den 11 april

Fråga 2002/03:795 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminister Thomas Bodström om utvisning efter avtjänat straff

Den som är sjuk har rätt till vård. Det gäller även den som sitter i fängelse, oavsett medborgarskap. Utländska medborgare blir inte sällan utvisade efter avtjänat fängelsestraff, även om de är i fortsatt behov av vård på grund av sjukdom eller smitta. För den som till exempel är hivsmittad krävs regelbundna läkarbesök och behandling med bromsmediciner. Om behandlingen avbryts riskerar sjukdomen att bryta ut vilket leder till en säker död. Denna vård är mycket kostsam och omöjlig att få i många länder. Konsekvensen av en utvisning för en hivsmittad till dessa länder är enligt min mening detsamma som att Sverige utfärdar dödsdomar. Vid mindre allvarliga sjukdomar kanske utvisningen inte innebär ett hot mot livet, men den utvisade riskerar att drabbas av ett försämrat hälsotillstånd.

Rätten till liv och hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet vilket kommer till uttryck i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I artikel 3 sägs att alla har rätt till liv och i artikel 25 står bland annat att alla har rätt till hälsa och trygghet i händelse av sjukdom. Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgar i artikel 2 att allas rätt till liv ska skyddas genom lag. Trots detta medverkar Sverige till att riskera människors liv och hälsa genom att sjuka människor blir utvisade efter avtjänat straff.

Vilka åtgärder tänker justitieministern vidta för att förhindra att sjuka och hivsmittade personers liv och hälsa riskeras vid utvisning efter avtjänat straff?