den 27 november

Fråga 2002/03:194 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet Ulrica Messing om tåget som arbetsplats

Många pendlar i dag och har del av sin arbetstid förlagd till tåget. I Mälardalen har detta blivit allt vanligare efter Mälar- och Svealandsbanans tillkomst.

En arbetsplats på tåget kräver i dag möjlighet till kommunikation via mobiltelefon något som är, i det närmaste, omöjlig i moderna tåg. Anledningen till den dåliga täckningen är att radiovågorna inte tränger igenom tågskalet. Dessutom sitter det en metallfilm i tågens fönsterrutor som stoppar radiovågorna. Följden av detta blir att de resandes ständiga försök till telefonkontakt innebär en kontinuerlig strålning vilken endast, till viss del, når mottagarantennen utanför tågskalet. De resande i kupén utsätts alltså för en extra ordinär strålning från dessa mobiltelefoner.

Ett sätt att undanröja problemet är att installera en repeter utanpå vagnarna. Enkelt uttryckt är det en antenn som tar emot och förstärker radiovågorna för att sedan skicka in signalerna till en annan antenn inuti vagnen och tvärtom. Ett införande av dessa antenner skulle medföra en minskning av strålningen i förhållande till i dag. Det skulle dessutom bidra till en kvalitetshöjning av de pendlandes "arbetsmiljö".

Min fråga till statsrådet är:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att medverka till att strålningen på våra tåg minskas samtidigt som möjligheten att telefonera på tåg ökas?