Fråga 2002/03:669 av Mikael Oscarsson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om jaktförordningen § 28
Sedan beslutet om en "sammanhållen rovdjurspolitik" togs i riksdagen våren 2001 har mycket hänt, inte minst när det gäller antalet tamdjur som skadats eller dödats av varg. En rad angrepp framför allt i Värmland och Uppland har uppmärksammats under 2002. Med den ökning av antalet rovdjur vi har i dag kommer vi att få en ohållbar situation i vissa delar av landet. Av den anledningen anser jag att det är rimligt att ett visst antal djur tillåts skjutas i vargtäta områden, för att få en kontrollerad vargstam.
I dag finns en stor förtroendeklyfta mellan å ena sidan människor som bor i områden där rovdjur förekommer och å andra sidan myndigheter. Det finns alla skäl att lyssna på människor som lever i verkligheten med rovdjuren alldeles inpå knutarna. Det måste finnas acceptans för rovdjursförekomst ute i bygderna om lagstiftningsåtgärderna ska vara meningsfulla. En central del av rovdjurspolitiken måste vara människans möjlighet att skydda sin egendom vid rovdjursangrepp. Det är inte rimligt att det saknas möjlighet att utan myndighetsbeslut ingripa när ett tamdjur angrips av rovdjur. De regler som tidigare gällde för skyddsjakt på stora rovdjur bör därför införas omgående. Utformningen av 28 § i jaktförordningen (1987:905) måste förändras, förbättras och förtydligas.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern att företa för att förbättra och förtydliga 28 § jaktförordningen?