ska ha. Det innebär att europabolag med säte
i  Sverige  kan besluta sig för att tillämpa den för
svensk     lagstiftning      okända      dualistiska
organisationsmodellen.

Arbetstagarinflytande i europabolag

Förslagen  i  propositionen  går  i  korthet  ut  på
följande.

Syftet   med   direktivet  är  att  säkerställa  att
bildandet  av  ett   europabolag   inte  medför  att
arbetstagarinflytande försvinner eller  minskar i de
bolag  som  deltar  i bildandet, den s.k. före-  och
efterprincipen.

Arbetstagarinflytandet  kommer  till stånd genom att
arbetstagarorganisationerna eller arbetstagarna i de
berörda bolagen bildar en förhandlingsdelegation som
förhandlar    med    de   deltagande   bolagen    om
arbetstagarinflytande        i        Europabolaget.
Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna  i
de  deltagande  bolagen och de berörda dotterbolagen
och filialerna.

I   lagen   ges   detaljerade    regler    om    hur
förhandlingsdelegationen  inrättas och hur platserna
ska fördelas dels mellan arbetstagarna  i  de  olika
EES-staterna,  dels  mellan arbetstagarna i de olika
bolag och filialer som finns i Sverige.

Arbetstagarna   i  varje   EES-stat   tilldelas   en
ordinarie  plats  för  varje  (hel)  eller  påbörjad
tiondel  som  de  tillsammans   utgör   av  samtliga
arbetstagare    i    de   deltagande   och   berörda
dotterbolagen och filialerna.  När  ett  europabolag
bildas  genom  fusion har arbetstagarna under  vissa
förutsättningar rätt till extraplatser. Skulle under
den tid då förhandlingsdelegationen  verkar  antalet
arbetstagare  förändras  i sådan omfattning att  det
påverkar fördelningen ska fördelningen göras om.

De ordinarie platserna som tilldelas arbetstagarna i
Sverige fördelas i fallande  ordning  efter  antalet
arbetstagare i respektive bolag, dock högst en plats
per bolag. De lokala arbetstagarorganisationerna kan
komma överens om en annan fördelning. Extraplatserna
vid  fusion  tilldelas  på  motsvarande sätt. Om ett
deltagande  bolag  eller berörda  dotterbolag  eller
filialer inte längre  ska  delta  eller vara berörda
ska platsen omfördelas enligt vissa regler.

Ledamöterna  från  Sverige  utses  av den  eller  de
lokala     arbetstagarorganisationer     som      är
kollektivavtalsbundna   i   förhållande  till  de  i
Sverige deltagande eller berörda dotterbolagen eller
filialerna. Om det är fråga om att utse en ledamot i
förhandlingsdelegationen tillkommer  denna  rätt den
lokala   organisation  som  företräder  det  största
antalet av  de kollektivavtalsbundna medlemmarna. Är
det  fråga  om   att  utse  flera  ledamöter  gäller
motsvarande    regler     som     i     lagen     om
styrelserepresentation för de privatanställda. Detta
gäller  om  organisationerna  inte kommer överens om
annat.  I  det  fall  att  det  inte   finns   någon
kollektivavtalsbunden organisation utses ledamöterna
av den lokala arbetstagarorganisation som företräder
flest   arbetstagare   i  deltagande  eller  berörda
bolag/filialer såvida inte  organisationerna  kommer
överens   om   annat.   Om   det  inte  finns  någon
organisation utses ledamöterna av arbetstagarna. Den
sistnämnda regeln har tillkommit  för  att  göra det
möjligt att bilda en förhandlingsdelegation även när
det   saknas   kollektivavtal   eller   organiserade
arbetstagare.   På   det   sättet   tillgodoses   de
deltagande  bolagens  intresse  att  kunna bilda ett
europabolag.

Så snart en förhandlingsdelegation har inrättats ska
förhandlingar  inledas mellan de deltagande  bolagen
och  arbetstagarnas  förhandlingsdelegation.  Syftet
med förhandlingarna är att fastställa en ordning för
arbetstagarinflytandet        i       europabolaget.
Förhandlingarna  får  pågå högst  sex  månader,  men
parterna  får  gemensamt  besluta  om  att  förlänga
förhandlingsperioden till sammanlagt högst ett år.

Förhandlingsdelegationen  får  avstå från att inleda
förhandlingar  och  avbryta pågående  förhandlingar.
Detta får dock inte ske  om bolaget ska bildas genom
ombildning och det finns en  rätt till visst slag av
arbetstagarinflytande i det bolag som ska ombildas.

Om ett beslut har fattats om att  avstå  från  eller
avbryta förhandlingar, kan en förhandlingsdelegation
sammankallas  på nytt tidigast två år efter beslutet
om   minst  10  %  av   de   berörda   arbetstagarna
skriftligen begär detta.

Vid    förhandlingarna     mellan     bolagen    och
förhandlingsdelegationen har delegationen  rätt till
information    om    arbetstagarinflytandet   i   de
deltagande bolagen, om  planerna  för  bildandet  av
europabolaget  och om hur den processen fortskrider.
Delegationen får  biträdas  av experter. Kostnaderna
för att delegationen ska kunna utföra sina uppgifter
på  ett  lämpligt sätt ska bäras  av  de  deltagande
bolagen.

Vissa       omröstningsregler       gäller       för
förhandlingsdelegationen.   Somliga   beslut  kräver
kvalificerad  majoritet. Dit hör ett beslut  om  att
avstå från eller avbryta förhandlingar.

Regler ges också  om formen för och innehållet i ett
avtal  om arbetstagarinflytande.  Avtalet  ska  vara
skriftligt. Det ska också ange om ett arbetstagarråd
ska  inrättas   eller   om   en  annan  ordning  för
information   och   samråd   ska   gälla.   Om   ett
arbetstagarråd  inrättas  ska  avtalet   bl.a.  ange
rådets sammansättning och uppgifter. I det  fall att
europabolaget bildas genom ombildning ska avtalet om
arbetstagarinflytande  föreskriva  minst samma  nivå
för arbetstagarinflytandet som finns i det bolag som
ska ombildas.

I lagen föreslås också vissa regler som träder in om
ett avtal inte träffas under förhandlingsperioden, i
direktivet   benämns   detta   referensbestämmelser.
Reglerna  innebär  bl.a. att ett arbetstagarråd  ska
inrättas antingen om  parterna  är  överens om detta
eller om förhandlingsperioden har löpt  ut  utan att
ett avtal har träffats som uppfyller lagens krav.  I
motsvarande  fall ska bestämmelser om s.k. medverkan
tillämpas.

Medverkan innefattar  en  viss  rätt till inflytande
när    ledamöter    utses   i   ett   företagsorgan.
Förutsättningen för rätt  till  sådan  medverkan  är
antingen   att   parterna   i   förhandlingarna   om
arbetstagarinflytande  är  överens  om det eller att
europabolaget   bildats   på  visst  sätt  och   att
arbetstagarna   haft   rätt  till   medverkan   före
bildandet. Som redovisats  ovan  kan  europabolagets
organisation  vara  uppbyggd  enligt  ett monistiskt
eller dualistiskt system. I det fall att europabolag
med säte i Sverige beslutar sig för att tillämpa den
för    svensk    lagstiftning   okända   dualistiska
organisationsmodellen  avser  rätten  till medverkan
enbart tillsynsorganet. Genom en ändring  i lagen om
styrelserepresentation för privatanställda  klargörs
att  europabolag  ska  vara  undantagna  från lagens
tillämpningsområde.

Om ett arbetstagarråd ska inrättas gäller regler för
sammansättningen  som i huvudsak överensstämmer  med
reglerna  för  förhandlingsdelegationen.  Rådet  har
rätt   till  information   från   och   samråd   med
europabolaget.   Minst   en   gång   om   året   ska
europabolaget   sammanträffa  med  arbetstagarrådet.
Mötet  ska  särskilt   handla   om   bolagsstruktur,
ekonomisk   och   finansiell   situation,  förväntad
utveckling,   sysselsättningsläge,    investeringar,
organisationsförändringar, arbetsmetoder  m.m. I god
tid  före beslut ska arbetstagarrådet få information
om  sådana  särskilda  omständigheter  som  påverkar
arbetstagarnas  intressen. Även arbetstagarrådet får
biträdas  av  experter   och   har   rätt   att   på
europabolagets bekostnad sammanträda inför möten med
bolaget.  Ledamöterna  i  rådet  ska  ha  rätt  till
nödvändig        ledighet       med       bibehållna
anställningsförmåner.  Rådets kostnader ska bäras av
europabolaget i den utsträckning  som  krävs för att
uppgiften  ska  kunna  fullgöras  på lämpligt  sätt.
Ledamöterna   ska,   med   beaktande   av  eventuell
tystnadsplikt, underrätta representanter för berörda
arbetstagare om informationen och samrådet.  Fyra år
efter  det  att  arbetstagarrådet  har inrättats ska
rådet pröva om förhandlingar ska inledas  för  att i
stället träffa ett avtal om arbetstagarinflytande.

Referensbestämmelserna  om  medverkan  när ledamöter
utses  i ett företagsorgan innebär, om europabolaget
tillkommit  genom  ombildning, att arbetstagarna har
samma rätt till medverkan  som före ombildningen. Om
bolaget bildats på annat sätt  bestäms  rätten  till
medverkan  i  förhållande  till  vad som gällde före
registreringen  av  europabolaget. Det  finns  också
regler om arbetstagarnas rätt till medverkan.

En förhandlingsdelegation  och ett arbetstagarråd är
en juridisk person som kan förvärva  rättigheter och
ikläda  sig  skyldigheter.  När  ett  arbetstagarråd
inrättas     övertar     det    rättigheterna    och
skyldigheterna  från  förhandlingsdelegationen   och
inträder     som     part    i    ett    avtal    om
arbetstagarinflytande  i  europabolaget. Skydds- och
ledighetsbestämmelserna  i  förtroendemannalagen  är
tillämpliga.   Tystnadsplikt   för   ledamöterna   i
förhandlingsdelegationen    eller   arbetstagarrådet
gäller under vissa förutsättningar.

I lagen finns en allmän bestämmelse  om  missbruk av
reglerna om europabolag. Reglerna får inte tillämpas
i  syfte  att  frånta  eller  förvägra arbetstagarna
deras   rätt   till   inflytande.   Om    väsentliga
förändringar   inträffar   i   europabolaget,   dess
dotterbolag   eller   filialer   inom  ett  år  från
europabolagets   registrering   som   innebär    att
arbetstagarna  skulle  ha  fått  ett  mer omfattande
inflytande    om    förändringarna    gjorts    före
registreringen, ska förändringarna anses ha gjorts i
syfte  att frånta eller förvägra arbetstagarna deras
rätt till  inflytande,  om  inte bolaget visar andra
skäl för förändringarna.

Lagens  regler  är  skadeståndssanktionerade  enligt
gängse arbetsrättslig modell. Tvister ska handläggas
enligt   lagen  om  rättegången   i   arbetstvister.
Europabolag  och  deltagande  bolag  ska  anses  som
arbetsgivare  vid  tillämpning av rättegångsreglerna
medan         arbetstagarråd,         arbetstagarnas
förhandlingsdelegation    och    andra   organ   för
information     och    samråd    ska    anses    som
arbetstagarorganisation.

Lagen föreslås träda  i  kraft  den  8 oktober 2004,
vilket   är   den   dag  då  medlemsstaterna  enligt
direktivet ska ha antagit de lagar och författningar
som är nödvändiga för att följa direktivet. Lagen om
europabolag är tänkt att träda i kraft samma dag.

Motion

Ingen   motion   har   väckts   med   anledning   av
propositionen.

Mikael  Oscarsson  (kd)  vill   i  motion  A297  att
regeringen    ska    se    över   möjligheten    att
arbetstagarrepresentanterna         i        svenska
företagsstyrelser ska utses genom direkta,  fria och
hemliga val bland samtliga företagets anställda.


Utskottets ställningstagande


En under den allmänna motionstiden hösten 2003 väckt
motion,  A297, om hur arbetstagarrepresentanterna  i
svenska företagsstyrelser ska utses avser frågor som
även berörs  i  propositionen  och  behandlas därför
under detta avsnitt.

Inledningsvis   vill  utskottet  betona  vikten   av
inflytande för arbetstagare  både i nationella bolag
och  i  den nya bolagsformen, europabolag.  Även  om
tyngdpunkten  i  propositionen ligger på de formella
reglerna om hur inflytandet ska komma till stånd och
administreras  är det  naturligtvis  i  den  löpande
verksamheten  som   det   materiella  innehållet  av
inflytandet är av största betydelse.  Utskottet vill
understryka  vikten av att man vid tillämpningen  av
lagen  om  arbetstagarinflytande  i  europabolag  så
långt  möjligt   känner   igen  sig  i  den  svenska
arbetsrättsliga traditionen.  Det  är därför viktigt
att  såsom regeringen gjort försöka hitta  lösningar
som  är   anpassade   till   svensk  arbetsrätt  där
direktivet så medger.

Frågan  om  hur platser ska fördelas  och  ledamöter
utses  i förhandlingsdelegation  och  arbetstagarråd
ägnas  stort   utrymme   både  i  direktivet  och  i
lagförslaget.  Regeringen  har   valt   att   införa
nationella   bestämmelser  i  nära  anslutning  till
svensk arbetsrättslig  tradition  på  området.  Både
styrelserepresentationslagen och lagen om europeiska
företagsråd   har  använts  som  förebilder  för  de
lagtekniska lösningar som regeringen valt. Utskottet
välkomnar detta.  Utskottet godtar också den lösning
som  regeringen  föreslår  för  hur  ledamöter  från
Sverige ska utses  när  varken  kollektivavtal eller
medlemmar  i någon arbetstagarorganisation  finns  i
ett bolag eller  en  filial.  Förslaget  innebär att
sådana  ledamöter  utses  av  arbetstagarna  direkt.
Regleringen,   som   vanligtvis  inte  förekommer  i
arbetsrätt, har tillkommit  för  att inte hinder att
registrera  ett europabolag i en sådan  för  Sverige
ovanlig situation ska uppstå.

Detta   ställningstagande    påverkar    dock   inte
utskottets inställning till motion A297 som föreslås
bli avstyrkt med hänvisning till det som sagts.

Utskottet   vill  påpeka  att  den  s.k.  före-  och
efterprincipen  innebär  att  nivån på inflytandet i
det  land  där  ett  europabolag  registreras   blir
avgörande för arbetstagarinflytandet även om bolaget
skulle byta sätesland. Utskottet förutsätter att man
i  den översyn som ska ske senast 2007 uppmärksammar
den praktiska innebörden av detta.

Det  finns slutligen anledning för utskottet att här
peka på  att  regeringen  i  början  av  april  2004
överlämnade  en  proposition  (prop. 2003/04:134) om
beskattning av europabolag.  Sådana  bolag  föreslås
bli  likställda  med aktiebolag. Inkomstskattelagens
(1999:1229) bestämmelser  som  gäller aktiebolag ska
därför tillämpas på europabolag.

Utskottet tillstyrker propositionen och föreslår att
riksdagen  antar  den  lag  och de lagändringar  som
framgår av bilaga 2 till betänkandet. Med hänvisning
till det ovan sagda avstyrks motion A297 (kd).


En förändrad arbetsrätt


Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks motioner  med krav på en
översyn  av  arbetsrätten  och  en  förändrad
arbetsrätt.  Utskottet  konstaterar  att   en
översyn   av   arbetsrätten   genomförts   av
Arbetslivsinstitutet      som      överlämnat
promemorian  Hållfast  arbetsrätt  - för  ett
föränderligt   arbetsliv   till   regeringen.
Beredning av frågan bör avvaktas.
Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2
(fp).

Motioner

Moderaterna anser i kommittémotion  Kr232  (yrk.  6)
och partimotion N248 (yrk. 8) att det finns behov av
en moderniserad och förändrad arbetsrätt. Av central
betydelse  för  att  den svenska arbetsmarknaden ska
fungera bättre är att  det  lönar sig mer att arbeta
än  att  leva  på  bidrag.  För att  underlätta  för
företagen  och  uppmuntra  till  fler  anställningar
måste       arbetsrätten      moderniseras       och
arbetsmarknadslagarna    anpassas    efter    dagens
arbetsmarknad.  Partiet menar att arbetsrätten måste
utformas på ett sätt som ger alla på arbetsmarknaden
ett   rimligt  mått   av   trygghet.   Grundläggande
rättigheter  ska  regleras  i lag, därutöver ska den
enskilde själv kunna bestämma över sin arbetstid och
förhandla  om  sin  lön. Trots de  förbättringar  av
turordningsreglerna  som   har   skett  utgör  dessa
fortfarande ett problem, framför allt  för ungdomar.
Reglerna    för    parternas    rätt    att    vidta
konfliktåtgärder är också på vissa punkter omoderna.
Det   är   t.ex.   orimligt  att  rätten  att  vidta
sympatiåtgärder är obegränsad.  Ett annat problem är
att  det inte finns några proportionalitetsregler  i
arbetsrätten.

Folkpartiet  menar  i  kommittémotion A310 (yrk. 12)
att dagens arbetsrättsliga  lagstiftning bidrar till
att cementera arbetslösheten  på  en  högre  nivå än
nödvändigt  och  skapar  problem med lönebildningen.
Partiet anser att lagstiftningen måste förändras och
moderniseras. Vetomöjligheterna  i MBL vid anlitande
av entreprenörer måste avskaffas, tvåmannaundantaget
vid  turordning vid uppsägning bör  gälla  för  alla
företag  oavsett  storlek  och  provanställning  ska
kunna   pågå   i  tolv  månader.  En  parlamentarisk
utredning bör tillsättas  för  att bl.a. studera hur
de  nya anställningsformerna kan  ges  plats  i  det
arbetsrättsliga systemet.

Kristdemokraterna  pekar i kommittémotion A329 (yrk.
18 och 19) på behovet  av en moderniserad arbetsrätt
genom att göra den mer flexibel  och bättre anpassad
till de mindre företagens situation.  Partiet  anser
att det behövs ett samlat grepp och en genomgripande
översyn av hela arbetsrätten. En sådan utredning bör
bl.a. ha följande principiella utgångspunkter:

- En förnyad arbetsrätt måste ha sin utgångspunkt  i
att  finna  en  bättre  balans mellan den anställdes
behov av trygghet och stöd  vid  förändringar  å ena
sidan och insikten om behovet av en dynamisk ekonomi
som    måste    skapa   goda   förutsättningar   för
företagsamheten å andra sidan.

- Arbetsrätten är  i  alltför  hög grad uppbyggd för
att  skydda dem som har arbete, och  i  alltför  låg
grad för  att  underlätta  för  människor att få ett
fotfäste på arbetsmarknaden.

-    Den    nuvarande   arbetsrätten   skapar    ett
svårgenomträngligt regelverk för det lilla företaget
som skrämmer  många  från  att nyanställa och skapar
vanmakt hos många företag.

-    Det    nya    kunskapssamhället     gör     att
beroendeförhållandet   mellan   de   anställda   och
företagets ledare och ledning blir allt starkare.

-Floran av visstidsanställningar bör saneras.

-Rätten    att    undanta    två    personer    från
turordningsreglerna  vid  arbetsbristuppsägning  bör
finnas kvar.

-   De  anställda  ska  ges  goda  möjligheter  till
vidareutbildning    och   kompetensutveckling.   Ett
individuellt kompetenskonto är ett led i detta.

- En rimligare balans mellan arbetsmarknadens parter
bör etableras vid konflikter.

Mauricio Rojas (fp) vill i motion A324 få till stånd
en översyn av lagen om  anställningsskydd  (LAS) med
fokus   på   lagens  diskriminerande  effekter.  LAS
diskriminerar   systematiskt   invandrade  personer,
särskilt vid tillämpningen av principen  "sist  in -
först ut".

Tobias  Krantz  (fp) förespråkar i motion N227 (yrk.
6) en modernare arbetsrätt.  Det  måste  bli lättare
att   anställa.   Då  skulle  fler  företagare  våga
anställa, inte minst  ungdomar och invandrare, som i
dag ofta stängs ute från arbetsmarknaden.


Utskottets ställningstagande


Kravet   på   en   översyn  och   modernisering   av
arbetsrätten  är en ständigt  återkommande  fråga  i
utskottet.    I   ett    betänkande    våren    2000
(1999/2000:AU5)  ansåg  utskottet att det fanns skäl
att se över den arbetsrättsliga  lagstiftningen  och
riksdagen  beslutade  om  ett  tillkännagivande till
regeringen om detta. Regeringen beslutade i enlighet
med riksdagsbeslutet att en översyn  av arbetsrätten
skulle     ske     och     gav     uppdraget    till
Arbetslivsinstitutet (ALI). Uppdraget omfattade fyra
områden:  bestämningen  av  arbetstagarbegreppet   i
arbetsrätten,      tidsbegränsade     anställningar,
samverkan mellan arbetstagare  och arbetsgivare samt
vissa anställningsskyddsfrågor.  Utredningen lämnade
i slutet av 2002 sin promemoria Hållfast  arbetsrätt
-  för ett föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56)  till
regeringen. I de delar utredningen lämnat förslag om
lagstiftning är det fråga om ändringar och tillägg i
redan  befintliga  lagar,  främst lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS).

Promemorian   har   remissbehandlats.   Enligt   vad
utskottet  erfarit är  promemorian  nu  föremål  för
regeringens  beredning  och  en  proposition  väntas
hösten 2004.

Utskottet vill med anledning av motion A324 peka  på
den     pågående    utredningen    om    strukturell
diskriminering  (dir. 2003:118). Utredaren ska bl.a.
redovisa  den  kunskap   som  finns  om  strukturell
diskriminering  på grund av  etnisk  eller  religiös
tillhörighet i Sverige. Utredaren ska också redovisa
i vilken mån det  finns skillnader i hur flickor och
pojkar,  kvinnor  och  män  drabbas  av  strukturell
diskriminering på sådana  grunder. Arbetet ska bl.a.
inriktas på arbetsmarknadsområdet. I uppdraget ingår
även   att   föreslå   åtgärder   mot    strukturell
diskriminering i Sverige och för att fylla  luckor i
kunskapen  om  sådan  diskriminering i Sverige.  Det
står enligt kommittédirektiven  utredaren  fritt att
lägga   fram   förslag  till  författningsändringar.
Utredningen ska redovisa sitt resultat senast den 31
mars 2005. I sammanhanget  ska givetvis också nämnas
det  uppdrag  som  den s.k. Diskrimineringskommittén
har  att  bl.a.  överväga   om   regler  om  positiv
särbehandling  på  grund av etnisk tillhörighet  bör
införas  i  arbetslivet   (dir.   2002:11  och  dir.
2003:69). Det står också kommittén  fritt att ta upp
andra   frågor   inom   ramen   för  uppdraget   som
aktualiseras   under  utredningsarbetet.   Kommittén
beräknas avsluta sitt arbete den 1 juli 2005.

Utskottet finner  med  anledning av vad ovan anförts
inte    skäl   att   i   detalj   bemöta    samtliga
motionsyrkanden utan avvaktar resultatet av pågående
utredningsarbete och regeringens vidare åtgärder. De
nu behandlade  motionerna A310 yrkande 12 (fp), A324
(fp), A329 yrkandena 18 och 19 (kd), Kr232 yrkande 6
(m), N227 yrkande  6  (fp)  och  N248  yrkande 8 (m)
avstyrks.


Arbetstagarbegreppet m.m.


Utskottets förslag i korthet

I    avsnittet   avstyrks   motioner   om   ett   vidgat
arbetstagarbegrepp,        bl.a.        avses
familjehemsföräldrar.
Jämför reservation 3 (m, kd).

Motioner

Kristdemokraterna menar i partimotion A371 (yrk. 22)
att  uppdraget  som  familjehems- och fosterförälder
måste godkännas som ett arbete med rätt till social,
ekonomisk och rättslig trygghet. Arbetsdomstolen har
slagit   fast   att   familjehemsföräldrarna    inte
presterar arbete för någon annans räkning, vilket är
en      generell      utgångspunkt      för      ett
anställningsförhållande. Kristdemokraterna anser att
familjehemmen utför en mycket viktig uppgift och att
uppgiften  som familjehemsförälder bör betraktas som
förvärvsarbete.

Anita Sidén  och Magdalena Andersson (båda m) vill i
motion A255 att  det  ska räknas som anställning att
vara familjehemsföräldrar.

Mikael Oscarsson (kd) anser i motion A278 att det är
nödvändigt med en översyn  av  villkoren för svenska
familjehem, bl.a. för att kunna  ge  någon  form  av
anställningstrygghet.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 1) att
arbetstagarbegreppet  måste  utvidgas  så  att  alla
löntagare       omfattas       av      arbetsrätten.
Arbetstagarbegreppet är inkörsporten  till  hela den
arbetsrättsliga   lagstiftningen.   En  arbetstagare
omfattas av de rättigheter och det skydd  som  bl.a.
kollektivavtal,   LAS   och   MBL   ger.  Begreppets
omfattning  bestämdes i ett sammanhang  och  vid  en
tidpunkt då tillsvidareanställningen  var  den  helt
dominerande   anställningsformen.   I   dag  arbetar
personer som har korttidsanställning sida  vid  sida
med  inhyrd  personal och med andra som är konsulter
och entreprenörer.  Detta skapar problem och innebär
att personer som arbetar tillsammans har olika skydd
och olika regelverk att  följa. Arbetstagarbegreppet
är    också    viktigt    ur   den   internationella
arbetsmarknadens     perspektiv.      Det     skapas
konstruktioner  på arbetsmarknaden som gör  att  den
internationella  arbetskraften  inte  betraktas  som
arbetstagare  och  därmed  inte  t.ex.  omfattas  av
svenska kollektivavtal.  Partiet  menar att detta på
sikt    kommer    att    undergräva    de    svenska
kollektivavtalen,   som   är   grundbulten  för  den
fackliga verksamheten.


Utskottets ställningstagande


Den     arbetsrättsliga    lagstiftningen     liksom
kollektivavtalen hänför sig till förhållandet mellan
arbetsgivare    och   arbetstagare.   Lagstiftningen
förutsätter alltså  för  att den ska vara tillämplig
att det är fråga om ett anställningsförhållande. Det
finns inte någon enhetlig  definition i lagen om vem
som    är    att   anse   som   arbetstagare.    Det
arbetsrättsliga   arbetstagarbegreppet  skiljer  sig
t.ex.  från  det skatterättsliga.  Detta  visar  sig
bl.a. i fråga  om F-skattebevis. Frågan om en person
är   att   betrakta    som    arbetstagare   i   ett
arbetsrättsligt  sammanhang är ytterst  en  sak  för
domstol  att  avgöra.  Vid  en  sådan  prövning  gör
domstolen  en  helhetsbedömning   av   de  relevanta
omständigheterna  i  det enskilda fallet.  Domstolen
jämför  det omtvistade  arbetsförhållandet  med  ett
typiskt   arbetstagarförhållande    respektive   ett
typiskt   uppdragsförhållande.  Omständigheter   som
talar för ett  anställningsförhållande  är t.ex. att
personen har att utföra arbete som huvudmannen efter
hand  anvisar, att arbetet utförs under huvudmannens
ledning  och  kontroll och att den arbetspresterande
parten ingår i  huvudmannens organisation. Det finns
också    ett    socialt     kriterium,    att    den
arbetspresterande vid sin insats  har  en  ställning
jämförlig  med en arbetstagares. Alla kriterier  som
ingår   i   bedömningen    har    utvecklats   genom
rättspraxis.

Arbetstagarbegreppet är tvingande i den meningen att
parterna   inte   förfogar   över  frågan   om   den
arbetspresterande är att anse som arbetstagare eller
inte. Parterna kan t.ex. inte  med  rättslig  verkan
avtala  om  att  den  arbetspresterande  inte är att
betrakta    som    arbetstagare.   Förhållandena   i
arbetsrelationen kan naturligtvis organiseras så att
förutsättningarna  för   att   bedömningen   vid  en
prövning i domstol ska utfalla på ett visst sätt  är
goda.

En  del väl avgränsade arbetstagare omfattas inte av
viss   arbetsrättslig   lagstiftning.  Till  exempel
undantas  arbetstagare  med   företagsledande  eller
därmed jämförlig ställning från LAS tillämpning.

Vänsterpartiet      efterlyser      ett     utvidgat
arbetstagarbegrepp så att alla löntagare  kan  falla
in   under   begreppet   och   därmed   omfattas  av
kollektivavtal      och      den     arbetsrättsliga
lagstiftningen.      Övriga      motioner      avser
familjehemsföräldrars   situation.  Dessa   motioner
innehåller förslag på lösningar  för  att  förbättra
deras förhållanden. Flera av förslagen mynnar  ut  i
att   familjehemsuppdraget   ska   anses   vara   en
anställning eller betraktas som ett förvärvsarbete.

Utskottet   vill   peka   på   att  en  del  av  det
utredningsuppdrag som ALI erhöll  av  regeringen  år
2000    var    att    se    över   bestämningen   av
arbetstagarbegreppet  i  arbetsrätten.   Utredningen
konstaterar i sitt betänkande Hållfast arbetsrätt  -
för      ett      föränderligt     arbetsliv     att
arbetstagarbegreppet  spelar  en  viktig  roll  inom
arbetsrätten  eftersom  det anger de arbetsrättsliga
lagarnas tillämpningsområde.  Utredningen menar dock
att det inte framkommit några så  allvarliga problem
att  lagstiftningsingrepp är motiverat.  Utredningen
föreslår  därför  inga lagändringar på detta område.
Remissinstanserna  var  i  denna  fråga  övervägande
positiva  eller hade  inget  att  erinra  mot  ALI:s
bedömning att  det även i fortsättningen ska vara en
uppgift  för  rättstillämpningen  att  avgränsa  och
definiera arbetstagarbegreppet.

Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av
regeringens skrivelse   Särskilda  regler  under  en
övergångsperiod    för    arbetstagare    från   nya
medlemsstater   enligt   anslutningsfördraget  (skr.
2003/04:119)  ansett det angeläget  att  ett  arbete
inleds med att  förtydliga  och  klargöra  begreppen
arbetstagare och uppdragstagare (2003/04:SfU15).

När  det  gäller  familjehemsföräldrar  finns  det
anledning   att  nämna  en  från  ett  projekt  inom
Näringsdepartementet  i  maj  2003 lämnad promemoria
Företags- och anställningsformer  i  förändring  (Ds
2003:27).  Syftet  med arbetet var att kartlägga nya
former  för  företagande  och  anställningsformer  i
gränsområdet mellan egenföretagande och anställning.
Som uppdragstagare  omfattas  familjehemsföräldrarna
inte  av  t.ex.  kollektiva  avtalsförsäkringar  och
arbetslöshetsförsäkringen. I promemorian  anges  det
att       Svenska      Kommunförbundet      utfärdar
rekommendationer       om       omkostnads-      och
arvodesersättningar inom bl.a. familjehemsvården.

Utskottet  kan  vidare  konstatera  när  det  gäller
familjehemsföräldrar att en parlamentarisk  kommitté
har  tillkallats  med  uppdrag  att ta fram underlag
till  en  nationell  handlingsplan för  den  sociala
barn- och ungdomsvården  (dir. 2003:76). Utredningen
ska  genomföra  en samlad analys  av  den  nuvarande
sociala  barn-  och  ungdomsvårdens  mål,  innehåll,
resultat och organisation.  Utifrån denna analys ska
utredningen eventuellt föreslå förändringar i målens
innehåll och utformning samt  hur  vården  bäst  bör
organiseras för att kunna uppnå dessa mål.

Utskottet anser inte att övertygande skäl föreligger
att    föreslå    några   ändringar   i   fråga   om
arbetstagarbegreppet  med  anledning  av  motionerna
A255  (m),  A278  (kd), A304 yrkande 1 (v) och  A371
yrkande 22 (kd), som därför avstyrks.


Godkännande av central
arbetstagarorganisation vid avsteg
från LAS m.m.


Utskottets förslag i korthet

I      avsnittet     behandlar      utskottet
motionsyrkande    om    bl.a.   att   central
arbetstagarorganisation ska  godkänna  avsteg
från LAS. Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 4 (v).

Motioner

Vänsterpartiet   anser   i   partimotion  A304   att
grundskyddet  i  LAS  inte ska kunna  avtalas  bort.
Branschanpassning av vissa  bestämmelser i lagen ska
enbart  kunna  ske  genom  överenskommelser   mellan
kollektivavtalsbärande   parter   på  central  nivå.
Hänvisningen  till  central  arbetstagarorganisation
bör  återinföras i LAS (yrk. 2).  Förhandlingsrätten
ska arbetstagarorganisationerna  kunna  delegera ned
till  lokal nivå utifrån de lokala organisationernas
önskemål     och     styrka.     Om     de    lokala
arbetstagarorganisationerna direkt enligt  lagen har
rätt  att  göra undantag från LAS skyddsbestämmelser
riskerar de  att hamna i utpressningssituationer och
kanske  gå  med  på  icke  godtagbara  och  rent  av
diskriminerande   avvikelser   från  lagen.  Partiet
hänvisar  till  att  det  enligt JämO  finns  större
intresse    och    kompetens   hos    de    centrala
arbetstagarorganisationerna     att     stå     emot
diskriminerande  avtalslösningar.  Partiet menar att
LAS  måste  ändras  så  att  endast central  facklig
organisation   ska   kunna  godkänna   avsteg   från
turordningsreglerna vid uppsägning som berör gravida
och föräldralediga (yrk. 6) eller personer som fyllt
57,5 år (yrk. 7).

Hans   Stenberg  och  Agneta   Lundberg   (båda   s)
förespråkar  i motion A219 en ändring av reglerna om
beräkningen av  anställningstiden  vid  övergång  av
verksamhet.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  vill  inleda  med  att  poängtera att LAS
bygger  på tanken att de grundläggande  reglerna  om
skydd för den enskilde ska vara tvingande. Därför är
avtal  mellan   enskilda   parter   ogiltiga  i  den
utsträckning    de    upphäver    eller   inskränker
arbetstagarnas  rättigheter i de tvingande  delarna.
Arbetsmarknadens   parter   har   sedan  gammalt  en
speciell roll inom arbetsrätten. Vid  LAS  tillkomst
ansågs  det  finnas ett behov av att skapa garantier
för att avtalsfriheten inte användes på ett sätt som
i otillbörlig  utsträckning  försämrade det lagfästa
anställningsskyddet. Regeln om  att överenskommelser
om  avvikelser  från lagen ska vara  träffade  eller
godkända  på  förbundsnivå  infördes  därför.  Denna
möjlighet  begränsades  till  vissa  bestämmelser  i
lagen.  Det  var   också   möjligt  för  en  central
arbetstagarorganisation  att  delegera  avtalsrätten
till en lokal organisation,  dvs.  en  klubb, en av-
delning eller liknande, för överenskommelser  i  det
enskilda fallet.

En  av  orsakerna till att riksdagen år 1996 ändrade
LAS  och  medgav  avsteg  från  lagen  gjorda  genom
kollektivavtal mellan lokala parter var att det allt
oftare hade  satts  i  fråga om inte avvikelser från
lagens   regler  borde  kunna   göras   med   sådana
kollektivavtal.  Regeringen  pekade  i propositionen
också  på  att många arbetstagarorganisationer  hade
delegerat rätten  att  göra  avvikelser  från lagens
regler  till  den  lokala arbetstagarorganisationen.
Praktiskt taget samtliga  LO-förbund  hade  vid  det
tillfället  avtal  som  medgav  avsteg  från  lagens
turordningsregler.   I  lagstiftningsärendet  (prop.
1996/97:16)        ansåg       regeringen        att
arbetstagarorganisationerna  var  väl  ägnade att ta
till  vara sina och medlemmarnas intressen  och  att
det därför fanns anledning att öka möjligheterna att
träffa  lokala  kollektivavtal.  Kravet  på centralt
avtal  eller  godkännande gäller dock fortfarande  i
vissa avseenden,  t.ex.  om  uppsägningstidens längd
och om preskription.

Utskottet vill med anledning av motion A304 (yrk. 2,
6 och 7) göra följande förtydligande  när det gäller
frågan  om  avsteg  från  turordningsreglerna  genom
kollektivavtal.  Innebörden   av   LAS   är  att  en
uppsägning inte kan förklaras ogiltig enbart  därför
att  den  strider  mot  turordningsregler  eller mot
kollektivavtal  som ersatt lagens turordningsregler.
Det finns dock gränser för avtalsfriheten. Ett avtal
om turordning som  är  diskriminerande  på  grund av
kön,  etnicitet,  funktionshinder,  sexuell läggning
eller  utgör  brott  mot föräldraledighetslagen  kan
angripas rättsligt och  ogiltigförklaras, oavsett om
det är fråga om tillämpning  av  lokal eller central
avtalsturlista i kollektivavtalsform. Diskriminering
av  gravida  och  föräldralediga behandlas  särskilt
under    avsnittet    Skydd    för    gravida    och
föräldralediga.  Redan  här   kan  dock  nämnas  att
regeringen har aviserat en proposition  under hösten
med ytterligare åtgärder som ska stärka skyddet  för
gravida och föräldralediga.

När    det    sedan    gäller   motionsyrkandet   om
diskriminering av dem som fyllt 57,5 år är frågan om
åldersdiskriminering  i  arbetslivet   föremål   för
utredning  i  Diskrimineringskommittén (dir. 2002:11
och 2003:69). Uppdraget  ska  redovisas  den  1 juli
2005.

Utskottet anser att den avvägning som gjordes i 1996
års lagstiftningsärende mellan å ena sidan intresset
av att öka möjligheterna till lokal anpassning och å
andra   sidan   farhågorna   för  att  svaga  lokala
arbetstagarorganisationer skulle  känna sig tvingade
att acceptera omfattande avsteg från  lagens  regler
var och alltjämt är välgrundad.

Motion    A219   (s)   tar   upp   frågor   om   hur
anställningstid beräknas enligt 3 § LAS. Motsvarande
yrkande   behandlade    utskottet    i    betänkande
2002/03:AU6  varvid  utskottet konstaterade att  det
inte, som det påstås i  motionen,  är  ett  särskilt
beräkningssätt  för  anställningstid  när det gäller
konkurssituationer. Utskottet hänvisar  till vad som
sades  i det betänkandet och anser att motionen  bör
avstyrkas.

Med hänvisning  till  vad som ovan anförts avstyrker
utskottet motionerna A219  (s) och A304 yrkandena 2,
6 och 7 (v).


Tidsbegränsad anställning m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta  avsnitt motioner
från allmänna motionstiden som  rör frågor om
tidsbegränsade anställningar m.m.  Utskottet,
som  avstyrker  samtliga motioner främst  med
hänvisning    till    regeringens    pågående
beredning av bl.a. ALI:s  utredning  Hållfast
arbetsrätt  - för ett föränderligt arbetsliv,
anser att det  inte  finns skäl att föregripa
resultatet  av  denna beredning  och  den  av
regeringen aviserade propositionen i frågan.
Jämför reservationerna 5 (m, c) och 6 (kd).

Bakgrund


Som huvudregel gäller enligt LAS att anställning ska
gälla tills vidare.  Tidsbegränsad  anställning  kan
mellan  arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren
avtalas för viss tid, viss säsong eller visst arbete
om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet.
Tidsbegränsad  anställning  får  också  användas för
vikariat, praktikarbete eller feriearbete  eller vid
tillfällig   arbetsanhopning   och   i  vissa  andra
situationer.  Vid tillfällig arbetsanhopning  gäller
dock  att visstidsanställning  får  avse  sammanlagt
högst sex  månader  under två år. Om en arbetstagare
har varit anställd hos en arbetsgivare som vikarie i
sammanlagt mer än tre  år under de senaste fem åren,
övergår         anställningen        till         en
tillsvidareanställning.  Avtal  får också träffas om
provanställning i högst sex månader. Därutöver finns
s.k.  överenskommen  visstidsanställning   som   får
avtalas  under  vissa angivna förutsättningar. Avtal
om  sådan  anställning   får   för   en   och  samma
arbetstagare  omfatta  högst tolv månader under  tre
år, och ingen avtalsperiod  får  vara  kortare än en
månad. En arbetsgivare får vid en och samma tidpunkt
ha    högst    fem    arbetstagare   anställda   med
överenskommen   visstidsanställning.    LAS   medger
avvikelser  från  lagens  regler  om  tidsbegränsade
anställningar genom kollektivavtal. Det  finns  dock
ingen  möjlighet  att  avtala bort LAS huvudregel om
tillsvidareanställning.

Motioner

Folkpartiet vill i kommittémotion  A370  (yrk.  3  i
denna  del) som ett sätt att underlätta för äldre på
arbetsmarknaden   ge  möjlighet  till  tidsbegränsad
anställning  från  61  års  ålder.  Pensionsreformen
medger  en  flexibel  pensionsålder  på  hel-  eller
deltid från den åldern.  Möjligheterna  att t.ex. få
ett  deltidsarbete  efter  pension  från  det  gamla
arbetet försvåras av att en generell möjlighet  till
tidsbegränsad anställning inte finns förrän från  67
år. Detta skulle förbättras om åldersgränsen sänktes
till  61  år. Det sker lämpligast genom en ändring i
LAS 5 § punkt  5. Motionen hänvisar till promemorian
Riv hindren för  äldre  i  arbetslivet! (Ds 2002:10)
som föreslår samma ändring i LAS.

Kristdemokraterna  menar i kommittémotion  A329  att
det  finns  behov  av  att   göra  arbetsrätten  mer
flexibel   och  bättre  anpassad  till   de   mindre
företagens situation.  En  åtgärd  skulle kunna vara
att     sanera     floran     av    visstids-    och
provanställningar. Det bör räcka  med  två  slag  av
tidsbegränsade  anställningar  - vikariat samt prov-
och  projektanställning.   Partiet  vill  införa  en
generell   provanställningsperiod    och    förlänga
möjligheten  till  provanställning till tolv månader
(yrk. 20).

Vänsterpartiet anser i partimotion A292 (yrk. 2) att
regeringen ska tillsätta  en  särskild utredning som
får   till   uppgift   att   närmare  utreda   olika
anställningsformers  effekter  ur   ett  klass-  och
könsperspektiv. Utredningen bör även  få  i  uppdrag
att  återkomma med ett samlat förslag om hur andelen
visstidsanställningar  sammantaget ska kunna minskas
(yrk.  3).  Trygghet  i  anställningen   ger   också
trygghet  i  försörjning  och bättre möjligheter att
planera framtiden. Den anställningsform  som innebär
den      allra      största      otryggheten      är
behovsanställningen.  En  sådan  anställning leder i
mycket   liten   utsträckning   till  fast   arbete.
Visstidsanställda får mindre personalutbildning  och
är  utlämnade  till  arbetsgivarens godtycke när det
gäller     frågan    om    fortsatt     anställning.
Anställningsformen  har  en tydlig koppling till kön
och  klass. För att nå målsättningen  "en  jämställd
och trygg  arbetsmarknad för alla" är det av största
vikt  att  andelen   visstidsanställningar  minskar.
Värst  drabbade  är  de  utomnordiska  LO-kvinnorna.
Vidare anser Vänsterpartiet i partimotion A304 (yrk.
10) att tills-vidareanställning  på  heltid ska vara
norm  i arbetslivet. Om det finns saklig  grund  kan
undantag  få  göras  från  normen  efter förhandling
mellan arbetsmarknadens parter. Partiet  vill  också
att   anställningen   för   arbetstagare  som  varit
visstidsanställda med en sammanlagd  anställningstid
som   överstiger  18  månader  inom  ramen  för   en
treårsperiod       ska      övergå      till      en
tillsvidareanställning   (yrk.  11).  I  dag  gäller
regeln endast för vikariat  men borde gälla för alla
former  av  tidsbegränsade anställningar  och  olika
kombinationer  av dessa. Då kan även de mest otrygga
formerna,  nämligen  behovs-  och  timanställningar,
omfattas. Slutligen  anser  partiet att LAS regel om
överenskommen  visstidsanställning   ska   avskaffas
(yrk. 12).

Yvonne   Ångström  m.fl.  (m,  fp,  kd,  c)  vill  i
flerpartimotionen   A357   reformera   reglerna  för
tidsbegränsade  anställningar.  En utgångspunkt  för
reformen  bör  vara  att tillsvidareanställning  och
tidsbegränsad anställning är två likvärdiga sätt att
anställa.

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) värnar i motion
A225  om  rätten  till  trygga  arbeten  i  form  av
heltids- och tillsvidareanställningar.

Hillevi Larsson och Britt-Marie  Lindkvist  (båda s)
anser i motion A236 att regeringen bör överväga  att
utvärdera    konsekvenserna    av   den   förkortade
vikariatstiden från 12 till 6 månader.

Lars  Johansson  m.fl. (s) menar i  motion  A323,  i
denna del, att anställningstryggheten ska förstärkas
bl.a.  genom  att  dagens  olika  anställningsformer
begränsas.

Hans Backman (fp) menar i motion A213 att LAS bör få
ett tillägg som ålägger  arbetsgivarna  att  erbjuda
personer    som   varit   timanställda   hos   samma
arbetsgivare i 18 månader fast anställning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet instämmer  i  stora  delar i de synpunkter
som  framförs  i  motionerna om betydelsen  för  den
enskilde     arbetstagaren      av      att     vara
tillsvidareanställd.    Utskottet    kan   samtidigt
konstatera  att  det  har  skett  en  förändring  på
arbetsmarknaden  i  riktning  mot  en  större  andel
tidsbegränsade anställningar. För utskottet  är  det
angeläget    att    det    tydligt    framgår    att
tillsvidareanställningen     alltjämt    ska    vara
huvudregeln   vid   anställning.   Möjligheten   för
arbetsgivare      att     använda     tidsbegränsade
anställningar  måste  vara  begränsad  och  reglerna
måste vara utformade  så  att  de  inte  leder  till
missbruk. De förslag som läggs fram i vissa motioner
är  detaljförändringar  lösryckta  ur  ett stort och
komplext sammanhang.

Utredningen    Hållfast   arbetsrätt   -   för   ett
föränderligt  arbetsliv   konstaterade  att  gruppen
tidsbegränsat anställda ökade  markant  under  1990-
talet.  Utredningen  angav vidare att tidsbegränsade
anställningar förekommer  i  stor  utsträckning inom
bl.a.   vård  och  omsorg,  olika  företagstjänster,
handel   samt   inom   utbildning   och   forskning.
Tidsbegränsade  anställningar är vanliga bland yngre
arbetstagare och kvinnor. Även personer med utländsk
bakgrund  är  klart  överrepresenterade  inom  vissa
sektorer. Effekterna  på  individnivå skiljer sig åt
men allmänt sett får tidsbegränsat anställda jämfört
med tillsvidareanställda mindre kompetensutveckling,
de har mindre kontroll över  hur  arbetet utförs och
ett sämre hälsotillstånd och de upplever  större oro
för  sin ekonomiska situation. Utredningen pekar  på
att anställningsskyddet  i LAS i huvudsak är kopplat
till de tillsvidareanställda.  Utredningens  förslag
innebär bl.a. att den nuvarande listan över tillåtna
tidsbegränsade  anställningar  i  LAS  tas  bort och
ersätts med en regel som innebär att det är tillåtet
för   en   arbetsgivare   att   anställa  en  person
tidsbegränsat upp till 18 månader under en period av
fem år. Vikariat för att ersätta  en  annan anställd
kan  pågå  under ytterligare 18 månader under  samma
period. Provanställningar  tillåts  på samma villkor
som i dag och räknas in i de angivna  tidsfristerna.
För   att   förbättra  de  tidsbegränsat  anställdas
ställning införs  en  förstärkt  företrädesrätt till
återanställning.  Utredningen föreslår  en  helt  ny
sanktion för brott  mot  reglerna  om  tidsbegränsad
anställning och företrädesrätt till återanställning.
Den  arbetsgivare  som bryter mot dessa bestämmelser
ska  betala  ett  särskilt   vederlag.   Utredningen
föreslår  vidare att en arbetstagare ska kunna  säga
upp  en  tidsbegränsad  anställning  med  en  månads
uppsägningstid.

I   överenskommelsen    mellan   Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet  om  det  s.k.  121-
punktsprogrammet    finns    som    en   punkt   att
visstidsanställningarna måste minska.

Även om utskottet har den principiella uppfattningen
att  tillsvidareanställningen  alltjämt   ska   vara
huvudregel     kan    utskottet    konstatera    att
tidsbegränsade anställningar fyller ett behov på den
moderna   och   flexibla   arbetsmarknaden.   Enligt
utskottets uppfattning  går det inte att bortse från
att det även i framtiden  måste  finnas olika former
av tidsbegränsade anställningar för  att  tillgodose
arbetsgivares  behov i vissa situationer, t.ex.  för
att öka arbetsstyrkan  vid tillfälliga arbetstoppar,
eller   fylla  ut  vid  tillfälliga   vakanser   och
tjänstledigheter m.m.

Regeringen  har  aviserat att en proposition som tar
sikte på bl.a. de tidsbegränsade anställningarna ska
lämnas till riksdagen hösten 2004.

Med anledning av motion A292 (yrk. 2) vill utskottet
framhålla   att   betänkandet    Den   könsuppdelade
arbetsmarknaden (SOU 2004:43) i dagarna överlämnades
till regeringen. Betänkandet innehåller förslag till
åtgärder  som ska kunna minska könssegregationen  på
den svenska arbetsmarknaden i framtiden.

Med anledning av motion A370 (yrk. 3 i denna del) om
de äldre på  arbetsmarknaden  vill utskottet peka på
följande.  Promemorian  Riv  hindren   för  äldre  i
arbetslivet!  (Ds  2002:10),  som är en kartläggning
och        ett        diskussionsunderlag       från
Näringsdepartementets s.k.  seniorgrupp,  lämnades i
april   2002.  Frågan  om  de  äldres  situation  på
arbetsmarknaden  har därefter blivit än mer aktuell.
Sverige, liksom många  andra länder inom EU, har ett
stort behov av att öka sitt arbetskraftsutbud. En av
flera dellösningar på det  problemet är att äldre, i
en vid bemärkelse, i större  utsträckning  än  i dag
stannar  kvar längre i arbetslivet. Åtgärder behöver
vidtas för  att  möjliggöra  detta och att stimulera
dem  till  att stanna kvar. Insatser  behöver  också
göras för att  öka  efterfrågan  hos arbetsgivare på
äldre  arbetskraft.  Diskriminering   av   äldre  på
arbetsmarknaden måste självklart också motverkas.

Det    pågår    ett    intensivt    och   omfattande
utredningsarbete inom Regeringskansliet,  EU  och på
myndighetsnivå  för att kartlägga problematiken  och
att hitta lösningar för att öka arbetskraftsutbudet,
bl.a. genom de äldres större närvaro i arbetslivet.

Nedan följer några  exempel  på  sådant  arbete. Den
parlamentariskt   sammansatta   utredningen,  Senior
2005,   lämnade   under   hösten   2003  förslag   i
betänkandet Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91)
med bl.a. "100 steg till trygghet och utveckling med
en åldrande befolkning". Betänkandet  som  är mycket
omfattande är föremål för remissbehandling till  den
30  september  2004.  Ett  gemensamt  arbete  mellan
Arbetsmiljöverket   och   ALI  har  lett  fram  till
rapporten  Anpassning  av  arbetsförhållandena   med
åldersperspektiv  som presenterades i februari 2004.
Rapporten  är  en handledning  som  beskriver  äldre
arbetstagares särskilda  förutsättningar.  Bilaga  5
till  långtidsutredningen  heter  Vem  tjänar på att
arbeta? (SOU 2004:2). I bilagan presenteras  en bred
kartläggning  av  de  ekonomiska  drivkrafterna  för
arbete.  Resultatet ger bl.a. en bild av hur vanligt
det är att  långvarigt  arbetslösa  eller  sjuka har
svaga ekonomiska drivkrafter att komma tillbaka till
arbetslivet. Den 28 april 2004 kommer ytterligare en
bilaga till långtidsutredningen att publiceras.  Den
har  rubriken  Kan  vi  räkna  med  de  äldre?  (SOU
2004:44). Även inom EU pågår ett arbete i frågan  om
de  äldre  på  arbetsmarknaden.  I mars 2004 kom ett
meddelande  från  kommissionen  om  att   öka  äldre
arbetstagares    sysselsättning    och   senarelägga
utträdet   från  arbetsmarknaden  (KOM  (2004)   146
slutlig).

Av vårpropositionen  (prop. 2003/04:100) framgår att
regeringen överväger både  åtgärder för att förändra
attityder  och  regelverk  som   gör   äldre  mindre
attraktiva  på  arbetsmarknaden och förändringar  av
regler för skatter  och  sociala transfereringar och
deras  inbördes  samverkan  för   att  skapa  större
möjligheter  för  de  äldre  som vill fortsätta  att
förvärvsarbeta.

Frågan om hur man ska öka de äldres sysselsättning
på  arbetsmarknaden är som framgår  ovan  omfattande
och komplex. Förslaget i motion A370 (yrk. 3 i denna
del)  är  bara en liten del av ett stort sammanhang.
Enligt  utskottets   uppfattning   bör  man  invänta
resultatet  av pågående utredningar och  regeringens
beredning av de olika utredningarna m.m. innan något
initiativ   tas    i    frågan    om    att    ändra
anställningsformer för äldre arbetstagare.
Med   hänsyn   till  det  ovan  anförda  avstyrker
utskottet motionerna  A213 (fp), A225 (s), A236 (s),
A292 yrkandena 2 och 3  (v),  A304  yrkandena  10-12
(v),  A323  i  denna  del (s), A329 yrkande 20 (kd),
A357 (m, fp, kd, c) och  A370  yrkande 3 i denna del
(fp),  i  de  delar de inte kan anses  tillgodosedda
genom det som utskottet anfört.

Skydd för gravida och föräldralediga


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motioner  som  avser   frågor  om  skydd  för
gravida och föräldralediga.  I avvaktan på en
proposition  i  frågan  avstyrker   utskottet
samtliga motioner.
Jämför reservationerna 7 (kd, c), 8 (fp)  och
9 (c).

Motionerna

Folkpartiet anser i partimotion A307 (yrk.  15)  att
anställningsskyddet  för  gravida och föräldralediga
måste stärkas. Villkoren vid  uppsägningar  bör noga
granskas,  och  framkommer det att arbetsgivare  och
fack  missgynnar  föräldralediga   och  gravida  vid
uppsägningsförhandlingar bör man överväga att skärpa
lagstiftningen.

Kristdemokraterna begär i partimotion A371 (yrk. 15)
att regeringen lägger fram förslag till  ändring  av
den  svenska  lagstiftningen  i enlighet med det som
ministerrådet  i  EU  kommit  fram   till   avseende
föräldraledighet  och  rätten  att återta sin tjänst
utan försämrade villkor. Ministerrådet  har enats om
att garantera rätten för den som varit föräldraledig
att  återuppta sitt arbete utan försämrade  villkor.
Man ska  också  få räkna sig till godo förbättringar
som arbetskamraterna  erhållit  under tiden. Det kan
gälla generella lönehöjningar eller  utbildningar. I
dag  kan  föräldraledigheten vägas in som  skäl  för
förändring  av  en  tjänst.  Det  skulle  inte  vara
förenligt med de nya EU-reglerna.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 5) och
Centerpartiet  i  kommittémotion  A247 (yrk. 14) att
föräldralediga      behöver      starkare     skydd.
Uppsägningstiden för föräldralediga arbetstagare ska
börja löpa först när arbetstagaren återupptagit sitt
arbete helt eller delvis.

Centerpartiet poängterar i kommittémotion A302 (yrk.
16) att en lag borde finnas som hindrar  de fackliga
organisationerna att inskränka företagens  möjlighet
att       teckna      tilläggsförsäkringar      till
föräldraförsäkringen. De initiativ som har tagits av
större företag  för  att  ge de föräldralediga högre
ersättningar måste ses som positiva och uppmuntras.

Christina Nenes och Gunilla Carlsson i Hisings Backa
(båda  s)  vill  i motion A318  stärka  skyddet  för
föräldralediga      genom       förändringar       i
arbetslagstiftningen.

Birgitta  Ahlqvist och Kenth Högström (båda s) gör i
motion A359  gällande att gravida och föräldralediga
kvinnor   i  ökande   grad   sägs   upp.   Nuvarande
lagstiftning ger arbetsgivare möjlighet att utnyttja
den ersättning  som föräldraförsäkringen betalar som
en  del  av  uppsägningslönen.   I   promemorian  En
hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv
har  lämnats förslag om att föräldraledighet  aldrig
ska kunna räknas in i uppsägningstiden. Motionärerna
anser att det är viktigt att noga följa utvecklingen
på området  så  att  gällande lagstiftning och andra
regelverk  följs och att  skyddet  för  gravida  och
föräldralediga kvinnor inte försämras.

Ulf Holm m.fl. (mp) begär i motion A283 (yrk. 1) att
regeringen   skyndsamt   utarbetar   lagförslag   om
skärpning av föräldraledighetslagen  för  att skydda
gravida   och  föräldralediga  i  enlighet  med  den
skärpning av  lagen  som  riksdagen förordade i sitt
beslut den 5 april 2001. För  den som är tjänstledig
finns  det  risk  för  uppsägning  i   samband   med
arbetsgivarens  användande  av  turordningsreglerna.
Det är därför nödvändigt att skydda  personer som är
tjänstlediga  för  studier eller av annan  anledning
vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Det ska inte
gå att undanta arbetstagare  från  turordningen  vid
uppsägning  för  att i stället säga upp tjänstlediga
(yrk. 2).


Utskottets ställningstagande


Utskottet har vid  ett  flertal  tillfällen  betonat
vikten av att skapa gynnsammare förutsättningar  för
att   arbetstagare   ska  kunna  förena  arbete  och
föräldraskap.   Utskottet   konstaterade   redan   i
betänkande  2000/01:AU9   att   det  förekommer  att
arbetsgivare  försvårar för föräldrar  att  utnyttja
rätten till ledighet  enligt  föräldraledighetslagen
(1995:584).

