den 23 januari

Fråga 2002/03:427 av Carl B Hamilton (fp) till utrikesminister Anna Lindh om ambassadören i Tyskland

Sveriges ambassadör i Tyskland ställer inte upp på Sveriges utrikespolitik på två viktiga politikområden, Mellersta Östern och EMU. I båda fallen driver Sveriges sändebud i Berlin en offentlig polemik mot den förda politiken. I frågan om Mellersta Östern sker polemiken dessutom strax före valet i Israel.

Tyskland är EU:s största medlemsland och en förtroendefull relation med landet genom trovärdiga företrädare är därför ett svenskt nationellt intresse. För Tyskland är euron en central del av landets ekonomiska och europeiska politik. Detta är numera även den svenska regeringens hållning. Men det är inte den åsikt som Sveriges ambassadör torgför i svenska medier, där han kritiserat tanken på svenskt euromedlemskap. Samma sak gäller Sveriges Israelpolitik. För Tyskland är Israelrelationen en känslig fråga, och en relation där Sverige har anledning att ha synnerligen förtroendefulla kontakter med Tyskland. Ambassadör Carl Tham har nu förverkat sin möjlighet till det som på diplomatspråk kallas tjänstbarhet som svensk ambassadör i Tyskland. Även oppositionen har anledning att reagera när han skadar Sveriges intressen, särskilt som Folkpartiet liberalerna stöder såväl svenskt eurointräde som, i allt väsentligt, statsministerns Israelpolitik.

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidtaga för att Sverige i fortsättningen i Tyskland ska företrädas av en ambassadör som på ett trovärdigt och förtroendeskapande sätt kan tillvarata Sveriges nationella intressen i relationerna med Tyskland?