Fråga 2002/03:695 av Sermin Özürküt (v) till utrikesminister Anna Lindh om skuldslaveriet i Pakistan
I Pakistan antogs 1992 en nationell lag, Bonded Labour Abolition System Act, som upphävde tidigare lagar som funnits om skuldslaveri @ ett skuldslaveri som strider mot de mänskliga rättigheterna. I provinsen Sindh har domstolar i flera fall fortsatt att döma människor efter Sindh tenancy act, som stadgar att "vid avslutning av en anställning (hos en jordägare), skall den anställde, ifall han står i skuld till jordägaren, betala sin skuld innan han tillåts lämna/godset/".
Den gamla lagstiftningen innebar att människor kunde bindas till godset för långa perioder, ibland hela livet. Skuldslaveriet i Sindh strider mot ILO-konventionen 10, 11,12, 87, 98, 101, 105, 110, 119, 129 och 182. Tvärtemot ILO-konventionen, den nationella lagstiftningen och de mänskliga rättigheterna har Högsta domstolen i Sindh i en dom den 10 januari 2002 fastställt att den grupp som kallas Haris (jordbruksslavar) inte utgör "vanlig arbetskraft eller arbetare", utan kan ställas utanför av staten stiftade lagar och av internationella organisationer antagna konventioner och deklarationer.
Jag vill fråga utrikesministern:
Avser utrikesministern ta några initiativ i Förenta Nationerna eller andra internationella organisationer för att förmå domstolar och myndigheter att följa internationella konventioner och deklarationer samt pakistanska lagar rörande skuldslaveri?