Arbetsmarknadsutskottets betänkande
2003/04:AU1
Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv
Sammanfattning
2003/04
AU1
I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens budgetproposition för år 2004
med förslag till anslag på
utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14
Arbetsliv. Ramen för utgiftsområde 13
uppgår till 61,9 miljarder kronor och
ramen för utgiftsområde 14 till 1,1
miljarder kronor.
Utgiftsområde 13 omfattar
politikområdet Arbetsmarknadspolitik.
Anslagen inom utgiftsområdet hänför sig
främst till kontantstödet vid
arbetslöshet och deltagande i
arbetsmarknadsprogram. Utgiftsområde 14
omfattar politikområdena Arbetsliv och
Jämställdhetspolitik och anslag på dessa
områden.
I betänkandet behandlas också ett antal
motionsförslag, knappt 230, som väckts
under allmänna motionstiden hösten 2003.
I betänkandets inledande avsnitt
redovisar utskottet sin syn på
inriktningen av arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken. I det sammanhanget
godkänner utskottet ett av regeringen
föreslaget nytt mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik. Målet föreslås bli
att "arbetsmarknadspolitiken skall bidra
till en väl fungerande arbetsmarknad".
Utskottet föreslår också att riksdagen
godkänner ett nytt mål för politikområdet
Arbetslivspolitik där målet föreslås vara
"goda arbetsvillkor och möjlighet till
utveckling i arbetet för både kvinnor och
män".
Utskottet konstaterar att det råder
osäkerhet om utvecklingen av ekonomin och
därmed också om utvecklingen på den
svenska arbetsmarknaden. Tecken tyder på
att arbetslösheten under 2004 ligger kvar
på ungefär samma nivå som 2003 och att
den reguljära sysselsättningen sjunker
något. Målet om en sysselsättningsgrad på
80 % i åldern 20-64 år ligger fast. Att
uppnå sysselsättningsmålet är en av de
viktigaste uppgifterna eftersom det har
betydelse för möjligheterna att klara
både den tillväxtfrämjande och den
fördelningspolitiska rollen hos
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar
regeringens uppfattning att
arbetsmarknadspolitiken bör ges en mer
tillväxtorienterad inriktning. Åtgärder
måste vidtas för att förbättra
matchningen mellan arbetssökande och
lediga arbeten och hålla uppe och öka
arbetskraftsdeltagandet. Insatserna för
att öka sysselsättningen bland de grupper
som i dag står utanför arbetsmarknaden,
t.ex. invandrare, är särskilt viktiga.
Arbetskraftens rörlighet måste öka,
samtidigt som arbetet med att utjämna
skillnaderna i arbetslöshet och
sysselsättning mellan olika regioner och
olika grupper av människor fortsätter.
Arbetsmarknadsutbildningen måste anpassas
bättre till kraven på arbetsmarknaden och
arbetslöshetsförsäkringens legitimitet
måste säkerställas.
Utskottet oroas av utvecklingen av
ohälsan i arbetslivet. Att vända trenden
med allt sämre hälsa i arbetslivet och få
fler långtidssjukskrivna i arbete är av
väsentlig betydelse för att öka
sysselsättningen. Utskottet ställer sig
positivt till det omfattande arbete som
regeringen bedriver inom ramen för
strategin för ökad hälsa i arbetslivet
och det s.k. elvapunktsprogrammet.
Utskottet framhåller särskilt att det är
arbetsplatsen och parterna som måste stå
i fokus för arbetet mot ett hållbart
arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett
större ansvar än i dag för att integrera
det förebyggande och rehabiliterande
arbetet i verksamheten. Utskottet
understryker också vikten av att
kvinnornas situation särskilt
uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.
När det gäller arbetskraftsinvandring
och arbetskraftens rörlighet över
gränserna betonar utskottet att det under
alla omständigheter är viktigt att
förhindra lönedumpning och annan social
dumpning på arbetsmarknaden, och detta
med eller utan arbetskraftsinvandring.
Utskottet tillstyrker ett avskaffande
av det utökade förstärkta
anställningsstödet och stödet till
utbildning av anställda. Stöd till
utbildning av anställda föreslås fr.o.m.
den 1 januari 2004 ersättas av en
möjlighet att anordna
bristyrkesutbildning för anställda inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Utskottet finner det oroande att så
många arbetshandikappade personer
fortfarande har svårt att få en
förankring på arbetsmarknaden och
upprepar sina tidigare uttalanden om
önskvärdheten av att justera det s.k.
lönebidragstaket.
På utgiftsområde 13 föreslås anslaget
22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade ökas med 119 miljoner
kronor, vilket motsvarar omkring 1 000
fler lönebidragsplatser. Vidare skall
försöket med friåret pågå även under
2004. Utgifterna för detta under
utgiftsområdet beräknas till 65 miljoner
kronor per år.
På utgiftsområde 14 föreslås att
Arbetsmiljöverket tillförs medel bl.a.
för den regionala
skyddsombudsverksamheten och för
förstärkning av tillsynsverksamheten. Det
föreslås också att för 2004 skall
1 150 000 000 kr av inkomsterna på
inkomsttitel 1428 Energiskatt föras till
Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Beloppet skall användas för
det system för individuell
kompetensutveckling som riksdagen
tidigare har fattat beslut om.
Sammanfattningsvis tillstyrker
utskottet regeringens förslag till
anslagsfördelning på utgiftsområde 13
Arbetsmarknad. Också när det gäller
utgiftsområde 14 Arbetsliv ställer sig
utskottets bakom regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. Mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik
Riksdagen godkänner att målet för
politikområdet Arbetsmarknadspolitik
från och med 2004 skall vara
"Arbetsmarknadspolitiken skall bidra
till en väl fungerande arbetsmarknad".
Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 1 och
avslår motion 2003/04:A339 yrkande 15.
Reservation 1 (m)
2. Mål för politikområdet
Arbetslivspolitik
Riksdagen godkänner att målet för
politikområdet Arbetslivspolitik från
och med 2004 skall vara "Goda
arbetsvillkor och möjlighet till
utveckling i arbetet för både kvinnor
och män" och avslår därmed motion
2003/04:A339 yrkande 25.
Reservation 2 (m)
3. Mål för politikområdet
Jämställdhetspolitik
Riksdagen avslår motion 2003/04:A339
yrkande 26.
Reservation 3 (m)
4. Allmän inriktning
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A226 yrkandena 1-5,
2003/04:A243, 2003/04:A247 yrkandena
1, 2 och 13, 2003/04:A249,
2003/04:A257 yrkandena 1, 3 och 4,
2003/04:A263 yrkandena 1, 2, 4-8, 19,
21 och 22, 2003/04:A270, 2003/04:A276,
2003/04:A290, 2003/04:A305 yrkandena
1-4, 8, 9, 11 och 16, 2003/04:A309
yrkandena 2, 5, 8 och 9, 2003/04:A310
yrkandena 1, 2 i denna del, 3, 6 och
7, 2003/04:A326 yrkande 3,
2003/04:A329 yrkandena 1-4, 6, 12 i
denna del, 13, 16, 17, 24 och 25 i
denna del, 2003/04:A330 yrkandena 2 i
denna del, 3 och 4, 2003/04:A336,
2003/04:A339 yrkandena 1 och 4,
2003/04:A340, 2003/04:A341 yrkandena
1, 3 och 4, 2003/04:A354, 2003/04:A370
yrkande 7 i denna del, 2003/04:A371
yrkande 12, 2003/04:Sf289 yrkande 18,
2003/04:Sf325 yrkande 6, 2003/04:Sf326
yrkandena 7 i denna del, 8, 9 och 11,
2003/04:Sf327 yrkande 13,
2003/04:Sf355 yrkandena 3 och 5,
2003/04:Sf400 yrkande 4, 2003/04:Sf402
yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404
yrkandena 12 och 13, 2003/04:So409
yrkande 3, 2003/04:So569 yrkande 3,
2003/04:N412 yrkande 19 samt
2003/04:N416 yrkandena 2-4.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)
Reservation 5 (mp)
5. Ungdomar
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A279, 2003/04:A329 yrkande 10,
2003/04:Kr232 yrkande 4 och
2003/04:Kr361 yrkande 8.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (kd)
6. Invandrare
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A235, 2003/04:A268,
2003/04:A281 yrkandena 1 och 2,
2003/04:A329 yrkande 12 i denna del,
2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9, 13 och
15 samt 2003/04:N329 yrkande 7.
Reservation 8 (m, c)
Reservation 9 (kd)
Reservation 10 (mp)
7. Äldre
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A203, 2003/04:A257 yrkande 8,
2003/04:A308 yrkandena 4, 5 och 9,
2003/04:A329 yrkande 8 samt
2003/04:A370 yrkande 1.
Reservation 11 (m)
Reservation 12 (fp)
Reservation 13 (kd)
Reservation 14 (c)
8. Arbetshandikappade m.m.
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A241 yrkandena 1-7,
2003/04:A263 yrkandena 13 och 14,
2003/04:A305 yrkande 15, 2003/04:A310
yrkande 10 i denna del, 2003/04:A316,
2003/04:A331 och 2003/04:So569 yrkande
2.
Reservation 15 (m)
Reservation 16 (fp)
Reservation 17 (c)
9. Långtidssjukskrivna
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A247 yrkande 7, 2003/04:A352
och 2003/04:Sf358 yrkande 4.
Reservation 18 (fp)
Reservation 19 (c)
10. Kulturarbetare
Riksdagen avslår motion
2003/04:Kr254 yrkandena 1 och 13.
Reservation 20 (m)
11. Ändring i lagen om
arbetsmarknadspolitiska program
Riksdagen antar regeringens förslag
enligt bilaga 3 till lag om ändring i
lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 2.
12. Avskaffande av det utökade
förstärkta anställningsstödet
Riksdagen godkänner regeringens
förslag om att avskaffa det utökade
förstärkta anställningsstödet. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 7.
13. Avskaffande av stöd till
utbildning av anställda
Riksdagen godkänner regeringens
förslag om att avskaffa stödet till
utbildning av anställda. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 8.
14. Lönebidrag
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A214, 2003/04:A215,
2003/04:A233, 2003/04:A245,
2003/04:A272, 2003/04:A289,
2003/04:A295, 2003/04:A310 yrkande 10
i denna del, 2003/04:A329 yrkande 28 i
denna del, 2003/04:A333, 2003/04:A349
och 2003/04:So569 yrkande 1.
Reservation 21 (fp)
Reservation 22 (kd)
15. Friåret
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A216, 2003/04:A256 yrkande 1
och 2003/04:A309 yrkande 4.
16. Samhall
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A263 yrkande 15, 2003/04:A310
yrkande 11 och 2003/04:A329 yrkande 28
i denna del.
Reservation 23 (fp, kd, c)
17. Lärlingsutbildning
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A305 yrkande 13, 2003/04:A329
yrkande 11, 2003/04:Kr232 yrkande 7
och 2003/04:Ub399 yrkande 2.
Reservation 24 (m)
Reservation 25 (kd)
18. Stöd till start av
näringsverksamhet
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A310 yrkande 9 samt
2003/04:A327 yrkandena 1 och 2.
Reservation 26 (fp)
19. Aktivitetsgarantin
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A263 yrkande 9, 2003/04:A301
och 2003/04:A329 yrkande 5.
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (c)
20. Anställningsstöd
Riksdagen avslår motion 2003/04:A329
yrkande 7.
Reservation 29 (kd)
21. Andra insatser för
arbetslösa
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A223, 2003/04:A263 yrkande 11,
2003/04:A365 yrkandena 1 och 2 samt
2003/04:A369.
Reservation 30 (c)
Reservation 31 (mp)
22. Förmedlingsverksamhet
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A305 yrkande 10 och
2003/04:A310 yrkande 5.
Reservation 32 (m)
Reservation 33 (fp)
23. Arbetsmarknadsnämnder
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A221 och 2003/04:A263 yrkande
3 och 10.
Reservation 34 (c)
24. Platsanmälningslagen
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A201 och 2003/04:A222.
25. Arbetskraftens rörlighet
över gränserna
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A240 yrkande 3, 2003/04:A259,
2003/04:Sf324 yrkandena 3 och 4 samt
2003/04:N225 yrkande 4.
Reservation 35 (m)
Reservation 36 (v)
26. Gemenskapsinitiativet
Equal
Riksdagen avslår motion
2003/04:A337.
27. System för individuell
kompetensutveckling
Riksdagen avslår motionerna
2003/04:A227 yrkandena 1-4,
2003/04:A232, 2003/04:A263 yrkande 12,
2003/04:A305 yrkande 14, 2003/04:A307
yrkande 6, 2003/04:A308 yrkande 6,
2003/04:A309 yrkande 3, 2003/04:A329
yrkande 15 och 2003/04:Ub396 yrkande
11.
Reservation 37 (m, fp, kd, c)
28. Ändring i
arbetsmiljölagen
Riksdagen antar regeringens förslag
enligt bilaga 3 till lag om ändring i
arbetsmiljölagen (1977:1160). Därmed
bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 1.
29. Anslag på utgiftsområde 13
för 2004
a) Bemyndigande beträffande anslaget
22:3
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 3 000 000 000 kr under
2005-2007. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 13
punkt 3.
b) Bemyndigande beträffande anslaget
22:4
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 22:4
Särskilda insatser för
arbetshandikappade ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 6 000 000 000 kr under
2005-2007. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 13
punkt 4.
c) Bemyndigande beträffande anslaget
22:6
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 22:6
Europeiska socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006 ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 4 600 000 000 kr under
2005-2008. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 13
punkt 5.
d) Bemyndigande beträffande anslaget
22:7
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 22:7
Institutet för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering ingå ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
gjorda åtaganden medför utgifter på
högst 7 000 000 kr under 2005-2007.
Därmed bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 6.
e) Anvisning av anslag under
utgiftsområde 13
Riksdagen anvisar anslagen för
budgetåret 2004 under utgiftsområde 13
Arbetsmarknad enligt vad som framgår
av bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 13
punkt 9 och avslår motion 2003/04:A339
yrkande 7.
f) Motionsyrkanden om budgetförslagen
för år 2004
Riksdagen avslår de motionsyrkanden
som finns upptagna i efterföljande
förteckning.
30. Anslag på utgiftsområde 14
för 2004
a) Medel för individuell
kompetensutveckling
Riksdagen godkänner att 1 150 000 000
kr från inkomsttitel 1428 Energiskatt
förs till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 5.
b) Bemyndigande beträffande anslaget
23:1
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 23:1
Arbetsmiljöverket besluta om bidrag
som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 16
602 000 kronor under 2005. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 2.
c) Bemyndigande beträffande anslaget
23:2
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 23:2
Arbetslivsinstitutet besluta om bidrag
som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 100
000 000 kronor under 2005-2008. Därmed
bifaller riksdagen proposition
2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 3.
d) Bemyndigande beträffande anslaget
23:3
Riksdagen bemyndigar regeringen att
under 2004 för ramanslaget 23:3
Särskilda utbildningsinsatser m.m.
besluta om bidrag som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför
utgifter på högst 33 300 000 kronor
under 2005. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 utgiftsområde 14
punkt 4.
e) Anvisning av anslag under
utgiftsområde 14
Riksdagen anvisar anslagen för
budgetåret 2004 under utgiftsområde 14
Arbetsliv enligt vad som framgår av
bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 14
punkt 6 och avslår motion 2003/04:A339
yrkande 16.
f) Motionsyrkanden om budgetförslagen
för år 2004
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som
finns upptagna i efterföljande
förteckning.
Stockholm den 20 november 2003
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Anders Karlsson
Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Anders Karlsson (s), Laila
Bjurling (s), Anders G Högmark (m)*, Erik
Ullenhag (fp)*, Sonja Fransson (s),
Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika
Beiming (s), Patrik Norinder (m)*, Lars
Lilja (s), Berit Högman (s), Henrik
Westman (m)*, Britta Lejon (s), Ulf Holm
(mp), Luciano Astudillo (s), Annelie
Enochson (kd)*, Claes Västerteg (c)* och
Désirée Pethrus Engström (kd)*.
* Deltar inte i förslaget till
riksdagsbeslut såvitt avser
förslagspunkterna 29 och 30.
Redogörelse för ärendet
I detta ärende behandlas regeringens
budgetproposition 2003/04:1 volym 7
avseende utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad
och 14 Arbetsliv samt 228 motionsyrkanden
som är väckta under den allmänna
motionstiden. Arbetsmarknadsutskottet har
i årets budgetbetänkande valt att, vid
sidan av rena budgetfrågor och frågor om
inriktningen av politiken, behandla ett
antal motioner som bl.a. rör
arbetsförmedling, arbetskraftsinvandring,
arbetsmarknadspolitiska program,
särskilda grupper på arbetsmarknaden och
individuellt kompetenssparande.
I flera delar av budgetpropositionen
och under olika politikområden behandlas
från skilda utgångspunkter frågor om
ohälsa i arbetslivet som föranlett
motioner. Sådana frågor kan alltså komma
att behandlas även i andra utskott.
Frågor om jämställdhet har utskottet
nyligen behandlat i betänkande AU2
Jämställdhetspolitik. Övriga motioner på
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde
som väckts under den allmänna
motionstiden och som tar upp frågor om
t.ex. arbetslöshetsförsäkring,
arbetsrätt, arbetsmiljö, diskriminering,
arbetstid och ledighet kommer att tas upp
i senare betänkanden.
I anslutning till beredningen av
ärendet har information lämnats till
utskottet av generaldirektören vid AMS,
Anders L Johansson. Information har även
lämnats av ordföranden i
Samhallutredningen, Jan Rydh, och av
ordföranden i Lönebidragsutredningen,
Sonja Fransson, med anledning av
utredningarnas betänkanden Inte bara
Samhall (SOU 2003:56) respektive
ArbetsKraft (SOU 2003:95).
Riksdagen biföll den 19 november 2003
finansutskottets betänkande 2003/04:FiU1
där propositionens förslag till
utgiftsram för bl.a. utgiftsområdena 13
och 14 behandlas.
Samtliga motioner har väckts under
riksmötet 2003/04. De anges i det
följande utan årtal, 2003/04.
Utskottets övervägande
1 Allmänna frågor
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen
godkänner den allmänna inriktningen av
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken
som regeringen redovisar i
budgetpropositionen. Utskottet föreslår
också att riksdagen godkänner
regeringens förslag till mål för
politikområdet Arbetsmarknadspolitik
(utg.omr. 13 prop. punkt 1).
Budgetpropositionen bygger på en
överenskommelse mellan den
socialdemokratiska regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Utskottet avstyrker de förslag som förs
fram i motionerna.
Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m), 3
(m), 4 (m, fp, kd, c) och 5 (mp).
Utskottet
Förteckning över av utskottet i punkt 29
f) avstyrkta motionsyrkanden (UO13)
Motion Motionärer Yrkande
Fördelning på
utgiftsområden
Anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 2 i
A310 (fp) denna
del och
14 i
denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 25 i
A329 (kd) denna
del och
34 i
denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 3, 5 i
A339 (m) denna
del och
8
2003/04: Margareta Andersson i denna
A363 m.fl. (c) del
Anslaget 22:2 Bidrag
till
arbetslöshetsersättnin
g och aktivitetsstöd
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 4 och 14
A310 (fp) i denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 34 i
A329 (kd) denna
del
2003/04: Annelie Enochson m.fl. 1 och 2
A330 (kd) i denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 2 och 9
A339 (m)
2003/04: Margareta Andersson i denna
A363 m.fl. (c) del
2003/04: Bo Könberg m.fl. (fp) 7 i
A370 denna
del
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 10
Sf326 (fp)
Anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildni
ng och övriga
kostnader
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 26 och
A329 (kd) 34 i
denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 10
A339 (m)
2003/04: Margareta Andersson i denna
A363 m.fl. (c) del
Anslaget 22:4
Särskilda insatser för
arbetshandikappade
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Margareta Andersson 16
A263 m.fl. (c)
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 10 i
A310 (fp) denna
del och
14 i
denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 27, 32
A329 (kd) och 34 i
denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 11
A339 (m)
2003/04: Margareta Andersson i denna
A363 m.fl. (c) del
Anslaget 22:6
Europeiska
socialfonden m.m. för
perioden 2000-2006
2003/04: Margareta Andersson i denna
A363 m.fl. (c) del
Anslaget 22:7
Institutet för
arbetsmarknadspolitisk
utvärdering
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 6 och 12
A339 (m)
Anslaget 22:8 Bidrag
till administration av
grundbeloppet
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 13
A339 (m)
Anslaget 22:10 Bidrag
till Stiftelsen
Utbildning
Nordkalotten
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 14
A339 (m)
Anslaget 22:12
Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkrin
gen
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 31 och
A329 (kd) 34 i
denna
del
Föreslaget nytt
anslag: Ny
arbetsmarknadsmyndighe
t
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 5 i
A339 (m) denna
del
Föreslaget nytt
anslag: Jobb- och
utvecklingsgaranti
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 8 och 14
A310 (fp) i denna
del
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 7 i
Sf326 (fp) denna
del
Förteckning över av utskottet i punkt 30
f) avstyrkta motionsyrkanden (UO14)
Motion Motionärer Yrkande
Fördelning på
utgiftsområden
Anslaget 23:1
Arbetsmiljöverket
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i
A310 (fp) denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 29 och
A329 (kd) 34 i
denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 17
A339 (m)
Anslaget 23:2
Arbetslivsinstitutet
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i
A310 (fp) denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 30 och
A329 (kd) 34 i
denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 18
A339 (m)
2003/04: Margareta Andersson
A364 m.fl. (c)
Anslaget 23:3
Särskilda
utbildningsinsatser
m.m.
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i
A310 (fp) denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 34 i
A329 (kd) denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 19
A339 (m)
Anslaget 23:4
Arbetsdomstolen
2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i
Fi240 (fp) denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 10
A258 (m)
2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i
A310 (fp) denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 20
A339 (m)
Anslaget 23:7
Ombudsmannen mot
diskriminering på
grund av sexuell
läggning (HomO)
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 9 i
A258 (m) denna
del
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 33 och
A329 (kd) 34 i
denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 21
A339 (m)
Anslaget 23:8
Medlingsinstitutet
2003/04: Stefan Attefall m.fl. 34 i
A329 (kd) denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 22
A339 (m)
Anslaget 24:1
Jämställdhetsombudsman
nen
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 9 i
A258 (m) denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 23
A339 (m)
Föreslaget nytt
anslag: Ombudsmannen
mot diskriminering
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 9 i
A258 (m) denna
del
2003/04: Anders G Högmark m.fl. 24
A339 (m)
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges
inom parentes vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas
i avsnittet.
1.Mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik (punkt 1) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen dels avslår regeringens förslag
till mål för politikområdet
arbetsmarknadspolitik (proposition
2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 1), dels
tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 1.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A339 yrkande 15.
Ställningstagande
Vi anser det angeläget att målen för
arbetsmarknadspolitiken formuleras på ett
sådant sätt att det går att följa upp och
att det går att utvärdera graden av
måluppfyllelse.
Regeringens förslag till nya mål för
arbetsmarknadspolitiken lever inte fullt
upp till detta och bör därför avvisas av
riksdagen. Vi förordar därför att det
övergripande målet för denna politik än
tydligare knyts till den enskilda
arbetstagarens möjligheter att få arbete
och att arbetskraftssökande företag får
sina behov tillgodosedda. Moderata
samlingspartiet förordar en politik som
bättre skapar förutsättningar för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. En sådan politik skulle
ge goda förutsättningar för att
förverkliga arbetsmarknadspolitikens väl
definierade mål.
Den nya politiken skall utformas på ett
sådant sätt att den arbetslöse sätts i
centrum. Arbetsmarknadspolitiken måste
utgå från att alla människor är olika och
därmed har olika behov, intressen och
förutsättningar men samma rätt till det
stöd hon eller han behöver för att snabbt
kunna få ett nytt arbete. Vi utvecklar
vår syn på arbetsmarknadspolitiken
närmare i motionerna A227 Individuell
kompetensutveckling (m, fp, kd, c), A241
Arbetshandikappade, A257 En rörlig och
individuell yrkesutbildning, A258 En
verklig jämställdhetspolitik, A305
Arbetsmarknaden och Sf289 Ett friskare
Sverige, (de fem sistnämnda alla m-
motioner). Med hänsyn till det anförda
bör motion A339 yrkande 15 (m) bifallas.
2.Mål för politikområdet
Arbetslivspolitik (punkt 2) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen dels avslår förslaget till mål
för politikområdet arbetslivspolitik,
dels tillkännager för regeringen som sin
mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 2.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A339 yrkande 25.
Ställningstagande
Vi kan inte ställa oss bakom regeringens
mål för politikområdet Arbetslivspolitik.
I stället anser vi att
arbetslivspolitiken bör utformas i
enlighet med de förslag vi presenterar i
motionerna A305 Arbetsmarknaden och A258
En verklig jämställdhetspolitik och som
innebär en lång rad politiska
förändringar. Vi förordar en politik som
ökar flexibiliteten och tryggheten i
arbetslivet. Arbetsmarknaden måste bli
mer öppen och rörligheten öka, både
yrkesmässigt och geografiskt. Därtill
krävs en mängd reformer, bl.a. sänkta
skatter och minskat regelkrångel för
företagande. I de reformer vi förespråkar
ingår också en rad förändringar av
arbetsrätten liksom möjligheter till
betydligt flexiblare arbetstider än i
dag. Med hänsyn till det anförda bör
motion A339 yrkande 25 (m) bifallas.
3.Mål för politikområdet
Jämställdhetspolitik (punkt 3) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 3.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A339 yrkande 26.
Ställningstagande
Vi motsätter oss regeringens mål för
politikområdet Jämställdhetspolitik. I
stället förordar vi en politik som
utformas så att den bidrar till att
självständiga kvinnor och män kan forma
sin tillvaro enligt egna önskemål och
behov. I sammanhanget har familjepolitik
och skattepolitik stor betydelse liksom
ett avskaffande av den offentliga
sektorns monopol inom många
kvinnodominerade yrken. Vi utvecklar vår
syn på jämställdhetspolitiken närmare i
motionerna A305 Arbetsmarknaden och A258
En verklig jämställdhetspolitik. Motion
A339 yrkande 26 (m) bör därför bifallas.
4.Allmän inriktning (punkt 4) (m, fp,
kd, c)
av Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag
(fp), Patrik Norinder (m), Henrik
Westman (m), Annelie Enochson (kd),
Claes Västerteg (c) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 4.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A247 yrkandena 1, 2 och 13,
2003/04:A257 yrkandena 1, 3 och 4,
2003/04:A263 yrkandena 1, 2, 4-8, 19, 21
och 22, 2003/04:A305 yrkandena 1-4, 8, 9,
11 och 16, 2003/04:A309 yrkandena 2, 5, 8
och 9, 2003/04:A310 yrkandena 1, 2 i
denna del, 3, 6 och 7, 2003/04:A329
yrkandena 1-4, 6, 12 i denna del, 13, 16,
17, 24 och 25 i denna del, 2003/04:A330
yrkandena 2 i denna del, 3 och 4,
2003/04:A339 yrkandena 1 och 4,
2003/04:A370 yrkande 7 i denna del,
2003/04:A371 yrkande 12, 2003/04:Sf289
yrkande 18, 2003/04:Sf325 yrkande 6,
2003/04:Sf326 yrkandena 7 i denna del, 8,
9 och 11, 2003/04:Sf327 yrkande 13,
2003/04:Sf400 yrkande 4, 2003/04:Sf402
yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404
yrkandena 12 och 13, 2003/04:So409
yrkande 3 samt 2003/04:N412 yrkande 19
och avslår motionerna 2003/04:A226
yrkandena 1-5, 2003/04:A243,
2003/04:A249, 2003/04:A270, 2003/04:A276,
2003/04:A290, 2003/04:A326 yrkande 3,
2003/04:A336, 2003/04:A340, 2003/04:A341
yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:A354,
2003/04:Sf355 yrkandena 3 och 5,
2003/04:So569 yrkande 3 samt 2003/04:N416
yrkandena 2-4.
Ställningstagande
Inledning
Vi anser att den ekonomiska politiken
måste inriktas på att få fart på svensk
ekonomi och uppnå högre långsiktig
tillväxt. För att detta skall bli möjligt
krävs strukturreformer och betydande
omläggningar av politiken på en rad
områden.
Arbetsmarknadens funktionssätt uppvisar
kraftiga störningar och måste därför
förbättras. Ett tecken på störningarna är
att det vid en och samma tidpunkt råder
brist på arbetskraft på vissa områden
samtidigt som det finns ett stort utbud
av arbetskraft som inte tas till vara.
Totalt rör det sig enligt senaste
arbetskraftsundersökningen (AKU) från SCB
om 8,6 miljoner arbetstimmar per vecka
som inte utnyttjas.
Vi anser att ett nytt realistiskt,
väldefinierat sysselsättningsmål bör
fastställas. Om tillväxten skall kunna
förbättras krävs ett ökat arbetsutbud i
ekonomin. Det behövs fler individer i
arbete och antalet arbetade timmar måste
öka. Detta måste återspeglas i ett nytt
sysselsättningsmål. Arbetet måste utföras
på bästa sätt både i ekonomisk bemärkelse
och med hänsyn till de människor som är
verksamma i arbetslivet. Ambitionen vad
beträffar sysselsättningen måste vara hög
i alla delar av landet.
En förutsättning för långsiktig
tillväxt är att arbetsmarknadspolitiken
reformeras och får en ny inriktning. En
arbetsmarknad för alla måste skapas.
Individen skall stå i centrum för den
förnyade arbetsmarknadspolitiken.
Regering och riksdag kan påverka
utvecklingen genom reformer för bättre
hälsa och bättre fungerande
arbetsmarknad, strategiska
skattesänkningar på arbete och
företagande samt förenklade regelverk.
Nedan redovisar vi närmare vilka åtgärder
vi vill prioritera för att få en väl
fungerande arbetsmarknad. Vi efterlyser
åtgärder på de områden vi anger nedan.
Fler i arbete och fler arbetade timmar
De demografiska förändringarna, den ökade
sjukfrånvaron, förtidspensioneringarna
och svårigheter för stora grupper att få
fotfäste på arbetsmarknaden har lett till
en negativ utveckling av antalet arbetade
timmar. Detta är allvarligt.
Som Konjunkturinstitutet (KI) påpekar i
sin nyligen publicerade rapport om
lönebildningen (oktober 2003) finns det
några faktorer som är särskilt viktiga
för befolkningens materiella
levnadsstandard, mätt t.ex. som summan av
privat och offentlig konsumtion per
invånare. Förutom en låg arbetslöshet och
jämn inkomstfördelning är det framför
allt antalet arbetade timmar per invånare
samt produktiviteten, dvs. produktionen
per timme, som bestämmer invånarnas
materiella levnadsstandard. Fler arbetade
timmar liksom högre produktivitet innebär
att mer produceras, och den sammantagna
konsumtionen kan då bli motsvarande
högre.
Den ekonomiska tillväxten är således
starkt beroende av det totala antalet
arbetade timmar och
produktivitetsutvecklingen i stort,
vilket vi tar fasta på i vår politik. Vi
vill också framhålla arbetets värde och
betydelse för människor. Detta gäller
inte minst ungdomar, en grupp där
arbetslösheten på senare tid nått mycket
höga nivåer.
I den ekonomisk-politiska reservation
som företrädare för våra partier nyligen
lagt fram i finansutskottet (bet.
2003/04:FiU1 reservation 1) pekar vi på
huvudfaktorerna i vår tillväxtpolitik
inklusive åtgärder för att höja
produktiviteten. I detta sammanhang vill
vi särskilt peka på vikten av att öka
antalet arbetade timmar i ekonomin,
vilket också innebär att fler människor
kommer i arbete.
Följande tre diagram illustrerar enligt
vår uppfattning den kraftiga nedgång av
antalet arbetade timmar, medelarbetstid
och sysselsättning som skett under ett
flertal år.
Antalet arbetade timmar per invånare
och år har reducerats från i runda tal
830 i slutet av 1980-talet till ungefär
770 timmar per år nu i början av 2000-
talet, och minskningen väntas fortsätta,
enligt KI.
Källa: KI
Också medelarbetstiden per vecka har
under ett antal år utvecklats negativt,
och då inte minst i slutet av 1990-talet,
vilket framgår av diagrammet nedan.
Medelarbetstid
År
Källa: KI
Sysselsättningsgraden föll, som framgår
av nedanstående diagram, dramatiskt under
konjunkturnedgången i början av 1990-
talet. Efter en kortare period av
återhämtning kring millennieskiftet
räknar KI med låga nivåer på
sysselsättningsgraden ett antal år
framöver.
Sysselsättningsgrad
År
Källa: KI
Vi menar att den ekonomiska politiken
måste utformas så att fler människor
kommer i arbete och så att antalet
arbetade timmar ökar. Vi vill föra en
politik med följande huvudpunkter.
· Det måste bli mer lönande att
arbeta. Bidragssystemen måste reformeras
bl.a. vad avser ersättningsnivåer och
villkor i övrigt. Människor måste
snabbare än i dag komma ut på
arbetsmarknaden, och det skall löna sig
att stanna där längre än i dag. Äldres
vilja att arbeta längre skall stimuleras
och underlättas.
·
· Människor måste komma tillbaka i
arbete igen. Frånvaron måste minskas och
inflödet i förtidspensionering stoppas.
Detta kräver åtgärder på en rad områden
alltifrån arbetsplatsfrågor till
fungerande system för rehabilitering och
bättre villkor för barnfamiljerna.
·
· Mäns och kvinnors möjligheter
måste tas till vara. Villkoren på
arbetsmarknaden och i samhällslivet i
stort måste förändras så att jämställda
villkor för kvinnor och män kan uppnås.
·
· Regler och skatter måste
utformas så att de främjar förvärvsarbete
och hälsa. Ett mer arbets- och
tillväxtstimulerande skattesystem måste
skapas.
·
· Företagandet måste stimuleras
genom åtgärder på en rad samhällsområden.
De offentliga monopolen skall brytas.
·
· Gör regler bättre och enklare så
att de underlättar för invandrare att
snabbt komma in på arbetsmarknaden.
·
· Förbättra familjepolitiken, öka
flexibiliteten och tryggheten i
arbetslivet så att det blir lättare att
förena förvärvsarbete med ansvar för
barn.
·
· Satsa på kompetens i
arbetslivet, utbildning och forskning.
Effektivisera arbetsmarknadsutbildningen.
·
· Effektivisera
arbetsmarknadspolitiken så att fler
kommer i arbete
snabbare.
·
Utöver åtgärderna för att fler skall
komma i arbete och att antalet arbetade
timmar skall öka så behövs bl.a.
produktivitetsfrämjande insatser liksom
sunda offentliga finanser. Vi vill i
detta sammanhang särskilt betona vikten
av att stärka det direkta sambandet
mellan lönebildning och höjda reallöner.
Arbetsmarknadens parter har ansvar för
löneförhandlingarna, men staten bör bl.a.
tydliggöra kopplingen mellan
arbetslösheten och avgiften till
arbetslöshetsförsäkringen.
Den totala arbetslösheten, som den
officiellt redovisas inklusive
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, har
stigit till 7 % av arbetskraften, vilket
framgår av tabellen nedan. Utöver detta
är ett stort antal individer latent
arbetssökande, dvs. de har velat och
kunnat arbeta men inte sökt arbete. I
denna grupp ingår också 37 000
heltidsstuderande som sökt arbete.
Dessutom är många människor
undersysselsatta, dvs. de arbetar av
arbetsmarknadsskäl mindre än de skulle
vilja.
Tabell 1 Öppet arbetslösa, i
arbetsmarknadsåtgärder, latent
arbetssökande och undersysselsatta, antal
respektive andel i %
Antal I % av
arbetskra
individ ften
er
Öppet arbetslösa 226 000 5,1
I 86 000 1,9
arbetsmarknadsåtg
ärder
Sammanlagd total 312 000 7,0
officiell
arbetslöshet
Latent 120 000 2,7
arbetssökande
Undersysselsatta 234 000 5,3
Antal människor i 666 000 15,0
arbetsför ålder
som inte har ett
riktigt arbete
eller som vill
arbeta mer
Källa: SCB:s översikt över
arbetsmarknadsläget avseende oktober 2003
Vi kan konstatera att t.o.m. och med
regeringen själv är pessimistisk när det
gäller möjligheterna att nå de egna målen
om att 80 % av befolkningen i åldern
20-64 år skall vara sysselsatta på den
reguljära arbetsmarknaden år 2004 och att
halvera socialbidragsberoendet. Det är
osannolikt att dessa mål skall kunna nås,
vilket regeringen också erkänner i
budgetpropositionen.
SCB:s senaste statistik visar att
andelen reguljärt sysselsatta i åldern
20-64 år minskade mellan oktober 2001 och
oktober 2002 från 78,2 % till 77,6 % och
att den fortfarande ligger kvar på samma
nivå som för ett år sedan.
Brister i dagens arbetsmarknadspolitik
Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken har
misslyckats. Som vi framhållit ovan är
det uppenbart att arbetsmarknadens
funktionssätt har stora brister.
Vår kritik mot nuvarande system kan
sammanfattas i följande punkter:
· Den förda politiken ger inte
tillräcklig hjälp till dem som är mest
utsatta på arbetsmarknaden.
·
· Dagens politik ger ingen
valfrihet för den enskilde.
·
· Arbetsförmedlarna har dubbla och
motsägelsefulla roller gentemot de
arbetslösa genom att de både skall hjälpa
och kontrollera.
·
· Förmedlingsverksamheten är
organiserad på ett byråkratiskt och
ineffektivt sätt - det leder till att
alldeles för få jobb förmedlas.
·
· Arbetsmarknadspolitiken saknar
förmåga att ta till vara olika
förutsättningar i skilda delar av landet.
·
· Matchningen är ineffektiv -
arbetslösheten är hög samtidigt som det
förekommer brist på arbetskraft på vissa
delar av arbetsmarknaden.
·
· Dagens arbetsmarknadsåtgärder
leder till betydande
undanträngningseffekter - beräkningar
visar att för varje hundratal personer
som deltar i arbetsmarknadsåtgärder som
innebär subventionerad sysselsättning
försvinner mellan 60 och 70 riktiga
arbeten.
·
· Arbetsmarknadspolitiken har
misslyckats i fråga om samarbete med
företag och näringsliv.
·
· Arbetsmarknadspolitiken
förefaller att motverka snarare än att
främja rörligheten på arbetsmarknaden.
·
· Arbetslöshetsförsäkringen har
tappat sin funktion som
omställningsförsäkring - i stället för
att erbjuda ett tillfälligt ekonomiskt
stöd mellan två arbeten används den för
att försörja människor under långa
perioder.
·
Det finns ytterligare ett antal
strukturproblem på arbetsmarknaden varav
tre skall nämnas här:
· Utanförskapet och svårigheterna
för invandrare att få tillträde dit
innebär ett stort slöseri med resurser
och orsakar stort lidande.
·
· Monopolen på de traditionella
offentliga arbetsmarknaderna utestänger
kvinnor från karriärvägar, bra
löneutveckling och arbetstider som
tillgodoser deras önskemål.
·
· Ökningen på senare år av
sjukskrivningar och förtidspensioneringar
tyder på att sjukskrivningar och
förtidspensioneringar används för att
avlasta arbetsmarknadspolitiken.
·
Några huvudpunkter i en reformerad
arbetsmarknadspolitik
Sverige måste få en arbetsmarknad som är
rörlig och öppen - en arbetsmarknad som
är tillgänglig för alla. Den geografiska
och sociala rörligheten behöver öka. Som
framgått anser vi att den stora
arbetskraftsreserv som finns också måste
tas till vara, både med tanke på dem som
ingår i den och för samhällets skull.
Avgörande för möjligheten att få en
radikal ökning av sysselsättningen är ett
dynamiskt företagsklimat där gamla och
nya företag har möjlighet att anställa
fler medarbetare.
Den arbetslöse skall inte längre få
vara en klient hos en
arbetsmarknadsmyndighet utan en
medborgare med rätt att få kvalificerad
service. Platsförmedlingen måste läggas
om och inriktas på den enskildes behov
och förutsättningar.
Vi vill därför slå fast att den som
blivit arbetslös har ett antal
rättigheter som staten måste uppfylla.
Samtidigt har den som blivit arbetslös
ett antal skyldigheter som hon eller han
i sin tur måste uppfylla gentemot det
övriga samhället. Det handlar om att
etablera klara och tydliga spelregler:
Alla arbetslösa skall ha rätt att
själva välja kostnadsfri arbetsförmedling
oavsett vem som utför
förmedlingstjänsten. Samtidigt skall det
finnas en skyldighet att anmäla sig till
ett servicekontor i samband med att man
förlorat sitt jobb.
Alla arbetslösa skall ha rätt att få
stöd efter sina behov, förutsättningar
och intressen. Åtgärderna skall vara
individuellt utformade med det enda
övergripande syftet att så snart som
möjligt ge de arbetslösa möjlighet att
finna ett nytt arbete. Samtidigt skall
alla arbetslösa som uppbär
arbetslöshetsersättning eller annat
ekonomiskt stöd från samhället ha
skyldighet att aktivt söka jobb och delta
i de åtgärder som är relevanta. Alla
arbetslösa skall ha rätt att ha ett
avgörande inflytande över vilken åtgärd
som skall vidtas.
En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring skall införas.
Samtidigt måste alla arbetstagare
uppfylla ett antal grundläggande villkor
för att bli berättigade till ersättning.
Den som blivit arbetslös skall inte kunna
tacka nej till anvisade arbeten utan att
ersättningen från
arbetslöshetsförsäkringen påverkas.
Utöver dessa åtgärder på det
arbetsmarknadspolitiska området vill vi
ta krafttag mot de höga ohälsotalen. Det
gäller exempelvis förbättrad
företagshälsovård, högre prioritet för
förebyggande insatser på arbetsplatserna,
effektivare rehabiliteringsinsatser vid
långa sjukfall, fler alternativa
arbetsgivare inom offentligt finansierad
verksamhet, finansiell samordning mellan
försäkringskassor och sjukvård där också
bl.a. arbetsförmedlingen skall kunna
medverka vid behov och ökade möjligheter
för den enskilde att påverka arbetstidens
förläggning.
Instrument för en effektivare
arbetsmarknadspolitik
Sverige måste ha en aktiv och effektiv
arbetsmarknadspolitik som syftar till att
snabbt och smidigt bidra till att matcha
den arbetssökande med de arbeten som
finns tillgängliga och rusta den
arbetslöse för att kunna ta de arbeten
som står till förfogande. Arbetslinjen
skall hävdas, det vill säga att den
arbetssökande i första hand skall
erbjudas arbete eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Först
när sådana åtgärder inte finns
tillgängliga skall arbetslöshetsunderstöd
lämnas. Aktivitet skall alltid
prioriteras framför passivt
bidragsberoende.
Servicekontor
Dagens arbetsförmedling fungerar dåligt
och ersätts enligt vårt förslag med ett
servicekontor som inte är en traditionell
arbetsförmedling. Servicekontor skall
finnas i varje kommun och skall framför
allt fungera som guide för arbetslösa och
för företag som söker arbetskraft.
För att få ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen anmäler man sig
till servicekontoret.
Flera olika aktörer
Vi vill se många konkurrerande aktörer
inom arbetsmarknadspolitikens område.
Konkurrens och mångfald ökar kvaliteten
och valfriheten för den arbetslöse. Vi
räknar med att en rad nya aktörer såsom
privata arbetsförmedlingar,
branschförmedlingar - exempelvis i
fackföreningsregi, privata
utbildningsföretag, ideella föreningar
och bemanningsföretag växer fram.
Aktörerna kommer att kunna erbjuda en
mängd olika alternativ med olika
specialinriktningar till den arbetslöse.
I glest befolkade områden finns det
inte alltid underlag för privata
bemanningsföretag. Om det inte finns
privata aktörer skall myndigheten
upphandla sådana tjänster eller i sista
hand driva egna.
Omställningspeng
Den som inte inom en viss tid har hittat
ett nytt jobb på egen hand eller via den
service som erbjuds på servicekontoren
behöver åtgärder som kan kräva en
ekonomisk insats som vi kallar
omställningspeng.
Ny myndighet ersätter AMV/AMS
Riksdagens revisorer har i en rapport
riktat skarp kritik mot styrningen av
Arbetsmarknadsverket. Av revisorernas
genomgång som behandlades av riksdagen
våren 2003 (förslag 2002/03:RR10)
framgick att nyttan av verksamheten är
minst sagt tveksam.
Vi anser att nuvarande
myndighetsstrukturer på
arbetsmarknadsområdet skall ersättas av
en ny arbetsmarknadsmyndighet med de
uppgifter som angivits ovan. Den nya
myndigheten skall också ha till uppgift
att garantera att det finns
jobbkontor/bemanningsföretag inom rimligt
avstånd från alla jobbsökande i hela
landet. Om det inte finns privata aktörer
bör myndigheten upphandla sådana tjänster
eller i sista hand driva verksamheten i
egen regi.
Slutsats
Som framgått förordar vi en helt annan
politik än regeringens för att komma till
rätta med strukturproblemen på
arbetsmarknaden, öka arbetsutbudet och få
en väl fungerande arbetsmarknad.
5.Allmän inriktning (punkt 4) (mp)
av Ulf Holm (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 5.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A270 och avslår motionerna
2003/04:A226 yrkandena 1-5, 2003/04:A243,
2003/04:A247 yrkandena 1, 2 och 13,
2003/04:A249, 2003/04:A257 yrkandena 1, 3
och 4, 2003/04:A263 yrkandena 1, 2, 4-8,
19, 21 och 22, 2003/04:A276,
2003/04:A290, 2003/04:A305 yrkandena 1-4,
8, 9, 11 och 16, 2003/04:A309 yrkandena
2, 5, 8 och 9, 2003/04:A310 yrkandena 1,
2 i denna del, 3, 6 och 7, 2003/04:A326
yrkande 3, 2003/04:A329 yrkandena 1-4, 6,
12 i denna del, 13, 16, 17, 24 och 25 i
denna del, 2003/04:A330 yrkandena 2 i
denna del, 3 och 4, 2003/04:A336,
2003/04:A339 yrkandena 1 och 4,
2003/04:A340, 2003/04:A341 yrkandena 1, 3
och 4, 2003/04:A354, 2003/04:A370 yrkande
7 i denna del, 2003/04:A371 yrkande 12,
2003/04:Sf289 yrkande 18, 2003/04:Sf325
yrkande 6, 2003/04:Sf326 yrkandena 7 i
denna del, 8, 9 och 11, 2003/04:Sf327
yrkande 13, 2003/04:Sf355 yrkandena 3 och
5, 2003/04:Sf400 yrkande 4, 2003/04:Sf402
yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404
yrkandena 12 och 13, 2003/04:So409
yrkande 3, 2003/04:So569 yrkande 3,
2003/04:N412 yrkande 19 samt 2003/04:N416
yrkandena 2-4.
Ställningstagande
Personer som arbetar i branscher som är
beroende av årstid, klimat eller säsong
tvingas regelmässigt ut i arbetslöshet.
Dessa perioder skulle i stället kunna
användas för utbildning av de anställda.
Möjligheterna att omdisponera
arbetsmarknadsmedel från
arbetslöshetsförsäkringen till
företagsförlagd utbildning när berörda
arbetsmarknadsparter är överens om detta
måste därför ses över.
Vad jag anfört i denna reservation bör
ges regeringen till känna. Med hänvisning
till det anförda anser jag att riksdagen
bör bifalla motion A270 (mp).
6.Ungdomar (punkt 5) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 6.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Kr232 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2003/04:A279, 2003/04:A329
yrkande 10 och 2003/04:Kr361 yrkande 8.
Ställningstagande
Regeringens politik på ungdomsområdet
bygger på tre övergripande mål som i
korthet handlar om att ungdomar skall ges
goda förutsättningar att leva
självständiga liv, ha möjlighet till
inflytande samt att ungdomars engagemang,
skapande förmåga och kritiska tänkande
skall tas till vara som en resurs. Vi
instämmer i dessa grundläggande
målsättningar, men unga människor är
individer med olika krav, behov och
vnskemål. Inom många områden har
politiken en inriktning som drabbar just
unga människor särskilt hårt.
Arbetsmarknadspolitiken är ett sådant
exempel. Den höga ungdomsarbetslösheten -
och den dåliga rörligheten på
arbetsmarknaden - är ett hot mot
ungdomars möjlighet till självständighet
och inflytande. Kampen mot
ungdomsarbetslösheten måste prioriteras.
För att få fram riktiga jobb krävs bl.a.
lägre arbetsgivaravgifter, flexiblare
regler på arbetsmarknaden, kvalificerade
utbildningar och lärlingsplatser. Strävan
efter att ge olika grupper en skenbar
"trygghet" riskerar snarare att skapa
murar för andra. Till exempel får den
lagstiftning som skapats för att ge
anställda trygghet rakt motsatt verkan
för unga människor. Företag har sällan
möjlighet att anställa ungdomar på
riktiga jobb till lägre ingångslöner än
äldre, etablerade vuxna. Det påverkar
givetvis arbetsgivares "vilja" att satsa
på en ung person som inte har så mycket
arbetslivserfarenhet, i stället för att
lita till en äldre och mer erfaren
person. Problemet med all arbetslöshet -
inte bara för ungdomar - har självklart
sin grund i ett dåligt näringslivsklimat.
I Sverige startas för få nya företag och
för få överlever. Den skattepolitik som
förs har givetvis betydelse även för unga
människor. Skatterna har en väsentligt
djupare dimension än att enbart fungera
som inkomstkälla för det offentliga
samhället. Skattesystemets utformning får
konsekvenser för människors vilja att
arbeta och för de livsval som görs. Detta
blir särskilt tydligt för unga människor
som står i begrepp att välja väg i livet.
Unga människor har i regel lägre
inkomster än äldre. En höjning av
grundavdraget ökar möjligheterna att
försörja sig själv, även på en relativt
låg lön.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion Kr232 yrkande 4
(m). Övriga i sammanhanget behandlade
motioner avstyrks.
7.Ungdomar (punkt 5) (kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 7.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A329 yrkande 10 och 2003/04:Kr361
yrkande 8 samt avslår motionerna
2003/04:A279 och 2003/04:Kr232 yrkande 4.
Ställningstagande
Frågan om att lösa ungdomsarbetslösheten
är inte bara ekonomisk utan det handlar
också om ungdomarnas möjligheter att
komma in och etablera sig i vuxenlivet.
Ungdomspolitiken på
arbetsmarknadsområdet bör styras av
följande principer: Alla ungdomar mellan
18 och 24 år skall erbjudas jobb på den
reguljära arbetsmarknaden eller
meningsfulla studier.
Utbildning skall uppmuntras och
premieras då morgondagens arbetsmarknad
ställer allt större krav på
arbetstagarens formella kompetens.
Utbildningssystemet måste vara
konstruerat på ett sätt som gör att även
de ungdomar som är mer praktiskt
inriktade upplever att möjligheten att
utvecklas inom skolan finns. Olika former
av lärlings- och praktiksystem är en
positiv del av utbildningssystemet. De
ungdomar som är yngre än 20 år och som
inte går i gymnasieskolan bör ges
möjligheter att få någon form av kommunal
praktiktjänst. Praktikplatserna bör vara
utformade på ett sätt som ger reell
arbetslivserfarenhet. Den lön som betalas
ut bör kallas för praktiklön. De problem
som ligger till grund för den enskildes
arbetslöshet måste åtgärdas på ett tidigt
stadium så att dessa ungdomar inte hamnar
i särskilda program som "stämplar" dem
för livet. Det är viktigt att man även
fortsättningsvis följer olika
ungdomsgrupper så att förändringar som
kräver extra åtgärder för att komma in på
arbetsmarknaden kan upptäckas i tid.
En bättre lönebildning ger ungdomar
större möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden. Det handlar inte enbart
om ingångslöner, utan även om att högre
utbildning skall löna sig. Börjar man
sitt yrkesverksamma liv med ett
lärlingsjobb eller låglönejobb så kanske
ingångslönen är relativt låg. Har man
däremot studerat flera år på universitet
bör lönen självfallet motsvara den
formella kompetens man har.
Inga ungdomar skall behöva leva på
socialbidrag. De snåriga
ersättningsreglerna för arbetslösa och
svårigheten att kvalificera sig för a-
kassa kombinerat med låga
ersättningsnivåer innebär att många
ungdomar måste söka socialbidrag för sin
dagliga överlevnad. Det finns även en
risk för att många ungdomar fastnar i ett
evigt kretslopp av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
ersättningsperioder i öppen arbetslöshet.
Ungdomar skall uppmuntras att starta
eget företag. Det är viktigt att
samhället förmedlar en bredare syn på
arbete än att det alltid innebär en
anställning hos någon annan.
Kristdemokraterna har föreslagit att ett
nationellt program med speciell
inriktning på företagande och
entreprenörskap införs i gymnasieskolan.
Om samhället inte lyckas med att ge
ungdomar meningsfull utbildning eller
möjlighet till sysselsättning blir det
risk för ett utanförskap där ungdomar
känner att de inte är en del av samhället
och att de inte fyller någon funktion i
vardagen. Denna frustration leder lätt
till förakt för vuxenvärden och de normer
och värderingar som är grundläggande för
demokratin. Rasism, våld och utanförskap
hänger ofta ihop.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A329
yrkande 10 (kd) och Kr361 yrkande 8 (kd).
Övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
8.Invandrare (punkt 6) (m, c)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m), Henrik Westman (m) och
Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 8.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:N329 yrkande 7 och avslår
motionerna 2003/04:A235, 2003/04:A268,
2003/04:A281 yrkandena 1 och 2,
2003/04:A329 yrkande 12 i denna del samt
2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9, 13 och 15.
Ställningstagande
Vart femte företag som startas i landet
drivs av en person med invandrarbakgrund.
Det innebär att företagsamheten bland nya
svenskar är något högre än bland dem som
är födda och uppvuxna här. Invandrares
företag är ett viktigt och välkommet
tillskott till den svenska ekonomin.
Tillväxten i invandrares företag är
lägre än hos svenska egenföretagare.
Kartläggningar visar samtidigt att gapet
i tillväxttakten mellan svenska företag
och invandrarföretag ökar. Trots
invandrarföretagens lägre tillväxt har
det visat sig att de är mer benägna att
expandera än svenska företag. I vissa
invandrargrupper har start av företag
dessutom blivit det enda sättet att ta
sig ur arbetslöshet.
Vi anser att situationen för invandrare
som vill driva företag måste förbättras.
Ett sätt att underlätta för de invandrare
som vill starta företag är att deras
kompetens valideras och deras möjligheter
på arbetsmarknaden jämställs med infödda
svenskars.
Vad vi anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att vi
anser att motion N329 yrkande 7 (c) bör
bifallas medan motionerna A235 (s), A268
(s), A281 yrkandena 1 och 2 (mp), A329
yrkande 12 i denna del (kd) samt Sf402
yrkandena 5, 9, 13 och 15 (kd) bör
avslås.
9.Invandrare (punkt 6) (kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 9.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A329 yrkande 12 i denna del och
2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9, 13 och 15
samt avslår motionerna 2003/04:A235,
2003/04:A268, 2003/04:A281 yrkandena 1
och 2 samt 2003/04:N329 yrkande 7.
Ställningstagande
Den absolut viktigaste
integrationsfaktorn är att arbetslösa
invandrare får snabb tillgång till
arbetsmarknaden och ett arbete.
Undersökningar visar att den som inte
snabbt hamnar i arbetslivet ofta fastnar
i långt bidragsberoende. Därför måste
insatser påbörjas redan vid en
asylansökan, oavsett om personen i fråga
får uppehållstillstånd eller ej. Det är
fortfarande en relativt hög arbetslöshet
bland olika invandrargrupper trots att
många är högutbildade. Det är endast fyra
av tio akademiker födda utomlands som har
ett arbete som motsvarar deras
utbildningsnivå. Orsakerna är flera,
bl.a. brister i arbetsmarknadspolitiken,
dålig svenskundervisning, ett
"omhändertagandeperspektiv",
diskriminering och onödiga byråkratiska
regler, vilket allt hör samman med den
socialdemokratiska regeringens havererade
integrationspolitik.
Dessutom har arbetsförmedlingarna
utvecklat en praxis som innebär att bara
de som klarat sfi-språktestet anses stå
till arbetsmarknadens förfogande. Det
innebär att asylsökande inte har en chans
eftersom de ännu inte omfattas av sfi-
undervisningen. Andra invandrade personer
kan ha svårt att lära sig svenska och
tvingas att gå kurs efter kurs utan att
uppnå godkänd nivå. Att kunna språket är
av avgörande betydelse för att komma ut
på arbetsmarknaden, men ett arbete kan
också vara ett sätt att lära sig språket.
Särskilt för dem som saknar tidigare
studievana kan ett arbete där språket
lockas fram i en vardagssituation vara
betydligt mer effektivt än skolbänken.
Kristdemokraterna tror på en modell som
innebär svenskundervisning kombinerad med
en praktik- eller lärlingsplats. Arbetet
skall inte enbart främja språkinlärningen
utan även underlätta det fortsatta steget
ut på arbetsmarknaden. Svenskundervisning
bör även kunna ha en mera yrkesspecifik
inriktning. Den bör kunna anpassas både
till hög- och lågutbildade i form av
korta branschinriktade kurser varvade med
yrkesarbete. Varje kurs skulle innehålla
svenska med yrkesterminologi. Efter
avslutad kurs och en tids arbete skulle
det vara möjligt att återkomma till en
fortsättningskurs för att sedan
eventuellt avancera inom yrket. Det är
oerhört angeläget att
kunskapsvalideringen förbättras så att
exempelvis invandrare med akademisk
utbildning snabbt kan komma in på
arbetsmarknaden.
Det är även viktigt att
invandrarkvinnornas kompetens tas till
vara. De hamnar i dag ofta sist i kön
till arbete. I vårt land finns mycket
språkkompetens samlad genom alla de
personer som kommit hit från andra
länder. Den specifika kännedomen om olika
länders kulturer är en ovärderlig kunskap
att använda inom olika branscher och
industrier. En särskild insats behövs för
att inventera invandrarkvinnors specifika
kompetens som kan vara till stor nytta i
arbetslivet. Dessa kvinnor bör sedan ges
utbildning om svenskt arbetsliv.
Undersökningar visar att ungdomar med
utländsk bakgrund har en högre
arbetslöshet än andra ungdomar. Även de
som är födda i Sverige eller som har
invandrat till Sverige före sju års ålder
har högre arbetslöshet. Skillnaden består
även om betygen, utbildningen och
språkkunskaperna räknas med i jämförelsen
med andra ungdomar. Detta är mycket
oroväckande och tyder på stora brister i
systemet.
För många med invandrarbakgrund krävs
det ibland specifika åtgärder eftersom de
saknar ett socialt nätverk, kontakter och
erfarenhet av att söka arbete i Sverige.
Ett sätt att möta detta är införande av
s.k. jobbguider för den invandrare som är
ny på den svenska arbetsmarknaden.
Funktionen behöver dock inte
nödvändigtvis vara i offentlig regi utan
kan t.ex. drivas ideellt. Jobbguidens
uppgift blir att ha ett personligt ansvar
för den arbetssökande och på olika sätt
stödja, entusiasmera och lotsa denne fram
till ett arbete. Det bör finnas
jobbguider med invandrarbakgrund eftersom
de har en viktig erfarenhet av
arbetsmarknaden ur sitt särskilda
perspektiv.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A329
yrkande 12 i denna del (kd) och Sf402
yrkandena 5, 9, 13 och 15 (kd). Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
10. Invandrare (punkt 6) (mp)
av Ulf Holm (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 10.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A281 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2003/04:A235,
2003/04:A268, 2003/04:A329 yrkande 12 i
denna del, 2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9,
13 och 15 samt 2003/04:N329 yrkande 7.
Ställningstagande
Under många år har människor invandrat
till Sverige. En del av dem har mindre än
sex års teoretiska studier från sina
hemländer, en del har ingen skolgång alls
och somliga har genomgått
hantverksutbildning. Väl i Sverige har
många invandrade genomgått undervisning i
svenska. Av olika skäl har alla inte,
fullt ut, kunnat tillgodogöra sig sfi-
undervisningen. Utan godkänd sfi-
utbildning kommer man inte i fråga för
service på arbetsförmedlingen eftersom
det där ställs krav på detta. Det är av
största vikt att arbetsförmedlingen ger
service även till dem som ännu inte
lyckats få godkänt i sin
språkundervisning. Detta har lett till
svårigheter för vissa invandrare att
komma in på den svenska arbetsmarknaden
och därmed få kontakt med svensktalande
personer på ett naturligt sätt. Många av
dem uppbär socialbidrag men skulle inget
hellre vilja än att arbeta och försörja
sig själva.
