Fråga 2002/03:339 av Ulla Löfgren (m) till miljöminister Lena Sommestad om miljöbalken som styrinstrument
Miljödomstolen i Växjö har ålagt en kycklinguppfödare i Blekinge att gå över från olja till fast bränsle som värmekälla i samband med att han ansökt om att investera i en utökad uppfödning. Detta enligt tidningen ATL, den 13 december i år.
Domstolen konstaterar att det helt klart inte är företagarens ensak att avgöra vilken energikälla han ska välja.
Jag anser att miljöbalken har allt för långtgående konsekvenser om den vid förändring eller utökning av pågående verksamhet ska kunna ställa krav på byte av energikälla som ett villkor för tillstånd. Frågan kommer, enligt domstolen, regelmässigt upp i samband med tillståndsprövningar och gäller såväl stora som små anläggningar.
Jag anser det orimligt att företagaren, som kanske har en relativt ny och icke avskriven värmeanläggning, ska kunna avkrävas ytterligare investeringar för att få utöka verksamheten. Resultatet kan, inte sällan, bli att investeringen skjuts upp eller inte alls blir av. Detta är till men för landets tillväxt.
Vad avser miljöministern att vidta för åtgärder för att inte miljöbalken ska bli ett hinder för företagare som vill utöka sin verksamhet?