Fråga 2002/03:28 av Göran Lindblad (m) till statsrådet Jan O Karlsson om visum
Enligt uppgifter i medierna har en läkare i Värmland drabbats av att hans hustru avlidit i samband med förlossning. Han står nu ensam med ett treårigt barn och ett nästan nyfött. För att kunna reda ut den svåra praktiska situationen, och underlätta den känslomässiga, har mannens syster erbjudit sig att komma hit under något år för att hjälpa honom med barnen. Systern, som befinner sig i irakiska Kurdistan, nekas nu visum med hänvisning till risk för att hon skulle vilja stanna. Såvitt jag känner till har systern ej tidigare försökt komma och bosätta sig i Sverige.
Läkaren har lovat betala resa och uppehälle för systern. Utan stöd eller hjälp riskerar landstinget att förlora en läkare för längre eller kortare tid, samtidigt som den resterande familjen riskerar att splittras.
Kan det vara regeringens avsikt att stela regler hos Migrationsverket hindrar en praktisk och medmänsklig lösning som samtidigt är samhällsekonomiskt bra?
Vad avser statsrådet att göra för att underlätta för anhöriga att erhålla visum vid sjukdom, olyckor eller dödsfall i familjen?