Det finns i dag en efterfrågan från
designskolor, formgivare, arkitekter m.m.
av småskalig produktion,
prototyptillverkning i
utvecklingsprocesser samt special
tillverkning. Enligt uppgifter från
Stockholms Hantverksförening kommer det
inom 10 år att saknas omkring 100 000
hantverkare - en efterfrågan som inte
kommer att kunna mötas enbart genom
rekrytering bland skolungdom. Vi behöver
skapa förutsättningar för att tillvarata
den unika hantverkskompetens som i dag
finns men som inte nyttjas.
AMS och Integrationsverket m.fl. bör
arbeta för att göra det möjligt för våra
hantverkskunniga invandrare att bli
verksamma i hantverksbranschen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion A281
yrkandena 1 och 2 (mp). Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
11. Äldre (punkt 7) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 11.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A257 yrkande 8 samt avslår
motionerna 2003/04:A203, 2003/04:A308
yrkandena 4, 5 och 9, 2003/04:A329
yrkande 8 och 2003/04:A370 yrkande 1.
Ställningstagande
De äldres erfarenheter och kunnande måste
bättre tas till vara på arbetsmarknaden.
Det kräver ett generellt förbättrat
klimat för arbete och företagande med
inslag av nya och okonventionella metoder
för att bryta arbetslösheten i allmänhet
och långtidsarbetslösheten i synnerhet.
Det måste också skapas möjlighet för
äldre arbetslösa att genomgå kortare och
mer specifikt inriktade
yrkesutbildningar. Sådana kan arrangeras
såväl av yrkeshögskolor som inom ramen
för en företagsinriktad
lärlingsutbildning.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion A257 yrkande 8
(m). Övriga i sammanhanget behandlade
motioner avstyrks.
12. Äldre (punkt 7) (fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 12.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A370 yrkande 1 och avslår
motionerna 2003/04:A203, 2003/04:A257
yrkande 8, 2003/04:A308 yrkandena 4, 5,
och 9 samt 2003/04:A329 yrkande 8.
Ställningstagande
Från Folkpartiets sida anser vi att det
är viktigt att undanröja ekonomiska och
andra hinder mot att äldre är verksamma i
arbetslivet.
Detta är inte nya frågor, och efter
beslutet om pensionsreformen med dess
stimulans till arbete har flera
intressanta utredningar om hindren
gjorts. Från regeringens sida har det
dock inte hänt mycket efter
utredningsarbetet.
Inte heller årets budgetförslag
innehåller de initiativ som krävs för att
underlätta för äldre i arbetslivet.
Därför bör riksdagen göra ett
tillkännagivande om vikten av att ta till
vara den äldre arbetskraftens kunnande
och erfarenhet om välfärden skall kunna
säkras. Det krävs lagändringar och andra
beslut som anger en tydlig färdriktning.
När vägen röjts och hinder avlägsnats
blir det lättare att få genomslag för en
mer positiv inställning till att anställa
äldre och till att vara yrkesverksam
längre. Motion A370 yrkande 1 (fp)
tillstyrks med det anförda. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
13. Äldre (punkt 7) (kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 13.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A308 yrkandena 4, 5 och 9 och
2003/04:A329 yrkande 8 samt avslår
motionerna 2003/04:A203, 2003/04:A257
yrkande 8 och 2003/04:A370 yrkande 1.
Ställningstagande
För oss är det viktigt att frihet och
trygghet präglar den svenska
arbetsmarknaden. Äldre personer skall
kunna anpassa sitt arbete utifrån sin
egen unika situation. Vill man trappa ned
sin arbetstid några år före pension skall
man kunna göra det. Om man vill forsätta
att arbeta även efter ordinarie
pensionsålder skall man kunna göra det.
Befolkningsprognoserna visar dessutom på
behovet av att fler arbetar för att klara
framtidens välfärd, bl.a. därför är det
viktigt att underlätta för äldre på
arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna föreslår 11 konkreta
åtgärder för att underlätta för de äldre
att orka och kunna arbeta så länge som de
önskar och på de villkor som passar dem:
1. Diskrimineringslagstiftningen
utökas till att också omfatta förbud mot
diskriminering av äldre.
2.
3. Lagstadgad rätt att gå ned i
arbetstid efter 61 år införs.
4.
5. Rätt och möjlighet ges att
stanna kvar i arbetslivet längre.
6.
7. Eget företagande uppmuntras
genom att en F-skattsedel kan erhållas
utan annan restriktion än näringsförbud.
Den som bara har en uppdragsgivare skall
kunna få F-skattsedel.
8.
9. Ett mer hälsofrämjande
arbetsliv.
10.
11. Informationskampanj om äldre i
arbetslivet.
12.
13. Kompetenscentrum för god
seniorpolitik.
14.
15. Kontinuerlig kompetensutveckling
via ett individuellt kompetenssparande.
16.
17. Nej till den förlängda
sjuklöneperioden.
18.
19. En ny friskförsäkring och en
samordnad rehabiliteringsförsäkring
införs.
20.
21. Ingripande mot sådana
avtalspensionssystem som gör det
betydligt dyrare för arbetsgivare att
anställa äldre arbetskraft.
22.
Vi vill att en informationskampanj
genomförs om vinsten av äldre i
arbetslivet och att ett
seniorkompetenscentrum inrättas.
Forskning som tydligt visar att äldres
erfarenhet och förvärvad kompetens gör
dem till skickliga yrkesutövare och att
deras lojalitet och engagemang skapar
stabilitet på arbetsplatsen bör
marknadsföras. Det är också viktigt att
vidta åtgärder i syfte att minska
skillnaderna i kostnader som
arbetsgivarna har för yngre jämfört med
för äldre arbetskraft. Det är viktigt att
de fackliga organisationerna också
involveras i arbetet.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A308
yrkandena 4, 5 och 9 (kd) och A329
yrkande 8 (kd). Övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks.
14. Äldre (punkt 7) (c)
av Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 14.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A203 och avslår motionerna
2003/04:A257 yrkande 8, 2003/04:A308
yrkandena 4, 5 och 9, 2003/04:A329
yrkande 8 och 2003/04:A370 yrkande 1.
Ställningstagande
Sverige har och kommer att få en ännu
större brist på arbetskraft. Den kan
lösas på olika sätt. Invandringen är ett
sätt att lösa problemet. Ett annat sätt
är att försöka att stimulera fler äldre
att stanna kvar längre i arbetslivet.
Andelen pensionärer av den samlade
befolkningen blir allt större år från år
- snart är var fjärde person pensionär.
Bland dessa finns en samlad
yrkeskompetens och livserfarenhet som
skulle kunna tas till vara bättre än vad
som nu sker. Många skulle kunna tänka sig
att skjuta upp pensioneringen om detta
vore möjligt och attraktivt. Därför är
det viktigt att se över bl.a.
arbetsrätten för att arbetsgivare skall
vara villiga att anställa äldre och för
att pensionärerna skall finna det
meningsfullt att fortsätta arbeta.
Vad jag anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att jag
anser att motion A203 (c) bör bifallas
medan motionerna A257 yrkande 8 (m), A308
yrkandena 4, 5 och 9 (kd), A329 yrkande 8
(kd) och A370 yrkande 1 (fp) bör avslås.
15. Arbetshandikappade m.m.
(punkt 8) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 15.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A241 yrkandena 1-7 och
2003/04:A305 yrkande 15 samt avslår
motionerna 2003/04:A263 yrkandena 13 och
14, 2003/04:A310 yrkande 10 i denna del,
2003/04:A316, 2003/04:A331 och
2003/04:So569 yrkande 2.
Ställningstagande
Personer med olika handikapp skall ges
rimliga möjligheter till ett värdigt liv.
Alla människor skall få möjlighet att
uppleva arbetsgemenskap och tillhörighet.
Arbetshandikappade människor måste få
rimliga möjligheter till valfrihet. De
skall ha rätt till ett liv i värdighet.
De som kan och vill skall ha rätt till
ett aktivt arbetsliv. Samhället måste
skapa förutsättningar som mer ser till
den enskilda individens behov och mindre
till ett kollektivt generellt system. Det
är många, inte minst unga, människor med
arbetshandikapp som blir
förtidspensionerade fastän de egentligen
både vill och kan arbeta, åtminstone
deltid. Denna utveckling är inte
acceptabel. Moderaterna anser att
regelverk och föreskrifter måste
tydliggöra vem som anses vara
arbetshandikappad och därmed i behov av
stöd. De som är arbetshandikappade skall
ges ett fullgott stöd. Två RRV-rapporter
visar att det i mer än hälften av de
ärenden som gällde lönebidrag inte var
styrkt att det fanns ett funktionshinder
som hade betydelse för det aktuella
arbetet. I över en tredjedel av de
granskade ärendena bedömde RRV att de
egentliga skälen handlade om att dessa
personer hade svårigheter att få arbete
av andra skäl, som t.ex. hög ålder eller
för låg utbildningsnivå. De som inte är
arbetshandikappade skall inte kunna komma
i fråga för lönebidrag och anställning
inom verksamheter som exempelvis Samhall.
Verksamheter som Samhall bedriver bör
inte konkurrera med privat
näringsverksamhet. Samhall skall se till
att de allra mest utsatta individerna är
de som först kommer i fråga när det
gäller nya arbetstillfällen. Det skall
klart framgå om en verksamhet bedrivs i
vinstsyfte eller är av annan art. Gravt
arbetshandikappade skall inte behöva
riskera att någon annan får deras
rättmätiga plats därför att verksamheten
drivs delvis i syfte att sälja
produkterna på den privata marknaden.
Stöden måste göra en tydlig åtskillnad på
om verksamheten drivs på kommersiella
grunder eller inte. Stöden till de
arbetshandikappade bör kontinuerligt
utvärderas och redovisas offentligt.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A241
yrkandena 1-7 (m) och A305 yrkande 15
(m). Övriga i sammanhanget behandlade
motioner avstyrks.
16. Arbetshandikappade m.m.
(punkt 8) (fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 16.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A310 yrkande 10 i denna del samt
avslår motionerna 2003/04:A241 yrkandena
1-7, 2003/04:A263 yrkandena 13 och 14,
2003/04:A305 yrkande 15, 2003/04:A316,
2003/04:A331 och 2003/04:So569 yrkande 2.
Ställningstagande
Oavsett om konjunkturen är bra eller
dålig så har de handikappade alltid en
svår situation på arbetsmarknaden. De
statliga insatserna för att stärka
handikappades ställning är därför mycket
viktiga och måste alltid prioriteras.
Arbetslinjen måste gälla även för
handikappade. Förtidspensioneringar skall
undvikas i största möjliga utsträckning.
Både lönebidrag och anställningar inom
Samhall har visat sig vara värdefulla
lösningar för många handikappade.
Det är viktigt att påpeka att
lönebidragsanställningar i största
möjliga utsträckning måste vara en åtgärd
för arbetshandikappade och inte för andra
grupper. Allra svårast är situationen för
dem som har någon form av psykiskt
funktionshinder, men den är besvärlig
också för t.ex. personer med hjärt- och
kärlsjukdomar, rörelsehinder och dyslexi.
Majoriteten av dem med nedsatt
arbetsförmåga behöver någon form av hjälp
eller anpassning för att kunna arbeta.
Det kan handla om hjälpmedel, anpassad
lokal, transporter till och från
arbetsplatsen eller personligt biträde.
Men allra vanligast är behov av
anpassning av arbetstiden, arbetstempot
eller arbetsuppgifterna. Så långt möjligt
skall efterfrågan på arbete för dem med
nedsatt arbetsförmåga mötas på den
reguljära arbetsmarknaden. Arbetsgivare
kan få stöd på olika sätt för att anpassa
arbetsplatsen, men de utnyttjar dessa
möjligheter alltför sällan. Det är därför
angeläget att - gärna i samarbete med
näringslivets organisationer - bedriva
opinionsbildning riktad mot arbetsgivare
för att undanröja fördomar och sprida
kunskap om de möjligheter som står till
buds.
Antalet lönebidragsanställningar måste
öka för att de behov som finns skall
kunna tillmötesgås. Det måste också
finnas större möjligheter att inte trappa
av eller upphöra med bidraget om detta i
praktiken medför att anställningen därmed
upphör. Ett alternativ kan vara att
inrätta tjänster som inte kräver full
arbetskapacitet, såsom vuxna rastvakter i
skolan eller personer som kan ledsaga
äldre, vid till exempel promenader eller
teaterbesök. Arbetsgivarnas möjligheter
att ta över anställningen när
lönebidraget upphör är ofta små. En
fortsatt anställning förutsätter därför i
praktiken att lönebidraget permanentas.
Jag anser att detta många gånger är det
bästa alternativet för dem det berör,
annars återstår ofta bara förtidspension.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion A310
yrkande 10 i denna del (fp). Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
17. Arbetshandikappade m.m.
(punkt 8) (c)
av Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 17.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A263 yrkandena 13 och 14 och
avslår motionerna 2003/04:A241 yrkandena
1-7, 2003/04:A305 yrkande 15,
2003/04:A310 yrkande 10 i denna del,
2003/04:A316, 2003/04:A331 och
2003/04:So569 yrkande 2.
Ställningstagande
Utgångspunkten är att personer med
funktionshinder skall delta på den öppna
arbetsmarknaden på lika villkor som
andra. För personer med funktionshinder
som innebär nedsatt arbetsförmåga och
dessutom utgör ett arbetshandikapp skall
alternativ såsom Samhall och lönebidrag
erbjudas. En arbetsgivare har ansvar för
att arbetsplatsen till fullo skall vara
tillgänglig och anpassad för anställda
med funktionshinder. Situationen i dag är
inte tillfredsställande när det t.ex.
gäller arbetshjälpmedel.
Det är positivt att arbetslösheten
bland de arbetshandikappade har minskat
med 27 % under det senaste året. Men man
får inte glömma att arbetslösheten bland
funktionshindrade fortfarande är dubbelt
så hög som för befolkningen som helhet.
Regeringen bör därför återkomma med
förslag på hur arbetslösheten bland
personer med funktionshinder skall minska
och hur tillgängligheten till arbetslivet
för personer med funktionshinder skall
öka.
Vad jag anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att jag
anser att motion A263 yrkandena 13 och 14
(c) bör bifallas medan motionerna A241
yrkandena 1-7 (m), A305 yrkande 15 (m),
A310 yrkande 10 i denna del (fp), A316
(s), A331 (s) och So569 yrkande 2 (v) bör
avslås.
18. Långtidssjukskrivna (punkt 9)
(fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 18.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Sf358 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2003/04:A247 yrkande 7 och
2003/04:A352.
Ställningstagande
De som på grund av ohälsa är i behov av
att byta yrke skall ha tillträde till
arbetsmarknadspolitiska program. Siktet
måste vara inställt på återställd
arbetsförmåga och återgång i arbete, om
så behövs genom byte av arbetsplats och
yrke. Det är anmärkningsvärt att de som
för sin hälsas skull behöver byta yrke
inte är välkomna till de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Detta
ligger bakom att RFV och AMS har begärt
att regeringen med en ändring av en
förordning skall "öppna" programmen för
personer som efter sjukdom inte kan
omplaceras hos nuvarande arbetsgivare.
Regeringen bör vidta erforderliga
ändringar av förordningen och se till att
återgång i arbete genom byte av yrke inte
i onödan försvåras av tillträdesregler
för omskolning m.m.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion Sf358
yrkande 4 (fp). Övriga i sammanhanget
behandlade motioner avstyrks.
19. Långtidssjukskrivna (punkt 9)
(c)
av Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 9 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 19.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A247 yrkande 7 och avslår
motionerna 2003/04:A352 och 2003/04:Sf358
yrkande 4.
Ställningstagande
För att stärka den enskilda individen att
komma tillbaka till arbetslivet efter
sjukfrånvaro eller arbetslöshet, antingen
till ett nytt arbete eller till sin gamla
arbetsplats, anser Centerpartiet att det
skall finnas lotsar som stöd för den
enskilde. De som så önskar skall ha
möjlighet att få hjälp av en person som
tillsammans med arbetsgivaren,
försäkringskassan etc. hjälper honom
eller henne tillbaka till arbetslivet.
Vad jag anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att jag
anser att motion A247 yrkande 7 (c) bör
bifallas medan motionerna A352 (s) och
Sf358 yrkande 4 (fp) bör avslås.
20. Kulturarbetare (punkt 10) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 10 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 20.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Kr254 yrkandena 1 och 13.
Ställningstagande
Kulturarbetsmarknaden är problematisk och
försörjningssituationen för många
konstnärer försämras. Antalet
utbildningsplatser har ökat och därmed
också konkurrensen om de få uppdragen.
Därför måste konstnärskapet ges nya
potentialer. Den brist på samstämmighet
som råder mellan de konstnärliga
högskolorna och arbetsmarknaden måste ses
över och förändras och även samarbetet
mellan övriga högskolor och universitet.
Konstnärerna måste få bättre kunskaper om
hur marknaden fungerar och en bättre
grund att stå på. Dagens
arbetsmarknadspolitik är oftast ett
hinder för utvecklingen eftersom den inte
i tillräckligt hög grad tar hänsyn till
kulturskaparnas särskilda villkor, t.ex.
gäller det arbetslöshetsförsäkringen.
Under den tid konstnären uppbär
arbetslöshetsersättning skall konstnären
stå till arbetsmarknadens förfogande.
Konstnären skall vara anmäld på
arbetsförmedlingen och det skall
upprättats en individuell handlingsplan
för framtiden. Det är självklart att
konstnärer bör kunna basera sin
försörjning på ersättning för utfört
konstnärligt arbete och inte på bidrag.
Nya ekonomiska stödinsatser är inte den
enda och inte heller den viktigaste
lösningen. I stället för att öka mängden
arbetsmarknadsåtgärder måste de
konstnärliga utövarna ges bra villkor som
gör det möjligt att leva på sitt arbete i
stället för att vara bidragsberoende. Det
offentliga samhällets satsningar på konst
skall ske genom direkt arbete för
konstnärerna och inte genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion Kr254 yrkandena
1 och 13 (m).
21. Lönebidrag (punkt 14) (fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 21.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A310 yrkande 10 i denna del samt
avslår motionerna 2003/04:A214,
2003/04:A215, 2003/04:A233, 2003/04:A245,
2003/04:A272, 2003/04:A289, 2003/04:A295,
2003/04:A329 yrkande 28 i denna del,
2003/04:A333, 2003/04:A349 och
2003/04:So569 yrkande 1.
Ställningstagande
De arbetshandikappades ställning måste
stärkas. Folkpartiet anser att taket för
lönebidrag skall höjas. Att nivån har
varit oförändrad i många år har gjort det
svårare för funktionshindrade med
kvalificerad utbildning att få ett
lämpligt arbete.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion A310
yrkande 10 i denna del (fp). Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
22. Lönebidrag (punkt 14) (kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 22.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A214 och 2003/04:A329 yrkande 28
i denna del samt avslår motionerna
2003/04:A215, 2003/04:A233, 2003/04:A245,
2003/04:A272, 2003/04:A289, 2003/04:A295,
2003/04:A310 yrkande 10 i denna del,
2003/04:A333, 2003/04:A349 och
2003/04:So569 yrkande 1.
Ställningstagande
Det är nödvändigt att tillförsäkra
arbetshandikappade möjligheten till ett
fortsatt aktivt arbetsliv. Nu när det är
dystrare tider på arbetsmarknaden är det
stor risk att det är de
arbetshandikappade som slås ut först.
Lönebidragen är ett effektivt instrument
att slussa in arbetshandikappade på
arbetsmarknaden. Men regeringen har haft
en ryckig politik på området med dålig
kontroll av myndigheterna,
panikbromsningar, satsningar som i
praktiken blev minskningar,
anställningsstopp på vissa håll och
dessutom utredningar som ser över hela
systemet. Osäkerheten är betydande om den
långsiktiga inriktningen av regeringens
politik. I förordningen för
lönebidragsanställda bör det på nytt
införas en paragraf som innebär att om
risk för uppsägning föreligger skall en
sänkning av lönebidrag ej genomföras.
Möjlighet till en ersättning på 90 % vid
anställning i ideella organisationer
skall gälla såväl vid nyanställningar som
för dem som innehade anställning efter 1
juli 1995. Den 1 januari 2003 trädde nya
pensionsregler i kraft, som ger
arbetstagare som så önskar möjligheten
att vara kvar i arbetslivet till 67 års
ålder.
Denna regel är bra för de personer som
inte känner sig "klara" att gå i pension
vid 65 års ålder utan mår bäst av att få
fortsätta sitt yrkesliv några år till.
Den ger också en trygghet för de grupper
som under sina tjänsteår inte har lyckats
att få ihop pension som bedöms vara
skälig att leva på under åren som
pensionärer.
När de nya pensionsreglerna träder i
kraft har inte reglerna om lönebidrag
omarbetats för att följa utvecklingen.
Kommunerna får i dag statligt stöd för
att kunna hjälpa personer med
arbetshandikapp endast fram till dess att
de fyller 65 år. Detta stöd borde kunna
ges fram till 67 års ålder och
överensstämma med de nya
pensionsreglerna.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A214 (kd)
och A329 yrkande 28 i denna del (kd).
Övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
23. Samhall (punkt 16) (fp, kd,
c)
av Erik Ullenhag (fp), Annelie
Enochson (kd), Claes Västerteg (c) och
Désirée Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 16 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 23.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A263 yrkande 15, 2003/04:A310
yrkande 11 och 2003/04:A329 yrkande 28 i
denna del.
Ställningstagande
För personer som inte kan beredas arbete
på den reguljära arbetsmarknaden måste
det finnas alternativ. Samhall är ett
sådant alternativ vars verksamhet är
avgörande för arbetshandikappade.
Verksamheten bör renodlas och uteslutande
rikta sig till personer med
arbetshandikapp. Målet för Samhalls
verksamhet är bl.a. att öka antalet
arbetstillfällen för de
arbetshandikappade, öka rekryteringen
från grupper med svårare funktionshinder
och nå ett rimligt ekonomiskt resultat.
Affärsmässigheten dominerar för mycket,
och rekryteringen från de prioriterade
grupperna minskar. Även andelen
övergångar från Samhall till ordinarie
arbeten blir mindre. Det är inte lyckat
att Samhall konkurrerar på den öppna
marknaden. Samhall har bl.a. satsat på
servicetjänster. Kraven inom den sektorn
är höga både när det gäller
stresstålighet och flexibilitet, vilket
inte många arbetshandikappade personer
förmår att leva upp till. Samhalls
prioritering måste vara att ge
meningsfulla arbeten till de
arbetshandikappade i stället för att nå
rimligt ekonomiskt resultat. Vi anser att
Samhalls vinstkrav bör ses över.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A263
yrkande 15 (c), A310 yrkande 11 (fp) och
A329 yrkande 28 i denna del (kd).
24. Lärlingsutbildning (punkt 17)
(m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 17 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 24.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A305 yrkande 13 och 2003/04:Kr232
yrkande 7 samt avslår motionerna
2003/04:A329 yrkande 11 och 2003/04:Ub399
yrkande 2.
Ställningstagande
Flera av de nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör
slopas till förmån för mer individuellt
inriktade insatser. Utbildning av olika
slag kommer att utgöra den dominerande
insatsen. En betydande del av denna
utbildning kommer inte att betraktas som
arbetsmarknadspolitik i traditionell
mening. Vi vill exempelvis ersätta
traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för ungdomar under 25 år med en
företagsinriktad lärlingsutbildning. Den
kan bedrivas av olika aktörer, såsom
gymnasieskolor, friskolor och
utbildningsföretag. Arbetslösa ungdomar
med bristfällig grundutbildning ges med
denna lärlingsutbildning nya möjligheter
att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motionerna A305
yrkande 13 (m) och Kr232 yrkande 7 (m).
Övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
25. Lärlingsutbildning (punkt 17)
(kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 17 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 25.
Riksdagen bifaller därmed motionerna
2003/04:A329 yrkande 11 och 2003/04:Ub399
yrkande 2 samt avslår motionerna
2003/04:A305 yrkande 13 och 2003/04:Kr232
yrkande 7.
Ställningstagande
Lärlingssystem kan utvecklas både inom
den svenska gymnasieskolans ram och som
en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för
arbetslösa. Flera förhållanden talar för
ett fungerande lärlingssystem. Skola och
samhälle visar inte de praktiska
färdigheterna den uppmärksamhet som är
rimlig. Det är viktigt att varje elev får
möjlighet att utveckla hela sin
personlighet. Om skolan blir alltför
teoretisk kan inlärningen hämmas för
många elever. Ungdomsarbetslösheten i
Sverige är betydligt högre än den
genomsnittliga arbetslösheten. Kraftiga
insatser måste vidtas för att sänka
trösklarna för ungdomars inträde i
arbetslivet. Omkring 300 hantverksyrken
är på väg att dö ut på grund av att det
inte finns någon utbildning.
Hantverksyrken är en viktig del av vårt
kulturarv. Det finns behov av kompetenta
yrkesarbetare på områden som det
reguljära utbildningssystemet har svårt
att tillfredsställa. För att kunna svara
upp till företagens olika behov av
yrkeskunnande behövs en mängd olika
utbildningsvägar. Det finns inte någon
centralt sammanställd information om
lärlingsutbildningar som bedrivs i
projektform som arbetsmarknadspolitiska
åtgärder runt om i landet. En
kartläggning på central och regional nivå
samt på lokalnivå och en samordning
mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna
behövs. På olika platser i landet har
projekt med lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd slagit
mycket väl ut. Med en väl fungerande
lärlingsutbildning inom gymnasieskolans
ram kommer på sikt behovet av
lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd att minska.
I dagsläget föreligger dock ett stort
behov.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion A329 yrkande 11
(kd) och Ub399 yrkande 2 (kd). Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
26. Stöd till start av
näringsverksamhet (punkt 18) (fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 18 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 26.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A310 yrkande 9 samt avslår motion
2003/04:A327 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Det är viktigt att det finns någon form
av stöd till dem som har en idé och vill
starta ett eget företag och inte har
något eget kapital att sätta in.
Folkpartiet anser att det system med
mikrokredit som riksdagen beslutade att
införa hösten 2001 i samband med
behandlingen av den regionalpolitiska
propositionen 2001/02:4 måste utvecklas.
Detta är ett bättre alternativ än stöd
till start av näringsverksamhet som
skapar en falsk illusion av att det går
att få i gång ett företag på mycket kort
tid. Jag föreslår att den senare typen av
stöd skall avskaffas.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion A310
yrkande 9 (fp) och avslår motion A327
yrkandena 1 och 2 (s).
27. Aktivitetsgarantin (punkt 19)
(kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 27.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A329 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2003/04:A263 yrkande 9 och
2003/04:A301.
Ställningstagande
Den insikt som måste prägla
arbetsmarknadspolitiken är att det är
nödvändigt att på ett tidigt stadium
vidta relevanta åtgärder för att stödja
den arbetslöse att snabbt få rätt
utbildning, praktik och annan hjälp.
Aktivitetsgarantin som riksdagen
beslutade om våren 2000 drogs i gång den
1 augusti samma år för att inom några
månader omfatta 30 000 personer. Eftersom
försöksverksamheten som föregick
aktivitetsgarantin bara varade några
månader och förberedelsetiden var mycket
kort är det inte konstigt att
aktivitetsgarantin har haft grava
inkörnings- och kvalitetsproblem. Själva
grundidén är riktig, det vill säga att de
långtidsinskrivna kommer in i ett mer
aktivt och nära samarbete med
arbetsförmedlingens personal och att
varje individs särskilda behov beaktas i
en individuell handlingsplan.
Aktivitetsgarantin står dock och faller
med den praktiska tillämpningen. Det
räcker således inte med
jobbsökaraktiviteter. Det behövs tydliga
krav som går att leva upp till, stöd och
hjälp att bryta arbetslöshetsmönstret och
aktiva insatser att möta den enskilda
personens konkreta behov och problem. Det
är också viktigt med nära samverkan med
föreningsliv, näringsliv, privata
bemanningsföretag och förmedlare.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion A329 yrkande 5
(kd). Övriga i sammanhanget behandlade
motioner avstyrks.
28. Aktivitetsgarantin (punkt 19)
(c)
av Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 19 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 28.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A263 yrkande 9 och avslår
motionerna 2003/04:A301 och 2003/04:A329
yrkande 5.
Ställningstagande
Alltför många av dagens
utbildningsprogram som startats för att
minska arbetslösheten har visat sig
misslyckade. I en utvärdering av den
svenska arbetsmarknadspolitiken har man
funnit att de stora volymåtgärderna under
1990-talet inte ledde till att man fick
fler nya jobb. Ett av de största
programmen på senare år är
aktivitetsgarantin, som infördes 2000. I
AMS egen utvärdering sägs att åtgärden
inte ökar deltagarnas chanser att få ett
reguljärt jobb, däremot ökar chanserna
att få ett jobb med stöd. Ett mål med
aktivitetsgarantin är också att bryta
rundgången i systemen. Rapporten visar
dock att de som deltagit i programmet
oftare återkommer i arbetslöshet än andra
grupper.
Införandet av aktivitetsgarantin måste
ses som ett led i regeringens försök att
nå sitt eget mål om 4 % öppen
arbetslöshet. Av många äldre arbetslösa
uppfattas dock aktivitetsgarantin som
kränkande och meningslös. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med
förslag om att tidsbegränsa
aktivitetsgarantin till två år och i
stället införa möjligheten för arbetslösa
över 60 år att erhålla anställning med
lönebidrag.
Vad jag anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att jag
anser att motion A263 yrkande 9 (c) bör
bifallas medan motionerna A301 (s) och
A329 yrkande 5 (kd) bör avslås.
29. Anställningsstöd (punkt 20)
(kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 20 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 29.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A329 yrkande 7.
Ställningstagande
Vi anser att det omfattande regelsystem
som finns på anställningsstödets område
inte är ändamålsenligt och är för
komplicerat för dem som skall tillämpa
det. Systemet ändras dessutom ofta av
regeringen. Det är viktigt att en åtgärd
får verka fullt ut och inte störas av
ständiga regeländringar som minskar
överskådligheten och ökar byråkratin. Det
särskilda anställningsstödet innebär att
den som fyllt 57 år och varit inskriven
på arbetsförmedlingen i två år skulle få
ett anställningsstöd under 24 månader
omfattande 75 % av lönekostnaden. Vi
menar att stödet innebär orimligt höga
subventionsnivåer under två års tid. En
privat arbetsgivare får cirka 11 000 kr i
månaden under två år i subvention för att
anställa en person. Anställningsstödet
borde begränsas till ett allmänt
anställningsstöd och ett förstärkt
anställningsstöd.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
finansieras genom anslag och
medelstilldelning från AMS ut till
länsarbetsnämnderna som i sin tur
fördelar anslagen vidare till de lokala
arbetsförmedlingarna. Undantaget är
anställningsstödet som är utformat som en
skattereduktion utan budgetrestriktioner.
Det lokala arbetsförmedlingskontoret har
därför all anledning att i första hand
nyttja anställningsstöden, eftersom det
skapar större handlingsfrihet från
budgetsynpunkt för kontoret. Det är inte
sannolikt att detta i längden leder till
den mest optimala avvägningen sett
utifrån de mål och anslag som riksdagen
beslutat om. Det är också orimligt att
regeringen själv beslutar om
regeländringar när det gäller
anställningsstödet - en åtgärd som
beräknas belasta statens finanser med 2,3
miljarder kronor nästa år. Sådana
regelförändringar skall i stället
underställas riksdagens beslut och
avvägningar.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion A329 yrkande 7
(kd).
30. Andra insatser för arbetslösa
(punkt 21) (c)
av Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 21 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 30.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A263 yrkande 11 och avslår
motionerna 2003/04:A223, 2003/04:A365
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:A369.
Ställningstagande
Kraven på en hög utbildningsnivå hos både
individer och befolkningen i sin helhet
är större i dag än någonsin tidigare.
Numera är det allt svårare att klara av
arbetslivet utan en god utbildning. Både
den nationella och internationella
utvecklingen visar att arbetskraft med
låg utbildningsnivå kommer att ersättas
av individer med högre utbildning. Under
hela 1990-talet har personer med kort
utbildning varit de som först blivit
arbetslösa och de som sist fått ett nytt
arbete när konjunkturen vänt. Treårig
gymnasieutbildning framställs allt oftare
som ett minimikrav för alla som söker sig
till arbetslivet i dag.
I dag har alla vuxna en lagstadgad rätt
från 20 års ålder att delta i
grundläggande vuxenutbildning motsvarande
grundskola. Kommunerna har skyldighet att
inte bara tillhandahålla utbildning utan
också aktivt verka för att personer som
bor i kommunen och som saknar
grundskolekompetens deltar i
utbildningen. Centerpartiet anser att det
även bör finnas en liknande lagstadgad
rätt att delta i gymnasial
vuxenutbildning. Alla arbetslösa som har
en kort utbildning sedan tidigare skall
erbjudas en kompletterande utbildning
motsvarande gymnasienivå.
Vad jag anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att jag
anser att motion A263 yrkande 11 (c) bör
bifallas medan motionerna A223 (s), A365
yrkandena 1 och 2 (mp) samt A369 (fp) bör
avslås.
31. Andra insatser för arbetslösa
(punkt 21) (mp)
av Ulf Holm (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 21 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 31.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A365 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motionerna 2003/04:A223,
2003/04:A263 yrkande 11 och 2003/04:A369.
Ställningstagande
Ett socialt arbetskooperativ har en
viktig funktion i en
rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de
sociala arbetskooperativen befinner sig
oftast längst bort från arbetsmarknaden.
I sina kontakter med offentliga aktörer
hamnar de ofta mellan stolarna därför att
de utgör gränsfall i förhållande till
olika regelverk och inte ses som
rehabiliterbara.
Vad är då ett socialt arbetskooperativ?
Någon exakt definition finns inte. Men
kooperativet fungerar som en egen
juridisk person och utgör en demokratiskt
styrd ekonomisk förening som erhåller
någon form av ekonomiskt stöd från den
offentliga sektorn. Människor som arbetar
i kooperativet står utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. De måste vara i
majoritet i föreningen och i någon
utsträckning producera varor eller
tjänster på en marknad.
Vad skall då de här kooperatörerna leva
av? Alla vill ju ha lön för det arbete de
utför. Många av dessa människor kan inte
arbeta heltid, och när de arbetar sker
detta med nedsatt arbetskapacitet.
Eftersom varken lönebidrag eller
sjukbidrag kan ses som en lämplig
ersättning i sammanhanget förespråkar jag
en försöksverksamhet med ett statligt
kooperatörsbidrag under tre år.
Kooperatörsbidraget skulle kunna utges
med hänsyn till arbetad tid och ligga på
samma nivå som lönebidraget.
Finansieringen skulle kunna ske med
exempelvis lönebidragsmedel.
Kommunerna är ålagda att ha ansvaret
för en meningsfull sysselsättning för
funktionshindrade men det behövs en morot
för detta. Ett stimulansbidrag om 50 % av
kostnaderna för handledarlöner i sociala
arbetskooperativ skulle kunna lämnas
under den treåriga försöksperioden,
vilket bör utredas av regeringen.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion A365
yrkandena 1 och 2 (mp). Övriga i
sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
32. Förmedlingsverksamhet
(punkt 22) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 22 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 32.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A305 yrkande 10 samt avslår
motion 2003/04:A310 yrkande 5.
Ställningstagande
Moderaterna anser att en individuell
arbetsförmedling skall skapas. Alla
arbetslösa skall ha rätt till kostnadsfri
och valfri arbetsförmedling och en
individuell behandling.
Arbetsförmedlingstjänsten kan utföras av
olika huvudmän, t.ex. bemanningsföretag.
Konkurrens och mångfald inom
arbetsförmedlingen leder till högre
kvalitet och effektivare resultat. Det är
självklart att förmedlingsverksamheten
utformas utifrån lokala förhållanden. I
glesbygd kommer få bemanningsföretag att
etablera sig, åtminstone i ett inledande
skede. Där inga alternativ växer fram har
staten det slutliga ansvaret att se till
att alla som är arbetslösa får den
service de har rätt att kräva. Allt stöd
från arbetsförmedlingen skall ha som enda
syfte att ge den arbetslöse maximal
möjlighet att kunna finna ett arbete. Det
kräver att åtgärderna så långt det är
möjligt är utformade efter den enskildes
behov.
Detta bör ges regeringen till känna. Vi
tillstyrker därför motion A305 yrkande 10
(m) och avslår motion A310 yrkande 5
(fp).
33. Förmedlingsverksamhet
(punkt 22) (fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 22 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 33.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A310 yrkande 5 samt avslår motion
2003/04:A305 yrkande 10.
Ställningstagande
Folkpartiet vill reformera
platsförmedlingsverksamheten för att
stärka den arbetslöses ställning.
Arbetsförmedlingen måste få konkurrens.
Privata arbetsförmedlingar, branschvisa
arbetsförmedlingar, privata
utbildningsföretag, ideella föreningar,
kooperativ, nätverk och nya
bemanningsföretag skall kunna komplettera
den statliga arbetsförmedlingen. I de
delar av Sverige där det saknas underlag
för privata aktörer får dock det
offentliga träda in som platsförmedlare.
Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen
bör lyftas av från
platsförmedlingsverksamheten.
En av de viktigaste liberaliseringarna
på arbetsmarknaden under 1990-talet var
avskaffandet av förbudet mot privat
arbetsförmedling, vilket skedde under
starkt motstånd från Socialdemokraterna.
Det öppnade Sverige för
personaluthyrningsföretag. Efter en trög
start verkar nu en lång rad av privata
arbetsförmedlingar och
personaluthyrningsfirmor på
arbetsmarknaden. Fristående
aktivitetscentrum, produktions- och
distributionsagenter, förmedlare av
kunskapstjänster samt stödgrupper för
forskare och akademiker, mediefolk och
konstnärer har vuxit fram. Dessa
fristående organisationer har bidragit
till att flytta initiativ och ansvar från
stora offentliga system till människorna.
Denna mångfald gynnar alla på
arbetsmarknaden.
Uthyrningsföretagen har bidragit till
att minska arbetslösheten och
segregationen samt att höja låga
kvinnolöner, bl.a. i vården. I ett
internationellt perspektiv är
uthyrningsföretagens andel av den svenska
arbetsmarknaden ännu låg. Fortfarande
arbetar mindre än 1 % av arbetskraften i
ett uthyrningsföretag, även om andelen är
högre i storstäderna. Ytterst har det
offentliga ansvaret för
förmedlingsverksamheten.
Detta bör ges regeringen till känna.
Jag tillstyrker därför motion A310
yrkande 5 (fp) och avslår motion A305
yrkande 10 (m).
34. Arbetsmarknadsnämnder
(punkt 23) (c)
av Claes Västerteg (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 23 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 34.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A263 yrkandena 3 och 10 och
avslår motion 2003/04:A221.
Ställningstagande
För att arbetsmarknadspolitiken skall bli
mer dynamisk behövs lokal förankring och
idéer från alla parter. I dag finns
lokala arbetsförmedlingsnämnder där
kommunerna nominerat representanter, som
utgör majoriteten i nämnderna. Övriga
representanter utgörs av företrädare för
näringslivet, fackföreningsrörelsen,
arbetsförmedlingarna och
länsarbetsnämnderna. Genom denna ordning
bli fler delaktiga och engagerade i den
lokala arbetsmarknadspolitiken. De nya
arbetsförmedlingsnämnderna har dock inte
haft makten över resurserna, vilket gjort
att nämnderna till stor del inneburit ett
spel för gallerierna.
Eftersom arbetsmarknadspolitiken
behöver förankras lokalt hos de människor
som arbetar och berörs av den lokala
arbetsmarknaden bör regelverk och
organisationen för
arbetsförmedlingsnämnderna utvärderas.
Anställningsstöd såsom offentligt
skyddat arbete (OSA) och offentligt
tillfälligt arbete (OTA) kan vara en
sista utväg för personer som inte kommer
in på den reguljära arbetsmarknaden och
där aktivitetsgarantin upplevs som
meningslös. Därför bör det införas en
lagstadgad möjlighet för
arbetsmarknadsnämnderna att, i samråd med
kommuner och landsting, införa liknande
åtgärder.
Vad jag anfört här bör ges regeringen
till känna. Det anförda innebär att jag
anser att motion A263 yrkandena 3 och 10
(c) bör bifallas medan motion A221 (fp)
bör avslås.
35. Arbetskraftens rörlighet över
gränserna (punkt 25) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m) och Henrik Westman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 35.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:Sf324 yrkandena 3 och 4 och
avslår motionerna 2003/04:A240 yrkande 3,
2003/04:A259 samt 2003/04:N225 yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att nuvarande utformning av
systemen för arbetslöshetsersättning samt
arbetsförmedling och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätter
hinder i vägen för arbetskraftens
rörlighet i Öresundsregionen. Dessa
hinder måste undanröjas.
Om man exempelvis arbetar deltid eller
har timvikariat i både Danmark och
Sverige men inte arbetar i båda länderna
samma vecka stöter man på problem. Detta
beror på att man enligt AMS måste pendla
mellan de båda ländernas system för
arbetslöshetsersättning.
Arbejdsdirektoratet i Danmark anser
däremot att det är i det land där man
under en längre period haft sin
huvudsakliga sysselsättning som man också
skall vara arbetslöshetsförsäkrad. Flera
andra exempel kan lämnas på hinder mot
arbetskraftens rörlighet som uppstår till
följd av bristande överensstämmelse
mellan de svenska och danska a-
kassesystemen.
Vi anser att AMS borde vidta åtgärder
för att undanröja de problem som den
svenska regeltolkningen medför. Det
gäller också de svårigheter som kan
uppstå i samband med att personer söker
arbete eller deltar i
arbetsmarknadspolitiska program. Det går
exempelvis inte att få ersättning för
sökanderesor i grannlandet. Inte heller
är det möjligt för en person med
utbildningsbidrag från Sverige att
praktisera i Danmark.
Vad som anförts här bör ges regeringen
till känna, vilket innebär att motion
Sf324 yrkandena 3 och 4 (m) tillstyrks.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner
avstyrks.
36. Arbetskraftens rörlighet över
gränserna (punkt 25) (v)
av Camilla Sköld Jansson (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att utskottets förslag under
punkt 25 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 36.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A259 och avslår motionerna
2003/04:A240 yrkande 3, 2003/04:Sf324
yrkandena 3 och 4 samt 2003/04:N225
yrkande 4.
Ställningstagande
Från Vänsterpartiets sida anser vi att
det i samband med EU:s utvidgning inte
bör införas några övergångsregler
avseende arbetskraftens fria rörlighet.
Vi anser att sådana övergångsregler
skulle vara diskriminerande och kan
medföra risk för att EU indelas i A- och
B-lag. Utgångspunkten måste vara att de
nya medlemsländerna omfattas av samma
rättigheter och skyldigheter som övriga
EU-länder. Övergångsregler är ingen
lösning vare sig på kort eller lång sikt.
Redan nu finns det exempel på att
arbetskraft från andra länder utsätts för
lönedumpning och social dumpning och får
sämre villkor än inhemsk arbetskraft.
Detta måste undvikas, och regeringen
måste noga följa upp att kollektivavtal
och rättigheter för löntagarna inte
urholkas som en följd av den fria
rörligheten.
De fackliga organisationerna bör t.ex.
få ökade möjligheter att motverka social
dumpning och att förhindra diskriminering
av utländsk arbetskraft.
En särskild översyn bör göras bl.a. av
bemanningsföretag som i vissa fall
förefaller ha som målsättning att dumpa
löner, av oklara ansvarsförhållanden vid
system med underentreprenörer och av
oseriös användning av F-skattsedlar.
Fri rörlighet och
arbetskraftsinvandring får inte leda till
arbetslöshetsinvandring, utnyttjande och
social dumpning. Regler måste utformas
från ett tydligt klass- och
könsperspektiv för att skydda
arbetskraften mot detta. Därvid skall
erfarenheter från det arbete som redan
pågår, till exempel inom LO och dess
medlemsförbund, tas till vara. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag
till samlat program för insatser som
syftar till att säkerställa tryggheten
för alla grupper på arbetsmarknaden vid
fri rörlighet.
Det anförda bör ges regeringen till
känna, vilket innebär att motion A259 (v)
tillstyrks medan övriga i sammanhanget
behandlade förslag avstyrks.
37. System för individuell
kompetensutveckling (punkt 27)
(m, fp, kd, c)
av Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag
(fp), Patrik Norinder (m), Henrik
Westman (m), Annelie Enochson (kd),
Claes Västerteg (c) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under
punkt 27 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som framförs under
Ställningstagande i reservation 37.
Riksdagen bifaller därmed motion
2003/04:A227 yrkandena 1-4 och avslår
motionerna 2003/04:A232, 2003/04:A263
yrkande 12, 2003/04:A305 yrkande 14,
2003/04:A307 yrkande 6, 2003/04:A308
yrkande 6, 2003/04:A309 yrkande 3,
2003/04:A329 yrkande 15 och 2003/04:Ub396
yrkande 11.
Ställningstagande
Inledning
Kompetensutveckling är en fråga som har
strategisk betydelse. Trots detta har
regeringen misskött frågan under en
längre tid. Nödvändiga reformer har gång
på gång skjutits på framtiden. Redan år
2000 var en utredning om individuellt
kompetenssparande klar (SOU 2000:119).
Länge var det oklart om regeringen över
huvud taget skulle orka med att
åstadkomma den aviserade propositionen.
Till sist kom en proposition. Den
innehöll dock inga lagförslag utan endast
knapphändiga riktlinjer. Därmed har den
viktiga reform som införandet av
kompetenssparande innebär ännu en gång
skjutits på en osäker framtid. Om
regeringen hade agerat så att ett system
med individuellt kompetenssparande hade
kunnat införas under 2002 hade
förutsättningar funnits för att en
väsentlig del av de 36 miljarder kronor
som under året återbetalas från SPP till
svenska företag hade kunnat avsättas till
kompetenssparande via lokala
överenskommelser. Vi anser därför att
regeringen förtjänar stark kritik för
hela sin handläggning av frågan om
individuell kompetensutveckling. I motion
A227 lägger vi fram ett gemensamt förslag
till riktlinjer för ett system för
individuell kompetensutveckling.
Systemets utgångspunkter och syfte
Enligt vår uppfattning är det viktigt att
Sverige återfår sin forna ställning i
toppen av den s.k. välståndsligan. Det är
nödvändigt om vi skall kunna skapa det
goda samhället där alla har ett arbete
och där sjuka, gamla och behövande får
den vård och omsorg som de behöver.
I många kommuner är en tredjedel av den
arbetsföra befolkningen arbetslös,
deltagande i någon arbetsmarknadspolitisk
insats eller förtidspensionerad. Särskilt
prekär är situationen i de delar av
landet som traditionellt styrts av
Socialdemokraterna under lång tid. Där
har enskilda initiativ, konkurrens med
den offentliga sektorn och
entreprenörsanda sällan eller aldrig
uppmuntrats.
Arbetslivet genomgår en snabb
förändring. Globalisering och
teknikintensifiering leder till ökad
rörlighet på arbetsmarknaden. Inom det
privata näringslivet omsätts 25-30 % av
alla arbetstillfällen varje år. Det blir
allt vanligare att personer är anställda
hos flera olika arbetsgivare och att
personer växlar mellan utbildning och
arbete.
Utbildning blir alltmer en färskvara,
och många gamla yrken är på tillbakagång
samtidigt som nya tillkommer. Länder som
vill hävda sig i den internationella
konkurrensen måste anpassa sina
utbildningssystem till denna utveckling.
Enligt vår uppfattning är det viktigt
att man understöder det livslånga
lärandet och ökar människors möjligheter
att förkovra sig och utvecklas.
Utbildning och kompetens är nyckelord för
framtidens arbetsmarknad. Därför anser vi
att det skall införas ett system för
sparande till kompetensutveckling.
Systemet skall vara individuellt och
frivilligt.
Individuellt kompetenssparande främjar
möjligheterna för individen att utbilda
sig vidare. När kompetensen stärks ökar
den enskildes trygghet på arbetsmarknaden
liksom benägenheten att pröva utmaningar
i arbetslivet. Ökade möjligheter till
kompetenssparande är därför en viktig
komponent i en strategi för långsiktig
tillväxt.
Kompetenssparande är inte bara positivt
ur ett individperspektiv. Sådant sparande
bidrar till kompetenshöjning och därmed
till att begränsa arbetslösheten. Landets
förmåga att stå emot ekonomiska kriser
stärks.
Val av sparmodell
Vi anser att systemet skall bygga på en
möjlighet för fysiska personer att med
skattemässig verkan göra insättningar på
individuella kompetenssparkonton. Det
skall inte bara gälla för anställda, utan
det är också viktigt att egenföretagare
ges möjlighet att kompetensspara.
Avkastningen på sparandet skall inte
beskattas som kapitalinkomst. I stället
bör den skattemässiga behandlingen
likställas med vad som gäller för det
individuella pensionssparandet (IPS). Det
innebär för närvarande att avkastningen
beskattas med 15 % avkastningsskatt i
stället för med 30 % kapitalinkomstskatt.
Medlen på kompetenssparkontot är
individens egna och skall kunna användas
till sådan kompetensutveckling som den
enskilde själv bestämmer.
Kompetensutveckling bör ges en vid
definition. Om sparmedlen inte kommer
till användning för kompetensutveckling
bör de kunna användas för att förstärka
pensionen.
Avsättningsmöjligheter m.m.
Vi föreslår en ordning där varje individ
ges möjlighet att göra avdrag vid
inkomstbeskattningen för insättningar på
ett individuellt kompetenssparkonto.
Avdragsrätten bör gälla för insättningar
upp till ett prisbasbelopp per år.
Enligt det beslut som riksdagen fattade
våren 2002 (bet. 2001/02:AU10, rskr. 322)
skall en maximal årlig avsättning på
endast en fjärdedels prisbasbelopp
tillåtas. Det är helt otillräckligt för
att nå reformens syfte. I propositionen
motiveras detta med att personer med höga
inkomster har möjlighet att spara i
större utsträckning. Enligt vår mening
bör dock inte låginkomsttagarnas mer
begränsade handlingsutrymme föranleda
beloppsgränser som gör hela reformen
meningslös. I stället förordar vi någon
form av extra skattekredit eller bidrag
till låginkomsttagare som börjar
kompetensspara. Sänkta skatter för i
första hand låg- och medelinkomsttagare
skulle också öka deras självbestämmande.
Det ökade ekonomiska utrymmet skulle
exempelvis kunna användas till ett riktat
sparande såsom kompetenssparande.
Enligt vår uppfattning är
arbetsgivarnas medverkan viktig för att
stödja och utveckla individernas
kontinuerliga vidareutbildning. För det
enskilda företaget är det av avgörande
betydelse för dess överlevnad att ge
anställda kontinuerlig utbildning. Denna
typ av mer verksamhetsrelaterad
kompetensutveckling är ett naturligt led
i företagens vardag.
Det är angeläget att få deras medverkan
bl.a. därför att kapitalet i systemet då
kan byggas upp i en snabbare takt. Redan
i dag tar företagen ett betydande ansvar
för de anställdas kompetensutveckling.
Här är det emellertid ofta fråga om en
mer direkt verksamhetsrelaterad
personalutbildning där företaget också
har ett avgörande inflytande. Det är inte
lika självklart med en aktiv
arbetsgivarmedverkan i ett
kompetenssparande där medlen helt
disponeras av den enskilde.
För att stimulera arbetsgivare att
bidra till den anställdes eget
utbildningssparande anser vi att det bör
införas en rätt till avdrag för sociala
avgifter vid avsättningar till den
anställdes kompetenssparkonto. Detta kan
jämföras med de villkor som gäller för
arbetsgivares avsättningar till
pensionssparande för anställda.
Förvaltning av medel på
kompetenssparkonto m.m.
Enligt de riktlinjer för ett individuellt
kompetenssparande som fastlogs av
riksdagen förra våren skall sparandet ske
hos en statlig myndighet i stället för -
såsom föreslogs i IKS-utredningens
betänkande - hos banker och andra
finansiella institut. Vi motsatte oss
detta i samband med beslutet och
vidhåller denna inställning. Enligt vår
mening bör medlen förvaltas av banker och
andra finansiella institut.
I samband med beslutet anfördes som
skäl för den valda lösningen dels att det
finns problem i förhållande till EG-
rätten, dels att det går fortare om man
väljer en myndighetslösning i stället för
en marknadslösning.
Den begränsade EG-rättsliga analys som
regeringen presenterade i propositionen
visar att det finns osäkerhet om
förenligheten med EG-rätten både vad
beträffar en marknadslösning och vad
beträffar en myndighetslösning. Frågan
måste analyseras vidare, men det finns
naturligtvis inget skäl att välja den
modell som långsiktigt blir sämst för
spararna genom att ingen konkurrens över
huvud taget tillåts förekomma.
Det är vidare helt orimligt att tro att
utnyttjandet av en myndighet skulle
innebära en snabbare introduktion av det
individuella kompetenssparandet än om man
utnyttjar den befintliga infrastrukturen
hos banker och andra finansiella
institut. Erfarenheterna från
Premiepensionsmyndigheten talar sitt
tydliga språk och illustrerar hur lång
tid det kan ta och hur kostsamt det kan
bli att etablera en myndighetslösning.
Kostnaderna för att bygga upp en
sparandeförvaltning inom ramen för en
statlig myndighet är mycket stora i
jämförelse med kostnaderna för att
använda dagens infrastruktur, som
försäkringsbolag, banker,
värdepappersbolag etc. Genom att nyttja
redan befintliga strukturer stimuleras
också marknadsföringen av
kompetenssparandet i och med att de olika
aktörerna har ett företagsekonomiskt
intresse av att göra systemet känt bland
löntagare och arbetsgivare. Statens
kostnader kan därmed hållas nere. Även
den effekten går förlorad när sparandet
sker inom ramen för en statlig myndighet.
Det är viktigt att det individuella
kompetenssparandet blir attraktivt i
förhållande till andra sparformer. Därför
är det viktigt att det råder stor
valfrihet för spararna både vad avser
olika typer av sparande och vad avser
olika sparinstitut. Konkurrens och
valfrihet måste vara vägledande även för
denna sparform.
Sammanfattande bedömning
Med hänsyn till det ovan anförda anser
vi att riksdagen bör bifalla motion A227
yrkandena 1-4 (m, fp, kd, c) och godkänna
motionens förslag till riktlinjer för ett
system för individuell
kompetensutveckling såvitt avser
systemets utgångspunkter och syfte, val
av sparmodell, avsättningsmöjligheter
m.m. och förvaltning av medel på
kompetenssparkonto m.m. Övriga motioner
avstyrks i den mån de inte kan anses
tillgodosedda genom vad som anförts.
Särskilda yttranden
Utskottets beredning av ärendet har
föranlett följande särskilda yttranden. I
rubriken anges inom parentes vilken punkt
i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.
Friåret (punkt 15) (m, fp, c)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m), Henrik Westman (m), Erik
Ullenhag (fp) och Claes Västerteg (c).
Vi anser att politiken måste vara
konsekvent i att arbete och företagande
skall löna sig. Förmåner som innebär
betalning vid frånvaro från arbetet skall
ha hållbar social grund, t.ex.
föräldrapenning och sjukpenning. Förmåner
som inte fyller dessa krav sänder
signaler som står i strid med strävan att
bevara och stärka den ekonomiska grunden
för välfärden. Friårsreformen går ut på
att friska, arbetsföra och annars
arbetande människor får betalt av staten
för en lång tjänstledighet. Att bidraget
till att inte vara yrkesaktiv kallas
aktivitetsstöd är dessutom stötande.
Friårsverksamheten är ett missbruk av
arbetsmarknadspolitiken som undergräver
arbetslinjen. Försöksverksamheten bör
avbrytas omgående.
Friåret (punkt 15 ) (kd)
av Annelie Enochson (kd) och Désirée
Pethrus Engström (kd).
Kristdemokraterna menar att a-kassemedel
skall kunna användas till arbetstagare
som under ett år ersätts av en arbetslös
person. Ett friår kan användas till
mycket, till exempel till att bygga på
sin kompetens eller till att starta eget
företag. Det har visat sig att många av
dem som utnyttjar möjligheten att ta ett
friår är kvinnor mellan 35 och 55 år i
den offentliga sektorn, en grupp med
mycket höga ohälsotal. Ännu är det för
tidigt att säga om friåret också kan
minska ohälsan bland arbetslösa. Men om
många arbetslösa får arbete under ett år
borde det få effekt på hälsan, även om
det inte omgående leder till att den
arbetslöse får ett fast jobb. Den
gemenskap man får på arbetsplatsen, en
eventuellt förbättrad ekonomi och
brytande av invanda mönster kan vara en
oerhört positiv effekt för den
arbetslöse. Friåret innebär också att den
arbetstagare som utnyttjar friåret
återkommer mer stimulerad till sin gamla
arbetsplats och många kan därmed undvika
utbrändhet. Vi förordar att
friårsförsöket fortsätter, gärna i
utvidgad form, för att sedan grundligt
utvärderas.
Moderaternas anslagsförslag för
utgiftsområdena 13 och 14 (punkterna
29 och 30) (m)
av Anders G Högmark (m), Patrik
Norinder (m), och Henrik Westman (m).
Inledning
Moderata samlingspartiet har i parti- och
kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken
och budgetpolitiken. Ett övergripande mål
för den ekonomiska politiken skall vara
att möjliggöra ökad tillväxt, att kunna
leva på sin lön och stärkt trygghet.
Antalet sjukskrivna och
förtidspensionerade måste minskas genom
att sjukvård och rehabilitering
förbättras. Detta kräver bl.a. en
målmedveten politik för ett ökat
arbetsutbud, rejäla satsningar på kunskap
och forskning samt påtagliga
förbättringar för klimatet för
företagande. För att möjliggöra allt
detta krävs en politik som innehåller
lägre skatter för både löntagare och
företagare, en skärpning av
bidragssystemen, avreglering och ökad
konkurrens och en ökad trygghet för att
stärka självkänslan hos medborgarna.
Våra förslag skall vara trygga, väl
sammanhållna och syfta till att skapa de
bästa förutsättningarna för ett
ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Vi vill satsa på en
utbildning som ger alla större
möjligheter till ett rikare liv. Genom en
större enskild sektor och ett starkare
civilt samhälle kan både företag och
människor växa. Vi vill att fler, inte
färre, skall komma in på den ordinarie
arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten
och självkänslan ökar också genom att
hushållen får en större ekonomisk
självständighet. Friheten och rättigheten
att välja bidrar både till mångfald, en
bättre kvalitet och en större trygghet.
De enskilda människorna får ett större
inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en växling från
subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst låg-
och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar
vi de människor som är i störst behov av
gemensamma insatser och som har små eller
inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det
allmänna skall tillföras resurser för att
på ett tryggt sätt kunna genomföra de
uppgifter som skall vara gemensamma.
Exempelvis tillförs betydande resurser
för att bryta den ökade sjukfrånvaron och
de ökande förtidspensioneringarna.
Vårt budgetalternativ - med våra
förslag till utgiftstak,
anslagsfördelning, skatteändringar samt
finanspolitiska ramverk - präglas av
ordning och reda och skall ses som en
helhet där inte någon eller några delar
kan brytas ut och behandlas isolerat från
de andra. Eftersom riksdagens majoritet
den 19 november 2003 har beslutat om
ramar för de olika utgiftsområdena i
enlighet med finansutskottets förslag och
därmed valt en annan inriktning av
politiken, deltar vi inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning
inom utgiftsområdena 13 och 14.
Som framgår av utskottets
sammanställning av partiernas förslag och
fördelning av anslag på utgiftsområdena
13 och 14 är Moderaterna noga med att
genomföra möjliga besparingar stegvis och
i rimlig takt samtidigt som politiken
läggs om i mer offensiv riktning. Den
stora skillnaden gentemot regeringen
utgörs dels av att
arbetsmarknadspolitiken ges en annan mer
individuell inriktning, dels genom att
ett tydligare försäkringsmässigt samband
införs i arbetslöshetsförsäkringen.
I det följande redovisar vi i korthet
det moderata alternativet till politik
inom utgiftsområdena 13 och 14.
Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Anslag 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
En ny effektiv arbetsmarknadsmyndighet
skall inrättas som ersätter AMS. Den nya
myndigheten skall ansvara för att
godtagbara förmedlingstjänster erbjuds
över hela landet, administrera de
arbetsmarknadspolitiska stöden och
bedriva den myndighetsutövning som är
nödvändig. Den nya myndigheten föreslås
bli verksam helt och fullt 2006. En mer
individuell och effektiv arbetsförmedling
skall införas. Arbetsförmedling skall
vara kostnadsfri för den som är
arbetslös. Arbetsförmedling som kan
skötas bättre eller lika bra av andra
aktörer än staten skall ges möjlighet att
i fri konkurrens göra detta.
Rekryteringsföretag kan hjälpa nya
grupper av arbetssökande,
specialistförmedlingar kan växa fram och
bemanningsföretag vidga sina
verksamhetsfält. Vi beräknar anslaget
till 4 486 764 000 kr, vilket innebär en
minskning med 256 115 000 kr i
förhållande till regeringens förslag.