Regeringen  fick  i  uppdrag  av   riksdagen   att
överväga om det finns behov av att förstärka skyddet
för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt
till  ledighet  i samband med föräldraskap. ALI fick
sedan av regeringen  ett tilläggsuppdrag att se över
den  arbetsrättsliga  lagstiftningen  även  i  detta
avseende.
Enligt ALI:s utredning  Hållfast  arbetsrätt - för
ett   föränderligt   arbetsliv   visar   tillgänglig
statistik   att   barnafödandet  under  det  senaste
årtiondet  har  minskat   dramatiskt,  främst  bland
kvinnor  mellan  20  och  29  år.   Det  kan  enligt
utredningen antas att en av många orsaker till detta
stora samhällsproblem är svårigheter  att  på dagens
arbetsmarknad  kunna  kombinera  förvärvsarbete  och
föräldraskap.  Gravida kvinnors rättsliga  ställning
på arbetsmarknaden  är  enligt  utredningen relativt
stark  efter  ändringar  i  jämställdhetslagen   och
senare   praxis  från  EG-domstolen.  Föräldralediga
arbetstagare   har  däremot  ett  betydligt  svagare
skydd, både enligt gällande EG-rätt och svensk rätt.
Utredningen har  lagt  fram  tre  lagförslag för att
stärka  föräldraledigas  rättsliga  ställning.   Det
första  förslaget  tar  sikte  på ändrade regler för
tidsbegränsade  anställningar. Det  andra  förslaget
innebär att ett särskilt förbud mot att diskriminera
föräldralediga införs  i föräldraledighetslagen. Det
tredje   förslaget  är  att   uppsägningstiden   vid
uppsägning  på  grund  av arbetsbrist av en anställd
som är helt föräldraledig  ska  börja löpa först när
arbetstagaren  helt  eller  delvis  återupptar  sitt
arbete.
Av betänkandet framgår att antalet anmälningar och
förfrågningar   till   JämO   med  anknytning   till
föräldraskap och graviditet ökat  under  senare  år,
och  samma  tendens  har  observerats  från fackligt
håll.  Någon  entydig  statistik som talar  för  att
gravida och föräldralediga  regelmässigt  missgynnas
på arbetsmarknaden har dock utredningen inte  kunnat
finna. Befintlig statistik visar emellertid att  det
finns   en  tendens  till  försämrad  situation  för
småbarnsföräldrar,  särskilt kvinnor, som har en lös
förankring i arbetslivet när de skaffar barn. Enligt
utredningen  är  det  helt   klart  att  en  persons
ställning på arbetsmarknaden åtminstone riskerar att
försämras i och med en planerad  eller  föreliggande
graviditet       och       därmed      sammanhörande
föräldraledighet.  Särskilt  drabbad   av  detta  är
kvinnan, som av tradition eller ekonomiska skäl ofta
är  den  av föräldrarna som utnyttjar huvuddelen  av
rätten  till   ersättningsberättigad   ledighet  och
stannar hemma med barnet.
Utskottet  instämmer  i  de  motioner  som  kräver
stärkt skydd för föräldralediga. Det hör inte  hemma
på  svensk arbetsmarknad att bli missgynnad på grund
av att man som arbetstagare nyttjat sina lagstadgade
rättigheter  som  förälder.  När  det  sedan  gäller
metoderna  att  komma till rätta med problemen, vill
utskottet avvakta  regeringens  beredning av frågan.
Regeringen  har  aviserat  att  en  proposition  ska
överlämnas till riksdagen till hösten  -  i avvaktan
på   propositionen   finner   utskottet   det   inte
meningsfullt  att  i  sak  kommentera  varje enskilt
motionsyrkande.
I  avvaktan  på  regeringens  vidare  åtgärder  på
området  avstyrks  motionerna A247 yrkande  14  (c),
A283 yrkandena 1 och  2  (mp),  A302 yrkande 16 (c),
A304 yrkande 5 (v), A307 yrkande  15 (fp), A318 (s),
A359 (s) och A371 yrkande 15 (kd), i den mån de inte
kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Uppsägning av personliga skäl


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  behandlar  i  detta  avsnitt   ett
motionsförslag   som   berör   uppsägning  av
personliga skäl. Motionen avstyrks.
Jämför reservation 10 (v).

Motion

Vänsterpartiet föreslår i partimotion  A304 (yrk. 9)
en   skärpning   av   kravet  på  saklig  grund  vid
uppsägning av personliga  skäl.  Vad som bedöms vara
saklig grund varierar över tiden beroende på ändrade
värderingar  och ett förändrat näringsliv.  Att  bli
uppsagd av personliga  skäl är i dagens samhälle ett
hårt straff. Det har hänt att arbetstagare avskedats
med anledning av mindre  förseelser  och att det har
godtagits av Arbetsdomstolen. För att  en uppsägning
eller  ett  avskedande  ska få tillgripas måste  det
ligga  något grovt bakom.  Rättspraxis  bör  ändras.
Andra och  mindre  drastiska  påföljder måste skapas
som alternativ till avskedande och uppsägning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet   konstaterar  att  LAS  bygger   på   att
arbetsgivares  uppsägning  ska vara sakligt grundad.
Vid    uppsägning    måste   arbetsgivaren    iaktta
arbetstagarens uppsägningstid. Uppsägning kan ske av
skäl som är att hänföra till personliga förhållanden
eller  ske  på grund av  arbetsbrist.  Begreppen  är
lagtekniska till sin karaktär och bygger på att alla
uppsägningar  ska  kunna hänföras till den ena eller
andra  kategorin. Om  grunden  för  uppsägningen  är
personliga  förhållandena  förutsätts omständigheter
av    viss    karaktär   och   omfattning.    Sådana
omständigheter  har  preciserats  i förarbetena till
LAS och i rättspraxis.

Avskedande,   som   tar   sikte   på  mer  flagranta
förseelser från arbetstagarens sida,  kan  i princip
verkställas  omedelbart.  Som  en ordningsföreskrift
gäller  dock  att arbetstagaren ska  underrättas  om
avskedandet minst en vecka i förväg, och om denne är
medlem i en arbetstagarorganisation  ska  även denna
varslas    inom    samma    tid.    Det    sägs    i
förarbetsuttalanden  till  1974 års LAS, som i denna
del  alltjämt  äger giltighet,  att  avskedande  kan
tillgripas  för  sådant   avsiktligt   eller   grovt
vårdslöst  förfarande  som  inte rimligen ska behöva
tålas  i  något  rättsförhållande.   Det   finns  en
omfattande rättspraxis från Arbetsdomstolen  om  vad
som krävs för att arbetsgivaren ska få tillgripa ett
avskedande.

Utskottet    vill    betona   att   en   rad   olika
omständigheter vägs in i domstolens bedömning om ett
visst förhållande utgör  saklig grund för uppsägning
eller laga skäl för avskedande. Dessa omständigheter
behöver  inte  ha  ett  direkt   samband   med   den
omedelbara    orsaken    till   uppsägningen   eller
avskedandet, men kan vara  det som fäller avgörandet
i det enskilda fallet. Vid uppsägning kan hänsyn tas
inte bara till själva orsaken till uppsägningen utan
även t.ex. till omständigheter  som  inträffat efter
uppsägningen, arbetsplatsens storlek, arbetstagarens
ställning och anställningstidens längd. En bedömning
av  vilka slutsatser arbetsgivaren kan  dra  av  det
inträffande  inför  framtiden  har betydelse. Det är
därför  inte möjligt att jämföra  olika  situationer
enbart  med   utgångspunkt   i  den  händelse  eller
liknande  som  varit  den  omedelbara  orsaken  till
arbetsgivarens uppsägning eller avskedande.

En typ av uppsägningar uppmärksammades särskilt av
utredningen   Hållfast   arbetsrätt    -   för   ett
föränderligt    arbetsliv,    nämligen   när   såväl
arbetsbrist   som   personliga   skäl   finns   med.
Utredningen  ansåg  inte  att rättspraxis  fullt  ut
tillgodoser   enskilda   arbetstagares   skydd   mot
godtyckliga uppsägningar men bedömde att lösningen i
första  hand inte står att  finna  i  lagstiftningen
utan i rättstillämpningen.
Utskottet  anser när det gäller sådana alternativa
och  mindre  drastiska  påföljder  som  motionärerna
föreslår ska införas,  att  dessa  är bättre lämpade
att     regleras     i     kollektivavtal     mellan
arbetsmarknadens parter.
Utskottet avstyrker med anledning av vad som  ovan
sagts motion A304 yrkande 9 (v).

Turordning vid uppsägning m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  tillstyrker  motionsförslag om att
upphäva  tvåpersonsundantaget   i   LAS   för
småföretag  och  avstyrker  en  motion om att
helt avskaffa turordningsreglerna i LAS.
Jämför reservationerna 11 (m, fp,  kd, c, mp)
och 12 (fp).

Bakgrund


LAS  innehåller  turordningsregler som  arbetsgivare
ska iaktta vid uppsägning  på  grund av arbetsbrist.
Huvudregeln  är  i  enlighet med principen  sist  in
först    ut,   dvs.   arbetstagare    med    kortare
anställningstid står först i tur att sägas upp, före
arbetstagare   med  längre  anställningstid.  Om  en
arbetstagare måste  omplaceras  för  att få fortsatt
arbete,  krävs  att  arbetstagaren  har tillräckliga
kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Därutöver
finns  vissa  särregler, t.ex. för arbetstagare  med
nedsatt  arbetsförmåga   och  som  beretts  särskild
sysselsättning hos arbetsgivaren.  Domstol kan pröva
om  arbetsgivarens  uppsägning  står  i   strid  med
turordningsreglerna och ålägga arbetsgivare att utge
skadestånd i sådana fall.

Efter   förslag   av   arbetsmarknadsutskottet   i
betänkande  2000/01:AU4 Undantag  från  turordningen
m.m. infördes  med  giltighet  fr.o.m. den 1 januari
2001  i  22  § andra stycket LAS ett  undantag  från
denna  turordningsprincip.  Regeln  innebär  att  en
arbetsgivare  med högst tio arbetstagare får undanta
högst  två arbetstagare  som  enligt  arbetsgivarens
bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta
verksamheten. Den eller de personer som undantas har
företräde    till   fortsatt   anställning   oavsett
turordningen.  Arbetsgivarens  beslut  att  tillämpa
undantagsbestämmelsen kan i normalfallet inte prövas
rättsligt.
Bakom  förslaget  stod  en majoritet bestående  av
företrädare   för  Moderaterna,   Kristdemokraterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.
Frågan om att upphäva undantagsregeln har därefter
varit  uppe  till   behandling   och   avstyrkts  av
utskottet    i    betänkandena    2000/01:AU10   och
2001/02:AU6.  Vid utskottets senaste  behandling  av
frågan   i   betänkande   2002/03:AU6   tillstyrktes
motionerna  om   att   tvåpersonsundantaget   skulle
avskaffas.  Utskottets  förslag  till  beslut  i den
delen vann dock inte bifall vid riksdagens avgörande
i   frågan.   Tvåpersonsundantaget   gäller  således
alltjämt.

Motionerna

Folkpartiet  vill i kommittémotion A370  (yrk.  3  i
denna   del)   avskaffa   regeln   om   dubbelräknad
turordningstid  från   45  års  ålder.  Bestämmelsen
innebär att anställningstiden  efter  45  års  ålder
räknas  dubbelt  bl.a.  i  fall när turordningslista
behöver   göras   vid   uppsägning   på   grund   av
arbetsbrist. För dem som  varit  anställda länge hos
samma arbetsgivare spelar regeln inte  någon  större
roll.  Men  den  utgör ett hinder för den som blivit
arbetslös eller av  andra  skäl  vill  byta arbete i
medelåldern  eller nära pensioneringen. Bestämmelsen
ökar motståndet  att  anställa medelålders och äldre
personer  och  minskar på  så  sätt  rörligheten  på
arbetsmarknaden.   Risken   för   ofrivilligt  tidig
pensionsavgång ökar också.

Vänsterpartiet anser i partimotion A292 (yrk. 4) att
regeringen     bör     göra     en     översyn    av
turordningsreglerna   och   företrädesrätten    till
återanställning  och deras effekter ur ett köns- och
klassperspektiv. Förändringar har över tiden införts
som       försämrat       företrädesrätts-       och
turordningsreglerna. Som exempel nämns begränsningen
av företrädesrätten till nio  månader och införandet
av tvåmannaundantaget. Tidigare  kartläggningar  har
indikerat att det i stor utsträckning är kvinnor som
missgynnas    av   försämringarna.   Den   rättsliga
otryggheten drabbar  alla  även  om vissa grupper är
utsatta  för större risker, t.ex. gravida,  fackligt
aktiva och  invandrade.  Behovet  av ökad kunskap om
hur  regelverk  på  arbetsmarknaden  påverkar  olika
grupper  är  mycket stort. För att få en  klar  bild
över  konsekvenserna   av   nuvarande   ordning  bör
regeringen ta ett initiativ till en översyn.

Vänsterpartiet anser vidare i partimotion A304 (yrk.
3)   att   riksdagen   ska   upphäva   beslutet  att
arbetsgivare  i  företag  med  högst  tio  anställda
ensidigt    kan    undanta    två    personer   från
turordningslistan vid arbetsbristuppsägning.

I ett stort antal enskilda s-motioner  ställs samma
krav på ändring av turordningsreglerna i  22  § LAS,
nämligen  av  Christin  Nilsson och Anita Jönsson  i
motion A217, Catherine Persson i motion A228, Agneta
Gille i motion A234, Carina Adolfsson Elgestam m.fl.
i motion A237, Kurt Kvarnström  m.fl. i motion A242,
Lars  U  Granberg  i motion A244, Jan  Björkman  och
Kerstin Andersson i motion A250, Claes-Göran Brandin
och Gunilla Carlsson  i  Hisings Backa i motion A317
samt Lars Johansson m.fl. i motion A323 i denna del.


Utskottets ställningstagande


LAS är en skyddslagstiftning  till  förmån  för  den
svagare parten i anställningsförhållandet. Det är av
stor  vikt  att lagen uppfattas som klar och rättvis
både i sin utformning och i sin tillämpning.

I motion A370  (yrk.  3  i denna del) ifrågasätts en
bestämmelse  i  LAS som tillkommit  för  att  skydda
äldre arbetstagare.  Utskottet  behandlade  senast i
betänkande   2002/03:AU6  ett  motsvarande  yrkande.
Utskottet uttalade  vid  det tillfället att man inte
bör försämra skyddet för de äldre. I stället bör man
ta till vara den resurs som  den äldre arbetskraften
utgör genom att satsa på kompetensutveckling och att
anpassa arbetsplatser och arbetsvillkor  till äldres
förutsättningar.   Utskottet   har  under  avsnittet
Tidsbegränsad anställning m.m. ytterligare utvecklat
frågan  om  de  äldre  på arbetsmarknaden.  Motionen
avstyrks med hänvisning till detta.

Med  anledning  av  motion   A292  (yrk.  4)  vill
utskottet   åter   framhålla  att  betänkandet   Den
könsuppdelade  arbetsmarknaden   (SOU   2004:43)   i
dagarna  överlämnades  till  regeringen. Betänkandet
innehåller  förslag  till  åtgärder  som  ska  kunna
minska     könsuppdelningen    på    den     svenska
arbetsmarknaden  i  framtiden.  Utskottet vill också
peka   på  att  regeringen  har  aviserat   att   en
proposition    om    bl.a.   förstärkt   skydd   för
föräldralediga kommer  att överlämnas till riksdagen
till hösten. Motionen avstyrks  med  hänvisning till
detta.
Införandet av tvåpersonsundantaget i  22  §  andra
stycket LAS innebar en avvikelse från en tydlig  och
välkänd  turordningsprincip,  nämligen  principen om
sist  in först ut. Undantaget ger stort utrymme  för
ensidiga   och   godtyckliga   arbetsgivarbeslut   i
anställningsskyddsfrågor.      Tillämpningen      av
undantaget   har  bland  arbetstagare  upplevts  som
kränkande och  diskriminerande. Det finns exempel på
icke  godtagbar  tillämpning  som  särskilt  drabbat
gravida och föräldralediga  arbetstagare.  Det finns
även  tecken  som  tyder  på  att  gamla  och  sjuka
drabbats  i  större  utsträckning.  Att i ett sådant
läge  inte  ha  möjlighet  att  rättsligt  överpröva
arbetsgivarens  beslut försvagar anställningsskyddet
ytterligare och bidrar  även  starkt till känslan av
rättsosäkerhet hos arbetstagarna.
Utskottet har förståelse för  att det i vissa fall
kan   finnas   behov  av  att  göra  undantag   från
turordningsreglerna   i   22   §   LAS.  Redan  före
införandet   av  undantagsbestämmelsen   fanns   det
möjlighet  att   genom  kollektivavtal  avvika  från
turordningsprincipen   sist   in   först   ut.   Att
arbetsgivaren  och  arbetstagarorganisationen  måste
vara  överens  borgar  för  en  saklig  och  rättvis
hantering av frågorna samtidigt som anpassning  till
verksamheten och de lokala förhållandena kan göras.
Tecken  tyder  på  att tillämpningen av regeln har
drabbat orättvist och godtyckligt utan att möjlighet
finns  att få frågan rättsligt  prövad.  Sammantaget
finns  det  tungt  vägande  skäl  för  att  avskaffa
tvåpersonsundantaget   i   LAS.   Det   innebär  att
utskottet    tillstyrker    samtliga   motioner   om
avskaffande av tvåpersonsundantaget  i  22  §  andra
stycket LAS, nämligen motionerna A217 (s), A228 (s),
A234  (s),  A237  (s), A242 (s), A244 (s), A250 (s),
A304 yrkande 3 (v),  A317  (s)  och A323 i denna del
(s).
Riksdagen  bör  därför fatta beslut  om  en  sådan
lagändring. I bilaga 3 lägger utskottet fram förslag
till lagtext. Lagändringen  bör  träda i kraft den 1
juli 2004.

Företrädesrätt till återanställning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet    behandlar   motionsförslag    om
företrädesrätt  till återanställning. Den ena
motionen    innehåller     krav     på    att
företrädesrätten ska förlängas, den andra att
den  ska  förkortas. Båda motionerna avstyrks
med hänvisning  till  pågående  beredning  av
utredningsförslag.
Jämför reservation 13 (m, kd).

Bakgrund


I  25 § LAS anges att en arbetstagare som har  sagts
upp  på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till
återanställning  i  den verksamhet där han eller hon
tidigare   varit   sysselsatt.    Tillämpningen   av
bestämmelsen om företrädesrätt till  återanställning
förutsätter  att  arbetstagaren  varit anställd  hos
arbetsgivaren   vissa   i   lagen   angivna   tider.
Företrädesrätten   gäller   från  den  tidpunkt   då
uppsägningen skedde och därefter  tills  nio månader
har   förflutit   från   den  dag  då  anställningen
upphörde. Längden på företrädesrätten  har  varierat
över tiden. En tidsgräns på ett år tillkom i samband
med 1974 års anställningsskyddslag. Bakgrunden  till
förkortningen  till  nio månader som beslutades 1996
var  att  regeringen  såg   att  många  arbetsgivare
avvaktade  alltför  länge  med nyanställningar.  Med
hänvisning till den då höga arbetslösheten ansåg man
att  stimulans  borde  ges  till  arbetsgivarna  att
anställa  snarast möjligt. Bedömningen  gjordes  att
man  genom att  förkorta  tiden  för  företrädesrätt
skulle  kunna  påskynda  nyanställningar.  Ändringen
förväntades     även     öka    flexibiliteten    på
arbetsmarknaden (prop. 1996/97:16).

Motionerna

Kristdemokraterna menar i  kommittémotion A329 (yrk.
21) att det finns behov av att göra arbetsrätten mer
flexibel  och  bättre  anpassad   till   de   mindre
företagens    situation.    Företrädesrätten    till
återanställning    efter   uppsägning   bör   därför
återställas till sex månader.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 4) att
återanställningsrätten  ska  gälla  i  tolv månader.
Företrädesrätten     är     en    viktig    del    i
anställningsskyddet för att förhindra  godtycke  och
diskriminering.    Inför   beslutet   att   begränsa
företrädesrätten till återanställning från tolv till
de nu gällande nio månaderna  påtalade både JämO och
LO  att  detta skulle få negativa  konsekvenser  för
anställda som är föräldralediga. Arbetsdomstolen har
slagit fast  att  om den som har företrädesrätt inte
omgående kan tillträda  tjänsten  har  arbetsgivaren
rätt   att   erbjuda   någon   annan   tjänsten.  En
företrädesrätt   som  enbart  omfattar  nio  månader
innebär   för   många    föräldralediga   försämrade
förutsättningar att utnyttja företrädesrätten.


Utskottets ställningstagande


Som framgår vill Kristdemokraterna som ett led i att
göra arbetsrätten mer flexibel  och  bättre anpassad
till   de   mindre   företagens  situation  förkorta
företrädesrätten till återanställning i LAS till sex
månader medan Vänsterpartiet i stället vill förlänga
tiden  till tolv månader,  bl.a.  därför  att  många
föräldralediga  har  försämrade  förutsättningar med
endast nio månaders företrädesrätt.

Utskottet  vill understryka den allmänna  betydelsen
av företrädesrätten  till  återanställning  och  den
särskilda  vikt  den har för både föräldralediga och
äldre  arbetstagares   möjlighet   att  återkomma  i
arbete.  Den  ändring som trädde i kraft  1997,  som
innebar en förkortning  av företrädesrätten från ett
år till nio månader, var  resultatet av en avvägning
mellan skyddsaspekten och det  behov av flexibilitet
som bedömdes nödvändigt i det arbetsmarknadsläge som
då rådde.

Frågan om företrädesrätt till  återanställning var
föremål  för  ALI:s  översyn i betänkandet  Hållfast
arbetsrätt  -  för  ett  föränderligt  arbetsliv.  I
utredningen finns förslag  om stora förändringar när
det  gäller tidsbegränsade anställningar.  Förstärkt
företrädesrätt  för  de  tidsbegränsat anställda och
förstärkt skydd för föräldralediga  utgör  också  en
del   av   utredningsförslaget.  En  proposition  om
tidsbegränsade anställningar och förstärkt skydd för
föräldralediga  kommer att överlämnas till riksdagen
under hösten 2004.

Utskottet,  som  inte   vill  föregripa  regeringens
behandling  av  ALI:s  utredningsförslag,  avstyrker
motionerna A304 yrkande  4  (v)  och A329 yrkande 21
(kd).


Företrädesrätt för deltidsanställda
m.m.


Utskottets förslag i korthet

I  detta avsnitt behandlas motionsförslag  om
bl.a.  företrädesrätt  för  deltidsanställda.
Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 14 (kd).

Bakgrund


Bestämmelsen om företrädesrätt  för deltidsanställda
infördes den 1 januari 1997. Ett  av  skälen var att
det  inom  många  branscher  var en stor del  av  de
kvinnliga arbetstagarna som var  anställda på deltid
och   som   ville   ha   ett  högre  arbetstidsmått.
Innebörden av regeln är att  en arbetstagare som har
en deltidsanställning och som  har  gjort en anmälan
till sin arbetsgivare om att han eller  hon  vill ha
en  anställning  med högre sysselsättningsgrad eller
en heltidsanställning  ska ha företrädesrätt till en
sådan    anställning    hos    arbetsgivaren.    Som
förutsättning  för  detta  gäller  dock   dels   att
arbetsgivarens   behov  av  ytterligare  arbetskraft
tillgodoses, dels att arbetstagaren har tillräckliga
kvalifikationer för  de  nya  arbetsuppgifterna.  Om
arbetsgivaren    har    flera    driftsenheter   ska
företrädesrätten  gälla  inom  den  driftsenhet  där
arbetstagaren    är   sysselsatt   på   deltid.    I
propositionen  (prop.   1996/97:16)   som   föregick
lagändringen anges att det i dessa situationer  inte
bör  finnas  någon  rätt för en facklig organisation
att  påfordra  att företrädesrätten  ska  utsträckas
till att gälla arbetsgivarens samtliga driftsenheter
på orten. Å andra sidan innebär lagen inte att denna
form av företrädesrätt  är  begränsad  till det egna
kollektivavtalsområdet.

Motionerna

Kristdemokraterna  hävdar  i partimotion A371  (yrk.
31)  att  det  är fel väg att införa  en  rätt  till
heltidsanställning. Det är mycket viktigt att de som
så   önskar   får   möjlighet    att    gå   upp   i
anställningsgrad  och att nya tjänster som  inrättas
blir heltidstjänster. Den offentliga sektorn har ett
stort  ansvar  för  att  tillskapa  heltidstjänster.
Däremot  kan  lagstiftning   i   frågan   "skapa  en
fyrkantighet".  Samtidigt som det är mycket  viktigt
att deltidsarbetande  som vill arbeta heltid ges den
möjligheten, är det lika  viktigt  att  den  som  av
olika  skäl  vill  gå ned i tjänstgöringsgrad bereds
möjlighet till detta.  Önskemålen  ser  olika  ut  i
olika  skeden av livet och bör tillgodoses i största
möjliga   utsträckning  för  att  människor  ska  ha
fungerande liv.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 8) att
företrädesrätten  för  deltidsanställda  till utökad
arbetstid   bör   förbättras  så  att  den  omfattar
samtliga  av arbetsgivarens  driftsenheter  och  att
kvalifikationskraven  bör mildras. Inskränkningen av
företrädesrätten till enbart  den egna driftsenheten
är     helt    omotiverad    och    urholkar     den
deltidsanställdes   rätt   till  fler  arbetstimmar.
Lagens krav på tillräckliga  kvalifikationer  för de
nya  arbetsuppgifterna är för långtgående, det borde
räcka  att  den  anställde efter rimlig fortbildning
kan anförtros de nya arbetsuppgifterna. Utbildningen
kan ske både inom  och utanför företaget. Det senare
förslaget  är  motiverat   av  att  deltidsanställda
allmänt   sett   har   en   svagare   ställning   på
arbetsplatsen   och   ofta   inte   får    del    av
kompetensutveckling.


Utskottets ställningstagande


I  de  ovan  redovisade  motionerna  tas  frågan  om
heltids- respektive deltidsanställningar upp ur helt
olika perspektiv. I Kristdemokraternas motion värnas
möjligheten att gå ned i sysselsättningsgrad för den
som  vill  arbeta  deltid.  Vänsterpartiet menar att
heltidsanställning   ska  vara  utgångspunkten   och
föreslår  förbättring av  arbetstagarnas  rätt  till
anställning med högre sysselsättningsgrad.

Utskottets utgångspunkt är att anställning på heltid
bör eftersträvas  och  att deltidsanställning endast
ska komma i fråga när det  är  motiverat  med hänsyn
till   verksamhetens   behov   eller  arbetstagarens
önskemål.

Kommittén  för  nya  arbetstids- och  semesterregler
(Knas) har i betänkandet  Semesterlagen  och  övriga
ledighetslagar  (SOU  2003:54) diskuterat frågan  om
rätt till deltid för äldre  arbetstagare.  Kommittén
lade   inte  fram  något  lagförslag  i  frågan  med
hänvisning  till  att  det  krävdes mer belysning av
konsekvenserna  av  en  lagstiftning  om  rätt  till
deltid,  bl.a. med avseende  på  konsekvenserna  för
arbetsutbudet.  Betänkandet har remissbehandlats och
bereds nu av regeringen.

Redan  i  förra  årets   vårproposition  2002/03:100
meddelade regeringen att det  skulle  tillsättas  en
utredning för att undersöka möjligheterna att införa
en  rätt  till  heltidsanställning. Kommittédirektiv
(dir. 2004:50) har  beslutats  den  15  april. I den
helt  nyligen framlagda vårpropositionen 2003/04:100
anger  regeringen   att   människor   bör  få  ökade
möjligheter att välja arbetstid efter egna önskemål.
Regeringen  kommer  därför  att  också tillsätta  en
utredning om rätt till deltid för dem som så önskar.

Utskottet finner det inte meningsfullt  att i detalj
ytterligare    kommentera    motionsyrkandena   utan
avvaktar regeringens beredning  av  betänkandet från
Knas      och     de     aviserade     kommittéernas
utredningsresultat. De nu behandlade motionerna A304
yrkande 8 (v) och A371 yrkande 31 (kd) avstyrks.


Facklig vetorätt


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt  behandlas  motionsförslag om
att   införa   förstärkt  facklig   vetorätt.
Motionen avstyrks.
Jämför reservationen 15 (v).

Bakgrund


I  korthet  innebär   vetoreglerna   i  MBL  att  en
arbetsgivare  som  vill  låta  någon  icke  anställd
utföra  ett  visst arbete för hans räkning  eller  i
hans    verksamhet    ska    förhandla    med    den
kollektivavtalsbundna  arbetstagarorganisation  vars
avtal  gäller  för arbetet i fråga (38 § MBL). Vissa
undantag gäller från förhandlingsskyldigheten, bl.a.
om det är fråga  om  ett  arbete som är av kortvarig
och tillfällig natur. Vetot  utövas  genom  att  den
centrala  arbetstagarorganisationen  efter  en sådan
förhandling  förklarar  att  den tilltänkta åtgärden
kan  antas  medföra  att  lag  eller  kollektivavtal
kommer att åsidosättas eller att  åtgärden  på annat
sätt  strider  mot vad som är allmänt godtaget  inom
avtalsområdet.  Om  organisationen  gör  detta,  får
åtgärden   inte  beslutas   eller   verkställas   av
arbetsgivaren  (39  §  MBL).  Om  det  är  fråga  om
offentlig   upphandling  får  endast  vissa  angivna
omständigheter    läggas    till    grund   för   en
vetoförklaring.  Reglerna  kan  sägas  innebära  att
arbetstagarparten  efter  förhandlingen  och   under
vissa    angivna    omständigheter    kan   förbjuda
arbetsgivaren    att    genomföra    sina    planer.
Bestämmelserna      är     skadeståndssanktionerade.
Fyrpartiregeringen upphävde vetoreglerna, som därför
inte  gällde  under år  1994.  De  återinfördes  med
tillägget i fråga om offentlig upphandling genom den
socialdemokratiska          regeringens         s.k.
återställningsproposition hösten 1994.

Motionen

Vänsterpartiet vill i partimotion A304 (yrk. 15) att
den  fackliga  vetorätten  utvidgas  och  förstärks.
Enligt     Vänsterpartiet    bör    den     fackliga
organisationen  kunna  använda  sin vetorätt även om
arbetsgivaren        inte        fullgjort       sin
förhandlingsskyldighet. Rätten att lägga in veto bör
ligga på den organisatoriska nivå  som  den fackliga
organisationen    själv    beslutar.   De   fackliga
organisationerna ser inte enhetliga ut. De har olika
strukturer med en stor variation. Inom vissa förbund
ingår  stora  arbetsplatser  med   avdelningar   och
klubbar  som skulle kunna anförtros rätten att lägga
in veto. Andra  förbund  har  många  små klubbar som
kanske behöver en central organisation för att fatta
den här typen av beslut. Hänvisningen  i  39  §  MBL
till   den  centrala  arbetstagarorganisationen  bör
därför  utgå.  Vänsterpartiet  anser  att  även  den
omständigheten  i  sig att kollektivavtal saknas ska
anses  strida mot god  sed  på  arbetsmarknaden  och
därmed kunna utgöra grund för veto.


