den 26 november

Fråga 2002/03:192 av Carl-Axel Johansson (m) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om torskfiskestopp

Varslen inom fiskerinäringen börjar nu komma. Dessa beror på att man inte kan driva näringen vidare om ett torskfiskestopp införs.

Fiskeriverket anger i sitt remissvar att lekbiomassan för torsk i Östersjön ökar till 174 700 ton år 2004 med fortsatt svenskt torskfiske. Med ett ensidigt svenskt torskfiskestopp kommer lekbiomassan att öka till 185 500 ton, vilket är en marginell ökning jämfört med ett ensidigt svenskt stopp för torskfiske. Även den lägre gränsen ligger över den lekbiomassa som anses kritisk för det fortsatta beståndet.

Dessutom finns en återhämtningsplan för torsken i Östersjön, och beträffande Västerhavet finns ett förslag från EG-kommissionen om återhämtning för torsk. Denna förhandlas för närvarande mellan gemenskapen och Norge.

Mot bakgrund av detta ifrågasätter jag den verkliga nyttan med ett ensidigt svenskt fiskestopp för torsk, då näringen under ett sådant stopp riskerar utslagning, utöver all den oro man nu lever i.

Avser ministern mot denna bakgrund fortfarande att verka för ett förslag om ett ensidigt svenskt fiskestopp för torsk?