Anslag 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
som är utformad som en
omställningsförsäkring. Försäkringen
skall administreras av staten och skall
ha ett bättre försäkringsmässigt samband
än vad dagens försäkring har.
Ersättningsnivån skall vara 75 % och
ersättningsperioden begränsas till 300
dagar. Det skall inte vara möjligt att
kvalificera sig till en ny
ersättningsperiod annat än med arbete.
Försäkringen skall vara egenfinansierad.
Premien skall relateras till lönen och
utgöra 2 % på sådana inkomster som är
ersättningsberättigade. Någon premie på
den del av lönen som överstiger
ersättningsnivån på 75 % upp till
nuvarande tak skall alltså inte tas ut.
Premien skall vara avdragsgill vid
inkomstbeskattning. Vi beräknar anslaget
till 36 995 952 000 kr, vilket är ett 2
257 048 000 kr lägre belopp än
regeringens förslag.
Anslag 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader
Flera av de traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
exempelvis aktivitetsgarantin, bör slopas
till förmån för mer individuellt
inriktade insatser. Insatserna måste få
variera beroende på individens bakgrund,
behov och motivation. Utbildning måste
utgöra ett grundläggande inslag för att
kunna ge alla arbetslösa som vill arbeta
bra förutsättningar att finna ett nytt
arbete. Ansvar och valmöjligheter måste
flyttas till den arbetslöse så att denne
får ett eget inflytande. Vi beräknar
anslaget till 3 139 825 000 kr, vilket
innebär en minskning med 846 748 000 kr i
förhållande till regeringens förslag.
Anslag 22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade
Arbetshandikappade personer har rätt till
ett aktivt arbetsliv och de skall ges
ökade möjligheter till valfrihet. Det
krävs tydligare föreskrifter och
regelverk för stöden till
arbetshandikappade. Som ett första steg
föreslår vi att ytterligare 100 miljoner
kronor tillförs anslaget. En del av dessa
medel kommer att användas under
utgiftsområdet för Kultur, medier,
trossamfund och fritid. Vi beräknar
anslaget till ett 100 miljoner kronor
högre belopp än regeringens förslag.
Anslag 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Vi vill ge ett utökat uppdrag till IFAU.
Riksdag och regering behöver bättre
beslutsunderlag. IFAU skall årligen
utvärdera de resultat som de vidtagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna leder
till. Dessa utvärderingar skall vara
offentliga och årligen återkommande. För
budgetåret 2004 beräknar vi anslaget till
ett 3 563 000 kr högre belopp än
regeringens förslag.
Anslag 22:8 Bidrag till administration av
grundbeloppet
Vi tar bort anslaget till bidrag till
administration av grundbeloppet som följd
av vårt förslag om att införa en allmän
arbetslöshetsförsäkring.
Anslag 22:10 Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten
Vi föreslår att statens finansiering av
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
avvecklas. Anslaget utgår därmed.
Anslag till ny arbetsmarknadsmyndighet
Vi förordar ett inrättande av en ny
effektiv arbetsmarknadsmyndighet som
skall ersätta AMS. Den nya myndigheten
skall ansvara för att godtagbara
förmedlingstjänster erbjuds över hela
landet, administrera
arbetsmarknadspolitiska stöd och bedriva
den yttersta myndighetsutövning som
fordras för att fördela de medel som
anslås över statsbudgeten för övriga
insatser. Myndigheten kan bli verksam
helt och fullt 2006. För att finansiera
uppbyggnaden av den nya myndigheten
föreslås att 25 miljoner kronor anvisas
på detta nya anslag för 2004.
Sammanställning av anslagen 22:1-22:4,
22:7, 22:8 och 22:10 samt nytt anslag
Tusental kronor
Anslag Ansla Regeri
gs- ngens
typ försla (m)
g
22:1 (ram) 4 742 -256
Arbetsmarkn 879 115
adsverkets
förvaltning
skostnader
22:2 (ram) 39 253 -2
Bidrag till 000 257
arbetslöshe 048
tsersättnin
g och
aktivitetss
töd
22:3 Köp (ram) 3 986 -846
av 573 748
arbetsmarkn
adsutbildni
ng och
övriga
kostnader
22:4 (ram) 6 579 +100
Särskilda 607 000
insatser
för
arbetshandi
kappade
22:7 (ram) 21 +3
Institutet 437 563
för
arbetsmarkn
adspolitisk
utvärdering
22:8 (ram) 59 -59
Bidrag till 459 459
administrat
ion av
grundbelopp
et
22:10 (obet 7 750 -7
Bidrag till .) 750
Stiftelsen
Utbildning
Nordkalotte
n
22: Ny (ram) +25
arbetsmarkn 000
adsmyndighe
t (nytt
anslag)
Totalt för 61 989 -3
utgiftsområ 063 298
det 557
Utgiftsområde 14 Arbetsliv
Anslag 23:1 Arbetsmiljöverket
Vi anser att Arbetsmiljöverkets uppdrag
är omfattande och verksamheten
betydelsefull och vi beräknar anslaget
till 611 763 000 kr.
Anslag 23:2 Arbetslivsinstitutet
I likhet med vad som gäller för
Arbetsmiljöverket är ALI:s uppdrag
omfattande och verksamheten
betydelsefull. Vi beräknar anslaget till
294 258 000 kr.
Anslag 23:3 Särskilda utbildningsinsatser
Vi menar att anslaget successivt skall
reduceras och för budgetåret 2004
beräknar vi anslaget till 23 miljoner
kronor, vilket innebär en halvering i
förhållande till regeringens förslag.
Anslag 23:4 Arbetsdomstolen
Vi är principiella motståndare till
specialdomstolar och partssammansatta
domstolar och anser att Arbetsdomstolen
skall läggas ned och dess uppgifter
överföras till det allmänna
domstolsväsendet. Som en följd av detta
ställningstagande kan anslaget utgå.
Anslag 23:7 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO)
Vi vill att de fyra ombudsmännen som har
i uppdrag att utöva tillsyn enligt de
olika lagarna mot diskriminering i
arbetslivet slås ihop till en gemensam
myndighet. Till följd därav sammanläggs
också Jämställdhetsnämnden och Nämnden
mot diskriminering. Vi anser att anslaget
för HomO skall utgå. Vi föreslår att det
under utgiftsområde 14 i stället inrättas
en ny myndighet och att det skapas ett
nytt anslag för Ombudsmannen mot
diskriminering, som tillförs drygt 66
miljoner kronor för 2004.
Anslag 23:8 Medlingsinstitutet
Vi menar att Medlingsinstitutets uppdrag
skall begränsas. Det får återverkningar
på anslaget som bör reduceras till ett 24
552 000 kr lägre belopp i förhållande
till regeringens förslag.
Anslag 24:1 Jämställdhetsombudsmannen
Vi vill att de fyra ombudsmännen som har
i uppdrag att utöva tillsyn enligt
jämställdhetslagen slås ihop till en
gemensam myndighet. Till följd därav
sammanläggs också Jämställdhetsnämnden
och Nämnden mot diskriminering.
Moderaterna anser att anslaget för JämO
skall utgå. Vi föreslår att det under
utgiftsområde 14 i stället inrättas en ny
myndighet och att det skapas ett anslag
Ombudsmannen mot diskriminering, som
tillförs drygt 66 miljoner kronor för
2004.
Anslag till Ombudsmannen mot
diskriminering
Som framgått ovan vill vi att de fyra
ombudsmän som har till uppgift att utöva
tillsyn enligt
diskrimineringslagstiftningen i
arbetslivet slås ihop till en gemensam
myndighet. Till följd därav sammanläggs
även Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot
diskriminering. All diskriminering kan
och skall behandlas på samma sätt. Det
finns inget hållbart motiv till att dela
upp lagstiftningen i olika kategorier och
därmed märka ut människor beroende på av
vilket skäl de blivit diskriminerade. För
att finansiera den nya myndigheten
föreslås att 66 200 000 kr anvisas på
detta nya anslag för 2004.
Sammanställning över anslagen 23:1-23:4,
23:7, 23:8 och 24:1 samt nytt anslag
Tusental kronor
Anslag Ansla Regeri (m)
gs- ngens
typ försla
g
23:1 (ram) 639 -28
Arbetsmiljö 919 156
verket
23:2 (ram) 309 -15
Arbetslivsi 420 162
nstitutet
23:3 (ram) 46 -23
Särskilda 000 000
utbildnings
insatser
m.m.
23:4 (ram) 23 -23
Arbetsdomst 940 940
olen
23:7 (ram) 8 098 -8
Ombudsmanne 098
n mot
diskriminer
ing på
grund av
sexuell
läggning
(HomO)
23:8 (ram) 49 -24
Medlingsins 103 552
titutet
24:1 (ram) 22 -22
Jämställdhe 145 145
tsombudsman
nen
23: (ram) +66
Ombudsmanne 200
n mot
diskriminer
ing (nytt
anslag)
Totalt för 1 135 -78
utgiftsområ 424 853
det
Folkpartiets anslagsförslag för
utgiftsområdena 13 och 14 (punkterna
29 och 30) (fp)
av Erik Ullenhag (fp).
Folkpartiet liberalernas budgetförslag
för år 2004 syftar till att förändra de
ekonomiska förutsättningarna så att en
högre tillväxt uppnås. Det är nödvändigt
att fler arbetar och att statsskulden
minskar. Ett viktigt verktyg för att
uppnå detta är sänkta skatter på arbete
och företagande. Våra utgiftsökningar
avser främst bistånd, rättssäkerhet,
utbildning, vård och omsorg samt
förbättringar för handikappade.
Folkpartiet får utrymme för detta bl.a.
genom åtgärder mot ohälsan och en
reformerad arbetsmarknadspolitik.
Vårt förslag till utgiftsram för
utgiftsområdena 13 och 14 har emellertid
avstyrkts av finansutskottet i
budgetprocessens första steg. Då
Folkpartiets budgetförslag är en helhet
är det inte meningsfullt att delta i
fördelningen på anslag inom
utgiftsområdena. I det följande redovisas
i sammanfattning innehållet i vårt
budgetförslag för utgiftsområdena 13 och
14.
Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Anslag 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Folkpartiet anser att AMS i sin nuvarande
form skall läggas ned. AMS skall på
central nivå ersättas av en
förhållandevis liten organisation för
rena myndighetsuppgifter och tillsyn.
Syftet är att AMS serviceuppgifter,
arbetsförmedling och
arbetsmarknadsåtgärder skall kunna
utföras av en rad olika aktörer, både
privata och ideella. Hanteringen av
arbetslöshetsförsäkringen bör lyftas bort
från platsförmedlingsverksamheten.
Sammantaget räknar Folkpartiet med att
anslaget kan minskas med 1 400 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Anslag 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd
Folkpartiet förordar en
arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla
på arbetsmarknaden. Den skall utformas
som en omställningsförsäkring och ge ett
bra tidsbegränsat skydd när den
arbetslöse söker nytt arbete.
Ersättningen bör inledningsvis motsvara
80 % av den förlorade lönen för att sedan
successivt trappas ned. Ingen som är
arbetsför skall behöva leva på
socialbidrag. Folkpartiet föreslår att en
dagpenning införs för arbetssökande som
inte är kvalificerade för
arbetslöshetsersättning. Dagpenningen
skall vara något högre än socialbidraget,
under förutsättning att den arbetslöse
deltar i någon form av åtgärd. Förslaget
om dagpenning skall även omfatta t.ex.
nyanlända invandrare som är arbetsföra
och som söker arbete. Detta anslag skall
inte användas för att nybevilja
aktivitetsstöd för tjänstledighet med
s.k. friår eller liknande
ledighetsarrangemang. Politiken måste
vara konsekvent i att arbete och
företagande skall löna sig. Förmåner som
innebär betalning vid frånvaro från
arbetet skall ha hållbar social grund,
som t.ex. föräldrapenningen och
sjukpenningen. Förmåner som inte fyller
dessa krav sänder signaler som står i
strid med strävan att bevara och stärka
den ekonomiska grunden för välfärden.
Friårsförmånen står i särklass i detta
avseende. Den går ut på att friska,
arbetsföra och annars arbetande människor
får betalt av staten för en lång
tjänstledighet. Att bidraget till den som
inte är yrkesaktiv kallas aktivitetsstöd
är stötande. Det är ett missbruk av
arbetsmarknadspolitiken och det
undergräver arbetslinjen. Friårsförmånen
bör avbrytas omgående och inga andra nya
sådana ledighetsbidrag skall beviljas.
Den omläggning och reformering av
arbetsmarknadspolitiken som Folkpartiet
föreslår leder till bättre sysselsättning
och lägre arbetslöshet varför bidragen
till a-kassorna kan minska. Folkpartiet
föreslår också en helt annan modell för
finansiering av a-kassan med en högre
avgift som blir avdragsgill. En högre
egenavgift motsvaras av en skattelättnad
för den enskilde. Sammantaget räknar
Folkpartiet med att anslaget kan minskas
med 9 100 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Anslag 22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade
Folkpartiet vill stärka de
arbetshandikappade människornas
ställning. Oavsett om konjunkturen är bra
eller dålig har de handikappade alltid en
svår situation på arbetsmarknaden. De
statliga insatserna för att stärka de
handikappades ställning måste alltid
prioriteras. Arbetslinjen måste gälla
även för handikappade.
Förtidspensionering skall undvikas i
största möjliga utsträckning.
Lönebidragsanställningar skall vara en
åtgärd som främst är till för de
arbetshandikappade. Antalet
lönebidragsanställningar måste öka. Det
skall också finnas större möjligheter att
inte trappa av eller upphöra med bidraget
om detta i praktiken skulle innebära att
anställningen upphör. Folkpartiet anser
att taket för lönebidragsanställningar
skall höjas. Folkpartiet beräknar
anslaget till ett 200 miljoner kronor
högre belopp än regeringens förslag.
Anslag till jobb- och utvecklingsgarantin
En ny jobb- och utvecklingsgaranti skall
införas för långstidsarbetslösa och för
invandrare som har fått
uppehållstillstånd. Garantin består av
två delar: samhällsnyttigt arbete och
utbildning. Garantin skall upphandlas av
bemanningsföretag och uthyrningsföretag;
även frivilligorganisationer kan delta.
Syftet med garantin är att stärka den
arbetslöses ställning och att han eller
hon snarast skall kunna övergå till den
öppna arbetsmarknaden. Ersättningen skall
ligga något högre än socialbidraget, men
den som utan goda skäl vägrar att
medverka får en lägre ersättning. För den
föreslagna garantin avsätter Folkpartiet
300 miljoner kronor.
Sammanställning över anslagen 22:1, 22:2
och 22:4 samt nytt anslag
Tusental kronor
Anslag Ansla Regeri
gs- ngens
typ försla (fp)
g
22:1 (ram) 4 742 -1
Arbetsmarkn 879 400
adsverkets 000
förvaltning
skostnader
22:2 (ram) 39 253 -9
Bidrag till 000 100
arbetslöshe 000
tsersättnin
g och
aktivitetss
töd
22:4 (ram) 6 579 +200
Särskilda 607 000
insatser
för
arbetshandi
kappade
22: (ram) +300
Jobbgaranti 000
(nytt
anslag)
Totalt för 61 989 -10
utgiftsområ 063 000
det 000
Utgiftsområde 14 Arbetsliv
Anslag 23:1 Arbetsmiljöverket
Folkpartiet lägger sparbeting på
Arbetsmiljöverket och räknar med att
anslaget kan minskas med 100 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Anslag 23:2 Arbetslivsinstitutet
Sparbeting läggs även på ALI och
Folkpartiet beräknar för budgetåret 2004
anslaget till ett 75 miljoner kronor
lägre belopp än regeringens förslag.
Anslag 23:3 Särskilda utbildningsinsatser
Folkpartiet anser att ett sparande kan
ske på anslaget och föreslår en minskning
med 10 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Anslag 23:4 Arbetsdomstolen
Folkpartiet föreslår att Arbetsdomstolen
läggs ned och att målen förs över till de
allmänna domstolarna. Medlen på anslaget
för Arbetsdomstolen skall därför flyttas
till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Sammanställning av anslagen 23:1-4
Tusental kronor
_______________________________
1 Utredningen om en handlingsplan för
ökad hälsa i arbetslivet (HPH-
utredningen)
2 Utredningen om Analys av Hälsa och
arbete (AHA-utredningen)
Propositionen
Full sysselsättning står högst på
regeringens dagordning. Det är bara genom
en uthålligt hög sysselsättning som en
god välfärd, rättvis fördelning och
jämställdhet kan värnas.
Regeringen står fast vid målen om 80 %
sysselsättning och halverat
socialbidragsberoende. Utsikterna att nå
båda målen 2004 är dock små, detta trots
att bl.a. BNP-tillväxten varit bättre än
väntat 1998-2002 och att antalet
helårspersoner med socialbidrag minskat
1999-2002. För att nå de båda målen
behövs vissa angivna insatser för
ungdomar, invandrare, arbetslösa, äldre
och sjuka samt sänkt skatt för
småföretagare, stärkt sysselsättningsstöd
till kommuner och landsting,
infrastrukturinvesteringar, bättre
undervisning i svenska för invandrare,
kortare arbetslöshetstider, bättre
styrning av arbetsmarknadspolitiken,
möjligheter för äldre att fortsätta
arbeta, kartläggning av avtalsförmåner
och förkortad vidareutbildning för
personal inom vård och omsorg.
De åtgärder som redan genomförts i
syfte att minska ohälsan bidrar till att
klara målet om halvering av antalet
sjukdagar. Ytterligare åtgärder behövs
dock. Bland annat skall arbetsgivarnas
ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan
förstärkas under 2004, den enskildes
ansvar för att medverka till återgång
till arbetslivet ökas, åtgärder vidtas
mot fusk och missbruk och förebyggande
arbetsmiljöarbete stärkas.
Regeringens politik är inriktad på att
åstadkomma en fortsatt ökning av
arbetskraftsutbudet. Arbetskraftens
kompetens skall fortsätta att utvecklas.
Diskriminering på grund av kön, etnisk
och religiös tillhörighet, sexuell
läggning, ålder, funktionshinder och
andra orsaker måste motverkas.
En väl fungerande lönebildning är av
avgörande betydelse för en god
samhällsekonomisk utveckling.
Regeringen föreslår att målet för
politikområdet Arbetsmarknadspolitik
skall formuleras om och få en tydligare
inriktning mot huvuduppgiften matchning
(utg.omr. 13 prop. punkt 1): "Målet är
att arbetsmarknadspolitiken skall bidra
till en väl fungerande arbetsmarknad."
Målstrukturen bör också förtydligas.
Målstrukturen för arbetsmarknadspolitiken
kommer att ha tre nivåer fr.o.m. 2004:
ett övergripande mål, mål för vart och
ett av tre verksamhetsområden respektive
verksamhetsgrenar med åtföljande mål. De
båda sistnämnda formerna av mål
fastställs i regleringsbrev.
Kvantifierbara indikatorer skall
utvecklas. Målsättningarna inom EU:s
sysselsättningsstrategi fungerar som
komplement till den nationella
målstrukturen.
De tre verksamhetsområdena avser
förmedlingsverksamhet, programverksamhet
och tillsyn, kontroll och uppföljning av
det arbetsmarknadspolitiska regelverket.
Regeringen bedömer att det nuvarande
målet för arbetsmarknadspolitiken, en väl
fungerande arbetsmarknad med full
sysselsättning och god ekonomisk
tillväxt, liksom de mål som regeringen
satt upp för AMV till stora delar har
uppnåtts under 2002.
Huvuduppgiften för
arbetsmarknadspolitiken är att bidra till
en effektiv matchning på arbetsmarknaden.
Trots svårigheterna är det önskvärt att
utveckla en metod för att övervaka
matchningseffektiviteten.
Arbetsmarknadspolitiken måste än
tydligare inriktas mot huvuduppgifterna
platsförmedling, insatser för att
motverka brist på arbetskraft och
åtgärder för de personer som har
särskilda svårigheter att få ett arbete.
Samtidigt måste ar
betslöshetsförsäkringens roll som omställ
ningsförsäkring säkerställas.
Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer
individinriktad samtidigt som den leder
till förbättrad sökaktivitet bland de
arbetslösa och arbetsutbudet stimuleras.
Arbetslinjen skall upprätthållas.
Regeringen erinrar i
budgetpropositionen om att arbetet med
att ge arbetsmarknadspolitiken en mer
tillväxtorienterad inriktning
koncentreras på sju områden, vilket
tidigare redovisats i betänkande
2002/03:AU8:
· Fortsatt effektivisering och
förbättring av styrningen av
arbetsmarknadspolitiken.
·
· Åtgärder för att hålla uppe och
öka arbetskraftsutbudet.
·
· Förbättrad integration för
invandrare på arbetsmarknaden.
·
· Insatser för att få
långtidssjukskrivna i arbete.
·
· Anpassning av
arbetsmarknadsutbildningen till kraven på
arbetsmarknaden.
·
· Åtgärder för att främja
arbetskraftens rörlighet.
·
· Säkerställande av
arbetslöshetsförsäkringens legitimitet.
·
Det är enligt regeringen viktigt att AMS
tar till sig och vidtar åtgärder till
följd av den kritik som Riksdagens
revisorer riktat mot styrningen av den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten i
sitt förslag 2002/03:RR10. Regeringen
kommer att följa AMS förändringsarbete
och hur detta förbättrar resultaten.
Under 2003 har åtgärder vidtagits för att
få en mer strategisk och analyserande
uppföljningsdialog mellan AMS och
Regeringskansliet. Regeringen utgår från
att AMS kommer att vidta ytterligare
åtgärder som stärker uppföljningen och
analysen av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna, inklusive bättre analyser av
resultaten utifrån de olika för
utsättningar som finns i landets
regioner.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken
ligger väl i linje med EU:s
sysselsättningsstrategi. Målen i
sysselsättningsstrategin kan inte ersätta
de nationella målen - i flera fall är den
svenska ambitionen högre. I de två årliga
uppföljningar av EU:s
sysselsättningssamarbete som hittills har
gjorts har Sverige nått topplaceringar
och i flera avseenden lyfts fram som
föredöme, bl.a. när det gäller ekonomiska
reformer, sysselsättning, forskning och
innovation.
Regeringen anser att målet för
politikområdet Arbetslivspolitik inom
utgiftsområde 14 skall omformuleras till
följande lydelse: "Goda arbetsvillkor och
möjlighet till utveckling i arbetet för
både kvinnor och män." Omformuleringen
innebär enligt regeringen inte att
innebörden ändras. Målet blir däremot
tydligare och lättare att följa upp. Nya
verksamhetsområden och mål för dessa
skall införas från 2004.
I sin resultatbedömning för
arbetslivsområdet konstaterar regeringen
att den negativa utvecklingen av hälsan i
arbetslivet fortsätter såvitt gäller
långtidssjukskrivningarna. Förhållandena
i arbetslivet förklarar en stor del av
denna utveckling. Regeringen redovisar en
rad åtgärder som vidtagits inom ramen för
strategin för ökad hälsa i arbetslivet.
Grunden för de fortsatta insatserna mot
ohälsa är en utveckling på de lokala
arbetsplatserna. Ett systematiskt
arbetsmiljöarbete måste integreras i
planering, ledning och drift.
Målet för politikområdet
Jämställdhetspolitik, "Kvinnor och män
skall ha samma möjligheter, rättigheter
och skyldigheter inom livets alla
områden", kvarstår oförändrat.
Regeringen har i skrivelse 2002/03:140
Jämt och ständigt redovisat
jämställdhetspolitikens resultat under
senare år. I budgetpropositionen
konstateras att jämställdhetspolitiken är
en sektorsövergripande verksamhet, dvs.
ett politikområde vars måluppfyllelse är
beroende av beslut och aktiviteter inom
andra politikområden. Det innebär att den
direkta kopplingen mellan mål, resurser
och resultat ofta kan vara svag och
svårbedömd. Ett sätt att tydliggöra denna
koppling är enligt regeringen att
specificera jämställdhetsmål för övriga
politikområden.
För att friår skall kunna genomföras i
hela landet fr.o.m. den 1 januari 2005
måste ansvariga myndigheter nu påbörja
planeringen och förberedelserna för
detta. Försök med arbetstidsförkortning
skall genomföras och uppdrag skall lämnas
till ansvarig myndighet att planera dessa
så att de kan påbörjas under 2004.
Motionerna
Oppositionspartiernas alternativ till
inriktningen av arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken
Det växande utanförskapet måste brytas,
betonar Moderaterna i motion A257 (yrk.
1, 3 och 4). Officiell statistik visar
enligt partiet i motion A305 (yrk. 1-4,
8, 9, 11 och 16) att uppemot 700 000
personer är helt eller i denna del
arbetslösa. Det motsvarar mer än 14 %
total arbetslöshet snarare än de 7 % som
redovisades i officiell statistik i
augusti 2003.
Arbetsmarknaden måste öppnas för de
människor som i dag stängs ute från
denna. Stelheten och regleringarna på
arbetsmarknaden drabbar framför allt dem
som är nya där, framhåller partiet i
motion Sf325 (yrk. 6). En rad åtgärder
måste till för att man skall komma till
rätta med dagens problem. Det gäller
exempelvis förbättrad svenskundervisning
och validering av utländsk utbildning,
moderniserad arbetsrätt, en öppnad
tjänstesektor och reformering av
arbetsmarknadspolitiken.
Också i motion A257 kritiserar partiet
nuvarande arbetsmarknadspolitik och
förespråkar reformer. Arbetslösa som är
beroende av arbetsförmedlingen får inte
den service de har rätt att kräva.
Arbetsmarknadspolitiken har lett till
minskad och inte ökad rörlighet på
arbetsmarknaden, de mest utsatta har inte
fått hjälp, subventionerad sysselsättning
slår ut ordinarie arbetstillfällen -
undanträngningen är betydande.
Moderaterna är också kritiska mot
arbetsmarknadspolitiska insatser för
kvinnor med invandrarbakgrund och
ungdomar, där rapporter från IFAU visar
på brister. Även i motion Sf289 (yrk. 18)
pekar partiet på behovet av att reformera
arbetsmarknaden för att underlätta
rörligheten och för att den skall bli
tillgänglig för alla som vill arbeta.
Frågan om hur arbetet påverkar hälsan
och hur hälsan påverkar arbetet tas upp i
Moderaternas motion So409 (yrk. 3).
Samhällets regelverk har inverkan på
människors förutsättningar för ett bra
liv. Det finns också ett samband mellan å
ena sidan hälsa och å andra sidan risker
i arbetslivet liksom styrning, ledarskap
och inflytande. För att klarlägga
förhållanden som kan bidra till ohälsa
måste också arbetsrättsliga regler och
arbetsmarknadsåtgärder analyseras, menar
partiet. Hinder som försvårar en flexibel
och trygg arbetsmarknad bör identifieras
och undanröjas.
En ny arbetsmarknadspolitik måste
skapas, framhåller Moderaterna i motion
A339 (yrk. 1, 4, 15, 25 och 26). Med
utgångspunkt i förslagen i motionerna
A227 (m, fp, kd och c) samt A241, A257,
A258, A305 och Sf289 (samtliga från
Moderaterna) bör regeringens förslag till
mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik avslås. Också målen
för politikområdena Arbetslivspolitik
respektive Jämställdhetspolitik
ifrågasätts av partiet med hänvisning
till motionerna A305 (m) och A258 (m).
Regeringen, som bär ansvaret för dagens
missförhållanden på arbetsmarknaden, bör
i större utsträckning inrikta
arbetsmarknadsinsatserna på att
underlätta företagens rekrytering i
stället för att satsa på volymåtgärder,
betonar partiet i motion A257. En
arbetsmarknad för alla måste skapas,
vilket partiet framhåller också i motion
A305. Det finns ett akut behov av
yrkesutbildade personer och av
högutbildade unga akademiker, hävdar
Moderaterna.
Moderaterna understryker
lönebildningens betydelse för fler och
växande företag. Lönebildningen måste
förbättras och ske lokalt med
utgångspunkt i de anställdas kunskaper
och arbetsresultat.
En allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bör införas,
enligt Moderaterna i motion A339 (yrk.
1). Den skall utgöra en tydlig
omställningsförsäkring med maximalt 300
ersättningsdagar. Huvuddelen av dagens
regel-, kontroll och sanktionssystem
kring försäkringen kan därmed slopas,
hävdar Moderaterna. Egenfinansieringen i
försäkringen bör enligt partiet öka dels
för att finansiera försäkringen, dels för
att understödja en sund lönebildning.
Detta sker enligt motion A305 genom att
orimliga lönekrav som leder till
arbetslöshet inte längre kommer att
betalas via skatterna utan i högre grad
av dem som drivit fram kostnadsökningen
eftersom egenavgifterna till
arbetslöshetsförsäkringen höjs.
På en arbetsmarknad för alla skall alla
ges rimliga möjligheter att försörja sig
själva, i stället för att uppbära bidrag.
Därför måste arbetsmarknadspolitiken
läggas om så att den arbetslöse sätts i
centrum och själv kan ha ett avgörande
inflytande över vilka
arbetsmarknadspolitiska åtgärder hon
eller han behöver för att få ett
reguljärt arbete.
Politiken måste präglas av mångfald,
valfrihet och trygghet. Moderaterna är
övertygade om att konkurrens och mångfald
inom arbetsförmedling och utförande av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder medför
att arbetslösa snabbare kommer ut på
arbetsmarknaden.
Flera av de nuvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,
exempelvis aktivitetsgaranti, bör slopas
och ersättas av mer individuellt
inriktade insatser där utbildning utgör
ett dominerande inslag. Allt stöd från
arbetsförmedlingen till konkreta åtgärder
skall ha som enda syfte att ge den
arbetslösa maximal möjlighet att finna
ett nytt arbete.
En ny effektiv myndighet bör ersätta
AMS. Den skall ansvara för att godtagbara
förmedlingstjänster erbjuds över hela
landet, administrera schabloniserade
arbetsmarknadspolitiska stöd som
flyttbidrag och starta-eget-bidrag samt
bedriva den myndighetsutövning som
erfordras.
Folkpartiet föreslår i motionerna A310
(yrk. 1, 2 i denna del, 3, 6 och 7) och
Sf326 (yrk. 7 i denna del, 8, 9 och 11)
en reformering av
arbetsmarknadspolitiken. Denna måste utgå
från ett underifrånperspektiv där den
enskilda människan står i centrum.
Arbetsmarknadspolitiken skall bygga på en
tilltro till den enskilda individen
samtidigt som den skall omfatta alla
arbetslösa som söker arbete. Staten skall
vara ansvarig för
arbetsmarknadspolitiken.
Det sysselsättningsmål som regeringen
satt upp är otillräckligt. I dag finns
stora områden där sysselsättningen är
väsentligt lägre. Det gäller både
kommuner och bostadsområden. Folkpartiet
förordar i de båda ovannämnda motionerna
ett nytt sysselsättningsmål som innebär
att minst 60 % av alla i arbetsför ålder
i varje kommun respektive större
bostadsområde skall ha ett arbete.
Enligt partiet bör AMS i sin nuvarande
form läggas ned och ersättas av en
förhållandevis liten organisation för
rena myndighetsuppgifter och tillsyn.
Genom denna reform bereder man möjlighet
för en rad andra aktörer - såväl privata
som ideella - att utföra sådana uppgifter
som i dag åligger AMS. Enligt Folkpartiet
avses service, arbetsförmedling och
arbetsmarknadsåtgärder.
Genom en individuell omställningspeng
flyttas makt från byråkratin inom AMS
till den enskilde. När den arbetslösa
personen vänder sig till
arbetsförmedlingen för att få hjälp
diskuteras vilka insatser vederbörande
behöver. Den arbetssökande ansöker då
också om omställningspeng. Storleken på
denna avgörs av den enskildes behov av
åtgärder. Med hjälp av omställningspengen
skall den arbetssökande köpa den
utbildning eller åtgärd som han eller hon
behöver.
Tillkomsten av en omställningspeng
kommer enligt partiet att stimulera
framväxten av en rad nya aktörer som
privata arbetsförmedlingar, branschvisa
arbetsförmedlingar, privata
utbildningsföretag, ideella föreningar,
kooperativ, nätverk och
bemanningsföretag. Olika aktörer skall
också komplettera och konkurrera med den
statliga arbetsförmedlingen. Det
offentliga skall dock ha det yttersta
ansvaret för förmedlingsverksamheten. I
vissa delar av Sverige finns det inte
underlag för privata aktörer och där
måste det offentliga träda in.
Ingen som är arbetsför skall behöva
leva på socialbidrag. Arbetssökande som
inte har rätt till
arbetslöshetsersättning bör få en
dagpenning som är något högre än
socialbidraget, förutsatt att hon eller
han deltar i någon form av åtgärd. Dessa
frågor bör skyndsamt utredas.
Långtidsarbetslösa och invandrare som
fått uppehållstillstånd bör enligt
Folkpartiet i motion Sf326 (yrk. 7 i
denna del) omfattas av en jobb- och
utvecklingsgaranti. Denna skall
upphandlas av bemannings- och
uthyrningsföretag som startar
bemanningspooler liksom av
frivilligorganisationer. Jobb- och
utvecklingsgarantin är en form av
övergångssysselsättning och skall bestå
av två delar som kombineras med
utgångspunkt i individens behov. Den ena
delen utgörs av samhällsnyttigt arbete
och den andra avser utvecklingsinsatser,
exempelvis språkutbildning,
informationsförmedling och
yrkesorienterade kurser. För den som
deltar i jobb- och utvecklingsgarantin
skall ersättningen ligga något högre än
socialbidraget. Den som utan godtagbar
anledning avböjer deltagande skall inte
kunna räkna med att få bidrag på
socialbidragsnivå utan skall få en lägre
ersättning för sitt uppehälle.
Ledighetsförmåner som utan rimliga skäl
premierar förkortad tid i arbetslivet bör
avskaffas, betonar Folkpartiet i motion
A370 (yrk. 7 i denna del). Det måste
finnas en hållbar social grund för
förmåner som innebär betald frånvaro från
arbetet, exempelvis föräldraledighet
eller sjukpenning. Någon sådan grund
finns inte för vad man benämner som
friårsförmånen. Denna går enligt
Folkpartiet ut på att friska, arbetsföra
och annars arbetande människor får betalt
av staten för en lång tjänstledighet
eller 47 extra semesterveckor. Partiet
finner det stötande att ersättning under
friår utges i form av aktivitetsstöd.
Friåret undergräver arbetslinjen och
Folkpartiet anser att denna
ledighetsförmån omedelbart måste upphöra.
Kristdemokraterna konstaterar i motion
A329 (yrk. 1-4, 6, 12 i denna del, 13,
16, 17, 24 och 25 i denna del) att
arbetslösheten är ett slöseri med
mänskliga resurser. Full sysselsättning
är ett viktigt politiskt mål. En
förutsättning för detta är att
konkurrenskraften gentemot omvärlden kan
upprätthållas genom en långsiktig och
tillväxtorienterad ekonomisk politik och
näringspolitik i samspel med en aktiv
arbetsmarknadspolitik.
Att ha ett arbete är för de allra
flesta nära förbundet med god
livskvalitet, anser Kristdemokraterna.
Det ger individen mer makt över sitt liv.
Samtidigt leder hög sysselsättning till
att välfärden bättre kan värnas. Mot
denna bakgrund är tillkomsten av nya
arbetstillfällen den i särklass
viktigaste fördelningspolitiska frågan.
Subsidiaritetsprincipen måste enligt
Kristdemokraterna vara en grund för
arbetsmarknadspolitiken. Aktiva
arbetsmarknadsåtgärder skall prioriteras
före kontantstöd. Långtidsarbetslöshet
skall bekämpas kraftfullt och ett
utvecklat lärlingssystem främjas.
Arbetsförmedling skall kunna bedrivas i
både offentlig och privat regi och den
skall ske i nära kontakt med
näringslivet. Arbetslöshetsförsäkringen
skall vara obligatorisk och finansieras
med egenavgifter och arbetsgivaravgifter.
I arbetslivet bör både kapital- och
arbetsinsatser medföra inflytande och
medbestämmande. Den könsuppdelade
arbetsmarknaden skall motverkas och
likalöneprincipen hävdas. Diskriminering
i arbetslivet skall motarbetas med väl
fungerande lagar. Arbetsmiljön skall
beaktas redan på planeringsstadiet.
För att nå Kristdemokraternas
övergripande mål för den ekonomiska
politiken om 3 % tillväxt per år måste
ekonomisk politik och
arbetsmarknadspolitik inriktas på att öka
antalet arbetade timmar i ekonomin. Det
räcker inte enligt partiet att, som
regeringen gör, endast se till öppen
arbetslöshet och sysselsättningsgrad
samtidigt som sjuktalen är höga och
antalet förtidspensioneringar ökar. Det
gällande målet för
arbetsmarknadspolitiken, vilket riksdagen
ställt sig bakom, måste kompletteras med
ett mål som mäter antalet arbetade timmar
omvandlat till heltidstjänster som andel
av den arbetsföra befolkningen. Då får
man ett bra mått på den verkliga
sysselsättningen.
Kristdemokraterna framhåller att
individen skall stå i centrum för
arbetsmarknadspolitiken och att denna
skall innebära valfrihet. Invandrares
kompetens bör tas till vara. För
invandrare som saknar socialt nätverk och
erfarenheter av att söka arbete i Sverige
bör det inom den förmedlingsverksamhet
som bedrivs i offentlig eller privat regi
finnas jobbguider med invandrarbakgrund.
Jobbguiderna skall stödja, entusiasmera
eller lotsa en arbetssökande till ett
arbete. Också i motion Sf402 (yrk. 10 och
11) lägger partiet fram förslag om
jobbguider. Där föreslås också att man
skall utreda de stora regionala
skillnaderna i sysselsättningsgrad bland
invandrare. Erfarenheterna från kommuner
med hög sysselsättningsgrad måste tas
till vara.
Arbetsmarknadsverket bör enligt motion
A329 ersättas med en ny myndighet som
skall vara expertorgan till regeringen,
svara för drift av och anslagsfördelning
till servicekontor runt om i landet och
auktorisation och kvalitetsgranskning av
en mångfald av aktörer som bedriver
förmedlings- och utbildningsverksamhet
för arbetslösa som fått omställningspeng.
Den nya myndigheten skall också svara för
att alla arbetssökande får erforderlig
information och stöd.
En övergångsarbetsmarknad bör skapas
för personer som under överskådlig tid
har små möjligheter att komma in på den
reguljära arbetsmarknaden eller att börja
studera. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag till regler
för en sådan verksamhet.
I motion A309 (yrk. 2) framhåller
Kristdemokraterna vikten av att på olika
sätt underlätta rörligheten på
arbetsmarknaden, bl.a. genom bättre
möjlighet till tjänstledighet för den som
har ett fast arbete men som vill prova en
annan anställning liksom genom skapande
av s.k. arbetsgivarringar, en form av
nätverk mellan företag som syftar till
att samordna rehabiliteringsinsatser och
underlätta för anställda att komma
tillbaka till arbete.
När det gäller arbetskraftsinvandring
från de nya EU-medlemsstaterna framhåller
partiet i motion A329 att rörligheten bör
vara fri för alla EU-medborgare från
medlemskapets första dag. I fråga om
arbetskraftsinvandring i övrigt har
regeringen ett alltför statiskt synsätt
när den hävdar att de som står utanför
arbetsmarknaden först skall få arbete
innan arbetskraftsinvandring medges,
anser Kristdemokraterna. De befarar att
framtida arbetskraftsbrist kan leda till
lägre tillväxt och därmed högre
arbetslöshet. I april 2003 beslutade
riksdagen att en parlamentarisk utredning
skall tillsättas för att ta fram ett
regelverk för en vidgad
arbetskraftsinvandring från länder
utanför EU. Regeringen bör snarast
verkställa detta riksdagsbeslut.
Arbetslöshetsförsäkringen bör
reformeras enligt den modell som
Kristdemokraterna beskriver i motion A330
(yrk. 2 i denna del, 3 och 4). En allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör
införas från den 1 januari 2004. Detta
skulle vara en av de angelägna åtgärderna
för att komma till rätta med bristerna i
lönebildningen. I den nya försäkringen
skulle egenfinansieringen vara högre än i
dag och uppgå till en tredjedel men med
kompensation genom generellt sänkt
inkomstskatt. Med detta system tydliggörs
sambandet mellan en dåligt fungerande
lönebildning, höjd arbetslöshet och
kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsvillkorets utformning bör utredas
för att klargöra om det går att införa
ett mildare arbetskrav för den som gör
anspråk på försäkringens grundbelopp och
ett något hårdare arbetsvillkor för den
som begär inkomstrelaterad ersättning.
Kristdemokraterna förespråkar i
motionerna A329 och N412 (yrk. 19) en
strategi för en fungerande lönebildning.
Strategin innefattar en rad komponenter,
bl.a. stabila ekonomisk-politiska ramar
för lönebildningen, skattereformer, en
reformerad arbetslöshetsförsäkring där
den försäkrades avgift stiger vid högre
arbetslöshet, vinstdelningssystem för
anställda och arbetsrättsreformer.
Bland Medlingsinstitutets uppgifter bör
ingå att analysera och publicera
uppgifter om löneutvecklingen ur ett
jämställdhetsperspektiv och att arbeta
med frågor rörande könsdiskriminering och
annan diskriminering med anknytning till
lönebildningen. Vissa rationaliseringar
av institutets verksamhet bör kunna ske.
Inom ramen för EU:s
sysselsättningssamarbete har Sverige fått
rekommendationer från ministerrådet om
bl.a. regelförenklingar, åtgärder mot
svart arbete och insatser mot ohälsa.
Kristdemokraterna anser att en
handlingsplan bör utarbetas för att
genomföra de åtgärder som förordas i
sysselsättningsrekommendationerna.
Möjligheterna att kombinera
föräldraskap och arbetsliv måste
underlättas, betonar Kristdemokraterna i
motionerna A309 (yrk. 8), A371 (yrk. 12),
Sf400 (yrk. 4) och Sf404 (yrk. 12 och
13). I ett par av motionerna föreslås en
nationell kampanj för ett barnvänligare
arbetsliv. Flextid och möjligheter att
arbeta hemifrån är exempel på åtgärder
för ett barnvänligare arbetsliv, enligt
partiet i motion Sf404. Arbetet bör kunna
organiseras så att frivillig
arbetsdelning och/eller tjänstledighet
underlättas. I ett barnvänligt arbetsliv
ses föräldraledighet för att vårda och
fostra egna barn som en kompetenshöjning
och merit för både män och kvinnor,
framhåller Kristdemokraterna. Detta
betonas också i motionerna A309 och Sf400
där man även poängterar vikten av att
föräldrarna själva får välja
barnomsorgsform och att de ekonomiska
villkoren för att ta hand om egna barn är
goda.
Det gemensamma ansvaret för hälsa
åligger den enskilde, arbetsgivaren och
den offentliga sektorn, enligt
Kristdemokraterna i motion A309 (yrk. 5
och 9). Arbetsmiljöverkets roll är att
aktivt motverka såväl fysisk som psykisk
ohälsa. Verket bör fungera som en
samarbetspartner för företag,
organisationer och offentliga
förvaltningar som vill ha råd och stöd i
samband med sådana insatser. Det
förebyggande arbetets betydelse i
sammanhanget kan inte överskattas,
understryker partiet och menar att
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
systematiskt arbetsmiljöarbete måste
genomföras på varje arbetsplats.
Centerpartiet poängterar i motion A263
(yrk. 1, 2, 4-8, 19, 21 och 22) att
arbetsmarknadspolitiken skall ses i ett
helhetsperspektiv. Det behövs inte bara
en åtgärd för att komma till rätta med
den ökade arbetslösheten utan en rad
olika: ökad lokal makt över
arbetsmarknadspolitiken, ett reformerat
utbildningssystem som inkluderar
möjligheter till livslångt lärande och
ett förändrat inkomstskattesystem.
Centerpartiet konstaterar i motionen
att arbetsmarknaden genomgått stora
förändringar och att den präglas av ökad
rörlighet och individualisering. Detta
ställer krav på politiken att forma goda
spelregler för arbetslivet och att ange
ramar för en arbetsmarknad med balans
inom och mellan olika regioner.
Flertalet lediga platser tillsätts i
dag via informella kanaler. Därför behövs
lokal kännedom om efterfrågan på
arbetsmarknaden. Makt och resurser
behöver decentraliseras till
länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar och
ytterst till varje person som är
arbetslös, alltså från central och
regional nivå till lokal nivå. Det behövs
en stark lokal förankring av
arbetsmarknadspolitiken. Centerpartiet
anser att centrala regleringar kan verka
hämmande och därför bör arbetsförmedlare
tillåtas att arbeta på ett friare sätt
efter de förutsättningar som finns i
närområdet.
Enligt partiet är det viktigt att
stärka de arbetslösas självbestämmande
över åtgärder och utbildningar.
Förutsättningarna för att öka den
enskildes självbestämmande skall
förbättras genom att det skall finnas
många åtgärder att välja mellan och olika
aktörer som erbjuder dessa. Ett system
med omställningspeng bör införas, och
varje person som riskerar arbetslöshet
under en längre period skall tilldelas en
sådan peng för att sedan själv kunna
välja mellan olika åtgärdsprogram.
Arbetsförmedlingens roll skall vara att
erbjuda service och stöd i sammanhanget.
Omställningspengens storlek bestäms
utifrån behovet och exempelvis ålder,
utbildning och arbetslivserfarenhet.
Valfriheten för den enskilda person som
är arbetslös ökar genom att flera olika
aktörer är utförare av
arbetsmarknadsåtgärder och genom att den
enskilde själv kan välja aktör bland
utbildnings- och rekryteringsföretag,
bemanningsföretag och ideella
organisationer som auktoriserats som
utförare. Aktörer som medverkar till att
arbetslösa får arbete skall kunna få
bonus.
Arbetslösas rättigheter och
skyldigheter måste tydliggöras, betonar
Centerpartiet.
Personer som riskerar att bli
långtidsarbetslösa måste erbjudas
särskilda insatser i form av
anställningsstöd, s.k.
övergångsarbetsmarknader. Dessa skall
organiseras i form av regionala
partnerskap, bildade av arbetsgivare, där
arbetslösa kan prova på olika arbeten på
olika arbetsplatser. Genom att man på
detta sätt underlättar kontakter mellan
arbetsgivare och arbetslösa ökar
möjligheterna för arbetslösa att finna
arbete. En arbetsgivare som tar emot en
arbetslös skall få arbetsgivaravgiften
nedsatt för en anställd.
Den arbetsmarknadspolitik som
Centerpartiet föreslår medför att
Arbetsmarknadsverket skall reformeras
kraftigt och minska i storlek. Det behövs
en central myndighet för att bl.a. samla
in statistik, göra kvalitetsbedömningar,
utöva tillsyn, förmedla
omställningspengar, auktorisera aktörer
och utvärdera åtgärder och utbildningar
men i övrigt bör så mycket som möjligt
beslutas på en lägre nivå, anser
Centerpartiet.
Framtidens välfärd kan enligt partiet
utvecklas från ett underifrånperspektiv
genom den sociala ekonomin. I denna
reduceras inte medborgaren till klient
eller kund utan får möjlighet att själv
ta ansvar. Det behövs en utredning om
förutsättningarna för att ge ett
nationellt uppdrag åt ett lärosäte att
forska om social ekonomi. Det behövs ökad
forskning om personalkooperativ och deras
inverkan på hälsa i arbetslivet, trivsel
och lönsamhet.
Centerpartiet betonar i motion Sf327
(yrk. 13) att arbetsmarknadens parter
måste involveras i arbetet för att minska
sjukfrånvaron. Löntagares incitament att
använda socialförsäkringarna påverkas
starkt av avtalade tilläggsförsäkringar
mot inkomstbortfall vid exempelvis
sjukdom, anser partiet.
Arbetsmarknadens parter bör involveras
också i ansträngningarna att få till
stånd ett barnvänligt arbetsliv, enligt
Centerpartiet i motion A247 (yrk. 1, 2
och 13). Regeringen bör i överläggningar
med parterna ta upp frågor om hur hög
flexibilitet och tillåtande attityder
skall kunna prägla arbetslivet liksom
lika villkor för kvinnor och män att
förena karriär med familjebildning.
Med hänvisning till
Riksförsäkringsverkets rapport "Regionala
skillnader i sjukskrivning - hur ser de
ut och vad beror de på?" efterlyser
Centerpartiet en kartläggning av vilka
faktorer som bidrar till skillnader i
sjukfrånvaro i olika regioner. Ökad
uppmärksamhet bör ägnas
"friskhetsfaktorerna" i de yrkesgrupper
och regioner som under lång tid haft låg
sjukfrånvaro. En undersökning bör göras
av vilka faktorer som bidrar till att
vissa yrkesgrupper och regioner är mer
långtidsfriska än andra.
Övriga motioner om inriktningen av
arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken
Vänsterpartiet vill i motion So569 (yrk.
3) öka möjligheterna att stanna kvar i
lönebidragsanställning. Arbetstagare har
lagstadgad rätt att stanna kvar i sin
anställning till 67 års ålder. Partiet
motsätter sig denna regel eftersom den
upphäver gällande kollektivavtal. Om
lagstiftningen ändå kvarstår anser
partiet att utredningen om
arbetsmarknadspolitiska program för
personer med nedsatt arbetsförmåga (dir.
2002:22) bör få i uppdrag att lägga fram
förslag som innebär att anställda med
lönebidrag får samma rätt som andra
anställda att kvarstanna på
arbetsmarknaden till 67 års ålder.
Margareta Sandgren m.fl. (s) framhåller i
motion A249 allas rätt till arbete och
tar upp målen för Samhalls verksamhet.
Motionärerna anser att mål som avser de
anställda skall prioriteras framför de
ekonomiska målen. Seriösa alternativ till
Samhalls verksamhet skall kunna erbjudas.
Inger Jarl Beck och Anita Jönsson (båda
s) framhåller i motion A326 (yrk. 3)
vikten av forskning om samband mellan
återhämtning, näring, stress och ohälsa
på arbetsplatserna.
Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda
s) befarar enligt motion A336 att
personer med funktionshinder försvinner
ur arbetslöshetsstatistiken genom att
arbetslösa personer med funktionshinder
räknas som sjuka eller
förtidspensionerade i stället för
arbetslösa.
Enligt Monica Green m.fl. (s) i motion
A340 finns det särskilt inom vissa
branscher tydliga tecken på en utveckling
mot social dumpning i Sverige. Det sker
exempelvis genom mycket korta
visstidsanställningar, anlitande av
oseriösa bemanningsföretag och genom att
enskilda tvingas att skaffa sig s.k. F-
skattsedel för att på så vis framstå som
egenföretagare. Arbetstagare som kommer
från andra länder är sårbara och blir
lätt exploaterade.
Carina Ohlsson m.fl. (s) tar i motion
A341 (yrk. 1, 3 och 4) upp sysselsättning
och arbetsmarknad i Västsverige.
Motionärerna pekar på åtgärder för att
efterfrågan på arbetskraft skall kunna
tillgodoses under kommande år.
Användningen av offentliga resurser för
att främja sysselsättning och tillväxt
bör ses över och samordnas. Det krävs
både kort- och långsiktiga insatser för
att klara rekryteringsbehoven inom den
offentliga sektorn. Insatser måste göras
för att ta till vara arbetskraften inom
grupper som i dag står utanför
arbetsmarknaden. Likaså behöver antalet
utbildnings- och praktikplatser öka,
anser motionärerna.
Agneta Gille m.fl. pläderar i motion A354
för ett mänskligare arbetsliv. Åtgärder
har satts in för att minska
sjukfrånvaron, men det finns fortfarande
mycket kvar att göra för att öka hälsan i
arbetslivet.
Per Erik Granström m.fl. (s) behandlar i
motion N416 (yrk. 2-4) frågor om regional
utveckling i Dalarna. I sammanhanget
pekar motionärerna på att behovet av
arbetskraft och kompetensutveckling måste
kunna tillgodoses i framtiden. De
personer som i dag står utanför
arbetsmarknaden måste få ökade
möjligheter till arbete. I en annan
motion, A243, av Per Erik Granström m.fl.
(s) förs det fram förslag om särskilda
åtgärder för personer som har svårt att
komma in på arbetsmarknaden.
Göran Lindblad (m) kritiserar i motion
A226 (yrk. 1-5) dagens
arbetsmarknadspolitik och föreslår en rad
reformer. AMS bör läggas ned, kommunerna
bör åläggas att införa en jobbgaranti för
arbetslösa samtidigt som merparten av AMS
anslag skulle överföras till kommunerna
för att användas för jobbgarantin.
Garantin skulle i huvudsak skötas av
privata entreprenörer. Den enskilda
arbetslösa personen skulle med en
kompetensutvecklingspeng själv kunna
välja utbildning eller praktikplats i
syfte att få ett reguljärt arbete.
Mia Franzén (fp) tar i motion Sf355 (yrk.
3 och 5) upp ohälsofrågor och hävdar att
det viktiga nu är att vi inte
omorganiserar fram fler
långtidssjukskrivna. Motionären anser
också att många anställda i socialtjänst,
räddningstjänst, rättsväsende och vård
utsätts för emotionell belastning i sina
arbeten och att detta kan motverkas.
Owe Hellberg (v) föreslår i motion A290
regionala mål för arbetslösheten. Enligt
motionären måste sådana mål medföra ökade
statliga insatser inom andra områden än
arbetsmarknadspolitiken, exempelvis
infrastruktursatsningar.
Birgitta Sellén (c) begär i motion A276
en utredning av möjligheterna till att
föra över medel från utgiftsområde 13
Arbetsmarknadspolitik till det
kulturpolitiska området och anslaget
28:22 Bidrag till regional
arkivverksamhet.
Ingegerd Saarinen (mp) vill enligt motion
A270 få till stånd en utredning om
företagsanpassat arbetsmarknadsstöd där
man skall se över möjligheterna att
arbetsmarknadsmedel kan omdisponeras och
ställas till förfogande för
företagsförlagd utbildning i situationer
när anställda annars skulle bli
arbetslösa på grund av
klimatförhållanden.
Arbetsmarknadsutskottets syn på den
allmänna inriktningen av politiken m.m.
Arbetsmarknadsläget m.m.
Utskottet kommenterade nyligen
arbetsmarknadsläget i sitt yttrande den
23 oktober 2003 till finansutskottet om
ramar för utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv. I
anslutning till kommentarerna redovisade
utskottet aktuell månadsstatistik från
AMS, SCB och Konjunkturinstitutet.
AMS månadsstatistik för oktober visar
att arbetslösheten ökade både jämfört med
månaden innan och jämfört med förra året.
Ökningen är störst bland ungdomarna.
Sammanlagt var 223 000 personer inskrivna
som arbetslösa vid landets
arbetsförmedlingar. Den relativa
arbetslösheten var 5 % av arbetskraften.
Samtidigt ökade antalet varsel, framför
allt inom transport- och
kommunikationssektorn.
Antalet långtidsinskrivna minskade med
drygt 4 000 eller 10 % jämfört med samma
period förra året på grund av att många
börjar ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Färre lediga platser
anmäls till arbetsförmedlingen.
Minskningstakten har dock avtagit något
under hösten. Offentlig verksamhet stod
för hälften av minskningen i antalet
anmälda lediga platser.
AMS kommer den 24 november att
publicera en arbetsmarknadsprognos för
2004. Prognosen avser såväl riket som
länen.
Enligt SCB arbetskraftsundersökningar
(AKU) för oktober 2003 var antalet
arbetslösa 226 000 eller 5,1 % av
arbetskraften, vilket är 66 000 fler än i
oktober 2002. Ökningen är markant både
bland kvinnor och män. Arbetslösheten
bland ungdomar i åldern 16-24 år uppgick
till 11,7 % och är därmed nästan tre
gånger så hög som arbetslösheten för den
övriga befolkningen. I oktober 2003
uppgick antalet sysselsatta till
4 222 000. Förändringen av det
genomsnittliga antalet utförda
arbetstimmar per vecka jämfört med
motsvarande period förra året låg inom
den statistiska felmarginalen.
Konkursstatistiken från Institutet för
tillväxtpolitiska studier (Itps) visar
att nära 5 500 företag försattes i
konkurs under årets första sex månader.
Jämfört med samma period förra året är
detta en ökning med 10 %. Antalet
anställda i företag i konkurs uppgick
till drygt 14 500, en uppgång med ungefär
4 % jämfört med motsvarande period förra
året (rapporten Konkurser januari-juni
2003).
Konjunkturinstitutets senaste
konjunkturbarometer (kvartal) som
presenterades den 30 oktober visar att
optimismen inom industrin har ökat de
senaste månaderna. Inför fjärde kvartalet
väntas efterfrågan ta fart och då framför
allt på exportmarknaden. Läget inom
handeln är relativt gott. Där räknar man
med fortsatt tillväxt under fjärde
kvartalet.
Orderläget inom tjänstenäringarna är
fortfarande svagt. Det finns dock tecken
på en återhämtning inom delar av sektorn.
Såväl uppdragsverksamhet som
datakonsulter rapporterar ökad
efterfrågan för tredje kvartalet och
förväntningarna inför fjärde kvartalet
pekar mot en betydande tillväxt.
Byggverksamheten har försvagats
ytterligare, men andelen företag som
redovisar försämring är något lägre än
tidigare.
Småföretagsbarometern som publicerades
den 4 november 2003 av
Föreningssparbanken och Företagarna visar
att landets företagare bedömer
konjunkturen som fortsatt svag resten av
året. Inför 2004 är småföretagen
försiktigt optimistiska om att en
konjunkturuppgång är i antågande. De
flesta företagare (sex av tio) ser goda
expansionsmöjligheter för sitt företag.
Samtidigt riskerar bristen på arbetskraft
att stoppa återhämtningen.
Sammanfattningsvis anser utskottet, i
likhet med vad som nyligen anfördes i
utskottets yttrande AU1y, att tecken
tyder på att vändningen i ekonomin
dröjer, att arbetslösheten nästa år
ligger kvar på ungefär samma nivå som i
år och att den reguljära
sysselsättningsgraden sjunker något.
Om arbetslösheten fortsätter att ligga
på en hög nivå - tecken i dag tyder på
att den stiger ytterligare - är det
enligt utskottets uppfattning angeläget
att regeringen har beredskap för att
vidta åtgärder i syfte att hålla nere den
öppna arbetslösheten, t.ex. genom att
pröva möjligheten att genom omfördelning
ställa medel till förfogande för aktiva
insatser.
Även om arbetsmarknadsläget fortfarande
försämras i flera avseenden är det dock
positivt att långtidsinskrivningarna
minskar till följd av att många i denna
grupp får arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.
Konjunkturen är fortsatt svag, vilket
tydligt visar sig i att både
arbetslösheten och antalet varsel ökade i
oktober, men det är ett gott tecken att
det skett en oväntat kraftig
tillväxtökning i USA på senare tid. En
amerikansk återhämtning får på sikt
positiva effekter på den svenska
arbetsmarknaden.
Ohälsoläget
I förra årets budgetproposition (prop.
2002/03:1) fastställde regeringen ett mål
för minskad ohälsa som innebär att
frånvaro från arbetslivet på grund av
sjukskrivning skall halveras fram till
2008 i förhållande till nivån 2002. I
årets budgetproposition (bilaga till
utg.omr. 10) lämnar regeringen en första
avstämning av målet. Där framgår bl.a.
följande.
Efter flera års uppgång vände
utvecklingen för sjukskrivningar under
hösten 2002. Hittills i år (jan-juli
2003) har antalet ersatta nettodagar
minskat med 2,5 % jämfört med motsvarande
period 2002. Kvinnors sjukfrånvaro har
minskat med 2,7 % och mäns med 2,1 %.
Regeringen räknar med en viss fortsatt
nedgång under hösten och även under nästa
år.
Det totala antalet pågående sjukfall
uppgick till ca 291 000 i maj 2003. Det
var 900 sjukfall färre än i maj 2002.
Antalet sjukfall under ett år har
minskat. Cirka 102 000 kvinnor och 60 000
män hade haft sjukpenning en kortare tid
än ett år i maj 2003, vilket var en minsk
ning med 10 000 kvinnor och 7 000 män
jämfört med maj 2002. Procentuellt sett
var minskningen ungefär densamma både för
kvinnor och för män.
Antalet nettodagar för sjukfall som
överstiger ett år har dock fortsatt att
öka under 2003. Framför allt har antalet
sjukfall som har pågått två år eller
längre ökat. Antalet ersatta nettodagar
för sådana sjukfall steg med 26 % för
kvinnor och 23 % för män mellan första
halvåret 2002 och motsvarande period
2003.
Kvinnor är fortfarande
överrepresenterade bland de sjukskrivna
och svarar för cirka två tredjedelar av
alla sjukskrivningsdagar. Dagens
sjukskrivningsnivå för män är inte sär
skilt hög i ett långt tidsperspektiv,
medan skillnaderna mellan kvinnor och män
tenderar att öka. Kvinnor är mer sjuk
skrivna än män även om man tar hänsyn
till ålder, utbildning, familjetyp eller
bransch.