Utskottets ställningstagande


Vänsterpartiet  vill  i olika hänseenden utvidga och
förstärka  vetorätten  i   MBL.   Partiet  har  även
tidigare framfört i huvudsak motsvarande  krav,  och
utskottet  behandlade  frågan  senast  i  betänkande
2001/02:AU6.

Inledningsvis    vill    utskottet   peka   på   att
påföljdssystemet i MBL bygger på huvudregeln att den
part  som  bryter  mot  lagens   bestämmelser   blir
skadeståndsskyldig. Detta gäller även vetoreglerna.

Med  anledning  av  Vänsterpartiets  förslag att den
fackliga   organisationen  bör  kunna  använda   sin
vetorätt  även   om   arbetsgivaren  underlåtit  att
förhandla vill utskottet  hänvisa  till uppbyggnaden
av vetoreglerna. Den förhandling som enligt 38 § ska
hållas om arbetsgivaren planerar att  lägga  ut  ett
arbete   på   entreprenad   syftar  till  att  skapa
förutsättningar  för att vetorätten  vid  behov  ska
kunna  utnyttjas.  Detta   är   angeläget   eftersom
organisationen      utövar      vetorätten     under
skadeståndsansvar.  Vid  förhandlingen  åligger  det
arbetsgivaren  att  lämna  den  information  om  det
tilltänkta   arbetet  som  arbetstagarorganisationen
behöver   för   att    kunna    ta    ställning    i
förhandlingsfrågan.  Med informationen som grund ska
arbetstagarorganisationen ta ställning i vetofrågan.
Utan förhandling blir  förutsättningarna  sämre  att
bedöma  om det finns grund för vetot, vilket kan öka
risken för  skadeståndsskyldighet om det i efterhand
konstateras att  organisationen  saknade fog för sin
ståndpunkt.

Det  bör  framhållas  att  förhandlingen  också  ger
möjlighet för parterna att diskutera olika lösningar
på den fråga som förhandlingen  avser och om möjligt
komma överens. Villkor kan uppställas  som motverkar
att   lag   eller   avtal  kringgås  i  samband  med
entreprenaden. Förhandlingen kan också leda till att
arbetsgivaren avstår  från  den tilltänkta åtgärden.
Förhandlingsskyldigheten  bygger   på   den  viktiga
tanken  att  skapa ett handlingsmönster som  innebär
att åtgärder av  detta  slag  ska  beslutas i samråd
mellan      arbetsgivaren     och     de     berörda
organisationerna.

I konsekvens  med  detta anses en underlåtenhet från
arbetsgivarens sida att förhandla som ett allvarligt
brott       mot      lagen      som       föranleder
skadeståndsskyldighet.  Skulle  situationen dessutom
vara     sådan     att     man    kan    anta    att
arbetstagarorganisationen,                        om
förhandlingsskyldigheten  inte åsidosatts, skulle ha
inlagt  veto  mot det sätt på  vilket  arbetsgivaren
anlitade  annan   arbetskraft   bör   detta   enligt
förarbetsuttalanden      inverka      höjande     på
skadeståndsbeloppen.    I   flera   rättsfall    har
Arbetsdomstolen också uttalat sig till förmån för en
effektiv skadeståndssanktion vid brott mot 38 § MBL.


Utskottet,      som      kan     konstatera      att
socialförsäkringsutskottet    i    sitt   ovannämnda
betänkande   om   övergångsreglerna  (2003/04:SfU15)
berört  vetorätten  och   ansett   att   frågan  bör
övervägas,  har  under  hand  erfarit att regeringen
avser att se över vetoreglerna.

Utskottet kan med anledning av  motionens förslag om
att rätten att utöva veto bör ligga  på den nivå som
organisationen   själv   bestämmer  konstatera   att
reglerna i 39 § MBL är dispositiva.  De  kan således
av den centrala arbetstagarorganisationen  delegeras
till en lägre nivå i organisationen. Om den  berörda
arbetstagarorganisationen   saknar   den  sedvanliga
uppbyggnaden  med lokal och central nivå  tillkommer
vetorätten den  organisation på arbetstagarsidan som
har slutit eller  brukar  sluta  kollektivavtal  som
binder arbetsgivaren.

När   det   slutligen   gäller   frågan   om   vilka
omständigheter  som  ska kunna läggas till grund för
ett  veto anger MBL att  åtgärden  ska  kunna  antas
medföra  "att  lag  eller kollektivavtal för arbetet
åsidosätts eller att åtgärden annars strider mot vad
som    är    allmänt   godtaget    inom    parternas
avtalsområde".   Här   bortses   från  de  speciella
reglerna  vid offentlig upphandling.  Utskottet  ser
det    som   principiellt    tveksamt    bl.a.    av
konkurrensskäl  att  redan  den  omständigheten  att
kollektivavtal  saknas skulle vara tillräcklig grund
för  veto.  Det  är   viktigt   att   framhålla  att
vetorätten enligt förarbetena inte får  användas för
att  avstänga  företag  som  arbetar  under  allmänt
godtagna förhållanden.

Utskottet  kan  sammanfattningsvis  inte  ställa sig
bakom  de  förslag till förändringar av vetoreglerna
som läggs fram  i  motion  A304  yrkande 15 (v), som
alltså avstyrks.


Stridsåtgärder


Utskottets förslag i korthet

I  detta avsnitt behandlas motionsförslag  om
att   förbjuda  sympatiåtgärder  och  om  att
införa  ett  krav  på  att stridsåtgärder ska
vara proportionerliga. Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 16 (m, kd).

Motionerna

Kristdemokraterna anser  i kommittémotion A329 (yrk.
22  och 23) att en rimligare  balans  bör  etableras
mellan arbetsmarknadens parter vid arbetskonflikter.
En bättre  proportionalitet  kan  åstadkommas  bl.a.
genom att rätten till sympatiåtgärder begränsas  och
att   ett   proportionalitetskrav   införs  för  att
begränsa möjligheten till stridsåtgärder  som kostar
lite  för den egna organisationen men orsakar  stora
kostnader    för    motparten    och   tredje   man.
Proportionalitetskrav ska inte bara gälla den första
stridsåtgärden utan även svarsåtgärden.

Björn Hamilton (m) menar i motion  A229  att  rätten
att   utlysa   sympatiåtgärder   vid   konflikt   på
arbetsmarknaden ska begränsas.


Utskottets ställningstagande


Rätten  till  fackliga sympatiåtgärder och frågan om
stridsåtgärders    proportionalitet    berördes    i
anslutning    till    behandlingen   av   den   s.k.
lönebildningspropositionen  (prop.  1999/2000:32 och
bet. 1999/2000:AU5) och har därefter  behandlats vid
ett    antal   tillfällen,   senast   i   betänkande
2002/03:AU6.  Utskottet  har  konsekvent och tydligt
tagit avstånd från krav på att  avskaffa rätten till
sympatiåtgärder      och      att      införa     en
proportionalitetsprincip.

Utskottet  står  alltjämt  fast  vid  sitt  tidigare
ställningstagande.  Motionerna  A229  (m)  och  A329
yrkandena 22 och 23 (kd) avstyrks.


Företagsnedläggning m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  behandlar  i  detta  avsnitt olika
motionsförslag    som    berör    frågor   om
anställningsskydd och medinflytande i samband
med   företagsnedläggning   m.m.   Motionerna
avstyrks.

Motionerna

Vänsterpartiet  konstaterar i partimotion  A304  att
det  sker  en  ständig  omvandling  av  arbets-  och
näringsliv.   Nedläggning    och   förflyttning   av
verksamheter   är   konkreta  resultat   av   detta.
Utvecklingen  kan  och  bör  inte  stoppas  men  väl
styras. Genom den svenska  strukturomvandlingen  har
det  skapats  företag  med hög produktivitet och god
lönebetalningsförmåga. Partiet menar att det är dags
att  påbörja  ett arbete för  att  via  lagstiftning
stärka          arbetstagarinflytandet           vid
företagsnedläggningar   (yrk.   13).  Vänsterpartiet
anser  vidare  att  regeringen  ska lägga  fram  ett
förslag  till  ändring  av 17 § lagen  (1974:13)  om
vissa         anställningsfrämjande         åtgärder
(främjandelagen)  och  höja  varselavgifterna  (yrk.
14).   Varselavgift  kan  tas  ut  om  arbetsgivaren
försummat  att varsla länsarbetsnämnden om en avsedd
driftsinskränkning.  För  varje  påbörjad  vecka  är
avgiften  100 till 500 kr per anställd som berörs av
driftsinskränkningen.  Jämfört  med  lönekostnaderna
för de anställda är försummelse att varsla en mycket
lönsam  handling.  Avgiften  bör  höjas så  att  den
överstiger den genomsnittliga lönekostnaden  för  en
arbetstagare.

Jan  Björkman och Kerstin Andersson (båda s) betonar
i motion  A252 behovet av regler för utvidgat ansvar
när företag flyttar samt av enhetliga regler inom EU
på arbetsmarknadsområdet.


Utskottets ställningstagande


Motionerna  i  detta  avsnitt har sin utgångspunkt i
att  större  krav  måste  ställas   på  företag  vid
nedläggning      av      verksamheter.      Liknande
motionsyrkanden som i motionerna A304 (yrk. 13)  och
A252 har tidigare behandlats i utskottet,  senast  i
betänkande 2002/03:AU6.

Utskottet  konstaterar att Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) 2002 presenterade  sin rapport om kartläggning
av    det   europeiska   rättsläget    vad    gäller
arbetsgivarens   ansvar  vid  företagsnedläggningar.
Slutsatsen   av  AMS   kartläggning   är   att   EU-
medlemsstaternas           regelsystem           för
företagsnedläggningar   uppvisar   vissa  gemensamma
drag.  Detta beror på att staternas reglering  utgår
från  samma  minimikrav  i  ILO-instrument  och  EG-
direktiv.  Det finns också många olikheter som beror
på  staternas   olika   syn   på  arbetsrättens  och
arbetsmarknadsmyndigheternas roll  och funktionssätt
i samhället. Dessutom är sambandet med bl.a. skatte-
och socialförsäkringssystemen så komplicerat att det
enligt  rapporten  inte  går  att  göra några  enkla
jämförelser av kostnaderna vid företagsnedläggningar
i de olika EU-medlemsstaterna.
I  en  annan  utredning, Omställningsavtal  -  ett
aktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59), framlades
under 2002 en redovisning  av  hur  de omställnings-
och trygghetsavtal som finns på svensk arbetsmarknad
verkar  och  en  analys  av vilka effekter  de  har.
Utredningen  bedömde  att  det   inte   finns  några
egenskaper    i   de   tillkommande   grupperna   på
arbetsmarknaden  som ännu inte har omställningsavtal
som  talar  för att  resultatet  skulle  bli  sämre.
Utredningen menade  att  omställningsavtalen  bidrar
till  ett  ökat omvandlingstryck på arbetsmarknaden,
vilket  har  positiva  samhällsekonomiska  effekter.
Avtalen får fördelningspolitiska  effekter  eftersom
stödet  är  tillgängligt  för  alla som omfattas  av
avtalen. De som mest behöver stöd får också tillgång
till    det.    Det    visade    sig    också    att
omställningsstödet  har  positiva företagsekonomiska
effekter.
Här   finns   anledning   att   uppmärksamma   att
regeringen i budgetpropositionen  för  år 2003 angav
att  man  med  anledning  av  detta betänkande  noga
följer utvecklingen. Regeringen  delade utredningens
bedömning att formerna för nya avtal  ska avgöras av
parterna.
Utskottet kan nu med tillfredsställelse konstatera
att Svenskt Näringsliv och LO i slutet  av  februari
2004 ingått ett omställningsavtal.
Avtalet,  som  omfattar  950  000 privatanställda,
innebär att arbetsgivarna får ta  ett större socialt
ansvar än tidigare. Omställningsavtalet  kan  enligt
utskottet  också  ses  som  ett  komplement till den
svenska arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet vill också peka på att regeringen i mars
2004 överlämnade en proposition om  europabolag till
riksdagen.   Ett   europabolag   är   en   europeisk
associationsform för gränsöverskridande samverkan  i
aktiebolagsform.  Denna  fråga  har behandlats under
avsnittet           Proposition          2003/04:122
Arbetstagarinflytande i europabolag.
Utskottet noterar med  anledning  av  motion  A304
(yrk.   14)  om  främjandelagen  att  lagen  tillkom
samtidigt  med  LAS  år  1974.  Lagen stadgar att en
arbetsgivare    som    avser   att   genomföra    en
driftsinskränkning    skriftligen     ska     varsla
länsarbetsnämnden  i  det  län  driftsinskränkningen
genomförs,  om  minst  fem  arbetstagare  berörs  av
inskränkningen. Varseltiden är beroende av hur många
arbetstagare  som  berörs  av uppsägning.  Utskottet
vill    understryka    att    varseltiden     enligt
främjandelagen    inte   har   något   samband   med
uppsägningstiderna i LAS eller avtal för de enskilda
arbetstagarna. En arbetsgivare som uppsåtligen eller
av  grov  oaktsamhet   underlåter   att   varsla  om
driftsinskränkningen   kan   åläggas   att  utge  en
särskild  varselavgift  till  staten. Varselavgiften
döms  ut  av  allmän  domstol  på  talan   av   AMS.
Varselavgiften  fastställs  för varje påbörjad vecka
som varsel försummats och uppgår  till  lägst 100 kr
och  högst  500  kr för varje arbetstagare.  Om  det
finns särskilda skäl  kan  varselavgiften  bestämmas
till  lägre  belopp  eller sättas ned helt. Nivåerna
har varit oförändrade sedan lagens tillkomst. Såvitt
utskottet   känner   till    finns   ingen   aktuell
kartläggning   av  i  vilken  utsträckning   företag
underlåter att varsla om driftsinskränkning och inte
heller av antalet mål om varselavgift som väckts vid
allmän  domstol.  Utskottet  har  dock  erfarit  vid
kontakt med AMS och länsarbetsnämnderna i Stockholm,
Skåne och  Västra Götalands län att efterlevnaden av
varselreglerna  i  stort  sett  verkar  god  och att
antalet mål som väckts vid domstol åtminstone de två
senaste  åren  varit  mindre  än tio per år för hela
landet.  Utskottet,  som  noterar  att  nivåerna  på
varselavgifterna inte höjts på 30 år, är inte berett
att i nuläget ställa sig bakom förslaget i motionen.
Utskottet anser att frågorna  om anställningsskydd
och  inflytande vid strukturförändring  är  av  stor
vikt.   Frågorna   har   stor   komplexitet  och  är
svårgenomträngliga,    i   synnerhet   gäller    det
Europaperspektivet. Utskottet  avvaktar  regeringens
vidare  åtgärder  på  området.  Med det ovan anförda
avstyrker  utskottet motionerna A252  (s)  och  A304
yrkandena 13 och 14 (v).

Personlig integritet


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt  behandlas motionsförslag som
berör frågor om drogtester  och arbetsgivares
rätt   att  få  del  av  personuppgifter   ur
belastningsregistret. Motionerna avstyrks.

Bakgrund


I fråga  om  tillåtligheten att genomföra drogtester
finns ingen lagreglering.  Har inte frågan reglerats
i avtal måste frågan enligt  Arbetsdomstolens praxis
under   vissa   förutsättningar   anses    ingå    i
arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Förutsättningarna
har   utvecklats   i   rättsfallet  AD  2001  nr  3.
Arbetsgivaren  får  inte  överskrida  gränserna  för
arbetsledningsrätten genom att utöva den i strid med
lag   eller   god   sed.  Vid  bedömningen   av   om
arbetsgivarens beslut står i strid med god sed har i
praxis  gjorts  en avvägning  mellan  arbetsgivarens
intresse  av att utföra  testet  och  arbetstagarens
intresse av  att  värna  sin  personliga integritet.
Intrånget  i  arbetstagarens  personliga  integritet
måste   stå   i   proportion   till   det   intresse
arbetsgivaren vill tillgodose.

Det  finns begränsningar av främst den  offentlige
arbetsgivarens  arbetsledningsrätt i detta avseende,
av störst betydelse  är  2  kap. 6 § regeringsformen
(RF) (bl.a. skydd mot påtvingat  kroppsligt ingrepp)
och  30 § lagen (1994:260) om offentlig  anställning
(LOA) (periodiska hälsoundersökningar).
Rätten    att    få    ut    personuppgifter    ur
belastningsregistret  är reglerad i lagen (1998:620)
om belastningsregister.  Detta  register  innehåller
uppgifter om personers brottmålsdomar och beslut som
meddelats i Sverige och som avser brottspåföljd m.m.
Belastningsregistret   motsvarar  det  som  tidigare
benämndes kriminalregistret  eller  brottsregistret.
Rätten  att  få uppgifter från registret  tillkommer
vissa  myndigheter   för  deras  tillsynsverksamhet,
t.ex. Datainspektionen  och  domstolar. I övrigt kan
regeringen för vissa ärenden föreskriva  sådan  rätt
och  i  särskilda  fall  ge  tillstånd  till det. En
enskild   har   dock  alltid  rätt  att  på  begäran
skriftligen  få ta  del  av  samtliga  uppgifter  ur
registret om sig själv.
Enligt lagen  (2000:873)  om  registerkontroll  av
personal    inom   förskoleverksamhet,   skola   och
skolbarnsomsorg  ska  den som erbjuds en anställning
inom  sådan  verksamhet  till   den   som   erbjuder
anställningen lämna ett utdrag som är mindre  än ett
år gammalt ur det register som förs enligt lagen  om
belastningsregister.  För sådant ändamål används ett
särskilt utdrag med ett  begränsat innehåll. Den som
inte   har  lämnat  ett  registerutdrag   får   inte
anställas.

Motioner

Vänsterpartiet  menar  i  partimotion A304 (yrk. 20)
att medicinska kontroller enbart  ska kunna användas
om  det finns stöd i ett kollektivavtal.  Medicinska
kontroller  används i dag i det privata näringslivet
utan regler och gemensamma normer. Trots att den här
typen av kontroller  innebär ett stort intrång i den
personliga  integriteten   finns   inget   skydd   i
lagstiftningen   för  privatanställda  arbetstagare.
Arbetet mot bruket  av  alkohol  och narkotika måste
utvecklas så att man på arbetsplatsen  vet  vad  som
ska  göras  när  det  upptäcks  att någon har sådana
problem. Dessutom kan medicinska kontroller, förutom
att    konstatera    drogproblem,    även    uppvisa
hälsoproblem som av arbetsgivaren kan  användas  för
att  sortera  ut  sjuka  personer. Partiet anser att
detta område måste lagregleras.  I avvaktan på detta
och eventuella initiativ från Arbetsmiljöverket  ska
användande  av  medicinska  kontroller  endast  vara
tillåtet  om  det  reglerats i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens parter.

Även Ronny Olander och  Britt-Marie  Lindkvist (båda
s) har i sin motion A343 synpunkter på arbetsgivares
drogtestning.  De  pekar  på  behovet  av  att   den
kommande  lagstiftningen om integritet i arbetslivet
tydligt ska  skydda och stärka individens integritet
vid drogtester.

Lars U Granberg  (s)  vill  i  motion  A294 försvåra
företagens  möjligheter  både  att begära utdrag  ur
försäkringskassans  sjukskrivningsregister  och  att
kräva hälsokontroll vid anställning.

Elisebeht Markström (s)  menar i motion A319 att det
ska finnas en lagstadgad skyldighet för alla dem som
yrkesmässigt eller i frivilligverksamhet arbetar med
barn     och    unga    att    visa    utdrag     ur
belastningsregistret.  Skyldigheten ska införas både
för redan anställda och inför anställning.


Utskottets ställningstagande


Utskottet instämmer i vad som sägs i motionerna A304
(yrk. 20) och A343 om betydelsen av ett starkt skydd
för   arbetstagares   personliga    integritet   vid
medicinska kontroller och drogtestning. Lagstiftning
på  området bör syfta till att ge arbetstagarna  ett
långtgående skydd i det avseendet.

Den  s.k.  Integritetsutredningen  lämnade  i mars
2002  sitt  slutbetänkande  Personlig  integritet  i
arbetslivet   (SOU   2002:18)   till  regeringen.  I
utredningen föreslogs en helt ny  lag  om  skydd för
den     personliga     integriteten.     Utredningen
konstaterade   att   det  inte  finns  någon  samlad
reglering till skydd för den personliga integriteten
i arbetslivet och inte heller någon lagstiftning som
utformats   med  hänsyn  till   den   tekniska   och
medicinska utvecklingen.  De  frågor som utredningen
framför  allt  inriktade  sig  på  var   risker  för
kränkningar  av arbetstagarnas personliga integritet
i    samband    med     dels     användningen     av
informationsteknik      i      arbetslivet,     dels
arbetsgivarens  kontroller  av arbetstagarnas  hälsa
eller      droganvändning.      Betänkandet      har
remissbehandlats  och  fått  ett  tämligen  kritiskt
mottagande.   Det  är  nu  föremål  för  regeringens
beredning.
Utskottet vill  med  anledning av motion A294 peka
på att det i princip gäller en fri anställningsrätt,
som innebär att arbetsgivaren  fritt kan välja bland
de arbetssökande och ta hänsyn till både meriter och
personliga  egenskaper  enligt  arbetsgivarens  eget
bedömande. Den fria anställningsrätten  är begränsad
av  bl.a. företrädesrätten till återanställning  och
av diskrimineringslagarna.  På  statens område finns
det ytterligare begränsningar, t.ex. RF:s regler för
tjänstetillsättning där avseende ska fästas bara vid
sakliga  grunder  såsom  förtjänst och  skicklighet.
Utskottet kan vidare konstatera  att  det  i  svensk
rätt  inte  finns  någon  uttrycklig  begränsning av
arbetsgivares rätt att inhämta personuppgifter t.ex.
om  sjukfrånvaro  från  annan  än arbetstagaren  och
arbetssökanden. Låt vara att regler om sekretess kan
hindra  myndigheter som försäkringskassan  från  att
lämna  ut   uppgiften,   men   det  står  i  princip
arbetsgivaren fritt att kontakta  en  arbetssökandes
nuvarande eller tidigare arbetsgivare för att ställa
frågor  om  t.ex.  sjukfrånvaro.  Arbetsgivaren  kan
också ställa krav på den arbetssökande  att  uppvisa
friskintyg    eller   att   genomgå   hälsokontroll.
Utskottet  finner   liksom   motionären  inte  detta
förhållande tillfredsställande.
Med  anledning  av  motion  A319   kan   utskottet
konstatera att utredningen om Personlig integritet i
arbetslivet anser att det finns risk för att skyddet
för den personliga integriteten har börjat "erodera"
när     det     gäller    krav    på    utdrag    ur
belastningsregistret.    Enligt    uppgifter    från
Rikspolisstyrelsen   som  utredningen  inhämtat  har
ansökningar    från   enskilda    om    utdrag    ur
belastningsregistret  ökat  kraftigt,  även  när man
räknar bort ansökningarna för dem som sökt och söker
arbete  inom  förskola  och  barnomsorg. Utredningen
föreslår  därför  en  uppstramning  genom  att  alla
arbetsgivare förbjuds att  samla  in personuppgifter
om arbetstagares lagöverträdelser om  det  inte  kan
visas  att det är nödvändigt från säkerhetssynpunkt.
Inte ens  om  arbetstagaren  på  eget initiativ vill
överlämna ett registerutdrag till  arbetsgivaren får
arbetsgivaren behandla detta på ett  sätt som står i
strid med reglerna i övrigt.

Utskottet vill se det som en allmän utgångspunkt att
en person som har avtjänat sitt straff  ska kunna gå
vidare    i   livet   och   arbetslivet   utan   att
diskrimineras  eller  särbehandlas  på annat sätt på
grund av tidigare brottslighet. En situation som kan
innebära  ett  allvarligt  hot  mot  den  personliga
integriteten  är  att  en  arbetsgivare får tillgång
till    och   kan   behandla   personuppgifter    om
lagöverträdelser    som   en   arbetssökande   eller
arbetstagare har gjort  sig  skyldig  till.  Det  är
därför  av  stor  vikt  att bara de arbetsgivare som
verkligen   kan   anses  ha  berättigat   behov   av
personuppgifter  om  lagöverträdelser  får  behandla
sådana  personuppgifter.   Utskottet   avvaktar   de
avvägningar  som  regeringen  kommer  att  göra  vid
beredningen av integritetsfrågorna.

Frågan  om  skydd  för den personliga integriteten
har även aktualiserats  inom  EU. Kommissionen tog i
augusti  2001 initiativ till att  påbörja  den  s.k.
sociala dialogen  med  arbetsmarknadens parter genom
att  påkalla  ett första samråd.  Samrådet  inbegrep
frågor om behandling  av  känslig  information såsom
hälsouppgifter,   uppgifter   om   drogtester    och
genetiska     undersökningar,     övervakning     av
arbetstagares  e-post  och  Internetanvändning.  Det
andra formella samrådet inleddes i slutet av oktober
2002.  Kommissionen  har  tagit fram ett utkast till
ett  ramverk om skydd för arbetares  personuppgifter
och förklarat  sin  avsikt  att återkomma i maj/juni
2003 med ett konkret förslag. Något förslag har dock
inte kommit ännu.
Enligt     uppgifter     som    inhämtats     från
Regeringskansliet  har  regeringen  för  avsikt  att
avvakta vad arbetet inom  EU  kommer  att  leda till
innan vidare åtgärder vidtas.
I   detta   sammanhang   kan   också  påpekas  att
regeringen   i   början   av   april  beslutade   om
kommittédirektiv  för  en  parlamentariskt  tillsatt
kommitté om skyddet för den  personliga integriteten
(dir.  2004:51). Kommittén ska  bl.a.  analysera  om
skyddet  för  den  personliga integriteten kan anses
tillfredsställande   reglerat    och   överväga   om
lagstiftningen behöver kompletteras.  Kommittén  ska
redovisa sitt slutresultat senast den 30 mars 2007.
Utskottet,  som  anser  att  det  är angeläget att
frågorna   om  integritet  i  arbetslivet   regleras
antingen genom  lagstiftning eller i kollektivavtal,
avvaktar regeringens  fortsatta beredning av frågan.
Utskottet är därför inte  nu berett att ta ställning
till de konkreta förslagen  i  motionerna  A294 (s),
A304  yrkande  20  (v),  A319  (s)  och A343 (s) som
därför avstyrks.

Yttrandefrihet för privatanställda


Utskottets förslag i korthet

I  detta avsnitt behandlas motionsförslag  om
yttrandefrihet      för      privatanställda.
Motionerna avstyrks.
Jämför reservation 17 (mp).

Bakgrund


Grundlagsbestämmelserna  i  tryckfrihetsförordningen
(1949:105) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)
garanterar var och en ett skydd  för  yttrande-  och
meddelarfriheten  mot  ingripande från det allmänna.
Detta innebär att alla medborgare  - utom i särskilt
angivna  undantagsfall  - har rätt att  t.ex.  lämna
uppgifter till massmedierna  utan  att  straffas för
det.  Det  allmänna får inte heller efterforska  vem
som har lämnat  uppgifter  till  medierna.  Att  det
allmänna  inte  får  göra  några ingripanden innebär
även att den offentliga arbetsgivaren inte får vidta
några åtgärder som medför negativa  konsekvenser för
en  offentligt  anställd,  t.ex.  uppsägning   eller
omplacering,  enbart  med  anledning  av  att  denne
utnyttjat sin yttrande- eller meddelarfrihet.

För  privatanställda  finns det inte något lagfäst
skydd   för   yttrande-  och  meddelarfriheten   mot
ingripande från  arbetsgivaren.  Den lojalitetsplikt
som  anses  ingå  i anställningsförhållandet  kan  i
vissa fall innebära  att lämnande av meddelanden för
publicering   skulle   kunna    ge    den    privata
arbetsgivaren   grund  för  t.ex.  uppsägning  eller
omplacering.  Det   finns   inte   något   förbud  i
tryckfrihetsförordningen  för en privat arbetsgivare
att  efterforska  vem  som  har   meddelat  sig  med
massmedierna.

I promemorian Yttrandefrihet för privatanställda (Ds
2001:9)  som  presenterades  för  ett par  år  sedan
redovisas ett utredningsuppdrag som  avser frågan om
yttrande-   och   meddelarfrihet  för  anställda   i
verksamheter  med  anknytning   till  det  allmänna.
Promemorian innehåller ett förslag till lag om skydd
för privatanställdas yttrandefrihet.

Motionerna

Christina Nenes och Göte Wahlström  (båda s) menar i
motion  A271 att regeringen bör vidta  åtgärder  för
att förbättra  yttrandefriheten  för  anställda inom
den privata sektorn.

Gunnar  Nordmark (fp) anser i motion A303  (yrk.  1)
att samma regelverk med grundlagsfäst yttrandefrihet
ska gälla  för  anställda i kommunalt ägda bolag som
för offentligt anställda  personer. Motionären anser
att  regelverket även ska gälla  för  andra  privata
företag  i  sådana delar av verksamheten som bedrivs
på uppdrag av en kommun.

Barbro Feltzing och Yvonne Ruwaida (båda mp) anser i
motion  A207  att   den  ovannämnda  promemorian  om
yttrandefrihet för privatanställda  bör  läggas till
grund  för  en  proposition  så att man kommer  till
rätta med tystnaden på våra arbetsplatser  (yrk.  1)
och att en utredning bör tillsättas om en ändring av
MBL (yrk. 2).


Utskottets ställningstagande


De  krav  på  förändringar  av  den  arbetsrättsliga
lagstiftningen  som  redovisas  ovan  har   tidigare
behandlats  av  utskottet.  Även de privatanställdas
yttrandefrihet  har  behandlats   av  utskottet  som
konstaterat  att  frågan utretts men  hittills  inte
resulterat i något lagförslag från regeringen.

