den 23 maj

Fråga 2002/03:994 av Rosita Runegrund (kd) till justitieminister Thomas Bodström om möjligheter att lagföra barnsexturism

ECPAT Sverige har arbetat mycket för att försöka stävja barnsexturismen från Sverige. En av de viktigaste instrumenten är den uppförandekod som researrangörer har antagit, där de åtar sig att arbeta hårt för att stävja barnsexturismen.

Sverige har sedan 1962 en lagstiftning som möjliggör lagförande i Sverige av brott som svenskar har begått utomlands (extraterritoriell lagstiftning). När det gäller sexualbrott mot barn utomlands har denna lagstiftning endast använts vid ett tillfälle, 1995, i fallet med den så kallade 66-åringen. Sedan dess har flera svenskar blivit ertappade med att begå sexuella övergrepp på barn utomlands, för att sedan återvända till Sverige. Polis och åklagare har försökt utreda flertalet av dessa fall, men alla förundersökningar har fått läggas ner, ofta beroende på resursbrist. Sverige har således fortfarande bara ett fall där den extraterritoriella lagstiftningen har använts vid sexualbrott mot barn under över 40 års tid. Jämförelse kan göras med Australien som har haft sin lagstiftning sedan 1994. Sedan dess har de haft 16 åtal varav 9 fällande domar.

Vad avser statsrådet att göra för att möjliggöra lagförandet i Sverige av brott som svenskar har begått utomlands?