Olika sektorer, branscher och yrken
skiljer sig åt när det gäller sjukskriv
ningar. Även mellan olika regioner finns
det skillnader.
Det framtida arbetsutbudet
I budgetpropositionen betonas att
arbetsutbudet måste öka framöver.
Utskottet, som återkommer till detta i
sitt ställningstagande nedan, vill här
peka på några centrala faktorer som
påverkar lönebildningen och vår
levnadsstandard på sikt.
I Konjunkturinstitutets rapport
Lönebildningen. Samhällsekonomiska
förutsättningar i Sverige 2003 (oktober
2003) redovisar institutet bl.a. ett
huvudscenario för lönebildningen
2003-2010. Institutet hävdar att
möjligheten till en hållbar ökning av den
materiella levnadsstandarden, mätt
exempelvis som summan av offentlig och
privat konsumtion per invånare, bestäms
av en låg arbetslöshet, jämn
inkomstfördelning, antalet arbetade
timmar per invånare och produktiviteten,
dvs. produktionen per timme.
Fler arbetade timmar liksom högre
produktivitet innebär att mer produceras
och att den sammantagna konsumtionen då
kan bli motsvarande högre. Dessutom,
framhåller KI, förstärks de offentliga
finanserna genom att underlagen för
arbetsgivaravgifter, inkomstskatt och
mervärdesskatt blir större men även genom
att utgifterna för bl.a.
arbetslöshetsförsäkring och
sjukersättning kan bli lägre. De
samhällsekonomiska vinsterna av fler
arbetade timmar förs ut till befolkningen
i form av högre disponibla inkomster
eller bättre standard när det gäller
exempelvis vård, skola och omsorg.
Arbetsutbudet beror enligt KI i hög
grad på den demografiska utvecklingen.
Det är också beroende av i vilken
utsträckning personer i arbetsför ålder
är utanför arbetskraften, t.ex. på grund
av utbildning eller sjukdom.
Antalet arbetade timmar per person i
befolkningen har trendmässigt minskat
sedan 1970. Det beror på flera faktorer:
en åldrande befolkning, oförändrad
sysselsättningsgrad i arbetsföra åldrar
och minskad medelarbetstid per
sysselsatt. En rad faktorer har påverkat
sysselsättningsgraden i positiv
respektive negativ riktning: kvinnornas
förvärvsfrekvens har ökat, vilket
bidragit till en höjd
sysselsättningsgrad, medan ekonomisk kris
under 1990-talet, tilltagande ohälsa och
minskad förvärvsfrekvens bland unga
motverkat detta. Sammantaget har
utvecklingen lett till att
sysselsättningsgraden är i stort sett
oförändrad.
Arbetsutbudet, mätt som totala antalet
arbetade timmar per år, har varit
relativt stabilt ända sedan 1970
(streckad linje i diagrammet nedan). Den
ökning som skett av BNP har i huvudsak
åstadkommits av produktivitetsökningen
(heldragen linje i diagrammet nedan).
Produktivitet och arbetade timmar
År
Källa: Konjunkturinstitutet, november
2003
Utvecklingen av arbetsmarknaden på lite
längre sikt leder enligt utskottet till
att åtgärder behöver vidtas på en rad
områden för att öka arbetsutbudet.
Mål- och resultatstyrning av politiken på
utgiftsområdena 13 och 14, styrningen av
Arbetsmarknadsverket m.m.
Regeringen har som framgått föreslagit en
omformulering av målet för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik för att detta skall
få en tydligare inriktning på
huvuduppgiften matchning.
Som framgått anser Moderaterna i motion
A339 att regeringens förslag till mål för
arbetsmarknadspolitiken skall avslås.
Någon närmare motivering till
avslagsyrkandet finns inte i motionen
utan partiet hänvisar endast till sina
samlade ställningstaganden i sex relativt
omfångsrika motioner om en rad olika
delfrågor rörande arbetshandikappade,
yrkesutbildning, jämställdhetspolitik,
arbetsmarknad, kompetensutveckling och
hälsofrågor. Det är mot denna bakgrund
ogörligt för utskottet att avgöra hur en
sammanfattande formulering av det
moderata alternativet till mål för
arbetsmarknadspolitiken skulle se ut.
Moderaterna avvisar på ett likartat
sätt målen för politikområdena
Arbetslivspolitik respektive
Jämställdhetspolitik. Inte heller här
lägger Moderaterna fram något konkret
alternativ.
Mot denna bakgrund ansluter sig
utskottet inte till Moderaternas
uppfattning om målen för politikområdena
Arbetsmarknadspolitik, Arbetslivspolitik
respektive Jämställdhetspolitik.
Utskottet avstyrker därmed motion A339
yrkandena 15, 25 och 26 (m).
Frågor om styrning av
Arbetsmarknadsverket och mål- och
resultatstyrningen på det
arbetsmarknadspolitiska området
behandlades våren 2003 av
arbetsmarknadsutskottet i betänkande
2002/03:AU8. Ställningstagandena avsåg
Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR10 om styrningen av AMS och
länsarbetsnämnderna men också regeringens
proposition 2002/03:44
Arbetsmarknadspolitiken förstärks där
vissa frågor med anknytning till
styrningen av den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten behandlades. I betänkande
AU8 tog utskottet också ställning till
motionsförslag i mål- och
styrningsfrågor.
När det gäller målet för
arbetsmarknadspolitiken ansåg utskottet
att det fanns anledning att överväga en
ändring av detta så att det tydligare
framgår att det skall bidra till målet
för den ekonomiska politiken, vilket är
full sysselsättning genom en god och
uthållig ekonomisk tillväxt. Utskottet
tillstyrker mot denna bakgrund
regeringens förslag i budgetpropositionen
för 2004 (utg.omr. 13 prop. punkt 1) om
att formulera om målet för
arbetsmarknadspolitiken så att detta får
en tydligare inriktning mot
huvuduppgiften matchning av lediga
arbeten och arbetssökande. Målet för
arbetsmarknadspolitiken skall således
vara att bidra till en väl fungerande
arbetsmarknad.
Regeringen har, som framgått ovan, även
föreslagit en omformulering av målet för
arbetslivspolitiken för att detta skall
bli lättare att följa upp. Målet föreslås
bli: "Goda arbetsvillkor och möjlighet
till utveckling i arbetet för både
kvinnor och män." Den nuvarande
målformuleringen är: "Ett bra arbetsliv
med väl fungerande arbetsvillkor."
Utskottet har tidigare (se t.ex. bet.
2002/03:AU2) påpekat vikten av att
regeringen så långt som möjligt bör
eftersträva mät- och uppföljningsbara
mål. Det nu framlagda förslaget till
målformulering kan sägas innebära en
förbättring i förhållande till den
formulering som gäller i dag.
Utskottet noterar dock att regeringen
valt att inte underställa riksdagen det
nya målet för godkännande. Som skäl anför
regeringen att målet omformulerats utan
att själva innebörden ändrats på något
avgörande sätt. Det nya målet är, enligt
regeringen, endast avsett att vara mer
preciserat än tidigare och därmed lättare
att följa upp. Regeringens bedömning är
därför att riksdagen inte behöver ta
ställning till den nya målformuleringen.
Utskottet kan konstatera att regeringen
själv beskriver saken som att ett nytt
mål formulerats och att innebörden
ändrats, om än inte på något avgörande
sätt. För utskottet är det av stor
betydelse att det inte råder någon
oklarhet om vilket det övergripande målet
för respektive politikområde är. Detta är
av intresse inte minst med tanke på att
det skall vara möjligt att följa upp och
mäta måluppfyllelsen. Förändringar av mål
och målformuleringar kan försvåra detta.
Även möjligheterna att göra jämförelser
över tid kan försämras om målen ändras
eller omformuleras. Detta talar för att
varje förslag om förändring som inte är
helt obetydlig bör underställas
riksdagen.
Här kan också noteras att regeringen
när det nuvarande målet för
politikområdet fastställdes begärde att
riksdagen skulle godkänna det nya målet
och att det tidigare godkända målet
skulle upphöra att gälla. I samband
därmed uttalade regeringen bl.a. att:
"Förslaget till mål för politikområdet
innebär inga förändringar i
arbetslivspolitikens inriktning. Det nya
målet utgör en sammanfattning av de
arbetsuppgifter som tidigare fanns för
arbetslivspolitiken." (Prop. 2000/01:1
volym 7, utg.omr. 14).
Utskottet har med de reservationer som
nyss framförts inte något att invända mot
den nya formuleringen av målet. Målet för
arbetslivspolitiken, som enligt utskottet
alltså bör godkännas av riksdagen, skall
således vara: "Goda arbetsvillkor och
möjlighet till utveckling i arbetslivet
för både kvinnor och män."
I detta sammanhang vill utskottet också
något beröra det som redovisas i
propositionen om nya verksamhetsområden
på politikområdet Arbetsliv och mål för
dessa från 2004. Bland annat framgår det
att regeringen avser att redovisa ALI:s
verksamhet under flera verksamhets- och
politikområden. Det gäller
verksamhetsområdet Kunskap och kompetens.
Förutom under utgiftsområdena 13 och 14
kommer en del av verksamheten att
redovisas under utgiftsområde 8
(Integrationspolitik och
Storstadspolitik) och en annan del under
utgiftsområde 19 (Regional
utvecklingspolitik), vilket innebär att
åtminstone tre utskott kan beröras.
Avsikten är att tydligare spegla vilka
insatser som ALI tillsammans med andra
myndigheter gör inom olika
politikområden. - Utskottet har
förståelse för de syften som ligger bakom
det beskrivna sättet att redovisa
verksamheten, men vill samtidigt erinra
om att politikområdesindelningen avser
att möjliggöra en bättre koppling mellan
mål, kostnader och resultat. Detta
tillgodoses enligt utskottets mening i
allmänhet bäst om en verksamhet så långt
som möjligt redovisas fullt ut under det
utgiftsområde där anknytande anslag
finns. På det sättet ges också de bästa
praktiska förutsättningarna för dialogen
mellan riksdagen och regeringen i mål-
och resultatstyrningsfrågor. Utskottet
förutsätter att detta beaktas i kommande
redovisningar från regeringen.
När det gäller regeringens
resultatredovisning för arbetslivsområdet
vill utskottet, liksom tidigare,
framhålla att en del av de verksamhetsmål
som anges under politikområdet Arbetsliv
inte direkt kan relateras till kostnader
på statsbudgeten, det gäller t.ex.
verksamhetsområdena Arbetsrätt respektive
Lönebildning. Detta har skett i
anslutning till ett resonemang om vikten
av att målen är sådana att det är
meningsfullt att ställa dem mot kostnader
på området.
Även när det gäller politikområdet
Jämställdhet kan utskottet konstatera att
kopplingen är svag och svårbedömd mellan
de totala insatserna på området, t.ex. i
form av lagstiftning, tillsyn och
opinionsarbete, och de anslag som hänförs
dit. Till det kommer att måluppfyllelsen
är beroende av beslut m.m. inom andra
politikområden. Ett sätt att tydliggöra
kopplingen är enligt regeringen att
specificera jämställdhetsdelmål för
övriga politikområden. I
budgetpropositionen framhåller regeringen
att de jämställdhetspolitiska mål som
gäller i dag är alltför allmänt
formulerade för att användas som ett
instrument för mål- och resultatstyrning.
Samhället har utvecklats och förändrats
sedan de jämställdhetspolitiska målen
formulerades i början av 1990-talet.
Utskottet har helt nyligen i betänkande
2003/04:AU2 Jämställdhetspolitik
behandlat frågor som rör mål och
inriktning av jämställdhetspolitiken.
Betänkandet utgår från regeringens
skrivelse Jämt och ständigt - Regeringens
jämställdhetspolitik med handlingsplan
för mandatperioden (skr. 2002/03: 140). I
betänkandet konstateras att regeringen
avser att tillsätta en utredning som
skall utvärdera jämställdhetspolitikens
mål, inriktning, organisation och
effektivitet. Utredningen skall lämna
förslag om mål och resultatindikatorer
för jämställdhetspolitiken och analysera
det offentligas roll och uppgifter inom
området. Utredningen skall också lämna
förslag om den framtida organisationen
och inriktningen av jämställdhetsarbetet.
Utskottet vill avslutningsvis i detta
avsnitt framföra följande. Att kopplingen
mellan kostnaderna på statsbudgeten och
de totala insatserna på ett visst område
är mer eller mindre stark är
ofrånkomligt. Inte minst på områden där
denna koppling är svag är det angeläget
att finna relevanta resultatindikatorer.
Genom sådana indikatorer blir det möjligt
att följa utvecklingen inom ett visst
politik- eller verksamhetsområde.
Möjligheterna ökar också att kunna bedöma
insatserna på det sätt som förutsätts i
en fungerande mål- och resultatstyrning.
Utskottet värdesätter därför de
ambitioner att finna relevanta
indikatorer som redovisats av regeringen.
Frågor om inriktningen på
jämställdhetspolitiken har nyligen
behandlats i utskottets betänkande
2003/04:AU2 Jämställdhetspolitik.
Utskottet avstyrkte där ett antal
motioner med förslag om inriktning av den
framtida jämställdhetspolitiken. Detta
gjordes bl.a. med hänvisning till att
regeringen avser att tillsätta en
utredning med uppdrag att bl.a. utvärdera
jämställdhetspolitikens mål och
inriktning.
Utskottet övergår här till att göra vissa
kommentarer till den resultatbedömning
för 2002 avseende politikområdet
Arbetsmarknadspolitik som redovisas i
budgetpropositionen.
Den målstruktur för AMV som gällde 2002
och som gäller även under 2003 består
enligt regleringsbrevet av ett
övergripande mål för politikområdet
Arbetsmarknadspolitik och ett antal
verksamhetsgrenar, var och en med ett
eller flera tillhörande mål.
I budgetpropositionen och i
förordningen (2000:628) om den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten
talas också om arbetsmarknadspolitikens
uppgifter. I budgetpropositionen (volym
7, utg.omr. 13) finns två olika
redovisningar av arbetsmarknadspolitikens
uppgifter (avsnitten 4.3 respektive
4.6.1). Ingen av dessa är identisk med
vad som anges i den nyss nämnda
förordningen. Utskottet finner det
önskvärt att uppgifterna för
arbetsmarknadspolitiken redovisas på ett
enhetligt och klargörande sätt.
Resultatredovisningen och -bedömningen
i budgetpropositionen utgår från
arbetsmarknadspolitikens uppgifter enligt
den uppräkning som görs i avsnitt 4.6.1 i
propositionen, nämligen att:
· medverka till en effektiv
matchningsprocess med korta vakans- och
söktider,
·
· öka de arbetslösas kunskaper,
·
· stödja dem som har det svårast
på arbetsmarknaden,
·
· underlätta och stimulera
omställning på arbetsmarknaden med
arbetslöshetsförsäkringen.
·
Utskottet har med intresse tagit del av
resultatredovisningen avseende 2002 i
budgetpropositionen. Utskottet instämmer
i regeringens sammanfattande bedömning om
arbetsmarknadspolitikens måluppfyllelse,
att målet om en väl fungerande
arbetsmarknad med full sysselsättning och
god ekonomisk tillväxt till stora delar
har uppnåtts under 2002.
Utskottet konstaterar att förberedelser
görs i Regeringskansliet för att
ytterligare förbättra underlaget för
framtida resultatredovisning och analys
på det arbetsmarknadspolitiska området.
I budgetpropositionen anger regeringen
att åtgärder vidtagits under 2003 för att
få till stånd en mer strategisk och
analyserande uppföljningsdialog mellan
AMS och Regeringskansliet. Regeringen
utgår från att AMS kommer att vidta
ytterligare åtgärder som stärker
uppföljningen och analysen av de ar
betsmarknadspolitiska insatserna,
inklusive bättre analyser av resultaten
utifrån de olika förutsättningar som
finns i landets regioner.
Utskottet har i betänkande 2002/03:AU8
redovisat huvuddragen i en ny form av
strategisk uppföljningsdialog eller
avrapportering från AMS till regeringen
som inletts under 2003. Utskottet
förutsatte därvid att riksdagen får ta
del av relevanta delar av
avrapporteringen, exempelvis i form av en
resultatskrivelse från regeringen. Vid
fyra tillfällen - i februari, juni och
oktober 2003 samt i februari 2004 - skall
AMS inom ramen för denna dialog
avrapportera till regeringen.
När det gäller resultatredovisningen i
kommande budgetproposition förutsätter
utskottet att denna utgår från den nya
struktur för mål- och resultatstyrningen
från 2004 som redovisas översiktligt i
budgetpropositionen (utg.omr. 13 avsnitt
4.3). Som framgått innefattar den
övergripande mål, verksamhetsområden med
åtföljande mål och verksamhetsgrenar,
också de med fastslagna mål.
I den nu aktuella budgetpropositionen
konstaterar regeringen att målet för
arbetsmarknadspolitiken är
mångdimensionellt och att resultaten inte
låter sig mätas med en eller ett fåtal
indikatorer. Trots mätproblemen har man
valt att som en del av uppföljningen
specificera kvantifierbara indikatorer.
Måluppfyllelsen när det gäller det
föreslagna nya övergripande målet för
arbetsmarknadspolitiken - att bidra till
en väl fungerande arbetsmarknad - skall
enligt regeringen mätas med bl.a.
följande indikatorer:
· Matchningsfunktioner, andel
arbetsgivare som fått tillräckligt med
sökande inom önskad tid samt tillsatta
och icke tillsatta vakanser (SCB:s va
kansstatistik).
·
· Arbetslöshet.
·
· Sysselsättningsgrad bland invand
rare respektive arbetshandikappade.
·
· Långtidsarbetslösa och
långtidsinskrivna (antal och andel av
total arbetslöshet).
·
· Rörlighet på arbetsmarknaden.
·
· Sökaktivitet hos de
arbetssökande.
·
Könsuppdelade uppgifter skall redovisas
för samtliga indikatorer.
Utskottet anser för sin del att det är
viktigt att måluppfyllelsen mäts med
relevanta mått och har inget att erinra
mot att ovan angivna indikatorer används.
Det kan också vara önskvärt att mäta
andra indikatorer, inte minst med tanke
på att målet för arbetsmarknadspolitiken
kan sägas ha många dimensioner. Enligt
utskottets uppfattning borde det vara
intressant att också mäta t.ex. hur
arbetsutbudet utvecklas.
På en rad områden behövs bättre
analyser av hur arbetsutbudet kan ökas
och efterfrågan stimuleras också på sikt.
Det är av största vikt att öka
arbetskraftsutbudet på sikt, med hänsyn
till den demografiska utveckling vi står
inför. Utskottet återkommer nedan till
den betydelse förhållandena i arbetslivet
har för att detta skall kunna
åstadkommas.
Arbetsutbudet påverkas som framgått
dels av demografiska faktorer, dels av i
vilken utsträckning de personer som är i
arbetsför ålder är i eller utanför
arbetskraften, exempelvis på grund av
ohälsa eller utbildning.
I arbetskraftsundersökningarna (AKU)
används begreppet "ej utnyttjat
arbetskraftsutbud" som består av tre
komponenter:
· arbetslösa,
·
· personer som inte ingår i
arbetskraften men som velat och kunnat
arbeta (latent arbetssökande) samt
·
· sysselsatta som arbetar mindre
än de skulle vilja göra.
·
Utskottet anser att det av de
grundläggande styrningsdokumenten för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten
tydligt bör framgå att en av uppgifterna
för arbetsmarknadspolitiken är att öka
arbetsutbudet. Utskottet har noterat att
regeringen i sin uppräkning i
budgetpropositionen av uppgifterna för
arbetsmarknadspolitiken (utg.omr. 13 s.
13) ordagrant följer 3 § förordningen
(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten, dock med ett tillägg i
förhållande till förordningen. I
budgetpropositionen anger regeringen att
en av uppgifterna för
arbetsmarknadspolitiken är att öka
arbetsutbudet, vilket inte anges i
förordningen.
Kristdemokraterna förespråkar i likhet
med regeringen och utskottet ett ökat
arbetsutbud. Det kristdemokratiska
förslaget är som framgått att dagens mål
för arbetsmarknadspolitiken skall
kompletteras med ett mål som mäter
antalet arbetade timmar i ekonomin satt i
relation till storleken på den arbetsföra
befolkningen.
Utskottet delar Kristdemokraternas
uppfattning i motion A329 yrkande 2 att
utvecklingen av arbetsutbudet bör mätas
men anser att det bör ankomma på
regeringen att finna närmare former för
hur detta skall gå till.
Andra frågor om mål m.m.
Den reguljära sysselsättningen beräknas
enligt finansplanen uppgå till 77,7 % i
år och till 77,3 % nästa år. Som framgått
står regeringen fast vid sitt mål om 80 %
reguljär sysselsättning 2004 i
åldersgruppen 16-64 år
(sysselsättningsmålet) även om man
bedömer att målet inte kommer att kunna
nås. En viktig förklaring är att antalet
studerande ökat sedan målet fastställdes.
En ytterligare förklaring är att
nettoinvandringen ökat.
Arbetsmarknadsutskottet har nyligen i
sitt yttrande till finansutskottet om
ramar för utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv framhållit
att det, trots svårigheterna att nå
sysselsättningsmålet, ändå är angeläget
att stå fast vid detta och att
ansträngningar görs för att nå dit.
Utskottet erinrade om att
sysselsättningsmålet är ett uttryck för
en högre ambitionsnivå än det s.k.
halveringsmålet om 4 % arbetslöshet som
uppnåddes i slutet av 2000. En hög
sysselsättningsnivå i kombination med låg
arbetslöshet innebär stärkta
statsfinanser som kan användas för
satsningar på välfärden.
Sysselsättningsmålet rör inte bara
samhällsekonomin i stort och
förutsättningarna för ekonomisk tillväxt.
Lika viktigt är att en ökad
sysselsättning innebär att personer som i
dag försörjs genom socialbidrag och andra
ersättningar kan bli självförsörjande.
Ett arbete stärker individens
självkänsla. Fler i arbete innebär
minskade sociala klyftor.
Strävan att nå sysselsättningsmålet har
alltså betydelse för möjligheterna att
klara både den tillväxtfrämjande och den
fördelningspolitiska rollen hos
arbetsmarknadspolitiken.
Om målet om full sysselsättning skall
kunna nås måste det outnyttjade
arbetskraftsutbudet tas till vara. Detta
gäller inte minst kvinnor och invandrare.
Målsättningen måste vara att människor
som vill arbeta också skall kunna göra
detta och att detta skall kunna ske i den
omfattning de önskar och kan. Det gäller
alltså att forma politiken så att
arbetslösa kommer i arbete, att personer
som vill och kan arbeta också får
möjlighet att göra det och att
deltidsarbetslösa kan arbeta i den
omfattning de själva önskar.
Enligt AKU för oktober 2003 motsvarade
arbetsutbudet bland de arbetslösa 8,6
miljoner arbetstimmar som alltså inte
utnyttjades. Genom att främja en väl
fungerande arbetsmarknad skall
arbetsmarknadspolitiken medverka till att
det outnyttjade arbetskraftsutbudet tas
till vara.
En annan viktig förutsättning för att
klara målen för sysselsättning och
tillväxt är att ohälsan i arbetslivet kan
fås att minska. Att vända trenden under
senare år, med kraftigt försämrat
hälsoläge i arbetslivet och alltfler
sjukskrivna, är en av nyckelfrågorna för
att få fler i arbete.
De senaste årens dystra utveckling av
ohälsan i arbetslivet fortsätter
emellertid, vilket framgått av
redovisningen ovan. Även om de kortare
sjukfallen har minskat något fortsätter
sjukfallen över ett år att öka, särskilt
de över två år. Ökningen av kvinnors
ohälsa är särskilt oroväckande.
Utskottet delar regeringens bedömning
att det arbete som inleddes för två år
sedan inom ramen för regeringens strategi
för ökad hälsa i arbetslivet och det s.k.
elvapunktsprogrammet bör fortsätta (se
bet. 2001/02:AU1 och 2002/03:AU2). I
förra årets budgetproposition fastställde
regeringen ett mål för minskad ohälsa som
innebär att frånvaro från arbetslivet på
grund av sjukskrivning skall halveras
fram till 2008. I årets budgetproposition
lämnar regeringen - som angetts ovan - en
avstämning av detta mål (bilaga till
utg.omr. 10). Där redovisar regeringen
ett antal åtgärder som vidtagits för att
minska ohälsan och kostnadsutvecklingen.
Åtgärderna berör t.ex.
sjukskrivningsprocessen,
rehabiliteringsområdet och
sjukförsäkringens administration. En rad
åtgärder har också genomförts för att
förstärka det förebyggande arbetet
(utskottet återkommer till en del av
dessa nedan).
Som utskottet konstaterade redan förra
året (bet. 2002/03:AU2) går det inte att
i dag få någon klar bild av vilka orsaker
som ligger bakom den pågående
utvecklingen av ohälsan. Problembilden är
mycket komplex. Utskottet kan hålla med
om vad några av motionärerna anför om att
orsakerna måste sökas även utanför
arbetslivet och om betydelsen av att
kunna förena arbetslivet med privatlivet.
Som regeringen anför är emellertid
förhållandena i arbetslivet av stor
betydelse.
När det gäller inriktningen av
arbetslivspolitiken måste, som utskottet
framhållit tidigare (se bet.
2002/03:AU2), det fortsatta arbetet med
att utveckla arbetslivet innebära att
individen sätts i centrum. Bara genom att
utforma arbetsmiljöarbetet utifrån de
behov som finns i det enskilda fallet kan
de bästa och mest kostnadseffektiva
åtgärderna vidtas. Detta innebär att det
kommer att ställas ökade krav på såväl
enskilda arbetsgivare som arbetstagare
och deras organisationer att aktivt delta
i arbetet med att utveckla en god och
utvecklande arbetsmiljö. Det är
utskottets förhoppning att omsorgen om
arbetskraftens hälsa, ork och uthållighet
skall vara vägledande i detta arbete.
Utskottet vill här även påminna särskilt
om vikten av att kvinnornas situation
uppmärksammas.
Det finns här skäl, som regeringen
också anför, att vara medveten om den
demografiska utvecklingen med en åldrande
befolkning. Detta tillsammans med en
ökande ohälsa innebär en uppenbar risk
att i framtiden allt färre måste försörja
alltfler.
För att möta denna utmaning måste vi
bereda plats för de grupper som i dag
står utanför arbetsmarknaden. Lika
viktigt är emellertid att se till att de
som redan finns i arbetskraften inte
slits ut eller drabbas av skador eller
ohälsa till följd av arbete. Målet måste
vara att alla skall erbjudas ett
utvecklande arbetsliv där människor inte
bara orkar arbeta fram till
ålderspensioneringen utan också kan leva
ett aktivt liv därefter.
Något som uppmärksammats alltmer under
senare år är att ohälsan skiljer sig åt
mellan olika regioner i landet. Bland de
tänkbara förklaringarna finns t.ex.
skillnader avseende kön, åldersstruktur
och näringslivsstruktur. Skillnader i
sjukskrivningspraxis har också förts fram
som en tänkbar delorsak. Utskottet anser
att dessa orsaker varken var för sig
eller tillsammans ger någon
tillfredsställande förklaring till
skillnaderna. Problembilden är, på samma
sätt som ohälsan i stort, mycket komplex.
Utskottet återkommer nedan, i avsnittet
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitikens
fördelningspolitiska respektive
tillväxtfrämjande roller m.m., till
frågan om forskning om orsakerna bakom
ohälsan.
De regionala skillnaderna är stora inte
bara i fråga om ohälsa utan också i fråga
om sysselsättning och arbetslöshet,
vilket tas upp i flera motioner. I
motioner från Folkpartiet föreslås som
framgått ett mål om att minst 60 % av
alla i arbetsför ålder i varje kommun
respektive större bostadsområde skall ha
ett arbete. I motion A290 (v) föreslås
regionala mål för arbetslösheten.
I förra årets budgetbetänkande, bet.
2002/03:AU1, framhöll utskottet att det
är en stor utmaning att skapa
förutsättningar för att alla delar av
landet och hela den potentiella
arbetskraften skall få del av den
positiva utvecklingen framöver. Utskottet
framhöll att det är viktigt att
uppmärksamma de inomregionala skillnader
som är mycket stora, bl.a. i
storstadsregionerna. Den yrkesmässiga och
geografiska rörligheten måste öka för att
motverka flaskhalsar och samtidigt
utjämna skillnader i arbetslöshet och
sysselsättning mellan olika regioner och
olika grupper av människor. Utskottet
återkommer också nedan till frågor om
rörlighet på arbetsmarknaden men vill i
detta sammanhang betona vikten av att
främja såväl arbetspendling som skapande
av större arbetsmarknadsregioner.
I EU:s sysselsättningsriktlinjer för de
närmaste åren betonas vikten av att ta
itu med regionala skillnader i
sysselsättningsnivå. En av de tio
specifika riktlinjer som ingår där anger
att medlemsstaterna skall genomföra en
bred strategi för att minska skillnaderna
vad gäller sysselsättningsnivå och
arbetslöshet mellan olika regioner.
Möjligheterna till nya lokala
arbetstillfällen, även inom den sociala
ekonomin, bör stödjas och partnerskap
mellan alla berörda aktörer uppmuntras.
Regeringen anger i Sveriges
handlingsplan för sysselsättning 2003 att
den har höga ambitioner att utjämna
regionala skillnader (PM 2003-09-23 från
Finans- och Näringsdepartementen).
Sysselsättningen i Sverige varierar
relativt mycket mellan olika regioner.
Orsakerna till de regionala skillnaderna
dr många och komplexa och
förutsättningarna att lösa problemen
varierar mellan regionerna. Generella
förutsättningar, som infrastruktur,
kommunernas ekonomi och utbildning, är
avgörande för alla regioners möjligheter
att utvecklas.
Regeringen framhåller i handlingsplanen
att de regionala obalanserna på
arbetsmarknaden framför allt skall
motverkas genom att man främjar ökad
rörlighet och bättre matchning. Även de
regionala tillväxtavtalen och partnerskap
på regional nivå lyfts fram samt
Arbetsmarknadsverkets regionala och
lokala organisation och en
medelsfördelning som grundar sig på
regionala och lokala förhållanden.
Dessutom redovisas transportpolitikens
övergripande mål som är att säkerställa
en samhällsekonomiskt effektiv och
långsiktigt hållbar transportförsörjning
för medborgarna och näringslivet i hela
landet.
Arbetsmarknadspolitiken skall bidra
till att uppfylla målen för den regionala
utvecklingspolitiken. Även om det finns
anledning att hysa oro för de regionala
och inomregionala klyftorna i landet
avstyrker utskottet motionsförslagen om
regionala mål för arbetslöshet eller
sysselsättning. I stället förordar
utskottet ett tillvägagångssätt i linje
med vad regeringen förordar i
budgetpropositionen och i Sveriges
handlingsplan för sysselsättning.
Med hänvisning till det anförda
ansluter sig utskottet inte till
förslagen i motionerna A290 (v), A310
yrkande 1 (fp) och Sf326 yrkande 8 (fp).
EU:s sysselsättningssamarbete
Som framgått begär Kristdemokraterna att
en handlingsplan skall utarbetas med
anledning av EU:s
sysselsättningsrekommendationer till
Sverige.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att den svenska arbetsmarknadspolitiken
ligger väl i linje med EU:s
sysselsättningsstrategi. I rådets
sysselsättningsrekommendationer till
Sverige för 2003 anges att svensk
arbetsmarknad karakteriseras av mycket
höga sysselsättningsnivåer, även för
kvinnor och äldre, och att alla de
gemensamma sysselsättningsmålen har
nåtts.
Med tanke på den åldrande befolkningen
har rådet 2003 riktat följande
rekommendationer till Sverige
(kommissionens förslag i KOM (2003) 177
respektive beslut vid rådsmöte den 3 juni
2003).
1. Förstärka de insatser som syftar till
att upprätthålla utbudet av arbetskraft
på lång sikt genom att utnyttja alla
potentiella källor till arbetskraft,
särskilt genom ett högre deltagande av
invandrare.
2. Minska antalet långtidssjukskrivna
personer genom att förbättra
arbetsförhållandena och anpassa
lagstiftningen för att främja en effektiv
återintegrering på arbetsmarknaden.
3. Arbeta vidare med reformerna av skatte-
och bidragssystemen i syfte att öka
incitamentet att arbeta, i synnerhet för
grupper för vilka samspelet mellan
skatter och bidrag har de mest negativa
effekterna på utbudet av arbetskraft, och
fullfölja reformen av skatterna på
arbetsinkomst.
Samtliga medlemsstater har fått
sysselsättningsrekommendationer från
rådet.
I Sveriges handlingsplan för
sysselsättning 2003 redovisar regeringen
vilka rekommendationer som rådet lämnat
till Sverige och vilka åtgärder som
vidtagits eller kommer att vidtas på
respektive område. Rekommendationerna
behandlas explicit under riktlinje 5 och
riktlinje 8 i handlingsplanen.
Indikatorer redovisas i bilaga 1 till
handlingsplanen.
Detta innebär enligt utskottets mening
att Kristdemokraternas begäran om
utarbetande av en handlingsplan med
anledning av
sysselsättningsrekommendationerna redan
är tillgodosedd. Företrädare för
regeringen har informerat utskottet
respektive haft samråd med EU-nämnden
under utarbetandet av handlingsplanen.
Utskottet ser inte skäl för något
tillkännagivande med anledning av motion
A329 yrkande 24 (kd).
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitikens
fördelningspolitiska respektive
tillväxtfrämjande roller m.m.
Såväl arbetsmarknadspolitiken som
arbetslivspolitiken har både
fördelningspolitiska och
tillväxtfrämjande roller. I detta avsnitt
redovisar utskottet, främst med
utgångspunkt i motionsförslag, sin syn på
hur dessa roller skall utformas och
balanseras mot varandra. Ambitionen är
dock inte att här ge någon fullständig
bild av utskottets syn på de
fördelningspolitiska respektive
tillväxtfrämjande aspekterna på dessa
båda politikområden.
Vissa frågor om arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska roll
Arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska roll, arbetets värde
för individen och vikten av att motverka
utanförskap framhålls i flera motioner.
Utskottet finner all anledning att
instämma i vikten av dessa frågor.
Full sysselsättning står högst på
regeringens dagordning, vilket framhålls
i bl.a. finansplanen. Det är bara genom
en uthålligt hög sysselsättning som god
välfärd, rättvis fördelning och
jämställdhet kan värnas. Det är bl.a. mot
bakgrund av denna höga politiska ambition
som målen om 80 % sysselsättning,
halverat socialbidragsberoende och
minskad ohälsa satts upp. En rad insatser
görs också inom ett antal andra
politikområden för att främja
sysselsättning, stärka utsatta gruppers
ställning på arbetsmarknaden och motverka
utanförskap. I finansplanens bilaga 3
Avstämning av målet om en halvering av
antalet socialbidragsberoende mellan åren
1999 och 2004 finns en utförlig
redovisning av sådana insatser. En
motsvarande avstämning av ohälsomålet
redovisas i budgetpropositionen för 2004
(bilaga under utg.omr. 10).
Om målen skall nås måste
sysselsättningen öka i alla grupper.
Därför krävs det, som utskottet nyligen
framhållit i sitt yttrande (yttr.
2003/04:AU1y) till finansutskottet om
ramar för utgiftsområdena 13
Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv,
ytterligare insatser även för invandrare,
äldre och sjuka liksom för arbetslösa.
Utskottet betonade i yttrandet att fler
invandrare måste komma ut i arbete, fler
äldre måste kunna arbeta längre och
sjukfrånvaron måste minska.
Arbetsmarknadsutskottet värdesätter att
regeringen har uttalade målsättningar i
förhållande till dessa grupper. Detta är
dock inte tillräckligt.
Arbetsmarknadspolitiken måste också bli
effektivare. Det är viktigt att den
tydligare inriktas mot huvuduppgifterna
att förmedla arbete och motverka
arbetskraftsbrist. Insatserna måste också
inriktas mot de personer som står längst
bort från arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i
likhet med regeringen vikten av att korta
ned arbetslöshetstiderna, betona
handlingsplanernas betydelse och att
förbättra styrningen av
arbetsmarknadspolitiken. Av stor vikt är
också att antalet arbetade timmar kan
öka, t.ex. bland deltidsarbetande
kvinnor, men insatser måste till också på
andra områden. I budgetpropositionen
redovisas sådana åtgärder.
Lönebidragsutredningen (dir. 2002:22)
överlämnade den 11 november 2003
slutbetänkandet ArbetsKraft (SOU
2003:95). Den särskilda utredaren Sonja
Fransson, tillika ledamot i
arbetsmarknadsutskottet, menar att med
ökad rörlighet, utvecklingsinsatser och
mer individuellt stöd skall fler
människor med nedsatt arbetsförmåga komma
i arbete.
I slutbetänkandet från utredningen, som
avser de arbetsmarknadspolitiska
programmen för personer med nedsatt
arbetsförmåga, föreslås bl.a. att
· AMV skall utveckla formerna för
kartläggning och vägledning, så att det
blir lättare för enskilda arbetssökande
att få de arbetsmarknadspolitiska
insatser de behöver,
·
· lönebidrag inte skall få lämnas
under längre tid än fyra år,
·
· ett särskilt lönebidrag skall
kunna betalas ut för vissa personer som
behöver ett bidrag även efter fyra år,
·
· antalet anställda med särskilt
lönebidrag skall begränsas, och särskilt
lönebidrag skall endast beviljas om
arbetsförmågan är så nedsatt att en
anställning utan lönesubvention inte kan
bli aktuell,
·
· stödformen skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare (OSA) avvecklas
och ersätts av en ny insats -
trygghetsanställning - som skall kunna
beviljas för anställning hos alla slag av
arbetsgivare och inte som i dag enbart
avse anställning hos kommuner och
myndigheter,
·
· för dem som behöver särskilt
mycket stöd för att komma i arbete införs
en helt ny form av skyddat arbete, kallad
utvecklingsanställning, som skall kunna
pågå under högst två år,
·
· allmännyttiga organisationer
skall inte kunna få högre lönebidrag än
övriga arbetsgivare.
·
Utredaren betonar att
informationsinsatser från
arbetsmarknadens parter,
handikapporganisationerna och från
arbetsförmedlingarna kommer att krävas
för att människor med nedsatt
arbetsförmåga lättare skall komma ut i
arbetslivet.
Lönebidragsutredningens förslag
remissbehandlas för närvarande.
Samhallutredningen (dir. 2002:34) har
haft till uppgift att lägga fram förslag
om styrningen och inriktningen av
Samhall. Remissbehandlingen av
utredningens slutbetänkande Inte bara
Samhall (SOU 2003:56) har just avslutats.
Frågan om mål och inriktning rörande
Samhall, vilken tas upp i en motion, i
likhet med mål och inriktning för andra
verksamheter för personer med nedsatt
arbetsförmåga kommer att behandlas i det
fortsatta beredningsarbetet i
Regeringskansliet. Utskottet återkommer
senare i betänkandet till frågor som rör
Samhall.
Med hänvisning till det anförda
ansluter sig utskottet inte till
motionerna A243 (s), A249 (s), A257
yrkande 4 (m), A263 yrkandena 5-7 (c),
A305 yrkandena 1, 2, 4 och 8 (m), A329
yrkande 6 (kd), A336 (s) och N416 yrkande
4 (s).
När det gäller Vänsterpartiets förslag i
motion So569 om att regeringen skall ge
tilläggsdirektiv till
Lönebidragsutredningen om att överväga om
anställda med lönebidrag skall kunna
stanna i arbete till 67 år, kan utskottet
konstatera att utredningens arbete är
slutfört. Utskottet har i betänkanden,
senast i betänkande 2002/03:AU1,
konstaterat att det inte finns något
formellt hinder mot att en anställd med
lönebidrag stannar i arbete efter att han
eller hon fyllt 65 år. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger den
nu aktuella frågeställningen i anslutning
till beredningen av förslagen i
Lönebidragsutredningens slutbetänkande.
I en motion, A226 (m), föreslås att
kommunerna skall åläggas att införa en
jobbgaranti som innebär att kommunen
skall ordna arbete till den arbetssökande
och att resurserna inom AMS samordnas med
kommunernas system för socialbidrag.
Utskottet anser inte att kommunerna skall
åläggas någon obligatorisk skyldighet att
ordna arbete åt arbetssökande. Staten
skall även i fortsättningen ha
huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken
och arbetsförmedlingen.
Folkpartiet föreslår som framgått att det
skall utredas om den som är arbetsför och
söker arbete men inte har rätt till
arbetslöshetsersättning i stället skall
få dagpenning med ett något högre belopp
än socialbidraget, förutsatt att han
eller hon deltar i någon form av åtgärd.
Förslaget, som endast är schematiskt
beskrivet i motionen, läggs fram
parallellt med förslag från partiet om
att anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd skall minskas med drygt 9
miljarder kronor jämfört med vad
regeringen föreslagit i
budgetpropositionen. Utskottet finner
inte skäl till något tillkännagivande i
den nu aktuella frågan.
Vissa frågor om arbetsmarknaden för
invandrare
Utskottet vill här något närmare beröra
frågor om arbetsmarknaden för invandrare.
Senare i betänkandet återkommer utskottet
till denna fråga.
I regeringsförklaringen 2003 betonade
statsministern att sysselsättningen bland
de utrikes födda måste öka. Staten skall
vara ett föredöme som arbetsgivare.
Mottagandet av nyanlända invandrare och
stödet för deras etablering i samhället
reformeras med inriktning på snabbare
inträde på arbetsmarknaden.
Svenskundervisning, yrkesinriktad
praktik, validering av kompetens och
andra insatser skall kunna ske
parallellt. Arbetsmarknadsverkets och
andra myndigheters ansvar förtydligas. En
valideringsdelegation tillsätts och
utbildningen i svenska för invandrare
skall också reformeras, framhöll
statsministern i regeringsförklaringen.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte
våren 2003 regeringens förslag i
proposition 2002/03:44 om finansiering av
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare. Utskottet, och sedermera
riksdagen (bet. 2002/03:AU8, rskr.
2002/03:200), ställde sig därmed bakom en
försöksverksamhet vid arbetsförmedlingen
med arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare.
Utskottet konstaterar att det i
förordningen (2003:623) om
arbetsplatsintroduktion som träder i
kraft den 1 december 2003 anges att
försöksverksamheten innebär att en
specialutbildad arbetsförmedlare fungerar
som stödperson åt en invandrare eller
flykting inför anställning eller under
arbetspraktik som föregår en anställning.
Arbetsplatsintroduktionen skall vara
arbetsmarknadspolitiskt motiverad. I
förordningen klargörs att detta betyder
att insatsen skall lämnas endast om det
är lämpligt både för den enskilde och ur
ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt
perspektiv. Insatsen skall också vara
lämplig ur ett integrationspolitiskt
perspektiv.
Enligt utskottet kan
försöksverksamheten väntas innebära god
individuell service till såväl den
arbetssökande som arbetsgivaren under
arbetspraktik.
Utskottet ser också positivt på att
regeringen givit Statens kvalitets- och
kompetensråd i uppdrag att förbereda en
preparandutbildning för i första hand
invandrade akademiker. Syftet är att
underlätta för utlandsfödda akademiker
att få arbete och för statliga
arbetsgivare att öka den etniska och
kulturella mångfalden bland sina
anställda. Senast den 30 november 2005
skall resultatet och erfarenheterna av
försöksomgången redovisas till
regeringen.
För att främja ett snabbt tillträde
till arbetsmarknaden för flyktingar och
andra invandrare måste samverkan fungera
mellan flera myndigheter liksom med
kommunerna. Arbetsmarknadsverket,
Integrationsverket, Migrationsverket,
Skolverket och Svenska Kommunförbundet
slöt 2001 en central överenskommelse om
utveckling av introduktionen för
flyktingar och andra invandrare.
I det pågående arbetet med att utveckla
introduktionen har en mängd goda idéer
och exempel på förbättringar kommit fram.
I skriften "En god början" som
publicerats i november 2003 beskriver
myndigheterna en rad idéer och goda
exempel på hur regionala och lokala
introduktionsinsatser för nyanlända
invandrare har utformats. Skriftens
utgångspunkt är fem enskilda individers
erfarenheter från asyl- och
introduktionsprocessen. Genom
berättelserna beskrivs hur samverkan
utvecklats i asylmottagningen, kommunala
flyktingmottagningen och
svenskundervisningen för invandrare.
Utredningen om översyn av mottagande av
och introduktion för flyktingar
överlämnade i september sitt betänkande
Etablering i Sverige - möjligheter och
ansvar för individ och samhälle (SOU
2003:75). Förslaget bereds för närvarande
i Justitiedepartementet.
Överensstämmelsen är enligt utskottets
uppfattning stor mellan de åtgärder och
förslag som redovisas här och de som förs
fram i vissa motionsförslag om
arbetsmarknaden för invandrare. Utskottet
återkommer senare i betänkandet till
andra förslag om arbetsmarknaden för
denna grupp.
Utskottet ansluter sig inte mot bakgrund
av det ovanstående till motionerna A329
yrkande 12 i denna del (kd), Sf326
yrkande 7 i denna del (fp), samt Sf402
yrkandena 10 och 11 (kd).
Rehabilitering och rörlighet på
arbetsmarknaden
I likhet med Kristdemokraterna ser
utskottet positivt på att arbetsgivare
beviljar tjänstledighet när en anställd
vill prova på ett annat arbete liksom att
arbetsgivare i nätverk samordnar och
utbyter erfarenheter kring
rehabiliteringsinsatser.
Att rörligheten på arbetsmarknaden
måste öka liksom möjligheterna till
rehabilitering i arbetslivet är en
uppfattning som utskottet fört fram såväl
ovan som vid ett flertal tillfällen
tidigare. I dagsläget, när matchningen på
arbetsmarknaden betonas alltmer, är detta
av allra största vikt.
Det är därför glädjande att regeringen
i oktober 2003 beslutat att ge Verket för
innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att
utveckla metoder och modeller för
samverkan mellan flera arbetsgivare när
det gäller rehabilitering av
långtidssjuka. Syfte är att åstadkomma
ökad hälsa på de deltagande
arbetsplatserna genom förebyggande och
rehabiliterande åtgärder. Insatserna
skall genomföras i form av ett forsknings-
och utvecklingsprogram mellan 2003 och
2006. I Vinnovas uppdrag ingår också att
följa upp och utvärdera projekten samt
att se till att kunskapen och
erfarenheterna sprids.
Geografisk rörlighet bidrar till att
förkorta arbetslöshetstider och medför
att lediga platser kan tillsättas
snabbare. Ökad rörlighet på
arbetsmarknaden är också ett av de sju
områden där regeringen pekat ut att
arbetsmarknadspolitikens
tillväxtorienterade inriktning skall
förstärkas.
Utredningen om rörlighetsstimulanser
har våren 2003 avlämnat betänkandet
Geografisk rörlighet för sysselsättning
och tillväxt (SOU 2003:37). Utskottet,
som i betänkande 2002/03:AU8 redovisat
huvuddragen i utredningens förslag, har
erfarit att arbetet med att sammanställa
remissynpunkterna för närvarande pågår i
Regeringskansliet.
Utskottet anser inte att något
tillkännagivande bör riktas till
regeringen med anledning av motion A309
yrkande 2 (kd).
Kompetensförsörjning m.m.
I flera motioner betonas vikten av
kompetensförsörjning och av att
tillgodose behovet av arbetskraft
framöver, såväl på regional nivå som för
riket i helhet.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade vid
ett par tillfällen under föregående
riksmöte, senast våren 2003 i betänkande
2002/03:AU8, förslag med liknande
innebörd. I likhet med i tidigare
betänkanden framhöll utskottet att frågor
om det framtida arbetskraftsutbudet och
kompetensutvecklingen har hög prioritet.
Utskottet betonade också de regionala
kompetensrådens roll i bedömningar och
prioriteringar på området.
När det gäller arbetskraftsutbudet
tillstyrkte utskottet i det nyssnämnda
betänkandet ett förslag om att
arbetsmarknadsutbildning inom
bristyrkesområden får beviljas anställda
på försök under perioden den 1 juli
2003-den 31 december 2005. Utskottet
återkommer i avsnitt 3.1 till
motionsförslag om ett system för
individuell kompetensutveckling.
Moderaterna tar i flera motioner upp
frågor om kompetensförsörjning. Bland
annat vill partiet slopa flera
arbetsmarknadspolitiska program till
förmån för insatser dominerade av
utbildning. Utskottet har för sin del
svårt att förstå hur detta skulle kunna
förverkligas om partiets krav på
omfattande anslagsnedskärningar på
motsvarande områden skulle genomföras.
Arbetsmarknadsutbildning är den
programform som har högsta
styckkostnaden, 22 600 kr per deltagare
och månad under 2002 vilket kan jämföras
med styckkostnader på exempelvis 6 900 kr
för allmänt anställningsstöd, 10 700 kr
för arbetspraktik och 11 600 kr för start
av näringsverksamhet (AMS rapport Ure
2003:2).
I fråga om arbetsmarknadsutbildning har
regeringen i regleringsbrevet till AMS
fastställt ett mål om att andelen
deltagare som fått arbete 90 dagar efter
avslutad arbetsmarknadsutbildning skall
uppgå till minst 70 %. Målet är inte nytt
utan har funnits några år. Det har visat
sig svårt att nå målet, vilket utskottet
tidigare berört i betänkande 2001/02:AU5.
Utskottet finner det mot denna bakgrund
glädjande att målet ser ut att kunna nås
under 2003, enligt statistik från AMS.
Effektiviteten i
arbetsmarknadsutbildningen har således
successivt ökat.
En av slutsatserna i en nyligen
publicerad IFAU-studie, Vikten av
arbetsgivarkontakter: en studie av den
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen
i ljuset av 70-procentsmålet (Rapport
2003:10), är att utbildningar där detta
mål i hög grad blivit uppnått
karakteriseras av att arbetsgivare med
behov av arbetskraft finns med på
idéstadiet, i uttagningen av elever och
under kursens gång. Också andra resultat
i studien pekar på vikten av nära
kontakter mellan förmedling, anordnare,
utförare och potentiella arbetsgivare.
Utskottet ser inte skäl till att
föreslå något tillkännagivande med
anledning av motionerna A226 yrkandena 4
och 5 (m), A257 yrkande 3 (m), A305
yrkande 11 (m), A341 yrkandena 1, 3 och 4
(s) samt N416 yrkandena 2 och 3 (s).
I motion A270 (mp) förespråkas som
framgått att arbetsmarknadspolitiska
medel beviljas till företagsutbildning
när klimatförhållanden annars skulle göra
anställda arbetslösa. Utskottet har i
tidigare sammanhang, senast i betänkande
2001/02:AU5, redovisat sin principiella
inställning till användande av
arbetslöshetsförsäkringen eller
arbetsmarknadspolitiska insatser för att
jämna ut tillfälliga nedgångar i
företagens verksamhet. Enligt utskottets
uppfattning måste, med hänsyn till
konkurrensneutraliteten, stor
restriktivitet gälla i fråga om sådan
användning.
När det gäller Kristdemokraternas begäran
i motion A329 om att regeringen snarast
skall verkställa ett riksdagsbeslutet
från den 11 april 2003 om att tillsätta
en parlamentarisk utredning om
arbetskraftsinvandring har utskottet
erfarit från Regeringskansliet att
beredningsarbetet ännu inte är avslutat.
Åtgärder för att minska ohälsan och göra
arbetslivet mer barnvänligt
För att minska stressen och ohälsan
efterlyses i en motion åtgärder för att
identifiera och åtgärda hinder som
försvårar en flexibel och trygg
arbetsmarknad. I flera motioner förs det
också fram önskemål om olika insatser för
att göra arbetslivet mer barnvänligt.
Utskottet kan inledningsvis instämma i
vad några av motionärerna anför om värdet
för den enskilde av individuella och
flexibla arbetstider för att minska
stressen och konflikten mellan
arbetslivet och de krav som bl.a.
föräldrarollen innebär. Ökat inflytande
över arbetstiden för den enskilde är en
viktig fråga.
Frågan om flexibel arbetstid har också
varit föremål för översyn, dels inom
ramen för de s.k. trepartssamtalen, dels
av Kommittén för nya arbetstids- och
semesterregler (Knas). Bland annat
presenterade kommittén i juni 2002
delbetänkandet TID - för arbete och
ledighet (SOU 2002:58) som innehåller
förslag om en ny lag om flexibel
ledighet. I juni i år avlämnade kommittén
sitt slutbetänkande Semesterlagen och
övriga ledighetslagar - överväganden och
förslag (SOU 2003:54). I
budgetpropositionen anger regeringen att
den, efter samråd med arbetsmarknadens
parter, avser att ta ställning till
förslagen från kommittén under 2004.
Regeringen anger även att den avser att
föreslå ändringar som ger den enskilda ar
betstagaren ett ökat inflytande över
arbetstidens förläggning.
När det gäller inflytande och trygghet
i arbetslivet i övrigt har
Arbetslivsinstitutet (ALI) haft i uppdrag
att se över den arbetsrättsliga
lagstiftningen så att den uppfyller
kraven på trygghet och inflytande för de
anställda inom ramen för en flexibel och
effektiv arbetsmarknad. Uppdraget
redovisades den 31 oktober 2002 i
promemorian Hållfast arbetsrätt - för ett
föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56).
Utredningens förslag har varit ute på
remiss, och enligt vad utskottet inhämtat
överväger regeringen för närvarande
förslag som syftar till att stärka
anställningsskyddet för föräldralediga
arbetstagare.
Nämnas kan också att regeringen i
budgetpropositionen har aviserat att en
särskild utredare skall tillsättas för
att se över behovet av en bättre
samordning mellan inflytandereglerna i
medbestämmandelagen (MBL) och ett antal
andra frågor som hänger samman med
utvecklingen i arbetslivet.
I fråga om möjligheterna att förena
föräldraskap med förvärvsarbetet vill
utskottet även påminna om den betydelse
som föräldraförsäkringen har. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer regeringen att
tillsätta en utredning med uppgift att se
över hur föräldraförsäkringen kan göras
mera flexibel och hur den bättre kan
bidra till att ge barnen tillgång till
båda sina föräldrar.
När det gäller Centerpartiets önskemål
om att involvera arbetsmarknadens parter
i arbetet för ett barnvänligt arbetsliv
kan nämnas den kampanj som JämO bedriver
om föräldraskap och föräldraledighet.
Kampanjen kallas "barn OCH jobb:
föräldraskap". Syftet med kampanjen är
dels att det hos arbetsgivare, fackliga
representanter, föräldrar och blivande
föräldrar skall framstå som en
självklarhet att det på föräldraskap
följer föräldraledighet, dels att förmå
arbetsgivare att underlätta för både
kvinnor och män att förena förvärvsarbete
med föräldraskap, dels att informera
allmänheten om vilka regler i arbetslivet
som gäller vid föräldraskap och påverka
attityden mot en jämnare fördelning av
föräldraledigheten. Tidigare i år
avslutade JämO en nio månader lång
kampanj mot diskriminering av gravida
kvinnor i arbetslivet under rubriken
"barn OCH jobb: nio månader".
Med anledning av vad Kristdemokraterna
anför om alternativa former av barnomsorg
som ett sätt att minska stressen i
arbetslivet vill utskottet fästa
uppmärksamheten på att olika reformer på
förskoleområdet som genomförts av
regeringen har ökat föräldrarnas
möjligheter att efterfråga den barnomsorg
de önskar.
Lokalt arbetsmiljöarbete -
arbetsmarknadsparternas ansvar m.m.
I några motioner efterfrågas bl.a. ett
ökat engagemang från arbetsmarknadens
parter i arbetet mot ohälsan och insatser
för att ta fram goda exempel på friska
arbetsplatser.
Som utskottet framhållit tidigare är
det lokala arbetsmiljöarbetet centalt i
det framtida arbetet för bättre hälsa.
Detta innebär i sin tur att ökade krav
kommer att ställas på såväl enskilda
arbetsgivare som arbetstagare och deras
organisationer att aktivt delta i arbetet
med att utveckla en god och utvecklande
arbetsmiljö. Det är utskottets
förhoppning att omsorgen om
arbetskraftens hälsa, ork och uthållighet
skall vara vägledande i detta arbete.
Utskottet vill här även påminna särskilt
om vikten av att kvinnornas situation
uppmärksammas.
På det nationella planet har
arbetsmarknadens parter deltagit i de
s.k. trepartssamtalen som hölls från
hösten 2001 t.o.m. hösten 2002 som ett
led i regeringens strategi för ökad hälsa
i arbetslivet. Resultatet av dessa möten
presenterades den 19 februari 2003 i
rapporten "Ett arbetsliv för alla".
Tanken med trepartssamtalen har varit att
skapa samsyn, men också att få till stånd
åtaganden från samtliga parter i en
utvidgad handlingsplan. Trepartssamtalen
har omfattat såväl förebyggande arbete
som rehabilitering. Övriga frågor som
regeringen tagit upp inom strategin för
ökad hälsa i arbetslivet har även
diskuterats med parterna inom ramen för
trepartssamtalen.
Nyligen hölls också s.k. tillväxtsamtal
mellan regeringen och arbetsmarknadens
parter. En av huvudfrågorna i dessa
samtal var ohälsan i arbetslivet.
Arbetsmarknadens parter har som nämnts
ovan en särskilt viktig roll i det lokala
arbetsmiljöarbete. Parterna har också
engagerat sig i detta på olika sätt. Två
exempel på mer övergripande initiativ är
projekten "Bättre arbetsmiljö och hälsa"
och "Sunt liv.nu" som AFA bedriver i
samarbete med Karolinska Institutet.
"Bättre arbetsmiljö och hälsa" riktar sig
till den privata sektorn och genomförs på
uppdrag av Svenskt Näringsliv, LO och
PTK. "Sunt liv.nu" riktar sig till dem
som arbetar i kommuner och landsting och
genomförs på uppdrag av Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och
de fackliga organisationerna
Kommunalarbetareförbundet, OFR
(Offentliganställdas Förhandlingsråd) och
SACO.
Som ett led i arbetet mot ohälsan
beslutade regeringen i juni 2003 om en
särskild informationssatsning för ökad
hälsa i arbetslivet. Det övergripande
målet är att aktiviteterna skall
stimulera till samtal på arbetsplatserna
och öka samverkan mellan bl.a.
arbetsgivare, chefer, skyddsombud och
andra arbetstagarrepresentanter samt
läkare om frågor som rör hälsan i
arbetslivet och hur den kan öka. För
satsningen avsattes 20 miljoner kronor.
Informationssatsningen är ett
samverkansprojekt mellan
Regeringskansliet (Näringsdepartementet,
Socialdepartementet och
Finansdepartementet), Arbetsmiljöverket
(AV), Riksförsäkringsverket (RFV) samt
Arbetsmiljöforum.
Regeringen har även, som nämnts ovan,
uppdragit åt Vinnova att genomföra
insatser med syfte att stärka och
utveckla metoder och modeller för
samverkan mellan flera arbetsgivare.
Samverkan skall avse förebyggande och
rehabiliterande åtgärder med syfte att
åstadkomma ökad hälsa vid de samverkande
arbetsplatserna. För ändamålet har
avsatts 14 miljoner kronor.
Här kan även nämnas det arbete som
pågår inom Folkhälsoinstitutet (FHI).
Bland annat bedrivs projektet
Hälsofrämjande arbetsplatser -
litteraturgenomgång och svenska exempel
där målsättningen är att inventera,
analysera och sammanställa svenska och
internationella studier. Särskild tonvikt
läggs på studier som kombinerat
arbetsorganisations- och
arbetsmiljöförbättringar med
livsstilsförbättringar. Projektets
slutrapport beräknas bli färdig under
våren 2004.
FHI planerar dessutom att tillsammans
med ALI, AV och RFV utveckla och stärka
ett svenskt nätverk om hälsofrämjande
arbetsplatser.
När det gäller det lokala
arbetsmiljöarbetet spelar även AV:s
tillsynsarbete och det systematiska
arbetsmiljöarbetet (SAM) en central roll.
Utskottet återkommer till detta nedan.
För att motverka och förebygga ohälsa i
offentlig sektor har regeringen vidtagit
olika åtgärder. Bland annat avsattes
under 2001 och 2002 sammanlagt 70
miljoner kronor för att bedriva särskilda
försök hos några av de stora offentliga
arbetsgivarna i syfte att förebygga och
minska sjukfrånvaron. Medlen har förde
lats till 19 projekt inom kommuner och
landsting och i ett fall en statlig
myndighet (Rikspolisstyrelsen). Projekten
har karaktären av metodutveckling. Bland
annat ingår försök med redovisning av de
anställdas hälsoläge hos den enskilda
arbetsgivaren, s.k. Hälsobokslut.
