den 27 februari

Fråga 2002/03:593 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan O Karlsson om nedsatt dagersättning till asylsökande från norra Irak

I april 2002 beslutade regeringen om ändrad praxis vad gäller bedömningen av asylsökande från norra Irak. Denna grupp bedöms härigenom inte ha generellt skyddsbehov utan kan, såvida individuella skyddsbehov inte föreligger, återvända hem. Regeringen har understrukit att det handlar om ett frivilligt återvändande. Sedan praxisändringen har Migrationsverket avvisat ca 1 500 irakier till norra Irak. Utlänningsnämnden har fastställt ca 350 av dessa. Hittills har nio återvänt. Som begreppet antyder kan ett frivilligt återvändande aldrig vara en fråga om tvång. Statsrådet har som svar på en tidigare fråga förklarat att sanktioner gentemot denna grupp asylsökande kan komma i fråga endast om den asylsökande vägrar att delta i Migrationsverkets organiserade verksamhet. Då kan dagersättningen komma att sättas ned. Migrationsverket uppger emellertid att man tagit fasta på att då ett avlägsnandebeslut är fattat står det myndigheten fritt att sänka dagersättningen för den asylsökande som ej accepterar verkställighetsbeslutet. På enheten i Flen har dagersättningen sänkts från 71 till 47 kr, vilket motsvarar matersättningen. Enligt min mening bör inte denna form av sanktioner betraktas som tillgängliga verktyg vid praxis som bygger på frivillighet.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jan O Karlsson:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att det inte ska vara möjligt för Migrationsverket att besluta om nedsatt dagersättning för asylsökande i ärenden som gäller frivilligt återvändande?