den 5 mars

Fråga 2002/03:612 av Karin Thorborg (v) till statsminister Göran Persson om kvinnors deltagande i överläggningarna om Irak

Sällskapet riksdagens kvinnor mot krig, SÄRK, har bildats. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga. I slutsatserna från Europeiska rådet den 17 februari angående Irak står det att man vill uppnå fullständig nedrustning på fredlig väg. "Det är uppenbart att det är detta som Europas folk vill." Det stämmer att detta är vad folket vill och detta har manifesterats i alla de demonstrationer som genomförts mot kriget. Ingen vill ha krig @ framför allt inte kvinnor. Det framgår av all statistik. Men det har blivit ett allt mer kraftigt avstånd mellan de som fattar besluten och de som tvingas genomlida dem. De som får genomlida krig är civilbefolkningen och framför allt kvinnor och barn. Mäns våld mot kvinnor ökar under krig. Fysiskt krig och våldtäkt accepteras och till och med uppmuntras. Irakkriget är männens uppgörelse. Jag har inte noterat att man någon gång i förhandlingarna har låtit kvinnor i någon utsträckning fått vara med och påverka. De förminskas och osynliggörs. Kvinnors erfarenheter, kompetens och kunskap ignoreras fullständigt i detta sammanhang trots att det är de som får lida mest av kriget. Om kvinnorna fick vara med så skulle förhandlingarna antagligen se annorlunda ut och mer kreativa lösningar framkommit. Är det inte dags att låta kvinnorna i större utsträckning vara med i förhandlingarna? Som representant för Europas mest jämställda land så borde väl statsministern kunna medverka till större kvinnorepresentation i förhandlingarna om ett eventuellt krig mot Irak. Min fråga till statsminister Göran Persson är:

Avser statsministern att vidta några åtgärder för att kvinnornas röst ska höras i förhandlingarna om ett eventuellt krig mot Irak?