Svar på fråga 2002/03:1171 om Vattenfall och omställning av energisystemet
Näringsminister Leif Pagrotsky
Ewa Larsson har frågat om jag avser att verka för att ägarkrav formuleras på Vattenfall vad gäller ekologisk hållbarhet så att bolaget kan få en betydande roll för omställningen av energisystemet.
Låt mig slå fast att Vattenfall spelar en betydande roll för omställningen av det svenska energisystemet. Bolaget investerar stora summor i forskning och utveckling av nya produktionstekniker och investerar även i elproduktion från förnyelsebara resurser. Vattenfalls investeringar i förnybar energi uppgår till ca 4,3 miljarder kronor från 1997. Därutöver fattade styrelsen i december 2002 ett beslut om att investera närmare 4,5 miljarder kronor i ett förnyelseprogram fram till 2013 för vattenkraften. Inom FoU har bolaget koncentrerat insatserna inom bland annat vindkraft, bioenergi, decentraliserad el- och värme produktion och solenergi. Dessa satsningar uppgår till cirka 320 miljoner kronor sedan 1997.
Det är bara genom att kontinuerligt stärka sin konkurrenskraft som Vattenfall kan skapa ekonomiska förutsättningar för att driva utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart energisystem. Bara ett ekonomiskt starkt bolag har råd att satsa pengar på forskning i tekniker som ännu inte är kommersiellt gångbara.
Hela energibranschen i Europa kännetecknas av en konsolidering där energiföretagen försöker stärka sin konkurrenskraft och Vattenfall är naturligtvis inte isolerad från sin omvärld utan måste agera för att kunna konkurrera framgångsrikt.
Vattenfall bedriver en konkurrensutsatt verksamhet på en avreglerad marknad och måste därför styras av affärsmässighet, precis som riksdagen beslutat vid såväl bolagiseringen av Vattenfallsverket som i de energiuppgörelser som gjorts. Regeringens ägarstyrning av Vattenfall måste alltid utgå från affärsmässighet för att kunna hävda konkurrensneutralitet gentemot Vattenfalls konkurrenter och för att inte riskera en debatt kring statsstöd.
Ägarstyrningen inom Näringsdepartementet har utvecklats och jag fortsätter att aktivt arbeta för en mer transparant och professionell ägarstyrning av de statliga bolagen. Jag kan dock konstatera att Vattenfalls strategi att verka utanför Sverige har kommunicerats tydligt och öppet i årsredovisningar sedan åtminstone 1996. Även regeringen har redovisat detta till riksdagen i skrivelser från samma period (Regeringens skrivelse 1996/97: 20 och framåt).
Faktum är att Vattenfall är ett föredöme i den statliga sfären avseende öppenhet och har exempelvis ordnat öppna bolagsstämmor de senaste åren, vid den senaste erbjöds även allmänheten att chatta med företagsledningen. Alla riksdagsledmöter bjöds sedvanligt in till bolagsstämman i år, en möjlighet att närvara som dock Ewa Larsson inte tog vara på.
Det finns anledning att fortsätta utvecklingen av ägarstyrning av de statliga bolagen, en uppgift som jag tar på stort allvar. Däremot finns det ingen anledning att formulera några nya direktiv för Vattenfall, utöver de riksdagsbeslut som redan är fattade. De föreskriver att bolaget ska medverka i omställningen av det svenska energisystemet och det ska ske under villkor av affärsmässighet. Det ligger i bolagets intresse att ligga i framkanten av den här utvecklingen och jag är övertygad om att bara ett konkurrenskraftigt Vattenfall kan fortsätta att driva utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart energisystem i Sverige.
Ewa Larsson ställde också frågan om det är min avsikt att lägga ner de brunkolskraftverk och kärnkraftverk i Tyskland som Vattenfall äger. Tyskland är helt beroende av såväl fossila bränslen som kärnkraft för sin energiförsörjning i dag. Den tyska regeringen bedriver liksom vi i Sverige ett långsiktigt arbete med att ersätta kärnkraften. Vattenfall följer de regler som gäller på den tyska marknaden. Jag har självfallet inga synpunkter på tysk energipolitik och förutsätter att Vattenfall sköter sina tyska bolag inom den lagstiftning som finns, håller de avtal man har ingått och agerar på bästa sätt enligt de energipolitiska beslut som fattas där.