Regeringen har uppdragit åt Vinnova att
följa och utvärdera den pågående
försöksverksamheten. Syftet med uppdraget
är att samlat kunna dra slutsatser från
projekten, få en effektiv spridning av
resultaten och att ge ett underlag för
fortsatt forskning. Vinnova skall
slutredovisa uppdraget 2006.
I juni 2003 beslutade regeringen också
att inrätta ett forum - "Hälsa i Staten".
Utgångspunkten är att myndigheter skall
lära av varandras erfarenheter och få
inspiration till att skapa attraktiva och
effektiva arbetsplatser med god
arbetsmiljö och låg sjukfrånvaro. Forum
"Hälsa i Staten" kommer bland annat att
arrangera konferenser och seminarier,
förmedla information och ta initiativ
till samarbete med myndigheter.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att det inte finns anledning
att föreslå några ytterligare åtgärder
med anledning av motionerna.
I en motion tar Kristdemokraterna upp
AV:s roll i det förebyggande
arbetsmiljöarbetet. Motionärerna anser
bl.a. att verket skall vara mer aktivt i
fråga om tillsyn av och information till
de lokala arbetsplatserna.
Som utskottet understrukit ovan är det
den lokala arbetsplatsen och parterna på
arbetsmarknaden som måste stå i fokus för
arbetet för ett hållbart arbetsliv. De
enskilda arbetsgivarna måste ta ett
större ansvar för att integrera det
förebyggande och rehabiliterande arbetet
i verksamheten.
Det finns samtidigt anledning att
påminna om att det redan enligt dagens
arbetsmiljölag åligger arbetsgivaren och
arbetstagaren att samverka för att
arbetsmiljön skall anpassas efter
enskilda människors förutsättningar. Till
exempel anges i lagens 2 kap. 1 § att
arbetsförhållandena skall anpassas efter
människors olika förutsättningar i
fysiskt och psykiskt avseende. I
arbetsmiljölagen betonas också vikten av
förebyggande insatser, för vilka det är
arbetsgivarna som har huvudansvaret. En
bärande tanke i arbetsmiljölagen är dock
att arbetsgivare och arbetstagare skall
samverka för att åstadkomma en god
arbetsmiljö (3 kap. 1 a §). En god
utgångspunkt för en sådan samverkan finns
också i Arbetsmiljöverkets föreskrift
Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS
2001:1) som ger arbetsgivare och
arbetstagare en metod att identifiera
risker i arbetsmiljön, åtgärda och följa
upp dem. Det är viktigt att parterna
tillämpar denna metod och att de håller
sig välinformerade om vilka faktorer
eller arbetsvillkor som kan påverka
människor negativt i fysiskt och psykiskt
hänseende.
I juni 2003 lämnade regeringen ett
uppdrag åt Statskontoret att utvärdera
AV:s insatser vad gäller införande av
systematiskt arbetsmiljöarbete. Uppdraget
skall redovisas senast den 15 april 2004.
Här bör också nämnas det stöd för det
lokala arbetsmiljöarbetet som de
regionala skyddsombudens arbete innebär.
I syfte att stärka deras arbete har t.ex.
50 miljoner kronor satsats under perioden
2001-2003. Under samma period har 25
miljoner kronor satsats på utbildning
inom företagshälsovården.
Som ett led i strategin för bättre
hälsa i arbetslivet har regeringen för
2004 bl.a. föreslagit att AV tillförs en
permanent resursförstärkning på 29
miljoner kronor för att stärka
arbetsmiljötillsynen och att 30 miljoner
kronor går till den regionala
skyddsombudsverksamheten.
Utskottet vill också betona
företagshälsovårdens betydelse för det
lokala arbetet mot ohälsa. Tillgång till
företagshälsovård är viktigt främst för
att tillgodose arbetsplatsernas behov av
kunskaper och sakkunnig hjälp i
arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet.
De senaste årens negativa utveckling av
hälsan inom arbetslivet visar att det
finns ett ökat behov av en kompetent
resurs i det förebyggande och
rehabiliterande arbetet med bred
tillgänglighet och förtroende på både
arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Det är
därför välkommet att regeringen föreslår
att ytterligare 3 miljoner kronor
tillförs metodutveckling av företagshäl
sovården för 2004.
Utskottet noterar också att regeringen
nyligen tillsatt en särskild utredare för
att utreda vissa frågor inom
företagshälsovården (dir. 2003:87).
Utredaren skall bl.a. överväga om det
behövs förändringar av de legala
förutsättningarna för arbetsgivarens
skyldighet att utnyttja
företagshälsovård, hur utbildningen skall
organiseras och dimensioneras samt hur
den särskilda kompetens som finns inom
företagshälsovård bättre skall kunna
utnyttjas i sjukskrivnings- och
rehabiliteringsprocessen. Utredaren skall
redovisa uppdraget dels genom ett
delbetänkande om
företagshälsovårdsutbildningen senast den
1 januari 2004, dels genom ett
slutbetänkande senast den 1 juli 2004.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att det inte finns anledning
att föreslå några ytterligare åtgärder
med anledning av motionen.
Forskning m.m. om orsakerna bakom ohälsan
I några motioner efterlyses
kunskapsinhämtning av olika slag för att
belysa problem förknippade med ohälsa i
arbetslivet. De frågor motionärerna vill
ha svar på är bl.a. om arbetets
förhållande till hälsa, betydelsen av
arbetsorganisationsfrågor samt orsakerna
bakom de regionala skillnaderna.
Som framgått ovan går det inte att i
dag få någon klar bild av vilka orsaker
som ligger bakom den pågående
utvecklingen av ohälsan. Forskningen har
lyft fram flera tänkbara förklaringar,
men dessa kan varken var för sig eller
tillsammans ge någon tillfredsställande
förklaring till skillnaderna.
Problembilden är således mycket komplex.
Utskottet behandlade liknande yrkanden
i samband med förra årets
budgetproposition (bet. 2002/03:AU2) och
vill inledningsvis hänvisa till den
genomgång av pågående och avslutade
utredningar som gjordes där.
Därutöver vill utskottet framhålla att
flera olika myndigheter och andra organ
forskar om hälsa och ohälsa i
arbetslivet. Arbetslivsinstitutet (ALI),
som bedriver forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom arbetsmiljö,
arbetsliv och arbetsmarknad, är ett
exempel. Bland annat presenterade ALI den
15 augusti i år rapporten "Låsningar och
lösningar i arbetslivet". I rapporten
lämnas en beskrivning och analys av
viktiga utvecklingstendenser som
institutet menar kommer att vara
framträdande de närmaste åren. Rapporten
behandlar trender i arbetslivet ur
ekonomiskt, psykologiskt, sociologiskt,
pedagogiskt och arbetsmedicinskt
perspektiv. Exempel på andra viktiga
aktörer är Institutet för psykosocial
medicin (IPM), Statens folkhälsoinstitut
(FHI), universitet och högskolor.
Med anledning av vad Centerpartiet tar
upp i sin motion om en kartläggning av
regionala skillnader m.m. kan utskottet
till att börja med konstatera att RFV
haft i uppdrag av regeringen att studera
detta. I sin avrapportering av uppdraget
har RFV presenterat en rad studier. En
sammanfattning av resultaten görs i
rapporten Regionala skillnader i
sjukskrivning - hur ser de ut och vad
beror de på ? (RFV analyserar 2003:12).
Utskottet vill också påminna om att den
s.k. HpH-utredningen1 i sitt betänkande
Handlingsplan för ökad hälsa i
arbetslivet (SOU 2002:5) konstaterar att
skillnaderna är så stora mellan olika
kommuner att den verkliga sjukfrånvaron
varierar med relationen 1 till 7 i för
hållande till den förväntade
sjukfrånvaron. Utredningen finner dessa
skillnader anmärkningsvärda då de inte
enbart kan förklaras genom skillnader
vare sig i kön, åldersstruktur eller
näringslivsstruktur. Även i AHA-
utredningens2 delbetänkande Kunskapsläge
sjukförsäkringen (SOU 2002:62) gjordes en
genomgång av de regionala skillnaderna.
Slutsatsen blev där att be
folkningssammansättningen i olika län
endast kan förklara en mindre del av
skillnaderna i ohälsotal.
Enligt budgetpropositionen planerar FHI
att tillsammans med ALI och IPM uppdatera
den kunskapssammanställning som gjordes i
samband med AHA-utredningen 2002. Sådana
sammanställningar planeras dessutom om
framgångsrikt regionalt/lokalt folkhälso
arbete inom arbetslivsområdet.
Den 2 april 2003 överlämnade den nyss
nämnda AHA-utredningen sitt
slutbetänkande, "AHA - utredningsinstitut
och mötesplats" (SOU 2003:13) till
regeringen. Utredningen ger där förslag
på hur en mer effektiv och användbar
statistik på området skall kunna tas
fram, bl.a. genom ett nytt kvalificerat
utredningsinstitut som löpande skall
följa kunskapsutvecklingen inom området
arbete, hälsa och arbetslinjen. Dessutom
föreslår utredningen en ny databas med
relevanta, aktuella och tillgängliga
uppgifter som gör det möjligt att forska
inom området arbete och hälsa och löpande
följa utvecklingen inom samma område.
Betänkandet har remissbehandlats och
bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet vill också, med anledning av
Centerpartiets önskemål om en
undersökning av "friskhetsfaktorer",
hänvisa till vad som anförts ovan under
rubriken "Lokalt arbetsmiljöarbete,
arbetsmarknadsparternas ansvar m.m.".
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att det inte finns anledning
att föreslå några ytterligare åtgärder
med anledning av motionerna.
Omställningspeng och alternativa aktörer
Utskottet konstaterar att Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
återkommer med förslag om att arbetslösa
som inte får ett nytt arbete snabbt skall
kunna få en s.k. omställningspeng för att
finansiera arbetsmarknadsåtgärder.
Åtgärderna skall enligt motionärerna
utföras av en mångfald aktörer,
exempelvis privata arbetsförmedlingar,
privata utbildningsföretag, ideella
föreningar, bemanningsföretag, nätverk
och kooperativ, och de arbetslösa
sökandena skall få ökat ansvar och
självbestämmande. Detta framhålls också
av Moderaterna.
I förra årets budgetbetänkande (bet.
2002/03:AU1) behandlade utskottet
motsvarande motionsförslag relativt
utförligt och har inte ändrat uppfattning
om dessa. Därför avstår utskottet från
att nu gå närmare in på förslagen.
Utskottet vill dock framhålla vikten av
att individen står i centrum för
arbetsförmedlingens verksamhet.
Utskottet ansluter sig med det ovan
anförda inte till motionerna A263 yrkande
4 (c), A310 yrkandena 6 och 7 (fp), A329
yrkandena 3 och 4 (kd), A263 yrkande 8
(c) och A305 yrkande 9 (m).
Centerpartiet tar, som framgått, i sin
arbetsmarknadspolitiska motion upp frågor
som rör social ekonomi och då bl.a.
kooperativ verksamhet.
I budgetpropositionen (utg.omr. 17)
definieras social ekonomi som organiserad
verksamhet som primärt har samhälleliga
ändamål, bygger på demokratiska
värderingar och är organisatoriskt
fristående från den offentliga sektorn.
Sådan verksamhet bedrivs i första hand i
föreningar, stiftelser och kooperativ.
Verksamheterna har allmännytta eller
medlemsnytta, inte vinstintresse, som
främsta drivkraft. Grundläggande för
större delen av verksamheterna inom den
sociala ekonomin är människors vilja till
ideella insatser. Regeringen framhåller i
budgetpropositionen att
folkrörelsepolitiken syftar till att
stödja och stärka den sociala ekonomin i
samhället.
Vetenskapsrådet har på regeringens
uppdrag genomfört en kartläggning av
forskningen om demokrati, offentlig
förvaltning och folkrörelser under
perioden 1990-2003. Kartläggningen
innefattar bl.a. forskning om det civila
samhället, ideell sektor, sociala
rörelser och social ekonomi. I
kartläggningen, som redovisades i oktober
2003, föreslås ett strategiskt
grundforskningsprogram för att stärka
forskningen om demokrati, offentlig
förvaltning och folkrörelser. Förslaget
bereds nu i Regeringskansliet.
Utskottet har en positiv syn på
verksamheter som omfattas av begreppet
social ekonomi. Det djupa engagemang som
ofta kännetecknar aktörerna inom den
sociala ekonomin kommer många gånger till
nytta såväl för enskilda medborgare som
för samhället i stort.
Enligt utskottet bör inte motion A263
yrkandena 19 och 21 (c) föranleda något
tillkännagivande från riksdagen.
I motion A276 (c) föreslås en utredning
om att föra över medel från det
arbetsmarknadspolitiska till det
kulturpolitiska området. På förslag från
utskottet i betänkande 2002/03:AU1 avslog
riksdagen ett liknande förslag. Utskottet
avvisar även det nu aktuella förslaget.
Arbetslöshetsersättning, lönebildning,
friår m.m.
När det gäller de motioner som tar upp
frågor om arbetslöshetsersättning och
lönebildning hänvisar utskottet till sitt
yttrande den 23 oktober 2003 till
finansutskottet (yttr. 2002/03:AU1y). I
yttrandet kommenterade utskottet relativt
utförligt de olika borgerliga
alternativen till reformering av
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet
redovisade där sin även tidigare
framförda kritik mot de borgerliga
förslagen om kraftigt ökad
egenfinansiering i
arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet såg
det också som helt orealistiskt att de
förslag som lagts fram om en ny
arbetslöshetsförsäkring skulle kunna
genomföras så snabbt att de får genomslag
på budgeten redan under nästa år. Det är
frågan om genomgripande
systemförändringar som skulle kräva
lagändringar och administrativa
anpassningar, framhöll utskottet.
Det kan i detta sammanhang nämnas att
Riksrevisionen enligt sin granskningsplan
för andra halvåret 2003 påbörjar en
granskning av arbetslöshetskassornas
medelshantering och regeltillämpning.
Vikten av åtgärder för att främja en
god lönebildning betonas i
motionsförslag. I sitt nyligen avlämnade
yttrande AU1y till finansutskottet tog
utskottet upp lönebildningen och anförde
då följande:
En väl fungerande lönebildning är
också av avgörande betydelse. Med
löneökningar inom de
samhällsekonomiska ramarna blir det
möjligt med lägre arbetslöshet, högre
sysselsättning och högre produktion.
Regeringen framhåller att
sysselsättningsmålet förutsätter
måttliga nominella löneökningar.
Vikten av en väl fungerande
lönebildning betonas också av KI i den
förutnämnda rapporten om
lönebildningen (anm. Lönebildningen -
samhällsekonomiska förutsättningar i
Sverige 2003). En något långsammare
löneökningstakt än vad som är den mest
troliga skulle bidra till en snabbare
återhämtning av konjunkturen och
sysselsättningen enligt KI. Om
regering och riksdag genomför
strukturella reformer som ökar
arbetsutbudet kan arbetsmarknadens
parter och medlare genom återhållsamma
löneökningar bidra till att
sysselsättningen anpassas snabbare mot
det högre utbudet. Enligt KI skulle
arbetslösheten kunna sänkas varaktigt
om parterna och medlare tar ännu
större hänsyn till de
samhällsekonomiska fördelarna med hög
sysselsättning och låg arbetslöshet.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i
detta men vill samtidigt betona att
lönebildningen i första hand är ett
ansvar för parterna.
Utskottet ansluter sig mot ovanstående
bakgrund inte till motionerna A305
yrkande 3 (m), A329 yrkande 16 (kd), A330
yrkandena 2 i denna del, 3 och 4 (kd),
A339 yrkande 1 (m) och N412 yrkande 19
(kd).
Medlingsinstitutets arbetsuppgifter och
roll i lönebildningen behandlas i motion
A329 från Kristdemokraterna. Utskottet
erinrar om att Kristdemokraterna,
Folkpartiet och Centerpartiet accepterade
inrättandet av institutet om än med vissa
förbehåll (bet. 1999/2000:AU5).
De uppgifter för institutet som
Kristdemokraterna pekar på i sin nu
aktuella motion motsvarar såvitt
utskottet kan se i allt väsentligt
uppgifter som tilldelades institutet
redan när detta skapades. Som ett par
exempel kan nämnas att ge stöd till och
samråda med arbetsmarknadens parter om en
samhällsekonomiskt sund lönebildning och
att svara för lönestatistik och analysera
löneutvecklingen från bl.a. ett
jämställdhetsperspektiv. Det råder också
överensstämmelse i uppfattningen att
Medlingsinstitutets verksamhet inte skall
leda till statlig inkomstpolitik. Detta
slogs tydligt fast när institutet
tillkom, och utskottet står även i dag
fast vid detta.
När det däremot gäller motionärernas
förslag om att i besparingssyfte överväga
samverkan eller samlokalisering mellan
Medlingsinstitutet och någon annan
befintlig myndighet ställer sig utskottet
avvisande till detta. Utskottet är inte
berett att föreslå ett tillkännagivande
till regeringen med anledning av den nu
aktuella motionen.
När det gäller frågan om social
dumpning som tas upp i motion A340 (s)
instämmer utskottet till fullo i
motionärernas uppfattning att det är
angeläget att motverka denna företeelse.
I avsnitt 2.4 som tar upp flera olika
frågor om arbetskraftens rörlighet över
gränserna behandlar utskottet frågan om
social dumpning i samband med att
arbetskraft från andra länder kommer till
Sverige. Något tillkännagivande i den
aktuella frågan är enligt utskottet inte
motiverat.
Folkpartiet uttrycker som framgått
kraftig kritik mot friåret. Utskottet kan
för sin del konstatera att införande av
ett friår är en av de 121 punkter som
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet enades om i en
överenskommelse den 4 oktober 2002. Om
friåret skall kunna genomföras i hela
landet från 2005 måste förberedelserna nu
påbörjas, vilket regeringen också
konstaterar i budgetpropositionen.
I betänkande 2002/03:AU1 framhöll
utskottet att riksdagen bör informeras om
erfarenheterna av det försök med friår
som pågår i tolv kommuner t.o.m. 2004 och
som utvärderats av IFAU. Utskottet utgick
också från att riksdagen informeras om
vilka villkor som skall gälla för friåret
när det införs i hela landet.
Utskottet delar inte den uppfattning
som framkommer i motion A370 yrkande 7 i
denna del (fp). Senare i betänkandet
återkommer utskottet till frågan om hur
villkoren för friåret bör utformas m.m.
AMV:s roll och decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken
Folkpartiet framhåller i motionerna A310
och Sf326 statens ansvar för
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar
denna uppfattning. Däremot instämmer inte
utskottet i motionskraven om att lägga
ned eller kraftigt banta AMV.
Det bör enligt utskottets uppfattning
finnas en statlig arbetsförmedling över
hela landet. Arbetsförmedlingens
verksamhet skall kännetecknas av
enhetlighet, rättssäkerhet och
effektivitet.
Utskottet anser att arbetssökande och
arbetsgivare i sina kontakter med
förmedlingen skall garanteras ett
likartat tjänste- och serviceutbud i alla
delar av landet. För att uppnå detta
måste verket ha en tydlig mål- och
resultatstyrning, vilket utskottet
framhållit såväl ovan som i tidigare
betänkanden, senast i betänkande
2002/03:AU8. Detta ställer stora krav på
verkets ledning och styrning.
Att tjänste- och serviceutbudet skall
vara likartat innebär självfallet inte
att det skall vara likadant överallt.
Tvärtom ställs stora krav på anpassning
till regionala och lokala förhållanden.
Målen för verksamhetsområden och
verksamhetsgrenar liksom de resurser som
står till förfogande måste kunna
omvandlas till konkreta aktiviteter i den
dagliga lokala verksamheten.
Detta kräver såväl en dialog mellan och
inom olika nivåer och enheter i verket
som en dialog med omvärlden. Förmåga att
samverka på ett konstruktivt sätt med
externa intressenter är av största vikt.
Det gäller såväl med andra myndigheter
som med organisationer, kommuner,
partsföreträdare m.fl.
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet
upprepar sina tidigare framförda förslag
om nedläggning respektive stora
förändringar av Arbetsmarknadsverket.
Betydande förändringar av AMV:s
organisation och verksamhet har skett på
senare år. I budgetbetänkande 2001/02:AU1
behandlade utskottet utförligt en rad
frågor om verkets organisation och
ledningsform. Detta skedde mot bakgrund
av en skrivelse från regeringen,
2000/01:142 Arbetsmarknadsverkets
organisation, och motionsförslag. I
skrivelsen deklarerade regeringen att den
avsåg att noggrant följa utvecklingen och
låta utvärdera resultatet av de företagna
ändringarna efter två år. Därefter skulle
regeringen ta ställning till hur den
fortsatta styrningen av AMV lämpligen bör
ske.
I slutet av 2001 gav regeringen
Statskontoret i uppdrag att följa upp
resultaten av AMV:s nya ledningsform. En
delrapport lämnades i början av detta år
"Styrningen av länsarbetsnämndernas
verksamhet - en första uppföljning av den
förändrade ledningsformen" (Statskontoret
2003:2) där man valt att främst belysa
det lokala och regionala perspektivet.
Statskontorets slutrapport kommer enligt
myndigheten att omfatta såväl det
centrala som det regionala och lokala
perspektivet inom AMV. I slutrapporten,
som skall lämnas till regeringen senast
den 15 januari 2004, kommer Statskontoret
att lägga fram förslag om hur den
fortsatta styrningen av AMV bör utformas.
När utvärderingen av AMV:s ledningsform
är avslutad och regeringen tagit
ställning i frågan enligt ovan
förutsätter utskottet att regeringen till
riksdagen redovisar sitt
ställningstagande till hur styrningen av
AMV bör utformas framgent.
I behandlingen av regeringens skrivelse
om AMV:s organisation framhöll utskottet
att det bör finnas en regional
organisation som både säkerställer den
nationella politiken och har möjlighet
att göra prioriteringar utifrån lokala
och regionala förutsättningar. I en ny
instruktion (2001:623) för AMV som trädde
i kraft den 1 januari 2002 regleras bl.a.
befogenheterna för AMS styrelse
respektive länsarbetsnämndernas
styrelser. En del av det ansvar och de
uppgifter som tidigare låg på
länsarbetsnämndernas styrelser flyttades
därmed till länsarbetsdirektörerna.
Styrelsen skall dock avgöra de
arbetsmarknadspolitiska frågor inom länet
som AMS bestämt i sin arbetsordning eller
i särskilda beslut.
En väl fungerande arbetsmarknad och
kompetensutveckling kan sägas vara en
förutsättning för regional tillväxt och
utveckling. I de regionala tillväxtavtal
som tagits fram sedan slutet av 1990-
talet har länsarbetsnämnderna och
arbetsmarknadspolitiska medel spelat en
stor roll. Så mycket som 54 % av den
statliga finansieringen av
tillväxtavtalen 2002 kom från
länsarbetsnämnderna. Den totala statliga
finansieringen uppgick till 5,3 miljarder
kronor (Rapport om tillväxtavtalen.
Tredje året. Ds 2003:43).
Arbetsmarknadsnämnderna har en viktig
funktion när det gäller att medverka till
att den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten utformas utifrån lokala
förutsättningar och behov. I nämnden
skall ingå företrädare för
länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingen,
den eller de kommuner som berörs och
lokala arbetsmarknadsparter. Utskottet
behandlar i avsnitt 2.3 ytterligare ett
antal motionsförslag om
arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsnämnderna.
Bestämmelser om nämndernas verksamhet
finns i förordningen (2001:623) med
instruktion för den
arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Där
sägs att nämnden särskilt skall medverka
till att nå målen för den nationella
arbetsmarknadspolitiken, att skapa former
och utrymme för aktivitetsgarantin, att
svara för god kvalitet i
ungdomsinsatserna och skapa samsyn mellan
olika aktörer för att främja att varje
individs arbetsförmåga tas till vara så
att det blir möjligt för den enskilde att
försörja sig genom eget arbete. I
förordningen sägs också att nämnden skall
mobilisera det lokala
arbetsmarknadsutbudet.
Utskottet kan mot denna bakgrund
konstatera att det finns ett stort mått
av lokal och regional samverkan kring och
inflytande över arbetsmarknadspolitiken.
Självfallet måste ambitionen vara att
vidareutveckla detta. Utskottet ansluter
sig därmed inte till motionerna A226
yrkandena 1 och 3 (m), A263 yrkandena 1
och 2 (c), A305 yrkande 16 (m), A310
yrkande 2 i denna del (fp), A329 yrkande
25 i denna del (kd) och Sf326 yrkande 9
(fp).
Slutsats
Med hänvisning till vad som anförts
finner utskottet inte skäl till något
uttalande från riksdagens sida med
anledning av de behandlade motionerna.
Utskottet avstyrker därför motionerna
A226 yrkandena 1-5 (m), A243 (s), A247
yrkandena 1, 2 och 13 (c), A249 (s), A257
yrkandena 1, 3 och 4 (m), A263 yrkandena
1, 2, 4-8, 19, 21 och 22 (c), A270 (mp),
A276 (c), A290 (v), A305 yrkandena 1-4,
8, 9, 11 och 16 (m), A309 yrkandena 2, 5,
8 och 9 (kd), A310 yrkandena 1, 2 i denna
del, 3, 6 och 7 (fp), A326 yrkande 3 (s),
A329 yrkandena 1-4, 6, 12 i denna del,
13, 16, 17, 24 och 25 i denna del (kd),
A330 yrkandena 2 i denna del, 3 och 4
(kd), A336 (s), A339 yrkandena 1 och 4
(m), A340 (s), A341 yrkandena 1, 3 och 4
(s), A354 (s), A370 yrkande 7 i denna del
(fp), A371 yrkande 12 (kd), Sf289 yrkande
18 (m), Sf325 yrkande 6 (m), Sf326
yrkandena 7 i denna del, 8, 9 och 11
(fp), Sf327 yrkande 13 (c), Sf355
yrkandena 3 och 5 (fp), Sf400 yrkande 4
(kd), Sf402 yrkandena 10 och 11 (kd)
Sf404 yrkandena 12 och 13 (kd), So409
yrkande 3 (m), So569 yrkande 3 (v), N412
yrkande 19 (kd) samt N416 yrkandena 2-4
(s).
2 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
I avsnitten 2.1-3.1 behandlas
motionsförslag med anknytning till
arbetsmarknadspolitiken men som saknar
direkt anknytning till anslagen på
utgiftsområdet, vilka behandlas i avsnitt
4.1- 4.2.
2.1 Särskilda grupper på arbetsmarknaden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet behandlar i detta avsnitt
motioner från den allmänna motionstiden
som avser särskilda grupper på
arbetsmarknaden. Motionerna rör
ungdomar, äldre, invandrare,
arbetshandikappade, långtidssjukskrivna
och kulturarbetare. Utskottet avstyrker
samtliga motioner främst med hänvisning
till pågående utredningar eller
beredning av utredningar.
Jämför reservationerna 6 (m), 7 (kd), 8
(m, c), 9 (kd), 10 (mp), 11 (m), 12
(fp), 13 (kd), 14 (c), 15 (m), 16 (fp),
17 (c), 18 (fp), 19 (c) och 20 (m).
Ungdomar
Motionerna
Den höga arbetslösheten och den dåliga
rörligheten på arbetsmarknaden är ett hot
mot ungdomars möjlighet till
självständighet och inflytande, menar
Moderaterna i kommittémotion Kr232 (yrk.
4). Kampen mot ungdomsarbetslösheten
måste prioriteras. För att få fram
riktiga arbeten krävs lägre
arbetsgivaravgifter, flexibla regler på
arbetsmarknaden samt kvalificerade
utbildningar och lärlingsplatser.
Regelverk som syftar till att ge
anställda trygghet får för ungdomar
motsatt verkan. Problemet med all
arbetslöshet, inte bara för ungdomar, har
sin grund i ett dåligt näringslivsklimat.
Många svenska ungdomar kan tänka sig en
framtid som egenföretagare. I Sverige
startas dock för få företag och alltför
få företag överlever. Moderaterna har
sedan lång tid lagt förslag på bl.a.
sänkta skatter för att främja den privata
företagsamheten. Den skattepolitik som
förs i Sverige har självklart betydelse
även för unga människor. Unga människor
har i regel lägre inkomster än äldre. En
höjning av grundavdraget för
inkomstskatten ökar möjligheten att
försörja sig själv, även på en relativt
låg lön.
En av Kristdemokraternas målsättningar
enligt kommittémotion A329 (yrk. 10) är
att alla ungdomar mellan 18 och 24 år
skall erbjudas jobb i det reguljära
arbetslivet eller meningsfulla studier.
Utbildning skall uppmuntras och premieras
eftersom det i framtiden kommer att
ställas allt större krav på formell
kompetens. Olika former av lärlings- och
praktiksystem skall utgöra en del av
utbildningssystemet. De ungdomar upp till
20 år som inte går i gymnasieskolan bör
ges möjlighet att få någon form av
kommunal praktikplats anordnad av
kommunen. Praktikplatsen skall ge reell
arbetslivserfarenhet och ersättningen
skall benämnas praktiklön. Inga ungdomar
skall behöva leva på socialbidrag. Det
finns risk för att ungdomar fastnar i ett
evigt kretslopp av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
ersättningsperioder i öppen arbetslöshet.
Det är viktigt att de problem som ligger
till grund för arbetslösheten åtgärdas på
ett tidigt stadium så att ungdomarna inte
riskerar att hamna i ett utanförskap där
de känner att de inte är en del av
samhället och att de inte fyller någon
funktion i vardagen. Satsningen på att
lösa ungdomsarbetslösheten är därför inte
bara en ekonomisk fråga utan det handlar
även om ungdomars möjlighet att komma in
och etablera sig i vuxenlivet.
Även Chatrine Pålsson (kd) belyser i
motion A279 särskilt
ungdomsarbetslösheten och dess problem
och vill att regeringen skall överväga
ett initiativ för arbetslösa ungdomar.
Kristdemokraterna vill i sin
kommittémotion Kr361 (yrk. 8) att
ungdomar uppmuntras att starta eget
företag. Det är viktigt att samhället
förmedlar en bredare syn på arbete än att
det alltid innebär anställning hos annan.
Kristdemokraterna har föreslagit att ett
nationellt program med speciell
inriktning på företagande och
entreprenörskap införs i gymnasieskolan.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser det mycket angeläget att
ta till vara de ungas vilja att arbeta.
Att ungdomar studerar längre är en
positiv utveckling, men det är viktigt
att inte i onödan försena de ungas
inträde på arbetsmarknaden.
Sysselsättningen bland ungdomar har
fallit under de senaste tio åren. Antalet
arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år var
i slutet av augusti 2003 närmare 56 000.
Det är en ökning med 11 000 jämfört med
motsvarande tid förra året. Antalet
långtidsarbetslösa ungdomar i samma
åldersgrupp har mer än fördubblats under
samma period, från 3 400 till 7 500.
Bland de långtidsarbetslösa ungdomarna är
62 % män och 38 % kvinnor. Unga kvinnor
är dock kraftigt överrepresenterade bland
deltids- och timanställda ungdomar. Av de
långtidsarbetslösa ungdomarna är vidare 7
% arbetshandikappade och knappt 5 %
utomnordiska medborgare. Av de
långtidsarbetslösa ungdomarna saknar en
fjärdedel gymnasieskola.
Enligt EU:s sysselsättningsriktlinjer
skall alla arbetslösa ungdomar erbjudas
en ny start när de närmar sig sex
månaders arbetslöshet. Nystarten skall
ske i form av utbildning, arbetspraktik,
anställning eller andra åtgärder som
främjar anställbarheten och när det är
lämpligt kombinerat med fortlöpande stöd
i sökandet efter arbete. I Sverige är
kommunerna enligt ungdomsgarantin och det
kommunala ungdomsprogrammet skyldiga att
inom 100 dagar erbjuda en åtgärd till
arbetslösa ungdomar.
Arbets- och kompetenslinjen är grunden
för den svenska arbetsmarknadspolitiken.
Arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på
dem som står längst bort från
arbetsmarknaden, vilket de flesta
arbetslösa ungdomar gör.
Ungdomar har rätt att fram tills de
fyllt 20 år påbörja en utbildning i
gymnasieskolan. I gymnasieskolan finns i
dag 17 nationella program med 44
nationella fastställda inriktningar.
Utbudet av program varierar från kommun
till kommun. Det individuella programmet
är till för ungdomar som saknar
behörighet att söka till gymnasieskolans
andra program. Programmet syftar till att
förbereda de ungas övergång till övriga
gymnasieprogram. Inom det individuella
programmet finns också
introduktionskurser för invandrare och
lärlingsutbildningar.
Det finns också olika former av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är
riktade mot ungdomar, bl.a. det kommunala
ungdomsprogrammet och ungdomsgarantin.
Inom både garantin och det kommunala
programmet finns det möjlighet att delta
i utbildning eller praktik hos privat
eller offentlig arbetsgivare. I
budgetpropositionen för budgetåret 2002
aviserade regeringen att det kommunala
ungdomsprogrammet och ungdomsgarantin
skulle omprövas under 2002 med
intentionen att avveckla båda programmen
till den 1 januari 2003. I den senaste
utvärderingen av ungdomsgarantin hade det
inte framkommit några bevis för att
åtgärden förbättrade ungdomarnas utsikter
på arbetsmarknaden.
Slutbetänkandet från gymnasiekommitté
2000 (SOU 2002:120) Åtta vägar till
kunskap - en ny struktur för
gymnasieskolan presenterades i december
2002. Där föreslås en hel rad
förändringar, bl.a. att kommunens ansvar
för uppföljningen av ungdomar under 20 år
som inte går ut gymnasieskolan skall
förtydligas. Enligt vad utskottet under
hand erfarit från
Utbildningsdepartementet kommer
regeringen till våren 2004 att överlämna
en proposition i frågan.
AMS har under året presenterat rapporten
Arbetsmarknaden för personer som avbrutit
sina gymnasiestudier (Ura 2003:8).
Resultatet av rapporten visar att ungefär
20 000 elever i varje årskull avbryter
gymnasiestudierna i förtid eller påbörjar
aldrig gymnasieskolan. I denna krets är
vissa grupper överrepresenterade, t.ex.
invandrare, elever med arbetarbakgrund
och barn till ensamföräldrar. De elever
som avbrutit studierna har i genomsnitt
60 % längre inskrivningstider på
arbetsförmedlingen än de som fullföljt
sina studier. Dessutom är
sysselsättningsgraden nästan 20 % lägre
än för dem som fullföljer. Handikappet
med avbrutna studier är i många fall
livslångt. En stor del av dem som
avbrutit gymnasiet avlägger senare
gymnasiekompetens via vuxenstudier, men
också dessa personer har svårare att
finna sysselsättning.
En jämförelse mellan olika
utbildningsmodeller för grundläggande
yrkesutbildning och övergången
skola-arbetsliv har nyligen presenterats
av IFAU (Rapport 2003:8). Fram till 1990-
talet var den svenska yrkesutbildningen
huvudsakligen skolbaserad, med stora
inslag av branschrelaterad utbildning.
Denna utbildningsmodell hävdade sig,
enligt IFAU, väl gentemot både det tyska
lärlingssystemet och de brittiska och
amerikanska systemen med en mer generell,
akademisk inriktning. Under 1990-talet
har de allmänteoretiska ämnena betonats
allt starkare. Ambitionen har varit att
även en yrkesinriktad utbildning skall ge
behörighet för högre studier. Samtidigt
har branschanknytningen blivit svagare.
De yrkesförberedande utbildningarnas
andel av eleverna har sjunkit och var vid
utgången av 1990-talet nere på en
tredjedel. Andelen som inte avslutar
gymnasieskolan har också ökat markant.
Det individuella programmet som samlar
elever som saknar behörighet till de
ordinarie programmen omfattar ungefär en
sjättedel av förstaårseleverna. Denna
utveckling kan, enligt IFAU, ha bidragit
till att Sveriges relativa position i
fråga om ungdomsarbetslöshet har
försämrats och att andelen inaktiva inte
har minskat efter konjunkturuppgången i
slutet av 1990-talet.
I september i år presenterade AMS för
regeringen sitt förslag på hur
långtidsarbetslösheten bland ungdomar 18
och 24 år skall halveras inom ett år.
Bland förslagen på åtgärder kan nämnas
att AMS och länsarbetsnämnderna kommer
att öka insatserna för ungdomar så att de
är individuellt anpassade för att öka
möjligheterna till arbete. Insatserna
skall vara fokuserade mot
jobbsökaraktiviteter på den reguljära
arbetsmarknaden. Det skall också ställas
tydliga krav redan från början att den
unge själv aktivt skall söka arbete och
delta i aktiviteter för att förbättra
sina möjligheter att få arbete.
Matchningen mot lediga arbeten är det
viktigaste. I syfte att stimulera
arbetsgivare och underlätta för
ungdomarna att få anställning föreslår
AMS att ett allmänt anställningsstöd
skall kunna ges till långtidsarbetslösa
ungdomar mellan 18-24 år i tre månader.
Arbetslivsinstitutet överlämnade
tidigare i höst en s.k. trendrapportering
till regeringen. Till denna rapport
bidrog ALI-forskaren i
ungdomsarbetslöshet Ulla Arnell
Gustafsson med uppsatsen Ungdomars
inträde i arbetslivet - följder för
individen och arbetsmarknaden. I
uppsatsen konstateras att ungdomars
etablering i arbetet kommer allt senare i
deras liv. Detta beror dels på frivilliga
val som de kostar på sig, dels på en
ofrivillig utsatthet för arbetslöshet och
tillfälliga arbeten. Författaren hänvisar
till att nästan 10 % av ungdomarna mellan
16 och 24 år är inaktiva på
arbetsmarknaden enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar. De varken
arbetar eller studerar. De är inte heller
registrerade som arbetslösa,
föräldralediga eller värnpliktiga. Det är
enligt rapporten oklart vilka dessa
ungdomar är och var de finns. Ett sent
inträde i arbetslivet får konsekvenser
för bl.a. familjebildningen, vilket i sin
tur påverkar hela samhället genom att
arbetskraftsutbudet minskar i framtiden.
Utredningen om samhällets insatser för
att stödja ungdomar som varken studerar,
arbetar eller söker arbete överlämnade i
mitten av november 2003 sitt betänkande
Unga utanför (SOU 2003:92) till
regeringen. Utredningen analyserar
samhällets insatser för att stödja de
ungdomar som är i behov av särskilt stöd
för att utbilda sig eller etablera sig på
arbetsmarknaden. Utredningen lämnar
förslag på konkreta åtgärder och föreslår
bl.a. att varje kommun skall ha en
lagstadgad skyldighet att skapa en
organisation som ansvarar för att aktivt
söka upp och ge stöd till alla unga
utanför under 20 år. Stödet skall syfta
till att ge kompetens för vidare studier
och arbete. Utredningen menar vidare att
det behövs en fortsatt pedagogisk
utveckling av såväl grund- som
gymnasieskolan. Möjligheten till
individuellt anpassad undervisning måste
behållas och utvecklas. Gymnasieskolan
föreslås få större möjligheter att
upphandla tjänster från andra aktörer
såsom studieförbund och folkhögskolor.
För att öka antalet lärlingsplatser
föreslår utredningen att en särskild
förhandlare utses som skall arbeta för
att arbetsmarknadens parter skall träffa
avtal även inom icke traditionella
lärlingsområden. Förslag lämnas också om
en förändrad roll för arbetsförmedlingen
när det gäller unga arbetslösa. Dessutom
menar utredningen att vissa
arbetsmarknadsutbildningar skall kunna
erbjudas 18-åringar liksom möjligheten
till anställningsstöd.
Utskottet anser att det måste vara
samhällets ambition att alla ungdomar
erbjuds arbete eller meningsfulla
studier. Vissa ungdomar har behov av
särskilt stöd i sammanhanget.
Det är angeläget att förslag om
insatser för att rusta och förbereda
ungdomar för en etablering på
arbetsmarknaden utgår från en helhetssyn
där ansvarsförhållandena skall vara
klarlagda och där inga ungdomar skall
riskera att ofrivilligt och långvarigt
hamna utanför arbetslivet. De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som är
riktade mot ungdomar måste beakta
förändringar inom flera områden i
samhället, inte minst inom
utbildningssystemet. Utskottet kan
konstatera att gymnasiekommittén lämnade
sitt betänkande i januari 2003 och att
proposition i frågan väntas under våren
2004. Betänkandet Unga utanför kommer att
bli föremål för remissbehandling. Till
detta kommer översynen av de
arbetsmarknadspolitiska programmen för
ungdomar och AMS förslag om arbetslösa
ungdomar. Enligt utskottets uppfattning
bör man invänta resultatet av regeringens
beredning av dessa förslag innan några
ytterligare initiativ tas i frågan.
Utskottet avstyrker de nu behandlade
motionerna A279 (kd), A329 yrkande 10
(kd), Kr232 yrkande 4 (m) och Kr361
yrkande 8 (kd).
Invandrare
Motionerna
Invandrares kompetens skall valideras,
och invandrarnas chanser på
arbetsmarknaden skall jämställas med
infödda svenskars menar Centerpartiet i
partimotion N329 (yrk. 7)
Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion
Sf402 att snabb tillgång till
arbetsmarknaden är den viktigaste
integrationsåtgärden för invandrare (yrk.
5). Undersökningar visar att den som inte
snabbt hamnar i arbetslivet ofta fastnar
i långt bidragsberoende. Insatser för att
komma i kontakt med svenskt arbetsliv
måste börja tidigt, redan vid
asylansökningstillfället, oavsett om
uppehållstillstånd kommer att ges eller
inte. Att ha ett arbete kan också vara
ett sätt att lära sig svenska språket. Av
dem som är födda i utlandet är färre
sysselsatta i arbete än svenskfödda. Det
finns flera orsaker till detta
förhållande. Några av orsakerna är
brister i arbetsmarknadspolitiken, dålig
svenskundervisning, diskriminering och
onödigt byråkratiska regler. Det är
viktigt att göra en inventering av
invandrarkvinnors specifika kompetens när
det t.ex. gäller språkkunskaper och
kännedom om andra länders kultur (yrk.
13). Många av dessa kvinnor har svårt att
få arbete, trots sin kompetens. Slutligen
krävs det i motionen att en utredning
tillsätts med uppgift att se över
orsakerna till att ungdomar med utländsk
bakgrund i högre grad än andra ungdomar
är arbetslösa (yrk. 15). Det är viktigt
att ta till vara invandrares kompetens
menar Kristdemokraterna i kommittémotion
A329 (yrk. 12 i denna del). Genom en
arbetsmarknad som är öppen för alla
skapas en god grund för integration.
Kristdemokraterna hävdar i Sf402 (yrk. 9)
att det är av stor vikt att kunna stå
till arbetsmarknadens förfogande hos
arbetsförmedlingen, även om sfi-
utbildningen inte fullgjorts. Ett sätt
att underlätta inträdet på
arbetsmarknaden är att språkundervisning
kombineras med arbete och arbetspraktik.
Mona Jönsson m.fl. (mp) betonar i motion
A281 (yrk. 1) vikten av att
arbetsförmedlingen ger service även till
personer som inte godkänts i sfi-
utbildningen. AMS, Integrationsverket
m.fl. skall uppmanas att tillvarata den
unika hantverkskompetens som i dag finns
bland arbetslösa invandrare men som inte
används (yrk. 2).
Det borde införas ett rekryteringsprogram
inom AMS, enligt Tone Tingsgård och
Agneta Gille (båda s) i motion A235, för
att ge utomnordiska invandrare med svensk
högskoleexamen möjlighet att praktisera
inom sina utbildnings- och yrkesområden
vid statliga och kommunala myndigheter.
Även Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
menar i motion A268 att invandrares
möjligheter till kvalificerat arbete
måste förbättras.
Utskottets ställningstagande
Att öka de svenska invandrarnas tillträde
till arbetsmarknaden är en central
uppgift för arbetsmarknadspolitiken. Det
är av stor betydelse att ta till vara
allas vilja att arbeta. Detta är också är
en viktig del av att skapa en integrerad
arbetsmarknad för alla. Alla skall ha
samma rätt att försörja sig med eget
arbete.
Efter 1996 då arbetslösheten var som
högst och 18 % av de utrikes födda var
utan arbete, har arbetslösheten minskat
kraftigt också för denna grupp, även om
en viss ökning skett det senaste året.
Under första halvåret 2003 låg den på
10,6 %. Arbetslösheten är högre bland män
(11,8 %) än bland kvinnor (9,2 %).
Invandrares sysselsättningsgrad är lägre
än för befolkningen i övrigt.
Förhållandena varierar dock inom denna
grupp, bl.a. beroende på ursprungsland
och vistelsetid i Sverige. Strävan är att
sysselsättningsgraden bland utrikes födda
skall öka och närma sig den för hela
befolkningen.
Stödet för etablering av de utrikes
födda måste reformeras med inriktning på
snabbare inträde på arbetsmarknaden. De
generella arbetsmarknadspolitiska
verksamheterna måste anpassas till alla,
oavsett etnisk eller kulturell bakgrund.
För dem som har det särskilt svårt att få
arbete måste arbetsmarknadspolitiken
inriktas på platsförmedling och
individanpassade åtgärder. I Sveriges
handlingsplan för sysselsättning 2003
anges att det är viktigt att fördjupa
kunskaperna om invandrade kvinnors
villkor på arbetsmarknaden och studera
vilka faktorer som ligger bakom att dessa
kvinnor har ett lägre
arbetskraftsdeltagande än invandrade män.
Även för utrikes födda ungdomar är det
svårare att etablera sig på
arbetsmarknaden. AMS har under 2003 tagit
fram styrdokumentet Arbetsförmedlingen i
Sverige (Af Sverige). Dokumentet
genomsyras av att arbetsförmedlingens
arbetssätt skall vara enhetligt,
rättssäkert och effektivt. Det betonas
också att arbetsförmedlingens
kärnverksamhet skall vara att matcha,
utbilda och aktivera. Förmedlingens
främsta uppgift är att medverka till att
arbetsmarknaden fungerar effektivt genom
att sökande får arbete och att lediga
arbeten snabbt blir tillsatta. AMS
presenterade i september i år
åtgärdsprogrammet Förmedlingsansvar för
förbättrad sökaktivitet. Kärnverksamheten
att utbilda är en stöduppgift till
uppgiften att matcha. I uppdraget att
aktivera omfattas insatser som stärker,
utvecklar och motiverar den
arbetssökande. De aktiva insatserna skall
öka chanserna till jobb för dem som har
svagast ställning på arbetsmarknaden.
Tillräckliga personalresurser måste
tillförsäkras arbetsförmedlingarna i de
mest utsatta storstadsområdena där det
bor många invandrare och sysselsättningen
ligger på låga nivåer. Regeringen anger i
budgetpropositionen för 2004 att de
förstärkningar som har skett för att
särskilt stärka ställningen på
arbetsmarknaden för personer med utländsk
bakgrund kommer att finnas kvar.
Satsningen på försöksverksamheten
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare som äger rum i 20 kommuner
pågår t.o.m. utgången av år 2005.
Arbetsplatsintroduktion är ett
individuellt stöd till arbetsgivare och
arbetssökande med utländsk bakgrund under
inledningsskedet av en anställning. Den
arbetssökande kan få en egen
arbetsförmedlare som hjälper till med
kontakterna med arbetsgivare och som
också kan hjälpa personen till rätta på
en ny arbetsplats. Den inledande
kontakten med en arbetsgivare kan vara i
form av en kort praktik som går över i en
anställning när personen klarar sina
arbetsuppgifter.
Under år 2002 har 2 230 personer
omfattats av den särskilda satsningen på
bristyrkesutbildning för redan anställda
som är en kompletterande utbildning för
personer med utländsk högskoleexamen i
något bristyrke. Utbildningen har i
huvudsak varit inriktad på vårdyrken, som
läkare, sjuksköterskor och
apotekspersonal. Målet för 2004 är att nå
3 300 personer med utländsk
högskoleutbildning i något bristyrke och
som i dag har arbetsuppgifter som de är
överkvalificerade för.
I regeringsförklaringen den 16
september 2003 angav statsminister Göran
Persson att mottagandet av nyanlända
invandrare och stödet för deras
etablering i samhället skall reformeras
med inriktning på snabbare inträde på
arbetsmarknaden. Svenskundervisning,
yrkesinriktad praktik, validering av
kompetens och andra insatser skall kunna
ske parallellt. Arbetsmarknadsverkets och
andra myndigheters ansvar skall
förtydligas.
Forskaren Fredrik Hertzberg från
Arbetslivsinstitutet har i en studie
(Arbetsliv i omvandling 2003:07)
konstaterat att det bland
arbetsförmedlare finns en rad negativa
värderingar om ungdomar av utländsk
härkomst. Arbetsförmedlarna såg fördomar
i samhället och problem i ungdomarnas
beteende. Arbetsförmedlarna fokuserade
också i högre grad på problemen än på de
möjligheter som kan finnas hos denna
grupp. De negativa värderingarna
omfattade bara vissa nationaliteter och
inte personer från t.ex. Finland,
Tyskland och USA. Utskottet har tagit del
av resultatet av studien och tar avstånd
från den syn på ungdomar av utländsk
härkomst som framkommer. Utskottet anser
att det är angeläget att komma till rätta
med denna typ av negativa värderingar
bland arbetsförmedlarna. Samverkan under
den nyinvandrades första tid i Sverige
behöver utvecklas. Utredningen om
flyktingmottagande och introduktion har
nyligen lämnat sitt betänkande Etablering
i Sverige - möjligheter och ansvar för
individ och samhälle (SOU 2003:75). Även
samverkan mellan olika offentliga aktörer
och det privata näringslivet behöver
utvecklas i arbetet för integration av
invandrare på arbetsmarknaden. En
arbetsgrupp med företrädare för
Regeringskansliet och Svenskt Näringsliv
har etablerats med uppgift att föreslå
bl.a. åtgärder med detta syfte.
Arbetsgruppen skall avrapportera sitt
uppdrag i december 2003.
När det gäller utbildningen i svenska
för invandrare (sfi) har den frågan
nyligen varit föremål för utredning och
resulterat i betänkandet Vidare vägar och
vägen vidare (SOU 2003:77). I betänkandet
har även sfi och arbetsmarknadsinsatserna
behandlats. Utredningens förslag är att
AMV:s arbetsmarknadsutbildningar på ett
flexibelt sätt bör bygga på en
individuell kartläggning och validering
samt kunna kombineras med sfi och
yrkesspecifik svenska. Tillträde till
utbildningen bör bygga på en samlad
bedömning av individens kompetens och
inte begränsas av en generell fastställd
nivå på svenskkunskaper. För
arbetsmarknadsprogrammet arbetspraktik
bör det enligt betänkandet i förordningen
tydligt framgå att denna skall kunna
erbjudas på deltid för dem som kombinerar
denna med sfi-utbildning. Betänkandet är
för närvarande föremål för
remissbehandling.
Utskottet vill betona att det är
angeläget att samarbete mellan
arbetsförmedlingar och kommuner kommer
till stånd och att fler deltagare i sfi-
undervisningen skall få möjlighet till
praktik i arbetslivet som en integrerad
del av svenskundervisningen. I
budgetpropositionen föreslår regeringen
som en förbättring av sfi-undervisningen
en riktad kompetensutveckling för sfi-
lärare.
Kristdemokraterna liksom Mona Jönsson
(mp) hävdar i sina motioner att
arbetsförmedlingarna har utvecklat en
policy som innebär att personer som inte
uppnått godkänt i sfi-undervisningen inte
kan anses stå till arbetsmarknadens
förfogande och alltså inte anses vara
arbetssökande vid förmedlingen. Utskottet
vill med anledning av dessa motioner
framhålla att det naturligtvis i det
enskilda fallet för en specifik
arbetsmarknadspolitisk insats kan vara
berättigat från arbetsförmedlingens sida
att ställa relevanta krav på kunskaper i
det svenska språket. Utskottet vill i
sammanhanget peka på att lagen (2003:307)
om förbud mot diskriminering som trädde i
kraft den 1 juli 2003 även gäller i
arbetsförmedlingens verksamhet. Det
innebär att om en enskild person
missgynnas genom att behandlas sämre än
en annan i en jämförbar situation, och
missgynnandet har samband med etnisk
tillhörighet, kan arbetsförmedlingen bli
skadeståndsskyldig mot den drabbade
personen.
I Riksrevisionsverkets (RRV) granskning
Att etablera sig i Sverige. En granskning
av introduktionsverksamheten för
flyktingar och deras anhöriga (2002)
anges att det hör till undantagen att
arbetsförmedlingen formellt kräver sfi-
godkänt för att skrivas in. Ofta känner
sig dock inte arbetsförmedlingarna
skyldiga att aktivt hjälpa dem som inte
har ett intyg på sfi-godkänt. I de
kommuner (20 kommuner) som RRV besökte
erbjöds sfi och praktik medan varvningen
av de två verksamheterna varierade något.
Ofta handlade det om att ta en sak i
taget, sfi först och sedan praktik.
Här kan också nämnas att den nya
myndigheten Riksrevisionen inom kort
kommer att presentera en granskning som
har arbetsnamnet Invandrare och
arbetsförmedlingen om arbetsförmedlingens
effektivitet i arbetet med att invandrare
skall komma ut på den reguljära
arbetsmarknaden.
Centerpartiet tar i motion N329 (yrk.
7) upp frågan om validering av
invandrares kunskap och kompetens. Frågan
utvecklas inte närmare i motionen.
Utskottet kan konstatera att validering
inte har någon formell definition men kan
sägas innebära dels att identifiera reell
kompetens, dels att beskriva den på ett
sådant sätt att beskrivningen kan
accepteras av avnämaren, t.ex. vid en
rekrytering till ett arbete eller
antagning till utbildning. Validering kan
vara en process som kan leda till att
förkorta vägen till arbete för invandrare
och flyktingar. Frågan om validering har
varit föremål för flera utredningar och
är senast behandlad i betänkandena
Etablering i Sverige - möjligheter och
ansvar för individ och samhälle och
Vidare vägar och vägen vidare.
I den arbetsgrupp som regeringen har
tillsatt med uppgift att samverka med
näringslivet i syfte att åstadkomma en
bättre integration av invandrare på
arbetsmarknaden har också frågan om
validering varit aktuell. En av
arbetsgruppens uppgifter är att se hur
det privata näringslivet med ett system
med validering kan medverka vid
arbetsförlagd bedömning av invandrare med
utbildning och yrkeskompetens från
utlandet.
Regeringen avsätter i
budgetpropositionen under utgiftsområde
16 Utbildning och universitetsforskning
60 miljoner kronor fördelat på fyra år
för att inrätta en delegation för
validering. Regeringen betonar att
validering är betydelsefullt inte minst
för flyktingar och andra invandrare, som
skaffat sina formella och informella
kunskaper i andra länder och andra
skolsystem och ofta har svårt att bli
bedömda och värderade efter sin verkliga
kompetens. Arbetet med validering måste
inriktas mer på systematisk bedömning och
dokumentation. För att säkerställa en
nationell likvärdighet, hög kvalitet och
rättssäkerhet för den enskilde skall en
statlig delegation ha ett tidsbegränsat
uppdrag från 2004 att främja och stödja
nya metoder och system för validering.
Enligt uppgift under hand från
Utbildningsdepartementet avser uppdraget
validering av främst yrkeskompetens. De
åtgärder som vidtagits av regeringen är
enligt utskottet steg på väg mot det som
Centerpartiet efterlyser i sin motion.
Med hänvisning till det ovan anförda
avstyrker utskottet motionerna A235 (s),
A268 (s), A281 yrkandena 1 och 2 (mp),
A329 yrkande 12 i denna del (kd), Sf402
yrkandena 5, 9, 13 och 15 (kd) och N329
yrkande 7 (c).
Äldre
Motionerna
Moderaterna vill i kommittémotion A257
(yrk. 8) skapa möjligheter för äldre
arbetslösa att genomgå kortare och mer
specifikt inriktade yrkesutbildningar.
Utbildningarna kan arrangeras såväl av
yrkeshögskolor som inom ramen för en
företagsinriktad lärlingsutbildning. De
äldres erfarenhet och kunnande måste
bättre tas till vara på arbetsmarknaden.
För att på sikt säkra välfärden måste
sysselsättningen bland äldre stimuleras.
Den äldre arbetskraftens kunnande och
erfarenhet måste tas till vara,
framhåller Folkpartiet i motion A370
(yrk. 1). Det är angeläget att avskaffa
hinder för äldres deltagande på
arbetsmarknaden. I motionen kritiserar
partiet bristen på förslag och initiativ
från regeringens sida i syfte att främja
arbetskraftsdeltagande bland äldre.
Folkpartiet föreslår att riksdagen skall
ange en tydlig inriktning i denna fråga.
Kristdemokraterna betonar betydelsen av
äldre i arbetslivet. I motion A329 (yrk.
8) krävs bättre möjligheter för de äldre
på arbetsmarknaden. De äldre är en stor
resurs med kompetens och erfarenhet som
svenskt arbetsliv måste ta till vara på
ett bättre sätt. Det skall skapas
möjlighet för fler äldre att delta längre
tid i arbetslivet. Det finns numera en
rätt att arbeta till 67 års ålder. För
att denna rätt skall bli ett verkligt
alternativ måste ett arbetsliv skapas som
gör att människor orkar, vill och
upplever det meningsfullt att arbeta
längre än i dag. Förändringar kan göras
på flera områden. De diskrimineringslagar
som finns på arbetsmarknaden bör utökas
till att också omfatta förbud mot
diskriminering på grund av ålder. En
informationskampanj bör sättas i gång om
vinsten av äldre i arbetslivet. Ett
kompetenscentrum bör inrättas för
utveckling av en god seniorpolitik i
slutet av arbetslivet. Slutligen bör
rätten att gå ned i arbetstid efter 61
års ålder lagstadgas. Kristdemokraterna
påpekar i motion A308 att det finns behov
av en informationskampanj om vinsten av
äldre i arbetslivet (yrk. 4) och föreslår
att regeringen lägger fram förslag om att
inrätta ett seniorkompetenscentrum (yrk.
5) och vidtar åtgärder i syfte att minska
skillnaderna i kostnader som
arbetsgivarna har för yngre och äldre
arbetskraft (yrk. 9). Forskning som
tydligt visar att äldres erfarenhet och
förvärvad kompetens gör dem till
skickliga yrkesutövare och att deras
lojalitet och engagemang skapar
stabilitet på arbetsplatsen bör
marknadsföras. Det är viktigt att de
fackliga organisationerna också
involveras i kampanjen. Vidare bör ett
kompetenscentrum för utveckling av en god
seniorpolitik i arbetslivet inrättas och
som också har kontakter med arbetsgivare.
Även Lars-Ivar Ericson (c) menar i motion
A203 att man skall ta vara på de äldre på
arbetsmarknaden. Ett sätt att minska den
framtida bristen på arbetskraft är att
stimulera fler äldre att stanna kvar
längre i arbetslivet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis slå fast att
äldre behövs i arbetslivet. Det gäller
både dem som är yngre än 65 år men som av
olika skäl inte längre arbetar och dem
som är äldre än 65 år. Om 30 år kommer en
fjärdedel av Sveriges befolkning att vara
över 65 år. Det ser ut på liknande sätt i
stora delar av Europa. Med en alltmer
åldrande befolkning blir det svårt att
klara välfärden i samhället. Sverige och
många andra länder står inför en stor
utmaning. Oavsett andra tänkbara
dellösningar på problemet måste även
frågan om att ta till vara de äldres
kompetens tas på största allvar. Att
stärka de äldres ställning i arbetslivet
överensstämmer också väl med den arbets-
och kompetenslinje som den svenska
arbetsmarknadspolitiken vilar på.
Utskottet har i det inledande avsnittet
ställt sig bakom dessa ambitioner.
Andelen förvärvsarbetande är som högst
för både kvinnor och män runt 50 års
ålder. Från 55-årsåldern minskar andelen
sysselsatta snabbt. År 2002 var 82 % av
55-åringarna sysselsatta. För 60-
åringarna hade andelen sysselsatta
sjunkit till 69 % och för 64-åringarna
till 34 %. Regeringen har - som framgått
av det inledande avsnittet - fastslagit
delmålet att andelen reguljärt
sysselsatta av befolkningen i åldern
20-64 år skall öka från 74 %1997 till 80
% år 2004. Regeringen uppger att den
samlade politiken inriktas mot detta mål
som är den första etappen mot full
sysselsättning.
Stora delar av arbetsmarknaden står
inför en generationsväxling. Närmare 50 %
av personalen inom vissa yrkesområden
förväntas gå i pension fram till år 2015,
enligt AMS bedömning. Äldreavgångarna
kommer att vara störst inom gymnasie- och
grundskolan, inom offentlig förvaltning
och inom vård och omsorg.
Generationsväxlingen kan leda till
allvarliga kompetensförluster om inte
generationsväxlingen planeras på ett
sådant sätt att erfarenheten och
kunskapen kan föras vidare till dem som
träder in i arbetslivet.
