den 16 oktober

Fråga 2002/03:47 av Berit Jóhannesson (v) till försvarsminister Lena Hjelm-Wallén om civilt utnyttjande av militära resurser

Utredningen Stöd från Försvarsmakten (SOU 2001:98) har gjort en noggrann genomgång av förutsättningen för stödet. Regeringen har nu beslutat om förordningen 2002:375 som ersätter tidigare 1998:1111. Förutsättningen är att det begärda stödet kan anses vara till nytta för samhället och att Försvarsmakten ska ha tillgång till lämpliga resurser. En uppgift får aldrig innebära att det finns risk för att Försvarsmaktens personal kan hamna i situationer där de kan komma att bruka våld eller tvång mot enskilda. Inte heller får personalen användas för uppgifter som kan medföra en inte obetydlig risk för att den kan komma att skadas. Vidare nämns vissa konkurrensbegränsningar. Ingenstans i propositionen, betänkandet eller föredragningen för riksdagen redovisas tankar om att detta stöd skulle kunna utgöra militära vapen. Nu har det offentligt framkommit att det råder en viss tolkningsförvirring vad gäller villkoren. Det har bl.a. påståtts att det, så länge det finns personal med utbildning för den aktuella utrustningen, skulle vara möjligt för t.ex. polismakten att låna tunga militära vapen. Det är som att säga att allt som inte uttryckligen är förbjudet, är tillåtet. Det måste klarläggas att Försvarsmaktens stöd till det civila samhället inte inkluderar vapen eller annan, för direkt strid, avsedd materiel.

Jag vill fråga försvarsministern:

Vad avser ministern att göra för att förtydliga vilken typ av militär materiel som ej kan komma i fråga att utnyttjas av civil myndighet?