den 30 januari

Svar på fråga 2002/03:438 om Libyen och mänskliga rättigheter

Utrikesminister Anna Lindh

Birgitta Ohlsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att visa att Libyens diktaturpolitik och brott mot mänskliga rättigheter är oförenligt med svensk utrikespolitik.

Sverige följer utvecklingen vad gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen så nära som möjligt, och tar till vara de tillfällen som bjuds för att föra en dialog med landet i fråga. Detta inbegriper även att ta upp eventuella övergrepp när så är påkallat.

I enlighet med gällande rotationsordning var det i år den afrikanska gruppens tur att nominera ordförande till årets session i FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MR-kommissionen). Med hänsyn till situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen väckte det afrikanska beslutet att nominera landet i fråga till ordförande bestörtning och förvåning. USA hade inför valet till ordförande den 20 januari begärt omröstning. Förutom de tre länder som röstade nej valde Sverige, tillsammans med sexton andra länder, inklusive de EU-länder som är medlemmar i MR-kommissionen, att markera sitt missnöje med Libyen genom att avstå från att rösta. I sammanhanget vill jag framhålla att det aldrig tidigare har hänt att något land ifrågasatt en kandidat som presenterats av en regional grupp, vare sig det gällt ordförandeposten eller någon av övriga poster i MR-kommissionen.

Sverige, liksom övriga EU-länder, har under den långa konsultationsprocess som föregått valet till ordförandeposten betonat att medlemskap i MR-kommissionen medför en skyldighet att respektera mänskliga rättigheter och att bidra till att upprätthålla internationella standarder på området. Samtidigt har vi också erkänt rätten för varje regional grupp att nominera kandidater till olika uppdrag i MR-kommissionen. För framtiden skulle vi vilja se kriterier för länder som ska väljas in i MR-kommissionen.