Den  ovannämnda  promemorian   Yttrandefrihet  för
privatanställda     har     varit    föremål     för
remissbehandling. Vid remissbehandlingen framkom att
flera instanser i och för sig  var positiva till att
det meddelarskydd som gäller för  offentliganställda
utsträcks  till  att omfatta också vissa  kategorier
privatanställda. Promemorian  mötte dock kritik från
både  sakliga  och  lagtekniska utgångspunkter  från
flera olika håll och har inte heller lett till någon
proposition från regeringen.
Utskottet framförde  när frågan senast behandlades
(bet. 2002/03:AU6) att man skulle välkomna en stärkt
yttrandefrihet för privatanställda,  i synnerhet för
arbetstagare som arbetat i offentlig verksamhet  som
överförts    till    privat   regi   med   offentlig
finansiering. Av remissutfallet  framgår  att frågan
är   komplex.  Enligt  vad  utskottet  erfarit  från
Regeringskansliet   pågår   alltjämt   beredning  av
frågan.
Utskottet  förutsätter  att  regeringen  skyndsamt
återkommer    till    riksdagen   med   förslag   om
lagstiftning på området. Motionerna A207 yrkandena 1
och  2  (mp),  A271  (s) och  A303  yrkande  1  (fp)
avstyrks  i  avvaktan  på   vidare   åtgärder   från
regeringen.

Övriga frågor inom arbetsrätten


Utskottets förslag i korthet

Utskottet    avstyrker    i   detta   avsnitt
motionsförslag som väckts under  den allmänna
motionstiden som bl.a. gäller frågor  om  att
stärka  ILO  och  om  förlängt  deltagande  i
arbetslivet.
Jämför reservation 18 (kd).

Motionerna

Internationella arbetsorganisationen (ILO)

Kristdemokraterna  vill i kommittémotion U351  (yrk.
3)  stärka  den internationella  arbetsrätten  genom
stöd till ILO.  Det  handlar först och främst om att
säkra tillämpningen av  ILO:s  fyra  huvudprinciper:
organisationsfrihet  och förhandlingsfrihet,  förbud
mot  tvångsarbete, avskaffande  av  barnarbete  samt
avskaffande av diskriminering.

Au pair-anställda

Åsa Lindestam  (s) vill i motion A274 att Sverige, i
första hand inom  EU,  ska  arbeta  för en europeisk
arbetsrättslig  lagstiftning  som  säkerställer   au
pair-anställdas trygghet.

Rehabilitering före uppsägning

Raimo   Pärssinen   (s)  anser  i  motion  A325  att
regeringen bör återkomma  till riksdagen med förslag
som   stärker   trygghet  och  rehabilitering   före
uppsägning. Det måste  skapas  villkor i arbetslivet
som  tar  till  vara  alla  människors   vilja   och
möjligheter att delta fullt ut.

Förlängt deltagande i arbetslivet

Lars U Granberg och Birgitta Ahlqvist (båda s) anser
i  motion  A345  att det är angeläget att regeringen
tar     initiativ    till     överläggningar     med
arbetsmarknadens   parter   så   att  de  kollektiva
pensionsförsäkringarna   kan   anpassas   till   det
allmänna   pensionssystemet   och  därmed   förlänga
deltagandet i arbetslivet.


Utskottets ställningstagande


ILO

ILO är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor.  ILO har
som  grundläggande  mål  att  bekämpa  fattigdom och
främja demokrati och social rättvisa. I  uppgifterna
ligger   att   främja   sysselsättning   och  bättre
arbetsvillkor  i  hela  världen  och  att  värna  om
fackliga  fri- och rättigheter. Ett särdrag för  ILO
jämfört med  andra  FN-organ  är trepartssamarbetet.
Regeringar        och        arbetsgivar-        och
arbetstagarorganisationer  deltar i ILO:s beslutande
och verkställande organ - liksom  i den svenska ILO-
kommittén.

Inom Regeringskansliet har Näringsdepartementet  det
samlade ansvaret för ärenden som gäller förhållandet
till  ILO.  För  beredning av vissa ärenden finns en
myndighet     under    Näringsdepartementet,     den
trepartssammansatta ILO-kommittén.

ILO-arbetet i Näringsdepartementet och ILO-kommittén
styrs av den årsrytm  som gäller för ILO:s styrelse,
för Internationella arbetskonferensen (International
Labour Conference) och  Internationella arbetsbyråns
verksamhet. Det nationella ILO-arbetet innebär bl.a.
att förbereda och följa upp  Sveriges  deltagande  i
den  årliga  Internationella arbetskonferensen och i
styrelsearbetet.  Inför  och under sådana möten äger
olika former av samråd rum.  För  tillfället innehar
Norge  den  nordiska platsen i ILO:s  styrelse.  Det
svenska engagemanget  i ILO täcker många sakområden,
däribland  arbetet  med de  grundläggande  mänskliga
rättigheterna  med  avseende   på   föreningsfrihet,
förbud   mot   tvångsarbete,   diskriminering    och
barnarbete.  Regeringen  antog  den  28  maj 2003 en
strategi för Sveriges utvecklingssamarbete  med  ILO
för åren 2003-2006.

Utvecklingssamarbetet  sker  via biståndsmyndigheten
Sida  och  omfattade  år  2003 omkring  28  miljoner
kronor.  Det  var i huvudsak  inriktat  på  stöd  på
projektnivå. I  enlighet  med  den antagna strategin
pågår   nu   arbete  med  en  övergång   från   s.k.
projektbistånd  till s.k. programbistånd. Ett av sex
särskilda mål för  Sveriges utvecklingssamarbete med
ILO avser grundläggande  rättigheter  i arbetslivet.
Målet  är  inriktat  på att underlätta för  ILO  att
stödja samarbetsländer  i  deras strävanden att leva
upp   till  de  åtaganden  dessa   gjort   i   olika
konventioner,   såsom   avskaffande  av  barnarbete,
tvångsarbete  och människohandel  och  främjande  av
jämställdhet och ytterst främjandet av en demokrati-
och rättskultur.

Utskottet instämmer  med motion U351 om vikten av en
stark  arbetsrätt inte  bara  nationellt  utan  även
internationellt. Både det traditionella arbetet inom
ILO och utvecklingssamarbetet med organisationen bör
präglas  av grundläggande demokratiska värden och en
stark internationell arbetsrätt.

Au pair-anställda

Utskottet  har  uppfattat  att  motion A274 i första
hand   tar   sikte  på  svenska  au  pair-anställdas
situation  i  utlandet.   I   det  sammanhanget  kan
utskottet    peka    på    att    det   finns    två
arbetsförmedlingar i Sverige som förmedlar kontakter
med  agenturer och familjer i utlandet.  Information
om vilka regler som gäller i olika länder kan i viss
mån erhållas  genom  Arbetsmarknadsstyrelsen  (AMS).
När   det   gäller  arbets-  och  uppehållstillstånd
skiljer  sig  reglerna   åt  t.ex.  när  det  gäller
medborgare  i norden, EU/EES-området  och  i  övriga
länder. I fråga  om arbetsrättsliga regler kan sägas
att dessa skiljer  sig  mycket  åt inom de olika EU-
staterna,  framför allt för en sådan  grupp  som  au
pair-anställda.  Det handlar om grundläggande frågor
som t.ex. arbetstagarbegreppets  omfattning  och  om
arbete   i  annans  hushåll  alls  omfattas  av  den
arbetsrättsliga skyddslagstiftningen.

I   detta   sammanhang   kan   utskottet   peka   på
Europarådets konvention från den 24 november 1969 om
arbete som au  pair.  De  länder som har ratificerat
konventionen  är bl.a. Belgien,  Frankrike,  Italien
och  Luxemburg.   Sverige   har   inte   ratificerat
konventionen.   Anledningen   enligt  vad  utskottet
erfarit  från Regeringskansliet  är  att  regeringen
bedömer att  svensk lagstiftning ger dem som arbetar
som au pair ett  bättre  skydd  än konventionen. AMS
uppger på sin hemsida att konventionen  i stort sett
tillämpas  även av de länder som inte skrivit  under
den. Konventionen  stadgar  bl.a.  att  den au pair-
anställdas   och   värdfamiljens   rättigheter   och
skyldigheter ska beskrivas i ett individuellt  avtal
och   att   de   försäkringar   som  inte  täcks  av
värdlandets    socialförsäkringslagstiftning     ska
tecknas   och   bekostas   av  värdfamiljen.  Vidare
regleras  att fickpeng ska betalas  av  värdfamiljen
och att beloppet  ska  anges i avtalet. Den au pair-
anställda ska vara ledig  minst  en dag i veckan och
arbetstiden  ska  i  allmänhet  inte  överstiga  fem
timmar  om  dagen.  Slutligen är arbetsgivarens  och
arbetstagarens uppsägningstid  två veckor.

Utskottet, som har stor  förståelse  för  tankarna i
motionen    om    att    säkra   au   pair-anställda
arbetsrättsliga  trygghet  inom   EU,   är   dock  i
dagsläget  inte  berett  att  ställa  sig  bakom ett
riksdagsinitiativ i frågan.

Rehabilitering före uppsägning

Utskottet   instämmer   med   motion   A325  om  att
arbetsgivare måste ta ansvar för sina anställda  som
är  i  behov  av rehabilitering för att de ska kunna
återkomma i arbete.  I regeringens 11-punkts program
för    ökad    hälsa   uppmärksammas    frågan    om
rehabilitering.   Det   gäller   både  förnyelse  av
rehabiliteringen  med  individen i centrum  och  att
höja kvaliteten i rehabiliteringsarbetet.  Vikten av
att   rehabiliteringen   ska  syfta  till  att  fler
sjukskrivna ska kunna återfå förmågan att arbeta och
försörja   sig   själva  betonas.   Några   aktuella
regeringsinitiativ   är   bl.a.   införandet  av  en
permanent       finansiell      samordning      inom
rehabiliteringsområdet.    Människor    ska    kunna
rehabiliteras  tillbaka  i  arbetslivet  effektivare
genom finansiell samordning mellan fyra olika parter
(allmän  försäkringskassa,  länsarbetsnämnd,  kommun
och landsting). Ett annat exempel  är att regeringen
fr.o.m. den 1 mars 2004 har infört ett tidsbegränsat
anställningsstöd  för  långtidssjukskrivna   som  är
bosatta  i  vissa  delar  av  landet.  Syftet är att
stimulera   anställningar   av   personer  som   har
svårigheter  att  få  reguljärt arbete.  Stödet  kan
lämnas   för  anställning   av   personer   som   är
långtidssjukskrivna  från  anställningar  de  bedöms
inte kunna återgå till.

Förlängt deltagande i arbetslivet

Med   anledning  av  motion  A345  om  att  förlänga
deltagandet    i    arbetslivet    vill    utskottet
inledningsvis hänvisa till redogörelsen för pågående
arbete   i   frågan  under  avsnittet  Tidsbegränsad
anställning m.m.  Utskottet  anser  att  det  är  av
största vikt att de äldre i större utsträckning än i
dag  stannar  kvar  i  arbetslivet längre. Ett stort
arbete  pågår såväl inom  Regeringskansliet  och  på
myndighetsnivå  som  inom  EU för att finna åtgärder
m.m. som kan påverka utvecklingen i den riktningen.

Regeringen    har    i    vårpropositionen    (prop.
2003/04:100) angett att avtalsgrundade  förmåner kan
påverka äldres intresse av att fortsätta att arbeta.
Medlingsinstitutet   som  följer  avtalsutvecklingen
löpande  har  av  regeringen   fått  i  uppdrag  att
kartlägga   de  avtalsbaserade  ersättningssystemen.
Regeringen ska därefter bedöma om det finns behov av
att vidta åtgärder av något slag.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som ovan
anförts motionerna  A274 (s), A325 (s), A345 (s) och
U351 yrkande 3 (kd),  i  de  delar de inte kan anses
tillgodosedda genom det som utskottet anfört.


Ledighetslagstiftning m.m.


Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal
motioner      som     avser     frågor     om
ledighetslagstiftning      m.m.     Utskottet
avstyrker motionsförslag som  gäller  krav på
lagstadgade  rättigheter  till  ledighet  för
olika  ändamål, t.ex. för att ta hand om barn
eller   anhöriga   eller   för   att   utföra
samhällsuppdrag.  I avsnittet behandlas också
motioner om rätt till  ledighet för att pröva
nytt arbete.
Jämför reservationerna 19  (kd),  20 (mp), 21
(c), 22 (kd), 23 (mp) och 24 (kd).

Bakgrund


Under   1970-talet   utökades   möjligheterna   till
ledighet från arbetet genom ny lagstiftning.  Syftet
var  att  skapa  ökad  valfrihet  och välfärd för de
anställda.

Till   ledighetslagarna   brukar   räknas,   förutom
semesterlagen   (1977:480),   lagen  (1974:981)   om
arbetstagares  rätt  till  ledighet  för  utbildning
(studieledighetslagen), lagen  (1979:1184)  om  rätt
till   ledighet   för  vissa  föreningsuppdrag  inom
skolan, m.m. (sia-ledighetslagen),  lagen (1986:163)
om  rätt  till  ledighet för svenskundervisning  för
invandrare (sfi-ledighetslagen),  lagen  (1988:1465)
om   ersättning   och  ledighet  för  närståendevård
(närståendevårdslagen),       föräldraledighetslagen
(1995:584), lagen (1997:1293) om  rätt till ledighet
för   att   bedriva   näringsverksamhet  och   lagen
(1998:209)  om  rätt  till   ledighet  av  trängande
familjeskäl.

Därutöver finns ledighetsbestämmelser  i  ett  stort
antal  lagar, bl.a. förtroendemannalagen (1974:358),
MBL, arbetsmiljölagen  (1977:1160), LAS och lagen om
arbetstid m.m. i husligt arbete (1970:943). I RF och
kommunallagen  (KL)  (1991:900)   finns  regler  som
möjliggör ledighet för politiska uppdrag. Nämnas bör
också  lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,  som
innehåller  regler  med  förbud mot uppsägning eller
avskedande   av  arbetstagare   som   fullgör   sina
skyldigheter enligt lagen.

För statligt anställda  finns vissa särbestämmelser,
t.ex.  i  anställningsförordningen   (1994:373)  och
tjänstledighetsförordningen (1984:111).  Sådan  rätt
till  ledighet kan avse ledighet för att pröva annat
arbete   eller   för   utlandstjänstgöring.   Sådana
bestämmelser kan också finnas i kollektivavtal.

Vid  sidan  av  lagregleringen  finns kompletterande
ledighetsregler  i  kollektivavtal.   Viss  ledighet
följer enbart av kollektivavtal, t.ex.  ledighet för
vissa  familjeangelägenheter som att fira  sin  egen
50-årsdag   eller   att   delta  vid  nära  anhörigs
begravning. Rätt till ledighet  kan  också  följa av
tjänstereglementen, enskilda avtal och sedvänja.


Ledighet för att ta hand om barn
m.m.


Bakgrund

Föräldraledighetslagen innebär att en arbetstagare i
egenskap av förälder har rätt till ledighet från sin
anställning  för  vård  av barn till dess att barnet
uppnått 18 månaders ålder eller, under förutsättning
att föräldern då har hel  föräldrapenning,  för  tid
därefter    (hel    ledighet    med    eller    utan
föräldrapenning).   För   en  arbetstagare  som  har
adopterat  ett  barn eller tagit  emot  ett  barn  i
avsikt att adoptera  det  ska  tiden  18  månader  i
stället  räknas  från  den tidpunkt då arbetstagaren
fått barnet i sin vård.  Arbetstagare har också rätt
till förkortning av arbetstiden med tre fjärdedelar,
hälften, en fjärdedel eller  en  åttondel  medan han
eller  hon uppbär föräldrapenning i motsvarande  mån
(delledighet med föräldrapenning). Arbetstagaren har
vidare  rätt   att  förkorta  arbetstiden  till  tre
fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet har
fyllt åtta år (delledighet utan föräldrapenning).

I  föräldraledighetslagen   har  andra  arbetstagare
samma rätt som föräldrar om de  t.ex.  är  rättsliga
vårdnadshavare  och  har vård om ett barn eller  har
tagit  emot  ett  barn för  stadigvarande  vård  och
fostran i sitt hem.

Motionerna

Flera motioner tar  upp föräldrars rätt att vara mer
lediga för att vara med sina barn.

Kristdemokraterna    menar     i     partimotionerna
2002/03:Sf380  (yrk.  12)  och Sf404 (yrk.  10)  att
svårigheterna att förena föräldraskap  och arbetsliv
kräver  särskild  uppmärksamhet.  Det behövs  aktivt
stöd för den viktiga uppgiften att  vårda och fostra
en  ny  generation.  Rätten till tjänstledighet  för
vård av egna barn bör  förlängas tills barnet är tre
år. Föräldrarna ska ha bibehållen rätt att återvända
till sitt arbete. De ska  kunna  dela upp ledigheten
mellan sig om båda föräldrarna förvärvsarbetar eller
studerar. Motionen beskriver detta  som  en naturlig
konsekvens av att partiet vill göra det möjligt  för
den  som  vill  förlänga  tiden tillsammans med sina
barn när de är små. Man ska inte behöva säga upp sig
för att göra detta. De som varit tjänstlediga ska ha
bibehållen rätt att återvända till sitt arbete.

Centerpartiet kräver i partimotionerna 2002/03:So250
(yrk.  8)  och  So500  (yrk.  9)  ett  barnvänligare
arbetsliv. Arbetslagstiftningen  bör moderniseras så
att den gynnar okontroversiella lösningar och därmed
stämmer  bättre överens med det moderna  arbetslivet
med bl.a.  en lagstadgad rätt för alla föräldrar att
minska sin arbetstid  ned till halvtid under barnens
första åtta år.

Även Miljöpartiet vill  i  partimotion 2002/03:So514
(yrk. 5) att regeringen lägger  fram  lagförslag  om
att   föräldrar   ska   ha   rätt   till   tre   års
tjänstledighet   för  att  ta  hand  om  sina  barn.
Föräldrar som vill  stanna  hemma  med  sina barn en
längre tid än vad föräldraförsäkringen tillåter  ska
ges möjlighet till det utan att riskera sitt arbete.

Helene Petersson (s) anser i motion 2002/03:A325 att
det  i  föräldraledighetslagen  ska medges rätt till
ledighet  för  fosterföräldrar  vid  mottagandet  av
fosterbarn i 18 månader räknat från  den tidpunkt då
arbetstagaren fick fosterbarnet i sin vård.

Karin Pilsäter (fp) anser i motion 2002/03:A298  att
föräldraledighetslagens  bestämmelse  om två veckors
obligatorisk mammaledighet i samband med förlossning
bör  avskaffas.  Att med ett obligatorium  inskränka
kvinnans möjligheter  att  själv planera sin tid och
sitt  uttag av semester eller  försäkringspengar  är
inget  annat   än  ytterligare  en  inskränkning  av
kvinnors makt över sin vardag.

Annelie Enochson  (kd)  vill  i  motion A239 att 7 §
föräldraledighetslagen ändras så att  det inte finns
någon  tidsbegränsning i fråga om möjligheterna  för
föräldrar  att  minska  sin  arbetstid därför att de
vill vara hemma med sina barn.


Ledighet för att ta hand om anhöriga


Bakgrund

År 1988 infördes regler om ersättning  och  ledighet
för  närståendevård. Närståendevårdslagen innehåller
bl.a.  regler om rätt till ledighet för arbetstagare
som  vårdar   en   svårt   sjuk  närstående  person.
Arbetstagaren  har  rätt  till   hel  ledighet  från
arbetet   under   tid  som  han  eller  hon   uppbär
ersättning  enligt lagen  och  till  förkortning  av
arbetstiden till hälften eller tre fjärdedelar under
tid   med   halv    eller   fjärdedels   ersättning.
Ersättning, och därmed  ledighet, utges för högst 60
dagar sammanlagt för varje  person  som  vårdas. Vid
vård av närstående som hivsmittats inom den  svenska
hälso-  och  sjukvården har vårdaren rätt till högst
240 dagars ledighet.

Motionerna

Kristdemokraterna menar att fördelningen av ansvaret
för vården mellan  det offentliga och familjen är en
av  de stora framtidsfrågorna.  Anhörigrollen  måste
uppvärderas  och  erkännas  för  att möta framtidens
behov. Partiet anser, som framgår  av kommittémotion
2002/03:So508 (yrk. 6) och So641 (yrk.  6),  att det
ska  finnas  rätt  till  tjänstledighet  helt  eller
delvis för vård av anhöriga. Tjänstledigheten skulle
underlätta  för  många  anhöriga  och  innebära  ett
erkännande   av  deras  insats.  Tjänstledighet  bör
endast ges under  kortare  perioder,  exempelvis tre
månader i taget, eftersom man inte i förväg kan veta
hur stort vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde
man  också  diskutera  möjligheten  att  minska  sin
arbetstid för att vårda en anhörig under längre tid.

Miljöpartiet begär i kommittémotion So574  (yrk. 15)
att  rätten  till tjänstledighet för vård av anhörig
etableras. Det är inte lätt att vara anhörig till en
person med t.ex.  psykiska  problem.  Ett  sätt  att
hjälpa  den  sjuke  kan vara att läkare och anhöriga
samarbetar  för  att ge  stöd  och  motivation  till
behandling m.m. Rätten  till tjänstledighet kan vara
kortare tider, som rätten till ledighet för fackliga
uppdrag, eller längre.


Ledighet för att utföra
samhällsuppdrag m.m.


Bakgrund

Lagen om totalförsvarsplikt  stadgar  bl.a.  att  en
arbetstagare  inte  får  sägas upp eller avskedas på
grund av att han eller hon fullgör sina skyldigheter
enligt  lagen.  Inte heller  får  skadeståndsanspråk
göras gällande mot  den  som hindras att utföra sitt
arbete   på   grund  av  totalförsvarsplikt.   Lagen
kompletteras av  en regel i LAS, som innebär att det
är  möjligt  att  anställa   en   arbetstagare   för
begränsad  tid  fram  till  dess att han ska påbörja
värnpliktstjänstgöringen     eller      motsvarande.
Tjänstgöring  enligt  lagen  fullgörs som värnplikt,
civilplikt    eller   allmän   tjänsteplikt,    s.k.
plikttjänstgöring.  Motsvarande regler gäller enligt
lagen (1994:2076) om  skydd för anställning vid viss
tjänstgöring  inom  totalförsvaret  m.m.  bl.a.  vid
tjänstgöring på grund  av  skyldighet i annan lag än
lagen om totalförsvarsplikt,  vid  tjänstgöring  som
reservofficer  och  vid  en  krigsorganisation  inom
totalförsvaret på grund av frivilligt åtagande.

Någon lagstadgad generell rätt till ledighet för att
utföra  förtroende-  och samhällsuppdrag finns inte.
En    riksdagsledamot    eller     ersättare     för
riksdagsledamot  får  enligt grundlagen inte hindras
att utföra uppdraget (4  kap. 6 § RF). Kommunallagen
innehåller en bestämmelse  om rätt till ledighet för
kommunala förtroendeuppdrag.

Motionerna

Carina  Hägg  (s)  betonar  i  motion   2002/03:A246
behovet  av  ökade  möjligheter  till  ledighet  vid
deltagande i frivilliga försvarsorganisationer.  Det
är   viktigt   att   möjligheterna  att  delta  inte
försvåras och att de motsvarar  rätten till ledighet
vid värnplikt.

Per   Erik  Granström  m.fl.  (s)  vill   i   motion
2002/03:A334  att det ska införas en lagstadgad rätt
till  ledighet  vid   samhällsuppdrag,   t.ex.   för
förtroendevalda  i  Hyresgästföreningen  som  har  i
uppdrag att hyresförhandla.

Carina  Adolfsson Elgestam (s) understryker i motion
A298 behovet  av  rätt  till  ledighet för att utöva
förtroendeuppdrag      som     representant      för
handikapporganisation.

Eva Flyborg (fp) menar i  motion  2002/03:A227 och i
motion A312, tillsammans med Runar  Patriksson (båda
fp),  att de frivilliga försvarsorganisationerna  är
av utomordentligt  stor  betydelse  inom det svenska
försvaret. Möjligheten att få ledigt  vid  frivillig
försvarsverksamhet borde vara densamma vid värnplikt
och  för  frivillig personal. I motionen hävdas  att
det ska finnas  en lagstadgad rätt till ledighet för
deltagande  i  utbildning   och   tjänstgöring  inom
frivilligförsvaret.


Ledighet för att pröva nytt arbete
m.m.


Bakgrund

Det finns inte någon lagstadgad generell  rätt  till
tjänstledighet   för  att  pröva  nytt  arbete.  För
statligt  anställda   finns  vissa  särbestämmelser.
Sådana    bestämmelser   kan    också    finnas    i
kollektivavtal.

En arbetstagare har rätt att vara ledig från arbetet
i    högst   sex    månader    för    att    bedriva
näringsverksamhet.  Verksamheten får inte konkurrera
med  arbetsgivarens och  får  inte  heller  innebära
väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Motioner

Vänsterpartiet  påpekar  i partimotion A314 (yrk. 7)
att det i flera utredningar  påvisats  att anställda
inte   är   tillfreds   med   sitt  yrke  eller  sin
arbetsplats. Detta är ett problem  som  även  syns i
sjukskrivningsstatistiken. Med ökade möjligheter att
finna   rätt   yrke   och  rätt  arbetsplats  skulle
ohälsoproblemet kunna minskas  och  fler  känna ökad
motivation  i arbetet, vilket skulle leda till  ökad
produktivitet och tillväxt. I dag är det möjligt att
få tjänstledigt  för  att  starta ett företag. Samma
möjlighet borde gälla för att  prova  annat  arbete.
Med  en  ökad  trygghet  vågar  fler  prova  på  nya
utmaningar och möjligheter.

Centerpartiet menar i kommittémotion Sf327 (yrk. 15)
att  de höga sjukskrivningstalen i viss utsträckning
kan vara  ett  resultat  av  en för låg rörlighet på
arbetsmarknaden.   Människor  söker   sig   inte   i
tillräckligt hög grad bort från arbetsplatser där de
vantrivs  eller  från  arbetsuppgifter  som  har  en
negativ  hälsoeffekt.   Med   möjlighet   att   vara
tjänstledig  upp  till ett år för att pröva ett nytt
arbete sänks tröskeln  att lämna den trygghet som en
fast anställning innebär.

Billy Gustafsson (s) anser i motion A351 att det ska
införas en lagstadgad rätt  till  tjänstledighet för
att rehabiliteras till och pröva annat arbete.

Kenneth Johansson (c) föreslår i motion A202 att mer
generösa möjligheter än som gäller i dag ska införas
när  det gäller tjänstledighet för att  starta  eget
företag.    Sex    månader    är   för   kort   tid.
Studieledighetslagen  kan  stå  som   förebild   för
lagstiftningen.


Rätt att gå ned i arbetstid för
äldre


Bakgrund

Någon    rätt    enligt    lag    att   gå   ned   i
sysselsättningsgrad på grund av ålder finns inte. En
sådan möjlighet förutsätter kollektivavtal eller att
arbetstagaren   kommer  överens  om  det   med   sin
arbetsgivare.

Motionen

Kristdemokraterna    vill    i    kommittémotionerna
2002/03:A224  (yrk.  4)  och A308 (yrk.  2)  att  en
lagstadgad rätt införs att  gå  ned i arbetstid från
61 års ålder. Det är viktigt att  öka flexibiliteten
vid övergången från heltidsarbete till  ett  liv med
mer  fritid.  Med  det  nya pensionssystemet kan man
själv,  från  61  års  ålder,  välja  hur  man  vill
kombinera arbetstid och  pensionsuttag.  En  rätt  i
förhållande  till  arbetsgivaren att arbeta i mindre
omfattning skulle möjliggöra  för  fler  att delta i
arbetslivet  under längre tid. Staten ska dock  inte
skjuta till förlorad pension som blir följden av att
man arbetar mindre.


Utskottets ställningstagande om
ledighetslagstiftning m.m.


Allmänt

Utskottet  konstaterar   att  möjligheterna  för  en
anställd  att  vara  ledig från  arbetet  för  olika
ändamål är ganska omfattande.  Reglerna  har  ibland
kritiserats  för att vara alltför generösa. Det  har
sagts   att  både   ledigheten   i   sig   och   den
administration   som   reglerna  förutsätter  skapar
problem  för  arbetsgivarna,   särskilt   på  mindre
arbetsplatser.  Ledighetsreglerna kan också  medföra
problem  för  andra   anställda.  Den  lediga  måste
ersättas  med vikarie och  kedjor  av  vikariat  kan
uppstå. Den  som  kommer  i  den  ledigas ställe kan
uppleva    otrygghet    i    anställningen,    trots
skyddsregeln i 5 § sista stycket  LAS.  Kritiken kan
enligt  utskottets mening inte helt negligeras.  Den
får  inte   heller   överdrivas.  De  som  bara  ser
ledighetsreglerna som  hinder  och  problem  bortser
från att den lagreglerade ledigheten avser angelägna
ändamål.   Rimliga   hänsyn  måste  också  tas  till
arbetsgivarens intresse.  Enligt  utskottets  mening
bör   det   finnas   vägande  skäl  för  att  införa
ytterligare  lagregler   om   ledighet.   Vissa  nya
ledighetsgrunder  kanske  också  passar  bättre  att
kollektivavtalsreglera  så  att  de berörda parterna
kan påverka omfattning och utformning.

