den 28 mars

Fråga 2002/03:729 av AnneMarie Brodén (m) till socialminister Lars Engqvist om statens roll i att stödja samverkan

När kommuner och landsting alltmer närmar sig varandra och försöker fördjupa sitt samarbete för att verkligen förbättra för enskilda människor och för anhöriga, så spelar det en stor roll hur detta arbete uppfattas, beskrivs och bekräftas. Det som är viktigt är att alla har den enskildes samlade behov för ögonen vilket leder till ökade möjligheter att insatserna ger effekt. Detta är inte minst viktigt när det gäller äldre människor med stort vårdbehov.

Regelverket behöver naturligtvis stödja samverkan och bland annat Finsam och Socsam är mycket viktiga försök när det gäller utveckling av samverkan, men det inträffar något egendomligt när staten ska följa upp verksamheten. Då blir allt helt plötsligt uppdelat på olika huvudmän och olika ansvar för olika delar och fokus riktas på hur respektive huvudman förhåller sig till regelverkets olika delar. I stället för samverkan med individens behov i fokus.

Vad ämnar ministern göra för att bristerna av samverkan, integration och utveckling av gemensamt synsätt i socialstyrelsens tillsynsverksamhet åtgärdas?