den 17 december

Fråga 2002/03:326 av Martin Andreasson (fp) till statsrådet Morgan Johansson om tvångsisolering enligt smittskyddslagen

I mars 1999 presenterade den parlamentariskt sammansatta Smittskyddskommittén sitt betänkande (SOU 1999:51). Kommittén föreslog enhälligt en rad åtgärder för att stärka den enskildes rättssäkerhet på smittskyddsområdet. Bland annat ansåg kommittén att tvångsisolering (isolering oberoende av samtycke) enligt smittskyddslagen skulle få ske under högst två perioder om högst tre månader. Enligt dagens regelverk kan tvångsisolering i princip pågå under obegränsad tid, något som enligt kommittén kan strida mot Europakonventionens art. 5 om rätten till personlig frihet och art. 8 om rätten till skydd för privat- och familjeliv med mera. De svenska reglerna om tvångsisolering medförde också att Sverige, som enda land, avstod från att ställa sig bakom rekommendation R 89 (14) från Europarådets ministerkommitté som uttryckligen tar avstånd från all tvångsisolering på grund av hivinfektion.

Enligt uppgifter överväger regeringen nu att frångå kommitténs enhälliga förslag och i den starkt försenade propositionen om smittskyddet föreslå att dagens möjlighet till isolering under obegränsad tid kvarstår.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att den planerade reformen av smittskyddslagstiftningen sätter en yttersta tidsgräns för hur lång den sammanlagda isoleringstiden kan bli?