den 30 januari

Fråga 2002/03:451 av Gustav Fridolin (mp) till justitieminister Thomas Bodström om maskeringsförbud

Göteborgskommittén föreslår ett maskeringsförbud vid demonstrationer. Argumenten mot ett sådant förbud är många. Ett maskeringsförbud lämnar mycket till polisens godtycke, och gränsdragningsproblemen blir svåra. Händelserna i Göteborg juni 2001 borde ha lärt oss att det inte alltid går att lita på polisiärt godtycke utan att lagar och regler bör vara tydliga och klart definierade. Ett maskeringsförbud är en inskränkning i demonstrationsfriheten. Vi upplever en situation där förtroendet för polisen är ytterst lågt bland stora grupper. Ett viktigt uppdrag för politiken är därför att överbrygga klyftan mellan samhällsengagerade medborgare och samhällets auktoriteter. Att inskränka demonstrationsfriheten är i det läget definitivt inte rätt väg att gå. Det drabbar dessutom stora grupper, som de anställda inom vården som i Örebro för några år sedan demonstrerade med påsar över huvudet för att inte bli utsatta för repressalier. Ett maskeringsförbud är ett otidsenligt förbud. I december redovisade Säkerhetstjänstkommissionen hur omfattande den svenska åsiktsregistreringen varit. Att i bakvattnet av det föreslå att människors rätt att misstro statens avsikter ska avvecklas är märkligt. Ett maskeringsförbud är dessutom ett onödigt förbud. Efter Göteborg har en utbredd självsanering skett bland stora rörelser. Allt detta leder till en hållning att det är brotten som ska vara förbjudna och inte klädseln. Samma slutsats drar inte Sveriges statsminister som i en intervju med TT meddelat att han välkomnar förslaget om maskeringsförbud.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieministern om han avser att fullfölja Göteborgskommitténs förslag om införande av maskeringsförbud.