den 19 november

Fråga 2002/03:154 av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om straffskärpning för våld mot barn

Våld som riktas mot barn betraktas enligt gällande rätt redan i dag som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde. När det är brott som förövas gentemot ett barn som är närstående till en tilltalad finns det dock anledning att betrakta detta som särskilt försvårande. Det rör sig om ett brottsligt svek i dubbel bemärkelse. För det första våldet i sig, men det innebär också att barnet på detta sätt berövas all sin trygghet.

I de flesta fall av barnmisshandel är det just en förälder eller en styvförälder som är förövaren (se bland annat BRÅ-rapport 2000:15). För dessa barn kan inte längre hemmet utgöra den trygga eller skyddade plats det borde vara. Omöjligheten att känna den minsta tillit till föräldrarna medför inte sällan svåra och långvariga personliga skadeverkningar. Dessutom riskerar den slutna miljön att våldet upprepas och i värsta fall leder till dödlig utgång. Det finns därför anledning att införa ytterligare en försvårande omständighet för våld mot barn då denna möjlighet saknas i dag.

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att införa ytterligare en försvårande omständighet när det gäller våld mot barn, då offret och förövaren är närstående?