den 10 februari

Fråga 2002/03:500 av Gabriel Romanus (fp) till socialminister Lars Engqvist om vinterkräksjukan

Den så kallade vinterkräksjukan har ett explosionsartat förlopp, både hos den berörda individen och i samhället i stort. Framför allt hemsöks vårdinstitutioner, bland annat för äldre, men även människor i alla åldrar som lever ute i samhället drabbas. Av tillgängliga uppgifter att döma är insjuknandet i år betydligt mer omfattande än tidigare år. Även om sjukdomen går över ganska fort, är utvecklingen allvarlig. Dels är kräksjukan mycket obehaglig medan den pågår, och kan vara farlig för människor som redan är svaga på grund av ålder eller andra skäl. Dels förorsakar den stora problem i vården, genom att så stor del av både patienter och personal drabbas, då smittsamheten är hög. Kräksjukan är givetvis, som annan sjuklighet, i första hand en fråga för landstingen. Men även statliga myndigheter har ansvar, bland annat Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet. I en artikel i Läkartidningen (6/2003) sägs att en konsekvent rapportering och nationell sammanställning av antalet utbrott bör införas. Vidare framförs förslag angående metoder för diagnostik i rutinsjukvården och för upptäckt av virus i vatten och livsmedel, utbildning av personal, sjukhushygieniska rutiner och forskning i syfte att ta fram ett verksamt vaccin.

Vad tänker socialministern göra för att vinterkräksjukan ska kunna förebyggas bättre kommande år?