den 17 april

Fråga 2002/03:827 av Sten Tolgfors (m) till socialminister Lars Engqvist om resor till koranskolor

Enligt ambassaden i Addis Abeba, Etiopien, kom det under första delen av förra året ett barn i veckan, till dem eller konsulatet i Djibouti, som sökte ekonomiskt bistånd eller hjälp för att komma hem till Sverige. Man har dock svårt att hjälpa, eftersom till exempel hemresa uppges kräva målsmans tillstånd.

Regeringen måste se över lagstiftningen som gäller vid barns resor till forna hemländer. Det finns risk att det uppstår en blind fläck i lagstiftningen: Skolplikten upphör när barnet är utomlands, samtidigt som det i praktiken varit oklart vad socialtjänsten bör medverka till och vilket uppföljningsansvar socialtjänsten har. Därtill har svenska beskickningar haft svårt att hjälpa barn att komma hem, eftersom det kräver föräldrarnas medgivande och dessa inte alltid går att lokalisera. Resultatet blir en stor utsatthet för barnen.

Det är i sig anmärkningsvärt att svensk socialtjänst brustit i uppföljning av situationen för de barn man medverkat till att sända utomlands. Det finns ingen svensk ambassad i Somalia. Ambassaden i Nairobi svarar också för Somalia. Hur lätt är det för ett barn att få hjälp av en ambassad i annat land? Hur lätt är det för socialtjänsten att klara uppföljning?

Vad avser socialministern att göra för att se över och stärka lagen vad avser reglerna för barns resor till forna hemländer i detta avseende?