Fråga 2002/03:731 av Tina Acketoft (fp) till vice statsminister Margareta Winberg om ansvaret för människohandelns offer
"Inte mitt bord", "Vi har inga pengar", "Vi har inget stöd i lagen" @ är vanliga svar på mina frågor om varför Sverige skickar tillbaka kvinnor och barn som utsatts för människohandel. Mina kontakter med berörda myndigheter, till exempel polis och socialtjänst, visar att det råder oklarhet om vem som ansvarar för kvinnorna.
Konsekvensen blir att kvinnorna utvisas när de påträffas i Sverige. Kvinnorna utsätts därmed för fara eftersom hemlandet ofta inte kan erbjuda något skydd. Att kvinnorna tvingas tillbaka till sina hemländer är också problematiskt, då myndighetspersonal måste flygas till kvinnans hemland för att där fortsätta eventuella förhör.
Regeringen har gett ett vagt löfte om ett förslag där kvinnor som fallit offer för människohandeln ska få uppehållstillstånd i Sverige tills den juridiska processen är avslutad. Den oklara ansvarsfördelningen kommer dock fortfarande att vara ett avgörande hinder mot att ge kvinnorna ett fungerande skydd.
För att offren ska kunna få det stöd som de har rätt till vill jag fråga vilka åtgärder ministern är beredd att vidta för att ansvarsfördelningen verkligen klargörs när det gäller skyddet av kvinnor som utsatts för människohandel?