Fråga 2002/03:285 av Anita Brodén (fp) till statsrådet Ulrica Messing om översyn av nollvisionen
Nollvisionen, det vill säga målet att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken, antogs av Sveriges Riksdag 1997. Man skulle kunna se nollvisionen som ett embryo till en ny säkerhetskultur. Det mest positiva som sker i dag på trafiksäkerhetsområdet är stimulansen till kreativa och kostnadseffektiva lösningar (till exempel mitträcken). Statsrådet Messings idé om en sänkning av försäkringspremien vid installering av alkolås är också en tanke som är värd att pröva.
Trots den politiska enigheten kring nollvisionen och trots flera goda initiativ har dock, enligt min åsikt, uppföljningen och implementeringen av beslutet brustit. I många kommuner finns inte nollvisionen på agendan och "svensson" känner sig i allmänhet inte engagerad i dessa frågor. Det råder dessutom en avsaknad av offentlig dialog med motorfolk och opinionsbildare i dessa frågor.
För att nollvisionen ska vara en process där förändringar inom en mängd områden (IT, alkoholpolitik, ekonomi, teknik och trafik) tas till vara krävs ständiga revideringar. I anslutning till revideringar av nollvisionen skulle säkerligen också debatt och intresse kring dessa viktiga frågor väckas.
Min fråga till statsrådet Ulrica Messing blir därför:
Avser ministern att vidta ytterligare åtgärder för att uppnå nollvisionen?