I   juni   2002  presenterade  Kommittén   för   nya
arbetstids- och semesterregler delbetänkandet (Knas)
TID  -  för  arbete   och  ledighet  (SOU  2002:58).
Utredningen föreslog en lag om flexibel ledighet som
ger arbetstagare rätt till  ledighet motsvarande fem
arbetsdagar  varje  år.  Lagen skulle  innebära  att
varje   arbetstagare   får  en   timbank   hos   sin
arbetsgivare.  Ledigheten   ska   förläggas   enligt
arbetstagarens  egna önskemål. Ledigheten ger därmed
arbetstagaren    möjlighet    att    påverka    sina
arbetstidsförhållanden.  Vidare föreslog utredningen
en ändring av semesterlagen  så att arbetstagare ges
rätt  att  få de semesterdagar som  överstiger  fyra
veckor  och sparade  semesterdagar  omvandlade  till
ledighet   under  del  av  dag.  Därutöver  föreslog
utredningen  ändringar  i arbetstidslagen som syftar
till   ett   mera  korrekt  genomförande   av   EG:s
arbetstidsdirektiv i svensk lag.

Ett    år    senare     presenterades     kommitténs
slutbetänkande      Semesterlagen     och     övriga
ledighetslagar  -  översyn   och  förenklingar  (SOU
2003:54).  Utredningen föreslår  bl.a.  att  de  sju
ledighetslagarna   (förutom   semesterlagen)  skulle
ersättas      med     fyra     nya     lagar:     en
föräldraledighetslag,   en   lag   om  ledighet  för
utbildning,   som   även  inbegriper  ledighet   för
svenskundervisning  för   invandrare,   en   lag  om
ledighet  för  att bedriva näringsverksamhet och  en
lag om ledighet  för  närståendevård och ledighet av
trängande familjeskäl.

Båda ovannämnda betänkanden  har  varit  föremål för
remissbehandling,   och  regeringens  beredning   av
frågorna pågår. En proposition  om  införlivandet av
EG:s        arbetstidsdirektiv       är       enligt
Näringsdepartementet att vänta före sommaren.

Ledighet för att ta hand om barn m.m.

Utskottet har  vid flera tillfällen i betonat vikten
av  att skapa gynnsammare  förutsättningar  för  att
arbetstagare    ska    kunna   förena   arbete   och
föräldraskap.

I betänkande 2000/01:AU9  konstaterade utskottet att
det  förekommer  att  arbetsgivare   försvårar   för
föräldrar  att  utnyttja rätten till ledighet enligt
föräldraledighetslagen.   Utskottet   föreslog   ett
tillkännagivande    till    regeringen   om   detta.
Regeringen  fick  efter beslut  i  riksdagen  (rskr.
2000/01:179) i uppdrag  att  överväga  om  det finns
behov  av  att förstärka skyddet för de arbetstagare
som väljer att  utnyttja  sin  rätt  till ledighet i
samband med föräldraskap. Regeringen gav  i  sin tur
ALI  uppdraget att utreda frågan. ALI lämnade i  sin
promemoria    Hållfast    arbetsrätt   -   för   ett
föränderligt   arbetsliv   konkreta    förslag    om
lagändringar. Regeringen bereder alltjämt frågan och
har aviserat att en proposition i saken är att vänta
i höst.

Det     finns     anledning     att     nämna    att
Jämställdhetsombudsmannen  (JämO) har initierat  ett
projekt om föräldraskap och föräldraledighet som ska
pågå  2003-2004. Projektet kallas  "barn  OCH  jobb:
föräldraskap".  Ett  av  syftena  är  att  uppmuntra
arbetsgivare att underlätta för både kvinnor och män
att förena förvärvsarbete och föräldraskap.  Som ett
led i projektet genomförde JämO en enkätundersökning
hos  ett  antal  arbetsgivare som i olika sammanhang
har lyfts fram som  goda exempel på området. Enkäten
presenterades i december  2003 i en rapport "Positiv
inställning från ledningen är avgörande.. "

Utskottet menar att föräldraförsäkringens utformning
är väsentlig för föräldrarnas  uttag av ledighet för
att ta hand om sina barn. Flera utredningsarbeten är
aktuella på området, och utskottet  vill  först peka
på  att  det i samband med långtidsutredningen  2003
publicerades  en  specialstudie utförd av tjänstemän
på Finansdepartementet.  I  rapporten  En  jämställd
föräldraförsäkring? (SOU 2003:36) har bl.a. uttag av
föräldraledighet i Sverige studerats. Det framkommer
att uttaget är skevt fördelat mellan könen.  Kvinnor
tar   enligt   rapporten   i   stort   sett  ut  all
föräldraledighet. Det finns en trend mot  att pappor
ökar sin andel men fortfarande tar kvinnor  ut drygt
85  % av föräldrapenningdagarna. Bakom dessa siffror
döljer  sig  en  relativt  stor  men minskande andel
fäder  som  inte tar ut någon föräldraledighet  över
huvud taget.

Regeringen beslutade  nyligen att göra en översyn av
föräldraförsäkringen (dir. 2004:44). Utredningen ska
bland annat undersöka hur dagens försäkring påverkar
föräldrarnas möjligheter  att ta ansvar för barn och
hur  den  påverkar deras möjligheter  att  delta  på
arbetsmarknaden  på  lika  villkor. Utredaren ska se
över   och   belysa  bl.a.  i  vilken   utsträckning
föräldraförsäkringen   uppfyller   syftet  att  båda
föräldrarna  på  lika  villkor  har möjligheter  att
kombinera  föräldraskap  med  förvärvsarbete   eller
studier. Den ska också se över vilka incitament  som
kan vara verkningsfulla för att skillnaderna i uttag
av  föräldrapenning  mellan  barnets  föräldrar  ska
minska,  med beaktande av hur det samlade uttaget av
föräldrapenning  för barnet påverkas. En ytterligare
fråga som ingår i  utredningens uppgifter att belysa
är om föräldraförsäkringens  regelverk  är  anpassat
till nya familjebegrepp.

I  detta  sammanhang  vill  utskottet  peka  på  att
Socialdepartementets      analysfunktion     nyligen
överlämnade  rapporten  Föräldrapenning,   pappornas
uttag  av dagar, fakta och analys. Rapporten  kommer
sammanfattningsvis        fram        till       att
föräldraförsäkringen behöver utvecklas vidare så att
fler  pappor  ska få möjlighet att tillbringa  flera
dagar   med   sina   barn   och   att   uttaget   av
föräldrapenningdagar   måste   bli   mer  jämställt.
Rapporten  kommer att överlämnas av regeringen  till
den   nyssnämnda    utredningen    om   översyn   av
föräldraförsäkringen.

När   det   gäller   Kristdemokraternas  förslag   i
motionerna 2002/03:Sf380  (yrk.  12) och Sf404 (yrk.
10) samt Miljöpartiets motion 2002/03:So514 (yrk. 5)
om  tre  års tjänstledighet har utskottet  under  en
följd av år behandlat motsvarande yrkande. Utskottet
har avstyrkt yrkandet och gör i dag inte någon annan
bedömning.   I  motion  A239 föreslås en ännu längre
rätt  till  ledighet  för vård  av  barn.  Utskottet
avstyrker även denna motion.

I   avvaktan  på  redovisning   av   resultaten   av
ovannämnda      utredning      om     översyn     av
föräldraförsäkringen vill utskottet inte tillmötesgå
motionerna 2002/03:So250 (yrk. 8),  So 500 (yrk. 9),
som därför avstyrks.

I motion 2002/03:A325 yrkas att även fosterföräldrar
ska  medges  rätt  till 18 månaders ledighet  enligt
föräldraledighetslagen,  räknat från den tidpunkt då
arbetstagaren   fick  fosterbarnet   i   sin   vård.
Utskottet noterar  att motsvarande rättighet redan i
dag gäller för adoptivföräldrar.  Som  redan  nämnts
under  avsnittet  Arbetstagarbegreppet  m.m.  har en
parlamentarisk kommitté tillkallats med uppdrag  att
ta fram underlag till en nationell handlingsplan för
den sociala barn- och ungdomsvården. Utredningen ska
genomföra  en samlad analys av den nuvarande vårdens
mål  för  dessa   grupper,  innehåll,  resultat  och
organisation. Utifrån  denna  analys ska utredningen
eventuellt  föreslå bl.a. hur denna  vård  bäst  bör
organiseras.     Utskottet     utgår     från    att
familjehemsföräldrarnas  situation ingår i  det  som
ska  analyseras  och  eventuellt   bli  föremål  för
förändring.    Utskottet    ser    uppgiften     som
familjehemsförälder  som  viktig  men är inte berett
att i nuläget ställa sig bakom förslaget.

Med anledning av motion 2002/03:A298  kan  utskottet
konstatera   att   bestämmelsen   om   två   veckors
obligatorisk      mammaledighet      infördes      i
föräldraledighetslagen den 1 augusti 2000. Ändringen
i  lagen  föregicks  av  ett s.k. motiverat yttrande
från Europeiska kommissionen  om  att Sverige skulle
vidta åtgärder för att uppfylla artikel 8.2 i rådets
direktiv 92/85/EEG. Utskottet hade  vid behandlingen
av lagändringen (bet. 1999/2000:AU8)  ingen  erinran
mot  det sätt på vilket den obligatoriska ledigheten
genomfördes.   Utskottet   vidhåller  sitt  tidigare
ställningstagande i saken, och motionen bör avslås.

Utskottet  avstyrker motionerna  2002/03:A298  (fp),
2002/03:A325  (s),  2002/03:Sf380  yrkande  12 (kd),
2002/03:So250 yrkande 8 (c), 2002/03:So514 yrkande 5
(mp),  A239  (kd),  Sf404  yrkande 10 (kd) och So500
yrkande 9 (c).

Ledighet för att ta hand om anhöriga

I  den  s.k. närståendevårdslagen  finns  regler  om
ersättning   och  ledighet  för  närståendevård  som
redovisats ovan.

Som framgår av denna redogörelse finns det redan i
dag  en  rätt  till   ledighet  och  ersättning  vid
närståendevård. Utskottet  är inte berett att ställa
sig bakom motionerna 2002/03:So508  yrkande  6 (kd),
So574 yrkande 15 (mp) och So641 yrkande 6 (kd).

Ledighet för att utföra samhällsuppdrag m.m.

Frågan   om   rätt   till  ledighet  för  frivilligt
försvarsarbete  tas  som   framgått   ovan   upp   i
motionerna  2002/03:A227  (fp), 2002/03:A246 (s) och
A312 (fp). Utskottet har vid  flera  tillfällen  och
senast    i    betänkande    2001/02:AU6   behandlat
motsvarande fråga. Utskottet uttryckte  då sitt stöd
för    motionärens    uppfattning   om   värdet   av
frivilliginsatser  inom   totalförsvaret  men  ansåg
samtidigt  att  detta  inte  ensamt  motiverade  nya
ledighetsregler. Utskottet vidhåller sin uppfattning
att avsaknaden av regler inte  kan  anses  vara till
påtaglig      nackdel      för     de     frivilliga
försvarsorganisationernas verksamhet.

När  det  sedan  gäller  förslagen  om  rätt  till
ledighet för att utöva fritidsförtroendeuppdrag  för
hyresgästföreningen  (motion  2002/03:A334)  och för
handikapprörelsen    (motion   A298)   finner   inte
utskottet,   trots  att  uppdragen   rör   angelägna
ändamål, att sådana vägande skäl kan anses föreligga
som motiverar ytterligare lagregler om ledighet.

Utskottet avstyrker  motionerna  2002/03:A227  (fp),
2002/03:A246  (s),  2002/03:A334  (s),  A298 (s) och
A312 (fp).

Ledighet för att pröva nytt arbete m.m.

När  det gäller förslagen om rätt till ledighet  för
att  pröva  annat  arbete  har  utskottet  behandlat
sådana   yrkanden   tidigare,  senast  i  betänkande
2001/02:AU6.   Utskottet    anslöt   sig   då   till
motionärernas  positiva  syn  på   behovet  av  ökad
rörlighet  på  arbetsmarknaden och konstaterade  att
det    för    detta    ändamål    finns    särskilda
arbetsmarknadspolitiska   insatser.  Regeringen  har
under  våren  infört ett temporärt  anställningsstöd
för långtidssjukskrivna i vissa delar av landet. För
att    en    arbetsgivare     ska    kunna    medges
anställningsstödet krävs bl.a. att den långtidssjuke
har  en  överenskommelse  med  sin  arbetsgivare  om
ledighet från den ena anställningen  för  att  ha en
annan anställning med anställningsstöd.

Möjligheterna  för  en  anställd att vara ledig från
arbetet för olika ändamål  är  relativt  omfattande.
Utskottet  har tidigare framhållit att arbetstagaren
och arbetsgivaren  i det praktiska livet ofta lyckas
träffa överenskommelse om önskad ledighet.

Utskottet har stor förståelse  för tankarna i motion
A351  om  rätt  till tjänstledighet  för  att  kunna
rehabiliteras till och pröva nytt arbete. Utskottet,
som  kan  konstatera   att   anställningsstödet  för
anställning av långtidssjuka inte  bygger  på  någon
lagreglerad   rätt   till   ledighet   utan   på  en
överenskommelse  med  arbetsgivaren  i  det enskilda
fallet, anser att regeringen bör överväga  frågan om
rätt till tjänstledighet för att prova annat arbete.
Mot bakgrund därav avstyrks motionerna A314  yrkande
7 (v), A351 (s) och Sf327 yrkande 15 (c).

Utskottet anser inte att vägande skäl föreligger för
att införa generösare möjligheter, dvs. längre  tid,
för  tjänstledighet  för  att  starta  eget företag.
Motion A202 avstyrks därför.

Rätt att gå ned i arbetstid för äldre

Som   utskottet   har   beskrivit   under  avsnittet
Tidsbegränsad anställning m.m. pågår  ett omfattande
arbete med att kartlägga, utreda och analysera vilka
åtgärder som ska vidtas för att på ett  eller  annat
sätt ha kvar de äldre längre i arbetslivet. Ett sätt
skulle  kunna  vara att äldre får rätt att gå ned  i
arbetstid.  Förslaget  har  diskuterats  av  Knas  i
slutbetänkandet     Semesterlagen     och     övriga
ledighetslagar  -  översyn  och  förenklingar.  Knas
gjorde  bedömningen  att frågan krävde mer belysning
och gav därför inget lagförslag. Som utskottet redan
har omnämnt meddelade  regeringen i vårpropositionen
(prop. 2003/04:100) att  en utredning ska tillsättas
om rätt till deltid för dem som så önskar.

Utskottet, som inte vill föregripa resultatet av den
kommande    utredningen,    avstyrker     motionerna
2002/03:A224 yrkande 4 (kd) och A308 yrkande 2 (kd).


Helgdagar


Utskottets förslag i korthet

Utskottet    avstyrker    i   detta   avsnitt
motionsförslag  som  gäller  frågor  om  s.k.
röddagskonton och individuella helgkonton.
Jämför reservation 25 (mp).

Helena   Bargholtz   m.fl.  (fp)  anser   i   motion
2002/03:A250  att  de svenska  helgdagarna  skapades
under en förgången tid  och  att Sverige, som numera
är  ett  mångkulturellt och mångreligiöst  samhälle,
borde  se  över   dessa   dagar.   Frågan   om   ett
"röddagskonto"  är  en  stor  arbetsmarknadspolitisk
fråga  som  berör både arbetstidslagstiftningen  och
kollektivavtal mellan arbetsgivare och anställda och
fack, men det  är också en fråga om religionsfrihet.
Det är därför önskvärt  att  en  utredning tillsätts
för att se över möjligheterna att fritt få disponera
de  nuvarande  helgdagarna  (yrk.  1).   Staten  som
arbetsgivare  har ett särskilt ansvar. Därför  borde
staten inom någon  verksamhet gå före med ett försök
i fråga om "röddagskonto" (yrk. 2).

Gustav Fridolin (mp)  föreslår i motion 2002/03:A243
(yrk.  1  och  2)  ett  individuellt  helgkonto  som
ersättning  för  dagens  nationella  helgdagar.  Ett
andrahandsalternativ skulle  enligt  motionären vara
att  förlänga  semestern som ersättning  för  dagens
nationella helgdagar.


Utskottets ställningstagande


Motionerna under detta avsnitt berör hur arbetstiden
traditionellt anpassats till de svenska helgdagarna.
Med  en större etnisk  mångfald  i  samhället  väcks
frågan  om  ökade  möjligheter till individualiserad
rätt till ledighet.  Utskottet  vill  inleda med att
peka   på  att  Sverige  f.n.  har  elva  fristående
helgdagar   som   regleras  i  lagen  (1989:253)  om
allmänna  helgdagar.   Av  dessa  har  merparten  en
koppling till kristendomen. Utskottet kan konstatera
att både antalet helgdagar  och  synen  på helgdagar
har  skiftat  genom  tiderna.  Att anpassa helgdagar
till  gängse  bruk  är  heller  inget   nytt.  Under
seklernas  gång  har många helgdagar försvunnit  och
andra tillkommit.

Arbetstidslagen (1982:673) stadgar att den ordinarie
arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.
Lagen  innehåller  inte   några  direkta  regler  om
arbetstidens  förläggning,  dvs.  när  under  dygnet
eller veckan arbetet ska utföras,  utan  föreskriver
endast   vissa   avbrott  i  arbetet,  viloperioder.
Direkta bestämmelser  om  förläggningen och ledighet
för alla eller vissa helgdagar regleras vanligtvis i
kollektivavtal.   I   kollektivavtalen   kan   också
bestämmelser  om  arbetstidsförkortning  finnas  som
bl.a. innebär att den  normala  veckoarbetstiden  är
kortare än lagens 40 timmar.

Utskottet   kan   i   detta   sammanhang  nämna  att
Knasutredningen i betänkandet TID  -  för arbete och
ledighet  föreslog  en lag om flexibel ledighet  som
skulle   ge   arbetstagare    rätt   till   ledighet
motsvarande  fem  arbetsdagar  varje  år.  Förslaget
innebär att varje arbetstagare får  en slags timbank
hos sin arbetsgivare. Ledigheten beräknas  i  timmar
och  kan  disponeras  i såväl timmar som hela dagar.
Avsikten  är  att  ledigheten  ska  kunna  förläggas
enligt arbetstagarens egna önskemål. Utredningen har
remissbehandlats och bereds nu av regeringen.

Utskottet   vill   understryka    att    frågan   om
"röddagskonto"  och  "helgkonto" är komplicerad  och
kräver överväganden av  vitt skilda slag. Utskottet,
som inte vill ställa sig  helt avvisande till tankar
om   förändringar  av  de  svenska   helgdagarna   i
synnerhet  mot  bakgrund  av att Sverige alltmer har
blivit ett mångfasetterat land  inte minst religiöst
och  kulturellt,  vill dock peka på  att  frågor  om
"arbetstidskonton" av olika slag i första hand är en
fråga för arbetsmarknadens parter att förfoga över.

Utskottet är inte i  nuläget  berett  att ställa sig
bakom   dessa   förslag  utan  avstyrker  motionerna
2002/03:A243 yrkandena 1 och 2 (mp) och 2002/03:A250
yrkandena 1 och 2 (fp).











</pre><pre>
Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes  vilken
punkt  i  utskottets  förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. En förändrad arbetsrätt (punkt 3) (m, fp, kd,
c)

av Margareta Andersson  (c),  Erik  Ullenhag (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder  (m), Henrik
Westman  (m),  Annelie  Enochson  (kd)  och Tobias
Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  3  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation 1. Riksdagen  bifaller  därmed motionerna
2003/04:A310 yrkande 12 (fp), 2003/04:A329  yrkandena
18  och  19  (kd),  2003/04:Kr232  yrkande  6 (m) och
2003/04:N248   yrkande   8   (m)  och  avslår  motion
2003/04:N227 yrkande 6 (fp).

Ställningstagande

Vi anser att det finns ett behov  av  en moderniserad
arbetsrätt som görs mer flexibel och bättre  anpassad
till de mindre företagens situation. Vi anser att det
behövs  ett samlat grepp och en genomgripande översyn
av     hela    arbetsrätten.     Förhållandena     på
arbetsmarknaden  förändras. Sverige har gått från ett
traditionellt  industrisamhälle   till   ett  modernt
kunskapssamhälle.   Den   arbetsrättsreglering    som
infördes  på  1970-talet  är  inte helt anpassad till
dagens arbetsmarknad. Denna lagstiftning  bidrar till
att  cementera  arbetslösheten  på  en högre nivå  än
nödvändigt.  Det behövs en lagstiftning  som  har  en
annan syn på medarbetarnas  och företagens ömsesidiga
relationer. De anställda ska  ses  som  individer och
inte   bara   som  en  del  av  ett  kollektiv.  Alla
arbetstagare    ska    tillförsäkras    grundläggande
rättigheter, oavsett avtalsförhållanden eller facklig
tillhörighet. Alla  arbetstagare ska vara garanterade
både    positiv    och    negativ    föreningsfrihet.
Arbetsrätten är i alltför hög  grad  uppbyggd för att
skydda dem som har arbete, och i alltför  liten  grad
för  att underlätta för människor att få ett fotfäste
på arbetsmarknaden. Den nuvarande arbetsrätten består
av ett  svårgenomträngligt  regelverk  för  det lilla
företaget som skrämmer många från att nyanställa.

Det  anförda  innebär att motionerna A310 yrkande  12
(fp), A329 yrkandena  18 och 19 (kd), Kr232 yrkande 6
(m) och N248 yrkande 8  (m)  bör  bifallas och motion
N227 yrkande 6 (fp) avslås.


2. LAS diskriminerande effekter (punkt 4) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under  punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad    som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation   2.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A324 (fp).

Ställningstagande

Det är ett välkänt  faktum  att  invandrade  personer
förlorade   sina   anställningar   i   mycket  större
omfattning  än  personer  födda  i Sverige under  den
djupa lågkonjunkturen som drabbade  Sverige  i början
av  1990-talet. För andra tidsperioder har det  också
kunnat  konstateras  samma diskriminerande asymmetri.
Orsakerna  till  denna bekymmersamma  utveckling  har
flitigt   debatterats   och   olika   hypoteser   har
lanserats.  Hittills har vi saknat empiriskt underlag
för strukturella diskriminerande aspekter, inte minst
vad gäller arbetsrättens roll i detta sammanhang.

Rapporten Invandrarna,  skyddet  för  anställningen
och   diskrimineringslagstiftningen  (IFAU,   rapport
2003:4)   av  Chatarina  Calleman  är  därför  mycket
inressant.   Rapportens   syfte   är   att  diskutera
"arbetsrättens  roll  för utrikes födda arbetstagares
möjligheter att behålla sina anställningar". Studiens
främsta   resultat  är  bl.a.   att   utrikes   födda
arbetstagare förlorade sina anställningar i betydligt
högre  grad   än  personer  födda  i  Sverige.  Ingen
attitydmässig diskriminering kunde beläggas som orsak
till denna omständighet,  utan  orsakerna  var av mer
strukturell   karaktär.  Invandrares  sårbarhet   har
samband med bl.a. att de oftare än arbetstagare födda
i Sverige var visstidsanställda.  Sårbarheten  gällde
emellertid också de invandrade arbetstagarna som hade
tillsvidareanställning. Här spelade LAS i kombination
med de områden de utrikes födda arbetade i en central
roll.  Detta gällde särskilt turordningsprincipen  om
"sist in  -  först ut". Det finns starka indikationer
på att invandrade  arbetstagare i stort sett gynnades
när  denna  strikta  turordningsregel  frångicks.  På
samma sätt tyder en sammanställning  som LO gjorde på
att   undantagsregeln  för  företag  med  högst   tio
anställda    i   regel   gynnade   de   utlandsföddas
möjligheter att  behålla sina arbeten. Dessa resultat
visar tydligt effekter  av  LAS  som inte var avsedda
när  lagen stiftades och att LAS kanske  systematiskt
diskriminerar en mycket utsatt grupp i vårt samhälle.
Sveriges  riksdag  bör därför besluta om en översyn
av LAS med fokus på lagens diskriminerande effekter.

Det  anförda  innebär  att   motion   A324  (fp)  bör
bifallas.


3. Arbetstagarbegreppet (punkt 5) (m, kd)

av  Stefan  Attefall  (kd),  Patrik Norinder  (m),
Henrik  Westman  (m),  Annelie Enochson  (kd)  och
Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under  punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad    som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  3.  Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A255 (m),  2003/04:A278 (kd) och 2003/04:A371
yrkande  22  (kd)  och   avslår  motion  2003/04:A304
yrkande 1 (v).

Ställningstagande

Vi  anser  att uppdraget som  familjehemsförälder  är
mycket viktigt. Familjehemsföräldrar måste därför ges
rätt till social,  ekonomisk  och  rättslig trygghet.
Ett    sätt    är    att   behandla   uppdraget   som
familjehemsförälder  som  ett  förvärvsarbete.  Detta
skulle få till följd att  familjehemsföräldern är att
betrakta som en arbetstagare  som kommer att omfattas
av den arbetsrättsliga skyddslagstiftningen.

Det  anförda innebär att motionerna  A255  (m),  A278
(kd),  A371  yrkande  22 (kd) bör bifallas och motion
A304 yrkande 1 (v) avslås.


4. Godkännande av central
arbetstagarorganisation vid avsteg från LAS
(punkt 6) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation   4.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A304 yrkandena 2, 6 och 7 (v).

Ställningstagande

Grundbulten för  facklig  verksamhet  är  rätten  att
teckna kollektivavtal. Den svenska arbetsrätten är  i
stort  sett  dispositiv,  dvs.  parterna  kan ersätta
lagarna  med  kollektivavtal.  För att garantera  att
avvikelser  inte utnyttjas på ett  otillbörligt  sätt
har det tidigare  funnits  en  regel  om att avtal om
avvikelser   från  lagen  ska  vara  träffade   eller
godkända av central arbetstagarorganisation.

Riksdagen  genomförde   den   1   januari  1997  en
lagändring  som innebär att avtal om avvikelser  från
reglerna     om     tidsbegränsade     anställningar,
turordningsregler, regler  om företrädesrätt m.m. får
träffas av den lokala arbetstagarorganisationen.  Det
innebär  att  arbetstagarnas lagliga rättigheter inte
säkert   kommer  att   vara   lika   för   alla.   På
arbetsplatser         med         svaga        lokala
arbetstagarorganisationer kan alla  dispositiva delar
av LAS komma att avtalas bort. Arbetsgivarna  kan  på
så   sätt   försätta   det   lokala   facket  i  rena
utpressningssituationer  med krav på försämringar  av
anställningsskyddet som villkor  för  nyanställningar
eller för att fler skall få behålla sitt arbete.
Vänsterpartiet  anser  att den gamla huvudprincipen
ska gälla, dvs. att grundskyddet i LAS inte ska kunna
avtalas    bort.   Branschanpassningen    av    vissa
bestämmelser    ska    enbart    kunna    ske   genom
överenskommelser på central nivå. Sedan kan förbunden
delegera  ned  förhandlingsrätten  till  lokal   nivå
utifrån   de   lokala  organisationernas  styrka  och
önskemål.
JämO har också  pekat  på att forskningen visat att
kvinnor blivit sämre behandlade  än  män  när  avsteg
görs  från  den  lagreglerade  turordningen  och s.k.
avtalsturlistor upprättas. Inte bara kvinnor i fertil
ålder  väljs bort, det gäller också äldre, invandrare
och funktionshindrade. Tendensen att välja bort dessa
grupper   brukar   förklaras   med   att  den  lokala
arbetstagarorganisationen ställs inför  risken att se
driften   nedlagd  eller  flyttad  till  annan   ort.
Förhandlingspositionen  blir då inte särskilt god när
det gäller att slå vakt om  arbetstagare som på grund
av   fördomar   och   schablontänkande   anses   vara
"riskfaktorer" i verksamheten.  Detta  visar,  enligt
JämO, att det finns ett större intresse och kompetens
hos  förbunden  på  central nivå att vara "grindvakt"
mot diskriminering. Ännu sämre skulle skyddet bli för
grupper med svag ställning om arbetsgivaren helt utan
saklig   grund  och  ensidigt   skulle   kunna   göra
avvikelser från turordningen. För att komma tillrätta
med diskriminering  på grund av kön, ålder, etnicitet
och funktionshinder vid  arbetsbristuppsägningar  bör
det  krävas  att avtalsturlistor alltid ska godkännas
av central arbetstagarorganisation.

Det anförda innebär  att  motion  A304 yrkandena 2, 6
och 7 (v) bör bifallas.


5. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 8) (m,
c)

av Margareta Andersson (c), Patrik  Norinder  (m),
Henrik Westman (m), och Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation   5.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A357 (m,  fp,  kd,  c)  och avslår motionerna
2003/04:A213  (fp),  2003/04:A225  (s),  2003/04:A236
(s), 2003/04:A292 yrkandena 2 och 3 (v), 2003/04:A304
yrkandena 10-12 (v), 2003/04:A323 i  denna  del  (s),
2003/04:A329 yrkande 20 (kd) och 2003/04:A370 yrkande
3 i denna del (fp).

Ställningstagande

I LAS är stadgat att anställningar som huvudregel ska
gälla  tills vidare medan anställningar för begränsad
tid bara  godkänns i vissa speciella fall som anges i
lagen. Detta var grunddragen redan när LAS infördes i
mitten på 1970-talet,  men  därefter  har  det  skett
förändringar, både i regelverket och i den verklighet
som lagen reglerar.

