Fråga 2002/03:242 av Runar Patriksson (fp) till statsrådet Jan O Karlsson om barnets bästa i utlänningslagen
Alldeles för ofta får vi bevis för bristerna i svensk flyktingpolitik, särskilt vad gäller den svenska utlänningslagstiftningen. Framför allt är det barnen som drabbas. I mitt hemlän, Värmland, lever i dag en ung flicka som fått besked om att hon ska avvisas. Svenska utlänningsmyndigheter har beslutat att hon ska skickas tillbaka till sitt forna hemland, trots att hennes far hotat att döda henne och trots att flickan flera gånger försökt ta sitt liv. Detta är inte den enda gången där principen om barnets bästa fått stå tillbaka för den alltför ofta viktigare principen om samhällets behov av att reglera invandringen. Om även asylsökande barns bästa sattes i första rummet skulle en ung, dödshotad och självmordsbenägen flicka inte behöva avvisas.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att utlänningsmyndigheterna tar verklig hänsyn till barnets bästa såsom det stadgas i utlänningslagens portalparagraf?