den 28 februari

Fråga 2002/03:597 av Johnny Gylling (kd) till försvarsminister Leni Björklund om transport av farligt gods

För att förebygga de risker som är förenade med transport av farligt gods antog EU 1996 ett direktiv om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar. Direktivet innebär att det för varje verksamhet som utför transporter av farligt gods samt för verksamheter som lastar och lossar sådana transporter, ska utses en säkerhetsrådgivare. Direktivet ledde till ändringar i lagen (1982:821) och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods. Kravet på säkerhetsrådgivare gäller från den 1 januari 2000, men kunskapen om detta är låg i samhället.

I Sverige har 4 300 företag registrerat säkerhetsrådgivare hos Räddningsverket. Sannolikt hanterar betydligt fler företag farligt gods. Räddningsverket har påtalat svårigheten att nå dessa företag med information.

Även när säkerhetsrådgivare anlitas är situationen otillfredsställande i många fall. Ett mycket litet antal rådgivare betjänar merparten av företagen, vilket riskerar att få återverkningar på säkerheten. På Räddningsverkets tillsynsenhet finns endast en och en halv tjänst för granskning av verksamheten i de 4 300 företag som anmält att de har en säkerhetsrådgivare. I medierna har från verkets sida också framförts synpunkter på att lagen är otydlig bland annat vad gäller kraven på rapportering av det förebyggande arbete som bedrivs.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att förstärka uppföljningen och därmed efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsrådgivare i lagen om transport av farligt gods?