För att möta utmaningen med den
åldrande befolkningen måste kraftfulla
åtgärder vidtas för att öka
sysselsättningen för båda könen inte bara
bland äldre utan även bland ungdomar,
invandrare, personer med funktionshinder
och arbetslösa och för att öka
möjligheterna för långtidssjukskrivna att
återgå till arbete. Flera utredningar har
visat på betydelsen av ekonomiska
drivkrafter för de äldres intresse att
stanna kvar i arbetslivet. Regeringen
skall därför enligt budgetpropositionen
se över möjligheterna till förändringar i
regler för att öka de äldres drivkrafter
och möjligheter att fortsätta att
förvärvsarbeta. De avtalsgrundade
förmånerna ger en kompletterande
ekonomisk trygghet för äldre men kan
också påverka de äldres intresse för att
fortsätta att arbeta. Regeringen kommer
därför att kartlägga de avtalsbaserade
ersättningssystemen och analysera deras
påverkan på arbetsutbudet.
Utskottet vill också hänvisa till att
frågan om förbud mot åldersdiskriminering
är föremål för utredning i den s.k.
diskrimineringskommittén (dir. 2002:11
och 2003:69). Utredningen skall vara klar
senast den 1 juli 2005.
En parlamentariskt sammansatt
utredning, Senior 2005, har nyligen lagt
fram förslag i betänkandet Äldrepolitik
för framtiden (SOU 2003:91) med "100 steg
till trygghet och utveckling med en
åldrande befolkning". Många av förslagen
syftar till att förbättra
kunskapsunderlaget inför framtiden.
Beredningen konstaterar i sitt betänkande
att det i dag inte går att lägga fram
förslag på genomgripande förändringar då
det finns stora brister i underlag,
statistik och kunskap om effekterna av
olika insatser inom äldrepolitiken.
Därför föreslår beredningen att ett antal
större projekt och utredningar skall
tillsättas inom flera områden. Ett
avgränsat område som identifierats rör
frågan om att öka människors vilja och
möjlighet att förvärvsarbeta fram till
pensioneringen och därefter. Beredningens
förslag omfattar tio punkter enligt
följande.
· Regeringen bör etablera ett
femårigt nationellt projekt med syfte att
stärka de äldres (50+) ställning i
arbetslivet och öka
arbetskraftsdeltagandet bland personer
som är 50 år och äldre.
·
· Regeringen bör främja
ytterligare forskning för att kunna möta
de frågor som kommer att bli aktuella på
den framtida arbetsmarknaden med en
åldrande arbetskraft och
generationsskiften.
·
· Regeringen bör ta initiativ till
forskning om effekterna på
arbetskraftsutbudet om fler ges möjlighet
till deltidslösningar i samband med
pensioneringen.
·
· Arbetsmiljötillsynen bör
utvecklas.
·
· Mått och metoder för att
beskriva och följa förändringar av
arbetskraftsdeltagandet för personer som
är femtio år och äldre bör utvecklas.
·
· Utredningen uppmanar parterna på
arbetsmarknaden att granska och överväga
förändringar av pensionsavtalen så att
dessa avtal ger större möjlighet till
flexibilitet vid utträdet från
arbetslivet, inte motverkar rörlighet på
arbetsmarknaden och ger ekonomiskt utbyte
för den som vill arbeta efter 65 års
ålder.
·
· Informationen om det förväntade
sammanlagda pensionsutfallet från både
det allmänna pensionssystemet och
tjänstepensionssystemet till enskilda
individer bör förbättras.
·
· Regeringen bör ta initiativ till
att utveckla nya system för
studiefinansiering för vuxna.
·
· Regeringen bör i de förslag om
hur validering skall genomföras och
organiseras beakta värdet av validering
för den del av befolkningen som är över
50 år och äldre och som vill skaffa sig
ny yrkeskompetens.
·
· Regeringen bör ge Nutek i
uppdrag att sammanställa fakta om äldres
företagande och utifrån internationella
exempel bedöma värdet av riktade insatser
för äldre.
·
Utskottet har erfarit att utredningen
kommer att bli föremål för en bred remiss
under våren 2004.
I det närmaste likalydande yrkanden som
i A257 (yrk. 8) och A329 (yrk. 8) har
redan tidigare behandlats av utskottet,
och utskottet hänvisar till bet.
2002/03:AU8 i relevanta delar.
Utskottet som inte vill föregripa
resultatet av regeringens beredning av
betänkandet Äldrepolititiken för
framtiden avstyrker i avvaktan på detta
motionerna A203 (c), A257 yrkande 8 (m),
A308 yrkandena 4, 5 och 9 (kd), A329
yrkande 8 (kd) och A370 yrkande 1 (fp).
Arbetshandikappade m.m.
Motionerna
Moderaterna betonar i kommittémotion A305
(yrk. 15) att alla människor skall få
möjlighet att uppleva arbetsgemenskap och
tillhörighet. Arbetshandikappade måste få
rimliga möjligheter till valfrihet och
rätt till ett liv i värdighet och de som
kan och vill ett aktivt arbetsliv. De
arbetshandikappade måste få makten över
sina liv. Moderaterna för i
kommittémotion A241 (yrk. 1-7) fram
frågor som berör handikappades rätt till
ett aktivt arbetsliv. RRV genomförde
under slutet av 1990-talet ett antal
utvärderingar inom det
arbetsmarknadspolitiska området och fann
en rad brister. I motionen betonas vikten
av att arbetshandikappade behandlas med
respekt (yrk. 1) och att det ges ökade
möjligheter till valfrihet (yrk. 2). Det
framhålls också att det krävs tydligare
regelverk och föreskrifter avseende
stöden till de arbetshandikappade (yrk.
3), att de arbetshandikappades
möjligheter till rehabilitering och
arbete på den reguljära arbetsmarknaden
stärks (yrk. 4), att incitamenten måste
ändras för rehabilitering och
nyanställningar (yrk. 5), att stödet till
arbetshandikappade kontinuerligt skall
utvärderas och offentligt redovisas (yrk.
6) och att riksdagen bör tillkännage för
regeringen de grundläggande riktlinjer
för stödet till arbetshandikappade som
anförs i motionen (yrk. 7). Syftet med
Samhall AB är att bolaget skall se till
att de allra mest utsatta individerna är
de som först blir aktuella vid
anställning. Verksamheter som Samhall AB
bedriver bör inte konkurrera med privat
näringsverksamhet. Det skall klart framgå
om verksamheten bedrivs i vinstsyfte
eller om syftet är av annan art. Gravt
handikappade skall inte behöva riskera
att någon annan får deras rättmätiga
plats, därför att verksamheten drivs i
syfte att sälja produkterna på den
privata marknaden. Regelverk och
föreskrifter måste tydliggöras med
avseende på vem som kan anses vara
arbetshandikappad och därmed i behov av
stöd. Den som inte har något
arbetshandikapp skall heller inte komma i
fråga för anställning inom verksamheter
som t.ex. Samhall AB. Incitamenten måste
ändras så att viss ekonomisk belöning kan
utgå för varje genomförd åtgärd som avser
rehabilitering och för individer som har
blivit anställda inom den reguljära
arbetsmarknaden.
Även Folkpartiet vill i kommittémotion
A310 (yrk. 10 i denna del) stärka de
arbetshandikappades ställning. De
handikappade har en svår situation på
arbetsmarknaden. Insatserna för att
stärka de handikappades ställning måste
alltid prioriteras. Arbetslinjen skall
gälla även för handikappade. Så långt
möjligt skall efterfrågan på arbete för
dem med nedsatt arbetsförmåga mötas på
den reguljära arbetsmarknaden.
Förtidspensionering skall undvikas i
största möjliga utsträckning.
Lönebidragsanställningar och
anställningar vid Samhall AB är mycket
billiga om man jämför med alternativen
arbetslöshetsersättning eller
förtidspensionering.
Lönebidragsanställningarna måste öka och
skall i huvudsak vara en åtgärd för
arbetshandikappade. Det måste finnas
större möjligheter att inte trappa ned
eller upphöra med bidraget om detta i
praktiken medför att anställningen
upphör. En permanent
lönebidragsanställning är ofta ett bättre
alternativ än förtidspensionering.
Samhall AB:s verksamhet måste renodlas så
att den enbart inriktas på personer med
funktionshinder som inte kan få plats på
den reguljära arbetsmarknaden.
Centerpartiet anser i kommittémotion A263
att regeringen skall lägga fram förslag
för att minska arbetslösheten bland
personer med funktionshinder (yrk. 13)
och att arbetslivets tillgänglighet måste
öka för dessa personer (yrk. 14). För
personer med funktionshinder som innebär
nedsatt arbetsförmåga och dessutom utgör
ett arbetshandikapp skall alternativ som
Samhall och lönebidrag ges. En
arbetsgivare har ansvar för att
arbetsplatsen till fullo är tillgänglig
och anpassad för anställda med
funktionshinder. Situationen i dag är
inte tillfredsställande när det t.ex.
gäller arbetshjälpmedel. Arbetslösheten
är dubbelt så stor bland personer med
funktionshinder jämfört med befolkningen
i sin helhet.
Vänsterpartiet vill i partimotion So569
(yrk. 2) att den arbetsmarknadspolitiska
utredningen skall få tilläggsdirektiv
avseende taket för bidrag till
arbetsbiträde. Lagstiftningen innehåller
begränsningsregler för att erhålla bidrag
till arbetsbiträde. Dessa bör avskaffas.
Det måste vara möjligt att få sådant
bidrag även om arbetstagaren får
lönebidrag, utbildning i företaget eller
har skyddat arbete. En annan
begränsningsregel innebär att
lönebidraget och bidraget till
arbetsbiträde inte får överstiga den
totala lönesumman. Det måste vara en
saklig bedömning av behovet som är
avgörande för bidragens storlek. Taket
för bidrag till arbetsbiträde bör knytas
till utvecklingen av prisbasbeloppet.
Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda
s) anser i motion A316 att det måste ske
en samordning av medel till personer med
funktionsnedsättningar. I statens budget
finns det tre olika anslagsposter som
reglerar olika former av stöd. Dessa
stödformer är inte harmoniserade med
varandra och leder till att de enskilda
individerna inte kan utnyttja de
möjligheter som stödformerna tillsammans
och var för sig är avsedda att ge. Saken
bör undersökas. Eva Arvidsson och Inger
Nordlander (båda s) menar i motion A331
att man bör undersöka konsekvenserna av
aktivitetsgarantins konstruktion för
arbetslösa med funktionshinder och
möjligheterna för denna kategori att
delta i försäkringskassans och AMS
samverkansprojekt, trots att de inte är
sjukskrivna.
Utskottets ställningstagande
I arbetsmarknadspolitikens
fördelningspolitiska roll ingår åtgärder
för att främja arbetsmarknaden för
arbetshandikappade. Utskottet delar
Folkpartiets uppfattning att arbetslinjen
måste innefatta även personer med
arbetshandikapp. Arbetet har ett värde
för alla. Likaså delar utskottet
Moderaternas syn att personer med
funktionshinder skall behandlas med
respekt och att man måste se till
individens speciella behov och önskemål.
Regelverket måste också tillämpas på ett
enhetligt sätt. Att arbetslivet skall bli
mer tillgängligt för personer med
funktionshinder är en uppfattning som
förs fram av Centerpartiet och som
utskottet självfallet står bakom.
Mer än en miljon människor mellan 16
och 64 år i Sverige har något
funktionshinder. Var tionde individ
mellan 16 och 64 år i Sverige bedömer att
de har något funktionshinder som också
innebär att deras arbetsförmåga är
nedsatt. Av dem med funktionshinder
deltar 68 % i arbetskraften, vilket skall
jämföras med 77 % av befolkningen totalt.
Lägst deltagande i arbetskraften har de
med nedsatt arbetsförmåga där andelen är
57 %.
Första halvåret 2003 fanns det 62 300
anställda med lönebidrag eller OSA. AMS
har kraftigt ökat antalet platser. En
förutsättning för att den givna
medelsramen inte skall överskridas är att
styckkostnaden för bidragen hålls på en
rimlig nivå. Antalet arbetslösa med
arbetshandikapp som är anmälda till
arbetsförmedlingen har åter börjat öka
efter en minskning under 2002. Under
första halvåret 2003 uppgår siffran till
18 000 arbetslösa. Antalet
långtidsinskrivna bland dem med
funktionshinder har fortsatt att minska
under 2003 men något mindre än för övriga
långtidsinskrivna.
AMS har ett sektorsansvar inom
handikappområdet. Regeringen har som ett
led i detta ansvar gett AMS i uppdrag att
tre gånger om året redovisa hur andelen
långtidsinskrivna arbetssökande med
arbetshandikapp utvecklas, andelen
arbetshandikappades deltagande i
arbetsmarknadsutbildning och förberedande
utbildning samt deras andel av samtliga
arbetslösa. AMS skall också redogöra för
vilka insatser som vidtagits för att öka
andelen arbetsgivare som är beredda att
anställa personer med funktionshinder.
AMS prioriterar personer med
arbetshandikapp bland de sökande till
arbetsmarknadsutbildning. AMS har
genomfört en del insatser för att öka
andelen arbetsgivare som är beredda att
anställa personer med funktionshinder.
Inriktningen har varit att åstadkomma
anställningar med lönebidrag.
Med anledning av Moderaternas krav på
bl.a. offentlig redovisning av
arbetsmarknadspolitiska stöd till
arbetshandikappade kan nämnas att en rad
statistiska och andra uppgifter om sådana
stöd publiceras i rapporter från AMS. Det
gäller såväl i löpande statistik över
programdeltagande som i årsredovisning
och kvartalsrapporter samt exempelvis i
anslutning till särskilda
uppföljningsrapporter som regeringen
begärt i regleringsbrev. Också i
budgetpropositionen redovisas uppgifter
om sådana stöd.
Lönebidrag och skyddat arbete hos
offentlig arbetsgivare (OSA) är två
särskilda insatser för personer med
arbetshandikapp. Under 2002 hade 60 800
personer anställning med lönebidrag eller
OSA i genomsnitt per månad. Regeringens
mål var att minst 59 000 personer skulle
vara anställda med lönebidrag. Flera skäl
till den kraftiga ökningen går att finna;
ett skäl är en medveten satsning på att
skapa och utveckla goda
arbetsgivarkontakter. Andelen övergångar
från anställning med lönebidrag till
osubventionerat arbete uppgick till 2,7 %
under 2000.
Lönebidragsutredningen överlämnade helt
nyligen sitt betänkande ArbetsKraft (SOU
2003:95). Utredningens direktiv var att
analysera lönebidrag, OSA och särskilt
stöd vid start av näringsverksamhet.
Bland utredningens förslag kan följande
nämnas.
· AMV måste utveckla formerna för
kartläggning och vägledning så att det
blir lättare för enskilda arbetssökande
att få de arbetsmarknadspolitiska
insatser de behöver.
·
· Lönebidrag skall inte få lämnas
under längre tid än fyra år.
·
· Ett särskilt lönebidrag skall
betalas ut för vissa som behöver ett
bidrag även efter fyra år. Antalet
anställda med särskilt lönebidrag skall
begränsas, och lönebidrag skall endast
beviljas om arbetsförmågan är så nedsatt
att en anställning utan lönesubvention
inte kan bli aktuell.
·
· OSA avvecklas och ersätts av en
ny insats, trygghetsanställning, som
skall vara öppen för alla arbetsgivare
och inte som i dag bara kommuner och
andra myndigheter.
·
· För dem som behöver särskilt
mycket stöd för att komma i arbete införs
en helt ny form av skyddat arbete, kallad
utvecklingsanställning. En
utvecklingsanställning skall pågå under
högst två år.
·
· Allmännyttiga organisationer
skall inte kunna få högre lönebidrag än
övriga arbetsgivare.
·
· Informationsinsatser från
arbetsmarknadens parter,
handikapporganisationer och
arbetsförmedlingar kommer att krävas för
att människor med nedsatt arbetsförmåga
lättare skall komma ut i arbetslivet.
·
En annan arbetsmarknadspolitisk insats är
skyddat arbete hos Samhall. Även Samhall
har varit föremål för utredning.
Betänkandet Inte bara Samhall (SOU
2003:56), som överlämnades till
regeringen i juni 2003, föreslår en rad
åtgärder för att man skall komma till
rätta med de problem som är förenade med
styrning och inriktning av Samhall AB.
Frågor om rekryteringsprocessen i Samhall
AB liksom alternativa insatser inom och
utom Samhall för de arbetshandikappade
som inte kan erbjudas sysselsättning inom
bolaget avhandlas också i utredningen.
Utredningen konstaterar i likhet med
flera studier och andra utredningar att
det råder en uppenbar målkonflikt mellan
kraven på lönsamhet och kravet på att
erbjuda personer med arbetshandikapp
meningsfullt och utvecklande arbete där
behoven finns. Utgångspunkten är att
personer med arbetshandikapp i första
hand skall ha möjlighet att arbeta på den
reguljära arbetsmarknaden. Bland annat
föreslår utredningen att en ny
arbetsmarknadspolitisk insats "allmänt
skyddat arbete" skall ersätta "skyddat
arbete hos Samhall". Denna insats skall
vara öppen för fler aktörer än Samhall
AB.
Stöd till personligt biträde (tidigare
kallat arbetsbiträde) regleras i
förordningen (2000:630) om särskilda
insatser för personer med
arbetshandikapp. Stödet är ekonomiskt och
betalas till arbetsgivare eller annan som
har kostnader för ett personligt biträde
åt en person med arbetshandikapp som har
behov av ett biträde. Stödet lämnas med
högst 50 000 kr per år till den som har
kostnaden för biträdet. Medför
arbetshandikappet stora
kommunikationssvårigheter får stöd lämnas
med 100 000 kr per år. Det tak, som man i
motionen vill avskaffa, för ersättning
vid en kombination av lönebidrag och stöd
till arbetsbiträde, är redan avskaffat.
Förordningen reglerar också vilka
insatser för personer med handikapp som
får kombineras. Stöd till personligt
biträde får kombineras med stöd till
hjälpmedel på arbetsplatsen, särskilt
stöd vid start av näringsverksamhet, och
om fråga är om en person med gravt
arbetshandikapp, lönebidrag. Att inte
stödet kan beviljas i kombination med
skyddat arbete förklaras av att det i ett
skyddat arbete redan ligger en
kompensation till arbetsgivare för
merkostnader på grund av
arbetshandikappet. Insatsen utbildning i
företag som också berörs i motionen
avskaffades den 1 september 2001.
Utskottets bedömning är att förordningen
bygger på en rimlig avvägning mellan de
olika insatserna och deras
kostnadsfördelning.
I lönebidragsutredningens nyssnämnda
betänkande ArbetsKraft har frågan om
arbetsmarknadspolitiska program för
personer med nedsatt arbetsförmåga och
olika finansieringsmodeller för dessa
behandlats. Utskottet förutsätter att
regeringen i det fortsatta
beredningsarbetet kommer att uppmärksamma
frågor om samordning av medel till stöd
för personer med funktionshinder och
andra närliggande medelsfrågor som tas
upp i motionerna A316 och A331.
Utskottet som vid en uppvaktning i
november 2003 fått en presentation av
båda utredningarna - Inte bara Samhall
och ArbetsKraft - anser att det inte
finns anledning att föregripa resultatet
av regeringens beredning av betänkandena
och avstyrker motionerna A241 yrkandena
1-7 (m), A263 yrkandena 13 och 14 (c),
A305 yrkande 15 (m), A310 yrkande 10 i
denna del (fp), A316 (s), A331 (s) och
So569 yrkande 2 (v).
Långtidssjukskrivna
I några motioner har frågan om hur man
kan underlätta för långtidssjukskrivna
och långtidsarbetslösa att återgå till
arbetslivet rests.
Motionerna
Folkpartiet vill i partimotion Sf358
(yrk. 4) att de som på grund av ohälsa är
i behov av att byta yrke skall ha
tillträde till arbetsmarknadspolitiska
program. Siktet måste vara inställt på
att de sjukskrivna skall få en återställd
arbetsförmåga och återgå i arbete. Detta
kan ibland kräva att den sjukskrivne
behöver byta arbetsplats och yrke. Det är
anmärkningsvärt att den som för sin
hälsas skull behöver byta yrke inte
ansetts välkommen till de
arbetsmarknadspolitiska programmen.
Regeringen har möjlighet att genom
ändring av regleringen se till att
återgång i arbete inte i onödan försvåras
av tillträdesregler för omskolning m.m.
Centerpartiet föreslår i kommittémotion
A247 (yrk. 7) att det skall finnas
särskilda lotsar som stöd för att hjälpa
sjuka eller arbetslösa personer att komma
tillbaka in i arbetslivet. Personer som
så önskar skall ha möjlighet att få hjälp
av en person som tillsammans med
arbetsgivaren och försäkringskassan m.fl.
hjälper den enskilde tillbaka till
arbetet.
Lennart Axelsson (s) menar i motion A352
att man skall prova nya former för att
underlätta långtidssjukskrivnas
återinträde på arbetsmarknaden. Ett
förslag är att lönebidrag skulle kunna
beviljas en långtidssjukskriven för att
kunna prova ett arbete hos en annan
arbetsgivare.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inleda med att betona
betydelsen av att få långtidssjukskrivna
tillbaka i arbete och att få ned
ohälsotalet. Detta är viktigt även för
att kunna öka arbetsutbudet i Sverige.
Stödet för att människor skall komma
tillbaka i arbetslivet måste stärkas och
den enskildes rätt till rehabilitering
förbättras. Över huvud taget är det en
viktig del i arbetet med att bekämpa
ohälsan att ge den enskilde snabb och
effektiv hjälp. En mera komplett
beskrivning av regeringens åtgärder för
att minska ohälsan finns under utskottets
ställningstagande i avsnitt 1 Allmänna
frågor.
När det gäller sjukskrivna arbetslösa
och de personer som inte kan återgå till
sina tidigare arbetsgivare har regeringen
vidtagit särskilda åtgärder.
Riksförsäkringsverket (RFV), AMS,
Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket
(AV) fick redan i sina regleringsbrev
2001 i uppdrag att inkomma till
regeringen med en gemensam handlingsplan
för hur samverkan skall utformas för
effektiv användning av befintliga
rehabiliteringsresurser. Förutom en
konkretisering av det formella samarbetet
mellan myndigheterna innehöll den senare
framlagda handlingsplanen en rad
åtaganden om olika insatser för att
förbättra och effektivisera samverkan.
Under åren 2002-2004 har regeringen
avsatt 70 miljoner per år för tre projekt
för att förnya den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Dessa skall
slutredovisas i februari 2005.
I början av 2003 fick AMS och RFV i
uppdrag att lämna förslag till en
effektivare arbetslivsinriktad
rehabilitering. Syftet var att stärka
arbetslinjen i sjukförsäkringen så att
fler sjukskrivna fortare skall kunna
återfå sin arbetsförmåga. Detta gäller
både arbetslösa och dem som har en
anställning som de inte bedöms kunna
återgå till. Utgångspunkten bör vara att
arbetsförmedlingen efter överenskommelse
med försäkringskassan får ansvaret för
insatser för dem som behöver nytt arbete
medan försäkringskassan behåller
samordningsansvaret för rehabiliteringen
och ansvaret för dem som skall återgå
till sin anställning. Uppdraget har
redovisats till regeringen i juni i år,
och ärendet bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Regeringen kommer från årsskiftet att
införa möjligheten till finansiell
samordning mellan försäkringskassan,
länsarbetsnämnden, kommun och landsting
för att förbättra rehabiliteringen för
dem som är i behov av sammansatta
insatser (prop. 2002/03:132). Riksdagen
väntas fatta beslut om detta i mitten av
december.
Slutligen har det i 2003 års ekonomiska
vårproposition föreslagits att en
temporär form av anställningsstöd skall
införas för att underlätta för
långtidssjukskrivna att återgå i arbete.
Regeringen har avsatt 200 miljoner kronor
2003 och 600 miljoner kronor för 2004 för
anställningsstödet.
Utskottet kan allmänt sett instämma i
den goda tanken i Centerpartiets förslag
att det skall finnas särskilda lotsar som
stöd för att hjälpa sjuka och arbetslösa
tillbaka i arbetslivet. Det är lätt att
underskatta medmänskligt stöd i ett
sammanhang där många traditionella
förslag till lösningar är av mera teknisk
art. Motionen ger dock inte underlag för
att se hur verksamheten är tänkt att
praktiskt genomföras.
Med hänsyn till vad som ovan sagts och
i avvaktan på resultatet av regeringens
beredning av vilka åtgärder som skall
vidtas för att frågan med de
långtidssjuka skall kunna föras framåt
avstyrker utskottet motionerna A247
yrkande 7 (c), A352 (s) och Sf358 yrkande
4 (fp).
Kulturarbetare
Motionen
Moderaterna hävdar i kommittémotion Kr254
(yrk. 1) att kulturarbetsmarknaden är
problematisk och att
försörjningssituationen för många
konstnärer försämras. Antalet
utbildningsplatser har ökat och därmed
också konkurrensen om de få uppdragen.
Den brist på samstämmighet som råder
mellan de konstnärliga högskolorna och
arbetsmarknaden måste ses över och
förändras. Konstnärerna måste få bättre
kunskap om hur marknaden fungerar och en
bättre grund att stå på. Dagens
arbetsmarknadspolitik är oftast ett
hinder för utvecklingen eftersom den inte
i tillräckligt hög grad tar hänsyn till
kulturskaparnas särskilda villkor.
Arbetsmarknadsstödet i form av
arbetslöshetsförsäkringen är inte
anpassat till konstnärens arbete utan
till ett mera traditionellt
förvärvsarbete och passar inte in i
dennes verklighet (yrk. 13). I stället
för att öka mängden
arbetsmarknadsåtgärder måste de
konstnärliga utövarna ges bra villkor som
gör det möjligt för dem att leva på sitt
arbete i stället för att vara
bidragsberoende. Det offentliga
samhällets satsningar på konst skall ske
genom direkt arbete till konstnärerna och
inte genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Utskottets ställningstagande
Kulturarbetarna och
arbetsmarknadspolitiken samt
arbetslöshetsförsäkringen har varit
föremål för utskottets behandling vid ett
flertal tillfällen.
Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer
sig i viktiga hänseenden från vad som är
normalt på arbetsmarknaden. Till exempel
är antalet tillsvidareanställningar
begränsat. Kännetecknande är i stället
för de konstnärliga yrkesutövarna
tidsbegränsade anställningar och kortare
uppdrag. Utskottet kan konstatera att
utformningen av arbetsmarknadspolitiken
har stor betydelse för kulturen eftersom
många kulturutövare för sitt uppehälle är
beroende av arbetslöshetsförsäkring och
arbetsmarknadspolitiska insatser. Detta
förhållande innebär att stora delar av
kulturområdet är starkt beroende av hur
arbetsmarknadspolitiken utformas. AMV har
utarbetat speciella riktlinjer för
arbetsförmedlingens tillämpning på
kulturarbetsmarknaden av reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen. En speciell
arbetsförmedling, Kultur Media, med
särskild kompetens har inrättats för att
tillgodose de etablerade kulturarbetarnas
och deras uppdragsgivares behov av
arbetsförmedling. Arbetsförmedlingen har
fastslagit kriterier för begreppet
etablerad kulturarbetare för att kunna
avgöra vilka som skall få tillgång till
den speciella arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingen Kultur Media är också
internkonsult till övriga
arbetsförmedlingar i handläggningen av
frågor som rör kulturarbetare. Samverkan
med parterna sker dels i AMS
Kulturarbetsdelegation, dels i de
regionala samrådsgrupperna för kultur-
och medieområdet. En rätt tillämpad
arbetsmarknadspolitik motverkar en
överetablering av konstnärer och därmed
också ett kulturutbud som inte svarar mot
det kulturpolitiskt motiverade. De
kulturpolitiska och
arbetsmarknadspolitiska målen skall
därför inte behöva ställas mot varandra.
Utskottet har ansett att de
arbetsmarknadspolitiska resurserna skall
fördelas efter de mål som styr
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet, som
står fast vid detta, avstyrker mot denna
bakgrund motion Kr254 yrkandena 1 och 13
(m).
2.2 Arbetsmarknadspolitiska program
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program.
Utskottet föreslår också att riksdagen
godkänner förslagen om att avskaffa det
utökade förstärkta anställningsstödet
och stödformen utbildning av anställda.
I avsnittet behandlas också ett stort
antal motioner som gäller
arbetsmarknadspolitiska program.
Samtliga motioner avstyrks, delvis med
hänvisning till kommande
beredningsarbete i Regeringskansliet.
Utskottet upprepar sitt tidigare
uttalande om önskvärdheten att justera
det s.k. lönebidragstaket.
Jämför reservationerna 21 (fp), 22
(kd), 23 (fp, kd, c), 24 (m), 25 (kd),
26 (fp), 27 (kd), 28 (c), 29 (kd), 30
(c) och 31 (mp).
Lagen om arbetsmarknadspolitiska program
m.m.
Propositionen
Ändring i lagen om
arbetsmarknadspolitiska program
Propositionen innehåller förslag till lag
om ändring i 7 § lagen (2000:625) om
arbetsmarknadspolitiska program. Som
huvudregel gäller att den som tar del av
ett arbetsmarknadspolitiskt program inte
anses vara arbetstagare. Detta gäller
dock inte om programmet avser lönebidrag
eller skyddat arbete. Avsikten med
ändringen är att det klart skall framgå
att som arbetstagare anses även den som
har reguljär anställning medan han eller
hon är anvisad det
arbetsmarknadspolitiska programmet
aktivitetsgarantin och den som under en
anställning tar del av insatsen särskild
stödperson för introduktion och
uppföljning (SIUS). Ändringen föreslås
träda i kraft fr.o.m. den 1 februari
2004.
Avskaffande av det utökade förstärkta
anställningsstödet
Propositionen innehåller förslag om att
det utökade förstärkta anställningsstödet
skall avskaffas. Behovet av denna form av
anställningsstöd bedöms ha förändrats i
och med att målgruppen för det särskilda
anställningsstödet vidgats till att även
omfatta personer under 57 år.
Förändringen bedöms inte ha budgetverkan.
Avskaffande av stöd till utbildning av
anställda
Propositionen innehåller förslag om att
avskaffa stöd till utbildning av
anställda. Omfattningen av stödet har
minskat betydligt de senaste åren. AMS
har föreslagit att stödet ersätts med
möjlighet att anordna
bristyrkesutbildning för anställda inom
ramen för arbetsmarknadsutbildningen.
Förändringen bör gälla från den 1
februari 2004. Förslaget innebär att
utgifterna under anslaget 22:3 Köp av
arbetsmarknadsutbildning och övriga
kostnader beräknas minska med 59 miljoner
kronor.
Utskottets ställningstagande
Inga motioner har väckts med anledning av
regeringens förslag i dessa delar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
i propositionen under utgiftsområde 13
punkterna 2, 7 och 8. Utskottet föreslår
att riksdagen antar den lagändring som
framgår av bilaga 3.
Lönebidrag
Motionerna
Vänsterpartiet anser i partimotion So569
(yrk. 1) att det flexibla lönebidraget är
ett bra och nödvändigt system för att
arbetshandikappade skall kunna delta på
arbetsmarknaden. Alternativen till
lönebidragsanställning är sämre och kan
bestå av förtidspensionering eller
försörjning via sjukförsäkring eller
arbetslöshetsförsäkring. Möjligheterna
till lönebidragsanställning skall
utvidgas. Det är viktigt att
fastställandet av lönebidragsnivån är
flexibelt. En särskild översyn behövs för
att åstadkomma ett ännu mera flexibelt
system. Inga automatiska nedskrivningar
av lönebidraget får ske. Detta är ofta en
viktig förutsättning för att
lönebidragsanställda skall ha en fortsatt
möjlighet till anställning. Ändringarna i
regelverket som genomfördes under 1990-
talet har varken inneburit att
arbetsmarknaden breddats för de
arbetshandikappade eller att en större
andel personer gått över till icke-
subventionerade anställningar. Personer
med arbetshandikapp är i stort hänvisade
till anställningar i yrken med begränsade
utbildningskrav och låga löner. Det
motverkar ambitionerna att utjämna
orättvisa skillnader och att tillförsäkra
arbetshandikappade likvärdiga villkor. En
viktig orsak är det nuvarande låga
lönetaket på 13 700 kr per månad som
varit oförändrat sedan 1992. De
arbetshandikappade är allt oftare
hänvisade till låglöneyrken eftersom
lönebidragsanställningarna successivt
fördyras i takt med den allmänna
löneutveckling.
Lönebidragsanställningarna har också en
stor betydelse för målsättningen att
klara övergångar från Samhall till annat
arbete. En särskild kvot eller ett
särskilt lönebidrag bör införas som stöd
vid sådana övergångar.
Folkpartiet menar i kommittémotion A310
(yrk. 10 i denna del) att de
arbetshandikappades ställning måste
stärkas. Partiet anser att taket för
lönebidraget skall höjas. Att nivån har
varit oförändrad i många år har gjort det
svårare för personer med funktionshinder
med kvalificerad utbildning att få
lämpliga arbeten.
Kristdemokraterna menar i kommittémotion
A329 (yrk. 28 i denna del) att lönebidrag
är ett effektivt instrument att slussa
arbetshandikappade ut på arbetsmarknaden.
Regeringen har haft en ryckig politik på
området. Det bör på nytt införas en
bestämmelse som innebär att om risk för
uppsägning föreligger skall en sänkning
av lönebidraget inte genomföras.
Möjligheten till ersättning med 90 % vid
anställning i ideell organisation skall
gälla såväl för dem som nyanställs som
för dem som innehade anställning efter
den 1 juli 1995. Annelie Enochson och
Stefan Attefall (båda kd) vill i motion
A214 att rätten till lönebidrag skall
förlängs till 67 år. Arbetstagare har
numera rätt att stanna kvar i anställning
till utgången av den månad han eller hon
fyller 67 år. Lönebidrag bör kunna ges
till arbetshandikappade t.o.m. 67 års
ålder. Reglerna bör överensstämma med
övriga regleringar på arbetsmarknaden.
Solveig Hellquist (fp) anser i motion
A245 att det är bra om föreningar och
organisationer får tillgång till personal
med lönebidrag.
Frågan om att höja lönebidragstaket tas
upp i ett antal enskilda s-motioner. Lars
Wegendal och Carina Adolfsson Elgestam
(båda s) anser i motion A215 att
regeringen när ekonomiskt utrymme ges bör
prioritera möjligheten att höja
lönebidragstaket. De arbetshandikappade
personernas ställning på arbetsmarknaden
är mycket utsatt. I över tio år har
lönebidragstaket på 13 700 kr legat
stilla. Denna nivå på takbeloppet har
inverkat menligt på möjligheten till både
nya arbetsplaceringar och rimlig
löneutveckling för redan
lönebidragsanställda. Också Rezene
Tesfazion och Tone Tingsgård (båda s)
menar i motion A233 att lönebidragstaket
är för lågt och att denna rättvisefråga
blir alltmer akut. Britta Rådström och
Carin Lundberg (båda s) i motion A333 och
Göte Wahlström m.fl. (s) i motion A349
anser att lönebidragssystemet skall ses
över.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) i
motion A272 och Lars U Granberg (s) i
motion A295 anser att lönebidraget bör
ses över i syfte att förbättra
situationen och tryggheten för de
anställda.
Peter Pedersen (v) anser i motion A289
att en höjning av lönebidragstaket bör
övervägas.
Utskottets ställningstagande
Utskottets utgångspunkt är att alla
arbetshandikappade som vill och kan skall
ges en möjlighet att arbeta. Antalet
lönebidrag och OSA fortsätter att öka.
Under första halvåret 2003 närmade sig
antalet 62 300. Samhall AB har för sin
del svårigheter att sysselsätta lika
många personer med funktionshinder som
tidigare, och andra stödinsatser blir då
viktiga och nödvändiga komplement. I
statsbudgeten för 2004 tillförs extra
medel så att omkring 1 000 fler
lönebidragsplatser kan skapas.
Regeringen tillsatte under våren 2002
en utredning som tog sig namnet
Lönebidragsutredningen.
Lönebidragsutredningen avlämnade som
tidigare nämnts sitt betänkande
ArbetsKraft (SOU 2003:95) den 11 november
2003. Uppdraget var bl.a. att analysera
de arbetsmarknadspolitiska programmen
anställning med lönebidrag, OSA och
särskilt stöd till start av
näringsverksamhet. Utredningen har som
utgångspunkt haft att fler med nedsatt
arbetsförmåga skall komma i arbete och
att arbets- och kompetenslinjen skall
lyftas fram. Utredningen föreslår bl.a.
att det flexibla lönebidraget skall
finnas kvar med ett förändrat regelverk
och att OSA avvecklas och ersätts med en
ny arbetsmarknadspolitisk insats som
kallas trygghetsanställning.
Trygghetsanställningen skall vara öppen
för alla arbetsgivare. Utredningen är
föremål för remissbehandling som avslutas
i början av 2004.
När det gäller motionsförslag om att
anställda med lönebidrag skall ha rätt
att kvarstå i arbete till 67 års ålder
vill utskottet anföra följande. Efter
riksdagsbeslut infördes från den 1
september 2001 en ny tvingande regel i
lagen om anställningsskydd (LAS) som ger
en arbetstagare rätt, men inte
skyldighet, att stanna kvar i
anställningen till 67 års ålder.
I det utskottsbetänkande (bet.
2000/01:AU10) som låg till grund för
riksdagsbeslutet avstyrkte
arbetsmarknadsutskottet motionsförslag om
att personer som deltar i
arbetsmarknadspolitiska program skall
kunna delta fram till 67 års ålder.
Utskottets motivering var följande.
Enligt 6 § förordningen (2000:634) om
arbetsmarknadspolitiska program skall
en anvisning vara
arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det
betyder att den skall framstå som
lämplig både för den enskilde och ur
ett övergripande
arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.
Motsvarande gäller enligt 9 §
förordningen (2000:630) om särskilda
insatser för personer med
arbetshandikapp.
Enligt utskottets mening kan den
höjda åldern för rätt att stå kvar i
anställningen till 67 års ålder inte
få medföra att personer i olika
arbetsmarknadspolitiska program eller
i olika former av subventionerade
anställningar generellt skall ha
motsvarande rätt att delta till den
högre åldern. Skäligheten måste prövas
mot de allmänna förutsättningarna som
gäller för de olika programmen, vilket
i allmänhet bör leda till slutsatsen
att en insats inte är
arbetsmarknadspolitiskt motiverad ur
ett övergripande perspektiv. Med tanke
på att den som fyllt 65 år har sin
försörjning tryggad genom
garantipension är en anvisning i regel
inte heller motiverad av hänsyn till
individen. Utskottet vill emellertid
inte utesluta att bedömningen i något
fall kan bli den motsatta. Till
exempel skall man kunna låta en
lönebidragsanställning för en
funktionshindrad person fortsätta även
om han eller hon fyllt 65 år om detta
är befogat. Detta kräver inte någon
ändring i nu gällande regler.
Utskottet delade därmed regeringens
bedömning i proposition 2000/01:78 att
några ändringar inte bör göras vad gäller
möjligheten att delta i
arbetsmarknadspolitiska program, men
ansåg att detta inte får innebära något
absolut hinder mot att en person som är
över 65 år deltar. Som en ytterligare
kommentar till Kristdemokraternas krav
att förlänga rätten till lönebidrag till
67 års ålder kan sägas att någon formell
begränsning till 65 år för att få uppbära
lönebidrag inte föreligger.
Utskottet vill i och för sig inte
föregripa regeringens beredning av
lönebidragsfrågan men vill ändå åter igen
uppmärksamma att riksdagen för tre år
sedan på utskottets förslag (bet.
2000/01:AU1) gjorde ett tillkännagivande
till regeringen om justering av det s.k.
lönebidragstaket. Utskottet ansåg, mot
bakgrund av den positiva utvecklingen för
svensk ekonomi, att regeringen, när
utrymme ges, och lämpligen i samband med
att nivån i arbetslöshetsförsäkringen tas
upp nästa gång, prövar möjligheten att
justera nivån på den maximala inkomst som
får läggas till grund för bidraget. Någon
justering har ännu inte gjorts. Även
Lönebidragsutredningen har uppehållit sig
kring frågan om en höjning av taket och
pekat på att maxbeloppet måste höjas.
Utredningen lägger inte något konkret
förslag eftersom utredningen måste hålla
sig inom ramen för tilldelade resurser.
Förslagen skall dessutom leda till att
fler personer med nedsatt arbetsförmåga
kan erbjudas anställning med lönebidrag.
Utskottet vill hänvisa till sitt
uttalande för ett par år sedan om
justering av lönebidragstaket. Utskottet
står fast vid att en justering är
önskvärd. Vad gäller övriga frågor om
lönebidraget är det utskottets
uppfattning att man bör invänta
resultatet av regeringens beredning av
utredningsbetänkandet. Utskottet
avstyrker motionerna A214 (kd), A215 (s),
A233 (s), A245 (fp), A272 (s), A289 (v),
A295 (s), A310 yrkande 10 i denna del
(fp), A329 yrkande 28 i denna del (kd),
A333 (s), A349 (s) och So569 yrkande 1
(v) i de delar som de inte kan anses
tillgodosedda genom det som utskottet
anfört.
Friåret
Motionerna
Kristdemokraterna förordar i
kommittémotion A309 (yrk. 4) att
friårsförsöket fortsätter, gärna i
utvidgad form, för att sedan grundligt
utvärderas. Ett friår kan användas till
mycket, t.ex. att bygga på sin kompetens
eller till att starta eget företag.
Friåret innebär också att den
arbetstagare som utnyttjar friåret
återkommer mer stimulerad till sin gamla
arbetsplats och många kan på så sätt
undvika utbrändhet.
Arbetslöshetskassemedel skall kunna
användas till arbetstagare som under ett
år ersätts av en arbetslös person. Även
Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd)
anser i motion A216 att det skall införas
en möjlighet till ett friår. Det skulle
öka livskvaliteten för de människor som
vill ta en paus i sitt yrkesverksamma
liv. Ett friår skulle också minska
trycket på arbetsmarknaden och ge
tillfälle för arbetslösa att få ett års
vikariat och därmed praktik.
Sten Tolgfors (m) argumenterar i motion
A256 (yrk. 1) mot friåret. Friåret
framställs, enligt honom, närmast som en
solidaritetsfråga, när det egentligen
handlar om uppgivenhet. I stället för att
skapa förutsättningar för fler riktiga
arbeten skall människor gå ur yrkeslivet
för att bereda plats åt andra.
Utskottets ställningstagande
Försöksverksamheten med friår är reglerad
i förordningen (2001:1300) om friåret.
Försöksverksamhet pågår i tolv kommuner
och avslutas i och med utgången av år
2004. Med friåret avses att en
arbetstagare under en period av 3-12
månader får ledigt från sin anställning
för personlig utveckling eller
kompetensutveckling och att en arbetslös
person som är inskriven som arbetssökande
vid den offentliga arbetsförmedlingen i
stället anställs hos arbetsgivaren. Den
friårsledige uppbär aktivitetsstöd enligt
förordningen (1996:1100) om
aktivitetsstöd.
IFAU har i rapporten Friåret ur ett
arbetsmarknadsperspektiv - delrapport 1
(Rapport 2003:7) gjort en uppföljning av
försökets tio första månader. Resultatet
visar att kvinnor, offentliganställda och
personer utan högskoleutbildning är
överrepresenterade bland de friårslediga,
medan personer inom bristyrken sällan
tycks ta friårsledigt. Efterfrågan på
friårsledighet har varit stor, vilket
tyder på ett stort behov av reformen för
vissa grupper på arbetsmarknaden. Det har
dock också lett till att
arbetsförmedlingarnas arbetsbelastning
har ökat. Vikarierna tycks ha en relativt
stark position på arbetsmarknaden redan
innan de påbörjade vikariaten. Om
vikarierna inte hade påbörjat ett
vikariat skulle de uppskattningsvis ha
varit arbetslösa hälften av den tid som
en friårsledighet i genomsnitt varar.
Detta tyder på att kostnaderna för de
ledigas ersättning överstiger det man
sparar på vikariernas uteblivna
arbetslöshetsersättning.
I den överenskommelse om bl.a. friåret
som träffades den 4 oktober 2002 mellan
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet ingår att friåret senast den
1 januari 2005 skall införas i hela
landet med lägst samma villkor,
ersättningsnivå och omfattning per kommun
som i den pågående försöksverksamheten. I
budgetpropositionen för 2004 anger
regeringen att ansvariga myndigheter nu
måste påbörja planeringen och
förberedelsearbetet för att friåret skall
kunna genomföras i hela landet fr.o.m.
den 1 januari 2005.
Utskottet stöder ambitionen att utvidga
friårsverksamheten och förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen i
frågan.
Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet motionerna A216 (kd),
A256 yrkande 1 (m) och A309 yrkande 4
(kd) i de delar som de inte kan anses
tillgodosedda genom det som utskottet
anfört.
Samhall
Motionerna
Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet har alla kommittémotioner
om Samhall och dess verksamhet.
Folkpartiet menar i kommittémotion A310
(yrk. 11) att Samhalls vinstkrav bör ses
över. För personer som inte kan beredas
arbete på den reguljära arbetsmarknaden
måste det finnas alternativ. Samhall är
ett sådant alternativ vars verksamhet är
avgörande för arbetshandikappade.
Verksamheten måste renodlas så att den
bara inriktas på arbetshandikappade. Det
är inte lyckat att Samhall konkurrerar på
den öppna marknaden. Det finns risk för
att konkurrensförhållandena snedvrids,
och det leder också till att många
anställda känner sig stressade.
Vinstkravet på Samhall bör därför ses
över. Kristdemokraterna gör i
kommittémotion A329 (yrk. 28 i denna del)
gällande att Samhall har genomgått stora
förändringar. Samhall har blivit bättre
på affärsmässighet och kundfokus och
bl.a. satsat inom servicetjänster. Kraven
inom den sektorn är höga både när det
gäller stresstålighet och flexibilitet,
vilket inte många arbetshandikappade
förmår att leva upp till. Frågan är om
inte Samhalls volym bör minska något och
en ökad tonvikt läggas på lönebidrag som
instrument för att hjälpa
arbetshandikappade. Mycket talar också
för att Samhalls roll i
arbetsmarknadspolitiken bör tonas ned i
förhållande till andra instrument.
Centerpartiet ger i kommittémotion A263
(yrk. 15) uttryck för att Samhalls
verksamhetsmål skall gå före Samhalls
lönsamhetsmål. Samhalls prioritering
måste vara att ge meningsfulla arbeten
till de arbetshandikappade i stället för
att nå rimligt ekonomiskt resultat,
vilket krävs enligt de nuvarande
verksamhetsmålen.
Utskottets ställningstagande
Syftet med Samhalls verksamhet är att
producera efterfrågade varor och tjänster
och genom detta skapa meningsfulla och
utvecklande arbeten med god arbetsmiljö
åt personer med arbetshandikapp där
behoven finns. Verksamheten skall
anpassas till de förutsättningar personer
med arbetshandikapp har och bedrivas
enligt affärsmässiga principer samt på
marknadens villkor. Övrigt näringsliv får
dock inte utsättas för osund konkurrens.
Samhall AB har, enligt
budgetpropositionen, en minskande
försäljning av sina varor och tjänster
och har svårigheter att sysselsätta lika
många personer med funktionshinder som
tidigare. IFAU har i en rapport (Working
paper 2003:11) konstaterat att de mål som
staten formulerat - t.ex. att personer
med intellektuella, psykiska och multipla
handikapp skall prioriteras vid
anställning, att företaget skall vara
lönsamt och att en viss andel av
personalen skall övergå till
sysselsättning utanför Samhall - kan leda
till målkonflikter. Målen rörande
lönsamhet och personalomsättning kan
medföra att Samhall AB väljer att
anställa personer med små eller inga
handikapp.
Utredningen Inte bara Samhall (SOU
2003:56), som överlämnades till
regeringen i juni 2003, föreslår en rad
åtgärder för att komma till rätta med de
problem som är förenade med styrning och
inriktning av Samhall AB, vilket
utskottet har redovisat ovan. Frågor om
rekryteringsprocessen i Samhall liksom
alternativa insatser inom och utom
Samhall för de arbetshandikappade som
inte kan erbjudas sysselsättning inom
bolaget avhandlas också i utredningen.
Utredningen konstaterar i likhet med
flera studier och utredningar att det
råder en uppenbar målkonflikt mellan
kraven på lönsamhet och kravet på att
erbjuda personer med arbetshandikapp
meningsfullt och utvecklande arbete där
behoven finns. Utredningens utgångspunkt
är att personer med arbetshandikapp i
första hand skall ha möjlighet att arbeta
på den reguljära arbetsmarknaden. Bland
annat föreslås att en ny
arbetsmarknadspolitisk insats "allmänt
skyddat arbete" skall ersätta "skyddat
arbete hos Samhall". Denna insats skall
vara öppen för fler aktörer än Samhall
AB.
Mot bakgrund av den ovan givna
problembeskrivningen och med hänvisning
till regeringens beredning av utredningen
Inte bara Samhall och dess remissutfall
avvaktar utskottet regeringens vidare
etgärder i fråga om verksamheten inom
Samhall. Utskottet avstyrker med
anledning av det anförda motionerna A263
yrkande 15 (c), A310 yrkande 11 (fp) och
A329 yrkande 28 i denna del (kd).
Lärlingsutbildning
Motionerna
Moderaterna menar i kommittémotionerna
Kr232 (yrk. 7) och A305 (yrk. 13) att en
av arbetsmarknadspolitikens främsta
uppgifter är att underlätta ungdomars
möjlighet till arbete och egen
försörjning. Moderaterna vill ersätta de
traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för ungdomar under 25 år med
en företagsinriktad lärlingsutbildning.
Utbildningen kan bedrivas av olika
aktörer, såsom gymnasieskolor, friskolor
och utbildningsföretag. Alla arbetslösa
ungdomar mellan 20 och 25 år skall
erbjudas lärlingsutbildning. Systemet bör
byggas upp tillsammans med företagen och
vara tillgängligt efter 100 dagars
arbetslöshet. Det skall införas s.k.
matchning, dvs. att en
arbetsmarknadsutbildning för specifika
yrkesområden inrättas i kombination med
kompletterande kompetensutveckling för
arbetslösa (Kr232 yrk. 7).
Kristdemokraterna anger i kommittémotion
A329 (yrk. 11) att lärlingssystem kan
utvecklas både inom den svenska
gymnasieskolans ram och som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd för
arbetslösa. Kristdemokraterna utvecklar i
kommittémotion Ub399 (yrk. 2) frågan om
att införa en lärlingsutbildning som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Flera
förhållanden talar, enligt partiet, för
ett fungerande lärlingssystem. Skola och
samhälle visar inte de praktiska
färdigheterna den uppmärksamhet som är
rimlig. Ungdomsarbetslösheten i Sverige
är betydligt högre än den genomsnittliga
arbetslösheten. Kraftiga insatser måste
vidtas för att sänka trösklarna för
ungdomars inträde i arbetslivet. Många
hantverksyrken håller på att dö ut. Det
finns behov av kompetenta yrkesarbetare
på områden som det reguljära
utbildningssystemet har svårt att
tillfredsställa. För att kunna svara upp
till företagens olika behov av
yrkeskunnande behövs en mängd olika
utbildningsvägar. Det finns inte någon
centralt sammanställd information om
lärlingsutbildningar som bedrivs i
projektform runt om i landet i form av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En
kartläggning på central, regional och
lokal nivå och en samordning mellan
länsarbetsnämnderna och kommunerna
behövs. På olika platser i landet har
projekt med lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd slagit
mycket väl ut. Med en väl fungerande
lärlingsutbildning inom gymnasieskolans
ram kommer på sikt behovet av
lärlingsutbildning som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd att minska.
I dagsläget föreligger det dock ett stort
behov.
Utskottets ställningstagande
Det måste vara samhällets ambition att
alla ungdomar erbjuds arbete eller
meningsfulla studier. Vissa ungdomar har
behov av särskilt stöd i sammanhanget.
Utskottet finner det angeläget att
förslag om insatser för att rusta och
förbereda ungdomar för en etablering på
arbetsmarknaden utgår från en helhetssyn
där ansvarsförhållandena skall vara
klarlagda och där inga ungdomar skall
riskera att ofrivilligt och långvarigt
hamna utanför arbetslivet.
Utbildning, både teoretisk och
yrkesmässig, är något som generellt
förbättrar en arbetslös chanser att få
ett arbete. Utskottet har våren 2003 i
bet. 2002/03:AU8 redovisat en del
befintliga möjligheter till
lärlingsutbildning och annan
yrkesutbildning. Bland annat pekade
utskottet på att cirka 30 % av
arbetsmarknadsutbildningen sker genom
praktik på arbetsplatser.
Lärlingsutbildning förekommer också i
gymnasieskolan - en genomgång av gällande
bestämmelser avseende
lärlingsutbildningen har gjorts i
utbildningsutskottets betänkande
2001/02:UbU9.
IFAU har gjort en jämförelse mellan
olika utbildningsmodeller för
grundläggande yrkesutbildning och
övergången skola-arbetsliv (Rapport
2003:8). En huvudfråga i rapporten är hur
olika utbildningsmodeller påverkar
förutsättningar för ungdomars övergång
från skola till arbetsliv. En jämförelse
har gjorts mellan de svenska, tyska,
brittiska och amerikanska modellerna.
Slutsatserna som kan dras av den svenska
modellen, som kännetecknas av en
offentligt organiserad yrkesutbildning,
är att den fram till 1990-talet gett
relativt gynnsamma förutsättningar för
ungdomars övergång från skola till
arbetsliv, i betydelsen låg arbetslöshet
och begränsad inaktivitet, särskilt i
jämförelse med de brittiska och
amerikanska systemen. Under 1990-talet
har dock problemen tilltagit. Tendenser
till ökade problem med genomströmning i
gymnasieskolan, en växande andel elever
utan slutbetyg och en ökad elevvolym inom
det individuella programmet kan noteras
och ses som allvarliga varningssignaler.
Gymnasiekommittén presenterade i
december 2002 sitt slutbetänkande Åtta
vägar till kunskap - en ny struktur för
gymnasieskolan (SOU 2002:120). En av
utgångspunkterna för kommitténs
överväganden har varit en analys och
bedömning av den framtida arbetsmarknaden
och vilka krav denna ställer på
gymnasieskolans utbildningar och deras
innehåll. En allmän bedömning är enligt
kommittén att tillväxten av jobb
sannolikt kommer att ske i tjänstesektorn
eller genom en förening av
industriproduktion och tjänsteverksamhet.
Strukturen på den föreslagna
gymnasieskolan är uppbyggd av block som
innehåller yrkeskurser som helt eller
delvis skall kunna arbetsplatsförläggas.
Alla i gymnasieskolan skall få möjlighet
att lära i arbetslivet, i olika
omfattning beroende på vilken inriktning
övriga studier har. Utredningen föreslår
också att kommunens ansvar för
uppföljningen av ungdomar under 20 år som
inte går ut gymnasieskolan skall
förtydligas. Enligt uppgift under hand
från Regeringskansliet kan en proposition
i frågan förväntas komma under våren
2004.
Utredningen om samhällets insatser för
att stödja ungdomar som varken studerar,
arbetar eller söker arbete överlämnade
sitt betänkande Unga utanför (SOU
2003:92) i mitten av november 2003 till
regeringen, vilket utskottet berört ovan.
Utredningen analyserar samhällets
insatser för att stödja de ungdomar som
är i behov av särskilt stöd för att
utbilda sig eller etablera sig på
arbetsmarknaden. Utredningen lämnar
förslag på konkreta åtgärder och föreslår
bl.a. att varje kommun skall ha en
lagstadgad skyldighet att skapa en
organisation som ansvarar för att aktivt
söka upp och ge stöd till alla unga
utanför under 20 år. Stödet skall syfta
till att ge kompetens för vidare studier
och arbete. Möjligheten till individuellt
anpassad undervisning måste behållas och
utvecklas. Gymnasieskolan föreslås få
större möjligheter att upphandla tjänster
från andra aktörer såsom studieförbund
och folkhögskolor. För att öka antalet
lärlingsplatser föreslår utredningen att
en särskild förhandlare utses som skall
arbeta för att arbetsmarknadens parter
träffar avtal även inom icke
traditionella lärlingsområden. Förslag
lämnas också om en förändrad roll för
arbetsförmedlingen när det gäller unga
arbetslösa. Dessutom menar utredningen
att vissa arbetsmarknadsutbildningar
skall kunna erbjudas 18-åringar liksom
möjligheten till anställningsstöd.
Mot denna bakgrund och i avvaktan på
resultatet av regeringens beredning av
betänkandena avstyrks motionerna A305
yrkande 13 (m), A329 yrkande 11 (kd),
Ub399 yrkande 2 (kd) samt Kr232 yrkande 7
(m).
Stöd till start av näringsverksamhet m.m.
Motionerna
Folkpartiet vill i kommittémotion A310
(yrk. 9) att de s.k. mikrokrediterna
utvecklas och att starta-eget-bidraget
avskaffas. Det är viktigt att det finns
någon form av stöd till dem som har en
idé och vill starta ett eget företag men
som inte har något kapital att sätta in.
Det system med mikrokrediter som
riksdagen hösten 2001 beslutade om måste
utvecklas. Det är ett bättre alternativ
än starta-eget-bidraget som skapar falsk
illusion av att det går att få i gång ett
företag på mycket kort tid. Starta-eget-
bidraget bör därför avskaffas.
Christer Adelsbo och Göran Persson i
Simrishamn (båda s) vill i motion A327 ha
ett flexiblare starta-eget-bidrag som
även kan uppbäras av icke arbetslösa
personer (yrk. 1). I ett projekt i
Bromölla kommun som syftade till att
radikalt öka nyföretagandet ingick bl.a.
att även anställda hade möjlighet att få
tjänstledighet och starta-eget-bidrag
(yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Syftet med stöd till start av
näringsverksamhet är att ge arbetslösa
eller sådana personer som riskerar att
bli arbetslösa bidrag till försörjningen
under inledningsskedet av verksamheten.
Det krävs att de aktuella personerna inte
kan få ett arbete och har förutsättningar
för att starta egen verksamhet. Stöd kan
också ges till personer som är bosatta
inom vissa stödområden även om de inte är
arbetslösa. Den som är berättigad till
ersättning från arbetslöshetskassa får
aktivitetsstöd motsvarande
arbetslöshetsersättningen, dock lägst 320
kr per dag. Den som inte uppfyller
villkoren i arbetslöshetsförsäkringen får
aktivitetsstöd med 223 kr per dag.
Stödet är alltså enbart ett bidrag till
den enskildes försörjning under sex
månader. För den egne företagaren kan det
också finnas behov av medel till
investeringar m.m. i verksamheten. Några
sådana kostnader täcks inte av
stödformen.
Institutet för tillväxtpolitiska
studier (Itps) har gjort en uppföljning
av de företag som nystartade 1998
(S2003:005). Antalet nystartade företag i
Sverige 1998 var omkring 34 000. Av dessa
var 55 % fortfarande verksamma tre år
efter start. Överlevnadsgraden bland
företag där företagaren fått starta-eget-
bidrag var 52 %, alltså något sämre.
IFAU har i sin rapport Starta-eget-
bidrag - en studie av framgångar och
misslyckanden (forskningsrapport 2001:8)
analyserat olika framgångs- och
misslyckandefaktorer som berör starta-
eget-bidraget. En framgångsfaktor som
anges är den mjukstart ett bidrag ger den
enskilde och att denne kommer i
sysselsättning. En problemfaktor som
nämns är den korta period som bidraget
lämnas. Den enskilde individen kan oftast
inte redan efter sex månader avgöra om
det finns någon bärighet i företaget.
Utskottet vill i detta sammanhang
tillägga att det finns vissa möjligheter
att förlänga bidraget, vilket dock sällan
kommer i fråga. I ett sådant läge kan den
enskilde behöva ta lån för att fortsätta
sin verksamhet. Ett lån enligt
förordningen (1994:1100) om statlig
finansiering genom regionala
utvecklingsbolag, som har likheter med de
mikrokrediter som Folkpartiet förespråkar
i sin motion, skulle då kunna vara ett
alternativ för den enskilde.
Utskottet anser att stödet till start
av näringsverksamhet har en lämplig
utformning för den kategori människor som
det avser. De i och för sig begränsade
undersökningar som gjorts ger stöd för
att bidraget på ett tillfredsställande
sätt fyller sin funktion. Med hänvisning
till vad som framförts ovan avstyrker
utskottet motionerna A310 yrkande 9 (fp)
och A327 yrkandena 1 och 2 (s).
Aktivitetsgarantin
Motionerna
Kristdemokraterna menar i kommittémotion
A329 (yrk. 5) om långtidsarbetslösa och
aktivitetsgarantin att den insikt som
måste prägla arbetsmarknadspolitiken är
att det är nödvändigt att på ett tidigt
stadium vidta relevanta åtgärder för att
stödja den arbetslöse att snabbt få rätt
utbildning, praktik och annan hjälp. En
arbetslöshetsförsäkring och ett system
bör införas som ger starka incitament för
den arbetslöse att aktivt söka arbete.
