den 13 augusti

Fråga 2002/03:1303 av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om rätten till offentlig försvarare

Rätten att förordnas en offentlig försvarare för den som misstänks för ett allvarligt brott är en fundamental rättsäkerhetsgaranti. Det är staten som till stora kostnader varje år i regel betalar den största delen av kostnaden för försvararen.

När det finns omfattande brister i statens övriga i stöd till medborgarna vid rättsliga tvister inför domstol @ inte minst rättshjälpen @ måste även reglerna för offentliga försvarare granskas noggrant. Detta för att garantera att begränsade resurser används på ett rimligt sätt.

Det har i konkreta fall visat sig att en misstänkt person kan får obegränsad rätt till en offentlig försvarare trots att den misstänkte vägrar att inställa sig till samtal med polis eller åklagare för att bringa klarhet i utredningen. Detta framstår som orimligt med tanke på att utgångspunkten för såväl polis, åklagare och senare en eventuell domstol är en tydlig objektivitetsprincip.

Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att begränsa möjligheten till offentliga försvarare för personer som aktivt och medvetet håller sig undan från att bidra till utredningen av ett misstänkt brott?