Regeringen beslutade den 4 april 2002 direktiv för en särskild utredare som skulle utreda regleringen av verkställighet av beslut om avvisning och utvisningenligt utlänningslagen och angränsande lagstiftning, särskilt när det gäller de ärenden där utlänningens identitet är oklar (UD 2002:02, dir. 2002:43).
Utredaren skulle mot bakgrund av nuvarande praxis och rutiner vid verkställighet överväga om de regler som gäller i dag är ändamålsenligt utformade.
Utredaren ges nu ett utökat uppdrag. Utredaren skall också
- utreda om gällande sekretessreglering skapar oacceptabla hinder i samarbetet mellan Migrationsverket och polismyndigheter eller övriga berörda myndigheter i ärenden avseende verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut. Utredaren skall vid behov föreslå regeländringar, vilka med vederbörlig respekt för de enskildas integritet, förbättrar möjligheterna till ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter i detta avseende.
Enligt 7 kap. 14 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess i verksamhet för kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medborgarskap för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
När sekretess gäller för en uppgift hos en myndighet innebär detta, enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen, att uppgiften inte heller får röjas för en annan myndighet i andra fall än de som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar.
Sekretesslagen innehåller bestämmelser om begränsningar i sekretessen mellan myndigheter i 14 kap. 1-3 §§.
I 14 kap. 1 § finns den begränsningen att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.
14 kap. 2 § innehåller bestämmelser om tillåtet uppgiftslämnande mellan myndigheter i vissa särskilda fall trots att någon uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning inte finns.
Enligt 14 kap. 3 §, första stycket sekretesslagen får sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Av 1 kap. 5 § sekretesslagen framgår att sekretess inte utgör hinder mot att uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet.
Alla bestämmelser i sekretesslagen gäller uppgifter, och förutsätter därför för sin tillämpning att handlingar som begärs utlämnade gås igenom så att däri intagna uppgifter kan bedömas mot tillämpliga bestämmelser.
Enligt 8 kap. 11 § utlänningslagen (1989:529) skall beslut om avvisning eller utvisning verkställas av Migrationsverket, med vissa undantag. Polismyndighetsbeslut om avvisning och domstols dom eller beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen skall verkställas av polismyndighet. Detsamma gäller beslut om avvisning eller utvisning i ärenden där frågor om rikets säkerhet eller allmän säkerhet prövats, om regeringen eller Utlänningsnämnden bestämmer det.
Migrationsverket får också lämna över ett avvisnings- eller utvisningsärende till polismyndigheten för verkställighet om den som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att genomföra verkställigheten
(8 kap. 17 § utlänningslagen).
Beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen
(1989:529) skall således i flera olika situationer verkställas av polismyndighet. Polismyndigheten har i sådana fall regelmässigt behov av information ur Migrationsverkets och i förekommande fall Utlänningsnämndens akter. Behovet kan gälla uppgifter som kan göra det möjligt att återfinna personer som håller sig undan, men också uppgifter som kan vara till ledning för att avgöra vilket som är en persons rätta ursprungsland. Även Kriminalvårdsstyrelsens Transporttjänst har ett informationsbehov eftersom Transporttjänsten har till uppgift att organisera verkställighetsresorna i vissa ärenden.
Det har framkommit att polismyndigheter i ärenden om verkställighet av avvisningsbeslut anser sig ha behov av att få ta del av samtliga uppgifter i en akt. Det kan också gälla uppgifter i en akt som avser en annan person än den som avvisningsärendet gäller, om det finns anledning att tro att sådan akt kan innehålla för ärendet relevanta uppgifter.
Det är utan tvivel angeläget att polismyndigheter och andra myndigheter som medverkar i utlänningsärenden ges bästa möjliga förutsättningar att genomföra de uppdrag som åvilar dem. Samtidigt måste de principer som ligger bakom sekretesskyddet respekteras.
Det finns mot den bakgrunden anledning att undersöka om sekretessen mellan utlänningsmyndigheterna (Migrationsverket och Utlänningsnämnden) och övriga myndigheter som är berörda av beslut om verkställighet i avvisnings- och utvisningsärenden
(främst polismyndigheten och Transporttjänsten) enligt den idag gällande ordningen skapar oacceptabla hinder i samarbetet mellan myndigheterna. Vid bedömningen måste man självfallet beakta de viktiga intressen som ligger bakom sekretesskyddet.
Utredaren skall undersöka om sekretessregleringen är ändamålsenligt utformad när det gäller hanteringen av ärenden avseende verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut.
Om utredningen kommer fram till att det finns behov av det skall utredningen föreslå regeländringar, vilka med vederbörlig respekt för de enskildas integritet, förbättrar möjligheterna till ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter i detta avseende.
Utredaren skall samråda med Offentlighets- och sekretesskommittén (Ju 1999:06, dir 1998:32) om frågor som rör sekretesslagen (1980:100).
Utredarens uppdrag skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast den 20 december 2002. Med hänsyn till de nya uppgifter som utredaren nu får och eftersom utredningen också av andra skäl behöver förlängd tid skall uppdraget i stället redovisas senast den 20 mars 2003.
(Utrikesdepartementet)