Systemet måste avvägas så att alla
människor får en rimlig grundläggande
försörjning och att inte åtgärder på
detta område leder till att människor
bara skickas över till kommunernas
socialbidragssystem. Grundidén med
aktivitetsgarantin är riktig, dvs. att de
långtidsinskrivna kommer in i ett mer
aktivt och nära samarbete med
arbetsförmedlingens personal och att
varje individs särskilda behov beaktas i
utformningen av en individuell
handlingsplan. Aktivitetsgarantin står
dock och faller med den praktiska
tillämpningen. Det räcker således inte
med jobbsökaraktiviteter. Det behövs
tydliga krav som går att leva upp till,
stöd och hjälp att bryta
arbetslöshetsmönstret och aktiva insatser
att möta den enskilda personens konkreta
behov och problem. Det är också viktigt
med nära samverkan med föreningsliv,
näringsliv, privata bemanningsföretag och
förmedlare.
Den svenska arbetsmarknadspolitiken har
visat sig misslyckad hävdar Centerpartiet
i kommittémotion A263 (yrk. 9). De
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har
inte lett till att fler fått nya arbeten.
Ett av de största programmen är
aktivitetsgarantin. I AMS egen
utvärdering sägs att åtgärden inte ökar
deltagarnas chanser att få ett reguljärt
arbete, däremot ökar chanserna att få ett
arbete med stöd. Många äldre arbetslösa
uppfattar aktivitetsgarantin som
kränkande och meningslös.
Aktivitetsgarantin bör därför begränsas
till två år och i stället skall en
möjlighet införas för arbetslösa över 60
år att få en anställning med lönebidrag.
Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda
s) anser i motion A301 att de som har
deltagit i aktivitetsgarantin i minst ett
år skall ha rätt till fem veckors
ledighet med bibehållen ersättning i
enlighet med semesterlagen.
Utskottets ställningstagande
Aktivitetsgarantin syftar till att minska
långtidsarbetslösheten och minska andelen
långtidsinskrivna vid
arbetsförmedlingarna som utskottet har
betonat några gånger tidigare. Som
utskottet betonat många gånger tidigare
måste långtidsarbetslösheten motverkas på
ett så tidigt stadium i arbetslösheten
som möjligt. Det är viktigt att det finns
ett brett spektrum av
arbetsmarknadspolitiska insatser att
använda i detta arbete. Utskottet har i
bet. 2002/03:AU8 behandlat
motionsyrkanden från Kristdemokraterna
(A329 yrk. 5) och Centerpartiet (A263
yrk. 9) som är mycket snarlika de som
utskottet nu har att behandla. Utskottet
instämde redan då i Kristdemokraternas
uppfattning att den praktiska
tillämpningen av regelsystemen och
utformningen av aktivitetsgarantin är av
avgörande betydelse för kvaliteten i
verksamheten. I betänkandet har lämnats
en beskrivning av det arbete med
kvalitetsfrågorna som pågår inom AMS.
Detta arbete fortgår alltjämt, vilket
utskottet värdesätter.
När det gäller möjligheten att få
aktivitetsstöd vid frånvaro regleras
denna fråga i förordningen (1996:1100) om
aktivitetsstöd. Av förordningen framgår
att betald ledighet kan beviljas bl.a.
under förutsättning att uppehållet bedöms
lämpligt utifrån den enskildes
individuella handlingsplan. Han eller hon
skall också under uppehållet vara beredd
att efter överenskommelse i
handlingsplanen ta aktiv del av
arbetsförmedlingens service i fråga om
platsförmedling. Utgångspunkten är att
den som uppbär aktivitetsstöd skall stå
till arbetsmarknadens förfogande. Det är
alltså inte fråga om en rätt till
ledighet. Någon självklar analogi kan
därför inte göras med semesterlagens rätt
till 25 semesterdagar.
Utskottet avstyrker med hänvisning till
vad som ovan anförts motionerna A263
yrkande 9 (c), A301 (s) och A329 yrkande
5 (kd).
Anställningsstöd
Motionen
Kristdemokraterna kräver i kommittémotion
A329 (yrk. 7) att alla regelförändringar
som gäller anställningsstödet underställs
riksdagens avvägande och beslut.
Anställningsstödet skall hjälpa alla som
varit arbetslösa i minst tolv månader.
Det är orimligt att regeringen själv
beslutar om regeländringar när det gäller
åtgärder som beräknas belasta statens
finanser med 2,3 miljarder kronor 2004.
Regelverket har sedan de senaste åren
varit föremål för ett stort antal
ändringar och tillägg. Det är viktigt att
en åtgärd får verka fullt ut och inte
störas av ständiga regeländringar som
minskar överskådligheten och byråkratin.
Anställningsstödet borde begränsas till
ett allmänt anställningsstöd och ett
förstärkt anställningsstöd.
Utskottets ställningstagande
Kristdemokraterna framför kritik som
riktas dels mot anställningsstöden i sig,
dels mot regeringens sätt att själv
besluta om förändringar i förordningen om
anställningsstöd. Det förekommer i stor
utsträckning på arbetsmarknadsområdet att
reglering sker i förordning som beslutas
av regeringen. Regleringsformen ger
regeringen möjlighet att snabbt anpassa
bestämmelser till nya situationer som
plötsligt kan uppstå på arbetsmarknaden,
utan den fördröjning det innebär att
underställa riksdagen frågan.
Utgångspunkten bör dock vara att större
förändringar i sak skall underställas
riksdagen för beslut, såsom det i
allmänhet har skett. Utskottet kan
konstatera att av de elva gånger
förordningen (1997:1275) om
anställningsstöd har varit föremål för
ändring sedan dess tillkomst den 1
januari 1998 har förändringarna av stödet
underställts riksdagen sju gånger. Ett
ytterligare exempel är att regeringen i
årets budgetproposition underställer
riksdagen frågan om avskaffande av det
utökade förstärkta anställningsstödet.
Regeringen har vid flera tillfällen, nu
senast i budgetpropositionen, aviserat
att en översyn av regleringen av
anställningsstöden skall äga rum.
Utskottet har i sitt betänkande
2002/03:AU8 utvecklat bakgrunden till
varför också utskottet anser att det
finns ett sådant behov. Till detta kommer
att den ökade förekomsten av
undantagstillämpning enligt förordningen
ger anledning till översyn. I samband med
översynen kommer regeringen, som framgår
av budgetpropositionen, att göra en
nödvändig uppstramning av villkoren och
tillämpningsbestämmelserna för
anställningsstöden.
Utskottet instämmer med regeringen att
förordningen om anställningsstöd är i
behov av en översyn. Utskottet avstyrker
med hänvisning till ovanstående motion
A329 yrkande 7 (kd).
Andra insatser för arbetslösa
Motionerna
Centerpartiet anser i kommittémotion A263
(yrk. 11) att alla arbetslösa som har en
kort utbildning skall erbjudas en
kompletterande utbildning motsvarande
gymnasienivå. Kravet på hög
utbildningsnivå hos både individer och
befolkningen i stort är större i dag än
någonsin tidigare. Det blir allt svårare
att klara arbetslivet utan en god
utbildning. Under hela 1990-talet var det
personer med kort utbildning som först
blev arbetslösa och sist fick nytt arbete
när konjunkturen vände.
Alf Eriksson och Ann-Kristine Johansson
(båda s) pekar i motion A223 på att
naturvårdsarbeten för att skydda
naturområden på grund av ändrade regler
inom arbetsmarknadspolitiken har minskat
kraftigt. Det är nödvändigt att reglerna
för arbetsmarknadspolitiken ändras så att
de arbetslösa även i framtiden får
möjlighet att utföra dessa meningsfulla
arbetsuppgifter.
Lennart Kollmats (fp) kräver i motion
A369 åtgärder så att den s.k.
Hallandsmodellen, som är ett byggvårds-
och arbetsmarknadsprojekt, kan fortsätta.
Projektet går nu mot sin undergång, sägs
det i motionen. Projektmedel dras ned och
regelverket blir allt svårare att leva
upp till.
Barbro Feltzing (mp) anser i motion A365
att frågan om kooperatörsbidrag bör utges
vid arbete i sociala arbetskooperativ
skall utredas (yrk. 1) liksom möjligheten
till ett stimulansbidrag för
handledarlöner i sociala arbetskooperativ
(yrk. 2).
Utskottets ställningstagande
Kommunerna är skyldiga att erbjuda alla
gymnasieutbildning tills de fyller 20 år,
men inte därefter. När det gäller
arbetsmarknadsutbildningen är syftet att
den skall leda till arbete, vilket är
skälet till att den är yrkesinriktad. Det
kan förekomma att
arbetsmarknadsutbildning ges i form av en
plats i det reguljära
utbildningsväsendet, dvs. vid komvux,
folkhögskola eller högskola. På
gymnasienivå får arbetsmarknadsutbildning
endast ges till arbetshandikappade och
till långtidsinskrivna invandrare. Övriga
arbetslösa är hänvisade till den
kommunala vuxenutbildningen. Deltagare
inom aktivitetsgarantin har getts utökade
möjligheter att med bibehållet
aktivitetsstöd delta i utbildning inom
det reguljära utbildningsväsendet. Att
det finns sådana möjligheter är viktigt
med tanke på att många deltagare inom
aktivitetsgarantin saknar kvalifikationer
för de arbeten som finns eller väntas
tillkomma framöver. Utbildning inom det
reguljära utbildningssystemet för
deltagare i aktivitetsgarantin får avse
förberedande insatser på grundskole-
eller gymnasienivå och får motsvara
längst sex månaders heltidsstudier. De
som är över 50 år får studera upp till
tolv månader. För deltagare i
aktivitetsgarantin kan detta innebära
bättre möjligheter att inhämta kunskap i
kärnämnena men också att delta i korta
orienterande utbildningar som syftar till
att stimulera till vidare studier inom
aktivitetsgarantin eller det reguljära
utbildningsväsendet. Utskottet är inte
berett att generellt förorda en möjlighet
till gymnasieutbildning, i varje fall
inte om den skall erbjudas inom ramen för
arbetsmarknadsutbildningen. Med
hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion A263 yrkande 11 (c).
I motion A223 förespråkas
naturvårdsarbete och i motion A369
byggnadsvårdsarbete (Hallandsmodellen),
båda inom arbetsmarknadspolitikens ram.
Utskottet konstaterar att medel under
budgetåret 2003 får användas för förhöjda
dagsverkskostnader i samband med
anställningsstöd som medför investeringar
i bl.a. skogligt arbete och arbete inom
miljö-, natur-, byggnads- och fornvård.
Av AMV:s regleringsbrev för 2003 framgår
att stöd för sådana arbeten får lämnas
med högst 2 500 kr per dag i stödområden
och med högst 1 500 kr per dag i övriga
landet. Enligt vad utskottet erfarit
under hand från Näringsdepartementet
kommer motsvarande möjlighet även att
finnas under budgetåret 2004. Med
hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna A223 (s) och A369
(fp).
Lönebidragsutredningen som nyligen lämnat
sin betänkande ArbetsKraft (SOU 2003:95)
har undersökt möjligheterna till och
lämpligheten av ett bidrag till s.k.
sociala arbetskooperativ inom ramen för
de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
personer med funktionshinder. Betänkandet
är föremål för remissbehandling.
Utskottet vill inte föregripa regeringens
beredning av frågan och avstyrker motion
A365 yrkandena 1 och 2 (mp).
2.3 Arbetsförmedling m.m.
Utskottets förslag i korthet
Ett antal motioner om arbetsförmedling
och arbetsmarknadsnämnder behandlas i
avsnittet. Samtliga motioner avstyrks
bl.a. med hänvisning till pågående
arbete inom AMV. I avsnittet behandlas
också en motion om avskaffande av den
s.k. platsanmälningslagen. Utskottet,
som anser att systemet med platsanmälan
fyller en viktig funktion, avstyrker
motionen.
Jämför reservationerna 32 (m), 33 (fp)
och 34 (c).
Förmedlingsverksamhet
Motionerna
Moderaterna anser i kommittémotionen A305
(yrk. 10) att en individuell
arbetsförmedling skall skapas. Alla
arbetslösa skall ha rätt till kostnadsfri
och valfri arbetsförmedling och en
individuell behandling.
Arbetsförmedlingstjänsten kan utföras av
olika huvudmän, t.ex. bemanningsföretag.
Konkurrens och mångfald inom
arbetsförmedlingen leder till högre
kvalitet och effektivare resultat. Staten
har dock det yttersta ansvaret för att
alla arbetslösa får den service som de
har rätt att kräva. Verksamheten skall
utformas utifrån de lokala förhållandena.
Allt stöd från arbetsförmedlingen skall
ha som enda syfte att ge den arbetslösa
maximal möjlighet att kunna finna ett
arbete, och åtgärderna måste därför
utformas efter den enskildes behov.
Platsförmedlingen skall reformeras för
att stärka den arbetslöses ställning,
menar Folkpartiet i kommittémotion A310
(yrk. 5). Arbetsförmedlingen måste få
konkurrens, verksamheten kan utföras av
en rad olika aktörer. Privata
arbetsförmedlingar, branschvisa
arbetsförmedlingar, privata
utbildningsföretag, bemanningsföretag
etc. skall kunna komplettera den statliga
arbetsförmedlingen. Fristående
organisationer, som aktivitetscentrum och
förmedlare av kunskapstjänster m.fl., har
bidragit till att minska arbetslösheten
och segregationen och att höja låga
kvinnolöner bl.a. inom vården. Ytterst
har det offentliga ansvaret för
arbetsförmedlingsverksamheten; i vissa
delar av Sverige finns det inte underlag
för privata aktörer och där måste det
offentliga träda in. Hanteringen av
arbetslöshetsförsäkringen bör dessutom
lyftas bort från
platsförmedlingsverksamheten.
Utskottets ställningstagande
Moderaterna och Folkpartiet är i sina
motioner om arbetsförmedlingsverksamheten
relativt samstämmiga. Utgångspunkten
tycks vara att arbetsförmedling sker bäst
i annan än statlig regi. Det statliga
ansvaret begränsas enligt dessa partier
till en sorts garanti att täcka upp
geografiskt på de platser där de privata
aktörerna inte etablerat sig.
Utskottet vill med anledning av detta
slå fast att den offentliga
arbetsförmedlingen även i framtiden skall
vara anslagsfinansierad, heltäckande och
avgiftsfri. Den bör bedriva en
sammanhållen och effektiv
arbetsmarknadspolitik och förfoga över de
arbetsmarknadspolitiska programmen. Det
senare hindrar naturligtvis inte att
samverkan sker med andra aktörer i
utförandet av programmen. Utan samverkan
med andra parter klarar
arbetsförmedlingen inte hela sin uppgift
på det arbetsmarknadspolitiska området.
AMS har som tidigare omnämnts under 2003
tagit fram styrdokumenten Af Sverige.
Dokumentet genomsyras av att
arbetsförmedlingens arbetssätt skall vara
enhetligt, rättssäkert och effektivt. På
detta sätt kan den offentliga
förmedlingen ytterligare förbättra sin
verksamhet.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionerna A305
yrkande 10 (m) och A310 yrkande 5 (fp).
Arbetsmarknadsnämnder
Motionerna
Centerpartiet vill i kommittémotion A263
(yrk. 3 och 10) att regelverket för och
organisationen av
arbetsförmedlingsnämnderna skall
utvärderas. För att
arbetsmarknadspolitiken skall bli mer
dynamisk behövs lokal förankring och
idéer från alla parter.
Arbetsförmedlingsnämnderna har inte makt
över resurserna och har inte fått någon
större betydelse för den lokala
delaktigheten. Det skall finnas
lagstiftning som gör det möjligt för
arbetsmarknadsnämnderna att i samråd med
kommuner och landsting införa
anställningsstöd såsom offentligt skyddat
arbete och offentligt tillfälligt arbete.
Linnéa Darell (fp) betonar i motion A221
vikten av ökad samverkan mellan
akademiskt utbildade personer och små och
medelstora företag. Det borde finnas
utrymme för lokala och regionala insatser
för arbetslösa med akademisk utbildning i
samverkan med
arbetsförmedling/länsarbetsnämnd och
intresserade företag.
Utskottets ställningstagande
Ett viktigt forum för lokal samverkan är
de arbetsmarknadsnämnder som finns i
merparten av landets kommuner.
Arbetsmarknadsnämnderna är ett
samarbetsorgan med uppgift att medverka
till att den arbetsmarknadspolitiska
verksamheten utformas utifrån lokala
förutsättningar och behov. Enligt
förordningen (2001:623) med instruktion
för Arbetsmarknadsverket skall
länsarbetsnämnden överlåta åt
arbetsmarknadsnämnden att besluta i
frågor som det är lämpligt att
arbetsmarknadsnämnden prövar. En sådan
överlåtelse skall framför allt avse
frågor där ett utökat ansvar för
arbetsmarknadsnämnden ökar
förutsättningarna för en lokal anpassning
av verksamheten. Det kan t.ex. innebära
att nämnden skall medverka till att finna
former och skapa utrymme för
aktivitetsgarantin, ansvara för
kvaliteten i ungdomsinsatserna,
mobilisera det lokala
arbetsmarknadsutbudet och skapa samsyn
mellan olika aktörer för att främja att
varje individs arbetsförmåga tas till
vara. Nämnderna består av representanter
från kommunen, det lokala näringslivet
och arbetstagarorganisationer.
Statskontoret har av regeringen fått i
uppdrag att följa upp resultatet av
Arbetsmarknadsverkets nya ledningsform. I
en delrapport som kom i januari 2003 har
uppföljning skett av styrningen av
länsarbetsnämndernas verksamhet. En del i
denna uppföljning berör
arbetsmarknadsnämnderna och deras roll.
Det som framkom i delrapporten är att,
även om arbetsmarknadsnämnderna ofta har
en rådgivande roll, det inte är ovanligt
att länsarbetsnämnderna delegerar
beslutsbefogenheter till
arbetsmarknadsnämnderna. Delegerade
beslut kan t.ex. gälla övergripande
fördelning av medel för
arbetsmarknadsprogram,
arbetsmarknadsutbildningens inriktning,
upphandling av arbetsmarknadsutbildning
och beslut om arbetsgivarstöd till
företag som saknar kollektivavtal.
Statskontorets uppdrag skall
slutrapporteras i januari 2004.
När det gäller motion A221 om samverkan
mellan arbetslösa med akademisk
utbildning och små och medelstora företag
kan utskottet konstatera att ett
etablerat forum för sådan samverkan
skulle kunna vara arbetsmarknadsnämnderna
som bör ha en passande sammansättning för
sådan verksamhet.
Med hänvisning till vad som framförts
ovan och till att Statskontorets
uppföljning pågår och med beaktande av
att arbetsmarknadsnämnderna, om
delegering sker, redan i dag kan förfoga
över arbetsmarknadspolitiska program,
avstyrker utskottet motionerna A221 (fp)
och A263 yrkandena 3 och 10 (c).
Platsanmälningslagen
Motionerna
I två m-motioner hävdas att lagen
(1976:157) om skyldighet för arbetsgivare
att anmäla ledig plats till den
offentliga arbetsförmedlingen avskaffas.
Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda
m) anser i motion A222 att lagen inte
fyller någon funktion och att den är
otidsenlig. Magdalena Andersson och Bengt-
Anders Johansson (båda m) menar i motion
A201 av liknande skäl att lagen utan
olägenhet kan avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att den offentliga
arbetsförmedlingen även i fortsättningen
skall vara heltäckande. Den skall liksom
hittills också vara anslagsfinansierad
och avgiftsfri. Om arbetsmarknaden skall
fungera väl krävs en effektiv spridning
av informationen om lediga platser över
hela landet. Genom allmän platsanmälan
ges möjlighet till sådan
informationsspridning. Den kan därigenom
sägas befrämja rörligheten på
arbetsmarknaden. Vidare kan den enskilda
arbetssökanden få bättre överblick över
lediga arbeten, ett behov som kanske gör
sig än mer gällande i dag än när lagen
infördes. Troligen är det fler grupper av
sökande som anser att det kan finnas skäl
att vända sig till förmedlingen om det
finns krav på obligatorisk platsanmälan.
Arbetsgivarna har i regel fördel av att
få ett större antal sökande att välja
mellan, vilket lagen bör leda till.
Användningen av AMS tjänster på Af
Internet har fått en allt större
betydelse. Tjänsten "Annonsera direkt"
svarar för 40 % av alla lediga arbeten
som anmäls till arbetsförmedlingen.
Utskottet, som anser att systemet med
platsanmälan fyller en viktig funktion,
kan därför inte dela uppfattningen att
den obligatoriska platsanmälan bör
slopas. Motionerna A201 (m) och A222 (m)
avstyrks.
2.4 Arbetskraftens rörlighet över
gränserna
Utskottets förslag i korthet
Motioner om arbetskraftens rörlighet
över gränserna behandlas i avsnittet
och avstyrks av utskottet.
Jämför reservationerna 35 (m) och 36
(v).
Motionerna
Vänsterpartiet avvisar i motion A259
övergångsbestämmelser rörande
arbetskraftens fria rörlighet i samband
med utvidgningen med motiveringen att
detta vore diskriminerande och skulle
medföra en risk för att EU delas in i A-
och B-lag.
Redan i dag, innan EU:s utvidgning ägt
rum, finns exempel på att arbetskraft
från andra länder utsätts för
lönedumpning och social dumpning och får
sämre arbetsvillkor än inhemsk
arbetskraft. Detta måste undvikas, och
regeringen måste följa upp att
kollektivavtal och rättigheter för
löntagarna inte urholkas till följd av
den fria rörligheten.
En översyn bör göras av
bemanningsföretag där lönedumpning kan
förekomma liksom av oklara
ansvarsförhållanden mellan huvud- och
underentreprenörer och oseriös användning
av F-skattsedlar.
Regler om arbetskraftens fria rörlighet
och arbetskraftsinvandring måste utformas
utifrån ett klass- och könsperspektiv och
syfta till att alla grupper på
arbetsmarknaden skall omfattas av ett
skydd.
Tobias Billström m.fl. (m) begär i motion
Sf324 (yrk. 3 och 4) att hindren mot
arbetskraftens rörlighet i
Öresundsregionen undanröjs. Systemen för
arbetslöshetsersättning och för
arbetsförmedling och
arbetsmarknadspolitiska program är i dag
utformade på ett sätt som motverkar
regional integrering och arbetspendling.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen
exemplifierar motionärerna med de problem
som uppstår för personer som exempelvis
arbetar i båda länderna eller som uppbär
ersättning för deltidsarbetslöshet i det
ena landet och arbetar deltid i det
andra.
Christer Nylander m.fl. (fp) förespråkar
i motion N225 (yrk. 4) regeländringar för
att öka integreringen av
arbetsmarknaderna i Öresundsregionen.
Kostnaderna för arbetspendling bör bli
avdragsgilla, de regler som gäller för
tillsvidareanställningar bör gälla också
för bemanningsföretag och skillnader i
skatter, pensions-, försäkrings- och
arbetsgivaravgifter bör minska och
tydliggöras.
Viviann Gerdin (c) anser i motion A240
(yrk. 3) att interregprojektet
GränseTjänsten i Morokulien bör
finansieras med statliga medel. Projektet
syftar till att underlätta integreringen
mellan Norge och Sverige. GränseTjänsten
är en informationscentral dit
privatpersoner, organisationer och
företag kan vända sig.
Utskottets ställningstagande
Vänsterpartiet tar i sin motion upp
frågan om hur tryggheten skall kunna
säkerställas på arbetsmarknaden, och då
särskilt i samband med EU:s förestående
utvidgning.
Arbetsmarknadsutskottet har under 2003
särskilt uppmärksammat frågor om
arbetskraftens rörlighet över gränserna.
I maj i år anordnade utskottet en
offentlig utfrågning om
arbetskraftsinvandring. Syftet var bl.a.
att belysa arbetskraftssituationen i
Sverige i framtiden och villkoren för den
invandrade arbetskraften. I oktober 2003
har företrädare i utskottet för samtliga
riksdagspartier deltagit i en konferens i
Malmö om utländska byggnadsarbetares
verksamhet i Sverige.
Enligt många bedömare är det inte
troligt att en öppen arbetsmarknad i
Sverige för de nya EU-medborgarna skulle
leda till några omfattande
arbetskraftsströmmar till Sverige.
Erfarenheterna från tidigare
utvidgningar, exempelvis då Grekland,
Spanien och Portugal blev medlemmar,
tyder inte på några omfattande
arbetskraftsströmmar från fattigare till
rikare länder. Det är dock förknippat med
osäkerhet att bygga sina antaganden på
historiska erfarenheter.
Under alla omständigheter är det enligt
utskottet viktigt att förhindra
lönedumpning och annan social dumpning på
arbetsmarknaden, och detta med eller utan
arbetskraftsinvandring. Här har de
fackliga organisationerna en central
roll. Kollektivavtal har fundamental
betydelse för att arbetstagare skall
kunna tillförsäkras goda och likvärdiga
villkor. Det är i första hand genom en
väl fungerande facklig verksamhet som man
kan motverka social dumpning och
förhindra diskriminering av invandrad
arbetskraft. Utskottet ser mot denna
bakgrund positivt på att regeringen
enligt budgetpropositionen anslår
ytterligare 30 miljoner kronor för
finansiering av den regionala
skyddsombudsverksamheten fr.o.m. 2004.
Också Arbetsmiljöverket får
medelstillskott för att förstärka
tillsynsverksamheten.
En rad myndigheter måste medverka och
samverka med varandra när det gäller att
ta fram information om gällande regler
och i fråga om olika former av kontroll,
exempelvis av skyddsarbete och
skattefrågor. En fråga som måste
uppmärksammas i detta sammanhang är
gränsdragningen mellan arbetstagare,
uppdragstagare och självständiga
företagare.
Vid ett sammanträffande mellan
utskottet och arbetsmarknadsminister Hans
Karlsson med medarbetare den 15 oktober
2003 framgick att regeringen är medveten
om de problem som tas upp i
Vänsterpartiets motion. Utskottet anser
därför inte att det finns anledning att
rikta något tillkännagivande till
regeringen i denna fråga.
Vad beträffar förslagen i motionerna
Sf324 (m) och N225 (fp) om arbetskraftens
rörlighet i Öresundsregionen konstaterar
utskottet att Sverige under sitt
ordförandeskap i Nordiska ministerrådet
2003 intensivt verkat för att undanröja
gränshinder i förhållande till de övriga
nordiska länderna.
Gränshindren i Norden har påtalats
under många år, och i flera rapporter har
bristerna uppmärksammats. Arbetet med att
undanröja gränshindren har dock gått
trögt. I syfte att skynda på processen
med att riva gränshindren i Norden utsågs
i januari 2003 den förre danske
statsministern Poul Schlüter till
särskild representant med uppdrag
underlätta rörligheten för de nordiska
medborgarna.
Schlüter har en pådrivande roll och har
under året arbetat i nära samråd med det
svenska ordförandeskapet i Nordiska
ministerrådet och rådets sekretariat i
Köpenhamn. Han har också deltagit i en
rad fackministermöten och samarbetat
direkt med de olika regeringskanslierna
och företrädare för gränsregionerna i
Norden. Arbetet med att undanröja
gränshinder fortsätter när Island vid
årsskiftet tar över ordförandeskapet i
Nordiska ministerrådet. Schlüter blir
kvar som särskild
gränshindersrepresentant åtminstone fram
till sommaren 2004. Ministerrådets
sekretariat i Köpenhamn skall vidare
förstärkas med ett gränspolitiskt
sekretariat.
När det gäller de frågor om
arbetslöshetsförsäkringen som tas upp i
motion Sf324 (m) konstaterar utskottet
att ett intensivt nordiskt arbete pågår
för att de skilda ersättningssystemen i
Norden skall komma i bättre samklang.
Under hösten har en juridisk analys
gjorts av möjligheten för gränsarbetare
att välja att behålla sitt medlemskap i
arbetslöshetskassan i sitt hemland när
han eller hon tillfälligt arbetar i ett
annat nordiskt land. Analysen har gjorts
med utgångspunkt i gällande avtal mellan
de nordiska länderna respektive EG-
lagstiftningen. Analysen har överlämnats
till Nordiska ministerrådet
(arbetsmarknads- och
arbetsmiljöministrarna) och dessa antog
utredningens förslag på ett möte i
september 2003. Nu är det upp till vart
och ett av de nordiska länderna att se
över sin lagstiftning om
arbetslöshetsförsäkringen så hindren
avseende inträdes- och
sammanläggningsvillkor försvinner.
Vad gäller möjligheterna att delta i
arbetsmarknadspolitiska program utanför
Sverige vill utskottet peka på att denna
fråga regleras i 33 § förordningen
(2000:624) om arbetsmarknadspolitiska
program. Där sägs att ett program eller
del därav får förläggas till Sveriges
närområde om det finns särskilda skäl
till att förlägga verksamhet utanför
Sverige. Den som anordnar arbetspraktik
utanför Sverige måste dock vara en svensk
juridisk person. För att stöd till start
av näringsverksamhet skall lämnas måste
verksamheten vara registrerad i och till
viss del bedrivas i Sverige.
Frågan om flyttstöd för att söka arbete
i annat nordiskt har behandlats i
överläggningar mellan de nordiska
länderna vid ett antal tillfällen.
Sverige har därvid varit pådrivande.
Eftersom det samlade intresset från
övriga nordiska länder enligt uppgift
från Näringsdepartementet varit svalt har
Sverige inte prioriterat denna fråga
under det svenska ordförandeskapet i
Nordiska ministerrådet 2003.
Utskottet kan också nämna att Nordiska
ministerrådet hösten 2003 beslutat
tillsätta en nordisk arbetsgrupp för
erkännande av yrkesutbildning. Gruppens
arbete skall slutföras våren 2004.
GränseTjänsten i Morokulien, som tas upp
i motion A240 (c), drivs i form av ett
projekt inom EU:s gemenskapsinitiativ
Interreg. I GränseTjänstens verksamhet
ingår bl.a. förmedlingsfrågor.
Länsarbetsnämnden i Värmland är en av de
nationella medfinansiärerna. Utskottet är
inte berett att ta ställning i frågan om
statlig finansiering av verksamheten utan
anser att det bör ankomma på AMV att
avgöra om och i vilken utsträckning de
arbetsmarknadspolitiska medel som verket
förfogar över skall användas till
förmedlingsverksamhet i GränseTjänstens
regi eller för ordinarie
förmedlingsverksamhet vid
arbetsförmedlingarna.
Utskottet avstyrker motionerna A240
yrkande 3 (c), A259 (v), Sf324 yrkandena
3 och 4 (m) samt N225 yrkande 4 (fp).
3 Utgiftsområde 14 Arbetsliv
3.1 Individuell kompetensutveckling
Utskottets förslag i korthet
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om att för ett system för
individuell kompetensutveckling
överföra 1 150 000 000 kr från
inkomsttitel 1428 Energiskatt till
Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning (utg.omr. 14 prop. punkt
5).
Motioner om individuell
kompetensutveckling behandlas i
avsnittet och avstyrks av utskottet.
Jämför reservation 37 (m, fp, kd, c).
Propositionen
För ett system för individuell
kompetensutveckling har riksdagen
tidigare bemyndigat regeringen att av
inkomsterna på inkomsttitel 1428
Energiskatt föra över medel till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvalt
ning. Bemyndigandena har avsett åren
2000-2003. Den sammanlagda överföringen
uppgår till 4 800 000 000 kr. I 2003 års
ekonomiska vårproposition uttalade reger
ingen att man avser att under
mandatperioden återkomma med förslag om
kompetensutveckling. Det behövs nu ett
bemyndigande för 2004 att av inkomsterna
2004 på inkomsttitel 1428 Energiskatt
föra 1 150 000 000 kr till
Riksgäldskontoret för tillfällig
förvaltning. Medlen placeras på ett
räntefritt konto i avvaktan på ett beslut
om hur de skall användas för kompe
tensutveckling. Överföringen skall
redovisas mot inkomsttitel 1428
Energiskatt (utg.omr. 14 prop. punkt 5).
Motionerna
Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet drar
i motion A227 (yrk. 1-4) upp riktlinjerna
för ett system för individuell
kompetensutveckling.
Enligt partierna är det viktigt att
Sverige återfår sin forna ställning i
toppen av den s.k. välståndsligan. Dagens
situation är bekymmersam. I många
kommuner är en tredjedel av den
arbetsföra befolkningen antingen
arbetslös, föremål för någon
arbetsmarknadspolitisk insats eller
förtidspensionerad.
Arbetslivet genomgår en snabb
förändring. Globalisering och
teknikintensifiering leder till ökad
rörlighet på arbetsmarknaden. Det blir
allt vanligare att en person har varit
anställd hos flera olika arbetsgivare och
att man växlar mellan utbildning och
arbete. Utbildningen är en färskvara, och
många gamla yrken är på tillbakagång
samtidigt som nya tillkommer.
Det är viktigt att man understöder det
livslånga lärandet och ökar människors
möjligheter att förkovra sig och
utvecklas. Utbildning och kompetens är
nyckelord för framtidens arbetsmarknad.
Därför skall ett system införas för
sparande till kompetensutveckling.
Systemet skall vara individuellt och
frivilligt. Kompetenssparande främjar
möjligheterna för individen att utbilda
sig vidare. När kompetensen stärks ökar
den enskildes trygghet på arbetsmarknaden
liksom benägenheten att pröva utmaningar
i arbetslivet. Ökade möjligheter till
kompetenssparande är därför en viktig
komponent i en strategi för långsiktig
tillväxt.
Kompetenssparande är inte bara positivt
ur ett individperspektiv. Sådant sparande
bidrar till kompetenshöjning och därmed
till att begränsa arbetslösheten. Landets
förmåga att stå emot ekonomiska kriser
förstärks (yrk. 1).
Systemet skall bygga på en möjlighet
för fysiska personer att med skattemässig
verkan göra insättningar på individuella
kompetenssparkonton. Det skall inte bara
gälla för anställda, utan det är också
viktigt att egenföretagare ges möjlighet
att kompetensspara.
Medlen på kompetenssparkontot är
individens egna och skall kunna användas
till sådan kompetensutveckling som den
enskilde själv bestämmer.
Kompetensutveckling bör ges en vid
definition. Om sparmedlen inte kommer
till användning för kompetensutveckling
bör de kunna användas för att förstärka
pensionen (yrk. 2).
Den av regeringen i proposition
2001/02:175 föreslagna avdragsrätten är
otillräcklig för att nå reformens syfte.
Avdragsrätten bör gälla för insättningar
upp till ett prisbasbelopp per år.
För låginkomsttagare bör det införas
någon form av extra skattekredit eller
bidrag.
Arbetsgivarnas medverkan är viktig för
att stödja och utveckla individernas
kontinuerliga vidareutbildning. Det är
angeläget att få deras medverkan bl.a.
därför att kapitalet i systemet då kan
byggas upp i en snabbare takt. I syfte
att stimulera arbetsgivare att bidra till
den anställdes eget utbildningssparande
bör det införas en rätt till avdrag för
sociala avgifter vid avsättningar till
den anställdes kompetenssparkonto (yrk.
3).
Partierna avvisar regeringens förslag
att medlen skall förvaltas av en
myndighet. I stället anser de att medlen
bör förvaltas av banker och andra
finansiella institut. Kostnaderna minskar
eftersom det redan finns en
"infrastruktur". Det är viktigt att
kompetenssparandet blir attraktivt genom
att det råder stor valfrihet för spararna
vad gäller både olika typer av sparande
och sparinstitut.
Avkastningen skall inte beskattas som
kapitalinkomst. I stället skall
avkastningen beskattas på samma sätt som
gäller för det individuella
pensionssparandet. Det innebär att
avkastningen bör beskattas med 15 % (yrk.
4).
De fyra partierna lägger dessutom i
egna parti- och kommittémotioner fram
förslag av motsvarande eller liknande
innehåll, Moderaterna i motion A305 (yrk.
14), Folkpartiet i motionerna A307 (yrk.
6) och Ub396 (yrk. 11), Kristdemokraterna
i motionerna A308 (yrk. 6), A309 (yrk. 3)
och A329 (yrk. 15) samt Centerpartiet i
motion A263 (yrk. 12).
Ulla Wester (s) ser i motion A232
införande av individuella kompetenskonton
som en av många metoder att nå målet att
kvinnor och män på lika villkor skall
kunna satsa på både arbete och familj.
Motionären anser det viktigt att beakta
jämställdhetsaspekter när
kompetenskontona utformas.
Utskottets ställningstagande
Som framgått har regeringen i 2003 års
ekonomiska vårproposition uttalat att den
avser att under mandatperioden återkomma
till riksdagen med förslag om
kompetensutveckling. Riksdagen har
tidigare godkänt ett förslag till
grundelement i ett system för individuell
kompetensutveckling som regeringen dragit
upp (prop. 2001/02:175, bet.
2001/02:AU10, rskr. 2001/02:232).
Arbetsmarknadsutskottet har redan vid
två tillfällen, i betänkandena
2001/02:AU10 och 2002/03:AU2, avstyrkt
motionsförslag som i allt väsentligt
motsvarar de förslag som nu lagts fram i
motioner från Moderaterna, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Centerpartiet.
Utskottet finner inte anledning att ändra
uppfattning utan avstyrker nu aktuella
förslag. Vad gäller motion A232 (s) anser
utskottet att jämställdhetsaspekter bör
genomsyra alla förslag som läggs fram av
regeringen.
Motionerna A227 yrkandena 1-4 (m, fp,
kd och c), A232 (s), A263 yrkande 12 (c),
A305 yrkande 14 (m), A307 yrkande 6 (fp),
A308 yrkande 6 (kd), A309 yrkande 3 (kd),
A329 (yrk. 15) och Ub396 yrkande 11 (fp)
avstyrks av utskottet.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i propositionen (utg.omr. 14
prop. punkt 5).
3.2 Ändring i arbetsmiljölagen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring
i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Propositionen innehåller förslag till lag
om ändring i 6 kap. 2 § arbetsmiljölagen
(1977:1160). I samband med att regeringen
i proposition Sjösäkerhet (prop.
2002/03:109) lämnade förslag till
ändringar i arbetsmiljölagen ändrades 6
kap. 2 § arbetsmiljölagen. Ändringen
trädde i kraft den 21 juli 2003. Lagen
bör ändras tillbaka till den lydelse som
den hade före den 21 juli 2003.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i propositionen under
utgiftsområde 14 punkt 1 till ändring i 6
kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) och
föreslår att riksdagen antar den
lagändring som framgår av bilaga 3.
4 Anslagsfrågor
4.1 Anslag på utgiftsområde 13
Arbetsmarknad
Anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 4 438 ags-
2 l 025 spar 77
ande 077
Utgi
200 Ansla 4 621 fts- 4 506
3 g 614 prog 072
nos
200 Försl 4 742
4 ag 879
200 Beräk 4 850 1
5 nat 863
200 Beräk 4 931 2
6 nat 337
1 Motsvarar 4 739 tkr i 2004 års
prisnivå.
2 Motsvarar 4 737 tkr i 2004 års
prisnivå.
Från anslaget finansieras kostnader för
personal och lokaler samt andra
förvaltningskostnader vid AMS,
länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna
och de avgiftsfinansierade verksamheterna
vid Arbetslivstjänst (ALT) och Aske
kursgård.
Under anslaget redovisas också IAESTE-
praktik (The International Association
for Exchange of Students for Technical
Experience). Anslaget får även användas
för viss medfinansiering som svarar mot
utbetalningar från anslaget 22:6
Europeiska socialfonden m.m. för perioden
2000-2006. En ny myndighet, Inspektionen
för arbetslöshetsförsäkringen, inrättas
fr.o.m. den 1 januari 2004. Myndigheten
kommer att överta de flesta av AMS
tillsynsuppgifter som avser
arbetslöshetsförsäkringen. Med anledning
av denna övergång minskar regeringen
anslaget med 46 miljoner kronor samtidigt
som anslaget 22:12 Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen ökas med
motsvarande belopp. Anslag 22:1 minskas
med 1 550 000 kr för att finansiera det
utökade resursbehovet för
Arbetsdomstolen. Beloppet överförs till
anslaget 23:4 Arbetsdomstolen. En ökning
sker av anslag 22:1 med 8 miljoner kronor
för 2004 för delfinansiering av AMS
kostnader inom ramen för projektet Work
Life Development Programme (WLDP) som
bedrivs i EU:s kandidatländer. Projektet
är en fortsättning på det pågående
projektet Work Life and EU Enlargement
(WLE) som pågått under tre år.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 4 742 879 000 kr
för budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
4 742 -256 -1 40 -410 -700
879 115 0 000 000 000
Moderaterna förordar i kommittémotion
A339 att en ny effektiv
arbetsmarknadsmyndighet skall ersätta AMS
(yrk. 5 i denna del). Den nya myndigheten
skall ansvara för att godtagbara
förmedlingstjänster erbjuds över hela
landet, administrera de
arbetsmarknadspolitiska stöden och
bedriva den myndighetsutövning som är
nödvändig. Den nya myndigheten föreslås
bli verksam helt och fullt 2006. En mer
individuell och effektiv arbetsförmedling
skall införas (yrk. 3). Arbetsförmedling
skall vara kostnadsfri för den som är
arbetslös. Arbetsförmedling som kan
skötas bättre eller lika bra av andra
aktörer än staten skall ges möjlighet att
i fri konkurrens göra detta.
Rekryteringsföretag kan hjälpa nya
grupper av arbetssökande,
specialistförmedlingar kan växa fram och
bemanningsföretag vidga sina
verksamhetsfält. För budgetåret 2004
beräknar Moderaterna anslaget till 4 486
764 000 kr, vilket innebär en minskning
med 256 115 000 kr i förhållande till
regeringens förslag (yrk. 8).
Folkpartiet anser i kommittémotion A310
(yrk. 2 i denna del) att AMS i sin
nuvarande form skall läggas ned. AMS
skall på central nivå ersättas av en
förhållandevis liten organisation för
rena myndighetsuppgifter och tillsyn.
Syftet är att AMS serviceuppgifter,
arbetsförmedling och
arbetsmarknadsåtgärder skall kunna
utföras av en rad olika aktörer, både
privata och ideella. Hanteringen av
arbetslöshetsförsäkringen bör lyftas bort
från platsförmedlingsverksamheten.
Sammantaget räknar Folkpartiet med att
anslaget kan minskas med 1 400 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag (yrk. 14 i denna del).
Motsvarande anslagsförslag återfinns i
partimotion Fi240 (yrk. 21 i denna del).
För att verkställa en ny
arbetsmarknadspolitik vill
Kristdemokraterna i kommittémotion A329
(yrk. 25 i denna del) att den nuvarande
myndighetsstrukturen ersätts med en ny
arbetsmarknadsmyndighet. Den nya
myndigheten har att inom de mål för
arbetsmarknadspolitiken som riksdagen
fastställer ansvara för bl.a. följande
uppgifter: Myndigheten skall vara
expertorgan till regeringen, ombesörja
driften av servicekontor runt om i
landet, fördela anslag mellan
servicekontoren, auktorisera aktörerna
som fått rätt att bedriva förmedlings-
och utbildningsverksamhet för arbetslösa
och ansvara för att alla arbetssökande
får tillgång till enkel och effektiv
information om lediga platser. Ambitionen
med den nya myndigheten skall vara att
den skall medverka till att så många som
möjligt så snabbt som möjligt, inom tre
månader, kan lösa sin
arbetslöshetsproblematik själva. Den nya
myndigheten blir betydligt mindre än
nuvarande AMV. Förvaltningskostnaderna
kan därför reduceras kraftigt. Minskad
byråkrati och kortare söktider för
arbetssökande frigör resurser som kan
satsas på dem som har allra svårast att
få arbete. Innan den nya
arbetsmarknadspolitiken är sjösatt fullt
ut skall AMS som central myndighet få en
tydligare stabskaraktär med möjlighet
till ytterligare rationaliseringar. För
budgetåret 2004 beräknar
Kristdemokraterna anslaget till ett 410
miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår (yrk. 34 i denna
del).
Centerpartiet ser i motion A363 (i denna
del) en möjlighet att minska
Arbetsmarknadsverket och
Arbetsmarknadsstyrelsen till förmån för
ett mer decentraliserat system. Både makt
och resurser behöver decentraliseras till
länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar och
ytterst till de personer som är
arbetslösa. Beslut och resurser skall
läggas där kunskapen om de lokala
förhållandena finns.
För budgetåret 2004 beräknar
Centerpartiet anslaget till ett 700
miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår, som ett
engångsanslagssparande.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
ställningstagande i avsnitt 1 Allmänna
frågor rörande oppositionens förslag om
AMV:s roll och decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken och 2.3
Arbetsförmedling m.m. avstyrker utskottet
motionerna A310 yrkandena 2 och 14 båda i
denna del (fp), A329 yrkandena 25 och 34
båda i denna del (kd), A339 yrkandena 3,
5 i denna del och 8 (m) samt A363 i denna
del (c) och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:2 Bidrag till arbetslöshetser
sättning och aktivitetsstöd
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 36 728 ags-
2 l 378 spar 1 149
ande 033
Utgi
200 Ansla 40 159 fts- 40
3 g 0001 prog 081
nos 000
200 Försl 39 253
4 ag 000
200 Beräk 35 676
5 nat 000
200 Beräk 33 893
6 nat 000
1 Inklusive en minskning med 104 000 tkr
på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2003 samt
förslag om en ökning med 3 900 000 tkr på
tilläggsbudget i samband med
budgetpropositionen för 2004.
Ändamålen för anslaget är i huvudsak
bidrag till arbetslöshetsersättning vid
öppen arbetslöshet och aktivitetsstöd för
personer som deltar i
arbetsmarknadspolitiska program.
Aktivitetsstöd får även användas för viss
nationell medfinansiering som svarar mot
utbetalningar från anslaget 22:6
Europeiska socialfonden m.m. för perioden
2000-2006. Likaså får aktivitetsstödet
användas för medfinansiering av regionala
tillväxtprogram för insatser som ryms
inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska
reglerna och med utgångspunkt i de mål
och prioriteringar som finns uppsatta för
arbetsmarknadspolitiken. Av medlen får
högst 400 miljoner kronor användas för
utgifter enligt ändamålet för anslaget
22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader. Syftet är att AMV skall
kunna ha viss flexibilitet i
medelsanvändningen i avvägningen mellan
programplatser med aktivitetsstöd och
upphandling av arbetsmarknadsutbildning
m.m. Utgifterna påverkas främst av den
öppna arbetslösheten, omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska programmen och
ersättningsnivåerna. Aktivitetsstödet
motsvarar den arbetslöshetsersättning som
deltagarna skulle ha fått om de varit
öppet arbetslösa. De som inte är
berättigade till arbetslöshetsersättning
får 223 kr per dag i aktivitetsstöd.
Det föreslagna budgeterade beloppet
minskar i förhållande till det som
anvisats år 2003. Det anvisade beloppet
för 2003 inkluderar två förändringar som
beslutats i tilläggsbudgetarna med en
total ökning med 3 796 miljoner kronor.
Den huvudsakliga förändringen jämfört med
2003 års budget härrör från de åtgärder
som vidtagits för att bl.a. förbättra
matchningen och därmed förkorta
arbetslöshetstiderna genom att
säkerställa effekterna av
regelförändringarna inom
arbetslöshetsförsäkringen. Den högre
arbetslöshetsnivån har lett till att
antagandet för den öppna arbetslösheten
2004 reviderats upp. Regeringen beräknar
att i genomsnitt 213 000 personer per
månad kommer att vara öppet arbetslösa
under budgetåret 2004.
Försöksverksamheten med det s.k. friåret
kommer att pågå även under 2004.
Utgifterna för försöksverksamheten under
utgiftsområdet beräknas till 65 miljoner
kronor per år. För att friår skall kunna
genomföras i hela landet fr.o.m. den 1
januari 2005 kommer ansvariga myndigheter
nu att påbörja planeringen och
förberedelsearbetet för detta.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 39 253 miljoner
kronor för budgetåret 2004. Av detta
belopp beräknas 28 022 miljoner kronor
för bidrag till arbetslöshetsersättning,
8 294 miljoner kronor för aktivitetsstöd
och 2 937 miljoner kronor för statliga
ålderspensionsavgifter.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
39 253 -2 25 -9 10 -8 66 -9 16
000 7 048 0 000 5 000 5 000
Moderaterna förespråkar i kommittémotion
A339 att en allmän
arbetslöshetsförsäkring införs som är
utformad som en omställningsförsäkring.
Försäkringen skall administreras av
staten och skall ha ett bättre
försäkringsmässigt samband än vad dagens
försäkring har. Ersättningsnivån skall
vara 75 % och ersättningsperioden
begränsas till 300 dagar. Det skall inte
vara möjligt att kvalificera sig till en
ny ersättningsperiod annat än med arbete.
Försäkringen skall vara egenfinansierad
(yrk. 2). Premien skall relateras till
lönen och utgöra 2 % på sådana inkomster
som är ersättningsberättigade. Någon
premie på den del av lönen som överstiger
ersättningsnivån på 75 % upp till
nuvarande tak skall alltså inte tas ut.
Premien skall vara avdragsgill vid
inkomstbeskattning. För budgetåret 2004
beräknar Moderaterna anslaget till 36 995
952 000 kr, vilket är ett 2 257 048 000
kr lägre belopp än vad regeringen
föreslår (yrk. 9).
Folkpartiet förordar en
arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla
på arbetsmarknaden. Den skall utformas
som en omställningsförsäkring och ge ett
bra tidsbegränsat skydd när den
arbetslöse söker nytt arbete.
Ersättningen bör inledningsvis motsvara
80 % av den förlorade lönen för att sedan
successivt trappas ned. Folkpartiet anser
i kommittémotion A310 (yrk. 4) att ingen
som är arbetsför skall behöva leva på
socialbidrag och föreslår att en
dagpenning införs för arbetssökande som
inte är kvalificerade för
arbetslöshetsersättning. Dagpenningen
skall vara något högre än socialbidraget,
under förutsättning att den arbetslöse
deltar i någon form av åtgärd. Även i
Folkpartiets kommittémotion Sf326 (yrk.
10) finns förslaget om dagpenning med
förtydligandet att rätten till dagpenning
även skall omfatta t.ex. nyanlända
invandrare som är arbetsföra och som
söker arbete. Folkpartiet vill vidare i
kommittémotion A370 (yrk. 7 i denna del)
att riksdagen beslutar att detta anslag
fr.o.m. budgetåret 2004 inte får användas
för att nybevilja aktivitetsstöd för
tjänstledighet med s.k. friår eller
liknande ledighetsarrangemang. Politiken
måste vara konsekvent i att arbete och
företagande skall löna sig. Förmåner som
innebär betalning vid frånvaro från
arbetet skall ha hållbar social grund,
som t.ex. föräldrapenningen och
sjukpenningen. Förmåner som inte fyller
dessa krav sänder signaler som står i
strid med strävan att bevara och stärka
den ekonomiska grunden för välfärden.
Friårsförmånen står i särklass i detta
avseende. Den går ut på att friska,
arbetsföra och annars arbetande människor
får betalt av staten för en lång
tjänstledighet. Att bidraget till den som
inte är yrkesaktiv kallas aktivitetsstöd
är stötande. Det är ett missbruk av
arbetsmarknadspolitiken och det
undergräver arbetslinjen. Friårsförmånen
bör avbrytas omgående, och inga andra nya
sådana ledighetsbidrag skall beviljas.
För budgetåret 2004 beräknar Folkpartiet
i kommittémotion A310 (yrk. 14 i denna
del) anslaget till ett 9 100 miljoner
kronor lägre belopp än vad regeringen
föreslår. Motsvarande anslagsförslag
återfinns i partimotion Fi240 (yrk. 21 i
denna del).
Kristdemokraterna vill enligt
kommittémotion A330 införa en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
fr.o.m. den 1 januari 2004 (yrk. 1). Den
nya arbetslöshetsförsäkringen skall ge
grundläggande ekonomisk trygghet så länge
som den arbetslöse står till
arbetsmarknadens förfogande.
Arbetslöshetens kostnader skall
synliggöras genom en högre avgift.
Egenfinansieringen bör höjas till en
tredjedel i försäkringen (yrk. 2 i denna
del). Den enskilde skall kompenseras
genom ett höjt grundavdrag och därmed
sänkt inkomstskatt. Kraven som ställs på
den arbetssökande måste bli tydligare och
mera strukturerade än i dag. Målet är att
söktiderna på sikt förkortas och därmed
också den totala omfattningen på antalet
ersatta dagar. Det föreslås ingen ändring
när det gäller ersättningens tak- och
golvnivåer. Ersättningen skall grunda sig
på inkomster man faktiskt haft och
betalat avgifter på, inte den inkomst man
har när man blir arbetslös. Det bör inte
finnas någon bortre parentes i
arbetslöshetsförsäkringen. Systemet skall
ge den arbetslöse starka incitament att
aktivt söka arbete. Allt arbete, oavsett
anställningsform, skall löna sig. Det
krävs också enkla och överblickbara
regelverk. Systemet måste avvägas så att
alla människor får en rimlig
grundläggande försörjning och så att det
inte leder till att de skickas över till
kommunernas socialbidragssystem.
Kristdemokraterna avstyrker det extra
anslaget på 65 miljoner kronor till
friårsförsöket. Idén bygger på att a-
kassemedel skall utnyttjas. Kostnader för
administration för projektet bör i
stället tas inom de befintliga ramarna.
För budgetåret 2004 beräknar
Kristdemokraterna i kommittémotion A329
(yrk. 34 i denna del) anslaget till ett 8
665 miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår.
Centerpartiet poängterar i kommittémotion
A363 (i denna del) att en viktig
strukturreform är att öka
finansieringsgraden i den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen och synliggöra
kostnaden för arbetslösheten.
Finansieringsgraden bör öka till en
tredjedel av kostnaderna. Statens
kostnader kan minskas genom en rad olika
åtgärder. Egenavgiftens storlek kan
variera; de som har arbete kan betala
full avgift medan de utan arbete kan
betala halv avgift. En annan åtgärd är
att sänka ersättningsnivån till 78 % och
att beräkna de arbetslösas inkomster
historiskt. Det är också viktigt att
sätta in extra insatser på
övergångsmarknader för de personer som
riskerar att bli långtidsarbetslösa.
Arbetsgivarna bildar regionala
partnerskap där de arbetslösa kan prova
på olika arbeten och arbetsplatser.
Arbetsgivarna kan få en nedsättning på
arbetsgivaravgiften för att ta emot en
arbetslös. Dessa åtgärder leder till en
minskad arbetslöshet och därmed sänkta
utgifter för staten. Centerpartiet
avstyrker dessutom regeringens försök med
friår och sparar därmed ytterligare 65
miljoner kronor. Trots hög arbetslöshet
har flera företag svårt att hitta rätt
kompetens och avstår därför från att
anställa. Centerpartiet vill att
arbetsmarknadspolitiken ändras från stora
utbildningsprogram till mer av
kvalificerad yrkesutbildning. Alla
arbetslösa som har kort utbildning skall
erbjudas en kompletterande utbildning
motsvarande gymnasienivå. Det är dessutom
nödvändigt att det finns möjlighet för
den enskilde att vidareutbilda och
omskola sig under hela det yrkesverksamma
livet. Från anslaget förs 700 miljoner
kronor till utgiftsområde 15 Studiestöd
och 25:4 Rekryteringsbidrag.
Rekryteringsbidraget används för studier
för personer som är 25 år eller äldre med
kort utbildning. För budgetåret 2004
beräknar Centerpartiet anslaget till ett
9 165 miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Mot bakgrund av vad utskottet anfört i
avsnitt 1 Allmänna frågor om alternativ
till inriktningen av arbetsmarknads- och
arbetslivspolitiken avstyrker utskottet
motionerna A310 yrkandena 4 och 14 i
denna del (fp), A329 yrkande 34 i denna
del (kd), A330 yrkandena 1 och 2 i denna
del (kd), A339 yrkandena 2 och 9 (m),
A363 i denna del (c), A370 yrkande 7 i
denna del (fp) och Sf326 yrkande 10 (fp)
och tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:3 Köp av arbetsmarknads
utbildning och övriga kostnader
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 4 837 ags-
2 l 532 spar 22 96
ande 7
Utgi
200 Ansla 4 668 fts- 4 513
3 g 8121 prog 215
nos
200 Försl 3 986
4 ag 573
200 Beräk 3 725
5 nat 208
200 Beräk 3 773
6 nat 268
1 Inklusive en minskning med 40 000 tkr
på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2003.
Ändamålet med anslaget avser
huvudsakligen köp av
arbetsmarknadsutbildning,
flyttningsbidrag och övriga
kringkostnader vid
arbetsmarknadspolitiska program. Anslaget
får användas för viss nationell
medfinansiering som svarar mot
utbetalningar från anslaget 22:6
Europeiska socialfonden m.m. för perioden
2000-2006. Det får även användas för
medfinansiering av de regionala
tillväxtprogrammen och lokala
utvecklingsavtal inom storstadspolitiken.
Utgiften för försöksverksamheten med
arbetsplatsintroduktion för vissa
invandrare ingår i anslaget. För
försöksperioden (1 september 2003-31
december 2005) beräknas utgifterna att
sammanlagt uppgå till 300 miljoner
kronor. Regeringen har avsatt totalt 150
miljoner kronor under perioden 2003-2005
för insatser för att minska
deltidsarbetslösheten. Av anslaget får
högst 400 miljoner kronor användas för
ändamål enligt anslaget 22:2 Bidrag till
arbetslöshetsersättning och
aktivitetsstöd. Syftet är att AMV skall
kunna ha viss flexibilitet i
medelsanvändningen i avvägningen mellan
programplatser med aktivitetsstöd och
upphandling av arbetsmarknadsutbildning
m.m.
I anslagsnivån för 2003 ingår en
minskning av anslaget med 1 484 miljoner
kronor med anledning av att
anställningsstöden lämnas som en
kreditering av arbetsgivarens skattekonto
och därmed belastar budgetens
inkomstsida. Förslaget att det utökade
förstärkta anställningsstödet skall
upphöra från den 1 februari 2004 beräknas
inte påverka statsbudgeten. Utgifterna
beräknas minska med 59 miljoner kronor
med anledning av förslaget att avskaffa
insatsen stöd till utbildning av
anställda samt ytterligare 33 miljoner
kronor. Utgiftsminskningar med sammanlagt
92 miljoner kronor på detta anslag
finansierar ökningen av anslaget 22:9
Bidrag till Samhall AB med motsvarande
belopp. Vidare beräknas anslaget 22:3
minska med 8 miljoner kronor för 2004 för
delfinansiering av AMS kostnader inom
ramen för projektet WLDP.
Utgiftsminskningen finansierar
motsvarande ökning av anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget
22:3 under 2004 åta sig ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter om högst 3
miljarder kronor under 2005-2007.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
ett ramanslag på 3 986 573 000 kr för
budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
3 986 -846 -900 -3 50
573 748 000 0 000
Moderaterna hävdar att flera av de
traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, exempelvis
aktivitetsgarantin, bör slopas till
förmån för mer individuellt inriktade
insatser. Insatserna måste få variera
beroende på individens bakgrund, behov
och motivation. Utbildning måste utgöra
ett grundläggande inslag för att kunna ge
alla arbetslösa som vill arbeta bra
förutsättningar att finna ett nytt
arbete. Ansvar och valmöjligheter måste
flyttas till den arbetslöse så att denne
får ett eget inflytande. För budgetåret
2004 beräknar Moderaterna i
kommittémotion A339 (yrk. 10) anslaget
till 3 139 825 000 kr, vilket innebär en
minskning med 846 748 000 kr i
förhållande till regeringens förslag.
Kristdemokraterna förordar, som framgår
under avsnitt 1 Allmänna frågor, en helt
ny arbetsmarknadspolitik som sätter
individen i centrum och öppnar för
mångfald och valfrihet. Genom en ökad
mångfald av aktörer som tillhandahåller
tjänster till den arbetslöse anpassas
dessa till individen och arbetsmarknaden.
På detta sätt blir
arbetsmarknadspolitiken mer effektiv. Med
konkurrensen ökar kvaliteten på
arbetsmarknadsåtgärderna. Genom
Kristdemokraternas satsning på en bättre
småföretagarpolitik, sänkt skatt för
hushållstjänster och andra reformer inom
den ekonomiska politiken kan resurser
frigöras från aktivitetsstödet och
arbetsmarknadsutbildningen. Flyttbidraget
har ingen avgörande betydelse för
människors benägenhet att byta bostadsort
för ett arbete. Flyttningsbidraget kan
därför avskaffas enligt motion A329 (yrk.