Under   årens   lopp   har  fler  möjligheter  till
tidsbegränsade   anställningar   införts.   År   1982
infördes en möjlighet  att  provanställa.  Att  kunna
provanställa  en  person tillgodoser ett starkt behov
inom arbetslivet. Att  anställa någon för en mer fast
relation är ett omfattande  åtagande, och innan detta
sker måste arbetsgivaren vara  rimligt  säker  på att
den  anställde  är rätt person för jobbet. Sedan 1997
kan  en  arbetsgivare  och  en  enskild  arbetstagare
avtala om  en  överenskommen visstidsanställning, som
till skillnad från andra tidsbegränsade anställningar
tillåter arbetsgivaren att tidsbegränsa anställningen
utan  att några särskilda  omständigheter  redovisas.
Även  denna   form  fyller  ett  viktigt  behov  inom
yrkeslivet.
Den ursprungliga  systematiken  i  lagen har alltså
brutits    genom    att    det    har   införts   nya
anställningsformer    som   delvis   överlappar    de
ursprungliga. De tidsbegränsade  anställningarna  har
blivit allt vanligare. Detta beror på förändringar  i
yrkeslivet.  Ett vanligt mönster är att den som är ny
på arbetsmarknaden  skaffar sig yrkeserfarenhet genom
tillfälliga   arbeten   för    att    sedan   få   en
tillsvidareanställning.
Bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar  har
blivit  otidsenliga  och  för komplicerade. Det finns
behov av att göra reglerna  mer  flexibla  och bättre
anpassade  till  de  mindre företagens situation.  Vi
anser  alltså  att  det är  dags  för  en  reform  av
regelverket. Det är viktigt  att  ha i åtanke att den
arbetsrättsliga regleringen ska tillämpas även på små
arbetsplatser som saknar särskilt utbildad personal i
anställningsfrågor.

Det anförda innebär att motion A357  (m,  fp,  kd, c)
bör bifallas och motionerna A213 (fp), A225 (s), A236
(s), A292 yrkandena 2 och 3 (v), A304 yrkandena 10-12
(v),  A323 i denna del (s), A329 yrkande 20 (kd)  och
A370 yrkande 3 i denna del (fp) avslås.


6. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 8) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att  utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation   6.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A329 yrkande  20  (kd)  och avslår motionerna
2003/04:A213  (fp),  2003/04:A225  (s),  2003/04:A236
(s), 2003/04:A292 yrkandena 2 och 3 (v), 2003/04:A304
yrkandena 10-12 (v), 2003/04:A323 i  denna  del  (s),
2003/04:A357  (m, fp, kd, c) och 2003/04:A370 yrkande
3 i denna del (fp).

Ställningstagande

I LAS är stadgat att anställningar som huvudregel ska
gälla tills vidare  medan anställningar för begränsad
tid bara godkänns i vissa  speciella fall som anges i
lagen. Detta var grunddragen redan när LAS infördes i
mitten  på  1970-talet, men därefter  har  det  skett
förändringar, både i regelverket och i den verklighet
som lagen reglerar.

Under  årens   lopp   har   fler  möjligheter  till
tidsbegränsade   anställningar   införts.   År   1982
infördes  en  möjlighet att provanställa.  Att  kunna
provanställa en  person  tillgodoser ett starkt behov
inom arbetslivet. Att anställa  någon för en mer fast
relation är ett omfattande åtagande,  och innan detta
sker  måste arbetsgivaren vara rimligt säker  på  att
den anställde  är  rätt person för jobbet. Sedan 1997
kan  en  arbetsgivare  och  en  enskild  arbetstagare
avtala om  en  överenskommen visstidsanställning, som
till skillnad från andra tidsbegränsade anställningar
tillåter arbetsgivaren att tidsbegränsa anställningen
utan  att några särskilda  omständigheter  redovisas.
Även  denna   form  fyller  ett  viktigt  behov  inom
yrkeslivet.
Den ursprungliga  systematiken  i  lagen har alltså
brutits    genom    att    det    har   införts   nya
anställningsformer    som   delvis   överlappar    de
ursprungliga. De tidsbegränsade  anställningarna  har
blivit allt vanligare. Detta beror på förändringar  i
yrkeslivet.  Ett vanligt mönster är att den som är ny
på arbetsmarknaden  skaffar sig yrkeserfarenhet genom
tillfälliga   arbeten   för    att    sedan   få   en
tillsvidareanställning.
Bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar  har
blivit  otidsenliga  och  för komplicerade. Det finns
behov av att göra reglerna  mer  flexibla  och bättre
anpassade  till  de mindre företagens situation.  Men
samtidigt finns det  anledning  att se över floran av
visstids- och provanställningar.  Vi anser alltså att
det  är  dags  för en reform av regelverket.  Det  är
viktigt  att  ha i  åtanke  att  den  arbetsrättsliga
regleringen ska  tillämpas  även på små arbetsplatser
som    saknar    särskilt   utbildad    personal    i
anställningsfrågor.
Arbetslivsinstitutet   har   behandlat   frågan  om
tidsbegränsade          anställningsformer          i
departementspromemorian  Hållfast  arbetsrätt för ett
föränderligt arbetsliv, och föreslagit  en modell för
sådana     anställningar    som    skulle    innebära
försämringar,  inte minst för de mindre företagen. Vi
kristdemokrater  anser inte att denna utredning löser
de problem som finns på ett tillfredsställande sätt.
Kristdemokraterna  anser att det finns behov av att
göra  en översyn av arbetsrätten.  En  åtgärd  skulle
kunna  vara   att  sanera  floran  av  visstids-  och
provanställningar.  Det  bör  räcka  med  två slag av
tidsbegränsade anställningar, dels vikariat  i  högst
tre  år,  dels  prov-  och projektanställning i högst
tolv månader. Andra projektanställningar  bör  endast
kunna  förekomma  efter  överenskommelse  mellan  den
lokala  arbetstagarorganisationen  och arbetsgivaren.
Dessutom     borde    det    finnas    en    generell
provanställningsperiod.

Det anförda innebär  att  motion A329 yrkande 20 (kd)
bör bifallas och motionerna A213 (fp), A225 (s), A236
(s), A292 yrkandena 2 och 3 (v), A304 yrkandena 10-12
(v), A323 i denna del (s),  A357  (m,  fp, kd, c) och
A370 yrkande 3 i denna del (fp) avslås i  de delar de
inte kan anses tillgodosedda genom det som  anförts i
reservationen.


7. Skydd för gravida och föräldralediga
(punkt 9) (kd, c)

av  Margareta Andersson (c), Stefan Attefall  (kd)
och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att  utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  7.  Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A247 yrkande  14 (c) och 2003/04:A371 yrkande
15 (kd) och avslår motionerna  2003/04:A283 yrkandena
1   och   2   (mp),  2003/04:A304  yrkande   5   (v),
2003/04:A307 yrkande  15  (fp),  2003/04:A318 (s) och
2003/04:A359 (s).

Ställningstagande

Vi  anser  att  ett  barnvänligt  arbetsliv   är  bra  både  för
arbetsgivare,  arbetstagare  och  barnen.  Det är  av
största  vikt  att  arbeta  fram  former för ett  mer
barnvänligt arbetsliv. Kännetecknande  för ett sådant
arbetsliv  bör  vara hög flexibilitet och  tillåtande
attityder.  Arbetslivet  ska  möjliggöra  ett  aktivt
föräldraskap   där   föräldraskap  betraktas  som  en
kompetenshöjning och en  viktig  samhällsuppgift.  Vi
anser  att föräldralediga behöver ett starkare skydd.
De  som  är  eller  har  varit  föräldralediga  måste
garanteras  rätten  att  återuppta  sitt  arbete utan
försämrade  villkor.  Man  ska också få tillgodoräkna
sig förbättringar som arbetskamraterna erhållit under
tiden.  Det kan gälla generella  lönehöjningar  eller
utbildningar.   Ett   annat   konkret   krav  är  att
uppsägningstiden för föräldralediga arbetstagare  ska
börja  löpa först när arbetstagaren helt eller delvis
är tillbaka i sitt arbete.

Det anförda  innebär  att  motionerna A247 yrkande 14
(c)  och  A371  yrkande  15  (kd)  bör  bifallas  och
motionerna A283 yrkandena 1 och  2 (mp), A304 yrkande
5 (v), A307 yrkande 15 (fp), A318  (s)  och  A359 (s)
avslås.


8. Skydd för gravida och föräldralediga
(punkt 9) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9  borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation  8.  Riksdagen   bifaller  därmed  motion
2003/04:A307  yrkande 15 (fp) och  avslår  motionerna
2003/04:A247 yrkande 14 (c), 2003/04:A283 yrkandena 1
och 2 (mp), 2003/04:A304  yrkande 5 (v), 2003/04:A318
(s),  2003/04:A359  (s) och 2003/04:A371  yrkande  15
(kd).

Ställningstagande

Anställningsskyddet för  gravida  och  föräldralediga
måste stärkas. Många kvinnor och män vittnar  om  att
de  blir  sämre behandlade på arbetsplatsen efter sin
föräldraledighet.  Det  kan  vara  fråga  om  att bli
föremål  för  omplacering eller uppsägning. Villkoren
vid  uppsägningar   och   andra   åtgärder  bör  noga
granskas,  och  framkommer  det att arbetsgivare  och
arbetstagarorganisationer  missgynnar   gravida   och
föräldralediga vid förhandlingar som föregår åtgärden
bör man överväga att skärpa lagstiftningen.

Det  anförda  innebär att motion A307 yrkande 15 (fp)
bör bifallas och motionerna A247 yrkande 14 (c), A283
yrkandena 1 och 2 (mp), A304 yrkande 5 (v), A318 (s),
A359 (s) och A371 yrkande 15 (kd) avslås.


9. Tilläggsförsäkring till föräldraförsäkringen
(punkt 10) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation   9.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A302 yrkande 16 (c).

Ställningstagande

Centerpartiet  är   för   ökat  självbestämmande  för
barnfamiljerna   när   det   gäller   att   kombinera
familjeliv   och  arbetsliv.  Det   förutsätter   att
familjernas ekonomiska  möjligheter  förbättras.  För
att  öka  möjligheterna och incitamenten för både män
och kvinnor  att utnyttja sin rätt att vara hemma med
barnen när de  är  små  vill Centerpartiet bl.a. höja
taket   i   föräldraförsäkringen    och   införa   en
jämställdhetsbonus  för de familjer där  kvinnan  och
mannen delar på föräldraförsäkringen.

Det blir dessutom allt  vanligare att stora företag
vill       teckna       tilläggsförsäkring       till
föräldraförsäkringen  för   att   garantera   att  de
anställda   får   en   högre  ersättning  när  de  är
föräldralediga. I stället för att uppmuntra detta har
det   förekommit   motstånd    från    de    fackliga
organisationerna mot denna lösning, vilket förhindrat
genomförandet  av förslaget. Centerpartiet anser  att
det inte bör vara möjligt för fackliga organisationer
att förhindra denna typ av tilläggsförsäkring.

Det anförda innebär  att  motion  A302 yrkande 16 (c)
bör bifallas.


10. Uppsägning av personliga skäl (punkt 11) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  10.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A304 yrkande 9 (v).

Ställningstagande

Begreppet  saklig  grund  är  centralt  i  LAS. Om en
arbetsgivare önskar säga upp en anställd ska denne ha
saklig  grund  för sitt beslut. Dessa skäl kan  sedan
prövas av domstol.  Vad  som bedöms vara sakliga skäl
kan variera över tid beroende  på ändrade värderingar
och  ett förändrat näringsliv. Det  som  bedöms  vara
saklig  grund  i  en butik behöver inte vara det i en
gruva.

Samma lagstiftning  kan  också  tolkas  på olika
sätt      beroende      på     strukturomvandling,
kommersialisering   av   vård   och   skola,   nya
styrsystem   med   starka   företagskulturer   där
likriktning   av  värderingar  eftersträvas   m.m.
Lagstiftaren måste  vara  medveten  om  att lagars
innehåll och rättstillämpningen på detta  sätt kan
förändras och luckras upp.
Att  bli  uppsagd av personliga skäl är i dagens
samhälle  ett   hårt  straff.  Det  har  hänt  att
arbetstagare t.o.m.  avskedats  på grund av smärre
förseelser,  vilket  godtagits av Arbetsdomstolen.
Vänsterpartiet menar att  misskötseln  m.m.  måste
vara  verkligt  grov  om  en  uppsägning ska kunna
tillgripas.   Rättspraxis   bör  skärpas.   Mindre
drastiska  och  alternativa  påföljder   som   kan
tillgripas i stället för uppsägning och avskedande
måste skapas.
Vänsterpartiet menar att det behövs en skärpning av
kravet  på  saklig grund för uppsägning av personliga
skäl.

Det anförda innebär att motion A304 yrkande 9 (v) bör
bifallas.


11. Turordning vid uppsägning m.m. (punkt 12)
(m, fp, kd, c, mp)

av Margareta  Andersson  (c),  Erik Ullenhag (fp),
Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder  (m), Henrik
Westman (m), Ulf Holm (mp), Annelie Enochson  (kd)
och Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation   11.   Riksdagen    avslår    motionerna
2003/04:A217 (s), 2003/04:A228 (s), 2003/04:A234 (s),
2003/04:A237 (s), 2003/04:A242 (s), 2003/04:A244 (s),
2003/04:A250   (s),   2003/04:A292   yrkande  4  (v),
2003/04:A304  yrkande  3  (v), 2003/04:A317  (s)  och
2003/04:A323 i denna del (s).

Ställningstagande

I  utskottet  är  åter  frågan   om   upphävande   av
tvåpersonsundantaget  i  22  § andra stycket LAS uppe
för  behandling. Sedan bestämmelsen  infördes  den  1
januari  2001  har  drygt tre år passerat. Undantaget
har tillämpats vid arbetsbrist  i  små företag. Dessa
företag har kunnat fortsätta sin verksamhet  med sina
nyckelpersoner     kvar     i    anställning    trots
nedskärningar.  Bestämmelsen har  fått  den  positiva
effekt för små företag  som utskottet hoppades på vid
införandet. Som framfördes då skulle regeln i enstaka
fall kunna komma att tillämpas på ett diskriminerande
sätt. Därför framhölls särskilt möjligheten att pröva
ett beslut om undantag med  stöd  av  det  skydd  för
arbetstagaren  som  följer  av jämställdhetslagen och
andra     diskrimineringslagar.     Undantag     från
turordningsreglerna kan också prövas  enligt allmänna
rättsgrundsatser  om  beslutet är otillbörligt  eller
strider  mot  god  sed på  arbetsmarknaden.  Vi  vill
understryka att undantagsregeln  är  avsedd  för  att
nyckelpersoner ska kunna stanna kvar i verksamheten.

Vår  slutsats  är att det inte finns några skäl att
upphäva undantagsbestämmelsen.

Motionerna A217 (s),  A228  (s),  A234 (s), A237 (s),
A242  (s), A244 (s), A250 (s), A292  yrkande  4  (v),
A304 yrkande 3 (v), A317 (s) och A323 i denna del (s)
avstyrks.


12. Dubbelräknad turordningstid (punkt 13) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation  12.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A370 yrkande 3 i denna del (fp).

Ställningstagande

LAS innehåller en regel  om att anställningstid efter
45 års ålder räknas dubbelt  om  en  turordningslista
behöver göras vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
För   dem   som  varit  anställda  länge  hos   samma
arbetsgivare  spelar  regeln  inte någon större roll.
Den  utgör  däremot  ett hinder för  den  som  blivit
arbetslös eller av andra  skäl  vill  byta  arbete  i
medelåldern  eller  nära pensioneringen. Bestämmelsen
ökar motståndet att anställa  medelålders  och  äldre
personer  och  minskar  på  så  sätt  rörligheten  på
arbetsmarknaden.   Risken   för   ofrivilligt   tidig
pensionsavgång  ökar också. Folkpartiet vill avskaffa
LAS regel om dubbelberäknad turordningstid.

Det anförda innebär  att  motion A370 yrkande 3 i den
nu berörda delen (fp) bör bifallas.


13. Förkortad företrädesrätt till
återanställning (punkt 14) (m, kd)

av  Stefan  Attefall (kd),  Patrik  Norinder  (m),
Henrik Westman  (m),  Annelie  Enochson  (kd)  och
Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation  13.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A329 yrkande 21 (kd).

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av att göra arbetsrätten
mer flexibel och bättre anpassad till framför allt de
mindre  företagens  situation.   En  ändring  är  att
förkorta   tidsgränsen   för   företrädesrätt    till
återanställning.  En alltför lång tid innebär en risk
att arbetsgivare dröjer  med att nyanställa trots att
det finns behov av att utöka  personalstyrkan. Med en
kortare  tid  stimuleras nyanställningar,  vilket  är
särskilt viktigt  vid hög arbetslöshet. Det kan också
bidra till att effekterna av en konjunkturuppgång får
bättre  genomslag på  arbetsmarknaden.  En  förkortad
företrädesrätt     ökar    också    den    nödvändiga
flexibiliteten. Möjligheterna  att  finna  den  rätta
kompetensen  när  ett  behov av nyanställning uppstår
blir bättre. Vi föreslår  därför att företrädesrätten
till återanställning förkortas till sex månader.

Det anförda innebär att motion  A329  yrkande 21 (kd)
bör bifallas.


14. Företrädesrätt för deltidsanställda
(punkt 16) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening
vad    som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  14.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A371   yrkande  31  (kd)  och  avslår  motion
2003/04:A304 yrkande 8 (v).

Ställningstagande

Kvinnor   arbetar    deltid    i   betydligt   större
utsträckning än män. Flest deltidstjänster finns inom
offentlig sektor, hotell och restaurang  samt handel.
Trots  att  det  i  vissa  branscher  råder  en  stor
arbetskraftsbrist    kvarstår    problemet   med   de
deltidsarbetande      som      vill      ha     högre
sysselsättningsgrad.  Många  av  de  deltidsarbetande
klarar  inte den egna försörjningen, vilket  ofta  är
skälet för att vilja öka sin anställningsgrad. Det är
mycket viktigt att de som så önskar får möjlighet att
gå upp i  anställningsgrad  och  att nya tjänster som
inrättas   blir   heltidstjänster.  Kristdemokraterna
menar att offentlig  sektor,  dvs. politiker, har ett
stort  ansvar  för  att  tillskapa   heltidstjänster.
Däremot kan lagstiftning skapa en fyrkantighet om den
ska införas samtidigt inom alla sektorer.
Samtidigt   som   det   är   mycket   viktigt   att
deltidsarbetande  som  vill  arbeta  heltid  ges  den
möjligheten, är det lika viktigt att den som av olika
skäl vill gå ned i tjänstgöringsgrad bereds möjlighet
till detta. Önskemålen ser olika ut i olika skeden av
livet   och   bör   tillgodoses   i  största  möjliga
utsträckning för att människor ska ha fungerande liv.

Det anförda innebär att motion A371  yrkande  31 (kd)
bör bifallas och motion A304 yrkande 8 (v) avslås.


15. Facklig vetorätt (punkt 17) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation  15.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A304 yrkande 15 (v).

Ställningstagande

Vänsterpartiet vill  ha  en  utvidgad  och  förstärkt
facklig   vetorätt.  I  vissa  fall  kan  en  facklig
organisation  lägga  in sitt veto mot tänkt åtgärd av
arbetsgivaren.  Innan  en  arbetsgivare  låter  någon
utföra   visst   arbete   för    sin   räkning,   ska
arbetsgivaren förhandla med den kollektivavtalsbundna
fackliga organisationen. Förutsättningen  för  att en
facklig  organisation ska kunna utnyttja sin vetorätt
är enligt  nuvarande  regler att en sådan förhandling
ägt   rum.   Om  arbetsgivaren   inte   fullgör   sin
förhandlingsskyldighet  kan  inget veto läggas. I det
läget finns ingen möjlighet att  hindra  ett oseriöst
entreprenadföretag   via  vetorätten.  Vänsterpartiet
menar  att  den  fackliga  organisationen  bör  kunna
använda vetorätten  även  om  arbetsgivaren brustit i
sin förhandlingsskyldighet. Arbetsgivare  som  bryter
mot  lagen ska inte få fördelar av detta. Rätten  att
besluta   om   veto   bör  ligga  på  den  nivå  inom
organisationen som den  fackliga organisationen själv
beslutar.  Variationen  mellan   de   olika  fackliga
organisationerna är stor. Vänsterpartiet anser alltså
att     hänvisningen     i    MBL    till    centrala
arbetstagarorganisationen      bör      tas     bort.
Arbetstagarorganisationen  kan  endast lägga  veto  i
"fackliga  frågor" om företaget för  en  politik  som
anses  strida   mot  "god  sed  på  arbetsmarknaden".
Avsaknad av kollektivavtal anses inte strida mot "god
sed", utan den omständigheten  utgör endast en del av
helhetsbedömningen av den frågan. Det kan t.o.m. vara
lättare  att  lägga  veto  mot  ett företag  som  har
kollektivavtal, om företaget vid upprepade tillfällen
brutit  mot avtalet. Ett företag utan  kollektivavtal
kan    på    ett    helt    annat    sätt    än    en
kollektivavtalsbunden  arbetsgivare ensidigt förändra
löne- och anställningsvillkor.  Om  ett  företag  har
skrivit  under  ett kollektivavtal innebär detta inte
enbart en garanti  för att rätt lön betalas utan även
att den anställde omfattas  av samtliga försäkringar.
Att något strider mot "god sed på arbetsmarknaden" är
alltför vagt för att täcka den nu avsedda situationen
och därmed utgöra grund för fackföreningarnas  beslut
att  lägga veto mot företag. Det är viktigt att kunna
ingripa   mot   företag  som  t.ex.  bedriver  social
dumpning.  Det är  också  viktigt  att  slå  vakt  om
kollektivavtalen så att inte utländsk arbetskraft som
arbetar i Sverige  utsätts  för diskriminering. Flera
fackförbund inom LO har problem  eftersom utlänningar
utnyttjas  som  billig  arbetskraft  i  Sverige.  Det
innebär  både att utländsk arbetskraft  diskrimineras
och    att   svenska    kollektivavtal    undergrävs.
Vänsterpartiet    anser    alltså   att   redan   den
omständigheten att kollektivavtal  saknas  ska  kunna
utgöra grund för vetorätt enligt 39 och 40 §§ MBL.

Det  anförda  innebär  att motion A304 yrkande 15 (v)
bör bifallas.


16. Stridsåtgärder (punkt 18) (m, kd)

av  Stefan  Attefall (kd),  Patrik  Norinder  (m),
Henrik Westman  (m),  Annelie  Enochson  (kd)  och
Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation 16. Riksdagen  bifaller därmed motionerna
2003/04:A229 (m) och 2003/04:A329 yrkandena 22 och 23
(kd).

Ställningstagande

Vi menar att rätten för arbetsmarknadens  parter  att
vidta stridsåtgärder har en funktion att fylla på den
svenska  arbetsmarknaden.  Det  bör dock etableras en
rimligare     balans     mellan     parterna      vid
arbetskonflikter.   En   mer  välavvägd  ordning  kan
åstadkommas    bl.a.    genom   att    rätten    till
sympatiåtgärder       begränsas        och        att
proportionalitetskrav      införs.      Kravet     på
proportionalitet behövs för att begränsa  möjligheten
till  stridsåtgärder  som  kostar  lite för den  egna
organisationen   men  orsakar  stora  kostnader   för
motparten och tredje  man.  Proportionalitetskrav ska
inte bara gälla den första stridsåtgärden  utan  även
svarsåtgärden.

Huvudprincipen  i svensk arbetsrätt är att strejkrätt
föreligger   när   parterna   inte   är   bundna   av
kollektivavtal  i  förhållande   till  varandra.  Vid
sympatikonflikter  är  det i dag tillåtet  att  vidta
stridsåtgärder även mot sin egen kollektivavtalspart.
Vi anser att huvudregeln  ska  upprätthållas  och att
parter  som  är bundna av kollektivavtal inte ska  få
vidta stridsåtgärder  mot  varandra.  Ett  annat skäl
till  varför  sympatiåtgärder  bör  förbjudas är  den
snabba tekniska utvecklingen på marknaden. Företagens
ökade  beroende av den nya tekniska utvecklingen  gör
dem extremt  känsliga  när arbetstagare med den rätta
tekniska kompetensen tas  ut  i strejk eller av andra
skäl  inte  kan utföra sitt arbete.  Det  finns  inga
rimliga skäl till varför sympatiåtgärder ska tillåtas
som ett instrument vid arbetsmarknadskonflikter.

Det anförda innebär  att motionerna A229 (m) och A329
yrkandena 22 och 23 (kd) bör bifallas.


17. Yttrandefrihet för privatanställda
(punkt 22) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  17.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:A207  yrkandena  1  och  2  (mp)  och  avslår
motionerna  2003/04:A271 (s) och 2003/04:A303 yrkande
1 (fp).

Ställningstagande

Ett  stort  och   växande  problem  är  tystnaden  på
arbetsplatserna.  De   anställda  är  rädda  för  att
framföra  kritik.  Många arbetsgivare  kräver  i  dag
tystnad  och lojalitet  av  sina  medarbetare,  detta
gäller både  inom  den  privata  och  den  offentliga
sektorn.  Rädslan  för att kritisera är störst  bland
kvinnor  och  äldre  arbetstagare  och  administrativ
personal. De som har tidsbegränsade anställningar har
svårast att säga ifrån.  Ju  osäkrare  anställningar,
desto   svårare   är   det   att   framföra   kritik.
Yttrandefriheten och meddelarfriheten är reglerade  i
grundlagen  och  gäller  bara  i förhållande till den
offentliga  arbetsgivaren.  När privata  företag  tar
över  den  verksamheten  gäller   inte  längre  dessa
rättigheter.
Miljöpartiet  anser  att det borde  införas  en  ny
regel i medbestämmandelagen.  Även  arbetstagare  hos
privata    arbetsgivare    bör   omfattas   av   ökad
yttrandefrihet.      Miljöpartiet      anser      att
departementspromemorian  Ds  2001:9  bör  läggas till
grund  för  ny lagstiftning. Regeringen bör återkomma
med förslag om sådana lagändringar.

Det anförda innebär att motion A207 yrkandena 1 och 2
(mp) bör bifallas  och  motionerna  A271 (s) och A303
yrkande 1 (fp) avslås.


18. ILO m.m. (punkt 23) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad    som   framförs   under   Ställningstagande   i
reservation  18.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:U351  yrkande  3  (kd)  och avslår motionerna
2003/04:A274 (s), 2003/04:A325 (s)  och  2003/04:A345
(s).

Ställningstagande

Kristdemokraterna   anser   att  arbetsrätten  kräver
internationellt samarbete, med  särskild  hänsyn till
utvecklingsländernas   villkor.   Tillämpningen    av
arbetsrätten   får   inte   innebära   att   negativa
sanktioner  riktas  mot  u-länderna.  I stället måste
Sverige  och EU ta initiativ till en förstärkning  av
den  internationella   arbetsrätten   genom  positiva
instrument   -   exempelvis  tekniskt  bistånd   inom
arbetsrättsområdet  eller noggrannare kontroll av hur
länder  tillämpar  arbetsrätten.   Det   finns  flera
exempel på positiva insatser.

Det  handlar  om  att säkra tillämpningen av  ILO:s
fyra    huvudprinciper:    organisationsfrihet    och
förhandlingsfrihet,    förbud    mot    tvångsarbete,
avskaffande   av   barnarbete   och  avskaffande   av
diskriminering.  Det  finns  flera  möjligheter   att
stärka  dessa  principer  internationellt, inte minst
genom insatser från näringslivet. Vidare kan u-länder
som  uppfyller  ILO:s  principer   ges   en   positiv
särbehandling   inom   ramen   för   s.k.   generella
preferenssystem.   Möjligheterna   att   stärka   den
klagomålsprocedur   som  finns  inom  ILO  bör  också
undersökas. I dag kan  ett  klagomål leda till att en
undersökningskommission sätts upp. Den kan sedan avge
rekommendationer  till  ILO:s  medlemsländer.   Några
samordnade  åtgärdsmöjligheter  finns  dock inte. Det
tekniska bistånd som bl.a. ILO ger för att underlätta
formulering  och  implementering  av lagstiftning  på
arbetslivsområdet  har också visat sig  framgångsrikt
och bör fortsätta. Sanktioner  bör  undvikas.  I  dag
hyser  många  u-länder misstankar om att arbetsrätten
kommer att innebära förtäckt protektionism.

Det vi här har  sagt  bör  riksdagen  tillkännage för
regeringen som sin mening.

Det  anförda innebär att motion U351 yrkande  3  (kd)
bör bifallas  och  motionerna  A274 (s), A325 (s) och
A345 (s) bör avslås.


19. Ledighet för att ta hand om barn upp till
tre år (punkt 24) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  19. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:Sf380   yrkande  12  (kd)  och  2003/04:Sf404
yrkande  10  (kd)  och  avslår  motion  2002/03:So514
yrkande 5 (mp).

Ställningstagande

All  modern  forskning   kring   familjen   och  dess
betydelse visar att den är den bästa grunden för både
barn och vuxna. I en väl fungerande familj får vi den
start  i  livet som vi behöver för att vara trygga  i
oss   själva.    Den    lagstadgade    rätten    till
tjänstledighet  (hel-  eller  deltid)  när  man  blir
förälder  bör därför förlängas från ett och ett halvt
år till tre  år.  Föräldrarna  ska ha bibehållen rätt
att återvända till sitt arbete. De ska kunna dela upp
ledigheten    mellan    sig   om   båda   föräldrarna
förvärvsarbetar eller studerar.  Detta är en naturlig
konsekvens av att vi vill göra det  möjligt  för  den
som vill att förlänga tiden tillsammans med sina barn
när  de  är små. Man ska inte behöva säga upp sig för
att kunna göra detta.

Det  anförda  innebär  att  motionerna  2002/03:Sf380
yrkande  12  (kd)  och  Sf404  yrkande  10  (kd)  bör
bifallas  och motion 2002/03:So514 yrkande 5 (mp) av-
slås.

