Fråga 2002/03:290 av Carl B Hamilton (fp) till utrikesminister Anna Lindh om Sveriges säkerhetsunderskott
Få texter i svensk efterkrigspolitik har @ med rätta @ varit så utomordentligt noga och omsorgsfullt utformade och övervägda som de texter som sökt beskriva och definiera vilken Sveriges säkerhetspolitik är, och vad den inte är. Med tanke på vikten av tydlighet och begriplighet är det därför förvånande och nedslående att ta del av den amorfa och svårbegripliga beskrivning som utrikesministern och UD numera använder sig av (till exempel i ett interpellationssvar den 3 december).
Sålunda måste man som utövare av riksdagens kontrollmakt och ledamot av utrikesutskottet undra över innebörden i det återkommande påståendet att: "Sverige har inget säkerhetsunderskott". I allmänt språkbruk innebär "inget underskott" att man antingen har överskott eller är i balans. För att kunna påstå att Sverige inte har något sådant underskott måste regeringen dessutom veta vad det är som landet inte har underskott på. Problemet är dock att varken begreppen "säkerhet" eller "inte underskott" definieras när de används. Det är inte utan att man osökt tänker på Esaias Tegnérs berömda krav på klarhet: "Vad du ej klart kan säga, vet du ej," och @ inte minst @ Tegnérs tes att "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta".
Min fråga till utrikesministern är:
På vilket sätt avser ministern klargöra innebörden av beskrivningen att Sverige inte har något "säkerhetsunderskott" i utrikes- och säkerhetspolitiken?