26). För budgetåret 2004 beräknar
Kristdemokraterna enligt kommittémotion
A329 (yrk. 34 i denna del) anslaget till
ett 900 miljoner kronor lägre belopp än
vad regeringen föreslår.
Centerpartiet betonar i kommittémotion
A363 (i denna del) vikten av att sätta in
extra insatser för dem personer som
riskerar att bli långtidsarbetslösa för
att de skall kunna komma tillbaka till
arbetsmarknaden. Prioriteringen av de
långtidsarbetslösa leder till minskad
arbetslöshet. En satsning på
övergångsmarknader för dem som riskerar
att bli långtidsarbetslösa leder till att
inköp av arbetsmarknadsutbildning kan
minskas och därigenom även kostnaderna
för dessa. Flyttningsbidraget minskas med
200 miljoner kronor. För budgetåret 2004
beräknar Centerpartiet anslaget till ett
3 500 miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets synpunkter
i avsnitt 1 Allmänna frågor avstyrker
utskottet motionerna A329 yrkandena 26
och 34 i denna del (kd), A339 yrkande 10
(m) samt A363 i denna del (c) och
tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för år
2004 (prop. utg.omr. 13 punkt 3).
Anslaget 22:4 Särskilda insatser för
arbetshandikappade
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 6 939 ags-
2 l 135 spar 144 2
ande 08
Utgi
200 Ansla 6 904 fts- 6 907
3 g 8571 prog 557
nos
200 Försl 6 579
4 ag 607
200 Beräk 6 640
5 nat 844
200 Beräk 6 702
6 nat 589
1 Inklusive en minskning med 281 000 tkr
på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2003.
Anslaget används huvudsakligen till
statsbidrag till anställningar med
lönebidrag, särskilt introduktions- och
uppföljningsstöd (SIUS), projektmedel för
personer med arbetshandikapp och stöd
till hjälpmedel på arbetsplatsen m.m.
Anslaget får även användas för viss
nationell medfinansiering som svarar mot
utbetalningar från anslaget 22:6
Europeiska socialfonden m.m. för perioden
2000-2006. Utgifterna under anslaget
påverkas främst av omfattningen av
lönebidrag och av den genomsnittliga
bidragsnivån för denna stödform. Syftet
med stöden är att arbetssökande personer
med arbetshandikapp skall ges samma
möjligheter att delta i arbetslivet som
personer utan arbetshandikapp. Beslutet
att skyddat arbete hos offentlig
arbetsgivare (OSA) lämnas i form av en
skattekreditering av arbetsgivarens
skattekonto innebär att utgifterna för
anslaget minskat. Det genomsnittliga
antalet anställningar med lönebidrag och
OSA fortsätter att öka. Första halvåret
under 2003 fanns det närmare 62 300
anställda med lönebidrag eller OSA i
genomsnitt per månad. AMS har kraftigt
ökat antalet platser. En förutsättning
för att den givna medelsramen inte skall
överskridas är att styckekostnaden för
bidragen hålls på en rimlig nivå. Antalet
arbetslösa med arbetshandikapp som är
anmälda till arbetsförmedlingen har åter
börjat öka efter en minskning under 2002.
Under första halvåret 2003 uppgick
siffran till i genomsnitt 18 000
arbetslösa per månad. Antalet
långtidsinskrivna med arbetshandikapp har
fortsatt att minska under 2003 men något
mindre än för övriga långtidsinskrivna.
AMS prioriterar personer med
arbetshandikapp bland de sökande till
arbetsmarknadsutbildning. AMS har
genomfört en del insatser för att öka
andelen arbetsgivare som är beredda att
anställa personer med funktionshinder.
Inriktningen har varit att åstadkomma
anställningar med lönebidrag. Samhall AB
har haft svårt att sysselsätta lika många
personer med funktionshinder som
tidigare. Det är därför nödvändigt att
öka andra insatser för dem som har något
arbetshandikapp. Anslaget ökas för 2004
med 119 miljoner kronor, vilket motsvarar
omkring 1 000 fler lönebidragsplatser.
Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall AB
minskas med motsvarande belopp. Anslaget
minskas också med 785 miljoner kronor som
en effekt av att OSA lämnas som en
kreditering av arbetsgivarnas skattekonto
och belastar därmed statsbudgetens
inkomstsida.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget
22:4 under 2004 åta sig ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter om högst 6
miljarder kronor under 2005-2007.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
ett ramanslag på 6 579 607 000 kr för
budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
6 579 +100 +200 +785 +100
607 000 000 000 000
Moderaterna understryker i kommittémotion
A339 (yrk. 11) att arbetshandikappade har
rätt till ett aktivt arbetsliv och att de
skall ges ökade möjligheter till
valfrihet. Det krävs tydligare
föreskrifter och regelverk för stöden
till arbetshandikappade. Som ett första
steg föreslår Moderaterna att ytterligare
100 miljoner kronor tillförs anslaget. En
del av dessa medel kommer att användas
under utgiftsområdet för Kultur, medier,
trossamfund och fritid. För budgetåret
2004 beräknar Moderaterna anslaget till
ett 100 miljoner kronor högre belopp än
vad regeringen föreslår.
Folkpartiet vill i kommittémotion A310
(yrk.10 i denna del) stärka de
arbetshandikappades ställning. Oavsett om
konjunkturen är bra eller dålig har de
handikappade alltid en svår situation på
arbetsmarknaden. De statliga insatserna
för att stärka de handikappades ställning
måste alltid prioriteras. Arbetslinjen
måste gälla även för handikappade.
Förtidspensionering skall undvikas i
största möjliga utsträckning.
Lönebidragsanställningar skall vara en
åtgärd som främst är till för de
arbetshandikappade. Antalet
lönebidragsanställningar måste öka. Det
måste också finnas större möjligheter att
inte trappa av eller upphöra med bidraget
om detta i praktiken skulle innebära att
anställningen upphör. Folkpartiet anser
att taket för lönebidragsanställningar
skall höjas. För budgetåret 2004 beräknar
Folkpartiet anslaget till ett 200
miljoner kronor högre belopp än vad
regeringen föreslår (yrk. 14 i denna
del). Motsvarande anslagsförslag
återfinns i partimotion Fi240 (yrk. 21 i
denna del).
Kristdemokraterna hävdar i kommittémotion
A329 att det är nödvändigt att
tillförsäkra de arbetshandikappade
möjligheten till ett fortsatt aktivt
arbetsliv. Lönebidragen är ett effektivt
sätt att slussa in de arbetshandikappade
på arbetsmarknaden. Finns det risk för
att en lönebidragsanställd blir uppsagd
om en sänkning sker av lönebidraget skall
sänkningen inte göras. Möjligheten för
ideella organisationer att få ersättning
med upp till 90 % skall återinföras (yrk.
27). Anslaget för OSA har ändrats från
ett kontantbidrag till en kreditering av
arbetsgivarens skattekonto.
Kristdemokraterna motsätter sig detta
"budgettrixande" och återinför OSA under
anslaget (yrk 32). För budgetåret 2004
beräknar Kristdemokraterna anslaget till
ett 785 miljoner kronor högre belopp än
vad regeringen föreslår (yrk. 34 i denna
del).
Centerpartiet understryker i
kommittémotion A363 (i denna del) att
samhället har ett stort och viktigt
ansvar för personer som är
arbetshandikappade. Centerpartiet anser i
kommittémotion A263 (yrk. 16) att den
bidragsgrundade lönekostnaden vid
nyanställningar och vid omförhandling av
lönebidragen omförhandlas måste höjas
från dagens 13 700 kr till 15 000 kr. För
budgetåret 2004 beräknar Centerpartiet
anslaget till ett 100 miljoner kronor
högre belopp än vad regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
ställningstagande i avsnitt 2.1 angående
arbetshandikappade och 2.2 angående
lönebidrag avstyrker utskottet motionerna
A263 yrkande 16 (c), A310 yrkandena 10
och 14 båda i denna del (fp), A329
yrkandena 27, 32 och 34 i denna del (kd),
A339 yrkande 11 (m) och A363 i denna del
(c) samt tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för år
2004 (prop. utg.omr. 13 punkt 4).
Anslaget 22:5 Rådet för Europeiska
socialfonden i Sverige
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 92 307 ags-
2 l spar 2 361
ande
Utgi
200 Ansla 94 133 fts- 92 79
3 g prog 1
nos
200 Försl 97 996
4 ag
200 Beräk 100 26
5 nat 21
200 Beräk 101 88
6 nat 22
1 Motsvarar 97 996 tkr i 2004 års
prisnivå.
2 Motsvarar 97 996 tkr i 2004 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget är
förvaltningskostnader vid Rådet för
Europeiska socialfonden i Sverige
(Svenska ESF-rådet) och kostnader för
medfinansiering av s.k. tekniskt stöd
inom de berörda programmen. Svenska ESF-
rådet är förvaltningsmyndighet för
Europeiska socialfondens mål 3 och
gemenskapsinitiativet Equal under
programperioden 2000-2006.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 97 996 000 kr
för budgetåret 2004.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget. Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:6 Europeiska socialfonden
m.m. för perioden
2000-2006
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 1 870 ags-
2 l 794 spar 1 470
ande 568
Utgi
200 Ansla 1 533 fts- 2 091
3 g 000 prog 028
nos
200 Försl 1 538
4 ag 000
200 Beräk 1 538
5 nat 000
200 Beräk 1 538
6 nat 000
Under detta anslag redovisas
utbetalningarna av stöd från Europeiska
socialfonden för programperioden
2000-2006. Utbetalningarna avser
delfinansiering av insatser inom
strukturfondsmålen 1, 2 och 3 samt
gemenskapsinitiativet Equal. Från
anslaget bekostas även den statliga
medfinansieringen av insatsområdena
Kompetensutveckling för sysselsatta och
Lokal utveckling i mål 3 och motsvarande
åtgärder i mål 1 AMS är utbetalande
myndighet för mål 3 och Equal. Anslaget
ökas med 5 miljoner kronor för en
anpassning av anslagsnivån till de totala
tillgängliga socialfondsmedlen för
programperioden. Regeringen föreslår att
riksdagen bemyndigar regeringen att för
anslaget 22:6 under 2004 åta sig
ekonomiska förpliktelser som inklusive
tidigare åtaganden medför utgifter om
högst 4 600 miljoner kronor under
2005-2008.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 1 538 miljoner
kronor för budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
1 538 -60 0
000 00
Centerpartiet vill i kommittémotion A363
(i denna del) göra ett
engångsanslagssparande om 60 miljoner
kronor. För budgetåret 2004 beräknar
Centerpartiet anslaget till ett 60
miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår.
Eva Arvidsson och Maria Hassan (båda s)
anser i motion A337 att man måste
undanröja de byråkratiska och
administrativa hinder som i dag
förhindrar att ett socialt
entreprenörskap fullt ut kan utvecklas
avseende Europeiska socialfondens
programområde Equal i Sverige.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som konstaterar att
Centerpartiet inte närmare motiverat sitt
förslag till anslagsbesparing, finner
regeringens förslag till medelsanvisning
väl avvägt. Ansvarsfördelningen vid
hanteringen av frågor som berör
gemenskapsinitiativet Equal är fastlagd i
förordningen (1999:1424) om förvaltning
av EG:s strukturfonder. Rådet för
Europeiska socialfonden i Sverige (EFS-
rådet) är förvaltningsmyndighet och
prövar frågor om stöd. AMS är den
utbetalande myndigheten. Förordningen
reglerar också frågor om tillsyn och
kontroll. Dessa funktioner är delvis
dubbla och överlappande mellan EFS-rådet
och AMS. Utskottet kan konstatera att
liknande bestämmelser om separata
funktioner för förvaltning och
utbetalning gäller för övriga EG:s
strukturfonder i Sverige. Utskottet utgår
från att de berörda myndigheterna, inom
de ramar som ges i förordningen,
förhindrar administrativa problem av det
slag som motionärerna åsyftar. Utskottet
ser ingen anledning att för närvarande
föreslå något tillkännagivande i frågan.
Utskottet avstyrker därför motionerna
A337 (s) och A363 i denna del (c) och
biträder regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för år
2004 (prop. utg.omr. 13 punkt 5).
Anslaget 22:7 Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 21 652 ags-
2 l spar 5 043
ande
Utgi
200 Ansla 20 903 fts- 20
3 g prog 978
nos
200 Försl 21 437
4 ag
200 Beräk 21
5 nat 9351
200 Beräk 22
6 nat 2952
1 Motsvarar 21 437 tkr i 2004 års
prisnivå.
2 Motsvarar 21 437 tkr i 2004 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget avser kostnader
för projekt, personal, lokaler och andra
förvaltningskostnader vid Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering
(IFAU). IFAU:s uppgift är att främja,
stödja och genomföra utvärderingsstudier
av arbetsmarknadspolitiskt motiverade
åtgärder och arbetsmarknadens
funktionssätt och att bedriva utvärdering
av effekterna på arbetsmarknaden av
åtgärder inom utbildningsväsendet.
Regeringen anger att det arbete som IFAU
bedrivit under 2002 ligger väl i linje
med de behov av utvärdering som riksdagen
påvisat för att öka kunskapen om
arbetsmarknadspolitikens effekter.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget
22:7 under 2004 åta sig ekonomiska
förpliktelser som inklusive tidigare
åtaganden medför utgifter om högst 7
miljoner kronor under 2005-2007.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
ett ramanslag på 21 437 000 kr för
budgetåret 2004.
Motionen
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
21 437 +3 56
3
Moderaterna vill i kommittémotion A339
(yrk. 6) ge ett utökat uppdrag till IFAU.
Riksdag och regering behöver bättre
beslutsunderlag. IFAU skall årligen
utvärdera de resultat som de vidtagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna leder
till. Dessa utvärderingar skall vara
offentliga och årligen återkommande. För
budgetåret 2004 beräknar Moderaterna
anslaget till ett 3 563 000 kr högre
belopp än vad regeringen föreslår (yrk.
12).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i tidigare
budgetbetänkanden (2001/02:AU1 och
2002/03:AU1) närmare behandlat ett i allt
väsentligt likalydande yrkande från
Moderaterna om ett vidgat uppdrag för
IFAU. I betänkandena framhöll utskottet
vikten av att fortlöpande och noggrant
undersöka effektiviteten i de
arbetsmarknadspolitiska insatserna samt
att en fortlöpande utvärdering också sker
inom ramen för IFAU:s nuvarande uppdrag,
men även inom ramen för AMS och en rad
högskolors verksamhet. Utskottet pekade
också på att resultaten från IFAU:s
utvärderingsverksamhet finns allmänt
tillgängliga bl.a. genom institutets
hemsida. Sammanfattningsvis finner
utskottet inte skäl till något annat
ställningstagande än i fjolårets
budgetbetänkande utan anser att behovet
av en fortlöpande utvärdering av
resultaten av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna är väl tillgodosett inom ramen
för IFAU:s nuvarande uppdrag.
Utskottet finner regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget väl
avvägt och tillstyrker detta. Därmed
avstyrks motion A339 yrkandena 6 och 12
(m).
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för år
2004 (prop. utg.omr. 13 punkt 6).
Anslaget 22:8 Bidrag till administration
av grundbeloppet
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 62 497 ags-
2 l spar 6 520
ande
Utgi
200 Ansla 54 fts- 58
3 g 4271 prog 494
nos
200 Försl 59 459
4 ag
200 Beräk 60
5 nat 6182
200 Beräk 61
6 nat 3033
1 Inklusive en minskning med 3 000 tkr på
tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2003.
2 Motsvarar 59 459 tkr i 2004 års
prisnivå.
3 Motsvarar 59 459 tkr i 2004 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget är vissa
förvaltningskostnader i den
kompletterande arbetslöshetskassan Alfa.
Utgifterna avser administrationen av
grundbeloppet för de icke anslutna.
Anslaget ökas med kompensation för pris-
och lönepåslag. Regeringskansliet har
utarbetat en PM om avgifter till Alfa-
kassan (Ds 2003:39) med förslag att Alfa-
kassan skall ta ut en avgift för
administration av grundförsäkringen från
arbetslösa som inte är anslutna till
kassan men får grundbelopp från kassan.
PM:en är föremål för remissbehandling.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 59 459 000 kr
för budgetåret 2004.
Motionen
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
59 459 -59 4
59
Moderaterna tar i kommittémotion A339
(yrk. 13) bort anslaget till bidrag till
administration av grundbeloppet som följd
av partiets förslag om att införa en
allmän arbetslöshetsförsäkring. För
budgetåret 2004 beräknar Moderaterna
anslaget till ett 59 459 000 kr lägre
belopp än vad regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
ställningstagande under anslag 22:2
avstyrker utskottet motion A339 yrkande
13 (m) och tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:9 Bidrag till Samhall AB
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 4 262 ags-
2 l 419 spar 0
ande
Utgi
200 Ansla 4 137 fts- 4 137
3 g 4191 prog 419
nos
200 Försl 4 235
4 ag 419
200 Beräk 4 235
5 nat 419
200 Beräk 4 235
6 nat 419
1 Inklusive en minskning med 125 000 tkr
på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2003.
Samhall AB har som uppgift att producera
efterfrågade varor och tjänster och
härigenom skapa meningsfulla och
utvecklande arbeten med god arbetsmiljö
åt personer med arbetshandikapp.
Verksamheten skall anpassas till de
arbetshandikappades förutsättningar och
bedrivas enligt affärsmässiga principer
utan att övrigt näringsliv utsätts för
osund konkurrens. Staten ersätter Samhall
AB för de merkostnader som bolaget har.
Denna merkostnadsersättning skall bl.a.
täcka kostnader för anpassad arbetstakt,
geografisk spridning, diversifierad
verksamhet och stödinsatser för
arbetsanpassning. Uppdraget för Samhall
AB fastställs genom avtal mellan staten
och bolaget. Bidragets storlek grundas
främst på antalet anställda med
arbetshandikapp och antalet timmar som
dessa arbetar. Samhall har under 2002
fått fortsatt avsevärt minskad
försäljning och har därmed svårt att
garantera den nödvändiga beläggningen.
Regeringen har för 2003 sänkt
sysselsättningskravet och kommer att
sänka det ytterligare för 2004. Anslaget
ökas med 92 miljoner kronor för att täcka
de merkostnader bolaget har för sina
anställda med funktionshinder i form av
anpassad arbetstakt m.m. Finansiering
sker genom en minskning av anslaget 22:3
Köp av arbetsmarknadsutbildning och
övriga kostnader med motsvarande belopp.
För att kompensera ökade kostnader för
lönebidrag föreslår regeringen även att
anslaget minskas med 119 miljoner kronor
som överförs till anslag 22:4 Särskilda
insatser för arbetshandikappade.
Regeringen har i juni 2003 mottagit
betänkandet Inte bara Samhall (SOU
2003:56) som behandlat styrningen och
inriktningen av Samhall AB.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 4 235 419 000 kr
för budgetåret 2004.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:10 Bidrag till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 7 229 ags-
2 l spar 0
ande
Utgi
200 Ansla 7 750 fts- 7 750
3 g prog
nos
200 Försl 7 750
4 ag
200 Beräk 7 750
5 nat
200 Beräk 7 750
6 nat
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten drivs
av Sverige, Finland och Norge enligt en
överenskommelse från 1990. Stiftelsens
uppdrag är att till konkurrenskraftiga
priser och rätt kvalitet anordna och
utveckla utbildningar för
arbetsmarknadens särskilda behov för i
första hand de nordligaste delarna av
Sverige, Finland och Norge. Stiftelsen
skall också medverka till större
rörlighet av arbetskraften på den
nordiska arbetsmarknaden. Anslagets
ändamål avser ersättning till Stiftelsen
Utbildning Nordkalotten för de åtaganden
svenska staten har för verksamheten och
kompensation för de kostnadsökningar som
uppstår för Finland och Norge till följd
av att utbildningstjänsterna är
mervärdesskattepliktiga i Sverige.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett obetecknat anslag på
7 750 000 kr för budgetåret 2004.
Motionen
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
7 750 -7 75
0
Moderaterna föreslår i kommittémotion
A339 (yrk. 14) att statens finansiering
av Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
avvecklas. Anslaget utgår därmed. För
budgetåret 2004 beräknar Moderaterna
anslaget till ett 7 750 000 kr lägre
belopp än vad regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer inte i Moderaternas
uppfattning att stiftelsens statliga
finansiering bör avvecklas utan biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget. Därmed avstyrks motion
A339 yrkande 14 (m).
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:11 Bidrag till löne
garantiersättning
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl
200 Utfal 1 709 ags-
2 l 589 spar 390
ande 411
Utgi
200 Ansla 1 647 fts- 1 647
3 g 0001 prog 000
nos
200 Försl 1 416
4 ag 000
200 Beräk 1 348
5 nat 000
200 Beräk 1 453
6 nat 000
1 Inklusive förslag om en ökning med
200 000 tkr på tilläggsbudget i samband
med budgetpropositionen för 2004.
Anslaget avser ersättningar till
arbetstagare för lönefordringar vid
konkurs enligt lönegarantilagen
(1992:497). Anslaget skall även täcka
administrativa kostnader för
Kammarkollegiets förvaltning av anslaget.
Från anslaget ersätts också
länsstyrelserna för arbetet med att
betala ut ersättning för lönefordringar.
Från och med 2001 nettobudgeteras
anslaget. Det innebär att belopp som
återvinns från konkurser förs till
anslaget och får användas till utgifter
under anslaget. De viktigaste
utgiftsstyrande faktorerna för anslaget
är utvecklingen av antalet anställda som
är berörda av företagskonkurser och de
lönenivåer som de anställda som uppbär
lönegarantiersättning har. Utgifterna har
ökat stadigt sedan budgetåret 1999.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 1 416 miljoner
kronor för budgetåret 2004.
Utskottet biträder regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Anslaget 22:12 Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Utgi
200 Ansla 7 7741 fts- 7 774
3 g prog
nos
200 Försl 50 943
4 ag
200 Beräk 52
5 nat 1482
200 Beräk 53
6 nat 0273
1 Nytt anslag från 2003, varav 3 000 tkr
på tilläggsbudget i samband med den
ekonomiska vårpropositionen 2003.
2 Motsvarar 50 943 tkr i 2004 års
prisnivå.
3 Motsvarar 50 943 tkr i 2004 års
prisnivå.
Ändamålet för anslaget avser kostnader
för personal, lokaler och andra
förvaltningskostnader vid den nya
myndigheten Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen vars verksamhet
skall sätta i gång den 1 januari 2004.
Myndigheten är lokaliserad till
Katrineholm. Inspektionen skall, med
undantag för utbetalning av statsbidrag,
överta samtliga AMS nuvarande
tillsynsuppgifter i förhållande till
arbetslöshetskassorna. Inspektionen skall
granska rutiner för hanteringen och
handläggningen av ärenden om
arbetslöshetsersättning och återkallande
av anvisningar från
arbetsmarknadspolitiska program hos
myndigheter inom AMV. Vidare skall
inspektionen till AMS påtala brister som
framkommit vid granskningen inom AMV
varefter AMS till inspektionen och
regeringen skall redovisa vilka åtgärder
som har vidtagits eller kommer att vidtas
för att åtgärda bristerna. Från och med
2004 beräknas utgifterna för inspektionen
uppgå till 51 miljoner kronor. Anslaget
ökas därför med 46 miljoner kronor.
Ökningen av anslaget finansieras genom en
minskning av anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader med motsvarande
belopp.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 50 943 000 kr
för budgetåret 2004.
Motionen
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
50 943 -5
000
Kristdemokraterna konstaterar i
kommittémotion A329 (yrk. 31) att
inspektionen skall ta över AMS
tillsynsansvar i förhållande till
arbetslöshetskassorna. AMS kostnader för
denna verksamhet uppgår i dag till 46
miljoner kronor medan regeringen föreslår
att den nya myndigheten skall ha ett
anslag på 51 miljoner kronor budgetåret
2004. Kristdemokraterna anser att en ny
myndighet i mindre skala och med lägre
lokalkostnader bör kunna sköta sin
verksamhet med samma anslag som AMS skött
den.
För budgetåret 2004 beräknar
Kristdemokraterna anslaget till ett 5
miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår (yrk. 34 i denna
del).
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner regeringens förslag till
medelsanvisning väl avvägt och biträder
regeringens förslag till medelsanvisning
under anslaget samt avstyrker motion A329
yrkandena 31 och 34 i denna del (kd).
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 13.
Föreslaget nytt anslag: Ny
arbetsmarknadsmyndighet (m)
Motionen
Som redovisats under anslaget 22:1
Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader förordar
Moderaterna i motion A339 inrättandet av
en ny effektiv arbetsmarknadsmyndighet
som skall ersätta AMS. Den nya
myndigheten skall ansvara för att
godtagbara förmedlingstjänster erbjuds
över hela landet, administrera
arbetsmarknadspolitiska stöd och bedriva
den yttersta myndighetsutövning som
fordras för att fördela de medel som
anslås över statsbudgeten för övriga
insatser. Myndigheten kan bli verksam
helt och fullt 2006. För att finansiera
uppbyggnaden av den nya myndigheten
föreslås att 25 miljoner kronor anvisas
på detta nya anslag för 2004 (yrk. 5 i
denna del).
Utskottets ställningstagande
I konsekvens med utskottets
ställningstagande i avsnitt 1 Allmänna
frågor och tidigare behandling av ett
mycket snarlikt yrkande i betänkande
2002/03:AU1, avstyrks Moderaternas
förslag om en ny arbetsmarknadsmyndighet
i motion A339 yrkande 5 i denna del (m).
Föreslaget nytt anslag: Jobb- och
utvecklingsgaranti (fp)
Motionerna
Folkpartiet föreslår i kommittémotion
A310 (yrk. 8) att en ny jobb- och
utvecklingsgaranti skall införas för
långstidsarbetslösa och i kommittémotion
Sf326 (yrk. 7 i denna del) också för
invandrare som har fått
uppehållstillstånd. Garantin består av
två delar, samhällsnyttigt arbete och
utbildning. Garantin skall upphandlas av
bemanningsföretag och uthyrningsföretag;
även frivilligorganisationer kan delta.
Syftet med garantin är att stärka den
arbetslöses ställning och att han eller
hon snarast skall kunna övergå till den
öppna arbetsmarknaden. Ersättningen skall
ligga något högre än socialbidraget, men
den som utan goda skäl vägrar att
medverka får en lägre ersättning. För den
föreslagna garantin avsätter Folkpartiet
300 miljoner kronor enligt motion A310
(yrk. 14 i denna del). Motsvarande
förslag återfinns i partimotion Fi240
(yrk. 21 i denna del).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i avsnitt 1 Allmänna frågor
avstyrkt Folkpartiets förslag om en jobb-
och utvecklingsgaranti och avstyrker till
följd därav även motion A310 yrkandena 8
och 14 i denna del (fp) och Sf326 yrkande
7 i denna del (fp).
Sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen
m.m. på utgiftsområde 13 Arbetsmarknad
Av nedanstående tabell framgår
regeringens och oppositionspartiernas
förslag och fördelning av anslag på
utgiftsområde 13. Från och med den 1
januari 2004 skall i princip all årlig
revision avgiftsbeläggas. Anslagen under
utgiftsområdet har i aktuella delar ökats
som kompensation för denna
avgiftsbeläggning.
Belopp i tusental kronor
Anslag Ansla Regeri
gs- ngens
typ försla (m) (fp) (kd) (c)
g
22:1 (ram) 4 742 -256 -1 -410 -700
Arbetsmarkn 879 115 400 000 000
adsverkets 000
förvaltning
skostnader
22:2 (ram) 39 253 -2 -9 -8 -9
Bidrag till 000 257 100 665 165
arbetslöshe 048 000 000 000
tsersättnin
g och
aktivitetss
töd
22:3 Köp (ram) 3 986 -846 -900 -3
av 573 748 000 500
arbetsmarkn 000
adsutbildni
ng och
övriga
kostnader
22:4 (ram) 6 579 +100 +200 +785 +100
Särskilda 607 000 000 000 000
insatser
för
arbetshandi
kappade
22:5 Rådet (ram) 97
för 996
Europeiska
socialfonde
n i Sverige
22:6 (ram) 1 538 -60
Europeiska 000 000
socialfonde
n m.m. för
perioden
2000-2006
22:7 (ram) 21 +3
Institutet 437 563
för
arbetsmarkn
adspolitisk
utvärdering
22:8 (ram) 59 -59
Bidrag till 459 459
administrat
ion av
grundbelopp
et
22:9 (ram) 4 235
Bidrag till 419
Samhall AB
22:10 (obet 7 750 -7
Bidrag till .) 750
Stiftelsen
Utbildning
Nordkalotte
n
22:11 (ram) 1 416
Bidrag till 000
lönegaranti
ersättning
22:12 (ram) 50 -5
Inspektione 943 000
n för
arbetslöshe
tsförsäkrin
gen
22:13 (ram) +300
Jobbgaranti 000
(nytt
anslag)
22:14 Ny (ram) +25
arbetsmarkn 000
adsmyndighe
t (nytt
anslag)
Summa 61 989 -3 -10 -9 -13
063 298 000 195 325
557 000 000 000
Av avsnitt 4.1 framgår att utskottet har
anslutit sig till regeringens förslag om
fördelning på anslag av utgifterna på
utgiftsområde 13. Detta innebär att
propositionen tillstyrkts i motsvarande
del (prop. utg.omr. 13 punkt 9) och att
motionerna A263, A310, A329, A330, A339,
A363, A370, Fi240 och Sf326 avstyrkts i
berörda delar. Utskottet avstyrker därmed
även motion A339 yrkande 7 (m).
4.2 Anslag på utgiftsområde 14 Arbetsliv
Anslaget 23:1 Arbetsmiljöverket
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 27
200 Utfal 569 ags- 201
2 l 372 spar
ande
Utgi
200 Ansla 650 fts- 650
3 g 578 prog 667
nos
200 Försl 639
4 ag 919
200 Beräk 659
5 nat 6951
200 Beräk 670
6 nat 2342
1 Motsvarar 644 907 tkr i 2004 års
prisnivå.
2 Motsvarar 644 910 tkr i 2004 års
prisnivå.
Anslaget avser kostnader för personal,
lokaler samt övriga förvaltningskostnader
vid Arbetsmiljöverket. Anslaget omfattar
även kostnader för den regionala
skyddsombudsverksamheten.
Arbetsmiljöverket har under 2001-2003
anställt 127 personer, varav 97
arbetsmiljöinspektörer. Utbildningen har
huvudsakligen genomförts i verkets egen
regi och har i ett kort perspektiv
belastat tillsynsverksamheten. Denna
satsning har bidragit till att antalet
förelägganden och förbud minskat under
denna period. Även den fortgående
utvecklingen av tillsynen från
detaljtillsyn mot en organisatorisk
tillsyn har påverkat verksamheten i samma
riktning. Organisatorisk tillsyn syftar
till att ändra förhållandena på
arbetsplatsen varaktigt medan
detaljtillsyn ofta har en mera begränsad
och kortsiktig effekt. Med anledning av
den kraftiga ökningen av arbetsrelaterad
ohälsa inom vård, skola och omsorg har
Arbetsmiljöverkets tillsyn särskilt
uppmärksammat dessa områden. En
fortgående organisationsförändring till
följd av ombildningen till ett samlat
verk sker fortfarande. Regeringen påpekar
att det är viktigt att verket långsiktigt
utvecklar samspelet mellan central och
lokal nivå i tillsynen. Regeringen
föreslår att anslaget tillförs 29
miljoner kronor för att förstärka
tillsynsverksamheten och 30 miljoner
kronor för den regionala
skyddsombudsverksamheten. Båda beloppen
är permanent nivåhöjande för anslaget.
För att finansiera flyttningen av
Belastningsskadecentrum till Högskolan i
Gävle föreslår regeringen att anslaget
minskas med 5 miljoner kronor för 2004.
Det innebär att anslaget 25:74 Forskning
och konstnärligt utvecklingsarbete vid
vissa högskolor m.m. tillförs motsvarande
belopp. För att finansiera en höjning av
anslaget 23:4 Arbetsdomstolen minskas
anslaget med 1 550 000 kr. Anslaget
minskas slutligen med 9 miljoner kronor
med anledning av att bidraget till
tidningen Du & jobbet upphör.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att för anslaget
23:1 under 2004 besluta om bidrag som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 16 602 000 kr
under budgetåret 2005. Regeringen
föreslår att riksdagen anvisar ett
ramanslag på 639 919 000 kr för
budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
639 91 -28 1 -100 -150
9 56 000 000
Moderaterna anser i kommittémotionerna
A339 (yrk. 17) att Arbetsmiljöverkets
uppdrag är omfattande och verksamheten
betydelsefull. För budgetåret 2004
beräknar Moderaterna anslaget till 611
763 000 kr, vilket är 28 156 000 kr
mindre än regeringens förslag.
Folkpartiet lägger i kommittémotion A310
(yrk. 14 i denna del) sparbeting på
Arbetsmiljöverket och räknar med att
anslaget kan minskas med 100 miljoner
kronor i förhållande till regeringens
förslag. Motsvarande anslagsförslag
återfinns i partimotion Fi240 (yrk. 21 i
denna del).
Kristdemokraterna menar i kommittémotion
A329 (yrk. 29 och 34 i denna del) att
Arbetsmiljöverket under de senare åren
fått kraftigt ökade anslag, vilket bl.a.
fått till följd att alla medel inte
kunnat förbrukas. Med tanke på de ökade
anslagen under senare år och den
rationaliseringspotential som bör finnas
efter sammanslagningen av
Arbetarskyddsstyrelsen och de regionala
yrkesinspektionerna bedöms att en
besparing på 150 miljoner kronor är
möjlig. Kristdemokraterna vill införa en
ny och samordnad
rehabiliteringsförsäkring i linje med
förslaget i utredningen Rehabilitering
till arbete (SOU 2000:78). Denna
försäkring skulle avlasta
Arbetsmiljöverket från en del
arbetsuppgifter som myndigheten fått.
Rehabiliteringsförsäkringen föreslås
gälla fr.o.m. den 1 januari 2004. Den
totala helårseffekten skulle bli en
satsning på totalt omkring 3,4 miljarder
kronor. Kristdemokraterna vill satsa 2,8
miljarder kronor under 2004, året
därefter är den samordnade försäkringen
fullt utbyggd. Kristdemokraterna delar
regeringens bedömning att bidraget till
tidningen Du & jobbet kan avslutas. För
budgetåret 2004 beräknar
Kristdemokraterna anslaget till ett 150
miljoner kronor lägre belopp än vad
regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som anser att anslaget är väl
avvägt, tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget och
avstyrker motionerna A310 yrkande 14 i
denna del (fp), A329 yrkandena 29 och 34
i denna del (kd) och A339 yrkande 17 (m).
I slutet av detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Utskottet biträder även förslaget i
fråga om bemyndigande (prop. utg.omr. 14
punkt 2).
Anslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 1 091
200 Utfal 317 ags-
2 l 486 spar
ande
Utgi
200 Ansla 317 fts- 303
3 g 952 prog 016
nos
200 Försl 309
4 ag 420
200 Beräk 313
5 nat 4141
200 Beräk 318
6 nat 2702
1 Motsvarar 306 486 tkr i 2004 års
prisnivå.
2 Motsvarar 306 486 tkr i 2004 års
prisnivå.
Anslaget avser kostnader för
Arbetslivsinstitutets (ALI) forsknings-
och utvecklingsverksamhet, inklusive
samarbetsavtal med externa parter samt
utbildningsverksamhet och annan
kunskapsförmedling. Anslaget omfattar
även kostnader för personal och lokaler
samt övriga förvaltningskostnader vid
ALI. Regeringens bedömning är att ALI
under 2002 har gjort värdefulla insatser
inom arbetslivsområdet. ALI har bidragit
till att kunskaper om betydelsefulla
faktorer och samband inom området har
ökat och att viktig kunskap och
erfarenhet förmedlas till praktiker och
arbetsplatser. Det omfattande arbetet för
att uppnå en budget i balans har givit
resultat. ALI bör fortlöpande utvärdera
och pröva sin verksamhet för att
åstadkomma en effektiv resursanvändning
och ökat nyttiggörande av
forskningsresultaten. En fortsatt
samverkan med högskola och universitet är
också viktig. Arbetslivsforskningen bör
även fortsättningsvis bedrivas i aktiv
samverkan med lokala och regionala
aktörer och då eftersträva
samfinansiering. Utbildningsverksamheten
som riktas till företagshälsovårdens
personal utgör en viktig del av den
kunskapsförmedlande verksamheten.
Regeringen föreslår att 3 miljoner kronor
tillförs detta anslag för metodutveckling
av företagshälsovården för 2004. Anslaget
ökas med 5 miljoner kronor för att täcka
de engångskostnader som kommer att uppstå
med anledning av att
Belastningsskadecentrum i Umeå har bytt
huvudman från ALI till Högskolan i Gävle.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för
anslaget 23:2 besluta om bidrag som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 100 miljoner
kronor under 2005-2008. Regeringen
föreslår att riksdagen anvisar ett
ramanslag på 309 420 000 kr för
budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
309 42 -15 1 -75 0 -53 0 -230
0 62 00 00 000
Moderaterna betonar i kommittémotion A339
(yrk. 18) att ALI:s uppdrag är omfattande
och att verksamheten är betydelsefull.
För budgetåret 2004 beräknar Moderaterna
anslaget till 294 258 000 kr, vilket är
15 162 000 kr mindre än vad regeringen
föreslår.
Folkpartiet lägger i kommittémotion A310
(yrk. 14 i denna del) sparbeting på ALI
och beräknar för budgetåret 2004 anslaget
till ett 75 miljoner kronor lägre belopp
än vad regeringen föreslår. Motsvarande
anslagsförslag återfinns i partimotion
Fi240 (yrk. 21 i denna del).
Kristdemokraterna pekar i partimotion
A329 (yrk. 30 och 34 i denna del) på att
allvarliga brister har konstaterats i
styrningen av ALI. Det krävs därför att
en rejäl översyn genomförs av ALI och
dess relationer till andra myndigheter.
Översynen skall vara grundlig och
förutsättningslös. Mycket talar för att
ALI:s forskningsresurser kommer till
effektivare användning om de finansierar
forskning på universitet, högskolor och
andra organ. Informationsspridningen och
utbildningsverksamheten kan tas över av
Arbetsmiljöverket. ALI bör omedelbart
kunna genomföra en del rationaliseringar
och fokusera sin verksamhet, bl.a. minska
en del av sin bidragsgivning.
Kristdemokraterna menar att
arbetslivsinriktad forskning på
organisationsområdet bör prioriteras. På
tre års sikt bör ALI kunna avvecklas och
dess uppgifter fördelas på
Arbetsmiljöverket, universitet, högskolor
och andra aktörer. Anslaget till ALI kan
minskas med 50 miljoner kronor.
Kristdemokraterna stöder inte regeringens
förslag till metodutveckling inom
företagshälsovården och därför kan
anslaget minskas med ytterligare 3
miljoner kronor. För budgetåret 2004
beräknar Kristdemokraterna anslaget till
ett 53 miljoner kronor lägre belopp än
vad regeringen föreslår.
Centerpartiet tydliggör i kommittémotion
A364 att partiet vill satsa på en
decentraliserad forskningsstruktur. Det
är viktigt att bygga upp livskraftiga
forskningsmiljöer runt om i landet.
Därför bör en del av det forskningsarbete
som i dag utförs på ALI finnas ute på
landets universitet och högskolor. För
budgetåret 2004 beräknar Centerpartiet
anslaget till ett 230 miljoner kronor
lägre belopp än vad regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka betydelsen av
att det finns en fungerande organisation
för forskning och utveckling som rör de
snabba och djupgående förändringar som
pågår inom arbetslivet. ALI, vars uppgift
är att forska, utveckla, utbilda och
förmedla kunskap om och i arbetslivet,
har en viktig roll i detta arbete.
Utskottet ser positivt på ALI:s
ansträngningar och förbättringar avseende
verksamhetens inriktning och organisation
och anpassningen av verksamheten till de
budgeterade medlen. Utskottet vill
framhålla företagshälsovården som en
betydelsefull tillgång i det förebyggande
arbetsmiljöarbetet och i samband med
rehabilitering. Förslaget om att tillföra
3 miljoner kronor för metodutveckling
inom företagshälsovården välkomnas därför
av utskottet. Utskottet anser också att
arbetslivsforskningen även i
fortsättningen bör bedrivas i aktiv
samverkan med lokala och regionala
aktörer. Med hänvisning till det ovan
framförda avstyrker utskottet motionerna
A310 yrkande 14 i denna del (fp), A329
yrkandena 30 och 34 i denna del (kd),
A339 yrkande 18 (m) och A364 (c) samt
tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för år
2004 (prop. utg.omr. 14 punkt 3).
Anslaget 23:3 Särskilda
utbildningsinsatser m.m.
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 34
200 Utfal 45 872 ags- 230
2 l spar
ande
Utgi
200 Ansla 46 000 fts- 46
3 g prog 000
nos
200 Försl 46 000
4 ag
200 Beräk 46 000
5 nat
200 Beräk 46 000
6 nat
Anslaget administreras av ALI och avser
bidrag till arbetsmarknadens parter.
Främst går anslaget till
arbetsmiljöutbildningar för fackliga
förtroendemän och viss EU-bevakning.
Regeringen har givit ALI i uppdrag att
under 2004 närmare redovisa användningen
av medlen. Regeringen har i år dragit in
det anslagssparande som fanns vid
ingången av 2003. Det har ersatts av ett
bemyndigandesystem i enlighet med
förslaget i 2003 års budgetproposition.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att under 2004 för
ramanslaget 23:3 besluta om bidrag som
inklusive tidigare gjorda åtaganden
medför utgifter på högst 33 300 000 kr
under 2005. Regeringen föreslår att
riksdagen anvisar ett ramanslag på 46
miljoner kronor för budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
46 000 -23 0 -10 0 -23 0
00 00 00
Moderaterna menar i kommittémotion A 339
(yrk. 19) att anslaget successivt skall
reduceras, och för budgetåret 2004
beräknar Moderaterna anslaget till 23
miljoner kronor, vilket innebär en
halvering i förhållande till regeringens
förslag.
Folkpartiet anser i kommittémotion A310
(yrk. 14 i denna del) att ett sparande
kan ske på anslaget och föreslår en
minskning med 10 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag. Motsvarande
anslagsförslag återfinns i partimotion
Fi240 (yrk. 21 i denna del).
Kristdemokraterna förordar i
kommittémotion A329 (yrk. 34 i denna del)
att anslaget halveras för 2004 för att
sedan helt tas bort. Bidrag till
regionala skyddsombud,
informationsinsatser och
standardiseringsverksamhet har sedan 2001
förts över från detta anslag till
Arbetsmiljöverket och
förvaltningskostnaderna till ALI. Kvar är
medel som ALI skall dela ut främst till
fackliga förtroendemäns
arbetsmiljöutbildningar och viss EU-
bevakning. Eftersom stödet till de
regionala skyddsombuden numera finns på
Arbetsmiljöverkets anslag är det tveksamt
om statliga bidrag i all evighet skall gå
till utbildning av övriga fackliga
förtroendevalda. De fackliga
organisationerna bör klara sådan
utbildning själva eller i samarbete med
arbetsgivarna. För budgetåret 2004
beräknar Kristdemokraterna anslaget till
ett 23 miljoner kronor lägre belopp än
vad regeringen föreslår.
Utskottets ställningstagande
Enligt utskottets mening finns det inte
skäl att nu göra någon förändring av de
bidrag som lämnas inom ramen för detta
anslag. Utskottet, som ställer sig bakom
regeringens förslag till medelsanvisning,
avstyrker motionerna A310 yrkande 14 i
denna del (fp), A329 yrkande 34 i denna
del (kd) och A339 yrkande 19 (m).
I slutet av detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i fråga om bemyndigande för år
2004 (prop. utg.omr. 14 punkt 4).
Anslaget 23:4 Arbetsdomstolen
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl -1
200 Utfal 21 066 ags- 458
2 l spar
ande
Utgi
200 Ansla 25 fts- 21
3 g 9711 prog 788
nos
200 Försl 23 940
4 ag
200 Beräk 24
5 nat 5132
200 Beräk 24
6 nat 9353
1 Inklusive av riksdagen redan beslutad
ökning med 6 000 tkr på tilläggsbudget i
samband med den ekonomiska
vårpropositionen 2003.
2 Motsvarar 23 940 tkr i 2004 års
prisnivå.
3 Motsvarar 23 940 tkr i 2004 års
prisnivå.
Anslaget avser kostnader för personal,
lokaler och övriga förvaltningskostnader
vid Arbetsdomstolen. Regeringen bedömer
att verksamheten har fungerat väl vid
Arbetsdomstolen. Domstolen har lyckats
med att hålla nere ärendebalanserna.
För att Arbetsdomstolen skall kunna
säkerställa kvaliteten på sin verksamhet
bör anslaget förstärkas med 3 100 000 kr.
Utgiftsökningen finansieras genom att
dels anslaget 22:1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader minskas med
1 550 000 kr, dels anslaget 23:1
Arbetsmiljöverket minskas med 1 550 000
kr för 2004.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 23 940 000 kr
för budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
23 940 -23 9 -23 9
40 00
Moderaterna, som är principiella
motståndare till specialdomstolar och
partssammansatta domstolar, anser i
kommittémotionerna A339 (yrk. 20) och
A258 (yrk. 10) att Arbetsdomstolen skall
läggas ned och dess uppgifter överföras
till det allmänna domstolsväsendet. Som
en följd av detta ställningstagande kan
anslaget utgå.
Folkpartiet menar i kommittémotion A310
(yrk. 14 i denna del ) att
Arbetsdomstolen skall läggas ned och
målen föras över till de allmänna
domstolarna. Medlen på anslaget för
Arbetsdomstolen skall därför flyttas till
utgiftsområde 4 Rättsväsendet.
Motsvarande förslag återfinns i
partimotion Fi240 (yrk. 21 i denna del).
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid flera tillfällen
behandlat liknande förslag från
Moderaterna som nu också förs fram av
Folkpartiet. Utskottet anser liksom
tidigare att Arbetsdomstolen skall finnas
kvar och avstyrker därför motionerna A258
yrkande 10 (m), A310 yrkande 14 i denna
del (fp) och A339 yrkande 20 (m).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget 23:5 Statens nämnd för
arbetstagares uppfinningar
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 2
200 Utfal 57 ags-
2 l spar
ande
Utgi
200 Ansla 61 fts- 59
3 g prog
nos
200 Försl 71
4 ag
200 Beräk 731
5 nat
200 Beräk 742
6 nat
1 Motsvarar 71 tkr i 2004 års prisnivå.
2 Motsvarar 71 tkr i 2004 års prisnivå.
Anslaget avser kostnader för nämndens
verksamhet, som huvudsakligen består av
arvodes- och ersättningskostnader.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar
ett ramanslag på 71 000 kr för budgetåret
2004.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget 23:6 Internationella
arbetsorganisationen (ILO)
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 499
200 Utfal 21 526 ags-
2 l spar
ande
Utgi
200 Ansla 26 681 fts- 23
3 g prog 467
nos
200 Försl 23 022
4 ag
200 Beräk 23 022
5 nat
200 Beräk 23 022
6 nat
Anslaget avser huvudsakligen kostnader
för Sveriges medlemsavgift till
Internationella arbetsorganisationen
(ILO). En del av anslaget avser kostnader
för deltagande i ILO:s verksamhet och för
ILO-kommittén. ILO:s beslutande
församling, Internationella
arbetskonferensen, justerade under 2003
skalan för medlemsländernas bidrag till
organisationen. Sveriges andel utgör
drygt 1 %. Regeringen föreslår att
riksdagen anvisar ett ramanslag på 23 022
000 kr för budgetåret 2004.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till medelsanvisning under
anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget 23:7 Ombudsmannen mot
diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO)
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 35
200 Utfal 4 980 ags-
2 l spar
ande
Utgi
200 Ansla 6 493 fts- 6 366
3 g prog
nos
200 Försl 8 098
4 ag
200 Beräk 7 5871
5 nat
200 Beräk 7 7132
6 nat
1 Motsvarar 6 493 tkr i 2004 års
prisnivå.
2 Motsvarar 6 493 tkr i 2004 års prisnivå
Från anslaget finansieras kostnader för
personal, lokaler och andra
förvaltningskostnader för Ombudsmannen
mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO). En ny lag om förbud mot
diskriminering trädde i kraft den 1 juli
2003. Syftet med lagen är att motverka
diskriminering som har samband med ett
antal diskrimineringsgrunder, bl.a.
sexuell läggning inom t.ex.
arbetsmarknadspolitisk verksamhet och vid
yrkesmässigt tillhandahållande av varor,
tjänster och bostäder. Flera myndigheter,
däribland HomO, har tillsynsansvar enligt
denna lag. Vidare framgår det nu av
instruktionen för HomO att myndigheten
även skall förebygga och motverka
homofobi. HomO har fått utökade uppgifter
på grund av ny lagstiftning och
tilläggsuppdraget att förebygga och
motverka homofobi. Regeringen föreslår
därför att anslaget förstärks med 3 400
000 kr för 2004. Större delen av ökningen
finansieras genom medel från anslaget
30:1 Stöd till idrotten.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 8 098 000 kr för
budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
8 098 -8 09 -1 00
8 0
Moderaterna vill i kommittémotionerna
A258 (yrk. 9 i denna del) och A339 (yrk.
21) att de fyra ombudsmännen som har i
uppdrag att utöva tillsyn enligt de olika
lagarna mot diskriminering i arbetslivet
slås ihop till en gemensam myndighet.
Till följd därav sammanläggs också
Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot
diskriminering. Moderaterna anser att
anslaget för HomO skall utgå. I motionen
föreslås att det under utgiftsområde 14 i
stället inrättas en ny myndighet och att
det skapas ett nytt anslag för
Ombudsmannen mot diskriminering, som
tillförs drygt 66 miljoner kronor för
2004.
Kristdemokraterna ser i kommittémotion
A329 (yrk. 33 och 34 i denna del) med
hänvisning till det redovisade antalet
ärenden ingen anledning att öka
resurserna till HomO på det sätt som
regeringen föreslår. För budgetåret 2004
beräknar Kristdemokraterna anslaget till
1 miljon kronor lägre belopp än
regeringen.
Utskottets ställningstagande
Frågan om en samlad ombudsmannamyndighet
behandlades hösten 2000 (bet.
2000/01:KU3). Enligt
konstitutionsutskottet borde bl.a. en
utredning tillsättas med uppgift att
undersöka om det fanns förutsättningar
för att slå samman några av eller
samtliga ombudsmannainstitutioner till en
institution. Detta gavs regeringen till
känna. Regeringen beslutade den 31
januari 2002 att tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag att
bl.a. överväga en gemensam lagstiftning
mot diskriminering som omfattar alla
eller flertalet diskrimineringsgrunder
och samhällsområden. Kommittén fick också
i uppdrag att se över ansvarsområden och
uppgifter för Jämställdhetsombudsmannen,
HomO, Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering och Handikappombudsmannen
samt att överväga en samordning eller
sammanslagning av samtliga dessa
ombudsmän. Kommittén skall också överväga
om den eller de framtida
ombudsmannainstitutionerna som föreslås
skall vara underställda regeringen eller
riksdagen. Kommittén skall redovisa sitt
uppdrag senast den 1 december 2004.
Konstitutionsutskottet behandlade frågan
på nytt hösten 2002 (bet. 2002/03:KU1)
och hänvisade då till kommittén.
Konstitutionsutskottet ansåg att
resultatet av det utredningsarbetet borde
avvaktas. Arbetsmarknadsutskottet gör
inte någon annan bedömning i frågan än
konstitutionsutskottet.
Utskottet, som finner regeringens
förslag till medelsanvisning väl avvägt
med tanke på HomO:s nya uppgifter, och
som hänvisar till vad som anförts ovan
avstyrker motionerna A258 yrkande 9 i
denna del (m), A329 yrkandena 33 och 34 i
denna del (kd) och A339 yrkande 21 (m)
samt tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget 23:8 Medlingsinstitutet
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
Ansl 2 460
200 Utfal 47 177 ags-
2 l spar
ande
Utgi
200 Ansla 48 141 fts- 47
3 g 1 prog 128
nos
200 Försl 49 103
4 ag
200 Beräk 50
5 nat 1182
200 Beräk 50
6 nat 7653
1 Inklusive av riksdagen redan beslutad
ökning med 1 250 tkr på tilläggsbudget i
samband med den ekonomiska
vårpropositionen 2003.
2 Motsvarar 49 103 tkr i 2004 års
prisnivå.
3 Motsvarar 49 103 tkr i 2004 års
prisnivå.
Anslaget avser kostnader för personal,
lokaler, lönestatistik och andra
förvaltningskostnader för
Medlingsinstitutet. Ansvaret för
lönestatistiken fördes 2001 över från
Statistiska centralbyrån (SCB) till
Medlingsinstitutet. Anslaget ökades för
2003 med 1 250 000 kr i och med en
slutlig reglering av finansieringen av
statistikansvaret. Finansieringen skedde
genom att det under utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning
uppförda anslaget 1:5 Statistiska
centralbyrån minskades med 1 250 000 kr.
Ökningen av Medlingsinstitutets anslag
permanentas genom en nivåhöjning av
anslaget fr.o.m. 2004. Finansieringen
skall även fortsättningsvis ske från SCB.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 49 103 000 kr
för budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
49 103 -24 5 -3 00
52 0
Moderaterna förordar i kommittémotion
A339 (yrk. 22) att Medlingsinstitutets
uppdrag begränsas. För budgetåret 2004
föreslår Moderaterna ett 24 552 000 kr
lägre belopp i anslag än regeringen.
Kristdemokraterna anser i kommittémotion
A329 (yrk. 34 i denna del) att det bör
övervägas om inte Medlingsinstitutet kan
samverka eller samlokalisera med någon
annan befintlig myndighet, t.ex.
Kammarkollegiet, för att på så sätt
minska bl.a. de administrativa
kostnaderna. Detta och den
rationaliseringspotential som bör finnas
gör att partiet avvisar de höjda anslag
som regeringen föreslår och anvisar ett
anslag som sammantaget är 3 miljoner
kronor lägre än regeringens.
Utskottets ställningstagande
Utskottet, som biträder regeringens
förslag till medelsanvisning, avvisar
besparingsförslagen som framförs i
ovanstående motioner. Utskottet avstyrker
därför motionerna A329 yrkande 34 i denna
del (kd) och A339 yrkande 22 (m).
I slutet av detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget 24:1 Jämställdhetsombudsmannen
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
20 316 Ansl 1 075
200 Utfal ags-
2 l spar
ande
21 294 Utgi 21
200 Ansla fts- 368
3 g prog
nos
200 Försl 22 145
4 ag
200 Beräk 22 662
5 nat
200 Beräk 23 036
6 nat
Anslaget avser kostnader för
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) med
kansli och för Jämställdhetsnämnden. De
huvudsakliga faktorer som styr utgifterna
på området är antalet anmälningar om
könsdiskriminering respektive
arbetsgivares bristande förmåga att leva
upp till jämställdhetslagens krav på
aktiva åtgärder. Vidare styrs utgifterna
av JämO:s insatser för att följa upp
lagens krav på aktiva åtgärder och för
att fullgöra det informationsansvar som
åläggs myndigheten. Regeringen anser att
JämO:s uppgift fortsatt skall vara att
motverka könsdiskriminering på
arbetsmarknaden och i högskolan.
Myndigheten skall i detta syfte utöva
tillsyn enligt jämställdhetslagen och se
till att metoder för att motverka
könsdiskriminering finns tillgängliga och
sprida dem.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 22 145 000 kr
för budgetåret 2004.
Motionerna
Tusental kronor
Regeringe Oppositionens förslag i
ns förhållande till regeringens
förslag förslag
m fp kd c
22 145 -22 1
45
Moderaterna vill i kommittémotionerna
A258 (yrk. 9 i denna del) och A339 (yrk.
23) att de fyra ombudsmännen som har i
uppdrag att utöva tillsyn enligt
jämställdhetslagen slås ihop till en
gemensam myndighet. Till följd därav
sammanläggs också Jämställdhetsnämnden
och Nämnden mot diskriminering.
Moderaterna anser att anslaget för JämO
skall utgå. I motionen föreslås att det
under utgiftsområde 14 i stället inrättas
en ny myndighet och att det skapas ett
anslag, Ombudsmannen mot diskriminering,
som tillförs drygt 66 miljoner kronor för
2004.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
ställningstagande under anslag 23:7
tillstyrker utskottet regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget och
avstyrker därför motionerna A258 yrkande
9 i denna del (m) och A339 yrkande 23
(m).
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Anslaget 24:2 Särskilda
jämställdhetsåtgärder
Propositionen
Anslagsutveckling
Tusental kronor
18 402 Ansl 6 859
200 Utfal ags-
2 l spar
ande
13 706 Utgi 19
200 Ansla fts- 657
3 g prog
nos
200 Försl 13 706
4 ag
200 Beräk 13 706
5 nat
200 Beräk 13 706
6 nat
Anslaget avser kostnader för
jämställdhetsåtgärder som syftar till att
främja jämställdhet mellan kvinnor och
män. Anslaget skall användas för att
stödja verksamheter som syftar till att
främja jämställdhet mellan kvinnor och
män samt organisationer som driver
projekt med detta syfte. Anslaget kan
även användas för att pröva nya metoder
inom jämställdhetsarbetet.
Regeringen föreslår att riksdagen
anvisar ett ramanslag på 13 706 000 kr
under budgetåret 2004.
Utskottet biträder regeringens förslag
till medelsanvisning under anslaget.
Sist i detta avsnitt finns en
sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen på
utgiftsområde 14.
Föreslaget nytt anslag: 23: Ombudsmannen
mot diskriminering (m)
Som framgår under anslaget 23:7
Ombudsmannen mot diskriminering på grund
av sexuell läggning (HomO) och anslaget
24:1 Jämställdhetsombudsmannen förordar
Moderaterna i kommittémotionerna A339
(yrk. 24) och A258 (yrk. 9 i denna del)
att de fyra ombudsmännen som har till
uppgift att utöva tillsyn över
diskriminering i arbetslivet slås ihop
till en gemensam myndighet. Till följd
därav sammanläggs även
Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot
diskriminering. All diskriminering kan
och skall behandlas på samma sätt. Det
finns inget hållbart motiv till att dela
upp lagstiftningen i olika kategorier och
därmed märka ut människor beroende på av
vilket skäl de blivit diskriminerade.
För att finansiera den nya myndigheten
föreslås att 66 200 000 kr anvisas på
detta nya anslag för 2004.
Utskottets ställningstagande
Med hänvisning till utskottets
ställningstagande under anslaget 23:7
avstyrker utskottet motionerna A258
yrkande 9 i denna del och A339 yrkande
24.
Sammanställning av utskottets
ställningstagande i fråga om anslagen
m.m. på utgiftsområde 14 Arbetsliv
Av nedanstående tabell framgår
regeringens och oppositionspartiernas
förslag och fördelning av anslag på
utgiftsområde 14. Från och med den 1
januari 2004 skall i princip all årlig
revision avgiftsbeläggas. Anslagen under
utgiftsområdet har i aktuella delar ökats
som kompensation för denna
avgiftsbeläggning.
Belopp i tusental kronor
Anslag Ansla Regeri (m) (fp) (kd) (c)
gs ngens
typ försla
g
23:1 (ram) 639 -28 -100 -150
Arbetsmiljö 919 156 000 000
verket
23:2 (ram) 309 -15 -75 -53 -230
Arbetslivsi 420 162 000 000 000
nstitutet
23:3 (ram) 46 -23 -10 -23
Särskilda 000 000 000 000
utbildnings
insatser
m.m.
23:4 (ram) 23 -23 -23
Arbetsdomst 940 940 900
olen
23:5 (ram) 71
Statens
nämnd för
arbetstagar
es
uppfinninga
r
23:6 (ram) 23
Internation 022
ella
arbetsorgan
isationen
(ILO)
23:7 (ram) 8 098 -8 -1
Ombudsmanne 098 000
n mot
diskriminer
ing på
grund av
sexuell
läggning
(HomO)
23:8 (ram) 49 -24 -3
Medlingsins 103 552 000
titutet
24:1 (ram) 22 -22
Jämställdhe 145 145
tsombudsman
nen
24:2 (ram) 13
Särskilda 706
jämställdhe
tsåtgärder
23: (ram) +66
Ombudsmanne 200
n mot
diskriminer
ing (nytt
anslag)
Summa 1 135 -78 -208 -230 -230
424 853 900 000 000
Av avsnitt 4.2 framgår att utskottet
har anslutit sig till regeringens förslag
om fördelning på anslag av utgifterna på
utgiftsområde 14. Detta innebär att
propositionen tillstyrkts i motsvarande
del (prop. utg.omr. 14 punkt 6) och att
motionerna A258, A310, A329, A339, A364
och Fi240 avstyrkts i berörda delar.
Utskottet avstyrker därmed även motion
A339 yrkande 16.