Fråga 2002/03:163 av Eva Arvidsson (s) till finansminister Bosse Ringholm om skattelagstiftning gällande ideella stiftelser
Sedan ett par år tillbaka har skattelagstiftningens tillämpning skärpts gentemot stiftelser som ger bidrag till föreningar och organisationer.
I skattelagstiftningen (7 kap. 4 §) beskrivs olika ändamål som stiftelser måste ha för att anses kvalificerade för skattefrihet. Problem uppstår vid den tredje punkten som handlar om att "bedriva verksamhet bland behövande". Med behövande menas i detta fall ekonomiskt behövande. Det medför att om bidragstagaren är över 18 år och har en normal inkomst så kommer bidraget att beskattas. Resultatet blir att stiftelser, i de fall man vill undvika beskattning, inte kan ge bidrag till personer över 18 år som har mer ekonomiska resurser än miniminivån. Om stiftelser väljer att fortsätta betala ut bidrag enligt tidigare går 30 % bort i skatt det vill säga resurserna till föreningslivet minskar med 30 %.
En mycket komplicerad situation uppstår också eftersom många stiftelser ger bidrag till föreningar och organisationer och inte till enskilda medlemmar.
Föreningar som drabbas värst är kvinno-, handikapp-, självhjälps-, nykterhets- och pensionärsorganisationer i de verksamhetsdelar som vänder sig till vuxna.
Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att bidrag till föreningslivet inte minskas på grund av statlig beskattning?