20. Ledighet för att ta hand om barn upp till
tre år (punkt 24) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  20.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:So514  yrkande  5  (mp) och avslår motionerna
2002/03:Sf380  yrkande  12  (kd)   och  2003/04:Sf404
yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Miljöpartiet   anser  att  vuxna  behöver   bli   mer
närvarande i barnens  liv. Att sätta barnen i centrum
innebär   att  ge  dem  mycket   tid.   I   en   grön
familjepolitik sätts barnen i centrum.

Föräldrar  som  vill  stanna hemma med sina barn en
längre tid än vad föräldraförsäkringen  tillåter  ska
ges  möjlighet  till det utan att behöva riskera sitt
arbete eller att  arbetsgivaren  vägrar. Vi menar att
föräldrar ska ha rätt till tre års tjänstledighet för
att ta hand om sina barn. För att  detta inte ska bli
kontraproduktivt  är  det viktigt att  lagstiftningen
skyddar  dem  som är föräldralediga  eller  hemma  en
längre period med sina barn.

Det anförda innebär  att motion 2002/03:So514 yrkande
5  (mp)  bör  bifallas och  motionerna  2002/03:Sf380
yrkande 12 (kd) och Sf404 yrkande 10 (kd) avslås.


21. Ett barnvänligare arbetsliv (punkt 25) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  21. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:So250 yrkande 8 (c) och 2003/04:So500 yrkande
9 (c).

Ställningstagande

Utgångspunkten  för Centerpartiet är alla barns behov
av  trygghet  och  livskvalitet   samt   insikten  om
föräldraskapets och familjens centrala betydelse  för
möjligheten  att  uppfylla dessa behov. Föräldrar och
barn måste få mer tid  tillsammans.  Ett  barnvänligt
arbetsliv  förutsätter  förändringar på i stort  sett
alla arbetsplatser. Det måste  till  en friare syn på
arbete och ökade möjligheter för den enskilde  att ha
inflytande   över   arbetstider  och  uppläggning  av
arbetet. Centerpartiet  vill därför ta initiativ till
överläggningar mellan arbetsmarknadens  parter  kring
frågor om barnvänligt arbetsliv. Arbetslagstiftningen
bör  moderniseras  så  att den gynnar okonventionella
lösningar och därmed stämmer  bättre  överens med det
moderna  arbetslivet,  med  bl.a.  krav  på  flexibel
arbetstid  och en lagstadgad rätt för alla  föräldrar
att  minska sin  arbetstid  ned  till  halvtid  under
barnens första åtta år.

Det  anförda  innebär  att  motionerna  2002/03:So250
yrkande 8 (c) och So500 yrkande 9 (c) bör bifallas.


22. Ledighet för att ta hand om anhöriga
(punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  22. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:So508   yrkande   6  (kd)  och  2003/04:So641
yrkande  6  (kd)  och  avslår  motion   2003/04:So574
yrkande 15 (mp).

Ställningstagande

Kristdemokraterna   menar  att  anhörigrollen   måste
uppvärderas  och erkännas  för  att  möta  framtidens
behov. Frågan  om  de  anhöriga  enbart  ska få olika
typer av stöd eller om det ska bli aktuellt att yngre
anhöriga   ska   kunna  anställas  och  omfattas   av
trygghetsförsäkringar  och pensionsavtal måste lyftas
fram. Kristdemokraterna anser att det ska finnas rätt
till tjänstledighet hel-  eller  deltid  för  vård av
anhörig.  Det  skulle  underlätta för många anhöriga.
Det  skulle  även vara ett  erkännande  av  insatsen.
Tjänstledigheten   bör   ges   endast  under  kortare
perioder, exempelvis tre månader  i  taget,  eftersom
man  inte  i  förväg  kan  veta hur stort vårdbehovet
kommer att vara. På sikt borde  man  kunna  diskutera
möjligheten att minska sin arbetstid för att vårda en
anhörig under längre tid.

Det  anförda  innebär  att  motionerna  2002/03:So508
yrkande 6 (kd) och So641 yrkande 6 (kd) bör  bifallas
och motion So574 yrkande 15 (mp) avslås.


23. Ledighet för att ta hand om anhöriga
(punkt 27) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag till beslut under
punkt 27 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  23.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2003/04:So574  yrkande  15 (mp) och avslår motionerna
2002/03:So508  yrkande  6  (kd)   och   2003/04:So641
yrkande 6 (kd).

Ställningstagande

Vi i Miljöpartiet vill peka på att det inte  är  lätt
att vara anhörig till en person med psykiska problem.
Inte  minst  är  det  svårt  om personen i fråga inte
tycker sig ha några problem och inte vill söka hjälp.
Det är viktigt att den öppna psykiatrin  ändrar  sitt
arbetssätt  och  dels  har  möjlighet  att  verkligen
hjälpa  anhöriga, dels visar mer engagemang även  när
individen   drar   sig   undan.  Om  läkaren  då  tar
frustrationen hos anhöriga  på  allvar och hittar ett
sätt att samarbeta är detta mycket värt.

Förutom  stöd  till  anhöriga anser  vi  också  att
stödgrupper ska erbjudas,  gärna  för  vuxna anhöriga
till psykiskt sjuka, och väldigt viktigt  är  att det
finns  sådana  stödgrupper  för  barn  till  psykiskt
sjuka.  Miljöpartiet  vill också införa en rätt  till
tjänstledighet för vård  av  anhörig.  Det  kan  vara
kortare  tider, som rätten till ledighet för fackligt
uppdrag, men också gälla längre perioder.

Det anförda  innebär att motion 2002/03:So574 yrkande
15  (mp) bör bifallas  och  motionerna  2002/03:So508
yrkande 6 (kd) och So641 yrkande 6 (kd) bör avslås.


24. Rätt att gå ned i arbetstid för äldre
(punkt 31) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad   som   framförs   under   Ställningstagande    i
reservation  24. Riksdagen bifaller därmed motionerna
2002/03:A224 yrkande  4 (kd) och 2003/04:A308 yrkande
2 (kd).

Ställningstagande

Äldre   personer   är   en   resurs    -   också   på
arbetsmarknaden. För Kristdemokraterna är det viktigt
att   frihet   och   trygghet   präglar  den  svenska
arbetsmarknaden.  Äldre  personer ska  kunna  anpassa
sitt arbete utifrån sin egen  unika  situation.  Vill
man   trappa   ned   sin   arbetstid  några  år  före
pensioneringen ska man kunna  göra  det.  Om man vill
forsätta    att    arbeta    även   efter   ordinarie
pensionsålder ska man kunna göra  det. Att möjliggöra
för   den   enskilde   att  öka  flexibiliteten   vid
övergången från heltidsarbete  till  ett  liv med mer
fritid är viktigt. Lagstadgad rätt bör därför införas
att gå ned i arbetstid från 61 års ålder. Med det nya
pensionssystemet  kan  man själv, från 61 års  ålder,
välja   hur   man   vill  kombinera   arbetstid   och
pensionsuttag. Rätten  att arbeta i mindre omfattning
skulle möjliggöra för fler  att  delta  i arbetslivet
under längre tid.

Det   anförda  innebär  att  motionerna  2002/03:A224
yrkande 4 (kd) och A308 yrkande 2 (kd) bör bifallas.

25. Helgdagar (punkt 32) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   framförs    under   Ställningstagande   i
reservation  25.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion
2002/03:A243 yrkandena 1 och 2 (mp) och avslår motion
2002/03:A250 yrkandena 1 och 2 (fp).

Ställningstagande

Vi i Miljöpartiet tycker  att det är bra att det inte
längre  finns  någon  statskyrka   i  Sverige.  Många
bindningar är dock kvar mellan stat och kyrka. Det är
dags  att  i  praktiken separera religionen  från  de
statliga  angelägenheterna.   I   dag   har  samtliga
nationella   helgdagar,   utom  1  maj,  en  religiös
innebörd.  Det  kan leda till  problem  för  dem  som
tillhör en annan  religion och för icke-troende. Vill
man vara ledig i slutet  av  ramadan  eller  på t.ex.
världsmiljödagen   den  5  juni,  i  stället  för  på
annandag  påsk eller  pingst,  tvingas  man,  om  den
möjligheten finns, att använda sina semesterdagar. De
som bor och  lever  i detta mångkulturella land borde
inte pådyvlas vissa religiösa  helgdagar.  I  stället
för  att  staten  bestämmer  helgdagarna, borde varje
individ ha rätt att välja sina  helgdagar  och att ha
ett  individuellt  helgkonto. Vid en bestämd tidpunkt
ska man ha möjlighet  att  välja vilka dagar man vill
rubricera som helgdagar och  därmed  vilka  dagar man
kan  få  vara  ledig.  Det  måste slås fast hur många
årliga helgdagar varje individ  ska  vara  berättigad
till. För de helgdagar individen väljer ska han eller
hon  ha samma arbetsrättsliga rättigheter som  i  dag
att till  exempel få ut övertidsersättning och annat.
Ett annat, men något mindre lyckat, alternativ är att
förlänga antalet  semesterdagar  med lika många dagar
som de avskaffade nationella helgdagarna uppgår till.

Det anförda innebär att motion 2002/03:A243 yrkandena
1  och  2  (mp) bör bifallas och motion  2002/03:A250
yrkandena 1 och 2 (fp) bör avslås.

Särskilda yttranden

Utskottets  beredning   av   ärendet   har  föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken  anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Skydd för gravida och föräldralediga
(punkt 9) (v, mp)

av Camilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp).

En  viktig  fråga  är  skyddet  mot  olika  former av
diskriminering.    Exempel   på   regler   om   icke-
diskriminering  är  LAS  krav  på  saklig  grund  för
uppsägning och regeln  i  samma  lag  om  en fastlagd
ordning  för företrädesrätt till återanställning.  En
drabbad grupp  i flera olika avseenden är gravida och
föräldralediga.  Denna  grupp  är särskilt utsatt och
behöver förstärkt skydd.

Med   anledning  därav  bör  regeringen   skyndsamt
utarbeta      lagförslag      om      ändring      av
föräldraledighetslagen   för   att  öka  skyddet  för
gravida  och  föräldralediga  i  enlighet   med   den
skärpning  av  lagen  som  riksdagen förordade i sitt
beslut den 5 april 2001. Det skulle t.ex. kunna gälla
att uppsägningstiden för föräldralediga  börjar  löpa
först    när    arbetstagaren   helt   eller   delvis
återupptagit sitt  arbete  eller att företrädesrätten
till återanställning förlängs till tolv månader.

2. Yttrandefrihet för privatanställda (punkt 22)
(v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Yttrande- och meddelarfriheten  är två av den svenska
demokratins grundvalar. Dessa friheter  ger  underlag
för  nyhetsförmedling,  opinionsbildning  och  allmän
debatt.        Att        meddelarfriheten        och
efterforskningsförbudet   förstärks  när  det  gäller
offentlig verksamhet är viktigt men det är också dags
att  gå ett steg längre. Det  borde  vara  en  allmän
samhällelig   strävan  att  också  privat  verksamhet
kännetecknas    av    största    möjliga    öppenhet.
Meddelarfriheten  bör nu utvidgas till att gälla även
privatanställda fullt ut. Anställdas meddelarfrihet -
med rimligt avvägd  respekt  för  det  som  kan  vara
företagshemligheter    -    ska    vara    norm   och
efterforskningsförbudet     gälla     även    privata
arbetsgivare.

I dag finns två olika nivåer av yttrandefrihet  för
anställda. Jag är av den uppfattningen att reglerna i
större utsträckning bör vara desamma för arbetstagare
oavsett  om  de är anställda i privat eller offentlig
verksamhet. Det ligger ett värde i att samma ordning,
med  kriminalisering   av   regelöverträdelser   från
arbetsgivarens  sida,  gäller  över hela området. Det
finns därför all anledning för regeringen  att införa
en lagstiftning av det slaget för alla anställda.
Ett   särskilt   problem   uppstår  när  offentligt
finansierad  verksamhet övergår  till  att  drivas  i
privat regi. Den  grundlagsfästa meddelarfriheten och
förbudet mot efterforskning  gäller då inte längre. I
stället  inträder  en långtgående  tystnadsplikt  med
hänvisning    till    regler    om    skyddande    av
företagshemligheter.  Detta   kan   ge   den  privata
verksamheten betydande konkurrensfördelar  men skapar
svårigheter  när  det  gäller möjligheten att granska
verksamheten. Vänsterpartiet  anser  att förslag till
en sådan lagstiftning snarast ska presenteras och att
denna  så  långt  som  möjligt  ska  bygga  på  samma
principer som reglerna för offentliganställda.
I   dag   är   det  näst  intill  omöjligt  för  en
arbetstagare på den  privata arbetsmarknaden att tala
öppet om missförhållanden  som  drabbar  de anställda
eller  andra,  eftersom arbetsgivaren då kan  hänvisa
till lagen om företagshemligheter.  Detta  leder inte
sällan  till  att  den som avslöjat missförhållandena
mister sitt arbete utan möjligheter till kompensation
eller  ersättning. Det  behövs  således  ett  lagligt
skydd för  meddelarfrihet  på privata arbetsplatser i
allmänhet,   inte  bara  för  verksamheter   som   är
offentligt finansierade.  Regler  måste  tas fram för
att tillförsäkra anställda i privat verksamhet rätten
till   meddelarfrihet.   Att   komplettera  en  sådan
lagstiftning  med  regler  för  att  skydda  verkliga
företagshemligheter  torde ge företagen  erforderligt
skydd. Jag är bekymrad över att det händer så lite på
området för yttrandefrihet för privatanställda.

</pre><pre>
Propositionen

2003/04:122:

1.   Regeringen   föreslår    att   riksdagen   antar
regeringens   lag   om   arbetstagarinflytande    i
europabolag

2.    Regeringen   föreslår   att   riksdagen   antar
regeringens  lag  om ändring i lagen (1987:1245) om
styrelserepresentation för de privatanställda

3.   Regeringen   föreslår    att   riksdagen   antar
regeringens lag om ändring i  lagen  (1996:359)  om
europeiska företagsråd

</pre><pre>
Motioner från allmänna motionstiden


2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

12.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring enligt vad i motionen anförs
om rätten till tre års tjänstledighet i samband med
barns födelse.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om lagstadgad rätt för
föräldrar  att  minska  sin  arbetstid till halvtid
under barnets första åtta år.

2002/03:So508 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  rätten  till
tjänstledighet för vård av anhöriga.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till  ändring  i lagen för att föräldrar  skall  ha
rätt till 3 års  tjänstledighet  för att ta hand om
sina barn.

2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om  införande  av  lagstadgad  rätt att  gå  ned  i
arbetstid efter 61 års ålder.

2002/03:A227 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  lagstadgad  rätt   till
ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring
inom frivilligförsvaret.

2002/03:A243 av Gustav Fridolin (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad som i motionen anförs om införandet  av
ett  individuellt   helgkonto  som  ersättning  för
dagens nationella helgdagar.

2. Riksdagen tillkännager  för regeringen, vid avslag
på yrkande 1, som sin mening  vad i motionen anförs
om en förlängd semester som ersättning  för  dagens
nationella helgdagar.

2002/03:A246 av Carina Hägg (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ökade möjligheter
till  ledighet   vid   deltagande   i   verksamhet  i
frivilliga försvarsorganisationer.

2002/03:A250 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs  om  en  utredning  om
röddagskonto.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om ett försök inom
statlig verksamhet att införa röddagskonto.

2002/03:A298 av Karin Pilsäter (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad     som     i     motionen    anförs    om    att
föräldraledighetslagens  bestämmelse  om  två veckors
obligatorisk  mammaledighet i samband med förlossning
avskaffas.

2002/03:A325 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att i föräldraledighetslagen
även medge fosterföräldrar  rätt  till  ledighet  vid
mottagande av fosterbarn i 18 månader räknat från den
tidpunkt  då  arbetstagaren  fått  fosterbarnet i sin
vård.

2002/03:A334 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad som anförs i motionen om den lagstadgande  rätten
till ledighet vid samhällsuppdrag.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att stärka den
internationella   arbetsrätten  genom   stöd   till
International Labour Organisation (ILO).

2003/04:Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  förlängd
tjänstledighet för att pröva ett nytt jobb.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag till ändring i lagen om rätten till tre års
tjänstledighet   i  samband  med  barns  födelse  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om lagstadgad rätt för
föräldrar  att  minska  sin  arbetstid till halvtid
under barnets första åtta år.

2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

15.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till ändring i lagstiftningen så att rätten
till tjänstledighet för vård av anhöriga etableras.

2003/04:So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  rätten   till
tjänstledighet för vård av anhöriga.

2003/04:Kr232 av Kent Olsson m.fl. (m):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  förändrad
arbetsrätt.

2003/04:N227 av Tobias Krantz (fp):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en  modernare
arbetsrätt.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs  om  behovet av en
moderniserad arbetsrätt.

2003/04:A202 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad i motionen anförs om generösare möjligheter  än i
dag till tjänstledighet för att starta eget företag.

2003/04:A207 av Barbro Feltzing och Yvonne Ruwaida
(mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   att
departementspromemorian  om  yttrandefrihet   läggs
till  grund  för  en proposition för att komma till
rätta med tystnaden på våra arbetsplatser.

2.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om en utredning om en
ändring i medbestämmandelagen.

2003/04:A213 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om  att  lagen  (1982:80)  om
anställningsskydd   (LAS)  bör  få  ett  tillägg  som
ålägger arbetsgivarna  att erbjuda personer som varit
timanställda hos samma arbetsgivare i 18 månader fast
anställning.

2003/04:A217 av Christin Nilsson och Anita Jönsson
(s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening
att  ta bort möjligheten för arbetsgivare  med  färre
anställda  än  tio  att undanta två stycken anställda
från turordningen i lagen om anställningsskydd.

2003/04:A219 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om beräkning av anställningstid
vid övergång av verksamhet.

2003/04:A225 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om rätten till trygga arbeten.

2003/04:A228 av Catherine Persson (s):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram  förslag
till ändring av 22 § LAS så att turordningsregler vid
uppsägning  ändras  till  den  tidigare  lydelse  som
gällde före den 1 januari 2001.

2003/04:A229 av Björn Hamilton (m):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad motionen anförs om att begränsa rätten att utlysa
sympatiåtgärder vid konflikt på arbetsmarknaden.

2003/04:A234 av Agneta Gille (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  att  avskaffa  undantaget i
turordningsreglerna.

2003/04:A236 av Hillevi Larsson och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om att regeringen  bör
överväga   att   utvärdera  konsekvenserna   av   den
förkortade vikariattiden från 12 till 6 månader.

2003/04:A237 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om turordningsreglerna.

2003/04:A239 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  ändring   i   7   §
föräldraledighetslagen (1995:583).

2003/04:A242 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad som i motionen anförs om att ta bort undantagen i
lagen  om  anställningsskydd  vid  arbetsplatser  med
mindre än tio anställda.

2003/04:A244 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att återställa  LAS  vad
gäller turordningsreglerna.

2003/04:A247 av Margareta Andersson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   att
uppsägningstiden för den som är föräldraledig skall
börja löpa först när arbetstagaren  är  tillbaka  i
arbetet.

2003/04:A250 av Jan Björkman och Kerstin Andersson
(s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om turordningsreglerna.

2003/04:A252 av Jan Björkman och Kerstin Andersson
(s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om  behovet  av  regler  för
utvidgat ansvar vid företagsflyttar samt av enhetliga
regler inom EU på arbetsmarknadsområdet.

2003/04:A255 av Anita Sidén och Magdalena Andersson
(m):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att vara familjehemsförälder
skall kunna räknas som en anställning.

2003/04:A271 av Christina Nenes och Göte Wahlström
(s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  vidta  åtgärder för att
förbättra  yttrandefriheten  för anställda  inom  den
privata sektorn.

2003/04:A274 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad i motionen anförs om au pair och arbetsrätt.

2003/04:A278 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av en översyn
av villkoren för svenska familjehem.


2003/04:A283 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utarbetar
ett  förslag till lagändring i enlighet med  vad  i
motionen anförs om föräldraledighetslagen.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om ökat skydd för
tjänstlediga.

2003/04:A292 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  tillsätta en
särskild utredning som får till uppgift att närmare
utreda  olika anställningsformers effekter  ur  ett
klass- och könsperspektiv.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att den i yrkande 2
omnämnda   utredningen   även  får  i  uppdrag  att
återkomma  med ett samlat förslag  på  hur  andelen
visstidsanställningar   sammantaget   skall   kunna
minskas.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att göra en översyn
av turordningsregler samt företrädesrätt och  deras
effekter ur ett köns- och klassperspektiv.

2003/04:A294 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  företags  möjligheter att
begära  utdrag  ur  försäkringskassans register  över
sjukskrivningar och om hälsokontroll vid anställning.

2003/04:A297 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen  ser  över möjligheten
att     arbetstagarrepresentanterna     i     svenska
företagsstyrelser skall utses genom direkta, fria och
hemliga val bland samtliga företagets anställda.

2003/04:A298 av Carina Adolfsson Elgestam (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  rätt  till
ledighet   för   att   utöva   förtroendeuppdrag  som
representant för handikapporganisation.

2003/04:A302 av Margareta Andersson m.fl. (c):

16.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att lagstifta bort
möjligheten  för  facken att  inskränka  företagens
möjlighet  att  teckna   tilläggsförsäkringar  till
föräldraförsäkringen.

2003/04:A303 av Gunnar Nordmark (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att samma regelverk
vad    gäller   grundlagsfästa    rättigheter    om
yttrandefrihet   skall   gälla   för   anställda  i
kommunalt  ägda bolag som för offentligt  anställda
personer.

2003/04:A304 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring av arbetstagarbegreppet i enlighet med
vad i motionen anförs.

2.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att hänvisningen
till central arbetstagarorganisation  återinförs  i
lagen om anställningsskydd.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  upphäva
beslutet att  arbetsgivare  i  företag med färre än
tio  anställda  ensidigt kan undanta  två  personer
från turordningslista vid uppsägning.

4.  Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   att
återanställningsrätten  skall  vara  tolv   månader
enligt lagen om anställningsskydd.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   att
uppsägningstiden  för  föräldralediga  arbetstagare
börjar  löpa  först  då arbetstagaren  återupptagit
sitt arbete helt eller delvis.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd
så att central facklig  organisation skall godkänna
avsteg  från turordningslista  vid  uppsägning  som
berör gravida och föräldralediga.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till lagändring  enligt  vad  i  motionen anförs om
godkännande  av  avsteg från turordningslistan  vid
uppsägning som berör  arbetstagare  äldre än 57 1/2
år.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till  lagändring  enligt vad i motionen  anförs  om
deltidsanställdas   företrädesrätt    till   utökad
arbetstid.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till  lagändring  enligt  vad i motionen anförs  om
saklig grund vid uppsägning  på grund av personliga
skäl.

10.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  till  lagändring  enligt  vad  i  motionen
anförs  om  att  tillsvidareanställning  på  heltid
skall vara norm i arbetslivet.

11.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  lagändring  enligt  vad  i  motionen
anförs   om   att   visstidsanställningar   med  en
sammanlagd  tid  över  18 månader inom ramen av  en
treårsperiod övergår i tillsvidareanställning.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  avskaffa
överenskommen visstidsanställning.

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs    om   stärkt
löntagarinflytande vid företagsnedläggningar.

14.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  av  17 § lagen (1974:13) om
vissa anställningsfrämjande åtgärder  enligt  vad i
motionen anförs om höjda varselavgifter.

15.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag   till  ändring  i  medbestämmandelagen  om
förstärkt och utvidgad facklig vetorätt.

20. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att medicinska
kontroller   enbart  kan  användas  med   stöd   av
kollektivavtal.

2003/04 A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  att  stärka
anställningsskyddet för gravida och föräldralediga.

2003/04:A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om  införande av  lagstadgad  rätt  att  gå  ned  i
arbetstid från 61 års ålder.

2003/04:A310 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om parlamentarisk
utredning av arbetsrätten.

2003/04:A312 av Eva Flyborg och Runar Patriksson
(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  lagstadgad  rätt   till
ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring
inom frivilligförsvaret.

2003/04:A314 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  rätt  till
tjänstledighet för att prova ny anställning.

2003/04:A317 av Claes-Göran Brandin och Gunilla
Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  att  undantagen  i  LAS vad
gäller turordningsreglerna skall tas bort.

2003/04:A318 av Christina Nenes och Gunilla Carlsson
i Hisings Backa (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen   anförs   om   förändringar  i
arbetslagstiftningen.

2003/04:A319 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad  som  i  motionen anförs om lagstadgad skyldighet
att visa utdrag  ur  belastningsregistret för den som
yrkesmässigt eller i frivilligverksamhet  arbetar med
barn och unga.

2003/04:A323 av Lars Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening
vad     i     motionen     anförs     om    förstärkt
anställningstrygghet.

2003/04:A324 av Mauricio Rojas (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  översyn  av  lagen  om
anställningsskydd   (LAS)   med   fokus   på   lagens
diskriminerande effekter.

2003/04:A325 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs   i   motionen   om   trygghet   och
rehabilitering i arbetslivet.

2003/04:A329 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

18.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en  moderniserad
arbetsrätt.

19. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av en
utredning   som   tar   ett   samlat   grepp  kring
arbetsrätten.

20.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  en  generell
provanställningsperiod  och  att  möjligheten  till
provanställning förlängs till tolv månader.

21.   Riksdagen   beslutar   att  ändra   tiden   för
arbetsgivares skyldighet att  återanställa till sex
månader.

22.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
lagförslag  som  innebär  att stridsåtgärder  skall
vara proportionerliga.

23.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
lagförslag   om   att  sympatiåtgärder  inte  skall
tillåtas         som         instrument         vid
arbetsmarknadskonflikter.

2003/04:A343 av Ronny Olander och Britt-Marie
Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin mening
vad  som i motionen anförs om behovet av  att  i  den
föreslagna  lagstiftningen  om personlig integritet i
arbetslivet tydligare skydda  och  stärka  individens
integritet vid drogtester.

2003/04:A345 av Lars U Granberg och Birgitta Ahlqvist
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening
vad i motionen anförs om avtalspension.

2003/04:A351 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs  om  lagstadgad  rätt  till
tjänstledighet för att  rehabiliteras  till och pröva
annat arbete.

2003/04:A357 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin mening
vad  i  motionen  anförs  om behovet av att reformera
reglerna för tidsbegränsade anställningar.

2003/04:A359 av Birgitta Ahlqvist och Kenth Högström
(s):

Riksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om uppsägning  av  gravida  och
föräldralediga kvinnor.

2003/04:A370 av Bo Könberg m.fl. (fp):

3.   Riksdagen   beslutar   om  ändring  i  lagen  om
anställningsskydd, i enlighet med bilaga.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag  till  ändring  av  svensk  lagstiftning  i
enlighet med det som ministerrådet kommit fram till
avseende föräldraledighet och rätten att återta sin
tjänst utan försämrade villkor.

22.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad   i   motionen    anförs    om    att
fosterföräldraskap      bör      betraktas      som
förvärvsarbete.

31.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  inte införa en
lagbunden rätt till heltidsanställning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag


Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall ha följande lydelse.
22 §

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
Vid   uppsägning   på  grund  av  arbetsbrist  skall
arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.
-----------------------------------------------------
Innan        turordningen   .
fastställs     får     en
arbetsgivare  med   högst
tio  arbetstagare oavsett
antalet
turordningskretsar
undanta     högst     två
arbetstagare  som  enligt
arbetsgivarens  bedömning
är  av särskild betydelse
för     den     fortsatta
verksamheten.         Vid
beräkningen   av  antalet
arbetstagare          hos
arbetsgivaren     bortses
från   arbetstagare   som
avses  i  1 §.  Den eller
de    arbetstagare    som
undantas   har  företräde
till             fortsatt
anställning.
-----------------------------------------------------
Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en
turordning  för  varje  enhet  för  sig.  Enbart den
omständigheten   att   en   arbetstagare   har   sin
arbetsplats   i  sin  bostad  medför  inte  att  den
arbetsplatsen  utgör   en   egen   driftsenhet.   Om
arbetsgivaren   är   eller  brukar  vara  bunden  av
kollektivavtal, fastställs  en  särskild  turordning
för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant  fall
flera  driftsenheter  på  samma  ort,  skall inom en
arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en
gemensam turordning för samtliga enheter  på  orten,
om organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29 §.
-----------------------------------------------------
Turordningen    för    de   Arbetstagarens  plats  i
arbetstagare   som   inte  turordningen  bestäms med
undantagits  bestäms  med  utgångspunkt    i   varje
utgångspunkt    i   varje  arbetstagares sammanlagda
arbetstagares sammanlagda  anställningstid       hos
anställningstid       hos  arbetsgivaren.
arbetsgivaren.             Arbetstagare  med  längre
Arbetstagare  med  längre  anställningstid       har
anställningstid       har  företräde         framför
företräde         framför  arbetstagare  med kortare
arbetstagare  med kortare  anställningstid. Vid lika
anställningstid. Vid lika  anställningstid ger högre
anställningstid ger högre  ålder  företräde.  Kan en
ålder  företräde.  Kan en  arbetstagare endast efter
arbetstagare endast efter  omplacering       beredas
omplacering       beredas  fortsatt    arbete    hos
fortsatt    arbete    hos  arbetsgivaren, gäller som
arbetsgivaren, gäller som  förutsättning         för
förutsättning         för  företräde          enligt
företräde          enligt  turordningen          att
turordningen          att  arbetstagaren         har
arbetstagaren         har  tillräckliga
tillräckliga               kvalifikationer  för  det
kvalifikationer  för  det  fortsatta arbetet.
fortsatta arbetet.
-----------------------------------------------------
-----------------

Övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.
2.  Äldre  föreskrifter  om  turordning enligt 22 §
skall tillämpas i
samband med förhandling enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet i  fråga om uppsägning
på grund av
arbetsbrist,  om  förhandlingen  har  begärts  före
lagens ikraftträdande.













22

</pre><pre>
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


</pre>