Fråga 2002/03:340 av Ulla Löfgren (m) till statsrådet Hans Karlsson om arbetsmarknadspolitiken
I den senaste upplagan av HTF-tidningen kunde man läsa om Anna-Stina som av arbetsförmedlingen klassats som psykiskt sjuk och därmed fick en lönebidragsanställning. Anna-Stina känner sig med rätta kränkt. Hon säger själv att hon aldrig haft psykiska problem eller sökt läkare för sådana åkommor. Först långt senare, när det gått upp för henne att hon stämplats som psykiskt sjuk av arbetsförmedlingen, besökte hon en psykiater. Han förklarade att hon inte var psykiskt handikappad.
Lönebidragstaket 13 700 kr per månad har av besparingsskäl inte höjts sedan 1993. Lönebidraget har stor betydelse för att människor med funktionsnedsättningar ska få möjlighet att utföra ett samhällsnyttigt arbete. För dem som verkligen behöver detta arbetsmarknadspolitiska instrument är det förödande om arbetsförmedlingarna "leker" medicinska experter och ställer diagnoser på fullt friska människor enbart för att försöka nå upp till regeringens arbetslöshetsmål. Det urholkar förtroendet för lönebidraget över huvud taget och minskar möjligheterna att höja lönebidragstaket, vilket vore nödvändigt för de funktionshindrade som verkligen behöver stödet. I Anna-Stinas fall gavs det tillfälle för arbetsgivaren att få statligt stöd för en fullt arbetsför medarbetare.
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att inte arbetsförmedlingarna fortsättningsvis ska använda lönebidragsinstrumentet på ett otillbörligt sätt?