den 16 oktober

Fråga 2002/03:48 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Anna Lindh om följder av ett anfall mot irakiska Kurdistan

Under Anfalkampanjen och Halabja utrotade Saddam Hussein 180 000 respektive 5 000 kurder med kemiska krigsvapen. Befolkningen i nuvarande irakiska Kurdistan hade inte en möjlighet att försvara sig och TV-bilderna från massakern i Halabja är i starkt minne. Under 1991 införde FN sanktioner mot den irakiska regimen i Bagdad. Oil-for-food-programmet är en del av sanktionerna. Av dessa pengar, som förvaltas av FN, erhåller irakiska Kurdistan 13 %. Hjälpen till irakiska Kurdistan ska dock först godkännas av Bagdad vilket innebär att t.ex. matpaketen distribueras via Bagdad. President Bush har nu fått den amerikanska kongressens tillstånd att invadera Irak utan FN:s stöd för en militär aktion. Bush har med andra ord sett till att få fria händer för att starta krig. Utanför gränsen till den autonoma zonen av irakiska Kurdistan har Saddam sina trupper och krigsvapen placerade, riktade mot bl.a. Erbil och Suleimaniya. När Nato anföll Serbien vände sig Milosevic mot Kosovo. Risken är uppenbar att Saddam vänder sig mot den autonoma zonen med sina kemiska krigsvapen. Befolkningen i irakiska Kurdistan har inte några gasmasker och bristen på viktiga mediciner är stor. Genom att all mat är lagrad i Bagdad kan ett anfall på Irak innebära att befolkningen i den autonoma zonen av irakiska Kurdistan dessutom blir utan de matpaket som i dag försörjer ca 60 % av befolkningen.

Min fråga till statsrådet Anna Lindh är:

Vilka åtgärder har ministern för avsikt att vidta för att befolkningen i irakiska Kurdistan ska få gasmasker, mediciner och mat i händelse av att Saddam Hussein anfaller den autonoma zonen?